<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2334726</hangar_id>
 <dok_id>GJ03167</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>167</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:167</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>167</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-07 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:06</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m..</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03167/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03167</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03167</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:167&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Kommunal uppdragsverksamhet avseende&lt;br&gt;kollektivtrafik, m.m..&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03167/prop_199596__167-1.png" style="width:40pt;height:71pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 7 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;br&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en lag om försöksverksamhet med&lt;br&gt;rätt för kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan&lt;br&gt;trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att bedriva linjetraflk. Förslaget&lt;br&gt;innebär en utvidgning av den kommunala kompetensen inom den s.k.&lt;br&gt;kollektivtrafiken. För att få bedriva uppdragsverksamhet i en annan kom-&lt;br&gt;mun eller i ett annat landsting uppställs ett antal villkor i syfte att ge de&lt;br&gt;kommunala och privata aktörerna lika konkurrensvillkor. Villkor som upp-&lt;br&gt;ställs är bl.a. att uppdragsverksamheten skall bedrivas på affärsmässiga&lt;br&gt;grunder, kostnadskalkyleras och särredovisas. Borgens- och övriga an-&lt;br&gt;svarsförbindelser som kommunen eller landstinget ingått för bolaget skall&lt;br&gt;också redovisas. Vidare föreslås regler om förbud för kommuner och lands-&lt;br&gt;ting att ge konkurrensbegränsande stöd till bolagen eller i övrigt tillämpa&lt;br&gt;annat konkurrensbegränsande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också ändringar i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596), hälsoskyddslagen (1982:1080) och lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter. Ändringarna avser att göra det möjligt&lt;br&gt;för kommuner att dels delegera beslutanderätt till anställda i andra kommu-&lt;br&gt;ner, dels att anlita annan kommun för utredningar, tillsynsuppgifter och&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1996. Lagen om försöks-&lt;br&gt;verksamhet föreslås gälla till utgången av år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: Sid. 1 Rad 7 Står: Ingvar Carlsson Rättat till: Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ........................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet med rätt för&lt;br&gt;kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet&lt;br&gt;inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bedriva viss linjetrafik.......................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1969:387) ..................................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:596) ..................................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:1080) .................................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) kemiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter ...................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ........................... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunal verksamhet............................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Serviceproduktion och myndighetsutövning........... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Kommunalrättsliga principer styr.................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Ökat inslag av konkurrens ......................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Kommunal samverkan i dag........................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Viljan och behov av samverkan................ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Företag och kommunalförbund ................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Samverkansavtal............................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Andra former för samverkan .................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Behov av utökad kompetens inom vissa sektorer....... &amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Kommunalteknik ........................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Det sociala området.......................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Hälso-och sjukvården ....................... 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunal uppdragsverksamhet inom lokal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och regional kollektivtrafik............................ 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Vidgad kommunal kompetens i Danmark och Finland ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 Vidgad kommunal kompetens för kommunala&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trafikaktiebolag ..................................... 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 Villkor för kommunal kompetens................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kommunal samverkan om myndighetsutövning........... 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser................ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Författningskommentar............................... 45 &amp;nbsp;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med rätt för&lt;br&gt;kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet&lt;br&gt;inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att driva linjetrafik ............................... 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1969:387)..................................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen .......&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1979:596) ..................................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1982:1080) .................................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 Förslaget till om ändring av lagen (1985:426) om kemiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter ...................................... 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Arbetsgruppens sammanfattning av betänkandet Kommu-&lt;br&gt;nal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndighetsutövning (Ds 1995:13).................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetsgruppens lagförslag (Ds 1995:13) ............. 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser (Ds 1995:13)........ 55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 7 mars 1996. ... &amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att&lt;br&gt;bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen&lt;br&gt;(1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lag om ändring i renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lag om ändring i hälsoskyddslagen (1982:1080),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. lag om ändring av lagen (1985:426) om kemiska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om försöksverksamhet med rätt för&lt;br&gt;kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet&lt;br&gt;inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt&lt;br&gt;att driva viss linjetrafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett kommunalt aktiebolag får, i enlighet med bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lag, driva verksamhet som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss&lt;br&gt;linjetrafik utan att verksamheten har sådan anknytning till kommunen,&lt;br&gt;landstinget eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten får drivas endast på uppdrag av en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting eller av en trafikhuvudman enligt lagen (1978:438) om huvud-&lt;br&gt;mannaskap för viss kollektiv persontrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kommunalt aktiebolag menas ett sådant aktiebolag som avses i 3&lt;br&gt;kap. 16-19 §§ kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Uppdragsverksamheten skall drivas på affärsmässiga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för uppdragsersättningen skall en ekonomisk kalkyl upp-&lt;br&gt;rättas. Kalkylen skall innehålla samtliga relevanta direkta och indirekta&lt;br&gt;kostnader samt intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I aktiebolagets årsredovisning skall kostnaderna, intäkterna och resul-&lt;br&gt;tatet av uppdragsverksamheten redovisas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen skall också framgå vilka borgensförbindelser och&lt;br&gt;övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget har ingått för&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En kommun eller ett landsting får inte stödja uppdragsverksamheten&lt;br&gt;på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas eller i övrigt tillämpa annat&lt;br&gt;konkurrensbegränsande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett aktiebolag som deltar i försöksverksamheten är skyldigt att till&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de upp-&lt;br&gt;lysningar och handlingar som behövs för uppföljning av försöksverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996 och gäller till utgången av år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i miljöskyddslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:167&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1969:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i miljöskyddslagen (1969:387) skall införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny bestämmelse, 39 b § av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun far träffa avtal med&lt;br&gt;en annan kommun om att uppgift&lt;br&gt;som kommunen har enligt denna&lt;br&gt;lag skall ombesörjas helt eller&lt;br&gt;delvis av den andra kommunen.&lt;br&gt;Kommunen far dock inte över-&lt;br&gt;låta befogenheten att avgöra&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter&lt;br&gt;överenskommelse med en annan&lt;br&gt;kommun uppdra åt en anställd i&lt;br&gt;den kommunen att besluta på&lt;br&gt;kommunens vägnar i ett visst&lt;br&gt;ärende eller en grupp av ären-&lt;br&gt;den, dock inte i de fall som avses&lt;br&gt;i 6 kap. 34 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900). Föreskrifterna i 6&lt;br&gt;kap. 24-27 och 35 §§ kommu-&lt;br&gt;nallagen om jäv och anmälan av&lt;br&gt;beslut till nämnd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i renhållningslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:167&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1979:596)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i renhållningslagen (1979:387) skall införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en ny bestämmelse, 21 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med&lt;br&gt;en annan kommun om att till-&lt;br&gt;synsuppgift som kommunen har&lt;br&gt;enligt denna lag skall om-&lt;br&gt;besörjas helt eller delvis av den&lt;br&gt;andra kommunen. Kommunen&lt;br&gt;får dock inte överlåta befogen-&lt;br&gt;heten att avgöra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter&lt;br&gt;överenskommelse med en annan&lt;br&gt;kommun uppdra åt en anställd i&lt;br&gt;den kommunen att besluta på&lt;br&gt;kommunens vägnar i ett visst&lt;br&gt;ärende eller en grupp av ären-&lt;br&gt;den, dock inte i de fall som avses&lt;br&gt;i 6 kap. 34 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900). Föreskrifterna i 6&lt;br&gt;kap. 24-27 och 35 §§ kommunal-&lt;br&gt;lagen om jäv och anmälan av&lt;br&gt;beslut till nämnd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i hälsoskyddslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:167&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1982:1080)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i hälsoskyddslagen (1982:1080) skall in-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föras en ny bestämmelse, 2 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelae&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med en&lt;br&gt;annan kommun om att uppgift som&lt;br&gt;kommunen har enligt denna lag skall&lt;br&gt;ombesörjas helt eller delvis av den&lt;br&gt;andra kommunen. Kommunen får&lt;br&gt;dock inte överlåta befogenheten att&lt;br&gt;avgöra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter över-&lt;br&gt;enskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra ät en anställd i den kommu-&lt;br&gt;nen att besluta på kommunens väg-&lt;br&gt;nar i ett visst ärende eller en grupp&lt;br&gt;av ärenden, dock inte i de fall som&lt;br&gt;avses i 6 kap. 34 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900). Föreskrifterna i 6 kap.&lt;br&gt;24-27 och 35 §§ kommunallagen om&lt;br&gt;jäv och anmälan av beslut till nämnd&lt;br&gt;skall tillämpas pä den som fattar&lt;br&gt;sådana beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1985:426) om&lt;br&gt;kemiska produkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs att det i lagen (1985:426) om kemiska produkter&lt;br&gt;skall införas en ny bestämmelse, 14 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med&lt;br&gt;en annan kommun om att uppgift&lt;br&gt;som kommunen har enligt denna&lt;br&gt;lag skall ombesörjas helt eller&lt;br&gt;delvis av den andra kommunen.&lt;br&gt;Kommunen får dock inte över-&lt;br&gt;låta befogenheten att avgöra&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får också efter&lt;br&gt;överenskommelse med en annan&lt;br&gt;kommun uppdra åt en anställd i&lt;br&gt;den kommunen att fatta beslut på&lt;br&gt;kommunens vägnar i ett visst&lt;br&gt;ärende eller en grupp ärenden,&lt;br&gt;dock inte i de fall som avses i 6&lt;br&gt;kap. 34 &amp;nbsp;§ kommunallagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:900). Föreskrifterna i 6&lt;br&gt;kap. 24-27 och 35 §§ kommunal-&lt;br&gt;lagen skall tillämpas på den som&lt;br&gt;fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 trädde den nya kommunallagen (1991:900) i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen av propositionen 1990/91:117 om en ny&lt;br&gt;kommunallag uttalade konstitutionsutskottet att ett fortsatt arbete borde&lt;br&gt;komma till stånd i vissa frågor (bet. 1990/91:KU38). Riksdagen anslöt sig&lt;br&gt;till utskottets ståndpunkt (rskr. 1990/91:360). I anledning härav bemyn-&lt;br&gt;digade regeringen den 13 februari 1992 chefen för Civildepartementet att&lt;br&gt;tillkalla en kommitté (dir. 1992:12) med uppgift att överväga olika åtgärder&lt;br&gt;for att stärka den lokala demokratin. Kommittén antog namnet Lokaldemo-&lt;br&gt;kratikommittén (C 1992:01). Genom tilläggsdirektiv (dir. 1992:88) fick&lt;br&gt;kommittén i uppdrag att också utreda förutsättningarna för kommuner och&lt;br&gt;landsting att bedriva uppdragsverksamhet. Kommittén avlämnade bl. a. del-&lt;br&gt;betänkandet Kommunal uppdragsverksamhet (SOU 1992:128) vari förslag&lt;br&gt;lämnades om försöksverksamhet för kommuner och landsting med upp-&lt;br&gt;dragsverksamhet under en treårsperiod. Betänkandet har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1993/94:188 om ändringar i kommunallagen m.m. ut-&lt;br&gt;talade regeringen att den bl. a. med hänsyn till remissutfallet inte var beredd&lt;br&gt;att lägga fram förslag om kommunal uppdragsverksamhet men angav att&lt;br&gt;frågorna kommer att beredas vidare. Konstitutionsutskottet uttalade vid sin&lt;br&gt;behandling av propositionen att utskottet utgick ifrån att regeringen skulle&lt;br&gt;återkomma till riksdagen med förslag i dessa frågor (bet. 1993/94:KU40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal kommuner har till regeringen anmält intresse av att deltaga i den&lt;br&gt;försöksverksamheten som föreslogs i betänkandet Kommunal uppdrags-&lt;br&gt;verksamhet (SOU 1992:128).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 1 juli 1994 inrättade chefen för Civildepartementet en&lt;br&gt;arbetsgrupp med uppgift att utreda förutsättningarna för kommuner och&lt;br&gt;landsting att dels bedriva uppdragsverksamhet åt varandra, dels använda&lt;br&gt;varandras personal för handläggning av uppgifter i första hand när det&lt;br&gt;gäller myndighetsutövning mot enskilda. Arbetet har resulterat i promemo-&lt;br&gt;rian Kommunal uppdragsverksamhet och kommunal samverkan om myn-&lt;br&gt;dighetsutövning (Ds 1995:13). Sammanfattning av promemorian finns i&lt;br&gt;bilaga 1 och lagförslaget framgår av bilaga 2. Promemorian har remissbe-&lt;br&gt;handlats samt även varit föremål för en hearing med deltagande av några av&lt;br&gt;remissinstanserna. En förteckning över samtliga remissinstanser finns i&lt;br&gt;bilaga 3. En sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig hos&lt;br&gt;Finansdepartementet (dnr Fi 95/1765).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Kommunal verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Serviceproduktion och myndighetsutövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting har i lag uttryckligen ålagts att förse medborgarna&lt;br&gt;med samhällsservice av skiftande slag (obligatoriska verksamheter). Inom&lt;br&gt;den frivilliga sektorn är däremot graden av kommunalt engagemang be-&lt;br&gt;roende av vad som lokalt kan anses vara av allmänt intresse att bedriva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vaije kommun och landsting fastställer fullmäktige vilken kommu-&lt;br&gt;nal nämnd som skall handha och ansvara för de olika uppgifterna. För att&lt;br&gt;kunna fullgöra sina uppgifter på ett tillfredsställande sätt måste nämnderna&lt;br&gt;i praktiken ha tillgång till personal - i vissa fall med särskild kompetens.&lt;br&gt;Beroende på verksamhetsområde består de personella resurserna dels av&lt;br&gt;personer som är anställda i kommunen eller i landstinget, dels av anlitade&lt;br&gt;uppdragstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala servicen (&amp;quot;den kommunala service- och tjänstepro-&lt;br&gt;duktionen&amp;quot;) kan - beroende på tillgång och efterfrågan, geografiskt läge&lt;br&gt;m.m. - skilja sig både till innehåll och omfattning mellan landets kommuner&lt;br&gt;och landsting. I dag sker produktionen vanligen både inom kommunens&lt;br&gt;respektive landstingets egen organisation med hjälp av dess egen personal&lt;br&gt;och med hjälp av utomstående entreprenörer. En stor del av den kommuna-&lt;br&gt;latjänsteproduktionen sker också inom ramen för kommunalt ägda företag.&lt;br&gt;Det finns i dag ca 1500 kommunala företag varav ca 1100 aktiebolag. En&lt;br&gt;viss del av produktionen sker dessutom i de för närvarande ca 30 verksam-&lt;br&gt;ma kommunalförbunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom de obligatoriska verksamheterna har kommunerna och landstingen&lt;br&gt;att i mycket stor utsträckning handlägga ett stort antal ärenden och fatta en&lt;br&gt;mängd beslut som berör enskilda människor på ett mer eller mindre in-&lt;br&gt;gripande sätt. Större delen av dessa beslut är rättsligt sett att betrakta som&lt;br&gt;myndighetsutövning, vilket kräver att handläggarna har god erfarenhet och&lt;br&gt;kompetens - ibland till och med specialistkompetens för att säkerställa att&lt;br&gt;ärendena hanteras enligt de grundläggande allmänna förvaltningsrättsliga&lt;br&gt;principerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ofta är det svårt att dra en exakt gräns mellan vad som är service- och&lt;br&gt;tjänsteproduktion och vad som är myndighetsutövning. Många gånger finns&lt;br&gt;det i en verksamhet inslag av båda delarna. Klart är dock att kommunala&lt;br&gt;företag inte utan lagstöd kan ägna sig åt myndighetsutövning. Klart är&lt;br&gt;också att kommuner och landsting inte utan lagstöd kan delegera beslutan-&lt;br&gt;derätt till anställda i andra kommuner eller landsting.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Kommunalrättsliga kompetensprinciper styr&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal verksamhet har länge omgärdats av ett antal rättsliga grund-&lt;br&gt;principer. De flesta har vuxit fram genom rättspraxis. En del av dessa har&lt;br&gt;under årens lopp kommit att lagfästas och då framför allt i kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna har vuxit fram i syfte att begränsa den kommunalrättsliga&lt;br&gt;kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken bakom de kommunalrättsliga principerna är, förutom att be-&lt;br&gt;gränsa den kommunalrättsliga kompetensen, att kommunerna respektive&lt;br&gt;landstingen skall dimensionera sina resurser så att de kan producera den&lt;br&gt;mängd tjänster som de egna kommun- eller landstingsmedlemmama har be-&lt;br&gt;hov av. Kommunal verksamhet får således inte permanent överdimensione-&lt;br&gt;ras i syfte att skapa utrymme för att kunna sälja ett överskott av tjänster till&lt;br&gt;andra. Ett exempel på undantag från detta finns inom skolans område. Av&lt;br&gt;vissa bestämmelser i 4 kap. skollagen (1985:1100) följer att en kommun får&lt;br&gt;dimensionera sina skolor för att kunna ta emot elever från andra kommu-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer som är av särskilt intresse för möjligheterna att vidga kom-&lt;br&gt;munernas och landstingens möjligheter att köpa och sälja tjänster över&lt;br&gt;kommun- respektive landstingsgränserna, är lokaliserings-, likställighets-&lt;br&gt;och självkostnadsprincipema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaliseringsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaliseringsprincipen (2 kap. 1 § kommunallagen 1991:900) ställer upp&lt;br&gt;vissa hinder både mot att kommuner och landsting säljer tjänster till varan-&lt;br&gt;dra och mot att de samverkar och erbjuder varandra sin kompetens i fråga&lt;br&gt;om myndighetsutövning. Lokaliseringsprincipen innebär att den verksam-&lt;br&gt;het som en kommun eller ett landsting bedriver skall ha en anknytning till&lt;br&gt;det egna geografiska området eller till de egna medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun kan som huvudregel inte ägna sig åt allmän entreprenad-&lt;br&gt;verksamhet i syfte att behålla en jämn sysselsättning för den egna perso-&lt;br&gt;nalen eller för att expandera verksamheten utöver den egna kommunens&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunala foretag är på samma sätt som de kommunala myndigheterna&lt;br&gt;bundna av lokaliseringsprincipen och kravet på att den verksamhet som be-&lt;br&gt;drivs är av allmänt intresse för kommun- respektive landstingsmedlemmar-&lt;br&gt;na. Företagen har således inte vidare kommunalrättslig kompetens än vad&lt;br&gt;kommunerna eller landstingen har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättspraxis har lokaliseringsprincipen försetts med viktiga modifika-&lt;br&gt;tioner som hänger samman med dels befolkningens rörlighet, dels ofull-&lt;br&gt;komligheter i kommunindelningen. Rättspraxis har godtagit att undantag&lt;br&gt;från denna princip skett på så sätt att kommuner och landsting får sälja till-&lt;br&gt;fällig överskottskapacitet på marknaden. Det finns emellertid ingen gene-&lt;br&gt;rellt giltig måttstock varken för vad som är att betrakta som &amp;quot;tillfälligt&amp;quot; eller&lt;br&gt;vad som är &amp;quot;överskott&amp;quot;. I kravet på tillfällighet ligger dock förutsättningen&lt;br&gt;att en verksamhet inte permanent får göra sig beroende av intäkter från&lt;br&gt;externa kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa sektorer har det dock i lag tillskapats möjligheter för kom-&lt;br&gt;muner och landsting att t.ex. sluta avtal om visst samarbete över kommun-&lt;br&gt;gränserna. I vissa lagar, såsom i skollagen (1985:1100), hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen (1982:763) och räddningstjänstlagen (1986:300) förutsätts dess-&lt;br&gt;utom att ett sådant samarbete sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likställighetsprincipen (2 kap. 2 § kommunallagen) innebär att det inte är&lt;br&gt;tillåtet för kommunerna och landstingen att särbehandla vissa medlemmar&lt;br&gt;eller grupper av medlemmar annat än på objektiv grund. Principen har stor&lt;br&gt;betydelse när det gäller att fastställa avgifter och taxor. I ett läge där det blir&lt;br&gt;aktuellt att tala om att kommunala tjänster skall prissättas på affärsmässig&lt;br&gt;grund kan likställighetsprincipen utgöra ett hinder mot detta (jfr prop.&lt;br&gt;1993/94:162). Principen gäller all kommunal verksamhet, även den som&lt;br&gt;bedrivs inom ramen för de kommunala företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självkostnadsprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun eller ett landsting får enligt självkostnadsprincipen inte ta ut&lt;br&gt;högre avgifter än som svarar mot kostnaden för de tjänster eller nyttigheter&lt;br&gt;som kommunen eller landstinget tillhandahåller (8 kap. 3 b § kommunal-&lt;br&gt;lagen). Det finns inte någonstans angivet exakt hur självkostnaden skall&lt;br&gt;räknas fram. Allmänt kan sägas att i princip samtliga kostnader som vid en&lt;br&gt;normal affärsmässig drift är motiverade från företagsekonomisk synpunkt&lt;br&gt;bör kunna läggas till grund för självkostnadsberäkningen (prop.&lt;br&gt;1993/94:188).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I angiven proposition anges att självkostnadsprincipen som huvudregel&lt;br&gt;bör gälla i all kommunal verksamhet och oberoende av om verksamheten&lt;br&gt;bedrivs i egen regi eller genom anlitande av utomstående entreprenörer. I&lt;br&gt;de fall kommunen eller landstinget utför en uppgift genom egna företag&lt;br&gt;eller genom att anlita utomstående entreprenörer behöver emellertid till-&lt;br&gt;lämpningen av självkostnadsprincipen i det enskilda fallet regleras i avtal,&lt;br&gt;bolagsordningar eller andra liknande rättsliga dokument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det råder en osäkerhet om i vilken utsträckning självkostnads-&lt;br&gt;principen är tillämplig i de fall en kommun eller ett landsting tillhandahåller&lt;br&gt;prestationer på en konkurrensutsatt marknad finns det anledning att över-&lt;br&gt;väga föreskrifter om att principen inte skall tillämpas i de fall kommuner&lt;br&gt;och landsting tillåts sälja tjänster till varandra (jfr prop. 1993/94:188 och&lt;br&gt;prop. 1993/94:162).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra begränsningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting får bara driva sådan näringsverksamhet som drivs&lt;br&gt;utan vinstsyfte och som går ut på att tillhandahålla allmännyttiga anlägg-&lt;br&gt;ningar eller tjänster åt medlemmarna i den egna kommunen eller i det egna&lt;br&gt;landstinget (2 kap. 7 § kommunallagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Ökat inslag av konkurrens&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har en allt större del av den kommunala verksamheten&lt;br&gt;utsatts för konkurrens. Graden av konkurrensutsättning skiftar mellan olika&lt;br&gt;typer av verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har blivit allt vanligare att kommuner och landsting på marknaden&lt;br&gt;köper kompetens eller kapacitet inom olika områden som man av olika an-&lt;br&gt;ledningar inte själv har tillgång till inom den egna organisationen. Det kan&lt;br&gt;t.ex. gälla städtjänster eller att någon för kommunens räkning genomför ett&lt;br&gt;utredningsuppdrag eller hjälper till vid rekrytering av personal. Det blir&lt;br&gt;också allt vanligare att kommuner och landsting anlitar entreprenörer för att&lt;br&gt;sköta större eller mindre delar av den kommunala tjänsteproduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom de förslag som lades fram i prop. 1992/93:43 Ökad konkurrens&lt;br&gt;i kommunal verksamhet, har förtydligats att uppgifter som inte innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning kan läggas ut på entreprenad. Här hänvisas till 4 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen (1980:620), 3 och 4 §§ hälso- och sjukvårdslagen&lt;br&gt;(1982:763), 5 § tandvårdslagen (1985:125) och3 § lagen (1991:1136) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner och landsting har under flera år använt sig av möjlig-&lt;br&gt;heten att göra sina inköp genom offentliga upphandlingar. Upphandlings-&lt;br&gt;proceduren reglerades tidigare i kommunala upphandlingsreglementen.&lt;br&gt;Sedan den 1 januari 1994, när lagen (1992:1528) om offentlig upphandling&lt;br&gt;trädde i kraft, är kommunerna och landstingen skyldiga att upphandla&lt;br&gt;många typer av varor och tjänster. En effekt av lagen är att kommuner och&lt;br&gt;landsting inte längre kan köpa de varor och tjänster som anges i bilagan till&lt;br&gt;lagen om offentlig upphandling direkt utan föregående upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den ökade konkurrensutsättningen har många privata entrepre-&lt;br&gt;nörer givits möjligheten att på entreprenad driva olika kommunala verk-&lt;br&gt;samheter. I flera fall har detta inneburit ett mer effektivt utnyttjande av de&lt;br&gt;kommunala resurserna än om verksamheten drivits vidare i egen regi.&lt;br&gt;Dessutom har konkurrensutsättningen tydliggjort kostnaderna i många&lt;br&gt;kommunala verksamheter som tidigare drivits i egen regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har dock visat sig att det finns verksamhetsområden där de privata&lt;br&gt;alternativen på marknaden för serviceproduktion är i stort sett obefintliga&lt;br&gt;eller väldigt få. Detta kan i vissa fall förklaras av att verksamheten är&lt;br&gt;specialiserad eller att verksamheten av tradition bedrivits av det offentliga i&lt;br&gt;egen regi.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Kommunal samverkan i dag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.4.1 Viljan och behovet av samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viljan och behovet av att samverka kommuner och landsting emellan har&lt;br&gt;ökat markant under de senaste åren. På många håll upplever man att det inte&lt;br&gt;är rationellt att alla kommuner och landsting var och en på sitt håll strävar&lt;br&gt;efter att själva bygga upp och driva alla typer av kommunal verksamhet.&lt;br&gt;Detta gäller i fråga om både service- och tjänsteproduktion och hanteringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vissa typer av myndighetsutövning. Kommunerna och landstingen sam-&lt;br&gt;verkar därför i dag i olika former. Samverkan kan vara antingen offentlig-&lt;br&gt;rättslig eller civilrättslig. Kommuner och landsting söker hela tiden finna&lt;br&gt;nya vägar för att utnyttja sina egna och andras resurser på ett rationellare&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samverkan är som regel frivillig. På vissa områden förutsätts det dock&lt;br&gt;att kommunerna samverkar. Samverkan medför många gånger kostnads-&lt;br&gt;besparingar. I de fall lagstiftningen inte ger stöd för annat är kommuner och&lt;br&gt;landsting i stort hänvisade till att samverka i mer formella former. De möj-&lt;br&gt;ligheter som i huvudsak erbjuds i dag är att bilda gemensamma företag eller&lt;br&gt;att bilda kommunalförbund. Samverkan i dessa former kräver ingen före-&lt;br&gt;gående upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa mer kapitalkrävande verksamheter krävs det i många fall att&lt;br&gt;verksamheten har en viss minsta basvolym för att investeringar skall löna&lt;br&gt;sig och för att resurserna och det kunnande som finns inom kommunerna&lt;br&gt;och landstingen skall kunna utnyttjas rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också ett behov av en ökad flexibilitet i resursutnyttjandet.&lt;br&gt;Detta gäller inte minst inom t.ex. kollektivtrafiken. I dessa fall kan det även&lt;br&gt;i ett samhällsekonomiskt perspektiv i vissa fall te sig mest rationellt och&lt;br&gt;lönsamt att några producerar en större volym av en tjänst som sedan andra&lt;br&gt;kan ta del av. Mot detta skall emellertid ställas de risker för t.ex. underpris-&lt;br&gt;sättning och andra konkurrenssnedvridande effekter som kan följa av att en&lt;br&gt;verksamhet som direkt eller indirekt är skattefinansierad och inte utsatt för&lt;br&gt;det konkurrenstryck som råder på en konkurrensmarknad, får böija agera&lt;br&gt;på en marknad som är större än det egna geografiska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ett känt faktum att många kommuner och landsting i dag bedriver&lt;br&gt;uppdragsverksamhet som utifrån nu gällande rätt kan ifrågasättas. Behovet&lt;br&gt;av samverkan - under kortare eller längre tid - är ett viktigt skäl för att ut-&lt;br&gt;vecklingen gått dithän. Behovet har också visat sig t.ex. när verksamhet&lt;br&gt;byter huvudman eller när kommuner delas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.2 Företag och kommunalförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommunalrättsliga förutsättningarna för att bilda kommunala företag för&lt;br&gt;skötseln av kommunala angelägenheter framgår av 3 kap. 16-18 §§ kom-&lt;br&gt;munallagen. Det är inte föreskrivet några särskilda begränsningar vad avser&lt;br&gt;valet av företagsform för driften av olika verksamheter. Företagen får dock&lt;br&gt;inte hantera myndighetsutövningsärenden. På de specialreglerade områdena&lt;br&gt;får en kommunal angelägenhet i princip inte överlåtas till ett särskilt rätts-&lt;br&gt;subjekt om det i en författning angetts att ett visst kommunal organ skall&lt;br&gt;handha detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns ca 1500 kommunala företag. Aktiebolaget är den associa-&lt;br&gt;tionsform som används mest. De kommunala företagen har inte större kom-&lt;br&gt;munalrättslig kompetens än vad var och en av dess delägare har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunalförbund regleras i kommunalförbundslagen (1985:894). I dag&lt;br&gt;finns i landet ca 30 kommunalförbund. De flesta förbunden har bara ett&lt;br&gt;verksamhetsområde. De vanligaste verksamhetsområdena är räddnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänst (8), vatten och avlopp (5), utbildning (5) samt vård och behandling&lt;br&gt;(5). Ett kommunalförbund är, till skillnad från ett företag, en offentlig-&lt;br&gt;rättslig samarbetsform - en myndighet. Kommunalförbundet har kommu-&lt;br&gt;nalrättslig kompetens att hantera alla typer av kommunala frågor, t.o.m.&lt;br&gt;myndighetsutövning och det utan särskilt lagstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett kommunalförbund väl bildats har det exklusiv kommunalrättslig&lt;br&gt;kompetens att sköta den eller de uppgifter som lagts över. Förbundets med-&lt;br&gt;lemmar (= dess bildare) tappar motsvarande kompetens i och med att upp-&lt;br&gt;giften förs över från dem till förbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller möjligheterna att bilda kommunalförbund gäller att de&lt;br&gt;kommuner eller landsting som väljer denna samarbetsform måste ha samma&lt;br&gt;kommunalrättsliga kompetens att driva den verksamhet man tänkt sig att&lt;br&gt;föra över till förbundet. Detta följer av 1 kap. 1 § kommunalförbundslagen.&lt;br&gt;Ett rättsligt hinder för att bilda kommunalförbund kan således vara att en&lt;br&gt;kommun har en viss kommunalrättslig kompetens som ett visst landsting&lt;br&gt;som önskar vara medlem inte har och tvärtom. Utan särskilt lagstöd är&lt;br&gt;kommunalförbundet i det fallet inte en möjlig form för samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.3 Samverkansavtal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också vissa möjligheter för kommuner och landsting att sluta&lt;br&gt;samverkansavtal om vissa delar av den kommunala verksamheten. Detta är&lt;br&gt;en privaträttslig samarbetsform. De kommuner och landsting som sluter av-&lt;br&gt;talet förverkligar avtalet genom att var och en fattar de erforderliga besluten&lt;br&gt;och vidtar de åtgärder man kommit överens om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att sluta samverkansavtal är störst inom den icke obliga-&lt;br&gt;toriska verksamheten. Det kan t.ex. handla om att man samordnar utbild-&lt;br&gt;ning för personalen. Det finns också exempel på samarbete i form av sam-&lt;br&gt;bruk av offentliga resurser på en viss ort och över huvudmannaskapsgrän-&lt;br&gt;sema. Inom den obligatoriska skolverksamheten finns exempel på att två&lt;br&gt;eller flera kommuner inom ramen för ett samverkansavtal kan bilda ett sam-&lt;br&gt;verkansområde för utbildning på nationella program (5 kap. 5 § skollagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall förutsätter samverkan ekonomiska uppgörelser mellan kom-&lt;br&gt;munerna. Det finns emellertid även områden där man kan samarbeta utan&lt;br&gt;att det för den skull behöver leda till att kommunerna och landstingen&lt;br&gt;behöver ersätta varandra ekonomiskt för sina insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4.4 Andra former för samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1996 trädde lagen (1995:1285) om försöksverksamhet med&lt;br&gt;gemensam nämnd för flera landsting i kraft. Lagen innebär att två eller flera&lt;br&gt;landsting eller landstingsfria kommuner får tillsätta en gemensam nämnd&lt;br&gt;för att enligt 10 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) fullgöra lednings-&lt;br&gt;uppgifter inom hälso- och sjukvården. Konstruktionen innebär inte att&lt;br&gt;någon ny juridisk person bildas utan de samverkande landstingen kommer&lt;br&gt;även fortsättningsvis att vara huvudmän för den bedrivna sjukvården inom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;respektive landsting. Till grund för lagen ligger bestämmelserna i kommu- Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;nallagen och i hälso- och sjukvårdslagen. Regeringen beslutar om deltagan-&lt;br&gt;de i försöksverksamheten. Lagen gäller intill utgången av år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan form for samverkan kan ske mellan kommun, landsting och en&lt;br&gt;allmän försäkringskassa. Enligt lagen (1994:566) om lokal försöksverk-&lt;br&gt;samhet med finansiell samordning mellan socialförsäkring, hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vård och socialtjänst får lokal försöksverksamhet med finansiell samord-&lt;br&gt;ning mellan socialförsäkring, hälso- och sjukvård och socialtjänst bedrivas&lt;br&gt;i syfte att pröva möjligheterna till en effektivare användning av tillgängtiga&lt;br&gt;resurser. Försöksverksamheten kan bedrivas genom ett beställarförbund&lt;br&gt;som bildas av de som deltar i försöken eller genom ett kommunalförbund&lt;br&gt;som bildas av det landsting och den kommun som deltar. Regeringen&lt;br&gt;prövar ff ågan om ett deltagande i försöksverksamheten. Lagen gäller till ut-&lt;br&gt;gången av år 1998.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1994:686) om försöksverksamhet med medborgarkontor&lt;br&gt;får en kommun träffa avtal med en statlig myndighet, en allmän försäk-&lt;br&gt;ringskassa eller ett landsting om att åt dessa utföra sådana förvaltningsupp-&lt;br&gt;gifter som inte innebär myndighetsutövning. De uppgifter som kan komma&lt;br&gt;ifråga är service och rådgivning av enklare och mer rutinbetonade slag.&lt;br&gt;Syftet med försöksverksamheten angavs i propositionen 1993/94:187 vara&lt;br&gt;att få ytterligare kunskaper och erfarenheter om hur ett organiserat samar-&lt;br&gt;bete över kommunala och statliga myndighetsgränser kan utformas. Vidare&lt;br&gt;angavs i propositionen att frågan om myndighetsutövning vid medborgar-&lt;br&gt;kontor kommer att utredas vidare. Civildepartementet bereder för närvaran-&lt;br&gt;de den s.k. MKB-utredningens betänkande Myndighetsutövning vid med-&lt;br&gt;borgarkontor (SOU 1995:61). Betänkandet innehåller konkreta förslag om&lt;br&gt;hur samverkan med förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsut-&lt;br&gt;övning bör ske.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Behov av utökad kompetens inom vissa sektorer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4.5.1 Kommunalteknik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad år kommunalteknik?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor och viktig del av den kommunala verksamheten utgörs av vad som&lt;br&gt;brukar sammanfattas under beteckningen kommunalteknik. Exempel på&lt;br&gt;kommunaltekniska verksamheter är gatukontorens skötsel av vägnätet,&lt;br&gt;gröna ytor, gatubelysning, trafikskyltar, drift och underhåll av el-, vatten-&lt;br&gt;och avloppsnät, renhållning, städning, skötsel av idrottsanläggningar och&lt;br&gt;allmänt reparations- och underhållsarbete. Kommunalteknisk verksamhet&lt;br&gt;karaktäriseras i hög grad av att den i huvudsak är till för att internt tillgodo-&lt;br&gt;se kommunens behov av skötsel av dess anläggningar av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadssituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer än hälften av den kommunaltekniska verksamheten är i dag utsatt för&lt;br&gt;konkurrens. Skälet till att en relativt stor andel av verksamheten drivs i egen&lt;br&gt;regi är dels strategiskt och dels att det finns ett behov av både flexibilitet&lt;br&gt;och kontinuitet i verksamheten. Man önskar inte heller göra sig alltför be-&lt;br&gt;roende av de stora byggföretagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommuns möjligheter att kompensera t.ex. säsongsvariationer i be-&lt;br&gt;hovet av kommunintem service med arbete åt andra uppdragsgivare är be-&lt;br&gt;gränsat till att på marginalen sälja sin tillfälliga överkapacitet på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 10-15 procent av den kommunaltekniska verksamheten säljs till&lt;br&gt;externa kunder. I första hand säljs tjänsterna till andra kommunala aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till interkommunal samverkan i dag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att kommuner har ett samarbete mellan varandra där sam-&lt;br&gt;arbetet bl.a. bygger på möjligheten att hyra in varandras resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspraxis visar att en kommun endast i mycket speciella fall får erbjuda&lt;br&gt;sina interna tjänster och produkter på den allmänna marknaden (RÅ 1977&lt;br&gt;ref. 77). Det fordras tungt vägande skäl för att sådant skall anses kompe-&lt;br&gt;tensenligt. Kommunens intresse av att fortlöpande kunna sysselsätta egen&lt;br&gt;personal och eget kapital gör inte ensamt att beslutet blir kompetensenligt&lt;br&gt;utan det fördas någon ytterligare omständighet för att beslutet skall anses&lt;br&gt;kompetensenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner och landsting har enligt rättspraxis vissa möjligheter att sälja&lt;br&gt;s.k. tillfälliga överskottskapaciteter utan hinder av lokaliseringsprincipen. I&lt;br&gt;flera rättsfall har Regeringsrätten ansett att det är kompetensenligt att ett&lt;br&gt;landstingstvätteri erbjuder sina tjänster även till den privata marknaden (RÅ&lt;br&gt;1950 ref. 22 och RÅ 1993 ref. 12). I det ena av dessa fall angavs dessutom&lt;br&gt;att det får anses naturligt att ett tvätteri, bl.a. för att undvika onödig kapital-&lt;br&gt;förstöring, under en övergångstid och vid tillfällig överskottskapacitet i&lt;br&gt;mindre omfattning konkurrerar på den allmänna marknaden så länge det&lt;br&gt;inte kan visas att det innebär någon beaktansvärd affärsrisk eller är ett brott&lt;br&gt;mot lokaliseringsprincipen. Extern försäljning har enligt praxis ansetts&lt;br&gt;kompetensenlig då den motsvarat upp till 15-16 procent av hela omsätt-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål från Kammarrätten i Sundsvall (Regeringsrätten meddelade inte&lt;br&gt;prövningstillstånd) hade domstolen att ta ställning till om det kunde anses&lt;br&gt;kompetensenligt dels att Malå kommun åtagit sig att sköta sophanteringen i&lt;br&gt;Sorsele kommun, dels att Sorsele kommun åtagit sig att ombesöija grov-&lt;br&gt;sophämtning såväl i den egna kommunen som i Malå kommun. Kammar-&lt;br&gt;rätten angav i sina domskäl att det inte finns något absolut hinder mot att en&lt;br&gt;kommun i speciella situationer säljer tillfällig överkapacitet utanför det egna&lt;br&gt;området om det ligger i de egna kommunmedlemmarnas intresse att så sker.&lt;br&gt;Sorsele kommuns beslut att anlita Malå kommun som entreprenör stred där-&lt;br&gt;för inte mot lag. Detsamma gällde Sorsele kommuns beslut att ombesöija&lt;br&gt;grovsophämtningen i Malå kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål från Regeringsrätten (RÅ 1992 ref. 61) som i och för sig inte Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;rör det renodlade kommunaltekniska området utan räddningstjänsten be-&lt;br&gt;lystes möjligheterna att sälja tjänster externt. Regeringsrätten ansåg det&lt;br&gt;kompetensenligt att en brandförebyggande avdelning inom en kommun&lt;br&gt;drev viss konsultverksamhet åt enskilda. Verksamhetens omfattning var&lt;br&gt;maximerad till fem procent av avdelningens totala omsättning och&lt;br&gt;två promille av brandförsvarets totala verksamhet. Konsultverksamheten&lt;br&gt;ansågs ha en naturlig anknytning till den förebyggande verksamheten inom&lt;br&gt;brandskyddsområdet som enligt räddningstjänstlagen åligger den ansvariga&lt;br&gt;nämnden. Regeringsrätten ansåg vidare att omfattningen fick anses vara&lt;br&gt;begränsad och pekade på att verksamheten inte skulle drivas med vinst utan&lt;br&gt;endast täcka sina kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av vidgad kompetens?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det finns ett behov av att mer generellt eller för endast vissa&lt;br&gt;delverksamheter inom det kommunaltekniska området öka möjligheterna&lt;br&gt;till extern försäljning. När det gäller försäljningen till privata köpare kvar-&lt;br&gt;står kravet på att det inte får röra sig om annat än försäljning av tillfällig&lt;br&gt;överskottskapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt sett kan man säga att kommunaltekniken är ett område av den&lt;br&gt;kommunala verksamheten där det i störst utsträckning synes förekomma&lt;br&gt;extern försäljning. Det är oklart hur stor del av försäljningen som rent fak-&lt;br&gt;tiskt faller inom vad som kan anses vara försäljning av tillfällig överskotts-&lt;br&gt;kapacitet och vad som eventuellt ligger inom respektive utanför den rätts-&lt;br&gt;liga gråzonen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter ikraftträdandet av lagen om offentlig upphandling torde det mesta&lt;br&gt;av den kommunaltekniska verksamheten som sådan falla inom ramen för&lt;br&gt;lagens krav på upphandling. En annan sak är att tröskelvärdena i många fall&lt;br&gt;är högre än värdet på den tjänst man säljer vilket medför att ett enklare upp-&lt;br&gt;handlingsförfarande kan tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har beslutat om en avreglering av elmarknaden från och med&lt;br&gt;den 1 januari 1996 (prop. 1993/94: 164, bet. 1993/94:NU22, rskr.&lt;br&gt;1993/94:358 och prop. 1994/95:222, bet. 1995/96:NU1, rskr. 1995/96:2).&lt;br&gt;Avsikten med avregleringen är att produktion och försäljning av el skall&lt;br&gt;kunna ske i konkurrens. Kommunal verksamhet som drivs i privaträttsliga&lt;br&gt;former är enligt lagen (1994:618) om handel med el, m.m. undantagen från&lt;br&gt;lokaliserings,- självkostnads och likställighetsprincipema. Kommunerna får&lt;br&gt;med andra ord sälja och producera sin el utanför kommunen om det sker i&lt;br&gt;en från kommunen separat juridisk person. Kommunerna har givits denna&lt;br&gt;rätt på elsidan för att det ansetts finnas ett behov av att låta de kommunala&lt;br&gt;elproducenterna få agera på samma villkor som de privata när marknaden&lt;br&gt;har släppts fri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En referensgrupp inom Civildepartementet tog år 1994 fram ett förslag&lt;br&gt;om allmänna vatten- och avloppsanläggningar. Förslaget berörde bl.a. kom-&lt;br&gt;munernas möjligheter att driva va-anläggningar i andra kommuner.&lt;br&gt;Referensgruppen föreslog bl.a. att kommunala huvudmän skall ges större&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter att både driva och äga allmänna va-anläggningar i annan Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;kommun. Frågan har sedermera överlämnats till Plan- och byggutredningen&lt;br&gt;(M 1992:03) som enligt sina tilläggsdirektiv (dir. 1994:65) bl.a. har att göra&lt;br&gt;en översyn av lagen (1970:244) om allmänna vatten- och avloppsanlägg-&lt;br&gt;ningar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens slutsats när det gäller det kommunaltekniska området i stort&lt;br&gt;är att de möjligheter som finns i dag att sälja tillfällig överskottskapacitet&lt;br&gt;synes vara tillräckliga. Regeringen är därför inte nu beredd att föreslå en&lt;br&gt;vidgning av kompetensen på detta område. Det finns enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning dock anledning att fortsatt följa utvecklingen inom det kommunal-&lt;br&gt;tekniska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.2 Det sociala området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom det sociala området finns det redan i dag exempel på lagbestämmelser&lt;br&gt;som medger eller förutsätter samarbete mellan kommuner och mellan&lt;br&gt;landsting. Enligt hälso- och sjukvårdslagen får ett landsting träffa avtal om&lt;br&gt;att ta emot patienter som är bosatta i ett annat landsting. Ett annat exempel&lt;br&gt;är den nya alkohollagen (1994:1738) som ger främst mindre kommuner&lt;br&gt;med ett begränsat antal ärenden en möjlighet att anlita en annan kommun&lt;br&gt;främst för tillsynsuppgifter och mera komplicerade tillståndsutredningar.&lt;br&gt;Beslutsfunktioner i sådana enskilda ärenden kan dock inte lämnas över till&lt;br&gt;annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén konstaterade i sitt huvudbetänkande Ny social-&lt;br&gt;tjänstlag (SOU 1994:139) att lokaliseringsprincipen är ett rättsligt hinder&lt;br&gt;för att öka möjligheterna för en kommun att bistå en annan kommun eller&lt;br&gt;ett annat landsting med åtgärder inom socialtjänsten. Kommittén konstate-&lt;br&gt;rade att det krävs lagändringar om samarbetet mellan kommunerna skall bli&lt;br&gt;mer flexibelt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslog i sitt förslag till ny socialtjänstlag en bestämmelse&lt;br&gt;som enligt kommittén skulle öka möjligheterna för en kommun att över-&lt;br&gt;lämna arbetsuppgifter till en annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén ansåg att ett avtal endast bör få träffas mellan kommuner om&lt;br&gt;det kan motiveras utifrån ett effektivt resursutnyttjande för den kommun&lt;br&gt;som tillhandahåller tjänsterna. Skälet till att kommittén föreslog denna be-&lt;br&gt;gränsning var att man ville förhindra kommunala åtaganden som inte har&lt;br&gt;sin huvudsakliga grund i den egna kommunens behov. Kravet innebär en&lt;br&gt;spärr mot sådana expansiva satsningar som enbart företas med syfte att&lt;br&gt;sköta arbetsuppgifter åt en eller flera andra kommuner. Kommittén ansåg&lt;br&gt;att sådana åtaganden på lång sikt kan visa sig vara mycket kostsamma för&lt;br&gt;den erbjudande kommunens skattebetalare och dessutom innebära ett in-&lt;br&gt;effektivt resursutnyttjande. Kommittén ansåg också att tjänsterna skall pris-&lt;br&gt;sättas så att självkostnaden görs till lägsta möjliga prisnivå. En prissättning&lt;br&gt;utifrån självkostnaden som högsta prisnivå kan enligt kommittén inverka&lt;br&gt;menligt på konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjerådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till den 1 januari 1995 var ansvaret för familjerådgivning oreglerat.&lt;br&gt;Familjerådgivning drevs i huvudsak av landstingen. Viss verksamhet be-&lt;br&gt;drevs också av vissa kommuner och av kyrkan. Familjerådgivningen tillhör&lt;br&gt;den del av socialtjänsten som inte utgör myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den 1 januari 1995 har kommunerna ålagts ett ansvar för att de som&lt;br&gt;så önskar får tillgång till familjerådgivning (12 a § socialtjänstlagen,&lt;br&gt;SFS 1994:10). Skälet till att kommunerna skall vara huvudmän för verk-&lt;br&gt;samheten är att det finns en nära anknytning till kommunernas verksamhet&lt;br&gt;inom socialtjänsten (prop. 1993/94:4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom landstingen och i vissa större kommuner har under årens lopp&lt;br&gt;byggts upp en väl fungerande verksamhet med för uppgifterna kompetent&lt;br&gt;personal. I propositionen betonas att det är viktigt att familjerådgivningen&lt;br&gt;får vara en självständig verksamhet. Den skall inte inordnas i den övriga&lt;br&gt;verksamheten som bedrivs inom socialtjänsten. Det anges vidare bl.a. att&lt;br&gt;det, av hänsyn till förtroendet för familjerådgivningen, inte är tillfredsstäl-&lt;br&gt;lande om en socialsekreterare som är verksam i den vanliga socialtjänsten&lt;br&gt;som delsyssla också påtar sig familjerådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslog regeringen att det i lagtexten skulle klargöras att&lt;br&gt;familjerådgivning skulle lämnas antingen genom kommunens egen försorg&lt;br&gt;eller efter särskild överenskommelse av annan lämplig vårdgivare. Kom-&lt;br&gt;munen skulle alltså inte vara tvingad att driva verksamheten i egen regi.&lt;br&gt;Socialutskottet delade regeringens bedömning men ansåg att förtydligandet&lt;br&gt;som regeringen föreslog i 12 a § socialtjänstlagen var obehövligt med hän-&lt;br&gt;visning till vad som stadgas i 4 § samma lag. I 4 § sägs att en kommun får&lt;br&gt;sluta avtal med någon annan om att utföra kommunens uppgifter inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Utskottet betonade också vikten av att den kompetens som&lt;br&gt;vid tiden för riksdagens beslut fanns inom familjerådgivningen skulle tas&lt;br&gt;tillvara i den nya organisationen. Kommunerna borde således enligt ut-&lt;br&gt;skottet kunna uppdra åt landstingen eller annan lämplig vårdgivare att&lt;br&gt;handha den faktiska verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför kommunernas övertagande av huvudmannaskapet för familjeråd-&lt;br&gt;givningen har frågan om kommunernas och landstingens möjligheter att&lt;br&gt;samarbeta om familjerådgivningen diskuterats. Uttalandena i propositionen&lt;br&gt;och i utskottets betänkande har i denna del ansetts oklara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaliseringsprincipen sätter som nämnts upp hinder för att kommuner&lt;br&gt;och landsting får sälja sina tjänster utanför sitt geografiska område. Det&lt;br&gt;krävs uttryckligt lagstöd för att t.ex. ett landsting skall få sälja familjeråd-&lt;br&gt;givning till en kommun. Att i lagtext ange att kommun får sluta avtal med&lt;br&gt;annan ger nämligen inte andra kommuner eller landsting en automatisk&lt;br&gt;kompetens att vara avtalsparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har det visat sig att de mindre och även vissa av de medel-&lt;br&gt;stora kommunerna har ett behov av att kunna utnyttja den kompetens som&lt;br&gt;finns utanför det egna geografiska området för att kunna leva upp till&lt;br&gt;huvudmannaskapet. Olika lösningar har valts i olika delar av landet. I&lt;br&gt;huvudsak rör det sig om fyra typlösningar: egen regi, entreprenad, kommu-&lt;br&gt;nalförbund eller &amp;quot;värdkommun&amp;quot; där en kommun säljer tjänsten till andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner. I något fall fortsätter dessutom landstinget sin verksamhet på Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;entreprenad åt vissa kommuner. Det är svårt att på sikt hålla god kompetens&lt;br&gt;med en enda eller endast ett par familjerådgivare i en kommun. Dessutom&lt;br&gt;blir medborgarnas möjligheter att välja familjerådgivare begränsat. Till&lt;br&gt;detta skall läggas förarbetsuttalandena om att familjerådgivningen dels skall&lt;br&gt;vara en självständig verksamhetsgren inom socialtjänsten, dels att det inte är&lt;br&gt;lämpligt att socialsekreterare förutom sitt engagemang i övriga delar av&lt;br&gt;socialtjänsten även agerar som familjerådgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommitténs förslag är för närvarande föremål för beredning&lt;br&gt;inom Socialdepartementet. Regeringen föreslår därför inte nu någon änd-&lt;br&gt;ring i socialtjänstlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5.3 Hälso- och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att även landstingen kan använda sina begränsade resurser&lt;br&gt;på ett så effektivt sätt som möjligt och att offentliga huvudmän aktivt kan&lt;br&gt;samarbeta. Då landsting och kommuner endast kan verka inom sitt geo-&lt;br&gt;grafiska område ger den nu gällande hälso- och sjukvårdslagen samt tand-&lt;br&gt;vårdslagen i praktiken bara privata företag rätt att utföra uppdragsverk-&lt;br&gt;samhet åt ett landsting. Landstingsförbundet har i remissammanhang ansett&lt;br&gt;att det kan finnas anledning att överväga möjligheter för landstingen att&lt;br&gt;utanför det egna området bedriva uppdragsverksamhet med inriktning på&lt;br&gt;områdena för hälso- och sjukvård, tandvård och handikapphjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den beredning som pågår av Socialtjänstkommitténs&lt;br&gt;förslag är dock regeringen inte nu beredd att föreslå förändringar inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Kommunal uppdragsverksamhet inom lokal och &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P 1995/96:167&lt;br&gt;regional kollektivtrafik&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Vidgad kommunal kompetens i Danmark och Finland&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vid den genomgång av olika områden av kommunernas verksamhet som&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 4 har det visat sig att det finns behov av att utvidga den&lt;br&gt;kommunala kompetensen inom vissa områden. Behovet av utvidgningar av&lt;br&gt;den kommunala kompetensen har även uppmärksammats bl.a. i Danmark&lt;br&gt;och i Finland. I Danmark har under de senaste åren kommunerna och&lt;br&gt;amterna (landstingen) getts rätt att sälja tjänster till varandra och även till&lt;br&gt;offentliga myndigheter. I Finland har kommuner möjlighet att samarbeta&lt;br&gt;med varandra om kollektivtrafiktjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Danmark&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark har kommunerna och amterna sedan år 1994 en rätt att bedriva&lt;br&gt;anläggnings-, drift- och underhållsarbeten på varandras vägar. Innan kom-&lt;br&gt;munerna och amterna får lägga anbud skall de ha gjort en “full-cost om-&lt;br&gt;ko stnadskalkulation” över de samlade omkostnaderna för att utföra tjänst-&lt;br&gt;en. Särskild räkenskap skall föras över de arbeten man utför åt varandra.&lt;br&gt;Det ställs dock inte något krav på att det måste föras särskilda räkenskaper&lt;br&gt;för vaije enskilt arbete. Kommunerna och amterna bör efterkalkylera sina&lt;br&gt;arbeten för att kontrollera utfallet av det arbete man utfört. Trafikministeriet&lt;br&gt;ger ut vägledning för hur omkostnadskalkyleringen skall gå till. Syftet med&lt;br&gt;vägledningen är att säkra lika konkurrensförhållanden mellan offentliga och&lt;br&gt;privata anbudsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från den 1 juli 1995 har kommuner och amter en generell rätt att sälja&lt;br&gt;sina tjänster till myndigheter. Syftet med denna lagstiftning är att ge kom-&lt;br&gt;muner och amter bättre möjligheter att utnyttja sina befintliga resurser som&lt;br&gt;material, maskinpark, personal osv. på ett effektivt sätt. I lagen finns intaget&lt;br&gt;ett antal villkor för att säkra att avtal sluts i konkurrens och under öppenhet.&lt;br&gt;Ett sådant är att kommunerna bara får sälja kompetensenlig verksamhet&lt;br&gt;som de bedriver i förvaltningsform. Någon begränsning av vilken typ av&lt;br&gt;kompetensenlig verksamhet som får säljas görs inte. Det ställs inte heller&lt;br&gt;upp några krav på att uppdragsverksamheten skall drivas i separata resultat-&lt;br&gt;enheter och inte heller något formellt krav på särredovisning. Kommunerna&lt;br&gt;måste innan de avger anbud och sluter avtal ha räknat på de samlade om-&lt;br&gt;kostnaderna för att utföra tjänsterna. Detta utgör sedan det lägsta belopp&lt;br&gt;som anbudet kan sättas till. Efter att tjänsten utförts skall kommunerna och&lt;br&gt;amterna redogöra för det ekonomiska utfallet. Tjänsterna får varken säljas&lt;br&gt;eller köpas utan föregående upphandling. Det gäller dock bara för köp över&lt;br&gt;ett visst belopp som fastställs av inrikesministeriet. En utvärdering av lagen&lt;br&gt;skall ske efter två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finland&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen om tillståndspliktig persontrafik har sedan den 15 juli 1994 införts&lt;br&gt;en ny regel som innebär att kommunerna har kompetens att bedriva kollek-&lt;br&gt;tivtrafik utanför den egna kommunen. Den ger också kommuner möjlighet&lt;br&gt;att samarbeta med varandra vid produktion och anskaffning av kollektiv-&lt;br&gt;trafiktjänster. Genom bestämmelsen har man velat betona vikten av sam-&lt;br&gt;arbete mellan kommunerna. Bestämmelsen tar sikte särskilt på fall då&lt;br&gt;tjänster produceras för grannkommunen. I förarbeten till lagen berörs även&lt;br&gt;konkurrensaspekten. Där anges att konkurrensen främjas av att kommu-&lt;br&gt;nerna ges möjlighet att erbjuda sina trafiktjänster utanför den egna kommu-&lt;br&gt;nen om de förlorat en offerttävling i den egna kommunen. Vidare anges att&lt;br&gt;en sådan ordning bidrar till att upprätthålla konkurrensen samtidigt som det&lt;br&gt;motverkar konkurrenshinder i de kommuner som själva producerar trafik-&lt;br&gt;tjänster och hindrar kartellbildning. Reglerna om offentlig upphandling&lt;br&gt;skall iakttas vid anskaffning av trafiktjänster.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Vidgad kommunal kompetens för kommunala trafik-&lt;br&gt;aktiebolag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommunala aktiebolag ges rätt att under vissa&lt;br&gt;förutsättningar bedriva försök med uppdragsverksamhet i andra kommuner&lt;br&gt;eller landsting inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att&lt;br&gt;bedriva viss linjetrafik. Försöksverksamheten får bedrivas till utgången av&lt;br&gt;år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Arbetsgruppen har dock föreslagit att en permanent lag skall in-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser tillstyrker eller har ej något&lt;br&gt;att erinra mot förslaget om vidgad kompetens för kommunala trafikbolag.&lt;br&gt;En del av remissinstanserna däribland Svenska Kommunförbundet, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet och flera kommuner och landsting anser att förslaget är&lt;br&gt;alltför begränsat och att en generell utvidgning av den kommunala kompe-&lt;br&gt;tensen i stället bör ske. Några remissinstanser avstyrker förslaget däribland&lt;br&gt;Konkurrensverket och Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län under hän-&lt;br&gt;visning bl.a till att reglerna inte innebär en tillfredsställande garanti för att&lt;br&gt;uppdragsverksamheten inte stöds med skattemedel. Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen, Sveriges Industriförbund, Tjänsteförbundet och Företagarnas&lt;br&gt;riksorganisation m.fl. avstyrker förslaget på liknande grunder. Svenska&lt;br&gt;Lokaltrafikföreningen och Svenska Bussbranschens Riksförbund ställer sig&lt;br&gt;i princip positiva till förslaget men anser att villkor om konkurrensutsätt-&lt;br&gt;ning på hemmamarknaden och om avkastningskrav bör ställas upp för att&lt;br&gt;åstadkomma ett konkurrensneutralt förslag. Flera av de negativa remissin-&lt;br&gt;stanserna menar att Underprissättningsutredningens förslag (Konkurrens i&lt;br&gt;balans, SOU 1995:105) bör avvaktas innan förslag läggs om utvidgning av&lt;br&gt;den kommunala kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadssituationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 ändrades yrkestrafiklagstiftningen för att möjliggöra ökad kon-&lt;br&gt;kurrens. Syftet var att öka samordningen av trafiken och att åstadkomma ett&lt;br&gt;bättre resursutnyttjande (prop. 1984/85:168). Tidigare tillämpades ett sys-&lt;br&gt;tem som innebar att endast den som hade formellt tillstånd att utföra linje-&lt;br&gt;trafiken hade ensamrätten att driva trafiken på sin linjesträckning. I gengäld&lt;br&gt;fanns det en skyldighet att bedriva linjetrafik enligt den fastlagda och av&lt;br&gt;tillståndsmyndigheten godkända tidtabellen. Tillståndsmyndighet var läns-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala och regionala kollektiva persontrafiken med buss i Sverige&lt;br&gt;bedrivs i dag med ca 7 000 bussar fördelade på totalt ca 350 privata och&lt;br&gt;kommunala företag. År 1993 uppgick kostnaderna för denna trafik inklusi-&lt;br&gt;ve lokal och regional spårtrafik till ca 13,6 miljarder kronor. Kostnaderna&lt;br&gt;uppgick 1994 till ca 14,5 miljarder kronor. Självfinansieringsgraden - i&lt;br&gt;huvudsak biljettintäkter - uppgick 1993 till ca 47 procent. Resten utgjordes&lt;br&gt;av bidrag från kommuner, landsting och staten. Självfinansieringsgranden&lt;br&gt;har under senare år ökat beroende bl.a. på ikraftträdandet av lagen&lt;br&gt;(1991:1528) om offentlig upphandling och på höjda taxor för kollektivtrafi-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av Svenska Lokaltrafikföreningen förda statistiken anger de olika&lt;br&gt;trafikföretagens ägarandel av den totala bussparken. Marknaden domineras&lt;br&gt;i dag, förutom av de kommunala bussföretagen, av bussföretagen Swebus&lt;br&gt;AB och Linjebuss AB. De kommunala bussföretagen (27 stycken) hade&lt;br&gt;1994 sammanlagt ca 39 procent av marknaden för bussar för lokal och&lt;br&gt;regional kollektivtrafik varav Storstockholms Lokaltrafik AB (SL) ca 14&lt;br&gt;procent. Swebus AB hade vid samma tidpunkt ca 29 procent och Linjebuss&lt;br&gt;AB ca 16 procent av marknaden. Övriga 16 procent av marknaden delades&lt;br&gt;av övriga i huvudsak mindre privata bussföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kommunala trafikföretagen bedriver kollektivtrafik med olika färd-&lt;br&gt;medel såsom buss, tunnelbana, spårvagn och pendeltåg. Det är framför allt&lt;br&gt;i de större kommunerna som olika former av spårbunden trafik ingår i&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1989 har Swebus AB och Linjebuss AB stärkt sina marknads-&lt;br&gt;positioner genom att dels vinna kommunala anbudstävlingar, dels köpa upp&lt;br&gt;kommunala bussföretag och då framför allt sådana företag som förlorat en&lt;br&gt;anbudstävling till förmån för Swebus AB respektive Linjebuss AB. Linje-&lt;br&gt;buss AB härunder åren 1989 till 1994 ökat sin marknadsandel från ca 5 till&lt;br&gt;ca 16 procent. De kommunala företagen inkl. SL har under motsvarande&lt;br&gt;period tappat marknadsandelar från ca 51 (SL ca 17 procent) till ca 39&lt;br&gt;procent (SL ca 14 procent). Övriga kommunala bolag förutom SL tappade&lt;br&gt;under perioden således marknadsandelar från 34 till 25 procent. De mindre&lt;br&gt;privata företagens marknadsandel liar legat i stort sett stilla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika konkurrensförutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av kollektivtrafiken upphandlas i dag i konkurrens. Buss-&lt;br&gt;företagen har dock sins emellan inte samma förutsättningar att agera på en&lt;br&gt;konkurrensutsatt marknad. De kommunala företagen är till skillnad mot de&lt;br&gt;övriga, av hänsyn till den kommunalrättsliga lokaliseringsprincipen, för-&lt;br&gt;hindrade att erbjuda sina tjänster utanför sitt eget geografiska område. En&lt;br&gt;annan skillnad mot privat företagsverksamhet är att de kommunala före-&lt;br&gt;tagen inte får ha som syfte att bedriva sin verksamhet med vinst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den 1 januari 1994, när lagen (1992:1528) om offentlig upphand-&lt;br&gt;ling trädde i kraft, kan kommunerna och landstingen inte anlita sina egna&lt;br&gt;företag direkt utan upphandling för att bedriva kollektivtrafik. Detta för-&lt;br&gt;hållande har lett till att när de kommunala bussföretagen förlorar i en an-&lt;br&gt;budstävling som trafikhuvudmannen, kommunen eller landstinget anordnat&lt;br&gt;har de inte någon rättslig möjlighet att kompensera sig genom att söka sig&lt;br&gt;till andra marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förlorad upphandling leder ofta till kännbara ekonomiska effekter&lt;br&gt;eftersom trafikverksamheten kräver stora investeringar i såväl fordon, an-&lt;br&gt;läggningar som personal. Kommunerna har inte ansett sig ha råd att behålla&lt;br&gt;företagen vidare när det inte längre har funnits någon marknad för dem&lt;br&gt;kvar att verka på. Det har blivit mycket vanligt att den aktör som vunnit&lt;br&gt;upphandlingen köpt upp det kommunala trafikföretaget som förlorat i upp-&lt;br&gt;handlingen. Genom att den kommunala konkurrenten på detta sätt försvun-&lt;br&gt;nit från marknaden har det lett till att konkurrenstrycket på allt fler platser i&lt;br&gt;landet har kommit att försvagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av ökad konkurrens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Lokaltrafikföreningen och Svenska Bussbranschens Riksförbund&lt;br&gt;har i en skrivelse till regeringen pekat på behovet av att uppmärksamma den&lt;br&gt;rådande konkurrenssituationen på den marknad som trafikföretagen verkar&lt;br&gt;i. Det finns en oro för att antalet aktörer kommer att minska under kom-&lt;br&gt;mande år och att de som blir kvar växer sig allt starkare. Det är vidare&lt;br&gt;viktigt att säkerställa mångfald på utförarsidan så att fortsatta effektivitets-&lt;br&gt;vinster leder till sänkta kostnader för samhället. Ett sätt att öka mångfalden&lt;br&gt;är enligt föreningen och förbundet att ge de kommunala trafikföretagen&lt;br&gt;ändrade konkurrensvillkor genom att ge dem en rätt att lägga anbud i andra&lt;br&gt;kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På flera håll i landet ägs trafikföretagen av kommuner eller kommuner&lt;br&gt;och landsting tillsammans. Skälen till att dessa företagsbildningar över&lt;br&gt;kommun- och landstingsgränser har kommit till stånd är flera. Ett skäl är att&lt;br&gt;det rent företagsstrategiskt är så att en större enhet är mindre sårbar vid ned-&lt;br&gt;gångar i produktionen som t.ex. vid förlorade upphandlingar. Ett annat skäl&lt;br&gt;är att större kommunala enheter också har större chans att konkurrera med&lt;br&gt;de större aktörerna på marknaden och genom detta vidmakthålla eller öka&lt;br&gt;konkurrenstrycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konkurrenshänseende är det enligt regeringens mening inte bara för-&lt;br&gt;delar med dessa företagsbildningar. Företag som på en konkurrensutsatt&lt;br&gt;marknad var för sig skulle ha kunnat bidra till att åtminstone lokalt öka&lt;br&gt;antalet aktörer och därigenom stärka konkurrensen hamnar i stället i ett läge&lt;br&gt;där de genom att gå ihop minskar antalet aktörer. I förlängningen kan ett&lt;br&gt;sådant agerande verka hämmande på konkurrensen. Det finns därför an-&lt;br&gt;ledning att beakta de synpunkter och farhågor som framförts i debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommuner och landsting ges vidgade möjligheter att bedriva upp-&lt;br&gt;dragsverksamhet på i förhållande till det privata näringslivet konkurrens-&lt;br&gt;neutrala villkor ökar antalet aktörer på marknaden. Det antas kunna stimu-&lt;br&gt;lera konkurrensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att kollektivtrafiken i dag agerar på en&lt;br&gt;konkurrensmarknad. De största aktörerna blir dock allt större. Det finns en&lt;br&gt;uppenbar risk för att de kommunala trafikföretag som i dag finns kvar på&lt;br&gt;marknaden och som även framöver skulle kunna utgöra reella konkurrenter&lt;br&gt;antingen köps upp eller tvingas samarbeta med varandra i större bolag för&lt;br&gt;att på så sätt öka möjligheterna att stanna kvar på marknaden. De kommu-&lt;br&gt;nala företagens framtida möjligheter att agera har som nämnts ovan för-&lt;br&gt;ändrats i och med ikraftträdandet av lagen om offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till hur marknadssituationen hittills förändrats finns det&lt;br&gt;dock en risk för att branschen inom en snar framtid kan komma att karaktä-&lt;br&gt;riseras av bristande konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare angetts uppgår självfinansieringsgraden till mindre än 50&lt;br&gt;procent. Den höga graden skattefinansiering av kollektivtrafiken är också&lt;br&gt;enligt regeringens mening ett skäl som talar för att de kommunala bolagen&lt;br&gt;ges ökade möjligheter att utvecklas till effektiva och konkurrenskraftiga&lt;br&gt;aktörer under samma villkor som privata aktörer genom att bedriva upp-&lt;br&gt;dragsverksamhet gentemot andra kommuner och landsting. De kommunala&lt;br&gt;trafikbolagen bör således tillåtas att delta i upphandlingar som anordnas av&lt;br&gt;andra kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga nya kommersiella verksamhetsgrenar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala verksamheten har som främsta mål att tillgodose de egna&lt;br&gt;medlemmarnas behov. Detta mål bör inte förändras även om de kommunala&lt;br&gt;bolagen ges vidgade möjligheter att sälja trafiktjänster till andra kommuner&lt;br&gt;och landsting. Den verksamhet man åtar sig att utföra åt andra måste vara&lt;br&gt;kompetensenlig i den egna kommunen eller i det egna landstinget. Det&lt;br&gt;handlar om att sälja tjänster som i sig är kommunala angelägenheter i den&lt;br&gt;säljande kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsverksamhet innefattar alltid olika grader av ekonomiska riskmo-&lt;br&gt;ment. Externa kommunala engagemang bör därför begränsas av hänsyn till&lt;br&gt;de egna kommunala skattebetalarnas intressen. Det får förutsättas att det&lt;br&gt;inte ligger i någon kommuns eller något landstings intresse att bedriva för-&lt;br&gt;lustaffärer till förmån för andra kommuner eller landsting. Kommuner och&lt;br&gt;landsting skall således inte bygga upp nya kommersiella verksamhetsgrenar&lt;br&gt;som enbart eller till sin huvuddel är inriktade på att sälja tjänster utanför det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;egna geografiska området. Syftet är i stället att ge kommunala trafikaktie- Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;bolag en möjlighet att bedriva uppdragsverksamhet inom kollektivtrafik om&lt;br&gt;det är motiverat av effektivitetsskäl. Det bör således finnas ett verksamhets-&lt;br&gt;mässigt samband med den inom kommunen eller landstinget bedrivna verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel bör således uppdragsverksamheten kunna fullgöras&lt;br&gt;inom ramen för befintliga resurser. Det skall dock inte ställas upp några&lt;br&gt;absoluta hinder mot att befintlig verksamhet ökar i omfattning. I vissa fall&lt;br&gt;måste en ökning av verksamhetens totala volym komma till stånd för att en&lt;br&gt;verksamhet i den egna kommunen eller i det egna landstinget skall kunna&lt;br&gt;effektiviseras och upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det skäl att förslaget om vidgad kommunal&lt;br&gt;kompetens på området för kollektivtrafik införs på försöksbasis under en&lt;br&gt;period om drygt sex år. Förslaget om försöksverksamhet syftar till att ge er-&lt;br&gt;farenhet av kommunal uppdragsverksamhet. Regeringen avser att efter tre&lt;br&gt;år göra en uppföljning av hur försöket så långt har utfallit. Denna upp-&lt;br&gt;följning får sedan ligga till grund för en bedömning av om den kommunala&lt;br&gt;kompetensen permanent skall utvidgas på området för kollektivtrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För deltagande i försöksverksamheten krävs enligt förslaget inte något&lt;br&gt;godkännande av regeringen eller någon myndighet. Däremot föreslås en&lt;br&gt;skyldighet för de bolag som deltar att till regeringen eller till den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer lämna de upplysningar och handlingar som be-&lt;br&gt;hövs för uppföljningen av försöksverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förutsätts att avtal som ingås med stöd av föreslagen lag inte sträcker&lt;br&gt;sig längre än t.o.m. utgången av år 2002.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Villkor för vidgad kompetens&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För ett deltagande i försöksverksamheten krävs att&lt;br&gt;uppdragsverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bedrivs av ett kommunalt aktiebolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- särredovisas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- kalkyleras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bedrivs affärsmässigt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- inte stöds på ett sätt som hämmar konkurrensen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bolagets årsredovisning skall framgå vilka borgensförbindelser och&lt;br&gt;övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget ingått för&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: Villkoren överensstämmer till vissa delar med&lt;br&gt;regeringens förslag men är inte lika långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som varit positiva till förslaget&lt;br&gt;har i regel inte haft något att erinra mot de av arbetsgruppen föreslagna vill-&lt;br&gt;koren. Svenska Kommunförbundet, Östersunds kommun och Skellefteå&lt;br&gt;kommun anser att krav på särskild juridisk person för uppdragsverksam-&lt;br&gt;heten inte bör ställas utan att det är tillräckligt med en särredovisning av&lt;br&gt;verksamheten samt att verksamheten hålls åtskild. Svenska Bussbranschens&lt;br&gt;Riksförbund och Svenska Lokaltrafikföreningen anger att krav bör ställas på&lt;br&gt;att bolaget skall vara konkurrensutsatt på hemmamarknaden och att bolaget&lt;br&gt;bör åläggas tydliga avkastningskrav på marknadsmässiga villkor. Svenska&lt;br&gt;Lokaltrafikföreningen anger vidare att kraven på affärsmässighet och sär-&lt;br&gt;skild redovisning inte är tillräckligt tydliga. Svenska Bussbranschens Riks-&lt;br&gt;förbund och Kammarrätten i Stockholm anger även att kommunal borgen&lt;br&gt;eller andra ansvarsförbindelser från kommunens eller landstingets sida&lt;br&gt;gentemot bolaget inte bör få komma i fråga. De instanser som avstyrker&lt;br&gt;förslaget anger att villkoren inte innebär en tillfredsställande garanti för att&lt;br&gt;uppdragsverksamheten inte stöds med skattemedel. Tjänsteförbundet, som&lt;br&gt;avstyrker förslaget, anger bl.a. att om förslaget genomförs måste det revi-&lt;br&gt;deras i enlighet med EG:s regler om konkurrens så att konkurrens på lika&lt;br&gt;villkor uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensneutrala spelregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att de kommunala trafikföretagen ges vidgade konkurrens-&lt;br&gt;möjligheter är det enligt regeringens mening rimligt att ställa upp ett antal&lt;br&gt;villkor för att de skall få agera på en konkurrensutsatt marknad. Svenska&lt;br&gt;Lokaltrafikföreningen och Svenska Bussbranschens Riksförbund har också&lt;br&gt;förutsatt att en vidgning av de kommunala trafikföretagens möjligheter att&lt;br&gt;agera på marknaden skulle komma att innehålla ett antal krav. Man har&lt;br&gt;pekat på sådana villkor som att de kommunala trafikföretagen skall verka i&lt;br&gt;aktiebolagsform, att den egna verksamheten också är konkurrensutsatt, att&lt;br&gt;gängse regler enligt aktiebolagslagen, bokföringslagen m.fl. följs och att&lt;br&gt;bolagen åläggs tydliga avkastningskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaldemokratikommittén ansåg att kommunal uppdragsverksamhet&lt;br&gt;inte bör stödjas - vare sig ekonomiskt eller på annat sätt - på ett sätt som&lt;br&gt;hämmar den fria konkurrensen (SOU 1992:128 s. 25 f.). Regeringen delar&lt;br&gt;denna uppfattning. De villkor som ställs upp skall enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning syfta till att åstadkomma så lika villkor för konkurrens som möjligt&lt;br&gt;och förhindra att ett företag expanderar sin verksamhet över kommun-&lt;br&gt;gränserna på ett sådant sätt att det leder till icke önskvärda negativa effekter&lt;br&gt;på marknaden eller för de egna skattebetalarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissammanhang har uttalats att förslaget måste revideras i enlighet&lt;br&gt;med EG:regler om konkurrens. EG:s regler om konkurrens i Romfördraget,&lt;br&gt;artiklarna 85 och 86, handlar dels om konkurrensbegränsande avtal dels om&lt;br&gt;missbruk av dominerande ställning. I artiklarna 92-94 finns regler om stats-&lt;br&gt;stöd. En förutsättning för tillämpning av dessa regler är att det s.k. sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handelskriteriet är uppfyllt. Kriteriet innebär att en ifrågasatt åtgärd direkt&lt;br&gt;eller indirekt märkbart påverkar eller kan påverka handelsmönstret för&lt;br&gt;varor och tjänster mellan medlemsstaterna. Om de offentliga bussföretagen&lt;br&gt;agerar konkurrensneutralt och inte heller subventioneras av sina ägare står&lt;br&gt;inte nu framlagt förslag i strid med EG:s regler och konkurrens eller stats-&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild verksamhetsform, särredovisning och kalkyler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag drivs de kommunala trafikföretagen i Sverige i aktiebolagsform. I&lt;br&gt;Finland ställs inga formella krav på att trafikutövama skall driva sin verk-&lt;br&gt;samhet i från kommunen avskild juridisk person för att få sälja utanför&lt;br&gt;kommunen. Det danska förslaget till generell reglering innehåller krav på&lt;br&gt;att verksamheten skall bedrivas i förvaltningsform och att verksamheten&lt;br&gt;skall särredovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att flera skäl talar för att den kommunala trafikverk-&lt;br&gt;samhet som skall konkurrera på marknaden endast skall få göra det om&lt;br&gt;verksamheten drivs bolagsform. Verksamheten skall med andra ord vara&lt;br&gt;rättsligt och organisatoriskt skild från annan kommunal verksamhet. Ett&lt;br&gt;skäl för detta är att en sådan ordning får till följd att trafikverksamheten&lt;br&gt;enligt lagen om offentlig upphandling måste upphandlas. Kommunerna och&lt;br&gt;landstingen får då inte automatiskt köpa direkt från sina egna företag. De&lt;br&gt;egna företagen och de privata konkurrenterna ges därigenom likvärdiga&lt;br&gt;spelregler. Dessutom kan det handla om stora volymer av trafiktjänster och&lt;br&gt;inte vad som kan kallas tillfällig överskottskapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl till den föreslagna konstruktionen är att den ekonomiska&lt;br&gt;redovisningen automatiskt blir avskild från övrig kommunal verksamhet. I&lt;br&gt;och med att den ekonomiska redovisningen av trafikverksamheten är sepa-&lt;br&gt;rerad från kommunens övriga verksamhet ökar möjligheterna att kontrol-&lt;br&gt;lera om hur och när företaget får ekonomiskt stöd från ägarna eller andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillse att konkurrensneutralitet råder och att kommuner och lands-&lt;br&gt;ting inte med skattemedel subventionerar en verksamhet som bedrivs åt&lt;br&gt;annan, bör det säkerställas att den verksamhet som bedrivs åt en annan ges&lt;br&gt;en sådan utformning att det går att utläsa resultat samt de kostnader och in-&lt;br&gt;täkter som hänför sig till uppdragsverksamheten. Uppdragsverksamheten&lt;br&gt;skall därför särredovisas i bolagets räkenskaper. En särredovisning torde&lt;br&gt;även behövas för att kunna upprätta och följa upp de ekonomiska kalkyler&lt;br&gt;som skall göras. Genom särredovisning av uppdragsverksamheten säker-&lt;br&gt;ställs medborgarnas insynsmöjligheter i verksamheten. Dessutom skall&lt;br&gt;borgensförbindelser och övriga ansvarsförbindelser till företaget redovisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekonomisk kalkyl skall innehålla samtliga för kalkylobjektet rele-&lt;br&gt;vanta direkta och indirekta kostnader och intäkter. Kalkylen skall göras för&lt;br&gt;hela perioden som uppdraget avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det även finns skäl att ställa krav på att verksamheten skall&lt;br&gt;drivas i viss associationsform. Som ovan konstaterats drivs de flesta kom-&lt;br&gt;munala trafikföretagen i Sverige i aktiebolagsform. Aktiebolaget är också&lt;br&gt;den associationsform som särskilt väl är ägnad för affärsverksamhet. En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liknande lösning har föreslagits när det gäller elmarknaden. I lagen&lt;br&gt;(1994:618) om handel med el, m.m. anges om en kommun skall bedriva&lt;br&gt;produktion av och handel med el eller distribution av fjärrvärme eller natur-&lt;br&gt;gas utanför kommunen krävs att verksamheten dels bedrivs i privaträttslig&lt;br&gt;form, dels drivs på affärsmässig grund och dels redovisas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att övervägande skäl talar för att ett krav på särskild&lt;br&gt;verksamhetsform för trafikföretagen också skall innehålla ett krav på att&lt;br&gt;verksamheten skall drivas i form av aktiebolag. Ett sådant krav innebär inte&lt;br&gt;några förändringar för de kommunala aktörer som finns på marknaden&lt;br&gt;eftersom kollektivtrafiken i kommunerna och landstingen redan drivs i&lt;br&gt;form av aktiebolag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en marknad skall fungera krävs inte bara kompetenta och effektiva&lt;br&gt;köpare och säljare - det krävs också beställare som agerar konsekvent,&lt;br&gt;affärsmässigt och objektivt gentemot presumtiva utförare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fr. o. m. den 1 januari 1994 regleras offentlig upphandling av lagen&lt;br&gt;(1992:1528) om offentlig upphandling. Lagen har sin grund i de internatio-&lt;br&gt;nella åtaganden som Sverige gjorde i och med EES-avtalet. Lagen bygger&lt;br&gt;på huvudprincipen att all upphandling skall göras affärsmässigt. Med detta&lt;br&gt;menas bl.a. att den som genomför en upphandling (en upphandlande enhet)&lt;br&gt;skall utnyttja de konkurrensmöjligheter som finns på den aktuella markna-&lt;br&gt;den och att anbudsgivare, anbudssökande och anbud skall behandlas objek-&lt;br&gt;tivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av definitionerna i lagen följer bl.a. att lagen blir tillämplig i de fall&lt;br&gt;kommunen eller landstinget som upphandlande enhet önskar begära in&lt;br&gt;anbud eller köpa tjänster från sina företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Effekten av reglerna i lagen om offentlig upphandling är bl.a. att kom-&lt;br&gt;muner och landsting inte kan genomföra större anbud utan anbudsförfa-&lt;br&gt;rande. De kan inte heller göra större uppköp direkt från sina egna företag&lt;br&gt;utan föregående anbudsförfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kommunal kollektiv persontrafik är det just kommunen&lt;br&gt;eller landstinget som i egenskap av huvudman anordnar upphandlingen och&lt;br&gt;som i dessa fall således är den i lagens mening upphandlande enheten. De&lt;br&gt;kommunala trafikföretagen uppträder som anbudsgivare. De kommunala&lt;br&gt;trafikföretagen är inte upphandlande enheter annat än i de fall de själva&lt;br&gt;köper in varor och tjänster för sina verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här kan nämnas att det även i den finska lagen uttryckligen erinras om&lt;br&gt;att upphandlingsreglema måste följas. Det danska förslaget innehåller också&lt;br&gt;krav på upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensutsatt på hemmamarknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kollektivtrafiken i Sverige är i dag till stor del konkurrensutsatt på hemma-&lt;br&gt;marknaden. Antalet kommuner som konkurrensutsatt sin kollektivtrafik har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ökat under de senaste åren. Det finns dock några kommuner som ännu inte Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;utsatt sin kollektivtrafik för konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan diskutera om det finns skäl att ställa upp ett krav på att de kom-&lt;br&gt;munalabolagen bara får sälja sådana tjänster som på hemmaplan utsatts för&lt;br&gt;konkurrens. Konkurrenskommittén ansåg i sitt betänkande Konkurrens&lt;br&gt;inom den kommunala sektorn (SOU 1991:104) att det fanns skäl för ett så-&lt;br&gt;dant krav på kommuner och landsting som skall sälja tjänster till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i alla lägen kräva att den egna enheten varit utsatt för konkurrens&lt;br&gt;vore enligt regeringens mening att kräva för mycket. Detta krav finns inte&lt;br&gt;heller i praxis när det gäller möjligheterna att sälja tillfällig överskottskapa-&lt;br&gt;citet. En kommun kan ha behov av att sälja sina tjänster vid en viss tidpunkt&lt;br&gt;och inte vid den tid då en upphandling i den egna kommunen avslutats.&lt;br&gt;Verksamheter som bedrivs i bolagiserad form kommer förr eller senare att&lt;br&gt;bli utsatt för konkurrens, beroende av när befintliga kontrakt löper ut. När&lt;br&gt;kontraktstiden har gått ut och sålunda upphandling måste göras, skall den&lt;br&gt;göras enligt lagen om offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som angetts anser inte regeringen att krav bör&lt;br&gt;ställas på att den egna verksamheten måste varit utsatt för konkurrens på&lt;br&gt;hemmamarknaden innan den får sälja sina trafiktjänster till andra kom-&lt;br&gt;muner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Affärsmässig prissättning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokaldemokratikommittén framförde i sitt betänkande uppfattningen att om&lt;br&gt;uppdragsverksamhet skall tillåtas skall den bedrivas på affärsmässig grund,&lt;br&gt;dvs. utan hänsyn till självkostnadsprincipen. En strikt tillämpning av själv-&lt;br&gt;kostnadsprincipen skulle kunna leda till underprissättning av de kommu-&lt;br&gt;nala tjänsterna. Ett krav på affärsmässig prissättning är motiverat av flera&lt;br&gt;skäl och då bl.a. med tanke på det ekonomiska risktagande som ligger i att&lt;br&gt;bedriva uppdragsverksamhet på en konkurrensutsatt marknad. På en kon-&lt;br&gt;kurrensutsatt marknad är det av stor vikt att samtliga aktörer tillämpar en&lt;br&gt;prissättning som bygger på likartade förutsättningar. I annat fall är risken&lt;br&gt;uppenbar att tjänsterna kan underprissättas och konkurrensen snedvridas.&lt;br&gt;Regeringen delar Lokaldemokratikommitténs uppfattning om att prissätt-&lt;br&gt;ningen skall ske affärsmässigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport finns en föreskrift&lt;br&gt;om att kommunernas och landstingens medverkan vid tjänsteexport skall&lt;br&gt;ske på affärsmässiga grunder. En liknande föreskrift finns också i lagen&lt;br&gt;(1994:618) om handel med el, m.m. I propositionen 1993/94:162 om han-&lt;br&gt;del med el i konkurrens angav regeringen bl.a. att verksamheten skall be-&lt;br&gt;drivas på affärsmässig grund innebär främst att företaget skall tillämpa ett&lt;br&gt;affärsmässigt beteende och en korrekt prissättning och att en viss vinst-&lt;br&gt;marginal skall inräknas i priset, om inte annat undantagsvis är särskilt moti-&lt;br&gt;verat. Vidare angavs att de villkor som gäller för det privata näringslivets&lt;br&gt;affärsdrivande verksamhet skulle vara vägledande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att med någon större exakthet ange vad som i olika&lt;br&gt;branscher är att betrakta som affärsmässig prissättning. Kostnadsberäk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar och prissättning skall ske enligt samma normer som tillämpas av de Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;privata företagen inom respektive bransch. I priset skall som huvudregel in-&lt;br&gt;räknas en viss vinstmarginal om inte annat är affärsmässigt motiverat. Det&lt;br&gt;kan också bli aktuellt att ställa upp avkastningskrav. Hur stor t.ex. en vinst-&lt;br&gt;marginal skall eller bör vara eller vilken ersättning man skall ta ut för risk-&lt;br&gt;tagandet är en bedömning som måste göras för vaije typ av verksamhet och&lt;br&gt;med hänsyn till den praxis som tillämpas i branschen. Det behöver inte alls&lt;br&gt;strida mot kravet på affärsmässighet att i speciella situationer inte räkna&lt;br&gt;med någon vinst eller enbart med en mycket liten vinst. Marknadssituation-&lt;br&gt;en kan vid olika tillfällen vara sådan att utrymmet för att ta ut en vinst rent&lt;br&gt;faktiskt är litet, mycket litet eller i stort sett obefintligt. I sådana lägen kan&lt;br&gt;det handla om att prissätta tjänsterna så att verksamheten går runt. De vill-&lt;br&gt;kor som gäller för det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall&lt;br&gt;vara vägledande för de kommunala trafikbolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nyss nämnts har regeringen inte för avsikt att&lt;br&gt;föreslå att det i lag anges eller att på annat sätt rekommendera t.ex. vilken&lt;br&gt;vinstmarginal trafikföretagen skall räkna med. Sådana uttryckliga krav&lt;br&gt;finns inte heller för de privata aktörerna. Däremot är det enligt vår mening&lt;br&gt;uppenbart att de kommunala företagen måste befrias från kravet på att&lt;br&gt;tillämpa självkostnadsprincipen för att prissättningen skall kunna göras&lt;br&gt;affärsmässig när de agerar på en konkurrensutsatt marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet som prissätts på ett sätt som gör att kostnaderna inte täcks&lt;br&gt;kan vara att anses som underprissättning i konkurrensrättlig mening. Kon-&lt;br&gt;kurrenslagens generella förbud omfattar även kommunernas och lands-&lt;br&gt;tingens näringsverksamhet. Möjligheterna att angripa underprissättning en-&lt;br&gt;ligt konkurrenslagen är dock begränsade till fall där vederbörande har en&lt;br&gt;dominerande ställning. Enligt regeringens mening bör dock uppdragsverk-&lt;br&gt;samheten inte skattesubventioneras vare sig de kommunala aktörerna är&lt;br&gt;dominerande eller inte. Subventioner och t.ex. förmånliga ansvarsförbindel-&lt;br&gt;ser kan även som tidigare angivits, stå i strid med EG:s statsstödsregler. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten för bestämmelserna om statligt stöd är artikel 92 i Romför-&lt;br&gt;draget som säger att stöd som ges av medlemsstat eller med hjälp av offent-&lt;br&gt;liga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida&lt;br&gt;konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, är oför-&lt;br&gt;enligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar&lt;br&gt;handeln mellan medlemsstaterna. Transaktioner till offentligt ägda företag&lt;br&gt;regleras närmare i det s.k. transparansdirektivet. Enligt detta skall tillskott&lt;br&gt;av offentliga medel till offentliga företag redovisas öppet. För att avgöra om&lt;br&gt;tillskott av offentliga medel utgör statsstöd tillämpar Europeiska gemen-&lt;br&gt;skapens kommission den s.k. marknadsekonomiska investeringsprincipen.&lt;br&gt;Enligt denna princip är det fråga om statsstöd när ett offentligt företag får&lt;br&gt;medel på mer fördelaktiga villkor än de som en privat ägare skulle ge ett&lt;br&gt;enskilt företag i jämförbar finansiell eller affärsmässig situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kommunala bolaget skall redovisa borgensförbindelser och andra&lt;br&gt;ansvarsförbindelser som kommunen eller landstingen lämnat bolaget. Ett&lt;br&gt;antal remissinstanser har angivit att kommunal borgen till de trafikbolag&lt;br&gt;som bedriver uppdragsverksamhet inte bör tillåtas. Regeringen ser dock&lt;br&gt;praktiska svårigheter med en sådan begränsning och är därför inte beredd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att lägga fram ett förslag som förbjuder kommunal borgen. Däremot anser&lt;br&gt;regeringen det vara rimligt att kommunen eller landstinget tar ut en&lt;br&gt;borgensavgift av bolaget. Även villkoren för offentliga borgensåtaganden&lt;br&gt;kan falla under statsstödsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underprissättningsutredningen har i sitt betänkande Konkurrens i balans&lt;br&gt;- åtgärder för ökad konkurrensneutralitet vid offentlig prissättning -&lt;br&gt;(SOU 1995:105) bl.a. lagt fram ett principförslag till lag om konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet vid offentlig prissättning m.m. Lagförslaget innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om skyldigheter för den som är huvudman för offentlig närings-&lt;br&gt;verksamhet som drivs i konkurrens med annan offentlig eller privat&lt;br&gt;näringsverksamhet att vidta åtgärder för att åstadkomma konkurrens-&lt;br&gt;neutralitet. Lagen föreslås tillämpas på såväl kommuner och landsting som&lt;br&gt;kommunala bolag vid bedrivandet av ekonomisk eller kommersiell verk-&lt;br&gt;samhet. Vidare föreskrivs i lagen att den offentliga näringsverksamheten&lt;br&gt;skall redovisas skild från annan verksamhet i avgränsade redovisnings-&lt;br&gt;enheter under vissa betingelser. Den innehåller också regler om offentlig&lt;br&gt;prissättning där offentligt näringsverksamhet som drivs i konkurrens med&lt;br&gt;annan offentlig eller privat näringsidkare inte får subventioneras med&lt;br&gt;skattemedel som på ett sätt medför en från allmän synpunkt otillbörlig kon-&lt;br&gt;kurrenssnedvridning. Förslaget innehåller även bestämmelser om kalkyler.&lt;br&gt;Utredningens förslag innehåller även bestämmelser om att Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen skall kunna förbjuda en offentlig huvudman, som utövar offentlig&lt;br&gt;näringsverksamhet i konkurrens med annan offentlig eller privat närings-&lt;br&gt;verksamhet att tillämpa en offentlig prissättning som är otillbörlig från&lt;br&gt;allmän synpunkt. Vidare föreslår utredningen att en särskild nämnd skall&lt;br&gt;utöva tillsyn och meddela allmänna råd beträffande i lagen angiven redo-&lt;br&gt;visning, kalkylering och offentlig prissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Om förslag i betänkandet&lt;br&gt;leder till lagstiftning förutsetts att detta kan komma att beröra den nu före-&lt;br&gt;slagna lagregleringen av kollektivtrafiken. Regeringen återkommer i så fall&lt;br&gt;till riksdagen med förslag härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Geografisk begränsning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta fall handlar det endast om möjligheter för kommunala trafikaktie-&lt;br&gt;bolag att sälja tjänster till andra kommuner och landsting. Vad gäller möj-&lt;br&gt;ligheten att sälja tjänster till privat köpare är den kommunalrättsliga kom-&lt;br&gt;petensen fortfarande begränsad till möjligheten att sälja tillfällig överskotts-&lt;br&gt;kapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det troligen kommer att bli det vanligaste att de kommunala&lt;br&gt;trafikbolagen kommer att sälja till de kommuner och landsting som ligger&lt;br&gt;geografiskt nära, är det viktigt att diskutera om bolagen skall ges möjlighet&lt;br&gt;att sälja sina tjänster i hela landet eller om det finns skäl att göra formella&lt;br&gt;geografiska begränsningar i denna rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En geografisk begränsning skulle kunna vara motiverad i de fall då den&lt;br&gt;kommunala verksamheten riskerar att bedrivas utanför kommunen på ett&lt;br&gt;sätt som innebär att de egna kommunmedlemmarna är med och subven-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionerar verksamhet i en geografisk del av landet som de aldrig kommer i&lt;br&gt;kontakt med eller på annat sätt har nytta av. Skall man göra någon form av&lt;br&gt;avgränsning uppkommer dock frågan om hur den skall göras. Att generellt&lt;br&gt;föreskriva att försäljning enbart får ske till grannkommunen eller grann-&lt;br&gt;landstinget kan i praktiken leda till olika konkurrensmöjligheter beroende&lt;br&gt;påvar i landet de säljande bolagen ligger, hur många grannkommunerna är&lt;br&gt;och invånarantalen i dessa samt befolkningens spridning. I de delar av&lt;br&gt;landet där kommunerna ligger tätt, t.ex. Storstockholmsområdet, är antalet&lt;br&gt;köpare stort. I andra delar av landet där kommunerna är geografiskt stora&lt;br&gt;och få, ges inte samma möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av de krav vi i övrigt föreslår för trafikföretagen såsom&lt;br&gt;drift i egen juridisk person, ekonomiska kalkyler och affärsmässig prissätt-&lt;br&gt;ning menar vi att den nämnda risken är mycket liten. Jämför man med den&lt;br&gt;tidigare nämnda finska lagstiftningen angående de kommunala trafikut-&lt;br&gt;övamas vidgade kompetens, kan det konstateras att även om man i förarbe-&lt;br&gt;tena pekar på att lagen förväntas få störst betydelse för samarbete mellan&lt;br&gt;grannkommuner så har man inte gjort någon motsvarande formell begräns-&lt;br&gt;ning i lagen. Den danska lagen innehåller inte heller något sådant krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening talar det mesta mot att göra en generell geo-&lt;br&gt;grafisk avgränsning som innebär att kommunalt tillhandahållen kollektiv-&lt;br&gt;trafik får säljas endast till grannkommunerna. Vi föreslår därför inte några&lt;br&gt;geografiska restriktioner. I praktiken bedömer vi att det även i vårt land&lt;br&gt;kommer att handla om att sälja trafiktjänster till kommuner och landsting&lt;br&gt;som geografiskt ligger nära varandra utan att för den skull i alla lägen vara&lt;br&gt;de allra närmaste grannkommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarnas situation vid entreprenader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 20 december 1994 beslöt riksdagen att anta regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:12 Övergång av verksamheter och kollektiva uppsägningar (bet.&lt;br&gt;1994/95:AU4, rskr. 1994/95:123). I propositionen föreslogs vissa änd-&lt;br&gt;ringar i bl.a. lagen (1982:80) om anställningsskydd och lagen (1976:580)&lt;br&gt;om medbestämmande i arbetslivet (MBL) fr.o.m. den 1 januari 1995 i syfte&lt;br&gt;att anpassa den svenska arbetsrätten till bl.a. Europeiska rådets direktiv&lt;br&gt;77/187/EEG av den 14 februari 1977 om tillämpning av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagstiftning om skydd för arbetstagarens rättigheter vid överlåtelse av före-&lt;br&gt;tag, verksamheter eller delar av verksamheter. Direktivet innehåller före-&lt;br&gt;skrifter om skydd för arbetstagares rättigheter vid övergång av företag,&lt;br&gt;verksamheter och delar av verksamheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna innebär att en övergång av en verksamhet i sig inte skall&lt;br&gt;utgöra saklig grund för att säga upp arbetstagarna i verksamheten. Förbudet&lt;br&gt;hindrar dock inte uppsägningar som sker av ekonomiska, tekniska eller&lt;br&gt;organisatoriska skäl. Vid en övergång skall de anställningsavtal och de an-&lt;br&gt;ställningsförhållanden som fanns vid tidpunkten för övergången gå över till&lt;br&gt;den nya arbetsgivaren. Den nya arbetsgivaren skall också vara skyldig att&lt;br&gt;tillämpa anställningsvillkoren i den tidigare arbetsgivarens kollektivavtal&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under ett år om inte kollektivavtalets giltighetstid innan dess går ut eller om&lt;br&gt;inte ett nytt kollektivavtal börjar gälla för de övertagna arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ytterst EG-domstolen som avgör vilka situationer som omfattas av&lt;br&gt;direktivet och därmed i förlängningen av de inhemska regler som utgår&lt;br&gt;direkt från direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller begreppet övergång och de nya reglernas räckvidd kan&lt;br&gt;först konstateras att reglerna gäller i såväl privat som offentlig verksamhet&lt;br&gt;(6 b § lagen om anställningsskydd) samt att de också är tillämpliga på entre-&lt;br&gt;prenader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen uttalade i propositionen att det kunde ifrågasättas om en&lt;br&gt;entreprenad som utförs uteslutande med användning av entreprenörens&lt;br&gt;egen personal överhuvudtaget omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsdomstolen (AD) har i en dom från december 1995 (dom nr&lt;br&gt;163/95) bedömt att frågan om entreprenörskiftet från företag A till företag&lt;br&gt;B och C var att anse som en övergång av verksamhet i den mening som av-&lt;br&gt;ses i 6 b § anställningsskyddslagen och EG:s överlåtelsedirektiv. AD kon-&lt;br&gt;staterade att varken företag B eller företag C övertagit vare sig arbetskraft,&lt;br&gt;administration, fordon, fastigheter eller andra materiella tillgångar från&lt;br&gt;företaget A. Dessa förehållanden talade, enligt domstolens mening, med av-&lt;br&gt;sevärd styrka för att “verksamheten” inte bevarat sin identitet vid entre-&lt;br&gt;prenörsskiftet. AD fann sammantaget att någon övergång av verksamhet i&lt;br&gt;överlåtelsedirektivets mening inte har ägt rum och därmed inte heller i&lt;br&gt;anställningsskyddslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas kommission har lagt fram förslag som&lt;br&gt;gäller överlåtelsedirektivet. Förslaget går ut på att försöka definiera vad&lt;br&gt;som är övergång. Ett sådant förslag kan eventuellt komma att få effekter på&lt;br&gt;entreprenadsituationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kommunal samverkan om myndighetsutövning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett antal områden där den kommunala verksamheten innefattar&lt;br&gt;myndighetsutövning. Som redovisats i avsnitt 4 finns det som regel ingen&lt;br&gt;marknad att vända sig till utan här handlar det om att kommuner själva&lt;br&gt;måste bygga upp sin egen kompetens och avsätta egna resurser för att&lt;br&gt;hantera vissa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kommuner ges möjlighet att anlita en annan kom-&lt;br&gt;mun för att ombesöija vissa uppgifter och att lämna uppdrag till anställd i&lt;br&gt;en annan kommun att besluta på kommunens vägnar. Regleringen görs i&lt;br&gt;speciallagstiftningen och införs i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- miljöskyddslagen (1969:387),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- renhållningslagen (1979:596),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hälsoskyddslagen (1982:1080) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagen (1985:426) om kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppens förslag: I betänkandet föreslogs att delegegering av&lt;br&gt;beslutanderätt till anställd i annan kommun skulle få ske genom en generell&lt;br&gt;reglering i kommunallagen. Någon reglering av möjligheten för en kom-&lt;br&gt;mun att anlita annan kommun för att ombesöija vissa andra uppgifter före-&lt;br&gt;slogs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna som yttrat sig i&lt;br&gt;denna del, tillstyrker arbetsgruppens förslag. Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;tillstyrker i och för sig förslaget om möjligheter för kommuner att delegera&lt;br&gt;beslutanderätten till anställd i annan kommun men anger att behov finns&lt;br&gt;hos kommunerna att inom området för myndighetsutövning anlita annan&lt;br&gt;kommun för tillsyn m.m. utan att delegera den faktiska beslutanderätten.&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall ställer sig tveksam till en generell reglering i&lt;br&gt;kommunallagen avseende delegering till anställd i annan kommun och&lt;br&gt;förordar i stället att frågan om delegering övervägs inom vaije område där&lt;br&gt;behov uppkommer. Riksrevisonsverket (RRV) avstyrker förslaget med hän-&lt;br&gt;visning till att ytterligare utredning behövs. Sveriges Arbetsgivareförening&lt;br&gt;avstyrker förslaget och anger att en utredning bör ske av frågan var gränsen&lt;br&gt;för myndighetsutövning och produktion går. Tjänstemännens Centralorga-&lt;br&gt;nisation (TCO) avstyrker förslaget under åberopande av att en utredning&lt;br&gt;bör ske av begreppet myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En stor del av den kommunala verksamheten innefattar myndighetsut-&lt;br&gt;övning. Myndighetsutövning kan vara av skiftande karaktär och svårighets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grad. Den frekvens med vilken olika ärenden hanteras skiftar också mycket Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;från kommun till kommun och från tid till annan. Många kommuner har av&lt;br&gt;ekonomiska och praktiska skäl svårt att kunna täcka alla specialområden&lt;br&gt;med egen expertis och man har bl.a. av detta skäl hävdat att det finns ett&lt;br&gt;behov av att kunna använda den kompetens som finns i andra kommuner.&lt;br&gt;Detta gäller särskilt för specialområden där ärendefrekvensen är låg. Av&lt;br&gt;hänsyn till rättssäkerheten finns det också skäl till samverkan. När det gäller&lt;br&gt;myndighetsutövning finns som regel ingen marknad att vända sig till utan&lt;br&gt;varje kommun och landsting måste själva bygga upp en egen kompetens&lt;br&gt;och avsätta egna resurser för att hantera vissa frågor. Många gånger torde&lt;br&gt;det mest rationella alternativet vara att kunna nyttja befintlig kunskap hos&lt;br&gt;t.ex. grannkommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsliga förutsättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den s.k. lokaliseringsprincipen gäller att en kommun i princip inte får&lt;br&gt;svara för sådana uppgifter som enbart handhas av staten, en annan kom-&lt;br&gt;mun, ett annat landsting eller någon annan. För att en kommun skall få&lt;br&gt;svara för sådan uppgifter fordras enligt 2 kap. 1 § kommunallagen före-&lt;br&gt;skrift i lag. Begränsningen gäller oavsett om det är fråga om myndighets-&lt;br&gt;utövning eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsuppgift kan enligt 11 kap. 6 § regeringsformen (RF) anför-&lt;br&gt;tros kommun. En sådan uppgift kan enligt samma lagrum överlämnas till&lt;br&gt;bolag, förening, samfällighet, stiftelse eller enskild individ. Innefattar upp-&lt;br&gt;giften myndighetsutövning skall sådant överlämnande ske med stöd av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För överlämnade av förvaltningsuppgifter inom statens område uttalade&lt;br&gt;konsitutionsutskottet vid sin behandling av den gällande regeringsformen&lt;br&gt;(bet. KU 1973:26) att man vid överlämnandet av förvaltningsuppgift i vaije&lt;br&gt;särskilt fall måste se till att vederbörande organ är kompetent för uppgiften.&lt;br&gt;För att intentionerna bakom föreskriften om riksdagens inflytande i sam-&lt;br&gt;band med delegation till enskilt subjekt av funktionen att “utöva myndig-&lt;br&gt;het” skall tillgodoses anses vissa krav på konkretion behöva uppställas vid&lt;br&gt;konstruerandet av lagstöd (se Petrén-Ragnemalm: Sveriges Grundlagar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår varken av lagtext eller av förarbeten klart om 11 kap. 6 §&lt;br&gt;tredje stycket. RF även avser överlämnandet av kommunal förvaltningsupp-&lt;br&gt;gift till enskilt subjekt (se Ragnemalm: SvJT 1979 s. 294 ff). Vid remiss-&lt;br&gt;behandlingen av förslag till 1977 års kommunallag angav Regeringsrätten&lt;br&gt;i sitt yttrande beträffande partssammansatta organ bl.a. att det kunde&lt;br&gt;ifrågasättas om inte grunden för dessa bestämmelser borde föranleda att i&lt;br&gt;lag närmare ange vilka förvaltningsuppgifter med karaktären av myndig-&lt;br&gt;hetsutövning som skulle kunna överlämnas till ett sådan organ. Majoriteten&lt;br&gt;av ledamöterna i ett sådant organ kunde enligt förslaget utses av enskilt&lt;br&gt;rättssubjekt. Detta talade enligt Regeringsrätten för att kravet i 11 kap. 6 §&lt;br&gt;tredje stycket. RF om lagreglering borde uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommuner får, enligt 3 kap. 16 § kommunallagen, efter beslut av full-&lt;br&gt;mäktige lämna över vården av en kommunal angelägenhet till ett aktie-&lt;br&gt;bolag, ett handelsbolag, en ekonomiskt förening, en ideell förening eller en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskild individ. Detta gäller om det inte finns särskilda föreskrifter för&lt;br&gt;handhavandet av uppgiften. Dock får, enligt samma lagrum, vården av en&lt;br&gt;kommunal angelägenhet som innefattar myndighetsutövning enligt 11 kap.&lt;br&gt;6 § RF överlämnas endast om det finns stöd för det i lag. Bestämmelsen i&lt;br&gt;16 § tillkom vid konstitutionsutskottets behandling av proposition&lt;br&gt;1990/91:117 Ny kommunallag. Lagrådet ansåg i sitt yttrande till konstitiu-&lt;br&gt;tionsutskottet över förslaget till ny kommunallag att avsnittet om kommu-&lt;br&gt;nala företag borde inledas med en uttrycklig bestämmelse om kommuners&lt;br&gt;och landsting möjligheter att överlämna vården av en kommunalrättslig&lt;br&gt;angelägenhet till ett privaträttsligt organ och en erinran om den in-&lt;br&gt;skränkande regeln i 11 kap. 6 §. Utskottet biträdde Lagrådets förslag. Den&lt;br&gt;nämnda paragrafen i kommunallagen innehåller huvudreglerna för kom-&lt;br&gt;munfullmäktiges rätt att överlämna uppgifter till organ utanför den kom-&lt;br&gt;munala organisationen. Fastän paragrafen placerats under rubriken “Kom-&lt;br&gt;munala företag” i lagen har den en generell innebörd (se Bohlin:&lt;br&gt;Kommunalrättens grunder).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommunal nämnd är, oavsett om det är fråga om myndighetsut-&lt;br&gt;övning eller inte, förhindrad att uppdra åt någon utanför den kommunala&lt;br&gt;organisationen att besluta på nämndens vägnar i ett visst ärende eller en viss&lt;br&gt;grupp av ärenden. I kommunalagen ställs ett krav på att personen skall vara&lt;br&gt;anställd av kommunen (6 kap. 33 och 34 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom specialreglerad verksamhet är möjligheterna att överlåta en uppgift&lt;br&gt;på någon också beroende av hur speciallagstiftningen är utformad på det&lt;br&gt;aktuella området. Räddningstjänstlagen (1986:1102) ger kommunerna rela-&lt;br&gt;tivt stora möjligheter att sälja tjänster till varandra (9 §), delegera be-&lt;br&gt;slutanderätt till personer utanför kommunen (11 §) och med stöd av inter-&lt;br&gt;nationella överenskommelser göra räddningsinsatser utanför den egna kom-&lt;br&gt;munen eller utanför Sveriges gränser (12 § och 65 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1987:24) om kommunal parkeringsövervakning tillåter enligt&lt;br&gt;6 § att kommunen som parkeringsvakter förordnar, förutom anställda hos&lt;br&gt;kommunen, arbetstagare hos andra kommuner, kommunala parkeringsbo-&lt;br&gt;lag, sådana kommunala trafikaktiebolag som inom kommunen bedriver&lt;br&gt;linjetrafik enligt yrkestrafiklagen (1988:263) och sådana bevakningsföretag&lt;br&gt;som omfattas av lagen (1974:191) om bevakningsföretag. Den inlånade&lt;br&gt;personalen handlar på kommunens ansvar och ingår i kommunens orga-&lt;br&gt;nisation för parkeringsövervakning (prop. 1988/89:101). Vidare ger 19&lt;br&gt;kap. 14 § föräldrabalken möjlighet för en kommun att delegera beslutande-&lt;br&gt;rätten avseende överförmyndare inte bara till anställda i den egna kom-&lt;br&gt;munen utan även till anställda i andra kommuner. Delegering får, med vissa&lt;br&gt;i lagen angivna begränsningar, endast ske till personer med erforderlig&lt;br&gt;kompetens. I detta ligger enligt propositionen 1993/94:251 omförändringar&lt;br&gt;i föräldrabalken gällande förmyndarskapslagstiftning att kommunen bara&lt;br&gt;får delegera till personer som kan förväntas handlägga överförmyndar-&lt;br&gt;ärenden på ett tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 kap. 16 § alkohollagen (1994:1738) får en kommun träffa avtal&lt;br&gt;med annan kommun om att fullgöra vissa kommunala uppgifter enligt&lt;br&gt;lagen. Det gäller inte själva beslutsfattandet i ärenden om tillstånd eller in-&lt;br&gt;gripanden mot enskilda tillståndsinnehavare. Avsikten enligt propositionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:89 om förslag till alkohollag var att ge främst mindre kommuner&lt;br&gt;med ett begränsat antal ärenden enligt lagen möjlighet att anlita annan&lt;br&gt;kommun främst för tillsynsuppgifter och mer komplicerade tillstånds-&lt;br&gt;utredningar. Det bedömdes enligt propositionen inte lämpligt att låta en&lt;br&gt;kommun få möjligheten av att kunna avhända sig även själva besluts-&lt;br&gt;funktionerna i de enskilda ärendena och därmed ansvaret för allmänna&lt;br&gt;alkoholpolitiska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgruppen hade föreslagit en delegeringsmodell där en generell reg-&lt;br&gt;lering skulle ske i kommunallagen. Mot bakgrund av vad som angetts om&lt;br&gt;delegering av förvaltningsuppgift på det statliga området och kravet på&lt;br&gt;preciseringen av vem uppgiften överlämnas till, finner regeringen att frågan&lt;br&gt;om delegering skall regleras i speciallag. För detta talar även sättet för&lt;br&gt;regleringen av överlämnandet av uppgifter till partssammansatta organ. För&lt;br&gt;en lösning med reglering i speciallag talar vidare även förhållandet att detta&lt;br&gt;även skett på motsvarande sätt i annan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter för vidgat samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redogörelsen i det föregående framgår att det i och för sig inte är någon&lt;br&gt;ny företeelse att kunna anlita anställda i andra kommuner för uppgifter som&lt;br&gt;innefattar myndighetsutövning. Tendensen är att antalet områden där sam-&lt;br&gt;verkan möjliggjorts har ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för regeringens förslag är att varje enskild kommun ska&lt;br&gt;behålla det politiska och rättsliga ansvaret för den verksamhet de enligt lag&lt;br&gt;har att sköta även om de anlitar en person som är anställd i en annan kom-&lt;br&gt;mun. Det handlar således inte om att flytta över det lagstadgade ansvaret&lt;br&gt;från t.ex. en kommun till en arman. Syftet är i stället att anställda i andra&lt;br&gt;kommuner vid behov skall kunna handlägga vissa ärenden eller ärende-&lt;br&gt;typer och fatta de nödvändiga besluten i den delegerande kommunens&lt;br&gt;namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har inte bedömt att det skulle finnas något särskilt behov av&lt;br&gt;att kunna delegera till andra personer utanför kommunen än kommunalt&lt;br&gt;anställda En kommunalt anställd person har god kännedom inte bara om de&lt;br&gt;specialbestämmelser som gäller för det område som vederbörande arbetar&lt;br&gt;inom utan har också kunskap om de regler som gäller för kommunal verk-&lt;br&gt;samhet i övrigt. Som kommunalt anställd i detta sammanhang avses inte an-&lt;br&gt;ställda i kommunala företag. Skälet till detta är bl.a. att företagen är privat-&lt;br&gt;rättsliga organ vilka inte utan särskilt lagstöd får hantera myndighetsut-&lt;br&gt;övning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När kommuner samverkar i ett kommunalförbund kan det finnas behov&lt;br&gt;av att kunna delegera till anställd i någon av medlemskommunema. Kom-&lt;br&gt;munala förnyelsekommittén (Fi 1995:02) har enligt sina tilläggsdirektiv&lt;br&gt;(dir. 1995:113) att göra en översyn av kommunalförbundslagen. Frågan om&lt;br&gt;delegering till anställd i någon av medlemskommunema förutsätts över-&lt;br&gt;vägas i detta sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den modell som vi bedömt vara mest lämpad är den delegeringsmodell&lt;br&gt;som redan finns i viss lagstiftning och som ger nämnderna en rätt att vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov delegera beslutanderätt även till anställda i andra kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en kommun önskar nyttja andra kommuners personal förutsätter det&lt;br&gt;naturligtvis att den delegerande kommunen kommer överens med den&lt;br&gt;andra kommunen om att använda delegeringen på detta sätt. Det är naturligt&lt;br&gt;eftersom det kan bli aktuellt med ekonomisk reglering mellan kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förordade delegeringsmodellen rubbar inte arbetsgivarförhållan-&lt;br&gt;dena. Detta minskar de arbetsrättsliga konsekvenserna som annars skulle&lt;br&gt;kunna bli svåröverskådliga. Delegaten kommer i offentlighets- och sekre-&lt;br&gt;tesshänseende att betraktas som en del av den delegerande kommunen.&lt;br&gt;Handlingar som kommer in till delegaten i dennes egenskap av delegat skall&lt;br&gt;således inte anses som inkomna till den kommun som är delegatens for-&lt;br&gt;mella arbetsgivare. I 1 kap. 3 § första stycket sekretesslagen (1980:100)&lt;br&gt;anges som huvudregel att om sekretess gäller för en viss uppgift som finns&lt;br&gt;hos en myndighet får inte uppgiften röjas för en annan myndighet. Denna&lt;br&gt;huvudregel innebär att om den kommunalt anställde får del av sekretess-&lt;br&gt;belagd information hos den ena kommunen får uppgifterna inte föras vidare&lt;br&gt;till den andra kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller straff- och skadeståndsansvar för fel som begås i samband&lt;br&gt;med myndighetsutövning utgår regelverket inte ifrån att handläggaren&lt;br&gt;måste vara formellt anställd hos uppdragsgivaren. 120 kap. 1 § brottsbalken&lt;br&gt;talas om att den som vid myndighetsutövning inte sköter sina åligganden&lt;br&gt;kan dömas för tjänstefel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 kap. 35 § kommunallagen finns krav på anmälan av de av delegaten&lt;br&gt;fattade besluten till den delegerande nämnden. Detta krav bör även gälla när&lt;br&gt;nämnden delegerar till anställd i annan kommun. Vidare bör det vara möj-&lt;br&gt;ligt för nämnden att villkora delegeringen i enlighet med 6 kap. 37 §. Däre-&lt;br&gt;mot kan kommunallagens möjligheter att medge vidaredelegation enligt 6&lt;br&gt;kap. 37 § inte utnyttjas eftersom denna möjlighet förutsätter att nämnden&lt;br&gt;delegerat till en förvaltningschef inom den egna nämndens verksamhets-&lt;br&gt;område. Detta torde i praktiken inte utgöra något problem eftersom nämn-&lt;br&gt;den alltid kan lösa detta genom att delegera direkt till en viss anställd i den&lt;br&gt;andra kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering i speciallagstiftningen innebär att kravet på anmälan av&lt;br&gt;fattade beslut till delegerande nämnd (6 kap. 35 §) görs gällande även för&lt;br&gt;den anställde i annan kommun som är delegat. Detta föreslås ske genom att&lt;br&gt;det i de olika speciallagarna intas en hänvisning till kommunallagen. Mot-&lt;br&gt;svarande föreslås även för frågan om villkorad delegering. En ändring av&lt;br&gt;delegeringsreglema medför också att jävsreglema i 6 kap. 24-27 §§ kom-&lt;br&gt;munallagen behöver göras tillämpliga på delegat från annan kommun. En&lt;br&gt;hänvisning i de olika speciallagarna till kommunallagens regler föreslås så&lt;br&gt;att samma jävsregler gäller för den i annan kommun anställde delegaten&lt;br&gt;som för kommunens egna anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Kommunförbundet har i sitt remissvar pekat på att det även&lt;br&gt;finns behov för kommuner att, utan att delegera själva beslutsfattandet,&lt;br&gt;anlita annan kommun för utförande av vissa kommunala uppgifter. Det kan&lt;br&gt;röra sig om tillsyn, utredningsarbete m.m. Sådana möjligheter finns såsom&lt;br&gt;angivits redan enligt alkohollagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner att möjlighet även bör tillskapas för kommuner att Prop. 1995/96:167&lt;br&gt;samverka i denna form på de områden där kommunen svarar för förvalt-&lt;br&gt;ningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. Denna form ger främst&lt;br&gt;mindre kommuner med ett begränsat antal ärenden möjlighet att anlita en&lt;br&gt;annan kommun främst för tillsynsuppgifter och mera komplicerade till-&lt;br&gt;ståndsutredningar eller andra liknande utredningar. Det skall dock röra sig&lt;br&gt;om sådana områden där det är frågan om myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andrad speciallagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har såsom tidigare angetts funnit skäl att tillskapa möjligheter&lt;br&gt;inom olika områden för samverkan mellan kommuner där dessa svarar för&lt;br&gt;förvaltningsuppgifter som innefattar myndighetsutövning. En så långt som&lt;br&gt;möjligt likalydande reglering bör ske i de olika lagarna. Regeringen anser&lt;br&gt;att områdena för miljö- och hälsoskydd och renhållning framstår som&lt;br&gt;lämpliga för en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöskyddslagen (1969:387), hälsoskyddslagen (1982:1080) och lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun har inom området för miljö- och hälsoskydd en rad uppgifter&lt;br&gt;som skall utföras. Behovet av samverkan mellan mindre kommuner är stort&lt;br&gt;och är redan i dag ett sådant området där samverkan sker. Detta har också&lt;br&gt;påpekats av den s.k. KLIV-utredningen. Utredningen ansåg att tjänsteut-&lt;br&gt;bytet borde kunna utvecklas även i fråga om myndighetsuppgifter inom till-&lt;br&gt;synen, vilken enligt utredningen bedömdes öka till följd av att mer miljö-&lt;br&gt;tillsyn överförs till kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ändringar bör göras i miljöskyddslagen, hälso-&lt;br&gt;skyddslagen och lagen om kemiska produkter i enlighet med vad som&lt;br&gt;redovisats i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Renhållningslagen (1979:596)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen har enligt renhållningslagen (1979:596) ansvar för bl.a. till-&lt;br&gt;synen av efterlevnaden av lagen. Regeringen anser att ändringar bör göras&lt;br&gt;i renhållningslagen i enlighet med vad som tidgare har redovisats i detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skollagen (1985:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 15 § skollagen (1985:1100) ansvarar styrelsen för utbildning&lt;br&gt;för intagning till de olika utbildningarna som anordnas inom kommunen&lt;br&gt;eller landstinget, om inte annat följer av föreskrift av regeringen. Intag-&lt;br&gt;ningsorganisationen får enligt samma paragraf vara gemensam med en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan kommun och gemensam för gymnasieskolan och gymnasial vuxen-&lt;br&gt;utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt uppgift frän Svenska Kommunförbundet behov av sam-&lt;br&gt;verkan bl.a. för beslutsfattande inom intagningsverksamheten. Frågan om&lt;br&gt;förändringar i skollagen avses dock bli behandlad i annan ordning varför&lt;br&gt;regeringen inte nu tar ställning i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Djurskyddslagen (1988:534)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens revisorer har i sin rapport Tillsyn av djurskydd angett att det för&lt;br&gt;kommunerna kan vara svårt att inom området för djurskyddstillsynen&lt;br&gt;upprätthålla en tillräcklig kompetens för att bedriva en effektiv tillsyn och&lt;br&gt;att flera kommuner löst detta problem genom samverkan där man utnyttjar&lt;br&gt;gemensam djurskyddsexpertis. I rapporten framhålls att det av kompetens-&lt;br&gt;skäl finns anledning till kommunal samverkan och indirekt även att det av&lt;br&gt;ekonomiska skäl kan finnas anledning till samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksutskottet har vid flera tillfällen framhållit att kommunerna även&lt;br&gt;fortsättningsvis bör pröva att i ökad utsträckning lösa djurskyddstillsynen&lt;br&gt;genom mellankommunal samverkan (bet. 1992/93:JoU 1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Offentlig djurskyddstillsyn (SOU 1996:13) föreslås att&lt;br&gt;frågan om samverkan löses genom en reglering i djurskyddslagen som&lt;br&gt;innebär dels delegering till anställd i annan kommun, dels att en kommun&lt;br&gt;ges möjlighet att genom avtal med en annan kommun ombesöija djur-&lt;br&gt;skyddsuppdrag åt denna. Betänkandet är för närvarande föremål för remiss&lt;br&gt;varför regeringen inte nu tar ställning i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelslagen (1971:511)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om kommunernas arbete för en god livsmiljö (KLIV) har i&lt;br&gt;betänkandet Kommunerna och miljöarbete (SOU 1993:19) angett att det&lt;br&gt;förekommer tjänsteutbyte mellan kommunerna inom miljö- och hälso-&lt;br&gt;skyddsområdet. Utredningen pekade även på att det är vanligt att större&lt;br&gt;kommuner säljer tjänster inom områden som bl.a. livsmedelskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förändringar i livsmedelslagen kommer att behandlas i annan&lt;br&gt;ordning varför regeringen inte nu tar ställning i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande och kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om försöksverksamhet med rätt för kommunala aktiebolag att be-&lt;br&gt;driva uppdragsverksamhet inom sådan trafik som avses i lagen (1985 :449)&lt;br&gt;om rätt att driva viss linjetrafik föreslås träda i kraft den 1 juli 1996 och&lt;br&gt;gälla till utgången av år 2002. Ändringarna i miljöskyddslagen (1969:387),&lt;br&gt;renhållningslagen (1979:596), hälsoskyddslagen (1982:1080) och lagen&lt;br&gt;(1985:426) om kemiska produkter föreslås också träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av föreslagen bedöms inte föranleda några ökade&lt;br&gt;kostnader för kommunerna eller landstingen. Försöksverksamheten med&lt;br&gt;uppdragsverksamhet inom kollektivtrafken baseras på frivilligt deltagande&lt;br&gt;från kommunala aktiebolag. Likaså baseras även användandet av möjlig-&lt;br&gt;heterna till samverkan med en annan kommun i form av delegering till&lt;br&gt;anställd i annan kommun eller i form av utövandet av tillsyn m.m. på fri-&lt;br&gt;villighet. Möjligheterna till användandet av de föreslagna lagarna torde i&lt;br&gt;stället kunna innebära kostnadsbesparingar för kommuner och landsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;8.1 Förslaget till lag om försöksverksamhet med rätt för&lt;br&gt;kommunala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet&lt;br&gt;inom sådan trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt&lt;br&gt;att driva viss linjetrafik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett kommunalt aktiebolag får, i enlighet med bestämmelserna i denna&lt;br&gt;lag, driva verksamhet som avses i lagen (1985:449) om rätt att driva viss&lt;br&gt;linjetrafik utan att verksamheten har sådan anknytning till kommunen,&lt;br&gt;landstinget eller dess medlemmar som avses i 2 kap. 1 § kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten får drivas endast på uppdrag av en kommun eller ett&lt;br&gt;landsting eller av en trafikhuvudman enligt lagen (1978:438) om huvud-&lt;br&gt;mannaskap för viss kollektiv persontrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kommunalt aktiebolag menas ett sådant aktiebolag som avses i 3&lt;br&gt;kap. 16-19 §§ kommunallagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycket finns en bestämmelse som utvidgar ett kom-&lt;br&gt;munalt aktiebolags kompetens att bedriva uppdragsverksamhet inom sådan&lt;br&gt;trafik som avses i lagen (1985:449) om rätt att bedriva viss linjetrafik.&lt;br&gt;Verksamheten avgränsas inte geografiskt sett. Med hänvisningen till lagen&lt;br&gt;om rätt att bedriva viss linjetrafik utesluts turisttrafik och likaså länsöver-&lt;br&gt;gripande busstrafik. De vidgade befogenheterna för det kommunala aktie-&lt;br&gt;bolaget att bedriva verksamhet tar sikte på den svenska marknaden.&lt;br&gt;Kommuners och landstings export av kommunala tjänster till utlandet&lt;br&gt;regleras genom lagen (1986:753) om kommunal tjänsteexport.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdragsverksamheten begränsas i andra stycket till offentliga köpare.&lt;br&gt;Vid försäljning till privata köpare kommer den kommunalrättsliga kompe-&lt;br&gt;tensen att vara begränsad till möjligheten att sälja tillfällig överskotts-&lt;br&gt;kapacitet. Med trafikhuvudman avses sådan huvudman som anges i lagen&lt;br&gt;(1978:438) om huvudmannaskap för viss kollektiv persontrafik. I denna lag&lt;br&gt;anges att det för varje län skall finnas en huvudman som ansvarar för den&lt;br&gt;lokala och regionala kollektivtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet kommunalt aktiebolag avses enligt tredje stycket både&lt;br&gt;helägda och delägda bolag. Delägarna kan var antingen offentliga eller&lt;br&gt;privata juridiska eller enskilda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Uppdragsverksamheten skall drivas på affärsmässiga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för uppdragsersättningen skall en ekonomisk kalkyl upp-&lt;br&gt;rättas. Kalkylen skall innehålla samtliga relevanta direkta och indirekta&lt;br&gt;kostnader samt intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke anges som villkor för att det kommunala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bolaget skall få bedriva verksamheten att den skall bedrivas affärsmässigt.&lt;br&gt;Självkostnadsprincipen bryts således när det gäller prissättningen av upp-&lt;br&gt;dragsverksamheten. Det innebär att verksamheten skall vara affärsmässigt&lt;br&gt;motiverad. Det kommunala företaget skall i priset inräkna en viss vinst-&lt;br&gt;marginal om inte annat undantagsvis är särskilt motiverat. De villkor som&lt;br&gt;gäller för det privata näringslivets affärsdrivande verksamhet skall alltså&lt;br&gt;vägleda uppdragsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ekonomisk kalkyl skall enligt andra stycket upprättas. Den ska inne-&lt;br&gt;hålla indirekta och direkta kostnader som är relevanta samt intäkter.&lt;br&gt;Kalkylen ska basera sig för hela uppdragstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I aktiebolagets årsredovisning skall kostnaderna, intäkterna och&lt;br&gt;resultatet av uppdragsverksamheten redovisas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen skall också framgå vilka borgensförbindelser och&lt;br&gt;övriga ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget har ingått för&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke föreskrivs att redovisningen i det kommunala&lt;br&gt;aktiebolaget ska ges en utformning som möjliggör en bedömning av vilka&lt;br&gt;kostnader och intäkter som kan hänföras till verksamheten. En särredovis-&lt;br&gt;ning skall ske för uppdragsverksamheten. En sådan redovisning avser att&lt;br&gt;försvåra möjligheterna till underprissättning. Den ska även tillgodose med-&lt;br&gt;borgarnas krav på insyn på användningen av skattemedel i det kommunala&lt;br&gt;bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ska vidare enligt andra stycket klart framgå om kommunen eller&lt;br&gt;landstinget genom borgensåtaganden eller andra ansvarsförbindelser stödjer&lt;br&gt;sitt företag på ett sätt som ger det otillbörliga konkurrensfördelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § En kommun eller ett landsting får inte stödja uppdragsverksamheten&lt;br&gt;på ett sådant sätt att konkurrensen hämmas eller i övrigt tillämpa annat kon-&lt;br&gt;kurrensbegränsande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förbjuds kommuner och landsting att genom olika åtgärder&lt;br&gt;stödja uppdragsverksamhet så att konkurrensen hämmas. De åtgärder som&lt;br&gt;avses är sådana som kan angripas med stöd av konkurrenslagen (1993:20).&lt;br&gt;Det är främst konkurrensbegränsande förfarande som har sin grund i miss-&lt;br&gt;bruk av en dominerande ställning. Hit hör också underprissättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett aktiebolag som deltar i försöksverksamheten är skyldigt att till&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer lämna de upp-&lt;br&gt;lysningar och handlingar som behövs för uppföljning av försöks-&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att efter tre år göra en uppföljning av hur lagen ut-&lt;br&gt;nyttjats. För en sådan uppföljning krävs tillgång till handlingar och upplys-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Förslaget till lag om ändring i miljöskyddslagen&lt;br&gt;(1969:387)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39b§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgift som&lt;br&gt;kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis av den&lt;br&gt;andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att av-&lt;br&gt;göra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra åt en anställd i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6&lt;br&gt;kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35&lt;br&gt;§§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf införs. Genom denna ges kommuner dels rätt att träffa&lt;br&gt;avtal med en annan kommun om att uppgift som kommunen har enligt&lt;br&gt;miljöskyddslagen skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kommu-&lt;br&gt;nen och dels rätt att delegera beslutanderätt även till anställd i annan kom-&lt;br&gt;mun. Det innebär att en kommun kan ges i uppdrag att utföra tillsyn, göra&lt;br&gt;utredningar for den andra kommunen utan att beslutanderätten överförs. En&lt;br&gt;kommun kan också, efter överenskommelse med annan kommun, lämna&lt;br&gt;uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på den kommunens&lt;br&gt;vägnar. Ett sådan uppdrag kan avse ett visst ärende eller en grupp av&lt;br&gt;ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som avses i 6 kap. 34 § kom-&lt;br&gt;munallagen. Sådan ärenden kan avse t.ex. verksamhetens mål, inriktning,&lt;br&gt;omfattning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation får bara göras till den som är anställd i annan kommun. I&lt;br&gt;detta ligger att det inte kan bli aktuellt att delegera till någon som är för-&lt;br&gt;troendevald i annan kommun eller någon som är anställd i ett företag som&lt;br&gt;ägs av den kommunen. Vem som är att anse som anställd är i första hand en&lt;br&gt;arbetsrättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens jävsbestämmelser och bestämmelse om anmälan till&lt;br&gt;nämnden av de beslut som delegaten har fattat gäller för delegation till&lt;br&gt;anställd i annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Förslaget till lag om ändring i renhållningslagen&lt;br&gt;(1979:596)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att tillsynsuppgift&lt;br&gt;som kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis av&lt;br&gt;den andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att&lt;br&gt;avgöra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen fär också efter överenskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra åt en anställd i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6&lt;br&gt;kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35&lt;br&gt;§§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf införs. Genom denna ges kommuner dels rätt att träffa&lt;br&gt;avtal med en annan kommun om att tillsynsuppgift som kommunen har en-&lt;br&gt;ligt renhållningsslagen skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kom-&lt;br&gt;munen och dels rätt att delegera beslutanderätt även till anställd i annan&lt;br&gt;kommun. Det innebär att en kommun kan ges i uppdrag att utföra tillsyn,&lt;br&gt;göra utredningar för den andra kommunen utan att beslutanderätten över-&lt;br&gt;förs. En kommun kan också, efter överenskommelse med annan kommun,&lt;br&gt;lämna uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på den kommunens&lt;br&gt;vägnar. Ett sådan uppdrag kan avse ett visst ärende eller en grupp av&lt;br&gt;ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommu-&lt;br&gt;nallagen. Sådan ärenden kan avse t.ex. verksamhetens mål, inriktning, om-&lt;br&gt;fattning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation får bara göras till den som är anställd i annan kommun. I&lt;br&gt;detta ligger att det inte kan bli aktuellt att delegera till någon som är&lt;br&gt;förtroendevald i annan kommun eller någon som är anställd i ett företag&lt;br&gt;som ägs av den kommunen. Vem som är att anse som anställd är i första&lt;br&gt;hand en arbetsrättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens jävsbestämmelser och bestämmelse om anmälan till&lt;br&gt;nämnden av de beslut som delegaten har fattat gäller för delegation till&lt;br&gt;anställd i annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Förslaget till lag om ändring i hälsoskyddslagen&lt;br&gt;(1982:1080)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgift som&lt;br&gt;kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis av den&lt;br&gt;andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att av-&lt;br&gt;göra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunen får också efter överenskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra åt en anställd i den kommunen att besluta på kommunens vägnar i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en grupp av ärenden, dock inte i de fall som avses i 6&lt;br&gt;kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och 35&lt;br&gt;§§ kommunallagen om jäv och anmälan av beslut till nämnd skall tillämpas&lt;br&gt;på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf införs. Genom denna ges kommuner dels rätt att träffa&lt;br&gt;avtal med en annan kommun om att uppgift som kommunen har enligt&lt;br&gt;hälsoskyddslagen skall ombesörjas helt eller delvis av den andra kom-&lt;br&gt;munen och dels rätt att delegera beslutanderätt även till anställd i annan&lt;br&gt;kommun. Det innebär att en kommun kan ges i uppdrag att utföra tillsyn,&lt;br&gt;göra utredningar för den andra kommunen utan att beslutanderätten över-&lt;br&gt;förs. En kommun kan också, efter överenskommelse med annan kommun,&lt;br&gt;lämna uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på den kommunens&lt;br&gt;vägnar. Ett sådan uppdrag kan avse ett visst ärende eller en grupp av&lt;br&gt;ärenden. Uppdraget kan inte avse ärenden som avses i 6 kap. 34 § kom-&lt;br&gt;munallagen. Sådan ärenden kan avse t.ex. verksamhetens mål, inriktning,&lt;br&gt;omfattning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation får bara göras till den som är anställd i annan kommun. I&lt;br&gt;detta ligger att det inte kan bli aktuellt att delegera till någon som är för-&lt;br&gt;troendevald i annan kommun eller någon som är anställd i ett företag som&lt;br&gt;ägs av den kommunen. Vem som är att anse som anställd är i första hand en&lt;br&gt;arbetsrättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens jävsbestämmelser och bestämmelse om anmälan till&lt;br&gt;nämnden av de beslut som delegaten har fattat gäller för delegation till&lt;br&gt;anställd i arman kommun.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1985:426) om&lt;br&gt;kemiska produkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;14af&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får träffa avtal med en annan kommun om att uppgift som&lt;br&gt;kommunen har enligt denna lag skall ombesörjas helt eller delvis av den&lt;br&gt;andra kommunen. Kommunen får dock inte överlåta befogenheten att av-&lt;br&gt;göra ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommun får också efter överenskommelse med en annan kommun&lt;br&gt;uppdra åt en anställd i den kommunen att fatta beslut på kommunens väg-&lt;br&gt;nar i ett visst ärende eller en grupp ärenden, dock inte i de fall som avses i&lt;br&gt;6 kap. 34 § kommunallagen (1991:900). Föreskrifterna i 6 kap. 24-27 och&lt;br&gt;35 §§ kommunallagen skall tillämpas på den som fattar sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har behandlats i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny paragraf införs. Genom denna ges kommuner dels rätt att träffa&lt;br&gt;avtal med en annan kommun om att uppgift som kommunen har enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen om kemiska produkter skall ombesörjas helt eller delvis av den andra&lt;br&gt;kommunen och dels rätt att delegera beslutanderätt även till anställd i annan&lt;br&gt;kommun. Det innebär att en kommun kan ges i uppdrag att utföra tillsyn,&lt;br&gt;göra utredningar för den andra kommunen utan att beslutanderätten över-&lt;br&gt;förs. En kommun kan också, efter överenskommelse med annan kommun,&lt;br&gt;lämna uppdrag till anställd i annan kommun att besluta på den kommunens&lt;br&gt;vägnar. Ett sådan uppdrag kan avse ett visst ärende eller en grupp av ären-&lt;br&gt;den. Uppdraget kan inte avse ärenden som avses i 6 kap. 34 § kommunal-&lt;br&gt;lagen. Sådan ärenden kan avse t.ex. verksamhetens mål, inriktning, omfatt-&lt;br&gt;ning eller kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delegation får bara göras till den som är anställd i annan kommun. I&lt;br&gt;detta ligger att det inte kan bli aktuellt att delegera till någon som är för-&lt;br&gt;troendevald i annan kommun eller någon som är anställd i ett företag som&lt;br&gt;ägs av den kommunen. Vem som är att anse som anställd är i första hand en&lt;br&gt;arbetsrättslig fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunallagens jävsbestämmelser och bestämmelse om anmälan till&lt;br&gt;nämnden av de beslut som delegaten har fattat gäller för delegation till an-&lt;br&gt;ställd i annan kommun.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1996:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vi har enligt våra riktlinjer haft i uppdrag att närmare analysera behovet av&lt;br&gt;att ge kommuner och landsting dels vidgade möjligheter att bedriva upp-&lt;br&gt;dragsverksamhet åt varandra, dels att ge dem möjligheter att använda&lt;br&gt;varandras personal för vissa myndighetsuppgifter. I uppdraget har också&lt;br&gt;ingått att utarbeta lagförslag om analysen skulle resultera i att behov av&lt;br&gt;ändringar finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har behandlat områdena kollektivtrafik och kommunalteknik samt det&lt;br&gt;sociala området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har diskuterat behovet av ändringar och om en eventuell vidgad&lt;br&gt;kompetens skall åstadkommas genom en generell reglering eller sektorsvis.&lt;br&gt;Enligt vår mening bör en generell reglering användas enbart om behovet av&lt;br&gt;vidgad kompetens är klart och entydigt inom hela den kommunala&lt;br&gt;verksamheten. I annat fall bör man överväga sektorslösningar. Vår slutsats&lt;br&gt;är att det i nuläget inte finns skäl att föreslå någon generell vidgning av den&lt;br&gt;kommunala kompetensen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är att behovet av vidgade möjligheter att bedriva upp-&lt;br&gt;dragsverksamhet för närvarande är störst inom kollektivtrafikområdet. Här&lt;br&gt;finns i dag också de bästa förutsättningarna för att de kommunala aktörerna&lt;br&gt;skall kunna bidra till en fortsatt fungerande konkurrens. Det är också ett på-&lt;br&gt;tagligt samhällsintresse att konkurrensen inom kollektivtrafikområdet inte&lt;br&gt;försvagas. Vidgade möjligheter inom detta område skulle också ge värde-&lt;br&gt;fulla erfarenheter som kan ligga till grund för fortsatta överväganden av be-&lt;br&gt;hovet och utformningen av en vidgad kompetens inom andra områden. Vi&lt;br&gt;föreslår därför att kommuner och landsting får bedriva kollektivtrafik utan-&lt;br&gt;för sina geografiska områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen såvitt avser kollektivtrafiken tas in i en lag om rätt för kom-&lt;br&gt;munala aktiebolag att bedriva uppdragsverksamhet inom kollektivtrafiken.&lt;br&gt;Vi föreslår också att det skall ställas ett antal villkor på det kommunala bo-&lt;br&gt;laget för att denne skall få bedriva uppdragsverksamhet. Dessa är att upp-&lt;br&gt;dragsverksamheten skall drivas av ett kommunalt aktiebolag på affärsmäs-&lt;br&gt;siga grunder och att verksamheten skall särredovisas. Vidare får en kom-&lt;br&gt;mun eller ett landsting inte stödja uppdragsverksamheten. Syftet är att ge de&lt;br&gt;kommunala och de privata aktörerna lika konkurrensvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det kommunaltekniska området gör vi den bedömningen&lt;br&gt;att de möjligheter som för närvarande finns att sälja tillfällig överskotts-&lt;br&gt;kapacitet är tillräckliga. Vår analys av detta område har inte visat att det i&lt;br&gt;dagsläget finns några särskilda delverksamheter inom vilka det finns ett&lt;br&gt;faktiskt och stort behov av att vidga kompetensen. Beträffande det sociala&lt;br&gt;området har socialtjänstkommittén nyligen i sitt huvudbetänkande&lt;br&gt;(SOU 1994:139) lämnat förslag till en ny socialtjänstlag och där föreslagit&lt;br&gt;en bestämmelse som enligt kommittén skall öka möjligheterna för en kom-&lt;br&gt;mun att överlämna arbetsuppgifter till en annan kommun. Vi har ändå fun-&lt;br&gt;nit anledning att särskilt peka på att det finns ett behov av att göra vissa&lt;br&gt;ändringar av reglerna i socialtjänstlagen angående familjerådgivning i syfte&lt;br&gt;att klargöra regeringens och riksdagens intentioner att kommuner och&lt;br&gt;landsting skall kunna samarbeta inom detta område. De enligt vårt för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menade erforderliga ändringarna, som delvis är av lagteknisk karaktär,&lt;br&gt;behöver bli föremål för vidare beredning inom Socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen föreslår vi att kommunerna ges vidgade möjligheter att&lt;br&gt;delegera beslutanderätt till anställda i andra kommuner. Ändringen&lt;br&gt;genomförs genom ett tillägg till kommunallagens regler om delegering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i kommunallagen&lt;br&gt;(1991:900)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900)&lt;br&gt;dels att 6 kap. 33 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 27 a § av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 24-27 §§ skall&lt;br&gt;tillämpas också på den som fattar&lt;br&gt;beslut med stöd av uppdrag enligt&lt;br&gt;33 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får uppdra åt ett utskott, åt en ledamot eller ersättare eller åt en&lt;br&gt;anställd hos kommunen eller landstinget att besluta på nämndens vägnar i&lt;br&gt;ett visst ärende eller en viss grupp ärenden, dock inte i de fall som avses i&lt;br&gt;34 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nämnd får, på samma villkor&lt;br&gt;som i första stycket och efter över-&lt;br&gt;enskommelse med en annan kom-&lt;br&gt;mun eller ett annat landsting upp-&lt;br&gt;dra åt en anställd i den kommunen&lt;br&gt;eller i det landstinget att fatta beslut&lt;br&gt;på nämndens vägnar. Om be-&lt;br&gt;gränsningar i rätten att delegera&lt;br&gt;ärenden på vissa områden finns&lt;br&gt;särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om rätt för kommunala aktie-&lt;br&gt;bolag att bedriva uppdragsverksamhet inom så&lt;br&gt;dan trafik som avses i lag (1985:449) om rätt&lt;br&gt;att driva viss linjetrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett sådant kommunalt aktiebolag som avses i 3 kap 16 - 18 §§&lt;br&gt;kommunallagen (1991:900) får, utan hinder av föreskriften i 2 kap 1 §&lt;br&gt;kommunallagen om anknytning till kommuners område eller dess medlem-&lt;br&gt;mar, utanför dess område bedriva uppdragsverksamhet inom sådan trafiken&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som avses i lag (1985:449) om rätt att driva viss linjetrafik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uppdragsverksamhet avses i denna lag verksamhet som utförs på&lt;br&gt;uppdrag av annan kommun, landsting eller trafikhuvudman.&lt;br&gt;Uppdragsverksamhet får inte bedrivas utanför Sveriges gränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om ett kommunalt aktiebolag bedriver uppdragsverksamhet enligt&lt;br&gt;denna lag, skall verksamheten ske på affärsmässig grund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En kommun eller ett landsting får inte stödja uppdragsverksamhet på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den fria konkurrensen hämmas eller i övrigt vidta annat&lt;br&gt;konkurrensbegränsande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I bolagets redovisning skall kostnaderna, intäkterna och resultatet av&lt;br&gt;uppdragsverksamheten redovisas särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen skall också framgå vilka borgensförbindelser och övriga&lt;br&gt;ansvarsförbindelser som kommunen eller landstinget har ingått för bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna (Ds 1995:13)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätterna i Stockholm och Sundsvall, Överbefälhavaren, Över-&lt;br&gt;styrelsen för civil beredskap, Socialstyrelsen, Vägverket, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Statens Jordbruksverk, Handelshög-&lt;br&gt;skolan i Stockholm, Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Läns-&lt;br&gt;styrelserna i Kalmar, Uppsala, Västerbottens samt Göteborgs och Bohus&lt;br&gt;län, Täby, Stockholms, Tierps, Linköpings, Sölvesborgs, Malmö,&lt;br&gt;Göteborgs, Munkedals, Svenljunga, Mariestads, Lindesbergs, Västerås,&lt;br&gt;Borlänge, Hudiksvalls, Östersunds, Skellefteå och Luleå kommuner,&lt;br&gt;Södermanlands län, Kristianstads län och Västerbottens län landsting,&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel, Lands-&lt;br&gt;organisationen i Sverige (LO), Landstingsförbundet, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation (SACO), Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Tjänstemännens Centralorganisation (TCO),&lt;br&gt;Tjänsteförbundet, Svenska Bussbranschens Riksförbund, Svenska Ren-&lt;br&gt;hållningsverksförening, Bussgruppen Sverige, Svenska Transportarbetare-&lt;br&gt;förbundet samt Svenska åkeriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Finansdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 1996-03-07&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: Statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hellström, Peterson, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Blomberg,&lt;br&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Lindh,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar propositionen 1995/96:167 Kommunal uppdragsverk-&lt;br&gt;samhet avseende kollektivtrafik, m.m..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49634. Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:KU34</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:08:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03167</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:22</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:08:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:KU34</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01KU34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Mats Odell  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:167&lt;br/&gt;
Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:167 Kommunal uppdragsverksamhet avseende kollektivtrafik, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Mats Odell  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>