<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2289336</hangar_id>
 <dok_id>GJ03162</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>162</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:162</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Arbetsmarknadsdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>162</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-02-29 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:06</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>EG:s arbetstidsdirektiv</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03162/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03162</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03162</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:162&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;EG:s arbetstidsdirektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 29 februari 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anders Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Arbetsmarknadsdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vissa förändringar i arbetstidslagen föranledda&lt;br&gt;av rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens&lt;br&gt;förläggning i vissa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att möjligheten att avvika från lagens regler&lt;br&gt;genom kollektivavtal respektive dispens begränsas med hänsyn till&lt;br&gt;direktivets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslås regler om ogiltighet och skadeståndsskyldighet för de&lt;br&gt;fall kollektivavtal innebär att mindre förmånliga regler tillämpas för&lt;br&gt;arbetstagarna än vad som följer av EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås också att det i arbetstidslagen införs en upplysning om att&lt;br&gt;vissa bestämmelser av betydelse i arbetstidshänseende även finns i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut........................ 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext .................................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ...................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s arbetstidsdirektiv.......................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillvägagångssätt vid genomförandet av EG-direktivet .... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Begränsning av rätten att avvika från arbetstidslagen ..... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetstidsreglemas tillämpningsområde .............. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Veckoarbetstid, dygnsvila och nattarbetets&amp;nbsp;längd ........ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Hälsoundersökning och omplacering ................ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Raster, veckovila, semester m.m.................... 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dispenser och myndighetstillsyn ................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktioner .................................. 36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övergångsbestämmelser......................... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer ........................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetstidskommitténs&amp;nbsp;sammanfattning&amp;nbsp;av betänkandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det&lt;br&gt;svenska regelsystemet (SOU 1995:92)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Arbetstidskommitténs&amp;nbsp;lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser som&amp;nbsp;avgivit&amp;nbsp;yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över betänkandet EG:s arbetstidsdirektiv och dess&lt;br&gt;konsekvenser för det svenska regelsystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1995:92) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådets direktiv 93/104/EG&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Council Directive 93/104/EC&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1996 ...................................... 75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i arbetstidslagen (1982:673).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i fråga om arbetstidslagen (1982:673)&lt;br&gt;dels att 1, 3 och 19 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet där arbetstagare utför arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstiden för minderåriga&lt;br&gt;finns ytterligare bestämmelser i 5&lt;br&gt;kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en arbetsgivares räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna skyddsbestämmelser av&lt;br&gt;betydelse för förläggningen av&lt;br&gt;arbetstid finns i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;br&gt;Särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;arbetstiden för minderåriga finns i&lt;br&gt;5 kap. den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation får göras antingen undantag från lagens tillämpning i&lt;br&gt;dess helhet eller avvikelser från bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra&lt;br&gt;stycket, 8 — 10 §§, 12 — 14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena.&lt;br&gt;Vidare far raster bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollekti-&lt;br&gt;vavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § får&lt;br&gt;göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en&lt;br&gt;månad, räknat från dagen för avtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i&lt;br&gt;första och andra styckena får tillämpa avtalet även på arbetstagare som&lt;br&gt;inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men&lt;br&gt;sysselsätts i arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens&lt;br&gt;förläggning i vissa avseenden (EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18, Celex&lt;br&gt;393L0104).&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Undantag och avvikelser från Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;lagen enligt denna paragraf får&lt;br&gt;göras endast under förutsättning&lt;br&gt;att de inte innebär att mindre&lt;br&gt;förmånliga regler skall tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än som följer av&lt;br&gt;rådets direktiv 93/104/EG av den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 november 1993 om arbetstidens&lt;br&gt;förläggning i vissa avseenden.&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Ett&lt;br&gt;avtal är ogiltigt i den utsträckning&lt;br&gt;det innebär att mindre förmånliga&lt;br&gt;regler skall tillämpas för arbetsta-&lt;br&gt;garna än som följer av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas far Arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen, om det finns särskilda skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och&lt;br&gt;12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag&lt;br&gt;under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 tim-&lt;br&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 tim-&lt;br&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;styckena.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsens beslut&lt;br&gt;enligt denna paragraf får inte&lt;br&gt;innebära att mindre förmånliga&lt;br&gt;regler skall tillämpas för arbetsta-&lt;br&gt;garna än som följer av rådets&lt;br&gt;direktiv 93/104/EG. Detta gäller&lt;br&gt;även tillstånd enligt 9 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som tillämpar&lt;br&gt;sådana bestämmelser i ett kollek-&lt;br&gt;tivavtal som strider mot 3 § fjärde&lt;br&gt;stycket skall betala skadestånd för&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den förlust som uppkommer och Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;för den kränkning som har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt, kan skade-&lt;br&gt;ståndet sättas ned eller helt falla&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 26 januari 1995 bemyndigade regeringen chefen för&lt;br&gt;Arbetsmarknadsdepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att&lt;br&gt;analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkort-&lt;br&gt;ningar. undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i&lt;br&gt;svensk lagstiftning samt utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirek-&lt;br&gt;tiv för det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén, som antog namnet &amp;quot;1995 års arbetstidskommitté&amp;quot; (A&lt;br&gt;1995:02), avlämnade i slutet av september 1995 delbetänkandet EG:s&lt;br&gt;arbetstidsdirektiv och dess konsekvenser för det svenska regelsystemet&lt;br&gt;(SOU 1995:92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs sammanfattning av delbetänkandet finns i bilaga 1 och&lt;br&gt;dess lagförslag i bilaga 2. En förteckning över remissinstanserna finns i&lt;br&gt;bilaga 3. Remissvaren finns tillgängliga i lagstiftningsärendet&lt;br&gt;(dnr A95/5358/RS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 8 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bila-&lt;br&gt;ga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen i huvudsak följt Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts. Lagrådets synpunkter&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 6, 11 och 12 samt i författningskommentaren till 3 §&lt;br&gt;och 24 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;EG:s arbetstidsdirektiv&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Rådet antog den 23 november 1993 ett direktiv (93/104/EG) om arbets-&lt;br&gt;tidens förläggning i vissa avseenden (publicerat i EGT nr L 307,&lt;br&gt;13.12.1993. s. 18. Celex 393L0104). Direktivet skall vara genomfört i&lt;br&gt;medlemsstaterna inom tre år efter antagandet, dvs. senast den 23 novem-&lt;br&gt;ber 1996. Direktivet finns återgivet på svenska i bilaga 6 och på engel-&lt;br&gt;ska i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är ett s.k. minimidirektiv inom arbetsmiljöområdet. Det ur- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;sprungliga direktivförslaget presenterades av Europeiska kommissionen&lt;br&gt;i september 1990. Förslaget utgjorde ett led i uppföljningen av de in-&lt;br&gt;itiativ som ingick i kommissionens handlingsprogram för EG:s sociala&lt;br&gt;stadga, dvs. det avtal om grundläggande sociala rättigheter som antogs&lt;br&gt;vid Europeiska rådets möte den 9 december 1989 i Strasbourg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet antogs med stöd av artikel 118a (den s.k. arbetsmiljöpara-&lt;br&gt;grafen) i Romfördraget, i vilken föreskrivs att rådet genom direktiv skall&lt;br&gt;anta minimikrav för att främja förbättringar, särskilt inom arbetsmiljö-&lt;br&gt;området, i syfte att åstadkomma ett ökat skydd för arbetstagarnas hälsa&lt;br&gt;och säkerhet. I samma artikel sägs att i dessa direktiv skall sådana ad-&lt;br&gt;ministrativa, finansiella eller rättsliga ålägganden undvikas, som motver-&lt;br&gt;kar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om direktiv som grundar sig på artikel 118a far fattas med&lt;br&gt;kvalificerad majoritet i rådet. Storbritannien lade ner sin röst när beslutet&lt;br&gt;om arbetstidsdirektivet togs och har därefter vid EG-domstolen ifråga-&lt;br&gt;satt om den rättsliga grunden för direktivet är korrekt. Enligt Storbritan-&lt;br&gt;niens resonemang är beslutsproceduren i artikel 118a inte tillämplig i&lt;br&gt;detta fall eftersom direktivet även reglerar frågor som ligger utanför&lt;br&gt;arbetsmiljöområdet. Utslag från domstolen väntas komma under våren&lt;br&gt;1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet att anta arbetstidsdirektivet föregicks av mer än tre års diskus-&lt;br&gt;sioner i och mellan kommissionen, Europaparlamentet och rådet. Ekono-&lt;br&gt;miska och sociala kommittén lämnade ett yttrande i december 1990.&lt;br&gt;Parlamentet yttrade sig första gången i februari 1991 och föreslog en&lt;br&gt;mängd förändringar. Ett reviderat förslag lades fram av kommissionen i&lt;br&gt;april 1991. Rådets s.k. gemensamma ståndpunkt, i juni 1993, innebar&lt;br&gt;avsevärda förändringar jämfört med kommissionens ursprungliga förslag&lt;br&gt;samt tillgodosåg vissa av parlamentets förändringsförslag. Parlamentet&lt;br&gt;yttrade sig en andra gång i oktober 1993 och månaden därefter beslöt&lt;br&gt;rådet, som nyss nämnts, att anta direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Direktivets ingress och uppläggning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet redovisas de allmänna överväganden som ligger&lt;br&gt;till grund för direktivet och dess olika bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis görs en hänvisning till artikel 118a i Romfördraget. Vi-&lt;br&gt;dare återges vissa av de bestämmelser i EG:s sociala stadga, som inne-&lt;br&gt;håller uttalanden om vikten av förbättringar i levnads- och arbetsförhål-&lt;br&gt;landena för arbetstagare inom gemenskapen, bl.a. vad beträffar arbets-&lt;br&gt;tidens längd och förläggning, viloperiod varje vecka och rätt till betald&lt;br&gt;semester. Det sägs vidare att hänsyn bör tas till Internationella arbets-&lt;br&gt;organisationens (ILO) principer när det gäller arbetstidens förläggning,&lt;br&gt;inklusive sådana som avser nattarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen hänvisas även till det s.k. ramdirektivet på arbetsmiljö-&lt;br&gt;området (rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder&lt;br&gt;för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet,&lt;br&gt;EGT nr L 183, 29.6.1989, s. 85, Celex 389L0391) och det konstateras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att dess bestämmelser om t.ex. kontroll och tillsyn gäller även på arbets- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;tidsområdet, utan att det påverkar strängare eller mer detaljerade bestäm-&lt;br&gt;melser i arbetstidsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet består av fyra avsnitt. I det första avsnittet anges direktivets&lt;br&gt;ändamål och tillämpningsområde samt ges definitioner av direktivets&lt;br&gt;centrala termer (artiklarna 1-2). Det andra avsnittet innehåller be-&lt;br&gt;stämmelser angående minimiperioder för vila och andra bestämmelser&lt;br&gt;om arbetstidens förläggning samt om begränsning av veckoarbetstiden&lt;br&gt;(artiklarna 3-7). I det tredje avsnittet finns föreskrifter om natt- och&lt;br&gt;skiftarbete samt arbetsrytm (artiklarna 8-13). Det avslutande fjärde av-&lt;br&gt;snittet innehåller allmänna bestämmelser om bl.a. beräkningsperioder&lt;br&gt;och avvikelser samt närmare anvisningar om införlivandet av direktivet&lt;br&gt;i medlemsstaternas regelsystem (artiklarna 14-18).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ändamål och räckvidd - artikel 1&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I artikel 1 anges direktivets ändamål och räckvidd. Det konstateras att&lt;br&gt;direktivet innehåller föreskrifter om minimikrav på hälsa och säkerhet&lt;br&gt;för arbetstagarna vid förläggningen av arbetstiden (punkt 1). Vidare&lt;br&gt;anges att direktivet är tillämpligt på minimitider för dygns- och vecko-&lt;br&gt;vila och årlig semester, på raster och begränsning av veckoarbetstiden&lt;br&gt;samt vissa former av nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm (punkt 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets tillämpningsområde fastställs i artikel 1.3. Där sägs att&lt;br&gt;direktivet är tillämpligt på alla arbetsområden, såväl offentliga som pri-&lt;br&gt;vata. i den betydelse som anges i artikel 2 i ramdirektivet utan att det&lt;br&gt;påverkar tillämpningen av de avvikelseregler som anges i artikel 17 i&lt;br&gt;arbetstidsdirektivet. Av artikel 2 i ramdirektivet framgår att det direk-&lt;br&gt;tivet är tillämpligt på alla arbetsområden, både privata och offentliga,&lt;br&gt;däremot inte på sådana offentliga verksamheter där det inte kan undvikas&lt;br&gt;att förhållanden som är speciella för dessa verksamheter kommer i kon-&lt;br&gt;flikt med direktivets bestämmelser. Som exempel på sådana verksam-&lt;br&gt;heter anges försvaret, polisen och viss specifik verksamhet inom civilför-&lt;br&gt;svaret. Medlemsstaterna skall dock i sådana fall iaktta de allmänna&lt;br&gt;skyddsprinciper som direktivet ger uttryck för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även arbete i arbetsgivarens hushåll undantas från arbetstidsdirektivets&lt;br&gt;tillämpningsområde eftersom det undantas från ramdirektivets tillämp-&lt;br&gt;ningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom artikel 1.3 i arbetstidsdirektivet undantas dessutom följande&lt;br&gt;områden från direktivets tillämpningsområde: luft-, järnvägs-, väg- och&lt;br&gt;sjötransporter, havsfiske liksom annat arbete till sjöss samt det arbete&lt;br&gt;som utförs av läkare under utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1.4 innehåller slutligen en bestämmelse om förhållandet mellan&lt;br&gt;ramdirektivets regler och arbetstidsdirektivets i enlighet med vad som&lt;br&gt;angetts i ingressen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner - artikel 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidsdirektivets artikel 2 innehåller definitioner. Arbetstid definieras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som all tid - i enlighet med nationell lagstiftning och praxis - då arbets- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;tagaren står till arbetsgivarens förfogande och därvid utför aktiviteter&lt;br&gt;eller uppgifter. Viloperiod är enligt direktivet varje period som inte är&lt;br&gt;arbetstid. Natt är varje period om minst sju timmar, bestämd enligt&lt;br&gt;nationell lagstiftning, som omfattar perioden mellan klockan 24 och&lt;br&gt;klockan 5. Med nattarbetande avses dels vaije arbetstagare som normalt&lt;br&gt;utför minst tre timmar av sitt dagliga arbete nattetid, dels varje arbets-&lt;br&gt;tagare som antas komma att utföra en viss del av sin årsarbetstid natte-&lt;br&gt;tid. Denna del skall bestämmas antingen genom lag efter samråd med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter eller genom kollektivavtal. Med skiftarbete&lt;br&gt;avses varje metod att dela in arbetet i skift varigenom arbetstagarna&lt;br&gt;avlöser varandra vid samma arbetsplatser enligt en viss arbetsgång som&lt;br&gt;kan vara roterande. Skiften kan vara kontinuerliga eller diskontinuerliga&lt;br&gt;och metoden kan innebära att arbetstagarna arbetar vid olika tillfällen&lt;br&gt;under dygnet under en given period av dagar eller veckor. Skiftarbetare&lt;br&gt;är enligt direktivet varje arbetstagare vars arbetsschema ingår i skiftarbe-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;te.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dygnsvila - artikel 3&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 3 skall varje arbetstagare ha rätt till minst 11 timmars&lt;br&gt;sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelsemöjligheter anges i artikel 17.1-3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Raster - artikel 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4 anger att varje arbetstagare som har en arbetsdag längre än sex&lt;br&gt;timmar har rätt till en rast. Direktivet beskriver dock inte närmare hur&lt;br&gt;rasten skall vara utformad. Rastens utformning, bl.a. dess längd och&lt;br&gt;förläggning, skall bestämmas genom kollektivavtal eller, då sådana avtal&lt;br&gt;inte kommer till stånd, genom nationell lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelsemöjligheter anges i artikel 17.1-3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Veckovila - artikel 5&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 skall alla arbetstagare under varje period om sju dagar&lt;br&gt;ha rätt till minst 24 timmars sammanhängande ledighet plus den 11&lt;br&gt;timmars dygnsvila som avses i artikel 3. Veckovilan skall alltså vara&lt;br&gt;minst 35 timmar. Den far dock begränsas till minst 24 timmar &amp;quot;om sak-&lt;br&gt;liga. tekniska eller arbetsorganisatoriska förhållanden&amp;quot; berättigar det.&lt;br&gt;Veckovilan skall &amp;quot;i princip&amp;quot; omfatta söndag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomsnittsberäkning kan ske enligt artikel 16.1. Avvikelsemöjligheter&lt;br&gt;anges i artikel 17.1-3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av veckoarbetstiden - artikel 6&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 6 skall veckoarbetstiden begränsas genom lagar och andra&lt;br&gt;författningar eller genom kollektivavtal. Den genomsnittliga arbetstiden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inklusive övertid för en arbetstagare får inte överstiga 48 timmar per Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;sjudagarsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om genomsnittsberäkning finns i artikel 16.2 och 17.4. Avvikel-&lt;br&gt;semöjligheter anges i artikel 17.1 samt i artikel 18.1 bi.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Årlig semester - artikel 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I artikel 7 föreskrivs att varje arbetstagare skall ha rätt till en årlig betald&lt;br&gt;semester om minst fyra veckor i enlighet med vad som föreskrivs genom&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och beviljandet av&lt;br&gt;en sådan semester. Den årliga semestern får inte bytas ut mot kontant&lt;br&gt;ersättning utom då anställningen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nattarbetets längd - artikel 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8 får den normala arbetstiden för nattarbetande inte över-&lt;br&gt;stiga i genomsnitt 8 timmar under varje 24-timmarsperiod. Om en natt-&lt;br&gt;arbetande har ett arbete som innebär särskilda risker eller stor fysisk&lt;br&gt;eller mental ansträngning, far arbetstiden för den arbetstagaren inte över-&lt;br&gt;stiga 8 timmar under den 24-timmarsperiod då nattarbetet utförs. Vad&lt;br&gt;som skall anses vara sådant särskilt betungande arbete skall definieras i&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller genom praxis eller i kollektivavtal. Vid sådana&lt;br&gt;definitioner skall hänsyn tas till nattarbetets särskilda konsekvenser och&lt;br&gt;risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller genomsnittsberäkningen, se artikel 16.3. Avvikelsemöjlig-&lt;br&gt;heter anges i artikel 17.1-3.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hälsoundersökning och omplacering av nattarbetande till&lt;br&gt;dagarbete - artikel 9&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nattarbetande skall enligt artikel 9 ha rätt till en kostnadsfri hälsoun-&lt;br&gt;dersökning innan de böljar anställningen. Därefter skall den nattarbe-&lt;br&gt;tande ha rätt till regelbundna sådana hälsoundersökningar. Undersök-&lt;br&gt;ningarna skall omfattas av lagstadgad tystnadsplikt och får utföras inom&lt;br&gt;den offentliga sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nattarbetande har hälsoproblem som kan visas bero på natt-&lt;br&gt;arbetet skall han om det är möjligt omplaceras till lämpligt dagarbete.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Garantier för nattarbete - artikel 10&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10 är det tillåtet för medlemsstaterna att införa särskilda&lt;br&gt;regler, enligt villkor i nationell lagstiftning eller praxis, för vissa kate-&lt;br&gt;gorier nattarbetare som riskerar hälsa eller säkerhet genom sitt nattarbe-&lt;br&gt;te.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om regelbunden sysselsättning av nattarbetande - artikel Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I artikel 11 anges att arbetsgivare som regelbundet sysselsätter nattarbe-&lt;br&gt;tande, skall anmäla detta till behörda myndigheter, om dessa begär det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skydd av hälsa och säkerhet - artikel 12&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 12 skall nattarbetande och skiftarbetare tillförsäkras ett&lt;br&gt;skydd for säkerhet och hälsa som är tillfredsställande med hänsyn till&lt;br&gt;arbetets natur. Dessa arbetstagare skall också dygnet runt ha tillgång till&lt;br&gt;förebyggande åtgärder och anordningar till skydd för säkerhet och hälsa&lt;br&gt;motsvarande de som finns för andra arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsrytm - artikel 13&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 artikel 13 ställs krav på att en arbetsgivare som avser att organisera&lt;br&gt;arbetet på visst sätt skall ta hänsyn till den allmänna principen om att&lt;br&gt;arbetet anpassas till arbetstagaren, särskilt i syfte att lindra effekterna av&lt;br&gt;monotona arbetsuppgifter och av arbete i ett förutbestämt tempo. Arbets-&lt;br&gt;givaren skall också ta hänsyn till kraven på hälsa och säkerhet för ar-&lt;br&gt;betstagarna, särskilt beträffande avbrott under arbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Mer detaljerade gemenskapsbestämmelser - artikel 14&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I artikel 14 anges att arbetstidsdirektivef inte skall tillämpas då det finns&lt;br&gt;mer detaljerade krav beträffande vissa yrken eller arbeten i andra EG-be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gynnsammare bestämmelser - artikel 15&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I linje med artikel 118a.3 i Romfördraget föreskrivs i artikel 15 att ar-&lt;br&gt;betstidsdirektivet inte far hindra medlemsstaterna att ha ur skyddssyn-&lt;br&gt;punkt längre gående bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beräkningsperioder - artikel 16&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16 innehåller regler om genomsnittsberäkning av veckovilan,&lt;br&gt;veckoarbetstiden och nattarbetets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad beträffar regeln om veckovila kan medlemsstaterna bestämma att&lt;br&gt;en beräkningsperiod om högst 14 dagar far tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av bestämmelsen om begränsning av veckoarbets-&lt;br&gt;tiden far medlemsstaterna använda en beräkningsperiod om högst fyra&lt;br&gt;månader. Vid beräkning av arbetstiden under en sådan fyramånaderspe-&lt;br&gt;riod skall perioder av betald semester och sjukfrånvaro antingen inte&lt;br&gt;inkluderas i beräkningsperioden eller likställas med arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller nattarbetets längd far staterna tillämpa en beräkningspe- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;riod vars längd skall fastställas efter samråd med arbetsmarknadens par-&lt;br&gt;ter på nationell eller regional nivå. Om veckovilan om minst 24 timmar&lt;br&gt;faller inom begränsningsperioden skall den inte ingå vid beräkningen av&lt;br&gt;genomsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelsemöjligheter anges i artikel 17.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Avvikelser - artikel 17&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17 innehåller tre olika kategorier av regler för avvikelser från&lt;br&gt;direktivets bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 En generell avvikelsemöjlighet för medlemsstaterna från artiklarna&lt;br&gt;3, 4, 5, 6, 8 och 16 för vissa kategorier av arbetstagare, när - med&lt;br&gt;hänsyn till arbetets särskilda art - arbetstiden inte mäts eller be-&lt;br&gt;stäms i förväg eller den kan bestämmas av arbetstagarna själva. En&lt;br&gt;icke uttömmande uppräkning av sådana arbetstagarkategorier görs&lt;br&gt;i artikel 17.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8, och 16 för vissa typer av&lt;br&gt;arbeten. En icke uttömmande uppräkning av arbeten som omfattas&lt;br&gt;finns i artikel 17.2.1, där bl.a. nämns arbeten som kräver kontinui-&lt;br&gt;tet i servicen eller produktionen och sådana med förutsägbara ar-&lt;br&gt;betstoppar. Avvikelser far även göras från de uppräknade artiklarna&lt;br&gt;vid onormala och oförutsedda händelser utom arbetsgivarens kon-&lt;br&gt;troll, samt vid olycksfall eller då risken för olycksfall är överhän-&lt;br&gt;gande (17.2.2). Vidare kan avvikelser göras enligt artikel 17.2.3&lt;br&gt;från artiklarna om dygnsvila och veckovila (artikel 3 och 5) i fråga&lt;br&gt;om skiftarbete i vissa fall samt beträffande arbete som delas upp i&lt;br&gt;perioder under dagens lopp, särskilt städarbete. Dessa avvikelser&lt;br&gt;kan göras antingen genom lag eller andra författningsbestämmelser&lt;br&gt;eller administrativa bestämmelser (&amp;quot;law, regulations or administra-&lt;br&gt;tive provisions&amp;quot;) eller genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8, och 16 utan begränsning till&lt;br&gt;vissa typer av arbeten, men endast genom kollektivavtal. Artikeln&lt;br&gt;innehåller vidare vissa föreskrifter om på vilken nivå sådana kol-&lt;br&gt;lektivavtal skall ha ingåtts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avvikelser enligt artikel 17.1 gäller som förutsättning att medlems-&lt;br&gt;staterna måste iaktta de allmänna principerna för arbetstagarnas säkerhet&lt;br&gt;och hälsa. Vid avvikelser enligt artiklarna 17.2 och 17.3 gäller som&lt;br&gt;förutsättning att arbetstagarna måste fa motsvarande kompensationsle-&lt;br&gt;dighet eller - i undantagsfall när det av objektiva skäl inte är möjligt att&lt;br&gt;bevilja sådan kompensationsledighet - lämpligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså endast möjligt att helt avvika från regeln i artikel 6 om&lt;br&gt;begränsning av veckoarbetstiden i sådana situationer som anges i artikel&lt;br&gt;17.1, inte i övriga fall. Det är däremot alltid möjligt att göra avvikelser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om beräkningsperiodens längd (artikel 16) vid beräkningen av Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;den genomsnittliga veckoarbetstiden. Vissa gränser anges dock i dessa&lt;br&gt;fall. Enligt artikel 17.4 far avvikelse enligt 17.2 och 17.3 inte leda till en&lt;br&gt;längre beräkningsperiod än sex månader. Om de allmänna principerna&lt;br&gt;till skydd for arbetstagarnas säkerhet och hälsa iakttas, kan dock med-&lt;br&gt;lemsstaterna - om sakliga, tekniska eller organisatoriska skäl finns -&lt;br&gt;tillåta kollektivavtal om beräkningsperioder som inte överstiger tolv&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Slutbestämmelser - artikel 18&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 18 skall medlemsstaterna senast den 23 november 1996 ha&lt;br&gt;antagit de lagar eller andra forfattningar som är nödvändiga för att be-&lt;br&gt;stämmelserna i direktivet skall vara genomförda. Medlemsstaterna kan&lt;br&gt;även överlåta till arbetsmarknadens parter att fastställa de nödvändiga&lt;br&gt;bestämmelserna. I sådana fall är dock medlemsstaterna ansvariga för att&lt;br&gt;direktivets bestämmelser efterlevs (punkt 1 a).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet ger en möjlighet för medlemsstaterna att inte tillämpa be-&lt;br&gt;stämmelsen i artikel 6 om begränsning av veckoarbetstiden. Om så sker&lt;br&gt;skall dock medlemsstaten iaktta de allmänna principerna om skydd av&lt;br&gt;arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Dessutom föreskriver artikel 18 (punkt&lt;br&gt;1 b i) en rad ytterligare förutsättningar som medlemstaten har att iaktta&lt;br&gt;om den väljer att inte tillämpa artikel 6. Av dessa kan nämnas att det&lt;br&gt;krävs ett samtycke av den enskilde arbetstagaren att arbeta mer än 48&lt;br&gt;timmar i veckan i genomsnitt under en fyramånadersperiod. En arbets-&lt;br&gt;tagare far inte &amp;quot;tillfogas skada&amp;quot; av arbetsgivaren på grund av att han inte&lt;br&gt;är beredd att lämna ett sådant samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna medges också en möjlighet att enligt artikel 18 (punkt&lt;br&gt;1 b ii) under en övergångsperiod om högst tre år ha bestämmelser som&lt;br&gt;endast ger rätt till tre veckors betald semester (och med samma villkor&lt;br&gt;som i artikel 7 i övrigt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser i artikel 18 är av karaktären anvisningar för ge-&lt;br&gt;nomförandet av direktivet. Av dessa skall här endast nämnas punkten 3,&lt;br&gt;enligt vilken tillämpningen av direktivet inte far utgöra skäl för en med-&lt;br&gt;lemsstat att sänka den allmänna skyddsnivån för arbetstagarna. Det är&lt;br&gt;däremot tillåtet att som en följd av &amp;quot;förändrade omständigheter&amp;quot; anta&lt;br&gt;olika bestämmelser, så länge direktivets minimikrav följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Tillvägagångssätt vid genomförandet av EG-di-&lt;br&gt;rektivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG:s arbetstidsdirektiv bör i princip&lt;br&gt;inte föranleda andra lagändringar än vad som avser möjligheterna&lt;br&gt;att avvika från arbetstidslagen genom kollektivavtal och dispens.&lt;br&gt;De ytterligare förändringar i regelsystemet som kan vara lämpliga&lt;br&gt;att vidta med anledning av direktivet bör anstå till dess arbetstids-&lt;br&gt;kommittén slutfört sin översyn av arbetstidslagstifitningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer i stort sett med regering-&lt;br&gt;ens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna tillstyrker eller har&lt;br&gt;ingen erinran mot det föreslagna tillvägagångssättet. Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Arbetarskyddsstyrelsen och Svenska Arbetsgivareföre-&lt;br&gt;ningen (SAF) anger uttryckligen att de delar kommitténs bedömning att&lt;br&gt;det svenska regelsystemet har ett likvärdigt eller högre &amp;quot;skyddsvärde&amp;quot; än&lt;br&gt;direktivets bestämmelser. Till de remissinstanser som anser att tillväga-&lt;br&gt;gångssättet är riktigt hör också Stockholms tingsrätt, Landsorganisatio-&lt;br&gt;nen i Sverige (LO), Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) och&lt;br&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO). Dessa framhåller&lt;br&gt;dock särskilt att de förutsätter att Arbetstidskommittén i samband med&lt;br&gt;sitt arbete med flexibla arbetstidslösningar och arbetstidsförkortning&lt;br&gt;återkommer till sättet att genomföra vissa av direktivets regler, bl.a.&lt;br&gt;reglerna om dygnsvila. nattarbetets längd och omplacering eftersom det&lt;br&gt;enligt deras mening är tveksamt om direktivets krav uppfylls i dessa&lt;br&gt;avseenden. Arbetarskyddsstyrelsen anser att det hade varit önskvärt att&lt;br&gt;förslaget hade innehållit mer konkreta regler, men motsätter sig inte den&lt;br&gt;valda lösningen med hänsyn till den tidspress som gäller för anpassning-&lt;br&gt;en till EG:s regler. Hovrätten for Västra Sverige anser att de föreslagna&lt;br&gt;förändringarna är otillräckliga, även med beaktande av att de endast&lt;br&gt;skall utgöra provisoriska, absolut nödvändiga åtgärder. Arbetsdomstolen&lt;br&gt;ställer sig avvisande till tanken att föra ett resonemang om bestämmel-&lt;br&gt;sers skyddsvärde i fråga om några av de absoluta gränser direktivet&lt;br&gt;föreskriver i fråga om bl.a. dygnsvila, veckoarbetstid och nattarbete.&lt;br&gt;Enligt domstolen bör direktivets minimikrav ses över på nytt och genom&lt;br&gt;uttryckliga regler införlivas med svensk lagstiftning. Arbetslivsinstitutet&lt;br&gt;och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet är båda myck-&lt;br&gt;et starkt kritiska till kommitténs förslag och avvisar helt valet av begrep-&lt;br&gt;pet skyddsvärde för att bedöma de svenska reglernas förenlighet med&lt;br&gt;EG-direktivet. De anser att ett sådant begrepp över huvud taget inte är&lt;br&gt;användbart vid genomförandet av EG-direktiv. Fakultetsnämnden anser&lt;br&gt;att det är nödvändigt med regeländringar, i vart fall beträffande vecko-&lt;br&gt;arbetstid och dygnsvila, för att EG-direktivet skall kunna anses genom-&lt;br&gt;fört i Sverige. Institutet anser att det därtill behövs ändringar beträffande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;raster, nattarbete och omplaceringar. Enligt institutet skulle det rättstill- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;stånd som skulle uppstå på grund av den föreslagna &amp;quot;minimalistiska&lt;br&gt;implementeringen&amp;quot; bli både diffust och oändamålsenligt. Sverige bör&lt;br&gt;enligt institutet genomföra direktivet på ett sätt som gör att långvariga&lt;br&gt;och infekterade EG-rättsliga efterspel kan undvikas, vilket är en förut-&lt;br&gt;sättning för en &amp;quot;hög svensk profil och maximalt svenskt inflytande vid&lt;br&gt;utveckling av EG:s sociala dimension&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning: Som tidigare nämnts skall&lt;br&gt;EG:s arbetstidsdirektiv vara genomfört i medlemsstaternas regelsystem&lt;br&gt;senast den 23 november 1996. Arbetstidskommittén har lagt fram ett&lt;br&gt;förslag som innebär så begränsade förändringar som möjligt i syfte att&lt;br&gt;ge största möjliga utrymme för det fortsatta utredningsarbetet. Kommit-&lt;br&gt;tén kommer i sitt fortsatta arbete att återkomma till i stort sett alla de&lt;br&gt;aspekter som behandlas i EG-direktivet. Kommittén har därför valt att&lt;br&gt;endast identifiera de ramar som EG-direktivet sätter för svenska arbets-&lt;br&gt;tidsregler i framtiden. Det skulle enligt kommittén vara hindrande i det&lt;br&gt;fortsatta arbetet att i det första skedet binda sig för regler som föran-&lt;br&gt;leddes av annat än en rent rättslig bedömning av behovet av EG-anpass-&lt;br&gt;ning. Kommittén anser därför att dess förslag skall betraktas som pro-&lt;br&gt;visoriska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har efter en genomgång av direktivet punkt för punkt och&lt;br&gt;en jämförelse med det svenska regelsystemet funnit att detta regelsystem&lt;br&gt;allmänt sett har ett för arbetstagarna väl så högt skyddsvärde som det&lt;br&gt;skydd EG-direktivet föreskriver. Kommittén har därför föreslagit att&lt;br&gt;arbetstidslagen (1982:673) i princip kvarstår oförändrad i väntan på den&lt;br&gt;totala översyn som kommittén avser att göra. Dock föreslås att den nu-&lt;br&gt;varande möjligheten att avvika från lagen genom dispenser och kollekti-&lt;br&gt;vavtal begränsas på grund av EG-direktivet och att bl.a. vissa tillägg&lt;br&gt;görs vad gäller tillsynen och sanktionsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: Det är nödvändigt att nu genom-&lt;br&gt;föra de anpassningar av det svenska regelsystemet som krävs för att&lt;br&gt;kraven i EG-direktivet skall uppfyllas senast den 23 november 1996.&lt;br&gt;Samtidigt är det angeläget att den översyn av de svenska reglerna, som&lt;br&gt;länge varit aktuell, får fullföljas under så gynnsamma förutsättningar&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga ändringar görs i den lagreglerade arbetstiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som nu måste göras bör vara sådana som innebär så&lt;br&gt;små ingrepp som möjligt i regelsystemet. Därigenom kan kommittén&lt;br&gt;beredas så stort utrymme som möjligt i det fortsatta utredningsarbetet.&lt;br&gt;Regeringen utgår från att kommittén i sitt arbete med det materiella&lt;br&gt;innehållet i bestämmelserna i arbetstidslagen även ser till att dessa be-&lt;br&gt;stämmelser får en tillfredsställande utformning utifrån de krav som kan&lt;br&gt;ställas med hänsyn till EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar liksom de flesta remissinstanserna den bedömning&lt;br&gt;kommittén gjort, nämligen att det svenska regelsystemet på arbetstids-&lt;br&gt;området som helhet ger arbetstagarna ett väl så gott skydd som EG-di-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rektivet föreskriver. Detta talar starkt för att helt undvika materiella Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;ändringar i regelsystemet i avvaktan på att kommittén slutför sitt arbete.&lt;br&gt;Däremot kan det finns behov av förtydliganden på någon punkt av hur&lt;br&gt;lagens regler bör tillämpas. Detta kan lämpligen ske genom sådana till-&lt;br&gt;lämpningsföreskrifter som Arbetarskyddsstyrelsen kan utfärda. Direktivet&lt;br&gt;bör också, som kommittén föreslagit, medföra vissa ändringar bl.a. i reg-&lt;br&gt;lerna om dispenser. De dispenser som beviljas bör givetvis hålla sig&lt;br&gt;inom de ramar som EG-direktivet anger (se vidare avsnitt 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av direktivet bör huvudsakligen ske genom anpassning&lt;br&gt;av kollektivavtalen om arbetstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna påpekar att det kan ifrågasättas om alla&lt;br&gt;punkter i direktivet helt och hållet motsvaras av svenska regler som&lt;br&gt;anger arbetstagarnas rättigheter tillräckligt klart och preciserat. De anser&lt;br&gt;därför att det redan nu borde införas nya regler i vissa avseenden för att&lt;br&gt;direktivet skall kunna anses genomfört på ett korrekt sätt. Regeringen&lt;br&gt;kommer att redovisa sina närmare överväganden på var och en av dessa&lt;br&gt;punkter i direktivet i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det på någon punkt skulle förhålla sig på det sätt som de kri-&lt;br&gt;tiska remissinstanserna påstår är det regeringens uppfattning att några&lt;br&gt;ändringar av de materiella reglerna inte är absolut nödvändiga att vidta i&lt;br&gt;detta skede. Skälet till detta är framför allt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den del av arbetsmarknaden som styrs direkt av arbetstidslagens regler&lt;br&gt;är av mycket begränsad omfattning. Arbetstidslagens regler kan helt eller&lt;br&gt;delvis avtalas bort, och det sker också i stor utsträckning. Det finns ett&lt;br&gt;stort behov av flexibilitet i arbetstidsreglema och på samtliga arbets-&lt;br&gt;marknadssektorer har parterna träffat kollektivavtal om arbetstidens&lt;br&gt;förläggning som i större eller mindre utsträckning avviker från arbets-&lt;br&gt;tidslagens regler. Det finns ingen anledning att anta annat än att kollek-&lt;br&gt;tivavtalsregleringen på detta område fortsätter att vara det helt domine-&lt;br&gt;rande regleringssättet. En tillfredsställande EG-anpassning av de svenska&lt;br&gt;arbetstiderna är därför framför allt beroende av att kollektivavtalens&lt;br&gt;regler inte underskrider den nivå som anges i arbetstidsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidsdirektivet innehåller en klausul (artikel 18.1 a) som gör det&lt;br&gt;möjligt att genomföra direktivet genom att arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;fastställer de nödvändiga bestämmelserna, varvid medlemsstaterna skall&lt;br&gt;se till att de alltid kan garantera att direktivets bestämmelser efterlevs.&lt;br&gt;En sådan klausul (&amp;quot;Christophersenklausulen&amp;quot;) finns också i rådets direk-&lt;br&gt;tiv 91/533/EEG av den 14 oktober 1991 om arbetsgivares skyldighet att&lt;br&gt;upplysa arbetstagarna om de regler som är tillämpliga på anställnings-&lt;br&gt;avtalet eller anställningsförhållandet (EGT nr L 218, 18.10.1991, s. 32,&lt;br&gt;Celex 391L0533), i rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992&lt;br&gt;om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för&lt;br&gt;arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde&lt;br&gt;särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG)(EGT nr L 348,&lt;br&gt;28.11.1992. s. 1. Celex nr 392L0085), i rådets direktiv 92/56/EEG av&lt;br&gt;den 24 juni 1992 om ändring av direktiv 75/129/EEG om tillnärmning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (EGT nr L Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;245, 26.8.1992, s. 3, Celex 392L0056) samt i rådets direktiv 94/45/EG&lt;br&gt;av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd&lt;br&gt;eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföre-&lt;br&gt;tag för information till och samråd med arbetstagare (EGT nr L 254,&lt;br&gt;30.9.1994, s. 64, Celex 394L0045).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta av dessa direktiv behandlar sådant som i Sverige i stor ut-&lt;br&gt;sträckning regleras i lag. Möjligheten att genomföra EG:s arbetsrätt med&lt;br&gt;kollektivavtal i fråga om sådant som i Sverige uteslutande är föremål för&lt;br&gt;kollektivavtalsreglering har därför ännu inte kommit i blickpunkten. Det&lt;br&gt;kan dock nämnas att försök har gjorts att genomföra EG-direktivet om&lt;br&gt;europeiska företagsråd genom kollektivavtal, men dessa har inte lett till&lt;br&gt;något resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör det finnas utrymme för att genomföra&lt;br&gt;arbetstidsdirektivet genom kollektivavtal som slutits med avvikelse från&lt;br&gt;arbetstidslagens regler. En stor fördel med detta är att parterna själva far&lt;br&gt;behålla möjligheten att anpassa reglerna till de speciella förhållandena på&lt;br&gt;avtalsområdet i fråga. Samtidigt åläggs de ansvar för att avtalen håller&lt;br&gt;sig inom de ramar direktivet anger. Direktivets karaktär med dess många&lt;br&gt;möjligheter till avvikelser i olika avseenden gör att det bör lämpa sig&lt;br&gt;särskilt väl för ändamålet. Därmed är det också möjligt att behålla den&lt;br&gt;konstruktion som gällt hittills och som gäller för en stor del av svensk&lt;br&gt;arbetsrätt, nämligen en lag med relativt generella regler som i stor ut-&lt;br&gt;sträckning ersätts eller kompletteras av preciserade bestämmelser i kol-&lt;br&gt;lektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsläget hittills när det gäller möjligheten att genomföra direktiv med&lt;br&gt;kollektivavtal har emellertid inneburit krav på heltäckande avtal eller&lt;br&gt;kompletterande lagstiftning, vilket framgår av flera domar från EG-dom-&lt;br&gt;stolen från första hälften av 1980-talet. Detta krav har inte varit något&lt;br&gt;problem för flertalet av EU:s medlemsstater, t.ex. de som tillämpar s.k.&lt;br&gt;allmängiltigförklarade kollektivavtal. Danmark har hittills varit det enda&lt;br&gt;EU-land med kollektivavtal av en typ som liknar den svenska. Danmark&lt;br&gt;har krävt erkännande fullt ut för kollektivavtal som ett sätt att uppfylla&lt;br&gt;EG:s arbetsrättsliga direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läget efter Maastrichtavtalet är annorlunda än tidigare när det gäller&lt;br&gt;synen på kollektivavtalen. Dessa har nu fatt en betydligt starkare ställ-&lt;br&gt;ning. Det kommer bl.a. till uttryck i artikel 2:4 i det s.k. sociala proto-&lt;br&gt;kollet. Enligt uttalanden av kommissionsledamoten Flynn i brevväxling&lt;br&gt;med danska LO skulle det vara möjligt att kollektivavtal hade en lägre&lt;br&gt;täckningsgrad utan att kompletterande lagstiftning skulle krävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flynns uttalanden i brev till dåvarande svenske arbetsmarknadsminis-&lt;br&gt;tern inför medlemsskapsförhandlingama kan också ses som uttryck för&lt;br&gt;en förändrad syn i dessa frågor. Flynn betonar att det sociala protokollet&lt;br&gt;anvisar just kollektivavtal som en möjlighet att genomföra direktiv i den&lt;br&gt;nationella rättsordningen. I de fall företag eller individer inte följer för-&lt;br&gt;pliktelserna hänvisar Flynn till de gängse metoder som tillämpas i Sveri-&lt;br&gt;ge för att lösa sådana problem och tillägger att bara som en sista utväg&lt;br&gt;behöver nationell lagstiftning övervägas. Enligt Flynn kräver det sociala &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;protokollet inte på något sätt ändrad praxis i Sverige såvitt avser arbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsfrågor. Skriftväxlingen mellan den svenske arbetsmark-&lt;br&gt;nadsministern och Flynn protokollfördes efter medlemsskapsförhand-&lt;br&gt;lingama. En svensk förklaring med hänvisning till denna skriftväxling&lt;br&gt;liksom ett uttalande om att Sverige fått försäkringar beträffande rådande&lt;br&gt;svensk praxis såvitt avser arbetsmarknadsfrågor och då särskilt systemet&lt;br&gt;med att fastställa arbetsvillkor i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens&lt;br&gt;parter, har fogats till slutakten till fördraget om Sveriges anslutning till&lt;br&gt;EU (se prop. 1994/95:19 Del 1, s. 218 ff. och bet 1994/95:UU5, s. 62&lt;br&gt;f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark pågår nu försök att genomföra EG:s arbetstidsdirektiv en-&lt;br&gt;bart genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som nu sagts bör det enligt regeringens mening&lt;br&gt;vara möjligt att - som ett första steg - genomföra direktivet på det sätt&lt;br&gt;som kommittén föreslår, nämligen genom att införa regler som medför&lt;br&gt;att arbetstidsbestämmelser i kollektivavtal som slutits med avvikelse från&lt;br&gt;arbetstidslagens regler inte får underskrida EG-direktivets minimikrav,&lt;br&gt;samtidigt som de materiella bestämmelserna i arbetstidslagen och övrig&lt;br&gt;relevant lagstiftning i princip behålls oförändrade. Till detta kommer&lt;br&gt;även att det bör införas regler om sanktioner i de fall kollektivavtal&lt;br&gt;skulle åsidosätta direktivets krav (se avsnitt 12). Som nyss nämnts bör&lt;br&gt;också reglerna för Arbetarskyddsstyrelsens dispenser förändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta ställningstagande innebär också att regeringen, liksom kommit-&lt;br&gt;tén, i princip inte finner anledning att förändra det förhållande som råder&lt;br&gt;mellan lag och avtal på det aktuella området. Arbetstidslagen bör liksom&lt;br&gt;tidigare vara dispositiv till förmån för kollektivavtal. Reglerna i arbets-&lt;br&gt;miljölagen (1977:1160) och semesterlagen (1977:480) skall givetvis som&lt;br&gt;hittills vara i huvudsak tvingande. Omfattningen och innebörden av&lt;br&gt;arbetstidslagens dispositivitet blir givetvis en annan med de nu föreslag-&lt;br&gt;na reglerna. Regeringen återkommer till den frågan i nästa avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Begränsning av rätten att avvika från arbets-&lt;br&gt;tidslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetstidslagen tillförs en regel som innebär&lt;br&gt;att parterna i kollektivavtal som avviker från lagens regler måste&lt;br&gt;beakta minimikraven i arbetstidsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;i frågan tillstyrker eller har ingen erinran mot förslaget att begränsa&lt;br&gt;lagens dispositivitet med hänvisning till direktivets regler. Hit hör bl.a.&lt;br&gt;de fackliga organisationerna och arbetsgivarorganisationerna. Flera av&lt;br&gt;remissinstanserna befarar dock att metoden att hänvisa direkt till direkti-&lt;br&gt;vets regler kan skapa oklarheter och problem vid tillämpningen. Arbets-&lt;br&gt;domstolen anser att regeln innebär en alltför svävande normering som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för med sig uppenbara problem i tillämpningen. Förslaget kan, enligt Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;domstolen, antas leda till osäkerhet för arbetsmarknadens parter vid&lt;br&gt;slutande av kollektivavtal samt svårigheter med att förutse domstolars&lt;br&gt;prövning i eventuella tvister rörande frågan om ett visst kollektivavtal&lt;br&gt;strider mot direktivet. Hovrätten för Västra Sverige, Arbetslivsinstitutet&lt;br&gt;och Sveriges Advokatsamfund uttrycker liknande uppfattningar. Enligt&lt;br&gt;samfundet kan konsekvenserna av förslaget bli att huvudansvaret för&lt;br&gt;rättstillämpningen inte med säkerhet längre kommer att ligga hos svens-&lt;br&gt;ka domstolar och myndigheter eftersom domstolarna i många fall skulle&lt;br&gt;bli tvungna att begära tolkningsbesked från EG-domstolen på grund av&lt;br&gt;direktivets svårtillgängliga karaktär. Arbetarskyddsstyrelsen hade före-&lt;br&gt;dragit att lagen lämnades helt oförändrad, och befarar att den föreslagna&lt;br&gt;hänvisningen till direktivet - med tanke på att regelverken skiljer sig åt&lt;br&gt;i en rad avseenden - kommer att leda till tvister och onödig tidsutdräkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarverket anser att den föreslagna konstruktionen är den bästa&lt;br&gt;möjliga lösningen i den uppkomna situationen, men befarar att ett ökat&lt;br&gt;antal tvister kan bli följden. Den föreslagna regeln brister i tydlighet&lt;br&gt;enligt SAF. som föreslår att lagregeln skrivs om så att det av den direkt&lt;br&gt;kan utläsas att den enda begränsningen i dispositiviteten gäller vecko-&lt;br&gt;arbetstiden. Sveriges Advokatsamfund anser också att lagregeln bör skri-&lt;br&gt;vas om så att &amp;quot;de klara begränsningar&amp;quot; i dispositiviteten som direktivet&lt;br&gt;uppställer framgår direkt av lagtexten. Även Juridiska fakultetsnämnden&lt;br&gt;vid Stockholms universitet är kritisk till den föreslagna regeln och på-&lt;br&gt;pekar att den inte alls har samma drag av entydighet över sig som mot-&lt;br&gt;svarande regelverk har i anställningsskydds- och medbestämmandela-&lt;br&gt;garna. I likhet med Hovrätten för Västra Sverige uttrycker nämnden&lt;br&gt;dessutom tveksamhet vad gäller användningen av begreppet &amp;quot;skyddsvär-&lt;br&gt;de&amp;quot; i lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utgångspunkten för det förslag rege-&lt;br&gt;ringen nu presenterar är, som ovan framhållits, att begränsa de nödvän-&lt;br&gt;diga förändringarna i dagens regelsystem till ett minimum i avvaktan på&lt;br&gt;att Arbetstidskommittén slutför sitt arbete. Detta innebär bl.a. att det nu&lt;br&gt;rådande förhållandet mellan lag och kollektivavtal i princip bör bibehål-&lt;br&gt;las. 1 den mån arbetstidsdirektivets regler motsvaras av dispositiva regler&lt;br&gt;i arbetstidslagen måste dock gränser sättas för parternas möjligheter att&lt;br&gt;sätta andra regler i stället för lagens. Frågan är nu hur reglerna om&lt;br&gt;sådana gränser skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom kommittén och merparten av remissinstanser-&lt;br&gt;na att det är lämpligast om parterna själva tar huvudansvaret för att de&lt;br&gt;regler som skall tillämpas på avtalsområdet i fråga uppfyller de mini-&lt;br&gt;mikrav som direktivet uppställer. Endast på så sätt kan reglerna bli till-&lt;br&gt;räckligt flexibla och anpassade efter olika verksamheters behov. Det&lt;br&gt;ansvar som parterna härigenom får ta på sig kan naturligtvis, som flera&lt;br&gt;av remissinstanserna påpekar, innebära att stora krav ställs på av-&lt;br&gt;talsparterna när det gäller att bedöma om avtalen håller sig inom de&lt;br&gt;gränser direktivet sätter. Å andra sidan kan ett sådant ökat ansvar anses&lt;br&gt;vara helt i linje med vad parterna själva uttryckt önskemål om i olika&lt;br&gt;sammanhang, inte minst i den diskussion som fördes inför medlems- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;J9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skapsförhandlingama om vikten av att värna om den svenska arbetsrätts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga modellen och rätten att även i fortsättningen reglera anställnings- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;villkor i kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som många remissinstanser konstaterat innebär direktivet ett stort ut-&lt;br&gt;rymme för flexibla lösningar genom de långtgående möjligheter som ges&lt;br&gt;framför allt i artikel 17.3 att genom kollektivavtal avvika från dess reg-&lt;br&gt;ler om arbetstidens förläggning, dvs. dygnsvila, veckovila, raster, natt-&lt;br&gt;arbetets längd och om beräkningsperioder i vissa fall. Avvikelse får ske&lt;br&gt;under förutsättning att de berörda arbetstagarna beviljas motsvarande&lt;br&gt;kompensationsledighet eller - i undantagsfall, när det inte är möjligt att&lt;br&gt;bevilja sådan ledighet av objektiva skäl - att de berörda arbetstagarna&lt;br&gt;ges lämpligt skydd. Vad gäller begränsningen av veckoarbetstiden till i&lt;br&gt;genomsnitt 48 timmar per vecka medger direktivets regler att kollektiv-&lt;br&gt;avtalsparterna förlänger den period för vilken genomsnittsberäkning far&lt;br&gt;ske till sex månader. Om det finns sakliga, tekniska eller arbetsorganisa-&lt;br&gt;toriska skäl far en ytterligare förlängning ske till tolv månader - under&lt;br&gt;förutsättning att de allmänna principerna om skydd för arbetstagarnas&lt;br&gt;hälsa och säkerhet iakttas (artikel 17.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningen av dispositiviteten med hänvisning till direktivet innebär&lt;br&gt;inte, som SAF och Sveriges Advokatsamfund tycks befara, att det är&lt;br&gt;enbart direktivets huvudregler i en viss fråga som måste iakttas. Själv-&lt;br&gt;fallet innebär hänvisningen i den föreslagna lagtexten att även direktivets&lt;br&gt;omfattande avvikelsemöjligheter far tillvaratas av parterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den begränsning som föreslås gälla för kollektivavtalen innebär således&lt;br&gt;till att börja med att parterna, om de vill avvika från arbetstidslagens&lt;br&gt;regler, själva måste ta ställning till om en viss regel även innebär en&lt;br&gt;avvikelse från direktivets huvudregel i frågan. De far dessutom, om det&lt;br&gt;är fråga om en sådan avvikelse, komma överens om hur den kompen-&lt;br&gt;sation direktivet föreskriver i ett sådant fall skall utformas. Parterna far&lt;br&gt;alltså avgöra vad som i en viss bransch kan utgöra &amp;quot;objektiva skäl&amp;quot; för&lt;br&gt;att inte bevilja kompensationsledighet eller vad som kan tänkas uppfylla&lt;br&gt;kraven på &amp;quot;annat lämpligt skydd&amp;quot;. Detsamma gäller uttrycket &amp;quot;sakliga,&lt;br&gt;tekniska eller arbetsorganisatoriska skäl&amp;quot;. På dessa punkter är det för&lt;br&gt;närvarande inte möjligt att ge någon ledning vad gäller den närmare&lt;br&gt;innebörden av begreppen. Man bör dock kunna utgå ifrån att ett företags&lt;br&gt;storlek bör få betydelse i sammanhanget (jämför rådets och kommissio-&lt;br&gt;nens gemensamma uttalande i Statements for entry into the Council&lt;br&gt;minutes, s. 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör för tydlighetens skull påpekas att flera av&lt;br&gt;direktivets regler över huvud taget inte kan bli föremål för avvikelse&lt;br&gt;genom kollektivavtal, nämligen de regler som i svensk rätt motsvaras av&lt;br&gt;tvingande regler i semesterlagen respektive arbetsmiljölagen (se avsnitt 9&lt;br&gt;och 10). Det som kan bli föremål för avvikelser är framför allt regler&lt;br&gt;om arbetstidens förläggning och veckoarbetstidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser anser att dispositiviteten inte bör begränsas på det&lt;br&gt;föreslagna sättet med en hänvisning till direktivet som sådant, utan ge-&lt;br&gt;nom ett uttryckligt angivande av de villkor som gäller. Arbetslivsinstitu-&lt;br&gt;tet anser att det inte bör vara några problem med att i arbetstidslagen&lt;br&gt;klart ange vilka krav som är minimikrav och som inte kan avtalas bort. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund och SAF uttrycker liknande uppfattningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SAF anser dock att det endast finns ett enda sådant minimikrav, näm- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;ligen vad gäller veckoarbetstiden. Enligt Juridiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet har den föreslagna hänvisningen till EG-direktivet&lt;br&gt;inte samma drag av entydighet över sig som motsvarande regler i an-&lt;br&gt;ställningsskyddslagen och medbestämmandelagen, vilka kommittén hän-&lt;br&gt;visat till i motiveringen till sitt förslag. Nämnden påpekar också att det i&lt;br&gt;dessa lagar finns uttryckliga och ganska entydiga materiella regler med&lt;br&gt;utgångspunkt från nästan lika entydiga bestämmelser i motsvarande&lt;br&gt;EG-direktiv, vilket inte är fallet vad gäller arbetstidsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Lagrådet har invändningar mot den föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;med hänvisning till sådana skäl som bl.a. Arbetsdomstolen anfört. Med&lt;br&gt;hänsyn till att de centrala organisationerna på arbetsmarknaden inte mot-&lt;br&gt;satt sig den föreslagna lösningen anser dock Lagrådet att bestämmelsen&lt;br&gt;kan godtas, åtminstone i avvaktan på den översyn av lagen som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore givetvis önskvärt om de regler som begränsar avtalsfriheten i&lt;br&gt;dessa frågor kunde vara enklare, klarare och lättare att tillämpa än den&lt;br&gt;reglering som nu föreslås. Regeringen har stor förståelse för de fram-&lt;br&gt;förda synpunkterna. Det går emellertid inte att undvika att EG-direktivet&lt;br&gt;i sig, med dess invecklade regler, medför att de svenska reglerna blir&lt;br&gt;mer komplicerade, särskilt som arbetstidsfrågoma i direktivet regleras på&lt;br&gt;ett annat sätt och med andra begrepp än enligt svensk rätt. Det krävs ett&lt;br&gt;omfattande arbete för att samordna de båda regelsystemen. Det arbetet&lt;br&gt;bör ske i samband med den översyn i sak som Arbetstidskommittén nu&lt;br&gt;bedriver. Därefter kan det finnas förutsättningar för en annan och enkla-&lt;br&gt;re konstruktion av reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svårigheterna att tillämpa direktivets regler om arbetstidens förlägg-&lt;br&gt;ning bör inte heller överdrivas, i vart fall inte i de situationer då det är&lt;br&gt;klart att en avvikelse från huvureglema kan ske med stöd av artikel&lt;br&gt;17.3, vilket lär bli det vanligaste fallet. Det blir då fråga om en tillämp-&lt;br&gt;ning av de ovan nämnda begreppen &amp;quot;lämpligt skydd&amp;quot; etc. Däremot kan&lt;br&gt;det uppenbarligen bli problematiskt på ett helt annat sätt att tillämpa&lt;br&gt;direktivets regel om begränsning av veckoarbetstiden. Denna regel (i ge-&lt;br&gt;nomsnitt 48 timmar per vecka) kan inte helt åsidosättas genom kollek-&lt;br&gt;tivavtal, vilket medför att direktivets sätt att beräkna arbetstid kan kom-&lt;br&gt;ma att tillämpas parallellt med det som de svenska reglerna bygger på.&lt;br&gt;Detta är en fråga där det framstår som särskilt viktigt att det sker ett&lt;br&gt;fortsatt arbete i harmoniseringssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en punkt bör dock den föreslagna regeln kunna göras tydligare&lt;br&gt;redan nu. Som Hovrätten för Västra Sverige och Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet påpekat kan användningen av be-&lt;br&gt;greppet &amp;quot;skyddsvärde&amp;quot; i lagtext bidra till oklarhet om vad som gäller.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att lagregeln bör ha en något annorlunda lydelse&lt;br&gt;än den kommittén föreslagit. Denna fråga kommer att behandlas närmare&lt;br&gt;i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Arbetstidsreglernas tillämpningsområde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetstidslagen tillförs för tydlighetens skull&lt;br&gt;en hänvisning till arbetsmiljölagens regler om arbetstid. Arbetstids-&lt;br&gt;reglemas tillämpningsområde kvarstår tills vidare oförändrat. Frå-&lt;br&gt;gan om arbetstidslagens tillämpning på hemarbete utreds dock&lt;br&gt;vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna har inte yttrat sig&lt;br&gt;särskilt i frågan. Hovrätten för Västra Sverige delar bedömningen att&lt;br&gt;hänvisningen till arbetsmiljölagens regler för närvarande är tillräcklig för&lt;br&gt;att tydliggöra förutsättningarna för att utnyttja EG-direktivets avvikelse-&lt;br&gt;möjligheter i fråga om vissa arbeten. Rikspolisstyrelsen påpekar att en&lt;br&gt;tillämpning av direktivets regler fullt ut på polisverksamheten, särskilt&lt;br&gt;vissa verksamheter inom Säkerhetspolisen, skulle innebära stora praktis-&lt;br&gt;ka svårigheter och väsentligt ökade kostnader. LO, TCO, SACO och&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet understryker vikten av att kommittén i sitt fortsatta&lt;br&gt;arbete återkommer till frågan om arbetstidslagens tillämpning på arbets-&lt;br&gt;tagare som utför arbete i sitt eget hem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En redogörelse för EG-direktivets&lt;br&gt;tillämpningsområde finns i avsnitt 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen gäller varje verksamhet där arbetstagare utför arbete&lt;br&gt;för arbetsgivares räkning (1 §). Undantag görs dock enligt 2 § för föl-&lt;br&gt;jande fall:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1. arbete som utförs i arbetstagarens hem eller annars under sådana&lt;br&gt;förhållanden att det inte kan anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka&lt;br&gt;över hur arbetet är ordnat,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till arbetsuppgif-&lt;br&gt;ter och anställningsvillkor har företagsledande eller därmed jämförlig&lt;br&gt;ställning eller av arbetstagare som med hänsyn till sina arbetsuppgifter&lt;br&gt;har förtroendet att själva disponera sin arbetstid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skeppstjänst.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser i lagen (1970:943) om arbetstid m.m. i husligt arbete. Arbetstider&lt;br&gt;vid skeppstjänst regleras framför allt genom sjöarbetstidslagen&lt;br&gt;(1970:105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang bör också arbetsmiljölagen nämnas. Särskilt andra&lt;br&gt;och tredje kapitlet i lagen innehåller allmänna krav på en godtagbar&lt;br&gt;arbetsmiljö. Bland annat stadgas att förläggning av arbetstider skall be-&lt;br&gt;aktas när teknik, arbetsorganisation och arbetsinnehåll utformas (2 kap.&lt;br&gt;1 § fjärde stycket arbetsmiljölagen). Lagen, vars regler är tvingande,&lt;br&gt;omfattar allt arbete utom visst fartygsarbete och arbete i arbetsgivarens&lt;br&gt;hushåll av den som fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse mellan EG-direktivets och de svenska arbetstidsregler- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;nas tillämpningsområde visar att EG-direktivet inte är tillämpligt på&lt;br&gt;vissa områden som omfattas av den svenska arbetstidslagstiftningen, som&lt;br&gt;t.ex. en rad transportsektorer och viss offentlig verksamhet, t.ex. försva-&lt;br&gt;rets och polisens verksamhet. Detta förhållande bör dock inte medföra&lt;br&gt;att arbetstidslagens tillämpningsområde bör inskränkas. Däremot kommer&lt;br&gt;det att medföra att parterna liksom nu har full frihet att träffa kollekti-&lt;br&gt;vavtal på sådana områden som t.ex. polisverksamheten. Den begränsning&lt;br&gt;av rätten att i kollektivavtal avvika från lagens regler som föreslagits i&lt;br&gt;föregående avsnitt berör ju inte dessa områden eftersom de inte omfattas&lt;br&gt;av direktivet. Den enda skyldighet som följer av EG-direktivet i dessa&lt;br&gt;fall är en allmän skyldighet att i enlighet med artikel 2 i det s.k. ram-&lt;br&gt;direktivet (89/391/EEG) trygga arbetstagarnas hälsa och säkerhet (se&lt;br&gt;avsnitt 4). Sådana regler finns i arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller totalförsvaret kan den nuvarande möjligheten att genom sär-&lt;br&gt;skilda föreskrifter avvika från arbetstidslagen behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén konstaterat undantar emellertid arbetstidslagen vissa&lt;br&gt;kategorier som i princip omfattas av direktivet, nämligen arbetstagare&lt;br&gt;som utför s.k. okontrollerbart arbete (2 § 1) samt arbetstagare med före-&lt;br&gt;tagsledande eller därmed jämförlig ställning och arbetstagare som själva&lt;br&gt;disponerar sin arbetstid (2 § 2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet ger i artikel 17.1 möjlighet att för vissa speciella arbets-&lt;br&gt;tagarkategorier avvika från direktivets bestämmelser om dygns- och&lt;br&gt;veckovila. begränsning av nattarbete och arbetstiden per vecka samt&lt;br&gt;raster. Sådana avvikelser far göras när - med hänsyn till det aktuella&lt;br&gt;arbetets särskilda art - arbetstidens längd inte mäts eller bestäms i för-&lt;br&gt;väg eller kan bestämmas av arbetstagarna själva. Som exempel nämns&lt;br&gt;bl.a. företagsledare eller andra personer med självständiga beslutsbefo-&lt;br&gt;genheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagens undantag för arbetstagare med företagsledande eller&lt;br&gt;därmed jämförlig ställning bör utan vidare anses kunna utgöra en sådan&lt;br&gt;avvikelse som tillåts enligt direktivets artikel 17.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller de arbetstagare som avses i 2 § 1 arbetstidslagen är läget&lt;br&gt;inte lika klart. Lagens undantag för okontrollerbart arbete motsvaras&lt;br&gt;dock av den möjlighet av avvika som direktivet ger. Det kategoriska&lt;br&gt;undantaget för hemarbete som görs i arbetstidslagen har däremot ingen&lt;br&gt;direkt motsvarighet i direktivets avvikelseregler. Av lagtextens lydelse&lt;br&gt;(2 § 1) framgår nämligen att det förutsätts att det inte i något fall är&lt;br&gt;möjligt att kontrollera arbetstiden vid hemarbete (&amp;quot;...hem, eller annars&lt;br&gt;under sådana förhållanden att...&amp;quot;). Endast under sådana förhållanden har&lt;br&gt;undantaget för hemarbete stöd i artikel 17.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya former av hemarbete har emellertid tillkommit genom bl.a. data-&lt;br&gt;teknologin. Visst sådant arbete, t.ex. vid en terminal i hemmet, kan vara&lt;br&gt;möjligt att övervaka via arbetsgivarens datasystem. Det borde därmed&lt;br&gt;inte vara att betrakta som okontrollerbart i arbetstidslagens mening.&lt;br&gt;Även beträffande andra former av hemarbete kan de nu gällande reg-&lt;br&gt;lerna diskuteras. I viss utsträckning omfattas dock hemarbetande av&lt;br&gt;kollektivavtal om arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de synpunkter som framförts av flera remissinstanser Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;att det är synnerligen angeläget att kommittén i det fortsatta utrednings-&lt;br&gt;arbetet noga uppmärksammar hemarbete och arbete på distans. Som&lt;br&gt;kommittén påpekar är detta också ett område som nu uppmärksammas&lt;br&gt;både inom EU och ILO. En grundlig genomgång är nödvändig innan ett&lt;br&gt;ställningstagande kan ske i fråga om ändring av arbetstidslagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde så att vissa former av hemarbete omfattas av lagen. Arbets-&lt;br&gt;tidslagens tillämpningsområde bör därför kvarstå oförändrat i avvaktan&lt;br&gt;på en närmare utredning av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för de nyss nämnda avvikelserna från EG-direktivet är&lt;br&gt;att de allmänna principerna för arbetstagarnas hälsa och säkerhet iakttas.&lt;br&gt;De aktuella arbetstagarna omfattas av sådana regler i arbetsmiljölagen. I&lt;br&gt;den lagen anges vissa allmänna krav på arbetsmiljön och reglerna in-&lt;br&gt;nebär bl.a. att arbetstidens längd och förläggning skall ses som en del av&lt;br&gt;arbetsmiljön. Detta framgår redan av förarbetena till arbetstidslagen (se&lt;br&gt;prop. 1981/82:154 s. 17) och har därefter konkretiserats och förtydligats&lt;br&gt;genom de ändringar i arbetsmiljölagen som trädde i kraft den 1 juli 1991&lt;br&gt;(se prop. 1990/91:140 s. 32 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns även andra skäl för en hänvisning till arbetsmiljölagens reg-&lt;br&gt;ler. Regeringen återkommer till dessa i följande avsnitt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Veckoarbetstid, dygnsvila och nattarbetets&lt;br&gt;längd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG-direktivets regler om begränsning&lt;br&gt;av veckoarbetstiden, dygnsvila och nattarbetets längd bör inte&lt;br&gt;föranleda någon ändring i arbetstidslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Stockholms tingsrätt anser det tveksamt om&lt;br&gt;svensk rätt uppfyller direktivets krav vad gäller veckoarbetstid och dygn-&lt;br&gt;svila. LO uttrycker en liknande uppfattning och anser att detta även&lt;br&gt;gäller reglerna om nattarbetets längd. TCO och SACO uttrycker också&lt;br&gt;sådan tveksamhet särskilt vad avser reglerna om dygnsvila och nattarbe-&lt;br&gt;tets längd. Samtliga nu nämnda remissinstanser accepterar dock den be-&lt;br&gt;dömning som kommittén gjort med hänvisning till den fortsatta översyn&lt;br&gt;av reglerna som kommittén skall göra. Hovrätten för Västra Sverige och&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet godtar däremot&lt;br&gt;inte förslaget utan anser att det är nödvändigt med nya regler som upp-&lt;br&gt;fyller direktivets krav i fråga om veckoarbetstid och dygnsvila. Samma&lt;br&gt;inställning har Arbetslivsinstitutet och Arbetsdomstolen som båda dess-&lt;br&gt;utom anser att uttryckliga regler bör införas i lagen vad beträffar natt-&lt;br&gt;arbetets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen for regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av veckoarbetstiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet får den genomsnittliga arbetstiden, dvs. den tid då&lt;br&gt;arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogande och utför aktiviteter eller&lt;br&gt;uppgifter, uppgå till högst 48 timmar i veckan, inklusive övertid (artikel&lt;br&gt;6). Enligt huvudregeln får den period under vilken genomsnittet beräk-&lt;br&gt;nas vara högst fyra månader. Betald semester och sjukfrånvaro skall&lt;br&gt;antingen inte inkluderas i beräkningsperioden eller räknas som arbetad&lt;br&gt;tid (artikel 16.2). Beräkningsperioden får - genom regler beslutade av&lt;br&gt;medlemsstaterna - förlängas till sex månader för de olika typer av arbe-&lt;br&gt;ten som avses i artikel 17.2.1-2 och under de förutsättningar som anges&lt;br&gt;där. Direktivet ger vidare en möjlighet för medlemsstaterna att inte alls&lt;br&gt;tillämpa regeln om veckoarbetstid (artikel 18.1 b i). En av förutsättning-&lt;br&gt;arna för att detta skall vara tillåtet är att ingen arbetsgivare skall kunna&lt;br&gt;kräva högre veckoarbetstid än enligt huvudregeln utan arbetstagarens&lt;br&gt;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagens huvudregel är 40 timmars ordinarie arbetstid per&lt;br&gt;vecka, eller, om det i vissa fall behövs. 40 timmar i genomsnitt under en&lt;br&gt;fyraveckorsperiod (5 §). Till detta får läggas övertid med 48 timmar per&lt;br&gt;fyraveckorsperiod eller 50 timmar per kalendermånad, dock högst 200&lt;br&gt;timmar per år (8 §). S.k. nödfallsövertid, som inte är begränsad, får tas&lt;br&gt;ut i vissa situationer (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har med hjälp av räkneexempel (s. 91 ff.) försökt jämföra&lt;br&gt;de båda regelsystemen. Exemplen visar att utfallet beror på vilken beräk-&lt;br&gt;ningsperiod som väljs. Om en period på fyra månader väljs kan lagens&lt;br&gt;regler tillåta ett större arbetstidsuttag än direktivets regler, eftersom hela&lt;br&gt;årets tillåtna övertid kan koncentreras till den perioden. Resultatet blir&lt;br&gt;däremot det motsatta om man väljer en beräkningsperiod som är längre&lt;br&gt;än fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén menar att jämförelsen inte kan stanna där, utan att det är&lt;br&gt;nödvändigt att också beakta framför allt de skillnader som föreligger när&lt;br&gt;det gäller sättet att beräkna arbetstid och övertid. Arbetstidslagen skiljer&lt;br&gt;på ordinarie arbetstid och övertid, vilket inte direktivet gör. När övertid&lt;br&gt;beräknas skall kompensationsledighet eller annan ledighet som förläggs&lt;br&gt;till arbetstagarens ordinarie arbetstid likställas med fullgjord ordinarie&lt;br&gt;arbetstid (7 § andra stycket arbetstidslagen). Det kan alltså förutom sjuk-&lt;br&gt;dom och semester vara fråga om föräldraledighet, studieledighet, ledig-&lt;br&gt;het på grund av fackligt arbete, enskilda angelägenheter m.m. Enligt&lt;br&gt;direktivet kan endast sjukledighet och semester jämställas med arbetstid.&lt;br&gt;Kommitténs slutsats är att vid en samlad bedömning av bestämmelserna&lt;br&gt;har de svenska reglerna ett lika högt eller högre skyddvärde än det di-&lt;br&gt;rektivet föreskriver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Västra Sverige anser att man vid en jämförelse mellan&lt;br&gt;regelsystemen skall utgå från en &amp;quot;normal&amp;quot; tjänstgöring och att en sådan&lt;br&gt;jämförelse visar att EG-direktivets regler inte kan garanteras i svensk&lt;br&gt;rätt. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Arbets-&lt;br&gt;livsinstitutet hävdar, med stöd av andra räkneexempel, att de svenska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna innebär att direktivets krav inte i alla situationer uppfylls. De&lt;br&gt;anser vidare att det i detta sammanhang inte skall tas någon hänsyn till&lt;br&gt;de svenska ledighetsreglema. Kommitténs resonemang om reglernas&lt;br&gt;skyddsvärde avvisas. Både fakultetsnämnden och Arbetslivsinstitutet&lt;br&gt;anser att Sverige bör utnyttja den möjlighet som erbjuds i artikel&lt;br&gt;18.1 bi att genom individuella avtal avvika från direktivets regler om&lt;br&gt;veckoarbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning är en jämförelse mellan regelsystemen&lt;br&gt;utifrån en sådan samlad bedömning som kommittén gjort värdefull. Det&lt;br&gt;är av stor vikt att det ges en helhetsbild av det skydd som erbjuds enligt&lt;br&gt;de olika regelkonstruktionerna, och alla aspekter som kan ha betydelse&lt;br&gt;bör beaktas. Som flera av remissinstanserna påpekat måste samtidigt&lt;br&gt;givetvis beaktas att de rättigheter direktivet ger skall ges varje enskild&lt;br&gt;arbetstagare utan undantag och att EG-domstolen i sina avgöranden inte&lt;br&gt;godkänt att fördelar i ett rättssystem skall kunna uppväga brister vad&lt;br&gt;gäller genomförandet av enskilda regler i ett direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening visar emellertid den redogörelse som kom-&lt;br&gt;mittén presenterat att EG-direktivets regler på detta område inte utan&lt;br&gt;vidare låter sig fogas in bland de svenska arbetstidsreglema. Olikheterna&lt;br&gt;i regelsystemen är alltför stora. Effekterna av en kombination av direkti-&lt;br&gt;vets timbegränsning och arbetstidslagens sätt att beräkna ordinarie ar-&lt;br&gt;betstid låter sig inte utan vidare överblickas. Helt klart skulle dock en&lt;br&gt;direkt tillämpning av det svenska sättet att beräkna ordinarie arbetstid på&lt;br&gt;direktivets begränsningsregel generellt sett innebära en betydligt kraftig-&lt;br&gt;are begränsning av arbetstiden än den direktivet kräver. Detta visar att&lt;br&gt;det är nödvändigt att denna typ av förändringar görs i samband med en&lt;br&gt;översyn av reglerna i dess helhet. Regeringen delar därför kommitténs&lt;br&gt;uppfattning - som majoriteten av remissinstanserna accepterat - att ar-&lt;br&gt;betstidslagens regler nu bör lämnas oförändrade, och förutsätter att kom-&lt;br&gt;mittén i sitt fortsatta arbete med frågor om arbetstidsförkortning och&lt;br&gt;övertid även beaktar vad som här framförts om behovet av uttryckliga&lt;br&gt;regler som tillgodoser direktivets krav på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dygnsvila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivets regel om dygnsvila innebär att varje arbetstagare skall&lt;br&gt;erhålla minst 11 timmars sammanhängande ledighet under varje 24-tim-&lt;br&gt;marsperiod (artikel 3). Möjligheterna att avvika från artikeln genom&lt;br&gt;regler beslutade av medlemsstaterna är omfattande och anges i artikel&lt;br&gt;17.1-2. Arbetstagarna skall vid sådana avvikelser erhålla kompensations-&lt;br&gt;ledighet eller lämpligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen saknar en motsvarande regel om dygnsvila. Däremot&lt;br&gt;finns en regel om nattvila i lagens 13 §. Enligt denna regel skall alla&lt;br&gt;arbetstagare ha ledigt för nattvila och i den ledigheten skall ingå tiden&lt;br&gt;mellan kl 24 och klockan 5. Undantag från detta nattarbetsförbud far&lt;br&gt;göras om det är nödvändigt med hänsyn till arbetets art, allmänhetens&lt;br&gt;behov eller andra särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska regeln för dygnsvila innebär alltså att dygnsvilan i första Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;hand skall vara en nattvila, men klockslagen för denna nattvila är inte&lt;br&gt;fixerade. I förarbetena till arbetstidslagen konstaterades att rätten till&lt;br&gt;nattvila även innebär begränsningar i möjligheten att anlita arbetstagare&lt;br&gt;till arbete tidigt på morgonen eller sent på kvällen, även om dessa klock-&lt;br&gt;slag inte preciserats. Arbetstagaren skall ges behövlig ledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utredning som lade fram förslag till den nuvarande arbetstidslagen&lt;br&gt;gjorde en grundlig genomgång av frågan om dygnsarbetstid och dygns-&lt;br&gt;vila. Bland de skäl som utredningen framförde mot att införa preciserade&lt;br&gt;regler för begränsning av dygnsarbetstiden i lagen var bl.a. farhågor för&lt;br&gt;att sådana regler skulle kunna få en rad rent negativa följdverkningar ur&lt;br&gt;arbetstagarsynpunkt. Bl.a. antogs att de skulle kunna fa en styrande&lt;br&gt;effekt mot längre dygnsarbetstider allmänt sett. Det ansågs dessutom att&lt;br&gt;en sådan regel skulle behöva förses med så långtgående undantagsbe-&lt;br&gt;stämmelser att den i det stora hela skulle komma att bli utan verkan.&lt;br&gt;Utredningens ställningstagande att inte föreslå en regel om&lt;br&gt;dygnsbegränsning godtogs av samtliga remissinstanser. I propositionen&lt;br&gt;liksom i betänkandet betonades parternas gemensamma ansvar för att&lt;br&gt;arbetstiden fördelas på ett tillfredsställande sätt med utgångspunkt i ar-&lt;br&gt;betsmiljölagens bestämmelser om vikten av att väga in mer långsiktiga&lt;br&gt;verkningar av olika arbetstidssystem etc. (se SOU 1981:5, s. 56-60 och&lt;br&gt;prop. 1981/82:154, s. 17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidskommittén har gjort en jämförelse mellan direktivets regler&lt;br&gt;och de svenska reglerna och funnit att arbetstidslagens regler om natt-&lt;br&gt;arbetsförbud och de tidigare nämnda allmänna skyddsreglema i arbets-&lt;br&gt;miljölagen tillsammans med den tillsyn och myndighetskontroll som&lt;br&gt;finns på området inte innebär ett sämre skydd för arbetstagarna än direk-&lt;br&gt;tivets regler. Kommittén har härvid även tagit hänsyn till de tidigare&lt;br&gt;nämnda skillnaderna i sättet att tillämpa arbetstidsbegreppet och de&lt;br&gt;långtgående avvikelsemöjligheter som direktivet ger (s. 86 ff.). Någon&lt;br&gt;ändring av reglerna föreslås därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av remissinstanserna, även några av de som accepterar den be-&lt;br&gt;dömning som kommittén har gjort, anser dock att det är tveksamt om&lt;br&gt;direktivets klara och preciserade dygnsvileregel kan anses vara uppfylld&lt;br&gt;genom hänvisning till bl.a. uttalanden i lagförarbeten. Det har påpekats&lt;br&gt;från flera håll att EG-rätten inte accepterar sådana uttalande som en&lt;br&gt;godtagbar rättskälla när det är fråga om införlivande av direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bl.a. LO finns det ett behov av tydligare regler om dygnsvila&lt;br&gt;alldeles oavsett om detta påkallas av direktivet eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som framförts av kommittén och&lt;br&gt;som fatt stöd av de flesta remissinstanserna, nämligen att ändringar i&lt;br&gt;lagen även i detta avseende nu bör undvikas. En av huvuduppgifterna i&lt;br&gt;kommmitténs fortsatta arbete är att undersöka på vilket sätt flexibla&lt;br&gt;arbetstider kan införas i svensk lagstiftning. Som LO och TCO påpekat&lt;br&gt;bör kommittén, då den överväger flexiblare arbetstidsregler, även på&lt;br&gt;denna punkt beakta behovet av mer preciserade regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nattarbetets längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska arbetstidslagen, som har ett principiellt nattarbetsförbud,&lt;br&gt;saknar en särskild regel om längsta tillåtna arbetstid nattetid för de fall&lt;br&gt;då sådant arbete undantagsvis tillåts enligt lagen. Enligt EG-direktivet är&lt;br&gt;däremot nattarbete i princip tillåtet, men det finns regler om begränsning&lt;br&gt;av sådant arbete. Enligt den ena av dessa regler (artikel 8.1) far den&lt;br&gt;normala arbetstiden inte överstiga ett genomsnitt av åtta timmar under&lt;br&gt;varje 24-timmarsperiod. Begränsningsperiodens längd fastställs inte i&lt;br&gt;direktivet utan far bestämmas av medlemsstaterna efter samråd med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter (artikel 16.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén framhållit (s. 96 ff.) har de olika regelsystemen skilda&lt;br&gt;utgångspunkter. Vid sin genomgång av reglerna har kommittén gjort en&lt;br&gt;jämförelse mellan direktivets regel och arbetstidslagens regler om ordi-&lt;br&gt;narie arbetstid och övertid och därvid gått till väga på samma sätt som&lt;br&gt;vid jämförelsen av reglerna om begränsningen av veckoarbetstidens&lt;br&gt;längd, dvs. tagit hänsyn även till de skilda sätten att beräkna arbetstid&lt;br&gt;m.m. Resultatet av jämförelsen blir, enligt kommittén, att de svenska&lt;br&gt;arbetstidsreglema sammantaget ger ett väl så högt skydd som det direk-&lt;br&gt;tivet föreskriver - även innan man tar hänsyn till möjligheterna att av-&lt;br&gt;vika från regeln i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra av EG-direktivets regler om nattarbetets längd innebär att&lt;br&gt;arbetstiden om åtta timmar per 24-timmarsperiod inte far genom-&lt;br&gt;snittsberäknas vid vissa typer av arbeten (artikel 8.2). Nattarbetet far&lt;br&gt;alltså i dessa fall aldrig pågå mer än åtta timmar per 24-timmarsperiod.&lt;br&gt;Detta gäller arbeten som innebär särskilda risker eller stor fysisk eller&lt;br&gt;mental ansträngning. Medlemsstaterna far dock besluta om regler som&lt;br&gt;innebär avvikelse från denna artikel i alla de situationer som anges i arti-&lt;br&gt;kel 17.1 och 17.2 1-2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har vid sin jämförelse utgått från att detta krav uppfylls&lt;br&gt;först och främst genom nattarbetsförbudet i 13 § första stycket arbets-&lt;br&gt;tidslagen. I de situationer då avvikelser enligt lagen är möjliga från detta&lt;br&gt;nattarbetsförbud, nämligen då arbetet med hänsyn till sin art, allmän-&lt;br&gt;hetens behov eller andra liknande omständigheter måste fortgå även&lt;br&gt;nattetid, finns det däremot som nyss nämnts ingen begränsning av den&lt;br&gt;tillåtna arbetstiden. Dessa typer av arbeten motsvaras dock enligt kom-&lt;br&gt;mitténs bedömning av de arbeten, för vilka avvikelse även från direkti-&lt;br&gt;vets regel far ske enligt artikel 17.2, t.ex. arbeten som kräver kontinuitet&lt;br&gt;i servicen eller produktionen, under de förutsättningar som anges i arti-&lt;br&gt;keln. Vid den sammantagna bedömning som kommittén har gjort har&lt;br&gt;även mvndighetstillsynen, arbetsmiljölagens allmänna skyddsregler m.m.&lt;br&gt;vägts in och kommittén har funnit att inte heller den andra av direktivets&lt;br&gt;regler om nattarbetets längd skulle tillföra det svenska regelsystemet ett&lt;br&gt;högre skyddsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de kritiska remissinstanserna är meningarna delade om behovet&lt;br&gt;av lagändringar på denna punkt. Hovrätten för Västra Sverige har stan-&lt;br&gt;nat för att det svenska regelsystemet kan behållas, även om överensstäm-&lt;br&gt;melsen är dålig mellan svensk lagstiftning och EG-direktivets bestäm-&lt;br&gt;melser. Hovrätten har därvid särskilt beaktat att nattarbete till största&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delen torde regleras genom kollektivavtal, varför arbetstagarnas skydd Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;kan upprätthållas genom den föreslagna bestämmelsen om att kollekti-&lt;br&gt;vavtal inte far strida mot direktivets bestämmelser. Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet uttrycker inga&lt;br&gt;invändningar när det gäller nattarbetsreglema. Arbetsdomstolen och Ar-&lt;br&gt;betslivsinstitutet anser däremot att lagändringar behövs. Beträffande den&lt;br&gt;första av reglerna behövs enligt institutet en regel om den valda perioden&lt;br&gt;för genomsnittsberäkning och vad gäller den andra regeln godtas inte&lt;br&gt;kommitténs argumentation om betydelsen i detta sammanhang av myn-&lt;br&gt;dighetstillsynen och arbetsmiljölagens skyddsregler. På den sistnämnda&lt;br&gt;punkten uttrycker LO, som i huvudsak tillstyrker kommitténs förslag, en&lt;br&gt;liknande uppfattning. Enligt LO:s mening är vare sig anvisningarna för&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten eller effektiviteten i tillsynen sådan att denna ord-&lt;br&gt;ning kan anses likvärdig med en tydlig lagregel. LO anser att kommit-&lt;br&gt;téns bedömning endast kan godtas om Arbetarskyddsstyrelsen utfardar&lt;br&gt;den länge efterfrågade anvisningen om arbetsmiljölagens tillämpning i&lt;br&gt;detta hänseende &amp;quot;och därmed ger tillsynsmyndigheten det verktyg för&lt;br&gt;tillsyn den uppenbart behöver&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på denna punkt delar regeringen den uppfattning kommittén har&lt;br&gt;och som stöds av en majoritet av remissinstanserna, nämligen att nu inte&lt;br&gt;ändra i det svenska regelverket. På detta område är skillnaden mellan&lt;br&gt;regelverkens konstruktion ännu större än på de tidigare berörda område-&lt;br&gt;na, även om det resultat som blir följden av en tillämpning av reglerna&lt;br&gt;av allt att döma tycks bli likartat. Eftersom frågan om nattarbetets längd&lt;br&gt;hänger nära samman med reglerna om begränsning av veckoarbetstiden&lt;br&gt;och om dygnsvila förutsätter regeringen att direktivets regler även i detta&lt;br&gt;avseende kommer att bli föremål för överväganden på nytt i samband&lt;br&gt;med kommitténs behandling av frågan om flexibla arbetstider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning i denna del har skett med utgångspunkt i det&lt;br&gt;allmänna ställningstagande som redovisats ovan vad gäller tillväga-&lt;br&gt;gångssättet vid genomförandet av EG-direktivet. I syfte att bereda så&lt;br&gt;stort utrymme som möjligt för kommitténs fortsatta arbete, särskilt vad&lt;br&gt;gäller flexibla arbetstider och eventuella arbetstidsförkortningar, bör&lt;br&gt;alltså ingreppen i regelsystemet nu begränsas. Några ändringar i lagens&lt;br&gt;materiella regler bör inte göras. Däremot kan det finnas behov av före-&lt;br&gt;skrifter om den närmare tillämpningen av de nu behandlade reglerna.&lt;br&gt;Sådana regler kan Arbetarskyddsstyrelsen meddela med stöd av 1 § 2&lt;br&gt;arbetstidsförordningen (1982:901). Även utan sådana föreskrifter skall&lt;br&gt;givetvis tolkningen av de svenska reglerna i fortsättningen ske i ljuset av&lt;br&gt;EG-direktivet. Till detta kommer att direktivets regler skall iakttas vid&lt;br&gt;dispenser. Dessa frågor behandlas i avsnitt 11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grundläggande förutsättning för ställningstagandet att tills&lt;br&gt;vidare behålla arbetstidslagens regler oförändrade är, som framhållits i&lt;br&gt;avsnitt 5. att dessa frågor i mycket hög grad regleras i kollektivavtal.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening är det lämpligt att parterna själva far avgöra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hur direktivets olika avvikelsemöjligheter skall tillämpas på olika om- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;råden och därmed också ta ett ansvar för att direktivet genomförs på ett&lt;br&gt;tillfredsställande sätt. Som tidigare nämnts tillåter direktivet att parterna&lt;br&gt;i kollektivavtal avviker från reglerna om dygnsvila och om kraven på&lt;br&gt;nattarbetets längd, förutsatt att de berörda arbetstagarna ges motsvarande&lt;br&gt;kompensationsledighet eller erbjuds lämpligt skydd (artikel 17.3). Regeln&lt;br&gt;om begränsning av veckoarbetstiden kan däremot aldrig helt åsidosättas&lt;br&gt;vare sig genom lag eller kollektivavtal. Som tidigare nämnts har dock&lt;br&gt;parterna frihet att, under vissa förutsättningar, utöka perioden för ge-&lt;br&gt;nomsnittsberäkning av veckoarbetstiden till tolv månader (artikel 17.4).&lt;br&gt;Regeringen förutsätter alltså att avtalsparterna, i den mån avtalen inte&lt;br&gt;redan uppfyller direktivets krav, ser till att avtalen far en utformning&lt;br&gt;som tillgodoser kraven i direktivet. Frågan om sanktioner för det fall så&lt;br&gt;inte sker behandlas i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Hälsoundersökning och omplacering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Arbetarskyddsstyrelsen förutsätts ut-&lt;br&gt;arbeta föreskrifter om hälsoundersökning av nattarbetande. Några&lt;br&gt;åtgärder behöver däremot inte vidtas för att uppfylla direktivets&lt;br&gt;krav på omplacering av nattarbetande till lämpligt dagarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över förslaget&lt;br&gt;om hälsoundersökningar har inga invändningar mot det. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Arbetslivscentrum anser det tveksamt om svensk rätt upp-&lt;br&gt;fyller direktivets krav vad gäller rätten till omplacering av nattarbetande.&lt;br&gt;LO, TCO och SACO anser att Arbetarskyddsstyrelsen borde ges i upp-&lt;br&gt;drag att utarbeta föreskrifter även på detta område. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet anser däremot att arbetsmiljölagens&lt;br&gt;regler ger tillräckligt stöd för sådan omplacering som krävs enligt direk-&lt;br&gt;tivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Nattarbetande skall enligt direkti-&lt;br&gt;vets artikel 9 ha rätt till kostnadsfri hälsoundersökning dels innan de&lt;br&gt;börjar anställningen och dels regelbundet under anställningens gång.&lt;br&gt;Föreskrifter om sådana hälsoundersökningar saknas i dag. Regeringen&lt;br&gt;delar kommitténs och remissinstansernas bedömning att Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen bör meddela föreskrifter om hälsoundersökning av nattarbe-&lt;br&gt;tande. Det kan ske med stöd av bestämmelserna i 4 kap. 5 § arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen och 18 § 1 arbetsmiljöförordningen (1977:1166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9 i direktivet innehåller också en regel om att nattarbetande&lt;br&gt;som har hälsoproblem som kan visas bero på nattarbetet om möjligt&lt;br&gt;skall omplaceras till lämpligt dagarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén konstaterat finns visserligen ingen svensk regel på&lt;br&gt;detta område som uttryckligen nämner omplacering. Däremot ingår en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan omplaceringsskyldighet som direktivet avser i de skyldigheter för Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;en arbetsgivare att anpassa arbetet till den enskilde arbetstagarens förut-&lt;br&gt;sättningar som följer av framför allt 3 kap. 2 och 3 §§ arbetsmiljölagen,&lt;br&gt;vilket både kommittén och Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms&lt;br&gt;universitet påpekat. Att dessa bestämmelser också i praktiken tillämpas i&lt;br&gt;fråga om omplacering framgår av ett beslut av Arbetarskyddsstyrelsen, i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilket en arbetsgivare förbjöds omplacera en arbetstagare på grund av&lt;br&gt;riskerna för dennes hälsa om han tvingades utföra ett annat arbete än&lt;br&gt;han tidigare utförde (ASS beslut 1989-12-14, C993/89, refererat i&lt;br&gt;Schmidt m.fl., Löntagarrätt, 1994, s. 213).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivarens skyldighet att dels anpassa arbetsförhållandena till ar-&lt;br&gt;betstagarens särskilda förutsättningar, dels i övrigt ta hänsyn till dessa&lt;br&gt;förutsättningar har förtydligats genom den ändring i 3 kap. 3 § arbets-&lt;br&gt;miljölagen som gjordes 1991 (prop. 1990/91:140, bet. 1990/91:AU22,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:302). Av uttalanden i propositionen framgår att detta vid-&lt;br&gt;gade arbetsgivaransvar givetvis också måste påverka den omplacerings-&lt;br&gt;skyldighet som arbetsgivaren har enligt de nyss nämnda reglerna (a.&lt;br&gt;prop. s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det därför inte nödvändigt att med&lt;br&gt;anledning av EG-direktivet vidta någon åtgärd vad gäller omplacerings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Raster, veckovila, semester m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: EG-direktivets bestämmelser om raster,&lt;br&gt;veckovila, semester m.m. bör inte föranleda några ändringar i de&lt;br&gt;nu gällande svenska reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Arbetslivsinstitutet har yttrat sig beträffan-&lt;br&gt;de de frågor som berörs i detta avsnitt. Institutet anser att de svenska&lt;br&gt;reglerna om raster inte uppfyller direktivets krav. Enligt arbetstidslagen&lt;br&gt;far nämligen raster i vissa fall bytas ut mot måltidsuppehåll. Vidare&lt;br&gt;anser institutet att semesterlagens regler inte ger sådana hemarbetande&lt;br&gt;som omfattas av direktivet den rätt till ledighet som krävs enligt direk-&lt;br&gt;tivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Raster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet föreskriver i artikel 4 att alla arbetstagare skall ha rätt till&lt;br&gt;rast då arbetstiden är längre än sex timmar. Den närmare utformningen&lt;br&gt;av en sådan regel, t.ex. rastens längd och på vilka villkor den ges, skall&lt;br&gt;fastställas i kollektivavtal eller, då detta inte lyckas, genom lag. Med-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lemsstatema kan föreskriva avvikelser från denna artikel i samtliga fall Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;som anges i artikel 17.1 och 17.2.1-2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen innehåller regler om både raster och pauser&lt;br&gt;(15_17 §§). Rast är enligt lagen ett sådant avbrott i den dagliga arbets-&lt;br&gt;tiden då arbetstagaren inte är skyldig att stanna kvar på arbetsstället.&lt;br&gt;Rasterna skall förläggas så att arbetstagaren inte utför arbete mer än fem&lt;br&gt;timmar i följd. I vissa undantagsfall får raster bytas ut mot måltidsuppe-&lt;br&gt;håll som inte räknas in i arbetstiden, nämligen om det är nödvändigt&lt;br&gt;med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn till sjukdomsfall&lt;br&gt;eller annan händelse som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren&lt;br&gt;(16 §)•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs bedömning att de svenska reglerna på&lt;br&gt;denna punkt gott och väl uppfyller direktivets krav. Arbetstidslagens&lt;br&gt;huvudregel innebär att raster skall tas med tätare intervall än vad direk-&lt;br&gt;tivet kräver. Till skillnad från Arbetslivsinstitutet anser regeringen inte&lt;br&gt;att den undantagsmöjlighet som finns att byta ut raster mot måltidsuppe-&lt;br&gt;håll medför att direktivets krav inte uppfylls. Först och främst skall&lt;br&gt;framhållas att detta undantag enligt bestämmelsernas förarbeten skall&lt;br&gt;tillämpas med yttersta restriktivitet (prop. 1976/77:149 s. 305 och prop.&lt;br&gt;1981/82:154 s. 73). Till detta kommer dels att begreppet rast inte defini-&lt;br&gt;eras i direktivet, och dels att medlemsstaterna ges rätt att fastställa på&lt;br&gt;vilka villkor rasten ges. Det är följaktligen inte alls uteslutet att även&lt;br&gt;arbetstidslagens måltidsuppehåll skulle kunna räknas som rast i direkti-&lt;br&gt;vets mening. Slutligen ges i direktivet som nyss nämnts vittgående möj-&lt;br&gt;ligheter att lagstiftningsvägen avvika från regeln om rast, både i situa-&lt;br&gt;tioner då det är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena (t.ex. vid&lt;br&gt;arbeten som kräver kontinuitet i servicen eller produktionen, artikel&lt;br&gt;17.2.1) och i situationer som motsvarar arbetstidslagens undantag för&lt;br&gt;oförutsedda händelser (vid olycksfall och vid oförutsedda händelser&lt;br&gt;utanför arbetsgivarens kontroll, artikel 17.2.2). Någon ändring av arbets-&lt;br&gt;tidslagens regler behövs alltså inte vad gäller raster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veckovila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 5 i EG-direktivet skall alla arbetstagare erhålla en sam-&lt;br&gt;manhängande ledighet om minst 24 timmar under varje period om sju&lt;br&gt;dagar plus de elva timmars dygnsvila som artikel 3 föreskriver.&lt;br&gt;Veckovilan skall i princip omfatta söndag. I vissa undantagsfall får den&lt;br&gt;inskränkas till 24 timmar. Den får genomsnittsberäknas över en period&lt;br&gt;om högst 14 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagens regler (14 §) liknar direktivets. Lagen ger rätt till 36&lt;br&gt;timmars ledighet per sjudagarsperiod, dessutom utan möjlighet till ge-&lt;br&gt;nomsnittsberäkning, och ledigheten skall om möjligt förläggas till vecko-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både direktivets och arbetstidslagens regel medger avvikelse. I samt-&lt;br&gt;liga situationer som anges i 17.1 och 17.2 i direktivet får medlemsstater-&lt;br&gt;na besluta om regler som innebär avvikelser. Undantag från arbetstidsla-&lt;br&gt;gens regel (annat än genom kollektivavtal och dispens) får endast ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfälligtvis, om det föranleds av något särskilt förhållande som inte har Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;kunnat förutses av arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs bedömning att svensk lag har ett högre&lt;br&gt;skyddsvärde än direktivets regel och att någon ändring inte behövs av de&lt;br&gt;svenska reglerna. Ingen av remissinstanserna har framfört någon annan&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Semester&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje arbetstagare skall enligt artikel 7 i direktivet ha en årlig betald&lt;br&gt;semester om minst fyra veckor. Semestern far inte bytas ut mot kontant&lt;br&gt;betalning annat än då anställningen avslutas. Medlemsstaterna får före-&lt;br&gt;skriva vad som skall gälla angående rätten till och beviljandet av sådan&lt;br&gt;semester.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt semesterlagen har arbetstagare rätt till 25 dagars semester per&lt;br&gt;år. Genom 27 § undantas s.k. okontrollerade arbetstagare (jämför 2 § 1&lt;br&gt;i arbetstidslagen; se ovan avsnitt 7) från denna regel om semesterledig-&lt;br&gt;het. Arbetslivsinstitutet påpekar att i gruppen s.k. okontrollerade arbets-&lt;br&gt;tagare ingår enligt definitionen av begreppet samtliga hemarbetande,&lt;br&gt;alltså även sådana som kan omfattas av direktivets regel. Enligt institutet&lt;br&gt;behövs därför en justering av semesterlagens regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om arbetstidsreglemas tillämpning på hemarbetande har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 7. Av samma skäl som där har anförts bör frågan om&lt;br&gt;en eventuell ändring av semesterlagens regler för denna kategori arbets-&lt;br&gt;tagare anstå. Det bör dock framhållas att semesterlagens reglering av&lt;br&gt;dessa frågor inte innebär att gruppen okontrollerade arbetstagare uteslu-&lt;br&gt;tits från rätten till ledighet. I stället förutsätts att dessa arbetstagare&lt;br&gt;själva bereder sig ledighet och använder den s.k. särskilda semesterlönen&lt;br&gt;(16 § semesterlagen) för detta ändamål. Det har förutsatts att arbetsgiva-&lt;br&gt;ren tilldelar hemarbetande arbetsuppgifter på ett sådant sätt att de inte&lt;br&gt;hindras att ta ut ledighet under sommarmånaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler i övrigt om nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG-direktivets artikel 10 ges medlemsstaterna möjlighet att i sin lag-&lt;br&gt;stiftning uppställa särskilda villkor för vissa kategorier av nattarbetare&lt;br&gt;som är utsatta för säkerhets- eller hälsorisker i sitt arbete. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens bedömning bör denna regel för närvarande inte föranleda någon&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare som regelbundet sysselsätter nattarbetande skall enligt&lt;br&gt;artikel 11 anmäla det till berörd myndighet, om myndigheten begär det.&lt;br&gt;Några åtgärder med anledning av denna regel är inte nödvändiga.&lt;br&gt;Svensk rätt innehåller regler om rätt för tillsynsmyndigheten att få de&lt;br&gt;upplysningar som behövs för tillsynen (21 § arbetstidslagen resp. 7 kap.&lt;br&gt;3 § arbetsmiljölagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 12 skall nattarbetande och skiftarbetande tillförsäkras ett&lt;br&gt;skydd för hälsa och säkerhet som är tillfredsställande med hänsyn till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetets natur. De skall ha tillgång till förebyggande skydd och hälso-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vård som är likvärdigt det som dagarbetande åtnjuter. I artikel 13 ställs Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;krav på att en arbetsgivare, som avser att organisera arbetet &amp;quot;enligt en&lt;br&gt;viss rytm&amp;quot;, skall utforma arbetet så att arbetsförhållandena anpassas till&lt;br&gt;arbetstagaren, särskilt för att lindra effekterna av monotont och bundet&lt;br&gt;arbete. Arbetsmiljölagens regler om kraven på arbetsmiljöns beskaffen-&lt;br&gt;het och arbetsgivarens skyldigheter i lagens 2 resp 3 kap. får anses om-&lt;br&gt;fatta de skyldigheter som följer av båda dessa artiklar. Någon ändring av&lt;br&gt;reglerna är därför inte nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Dispenser och myndighetstillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vid beviljandet av undantag från arbetstids-&lt;br&gt;lagens regler skall Arbetarskyddsstyrelsen beakta de minimikrav&lt;br&gt;som EG:s arbetstidsdirektiv ställer upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i stort sett med regeringens vad&lt;br&gt;gäller dispenser. Kommittén föreslog dessutom en uttrycklig föreskrift&lt;br&gt;om att myndigheterna även vid utövandet av tillsynen skulle beakta&lt;br&gt;EG-direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig över de&lt;br&gt;båda föreslagna ändringarna har ingen erinran mot dem. Arbetarskydds-&lt;br&gt;styrelsen anser att även tillstånd till nödfallsövertid bör omfattas av sam-&lt;br&gt;ma begränsning som föreslås för dispenserna. Styrelsen ställer sig också&lt;br&gt;frågande till förslaget beträffande tillsynen. Det gör även LO och Arbets-&lt;br&gt;livsinstitutet. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms Universitet&lt;br&gt;anser att begreppet &amp;quot;skyddsvärde&amp;quot; är mindre väl valt som lagtekniskt&lt;br&gt;begrepp och har även i övrigt samma kritik mot den valda konstruktio-&lt;br&gt;nen av reglerna som framförts beträffande begränsningar i rätten till&lt;br&gt;avvikelse genom kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeriDgens förslag: Arbetarskyddsstyrelsen får, om kol-&lt;br&gt;lektivavtal med avvikelse från lagens regler inte har kunnat träffas, be-&lt;br&gt;vilja dispens från en rad av lagens regler om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;(19 § arbetstidslagen). Det kan t.ex. gälla rätt till nattarbete eller ytter-&lt;br&gt;ligare övertid. Kravet på särskilda skäl kan vara uppfyllt t.ex. genom att&lt;br&gt;något oförutsett har inträffat som lett till försening i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom arbetsmarknadens parter har att beakta EG-direktivets krav vid&lt;br&gt;avvikelser från arbetstidslagen bör naturligtvis Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;göra det vid beviljandet av dispenser från regler som har en motsvarig-&lt;br&gt;het i direktivet. De gränser som direktivet sätter är dock snävare för&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen än för arbetsmarknadens parter. Dispenserna&lt;br&gt;måste hålla sig inom de gränser som anges av de avvikelsemöjligheter&lt;br&gt;som direktivet medger medlemsstaterna genom t.ex. artikel 17.1 och&lt;br&gt;17.2. Vad beträffar den nu gällande möjligheten till dispens från reglerna&lt;br&gt;om ordinarie arbetstid och övertid medges dock inga avvikelsemöjlig-&lt;br&gt;heter enligt dessa bestämmelser. En medlemsstats möjlighet att avvika&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på den punkten bestäms av reglerna om begränsning av beräkningsperio- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;den för veckoarbetstidens längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Arbetarskyddsstyrelsen att det är nöd-&lt;br&gt;vändigt med en begränsning av rätten att ge tillstånd till att ta ut nöd-&lt;br&gt;fallsövertid under längre tid än två dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om begränsning av rätten att avvika från arbetstidslagen ge-&lt;br&gt;nom kollektivavtal har regeringen uttalat att den delar den uppfattning&lt;br&gt;som Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet och Hovrät-&lt;br&gt;ten för Västra Sverige har i fråga om användningen av begreppet&lt;br&gt;skyddsvärde i lagtext. Även i de nu aktuella bestämmelserna bör därför&lt;br&gt;ett annat uttryckssätt väljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 20 § arbetstidslagen skall Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesin-&lt;br&gt;spektionen utöva tillsyn över efterlevnaden av lagen och föreskrifter som&lt;br&gt;meddelats med stöd av den. Regeringen föreslog i remissen till Lagrådet&lt;br&gt;att denna bestämmelse borde kompletteras med en uttrycklig föreskrift&lt;br&gt;om att det vid tillsynen skall beaktas att EG-direktivets minimikrav&lt;br&gt;iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet har ansett att en sådan regel antyder att tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheten faktiskt har en större skyldighet att följa EG-direktivet än lag-&lt;br&gt;stiftaren har och att direktivets bestämmelser faktiskt skall gå före&lt;br&gt;svensk lag. Institutet har vidare ansett att denna konstruktion innebär&lt;br&gt;svåra tillämpningsproblem för de myndigheter som skall bedöma om&lt;br&gt;EG-direktivet lägsta gränser underskrids eftersom direktivets regler är&lt;br&gt;detaljerade, omfattande och svårtolkade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med den i lagrådsremissen föreslagna regeln var framför allt att&lt;br&gt;erinra tillsynsmyndigheten om att tolkningen och tillämpningen av lagen&lt;br&gt;i de avseenden, i vilka bestämmelserna är mindre precisa än direktivets,&lt;br&gt;skall ske utifrån direktivets perspektiv. Regeringen delar dock Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning att detta syfte kan uppnås utan en uttrycklig bestämmelse i&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i detta sammanhang påpekas att myndighetstillsynen enligt&lt;br&gt;rådande praxis endast avser de arbetsplatser där kollektivavtal om arbets-&lt;br&gt;tid inte gäller.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Arbetstidslagen kompletteras med regler om&lt;br&gt;ogiltighet och om skadestånd för de fall parterna genom kollektiv-&lt;br&gt;avtal åsidosätter de minimikrav som de enligt EG-direktivet är&lt;br&gt;skyldiga att iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna lämnar förslagen&lt;br&gt;till lagändring utan erinran. Flera av remissinstanserna är dock kritiska&lt;br&gt;mot den föreslagna skadeståndsregeln. Hovrätten for Västra Sverige,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Arbetslivsinstitu- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;tet, SAF och Sveriges Advokatsamfund anser att regeln är obehövlig; de*&lt;br&gt;tre sistnämnda anser dessutom att även ogiltighetsregeln saknar berätti-&lt;br&gt;gande. Hovrätten anser att skadeståndsregeln i vart fall behöver kom-&lt;br&gt;pletteras eftersom dess utformning kan befaras medföra tillämpnings-&lt;br&gt;svårigheter. Stockholms tingsrätt anser inte att det är motiverat med en&lt;br&gt;rätt till ekonomiskt skadestånd eftersom det inte uppstår någon ekono-&lt;br&gt;misk förlust för arbetstagaren vid de överträdelser av reglerna som det&lt;br&gt;kan bli fråga om. Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet&lt;br&gt;förutsätter att de båda lagreglerna skall förstås så att det endast är till-&lt;br&gt;lämpningen av ett kollektivavtal i ett visst fall som kan drabbas av sank-&lt;br&gt;tionerna och inte kollektivavtalet som sådant. SACO finner det svårt att&lt;br&gt;överblicka ogiltighetsregeln och påpekar att det kan vara svårt att be-&lt;br&gt;döma om t.ex. kollektivavtalsbestämmelser som gäller förfarandet vid&lt;br&gt;tvister kan anses missgynna arbetstagaren i det fall tillämpningen av ett&lt;br&gt;avtal skulle anses strida mot EG-direktivet. Arbetsgivarverket anser att&lt;br&gt;de skadeståndsrättsliga aspekterna i fråga om ansvar för att ett direktiv&lt;br&gt;införlivats felaktigt eller inte alls bör belysas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Arbetstidslagens konstruktion med&lt;br&gt;dels dispositiva regler, dels direkt eller indirekt straffbelagda regler är&lt;br&gt;ovanlig. Den innebär att skilda påföljdssystem gäller beroende på om en&lt;br&gt;överträdelse skett av en lagregel eller av en avtalsbestämmelse. I det&lt;br&gt;sistnämnda fallet kan det bli fråga om skadeståndspåföljd antingen enligt&lt;br&gt;vad som föreskrivs i avtalet eller enligt medbestämmandelagen. 25 §&lt;br&gt;arbetstidslagen innehåller en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har tidigare ifrågasatts om denna uppdelning på olika sanktionssys-&lt;br&gt;tem är tillfredsställande. Vare sig lagens dispositivitet eller myndighets-&lt;br&gt;tillsynen har emellertid ansetts kunna avvaras. Det har också ansetts att&lt;br&gt;till tillsynen hör straffsanktionerade regler. Utredningen av vissa arbets-&lt;br&gt;tidsfrågor som år 1981 lade fram förslag till nuvarande arbetstidslag ifrå-&lt;br&gt;gasatte om de straffrättsliga sanktionerna var tillräckligt effektiva och&lt;br&gt;övervägde därför att införa en skadeståndsregel efter semesterlagens&lt;br&gt;modell (se SOU 1981:5, Ny arbetstidslag, s. 158). Utredningen stannade&lt;br&gt;dock för att i stället föreslå en ny sanktion, särskilda avgifter. Lagen&lt;br&gt;kom alltså att innehålla även regler om s.k. övertidsavgifter (26 och&lt;br&gt;27 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att sanktionreglema redan nu är komplicerade är det&lt;br&gt;förståeligt om förslaget att nu tillföra lagen ytterligare sanktionsregler&lt;br&gt;kan tyckas mindre välbetänkt. Regeringen delar dock kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att de regler som nu föreslås, och som skall garantera att arbets-&lt;br&gt;tagarna på det kollektivavtalsreglerade området tillförsäkras EG-direkti-&lt;br&gt;vets minimikrav, måste tillföras någon form av sanktion. Det följer av&lt;br&gt;den skyldighet Sverige har att se till att direktivets regler genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ogiltighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från andra lagar inom arbetsrättens område, t.ex. semester-&lt;br&gt;lagen och anställningsskyddslagen, innehåller inte arbetstidslagen någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel om ogiltighet av avtal. Brott mot lagen följs av straff. I likhet med Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;kommittén och majoriteten av remissinstanserna anser regeringen att det&lt;br&gt;finns anledning att markera parternas skyldighet att iaktta EG-direktivets&lt;br&gt;skyddsregler genom en sådan ogiltighetsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Landstingsförbundet och Svenska Kommunförbundet bör det&lt;br&gt;klargöras att det är avtalets tillämpning och inte avtalet som sådant som&lt;br&gt;kan ogiltigförklaras. Landstingsförbundet menar att ett avtal som i och&lt;br&gt;för sig skulle kunna strida mot t.ex. EG:s regel om begränsning av veck-&lt;br&gt;oarbetstiden inte bör kunna angripas så länge inte arbetstid faktiskt tas ut&lt;br&gt;i en omfattning som står i strid med direktivet. I annat fall skulle det&lt;br&gt;enligt förbundet bli nödvändigt att skriva avtal på ett onödigt komplice-&lt;br&gt;rat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör det i praktiken sällan bli fråga om&lt;br&gt;att ett avtal angrips så länge tillämpningen i det konkreta fallet inte är&lt;br&gt;oförenlig med direktivet. Syftet med talan i mål om sådan ogiltigför-&lt;br&gt;klaring som här avses, oavsett om den förs av en enskild arbetstagare&lt;br&gt;eller av en arbetstagarorganisation, är ju att garantera ett minimiskydd&lt;br&gt;för den enskilde arbetstagaren. Avsikten är att ogiltighetstalan skall kun-&lt;br&gt;na väckas i situationer som innebär att detta skydd uteblir i ett konkret&lt;br&gt;fall. Det kan däremot naturligtvis inte helt uteslutas att det vid dom-&lt;br&gt;stolsprövning visar sig att en avtalsbestämmelse genom s.k. fast-&lt;br&gt;ställelsetalan blir ogiltigförklarad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ogiltighetsregeln skall alltså en felaktig tillämpning kunna&lt;br&gt;rättas till och en arbetstagare komma i åtnjutande av det skydd som&lt;br&gt;EG-direktivet ger. Juridiska Fakultetsnämnden vid Stockholms universi-&lt;br&gt;tet anser att det bör följa av regeln att motsvarande svenska bestämmel-&lt;br&gt;ser i arbetstidslagen skall träda i tillämpning. En sådan lösning skulle&lt;br&gt;dock innebära att kollektivavtalspartema fråntogs möjligheten att använ-&lt;br&gt;da sig av de avvikelsemöjligheter som direktivet ger dem. Det bör alltså&lt;br&gt;inte vara arbetstidslagens regel utan i stället den eller de av direktivets&lt;br&gt;regler som har åsidosatts som skall tillämpas i stället för den avtalsbe-&lt;br&gt;stämmelse som visat sig ogiltig. Enbart på det sättet kan ju direktivets&lt;br&gt;flexibilitet för kollektivavtalens del utnyttjas. Detsamma bör gälla för det&lt;br&gt;fall ett kollektivavtal visserligen reglerar arbetstidsfrågor, men helt sak-&lt;br&gt;nar regler i en viss arbetstidsfråga som regleras i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet anser i likhet med&lt;br&gt;några andra remissinstanser att den föreslagna skadeståndsregeln inte be-&lt;br&gt;hövs. Fakultetsnämnden anser att regeln är &amp;quot;både oskälig och systemvid-&lt;br&gt;rig&amp;quot;. Att en enskild arbetsgivare blir skadeståndsansvarig för vad kollek-&lt;br&gt;tivavtalspartema kommit överens om är inte rimligt enligt fakultets-&lt;br&gt;nämnden. I stället bör i de nu aktuella fallen arbetstidslagens vanliga&lt;br&gt;sanktionsbestämmelser tillämpas, dvs. böter, fängelse och övertidsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är förslaget att låta lagens straffbestämmel-&lt;br&gt;ser fa tillämpning på kollektivavtalsreglerade situationer mindre lyckat.&lt;br&gt;Visserligen ger detta en lagtekniskt enklare lösning, men resultatet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;praktiken skulle bli helt oacceptabelt. Sanktionsfrågan blir ju aktuell i Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;samma situationer som talan om ogiltighet kan föras. Självfallet bör&lt;br&gt;frågornas behandlas samtidigt och i samma instans. Mål som rör tvister&lt;br&gt;om tolkning och tillämpning av kollektivavtal måste kunna föras till&lt;br&gt;Arbetsdomstolen, så också dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser vidare att det ligger mycket nära till hands att&lt;br&gt;uppfatta förslaget så att det innebär att EG-direktivet getts direkt effekt&lt;br&gt;gentemot enskilda rättssubjekt. De skadeståndssanktionerade regler om&lt;br&gt;begränsning av kollektivavtal med hänvisning till EG-direktiv som finns&lt;br&gt;i t.ex. i anställningsskyddslagen är, påpekar fakultetsnämnden, utformade&lt;br&gt;på ett annat sätt. Om det exempelvis skulle följa av ett kollektivavtal att&lt;br&gt;det s.k. överlåtelsedirektivet inte iakttagits i någon viss del kommer detta&lt;br&gt;enligt fakultetsnämnden att strida mot 6 b § i anställningsskyddslagen,&lt;br&gt;inte mot direktivet, och skadestånd kan utdömas enligt 38 § anställnings-&lt;br&gt;skyddslagen. I arbetstidslagen kan däremot inte på samma sätt återfinnas&lt;br&gt;lagregler som motsvarar de olika direktivbestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är odiskutabelt så att arbetstidsdirektivets regler genom detta för-&lt;br&gt;slag inte införlivas på samma exakta sätt som skett med överlåtelsedi-&lt;br&gt;rektivet (jämför prop. 1994/95:102). Detta förhållande kan givetvis göra&lt;br&gt;den föreslagna regleringen svårare att tillämpa. Trots det kan det hävdas&lt;br&gt;att konstruktionen i princip är densamma i båda fallen när det gäller&lt;br&gt;avvikelse genom kollektivavtal. Det är direktivet - och inte lagreglerna,&lt;br&gt;hur tydliga de än må vara - som sätter gränsen för kollektivavtalet.&lt;br&gt;Regeln saknar mening för det fall att något utrymme inte skulle finnas&lt;br&gt;mellan lag och direktiv. Ett visst sådant utrymme finns även när det&lt;br&gt;gäller överlåtelsereglema, men vad beträffar arbetstidsdirektivet är ut-&lt;br&gt;rymmet som konstaterats tidigare mycket omfattande. För de flesta av&lt;br&gt;bestämmelserna - t.ex. alla regler om arbetstidens förläggning utom&lt;br&gt;semester - tillåts ju enligt artikel 17.3 särskilda avvikelsemöjligheter för&lt;br&gt;det fall överenskommelse träffas genom just kollektivavtal. Brott mot&lt;br&gt;direktivet i kollektivavtal behöver alltså i sådana fall inte innebära något&lt;br&gt;brott mot en lagregel som reglerar arbetstidsfrågoma i sak. Det innebär&lt;br&gt;däremot ett brott mot den lagregel som begränsar avtalsfriheten. Genom&lt;br&gt;en särskild skadeståndsregel bör klargöras att denna speciella typ av&lt;br&gt;brott mot lagens regler inte är straffsanktionerad. Talan grundar sig&lt;br&gt;alltså på att lagens begränsningsregel inte iakttagits, inte direkt på direk-&lt;br&gt;tivets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Lagrådet har ifrågasatt om skadeståndsbestämmelsen är motive-&lt;br&gt;rad. Enligt Lagrådet kan det i många fall vara svårt för en enskild ar-&lt;br&gt;betsgivare att avgöra om ett träffat kollektivavtal strider mot EG-spärren&lt;br&gt;eller inte och bl.a. av det skälet anses skadeståndsskyldigheten tämligen&lt;br&gt;långtgående, även med hänsyn till jämkningsmöjligheten. Regeringen&lt;br&gt;anser dock i likhet med kommittén att det inte är tillräckligt med en&lt;br&gt;ogiltighetsregel för det fall tillämpningen av ett kollektivavtal strider mot&lt;br&gt;EG-direktivet. Det krävs dessutom en skadeståndssanktion för att regeln&lt;br&gt;skall bli effektiv. Enligt regeringens mening bör man kunna utgå ifrån&lt;br&gt;att det vid tillämpningen av skadeståndsbestämmelsema tas stor hänsyn&lt;br&gt;till de svårigheter en enskild arbetsgivare kan ha att bedöma om en viss &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konkret situation strider mot EG-direktivets regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer med de remissinstanser som har svårt att hitta Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;exempel på fall där det skulle bli aktuellt med ekonomiskt skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som normalt kan bli aktuellt är givetvis en ideell skada. Den när-&lt;br&gt;mare utformningen av skadeståndsregeln behandlas i författningskom-&lt;br&gt;mentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Övergångsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några särskilda övergångsbestämmelser&lt;br&gt;bör inte införas för kollektivavtal som är gällande när de nu före-&lt;br&gt;slagna lagändringarna träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ytterst fa remissinstanser har yttrat sig särskilt i&lt;br&gt;frågan. Hovrätten för Västra Sverige delar regeringens bedömning att det&lt;br&gt;inte är nödvändigt att införa övergångsbestämmelser. Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet anser att en övergångsbestämmesle&lt;br&gt;bör tillfogas som gör det möjligt för kollektivavtal att leva vidare till&lt;br&gt;dess avtalen löper ut enligt vanliga regler. Enligt Arbetslivsinstitutet&lt;br&gt;uppfyller inte förslaget de krav på genomförande som följer av EG-rät-&lt;br&gt;ten eftersom det saknas effektiva sanktioner för det fall parterna inte ser&lt;br&gt;till att avtalen tillämpas inom de ramar direktivet ger. Institutet befarar&lt;br&gt;också att partema helt enkelt inför en s.k. EG-spärr i kollektivavtalen&lt;br&gt;och därmed överlåter det slutliga ansvaret på den enskilde arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;kommittén att det troligtvis kommer att finnas kollektivavtal, vid den&lt;br&gt;tidpunkt då direktivet skall ha införlivats, som inte uppfyller direktivets&lt;br&gt;krav fullt ut. Med hänvisning till de skäl kommittén anfört (s. 109 f.)&lt;br&gt;bör det inte komma i fråga att genom särskilda lagregler ogiltigförklara&lt;br&gt;sådana avtalsbestämmelser. Det bör tvärtom kunna förutsättas att par-&lt;br&gt;tema ser till att befintliga kollektivavtal efter den 23 november 1996&lt;br&gt;tillämpas inom ramarna för arbetstidsdirektivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetslivsinstitutet befarar att för det fall så inte sker kommer det att&lt;br&gt;saknas effektiva sanktioner - varken ogiltigförklaring av avtalen eller&lt;br&gt;skadestånd skulle kunna komma ifråga. De förslag som nu läggs fram&lt;br&gt;innebär emellertid just ett införande av dessa sanktionsmöjligheter. Des-&lt;br&gt;sa lagregler kan givetvis ges generell tillämpning. Vad gäller skadestånd&lt;br&gt;kan dock jämkningsreglema bli aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet föreslår att kol-&lt;br&gt;lektivavtalen skall tillåtas gälla i de aktuella avseendena tills de löper ut&lt;br&gt;enligt vanliga regler. Enligt regeringens mening är det inte en tillfreds-&lt;br&gt;ställande lösning. Det är visserligen riktigt att kollektivavtal består av en&lt;br&gt;väv av kompromisser och förhandlingsresultat som lagrat sig under årens&lt;br&gt;lopp och att det av den anledningen kan vara rimligt att låta avtalsparter-&lt;br&gt;na på nytt väga frågorna mot varandra. Å andra sidan kan ett sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag, som fakultetsnämnden själv påpekar, inte anses stå helt i över- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;ensstämmelse med Sveriges förpliktelser att tillse att direktivet genom-&lt;br&gt;förs i tid på ett korrekt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bedömning som här görs ligger också helt i linje med det synsätt&lt;br&gt;på partemas ansvar och kollektivavtalens betydelse för genomförandet av&lt;br&gt;EG-rätten som har redovisats i de inledande avsnitten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 F örfattningskommentarer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket innebär att hänvisningen till arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160) inte enbart framhåller bestämmelserna i 5 kap. om minder-&lt;br&gt;åriga utan även de allmänna skyddsbestämmelserna om förläggning av&lt;br&gt;arbetstiden i lagens 2 kap. 1 §. Som påpekats i bl.a. avsnitt 7 är syftet&lt;br&gt;med tillägget att förtydliga sambandet mellan arbetstidslagens och ar-&lt;br&gt;betsmiljölagens regler. Arbetsmiljölagens allmänna skyddsbestämmelser&lt;br&gt;innebär bl.a. att arbetstidsffågor skall beaktas i en helhetssyn på arbets-&lt;br&gt;miljön. Dessa regler ges speciell aktualitet genom EG-direktivet, efter-&lt;br&gt;som dess bestämmelser på åtskilliga punkter knyter frågor om förlägg-&lt;br&gt;ning av arbetstiden m.m. till krav på skydd för arbetstagares hälsa och&lt;br&gt;säkerhet. Detta gäller särskilt för alla de fall som avvikelser tillåts från&lt;br&gt;direktivets huvudregler. Ändringen är främst föranledd av att någon&lt;br&gt;förändring av arbetstidslagens tillämpningsområde inte föreslås (se av-&lt;br&gt;snitt 7), av regeln om dygnsvila (avsnitt 8) och om nattarbetets längd&lt;br&gt;(avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Två nya regler tillförs denna paragraf, dels en s.k. EG-spärr, dels en&lt;br&gt;ogiltighetsregel. Den första av reglerna innebär att lagens regler, som&lt;br&gt;redan nu är semidispositiva, dvs. far frångås genom kollektivavtal av&lt;br&gt;visst slag, tillförs en ytterligare spärr och därför i fortsättningen kommer&lt;br&gt;att vara “semidispositiva med EG-spärr”. Arbetstidslagens regler skall&lt;br&gt;alltså endast kunna frångås om kollektivavtalets regler ger minst det&lt;br&gt;skydd som EG:s arbetstidsdirektiv föreskriver. Som framhållits i avsnitt&lt;br&gt;6 skall hänvisningen till direktivets regler givetvis förstås så att det är&lt;br&gt;fråga om direktivets samtliga regler. Även direktivets avvikelsmöjlig-&lt;br&gt;heter får beaktas när det skall fastställas vad som utgör direktivets ytter-&lt;br&gt;sta skvddsgränser. Det innebär t.ex. att parterna kan avvika från reglerna&lt;br&gt;om dygnsvila, veckovila, raster, nattarbetets längd och om beräknings-&lt;br&gt;perioder under de förutsättningar som anges i artikel 17.2 och 17.3. Det&lt;br&gt;innebär också att parterna tillåts träffa kollektivavtal om beräkningspe-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;noder för veckoarbetstid om högst tolv månader under de förutsättningar Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;som anges i artikel 17.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har på förslag av Lagrådet disponerats om så att regeln&lt;br&gt;med den s.k. EG-spärren tagits in i det nya fjärde stycket och samord-&lt;br&gt;nats med den nya ogiltighetsregeln. På det sättet klargörs bl.a. att EG-&lt;br&gt;spärren också gäller beträffande sådana avtal som avses i 3 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fjärde stycket andra meningen innehåller den nya ogiltighetsregel som&lt;br&gt;kommenterats i avsnitt 12. Här kan tilläggas att rätten att föra ogiltig-&lt;br&gt;hetstalan torde gälla även den organisation som själv vid avtalsförhand-&lt;br&gt;lingarna accepterat bestämmelsen ifråga i likhet med vad som är fallet&lt;br&gt;enligt motsvarande bestämmelser i jämställdhetslagen (1991:433). Denna&lt;br&gt;situation har kommenterats i rättsfallet AD 1987 nr 132.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordalydelsen i de nya reglerna är något annorlunda än det kommittén&lt;br&gt;föreslagit. Det ansluter till motsvarande bestämmelser i 2 § anställnings-&lt;br&gt;skyddslagen (1982:80) och 4 § medbestämmandelagen (1976:580), där&lt;br&gt;orden &amp;quot;mindre förmånliga regler&amp;quot; används för att ange att vissa regler i&lt;br&gt;respektive lag far ersättas med kollektivavtal, men att det då måste till-&lt;br&gt;ses att kollektivavtalsbestämmelsen håller sig inom EG-regelns ramar.&lt;br&gt;Eftersom avsikten är att arbetstidslagens regler skall vara dispositiva på&lt;br&gt;samma sätt som reglerna i dessa lagar har samma uttryckssätt valts i&lt;br&gt;enlighet med vad ett par av remissinstanserna föreslagit. Vad som nu&lt;br&gt;sagts gäller även ordvalet i tillägget i 19 samt den nya 24 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;19 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt andra stycke läggs till paragrafen. Syftet är att ge en garanti för&lt;br&gt;att eventuella dispenser som Arbetarskyddsstyrelsen ger fortsättningsvis&lt;br&gt;hålls inom de ramar EG-direktivet anger. I detta ligger också en rätt för&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen att tillämpa de avvikelsemöjligheter som direkti-&lt;br&gt;vet ger och som inte är förbehållna endast arbetsmarknadens parter. Det-&lt;br&gt;ta gäller även de tillstånd att ta ut nödfallsövertid som myndigheten kan&lt;br&gt;ge enligt 9 § tredje stycket. Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt&lt;br&gt;11.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan tilläggas att någon ändring inte avses när det gäller den rätt att&lt;br&gt;överklaga beslut om dispens och tillstånd som anges i 29 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;24 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Den innehåller en regel som innebär att brott mot den&lt;br&gt;nya &amp;quot;EG-spärren&amp;quot; i 3 § fjärde stycket skadeståndssanktioneras. En all-&lt;br&gt;män motivering finns i avsnitt 12.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen placeras i anslutning till lagens bestämmelser&lt;br&gt;om straff, men före 25 § som erinrar om vad som gäller vid bristande&lt;br&gt;fullgörelse av förpliktelser enligt kollektivavtal. Här är det inte fråga om&lt;br&gt;brott mot ett kollektivavtal, utan brott mot lagens nya regel i 3 § fjärde&lt;br&gt;stycket om vad kollektivavtalet far och inte far innehålla. Det bör under-&lt;br&gt;strykas att alla sådana situationer skall hänföras till denna paragraf. La-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gens 24 § om straffbestämmelser skall alltså då inte tillämpas. När det i Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;den paragrafen sägs &amp;quot;utan att avvikelse har gjorts enligt 3 §&amp;quot; har avsetts&lt;br&gt;den situation att det inte existerar något kollektivavtal på det aktuella&lt;br&gt;området. Detta skall gälla även i fortsättningen. Det är alltså inte avsik-&lt;br&gt;ten att 24 § också ska omfatta de situationer där kollektivavtal i och för&lt;br&gt;sig finns, men den avvikelse som gjorts i kollektivavtalen inte har gjorts&lt;br&gt;på det sätt som anges i 3 §, dvs. med iakttagande av den s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-spärren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln har på förslag av Lagrådet formulerats så att det uttryckligen&lt;br&gt;framgår att det är tillämpningen i det enskilda fallet och inte kollektivav-&lt;br&gt;talet i sig som kan ge upphov till skadeståndsskyldighet. I övrigt har&lt;br&gt;regeln utformats på samma sätt som andra regler om skadestånd på ar-&lt;br&gt;betsrättens område, t.ex. anställningsskyddslagen (1982:80), semesterla-&lt;br&gt;gen (1977:480) och föräldraledighetslagen (1995:584). Det kan ifrågasät-&lt;br&gt;tas om det är nödvändigt att utforma skadeståndsregeln så att den täcker&lt;br&gt;både ekonomiskt skadestånd och ideellt eller allmänt skadestånd. Den&lt;br&gt;skada en arbetstagare vanligen lider av att t.ex. tvingas arbeta mer än&lt;br&gt;tillåtet är inte ekonomisk utan ideell, bestående t.ex. av det obehag han&lt;br&gt;utsatts för eller av att han gått miste om värdefull fritid. Givetvis kan det&lt;br&gt;också bli svårt att uppskatta sådana skador som det här kan bli fråga om.&lt;br&gt;Det hindrar inte att det är stora fördelar med en allmänt hållen regel av&lt;br&gt;samma innebörd som i de lagar som redan finns på det arbetsrättsliga&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är om skadestånd över huvud taget skall utgå i situatio-&lt;br&gt;ner då arbetstagaren själv är den som tagit initiativ till, eller godtagit, att&lt;br&gt;reglerna åsidosatts. Sådant far naturligtvis bedömas från fall till fall&lt;br&gt;inom ramen för regeln i 24 a § andra stycket, där det anges att skade-&lt;br&gt;stånd kan jämkas eller helt bortfalla. Det gäller även frågan om skade-&lt;br&gt;stånd i situationer då den fackliga organisationen utan invändning godta-&lt;br&gt;git en avtalsbestämmelse som strider mot direktivet. Den omständigheten&lt;br&gt;att kollektivavtal slutits före ikraftträdandet av lagändringen kan också&lt;br&gt;aktualisera regelns tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidskommitténs sammanfattning av be-&lt;br&gt;tänkandet EG:s arbetsrättsdirektiv och dess&lt;br&gt;konsekvenser for det svenska regelsystemet&lt;br&gt;(SOU 1995:92)&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En väsentligt höjd och uthållig tillväxt är en förutsättning för att Sveri-&lt;br&gt;ges ekonomiska problem skall kunna lösas. En aktiv tillväxtpolitik måste&lt;br&gt;föras. Med denna utgångspunkt tillkallades 1995 års Arbetstidskommitté.&lt;br&gt;Kommittén har enligt sitt utredningsuppdrag tre huvudsakliga uppgifter:&lt;br&gt;analysera de långsiktiga konsekvenserna av alternativa arbetstidsförkort-&lt;br&gt;ningar; undersöka på vilket sätt flexibla arbetstidsregler kan införas i&lt;br&gt;svensk lagstiftning; utreda konsekvenserna av EG:s arbetstidsdirektiv för&lt;br&gt;det svenska regelsystemet på arbetstidsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kort översikt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Detta delbetänkande behandlar konsekvenserna av EG-direktivet. Då&lt;br&gt;kommittén har haft mycket kort tid till sitt förfogande för denna uppgift,&lt;br&gt;beslutades i ett tidigt skede att eventuella förslag till förändringar i det&lt;br&gt;svenska regelsystemet bör hållas till ett nödvändigt minimum. Endast&lt;br&gt;förändringar som vid en rättslig bedömning anses vara absolut nödvändi-&lt;br&gt;ga för att EG-direktivet skall anses vara införlivat i det svenska regelsys-&lt;br&gt;temet har därför föreslagits. Med detta tillvägagångsätt lämnar vi största&lt;br&gt;möjliga utrymme till det fortsatta utredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har med utgångspunkt i EG-direktivet gjort jämförelser med svens-&lt;br&gt;ka författningsbestämmelser och därvid bedömt bestämmelsernas skydds-&lt;br&gt;värden. Vi har konstaterat att vissa betydande skillnader föreligger. Så-&lt;br&gt;lunda likställs med arbetstid enligt svensk lagstiftning all ledighet som&lt;br&gt;arbetstagaren kan ha rätt till. Utöver semester och sjukledighet kan näm-&lt;br&gt;nas föräldraledighet, studieledighet och ledighet för fackliga uppdrag.&lt;br&gt;Ledigheter likställda med arbetstid enligt EG-direktivet är endast sjukle-&lt;br&gt;dighet och betald semester. En annan betydelsefull skillnad är att den&lt;br&gt;svenska författningen utgår från ett nattarbetsförbud, medan EG-direkti-&lt;br&gt;vet saknar sådant förbud men föreskriver att nattarbetspassens längd&lt;br&gt;skall begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening motsvaras varje föreskrift i EG-direktivet av svenska&lt;br&gt;författningsbestämmelser som sammantaget ger ett för arbetstagarna väl&lt;br&gt;så högt skyddsvärde. Vi föreslår därför i princip inte några förändringar&lt;br&gt;i den lagreglerade arbetstiden. Däremot har vi konstaterat att arbetstids-&lt;br&gt;lagens disposivitet till förmån för kollektivavtal måste begränsas till följd&lt;br&gt;av EG-direktivet. Om regler med ett lägre skyddsvärde tillämpas enligt&lt;br&gt;visst kollektivavtal, skall sådan tillämpning därför kunna förklaras ogil-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tig. Mindre vanligt torde vara att avtalet i sin helhet (eller del därav) Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;ogiltigförklaras. Brott mot EG-direktivets minsta godtagbara skyddsnivå- Bilaga 1&lt;br&gt;er bör vidare medföra att skadestånd kan dömas ut. Även Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsens dispenser måste fortsättningsvis hållas inom EG-direkti-&lt;br&gt;vets ramar och tillsynen vad avser den lagreglerade arbetstiden skall&lt;br&gt;trygga att EG-direktivets lägsta godtagbara skyddsnivåer inte under-&lt;br&gt;skrids.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;EG:s arbetstidsdirektiv&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rättslig grund för arbetstidsdirektivet är artikel 118a i Romfördraget.&lt;br&gt;Direktivets ändamål är arbetstagarnas säkerhet och hälsa vid förläggning-&lt;br&gt;en av arbetstider. Direktivet anger minimiregler för vila och andra be-&lt;br&gt;stämmelser om arbetstidens förläggning (bl.a. angående begränsning av&lt;br&gt;veckoarbetstiden), natt- och skiftarbete samt arbetsrytm. De centrala&lt;br&gt;begreppen definieras, t.ex. arbetstid och vila. Vidare anges en rad all-&lt;br&gt;männa bestämmelser för bl.a. beräkningsperioder över vilka arbetstid&lt;br&gt;och viloperioder kan genomsnittsberäknas samt i vilka fall och under&lt;br&gt;vilka förutsättningar avvikelser eller undantag far göras från direktivets&lt;br&gt;huvudbestämmelser. Direktivet skall vara införlivat i medlemsstaternas&lt;br&gt;regelsystem senast den 23 november 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska författningsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Svenska arbetstidsbestämmelser finns främst i arbetstidslagen. Där stad-&lt;br&gt;gas begränsningar i arbetstidens omfattning samt ges regler för vilope-&lt;br&gt;rioder. såsom natt- och veckovila, raster, måltidsuppehåll och pauser,&lt;br&gt;vissa ordningsföreskrifter av administrativ karaktär, samt bestämmelser&lt;br&gt;om dispens, tillsyn, straff, övertidsavgifter och överklaganden. Av be-&lt;br&gt;tydelse i sammanhanget är också regler i arbetsmiljölagen och semester-&lt;br&gt;lagen. ledighetslagstifiningen (t.ex. reglerna om föräldra- och studiele-&lt;br&gt;dighet) samt lagen om anställningsskydd. En omfattande kollektivavtals-&lt;br&gt;reglering finns vad avser arbetstidsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överväganden - allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi har med vår valda utgångspunkt att endast föreslå förändringar som&lt;br&gt;är absolut nödvändiga, att göra en rättslig bedömning av skyddsvärdena&lt;br&gt;i bestämmelserna i EG-direktivet respektive det svenska regelsystemet. I&lt;br&gt;detta ligger att noggrant uppmärksamma och beakta helheten i direkti-&lt;br&gt;vets bestämmelser. Vi har avsett att identifiera de ramar som EG-direkti-&lt;br&gt;vet kommer att sätta för svenska arbetstidsregler i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då denna del i vårt uppdrag är avklarad kan vi fortsätta med övriga&lt;br&gt;delar, nämligen att utreda förutsättningarna för samt konsekvenserna av&lt;br&gt;olika flexibla arbetstidsregler och alternativa arbetstidsförkortningar. Vi&lt;br&gt;skall i vårt fortsatta arbete återkomma till i stort sett alla de aspekter&lt;br&gt;som behandlas i EG-direktivet. Det skulle därför vara hindrande att i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta skede binda oss för regler som föranleds av annat än en strikt rätts-&lt;br&gt;lig bedömning av behovet till EG-anpassning. De förändringar vi före-&lt;br&gt;slår skall ses som provisoriska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av central betydelse för de flesta av EG-direktivets bestämmelser är&lt;br&gt;definitionen av begreppet arbetstid. En betydande skillnad mellan EG-&lt;br&gt;direktivet och det svenska regelsystemet är sättet att räkna arbetstid, dvs.&lt;br&gt;vad som skall anses vara arbetstid och vad som skall likställas med ar-&lt;br&gt;betstid. EG-direktivet anger att arbetstid är all tid då arbetstagaren står&lt;br&gt;till arbetsgivarens förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgif-&lt;br&gt;ter. Vid genomsnittsberäkning av veckoarbetstiden kan enligt direktivet&lt;br&gt;perioder av betald semester och sjukledighet antingen räknas som arbe-&lt;br&gt;tad tid eller inte inkluderas i beräkningsperioden (vilket alltså förkortar&lt;br&gt;denna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet arbetstid definieras inte i arbetstidslagen. Enligt praxis me-&lt;br&gt;nas dock med arbetstid att arbetstagaren står till arbetsgivarens förfogan-&lt;br&gt;de på arbetsstället och utför arbete eller är beredd att börja arbeta, om så&lt;br&gt;behövs. Med arbetstid likställs enligt det svenska regelsystemet kompen-&lt;br&gt;sationsledighet som arbetstagaren erhåller till följd av övertidsarbete&lt;br&gt;samt alla ledigheter som arbetstagaren har rätt till enligt andra författ-&lt;br&gt;ningar än arbetstidslagen. Utöver semester och sjukledighet kan nämnas&lt;br&gt;föräldraledighet, studieledighet, ledighet för fackligt arbete, ledighet för&lt;br&gt;studier i svenska för invandrare, osv. Arbetstidslagen innehåller dess-&lt;br&gt;utom bestämmelser om jourtid och beredskap, vilka räknas för sig och&lt;br&gt;har betydelse för lagens bestämmelser om vila. Jourtiden är vidare be-&lt;br&gt;gränsad i antal timmar. EG-direktivet saknar bestämmelser om jourtid&lt;br&gt;och beredskap och dessa företeelser kan inte anses vara arbetstid enligt&lt;br&gt;direktivet. Mot bakgrund av vår valda utgångspunkt föreslår vi inga&lt;br&gt;förändringar av det svenska arbetstidsbegreppet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bestämmelsernas tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Från EG-direktivets tillämpningsområde undantas luft-, järnvägs-, väg-&lt;br&gt;och sjötransporter, havsfiske och annat arbete till sjöss samt det arbete&lt;br&gt;som utförs av läkare under utbildning. Vidare undantas arbetstagare som&lt;br&gt;utför arbete i arbetsgivarens hem. Medlemsstaterna kan själva avgöra i&lt;br&gt;vilken utsträckning som direktivets bestämmelser skall tillämpas inom&lt;br&gt;viss offentlig verksamhet, såsom polisen, försvaret och viss civil-&lt;br&gt;skyddsverksamhet. Hem- och distansarbete omfattas i princip av direkti-&lt;br&gt;vet. men medlemsstaterna medges att för vissa kategorier arbetstagare,&lt;br&gt;nämligen sådana vars arbetstid inte mäts eller bestäms i förväg eller&lt;br&gt;bestäms av arbetstagarna själva, avvika från reglerna om viloperioder&lt;br&gt;och begränsningar av veckoarbetstiden respektive nattarbetets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen har i stort sett samma tillämpningsområde men undan-&lt;br&gt;tar inte allt som undantas i EG-direktivet. Det finns även annan relevant&lt;br&gt;lagstiftning, såsom arbetsmiljölagen och semesterlagen, vilken omfattar&lt;br&gt;i stort sett alla arbetstagare. Arbetstidslagen undantar emellertid arbets-&lt;br&gt;tagare som utför s.k. okontrollerbart arbete (t.ex arbetstagare som arbetar&lt;br&gt;i sitt eget hem) samt arbetstagare i företagsledande eller därmed jäm-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlig ställning och arbetstagare som själva disponerar sin arbetstid.&lt;br&gt;Samtliga dessa arbetstagarkategorier omfattas som nämnts av EG-direkti-&lt;br&gt;vet, men medlemsstaterna medges avvikelser beträffande en stor del av&lt;br&gt;direktivets huvudbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete i hemmet och på distans ökar i omfattning. Vi vill studera detta&lt;br&gt;område närmare innan förslag i arbetstidshänseende presenteras. Det&lt;br&gt;pågår även diskussioner och studier på detta område internationellt, t.ex&lt;br&gt;inom EU. Mot bakgrund av vår valda utgångspunkt menar vi därför att&lt;br&gt;även av detta skäl bör undantaget i arbetstidslagen i detta skede av ut-&lt;br&gt;redningen kvarstå med stöd av EG-direktivets avvikelseregler. Förut-&lt;br&gt;sättningen för en sådan avvikelse, att de aktuella arbetstagarna skall&lt;br&gt;omfattas av allmänna skyddsbestämmelser, är uppfylld då de omfattas av&lt;br&gt;arbetsmiljölagen som innehåller sådana bestämmelser. Vidare uppfylls&lt;br&gt;direktivets bestämmelse om semester för dessa arbetstagare av semester-&lt;br&gt;lagen. Bestämmelserna om nattarbete (annat än nattarbetets längd), skift-&lt;br&gt;arbete och arbetsrytm motsvaras i betydande utsträckning av regler i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen, som alltså omfattar även dessa arbetstagare. För att&lt;br&gt;tydliggöra sambandet mellan arbetstidsfrågor och arbetsmiljölagens all-&lt;br&gt;männa skyddsbestämmelser föreslår vi att en hänvisning görs i arbets-&lt;br&gt;tidslagen till arbetsmiljölagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Dygnsvila&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet anger att alla arbetstagare skall erhålla 11 timmars sam-&lt;br&gt;manhängande ledighet per 24-timmarsperiod. Det anges dock inte var på&lt;br&gt;dygnet denna period skall förläggas. Om under en period om två kalen-&lt;br&gt;derdygn, dygnsvilan under det första dygnet läggs under de 11 första&lt;br&gt;timmarna och under det andra dygnet läggs under de 11 sista, skulle 26&lt;br&gt;timmar förflyta utan ledighet. Medlemsstaterna medges möjlighet att för&lt;br&gt;en rad typer av arbetstagare och situationer avvika från att tillämpa den-&lt;br&gt;na dygnsvileregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen har ingen uttrycklig dygnsvilebestämmelse, utan före-&lt;br&gt;skriver att alla arbetstagare skall ha ledighet för nattvila, som skall om-&lt;br&gt;fatta tiden mellan klockan 24 och klockan 5. Enligt praxis och förarbe-&lt;br&gt;ten skall inte dessa fem timmar ens tillfälligtvis anses utgöra tillräcklig&lt;br&gt;dygnsvila. Arbetstagarna skall ha den vila som är behövlig. Vid bedöm-&lt;br&gt;ning om behövlig vila skall enligt arbetsmiljölagen utgångspunkten vara&lt;br&gt;den enskilde arbetstagarens förutsättningar. Det svenska arbetstidsbe-&lt;br&gt;greppet är ett annat än EG-direktivets och lagens bestämmelse om ar-&lt;br&gt;betstid. jourtid och beredskap har betydelse för att bedöma arbetstaga-&lt;br&gt;rens ledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att en samlad bedömning av skyddsvärdena i EG-direktivets&lt;br&gt;regel om dygnsvila och relevanta svenska författningsbestämmelser visar&lt;br&gt;att de svenska reglerna har ett väl så högt skyddsvärde. Ett tillägg av&lt;br&gt;direktivets dygnsvileregel skulle därför inte tillföra arbetstidslagen ett&lt;br&gt;högre skyddsvärde. Med vår valda utgångspunkt föreslår vi därför inga&lt;br&gt;förändringar i det svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Raster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet skall alla arbetstagare ha rätt till en rast om arbets-&lt;br&gt;dagen överskrider sex timmar. Avvikelser från denna regel får göras i&lt;br&gt;vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen stadgar att arbetstagarna skall erhålla en rast senast&lt;br&gt;efter fem timmars arbete. Rasternas längd, antal och förläggning skall&lt;br&gt;vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena. I vissa fall far&lt;br&gt;rasten bytas mot måltidsuppehåll. Lagen innehåller även en bestämmelse&lt;br&gt;om pauser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse visar att arbetstidslagens bestämmelser har ett högre&lt;br&gt;skyddsvärde. Vi föreslår därför ingen förändring i det svenska regelsys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Veckovila&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet föreskriver att alla arbetstagare skall ha minst 24 timmars&lt;br&gt;sammanhängande ledighet per sju-dagarsperiod, plus de 11 timmarnas&lt;br&gt;dygnsvila. Ledigheten får i vissa fall nedsättas till 24 timmar. Veckovila&lt;br&gt;får genomsnittsberäknas över en period om 14 dagar. Avvikelser från&lt;br&gt;bestämmelsen om dygnsvila får ske i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen säger att arbetstagarna skall ha minst 36 timmars sam-&lt;br&gt;manhängande ledighet under varje period om sju dagar. Undantag far&lt;br&gt;göras tillfälligtvis i vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att det svenska regelsystemet - arbetstidslagen, arbetsmil-&lt;br&gt;jölagens allmänna skyddsbestämmelser samt ledighetslagstiftningen - har&lt;br&gt;ett högre skyddsvärde än EG-direktivets skyddsregel. Ingen förändring i&lt;br&gt;det svenska regelsystemet föreslås alltså vad gäller regeln om veckovila.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Begränsning av veckoarbetstiden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Enligt EG-direktivet skall veckoarbetstiden för arbetstagarna begränsas&lt;br&gt;till i genomsnitt 48 timmar. Beräkningsperioden för genomsnittsberäk-&lt;br&gt;ningen får vara fyra månader. Medlemsstaterna medges att i vissa fall&lt;br&gt;tillämpa en sex månaders beräkningsperiod. Arbetsmarknadens parter&lt;br&gt;kan i kollektivavtal avtala om tolv månader. Perioderna för genomsnitts-&lt;br&gt;beräkning är inte definierade som kalenderperioder. Medlemsstaterna kan&lt;br&gt;under vissa förutsättningar välja att inte tillämpa regeln om begränsning-&lt;br&gt;en av veckoarbetstiden. Undantaget förutsätter dock att varje enskild&lt;br&gt;arbetstagare har rätt attt vägra arbeta mer än 48 timmar per fyra-&lt;br&gt;månadersperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen föreskriver att ordinarie arbetstid får uppgå till högst&lt;br&gt;40 timmar per kalendervecka. I vissa fall får de 40 timmarna beräknas&lt;br&gt;som ett genomsnitt över fyra veckor. Om det finns särskilt behov av&lt;br&gt;ökad arbetstid får övertid tas ut med 48 eller 50 timmar per fyra veckor&lt;br&gt;respektive kalendermånad, dock högst 200 timmar per kalenderår. Ytter-&lt;br&gt;ligare 150 timmar per kalenderår kan medges genom dispens av Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen. Nödfallsövertid får tas ut i speciella fall och är inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förenad med en övre gräns. Om övertid tas ut med stöd i lag sker dock&lt;br&gt;en myndighetstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett över en period längre än fyra månader innebär arbetstidslagens&lt;br&gt;bestämmelser en större begränsning av möjligt uttag av arbetstid. Och&lt;br&gt;även sett över en period om en månad begränsar arbetstidslagen arbets-&lt;br&gt;tidsuttaget mer än vad direktivet gör, då lagen innehåller även en må-&lt;br&gt;nadsbegränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse av arbetstid över fyra månader kan noteras att ar-&lt;br&gt;betstidslagen medger ett högre uttag av arbetstid. Jämförelsen måste&lt;br&gt;dock analyseras närmare. Som vi konstaterat likställs enligt det svenska&lt;br&gt;regelsystemet alla ledigheter arbetstagaren har rätt till med arbetstid, dvs.&lt;br&gt;arbetstagaren anses ha arbetat om han eller hon t.ex. varit studieledig.&lt;br&gt;Vidare gäller att om ett lägre mått för ordinarie arbetstid än 40 timmar/-&lt;br&gt;vecka följer av avtal, skall med övertid förstås sådan tid som överstiger&lt;br&gt;detta mått. Om ordinarie arbetstid är lägre än lagens 40 timmar/vecka&lt;br&gt;blir foljdaktligen det totala antalet tillåtna timmar också lägre. Arbets-&lt;br&gt;tiden beräknas enligt arbetstidslagen på kalenderperioder, vilket medför&lt;br&gt;att perioderna är förutbestämda. Direktivets beräkningsperioder kan vara&lt;br&gt;rullande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av betydelse är även att semesterlagen ger rätt till längre ledighet än&lt;br&gt;vad som följer av EG-direktivets bestämmelse om semester. Vidare kan&lt;br&gt;märkas att sjukdom under semester medför enligt semesterlagen rätt för&lt;br&gt;arbetstagaren att skjuta på semesterledigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att en samlad bedömning av det svenska regelverket (främst&lt;br&gt;arbetstidslagen, ledighetslagstifining, semesterlagen och arbetsmiljölagen)&lt;br&gt;medför att detta måste tillmätas ett för arbetstagarna högre skyddsvärde.&lt;br&gt;Ändringar i det svenska regelsystemet föreslås därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Årlig semester&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Alla arbetstagare skall enligt EG-direktivet erhålla en årlig betald semes-&lt;br&gt;ter om fyra veckor. Närmare föreskrifter om rätten till och beviljandet&lt;br&gt;av sådan semester far bestämmas nationellt. Den svenska semesterlagen&lt;br&gt;stadgar att alla arbetstagare har rätt till 25 dagars semester per år. Lagen&lt;br&gt;anger bestämmelser angående intjänandet av rätten till semester och&lt;br&gt;semesterlön. EG-direktivet föranleder oss inte att föreslå några föränd-&lt;br&gt;ringar i det svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nattarbetets längd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet innehåller två regler angående begränsning av nattarbete.&lt;br&gt;Den första regeln stadgar att nattarbetet inte far överstiga i genomsnitt&lt;br&gt;åtta timmar under varje 24-timmarsperiod. Den andra regeln säger att för&lt;br&gt;arbeten som innebär säskilda risker eller stor fysisk eller mental an-&lt;br&gt;strängning får nattarbetet inte överstiga åtta timmar under den 24-tim-&lt;br&gt;marsperiod då nattarbetet utförs. Det är i detta fall alltså inte tillåtet att&lt;br&gt;genomsnittsberäkna arbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får enligt direktivet fastställa en beräkningsperiod för&lt;br&gt;beräkning av den genomsnittliga arbetstiden enligt den första regeln.&lt;br&gt;Beräkningsperioden far inte inkludera veckovilan om 24 timmar, vilket&lt;br&gt;innebär att de åtta timmarna i genomsnitt kan beräknas på 48 timmar/-&lt;br&gt;vecka (sex dagar x åtta timmar). Vidare får medlemsstaterna i vissa fall&lt;br&gt;avvika från tillämpningen av båda reglerna, dvs. både vad avser längden&lt;br&gt;på arbetspassen och vad avser förbudet mot genomsnittsberäkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstidslagen utgår från ett nattarbetsförbud och i nattvilan skall ingå&lt;br&gt;tiden mellan klockan 24 och klockan 5. Avvikelser från nattarbetsför-&lt;br&gt;budet får ske i vissa fall. Nattarbete med stöd i arbetstidslagen står under&lt;br&gt;myndighets tillsyn och kontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en samlad bedömning får anses att det svenska regelsystemets&lt;br&gt;bestämmelser (främst arbetstidslagens nattarbetsförbud, arbetsmiljölagen,&lt;br&gt;bestämmelserna om tillsyn och kontroll samt ledighetslagstiftningen) har&lt;br&gt;ett väl så högt skyddsvärde som direktivets båda regler om begränsning&lt;br&gt;av nattarbete. Vi föreslår därför inga förändringar i det svenska regelsys-&lt;br&gt;temet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Hälsoundersökning och omplacering av nattarbetande till dagarbe-&lt;br&gt;te&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Nattarbetande skall enligt EG-direktivet ha rätt till fri hälsoundersökning&lt;br&gt;innan de påbörjar sin anställning och därefter till regelbundna sådana&lt;br&gt;undersökningar. Om den nattarbetande har hälsoproblem som kan anses&lt;br&gt;bero på nattarbetet skall denne om möjligt omplaceras till dagarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen innehåller bestämmelser (kap. 4) om bemyndiganden.&lt;br&gt;En sådan bestämmelse behandlar regeringens eller myndighets möjlighet&lt;br&gt;att utfärda föreskrifter om skyldighet att vid vissa riskfyllda arbeten&lt;br&gt;föranstalta om läkarundersökning. Vi anser att regeringen med stöd av&lt;br&gt;denna bestämmelse bör uppdra åt Arbetarskyddsstyrelsen att utfärda&lt;br&gt;föreskrift angående hälsoundersökningar vid nattarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande rätten till omplacering konstaterar vi att i arbetsmiljölagens&lt;br&gt;tredje kapitel stadgas att arbetsgivaren bl.a. skall vidta alla nödvändiga&lt;br&gt;åtgärder för att undvika ohälsa på arbetsplatsen. Detta innebär ytterst en&lt;br&gt;omplaceringsskyldighet. Till detta kommer det skydd som ges genom&lt;br&gt;regeln i lagen om anställningskydd om att en uppsägning inte är sakligt&lt;br&gt;grundad om arbetsgivaren skäligen kan erbjuda annat arbete hos sig.&lt;br&gt;Dessa stadganden sammantagna torde innebära att en rätt motsvarande&lt;br&gt;den som stadgas i EG-direktivet redan finns i svensk rätt. Vi föreslår&lt;br&gt;alltså inga förändringar i det svenska regelsystemet med anledning av&lt;br&gt;direktivets regel om omplacering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Garantier för nattarbete&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;EG-direktivet anger att medlemsstaterna får meddela särskilda regler till&lt;br&gt;skydd för vissa kategorier arbetstagare. Detta föranleder oss inte att&lt;br&gt;föreslå någon förändring av det svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Anmälan om regelbunden sysselsättning av nattarbetande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:162&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som regelbundet använder nattarbetande skall anmäla Utlaga 1&lt;br&gt;detta till behöriga myndigheter om dessa begär det. Bestämmelsen mot-&lt;br&gt;svaras i det svenska regelsystemet av arbetstidslagen bestämmelse om&lt;br&gt;arbetsgivares upplysningsplikt. Vi föreslår således inga förändringar i det&lt;br&gt;svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skydd av hälsa och säkerhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagare som arbetar natt och skift skall enligt EG-direktivet erhålla&lt;br&gt;ett skydd som motsvarar arten av deras arbete. Skyddsanordningar skall&lt;br&gt;finnas tillgängliga alla tider på dygnet då arbete bedrivs. Dessa bestäm-&lt;br&gt;melser motsvaras i Sverige av andra och tredje kapitlen i arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen och föranleder oss inte att föreslå förändringar i det svenska regel-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsrytm&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Arbetsgivare skall enligt EG-direktivet iaktta principen att arbetet an-&lt;br&gt;passas till arbetstagaren. Denna bestämmelse motsvaras av arbetsmil-&lt;br&gt;jölagens allmänna skyddsbestämmelser i andra och tredje kapitlen. Be-&lt;br&gt;stämmelsen föranleder således inga förändringsförslag avseende det&lt;br&gt;svenska regelsystemet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Arbetsmarknadens parter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi har konstaterat att EG-direktivet i princip inte föranleder några för-&lt;br&gt;ändringsförslag vad avser den lagreglerade arbetstiden. Arbetstidslagen&lt;br&gt;är dock dispositiv till förmån för kollektivavtal. Arbetstidslagens dis-&lt;br&gt;posivitet innebär att lagstiftaren inte sätter andra gränser än vad som&lt;br&gt;följer av arbetsmiljölagens allmänna skyddsbestämmelser för vad arbets-&lt;br&gt;marknadens parter kan avtala i kollektivavtal. EG-direktivet medför&lt;br&gt;emellertid att vissa gränser i fortsättningen måste iakttas. Detta måste&lt;br&gt;framgå av arbetstidslagen och en hänvisning bör därför göras i lagen till&lt;br&gt;EG-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknadens parter skall således ha möjlighet att även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis fritt avtala om arbetstidsfrågor, men de skall göra detta inom&lt;br&gt;EG-direktivets ramar. Partema har därvid att bedöma om de regler som&lt;br&gt;avtalas har ett skyddsvärde som minst motsvarar EG-direktivets regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Myndighetstillsyn och dispenser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om inte kollektivavtal kan slutas om avvikelser från arbetstidslagen kan&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen i vissa fall bevilja dispens. Genom dispens kan&lt;br&gt;beviljas avvikelse från en rad av lagens bestämmelser beträffande arbets-&lt;br&gt;tidens omfattning och viloperioder. Arbetarskyddsstyrelsen har fortsätt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsvis vid beviljandet av dispenser att hålla sig inom direktivets ramar.&lt;br&gt;Om ett kollektivavtal har ersatt arbetstidslagens regler om arbetstid&lt;br&gt;faller myndighetstillsynen (av lagens efterlevnad) bort. Vad gäller den&lt;br&gt;del av arbetstiden som inte är reglerad i kollektivavtal skall tillsynen i&lt;br&gt;fortsättningen även avse EG-direktivets regler i den mening att direkti-&lt;br&gt;vets lägsta godtagbara skyddsnivåer inte underskrids.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sanktioner m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om ett kollektivavtal tecknas om arbetstidsfrågor bortfaller alltså myn-&lt;br&gt;dighetstillsynen på detta område. Detta medför även att lagens sanktio-&lt;br&gt;ner bortfaller. Då vi föreslår att arbetstidslagen tillförs en bestämmelse&lt;br&gt;som säger att kollektivavtal måste hållas inom EG-direktivets ramar, bör&lt;br&gt;för att säkerställa efterlevnaden sådan föreskrift sanktioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår dels en regel som markerar att avtal eller del därav, i den&lt;br&gt;mån det innebär att regler med ett lägre skyddsvärde skall tillämpas för&lt;br&gt;arbetstagarna än vad som följer av EG-direktivet är ogiltiga. Vanligare&lt;br&gt;torde dock bli att det är tillämpningen av visst kollektivavtal i det enskil-&lt;br&gt;da fallet som förklaras ogiltigt. Vidare bör brott mot EG-direktivets&lt;br&gt;minsta godtagbara skyddsnivåer kunna medföra att skadestånd utdöms.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsekvenser av våra förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att konsekvenserna av våra förslag är mycket begränsade.&lt;br&gt;Själva avsikten med vårt arbete i denna del har ju varit att hålla föränd-&lt;br&gt;ringsförslaget till ett nödvändigt minimum. Av detta följer att våra för-&lt;br&gt;slag inte torde betyda något vad gäller jämställdheten mellan kvinnor&lt;br&gt;och män, regionalpolitiskt eller för statens utgifter. Vi skall i vårt fort-&lt;br&gt;satta arbete återkomma till konsekvenserna av olika arbetstidsförslag på&lt;br&gt;produktivitet, sysselsättning, jämställdhet, osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Arbetstidskommitténs lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om arbetstidslagen (1982:673)&lt;br&gt;dels att 1,3, 19 och 20 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en 24 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verk-&lt;br&gt;samhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstiden för minderåriga&lt;br&gt;finns ytterligare bestämmelser i 5&lt;br&gt;kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna skyddsbestämmelser vad&lt;br&gt;avser förläggning av arbetstid&lt;br&gt;finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160). Särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om arbetstiden för minder-&lt;br&gt;åriga finns i 5 kap. den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kollektivavtal som har&lt;br&gt;slutits eller godkänts av central ar-&lt;br&gt;betstagarorganisation far göras&lt;br&gt;antingen undantag från lagens&lt;br&gt;tillämpning i dess helhet eller av-&lt;br&gt;vikelser från bestämmelserna i 5&lt;br&gt;och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 -&lt;br&gt;10 §§, 12 - 14 §§ samt 15 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Vidare far&lt;br&gt;raster bytas ut mot måltidsuppehåll&lt;br&gt;genom sådana kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från 8 §, 9 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena. 10 § och 13 § far&lt;br&gt;göras även med stöd av kollekti-&lt;br&gt;vavtal som har slutits av en lokal&lt;br&gt;arbetstagarorganisation. Sådana&lt;br&gt;avvikelser gäller dock under en tid&lt;br&gt;av högst en månad, räknat från&lt;br&gt;dagen för avtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kollektivavtal som har&lt;br&gt;slutits eller godkänts av central ar-&lt;br&gt;betstagarorganisation far, under&lt;br&gt;förutsättning att avtalet inte in-&lt;br&gt;nebär att regler med ett lägre&lt;br&gt;skyddsvärde skall tillämpas för&lt;br&gt;arbetstagarna än vad som följer av&lt;br&gt;EU-rådets direktiv 93/104/EEG av&lt;br&gt;den 23 november 1993, göras&lt;br&gt;antingen undantag från lagens till-&lt;br&gt;lämpning i dess helhet eller av-&lt;br&gt;vikelser från bestämmelserna i 5&lt;br&gt;och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 -&lt;br&gt;10 §§, 12 - 14 §§ samt 15 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Vidare får&lt;br&gt;raster bytas ut mot måltidsuppehåll&lt;br&gt;genom sådana kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från 8 §, 9 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena, 10 § och 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som är bunden&lt;br&gt;av ett sådant kollektivavtal som&lt;br&gt;avses i första och andra styckena&lt;br&gt;far tillämpa avtalet även på&lt;br&gt;arbetstagare som inte är&lt;br&gt;medlemmar av den avtalsslutande&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen men&lt;br&gt;sysselsätts i arbete som avses med&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;far göras även med stöd av kollek-&lt;br&gt;tivavtal som har slutits av en lokal&lt;br&gt;arbetstagarorganisation. Sådana&lt;br&gt;avvikelser gäller dock under en tid&lt;br&gt;av högst en månad, räknat från&lt;br&gt;dagen för avtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som är bunden&lt;br&gt;av ett sådant kollektivavtal som&lt;br&gt;avses i första och andra styckena&lt;br&gt;far tillämpa avtalet även på&lt;br&gt;arbetstagare som inte är&lt;br&gt;medlemmar av den avtalsslutande&lt;br&gt;arbetstagarorganisationen men&lt;br&gt;sysselsätts i arbete som avses med&lt;br&gt;avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal är ogiltigt i den mån&lt;br&gt;det innebär att regler med ett&lt;br&gt;lägre skyddsvärde skall tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än vad som&lt;br&gt;följer av EU-rådets direktiv&lt;br&gt;93/104/EEG av den 23 november&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får Arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen, om det finns särskilda skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och&lt;br&gt;12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag&lt;br&gt;under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 tim-&lt;br&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 tim-&lt;br&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsens beslut&lt;br&gt;enligt denna paragraf för inte&lt;br&gt;innebära att regler med ett lägre&lt;br&gt;skyddsvärde skall tillämpas för&lt;br&gt;arbetstagarna än vad som följer av&lt;br&gt;EU-rådets direktiv 93/104/EEG av&lt;br&gt;den 23 november 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen och yrkes-&lt;br&gt;inspektionen skall utöva tillsyn&lt;br&gt;över efterlevnaden av denna lag&lt;br&gt;och de föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen och yrkes-&lt;br&gt;inspektionen skall utöva tillsyn&lt;br&gt;över efterlevnaden av denna lag&lt;br&gt;och de föreskrifter som meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen. Vid denna&lt;br&gt;tillsyn skall även iakttas att inte&lt;br&gt;regler med ett lägre skyddsvärde&lt;br&gt;tillämpas för arbetstagarna än vad&lt;br&gt;som följer av EU-rådets direktiv&lt;br&gt;93/104/EEG av den 23 november&lt;br&gt;1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som bryter&lt;br&gt;mot 3 § denna lag på så sätt att&lt;br&gt;avtalet innebär att regler med ett&lt;br&gt;lägre skyddsvärde skall tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än vad som&lt;br&gt;följer av EU-rådets direktiv&lt;br&gt;93/104/EEG, skall betala skade-&lt;br&gt;stånd för den förlust som uppkom-&lt;br&gt;mer och för den kränkning som&lt;br&gt;har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt, kan skade-&lt;br&gt;ståndet sättas ned eller helt falla&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över remissinstanser som avgivit&lt;br&gt;yttrande över betänkandet EG:s arbetstidsdi-&lt;br&gt;rektiv och dess konsekvenser för det svenska&lt;br&gt;regelsystemet (SOU 1995:92)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Hovrätten för&lt;br&gt;Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Riksförsäkringsverket, Socialstyrelsen, Jämställdhetsombudsmannen,&lt;br&gt;Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Arbetsgivarverket, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen,&lt;br&gt;Arbetslivsinstitutet, Arbetarskyddsstyrelsen, Arbetsdomstolen, ILO-&lt;br&gt;kommittén. Svenska Arbetsgivareföreningen, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Företagarnas riksorganisation, Landsorgani-&lt;br&gt;sationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges&lt;br&gt;Akademikers Centralorganisation och Sveriges advokatsamfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; i fråga om arbetstidslagen (1982:673)&lt;br&gt;dels att 1, 3, 19 och 20 §§ skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 24 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje verk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet där arbetstagare utför arbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetstiden för minderåriga&lt;br&gt;finns ytterligare bestämmelser i 5&lt;br&gt;kap. arbetsmiljölagen (1977:1160).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en arbetsgivares räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna skyddsbestämmelser&lt;br&gt;om förläggning av arbetstid finns i&lt;br&gt;2 kap. 1 &amp;nbsp;§ arbetsmiljölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1977:1160). Särskilda bestämmel-&lt;br&gt;ser om arbetstiden för minderåriga&lt;br&gt;finns i 5 kap. den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kollektivavtal som har&lt;br&gt;slutits eller godkänts av en central&lt;br&gt;arbetstagarorganisation far göras&lt;br&gt;antingen undantag från lagens&lt;br&gt;tillämpning i dess helhet eller av-&lt;br&gt;vikelser från bestämmelserna i 5&lt;br&gt;och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 -&lt;br&gt;10 §§, 12 - 14 §§ samt 15 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Vidare far&lt;br&gt;raster bytas ut mot måltidsuppehåll&lt;br&gt;genom sådana kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom kollektivavtal som har&lt;br&gt;slutits eller godkänts av en central&lt;br&gt;arbetstagarorganisation far göras&lt;br&gt;antingen undantag från lagens&lt;br&gt;tillämpning i dess helhet eller&lt;br&gt;avvikelser från bestämmelserna i 5&lt;br&gt;och 6 §§, 7 § andra stycket, 8 -&lt;br&gt;10 §§, 12 - 14 §§ samt 15 § andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Dessa undan-&lt;br&gt;tag eller avvikelser för göras un-&lt;br&gt;der förutsättning att avtalet inte&lt;br&gt;innebär att mindre förmånliga reg-&lt;br&gt;ler skall tillämpas för arbetstagar-&lt;br&gt;na än vad som följer av rådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Jfr rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetstidens för-&lt;br&gt;läggning i vissa avseenden (EGT nr L 307, 13.12.1993’, s. 18, Celex&lt;br&gt;393L0104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktiv 93/104/EG av den 23 no- Prop. 1995/96:162&lt;br&gt;vember 1993 om arbetstidens för- Bilaga 4&lt;br&gt;läggning i vissa avseenden.&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Vidare far raster bytas ut mot mål-&lt;br&gt;tidsuppehåll genom sådana kol-&lt;br&gt;lektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och 13 § far&lt;br&gt;göras även med stöd av kollektivavtal som har slutits av en lokal arbets-&lt;br&gt;tagarorganisation. Sådana avvikelser gäller dock under en tid av högst en&lt;br&gt;månad, räknat från dagen för avtalets ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som avses i&lt;br&gt;första och andra styckena far tillämpa avtalet även på arbetstagare som&lt;br&gt;inte är medlemmar av den avtalsslutande arbetstagarorganisationen men&lt;br&gt;sysselsätts i arbete som avses med avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal är ogiltigt i den ut-&lt;br&gt;sträckning det innebär att mindre&lt;br&gt;förmånliga regler skall tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än vad som&lt;br&gt;följer av rådets direktiv&lt;br&gt;93/104/EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas far Arbetarskyddsstyrel-&lt;br&gt;sen, om det finns särskilda skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. medge undantag från 8 § vad avser begränsningen av övertidsuttag&lt;br&gt;under en tid av fyra veckor eller under en kalendermånad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst 150 tim-&lt;br&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150 tim-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mar under ett kalenderår,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. medge avvikelse från 13 och 14 §§ samt 15 § andra och tredje&lt;br&gt;styckena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsens beslut&lt;br&gt;enligt denna paragraf får inte&lt;br&gt;innebära att mindre förmånliga&lt;br&gt;regler skall tillämpas för arbetsta-&lt;br&gt;garna än vad som följer av rådets&lt;br&gt;direktiv 93/104/EG. Detta gäller&lt;br&gt;även tillstånd enligt 9 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 307, 13.12.1993, s. 18 (Celex 393L0104).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen och yrkes-&lt;br&gt;inspektionen skall utöva tillsyn&lt;br&gt;över efterlevnaden av denna lag&lt;br&gt;och de föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;med stöd av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen och yrkes-&lt;br&gt;inspektionen skall utöva tillsyn&lt;br&gt;över efterlevnaden av denna lag&lt;br&gt;och de föreskrifter som meddelas&lt;br&gt;med stöd av lagen. Vid denna&lt;br&gt;tillsyn skall även iakttas att inte&lt;br&gt;mindre förmånliga regler tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än vad som&lt;br&gt;följer av rådets direktiv&lt;br&gt;93/104/EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En arbetsgivare som bryter mot&lt;br&gt;3 § denna lag på så sätt att avtalet&lt;br&gt;innebär att mindre förmånliga&lt;br&gt;regler skall tillämpas för arbets-&lt;br&gt;tagarna än vad som följer av rå-&lt;br&gt;dets direktiv 93/104/EG, skall&lt;br&gt;betala skadestånd for den förlust&lt;br&gt;som uppkommer och för den&lt;br&gt;kränkning som har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt, kan skade-&lt;br&gt;ståndet sättas ned eller helt falla&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 23 november 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1986:56.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Staffan Magnusson, f.d. presidenten i Försäk-&lt;br&gt;ringsöverdomstolen Leif Ekberg, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 8 februari 1996 (Arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag&lt;br&gt;till lag om ändring i arbetstidslagen (1982:673).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Inga Åker-&lt;br&gt;lund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 3 § första stycket i dess nuvarande lydelse far genom kollektivav-&lt;br&gt;tal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation&lt;br&gt;göras antingen undantag från lagens tillämpning i dess helhet eller av-&lt;br&gt;vikelser från vissa angivna lagrum. I 3 § andra stycket finns bestämmel-&lt;br&gt;ser om att avvikelser från vissa lagrum far göras även med stöd av kol-&lt;br&gt;lektivavtal som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att det i första stycket förs in en bestämmelse om&lt;br&gt;s.k. EG-spärr. Bestämmelsen innebär att undantag eller avvikelser i&lt;br&gt;kollektivavtal far göras endast under förutsättning att avtalet inte innebär&lt;br&gt;att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än vad som&lt;br&gt;följer av EG:s arbetstidsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening föranleder den föreslagna bestämmelsen vissa&lt;br&gt;invändningar. Det får förutsättas att det i en del fall kan bli svårt att&lt;br&gt;avgöra om ett kollektivavtal innebär mindre förmånliga regler än EG-&lt;br&gt;direktivet. Bestämmelsen kan därför leda till osäkerhet för arbetsmark-&lt;br&gt;nadens parter vid slutande av kollektivavtal. Synpunkter av detta slag&lt;br&gt;har förts fram vid remissbehandlingen av det utredningsförslag som&lt;br&gt;ligger till grund för lagrådsremissen. Såvitt framgår av remissprotokollet&lt;br&gt;har emellertid de centrala organisationerna på arbetsmarknaden inte&lt;br&gt;motsatt sig den föreslagna lösningen. Med beaktande härav anser Lagrå-&lt;br&gt;det att den ifrågavarande bestämmelsen bör kunna godtas, åtminstone i&lt;br&gt;avvaktan på den totala översyn av arbetstidslagen som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet förordar emellertid att bestämmelsen om EG-spärr tas in i&lt;br&gt;fjärde stycket i 3 § och samordnas med den regel om ogiltighet som&lt;br&gt;enligt lagrådsremissen skall placeras där. På det sättet klargörs bl.a. att&lt;br&gt;EG-spärren gäller också beträffande sådana avtal som avses i 3 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 3 § fjärde stycket far följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Undantag och avvikelser från lagen enligt denna paragraf far&lt;br&gt;göras endast under förutsättning att de inte innebär att mindre för-&lt;br&gt;månliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än som följer av&lt;br&gt;rådets direktiv 93/104/EG av den 23 november 1993 om arbetsti-&lt;br&gt;dens förläggning i vissa avseenden. Ett avtal är ogiltigt i den ut-&lt;br&gt;sträckning det innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas&lt;br&gt;för arbetstagarna än som följer av direktivet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet konstaterar att det valda tillvägagångssättet vid genomföran-&lt;br&gt;det av direktivet innebär att direktivets bestämmelser inte i sin helhet&lt;br&gt;kommer att gälla som svensk lag. I 20 S föreslås en ny andra mening&lt;br&gt;enligt vilken Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen vid sin till-&lt;br&gt;syn skall iaktta att inte mindre förmånliga regler tillämpas för arbets-&lt;br&gt;tagarna än som följer av direktivet. Eftersom direktivets bestämmelser,&lt;br&gt;till den del de inte införts i svensk rätt, inte heller är direkt tillämpliga&lt;br&gt;här, torde Arbetarskyddsstyrelsens och yrkesinspektionens tillsyn rent&lt;br&gt;formellt inte kunna omfatta mer än som redan följer av paragrafens&lt;br&gt;första mening, nämligen efterlevnaden av arbetstidslagen och de före-&lt;br&gt;skrifter som meddelas med stöd av lagen. Enligt vad som anförs i re-&lt;br&gt;missprotokollet är emellertid syftet med den föreslagna regeln framför&lt;br&gt;allt att erinra tillsynsmyndigheten om att tolkningen och tillämpningen&lt;br&gt;av lagen i de avseenden, i vilka bestämmelserna är mindre precisa än&lt;br&gt;direktivets, skall ske utifrån direktivets perspektiv. Detta syfte torde&lt;br&gt;kunna tillgodoses utan en uttrycklig bestämmelse i lagen. Lagrådet för-&lt;br&gt;ordar därför att någon ändring inte görs i 20 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en föreslagen ny paragraf, 24 a S. införs en skadeståndsskyldighet för&lt;br&gt;arbetsgivare som bryter mot 3 § arbetstidslagen på så sätt att avtalet&lt;br&gt;innebär att mindre förmånliga regler skall tillämpas för arbetstagarna än&lt;br&gt;som följer av EG-direktivet. Innebörden av denna bestämmelse är inte&lt;br&gt;helt klar. Av 3 § fjärde stycket framgår att ett kollektivavtal är ogiltigt i&lt;br&gt;den mån det strider mot EG-spärren. Bestämmelsen om skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet synes ta sikte på arbetsgivare som tillämpar ett avtal som strider&lt;br&gt;mot EG-spärren trots att avtalet är ogiltigt eller innan det har konstate-&lt;br&gt;rats att det inte är gällande. Med hänsyn bl.a. till att det i många fall kan&lt;br&gt;vara svårt för en enskild arbetsgivare att avgöra om ett träffat kollektiv-&lt;br&gt;avtal strider mot EG-spärren eller ej, framstår regeln om skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet som tämligen långtgående. Det föreslås visserligen att det i&lt;br&gt;andra stycket i 24 a § skall föras in en regel om att skadeståndet skall&lt;br&gt;sättas ned eller helt falla bort, om det är skäligt. Även med denna möj-&lt;br&gt;lighet till nedsättning eller eftergift kan det emellertid enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening ifrågasättas om skadeståndsbestämmelsen är motiverad. Om&lt;br&gt;bestämmelsen behålls, bör den i varje fall formuleras om, så att innebör-&lt;br&gt;den blir tydligare. Den kan lämpligen ges följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett kollek-&lt;br&gt;tivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala skadestånd&lt;br&gt;för den förlust som uppkommer och för den kränkning som skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla bort.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DIREKTIV 93/104/EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 23 november 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om arbetstidens förläggning i vissa avseenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT&lt;br&gt;DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel II8a i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag',&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samarbete med Europaparlamentet&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 118a i fördraget föreskriver att rådet genom direktiv&lt;br&gt;skall anta minimikrav för att främja förbättringar, särskilt&lt;br&gt;inom arbetsmiljöområdet, för att trygga bättre hälsa och&lt;br&gt;säkerhet för arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 118a bör dessa direktiv inte innebära&lt;br&gt;administrativa, finansiella eller lagstiftande regler som&lt;br&gt;hämmar skapandet och utvecklingen av små och medelstora&lt;br&gt;företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder&lt;br&gt;för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och&lt;br&gt;hälsa i arbetet&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; är fullt tillämpligt på de områden som omfattas&lt;br&gt;av detta direktiv utan att det påverkar strängare eller mer&lt;br&gt;detaljerade bestämmelser i detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 gemenskapens avtal om arbetstagarnas grundläggande sociala&lt;br&gt;rättigheter som antogs av de 11 medlemsstaternas&lt;br&gt;statsöverhuvuden vid Europeiska rådets möte i Strasbourg den&lt;br&gt;9 december 1989, särskilt punkt 7 första stycket, punkt 8 och&lt;br&gt;punkt 19 första stycket, fastställdes att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'7. Genomförandet av den inre marknaden måste leda&lt;br&gt;till förbättringar i levnads- och arbetsförhållanden för&lt;br&gt;arbetstagare inom gemenskapen. Denna process bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'EGT nr C 254. 9.10.1990, s. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;!&lt;/sup&gt;EGTnrC 72. 18.3.1991. s. 95,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och beslut av den 27 oktober 1993 (ännu inte offentliggjort i&lt;br&gt;Europeiska Gemenskapernas Officiella Tidning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;J&lt;/sup&gt;EGT nr C 60. 8.3.1991. s. 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'EGT nr L 183. 29.6.1989, s. 1.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara resultatet av en tillnärmning av förhållandena&lt;br&gt;samtidigt som förbättringar görs, särskilt beträffande&lt;br&gt;arbetstidens längd och förläggning och beträffande andra&lt;br&gt;anställningsformer än tillsvidareanställning, såsom&lt;br&gt;exempelvis tidsbegränsad anställning, deltidsanställning,&lt;br&gt;tillfällig anställning och säsongsanställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Varje arbetstagare i gemenskapen skall ha rätt till en&lt;br&gt;viloperiod varje vecka och till en årlig betald semester&lt;br&gt;vars längd gradvis bör harmoniseras i enlighet med&lt;br&gt;nationell praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Varje arbetstagare skall åtnjuta godtagbara&lt;br&gt;säkerhets- och hälsoförhållanden på sin arbetsplats.&lt;br&gt;Lämpliga åtgärder skall vidtas för att uppnå en större&lt;br&gt;harmonisering av förhållandena på detta område&lt;br&gt;samtidigt som förbättringar uppnås.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetstagarnas säkerhet, hygien och hälsa på arbetsplatsen är&lt;br&gt;en mål som inte bör vara underkastat rent ekonomiska hänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv är en konkret åtgärd i syfte att införa en social&lt;br&gt;dimension på den inre marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att föreskriva minimikrav för arbetstidens förläggning&lt;br&gt;kommer sannolikt att förbättra arbetsförhållandena för&lt;br&gt;gemenskapens arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att trygga hälsa och säkerhet för arbetstagare inom&lt;br&gt;gemenskapen bör arbetstagarna ges dygnsvila, veckovila och&lt;br&gt;semester av en viss minsta längd samt tillräckliga raster. I&lt;br&gt;detta sammanhang är det även nödvändigt att sätta en övre&lt;br&gt;gräns för veckoarbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsyn bör tas till Internationella arbetsorganisationens (ILO)&lt;br&gt;principer när det gäller arbetstidens förläggning, inklusive&lt;br&gt;avseende nattarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande veckovilan bör rimlig hänsyn tas till olika&lt;br&gt;kulturella, etniska, religiösa och andra faktorer i&lt;br&gt;medlemsstaterna. Det står varje medlemsstat helt fritt att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393LO1O4/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgöra huruvida söndagen skall omfattas av veckovilan. och&lt;br&gt;i så fall i vilken utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning har visat att människokroppen nattetid är känsligare&lt;br&gt;för störningar och även för vissa betungande former av&lt;br&gt;arbetsorganisation och att långa perioder av nattarbete kan&lt;br&gt;vara hälsovådliga för arbetstagare och äventyra säkerheten på&lt;br&gt;arbetsplatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett behov av att begränsa arbetstidens längd vid&lt;br&gt;perioder av nattarbete, inklusive övertid, och att se till att&lt;br&gt;arbetsgivare som regelbundet sysselsätter nattarbetande&lt;br&gt;anmäler det till de behöriga myndigheterna om dessa begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att nattarbetande har rätt till en kostnadsfri&lt;br&gt;hälsoundersökning innan de börjar anställningen och därefter&lt;br&gt;till regelbundna hälsoundersökningar och att de snarast möjligt&lt;br&gt;omplaceras till lämpligt dagarbete om de har probolem med&lt;br&gt;hälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Natt- och skiftarbetandes situation kräver an nivån på säkerhet&lt;br&gt;och hälsoskydd anpassas till arbetets art och an&lt;br&gt;skyddsåtgärder, förebyggande åtgärder och resurser är&lt;br&gt;effektiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa arbetsförhållanden kan ha en skadlig inverkan på&lt;br&gt;arbetstagarnas hälsa och säkerhet. Arbete som organiseras&lt;br&gt;enligt en viss rytm bör ta hänsyn till den allmänna principen&lt;br&gt;om an anpassa arbetet till arbetstagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda art kan det vara&lt;br&gt;nödvändigt an vidu speciella åtgärder beträffande&lt;br&gt;förläggningen av arbetstiden inom vissa områden och&lt;br&gt;verksamheter som inte omfanas av dena direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn ull an arbetstidens förläggning anugligen medför&lt;br&gt;problem inom föreugen verkar det önskvärt att tillåu&lt;br&gt;flexibilitet vid tillämpningen av vissa bestämmelser i dena&lt;br&gt;direktiv samtidigt som man tryggar efterlevnaden av&lt;br&gt;principerna om arbetsugamas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt an tillåu an vissa bestämmelser beroende&lt;br&gt;på omständigheterna i ensuka fall får bli föremål för&lt;br&gt;avvikande tillämpningar av medlemssutema eller av&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter. Som allmän regel vid en avvikande&lt;br&gt;tillämpning bör de berörda arbetsugama ges motsvarande&lt;br&gt;kompensationsledighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÄCKVIDD OCH DEFINITIONER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamål och räckvidd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;I detta direktiv föreskrivs minimikrav på säkerhet och&lt;br&gt;hälsa vid förläggningen av arbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dena direktiv är tillämpligt på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;minimitider för dygnsvila, veckovila och årlig semester,&lt;br&gt;vidare på raster och begränsning av veckoarbetstiden,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vissa former av nattarbete, skiftarbete och arbetsrytm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Detta direktiv skall tillämpas inom alla arbetsområden,&lt;br&gt;såväl offentliga som privau, i den betydelse som avses i&lt;br&gt;artikel 2 i direktiv 89/391/EEG uun att det påverkar&lt;br&gt;tillämpningen av artikel 17 i det här direktivet, med undanUg&lt;br&gt;för luft-, järnvägs-, väg- och sjötransporter, havsfiske liksom&lt;br&gt;annat arbete till sjöss samt det arbete som utförs av läkare&lt;br&gt;under utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bestämmelserna i direktiv 89/391/EEG är fullt&lt;br&gt;tillämpliga på de fall som avses i punkt 2 uun an det påverkar&lt;br&gt;strängare eller mer deuljerade bestämmelser i det här&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv används följande beteckningar med de&lt;br&gt;betydelser som här anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;arbetstid: alltid i enlighet med nationell lagstiftning eller&lt;br&gt;praxis då arbetsugaren står till arbetsgivarens&lt;br&gt;förfogande samt därvid utför aktiviteter eller uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;viloperiod: varje period som inte är arbetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;natt: varje period om minst sju timmar, besUmd enligt&lt;br&gt;nationell lagstiftning, som omfattar perioden mellan&lt;br&gt;midnatt och 05.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nanarbetande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) varje arbetsugare som normalt utför minst tre&lt;br&gt;timmar av sitt dagliga arbete nattetid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) varje arbetstagare som troligen kommer att&lt;br&gt;fullgöra en viss del av sin årsarbetstid nattetid;&lt;br&gt;denna del bestäms av den berörda&lt;br&gt;medlemsstaten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;genom nationell lagstiftning efter samråd&lt;br&gt;med arbetsmarknadens parter, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;genom kollektivavtal på nationell eller&lt;br&gt;regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skiftarbete: varje metod att dela in arbetet i skift&lt;br&gt;varigenom arbetstagare avlöser varandra vid samma&lt;br&gt;arbetsplatser enligt en viss arbetsgång, även då denna är&lt;br&gt;roterande; skiften kan vara kontinuerliga eller&lt;br&gt;diskontinuerliga; metoden kan medföra att arbetstagare&lt;br&gt;måste arbeta vid olika tider under en given period av&lt;br&gt;dagar eller veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skiftarbetare: varje arbetstagare vars arbetsschema ingår&lt;br&gt;i skiftarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT H&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MINIMIPERIODER FÖR VILA - ANDRA&lt;br&gt;BESTÄMMELSER OM ARBETSTIDENS&lt;br&gt;FÖRLÄGGNING&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dygnsvila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till att varje arbetstagare får minst 11 timmars&lt;br&gt;sammanhängande ledighet per 24-timmarsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Raster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till att varje arbetstagare — då arbetsdagen är längre än sex&lt;br&gt;timmar — får en rast. Den närmare utformningen, däribland&lt;br&gt;rastens längd och på vilka villkor den ges, skall fastställas i&lt;br&gt;kollektivavtal eller, då detta inte lyckas, genom nationell&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Veckovila&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till att varje arbetstagare under varje period om sju dagar får&lt;br&gt;minst 24 timmars sammanhängande ledighet plus den 11&lt;br&gt;timmars dygnsvila som avses i artikel 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den minimitid för vila som avses i första stycket skall i&lt;br&gt;princip omfatta söndag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om sakliga, tekniska eller arbetsorganisatoriska förhållanden&lt;br&gt;berättigar det får en ledighet om minst 24 timmar tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsning av veckoarbetstiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att&lt;br&gt;åstadkomma att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;veckoarbetstiden begränsas genom lagar och andra&lt;br&gt;författningar eller genom kollektivavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den genomsnittliga arbetstiden under varje&lt;br&gt;sjudagarsperiod inklusive övertid inte överstiger 48&lt;br&gt;timmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arlig semester&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att se till att varje arbetstagare får en årlig betald semester om&lt;br&gt;minst fyra veckor i enlighet med vad som föreskrivs genom&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller praxis angående rätten till och&lt;br&gt;beviljandet av en sådan semester.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den årliga semestern får inte utbytas mot kontant&lt;br&gt;ersättning, utom då anställningen avslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT ni&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NATTARBETE - SKIFTARBETE - ARBETSRYTM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nattarbetets längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den normala arbetstiden för nattarbetande inte överstiger&lt;br&gt;ett genomsnitt av åtta timmar under varje 24-&lt;br&gt;timmarsperiod,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller&lt;br&gt;stor fysisk eller mental ansträngning inte arbetar mer än&lt;br&gt;ätta timmar inom en 24-timmarsperiod när de utför&lt;br&gt;nattarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tillämpningen av ovanstående skall arbete som&lt;br&gt;innebär särskilda risker eller stor fysisk eller mental&lt;br&gt;ansträngning definieras genom nationell lagstiftning eller&lt;br&gt;praxis eller genom kollektivavtal, med hänsyn tagen till&lt;br&gt;nattarbetets särskilda konsekvenser och risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsoundersökning och omplacering av nattarbetande till&lt;br&gt;dagarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd av hälsa och säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidtade åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nattarbetande och skiftarbetare har ett hälso- och&lt;br&gt;säkerhetsskydd som motsvarar arten av deras arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skyddsåtgärder och skyddsanordningar för nattarbetande&lt;br&gt;och skiftarbetande motsvarar dem som finns för andra&lt;br&gt;arbetstagare och att dessa är tillgängliga alla tider på&lt;br&gt;dygnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för&lt;br&gt;att se till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;nattarbetande har rätt till en fri hälsoundersökning innan&lt;br&gt;de börjar anställningen och därefter till regelbundna&lt;br&gt;hälsoundersökningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;nattarbetande som har hälsoproblem som kan visas bero&lt;br&gt;på nattarbetet om det är möjligt omplaceras till lämpligt&lt;br&gt;dagarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den kostnadsfria hälsoundersökning som avses i punkt&lt;br&gt;1 a skall omfattas av lagstadgad tystnadsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den kostnadsfria hälsoundersökning som avses i punkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a får utföras inom den offentliga sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantier för nattarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får för vissa kategorier av nattarbetande&lt;br&gt;meddela särskilda regler enligt villkor som fastställs genom&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller praxis, när det gäller arbetstagare&lt;br&gt;som riskerar hälsa eller säkerhet genom sitt nattarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälan om regelbunden sysselsättning av nattarbetande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som behövs för att se&lt;br&gt;till an arbetsgivare som regelbundet sysselsäner nattarbetande&lt;br&gt;anmäler detta till de behöriga myndigheterna om dessa begär&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsrytm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vidu de åtgärder som behövs for att se&lt;br&gt;till att en arbetsgivare som avser att organisera arbetet enligt&lt;br&gt;en viss rytm ur hänsyn till den allmänna principen om att&lt;br&gt;anpassa arbetet till arbetsugaren, särskilt i syfte att lindra&lt;br&gt;effekterna av monotona arbetsuppgifter och arbete i ett i&lt;br&gt;förväg fastställt tempo beroende på arbetets art. Arbetsgivaren&lt;br&gt;skall även U hänsyn till kraven på hälsa och säkerhet, särskilt&lt;br&gt;beträffande avbrott under arbetstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AVSNITT IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄNNA BESTÄMMELSER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer detaljerade gemenskapsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i detta direktiv skall inte tillämpas när andra&lt;br&gt;gemenskapsbestämmelser innehåller mer deuljerade krav&lt;br&gt;beträffande vissa yrken eller arbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gynnsammare bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv skall inte påverka medlemssutemas rätt att&lt;br&gt;tillämpa eller införa författningsbestämmelser eller en&lt;br&gt;administrativ praxis som bättre skyddar arbetsugamas hälsa&lt;br&gt;och säkerhet eller underlättar eller tillåter tillämpningen av&lt;br&gt;kollektivavui som bättre skyddar arbetsugamas hälsa och&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkningsperioder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får föreskriva följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;artikel&amp;nbsp;&amp;nbsp;5&amp;nbsp;&amp;nbsp;(veckovila):&amp;nbsp;&amp;nbsp;En&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beräkningsperiod som inte överstiger 14 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För&amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpningen&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&amp;nbsp;&amp;nbsp;artikel&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&amp;nbsp;&amp;nbsp;(begränsning&amp;nbsp;&amp;nbsp;av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckoarbetstiden): En beräkningsperiod som inte&lt;br&gt;överstiger fyra månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De perioder av årlig betald semester som beviljas i&lt;br&gt;enlighet med artikel 7 liksom även sjukfrånvaro skall&lt;br&gt;inte inkluderas eller skall vara neutrala vid beräkningen&lt;br&gt;av genomsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;För tillämpningen av artikel 8 (nattarbetets längd): En&lt;br&gt;beräkningsperiod som bestäms efter samråd med&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter på nationell eller regional nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den veckovila på minst 24 timmar som avses i&lt;br&gt;artikel 5 faller inom nyssnämnda period skall den inte&lt;br&gt;inkluderas vid beräkningen av genomsnittet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Med iakttagande av de allmänna principerna för&lt;br&gt;arbetstagarnas hälsa och säkerhet får medlemsstaterna göra&lt;br&gt;avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 6, 8 eller 16. Avvikelser får&lt;br&gt;göras när — med hänsyn till det aktuella arbetets särskilda art&lt;br&gt;— arbetstidens längd inte mäts eller bestäms i förväg eller kan&lt;br&gt;bestämmas av arbetstagarna själva. Detta gäller särskilt&lt;br&gt;beträffande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;företagsledare eller andra personer med självständiga&lt;br&gt;beslutsbefogenheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;anställda i familjeföretag, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;arbetstagare som tjänstgör vid religiösa ceremonier i&lt;br&gt;kyrkor och religiösa samfund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avvikelser får fastställas genom lagstiftning eller andra&lt;br&gt;författningsbestämmelser eller genom kollektivavtal under&lt;br&gt;förutsättning att de berörda arbetstagarna ges motsvarande&lt;br&gt;kompensationsledighet eller — i undantagsfall när det av&lt;br&gt;objektiva skäl inte är möjligt att bevilja sådan&lt;br&gt;kompensationsledighet — att arbetstagarna erbjuds lämpligt&lt;br&gt;skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16 får göras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) i fråga om långt avstånd mellan arbetstagarens bostad&lt;br&gt;och arbetsplats eller då arbetstagarens olika arbetsplatser&lt;br&gt;ligger långt ifrån varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i fråga om säkerhets- och övervakningsarbeten när&lt;br&gt;permanent närvaro krävs för att skydda egendom eller&lt;br&gt;personer, särskilt i fråga om säkerhetsvakter,&lt;br&gt;vaktmästare eller vaktbolag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;i fråga om arbeten som kräver en kontinuitet i servicen&lt;br&gt;eller produktionen, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;service i form av reception, behandling eller vård&lt;br&gt;på sjukhus och liknande inrättningar, institutioner&lt;br&gt;eller fängelser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;hamn- eller flygplatsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) press, radio, television, filmproduktion, post- och&lt;br&gt;telekommunikationer, ambulans, brand- och&lt;br&gt;civilförsvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iv) produktion och distribution av gas, vatten och el,&lt;br&gt;sophämtning och sopförbränningsanläggningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;v) &amp;nbsp;industrier i vilka arbetet inte kan avbrytas av&lt;br&gt;tekniska skäl,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vi) forsknings- och utvecklingsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vii) jordbruk;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;på områden inom vilka det förekommer förutsägbara&lt;br&gt;arbetstoppar, särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;jordbruk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) &amp;nbsp;turism,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;iii) &amp;nbsp;postservice.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16 får göras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;under de omständigheter som beskrivs i artikel 5.4&lt;br&gt;i direktiv 89/391/EEG,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;vid olycksfall eller då risken för olycksfall är&lt;br&gt;överhängande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avvikelser från artiklarna 3 och 5 får göras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;i fråga om skiftarbete varje gång ett nytt skift går&lt;br&gt;på och inte kan ta en dygnsvila eller veckovila&lt;br&gt;mellan slutet av ett skift och början av nästa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;i fråga om arbete som delas upp i perioder under&lt;br&gt;dagens lopp, särskilt städarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Avvikelser får göras från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16&lt;br&gt;genom kollektivavtal på nationell eller regional nivå eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom kollektivavtal pä en lägre nivå om det tillåts genom&lt;br&gt;sådana avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som saknar ett system för kollektivavtal på&lt;br&gt;nationell eller regional nivå i de fall som omfattas av detta&lt;br&gt;direktiv, och vidare de medlemsstater som för detta ändamål&lt;br&gt;har en särskild lagstiftning får inom ramen for sådan&lt;br&gt;lagstiftning — i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— tillåta avvikelser från artiklarna 3, 4, 5, 8 och 16. Detta får&lt;br&gt;ske genom kollektivavtal på lämplig nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De avvikelser som avses i första och andra styckena skall&lt;br&gt;tillåtas på villkor att motsvarande kompensationsledighet&lt;br&gt;beviljas de berörda arbetstagarna eller — i undantagsfall, när&lt;br&gt;det inte är möjligt att bevilja sådan ledighet av objektiva skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— att de berörda arbetstagarna ges lämpligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna får föreskriva om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;hur arbetsmarknadens parter skall tillämpa denna punkt,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;tillämpningen av de bestämmelser i kollektivavtal som&lt;br&gt;sluts i enlighet med detta stycke på andra arbetstagare&lt;br&gt;i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Den möjlighet att göra avvikelser från artikel 16.2 som&lt;br&gt;föreskrivs i andra stycket, punkterna 2.1 och 2.2 och artikel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 får inte leda till en längre beräkningsperiod än sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under iakttagande av de allmänna principerna om skyddet av&lt;br&gt;arbetstagarnas hälsa och säkerhet skall dock medlemsstaterna&lt;br&gt;ha möjlighet att — av sakliga, tekniska eller&lt;br&gt;arbetsorganisatoriska skäl — tillåta kollektivavtal om&lt;br&gt;beräkningsperioder som inte överstiger 12 månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före utgången av en period om sju år från den dag som anges&lt;br&gt;i artikel 18.1 a skall rådet på förslag från kommissionen,&lt;br&gt;åtföljt av en utvärdering, på nytt granska bestämmelserna i&lt;br&gt;denna punkt och besluta om ett lämpligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. a) Medlemsstaterna skall anta de lagar och andra&lt;br&gt;författningar som är nödvändiga för att följa detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direktiv senast den 23 november 1996 eller se till att&lt;br&gt;arbetsmarknadens parter senast den dagen genom&lt;br&gt;överenskommelse fastställer de nödvändiga bestämmelserna&lt;br&gt;varvid medlemsstaterna skall se till att de alltid kan garantera&lt;br&gt;att direktivets bestämmelser efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) i) En medlemsstat skall dock ha möjlighet att inte&lt;br&gt;tillämpa artikel 6 varvid medlemsstaten dock&lt;br&gt;skall respektera de allmänna principerna om&lt;br&gt;skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och&lt;br&gt;vidta de åtgärder som behövs för att se till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;ingen arbetsgivare kräver att en arbetstagare arbetar&lt;br&gt;mer än 48 timmar under en period om sju dagar,&lt;br&gt;beräknad som ett genomsnitt för den&lt;br&gt;beräkningssperiod som avses i artikel 16.2, såvida&lt;br&gt;han inte först har fått arbetstagarens medgivande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;ingen arbetstagare tillfogas skada av sin&lt;br&gt;arbetsgivare på grund av att han inte är beredd att&lt;br&gt;ge sitt samtycke att utföra sådant arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;arbetsgivaren för aktuella noteringar om alla&lt;br&gt;arbetstagare som utför sådant arbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;att noteringarna ställs&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;till de behöriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheternas förfogande och att dessa — av skäl&lt;br&gt;som rör arbetstagarnas hälsa eller säkerhet — kan&lt;br&gt;förbjuda eller begränsa möjligheten att överskrida&lt;br&gt;begränsningen av veckoarbetstiden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;arbetsgivaren på begäran ger de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna information om fall då arbetstagare&lt;br&gt;har gått med på att utföra arbete som överskrider&lt;br&gt;48 timmar under en period om sju dagar, beräknad&lt;br&gt;som ett genomsnitt under den beräkningsperiod som&lt;br&gt;avses i artikel 16.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före utgången av en period om sju år från den dag som&lt;br&gt;avses i a skall rådet på förslag från kommissionen,&lt;br&gt;åtföljt av en utvärdering, på nytt granska&lt;br&gt;bestämmelserna i punkt i och besluta om ett lämpligt&lt;br&gt;förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) På samma sätt skall medlemsstaterna ha möjlighet&lt;br&gt;att i fråga om tillämpningen av artikel 7 utnyttja en&lt;br&gt;övergångsperiod som inte överstiger tre år från den&lt;br&gt;dag som avses i a. under förutsättning att under&lt;br&gt;övergångsperioden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;393L0104/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 307/24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.12.93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;varje arbetstagare får tre veckors årlig betald&lt;br&gt;semester i enlighet med de villkor som föreskrivs&lt;br&gt;for rätten till och beviljandet av semester genom&lt;br&gt;nationell lagstiftning eller praxis, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;treveckorsperioden av årlig betald semester inte&lt;br&gt;utbyts mot kontant ersättning, utom när&lt;br&gt;anställningen upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) Medlemsstaterna skall genast anmäla detta till&lt;br&gt;kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses&lt;br&gt;i punkt 1 skall dessa innehålla en hänvisning till detta direktiv&lt;br&gt;eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs.&lt;br&gt;Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall&lt;br&gt;varje medlemsstat själv utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utan att det påverkar medlemsstaternas rätt att med&lt;br&gt;hänsyn till förändrade omständigheter anta olika bestämmelser&lt;br&gt;inom arbetstidens område, så länge de minimikrav som&lt;br&gt;föreskrivs i detta direktiv följs, skall tillämpningen av detta&lt;br&gt;direktiv inte utgöra skäl att sänka den allmänna nivån för det&lt;br&gt;skydd som erbjuds arbetstagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna&lt;br&gt;texterna till bestämmelser i nationell lagstiftning som redan&lt;br&gt;antagits eller skall antas inom det område som omfattas av&lt;br&gt;detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Medlemsstaterna skall vart femte år till kommissionen&lt;br&gt;inge en rapport om den praktiska tillämpningen av&lt;br&gt;bestämmelserna i detta direktiv med bifogande av synpunkter&lt;br&gt;från arbetsmarknadens parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall informera Europaparlamentet, rådet,&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommittén och Rådgivande&lt;br&gt;kommittén för arbetarskyddsfrågor om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Vart femte år skall kommissionen till&lt;br&gt;Europaparlamentet, rådet och Ekonomiska och sociala&lt;br&gt;kommittén avge en rapport om tillämpningen av detta direktiv&lt;br&gt;med hänsyn till punkt 1, 2, 3, 4 och 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 23 november 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M. SMET&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No L 307/1H&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officini Journal of the Europcan Communitics&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03162/prop_199596__162-1.png" style="width:84pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;COUNCII. DIRF.CnVE 93/104/EC&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;of 23 November 1993&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;conccrning ccrtain aspeets of the organizmion of working lime&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;THE COUNCII. OE THE EUROPEAN UNION.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ilaving regard to the Trenty cstablishing the Europcan&lt;br&gt;Community, and in partieular Artide 118a thereof,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ilaving regard to the proposal from the Commission (’).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;In coopcrauon with the Europcan Parliament (&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Having regard to the opinion of the Economic and Social&lt;br&gt;Committce (&lt;sup&gt;J&lt;/sup&gt;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas Artide II 8a of the Treaty provides that the&lt;br&gt;Council shall adopr, hy mcans of directives, minimum&lt;br&gt;requiremcnrs for encouraging improvements, cspecially in&lt;br&gt;the working environment, to ensurc a better levd of&lt;br&gt;protection of the safety and health of workers;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, under the terms of that Artide, those directives&lt;br&gt;are to avoid imposing administrative, financial and legal&lt;br&gt;consrraints in a way which would hold back the ereation&lt;br&gt;and dcvclopment of small and mediunvsizcd&lt;br&gt;undertakings;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the provisions of Coundl Dircctive 89/39 l/EEC&lt;br&gt;of 12 June 1989 on the introduetion of mcasures to&lt;br&gt;cncouragc improvements in the safety and health of&lt;br&gt;workers at work (&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;) are fully applicable to the areas&lt;br&gt;covcrcd by this Dircctive without prcjudicc to morc&lt;br&gt;stringent and/or spccific provisions containcd therein;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the Community Charter of the Fundamental&lt;br&gt;Social Rights of Workers, adopted at the mccting of the&lt;br&gt;Europcan Council held at Strasbourg on 9 December&lt;br&gt;1989 by the Heads of State or of Government of&lt;br&gt;11 Member States, and in partieular points 7, first&lt;br&gt;subparagraph, 8 and 19, first subparagraph, thereof,&lt;br&gt;declarcd that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;*7. The completion of the internal market must lead&lt;br&gt;to an improvement in the living and working&lt;br&gt;conditions of workers in the Europcan Community.&lt;br&gt;This process must result from an approximation of&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(') OJ No C 254. 9. 10. 1990. &lt;sub&gt;P&lt;/sub&gt;. 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(•) OJ No C 72. 18. 3. 1991. p. 95;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;and Dedsion of 27 Oetober 1993 (not vet puhlhhcd in the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journjl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(»I OJ No C 60. 8. 3. 1991. p. 26.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(*) OJ No L 183, 29. 6. 1989. p. I.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t hese conditions while the improvement is being&lt;br&gt;maintained, as regards in partieular the duration and&lt;br&gt;orgnnization of working time and forms of&lt;br&gt;employment other than open-ended contracts, such as&lt;br&gt;fixed-term contracts, part-time working, temporary&lt;br&gt;work and scasonal work.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Every worker in the Europcan Community shall&lt;br&gt;ha ve a right to a wcckly rest period and to annual&lt;br&gt;paid leave, the duration of which must be&lt;br&gt;progrcssivcly harmonized in accordancc with national&lt;br&gt;practiccs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. Every worker must enjoy satisfaetory health and&lt;br&gt;safety conditions in his working environment.&lt;br&gt;Appropriate mensures must be taken in order to&lt;br&gt;achicvc further harmonization of conditions in this&lt;br&gt;aren while maintaining the improvements made.*;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the improvement of workers’ safety. hvgiene&lt;br&gt;and health at work is an objcctivc which should not be&lt;br&gt;subordinated to purcly economic considcrntions;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas this Dircctive is a practical contribution towards&lt;br&gt;ereating the social dimension of the internal market;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas laying down minimum requircmcnts with regard&lt;br&gt;to the orgnnization of working time is likcly to improve&lt;br&gt;the working conditions of workers in the Community;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in order to ensure the safety and health of&lt;br&gt;Community workers, the latter must be granted&lt;br&gt;minimum d.aily, wcckly and annual periods of rest and&lt;br&gt;adcquate breaks; whereas it is also ncccssary in this&lt;br&gt;context to placc a maximum limit on wcckly working&lt;br&gt;hours;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas account should be taken of the principles of the&lt;br&gt;International Labour Orgnnization with regard to the&lt;br&gt;orgnnization of working time, ineluding those rclating to&lt;br&gt;night work;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas. with respect to the wcckly rest period, duc&lt;br&gt;account should be taken of the diversity of eultural,&lt;br&gt;ethnie, religious and other faetors in the Member States;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;whereas, in partieular, it is uhimatcly for cach Member&lt;br&gt;State to decidc whether Sunday should Ix* ineluded in the&lt;br&gt;wcckly rest period, and if so to what exient;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas rcscarch has shown that the human body is&lt;br&gt;morc sensitive at night to environmental disturhances and&lt;br&gt;also to ccrtain burdensome forms ol work organization&lt;br&gt;and that long periods of night work can be detrimental&lt;br&gt;to the health of workers and can endanger safety at the&lt;br&gt;workplace;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas there is a nced to limit the duration of periods&lt;br&gt;of night work, ineluding overtime, and to provide for&lt;br&gt;employers who rcgularly use night workers lo bring this&lt;br&gt;information to the attention of the compctent authorities&lt;br&gt;if they so rcqucst;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is important that night workers should be&lt;br&gt;cntitlcd to a free health assessment prior to their&lt;br&gt;assignment and thereafter at regular intervals and that&lt;br&gt;whenever possiblc they should be transferred to dav work&lt;br&gt;for which thev are suited if they suffer from health&lt;br&gt;problems;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas the situation of night and shift workers requircs&lt;br&gt;that the levd of safety and health protection should be&lt;br&gt;adapted to the naturc of their work and that the&lt;br&gt;organization and funetioning of protection and&lt;br&gt;prevention services and rcsourccs should be efficient;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas spccific working conditions may ha ve&lt;br&gt;detrimental effeets on the safety and health of workers;&lt;br&gt;whereas the organization of work according to a certain&lt;br&gt;pattern must take account of the general principle of&lt;br&gt;adapting work to the worker;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Officini Journal of ihc Europcan Cominuniiics&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ni» I. .107/IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IIAS AlM)l&lt;sup&gt;r&lt;/sup&gt;l*EI&amp;gt; THIS DIREt.TIVE:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M C TION I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SCOI*E AND DEFINITIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Purposc and scopc&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. This Dircctive lays down minimum safety and health&lt;br&gt;requircmcnts for the organization of working time.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. This Dircctive applics to:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) minimum periods of daily rest, wcckly rest and&lt;br&gt;annual leave, to breaks and maximum wcckly&lt;br&gt;working time; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) ccrtain aspeets of night work. shift work and patterns&lt;br&gt;of work.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. This Dircctive shall applv to all scctors of activity,&lt;br&gt;both public and private, within the mcaning of Artide 2&lt;br&gt;of Dircctive 89/391/EEC, without prcjudicc to /Xrticlc 17&lt;br&gt;of this Dircctive, with the cxccption of air, rail, road. sca.&lt;br&gt;inland waterwav and lake transport, sea fishing. other&lt;br&gt;work at sea and the activitics of doctors in training;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The provisions of Dircctive 89/391/EEC are fully&lt;br&gt;applicablc to the matters referred to in paragraph 2.&lt;br&gt;without prcjudicc to morc stringent and/or spccific&lt;br&gt;provisions contained in this Dircctive.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Article 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas. given the spccific naturc of the work concerned,&lt;br&gt;it may be ncccssary to adopt separat c rncasures with&lt;br&gt;regard to the organization of working time in ccrtain&lt;br&gt;scctors or activitics which are exeluded from the scopc of&lt;br&gt;this Dircctive;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas, in vicw of the question likdy to lx* raisccSby&lt;br&gt;the organization of working time within an undertaking,&lt;br&gt;it appears dcsirablc to provide for flexibility in the&lt;br&gt;application of certain provisions of this Dircctive, whilst&lt;br&gt;ensuring compliancc with the principlcs of protecting the&lt;br&gt;safety and health of workers;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Whereas it is ncccssary to provide that certain provisions&lt;br&gt;may be subject to derogations implcmented, according to&lt;br&gt;the casc, by 'hc Member States or the two sides of&lt;br&gt;industry; whereas, as a general rule, in the evene of a&lt;br&gt;derogation, the workers concerned must be given&lt;br&gt;cquivalenr compcnsarory rest periods.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of this Dircctive, the following&lt;br&gt;definitions shall apply:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. working time shall mean any period during which the&lt;br&gt;worker is working, at the cmploycr’s disposal and&lt;br&gt;carrying out his activity or duties, in accordancc with&lt;br&gt;national laws and/or practicc;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. rest period shall mean any period which is not&lt;br&gt;working time;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. night time shall mean any period of not less than&lt;br&gt;seven hours, as defined by national law, and which&lt;br&gt;must inelude in any casc the period bctwccn midnight&lt;br&gt;and 5 a. m.;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. night worker shall mean:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) on the one hand, any worker, who, during night&lt;br&gt;time, works ar least three hours of his daily&lt;br&gt;working time as a normal coursc; and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N&amp;lt;» I. 307/20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of ihc Europcan Gommunities&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(h) on the other hand, any worker who likcly&lt;br&gt;during night time to work a ccrtain proportion of&lt;br&gt;his annual working time, as defined at the choicc&lt;br&gt;of the Member State concerned:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) by national legislation, following consultation&lt;br&gt;with the two sides of industry; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) by collcctive agreements or agreements&lt;br&gt;concluded bctwcen the two sides of industry at&lt;br&gt;national or regional levd;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;work shall mean any method of organizing w&amp;lt;irk&lt;br&gt;in shifts whereby workers succced cach other at the&lt;br&gt;same work stations according to a ccrtain pattern,&lt;br&gt;ineluding a rotating pattern, and which may be&lt;br&gt;continuous or discontinuous, entailing the nced for&lt;br&gt;workers to work at different times over a given&lt;br&gt;period of days or weeks;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. shift worker shall mean any worker whosc work&lt;br&gt;schcdulc is part of shift work.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEGTION II&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MINIMUM REST PERIODS — OTHER ASPECTS OE THE&lt;br&gt;ORGANIZATION OE WORKING TIME&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hours plus the I I hours’ daily rest referred lo in&lt;br&gt;Artide 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The minimum rest period referred to in the first&lt;br&gt;subparagraph shall in principle includc Sunday.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If objcctivc, tcchnical or work organization conditions so&lt;br&gt;justify, a minimum rest period of 24 hours may Ix&lt;br&gt;applied.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maximum wcckly working lime&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall lake the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that. in keeping with the nced to protect the safety&lt;br&gt;and health of workers:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. the period of wcckly working time is limited by&lt;br&gt;mcans of laws, regulations or administrative&lt;br&gt;provisions or by collcctive agreements or agreements&lt;br&gt;bctwcen the two sides of industry;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. the average working time for cach seven-day period,&lt;br&gt;ineluding overtime, docs not excccd 48 hours.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Daily rest&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that every worker is cntitlcd to a minimum daily&lt;br&gt;rest period of 11 consecutivc hours per 24-hour period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Breaks&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member Stares shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that, where the working day is longer than six&lt;br&gt;hours. every worker is cntitlcd to a rest break, the dctails&lt;br&gt;of which. ineluding duration and the terms on which it is&lt;br&gt;granted, shall Ix laid down in collcctive agreements or&lt;br&gt;agreements bctwcen the two sides of industry or. failing&lt;br&gt;that, hy national legislation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Wcckly rest period&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that. per cach seven-day period, every worker is&lt;br&gt;cntitlcd to a minimum uninterrupted rest period of 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annual leave&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;.Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that every worker is cntitlcd to paid annual leave&lt;br&gt;of ar least four weeks in accordancc with the conditions&lt;br&gt;for cntitlcment to, and granting of, such leave laid down&lt;br&gt;hy national legislation and/or practicc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The minimum period of paid annual leave may not be&lt;br&gt;rcplaced by an allowance in licu, exccpt where the&lt;br&gt;employment relationship is terminated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SECTION III&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NIGHT WORK — SHIFT WORK — PATTERNS OF WORK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Length of night work&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I. normal hours of work for night workers do not&lt;br&gt;excccd an average of cight hours in any 24-hour&lt;br&gt;period;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the Europcan Communitics&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N&amp;lt;» I. 307/21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. night workers whosc work involves special hazards or&lt;br&gt;heavy physical or mental strain do not work morc&lt;br&gt;than cight hours in any period of 24 hours during&lt;br&gt;which they perform night work.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;For the purposes of the aforementioned, work&lt;br&gt;involving special hazards or heavy physical or mental&lt;br&gt;strain shall Ixr defined hy national legislation and/or&lt;br&gt;practice or by collcctive 'agreements or agreements&lt;br&gt;concluded bctwcen the two sides of industry, tak ing&lt;br&gt;account of the spccific effeets and hazards of night&lt;br&gt;work.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Health assessment and transfer of night workers to day&lt;br&gt;work&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) night workers are cntitlcd to a frcc health assessment&lt;br&gt;before their assignment and thereafter at regular&lt;br&gt;intervals;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) night workers sulfering from health problems&lt;br&gt;recognizcd as being connccted with the faet that they&lt;br&gt;perform night work are transferred whenever possihlc&lt;br&gt;to day work to which they are suited.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. The frcc health assessment referred to in paragraph I&lt;br&gt;(a) must comp&amp;gt;v with mcdical confidentiality.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. The frcc health assessment referred to in paragraph 1&lt;br&gt;(a) may be conductcd within the national health system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Guarantces for night-time working&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may make the work of certain catcgories&lt;br&gt;of night workers subjcct to ccrtain guarantces, under&lt;br&gt;conditions laid down by national legislation and/or&lt;br&gt;practice, in the casc of workers who ineur risks to their&lt;br&gt;safety or health linked to night-time working.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Notification of regular use of night workers&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that an employer who regularly uses night&lt;br&gt;workers brings this information to the attention of the&lt;br&gt;competcnt authoritics if they so request.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Safety and health protection&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. night workers and shift workers ha ve safety and&lt;br&gt;health protection appropriatc to the naturc of their&lt;br&gt;work;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. appropriatc protection and prevention services or&lt;br&gt;facilitics with regard to the safety and health of night&lt;br&gt;workers and shift workers are cquivalcnt to those&lt;br&gt;applicablc to other workers and are availablc at all&lt;br&gt;times.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide l.l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pattern of work&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States shall take the rncasures ncccssary to&lt;br&gt;ensure that an employer who intends to organize work&lt;br&gt;according to a certain pattern takes account of the&lt;br&gt;general principle of adapting work to the worker, with a&lt;br&gt;vicw. in partieular, to alleviating monotonous work and&lt;br&gt;work at a predetermined work-rate, depending on the&lt;br&gt;type of activity, and of safety and health requirements,&lt;br&gt;espccially as regards breaks during working time.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SECTION IV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MISCELI.ANEOUS PROVISIONS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Morc spccific Community provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The provisions of this Dircctive shall not apply where&lt;br&gt;other Community instruments contain morc spccific&lt;br&gt;requirements concerning ccrtain occupations or&lt;br&gt;occupational activitics.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide IS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Morc favourable provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Dircctive shall not affeet Member States’ right to&lt;br&gt;applv or introducc laws, regulations or administrative&lt;br&gt;provisions morc favourable to the protection of the safety&lt;br&gt;and health of workers or to facilitate or permit the&lt;br&gt;application of collcctive agreements or agreements&lt;br&gt;concluded bctwcen the two sides of industry which are&lt;br&gt;morc favourable to the protection of the safety and&lt;br&gt;health of workers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No 1. 307/22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of the Europcan Clommunitics&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Refcrcnce periods&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may lay down:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;for the appliention of Artiele 5 (wcckly rest period), a&lt;br&gt;refcrcnce period not cxcceding 14 days;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. for the application of Artiele 6 (maximum wcckly&lt;br&gt;working time), a refcrcnce period not cxcceding four&lt;br&gt;months.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The periods of paid annual leave, granted in&lt;br&gt;accordancc with Artiele 7, and the periods of sick&lt;br&gt;leave shall not be ineluded or shall be neutral in the&lt;br&gt;calculation of the average;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. for the application of Artiele 8 (length of night work),&lt;br&gt;a refcrcnce period defined after consultation of the&lt;br&gt;two sides of industry or by collcctive agreements or&lt;br&gt;agreements concluded bctwcen the two sides of&lt;br&gt;industry ar national or regional levcl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;If ihc minimum wcckly rest period of 24 hours&lt;br&gt;rcquircd by Artiele 5 falls within that refcrcnce&lt;br&gt;period, it shall not be ineluded in the calculation of&lt;br&gt;the average.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dcrogations&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. With duc regard for the general principles of the&lt;br&gt;protection of the safety and health of workers, Member&lt;br&gt;States may derogate from Artiele 3, 4, S, 6, 8 or 16&lt;br&gt;when, on account of the spccific characteristics of the&lt;br&gt;activity concerned, the duration of the working time is&lt;br&gt;not measured and/or prcdctcrmincd or can be determined&lt;br&gt;by the workers thcmsclvcs, and particularly in the casc&lt;br&gt;of:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) managing cxccutivcs or other persons with&lt;br&gt;autonomous dccision-taking powers;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) family workers; or&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) workers officiating ar rcligious cercmonics in churchcs&lt;br&gt;and rcligious communitics.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Dcrogations may be adopted by mcans of laws,&lt;br&gt;regulations or administrative provisions or hy mcans of&lt;br&gt;collcctive agreements or agreements bctwcen the two&lt;br&gt;sides of industry provided that the workers concerned are&lt;br&gt;afforded cquivalcnt periods of compensatory rest or that,&lt;br&gt;in cxccptional ca ses in which it is not possiblc, for&lt;br&gt;ohjcctivc reasons, to grant such cquivalcnt periods of&lt;br&gt;compensatory rest, the workers concerned are afforded&lt;br&gt;appropriatc protection:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1. from Artides 3, 4, 5, 8 and 16:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) irt the casc of activitics where the workcr’s placc of&lt;br&gt;work and his placc of rcsidcncc are distant from onc&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;another or where the worker’* different placc* of&lt;br&gt;work are distant from onc another;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in the casc of security and survcill.ince activitics&lt;br&gt;rcquiring a permanent prcscncc in order to protcct&lt;br&gt;property and persons, particularly security guards and&lt;br&gt;caretakers or security firms;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) in the casc of activitics involving the nced for&lt;br&gt;continuity of service or produetion, particularly:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;services rclating to the reception, treatment&lt;br&gt;and/or ca re provided by hospitals or similar&lt;br&gt;cstablishmcnts, residential institutions and&lt;br&gt;prisons:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;dock or airport workers;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) press, radio, television, cincmatographic&lt;br&gt;produetion, postal and tclecommunications&lt;br&gt;services, ambulance, fire and civil protection&lt;br&gt;services;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iv) ga.», water and clectricity produetion,&lt;br&gt;transmission and distribution, Household refuse&lt;br&gt;collection and incincration plants;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(v) &amp;nbsp;indu&amp;lt;trics in which work cannot be interrupted&lt;br&gt;on tcchnical grounds;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vi) rcscarch and dcvclopment activitics;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(vii) agrieulture;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(d) where there is a forcsccablc surge of activity,&lt;br&gt;particularly in:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(i) &amp;nbsp;&amp;nbsp;agrieulture;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) &amp;nbsp;tourism;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(iii) postal services;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2. from Artides 3, 4, 5, 8 and 16:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in the circumstances dcscribed in Artiele 5 (4)&lt;br&gt;of Dircctive 89/391/EEC;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in cases of accidcnt or imminent risk of&lt;br&gt;accidcnt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3. from Artides 3 and 5:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(a) in the casc of shift work activitics, cach time the&lt;br&gt;worker changcs shift and cannot take daily&lt;br&gt;and/or wcckly rest periods bctwcen the end of&lt;br&gt;onc shift and the start of the next onc;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) in the casc of activitics involving periods of&lt;br&gt;work split up over the day, particularly those of&lt;br&gt;cleaning staff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Dcrogations may 1k made from Artides 3, 4, 5. 8 and&lt;br&gt;16 by mcans of collcctive agreements or agreements&lt;br&gt;concluded bctwcen the two sides of industry at national&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Jimrn.ll of (hc Europcan Coti&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nmunitics&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;N&amp;lt;&amp;gt; I. 307/23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ar regional levd or, in conformity wi.h the rulcs laid&lt;br&gt;down by (hem, by mcans of collcctive agreements or&lt;br&gt;agreements conduded betwcen the two sides of industry&lt;br&gt;at a lowcr levd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States in which therc is no statutory system&lt;br&gt;ensuring the condusion of collcctive agreements or&lt;br&gt;agreements conduded betwcen the two sides of industry&lt;br&gt;at national or regional level, on the matters covered by&lt;br&gt;this Dircctivc, or thosc Member States in which there is a&lt;br&gt;spccific legislativc framework for this purpose and within&lt;br&gt;the limits thereof, may, in accordance with national&lt;br&gt;legislation and/or practicc, allow derogations from&lt;br&gt;Artides 3. 4, 5, K and 16 by way of collcctive agreements&lt;br&gt;nr agreements conduded betwcen the two sides of&lt;br&gt;industry at the appropriatc collcctive levd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The derogations provided for in the first and sccond&lt;br&gt;subparagraphs shall Ixr allowed on condition that&lt;br&gt;cquivalent compcnsating rest periods are granted to the&lt;br&gt;workers conccrncd or, in cxccptional cascs where it is not&lt;br&gt;possible for objcctivc reasons to grant such periods, the&lt;br&gt;workers conccrncd are afforded appropriatc protcction.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Member States may lay down rulcs:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— for the application of this paragraph by the two sides&lt;br&gt;of industry, and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— for the extension of the provisions of collcctive&lt;br&gt;agreements or agreements conduded in conformity&lt;br&gt;with this paragraph to other workers in accordance&lt;br&gt;with national legislation and/or practicc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. The option to derogatc from point 2 of Artide I6,&lt;br&gt;provided in paragraph 2, points 2.I. and 2.2. and in&lt;br&gt;paragraph 3 of this Artide, may not rcsult in the&lt;br&gt;cstablishmcnt of a refcrcnce period cxcccding six&lt;br&gt;months.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Howcvcr, Member States shall have the option, subject to&lt;br&gt;compliancc with the general principlcs rclating to the&lt;br&gt;protection of the safety and health of workers. of&lt;br&gt;allowing, for objcctivc or tcchnical reasons or reasons&lt;br&gt;conccrning the organization of work, collcctive&lt;br&gt;agreements or agreements conduded betwcen the two&lt;br&gt;sides of industry to set refcrcnce periods in no event&lt;br&gt;excceding 12 months.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bcfore the cxpiry of a period of seven ycars from the date&lt;br&gt;referred to in Artide 18 (l) (a), the Council shall, on the&lt;br&gt;basis of a Commission proposal accompanicd by an&lt;br&gt;appraisal report, rc-cxaminc the provisions of this&lt;br&gt;paragraph and dccide what action to take.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide IS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Final provisions&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;l. (a) Member States shall adopt the laws, regulations&lt;br&gt;and administrative provisions neccssary to comply&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;with this Dircctivc by 23 November I996, or shall&lt;br&gt;ensure by that date that the two sides of industry&lt;br&gt;cstablish the neccssary measures by agreement,&lt;br&gt;with Member States being obliged to take any&lt;br&gt;neccssary steps to cnable ihcm to gtiarantee at all&lt;br&gt;t i mes that the provisions laid down by this&lt;br&gt;Dircctivc are fulfillcd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(b) (i) Howcvcr, a Member State shall have the&lt;br&gt;option not to apply Artide 6, while respccting&lt;br&gt;the general principlcs of the protcction of the&lt;br&gt;safety and health of workers, and provided it&lt;br&gt;takes the neccssary measures to ensure that:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— no employer rcquircs a worker to work&lt;br&gt;tnorc than 48 hours over a seven-day&lt;br&gt;period, calculatcd as an average for the&lt;br&gt;refcrcnce period referred to in point 2 of&lt;br&gt;Artide I6. unlcss hc has first obtaincd the&lt;br&gt;workcr’s agreement to perform such&lt;br&gt;work,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— no worker is subjeeted to any detriment by&lt;br&gt;his employer bccausc hc is not willing to&lt;br&gt;givc his agreement to perform such work,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the employer keeps up-to-date rccords of&lt;br&gt;all workers who carry out such work,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the rccords are placcd at the disposal of&lt;br&gt;the compctcnt authorities, which may, for&lt;br&gt;reasons connectcd with the safety and/or&lt;br&gt;health of workers, prohibit or restrict the&lt;br&gt;possibility of cxcccding the maximum&lt;br&gt;wcekly working hours,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the employer provides the cotnpetcnt&lt;br&gt;authorities at their rcqucst with&lt;br&gt;information on cascs in which agreement&lt;br&gt;has been given by workers to perform&lt;br&gt;work cxcccding 48 hours over a period of&lt;br&gt;seven days, calculatcd as an average for the&lt;br&gt;refcrcnce period referred to in point 2 of&lt;br&gt;Artide I6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bcfore the cxpiry of a period of seven ycars&lt;br&gt;from the date referred to in (a), the Council&lt;br&gt;shall, on the basis of a Commission proposal&lt;br&gt;accompanicd by an appraisal report,&lt;br&gt;rc-cxaminc the provisions of this point (i) and&lt;br&gt;dccide on what action to take.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(ii) Similarly, Member Sratcs shall have the&lt;br&gt;option, as regards the application of Artide 7,&lt;br&gt;of making usc of a transitional period of not&lt;br&gt;morc than thrcc ycars from the date referred&lt;br&gt;to in (a), provided that during that transitional&lt;br&gt;period:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— every worker reccivcs thrcc weeks’ paid&lt;br&gt;annual leave in accordance with the&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;No I. 307/24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Official Journal of (hc Europcan Communitic*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;U. 12. 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;conditions for the entitlcmcnt to. a ju!&lt;br&gt;granting of, such leave laid down by&lt;br&gt;national legislation and/or practicc. and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— the thrcc«wcck period of paid annual leave&lt;br&gt;may not be replaced by an allowance in&lt;br&gt;lien, cxccpt where the cmploynicnt&lt;br&gt;rclationship is terminated.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(c) Member States shall forthwith inform the&lt;br&gt;Commission thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Member States shall report to the Commission every&lt;br&gt;five ycars on the pr.ictic.il implcrncntation of the&lt;br&gt;provisions of this Dircctivc. indic.iting the vicwpoints of&lt;br&gt;the two sides of industry.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;The Commission shall inform the Europcan Parliamcnt,&lt;br&gt;the Council, the Economic and Social Committcc and the&lt;br&gt;/Xdvisory Committcc on Safety, Hygiene and Health&lt;br&gt;Protcction at Work thereof.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. When Member States adopt the measures referred to&lt;br&gt;in paragraph 1, they shall contain a refcrcnce to this&lt;br&gt;Dircctivc or shall be accompanicd by such refcrcnce on&lt;br&gt;the occasion of their official publication. The methods of&lt;br&gt;making such a refcrcnce shall be laid down hy the&lt;br&gt;Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Without prejudice to the right of Member States to&lt;br&gt;develop, in the light of changing circumstanccs, different&lt;br&gt;legislativc. regulator/ or contractual provisions in the&lt;br&gt;ficld of work ing time, as long as the minimum&lt;br&gt;rcquircmcnts provided. for in this Dircctivc are complied&lt;br&gt;with, implcmcntation of this Dircctivc shall not constitute&lt;br&gt;valid grounds for reducing the general level of protection&lt;br&gt;afforded to workers.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Every five ycars the Omitnission shall submit to the&lt;br&gt;Europcan Parliamcnt, the Council and the Economic and&lt;br&gt;Social Committcc a report on th.c application of this&lt;br&gt;Dircctivc taking into account paragraph* I, 2, 3, 4 and&lt;br&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artide /9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;This Dircctivc is addressed to the Member States.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Donc at Brusscls, 23 November 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Member States shall communicatc to the Commission&lt;br&gt;the texts of the provisions of national law already&lt;br&gt;adopted or being adopted in the ficld governed by this&lt;br&gt;Dircctivc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/•or t be Ctntncil&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tbe President&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;M. SMET&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Arbetsmarknadsdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:162&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 29 februari 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Persson, Tham, Schori, Blomberg, Andersson, Winberg, Nygren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Sundström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49616, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:AU9</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Moderaterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 23:19:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03162</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:21</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Arbetsmarknadsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 23:19:10</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:AU9</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01AU9</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>AU9</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>EG:s arbetstidsdirektiv, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Johansson  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Johansson  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Elving Andersson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A22</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A22</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Elving Andersson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingrid Burman  och Hans Andersson  (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingrid Burman  och Hans Andersson  (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Unckel  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:162&lt;br/&gt;
EG:s arbetstidsdirektiv</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02A20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>A20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:162 EG:s arbetstidsdirektiv</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Unckel  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>