<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2291533</hangar_id>
 <dok_id>GJ03160</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>160</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:160</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ></organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>160</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-03-04 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:57:06</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Proposition 1995/96:160</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source>skarven</source>
 <sourceid></sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03160/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03160</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03160</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:160&lt;/h1&gt;
&lt;h3&gt;Radio- och TV-lag&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03160/prop_199596__160-1.png" style="width:44pt;height:55pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03160/prop_199596__160-2.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 4 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thage G Peterson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Margot Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Kulturdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att sju av de nuvarande lagarna på radio- och TV-&lt;br&gt;området förs samman till en ny lag, radio- och TV-lagen. Den lagstiftning&lt;br&gt;som föreslås innehåller endast smärre ändringar i sak jämfört med dagens&lt;br&gt;regler men innebär en klarare och mer enhetlig reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsplikten för sändningar begränsas något. Det föreslås vidare att&lt;br&gt;det införs ett förbud mot sändningar av TV-program som innehåller verklig-&lt;br&gt;hetstrogna våldsskildringar eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt&lt;br&gt;att barn kan se programmen såvida det inte är försvarligt att ändå visa pro-&lt;br&gt;grammet, t.ex. som ett led i nyhetsförmedlingen. Ett förbud mot TV-reklam&lt;br&gt;för receptbelagda läkemedel införs också. Slutligen införs en ny sanktion, en&lt;br&gt;särskild avgift för den som i vissa fall bryter mot bestämmelser eller villkor&lt;br&gt;om reklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext........................................ 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till radio-och&amp;nbsp;TV-lag.................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644). .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.......... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)..... 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1970:485)................................. 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:392)................................. 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156)...... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker..... &amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omTV-avgift............................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram....... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden................ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsavgift på televisionens område........... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för kretsmönster för halvledarprodukter............. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)...&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)..... 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pliktexemplar av dokument...................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)..... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)................................. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .......................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund ...................................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den tekniska utvecklingen ...................... 48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande rätt och förändringar i lagstiftningen......... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Yttrandefrihetsgrundlagen&amp;nbsp;(YGL)............ 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De radiorättsliga lagarna.................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2.3 &amp;nbsp;EG:s TV-direktiv....................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Behovet av en ny lagstiftning.................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya radio- och TV-författningar....................... 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;De radiorättsliga författningarna sammanförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till en ny lag................................ 60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Radio- och TV-lagens terminologi och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningsområde........................... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillstånd till sändning av radio och television............... 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillståndsplikt för sändningar begränsas............. 70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillståndsmyndigheter och tillståndets innebörd........ 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förutsättningar för att få tillstånd.................. 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillståndsvillkor i stället för avtal.................. 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Tillståndets längd samt grunderna för tillståndet........ 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om innehållet i allmänhet........................ 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Opartiskhet och saklighet. Demokratibestämmelsen...... &amp;nbsp;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Våld och pornografi........................... 93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Andel europeiska och svenska program.............. 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Genmäle och beriktigande....................... 100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndighetsmeddelanden....................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sändningsinnehållet i närradio och lokalradio ......... 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om reklam och annan annonsering................. 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter............................. 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reglernas relation till marknadsrätten............... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklam-och annonsbegreppet.................... 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Annonsidentifikation.......................... 111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklam riktad till bam......................... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Läkemedelsreklam m.m........................ 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åsiktsannonser.............................. 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Försäljningsprogram.......................... 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Mängden annonser och dess placering .............. 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.10 &amp;nbsp;Bestämmelserna gäller inte reklam för den egna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programverksamheten......................... 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät........... 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;Tillsyn m.m..................................... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.1 &amp;nbsp;Vem övervakar vad?.......................... 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10.2 &amp;nbsp;Censurförbudet.............................. 129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Straff och avgift m.m............................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Straff.................................... 131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.2 &amp;nbsp;Avgift.................................... 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.3 &amp;nbsp;Vite ..................................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.4 &amp;nbsp;Offentliggöranden av Granskningsnämndens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fällande beslut.............................. 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Återkallelse av tillstånd.............................. 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sändningstillstånd får bara återkallas om det inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framstår som en alltför ingripande åtgärd............. 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Återkallelse av tillstånd som meddelats av regeringen..... 145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.3 &amp;nbsp;Återkallelse av närradio-och lokalradiotillstånd........ 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Återkallelse av närradiotillstånd på grund av allvarligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrandefrihetsmissbruk........................ 149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.5 &amp;nbsp;Återkallelse av förordnande som lokalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kabelsändarföretag ........................... 150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;Instansordningen ................................. 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;Kostnader och ikraftträdande.......................... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;Författningskommentarer............................ 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till radio- och TV-lag................... 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelser om marknadsföring av&amp;nbsp;alkoholdrycker.....200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omTV-avgift............................... 200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.4 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:886) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram.......201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.5 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;vttrandefrihetsgrundlagens områden................ 202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.6 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncessionsavgift på televisionens område...........204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.7 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120).&amp;nbsp;.&amp;nbsp;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.8 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&amp;nbsp;....&amp;nbsp;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.9 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pliktexemplar av dokument...................... 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.10 Förslaeet till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)................................. 209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15.11 Övriga förslag till lagändringar ................... 210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet................... 211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Betänkandets lagförslag........................ 223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna................248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag..................... 249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande............................ 288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996...... 303&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad........................................ 304&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;radio- och TV-lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i varumärkeslagen (1960:644),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och&lt;br&gt;konstnärliga verk,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i patentlagen (1967:837),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i mönsterskyddslagen (1970:485),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;lag om ändring i växtförädlarrättslagen (1971:392),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;lag om ändring i firmalagen (1974:156),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-avgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1990:886)om granskning och kontroll av&lt;br&gt;filmer och videogram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televi-&lt;br&gt;sionens område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1992:1685) om skydd för kretsmönster för&lt;br&gt;halvledarprodukter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i tobakslagen (1993:581),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lag om ändring i lotterilagen (1994:1000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till radio- och TV-lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap. Lagens tillämpningsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-&lt;br&gt;program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan&lt;br&gt;särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta emot den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når fler&lt;br&gt;än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om kabel-&lt;br&gt;operatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än tio&lt;br&gt;bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§&lt;br&gt;gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över satellit&lt;br&gt;som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har&lt;br&gt;sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om sändningen&lt;br&gt;kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en&lt;br&gt;svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten har sitt hemvist i en annan stat som är bunden av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra föreskrifter än 3 kap. 3 § första stycket 1 avseende villkor om&lt;br&gt;förbud att sända reklam och 7 kap. 11 § om förbud att sända reklam gäller&lt;br&gt;inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med en ljud-&lt;br&gt;radiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller lokalradio-&lt;br&gt;lagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. Tillstånd och registrering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor på&lt;br&gt;frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från&lt;br&gt;radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag eller lokalradiolagen (1993:120). Tillstånd krävs inte heller för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade och som&lt;br&gt;äger rum under högst fyra timmar om dygnet från en sådan radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen&lt;br&gt;(1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller till&lt;br&gt;utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket enligt&lt;br&gt;lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begränsad&lt;br&gt;tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram som inte är&lt;br&gt;närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor&lt;br&gt;enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall&lt;br&gt;tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio&lt;br&gt;eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosändningar&lt;br&gt;meddelas också av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs&lt;br&gt;tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall&lt;br&gt;anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anmälan skall anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, firma eller motsvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ställföreträdare för juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. postadress och telefonnummer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som har&lt;br&gt;tillstånd som avses i 2 § eller har anmält sig enligt 3 §. Registret får föras med&lt;br&gt;hjälp av automatisk databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter&lt;br&gt;som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 9 §, 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra&lt;br&gt;stycket och 29 § lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor&lt;br&gt;som innebär att sändningsrätten skali utövas opartiskt och sakligt samt med&lt;br&gt;beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i&lt;br&gt;ljudradion och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2 och&lt;br&gt;3 §§ samt 4 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända under en viss minsta tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utforma sändningar på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för funk-&lt;br&gt;tionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. använda en viss sändningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. använda vissa radiosändare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft&lt;br&gt;när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande även i&lt;br&gt;fråga om ljudradion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. sända genmälen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. sända ett mångsidigt programutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en&lt;br&gt;myndighet begär det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är&lt;br&gt;nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens&lt;br&gt;med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av&lt;br&gt;en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam eller andra annonser, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket och 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att&lt;br&gt;diskriminera annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller&lt;br&gt;genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-&lt;br&gt;flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i be-&lt;br&gt;gränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast&lt;br&gt;vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av&lt;br&gt;någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och&lt;br&gt;7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända&lt;br&gt;det antal program i varje område under den del av dygnet som anges i&lt;br&gt;tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på&lt;br&gt;oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det&lt;br&gt;och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att&lt;br&gt;tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra vill-&lt;br&gt;koren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att&lt;br&gt;förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla&lt;br&gt;villkor som den sökande godtagit.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap. Närradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det&lt;br&gt;är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i&lt;br&gt;en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett&lt;br&gt;närradioprogram i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändningsområden.&lt;br&gt;Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan tas emot&lt;br&gt;i hela kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och&lt;br&gt;under vilken tid sändningarna får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes&lt;br&gt;önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den sökan-&lt;br&gt;de som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt. Beslut&lt;br&gt;om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och TV-&lt;br&gt;verket får ompröva ett beslut om fördelning av sändningstid, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska per-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;soner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-&lt;br&gt;gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom&lt;br&gt;sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Församlingar inom Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och&lt;br&gt;högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för&lt;br&gt;gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-&lt;br&gt;området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen&lt;br&gt;har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;sända lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända&lt;br&gt;lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från&lt;br&gt;och med den dag sändningar får ske med stöd av tillståndet att sända&lt;br&gt;lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av&lt;br&gt;någon annan under en tid av högst tre månader, om en innehavare av tillstånd&lt;br&gt;att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt&lt;br&gt;denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka&lt;br&gt;det krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 kap. Lokalradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar&lt;br&gt;än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast under en&lt;br&gt;begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap. Sändningarnas innehåll m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet präg-&lt;br&gt;las av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla männi-&lt;br&gt;skors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär&lt;br&gt;eller med pornografiska bilder får inte sändas i televisionen under sådan tid&lt;br&gt;och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se pro-&lt;br&gt;grammen. om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och som&lt;br&gt;sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam och som&lt;br&gt;sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna kom-&lt;br&gt;mersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte före-&lt;br&gt;komma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar&lt;br&gt;till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intresse-&lt;br&gt;frågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för&lt;br&gt;den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma sändningar&lt;br&gt;som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om de är av särskilt&lt;br&gt;intresse för tillståndshavarens medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-&lt;br&gt;havama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om&lt;br&gt;närradioverksamheten på orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är&lt;br&gt;behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till att mer än&lt;br&gt;hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ur-&lt;br&gt;sprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio&lt;br&gt;procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har&lt;br&gt;framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då&lt;br&gt;det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-&lt;br&gt;ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som sker med&lt;br&gt;stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, i&lt;br&gt;betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med&lt;br&gt;svenska artister och verk av svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan&lt;br&gt;beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.&lt;br&gt;Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta&lt;br&gt;inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen&lt;br&gt;anges löpande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 kap. Reklam och annan annonsering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen&lt;br&gt;skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV och i för-&lt;br&gt;sälj ningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall signaturen alltid vara&lt;br&gt;löpande, men behöver endast anges i bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen&lt;br&gt;medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och från kravet enligt&lt;br&gt;6§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara reklam&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse den&lt;br&gt;sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenta-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten&lt;br&gt;hos barn under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer som&lt;br&gt;spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn&lt;br&gt;under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas&lt;br&gt;till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sänd-&lt;br&gt;ningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden mellan&lt;br&gt;klockan 18.00 och 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken&lt;br&gt;erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som&lt;br&gt;sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses&lt;br&gt;ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.&lt;br&gt;Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall programtjänstens beteckning anges i&lt;br&gt;böljan och i slutet av sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte&lt;br&gt;understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har&lt;br&gt;frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Annonser&lt;br&gt;får dock avbryta ett program, om de sänds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser i&lt;br&gt;program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del&lt;br&gt;som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av&lt;br&gt;annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid,&lt;br&gt;väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en&lt;br&gt;del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år såvida&lt;br&gt;det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av&lt;br&gt;någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-&lt;br&gt;ställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på lämpligt sätt i början&lt;br&gt;och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka&lt;br&gt;bidragsgivarna är. 1 sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpan-&lt;br&gt;de. Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i&lt;br&gt;1 § första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-&lt;br&gt;tarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaks-&lt;br&gt;varor finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett program får inte sponsras&lt;br&gt;av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk behandling&lt;br&gt;som endast är tillgänglig efter ordination får inte sändas i televisionen såvida&lt;br&gt;det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är&lt;br&gt;fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den&lt;br&gt;sändande gör för sin programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8 kap. Vidaresändningar i kabelnät&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-&lt;br&gt;sändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån sänd-&lt;br&gt;ningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter som är&lt;br&gt;anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sändningar som sker med&lt;br&gt;stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna tas emot av var&lt;br&gt;och en i området. Sändningarna skall kunna tas emot på ett tillfredsställande&lt;br&gt;sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Sändningsplikten gäller även&lt;br&gt;sändningar som en tillståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att&lt;br&gt;sända till hela landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte&lt;br&gt;kräver regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd&lt;br&gt;enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till vidaresändning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-&lt;br&gt;sändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån sänd-&lt;br&gt;ningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon har&lt;br&gt;en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme&lt;br&gt;för sändningar av TV-program från ett eller flera av Radio- och TV-verket&lt;br&gt;utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningarna i anlägg-&lt;br&gt;ningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på lägre frekvens&lt;br&gt;än 3 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radiovågor på frekvens&lt;br&gt;över 3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon bedriver en sådan&lt;br&gt;verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt bestämt utrymme för&lt;br&gt;sändningar av TV-program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har&lt;br&gt;bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika&lt;br&gt;intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter&lt;br&gt;vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall&lt;br&gt;avse högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1, Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9 kap. Granskning och tillsyn&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända&lt;br&gt;program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med&lt;br&gt;6 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i&lt;br&gt;efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de&lt;br&gt;villkor som kan gälla för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning innehåller&lt;br&gt;våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap. 2 §, skall&lt;br&gt;nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex&lt;br&gt;andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.&lt;br&gt;Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller&lt;br&gt;en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte&lt;br&gt;är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden&lt;br&gt;eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut&lt;br&gt;som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de&lt;br&gt;villkor som gäller för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV&lt;br&gt;kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur stor&lt;br&gt;andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 8 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-program&lt;br&gt;över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upplysningar om&lt;br&gt;vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna&lt;br&gt;upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens adress,&lt;br&gt;programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av&lt;br&gt;regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller andelar eller&lt;br&gt;ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande i ett annat företag&lt;br&gt;med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och TV-verket ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;eller andelar eller ingångna avtal som innebär att någon ensam har ett be-&lt;br&gt;stämmande inflytande i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter&lt;br&gt;på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har&lt;br&gt;spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och&lt;br&gt;TV, Radio- och TV-verket eller Konsumentombudsmannen utan kostnad&lt;br&gt;lämna en sådan inspelning till myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 kap. Straff och avgifter m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd&lt;br&gt;där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radioanläggning&lt;br&gt;på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upprättar eller innehar en&lt;br&gt;sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är&lt;br&gt;anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradio-&lt;br&gt;sändningar från stationer utanför nationella territorier, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir&lt;br&gt;skadligt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon finns&lt;br&gt;här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är avsedda att&lt;br&gt;tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radio-&lt;br&gt;användningar blir skadligt påverkade här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde för-&lt;br&gt;klaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att före-&lt;br&gt;bygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna&lt;br&gt;paragraf får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor om annonser och sponsrade program som föreskrivits med stöd&lt;br&gt;av 3 kap. 3 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta&lt;br&gt;överträdelsens art, varaktighet och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem&lt;br&gt;miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-&lt;br&gt;des årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter&lt;br&gt;som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de&lt;br&gt;intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otill-&lt;br&gt;börlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den sändande på&lt;br&gt;lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att&lt;br&gt;någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1 §, 2 § eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § andra stycket, eller bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 3 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att&lt;br&gt;offentliggörande måste ske i den sändandes program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får&lt;br&gt;föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.&lt;br&gt;Detta gäller bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beteckningar (6 kap. 9 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-&lt;br&gt;sändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket&lt;br&gt;(9 kap. 4—7 §§), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får&lt;br&gt;meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt första stycket 5 får&lt;br&gt;även meddelas av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda&lt;br&gt;beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i sitt ställe&lt;br&gt;utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller porno-&lt;br&gt;grafiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap. 2 §, får&lt;br&gt;Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt sända sådana&lt;br&gt;program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn&lt;br&gt;kan se programmen. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får&lt;br&gt;Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören att&lt;br&gt;följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt 9 eller 11 § får riktas mot satellitentreprenören, om&lt;br&gt;den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till&lt;br&gt;sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-&lt;br&gt;dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggande enligt&lt;br&gt;första eller andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 kap. Återkallelse av tillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas på&lt;br&gt;begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också återkallas enligt vad&lt;br&gt;som anges i 2^4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av dessa paragrafer&lt;br&gt;får meddelas endast om det i betraktande av skälen för åtgärden inte framstår&lt;br&gt;som alltför ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-&lt;br&gt;havaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med tillståndet med stöd&lt;br&gt;av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-5 §§ eller 7 kap.&lt;br&gt;1-10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om till-&lt;br&gt;ståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt eller&lt;br&gt;genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller andelsinnehav&lt;br&gt;eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande. Återkallelsen skall då avse&lt;br&gt;det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande&lt;br&gt;månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven tid, och&lt;br&gt;har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett&lt;br&gt;program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får bestämmas&lt;br&gt;en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-&lt;br&gt;havaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio&lt;br&gt;vid tiden för domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess&lt;br&gt;domen vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag trots att tillståndshavaren sakna-&lt;br&gt;de behörighet enligt 3 kap. 4 § första stycket, får tillståndet återkallas endast&lt;br&gt;om beslutet om tillståndet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter&lt;br&gt;från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon&lt;br&gt;sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit&lt;br&gt;endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och&lt;br&gt;återkallelse&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor&lt;br&gt;som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och om&lt;br&gt;överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern tas upp av&lt;br&gt;allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om återkallelse tas&lt;br&gt;upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren själv begärt&lt;br&gt;att tillståndet skall återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i&lt;br&gt;denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-verket be-&lt;br&gt;gära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden&lt;br&gt;finner att överträdelsen är väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall&lt;br&gt;tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning&lt;br&gt;skall avse frågan om återkallelse skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill dess den&lt;br&gt;vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller, om den som talan riktas mot inte delgetts&lt;br&gt;ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift&lt;br&gt;upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att domen&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt&lt;br&gt;10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rätte-&lt;br&gt;gången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad&lt;br&gt;som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om utdömande av vite riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om&lt;br&gt;vitet skall dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad som i&lt;br&gt;allmänhet är föreskrivet om vite.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;13 kap. Överklagande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av&lt;br&gt;tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion och åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, nämligen beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beteckningar enligt 6 kap. 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet&lt;br&gt;att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller omedelbart,&lt;br&gt;även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-&lt;br&gt;verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt 10 §&lt;br&gt;gäller omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut&lt;br&gt;som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och&lt;br&gt;TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna&lt;br&gt;havet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram,&lt;br&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första beslutet i&lt;br&gt;ärendet fattats före den 1 december 1996.1 övrigt gäller de upphävda lagarna&lt;br&gt;om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen&lt;br&gt;(1960:644)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 a § varumärkningslagen (1960:644) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1-3 §§ eller den&lt;br&gt;som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid&lt;br&gt;vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesför-&lt;br&gt;bud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.&lt;br&gt;Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig,&lt;br&gt;om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-&lt;br&gt;het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-&lt;br&gt;den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I&lt;br&gt;fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:232.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 a §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som&lt;br&gt;på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite för-&lt;br&gt;bjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som&lt;br&gt;avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång&lt;br&gt;eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan&lt;br&gt;befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den&lt;br&gt;ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett&lt;br&gt;sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett&lt;br&gt;dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-&lt;br&gt;het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-&lt;br&gt;den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I&lt;br&gt;fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lenaste lydelse 1994:233.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837) Prop. 1995/96:160&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 57 a § patentlagen (1967:837) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 a §i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör patent-&lt;br&gt;intrång att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett&lt;br&gt;sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett&lt;br&gt;dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:234.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;(1970:485)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 a § mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång&lt;br&gt;att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett&lt;br&gt;sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett&lt;br&gt;dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-&lt;br&gt;het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-&lt;br&gt;den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I&lt;br&gt;fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;(1971:392)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 a § växtförädlarrättslagen (1971:392) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 a §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i&lt;br&gt;växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett&lt;br&gt;sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett&lt;br&gt;dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-&lt;br&gt;het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-&lt;br&gt;den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta. I&lt;br&gt;fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:236.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Prop. 1995/96:160&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 § firmalagen (1974:156) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder&lt;br&gt;eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda&lt;br&gt;innehavaren att använda kännetecknet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans&lt;br&gt;rätt till näringskännetecken (firmaintrång).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet&lt;br&gt;eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer och om&lt;br&gt;det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela vites-&lt;br&gt;förbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har be-&lt;br&gt;slutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller,&lt;br&gt;om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (J966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:237.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av alko-&lt;br&gt;hol skall särskild måttfullhet iakttas&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program. Detta gäller även för så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land&lt;br&gt;som är bundet av avtalet om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av sprit-&lt;br&gt;dryck, vin eller starköl får ej an-&lt;br&gt;vändas kommersiell annons i perio-&lt;br&gt;disk skrift eller annan skrift på&lt;br&gt;vilken tryckfrihetsförordningen är&lt;br&gt;tillämplig och som med avseende på&lt;br&gt;ordningen för dess utgivning är jäm-&lt;br&gt;förbar med periodisk skrift. Detta&lt;br&gt;gäller dock ej i fråga om skrift som&lt;br&gt;tillhandahålls endast påförsäljnings-&lt;br&gt;ställe för sådan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av alko-&lt;br&gt;hol skall särskild måttfullhet iakttas&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker får inte användas kommer-&lt;br&gt;siella annonser i ljudradio- eller TV-&lt;br&gt;program. Detta gäller även för så-&lt;br&gt;dana TV-sändningar över satellit&lt;br&gt;som omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av sprit-&lt;br&gt;drycker, vin eller starköl får inte an-&lt;br&gt;vändas kommersiella annonser i&lt;br&gt;periodiska skrifter eller andra skrifter&lt;br&gt;på vilka tryckfrihetsförordningen är&lt;br&gt;tillämplig och som med avseende på&lt;br&gt;ordningen för utgivningen är jämför-&lt;br&gt;bara med periodiska skrifter. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte i fråga om skrifter&lt;br&gt;som tillhandahålls endast på försälj-&lt;br&gt;ningsställen för sådana drycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1992:1359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpningen av 4, 14&lt;br&gt;och 19 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) anses vara otillbörlig mot&lt;br&gt;konsumenter. En handling som stri-&lt;br&gt;der mot 2 § andra stycket kan med-&lt;br&gt;föra marknadsstörningsavgift enligt&lt;br&gt;bestämmelserna i 22-28 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^Senaste lydelse 1995:453.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7, 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-avgiften är 1 476 kronor för TV-avgiften är 1 524 kronor för&lt;br&gt;ett år. Den skall betalas i fyra poster ett år. Den skall betalas i fyra poster&lt;br&gt;om 369 kronor. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;om 381 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas senast&lt;br&gt;sista vardagen före avgiftsperiodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgiftsperioden&lt;br&gt;skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till årsavgiften som&lt;br&gt;motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till jämnt antal kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för&lt;br&gt;innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig överlåtelse eller ut-&lt;br&gt;hyrning i detaljhandeln av TV-mot-&lt;br&gt;tagare skall av överlåtaren respektive&lt;br&gt;uthyraren anmälas till bolaget inom&lt;br&gt;den tid som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Anmälan skall innehålla de uppgifter&lt;br&gt;som behövs för fastställandet av&lt;br&gt;avgiftsskyldigheten för innehavet av&lt;br&gt;TV-mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förvärvar eller hyr en&lt;br&gt;TV-mottagare av någon enligt andra&lt;br&gt;stycket eller av den som företräder&lt;br&gt;honom eller henne är skyldig att på&lt;br&gt;begäran lämna överlåtaren eller upp-&lt;br&gt;låtaren de uppgifter som överlåtaren&lt;br&gt;eller upplåtaren behöver för att full-&lt;br&gt;göra sin anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1995:596.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 8 § döms till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Till böter döms den som upp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;såtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra sin an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet enligt 8 § första&lt;br&gt;eller andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämnar ofullständiga eller orik-&lt;br&gt;tiga uppgifter i en anmälan som av-&lt;br&gt;ses i 8 § andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter vid&lt;br&gt;fullgörandet av den uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som avses i 8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket 2&lt;br&gt;och 3 gäller inte om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft såvitt avser 8 och 22 § § den 1 december 1996 och i&lt;br&gt;övrigt den 1 januari 1997.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:886) om granskning och kontroll&lt;br&gt;av filmer och videogram skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och videogram som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sänds i radiosändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sänds i trådsändning om sänd-&lt;br&gt;ningen är en vidaresändning av en&lt;br&gt;sändning från en satellit eller annars&lt;br&gt;av en rundradiosändning eller om&lt;br&gt;sändningen är en egensändning i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utgör reklam för vara eller&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visas vid varumässa, utställ-&lt;br&gt;ning eller sportevenemang, om inte&lt;br&gt;själva visningen utgör en allmän&lt;br&gt;sammankomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. visas inom ett museum som ett&lt;br&gt;led i museets normala utställnings-&lt;br&gt;verksamhet och är en dokumentär&lt;br&gt;framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sänds i ett TV-program som&lt;br&gt;omfattas av yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utgör reklam för vara eller&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. visas vid varumässa, utställ-&lt;br&gt;ning eller sportevenemang, om inte&lt;br&gt;själva visningen utgör en allmän&lt;br&gt;sammankomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visas inom ett museum som ett&lt;br&gt;led i museets normala utställnings-&lt;br&gt;verksamhet och är en dokumentär&lt;br&gt;framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1991:2031.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 3, 7 och 12 §§ samt 5 kap. 3 och 7 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda &amp;quot;Sändningar med till-&lt;br&gt;stånd av regeringen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sammanslutning som avser&lt;br&gt;att sända ljudradio med stöd av närr-&lt;br&gt;adiolagen (1982:459) skall utse en&lt;br&gt;utgivare för programverksamheten.&lt;br&gt;Sammanslutningen skall till Radio-&lt;br&gt;och TV-verket anmäla vem som är&lt;br&gt;utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare&lt;br&gt;drag upphör, skall sammanslutningen&lt;br&gt;skall anmälas så som föreskrivs i första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sammanslutning som avser&lt;br&gt;att sända ljudradio med stöd av&lt;br&gt;4 kap. radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000) skall utse en utgivare för&lt;br&gt;programverksamheten. Sammanslut-&lt;br&gt;ningen skall till Radio- och TV-&lt;br&gt;verket anmäla vem som är utgivare,&lt;br&gt;inte längre är behörig eller hans upp-&lt;br&gt;omedelbart utse ny utgivare. Denne&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivare av sådana radiotidningar&lt;br&gt;som anges i 1 § första stycket 2 b)&lt;br&gt;lagen (1981:508) om radiotidningar&lt;br&gt;utses, såvitt gäller den del av&lt;br&gt;radiotidningen som utgörs av en&lt;br&gt;sammanställning, av de samverkan-&lt;br&gt;de ägarna till de periodiska skrifter&lt;br&gt;ur vilka materialet hämtas. Utgiva-&lt;br&gt;ren skall utses för programverk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sändning som är särskilt&lt;br&gt;anpassad för synskadade (radiotid-&lt;br&gt;ning) består av en sammanställning&lt;br&gt;av material från flera periodiska&lt;br&gt;skrifter (sammanställda radiotidning-&lt;br&gt;ar), skall utgivare utses av ägarna till&lt;br&gt;de periodiska skrifter ur vilka mate-&lt;br&gt;rialet hämtats. Utgivaren skall utses&lt;br&gt;för programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till&lt;br&gt;radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-&lt;br&gt;drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så&lt;br&gt;som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:400.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett programföretag som har&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) att sända&lt;br&gt;radioprogram också driver verk-&lt;br&gt;samhet för sändning till allmänheten&lt;br&gt;av ljud, bilder eller text genom tråd,&lt;br&gt;tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett programföretag som har&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000) att sända radioprogram&lt;br&gt;också driver verksamhet för sänd-&lt;br&gt;ning till allmänheten av ljud, bilder&lt;br&gt;eller text genom tråd, tillämpas 1 och&lt;br&gt;2 §§ i fråga om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje&lt;br&gt;program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall&lt;br&gt;bevaras i minst sex månader från sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som här i landet för någon&lt;br&gt;annans räkning bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamhet över satellit eller som&lt;br&gt;upplåter satellitkapacitet skall också&lt;br&gt;ombesörja att varje program spelas&lt;br&gt;in och bevaras. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om någon annan skall göra detta en-&lt;br&gt;ligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad&lt;br&gt;vidaresändning av radioprogram genom trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot honom i&lt;br&gt;ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i&lt;br&gt;programmet har rätt hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt&lt;br&gt;ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan&lt;br&gt;kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har&lt;br&gt;yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte, om det är&lt;br&gt;uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara&lt;br&gt;målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyldighet som avses i första&lt;br&gt;stycket vilar i fråga om sådana&lt;br&gt;radiotidningar som anges i 1 § första&lt;br&gt;stycket 2 b) lagen (1981:508) om&lt;br&gt;radiotidningar på ägaren till den&lt;br&gt;periodiska skrift som utgör den&lt;br&gt;huvudsakliga förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyldighet som avses i första&lt;br&gt;stycket vilar i fråga om sådana&lt;br&gt;radiotidningar som anges i 3 kap.&lt;br&gt;7 § på ägaren till den periodiska&lt;br&gt;skrift som utgör den huvudsakliga&lt;br&gt;förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som&lt;br&gt;innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut&lt;br&gt;här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i&lt;br&gt;4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och&lt;br&gt;få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga&lt;br&gt;förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I närradiolagen (1982:459), lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten, lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och i lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120) finns ytter-&lt;br&gt;ligare bestämmelser om skyldighet&lt;br&gt;att tillhandahålla inspelningar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lokalradiolagen (1993:120) och i&lt;br&gt;radio- och TV-lagen (1996:000)&lt;br&gt;finns ytterligare bestämmelser om&lt;br&gt;skyldighet att tillhandahålla inspel-&lt;br&gt;ningar av radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser&lt;br&gt;om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till&lt;br&gt;Arkivet för ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;^Senaste lydelse 1993:1394.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1992:72) om koncessions-&lt;br&gt;avgift på televisionens område skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag som enligt 5 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) har tillstånd&lt;br&gt;att i hela landet sända televisions-&lt;br&gt;program i rundradiosändning skall&lt;br&gt;betala koncessionsavgift till staten&lt;br&gt;enligt denna lag under förutsättning&lt;br&gt;att företaget har rätt att sända reklam&lt;br&gt;mot vederlag i sådan sändning och&lt;br&gt;är ensamt om denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag som enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) har tillstånd att&lt;br&gt;i hela landet sända TV-program skall&lt;br&gt;betala koncessionsavgift till staten&lt;br&gt;enligt denna lag under förutsättning&lt;br&gt;att företaget har rätt att sända reklam&lt;br&gt;i sådan sändning och är ensamt om&lt;br&gt;denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och&lt;br&gt;10 § får överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och&lt;br&gt;10 § får överklagas hos allmän för-&lt;br&gt;valtningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 11 § i sin&lt;br&gt;nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;•Senaste lydelse 1994:402.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;skydd för kretsmönster för halvledarprodukter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1992:1685) om skydd för krets-&lt;br&gt;mönster för halvledarprodukter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av&lt;br&gt;licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den&lt;br&gt;som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 § att&lt;br&gt;fortsätta med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång&lt;br&gt;eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen kan befaras att&lt;br&gt;svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten&lt;br&gt;till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att&lt;br&gt;målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud&lt;br&gt;meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål&lt;br&gt;skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;ema i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:238.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)&lt;br&gt;dels att 2 och 3 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 6, 24-28 och 39 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 27 a § samt&lt;br&gt;31 a - e §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller föreskrifter&lt;br&gt;om lokala rundradiosändningar av&lt;br&gt;radioprogram i ljudradio (lokal-&lt;br&gt;radio).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte sådana sänd-&lt;br&gt;ningar som bedrivs med stöd av&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459) eller 5 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller föreskrifter&lt;br&gt;om lokalradio. Vad som avses med&lt;br&gt;lokalradio framgår av 5 kap. 1 §&lt;br&gt;radio- och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting, kommun eller&lt;br&gt;programföretag med tillstånd enligt&lt;br&gt;5 ,&amp;lt;5 radiolagen (1966:755) kan inte,&lt;br&gt;vare sig direkt eller genom företag i&lt;br&gt;vilket ett sådant organ på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal&lt;br&gt;ensamt har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, få tillstånd att sända lokal-&lt;br&gt;radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting, kommuner eller&lt;br&gt;programföretag med tillstånd enligt 2&lt;br&gt;kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) kan inte, vare&lt;br&gt;sig direkt eller genom företag i vilket&lt;br&gt;ett sådant organ på grund av aktie-&lt;br&gt;eller andelsinnehav eller avtal ensamt&lt;br&gt;har ett bestämmande inflytande, få&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program som inte är reklam får&lt;br&gt;inte på ett otillbörligt sätt gynna&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder lokalradio enligt&lt;br&gt;denna lag får inte i en sändning mot&lt;br&gt;vederlag eller annars på ett otill-&lt;br&gt;börligt sätt gynna ett kommersiellt&lt;br&gt;intresse. Om ett program helt eller&lt;br&gt;delvis bekostats av någon annan än&lt;br&gt;den som bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samheten, skall detta anges på lämp-&lt;br&gt;ligt sätt i början och i slutet av&lt;br&gt;programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i första stycket&lt;br&gt;gäller inte vad som sänds under&lt;br&gt;annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam mot vederlag och pro-&lt;br&gt;gram mot betalning får sändas&lt;br&gt;endast under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som sänds under&lt;br&gt;annonstid skall det framgå i vems&lt;br&gt;intresse sändningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser som sänds mot be-&lt;br&gt;talning eller annat vederlag får det&lt;br&gt;inte uppträda personer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i radioprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen handlar om&lt;br&gt;nyheter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett program som inte är en&lt;br&gt;annons helt eller delvis har bekostats&lt;br&gt;av någon annan än den som bedriver&lt;br&gt;sändningsverksamheten (sponsrats),&lt;br&gt;skall det på lämpligt sätt i början och&lt;br&gt;slutet av programmet eller vid ettdera&lt;br&gt;tillfället anges vem eller vilka bi-&lt;br&gt;dragsgivarna är. Sådana uppgifter&lt;br&gt;behöver inte omges av signatur på&lt;br&gt;det sätt som anges i 25 § första&lt;br&gt;stycket och skall inte räknas in i den&lt;br&gt;annonstid som anges i 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen&lt;br&gt;handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program får inte sponsras av&lt;br&gt;någon vars huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före och efter varje sändning av&lt;br&gt;annonser skall det sändas en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annon-&lt;br&gt;serna från övriga sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt&lt;br&gt;sändningar som utan att vara reklam&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som inte är reklam&lt;br&gt;skall det framgå i vems intresse den&lt;br&gt;sänds. Om reklamidentifiering finns&lt;br&gt;bestämmelser i 5 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser får det inte uppträda&lt;br&gt;personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen&lt;br&gt;handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en&lt;br&gt;timme mellan hela klockslag får&lt;br&gt;annonser förekomma under högst&lt;br&gt;åtta eller, i rena undantagsfall, tio&lt;br&gt;minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får sändas högst åtta&lt;br&gt;minuter under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller&lt;br&gt;inte för sådan reklam som den&lt;br&gt;sändande gör för sin program-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om&lt;br&gt;tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte inlett sändningsverksam-&lt;br&gt;heten inom sex månader efter till-&lt;br&gt;ståndstidens böljan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars inte utnyttjat rätten att&lt;br&gt;sända eller sänt endast i obetydlig&lt;br&gt;omfattning under en samman-&lt;br&gt;hängande tid av minst fyra veckor,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sänder eller låter sända pro-&lt;br&gt;gram trots att det inte finns utgivare&lt;br&gt;för programverksamheten enligt 3&lt;br&gt;kap. 6 a och b §§ lagen (1991:1559)&lt;br&gt;med föreskrifter på tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningens och yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagens områden eller trots att&lt;br&gt;anmälan om utgivare eller ställföre-&lt;br&gt;trädare inte har gjorts enligt vad som&lt;br&gt;föreskrivs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogar någon direkt eller ge-&lt;br&gt;nom företag, i vilket han på grund&lt;br&gt;av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, över mer än ett tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio, skall Radio- och&lt;br&gt;TV-verket återkalla det eller de till-&lt;br&gt;stånd som har meddelats efter det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte inlett sändningsverksam-&lt;br&gt;heten inom sex månader efter till-&lt;br&gt;ståndstidens början, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars inte utnyttjat rätten att&lt;br&gt;sända eller sänt endast i obetydlig&lt;br&gt;omfattning under en sammanhängan-&lt;br&gt;de tid av minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogar någon direkt eller ge-&lt;br&gt;nom företag, i vilket han på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal&lt;br&gt;ensam har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, över mer än ett tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio, skall Radio- och&lt;br&gt;TV-verket återkalla det eller de till-&lt;br&gt;stånd som har meddelats efter det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första tillståndet, om inte återkallel-&lt;br&gt;sen framstår som en alltför in-&lt;br&gt;gripande åtgärd. Förfogar staten,&lt;br&gt;landsting, kommun eller ett pro-&lt;br&gt;gramföretag med tillstånd enligt 5 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket ett sådant&lt;br&gt;organ på grund av aktie- eller&lt;br&gt;andelsinnehav eller avtal ensamt har&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande, över ett&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio, skall&lt;br&gt;verket återkalla detta tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första tillståndet. Förfogar staten,&lt;br&gt;landsting, kommun eller ett pro-&lt;br&gt;gramföretag med tillstånd enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket ett sådant&lt;br&gt;organ på grund av aktie- eller andels-&lt;br&gt;innehav eller avtal ensamt har ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande, över ett&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio, skall&lt;br&gt;verket återkalla detta tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstånd att sända lokalradio&lt;br&gt;eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det förelåg en&lt;br&gt;behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, bara om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av&lt;br&gt;felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse får med-&lt;br&gt;delas endast om det i betraktande av&lt;br&gt;skälen för åtgärden inte framstår som&lt;br&gt;alltför ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet sänder program utan till-&lt;br&gt;stånd där sådant krävs enligt denna&lt;br&gt;lag döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt denna lag&lt;br&gt;eller föremålets värde får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det är nödvändigt för&lt;br&gt;att förebygga brott eller det finns&lt;br&gt;andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åsidosätter vad som&lt;br&gt;sägs i 24, 25 eller 26 § får åläggas&lt;br&gt;att betala en särskild avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift&lt;br&gt;skall påföras skall rätten särskilt&lt;br&gt;beakta överträdelsens art, varaktighet&lt;br&gt;och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot 26 §&lt;br&gt;andra stycket skall vid tillämpningen&lt;br&gt;av 4, 14 och 19 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter. En&lt;br&gt;sådan handling kan medföra mark-&lt;br&gt;nadsstörningsavgift enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften fastställs&lt;br&gt;till lägst fem tusen kronor och högst&lt;br&gt;fem miljoner kronor. Avgiften bör&lt;br&gt;dock inte överstiga tio procent av&lt;br&gt;den sändandes årsomsättning under&lt;br&gt;det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs&lt;br&gt;skall särskilt beaktas de omständig-&lt;br&gt;heter som legat till grund för pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om avgift skall på-&lt;br&gt;föras samt de intäkter som den&lt;br&gt;sändande kan beräknas ha fått med&lt;br&gt;anledning av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av särskild&lt;br&gt;avgift prövas av Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holms län på ansökan av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller,&lt;br&gt;om den som talan riktas mot inte&lt;br&gt;delgetts ansökan inom fem år från&lt;br&gt;det överträdelsen upphörde. Ett be-&lt;br&gt;slut om avgift upphör att gälla om&lt;br&gt;beslutet inte verkställts inom fem år&lt;br&gt;från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Radio- och TV-verket&lt;br&gt;har meddelat får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten. Verkets beslut om&lt;br&gt;sändningsområdenas omfattning får&lt;br&gt;dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio och TV om föreläggande&lt;br&gt;som har förenats med vite får över-&lt;br&gt;klagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Radio- och TV-verket&lt;br&gt;har meddelat får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Verkets&lt;br&gt;beslut om sändningsområdenas om-&lt;br&gt;fattning får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio och TV om föreläggande&lt;br&gt;som har förenats med vite får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;br&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 39 § i sin&lt;br&gt;nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.15 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) Prop. 1995/96:160&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 14 §§ tobakslagen (1993:581) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvara till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annon-&lt;br&gt;ser i periodisk skrift eller i annan&lt;br&gt;därmed jämförbar skrift på vilken&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Inte heller får vid sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller televi-&lt;br&gt;sionsprogram. Detta gäller även så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land&lt;br&gt;som är bundet av avtalet om Euro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvaror till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annon-&lt;br&gt;ser i periodiska skrifter eller i andra&lt;br&gt;jämförbara skrifter på vilka tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen är tillämplig.&lt;br&gt;Inte heller får vid sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller TV-pro-&lt;br&gt;gram. Detta gäller även sådana TV-&lt;br&gt;sändningar över satellit som omfattas&lt;br&gt;av radio- och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;peiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än&lt;br&gt;som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I&lt;br&gt;synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara på-&lt;br&gt;trängande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som stri-&lt;br&gt;der mot 12 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) anses vara otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1995:450) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumenter. En&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd som strider&lt;br&gt;mot 12 § första stycket andra och&lt;br&gt;tredje meningen kan medföra mark-&lt;br&gt;nadsstörningsavgift enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1995:460.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;pliktexemplar av dokument&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av&lt;br&gt;dokument skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt 5 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall pliktexemplar lämnas i form av en&lt;br&gt;sådan inspelning av programmet som skall göras enligt bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionspro-&lt;br&gt;gram, som svenskt programföretag&lt;br&gt;får sända med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;5 § radiolagen (1966:755) eller som&lt;br&gt;genom satellitsändning som utgår&lt;br&gt;från Sverige förmedlas till allmän-&lt;br&gt;heten från svenskt programföretag,&lt;br&gt;skall ett pliktexemplar lämnas av&lt;br&gt;varje sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionspro-&lt;br&gt;gram, som svenskt programföretag&lt;br&gt;får sända med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) eller som ge-&lt;br&gt;nom satellitsändning som utgår från&lt;br&gt;Sverige förmedlas till allmänheten&lt;br&gt;från svenskt programföretag, skall&lt;br&gt;ett pliktexemplar lämnas av varje&lt;br&gt;sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra stycket&lt;br&gt;skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum under högst fyra&lt;br&gt;veckor per kalenderår. Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får besluta för vilka veckor som pliktexemplar skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.17 Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000) Prop. 1995/96:160&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett egentligt lotteri enligt 16 och&lt;br&gt;television utan särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att anordna sådana lotte-&lt;br&gt;rier i lokalradio enligt lokalradio-&lt;br&gt;lagen (1993:120), närradio enligt&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459) eller egen-&lt;br&gt;sändningar av television i kabelnät&lt;br&gt;enligt lagen (1991:2027) om kabel-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten får&lt;br&gt;lämnas bara om det kan antas att&lt;br&gt;marknaden för lokala lotterier inte&lt;br&gt;försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §§ får inte anordnas i radio eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att anordna sådana lotte-&lt;br&gt;rier i lokalradio enligt lokalradio-&lt;br&gt;lagen (1993:120), närradio eller&lt;br&gt;andra trådsändningar av television än&lt;br&gt;vidaresändningar enligt radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) får lämnas bara&lt;br&gt;om det kan antas att marknaden för&lt;br&gt;lokala lotterier inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.18 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 22 §§ marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efterfrågar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana&lt;br&gt;televisionssändningar som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1992:1356) om satellitsänd-&lt;br&gt;ningar av televisionsprogram till all-&lt;br&gt;mänheten och som kan tas emot&lt;br&gt;endast i något annat land som är&lt;br&gt;bundet av avtalet om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet (EES-&lt;br&gt;avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana&lt;br&gt;TV-sändningar över satellit som&lt;br&gt;omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-&lt;br&gt;störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-&lt;br&gt;idkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;väsentligt har bidragit till överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en närings-&lt;br&gt;idkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 § andra stycket&lt;br&gt;lagen (1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdrycker, 26 § andra stycket lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120), 12 § första&lt;br&gt;stycket andra och tredje meningen&lt;br&gt;tobakslagen (1993:581) eller 7 kap.&lt;br&gt;3, 4 eller 10 §§ radio- och TV-lagen(&lt;br&gt;1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra&lt;br&gt;stycket gäller också en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;väsentligt har bidragit till överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelsen i 22 § i sin nya lydelse tillämpas endast på överträdelser&lt;br&gt;som ägt rum efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter regeringens bemyndigande förordnades år 1985 numera justitie-&lt;br&gt;ombudsmannen Jan Pennlöv som särskild utredare med uppgift att lämna&lt;br&gt;förslag till ny radiolagstiftning. Utredningen antog namnet Radiolagsutred-&lt;br&gt;ningen (U 1985:05).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har överlämnat sex delbetänkanden, Kabelsändningarna och&lt;br&gt;videocensuren (Ds U 1985:12), Försöksverksamhet med nordisk TV från&lt;br&gt;rymden, rättsliga frågor (Ds U 1987:2), Vidaresändning av satellitprogram i&lt;br&gt;kabelnät (SOU 1987:63), Vidgad etableringsfrihet för nya medier (SOU&lt;br&gt;1989:7), Lagstiftning för reklam i svensk TV (SOU 1990:7) och Lagstiftning&lt;br&gt;om satellitsändningar av TV-program (SOU 1992:31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag har lett till omfattande ny lagstiftning. Det&lt;br&gt;gäller förslagen om tillståndskrav för trådsändningar (prop. 1985/86:109, bet.&lt;br&gt;1986/87:KU6, rskr. 1986/87:37, SFS 1986:1209-1217), om att tillåta&lt;br&gt;reklamfinansierad marksänd TV (prop. 1990/91:149, bet. 1990/9 LKU39,&lt;br&gt;rskr. 1990/91:370, SFS 1991:1066-1073) och om satellitsändningar av TV-&lt;br&gt;program (prop. 1992/93:75, bet. 1992/93:KU12, rskr. 1992/93:117, SFS&lt;br&gt;1992:1356-1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juni 1994 lade utredaren fram slutbetänkandet Ny lagstiftning om radio&lt;br&gt;och TV (SOU 1994:105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet samt betänkandets lagförslag&lt;br&gt;finns i bilagorna 1 och 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning av remissyttran-&lt;br&gt;dena finns tillgänglig i lagstiftningsärendet (dnr Ku 94/2457/RTV).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagrådet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 1 februari 1996 att inhämta Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;de lagförslag som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande finns i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har framhållit att den föreslagna lagen generellt sett får anses väl&lt;br&gt;ägnad att förenkla och förtydliga det radiorättsliga regelverket. I vissa av-&lt;br&gt;seenden anser emellertid Lagrådet att lagens struktur och systematik inte leder&lt;br&gt;till ett sådant resultat. Det gäller framför allt förhållandet mellan bestäm-&lt;br&gt;melserna i 3 och 6 kap. Lagrådet har där föreslagit att vissa bestämmelser i&lt;br&gt;3 kap. om vilka villkor om programinnehåll som regeringen får ställa på&lt;br&gt;programföretagen förs över till 6 kap. som handlar om sändningarnas&lt;br&gt;innehåll. Regeringen har i det avseendet inte funnit anledning frångå den&lt;br&gt;uppläggning som fanns i lagrådsremissen, se avsnitt 15. Lagrådet har vidare&lt;br&gt;föreslagit förtydliganden av bestämmelserna om lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;och om våldsskildringar, vilket regeringen anslutit sig till. Frågorna behand-&lt;br&gt;las i avsnitt 5.2 och 7.2. Lagrådet har även föreslagit en generell bestämmelse&lt;br&gt;om rätt till genmäle. Regeringen finner inte anledning att frångå tidigare&lt;br&gt;ställningstagande i den frågan, se avsnitt 7.4. Lagrådets övriga förslag till&lt;br&gt;ändringar har till största delen godtagits. De behandlas i avsnitt 6.2, 6.3, 7.3,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.9, 10.1, 12.1, 15.1 och 15.7. Utöver dessa ändringar har vissa justeringar Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;gjorts i förhållande till de lagförslag som remitterades till Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer senare i dag att besluta en proposition om radio och&lt;br&gt;TV i allmänhetens tjänst 1997-2001 (prop. 1996/97:161). I den proposi-&lt;br&gt;tionen föreslås en höjning av TV-avgiften. Detta föranleder en ändring i 7 §&lt;br&gt;lagen (1989:41) om TV-avgift. Författningsförslaget tas in i denna propo-&lt;br&gt;sition. Förslaget har i denna del inte varit föremål för Lagrådets granskning.&lt;br&gt;Förslaget innebär endast en ändring av beloppets storlek. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Den tekniska utvecklingen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sändning av meddelanden via radio går tekniskt sett till så att en elektrisk&lt;br&gt;signal som representerar den information som skall överföras får påverka,&lt;br&gt;modulera, en radiovåg med en viss frekvens, bärvågen, som sänds ut från en&lt;br&gt;radiosändare. När signalen når en radiomottagare som är inställd på bär-&lt;br&gt;vågens frekvens kan nyttoinformationen avläsas och återges som ett radio-&lt;br&gt;eller TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett radioprogram skall kunna tas emot i en viss mottagare krävs&lt;br&gt;naturligtvis i första hand att de radiovågor som är bärare av programmet når&lt;br&gt;fram till mottagaren och har tillräcklig styrka för att programmet skall kunna&lt;br&gt;återges. Dessutom bör inte mottagaren nås av radiovågor på samma frekvens&lt;br&gt;från andra sändare, eftersom detta skulle orsaka störningar. Av denna anled-&lt;br&gt;ning finns nationella och internationella regler för hur radiofrekvensema skall&lt;br&gt;användas så att risken för störningar elimineras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När radiotekniken började användas för att sända program till allmänheten&lt;br&gt;kunde endast en mycket begränsad del av radiofrekvensspektrum utnyttjas.&lt;br&gt;Tekniken har successivt förbättrats, så att allt högre frekvensområden har&lt;br&gt;blivit praktiskt användbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiovågorna har olika utbredningsegenskaper i olika delar av frekvens-&lt;br&gt;området, vilket gör dem lämpade för olika ändamål. För långvåg och&lt;br&gt;mellanvåg (30-3000 kHz) gäller att en sändning når längre under natten än&lt;br&gt;under dagen, eftersom vågorna reflekteras i olika skikt i atmosfären. Detta är&lt;br&gt;ett av skälen till att lång- och mellanvåg numera används sparsamt i Sverige.&lt;br&gt;Kortvågssändningar (3-30 MHz) kan studsa upprepade gånger mellan&lt;br&gt;jordytan och jonosfären. På så sätt kan en kortvågssändning tas emot i hela&lt;br&gt;världen. Kortvågssändningar används därför för t.ex. Sveriges Radios&lt;br&gt;utlandssändningar. Kortvågssändningarnas långa räckvidd försvårar natur-&lt;br&gt;ligtvis frekvensplaneringen eftersom varje sändningsfrekvens i princip bara&lt;br&gt;kan användas av en sändare samtidigt. S.k. ultrakortvåg (30-3000 MHz),&lt;br&gt;som bl.a. används för FM-ljudradio och marksänd TV, sprids i huvudsak&lt;br&gt;endast direkt från sändaren. Räckvidden begränsas därför till området&lt;br&gt;innanför sändarens horisont. Varje sändare får ett väl avgränsat täcknings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;område, som inte varierar under årstiderna eller dygnets timmar, vilket gör att&lt;br&gt;en viss sändningsfrekvens kan användas på nytt på ett visst avstånd från den&lt;br&gt;första sändaren. Detta gör att ultrakortvåg är särskilt användbart för stora&lt;br&gt;yttäckande sändarnät. För radiovågor med ännu kortare våglängd, s.k.&lt;br&gt;mikrovågor (över 3 GHz), gäller att det måste vara fri sikt mellan sändare och&lt;br&gt;mottagare. Räckvidden vid marksändningar blir därför i praktiken mycket&lt;br&gt;kort, och sändare med samma frekvens kan placeras ganska nära varandra.&lt;br&gt;Mikrovågor passerar obehindrat genom atmosfären, och dessa frekvenser är&lt;br&gt;därför lämpliga för sändningar via satellit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att nya frekvensområden har kunnat tas i bruk har utbudet av&lt;br&gt;radio- och TV-program kunnat ökas. Fortfarande tar dock yttäckande sändar-&lt;br&gt;nät stora frekvensresurser i anspråk. Det har därför inte varit möjligt att&lt;br&gt;medge fullständig etableringsfrihet för sändningar i de frekvensområden som&lt;br&gt;är mest lämpliga för sådana sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellittekniken har ökat överföringsmöjligheterna väsentligt. De satelliter&lt;br&gt;som används för TV-sändningar roterar i samma riktning som jorden i en&lt;br&gt;bana 36 000 km ovanför ekvatorn. De befinner sig på så sätt alltid i samma&lt;br&gt;position i förhållande till jorden (geostationära satelliter). För att kunna ta&lt;br&gt;emot signaler från satelliter behöver man en antenn med en parabolformad&lt;br&gt;reflektor som riktas mot satelliten. Reflektorn fångar upp de svaga signalerna&lt;br&gt;från satelliten och koncentrerar dessa i en punkt. Olika satelliter kan använda&lt;br&gt;samma sändningsfrekvenser, under förutsättning att de ligger på ett visst&lt;br&gt;avstånd från varandra i den geostationära banan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med de geostationära satelliterna har i storleksordningen 200 program&lt;br&gt;kunnat göras tillgängliga för mottagning i Europa. För satellitsändningar från&lt;br&gt;Sverige krävs inte något tillstånd. Etableringsfrihet råder alltså.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sätt att öka sändningsmöjligheterna är att föra fram programmen i&lt;br&gt;kablar som är avskärmade från omgivningen. På så sätt uppstår inga stör-&lt;br&gt;ningar vare sig från trådlösa radiosändningar till kabel, från kabelsändningar&lt;br&gt;till trådlösa sändningar, eller mellan olika kabelnät. Omkring två tredjedelar av&lt;br&gt;de svenska permanenthushållen är anslutna till någon form av kabelnät för&lt;br&gt;TV-distribution. Kabelnäten används främst för vidaresändning av TV-&lt;br&gt;program som mottagits från marksändare eller satellit. Det förekommer&lt;br&gt;emellertid också program som uteslutande sänds i kabel. Även för kabel-&lt;br&gt;sändningar gäller etableringsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika sändningssystemen för radio och TV har hittills i huvudsak&lt;br&gt;utnyttjat analog teknik. Analog teknik innebär att den elektriska signal som&lt;br&gt;representerar ljud- och bildinformationen varierar kontinuerligt i förhållande&lt;br&gt;till förändringar i ljudet eller bilden. På senare tid har det utvecklats teknik för&lt;br&gt;digital sändning av ljudradio och television. Med digital teknik görs ett stort&lt;br&gt;antal avläsningar av de olika informationselementen. Dessa uttrycks i binär&lt;br&gt;form, som följder av &amp;quot;nollor&amp;quot; och &amp;quot;ettor&amp;quot;. När en sådan &amp;quot;bitström&amp;quot; sänds ut i&lt;br&gt;en radiosändnng innehåller den också särskilda styrkoder som talar om för&lt;br&gt;mottagaren hur den överförda informationen skall tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Digitaltekniken har vissa egenskaper som gör den överlägsen den analoga&lt;br&gt;sändningstekniken. Genom att en digital signal är lättare att uppfatta än en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;analog blir känsligheten för störningar mindre. Sändarna kan göras svagare,&lt;br&gt;vilket leder till lägre energiförbrukning. Digitaltekniken är mycket lämplig för&lt;br&gt;komprimering, dvs. att överflödig information tas bort före utsändningen. På&lt;br&gt;så sätt ryms ett större antal program inom ett givet frekvensutrymme. Digitala&lt;br&gt;sändningar är lätta att kryptera, och tekniken lämpar sig därför väl för betal-&lt;br&gt;TV och liknande. Digitaltekniken är flexibel och inte specifikt bunden till&lt;br&gt;radio eller television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ljudradiosändningar med digital teknik inleddes i Sverige i september&lt;br&gt;1995. Antalet mottagare är ännu så länge ytterst begränsat. En första utvär-&lt;br&gt;dering skall äga rum efter ungefär två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare (U 1991:10) har nyligen lagt fram betänkandet Från&lt;br&gt;Massmedia till Multimedia (SOU 1996:25) I betänkandet behandlas frågan om&lt;br&gt;digitala marksändningar av TV. Betänkandet remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för närvarande svårt att avgöra vilka särskilda lagstiftningsbehov&lt;br&gt;som digitaltekniken kan komma att medföra. Genom att frekvensutrymmet&lt;br&gt;kan utnyttjas mer effektivt med den nya tekniken är det tänkbart att principen&lt;br&gt;om etableringsfrihet kan utvidgas till ytterligare områden. Å andra sidan kan&lt;br&gt;digitaltekniken komma att föra med sig nya regleringsbehov, t.ex. när det&lt;br&gt;gäller krypteringssystem eller sändaroperatörernas verksamhet. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till dessa frågor i samband med att ställning skall tas till förslagen&lt;br&gt;i det nyss nämnda betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under alla förhållanden har man emellertid anledning att räkna med att&lt;br&gt;huvuddelen av radio- och TV-sändningama under överskådlig tid kommer att&lt;br&gt;ske på ungefär samma sätt som i dag. Den tekniska utvecklingen kommer&lt;br&gt;därmed inte att medföra att behovet av särskild lagstiftning för radion och&lt;br&gt;televisionen upphör. Inte heller finns det skäl att anta att det skulle vara&lt;br&gt;mindre välmotiverat att sammanföra nuvarande splittrade radio- och TV-&lt;br&gt;lagstiftning till en sammanhållen lag på grund av pågående eller väntad tek-&lt;br&gt;nisk utveckling. Det är tvärtom angeläget att det finns en samlad och logiskt&lt;br&gt;uppbyggd lag som kan ligga till grund för de ändrade regler som eventuellt&lt;br&gt;kan komma att behövas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Gällande rätt och förändringar i lagstiftningen&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;4.2.1 Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL)&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) trädde i kraft den 1 januari 1992. Lagen&lt;br&gt;reglerar skyddet för yttrandefriheten i radio, television, filmer, videogram och&lt;br&gt;ljudupptagningar m.m. Lagen bygger på samma grundsatser som tryck-&lt;br&gt;frihetsförordningen (TF) vilket innebär bl.a. att principerna om censurförbud&lt;br&gt;och etableringsfrihet med vissa undantag gäller för hela det moderna mass-&lt;br&gt;medieområdet. Endast i fråga om användningen av radiofrekvensspektrum&lt;br&gt;har en etableringsfrihet i tryckfrihetsrättslig mening inte kunnat införas. YGL&lt;br&gt;ger även utrymme för lagstiftning om förhandsgranskning av filmer och&lt;br&gt;videogram som skall visas offentligt. I övrigt har de tryckfrihetsrättsliga prin-&lt;br&gt;ciperna om ensamansvar och källskydd, begränsning av möjligheterna till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalisering samt särskild rättegångsordning med tillgång till jury fått sin&lt;br&gt;motsvarighet i YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje svensk medborgare och svensk juridisk person har enligt 3 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket YGL rätt att sända radioprogram genom tråd. Något krav på&lt;br&gt;tillstånd för att sända program till allmänheten genom tråd får därför inte&lt;br&gt;ställas. Föreskrifter kan dock meddelas om skyldighet för nätinnehavare att ge&lt;br&gt;utrymme för vissa program i den utsträckning som behövs med hänsyn till&lt;br&gt;allmänhetens intresse av tillgång till allsidig upplysning. Undantaget utgör&lt;br&gt;grunden för nätinnehavarnas skyldighet att förmedla sändningar från public&lt;br&gt;service-företagen, TV4 AB och de lokala kabelsändarföretagen (s.k. must&lt;br&gt;carry). Etableringsfriheten hindrar inte heller att det i lag meddelas föreskrifter&lt;br&gt;om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som inriktas på vålds-&lt;br&gt;framställningar, pornografiska bilder eller hets mot folkgrupp (3 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd får enligt 3 kap.&lt;br&gt;2 § regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för&lt;br&gt;att sända. Det har av tekniska skäl ansetts omöjligt att uppnå en fullständig&lt;br&gt;etableringsfrihet när det gäller radiosändningar. Bestämmelsen lämnar ut-&lt;br&gt;rymme för det system med avtal mellan staten och tillståndshavare som finns i&lt;br&gt;dag såvitt gäller public service-företagen och TV4 (jfr prop. 1990/91:64&lt;br&gt;s. 116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid lagstiftning av begränsningar i sändningsrätten gäller vad som före-&lt;br&gt;skrivs i regeringsformen (RF) om begränsningar om grundläggande fri- och&lt;br&gt;rättigheter (se 3 kap. 3 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.2 De radiorättsliga lagarna&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen (1966:755) är den grundläggande författningen för radio- och TV-&lt;br&gt;verksamheten i vårt land. Lagen gäller dels för sändningar som sänds med&lt;br&gt;stöd av regeringens tillstånd och dels för vissa andra tillståndspliktiga sänd-&lt;br&gt;ningar. Lagen innehåller den terminologi som är gemensam för de flesta&lt;br&gt;radiorättsliga författningarna. Enligt 5 § radiolagen krävs det tillstånd av rege-&lt;br&gt;ringen för &amp;quot;rätt att här i landet sända radioprogram i rundradiosändning&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fyra programföretag har för närvarande sändningstillstånd enligt radio-&lt;br&gt;lagen. Dessa är Sveriges Television AB (SVT), Sveriges Radio AB (SR),&lt;br&gt;Sveriges Utbildningsradio AB (UR) samt TV4 AB (TV4). Tillstånd kan även&lt;br&gt;ges till ett utländskt programföretag. Regeringen får då besluta att större delen&lt;br&gt;av radiolagens bestämmelser inte skall gälla för sådan programverksamhet&lt;br&gt;under förutsättning av att sändningen huvudsakligen skall tas emot i annan&lt;br&gt;stat, skall sändas från en viss angiven sändare här i landet samt helt överens-&lt;br&gt;stämmer med en samtidig laglig rundradiosändning i den andra staten (23 §).&lt;br&gt;Bestämmelsen tillkom för att möjliggöra för danska TV2 att sända sina&lt;br&gt;program till Danmark från sändare i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndskravet i 5 § gäller både vid ursprunglig rundradiosändning och&lt;br&gt;då rundradiosändningen är en vidaresändning, dvs. en samtidig och oför-&lt;br&gt;ändrad återutsändning av en annan sändning. Radiolagen omfattar inte sänd-&lt;br&gt;ningar till eller från satelliter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 5 § framgår att tillstånd ges för viss tid och att varje innehavare av&lt;br&gt;tillstånd (programföretag) ensam avgör vad som skall förekomma i en sänd-&lt;br&gt;ning som företaget anordnar med stöd av tillståndet. Programföretagens&lt;br&gt;grundläggande förpliktelser uttrycks genom kraven på opartiskhet och sak-&lt;br&gt;lighet och genom den s.k. demokratibestämmelsen i 6 §. Kravet på opartisk-&lt;br&gt;het och saklighet gäller enbart för sådana företag som sänder med stöd av&lt;br&gt;regeringens tillstånd. Utmärkande för dessa företag är att regeringen genom&lt;br&gt;avtal kan ställa upp villkor för programverksamheten som t.ex krav på att&lt;br&gt;sända ett mångsidigt programutbud, att ta hänsyn till mediets särskilda&lt;br&gt;genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen, att på begäran av myndighet sända meddelande till allmänheten&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen innehåller också bestämmelser om annonser, om förbud mot&lt;br&gt;censuringripanden samt om den granskning som utövas av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kabelsändningar till allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten (kabellagen) finns&lt;br&gt;föreskrifter om trådsändningar av radioprogram till allmänheten som når fler&lt;br&gt;än 100 bostäder (kabelsändningar). Vidare finns föreskrifter om skyldigheter&lt;br&gt;för innehavare av kabelnät där sådana sändningar bedrivs. Lagen gäller dock&lt;br&gt;inte en sändning som helt överensstämmer med en sådan sändning som avses&lt;br&gt;i 5 § radiolagen (1966:755) och som sänds samtidigt med denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trådnät som inte går till bostäder eller som omfattar 100 bostäder eller&lt;br&gt;färre faller alltså utanför regleringen. En bostad nås av en sändning om&lt;br&gt;sändningen kan tas emot i bostaden av var och en som har tillgång till nöd-&lt;br&gt;vändig mottagarutrustning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 kap. 6 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är grund-&lt;br&gt;lagen tillämplig på sändningar av radioprogram som är riktade till allmänheten&lt;br&gt;och avsedda att tas emot med tekniska hjälpmedel. Enligt förarbetena bör det&lt;br&gt;inte krävas att trådsändningar alltid skall ha en utgivare eftersom många&lt;br&gt;trådnät är mycket små och deras betydelse som medium för nyhetsförmedling&lt;br&gt;och opinionsbildning är begränsad. I tredje stycket samma paragraf medges&lt;br&gt;därför att vanlig lag undantar trådsändningar som inte är avsedda för någon&lt;br&gt;större allmänhet från grundlagens tillämpningsområde. Sådant undantag får&lt;br&gt;dock inte gälla vad som föreskrivs i 2 och 3 §§ om meddelarfrihet och&lt;br&gt;censurförbud (se prop. 1990/91:64 s. 110). I 4 § kabellagen finns ett sådant&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 6 § kabellagen finns en skyldighet för kabeloperatörer att se till att alla&lt;br&gt;som bor i anslutna fastigheter kan ta emot de marksända TV-kanalema. Denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. sändningsplikt eller must carry-skyldighet omfattar för närvarande&lt;br&gt;sändningar från Sveriges Television AB och Sveriges Radio AB (inklusive&lt;br&gt;Sveriges Utbildningsradio AB) samt TV4 AB. Av bestämmelsen följer även&lt;br&gt;en skyldighet att kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för egensändningar från&lt;br&gt;lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-&lt;br&gt;heten (satellitlagen) trädde i kraft den 1 januari 1994, dvs. samtidigt med&lt;br&gt;EES-avtalet (SFS 1993:1646). Lagen är tillämplig på sändningar av TV-&lt;br&gt;program över satellit till allmänheten i något land som är bundet av EES-&lt;br&gt;avtalet (2 §). För att lagen skall vara tillämplig skall satellitprogramföretaget&lt;br&gt;ha sitt hemvist i Sverige. Alternativt blir lagen tillämplig om sändningen till&lt;br&gt;satellit sker från en sändare här i landet eller med användning av satellit-&lt;br&gt;kapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över. Dessa&lt;br&gt;senare två punkter tillämpas dock inte om satellitprogramföretaget har sitt&lt;br&gt;hemvist i ett annat land inom EES. Motsvarande bestämmelse finns i TV-&lt;br&gt;direktivet (se avsnitt 4.2.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs inte upp något krav på tillstånd för att bedriva satellitverksamhet.&lt;br&gt;Däremot skall satellitprogramföretag och satellitentreprenörer, dvs. de som&lt;br&gt;här i landet för någon annans räkning bedriver sändningar av televisions-&lt;br&gt;program över satellit eller som upplåter satellitkapacitet, vara skyldiga att&lt;br&gt;anmäla sig för registrering samt att lämna vissa uppgifter. Anledningen till&lt;br&gt;detta är att Sverige, för att uppfylla sina förpliktelser enligt TV-direktivet,&lt;br&gt;måste veta vilka som bedriver sändningar, för vilka Sverige är ansvarigt land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV övervakar bestämmelserna om&lt;br&gt;sändningarnas innehåll medan Radio- och TV-verket ansvarar för att bestäm-&lt;br&gt;melserna om registrering och de övriga bestämmelser som inte faller inom&lt;br&gt;nämndens ansvarsområde efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närradiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närradiolagen (1982:459) syftar till att bereda plats för en lokal åsiktsradio.&lt;br&gt;Det är därför endast vissa &amp;quot;sammanslutningar&amp;quot; som kan få tillstånd att bedriva&lt;br&gt;närradio, t.ex. vissa lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska&lt;br&gt;kyrkan, studentkårer och närradioföreningar. Skälet till att just organisations-&lt;br&gt;livet har getts privilegiet att använda radiomediet är att det har ansetts&lt;br&gt;väsentligt att föreningarna såsom företrädare för olika intressen och menings-&lt;br&gt;riktningar skall ges möjlighet att uttrycka sina uppfattningar och sprida sina&lt;br&gt;budskap till medlemmar, sympatisörer, meningsmotståndare och den stora&lt;br&gt;allmänheten (prop. 1981/82:127, bet. 198l/82:KrU29, rskr. 1981/82:362).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen uppställs ett krav på att föreningarna skall vara ideella. Föreningar&lt;br&gt;som är uppbyggda på annat sätt men som ägnar sig åt samma typ av ideell&lt;br&gt;verksamhet faller således utanför. Kravet på att sammanslutningarna skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara juridiska personer och ha bedrivit verksamhet under minst ett år, syftar&lt;br&gt;till att förebygga att tillfälliga grupper kommer i fråga för sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § skall en sändningsmöjlighet finnas i kommunen om minst en&lt;br&gt;sammanslutning så önskar och om det dessutom är tekniskt möjligt. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl får det finnas ytterligare sändningsmöjligheter för när-&lt;br&gt;radio i kommunen. Närradiosändare får ha sådan räckvidd att sändningarna&lt;br&gt;kan tas emot med god hörbarhet inom ett avstånd av fem kilometer. Radio-&lt;br&gt;och TV-verket kan i särskilda fall medge sändare med större räckvidd om en&lt;br&gt;majoritet av de berörda sändningsberättigade sammanslutningarna önskar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller närradiotillstånd, i motsats till övriga sändnings-&lt;br&gt;tillstånd, tills vidare. Beslut om sändningstid är däremot begränsat till längst&lt;br&gt;ett år (8 § andra stycket). Detta system har motiverats av att närradiotillstånd&lt;br&gt;innebär att de sändningsberättigade har rätt att dela på viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sammanslutnings programutbud får inte, annat än i begränsad om-&lt;br&gt;fattning, innehålla material som inte har framställts enbart för den egna&lt;br&gt;verksamheten. Ytterligare begränsningar finns för en närradioförenings&lt;br&gt;programutbud. Sedan april 1993 är det tillåtet att sända kommersiell reklam i&lt;br&gt;närradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV övervakar efterlevnaden av be-&lt;br&gt;stämmelserna om programinnehållet medan Radio- och TV-verket meddelar&lt;br&gt;närradiotillstånd och övervakar att de övriga bestämmelserna efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradiolagen (1993:120) trädde i kraft den 1 april 1993. Lagen innehåller&lt;br&gt;föreskrifter om lokala rundradiosändningar av radioprogram i ljudradio. Den&lt;br&gt;gäller inte för sådana sändningar som bedrivs med stöd av radiolagen&lt;br&gt;(1966:755) eller närradiolagen (1982:459).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket meddelar tillstånd för lokalradio. Ett tillstånd innebär&lt;br&gt;rätt att bedriva sådana sändningar som kan tas emot med god hörbarhet inom&lt;br&gt;ett sändningsområde som anges i tillståndet (4 §). Ingen kan få mer än ett&lt;br&gt;tillstånd och detta tillstånd kan endast omfatta ett sändningsområde (5 §).&lt;br&gt;Staten, landsting, kommun, programföretag med tillstånd enligt radiolagen&lt;br&gt;eller någon som ger ut en dagstidning kan inte få tillstånd (6 och 7 § §). Varje&lt;br&gt;tillståndsperiod är åtta år med en rätt till förlängning med ytterligare en&lt;br&gt;tillståndsperiod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns flera sökande till ett tillstånd skall fördelningen av tillståndet&lt;br&gt;ske vid en offentlig auktion. Tillståndet går till den som är beredd att betala&lt;br&gt;det högsta beloppet i årsavgift (12 och 13 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillsynen över lokalradion så är det Radio- och TV-verket&lt;br&gt;som meddelar tillstånd m.m. och beslutar om återkallelse av sådana tillstånd&lt;br&gt;och Granskningsnämnden för radio och TV som skall granska sändningarnas&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om rundradiosändning av finländska televisionsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram till-&lt;br&gt;kom efter en överenskommelse år 1985 mellan statsministrarna i Sverige och&lt;br&gt;Finland om att söka få till stånd sändningar av en finländsk TV-kanal från&lt;br&gt;radiosändare i storstockholmsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag sänds en finländsk programkanal trådlöst över storstockholms-&lt;br&gt;området samt i kabel i 24 kommuner utanför detta område. I Finland sänds en&lt;br&gt;redigerad svensk programkanal ut över fyra marksändare i sydöstra Finland.&lt;br&gt;Samarbetet bygger på en ömsesidighetsprincip där de båda länderna svarar för&lt;br&gt;jämförbara kostnadsåtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har meddelat tillstånd för Sverigefinska Riksförbundet att intill&lt;br&gt;utgången av år 1996 bedriva vidaresändningar enligt lagen. Enligt en särskild&lt;br&gt;överenskommelse med Svenska Kabel-TV AB överförs sändningarna till&lt;br&gt;kabelnäten. För denna överföring krävs inte något särskilt tillstånd. Sänd-&lt;br&gt;ningen skall bestå av vidaresändning av program som samtidigt sänds eller&lt;br&gt;kort tid dessförinnan sänts i Finland med stöd av tillstånd från Finlands rege-&lt;br&gt;ring (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får förenas med särskilda villkor. Dessa får avse&lt;br&gt;vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd, programverk-&lt;br&gt;samhetens omfattning samt förbud mot eller föreskrifter om kommersiell&lt;br&gt;reklam (4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om radiotidningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § lagen (1981:508) om radiotidningar skall radiotidningen vara ett&lt;br&gt;radioprogram avsett för synskadade och får endast återge innehållet i vissa&lt;br&gt;typer av dagstidningar eller sammanställningar av innehållet i sådana tid-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taltidningsnämnden meddelar tillstånd att sända radiotidningar i rund-&lt;br&gt;radiosändning. Lagen omfattar inte postdistribution av kassettidningar eller&lt;br&gt;sändning av radiotidningar via telenätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända en radiotidning kan endast ges till ägaren av den nyhets-&lt;br&gt;tidning som skall vara förlagan till versionen. Det krävs vidare att förlagan&lt;br&gt;kommer ut med minst ett nummer i veckan och, såvida inte särskilda skäl&lt;br&gt;föranleder annat, under det senaste året har haft en genomsnittlig upplaga om&lt;br&gt;minst tvåtusen exemplar per utgivningstillfälle (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa krav på innehållet i radiotidningen ställs i lagen. Radiotidningen skall&lt;br&gt;i princip endast återge texten i förlagan och annonsmaterialet får endast sändas&lt;br&gt;om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat m.m. (4 §). Tillståndet får förenas&lt;br&gt;med villkor, dock endast villkor avseende sändningstid samt placeringen,&lt;br&gt;frekvensen och effekten hos sändaren (5 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa bestämmelser hindrar således inte tillståndshavaren att. som nu sker,&lt;br&gt;koda radiotidningssändningarna. Såvitt avser reklamen är detta t.o.m. ett krav&lt;br&gt;för att sändning skall få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om koncessionsavgift på televisionens område&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1992:72) om koncessionsavgift på televisionens område&lt;br&gt;(koncessionsavgiftslagen) skall ett programbolag som enligt 5 § radiolagen&lt;br&gt;(1966:755) har tillstånd att i hela landet sända TV-program i rundradio-&lt;br&gt;sändning betala koncessionsavgift till staten under förutsättning att företaget&lt;br&gt;har rätt att sända reklam mot vederlag i en sådan sändning och är ensam om&lt;br&gt;den rätten här i landet. Lagen kan således gälla endast för ett reklamfinansierat&lt;br&gt;programföretag i sänder. För närvarande gäller lagen för TV4 AB. Om rege-&lt;br&gt;ringen meddelar ytterligare ett tillstånd att bedriva reklamfinansierade sänd-&lt;br&gt;ningar över hela landet blir lagen inte tillämplig och avgiftsplikten upphör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller bestämmelser om beräkning av avgift, fastställande och&lt;br&gt;betalning av avgift, återbetalning, omprövning och överklagande m.m. samt&lt;br&gt;om verkställighet. Koncessionsavgiften består av en fast och en rörlig del&lt;br&gt;(2 §). Den fasta avgiften utgör 4 167 000 kronor för varje månad under vilken&lt;br&gt;sändningsverksamheten har bedrivits (3 §). Den rörliga delen av avgiften tas&lt;br&gt;ut med en viss procent av annonsintäkterna (4 §). Avgifterna uppräknas mot&lt;br&gt;konsumentprisindex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket ansvarar för avgiftshanteringen enligt lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omförbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna&lt;br&gt;havet (piratradiolagen) föregicks av lagen (1962:278) med förbud i vissa fall&lt;br&gt;mot rundradiosändning på öppna havet m.m. Bakgrunden till förbudet var att&lt;br&gt;ett med radiosändare utrustat fartyg våren 1961 började att sända reklam-&lt;br&gt;finansierade radioprogram från en position utanför Stockholms skärgård.&lt;br&gt;Sändningarna, som gick under benämningen Radio Nord, bestod huvud-&lt;br&gt;sakligen av musik och kunde avlyssnas i stora delar av mellersta och södra&lt;br&gt;Sverige. Förutom Radio Nord hade också två fartygssändare placerats i&lt;br&gt;Öresund, Radio Mercur och Radio Syd, vilkas sändningar kunde avlyssnas i&lt;br&gt;delar av Skåne. Efter samråd mellan regeringarna i Danmark, Finland, Norge&lt;br&gt;och Sverige och efter rekommendation från Nordiska rådet genomfördes i&lt;br&gt;samtliga de berörda nordiska länderna särskild lagstiftning för att stoppa&lt;br&gt;verksamheten från dessa &amp;quot;piratsändare&amp;quot;. För Sveriges del antog riksdagen&lt;br&gt;den nämnda lagen. Piratradioverksamheten upphörde därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar 1965 träffades det inom Europarådet en överenskommelse till förhind-&lt;br&gt;rande av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier. 1&lt;br&gt;samband med att Sverige anslöt sig till denna överenskommelse ersattes 1962&lt;br&gt;års lag av piratradiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Piratradiolagen förbjuder rundradiosändning från radioanläggning på&lt;br&gt;öppna havet eller i luftrummet däröver om sändningen kan tas emot i något av&lt;br&gt;de länder som är anslutna till Europarådets överenskommelse eller om&lt;br&gt;sändningen orsakar menlig störning för radiotrafik i något av dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiokomm un ikationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1993:599) om radiokommunikation (radiokommunikationslagen)&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om innehav och användning av radioanläggningar&lt;br&gt;och om användning av radiovågor för kommunikation m.m. (1 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för regleringen är att staten har det övergripande ansvaret&lt;br&gt;för frekvensanvändningen. Tillgången på radiofrekvenser är begränsad och&lt;br&gt;radiovågornas utbredningsegenskaper gör att ett internationellt samarbete&lt;br&gt;mellan världens stater är nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen syftar till att främja ett effektivt nyttjande av&lt;br&gt;möjligheterna till radiokommunikation och andra användningar av radiovågor.&lt;br&gt;Vid tillämpningen skall radiokommunikationens betydelse för yttrandefriheten&lt;br&gt;och informationsfriheten beaktas särskilt (1 § andra och tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen bygger på ett tillståndsförfarande. Det krävs tillstånd för att&lt;br&gt;här i landet eller på svenskt fartyg eller luftfartyg utomlands få inneha eller&lt;br&gt;använda en radiosändare. Det krävs även tillstånd för att få inneha en&lt;br&gt;radiosändare som är ofullständig eller en byggsats för tillverkning av radio-&lt;br&gt;sändare. Detsamma gäller den som för in sådana radiosändare till Sverige.&lt;br&gt;Överlåtelse eller upplåtelse av radiosändare skall som huvudregel få ske&lt;br&gt;endast till den som har tillstånd (3 §). Kravet på tillstånd gäller dock inte för&lt;br&gt;försvarsmakten (6 §) och inte heller statliga myndigheters innehav av radio-&lt;br&gt;sändare (7 §). Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om undantag från tillståndsplikten i vissa fall (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av lagen framgår efter vilka grunder som tillstånd skall meddelas. Den&lt;br&gt;grundläggande inriktningen bör enligt förarbetena vara att var och en som&lt;br&gt;anser sig ha behov av radio skall beviljas tillstånd till sådan användning, dvs.&lt;br&gt;presumtionen vid prövning av en ansökan skall vara att sökanden skall få&lt;br&gt;tillstånd. Myndigheten skall ha rätt att lämna en ansökan utan bifall endast om&lt;br&gt;det i det särskilda fallet brister i någon i lagen upptagen förutsättning för&lt;br&gt;tillstånd (prop. 1992/93:200 s. 193).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som förutsätter att sökanden eller någon annan som sökanden&lt;br&gt;utför sändningsuppdrag åt fått medgivande enligt annan lag, får meddelas&lt;br&gt;endast endast om sådant medgivande föreligger (9 § andra stycket). Be-&lt;br&gt;stämmelsen tar sikte på sådan rundradioverksamhet som regleras i vissa av de&lt;br&gt;radiorättsliga lagarna samt i telelagen (1993:597).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsbeslutet skall gälla en bestämd radioanvändning. Det skall dess-&lt;br&gt;utom innefatta de villkor som skall gälla för radioanvändningen. Tillståndet&lt;br&gt;får. i den mån det behövs, bl.a. förenas med villkor angående frekvens,&lt;br&gt;antennens eller radiosändarens beskaffenhet, var antennen skall vara belägen&lt;br&gt;och skyldighet att dela frekvensutrymme.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4.2.3 EG:s TV-direktiv&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Sverige åtog sig redan genom undertecknandet av EES-avtalet, som trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 januari 1994, att följa rådets direktiv 89/552/EEG av den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändnings-&lt;br&gt;verksamhet för television (EGT nr L 298, 17.10.89, s. 3 f„ TV-direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet genomfördes i svensk rätt genom lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten (se avsnitt 4.2.2).&lt;br&gt;Direktivet reglerar TV-sändningar avsedda för mottagning av allmänheten&lt;br&gt;oavsett med vilken teknik - genom marknätet, kabel eller satellit - sändningen&lt;br&gt;når allmänheten. Även kodade sändningar, som betal-TV-kanaler, omfattas av&lt;br&gt;regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-direktivet reglerar Sveriges förhållande till såväl EU-länder som till de&lt;br&gt;övriga EES-länderna, dvs. Norge, Island och Liechtenstein. Däremot åläggs&lt;br&gt;inte vårt land några förpliktelser i fråga om sådana sändningar som är avsedda&lt;br&gt;att tas emot enbart i länder utanför EU eller EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets ansvarsregler utgår i första hand från att det är det land där&lt;br&gt;programbolaget har sitt säte som skall se till att sändningarna är förenliga med&lt;br&gt;direktivets bestämmelser (den s.k. sändarlandsprincipen). Om programbo-&lt;br&gt;laget inte har sitt säte i ett EU-land, ansvarar det EU-land (genom EES-avtalet&lt;br&gt;även EFTA-land förutom Schweiz) som upplåtit frekvens, upplänk eller&lt;br&gt;satellitkapacitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En TV-sändning skall tas emot i alla medlemsländer om den är laglig i det&lt;br&gt;land den utgår från. Därigenom garanteras fri rörlighet för sändningar och att&lt;br&gt;TV-program inte stoppas av nationsgränser. Direktivet medger dock undan-&lt;br&gt;tagsvis och under särskilda omständigheter att ett mottagarland tillfälligt&lt;br&gt;hindrar vidaresändning av en TV-sändning om den innebär allvarligt och&lt;br&gt;upprepat brott mot vissa delar av regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sändningarnas innehåll kan bestämmelserna delas in i tre&lt;br&gt;grupper, med sinsemellan olika karaktär, vilka syftar till att främja, reglera,&lt;br&gt;respektive förbjuda vissa typer av program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första gruppen avspeglar ett av direktivets huvudsyften, nämligen att&lt;br&gt;främja distribution och produktion av europeiska program. Dessa regler har&lt;br&gt;utformats som bestämmelser om programandelar för europeiska program.&lt;br&gt;Direktivet har också regler om att en viss andel av programutbudet skall vara&lt;br&gt;framställt av fristående producenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra gruppen avser regleringen av reklamens utformning, omfattning&lt;br&gt;och inplacering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje gruppens regler förbjuder vissa typer av program. Det gäller&lt;br&gt;pornografi, våld och sändningar som kan framkalla hat på grund av ras. kön,&lt;br&gt;religion eller nationalitet. Restriktioner som rör pornografi och våldsskild-&lt;br&gt;ringar har kopplats till behovet av att skydda barn och unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom finns vissa ordningsregler samt bestämmelser om rapportering&lt;br&gt;och uppföljning. För reglerna om andel europeiska program och program från&lt;br&gt;fristående producenter finns för direktivets efterlevnad rapporteringsplikt till&lt;br&gt;Europeiska kommissionen. Vidare föreskrivs att programbolag skall vara lätta&lt;br&gt;att identifiera och att det måste finnas information om vad som är reklam-&lt;br&gt;program och sponsrade program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att göra det möjligt för individer och juridiska personer att få rättelse&lt;br&gt;om deras namn och goda rykte skadats genom felaktiga påståenden, finns&lt;br&gt;också regler om beriktigande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår en översyn av TV-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.3 Behovet av en ny lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande reglerna om radio- och TV-verksamhet riktad till allmän-&lt;br&gt;heten finns i radiolagen (1966:755) som ursprungligen tillkom år 1966. Till&lt;br&gt;viss del speglar radiolagen den uppfattning om massmedier som då gällde.&lt;br&gt;Stora förändringar har skett i lagstiftningen sedan dess, till stor del beroende&lt;br&gt;på den tekniska utvecklingen. Särskild lagstiftning har som redovisats i&lt;br&gt;avsnitt 4.2.2 tillkommit för sändning av television genom kabel och över&lt;br&gt;satellit. Bestämmelser om ljudradio finns idag i radiolagen, närradiolagen&lt;br&gt;(1982:459) och lokalradiolagen (1993:120). Det gamla radio- och TV-&lt;br&gt;monopolet har avskaffats och etableringsfrihet är numera huvudregeln.&lt;br&gt;Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL), som trädde i kraft år 1992, innebär ett nytt&lt;br&gt;och vidgat skydd för yttrandefriheten i bl.a. ljudradio och TV. Sverige måste&lt;br&gt;vidare följa EG:s regelverk på området, EG:s TV-direktiv (se avsnitt 4.2.3).&lt;br&gt;Ett från början enkelt regelsystem har byggts på med nya regelverk för&lt;br&gt;tillkommande situationer. Detta har medfört att radiolagstiftningen blivit&lt;br&gt;alltmer komplicerad och svåröverskådlig. Kritik mot detta förhållande förs&lt;br&gt;också fram i olika sammanhang (se bl.a. Lagrådets yttrande i prop.&lt;br&gt;1990/91:149 s. 323).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns därför ett stort behov av en lagreglering som medför större&lt;br&gt;klarhet och överskådlighet. Det är vidare viktigt att lagstiftningen så långt det&lt;br&gt;är möjligt är mediepolitiskt och tekniskt neutral och kan anpassas till den&lt;br&gt;kommande utvecklingen inom medieområdet. En utgångspunkt bör vara att&lt;br&gt;lagstiftningens grundstruktur skall bli bestående. Detta bör underlätta för&lt;br&gt;allmänheten och programföretag när det gäller att kunna överblicka och för-&lt;br&gt;utse villkoren för massmedieverksamheten, vilket givetvis är angeläget från&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har lagt fram ett förslag till radio- och TV-lag som&lt;br&gt;speglar de nu rådande förhållandena på medieområdet. Samtidigt pågår ett&lt;br&gt;intensivt arbete med att utveckla den nya digitala tekniken för ljudradio och&lt;br&gt;TV. Det är oundvikligt att det fortlöpande kommer att behöva göras föränd-&lt;br&gt;ringar i den lagstiftningen. Med ett nytt regelverk som utgångspunkt kommer&lt;br&gt;dock sådana förändringar att vara lagtekniskt enklare att genomföra i fram-&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag är huvudsakligen av teknisk och juridisk&lt;br&gt;natur. Syftet har i första hand varit att få en mer överskådlig lagstiftning. Inga&lt;br&gt;större sakliga ändringar föreslås. Den nu föreslagna radio- och TV-lagen har&lt;br&gt;därför i princip samma tillämpningsområde som nu gällande lagar för radio-&lt;br&gt;och TV-sändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Nya radio- och TV-författningar&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;5.1 De radiorättsliga författningarna sammanförs till en&lt;br&gt;ny lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De radiorättsliga författningarna förs samman&lt;br&gt;till en gemensam lag, radio- och TV-lagen. Bestämmelserna om lokal-&lt;br&gt;radio finns tills vidare kvar i lokalradiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag från-&lt;br&gt;sett att även lökalradiolagen inarbetats i radio- och TV-lagen. Utredningen har&lt;br&gt;därutöver föreslagit en ny lag om koncessionsavgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanser tillstyrker förslaget eller läm-&lt;br&gt;nar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som har redovisats i avsnitt 4.2.2&lt;br&gt;finns idag ett stort antal radiorättsliga författningar som innehåller bestämmel-&lt;br&gt;ser om programverksamheten i ljudradio och television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att bestämmelserna om radio- och TV-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten skall föras samman till en ny lag, radio- och TV-&lt;br&gt;lagen, och att regler om koncessionsavgifter skall samlas i en särskild lag om&lt;br&gt;koncessionsavgift för radio och TV. Enligt regeringens uppfattning har utred-&lt;br&gt;ningen lyckats lägga fram en samlad, teknikneutral lagstiftning som är&lt;br&gt;genomtänkt och överskådlig. Efter det att utredningen lade fram sitt förslag&lt;br&gt;har dock situationen förändrats såvitt avser lokalradioändringama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokalradiolagen (1993:120) trädde i kraft den 1 april 1993. Den innehåller&lt;br&gt;bl.a. regler om att beslut om lokalradiotillstånd skall fattas efter ett auktions-&lt;br&gt;förfarande där den som är beredd att betala den högsta avgiften till staten skall&lt;br&gt;få tillståndet. Hösten 1994 föreslog konstitutionsutskottet att riksdagen skulle&lt;br&gt;göra ett tillkännagivande om tillsättande av en utredning med uppgift att se&lt;br&gt;över lokalradiofrågoma. Utskottet föreslog även med begagnande av sin ini-&lt;br&gt;tiativrätt en lag som innebar att det till utgången av 1995 inte skulle meddelas&lt;br&gt;några nya tillstånd att sända lokalradio. Riksdagen biföll vad utskottet&lt;br&gt;hemställt vad gäller utredning om lokalradion. Lagförslaget om avbrytande av&lt;br&gt;tillståndsgivningen för lokalradion hänvisades tillbaka till konstitutions-&lt;br&gt;utskottet för att där vila minst tolv månader, enligt reglerna i 2 kap. 12 § tredje&lt;br&gt;stycket regeringsformen. Den 6 december 1995 beslutade riksdagen att anta&lt;br&gt;lagen (1995:1292) om tillfälliga bestämmelser i fråga om tillstånd att sända&lt;br&gt;lokalradio och den 13 december beslutade riksdagen att förlänga giltighets-&lt;br&gt;tiden av lagen till utgången av juni 1997 (SFS 1995:1392). Innebörden av&lt;br&gt;lagarna är att några nya tillstånd att sända lokalradio enligt lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120) inte skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade hösten 1995 en kommitté, Lokal- och närradio-&lt;br&gt;kommittén (Ku 1995:04) som skall lägga fram förslag om ändrade regler för&lt;br&gt;lokala ljudradiosändningar. Kommittén skall lägga fram förslag som skall&lt;br&gt;förbättra möjligheterna att förverkliga de ursprungliga intentionerna i fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokalradions mångfald och lokala förankring samt möjliggöra att närradion&lt;br&gt;utvecklas till en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk&lt;br&gt;förankring (dir. 1995:123). Kommitténs uppdrag skall redovisas senast den 1&lt;br&gt;oktober 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns således anledning att räkna med att reglerna om lokalradio inom&lt;br&gt;kort kommer att förändras. Även reglerna om närradio kan komma att&lt;br&gt;revideras. Radiolagsutredningens förslag bygger på nu gällande regler. Rege-&lt;br&gt;ringen ansluter sig till utredningens förslag om en radio- och TV-lag i vilken&lt;br&gt;samtliga radiorättsliga regler förs samman. I avvaktan på resultatet av arbetet i&lt;br&gt;Lokal- och närradiokommittén bör dock den nuvarande lokalradiolagen&lt;br&gt;fortsätta att gälla. Detta är också en förutsättning för att den av riksdagen&lt;br&gt;beslutade tillfälliga lagen skall ha någon effekt. I de fall Radiolagsutredningen&lt;br&gt;föreslagit ändringar i sak i lokalradioreglerna bör dessa ändringar tas in i&lt;br&gt;lokalradiolagen. Eftersom radio- och TV-lagens regelsystem är väl samman-&lt;br&gt;hållet och skall gälla alla medieformer anser regeringen att det i radio- och TV-&lt;br&gt;lagen skall finnas en definition av lokalradio och att hänvisning skall ske&lt;br&gt;mellan författningarna. Enligt regeringens uppfattning kan dock närradio-&lt;br&gt;bestämmelserna överföras till radio- och TV-lagen. När resultatet av Lokal-&lt;br&gt;och närradiokommitténs arbete föreligger kan lokalradiolagen upphävas och&lt;br&gt;reglerna tas in i radio- och TV-lagen. Det är givetvis beklagligt att den tänkta&lt;br&gt;reformen inte kan genomföras i ett sammanhang utan får delas upp i två&lt;br&gt;etapper. Regeringen bedömer det ändå som angeläget att nu lägga fram den&lt;br&gt;nya lagen. Dess ikraftträdande bör ansluta till tidpunkten då den nya till-&lt;br&gt;ståndsperioden för public service-bolagen börjar löpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lag om koncessionsavgifter som utredningen föreslagit omfattar de&lt;br&gt;bestämmelser om avgifter som idag finns i lagen (1992:72) om koncessions-&lt;br&gt;avgift på televisionens område samt lokalradions bestämmelser om avgifter&lt;br&gt;och om hur förfarandet vid bestämmandet av denna avgift vid en auktion går&lt;br&gt;till m.m. Eftersom lokalradiolagens regler till vidare skall finnas kvar anser&lt;br&gt;regeringen det mindre meningsfullt att lägga fram förslag om en ny konces-&lt;br&gt;sionsavgiftslag med i princip samma bestämmelser som den nu gällande. Det&lt;br&gt;är därför lämpligare att den nu gällande lagen tills vidare blir kvar, i avvaktan&lt;br&gt;på resultatet av utredningsarbetet om den lokala ljudradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den radio- och TV-lag som föreslås avses således ersätta radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). närradiolagen (1982:459), lagen (1986:3) om rundradiosändning&lt;br&gt;av finländska televisionsprogram, lagen (1981:508) om radiotidningar, lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten,&lt;br&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten samt lagen (1966:78)&lt;br&gt;om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet. Den nya lagen&lt;br&gt;leder även som nämnts till följdändringar i lokalradiolagen samt i ett antal&lt;br&gt;andra författningar. Förslag om dessa ändringar läggs också fram i detta&lt;br&gt;ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.2 Radio- och TV-lagens terminologi och&lt;br&gt;tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Radio- och TV-lagen reglerar ljudradio- och&lt;br&gt;televisionssändningar till allmänheten samt innehållet i sådana sänd-&lt;br&gt;ningar. Lagen är med visst undantag tillämplig på sändningar genom&lt;br&gt;tråd endast om de når fler än 100 bostäder. Den omfattar också bl.a.&lt;br&gt;sådana satellitsända TV-program som nu regleras i satellitlagen samt&lt;br&gt;satellitsända ljudradioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Ett par remissinstanser, Post- och telestyrelsen och Radio-&lt;br&gt;och TV-verket tillstyrker särskilt att begreppen rundradiosändning och&lt;br&gt;radioprogram utgår. Länsrätten i Stockholms län anser att det i lagens inled-&lt;br&gt;ning borde finnas definitioner av olika begrepp. Kritik framförs från&lt;br&gt;Stockholms Universitet, Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB,&lt;br&gt;Sveriges Utbildningsradio AB och Advokatsamfundet mot definitionen av&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde, att &amp;quot;sätta samman&amp;quot; program och &amp;quot;låta sända dem&lt;br&gt;till allmänheten&amp;quot;. Universitetet anser att uttrycket &amp;quot;låta sända till allmänheten&amp;quot;&lt;br&gt;rimligen omfattar alla situationer i vilka någon vidtagit åtgärden att låta vilka&lt;br&gt;personer som helst ur en allmänhet, t.ex. genom telenätet, få del av ett utbud.&lt;br&gt;Det avgörande för radio- och TV-lagens tillämpning synes vara åtgärden att&lt;br&gt;hålla program tillgängliga för allmänheten genom att, som 1 kap. 6 § yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen anger, vara &amp;quot;riktade till allmänheten&amp;quot; och att den sändande&lt;br&gt;de facto avhänt sig möjligheten att motsätta sig utnyttjanden. Språkligt kan&lt;br&gt;begreppen, enligt programbolagen innebära att sätta samman olika inslag till&lt;br&gt;ett program eller att sätta samman flera olika program till ett samlat utbud på&lt;br&gt;sätt som sker i Sveriges Radios och Sveriges Televisions kanaler. Flera&lt;br&gt;remissinstanser påpekar att förslaget om en vid tolkning av begreppet pro-&lt;br&gt;gram innebär att enkla meddelanden omfattas av kraven på referensbandning&lt;br&gt;och registreringsskyldighet. FilmNet Television AB avstyrker att olika regler&lt;br&gt;skall gälla för betal-TV och beställar-TV.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagen (1966:755) och flera av de andra nu gällande lagarna inleds med&lt;br&gt;definitioner av radiorättsliga begrepp eller med hänvisning till en definition i&lt;br&gt;radiolagen eller i en annan författning. Radiolagens omfattning styrs av vad&lt;br&gt;som innefattas i dessa begrepp. Den radiorättsliga terminologin har dock med-&lt;br&gt;fört vissa tillämpningsproblem. I definitionerna av begreppen rundradiosänd-&lt;br&gt;ning och radioprogram ingår de tekniska begreppen radiosändning och tråd-&lt;br&gt;sändning. De bestämmelser till vilka dessa tekniska begrepp varit knutna har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;numera utgått ur radiolagen. Vissa radiotekniska definitioner och be- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;stämmelser om innehav och användning av radiosändare m.m. återfinns nu i&lt;br&gt;stället i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Det finns inte någon&lt;br&gt;anledning att definiera dessa tekniska begrepp i den nya radio- och TV-lagen&lt;br&gt;eftersom lagen inte kan sägas handla om den tekniska användningen av&lt;br&gt;mediet. I dagens tekniska verklighet kan distinktionen mellan radio- och&lt;br&gt;trådsändning dessutom anses ha förlorat något i vikt. Från publikens syn-&lt;br&gt;punkt är det vanligen betydelselöst om ett program distribueras på det ena&lt;br&gt;eller andra sättet. Det finns därför inte någon anledning att använda de tek-&lt;br&gt;niska begreppen radiosändning, trådsändning, sändare och mottagare i den&lt;br&gt;nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppen rundradiosändning och radioprogram har används i radiolagen&lt;br&gt;ända sedan dess tillkomst. Trots detta torde det inte vara allmänt bekant att&lt;br&gt;&amp;quot;radio&amp;quot; är en teknisk term som även innefattar TV-mediet. I den nu gällande&lt;br&gt;radiolagen förstås med radioprogram en radiosändnings eller trådsändnings&lt;br&gt;innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av namn eller källa,&lt;br&gt;enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt. Begreppet har en&lt;br&gt;annan innebörd i yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). 11 kap. 1 § tredje stycket&lt;br&gt;YGL anges att vad som sägs om radioprogram gäller förutom program i&lt;br&gt;ljudradio också program i television och innehållet i vissa andra sändningar av&lt;br&gt;ljud, bild eller text som sker med hjälp av elektromagnetiska vågor. Enligt&lt;br&gt;specialmotiveringen avses med radioprogram såväl ljudradio som television&lt;br&gt;och innehållet i vissa andra överföringar av information till allmänheten som&lt;br&gt;telefax och videotex (prop. 1990/91:64 s. 108). Dessa senare två medier om-&lt;br&gt;fattas emellertid inte av den nuvarande radiorättsliga regleringen. Vidare är de&lt;br&gt;&amp;quot;enkla meddelandena&amp;quot; inte undantagna från YGL:s definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den nya radio- och TV-lagens omfattning inte bör&lt;br&gt;bestämmas på det sätt som hittills har gällt. Begreppen ljudradio och tele-&lt;br&gt;vision återfinns utan att närmare definieras i YGL och i de flesta radiorättsliga&lt;br&gt;författningar. Det finns därför inte någon anledning att ha särskilda defini-&lt;br&gt;tioner i den nya lagen utan dessa begrepp bör bestämmas utifrån det allmänna&lt;br&gt;språkbruket och det behov som kan finnas av att reglera denna typ av verk-&lt;br&gt;samhet. Lagen bör handla om ljudradio och TV i dess allmänna betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som anförts om regleringsbehovet (avsnitt 4.3) bör&lt;br&gt;lagen i princip ha samma tillämpningsområde som nu gällande lagar för radio-&lt;br&gt;och TV-sändningar till allmänheten. Däremot bör någon avgörande vikt inte&lt;br&gt;fästas vid den teknik som utnyttjas. Lagens tillämpningsområde bör vara&lt;br&gt;oförändrat även om det i framtiden sker tekniska förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med radio och television torde i det allmänna språkbruket förstås sänd-&lt;br&gt;ningar som ett obestämt antal personer samtidigt kan ta emot i en ljudradio-&lt;br&gt;mottagare respektive televisionsmottagare. Den mottagande kan ta del av inne-&lt;br&gt;hållet i sändningen i samma ögonblick som den äger rum. Den enda aktivitet&lt;br&gt;den mottagande normalt behöver ägna sig åt är att slå på mottagarapparaten.&lt;br&gt;Den mottagandes valmöjligheter begränsas till att med hjälp av mottagarens&lt;br&gt;frekvensinställning eller kanalväljare ta in någon av de olika sändningar som&lt;br&gt;är tillgängliga på den plats där mottagaren befinner sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att lagen skall omfatta verksamhet som&lt;br&gt;består i att sätta samman ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta&lt;br&gt;sända dem till allmänheten. Med begreppet sätta samman avses att bestämma&lt;br&gt;att ett visst innehåll skall sändas ut. Med begreppet sända till allmänheten&lt;br&gt;avses att den sändande gör programmet samtidigt tillgängligt för en obestämd&lt;br&gt;krets av personer. En del remissinstanser, bl.a. Stockholms universitet, anser&lt;br&gt;att begreppen sätta samman och låta sända till allmänheten är oklara och&lt;br&gt;medför risker för missförstånd. Regeringen kan delvis instämma i kritiken.&lt;br&gt;Begreppen är abstrakta och främmande för det allmänna språkbruket. YGL är&lt;br&gt;enligt 1 kap. 6 § första och andra stycket tillämplig på sändningar av radio-&lt;br&gt;program som riktas till allmänheten, om de är avsedda att tas emot med&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel samt på satellitsändningar. Med att en sändning skall&lt;br&gt;riktas till allmänheten menas att den sändande utan särskild begäran från&lt;br&gt;mottagaren riktar sändningen till vem som helst som vill ta emot den (prop.&lt;br&gt;1986/87:151 s. 164 och 1990/91:64 s. 110). Genom att kräva att en sändning&lt;br&gt;skall vara riktad till allmänheten utesluts vissa nya sätt att förmedla infor-&lt;br&gt;mation, t.ex. teledata, som förutsätter att mottagaren själv efterfrågar och&lt;br&gt;beställer viss sändning. Enligt utredningens definition krävs att mottagningen&lt;br&gt;kan ske med tekniska hjälpmedel. Det anges dock inte. Regeringen föreslår i&lt;br&gt;stället att det anges att i lagen finns föreskrifter om sändningar av radio- och&lt;br&gt;TV-program. Vidare bör bestämmelsen knyta an till YGL:s terminologi.&lt;br&gt;Lagen bör omfatta radio- och TV-program som är riktade och sänds till&lt;br&gt;allmänheten samt är avsedda att tas emot av allmänheten med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel inklusive satellitsändningar avsedda för allmänheten. Med en sådan&lt;br&gt;beskrivning undviks de oklarheter som påtalats av public service-bolagen och&lt;br&gt;Stockholms Universitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet anser att förutsättningarna för lagens tillämpningsområde såsom&lt;br&gt;de har beskrivits i motiven har så stor praktisk betydelse för lagens räckvidd&lt;br&gt;att det skulle underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde om förut-&lt;br&gt;sättningarna uttryckligen anges i paragrafen, trots att detta inte har skett i&lt;br&gt;YGL. Lagrådet förordar därför att paragrafen kompletteras med en bestäm-&lt;br&gt;melse om att en sändning anses riktad till allmänheten endast om den sam-&lt;br&gt;tidigt och utan särskild begäran är tillgänglig för en obestämd krets av&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till vad Lagrådet anfört. Regeringen har dock&lt;br&gt;något justerat lagtexten i Lagrådets förslag så att den närmare anknyter till&lt;br&gt;uttryckssättet i förarbetena till YGL. Det bör i sammanhanget framhållas att en&lt;br&gt;sändning omfattas av definitionen även om den kräver ett särskilt avtal, t.ex.&lt;br&gt;betal-TV-sändningar och kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket allmänheten bör förstås i enlighet med normalt språkbruk och i&lt;br&gt;enlighet med den innebörd det för närvarande har i de radiorättsliga författ-&lt;br&gt;ningarna samt i YGL. Av förarbetema till YGL följer att bedömningen av om&lt;br&gt;en sändning är avsedd för allmänheten bör kunna ske med ledning av sådana&lt;br&gt;omständigheter som den använda frekvensen, sändarens styrka och sänd-&lt;br&gt;ningens innehåll (SOU 1983:70 s. 294). Såväl allmänheten i Sverige som i&lt;br&gt;andra länder omfattas alltså av uttryckssättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den valda definitionen utesluts kommunikation mellan enskilda, t.ex.&lt;br&gt;genom telefon. Vidare utesluts överföring av ljud- eller videoinspelningar&lt;br&gt;med hjälp av brev, bud eller liknande. Högtalarutrop och projicering av film-&lt;br&gt;bilder utesluts eftersom dessa inte kräver att den mottagande har tillgång till&lt;br&gt;någon mottagarapparat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av lagens tillämpningsområde innebär att TV-tjänsten beställ-&lt;br&gt;TV (video on demand) inte torde omfattas av lagen. Med beställ-TV betecknas&lt;br&gt;en verksamhet där en kund kan beordra att ett visst TV-program sänds till&lt;br&gt;henne eller honom över ett trådnät. Tekniskt sett fungerar det så att kunden&lt;br&gt;sätter igång en apparat i programcentralen som medför att programmet spelas&lt;br&gt;upp. Om endast den som beställer kan ta del av programmet är förfarandet&lt;br&gt;närmast att likna vid att kunden hämtar ett videogram i en uthymingsbutik och&lt;br&gt;spelar upp det från sin egen videobandspelare. En sådan tjänst kan inte anses&lt;br&gt;riktad till allmänheten eftersom den sändande inte utan särskild begäran från&lt;br&gt;mottagaren riktar sändningen till vederbörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande TV-tjänst kallas &amp;quot;near instantaneous video on demand&amp;quot; och&lt;br&gt;bygger på att programmen genom digitaltekniken kan komprimeras så att upp&lt;br&gt;till tio program kan sändas ut samtidigt i en frekvenskanal i t.ex. ett kabelnät.&lt;br&gt;Om samma program sänds ut parallellt med t.ex. tio minuters tidsförskjut-&lt;br&gt;ning. behöver beställaren aldrig vänta längre än tio minuter på att programmet&lt;br&gt;skall börja. Därmed kan en illusion skapas av att det är beställaren som&lt;br&gt;bestämmer när programmet skall börja, trots att det är den som svarar för&lt;br&gt;tjänsten som ser till att programmet sänds på olika tider. Denna tjänst torde&lt;br&gt;komma att omfattas av lagen eftersom det är den som svarar för utsändningen&lt;br&gt;som bestämmer att ett visst program skall sändas ut till dem som väljer en viss&lt;br&gt;sändningskanal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att olika regler skall gälla för betal-TV och beställ-TV kan som en&lt;br&gt;remissinstans anfört synas omotiverat. Tanken är att lagen skall utformas så&lt;br&gt;tekniskt och massmediepolitiskt neutralt som möjligt. Med den definition som&lt;br&gt;föreslagits krävs dock att programmet skall anses riktat till allmänheten och&lt;br&gt;samtidigt är tillgängligt för en obestämd krets av personer. Så är inte fallet för&lt;br&gt;beställ-TV som innebär viss s.k. interaktivitet. Regeringen finner därför&lt;br&gt;skillnaden sakligt motiverad. De regler som nu föreslås skulle ändå inte&lt;br&gt;komma att få någon nämnvärd praktisk betydelse för denna typ av verk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga ljudradio- och TV-program som sänds till allmänheten skall&lt;br&gt;omfattas av lagens bestämmelser, även sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet program&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett program bör avses detsamma som enligt yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;(YGL) vilket innebär att enkla meddelanden inte längre undantas. En kanal&lt;br&gt;som enbart innehåller sådana enkla meddelanden, t.ex. Fröken Ur faller&lt;br&gt;därmed in under lagens tillämpningsområde. Detta torde överensstämma med&lt;br&gt;allmänt språkbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har anmärkt att detta innebär med i övrigt oför- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;ändrade regler, att kraven på registreringsskyldighet, referensbandning och&lt;br&gt;avlämnande av pliktexemplar förändras. Skyldigheten att referensbanda och&lt;br&gt;leverera detta material kan enligt de kritiska remissinstanserna innebära stora&lt;br&gt;besvär och kostnader för den leveranspliktige och för Arkivet för ljud och&lt;br&gt;bild, som är den myndighet som skall ta emot banden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att referensbanda radioprogram regleras i 5 kap. 3 § lagen&lt;br&gt;(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagens områden (tillämpningslagen). Uttrycket radioprogram har&lt;br&gt;här samma innebörd som i YGL, dvs. med program avses även enkla&lt;br&gt;meddelanden som inte ingår i den definition av program som finns i radio-&lt;br&gt;lagen (1966:755). Detta innebär att en förändring av radio- och TV-lagens&lt;br&gt;programbegrepp inte medför någon förändring av skyldigheten att referens-&lt;br&gt;banda program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att lämna pliktexemplar av radioprogram till Arkivet för ljud&lt;br&gt;och bild framgår av 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument.&lt;br&gt;Där sägs att pliktexemplar skall lämnas i form av sådana inspelningar av&lt;br&gt;ljudradio- och televisionsprogram som regleras i 5 kap. 3 § tillämpnings-&lt;br&gt;lagen. Även i denna författning har program samma innebörd som i YGL, för&lt;br&gt;tydlighetens skull används dock begreppen ljudradio- och televisionspro-&lt;br&gt;gram. Av 18 § andra stycket framgår att av program som svenskt program-&lt;br&gt;företag får sända med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen eller som genom&lt;br&gt;satellitsändning som utgår från Sverige förmedlas till allmänheten från&lt;br&gt;svenskt programföretag, skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning.&lt;br&gt;Enligt tredje stycket behöver pliktexemplar av andra ljudradio- och tele-&lt;br&gt;visionsprogram bara lämnas i mindre omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ordalydelsen av 18 § andra stycket torde endast program som&lt;br&gt;omfattas av radiolagens programbegrepp, dvs. inte enkla meddelanden, vara&lt;br&gt;leveranspliktiga enligt andra stycket. Enkla meddelanden skulle i så fall vara&lt;br&gt;leverenspliktiga enligt tredje stycket. I motiven till pliktexemplarslagen har&lt;br&gt;inte uppmärksammats att programbegreppet har olika betydelse i tillämp-&lt;br&gt;ningslagen och radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna tillämpas i dag på det sättet att de programföretag som sänder&lt;br&gt;med stöd av regeringens tillstånd lämnar alla sina sändningar till Arkivet för&lt;br&gt;ljud och bild. Genom den följdändring som föreslås i 18 § andra stycket&lt;br&gt;pliktexemplarslagen (se avsnitt 15.9) kommer bestämmelsen att överens-&lt;br&gt;stämma med hur den tillämpas idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särbestämmelser för registreringsskyldigheten kan inte anses nöd-&lt;br&gt;vändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av YGL framgår inte hur man skiljer ett ljudradio- eller TV-program från&lt;br&gt;ett annat. Denna fråga har stor praktisk betydelse eftersom reklambestäm-&lt;br&gt;melsema i både den nuvarande radiolagen och den föreslagna radio- och TV-&lt;br&gt;lagen innehåller bestämmelser om att annonser huvudsakligen skall sändas&lt;br&gt;mellan programmen. För att bestämmelsen skall vara möjlig att tillämpa krävs&lt;br&gt;att en skiljelinje kan dras mellan olika program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan diskuterades när reklambestämmelserna i nuvarande radiolagen&lt;br&gt;infördes. Av förarbetena framgår att utgångspunkten bör vara hur program-&lt;br&gt;företaget väljer att presentera sitt programutbud (prop. 1990/91:149 s. 107).&lt;br&gt;Vad programföretaget presenterar som ett program bör således också normalt&lt;br&gt;kunna betraktas som ett program. Ett sådant synsätt stod enligt departements-&lt;br&gt;chefen i god samklang med allmänt språkbruk enligt vilket med ett program&lt;br&gt;fick anses förstås en avgränsad del av sändningstiden, vilken presenterades&lt;br&gt;under en särskild rubrik och behandlade ett på ett visst sätt sammanhållet&lt;br&gt;tema. Departementschefen nämnde som exempel att det i allmänhet inte torde&lt;br&gt;finnas anledning att uppfatta ett enstaka artistframträdande eller en enstaka&lt;br&gt;kortfilm eller intervju i ett program med skilda inslag som ett separat program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programbegreppet har dock medfört vissa tillämpningssvårigheter. Då-&lt;br&gt;varande Radionämnden avgjorde ett ärende angående Sveriges Televisions&lt;br&gt;sponsormeddelanden i sändningar från OS i Barcelona, där programbegreppet&lt;br&gt;var av betydelse (SB 94/93). SVT ansåg att sändningen bestod av flera pro-&lt;br&gt;gram eftersom evenemangen var av olika art (boxning, friidrott m.m.).&lt;br&gt;Radionämnden ansåg däremot att varje sammanhängande OS-sändning&lt;br&gt;utgjorde ett program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för Radio och TV har i samband med prövning av&lt;br&gt;frågan om inplacering av annonssändningar också prövat var gränsen mellan&lt;br&gt;ett program och ett annat skall gå (t.ex. SB 219/94, 220/94, 232-234/94,&lt;br&gt;98/95). Bakgrunden är att programmen i TV 4 ofta avbryts av andra program,&lt;br&gt;både nyheter och kortprogram, t.ex. ett &amp;quot;inför-program&amp;quot;. Ett sådant program&lt;br&gt;omges av reklamsändningar. Vid bedömningen av om en sändning utgör ett&lt;br&gt;program har Granskningsnämnden beaktat omständigheter som presenta-&lt;br&gt;tionen. om sändningen har särskilt namn, egen vinjett, särskild program-&lt;br&gt;ledare, temat, om sändningen skiljer sig från omkringliggande sändningar,&lt;br&gt;särskild sändningstid, förekomsten av en i förväg angiven sändningstid och&lt;br&gt;längden på programmet. Granskningsnämnden har i beslut funnit att ett lokalt&lt;br&gt;väderprogram sänt i TV 4 bör betraktas som ett program i radiolagens&lt;br&gt;mening. Det har visserligen inte någon egen vinjett och sänds under kort tid,&lt;br&gt;drygt en minut, men det har särskild programledare och ett tema som är skilt&lt;br&gt;från tidigare inslag. Granskningsnämnden har också uttalat sig om vissa&lt;br&gt;underhållningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslog regeringen att utgångspunkten för vad som är&lt;br&gt;ett program även i fortsättningen skulle vara vad programföretaget själv anser&lt;br&gt;vara program, i vart fall om detta överensstämmer med hur det utåt sett ter sig&lt;br&gt;för publiken. De omständigheter som Granskningsnämnden beaktat vid sin&lt;br&gt;prövning av programbegreppet angavs vara exempel på omständigheter som&lt;br&gt;kunde få betydelse vid prövningen. Om inslaget var en programglimt eller&lt;br&gt;liknande som för tittaren inte direkt framstod som ett eget program och det&lt;br&gt;dessutom var uppenbart att syftet med inslaget var att få omge detta med&lt;br&gt;reklam eller att få sponsra inslaget, borde inte inslaget betraktas som ett&lt;br&gt;program i den mening som avsågs i radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet anfört kan den förändring av programbegreppet som&lt;br&gt;föreslås genom att enkla meddelanden inte längre undantas från tillämpnings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;området medföra svårigheter vid tillämpningen av reklambestämmelserna.&lt;br&gt;Regeringen återkommer till detta under avsnitt 8.9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det är en fördel att radio- och TV-lagens och YGL:s&lt;br&gt;programbegrepp sammanfaller, vilket även Lagrådet anslutit sig till. Lagrådet&lt;br&gt;har även tidigare framhållit vikten av att radiolagstiftningens programbegrepp&lt;br&gt;anpassas till grundlagens (prop. 1986/87:151 s. 293). Förändringen av&lt;br&gt;programbegreppet innebär att allt innehåll i en sändning betraktas som radio-&lt;br&gt;program, dvs. antingen ljudradio- eller TV-program (jfr prop. 1986/87:151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 164, 293 och prop. 1990/91:64 s. 108). De tillämpningssvårigheter som&lt;br&gt;programbegreppet medfört har i huvudsak gällt annonsplacering. Med den&lt;br&gt;undantagsbestämmelse för program som endast är enkla meddelanden som till&lt;br&gt;följd av vad Lagrådet ansett föreslås i 7 kap. 7 § (se avsnitt 8.9) kommer den&lt;br&gt;materiella innebörden av reglerna om hur annonser får placeras att vara&lt;br&gt;densamma som hittills. Det innebär att utgångspunkten för vad som är&lt;br&gt;program, vid prövning av annonsplacering, även i fortsättningen skall vara&lt;br&gt;vad programföretaget självt anser vara program men att vissa program inte&lt;br&gt;räknas in när det gäller att avgöra när annonser får sättas in. De omständig-&lt;br&gt;heter som Granskningsnämnden beaktat vid sin prövning av programbe-&lt;br&gt;greppet får liksom nu betydelse vid tillämpningen av reklambestämmelsema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begränsningar av lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu gällande lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten&lt;br&gt;(kabellagen) omfattar endast trådsändningar av radioprogram till allmänheten&lt;br&gt;som når fler än 100 bostäder. Av ordet &amp;quot;bostäder&amp;quot; följer att sändningar på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. sjukhus, sportanläggningar, arbetsplatser, varuhus och hotell inte skall&lt;br&gt;räknas in. Den nuvarande avgränsningen synes fungera väl. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att även den nya lagen endast skall gälla för sändningar genom&lt;br&gt;tråd som når fler än 100 bostäder. Vissa särregler behövs dock för vidare -&lt;br&gt;sändning av program till färre än 100 bostäder. Regeringen återkommer till&lt;br&gt;detta (se avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller idag bör bestämmelserna i yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen (YGL) med undantag för reglerna om meddelarfrihet och censur-&lt;br&gt;förbud (1 kap. 2 och 3 § § YGL) inte gälla för andra trådsändningar än de som&lt;br&gt;föreslås omfattas av den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller satellitsändningar omfattar nu gällande lag (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten enligt 2 § endast&lt;br&gt;sändningar av TV-program över satellit till allmänheten om sändningen kan&lt;br&gt;tas emot i någon stat som är bunden av EES-avtalet och den som bedriver&lt;br&gt;sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige (1), sändningen till satellit&lt;br&gt;sker från en sändare här i landet (2). eller sändningen från satellit sker med&lt;br&gt;användning av satellitkapacitet som en svensk fysisk eller juridisk person&lt;br&gt;förfogar över (3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrundet till lagen var Sveriges anslutning till EES-avtalet, vilket krävde Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;att Sverige reglerade satellitsändningar från Sverige till EES-stater. Lagen&lt;br&gt;begränsades till sådana sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt motiven till satellitlagen (prop. 1992/93:75 s. 47) avses med sänd-&lt;br&gt;ning av TV-program över satellit sändningen i dess helhet, dvs. från och med&lt;br&gt;att den sänds upp till en satellit och fram till dess att den kan tas emot av en&lt;br&gt;mottagare på marken. För tillämpligheten saknar det betydelse om sändningen&lt;br&gt;sker i flera led, t.ex. genom att programmet först transporteras över satellit till&lt;br&gt;en sändarstation varifrån det automatiskt - utan självständigt beslut - sänds&lt;br&gt;upp till den satellit från vilken sändningen går ut till allmänheten. För att lagen&lt;br&gt;skall vara tillämplig krävs att sändningen kan tas emot i något land som är&lt;br&gt;bundet av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellitlagen har endast gällt i några år. De överväganden som gjordes i&lt;br&gt;samband med dess tillkomst är fortfarande gällande (se a. prop. s. 23 f. och&lt;br&gt;46 f.). Den föreslagna radio- och TV-lagen bör därför omfatta TV-sändningar&lt;br&gt;över satellit i samma utsträckning som idag. Regeringen föreslår att en&lt;br&gt;bestämmelse motsvarande den som nu finns i 2 § satellitlagen införs i den nya&lt;br&gt;lagen. En viss utvidgning av tillämpningsområdet medför dock detta eftersom&lt;br&gt;även enkla meddelanden och sökbar text-TV föreslås omfattas av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Satellitlagen och det bakomliggande direktivet gäller inte för sändningar av&lt;br&gt;ljudradioprogram över satellit. Det finns för närvarande inte heller några&lt;br&gt;konkreta planer inom vare sig Europarådet eller EU att införa några sådana&lt;br&gt;bestämmelser. Satellitljudradio finns dock i Sverige, och fler sådana kanaler&lt;br&gt;beräknas bli etablerade. Med hänsyn till detta och till att denna ljudradioforms&lt;br&gt;genomslagskraft är minst lika stor som andra ljudradioformers föreslår rege-&lt;br&gt;ringen att även sändningar av satellitljudradio skall omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte något intresse från svensk synpunkt att reglera innehållet i&lt;br&gt;andra ljudradiosändningar än sådana som når allmänheten i Sverige. Sänd-&lt;br&gt;ningar till andra länder bör alltså inte omfattas av lagens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Lagen bör givetvis endast gälla för sändningar som i någon mening faller&lt;br&gt;under svensk jurisdiktion. Lagen bör tillämpas endast om den sändande har&lt;br&gt;sitt hemvist i Sverige eller om sändningen till satellit sker från en sändare här i&lt;br&gt;landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Tillstånd till sändning av radio och television Prop. 1995/96:160&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Tillståndsplikt för sändningar begränsas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd krävs endast för sådana Ijudradio-&lt;br&gt;och televisionssändningar som sker med hjälp av radio på frekvenser&lt;br&gt;under 3 GHz. Den som bedriver sändningsverksamhet för vilken det&lt;br&gt;inte behövs tillstånd eller som är satellitentreprenör skall vara skyldig&lt;br&gt;att anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Vissa undan-&lt;br&gt;tag från tillståndsplikten gäller för sändningar av sökbar text-TV och&lt;br&gt;för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att&lt;br&gt;utredningen föreslog en gräns för tillståndsplikt på 1 GHz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i huvudsak försla-&lt;br&gt;gen. Delade meningar råder dock om gränsen för tillståndsplikten. Kinnevik,&lt;br&gt;KLYS och Copvswede tillstyrker den föreslagna gränsen. Post- och Tele-&lt;br&gt;styrelsen anser att en gräns på 1 GHz inte är anpassad till rådande tekniska&lt;br&gt;förhållanden utan att gränsen för tillståndsplikt bör sättas vid 3 GHz.&lt;br&gt;TERACOM Svensk Rundradio AB tillstyrker att tillstånd inte bör behövas&lt;br&gt;vid sändning med höga frekvenser eftersom markplacerade sändare med&lt;br&gt;sådana frekvenser får kort räckvidd. Bolaget anser dock att gränsen skall&lt;br&gt;höjas till 1.5 GHz. Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio AB anser det fel att använda frekvens som kriterium för&lt;br&gt;tillståndsplikt. Om så ändå sker, förordar programbolagen att gränsen för&lt;br&gt;tillståndsplikten höjs till 10 GHz. Radio- och TV-verket anser att registe-&lt;br&gt;ringsplikten borde omfatta fler uppgifter. Statens kulturråd anser att registre-&lt;br&gt;ring inte är tillräckligt för att lagstiftningen skall fungera utan att det krävs&lt;br&gt;licens för samtliga sändningar. Taltidningsnämnden konstaterar att tids-&lt;br&gt;gränsen på tre timmar för tillståndsbefrielse räcker till för de analogt överförda&lt;br&gt;radiotidningama men inte för de digitalt överförda, de s.k. RATS-tidningama&lt;br&gt;som normalt får tillstånd för sju timmar. Sveriges dövas riksförbund (SDR)&lt;br&gt;föreslår att termen hörselskadade ersätts med hörselskadade och barndoms-&lt;br&gt;döva.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tiliståndspliktiga sändningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etableringsfrihet är utgångspunkten för ljudradio och television. Det är av&lt;br&gt;hänsyn till yttrandefriheten en viktig princip. Den som vill sända ljudradio-&lt;br&gt;och TV-program till allmänheten skall få göra detta. Principen har sedan lång&lt;br&gt;tid gällt för tryckta skrifter men har inte helt kunnat genomföras på radio-&lt;br&gt;området eftersom radiofrekvensspektrum är en begränsad resurs. Det har&lt;br&gt;därför varit omöjligt att föreskriva en generell etableringsfrihet för sändningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som utnyttjar det begränsade frekvensutrymmet. Etableringsfriheten är nu- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;mera grundlagsfäst, men enligt 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen (YGL) får rätten att sända radioprogram på annat sätt än genom tråd&lt;br&gt;regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att&lt;br&gt;sända. Av 3 kap. 2 § andra stycket YGL framgår att det allmänna skall&lt;br&gt;eftersträva att radiofrekvensema tas i anspråk på ett sätt som leder till vidaste&lt;br&gt;möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttäckande sändarnät är mycket frekvenskrävande och med nuvarande&lt;br&gt;teknik finns det inte uttrymme för mer än ett begränsat antal sådana nät. Det är&lt;br&gt;bl.a. ett viktigt demokratiskt krav att alla som bor i Sverige har tillgång till&lt;br&gt;åtminstone ett minimiantal radio- och TV-program. Detta är också en av&lt;br&gt;tankarna bakom public service-systemet (se avsnitt 6.2). De principer som&lt;br&gt;ligger bakom detta har alltjämt bärkraft. Därför bör sändningar i de&lt;br&gt;frekvensområden som lämpar sig bäst för yttäckande marksändningar fortsatt&lt;br&gt;vara tillståndspliktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För trådlösa marksändningar av ljudradio- och TV-program krävs det för&lt;br&gt;närvarande tillstånd om sändningarna sker på frekvenser som är lägre än&lt;br&gt;3 000 GHz. Om sändningen sker över satellit fordras inte tillstånd. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår att endast sådana sändningar som sker på frekvenser under 1&lt;br&gt;GHz skall omfattas av kravet på tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Syftet&lt;br&gt;med förslaget är att undanta s.k. mikrovågsdistribution från kravet på&lt;br&gt;tillstånd. Med mikrovågsdistribution (eng. Microwave Distribution System,&lt;br&gt;MDS, eller Multichannel Microwave Distribution System, MMDS) avses&lt;br&gt;främst radiodistribution av ett stort antal TV-kanaler till enskilda hushåll med&lt;br&gt;utnyttjande av frekvenser som är betydligt högre än vad som normalt används&lt;br&gt;för marksänd television.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vanliga frekvensplanen för marksänd ljudradio och television sträcker&lt;br&gt;sig till cirka 850 MHz (0,85 GHz). Sändningar i dessa frekvensband har&lt;br&gt;utbredningsegenskaper som lämpar sig väl för täckning av stora ytor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom sändningar på höga frekvenser är känsliga för naturhinder krävs&lt;br&gt;det i princip fri sikt mellan sändare och mottagare. Detta gör höga frekvenser&lt;br&gt;mindre lämpliga för marksändningar som skall täcka stora ytor. Sådana&lt;br&gt;frekvenser är däremot väl lämpade för sändningar till eller från rymden eller&lt;br&gt;vid marksändningar till några få bestämda mottagare. Mikrovågsfrekvensema&lt;br&gt;används därför för satellitsändningar och för radiolänkar. Med radiolänkar&lt;br&gt;avses riktade sändningar som används för att t.ex. binda samman kabelnät.&lt;br&gt;Själva radiolänksändningen är normalt inte avsedd för allmänheten och kräver&lt;br&gt;därför inte till tillstånd enligt radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mikro vågssändningar kan emellertid också användas för sändningar till ett&lt;br&gt;obestämt antal mottagare inom ett område. I sådana fall används sändare med&lt;br&gt;stor spridningsvinkel. Genom att sändningarna har liten räckvidd kan samma&lt;br&gt;sändnmgsfrekvenser användas i relativt nära belägna områden utan att stör-&lt;br&gt;ningar uppkommer. Mikrovågssändningar som anordnas på detta sätt kan&lt;br&gt;ersätta eller komplettera vanliga kabelnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler tillåter i praktiken inte att mikrovågsteknik används för&lt;br&gt;att vidaresända t.ex. satellitprogram direkt till allmänheten. Av radiolagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1966:755) följer att det krävs regeringens tillstånd för sådana sändningar och Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;att bl.a. lagens regler om opartiskhet och saklighet samt reklaminnehåll m.m.&lt;br&gt;skall iakttas. Dessa regler kan dock i praktiken inte tillämpas eftersom i dessa&lt;br&gt;fall liksom vid konventionell kabelsändning gäller att den som svarar för&lt;br&gt;vidaresändningen inte har någon praktisk möjlighet att ta ansvar för sänd-&lt;br&gt;ningarnas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredarens uppfattning att det finns ett praktiskt&lt;br&gt;behov av att sändningar av det slag som normalt sker i kabel också kan&lt;br&gt;distribueras till enskilda hushåll genom marksänd radio. Sådana sändningar&lt;br&gt;kan erbjuda fördelar i förhållande till såväl kabeldistribution på grund av lägre&lt;br&gt;anläggningskostnader som till satellitmottagning eftersom antennerna är&lt;br&gt;mindre och mer lättplacerade. Trådlös vidaresändning av satellit kan användas&lt;br&gt;för att konkurrera med kabelsändningar. Lagstiftningen bör därför få en sådan&lt;br&gt;utformning att sändning i radio tillåts. Detta möjliggörs genom att sändningar&lt;br&gt;på höga frekvenser undantas från tillståndsplikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att gränsen skall sättas vid 1 GHz.&lt;br&gt;Vissa remissinstanser är kritiska till gränsen för tillståndskravet och anser&lt;br&gt;bl.a. att en gräns på 1 GHz inte är anpassad till rådande tekniska för-&lt;br&gt;hållanden. Bl.a. har det visat sig att frekvenser i 1,5 GHz-bandet i vissa&lt;br&gt;länder har kommit att anvisas för digitala ljudradiosändningar. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att gränsen för tillståndsfria sändningar bör sättas något högre än&lt;br&gt;vad utredningen föreslår, eller vid 3 GHz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga radiosändningar, oberoende av innehåll, som utnyttjar lägre fre-&lt;br&gt;kvenser än 3 GHz kommer således att i princip omfattas av lagens till-&lt;br&gt;ståndsplikt. På högre frekvenser kommer däremot sändningar att kunna ske&lt;br&gt;utan tillstånd på i princip samma villkor som gäller för kabeldistribution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns bestämmelser om tillstånd för innehav eller användning av&lt;br&gt;radiosändare m.m. i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Enligt radio-&lt;br&gt;kommunikationslagen krävs i princip alltid tillstånd för innehav av radio-&lt;br&gt;sändare. Detta betyder att det ibland kan behövas två tillstånd för att få sända&lt;br&gt;program till allmänheten, nämligen först ett sändningstillstånd enligt radio-&lt;br&gt;och TV-lagen och därefter, när detta beviljats, ett tillstånd att använda&lt;br&gt;sändaren enligt radiokommunikationslagen. Inga förändringar föreslås ifråga&lt;br&gt;om denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från tillståndsplikten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del av TV-signalens överföringsmöjligheter kan användas för att sända&lt;br&gt;särskild textinformation, text-TV. Text-TV har huvudsakligen två använd-&lt;br&gt;ningsområden. Den används dels för programtextning, t.ex. av skådespelar-&lt;br&gt;nas repliker i utländska filmer eller för annan textinformation under ett&lt;br&gt;program. Dessutom används text-TV av programföretaget för att sända&lt;br&gt;textade informationssidor som fyller hela TV-rutan. Sidorna är samlade i&lt;br&gt;grupper efter ämnesområden, t.ex. utrikesnyheter, inrikesnyheter, väder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sport osv. och TV-tittaren kan &amp;quot;bläddra&amp;quot; fram den information som önskas.&lt;br&gt;Det senare användningsområdet brukar benämnas sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att sända de textade informationssidorna används som regel outnyttjat&lt;br&gt;utrymme i TV-signalen, det s.k. bildsläckningsintervallet. I andra fall kan en&lt;br&gt;hel kanal eller delar av en kanal tas i anspråk. Informationen hämtas från en&lt;br&gt;dator och förmedlas genom radio- eller trådsändning. Informationssidorna&lt;br&gt;sänds cykliskt: när den sista sidan har sänts upprepas sändningen från början.&lt;br&gt;Det krävs en speciellt utrustad mottagare med minnesenhet och avkodare för&lt;br&gt;att kunna ta emot sådan sökbar text-TV som nu beskrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom text-TV använder det outnyttjade bildsläckningsintervallet som är&lt;br&gt;ett utrymme som annars inte utnyttjas finns i detta fall inte något behov av att&lt;br&gt;styra frekvensanvändningen. Regeringen gör därför den bedömningen att&lt;br&gt;tillstånd inte behövs för sändningar av sökbar text-TV som sker från en&lt;br&gt;radiosändare där det bedrivs andra sändningar med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;lagen oavsett om det är programföretaget självt eller någon som detta upplåtit&lt;br&gt;bildsläckningsintervallet till som sänder sådan text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bedriver sändningsverksamhet med sökbar text-TV bör dock vara&lt;br&gt;skyldig att registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda radiosändningar för synskadade förekommer idag. En radio-&lt;br&gt;tidning är enligt lagen (1981:508) om radiotidningar ett radioprogram avsett&lt;br&gt;för synskadade som innehåller en version av en allmän nyhetstidning av&lt;br&gt;dagspresskaraktär och/eller sammanställningar av sådana versioner. Radiotid-&lt;br&gt;ningar får sändas i rundradiosändning efter tillstånd av Taltidningsnämnden.&lt;br&gt;Tillstånd kan under vissa förutsättningar ges till ägaren av den dagstidning&lt;br&gt;som ges ut som radiotidning. Radiosändningarna sker nattetid på Sveriges&lt;br&gt;Radios frekvenser när sändarna i övrigt inte utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I statens avtal med Sveriges Radio föreskrivs att bolaget är skyldigt att ge&lt;br&gt;utrymme för radiotidningsverksamhet. Utgivning kan erhålla statligt stöd.&lt;br&gt;Anslaget disponeras av Taltidningsnämnden i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;förordningen (1988:582) om statligt stöd till radio- och kassettidningar. För&lt;br&gt;närvarande finns 81 dagstidningar tillgängliga som radiotidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att ljudradio- och TV-medierna kan användas för särskilda&lt;br&gt;sändningar för syn- och hörselskadade. Det är givetvis här som i övrigt ange-&lt;br&gt;läget att regelsystemet är så enkelt som möjligt. I kabelnät får radiotidningar,&lt;br&gt;liksom andra program, sändas utan tillstånd. Utredningen påpekar att det inte&lt;br&gt;längre finns skäl att kräva särskilt tillstånd för att sända radiotidningar eller&lt;br&gt;andra liknande sändningar för synskadade i radiofrekvens under 1 GHz. Ut-&lt;br&gt;gångspunkten skall givetvis vara att det skall finnas så få inskränkningar i&lt;br&gt;etableringsfriheten som möjligt. Regeringen delar därför utredningens upp-&lt;br&gt;fattning att det inte bör krävas tillstånd under förutsättning att programmen&lt;br&gt;sänds över en sändare som under huvuddelen av tiden används av någon som&lt;br&gt;sänder med stöd av tillstånd enligt radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med sändningar av radiotidningar är att bereda de synskadade&lt;br&gt;samma möjligheter som de seende att ta del av dagstidningarna redan på&lt;br&gt;morgonen. Enligt utredningen bör den fria sändningsrätten begränsas i två&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avseenden; sändningarna bör vara särskilt anpassade för synskadade och bör&lt;br&gt;få äga rum under högst tre timmar per dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Taltidningsnämnden är kritisk till den föreslagna tidsgränsen för tillstånds-&lt;br&gt;befrielse och menar att det kan innebära problem för de digitalt överförda&lt;br&gt;RATS/RAPS-tidningarna. Dessa tidningar överförs till mottagaren genom&lt;br&gt;etern med hjälp av datorer och en FM- eller TV-sändare. Hos mottagaren&lt;br&gt;erfordras en &amp;quot;läsutrustning&amp;quot; som består av en mottagare och en dator. Texten&lt;br&gt;kan då återges antingen i form av syntetiskt tal (RATS) eller punktskrift&lt;br&gt;(RAPS). Överföringen går väsentligen snabbare än för inlästa talutgåvor.&lt;br&gt;Enligt nämnden är tidsramen i nuvarande tillstånd bestämd till sju timmar med&lt;br&gt;hänsyn till att det uppstår &amp;quot;kö&amp;quot; i överföringssystemet samt med beaktande av&lt;br&gt;behovet av att kunna repetera sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är för närvarande endast ett fåtal dagstidningar som använder sig av&lt;br&gt;denna metod och själva överföringen är som nämnts inte tidskrävande. Det&lt;br&gt;kan dock finnas skäl att utöka tiden för tillståndsbefrielse ytterligare för att&lt;br&gt;undvika problem. Tillstånd bör därför inte krävas för sändningar under högst&lt;br&gt;fyra timmar av dygnet. Regeringen instämmer i övrigt i utredningens förslag&lt;br&gt;med undantag för att tillståndsbefrielsen - i konsekvens med vad regeringen&lt;br&gt;tidigare föreslagit - endast tar sikte på sändningar på frekvenser under 3&lt;br&gt;GHz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösning regeringen nu föreslagit om tillståndsbefrielse i fråga om&lt;br&gt;sändningar för synskadade bör även gälla för sändningar av program särskilt&lt;br&gt;anpassade för hörselskadade. Med sådana program avses i första hand pro-&lt;br&gt;gram på teckenspråk. Enbart den omständigheten att sändningarna är textade&lt;br&gt;innebär inte att de kan anses särskilt anpassade för denna grupp. Om regle-&lt;br&gt;ringen tar sikte på program på teckenspråk har önskemålet från Sveriges&lt;br&gt;dövas riksförbund i praktiken tillgodosetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som nu sker med stöd av lagen om radiotidningar bör&lt;br&gt;kunna fortgå. Regeringen bör därför i syfte att garantera sändningarnas fort-&lt;br&gt;bestånd få förena ett tillstånd att sända ljudradio eller television med villkor&lt;br&gt;om skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade&lt;br&gt;för syn- eller hörselskadade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika metoder för att personer med funktionshinder, t.ex. hörsel-&lt;br&gt;och synskadade, skall kunna ta del av radio- och TV-sändningar. Ett exempel&lt;br&gt;är text-TV. som från början utvecklades för att underlätta för personer med&lt;br&gt;nedsatt hörsel att förstå TV-program. Det finns också metoder för &amp;quot;syntolk-&lt;br&gt;ning&amp;quot; av TV-program där översatta repliker och annan information återges&lt;br&gt;med hjälp av ljud till hjälp för synskadade. För döva finns möjlighet att&lt;br&gt;teckentolka TV-program. Med digitalteknik kan man t.ex. filtrera bort bak-&lt;br&gt;grundsljud. så att den som hör dåligt har lättare att uppfatta radio- och TV-&lt;br&gt;program. Nya metoder utvecklas ständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom personer med funktionshinder bör ha samma möjlighet som&lt;br&gt;andra att ta del av nyheter, information och underhållning via TV och radio&lt;br&gt;bör regeringen därutöver kunna ställa villkor om att sändningarna skall ut-&lt;br&gt;formas på sådant sätt att de blir tillgängliga för funktionshindrade. Den exakta&lt;br&gt;omfattningen av kraven får preciseras i tillståndsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande lokalradiolagen (1993:120) är det möjligt att upplåta Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;tid för bl.a. sändningar av radiotidningar. Ingen förändring föreslås i den&lt;br&gt;delen. Däremot får i dag enligt 6 a § närradiolagen (1982:459) närradio-&lt;br&gt;sändare inte användas för andra slag av rundradiosändningar än för närradio.&lt;br&gt;Bestämmelsen kan vara ett hinder för möjligheten att utnyttja närradiosändare&lt;br&gt;för radiotidningsändamål. Några större förändringar när det gäller reglerna&lt;br&gt;om närradio kommer inte föreslås (se avsnitt 6.2, 6.3 och 7.5). Endast&lt;br&gt;sådana sammanslutningar som nu kan få tillstånd att sända närradio skall få&lt;br&gt;det med den nya radio- och TV-lagen. Det är på natten det är mest aktuellt att&lt;br&gt;sända radiotidningar och då sänds närradioprogram endast sporadiskt.&lt;br&gt;Ytterligare sändningar av radiotidningar bör uppmuntras. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför en bestämmelse i den nya radio- och TV-lagen som möjliggör sänd-&lt;br&gt;ningar av radiotidningar över sändare som annars används för närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Registrering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det krävs tillstånd att sända program är det den tillståndspliktige som bär&lt;br&gt;det radiorättsliga och ytterst också det yttrandefrihetsrättsliga ansvaret för&lt;br&gt;sändningarna. Det finns även ett behov att veta vem som bär ansvar för en&lt;br&gt;sändning som en tillståndspliktig upplåter till någon som inte behöver tillstånd&lt;br&gt;eller när verksamheten är helt tillståndsbefriad. I lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns det i dag en&lt;br&gt;bestämmelse om att satellitprogramföretag och den som för någon annans&lt;br&gt;räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellit-&lt;br&gt;kapacitet (satellitentreprenör) skall anmäla sig för registrering innan verk-&lt;br&gt;samheten påbörjas (6 §). Någon motsvarande bestämmelse finns emellertid&lt;br&gt;inte för annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att den som bedriver sändningsverksamhet&lt;br&gt;genom tråd, över satellit eller annars med hjälp av radio på frekvens över 3&lt;br&gt;GHz skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket. Detsamma&lt;br&gt;bör gälla den som bedriver annan tillståndsbefriad sändningsverksamhet&lt;br&gt;såsom sändningar av sökbar text-TV och sändningar som är särskilt an-&lt;br&gt;passade för syn- eller hörselskadade. Satellitentreprenörer bör även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis vara skyldiga att anmäla sig för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Tillståndsmyndigheter och tillståndets innebörd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall vara tillståndsmyndighet för&lt;br&gt;televisionssändningar samt för ljudradiosändningar i hela landet eller till&lt;br&gt;utlandet. Ett tillstånd som regeringen meddelar innebär även rätt att&lt;br&gt;samtidigt sända det antal program i varje område som anges i till-&lt;br&gt;ståndet. Radio- och TV-verket meddelar tillstånd att sända närradio och&lt;br&gt;lokalradio. Möjlighet att meddela tillstånd för tillfälliga sändningar&lt;br&gt;införs. Regeringen får även en möjlighet att vid synnerliga skäl&lt;br&gt;meddela tillstånd att sända ljudradioprogram i lokala sändningar.&lt;br&gt;Tillstånd till digitala ljudradiosändningar skall också ges av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna lämnar förslaget om&lt;br&gt;tillståndsmyndigheter utan erinran. Göteborgs universitet och Föreningen för&lt;br&gt;svensk forskning om medier och kommunikation anser dock att Radio- och&lt;br&gt;TV-verket (RTV) borde vara enda tillståndsmyndighet för att undvika att&lt;br&gt;politiska hänsyn vägs in när villkor bestäms. Instanserna anser att regering&lt;br&gt;och riksdag skall besluta om ett ramavtal som sedan tillämpas av verket.&lt;br&gt;Föreningen Kristna Radionätet anser att all tillståndsgivning skall handhas av&lt;br&gt;en och samma myndighet, RTV. När det gäller tillfälliga sändningstillstånd&lt;br&gt;anser RTV att sådana tillstånd behövs till skillnad från Post- och telestyrelsen&lt;br&gt;(PTS) som är tveksam till förslaget och påpekar att det kommer leda till en&lt;br&gt;mängd tillfälliga tillstånd för bilbingo, utomhusfilmvisning m.m. där de&lt;br&gt;sökandena även behöver tillstånd av PTS enligt radiokommunikationslagen.&lt;br&gt;RTV är tveksamt till den föreslagna negativa definitionen av lokalradio. Enligt&lt;br&gt;verket kan den leda till att viss verksamhet inte faller in under vare sig lokal-&lt;br&gt;eller närradio och inte heller erfordrar tillstånd av regeringen. Som exempel&lt;br&gt;nämner verket regionala ljudradiosändningar på lång- eller mellanvågsbanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande bestämmelser i&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) och lagen (1986:3) om rundradiosändning av fin-&lt;br&gt;ländska televisionsprogram ger regeringen tillstånd till de TV-sändningar och&lt;br&gt;ljudradiosändningar som riktar sig till hela landet eller till utlandet. Fem juri-&lt;br&gt;diska personer har för närvarande sådana tillstånd. De är Sveriges Television&lt;br&gt;AB (SVT). Sveriges Radio AB (SR), Sveriges Utbildningsradio AB (UR),&lt;br&gt;TV4 AB (TV4) och Sverigefinska Riksförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den begränsade frekvenstillgången kan endast ett fåtal tillstånd&lt;br&gt;till sändningar i hela landet meddelas. Varje enskilt tillståndsärende får stor&lt;br&gt;betydelse för allmänheten i Sverige. Den begränsade frekvenstillgången samt&lt;br&gt;mediets stora genomslagskraft har medfört att det funnits en önskan hos&lt;br&gt;staten att låta verksamheten handhas av ett eller flera bolag i allmänhetens&lt;br&gt;tjänst (public service) där staten kunnat ställa villkor på verksamheten, t.ex.&lt;br&gt;krav på opartiskhet, saklighet och ett mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det i detta sammanhang inte finns anledning att föreslå&lt;br&gt;någon förändring av de grundläggande reglerna på detta område. Det bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför även i fortsättningen vara regeringen som skall besluta om tillstånd för&lt;br&gt;sändning av televisions- och ljudradioprogram i hela landet eller till utlandet.&lt;br&gt;Framtida sändningsteknik kan medföra att den nuvarande ordningen kan&lt;br&gt;ifrågasättas och förändras men sådana överväganden ligger utanför ramen för&lt;br&gt;detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter det att Radiolagsutredningen lade fram sitt betänkande har riksdagen&lt;br&gt;beslutat om ändringar i radiolagen för att möjliggöra försöksverksamhet med&lt;br&gt;digitala ljudradiosändningar (DAB, prop. 1994/95:170, bet. 1994/95:KU47,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:369, SFS 1995:633). SR påbörjade digitala ljudradiosänd-&lt;br&gt;ningar under hösten 1995 i Stockholmsområdet och regeringen kommer&lt;br&gt;under året sannolikt att ge tillstånd till flera programföretag att sända digital&lt;br&gt;ljudradio över begränsade områden. Enligt nuvarande regler är det Radio- och&lt;br&gt;TV-verket som tar emot ansökningar om att sända och till regeringen lämnar&lt;br&gt;förslag om vilka programföretag som bör meddelas tillstånd. Därefter är det&lt;br&gt;regeringen som meddelar sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten befinner sig i ett inledningsskede. Eftersom det rör sig om&lt;br&gt;försökssändningar anser regeringen att det i enlighet med nuvarande regler&lt;br&gt;bör vara regeringen som meddelar tillstånd. Radio- och TV-lagen bör därför&lt;br&gt;ge utrymme för regeringen att meddela dessa tillstånd. En särbestämmelse bör&lt;br&gt;därför införas med innebörd att det är regeringen som meddelar tillstånd till&lt;br&gt;lokala digitala ljudradiosändningar. När de digitala ljudradiosändningarna&lt;br&gt;pågått under några år torde det vara lämpligt att uppgiften förs över till Radio-&lt;br&gt;och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 § radiolagen och i lagen om rundradiosändning av finländska televi-&lt;br&gt;sionsprogram finns bestämmelser som ger regeringen möjlighet att i ett&lt;br&gt;tillstånd föreskriva att endast vidaresändning får förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd att sända ut finländska televisionsprogram gäller enligt den&lt;br&gt;senare lagen endast vidaresändning av televisionsprogram som samtidigt&lt;br&gt;sänds eller kort tid dessförinnan har sänts i Finland med stöd av tillstånd från&lt;br&gt;Finlands regering. Av lagen framgår vidare att 6-18 §§ radiolagen inte gäller&lt;br&gt;för sändningarna samt att ett sändningstillstånd får förenas med särskilda&lt;br&gt;villkor om vilka radiosändare som får användas, sändningens räckvidd,&lt;br&gt;programverksamhetens omfattning och förbud mot eller föreskrifter om&lt;br&gt;kommersiell reklam. Lagen gäller till utgången av år 1996 (SFS 1995:563).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det saknas anledning att ompröva det sakliga inne-&lt;br&gt;hållet i dessa bestämmelser. Reglerna bör sammanföras till en bestämmelse av&lt;br&gt;innehåll att regeringen får meddela tillstånd till vidaresändningar samt därvid,&lt;br&gt;i tillståndsbeslutet, även medge undantag från bestämmelserna om sänd-&lt;br&gt;ningarnas innehåll och reklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i dag inte några bestämmelser i radiolagen om tillståndets inne-&lt;br&gt;börd. Eftersom eventuella skyldigheter eller åligganden med anledning av&lt;br&gt;tillståndet alltid måste ha stöd i lag har det inte ansetts nödvändigt med sådana&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör utgångspunkten vara att det av själva&lt;br&gt;tillståndet skall framgå, direkt eller indirekt, vad programföretaget får göra.&lt;br&gt;Om inte något annat sägs i själva tillståndet bör detta innefatta rätten att själv&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sända ljudradio- och TV-program. Regeringens tillstånd bör vidare - om inte&lt;br&gt;annat anges - innefatta rätten att sända över valfritt sändningsområde utan&lt;br&gt;någon tidsbegränsning med utnyttjande av valfri sändningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har den ordningen gällt att regeringen gett ett företag rätt att själv&lt;br&gt;sända program under dygnets samtliga timmar. Motsvarande gäller för lokal-&lt;br&gt;radion (prop. 1992/93:70 s. 14 f.) medan tanken med närradion är att till-&lt;br&gt;ståndstiden skall delas mellan en mängd olika sammanslutningar. En större&lt;br&gt;flexibilitet behövs. I lagrådsremissen anförde regeringen att om det t.ex&lt;br&gt;föreligger ett behov från en sökande att endast sända program på dagtid&lt;br&gt;medan en annan endast önskar sända program nattetid regeringen också bör&lt;br&gt;ha möjlighet att förena dessa önskemål genom att ge dem ett tillstånd vardera.&lt;br&gt;Enligt Lagrådets mening är en begränsning av sändningsrätten till viss del av&lt;br&gt;dygnet att betrakta som ett villkor för sändningsrätten och bör därför tas upp i&lt;br&gt;3 kap. 2 §. Lagrådet har därför föreslagit att det som villkor för sändnings-&lt;br&gt;tillstånd skall få föreskrivas skyldighet att sända program under en viss del av&lt;br&gt;dygnet. Regeringen instämmer i Lagrådets uppfattning att det bör framgå av&lt;br&gt;lagen att sändningsrätten kan vara begränsad till en del av dygnet men finner&lt;br&gt;det systematiskt mindre lämpligt att tala om en skyldighet att endast sända&lt;br&gt;under en viss tid. Regeringen anser att detta mer har att göra med tillståndets&lt;br&gt;omfattning och föreslår i stället att bestämmelsen i 3 kap. 6 § förtydligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser saknas i radiolagen om vad sändningstillståndet omfattar&lt;br&gt;vad gäller rätten att samtidigt sända flera program i varje område, dvs. hur&lt;br&gt;många kanaler tillståndshavaren får sända i. I närradiolagen (1982:459) är&lt;br&gt;huvudregeln att någon samtidig sändning inte får förekomma (6 §) medan&lt;br&gt;detta är underförstått i lokalradiolagen (1993:120, 5 §). Statens avtal med&lt;br&gt;SVT och SR samt regeringsbeslutet om tillstånd till rundradiosändning av&lt;br&gt;finländska televisionsprogram innehåller villkor om antalet kanaler. För att&lt;br&gt;undvika tveksamheter bör det uttryckligen framgå av lagen att tillståndet skall&lt;br&gt;innehålla uppgift om hur många samtidiga program som får förekomma i&lt;br&gt;varje område. Antalet användbara sändningsfrekvenser i ett område sätter en&lt;br&gt;gräns för hur många program som samtidigt kan sändas ut i området. En&lt;br&gt;begränsning av det antal program som ett visst programföretag får sända ut&lt;br&gt;kan därför vara nödvändig för att också andra programföretag skall kunna&lt;br&gt;sända i området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd enligt radio- och TV-lagen att sända närradio och lokalradio bör i&lt;br&gt;enlighet med nu gällande regler meddelas av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns inga särskilda bestämmelser om andra sändningar än&lt;br&gt;de nu redovisade. Ansökningar om sändningar under en begränsad period&lt;br&gt;kommer ibland in till regeringen. Det har t.ex. gällt lägerradio i ett visst&lt;br&gt;begränsat område eller bevakning av en idrottstävling som äger rum i flera&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det bör vara möjligt att bevilja sådana ansökningar.&lt;br&gt;Det bör lämpligen ankomma på Radio- och TV-verket att besluta om sådana&lt;br&gt;tillstånd. Verket bör få meddela tillstånd att sända program under en be-&lt;br&gt;gränsad tid. lämpligen högst två veckor. Sådana sändningar bör varken anses&lt;br&gt;som närradio eller lokalradio och de bestämmelser som särskilt gäller för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typen av verksamhet bör således inte gälla här. Sådana tillfälliga sändningar&lt;br&gt;som här avses är av begränsad betydelse för andra än dem som direkt berörs&lt;br&gt;av dem. Verket bör därför få besluta att de övriga bestämmelserna om&lt;br&gt;sändningarnas innehåll och reklam m.m. inte skall gälla. Verket bör vidare få&lt;br&gt;förena tillståndet med sådana villkor som anges i avsnittet om tillstånds-&lt;br&gt;villkor. I praktiken torde det sällan komma i fråga att förena tillståndet med&lt;br&gt;andra villkor än att en viss sändare skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Post- och telestyrelsen har påpekat att tillstånd även krävs enligt radio-&lt;br&gt;kommunikationslagen och har uttryckt oro över den mängd ansökningar som&lt;br&gt;kan inkomma. Det är riktigt att det även kommer att behövas tillstånd enligt&lt;br&gt;radiokommunikationslagen. Regeringen anser dock att detta inte kan för-&lt;br&gt;hindra en förändring som har goda skäl för sig. Det torde inte bli fråga om ett&lt;br&gt;så stort antal tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vissa fall när tillstånd enligt gällande rätt varken kan meddelas av&lt;br&gt;regeringen eller av Radio- och TV-verket eller när tillstånd visserligen kan&lt;br&gt;meddelas men man redan på förhand vet att sökanden inte kommer att kunna&lt;br&gt;följa de bestämmelser som gäller för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sistnämnda fallet har aktualiserats med anledning av ett planerat sam-&lt;br&gt;arbete mellan närradiostationerna i Gäddede och Lieme. Lieme ligger på den&lt;br&gt;norska sidan av gränsen cirka 4 km från Gäddede. Närradionämnden uttalade&lt;br&gt;att detta samarbete inte var möjligt med hänsyn till närradiolagens bestämmel-&lt;br&gt;se om att en sammanslutnings programutbud inte annat än i begränsad omfatt-&lt;br&gt;ning får innehålla material som inte har framställts för den egna verksamheten&lt;br&gt;f 11 § första stycket närradiolagen). Ett annat fall där undantaget bör kunna&lt;br&gt;tillämpas är vid krigs- och krigsfaresituationer om ett organ som normalt inte&lt;br&gt;kan få tillstånd att sända närradio eller lokalradio, t.ex. en kommun, skulle&lt;br&gt;behöva utnyttja en ledig frekvens för att få ut meddelanden i närområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i utredningens uppfattning att regeringen i vissa&lt;br&gt;undantagsfall bör ha möjlighet att ge tillstånd för verksamhet som annars inte&lt;br&gt;skulle vara möjlig att bedriva. I lagrådsremissen föreslogs att de skulle kunna&lt;br&gt;komma ifråga endast om det finns synnerliga skäl för att meddela ett sådant&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har uttalat att det har förståelse för önskemålet att reservera den&lt;br&gt;här avsedda tillståndsgivningen för mera speciella situationer. De undantags-&lt;br&gt;fall som enligt motiven avses komma in under regleringen i femte stycket&lt;br&gt;synes dock inte genomgående vara så speciella att kravet på synnerliga skäl&lt;br&gt;för tillstånd framstår som adekvat. Enligt Lagrådets åsikt bör i stället uttrycket&lt;br&gt;&amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; väljas för att det skall bli möjligt att i tillämpningen fullt täcka&lt;br&gt;in de avsedda situationerna. Bestämmelsen torde även med denna förändring&lt;br&gt;ha en klar undantagskaraktär och ge erforderligt stöd för en återhållsam&lt;br&gt;tillståndspraxis. Regeringen ansluter sig till Lagrådets bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av en sådan bestämmelse är varken när-&lt;br&gt;radio eller lokalradio. De bestämmelserna som gäller för när- och lokalradion&lt;br&gt;kommer således inte att gälla för nu ifrågavarande verksamhet. Däremot kan&lt;br&gt;regeringen förena sändningstillståndet med sådana villkor som framgår av&lt;br&gt;avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Förutsättningar för att få tillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ingen skall få mer än ett tillstånd av rege-&lt;br&gt;ringen. De behörighetsbestämmelser som gäller för när- och lokal-&lt;br&gt;radion skall i avvaktan på resultatet av Lokal- och närradiokommitténs&lt;br&gt;kommande förslag gälla även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser anser att förslagen om be-&lt;br&gt;gränsningar av antalet tillstånd inte är tillräckliga för att förhindra en ägar-&lt;br&gt;koncentration på medieområdet och några instanser anser att förslagen går för&lt;br&gt;långt. Lunds universitet ifrågasätter om inte förbudet för en dagstidning att&lt;br&gt;sända lokalradio innebär en otillbörlig inskränkning av etableringsfriheten.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket anser att det krävs en annan och snävare gräns för&lt;br&gt;delägande eller inflytande när det gäller lokalradiotillstånden om lagstiftaren&lt;br&gt;önskar begränsa korsvist ägande och nätverkssamarbete. Verket är även&lt;br&gt;tveksamt till utredningens förslag att föreningarna inte behöver anmäla någon&lt;br&gt;utgivare i samband med tillståndsansökan samtidigt som möjligheten att åter-&lt;br&gt;kalla sändningstillstånd för närradio på grund av att tillståndshavaren inte&lt;br&gt;utgivare försvinner (jfr 5 § närradiolagen). Konkurrensverket anser att&lt;br&gt;ot bakgrund av den etablerings-begränsning som tillståndsplikten&lt;br&gt;kan ifrågasättas om det inte kan behövas mera långtgående regler när&lt;br&gt;det gäller &amp;quot;bestämmande inflytande&amp;quot; i företag. TV4 AB avstyrker att det i den&lt;br&gt;nya lagen införs bestämmelser om begränsningar i möjligheten att få fler&lt;br&gt;tillstånd att bedriva sändningar för dem som redan har ett sådant tillstånd.&lt;br&gt;Enligt TV4:s mening finns det en risk för att en alltför sträng reglering av&lt;br&gt;ägande av verksamheter som bedrivs med stöd av tillstånd bidrar till att för-&lt;br&gt;stärka den dominans och koncentration som råder inom den icke tillstånds-&lt;br&gt;reglerade sektorn av radio- och TV-verksamhet. Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;framför kritik mot reglerna om begränsningarna för tidningsföretag att inneha&lt;br&gt;sändningstillstånd. Folkrörelsernas Medieforum påpekar att de regler som nu&lt;br&gt;föreslås i radio- och TV-lagen inte är tillräckliga för att förhindra en utveck-&lt;br&gt;ling mot stark ägarkoncentration inom etermedieområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Radiolagen (1966:755) innehåller&lt;br&gt;idag inga bestämmelser om vem som kan få ett tillstånd att sända rundradio-&lt;br&gt;program. Däremot är det i motiven förutsatt att regeringen inte utan att under-&lt;br&gt;ställa riksdagen frågan skall ge någon tillstånd till rikstäckande sändningar (se&lt;br&gt;prop. 1977/78:91 s. 62 och prop. 1985/86:109 s. 35). Det nu aktuella ärendet&lt;br&gt;avses inte medföra några ändringar av dessa principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I närradiolagen (1982:459) och lokalradiolagen (1993:120) finns bestäm-&lt;br&gt;melser om vem som skall kunna få tillstånd att sända. Av 5 § lokalradiolagen&lt;br&gt;framgår att ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund&lt;br&gt;av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande,&lt;br&gt;få mer än ett lokalradiotillstånd. Syftet med bestämmelsen är att öka antalet&lt;br&gt;självständiga röster samtidigt som en utveckling mot ett fåtal centralt kon-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;trollerade kedjeföretag bör motverkas (se prop. 1992/93: 70 s. 15 f.). Regler-&lt;br&gt;nas effektivitet har dock ifrågasatts eftersom den privata lokalradion i dag till&lt;br&gt;övervägande del kontrolleras av ett fåtal företagsgrupper med i flera fall&lt;br&gt;anknytning till andra existerande massmedieföretag. Regeringen har därför&lt;br&gt;som redovisats i avsnitt 5.1 tillkallat en kommitté som skall lägga fram förslag&lt;br&gt;om ändrade regler för lokala ljudradiosändningar. I fråga om lokalradion skall&lt;br&gt;förslagen bidra till att de ursprungliga intentionerna avseende mångfald och&lt;br&gt;lokal förankring har större förutsättningar att förverkligas. I fråga om när-&lt;br&gt;radion skall ändringarna innebära att närradion på ett bättre sätt än hittills kan&lt;br&gt;bli en livskraftig radio med lokal anknytning och demokratisk förankring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har regeringen tillkallat ett särskilt råd, Rådet för mångfald inom&lt;br&gt;massmedierna (Ku 1995:01), med uppgift att överväga och föreslå åtgärder&lt;br&gt;för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och maktkoncentration&lt;br&gt;inom massmedierna. Rådet skall följa utvecklingen av förhållanden som har&lt;br&gt;betydelse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra&lt;br&gt;åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna&lt;br&gt;(dir 1995:13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lokalradiolagen kan inte staten, landsting, kommun eller den som&lt;br&gt;har fått tillstånd av regeringen meddelas lokalradiotillstånd (6 §). Vidare får&lt;br&gt;inte lokalradiotillstånd ges till någon som ger ut en dagstidning eller till den&lt;br&gt;som har ett bestämmande inflytande i ett företag som ger ut en dagstidning&lt;br&gt;eller till företag i vilket någon av de nämnda har ett bestämmande inflytande&lt;br&gt;(7 §). Enligt närradiolagen får inte tillstånd ges till den som har ett lokalradio-&lt;br&gt;tillstånd (3 § första stycket). Om innehavaren av ett tillstånd även får ett&lt;br&gt;lokalradiotillstånd upphör närradiotillståndet omedelbart att gälla (3 § andra&lt;br&gt;stycket). Vidare kan endast vissa lokala ideella föreningar samt församlingar&lt;br&gt;inom svenska kyrkan, kårföreningar och närradioföreningar få tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio (4 §). Syftet bakom dessa bestämmelser är att närradion skall&lt;br&gt;vara en föreningsradio på ideell grund. Översyn av reglerna om lokal- och&lt;br&gt;närradio pågår. Såsom tidigare anförts (se avsnitt 5.1) bör i avvaktan på de&lt;br&gt;nya reglerna nu gällande bestämmelser om närradio överföras till radio- och&lt;br&gt;TV-lagen medan lokalradiolagen skall finnas kvar. Regeringen föreslår alltså i&lt;br&gt;dessa delar inte någon förändring av nu gällande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens förslag ingår inte den bestämmelse som för närvarande&lt;br&gt;finns i 5 § närradiolagen att tillstånd att sända närradio får ges först efter det&lt;br&gt;att sammanslutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt YGL.&lt;br&gt;Detta har kritiserats av Radio- och TV-verket. Regeringen anser det lämpligt&lt;br&gt;att även den bestämmelsen förs över till radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utveckling mot nätverkssamarbete mellan tillståndshavare för lokal-&lt;br&gt;radion som inträffat visar att det finns ett stort behov av regler för att hindra&lt;br&gt;koncentration av ägandet av radiostationer till ett fåtal personer och bolag.&lt;br&gt;Skälet att hindra ägarkoncentration är i ännu högre grad väsentlig när det&lt;br&gt;gäller televisionssändningar och rikstäckande radiosändningar där frekven-&lt;br&gt;serna är färre. Det är av största vikt att de ännu fåtaliga tillstånd som kan ges&lt;br&gt;inte kan förvärvas av en och samma tillståndsinnehavare. Detta skulle&lt;br&gt;innebära att yttrandefriheten och åsiktsbildningen i etern beskars samtidigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som risken för missbruk av mediet ökade. Regeringen föreslår därför att en&lt;br&gt;bestämmelse motsvarande den som finns i lokalradiolagen införs för tillstånd&lt;br&gt;som ges av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har ifrågasatt om inte staten skall anses ha ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande över Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio AB i den mening som avses i första stycket. Lagrådet&lt;br&gt;konstaterar att avsikten självfallet inte är att det skall föreligga något hinder&lt;br&gt;mot att dessa företag samtidigt har tillstånd av regeringen. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därför att undantag görs för staten. Regeringen ansluter sig till Lagrådets&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4 Tillståndsvillkor i stället för avtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De regler som skall gälla för innehållet i alla&lt;br&gt;slags sändningar skall framgå av radio- och TV-lagen. Till sändningar&lt;br&gt;för vilka regeringen meddelar tillstånd, skall kunna knytas villkor av&lt;br&gt;olika slag. Villkor som rör tillståndets innehåll, innebörd och bestånd&lt;br&gt;skall huvudsakligen framgå direkt av bestämmelser i lagen. Den före-&lt;br&gt;slagna radio- och TV-lagen innehåller en uttömmande uppräkning av&lt;br&gt;olika villkor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att&lt;br&gt;utredningen föreslog ett generellt krypteringsförbud för sändningar som sker&lt;br&gt;med stöd av tillstånd från regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker i stort förslaget om&lt;br&gt;tillståndsvillkor eller lämnar det utan erinran. Vissa instanser är kritiska till&lt;br&gt;villkor om att använda viss sändningsteknik. Göteborgs Universitet anser att&lt;br&gt;förslaget innehåller en ologisk fördelning mellan lag och avtal. Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV ifrågasätter om förslaget täcker villkor av den&lt;br&gt;innebörd som motsvarar avtalens nuvarande bestämmelser, t.ex. de allmänna&lt;br&gt;programreglerna i 14 och 15 §§ i avtalet mellan staten och Sveriges&lt;br&gt;Television. Även TV4 AB anser att de föreslagna villkoren inte lämnar&lt;br&gt;utrymme för de detaljerade föreskrifter om programverksamheten som i dag&lt;br&gt;gäller enligt TV4:s avtal med staten. Meningarna är delade om förslaget att&lt;br&gt;införa ett förbud mot kryptering. FilmNet Television AB tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Kammarrätten i Stockholm ifrågasätter om krypteringsförbudet är förenligt&lt;br&gt;med bestämmelsen i 6 kap. 1 § som kan tillåta program som innehåller våld&lt;br&gt;eller pornografi om det sker på sen kvällstid eller i en krypterad sändning.&lt;br&gt;Taltidningsnämnden och Synskadades riksförbund påpekar att radiotidningar-&lt;br&gt;na sänds i kodad form och förutsätter att bestämmelsen inte berör radiotid-&lt;br&gt;ningama. Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges Utbild-&lt;br&gt;ningsradio AB anser att bestämmelsen borde kompletteras med en möjlighet&lt;br&gt;för regeringen att under tillståndsperioden bevilja undantag från förbudet för&lt;br&gt;public service-företagen. TERACOM Svensk Rundradio anser att det inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns några tungt vägande skäl för att införa ett krypteringsförbud; det kan&lt;br&gt;exempelvis för vissa utbildningsprogram finnas upphovsrättsliga skäl för att&lt;br&gt;kryptera sändningarna så att endast avsedd målgrupp kan ta del av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De programföretag som enligt radio-&lt;br&gt;lagen (1966:755) har tillstånd av regeringen att här i landet sända radio-&lt;br&gt;program är enligt 6 § radiolagen skyldiga att följa vissa krav, bl.a. att utöva&lt;br&gt;sin rätt opartiskt och sakligt, att beakta en vidsträckt yttrandefrihet och&lt;br&gt;informationsfrihet, att inte otillbörligt gynna ett kommersiellt intresse samt att&lt;br&gt;beakta det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla&lt;br&gt;människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;br&gt;Dessa krav har alla sin historiska förklaring i det förhållandet att radiolagen&lt;br&gt;endast gällde public service-företagen. Det förhållandet att det i praktiken&lt;br&gt;rådde en monopolsituation föranledde att särskilda krav behövde ställas i de&lt;br&gt;nu angivna avseendena. Dessutom finns det i 7 § en exemplifiering av vilka&lt;br&gt;villkor som i avtal mellan regeringen och företaget får ställas för program-&lt;br&gt;företagets sändningsrätt. Detta gäller bl.a. skyldighet att sända ett mångsidigt&lt;br&gt;programutbud, att ta hänsyn till ljudradions och TV:s genomslagskraft när det&lt;br&gt;gäller programmens ämnen, utformning och tid för sändning samt att följa&lt;br&gt;villkor om reklam och sponsring. Även denna konstruktion är betingad av&lt;br&gt;historiska skäl. I samband med att ändringar genomfördes i radiolagen år&lt;br&gt;1977 ansågs det att av hänsyn till den nya regeringsformens regler om fri- och&lt;br&gt;rättigheter, vissa av de dittillsvarande avtalsvillkoren måste framgå av lag.&lt;br&gt;Konstruktionen har trots detta utsatts för kritik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. kritiserade Lagrådet avtalskonstruktionen i ärendet om en ny reklam-&lt;br&gt;finansierad tredje TV-kanal och uttalade att yttrandefrihetsbegränsningar&lt;br&gt;genom avtal, vare sig de medges i lag eller ej, saknade stöd i regeringsformen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:149 s. 325 f.). Lagrådet ställde sig synnerligen tveksam till&lt;br&gt;befästande av avtalsordningen. I samma ärende anförde föredragande stats-&lt;br&gt;rådet att han i motsats till Lagrådet var benägen att anse att den gällande&lt;br&gt;ordningen med avtal mellan staten och programföretagen fick anses godtagen&lt;br&gt;såsom förenlig med regeringsformen. Till stöd för den uppfattningen anför-&lt;br&gt;des att riksdagen vid två tillfällen efter tillkomsten av de regler i regerings-&lt;br&gt;formen som frågan berörde godtagit gällande ordning. Vid den aktuella&lt;br&gt;tidpunkten hade regeringen nyligen lagt fram propositionen om ny yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlag (prop. 1990/91:64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) framgår att&lt;br&gt;sändningsrätten får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd&lt;br&gt;och villkor för att sända. I ordet villkor ansågs det nu nämnda systemet med&lt;br&gt;avtal vara inbegripet (prop. 1990/91:64 s. 116). Programföretagens avtal med&lt;br&gt;staten ansågs därför i strikt juridisk mening vara villkor för att sända snarare&lt;br&gt;än egentliga avtal (prop. 1990/91:149 s. 48). Detta föranledde ingen erinran&lt;br&gt;från riksdagens sida (bet. 1990/9LKU39, rskr. 1990/91:370).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning får den nu gällande ordningen med avtal&lt;br&gt;mellan staten och programföretagen således uttryckligen anses godtagen i&lt;br&gt;YGL. Ofrånkomligen är det dock ändå så att konstruktionen med &amp;quot;avtal&amp;quot;&lt;br&gt;rimmar dåligt med de nu gällande konstitutionella reglerna. Det är därför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpligt att den nya lagen återspeglar den nu rådande ordningen och således,&lt;br&gt;om krav på de enskilda företagen skall få ställas, uttryckligen anger att det rör&lt;br&gt;sig om villkor för sändningsrätten. Regeringen delar därför utredningens&lt;br&gt;uppfattning att konstruktionen med avtal mellan regeringen och programföre-&lt;br&gt;tagen inte skall finnas kvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En från principiella utgångspunkter nära till hands liggande lösning vore att&lt;br&gt;samtliga förutsättningar för sändningsrätten skall framgå direkt genom&lt;br&gt;bestämmelser i lag. Det är dock ofrånkomligen så att en stor mängd krav, som&lt;br&gt;inte gäller för annan sändningsverksamhet, bör kunna ställas på verksamhet&lt;br&gt;som bedrivs med stöd av regeringens tillstånd. En lag som innehåller samtliga&lt;br&gt;de krav som nu framgår av avtal skulle bli mycket vidlyftig och förmodligen&lt;br&gt;snart även inaktuell om det överhuvudtaget är lagtekniskt möjligt att konstru-&lt;br&gt;era en sådan lag. En stor fördel med att behålla den nuvarande ordningen är&lt;br&gt;att lagen därigenom lättare kan anpassas till den framtida tekniska och mass-&lt;br&gt;mediepolitiska utvecklingen. Denna utveckling kan framöver väl komma att&lt;br&gt;innebära att staten helt eller delvis kommer att avstå från att ställa vissa villkor&lt;br&gt;på sändningsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför att den smidigaste lösningen är att regeringen även&lt;br&gt;i fortsättningen får förena sändningstillstånd med villkor. Endast skyldigheter&lt;br&gt;som gäller för alla sändningar av en viss art bör regleras genom direkta&lt;br&gt;bestämmelser i lagen. Rättssäkerhetsskäl talar också för att bestämmelser som&lt;br&gt;har med själva sändningsinnehållet samt tillståndets innebörd och bestånd att&lt;br&gt;göra också skall framgå direkt av lag. Sådana bestämmelser är de om till-&lt;br&gt;ståndets innebörd, tillståndstidens längd och förutsättningarna för förlängning&lt;br&gt;av denna samt om återkallelse av tillstånd. Med undantag för bestämmelsen&lt;br&gt;om tillståndstidens längd (se avsnitt 6.5) bör dessa bestämmelser uttryckas&lt;br&gt;direkt i radio- och TV-lagen. Naturligtvis måste även bestämmelser om straff&lt;br&gt;m.m. framgå direkt av lag. I övrigt bör tillstånden kunna förenas med villkor.&lt;br&gt;Dessa måste dock ha stöd i lag eftersom det är fråga om yttrandefrihets-&lt;br&gt;begränsningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpliktigande bestämmelser som endast gäller för företag som sänder med&lt;br&gt;stöd av regeringens tillstånd bör således kunna ges i form av villkor för&lt;br&gt;sändningstillståndet. Följer inte tillståndshavaren ett villkor som är kopplat till&lt;br&gt;sändningstillståndet kan detta återkallas. Sådana villkor skall som redogjorts&lt;br&gt;för ovan framgå av lag. Tanken är alltså att lagens villkorsuppräkning skall&lt;br&gt;vara uttömmande. Lagens villkor skall motsvara de villkor som för när-&lt;br&gt;varande finns i avtalen med de programföretag som har tillstånd av rege-&lt;br&gt;ringen. Utredningen har inte föreslagit några större förändringar av villkoren&lt;br&gt;utom ett tillägg om att regeringen även kan ställa villkor om sändningsteknik.&lt;br&gt;Enligt regeringens uppfattning är de villkor som föreslagits i lagen en ut-&lt;br&gt;tömmande uppräkning av de villkor för sändningsrätten som kan vara aktuella&lt;br&gt;att ställa på ett programföretag. Skäl till förändringar av förslaget föreligger i&lt;br&gt;huvudsak inte. Regeringen återkommer till frågan om villkor kopplade till&lt;br&gt;rätten till anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring regeringen vill föreslå gäller villkor om förbud mot kryp-&lt;br&gt;tering. Alla som har en radio- eller TV-apparat kan i princip ta emot sådana&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändningar av ljudradio och television som sker med stöd av regeringens&lt;br&gt;tillstånd. Sändningarna är inte krypterade eller på annat sätt tillgängliga endast&lt;br&gt;för den del av befolkningen som betalar TV-avgift. I stället skall den som&lt;br&gt;innehar en TV-mottagare betala en avgift till Radiotjänst i Kiruna AB enligt&lt;br&gt;lagen (1989:41) om TV-avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande inte något uttryckligt förbud mot att genom&lt;br&gt;kryptering eller annan sådan åtgärd göra så att sändningar som sker med stöd&lt;br&gt;av regeringens tillstånd endast blir tillgängliga för en begränsad del av&lt;br&gt;allmänheten, t.ex. de som betalar avgift. Att något sådant inte får göras torde&lt;br&gt;emellertid ha varit underförstått med hänsyn till sändningarnas public service-&lt;br&gt;karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att det införs en uttrycklig bestäm-&lt;br&gt;melse i lagen om förbud mot kryptering såvitt avser sändningar som sker med&lt;br&gt;stöd av tillstånd från regeringen eftersom ett sådant förbud måste anses gälla&lt;br&gt;redan nu. Det är dock möjligt att regeringen i framtiden kommer att vilja&lt;br&gt;meddela tillstånd för digital marksänd betal-TV. Enligt regeringens mening är&lt;br&gt;det därför lämpligare att ett krypteringsförbud kan föreskrivas som villkor för&lt;br&gt;sändningstillståndet än att det skall framgå direkt av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom utredningen anfört bör inte ett förbud omfatta kryptering som sker&lt;br&gt;för att t.ex. av upphovsrättsliga skäl begränsa möjligheten att ta emot sänd-&lt;br&gt;ningarna utanför Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SVT:s sändarnät används ibland för krypterade sändningar av privata&lt;br&gt;avsändare, t.ex. konferensprogram inom företag. Sådana sändningar torde&lt;br&gt;inte omfattas av lagens föreslagna tillämpningsområde eftersom de inte är&lt;br&gt;riktade till allmänheten. Sådana sändningar kan därför även i fortsättningen få&lt;br&gt;krypteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SR:s sändarnät används ibland för krypterade sändningar som är särskilt&lt;br&gt;anpassade för syn- eller hörselskadade. Sändningar av radiotidningar är i dag&lt;br&gt;krypterade för att endast de funktionshindrade som prenumererar på tid-&lt;br&gt;ningarna skall ha tillgång till dem. Sådana sändningar som äger rum under&lt;br&gt;högst fyra timmar per dygn föreslås nu vara befriade från tillståndsplikten&lt;br&gt;vilket innebär att ett villkor om förbud mot kryptering inte blir tillämpligt (se&lt;br&gt;avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa remissinstanser är tveksamma till om tillståndsvillkoren kan anses&lt;br&gt;omfatta de villkor som för närvarande ställs i avtalen med programföretagen.&lt;br&gt;Villkoren i lagen är allmänt hållna och regeringen bör även i fortsättningen få&lt;br&gt;förena sändningstillståndet med generella målsättningsvillkor - av typ mång-&lt;br&gt;sidigt programutbud - med tillhörande exemplifierade villkor om vad som&lt;br&gt;skall gälla för just det aktuella företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viss restriktivitet bör iakttas vid utformningen av specificerade villkor&lt;br&gt;mot bakgrund av bestämmelsen i 3 kap. 4 § YGL om det redaktionella&lt;br&gt;oberoendet. Specificerade bestämmelser har emellertid, i jämförelse med be-&lt;br&gt;stämmelser av generell målsättningskaraktär, sina fördelar eftersom program-&lt;br&gt;företaget får en bättre uppfattning om vad det har att rätta sig efter och de&lt;br&gt;övervakande myndigheternas kontroll av att villkoret följs underlättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör regeringen även i framtiden kunna ställa&lt;br&gt;sådana typer av specificerade villkor som nu finns i främst avtalet med TV4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen återkommer till de enskilda villkoren i författningskommen-&lt;br&gt;taren (avsnitt 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Public service-bolagen finansierar helt sin verksamhet med statliga medel.&lt;br&gt;Avgifter som flyter in med stöd av lagen (1989:41) om TV-avgift sätts in på&lt;br&gt;det s.k. rundradiokontot, varifrån medlen betalas ut till bolagen. Riksdagen&lt;br&gt;tar i sak ställning till hur stora beloppen skall vara. Dessa ställs sedan till&lt;br&gt;bolagens förfogande genom beslut av regeringen i regleringsbrev. Här som i&lt;br&gt;andra sammanhang där anslag ställs till förfogande kan villkor för anslaget&lt;br&gt;ställas upp. Sådana villkor får dock givetvis inte avvika från vad som&lt;br&gt;föreskrivs i lag. De skall vidare i huvudsak endast gälla för den avsedda&lt;br&gt;budgetperioden. Villkor som kan bli aktuella gäller t.ex. uppbyggnad av&lt;br&gt;lokalredaktioner, tekniska investeringar, krav på ekonomisk redovisning o.d.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5 Tillståndets längd samt grunderna för tillståndet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tillstånd som meddelas av regeringen skall&lt;br&gt;även i fortsättningen gälla för viss tid. Grunderna för regeringens&lt;br&gt;tillståndsprövning anges inte i radio- och TV-lagen. Även närradio-&lt;br&gt;tillstånd föreslås gälla för viss tid. Omprövning av beslut om fördelning&lt;br&gt;av sändningstid i närradion skall få ske. Tillståndsbestämmelserna om&lt;br&gt;närradio och lokalradio skall i övrigt vara sakligt oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att&lt;br&gt;utredningen föreslog att ett tillstånd skulle gälla i sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig angående frågan&lt;br&gt;om regeringsbeslut om tillståndstidens längd, Radio- och TV-verket,&lt;br&gt;TERACOM Svensk Rundradio AB samt Sveriges Radio AB. Sveriges&lt;br&gt;Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB anser att tiden skall vara&lt;br&gt;längre än sex år. När det gäller frågan om grunderna för regeringens till-&lt;br&gt;ståndsprövning anser Hovrätten över Skåne och Blekinge att det är otillfreds-&lt;br&gt;ställande att grunderna för regeringens tillståndsprövning inte anges i lagen.&lt;br&gt;Enligt Riksrevisionsverkets mening bör en traditionell förvaltningsprocess&lt;br&gt;övervägas för fortvarighetstillstånd med rikstäckande räckvidd. Huvuddelen&lt;br&gt;av de remissinstanser som yttrat sig angående sändningstillstånd för närradio&lt;br&gt;tillstyrker förslagen. Kammarrätten i Stockholm avstyrker dock förslaget om&lt;br&gt;omprövning av beslut om fördelning av sändningstid. Enligt kammarrätten&lt;br&gt;innebär fördelningen av tid att ett avtal har ingåtts mellan tillståndsmyndig-&lt;br&gt;heten och den sändande och om en omprövning av fördelningen av sänd-&lt;br&gt;ningstider beslutas under löpande period innebär detta ett brott mot avtals-&lt;br&gt;villkoren. Radio- och TV-verket, TCO och Svenska Journalistförbundet till-&lt;br&gt;styrker en tidsbegränsning av sändnings-tillstånden för närradio. Lunds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;universitet ifrågasätter att tillstånd att sända lokalradio skall gälla i åtta år med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;rätt till förlängning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Tillståndets längd när regeringen beslutar om tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande bestämmelser i radiolagen (1966:755) meddelas tillstånd att&lt;br&gt;sända rundradio för viss tid. Samtliga avtal mellan regeringen och program-&lt;br&gt;företagen innehåller bestämmelser om tillståndstidens längd samt om uppsäg-&lt;br&gt;ning och förlängning av tillståndet. Nuvarande avtal med Sveriges Television&lt;br&gt;AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbildningsradio AB trädde i kraft den&lt;br&gt;1 januari 1993 och gäller t.o.m. den 31 december 1996. Uppsägning av dessa&lt;br&gt;avtal skall ske senast ett år före avtalstidens utgång. Vid utebliven uppsägning&lt;br&gt;förlängs avtalet med två år åt gången. Avtalet med TV4 AB började gälla den&lt;br&gt;7 november 1991 och skall gälla till utgången av februari 1998. Uppsägning&lt;br&gt;av detta avtal skall ske senast två år före avtalstidens utgång. Vid utebliven&lt;br&gt;uppsägning förlängs avtalet med tre år åt gången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av den kritik från Lagrådet som tidigare redogjorts för (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4) har utredningen föreslagit att samtliga bestämmelser av yttrandefrihets-&lt;br&gt;begränsande natur såsom bestämmelser om den exakta tillståndstiden samt om&lt;br&gt;förutsättningarna för förlängning och uppsägning av tillståndet skall anges i&lt;br&gt;lag. Utredningen har också föreslagit att tillståndstiden skall vara sex år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar denna uppfattning och ansluter sig i princip till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller frågan om tillståndstidens längd gör sig dock vissa praktiska&lt;br&gt;synpunkter gällande. Mycket tyder på att en rad politiska beslut kommer att&lt;br&gt;krävas under de närmaste åren som berör de programföretag som i dag har&lt;br&gt;tillstånd att sända, dels mot bakgrund av den tekniska utvecklingen, dels mot&lt;br&gt;bakgrund av andra strukturförändringar på radio- och TV-området. Den nya&lt;br&gt;digitala TV-tekniken kan innebära att antalet programföretag som sänder&lt;br&gt;ljudradio och television med stöd av tillstånd av regeringen kommer att öka.&lt;br&gt;Utvecklingstakten kan dessutom komma att skifta mellan olika medier liksom&lt;br&gt;mellan nya respektive gamla medieformer, vilket kan innebära att det framstår&lt;br&gt;som motiverat att ha olika lång tillståndstid för olika tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att genom lag binda upp tillståndstiden till en viss angiven längd för alla&lt;br&gt;programföretag som får tillstånd av regeringen är mot den angivna bakgrun-&lt;br&gt;den inte lämpligt eftersom den tekniska utvecklingen kan komma att innebära&lt;br&gt;förändringar som kräver andra tillståndstider. Regeringen anser därför att&lt;br&gt;nuvarande bestämmelse att tillstånd gäller för viss tid skall överföras till radio-&lt;br&gt;och TV-lagen. En möjlighet vore att komplettera bestämmelsen med en lägsta&lt;br&gt;tid för tillståndets längd. Normalt bör ett sändningstillstånd bestämmas för en&lt;br&gt;längre tid. förslagsvis lägst fyra år. Det kan dock finnas tillfällen då rege-&lt;br&gt;ringen måste kunna förlänga ett tillstånd med sex månader eller ett år för att&lt;br&gt;t.ex. anpassa tillståndstiden till en väntad teknisk förändring. En bestämmelse&lt;br&gt;om en kortaste tillståndstid är därför inte lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillståndets bestånd kan dock anges i lagform. Därför&lt;br&gt;bör utredningens förslag om rätt till förlängning och uppsägning av tillståndet&lt;br&gt;införas. Ett förtydligande bör dock ske så att bestämmelsen om rätt till&lt;br&gt;förlängning och uppsägning gäller för tillstånd som meddelas på minst fyra&lt;br&gt;år. Härigenom torde de krav på förutsägbarhet m.m. som de företag som får&lt;br&gt;tillstånd att sända har rätt att ställa, ha tillgodosetts i rimlig grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för regeringens tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några bestämmelser om grunderna för regeringens prövning av tillstånd att&lt;br&gt;sända rundradio finns inte i nuvarande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunderna för andra myndigheters tillståndsprövning framgår däremot av&lt;br&gt;den radiorättsliga lagstiftningen. Bestämmelser av sådant innehåll finns i&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen (1993:120), lagen (1981:512) om&lt;br&gt;radiotidningar samt lagen (1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 2 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) föreskrivs att&lt;br&gt;rätten att sända ljudradio- och televisionsprogram till allmänheten på annat sätt&lt;br&gt;än genom tråd får regleras genom lag som innehåller föreskrifter om tillstånd&lt;br&gt;och villkor för att sända. Lagrådet hade vid YGL:s tillkomst synpunkter på&lt;br&gt;bestämmelsens utformning och förordade bl.a. en något längre konkretisering&lt;br&gt;i grundlagen av de principer som skall tillämpas vid frekvensfördelningen.&lt;br&gt;Lagrådet ansåg att här skulle kunna skrivas in grunder på vilka tilldelning av&lt;br&gt;frekvens för rundradio exklusivt skall få vägras (prop. 1990/91:64 s. 209 f.).&lt;br&gt;Något sådant lades dock inte fram i propositionen (a.a. s. 219).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det inte finns det några bestämmelser i radiolagen (1966:755) eller i&lt;br&gt;lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram om&lt;br&gt;grunderna för tillståndsprövningen betyder inte att det saknas möjligheter att&lt;br&gt;angripa regeringens beslut. Grunderna för beslutet torde ofta framgå av rege-&lt;br&gt;ringens ansökningsinbjudan, förhandlingar med berörda intressenter samt&lt;br&gt;slutligen av tillståndet och dess eventuella villkor. Beredningskravet och&lt;br&gt;kommunikationsprincipen framgår för övrigt av 7 kap. 2 § regeringsformen&lt;br&gt;(RF). Regeringen har vidare att beakta vad som i 1 kap. 9 § RF föreskrivs om&lt;br&gt;objektivitetskrav vid myndighetsutövning. Av 3 kap. 2 och 3 §§ YGL&lt;br&gt;framgår att yttrande- och informationsfriheterna skall vara grundläggande mål&lt;br&gt;vid normgivning som berör fördelning av frekvenser och att dessa värde-&lt;br&gt;ringar skall vara vägledande även vid förvaltningsbeslut som rör frekvensför-&lt;br&gt;delningen. Därtill gäller vad som föreskrivs om begränsningar av grund-&lt;br&gt;läggande fri- och rättigheter i 2 kap. 12 § andra-femte styckena och 13 § RF.&lt;br&gt;De nu nämnda bestämmelserna i RF innebär i huvudsak att begränsningar får&lt;br&gt;göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt&lt;br&gt;samhälle, att begränsningen skall stå i proportion till syftet och inte utgöra ett&lt;br&gt;hot mot den fria åsiktsbildningen, att den inte får göras enbart på grund av&lt;br&gt;politisk, religiös, kulturell eller annan sådan åskådning, att begränsningar får&lt;br&gt;göras endast med hänsyn till vissa närmare angivna betydelsefulla hänsyn och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att begränsningar i övrigt får göras endast om särskilt viktiga skäl föranleder&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 3 kap. 2 § andra stycket YGL är närmast av målsättnings-&lt;br&gt;karaktär. Till skillnad från målsättningsbestämmelsema i 1 kap. 2 § RF är den&lt;br&gt;likväl avsedd att kunna åberopas för att påkalla domstols ingripande mot&lt;br&gt;beslut av det allmänna. Det framgår av 3 kap. 5 § YGL. Föreskriften om vad&lt;br&gt;som skall iakttas vid fördelningen av utrymmet i radiofrekvensspektrum fram-&lt;br&gt;träder därför i väl så hög grad som jämförlig med principstadgandet om&lt;br&gt;saklighet och opartiskhet vid tillämpningen hos det allmänna av lagar och&lt;br&gt;andra rättsliga normer i 1 kap. 9 § RF som med de mer renodlade målsätt-&lt;br&gt;ningsbestämmelserna i RF. På samma sätt som den bestämmelsen bör före-&lt;br&gt;skriften i YGL kunna ligga till grund för en rättslig argumentering inför&lt;br&gt;domstol i syfte att utverka ändring eller upphävande av ett beslut som har&lt;br&gt;fattats av regeringen. Motsvarande kan anföras om möjligheten att åberopa&lt;br&gt;bestämmelsen i YGL vid en argumentering som syftar till att förmå domstolen&lt;br&gt;eller förvaltningsmyndigheten att med stöd av 11 kap. 14 § RF underlåta att&lt;br&gt;tillämpa en viss föreskrift. Det kan dock i sådana fall knappast bli fråga om&lt;br&gt;någon mera påtaglig begränsning av regeringens utrymme för beslut. Endast i&lt;br&gt;extrema eller mycket flagranta fall kan man tänka sig att föreskriften i 3 kap.&lt;br&gt;2 § andra stycket YGL skulle kunna åberopas som grund för att frångå ett&lt;br&gt;beslut eller att inte tillämpa en i vederbörlig ordning tillkommen föreskrift som&lt;br&gt;gäller användningen av radiofrekvensspektrum (jfr SOU 1978:34 s. 103 ff.&lt;br&gt;och prop. 1978/79:195 s. 39 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd meddelas sker också en ytterligare prövning inom ramen för&lt;br&gt;radiokommunikationslagen. Tillståndshavaren måste nämligen ha Post- och&lt;br&gt;Telestyrelsens tillstånd att använda radiosändare. Grunderna för Post- och&lt;br&gt;Telestyrelsens tillståndsbeslut framgår av 9 § första stycket radiokommunika-&lt;br&gt;tionsiagen. Enligt nämnda lag skall ett sådant tillstånd meddelas under vissa&lt;br&gt;förutsättningar. Dessa är störningsfrihet och effektiv frekvensanvändning&lt;br&gt;samt vidare att radiokommunikation som är viktig för den fria åsiktsbild-&lt;br&gt;ningen inte hindras, att en rimlig beredskap för nya radioanvändningar kan&lt;br&gt;upprätthållas samt slutligen att försvarsmaktens frekvensbehov ändå kan&lt;br&gt;tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om regeringen gett tillstånd till sändningsverksamheten kan således&lt;br&gt;Post- och telestyrelsen vägra tillstånd att använda radiosändare. Beslutet kan&lt;br&gt;överklagas hos länsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär grundlagarnas bestämmelser om vad som&lt;br&gt;skall iakttas vid prövningen samt radiokommunikationslagens bestämmelser&lt;br&gt;om grunderna för tillståndsbeslut angående radiosändare, att behovet av en&lt;br&gt;bestämmelse i YGL eller i radio- och TV-lagen om grunderna för tillstånds-&lt;br&gt;prövningen kan sägas vara begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det nu anförda kommer att regeringens tillståndsbeslut normalt är en&lt;br&gt;del i ett större massmediepolitiskt system, där det inte bara är fråga om ett val&lt;br&gt;mellan två eller flera tillståndssökande utan också frågor om t.ex. innebörden&lt;br&gt;i de krav som ska ställas på sändningsföretaget och frågor om val mellan hur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor del av sändningsutrymmet som ska utnyttjas för rikstäckande respektive&lt;br&gt;regionala eller lokala sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en direkt valsituation föreligger är det klart att RF:s och YGL:s&lt;br&gt;bestämmelser ger vägledning. Av 3 kap. 2 § andra stycket YGL följer att&lt;br&gt;regeringen i valsituationer måste beakta t.ex. vilket programföretag som kan&lt;br&gt;förväntas ge mest allsidigt utbud, låta störst antal meningsriktningar komma&lt;br&gt;till tals, är minst knutet till en specifik intressegrupp osv., kort sagt frågor om&lt;br&gt;den sökandes vilja och förmåga att uppfylla de krav som ställs. Också för&lt;br&gt;frågor om sändningsområden m.m. blir bestämmelserna i RF och YGL väg-&lt;br&gt;ledande. Det är emellertid i hög grad fråga om bedömningar av en sådan natur&lt;br&gt;som knappast kan exakt beskrivas i lagtext utan mera är sådana som rege-&lt;br&gt;ringen i politisk ordning ansvarar för inför riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför i likhet med utredningen att den nuvarande ord-&lt;br&gt;ningen bör kvarstå oförändrad, i vart fall till dess att en förändrad rättslig,&lt;br&gt;teknisk eller massmediepolitisk verklighet tydligt kan skönjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio och lokalradio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom tidigare nämnts (se avsnitt 5.1) bör i avvaktan på reformerade regler&lt;br&gt;om lokala ljudradiosändningar nuvarande regler om närradio huvudsakligen&lt;br&gt;oförändrade föras över till den föreslagna radio- och TV-lagen medan lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120) bör finnas kvar. Vissa mindre ändringar i reglerna i&lt;br&gt;sak är dock påkallade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 a § första stycket närradiolagen (1982:459) skall närradiosändare&lt;br&gt;ha viss räckvidd. Sändare med större räckvidd får tillåtas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket men medgivandet bör lämnas endast om en majoritet av de berörda&lt;br&gt;tillståndshavarna önskar det. Sistnämnda föreskrift har sin bakgrund i att&lt;br&gt;majoriteten inte skall tvingas till kostnadskrävande sändningar som den inte&lt;br&gt;önskar. Eftersom sändarmonopolet numera är avskaffat finns det inte längre&lt;br&gt;något som hindrar att sändningarna sker från olika sändare med olika räck-&lt;br&gt;vidd så länge som sändningarna inte sker samtidigt. Regeringen föreslår&lt;br&gt;därför att denna del av bestämmelsen utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio gäller tills vidare, i motsats till övriga sänd-&lt;br&gt;ningstillstånd. Beslut om sändningstid i närradio är däremot begränsat till&lt;br&gt;längst ett år (8 § andra stycket närradiolagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I konsekvens med vad som gäller för övrig sändningsverksamhet föreslås&lt;br&gt;att tillstånd att sända närradio skall gälla för viss tid. Någon viss tid behöver&lt;br&gt;inte anges i lagen. Det bör i stället ankomma på Radio- och TV-verket att ange&lt;br&gt;denna tid i tillståndsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om fördelning av sändningstid bör även i fortsättningen gälla tills&lt;br&gt;vidare, dock längst i ett år. Enligt Närradionämndens praxis kunde ett sådant&lt;br&gt;beslut omprövas om det fanns särskilda skäl. Kammarrätten har ansett att&lt;br&gt;denna praxis strider mot 8 § närradiolagen (se Kammarrättens i Stockholm&lt;br&gt;dom 1994-05-09. avd 9. mål nr 2562-1994). Det är dock rimligt att Radio-&lt;br&gt;och TV-verket skall ha möjlighet att ändra ett beslut om sändningstid, t.ex. i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall då sändningstiden disponeras av endast en förening under 24 timmar om&lt;br&gt;dygnet och ytterligare en förening önskar utnyttja denna sändningstid under&lt;br&gt;några timmar. Utredningen har därför föreslagit att det införs en bestämmelse&lt;br&gt;om rätt för Radio- och TV-verket att ompröva beslut om fördelning av&lt;br&gt;sändningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Stockholm som är kritisk till bestämmelsen anser att för-&lt;br&gt;delningen av tid innebär att ett avtal har ingåtts mellan tillståndsmyndigheten&lt;br&gt;och den sändande och att en omprövning av fördelningen av sändningstider&lt;br&gt;under löpande period innebär ett brott mot avtalsvillkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Radio- och TV-verkets beslut om fördelning av&lt;br&gt;sändningstid är ett sådant gynnande förvaltningsbeslut som, i vart fall inte&lt;br&gt;utan lagstöd, bör kunna ändras till nackdel för den sändande. En möjlighet till&lt;br&gt;omprövning av ett beslut om fördelning av sändningstid fyller dock ett stort&lt;br&gt;praktiskt behov. Även om det ur de sändande sammanslutningarnas synpunkt&lt;br&gt;finns intressen av att så långt som möjligt kunna överblicka sina sändnings-&lt;br&gt;tider ligger det å andra sidan i sakens natur att ett sändningstillstånd för&lt;br&gt;närradio också innebär en rätt till viss sändningstid. En möjlighet att bereda en&lt;br&gt;ny tillståndshavare sändningstid måste därför rimligen finnas. På vissa orter&lt;br&gt;förekommer även att en tillståndshavare tilldelats huvuddelen av sänd-&lt;br&gt;ningstiden. Det bör därför införas en bestämmelse i lagen som anger att verket&lt;br&gt;får ompröva beslut om fördelning av sändningstid om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Sådana skäl kan föreligga om det visar sig att en tillståndshavare har så&lt;br&gt;stort intresse av att få sända på en viss tid att den med säkerhet skulle ha&lt;br&gt;tilldelats sändningstid om den varit intressent när Radio- och TV-verket&lt;br&gt;fördelade de aktuella sändningstiderna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om innehållet i allmänhet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Opartiskhet och saklighet. Demokratibestämmelsen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I likhet med vad som nu gäller skall det inte&lt;br&gt;finnas någon allmän bestämmelse om opartiskhet och saklighet. Till-&lt;br&gt;stånd som meddelas av regeringen får dock förenas med villkor av&lt;br&gt;sådant innehåll. En bestämmelse som föreskriver att programverk-&lt;br&gt;samheten som helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets&lt;br&gt;grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den&lt;br&gt;enskilda människans frihet och värdighet skall finnas i lagen och vara&lt;br&gt;tillämplig på sändningar i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förutom att&lt;br&gt;utredningen anser att det inte behövs någon demokratibestämmelse i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta av remissinstanserna som yttrat sig an-&lt;br&gt;gående demokratibestämmelsen avstyrker förslaget. Konsumentverket/KO,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våldsskildringsrådet, Barnombudsmannen, KLYS och COPYSWEDE anser Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;att radio- och TV-lagen skall innehålla en tvingande demokratibestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FilmNet Television AB tillstyrker att demokratibestämmelsen utgår och er-&lt;br&gt;sätts av tydligare regler eftersom regeln enligt FilmNet är oklar och svår att&lt;br&gt;tillämpa. Teaterförbundet anser att det bör övervägas om demokratibestäm-&lt;br&gt;melsen överhuvudtaget behövs. Skall regeln ändå finnas ifrågasätter för-&lt;br&gt;bundet att den bara skall gälla för vissa sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De programföretag som i dag har&lt;br&gt;tillstånd enligt radiolagen (1966:755) att sända rundradio skall utöva sin rätt&lt;br&gt;opartiskt och sakligt. Kravet skall ses mot bakgrund av att det inte råder&lt;br&gt;någon etableringsfrihet och att det således finns begränsade möjligheter att&lt;br&gt;balansera ett program som sänds av ett programföretag av ett annat program&lt;br&gt;eller programinslag som sänds av ett annat programföretag. Någon mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse för televisionssändningar genom kabel, satellit eller för&lt;br&gt;lokala ljudradiosändningar finns inte. För kabelsändningar råder etablerings-&lt;br&gt;frihet. Såvitt gäller satellitsändningar har ansetts att etableringsfrihet nära nog&lt;br&gt;kan anses råda och att det inte är motiverat att införa bestämmelser om&lt;br&gt;saklighet och opartiskhet för sådana sändningar (prop. 1992/93:75 s. 26).&lt;br&gt;Regeringen anser att det inte finns skäl för någon annan bedömning i dag,&lt;br&gt;varken för satellitsändningar eller för andra sändningar som omfattas av lagen&lt;br&gt;men inte kräver tillstånd av regeringen. Däremot bör det för sådana sänd-&lt;br&gt;ningar där etableringsfriheten fortfarande är begränsad, dvs. i praktiken de&lt;br&gt;sändningar som regeringen ger tillstånd till, få ställas som villkor att dessa&lt;br&gt;bedrivs sakligt och opartiskt (jfr avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. demokratibestämmelsen som i dag finns i radiolagen och lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten&lt;br&gt;föreskriver att programverksamheten som helhet skall präglas av det demo-&lt;br&gt;kratiska statsskickets grundidéer samt principen om alla människors lika&lt;br&gt;värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orden &amp;quot;det demokratiska statsskickets grundidéer&amp;quot; avser beteckningen på&lt;br&gt;en statsform som bygger på fri åsiktsbildning, allmän och lika rösträtt samt&lt;br&gt;fria och hemliga val. Uttrycket &amp;quot;alla människors lika värde och den enskilda&lt;br&gt;människans frihet och värdighet&amp;quot; avser de sidor av demokratibegreppet som&lt;br&gt;anknyter till bl.a. förhållandet mellan människor, t.ex. fördömande av rasism,&lt;br&gt;våld och brutalitet samt hävdande av jämställdhet mellan könen (prop.&lt;br&gt;1977/78:91 s. 230).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratibestämmelsen infördes i satellitlagen år 1992 i syfte att till-&lt;br&gt;sammans med andra bestämmelser uppfylla artikel 12 och 22 i TV-direktivet&lt;br&gt;(prop. 1992/93:75 s. 26 och 51).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12 i TV-direktivet reglerar innehållet i TV-reklamen. Av artikeln&lt;br&gt;framgår att reklamen inte får undergräva respekten för den mänskliga värdig-&lt;br&gt;heten, diskriminera någon på grund av ras, kön, eller nationalitet, angripa&lt;br&gt;religiös eller politisk övertygelse, uppmuntra ett beteende som är skadligt för&lt;br&gt;hälsa eller säkerhet eller uppmuntra ett beteende som är skadligt för miljön.&lt;br&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att sådana frågor om reklam bör regleras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom marknadsrätten och har hänvisat till en departementspromemoria om&lt;br&gt;ingripanden mot olika former av diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också ansett att något behov av en demokratibestämmelse&lt;br&gt;på grund av innehållet i artikel 22 inte finns eftersom en bestämmelse som&lt;br&gt;motsvarar artikel 22 föreslås i lagen (se avsnitt 7.2). Utredningens slutsats&lt;br&gt;blir att det inte behövs någon allmän demokratibestämmelse men att tillstånd&lt;br&gt;som meddelas av regeringen får förenas med villkor av sådant innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser är kritiska till utredningens förslag och föreslår att en&lt;br&gt;demokratibestämmelse införs i radio- och TV-lagen, Konsumentverket/KO på&lt;br&gt;grund av att regler mot diskriminerande reklam saknas. Regeringen har&lt;br&gt;nämligen numera tagit ställning till att några bestämmelser om diskrimine-&lt;br&gt;rande reklam inte skall föras in i marknadsföringslagen (prop. 1994/95:123&lt;br&gt;s. 87 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i kritiken och anser att det finns ett behov av en&lt;br&gt;demokratibestämmelse både mot bakgrund av TV-direktivets regler och ett&lt;br&gt;inhemskt behov av en sådan bestämmelse. Att beakta det demokratiska stats-&lt;br&gt;skickets grundidéer samt principen om alla människors lika värde och den&lt;br&gt;enskilda människans frihet och värdighet i programverksamheten borde vara&lt;br&gt;en självklarhet för varje programföretag och det är inte rimligt att endast vissa&lt;br&gt;programföretag skall åläggas den skyldigheten. Regeringens slutsats är&lt;br&gt;således att en demokratibestämmelse skall införas i radio- och TV-lagen och&lt;br&gt;gälla för alla typer av TV-sändningar som lagen omfattar samt för de ljud-&lt;br&gt;radiosändningar där regeringen ger tillstånd till sändningarna. Något starkt&lt;br&gt;skäl att införa bestämmelsen för närradio- och lokalradiosändningar finns&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Våld och pornografi&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det får inte sändas TV-program som inne-&lt;br&gt;håller ingående våldsskildringar av verklighetstrogen karaktär eller&lt;br&gt;pornografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande&lt;br&gt;risk för att barn kan se programmen, såvida det inte av särskilda skäl&lt;br&gt;ändå är försvarligt. Regeringen föreslås få ställa upp tillståndsvillkor&lt;br&gt;som innebär skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens&lt;br&gt;särskilda genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och&lt;br&gt;utformning samt tiden för sändning av programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser är tveksamma till förslaget&lt;br&gt;om en bestämmelse mot våld och pornografi. Riksåklagaren anser att bestäm-&lt;br&gt;melsen är otydlig och kan innebära problem för rättstillämpningen när det&lt;br&gt;gäller våldsskildringar eftersom olaga våldsskildringar redan är straffbelagt.&lt;br&gt;Statens kulturråd önskar en översyn av lagstiftningen på detta området för att&lt;br&gt;få fram ett resonemang om orsakerna till våldet i TV. Våldsskildringsrådet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillstyrker förslaget om en tvingande regel om våldsskildringar och pornografi Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;men anser att bestämmelsen är för allmänt uttryckt. Barnombudsmannen (BO)&lt;br&gt;förordar att den nya radio- och TV-lagen skall innehålla en bestämmelse om&lt;br&gt;att hänsyn skall till tas till mediernas särskilda genomslagskraft. Sveriges&lt;br&gt;Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB och TV4&lt;br&gt;AB anser att bestämmelsen om våld och pornografi inte skall gälla program-&lt;br&gt;företag som enligt sina tillståndsvillkor är skyldiga att ta hänsyn till mediets&lt;br&gt;särskilda genomslagskraft. Public serviceföretagen betonar även risken för att&lt;br&gt;flera TV-program kommer att prövas av såväl Granskningsnämnden som&lt;br&gt;Justitiekanslern. FilmNet Television AB är positiv till bestämmelsen men för-&lt;br&gt;ordar att regeln utformas i nära anslutning till ordalydelsen i artikel 22 i TV-&lt;br&gt;direktivet samt att det klart uttalas att krypterade sändningar faller utanför.&lt;br&gt;Kinnevik och Nykterhetsrörelsens landsförbund stödjer förslaget. Föreningen&lt;br&gt;Kristna Radionätet är tveksam till om bestämmelsen om våld och pornografi&lt;br&gt;har stöd i grundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De programföretag som sänder ljud-&lt;br&gt;radio och television med stöd av tillstånd av regeringen samt satellitprogram-&lt;br&gt;företagen skall ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genom-&lt;br&gt;slagskraft såvitt avser programmens ämnen, utformning samt tiden för sänd-&lt;br&gt;ning av dessa. Bestämmelserna finns i respektive bolags avtal samt i lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med uttrycket &amp;quot;ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft”&lt;br&gt;avses att medierna vänder sig till hemmen och till en stor allmän publik, där&lt;br&gt;alla åldrar är företrädda, samt att programmen kan påverka lyssnare och tittare&lt;br&gt;starkt. Det är därför naturligt att de ansvariga för sändningarna iakt-&lt;br&gt;tar varsamhet med program som har sådan karaktär att man kan förstå att&lt;br&gt;delar av publiken kommer att uppröras eller skrämmas (prop. 1990/91:149&lt;br&gt;s. 142). Uttrycket har behandlats i flera förarbeten samt i Radionämndens&lt;br&gt;och Granskningsnämndens praxis (jfr prop. 1977/78:91 s. 194-196, prop.&lt;br&gt;1985/86:99 s. 28-29, prop. 1990/91:149 s. 141-142). Exempel på program&lt;br&gt;som kan verka skrämmande eller upprörande är program som innehåller&lt;br&gt;våldsskildringar eller sexuella skildringar, som speglar bruket av alkohol eller&lt;br&gt;narkotika på ett felaktigt sätt, som uppenbart kränker endera könet, som&lt;br&gt;uppenbart kränker människor med viss hudfärg, nationalitet, religion eller&lt;br&gt;sexuell läggning, som uppenbart kränker människor med olika former av&lt;br&gt;handikapp och sjukdomar, som uppmanar till brott eller speglar sådana&lt;br&gt;handlingar på ett felaktigt sätt. Enligt Radionämndens och Gransknings-&lt;br&gt;nämndens praxis är återhållsamhet strängare när det gäller inslag som sänds&lt;br&gt;före kl 21.00. Oavsett tidpunkten för sändningen beaktas vid bedömningen i&lt;br&gt;vilken mån tittarna förvarnats om skrämmande scener.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit att ett sändningstillstånd som ges av regeringen&lt;br&gt;skall få förenas med villkor (se avsnitt 6.4). Ett sådant villkor bör vara att&lt;br&gt;hänsyn skall tas till mediets särskilda genomslagskraft. Detta innebär i prak-&lt;br&gt;tiken ingen förändring mot nuvarande regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller en bestämmelse av denna innebörd även för satellitsändningar&lt;br&gt;som omfattas av satellitlagens regler. Den bestämmelsen tillkom främst med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning av artikel 22 i TV-direktivet. Artikeln syftar till att skydda minder- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;åriga från TV-program som innehåller t.ex. våld och pornografi. Enligt ar-&lt;br&gt;tikeln skall medlemsstaterna säkerställa att TV-sändningar från TV-program-&lt;br&gt;företag inom respektive stats jurisdiktion inte inkluderar program som all-&lt;br&gt;varligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos&lt;br&gt;minderåriga, särskilt program som innehåller pornografi eller meningslöst&lt;br&gt;våld. Hänsyn till minderåriga skall även tas i fråga om andra program som&lt;br&gt;kan antas vara skadliga på samma sätt, såvida de inte sänds på tider då&lt;br&gt;minderåriga inom sändningsområdet normalt inte hör eller ser sådana sänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 22 är svårtolkad. En tolkning är att bestämmelsen tar sikte på samt-&lt;br&gt;iga program som innehåller pornografi eller meningslöst våld som allvarligt&lt;br&gt;kan skada minderåriga. Det spelar då inte någon roll om sådana sändningar&lt;br&gt;äger rum på sen kvällstid eller är krypterade, de får ändå inte förekomma i&lt;br&gt;televisionen. En annan tolkning är att bestämmelsens första led - dvs.&lt;br&gt;program som allvarligt kan skada minderåriga - endast avser sådana sänd-&lt;br&gt;ningar som närmast kan jämföras med sådana förfaranden som i Sverige&lt;br&gt;utgör yttrandefrihetsbrott, t.ex. barnpornografibrott, olaga våldsskildring och&lt;br&gt;uppvigling. Andra meningen av bestämmelsen skulle då kunna tolkas så att&lt;br&gt;sändningar av program som innehåller t.ex. pornografi eller meningslöst våld&lt;br&gt;av mindre allvarligt slag kan godtas under förutsättning att sändningarna sker&lt;br&gt;på sen kvällstid eller är krypterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning måste den senare tolkningen gälla, dvs.&lt;br&gt;artikeln bör förstås så, att endast sändningar av sådana televisionsprogram&lt;br&gt;som allvarligt kan skada minderåriga skall omfattas av ett totalt förbud. Sänd-&lt;br&gt;ningar av program som här i landet innefattar barnpornografibrott, olaga&lt;br&gt;våldsskildring m.m. torde vara sådana program som allvarligt kan skada&lt;br&gt;minderåriga. Sådana sändningar är i dag förbjudna enligt brottsbalken och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den som sprider barnpornografiska bilder&lt;br&gt;genom att sända program som innehåller sådana bilder, kan dömas för&lt;br&gt;barnpornografibrott. För olaga våldsskildring kan den dömas som skildrar&lt;br&gt;sexuellt våld eller tvång och den som genom rörliga bilder närgånget eller&lt;br&gt;utdraget skildrar grovt våld mot människor eller djur. Om det i ett TV-&lt;br&gt;program uppmanas till eller söks förleda annan - TV-tittaren - till att begå&lt;br&gt;brott kan utgivaren dömas för uppvigling. Även brottet hets mot folkgrupp&lt;br&gt;kan bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikelns andra mening tar således sikte på sändningar av andra program&lt;br&gt;än sådana som är så allvarliga att de innefattar yttrandefrihetsbrott enligt&lt;br&gt;svensk lag. Sändningar av sådana program får ske under förutsättning av att&lt;br&gt;det kan anses säkert, genom val av tid för sändningen eller genom tekniska&lt;br&gt;åtgärder, att de minderåriga normalt inte ser eller hör sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelsen om televisionens genomslagskraft infördes i satellit-&lt;br&gt;lagen var det som nämnts för att tillgodose de allmänna krav som ställs på&lt;br&gt;programmen enligt artikel 22 i direktivet. En motsvarande bestämmelse skulle&lt;br&gt;därför kunna införas i den nya radio- och TV-lagen. Innebörden av en&lt;br&gt;bestämmelse om mediets särskilda genomslagskraft förändras dock ständigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Radionämndens och Granskningsnämndens praxis framgår att medan Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;vissa förfaranden som en gång i tiden ansågs som skadliga eller upprörande&lt;br&gt;har fallit bort, har andra tillkommit. Detta betyder att det kan vara svårt för&lt;br&gt;den sändande att förutse om ett visst inslag strider mot bestämmelsen eller&lt;br&gt;inte. Det kan därför diskuteras om det är tillräckligt med ett krav på att hänsyn&lt;br&gt;skall tas till mediets genomslagskraft för att tillgodose artikel 22 i TV-&lt;br&gt;direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför bättre, såsom utredningen föreslagit, att i lagtext ange vad&lt;br&gt;som i vart fall, enligt såväl gällande som sannolik framtida uppfattning, kan&lt;br&gt;tänkas skada barn. Artikel 22 har redan angett dessa minimikrav, nämligen&lt;br&gt;pornografi och våld. Regeringen föreslår därför att det i lagen förs in en&lt;br&gt;bestämmelse som förbjuder sändningar av televisionsprogram som innehåller&lt;br&gt;våld eller pornografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en&lt;br&gt;betydande risk för att barn kan se programmen. Detta innebär att sändningar&lt;br&gt;av program som innehåller pornografi eller våld, dock utan att vara av sådan&lt;br&gt;art att de innefattar yttrandefrihetsbrott, får förekomma endast under de&lt;br&gt;förutsättningar som anges i bestämelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;på sådant sätt&amp;quot; indikerar att det är av betydelse om den sändande&lt;br&gt;låtit kryptera sändningen. Att krypteringen får betydelse innebär dock inte att&lt;br&gt;en betal-TV-kanal med krypterade sändningar kan sända program inne-&lt;br&gt;hållande grovt våld eller pornografi på bästa sändningstid utan att riskera att&lt;br&gt;bryta mot bestämmelsen. En samlad bedömning får göras av det skadliga&lt;br&gt;innehåll sändningen har, vid vilken tidpunkt sändningen skett samt den all-&lt;br&gt;männa tillgängligheten av sändningen, dvs. om den är krypterad. Ytterligare&lt;br&gt;omständigheter som bör beaktas kan vara hur många gånger programmet&lt;br&gt;sänts och även i vilket sammanhang detta skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det av särskilda skäl är försvarligt bör dock program med våld och&lt;br&gt;pornografi även i andra fall få sändas. Ett nyhets- eller debattprogram som&lt;br&gt;visar krigsskildringar eller pornografi torde därför i den nyss angivna&lt;br&gt;meningen vara tillåtet även om det sänds okrypterat under tidig kvällstid sär-&lt;br&gt;skilt om det föregås av en varning om att programmet kan innehålla sekvenser&lt;br&gt;som kan vara skadliga för barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen talas om barn utan angivande av ålder. Det är dock inte&lt;br&gt;möjligt - och direktivet kräver det inte heller - att i bestämmelsen ange en viss&lt;br&gt;ålder på barnen. I lagrådsremissen definierades inte närmare vad som avsågs&lt;br&gt;med våld eller pornografi. Regeringen anförde att det i stället borde över-&lt;br&gt;lämnas till rättstillämpningen att efter en sammanvägd bedömning av bl.a.&lt;br&gt;tittarnas ålder, programmens art samt i vilket sammanhang och under vilken&lt;br&gt;tid programmen sänts avgöra om bestämmelsen hade överträtts. Självfallet&lt;br&gt;skulle bestämmelsen inte innebära ett förbud mot att sända program som&lt;br&gt;varken vuxna eller barn uppfattar som ett olämpligt program, även om det i&lt;br&gt;någon mening kunde sägas visa våld, t.ex. en harmlös tecknad film samt att&lt;br&gt;en viss ledning vid bedömningen kunde fås genom att t.ex. jämföra med den&lt;br&gt;bedömning Statens biografbyrå kan ha gjort om det är en film som har&lt;br&gt;granskats av byrån för att visas vid allmän sammankomst eller offentlig&lt;br&gt;tillställning. Den praxis som Granskningsnämnden inom ramen för bestäm-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen om mediets genomslagskraft utvecklat så vitt avser våldsskildringar&lt;br&gt;kan också ge viss ledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar regeringens uppfattning att våldet i ett program bör vara på&lt;br&gt;visst sätt kvalificerat för att drabbas av förbudet. Lagrådet påpekar att en&lt;br&gt;sådan kvalifikation finns i 16 kap. 10 c § brottsbalken vid beskrivningen av&lt;br&gt;brottet otillåten utlämning av film eller videogram. För att sådant brott skall&lt;br&gt;föreligga krävs att utlämnandet avser rörliga bilder med ingående skildringar&lt;br&gt;av verklighetstrogen karaktär som återger våld eller hot om våld mot&lt;br&gt;människor eller djur. Lagrådet föreslår att en liknande beskrivning av det våld&lt;br&gt;som avses införs i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag. Ledning för innebörden av&lt;br&gt;rekvisitet &amp;quot;ingående skildringar av verklighetstrogen karaktär&amp;quot; kan fås av&lt;br&gt;motivuttalanden till bestämmelsen i 16 kap. 10 c § brottsbalken (jfr prop.&lt;br&gt;1980/81:176 s.l4och prop. 1986/87:151 s. 95 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rekvisiten sammanfaller med dem i en straffbestämmelse som förbjuder&lt;br&gt;utlämnande av sådana våldsskildringar till barn under femton år, innebär inte&lt;br&gt;automatiskt att t.ex. filmer som har granskats av Biografbyrån och är tillåtna&lt;br&gt;för visning för personer från femton år kan visas i televisionen när som helst.&lt;br&gt;Som tidigare angetts skall en sammanvägd bedömning av samtliga faktorer&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär inte att det måste visas att ett barn i en viss ålder&lt;br&gt;faktiskt har sett ett program som misstänkts vara oförenligt med bestämmel-&lt;br&gt;sen, utan det får beaktas med hänsyn till tiden för sändningen om det finns en&lt;br&gt;betydande risk för att en viss ålderskategori av barn tittar på TV just då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att bestämmelsen om våld och pornografi förs in i lagen gäller den&lt;br&gt;alla televisionssändningar som omfattas av lagen, såväl genom marknätet,&lt;br&gt;satellit och kabel. För kabelsändningarna innebär detta till viss del en för-&lt;br&gt;ändring. I lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten finns en&lt;br&gt;bestämmelse som tar sikte på denna typ av sändningar men som endast gäller&lt;br&gt;för egensändningar. En bestämmelse som avser att söka förhindra att barn ser&lt;br&gt;program som innehåller våld och pornografi bör givetvis omfatta även&lt;br&gt;sändningar genom kabel. Det är vidare av vikt att lagen utformas så teknik-&lt;br&gt;neutralt som möjligt. För den enskilde TV-tittaren torde det framstå som&lt;br&gt;besynnerligt om bestämmelsens tillämpning skall vara beroende av vilken&lt;br&gt;sändningsteknik som används. Det är väsentligt för efterlevnaden av regel-&lt;br&gt;verket att det framstår som rättvist och konsekvent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Kristna Radionätet har ifrågasatt om bestämmelsen är förenlig&lt;br&gt;med grundlagen. Såvitt gäller marksändningar och satellitsändningar kan&lt;br&gt;någon tvekan inte råda eftersom rätten att sända får regleras genom lag som&lt;br&gt;innehåller föreskrifter om tillstånd och villkor för att sända (3 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket YGL). Någon motsvarande regel finns inte för trådsändningar men&lt;br&gt;föreskrifter får ges om ingripanden mot fortsatt sändning av ett utbud som&lt;br&gt;inriktas på våldsframställningar, pornografiska bilder eller hets mot folk-&lt;br&gt;grupp. Regeringen anser att den föreslagna bestämmelsen ryms inom dessa&lt;br&gt;kriterier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen kommer även att gälla de programföretag som i sina till-&lt;br&gt;ståndsvillkor är skyldiga att ta hänsyn mediets särskilda genomslagskraft.&lt;br&gt;Public service-bolagen och TV 4 AB anser att lagbestämmelsen om våld och&lt;br&gt;pornografi av det skälet inte skall gälla för dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånds villkoret om mediets genomslagskraft kräver ett hänsynstagande&lt;br&gt;till andra skrämmande eller upprörande skildringar än de som lagbestäm-&lt;br&gt;melsen omfattar vilket innebär att bestämmelserna till viss del kan komplettera&lt;br&gt;varandra men i några fall kan bli tillämpliga på samma skildring och sänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 12 anser regeringen att Justitiekanslern skall få&lt;br&gt;förelägga den som bryter mot bestämmelsen om våld och pornografi att upp-&lt;br&gt;höra med sådana sändningar. Samtidigt har Granskningsnämnden tillsyn över&lt;br&gt;att sända program är i överensstämmelse med tillståndsvillkoren. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening innebär det inget nämnvärt problem om både Justitiekanslern&lt;br&gt;och Granskningsnämnden skulle pröva samma sändning med utgångspunkt&lt;br&gt;för olika regler eftersom endast lagbestämmelsen är sanktionerad på annat sätt&lt;br&gt;än genom en skyldighet att redogöra för nämndens beslut. Det finns därför&lt;br&gt;inget skäl att låta några programföretag vara undantagna från bestämmelsen&lt;br&gt;om våld och pornografi.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3 Andel europeiska och svenska program&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I enlighet med nu gällande regler skall den&lt;br&gt;som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen se till att viss andel av programmen är av europeiskt ur-&lt;br&gt;sprung. Nu nämnda TV-sändningar och sådana ljudradiosändningar&lt;br&gt;som sker med stöd av regeringens tillstånd skall i betydande omfattning&lt;br&gt;innehålla program på svenska språket, program med svenska artister&lt;br&gt;och verk av svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: När det gäller frågan om europeiska program&lt;br&gt;invänder FilmNet Television AB mot uttrycket &amp;quot;särskilda skäl&amp;quot; som bolaget&lt;br&gt;anser indikerar på en strängare bedömning än TV-direktivets &amp;quot;where&lt;br&gt;practicable&amp;quot;. Föreningen Kristna Radionätet anser att det inte är förenligt med&lt;br&gt;grundlagen att införa krav på att sända en viss andel europeiska program samt&lt;br&gt;en viss andel program av fristående producenter i lagen. De remissinstanser&lt;br&gt;som yttrat sig angående frågan om program på svenska språket m.m.&lt;br&gt;tillstyrker i huvudsak förslaget. KLYS och COPYSWEDE kräver dessutom&lt;br&gt;att andelen inhemsk produktion i TV inom varje programsektor skall uppgå&lt;br&gt;till minst 50 % av programtiden. Teaterförbundet anser att omfattningen&lt;br&gt;svenska program i public service-kanaler bör preciseras till att vara minst&lt;br&gt;50 % av gestaltande program och till minst 5Q % av fonogram som används&lt;br&gt;vara av nationellt ursprung med nationell medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De regler om vissa andelar euro-&lt;br&gt;peiska program och program av självständiga producenter som finns i lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) infördes i syfte att uppfylla motsvarande krav i TV-&lt;br&gt;direktivet (jfr artikel 4-6 och 8 i direktivet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De resonemang som då fördes är alltjämt gällande (se prop. 1992/93:75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 28 f. och 51 f.). Enligt regeringens mening finns det därför inte skäl att&lt;br&gt;föreslå några förändringar mot vad som nu gäller. Bestämmelsen bör således&lt;br&gt;omfatta TV-sändningar över satellit samt sådana som sker med stöd av rege-&lt;br&gt;ringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarande bestämmelse finns inte för kabelsändningar. En sådan&lt;br&gt;regels förenlighet med yttrandefrihetsgrundlagens regler om etableringsfrihet&lt;br&gt;för kabelsändningar kan diskuteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller TV-direktivets tillämplighet på annan sändningsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. kabel-TV-sändningar, framgår det av artikel 9 i direktivet att bestäm-&lt;br&gt;melserna om europeiskt ursprung m.m. inte skall gälla lokala TV-sändningar&lt;br&gt;som inte ingår i ett nationellt nät. Den närmare innebörden av denna artikel är&lt;br&gt;inte självklar. Enligt Radiolagsutredningens uppfattning är de svenska kabel-&lt;br&gt;sändningarna inte nationella i TV-direktivets mening. Regeringen är beredd att&lt;br&gt;instämma i den uppfattningen. Endast cirka 65 procent av Sveriges hushåll är&lt;br&gt;kabelanslutna och det är främst i storstadsregionerna som de egensända kabel-&lt;br&gt;TV-kanalerna kan tas emot. Det torde därför inte krävas att Sverige inför en&lt;br&gt;sådan regel såvitt avser kabelsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 13 § andra stycket satellitlagen anges att sändningarna i betydande&lt;br&gt;omfattning skall innehålla program på svenska språket, program med svenska&lt;br&gt;artister eller verk av svenska upphovsmän. Bestämmelsen har utformats efter&lt;br&gt;mönster av avtalen mellan staten och public service-bolagen respektive TV4&lt;br&gt;AB och i enlighet med artikel 8 i TV-direktivet, där språkpolitiska skäl anges&lt;br&gt;som grund för att medlemsländerna får ha mer detaljerade eller strängare&lt;br&gt;regler för programmens ursprung än vad som anges i direktivet. Av motiven&lt;br&gt;framgår vidare att regeln i praktiken till stora delar torde sammanfalla med&lt;br&gt;regeln om minst 50 procent europeiska program samt att avsikten med&lt;br&gt;bestämmelsen inte är att diskriminera utländska upphovsmän utan att värna&lt;br&gt;den svenska kulturen (se prop. 1992/93:75 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som anfördes vid denna bestämmelses tillkomst gäller alltjämt.&lt;br&gt;Bestämmelsen om andel svenska program m.m. skall därför gälla för satellit-&lt;br&gt;sändningarna och de sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd.&lt;br&gt;Regeringen föreslår att en sådan bestämmelse tas in i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.4 Genmäle och beriktigande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Felaktiga uppgifter som förekommit i ett TV-&lt;br&gt;program som inte är reklam och som sänts trådlöst, skall beriktigas när&lt;br&gt;det är befogat. Detsamma bör ske om sådana uppgifter förekommit i ett&lt;br&gt;TV-program som sänts genom tråd. Tillstånd som meddelas av rege-&lt;br&gt;ringen får förenas med villkor om att genmäle och, beträffande ljud-&lt;br&gt;radion, även beriktigande skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Meningarna är delade om behovet av ändrade&lt;br&gt;regler. De flesta remissinstanser som uttalat sig i frågan är dock positiva till&lt;br&gt;förslagen. Hovrätten över Skåne och Blekinge pekar på det åtagande Sverige&lt;br&gt;gjort vid undertecknandet av EES-avtalet och ifrågasätter om inte YGL borde&lt;br&gt;ändras för att tillgodose EG-direktivets bestämmelser om beriktigande.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt har viss förståelse för utredningens obenägenhet att&lt;br&gt;ändra i yttrandefrihetsgrundlagen och anser att det kan finnas skäl att tills&lt;br&gt;vidare hålla emot och visa en viss seghet i implementerandet av direktivets&lt;br&gt;regelverk i vår nationella lagstiftning samtidigt som Sverige faktiskt åtagit sig&lt;br&gt;att följa EG:s TV-direktiv, vilket bland annat innebär en rapporteringsskyl-&lt;br&gt;dighet med avseende på hur implementeringen fortskrider. TCO och Svenska&lt;br&gt;Journalistförbundet instämmer i utredarens uppfattning att genmälesrätt inte&lt;br&gt;bör regleras i lag och stöder de förslag rörande beriktigande av uppgifter som&lt;br&gt;förekommit i TV-program som läggs fram i utredningen. Tidningsutgivarna&lt;br&gt;instämmer i förslaget att grundlagsändring bör undvikas och menar att ändra&lt;br&gt;grundlag vore att lagstifta i oträngt mål. Tidningsutgivarna anser att den i&lt;br&gt;sammanhanget relevanta artikeln i TV-direktivet är tillgodosedd. KLYS och&lt;br&gt;COPYSWEDE stödjer utredarens uppfattning om att s.k. genmälesrätt inte&lt;br&gt;skall regleras i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Skillnaden mellan beriktigande och&lt;br&gt;genmäle har tidigare beskrivits på följande sätt (prop. 1977/78:91 s. 144).&lt;br&gt;Beriktigande - avser fakta, sakuppgifter och anknyter till radiolagens&lt;br&gt;(1966:755) krav på saklighet. Genmäle - avser angrepp mot åsikter eller&lt;br&gt;personer och anknyter till radiolagens krav på opartiskhet. I korthet kan sägas&lt;br&gt;att med beriktigande menas rättelse av faktauppgifter och med genmäle&lt;br&gt;bemötande av värdeomdömen. En skillnad mellan begreppens innebörd kan&lt;br&gt;sägas ligga i att genmälet oftast måste utformas och framföras av den berörde&lt;br&gt;själv medan beriktigandet utformas och framförs/införs av utgivaren. Därför&lt;br&gt;är det oftast den programansvarige som rättar felaktiga faktauppgifter (berik-&lt;br&gt;tigande) och den drabbade som bemöter värdeomdömen riktade mot honom&lt;br&gt;själv (genmäle). Det bör i sammanhanget dock nämnas att Gransknings-&lt;br&gt;nämnden tolkar rätten till genmäle på så sätt att programföretaget inte är&lt;br&gt;skyldigt att godta de villkor som den förfördelade ställer upp för genmälet&lt;br&gt;(SB 479/95).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av artikel 23 i TV-direktivet framgår att den vars legitima intressen, i&lt;br&gt;synnerhet vederbörandes rykte och goda namn, har skadats av påståenden om&lt;br&gt;felaktiga fakta i ett TV-program, har rätt till beriktigande (right of reply) eller&lt;br&gt;motsvarande. De tidsmässiga och andra villkoren skall vara sådana att denna&lt;br&gt;rätt kan utövas effektivt. Direktivet kräver också att det skall vara möjligt att få&lt;br&gt;tvister om denna rätt rättsligt prövade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om genmäle och beriktigande finns i public service-före-&lt;br&gt;tagens avtal. Företagen skall enligt respektive avtal beriktiga felaktig sakupp-&lt;br&gt;gift när detta är påkallat och bereda den som har befogat anspråk på att bemöta&lt;br&gt;ett påstående tillfälle till genmäle. Bakgrunden till villkoret är att det för denna&lt;br&gt;typ av programverksamhet gäller krav på opartiskhet och saklighet. Genmäle&lt;br&gt;och beriktigande kan nämligen sägas vara hjälpmedel mot partiskhet och&lt;br&gt;osaklighet. Regeringen har nyligen konstaterat att Sverige uppfyller EG:s&lt;br&gt;krav genom dessa bestämmelser, särskilt som reglerna kompletteras av&lt;br&gt;bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadsföring (se prop.&lt;br&gt;1992/93:75 s. 30). Sådana villkor för sändningsrätten bör även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen få ställas (se avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till all-&lt;br&gt;mänheten finns en bestämmelse om beriktigande. Bestämmelsen kompletteras&lt;br&gt;även här av bestämmelserna om ärekränkning och otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;(a. prop. s. 30). Enligt bestämmelsen i satellitlagen skall uppgifter som&lt;br&gt;förekommit i ett program beriktigas när det är befogat. Vid behandlingen av&lt;br&gt;bestämmelsen ansåg Lagrådet att direktivets bestämmelse om genmäle eller&lt;br&gt;motsvarande i och för sig tillgodosågs genom vad som i förslaget betecknades&lt;br&gt;som beriktigande (a. prop. s. 31). Regeringen delar denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som tidigare anförts om vikten av att lagen är teknik-&lt;br&gt;neutral föreslår regeringen att en bestämmelse om beriktigande införs i radio-&lt;br&gt;och TV-lagen. Bestämmelsen bör då gälla för de sändningar som lagen är&lt;br&gt;tillämplig på, dock med några undantag. Sändningar från företag som sänder&lt;br&gt;med stöd av regeringens tillstånd, satellitsändningar samt program i sökbar&lt;br&gt;text-TV bör omfattas av bestämmelsen. Detta motsvarar i sak vad som gäller i&lt;br&gt;dag. Det kan dock diskuteras om inte TV-direktivet kräver att en sådan&lt;br&gt;bestämmelse skall gälla för samtliga sändningsformer, dvs. även för kabel-&lt;br&gt;sändningarna. Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) medger emellertid inte att en&lt;br&gt;sådan reglering sker (se 3 kap. 1 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i YGL bör endast ske om detta är absolut nödvändigt. Det&lt;br&gt;inhemska behovet av en teknikneutral lagstiftning är i sig inte ett tillräckligt&lt;br&gt;tungt argument för att en ändring i YGL skall anses befogad. EG torde knap-&lt;br&gt;past heller ha något större intresse av att reglering sker. EG kan här inte göra&lt;br&gt;gällande samma starka skäl för reglering som för de trådlösa sändningarna.&lt;br&gt;Kabelsändningarna är såsom tidigare berörts varken lika rikstäckande eller&lt;br&gt;gränsöverskridande som den trådlösa televisionen. Radiolagsutredningen har&lt;br&gt;därför inte föreslagit någon tvingande bestämmelse om beriktigande med&lt;br&gt;därtill följande grundlagsändring. Utredningen har i stället föreslagit att det av&lt;br&gt;lagen bör framgå att felaktiga uppgifter som- förekommit i ett televisions-&lt;br&gt;program som sänds genom tråd bör beriktigas. Något absolut krav på att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beriktigande skall ske vid trådsändningar föreslås alltså inte. Regeringen an-&lt;br&gt;sluter sig till denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare inte nödvändigt att bestämmelsen om beriktigande skall gälla&lt;br&gt;för när- eller lokalradion. Här ankommer det på tillståndshavarna själva&lt;br&gt;att frivilligt komma överens om sådana normer (se bl.a. prop. 1992/93:70&lt;br&gt;s. 27).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en lagstadgad genmälesrätt skall införas bör uteslutande av-&lt;br&gt;göras med utgångspunkt från Sveriges inhemska behov en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns som nämnts bestämmelser om genmäle i public service-före-&lt;br&gt;tagens avtal. Några motsvarande bestämmelser för annan sändningsverk-&lt;br&gt;samhet finns inte. Däremot finns lagstiftning till skydd för den som blivit&lt;br&gt;utsatt för förtal, förolämpning och otillbörlig marknadsföring. Förtal omfattar&lt;br&gt;sådana förfaranden varigenom någon utpekar annan såsom brottslig eller&lt;br&gt;klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att&lt;br&gt;utsätta denne för andras missaktning. Förolämpning omfattar sådana förfaran-&lt;br&gt;den varigenom någon smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyll-&lt;br&gt;ning eller genom annat skymfligt beteende mot honom. Förtal och förolämp-&lt;br&gt;ning är yttrandefrihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som anser sig ha blivit utsatt för förtal eller förolämpning kan få&lt;br&gt;skadestånd av den ansvarige, oftast utgivaren. Vidare kan domstolen besluta&lt;br&gt;att en sådan dom skall återges på visst sätt i ett radioprogram i samma&lt;br&gt;sändningsverksamhet som den i vilken brottet begicks (5 kap. 4 § andra&lt;br&gt;stycket YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen (1995:450) och dess generalklausul har bl.a. till&lt;br&gt;syfte att ge näringsidkare ett skydd mot sådana åtgärder som t.ex. syftar till att&lt;br&gt;misskreditera konkurrerande näringsidkare. Vite kan dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går dock inte att komma ifrån att det kan finnas vissa förfaranden av&lt;br&gt;kränkande natur som inte täcks av dessa bestämmelser. Det kan då hävdas att&lt;br&gt;det finns ett visst behov av en lagstadgad genmälesrätt. Frågan är om detta&lt;br&gt;eventuella behov uppväger bl.a. de betänkligheter som kan anföras med tanke&lt;br&gt;på effekten och lämpligheten av att en lagreglering sker och de tillämpnings-&lt;br&gt;svårigheter som en sådan kan tänkas medföra. Av Radionämndens och&lt;br&gt;Pressens Opinionsnämnds statistik såvitt gäller genmälen och beriktiganden&lt;br&gt;framgår att överträdelserna är få. De fall där programbolagen eller tidningarna&lt;br&gt;vägrat att offentliggöra nämndens fällande beslut har varit än färre. Det kan&lt;br&gt;dessutom finnas en risk med att införa en lagreglerad genmälesrätt. En sådan&lt;br&gt;rätt skulle nämligen systematiskt kunna utnyttjas av grupper i syfte att på olika&lt;br&gt;sätt lägga hinder i vägen för yttrandefriheten, t.ex. genom att söka hindra att&lt;br&gt;en viss debatt förs. Det kan även ifrågasättas om det är lämpligt att reglera&lt;br&gt;vissa etiska frågor på rättslig väg med hänsyn till att den etableringsfrihet och&lt;br&gt;mångfald som sedan länge gällt för pressen nu även börjar bli verklighet för&lt;br&gt;ljudradio- och TV-verksamheten. Detta betyder att den enskilde kan vända sig&lt;br&gt;till ett stort antal ljudradio- eller TV-kanaler och begära att det sänds ett&lt;br&gt;genmäle. Utredningen anser att det därför vore att föredra om en sådan&lt;br&gt;frivillig reglering av genmälesrätten som nu gäller för pressen, närradion och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokalradion också kom till stånd för övrig medieverksamhet. En sådan frivillig Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;reglering är enligt utredningen förmodligen mer effektiv än en reglering i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anförde i lagrådsremissen att genmälesrätten inte bör regleras i&lt;br&gt;lag. Som skäl för detta angavs det begränsade behovet av en lagreglering, den&lt;br&gt;troligen begränsade effekten av en sådan, risken för att genmälesrätten&lt;br&gt;missbrukas i yttrandefrihetsbegränsande syfte, betänkligheten av att införa en&lt;br&gt;sådan rätt för verksamhet för vilken etableringsfrihet och mångfald i princip&lt;br&gt;råder samt de lagtekniska och organisatoriska svårigheter införandet av en&lt;br&gt;sådan rätt skulle medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har dock i anslutning till bestämmelsen anfört följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges att beriktigande skall ske beträffande uppgift i ett TV-&lt;br&gt;program som inte är reklam och som inte sänds genom tråd. Sker sändningen&lt;br&gt;genom tråd bör beriktigande ske. I båda fallen förutsätts att ett beriktigande är&lt;br&gt;befogat. Rådets TV-direktiv skulle kunna tolkas så att beriktigande av felaktig&lt;br&gt;uppgift är obligatorisk även när uppgiften förekommit i trådsändning. Som&lt;br&gt;påpekas i lagrådsremissen skulle emellertid ett sådant obligatorium inte vara&lt;br&gt;förenligt med 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt remissen är en änd-&lt;br&gt;ring i den grundlagen inte befogad i detta sammanhang. Lagrådet delar den&lt;br&gt;uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar inte frågan om genmäle. Frågan behandlades vid&lt;br&gt;tillkomsten av satellitsändningslagen. Vid lagrådsgranskningen uttalades att&lt;br&gt;TV-direktivets bestämmelse om genmäle eller motsvarande i och för sig till-&lt;br&gt;godosågs genom vad som betecknades beriktigande (prop. 1992/93:75 s.&lt;br&gt;30). I TV-direktivets artikel 23 med rubriken Rätt till genmäle talas uttryck-&lt;br&gt;ligen om genmäle eller motsvarande. Enligt Lagrådets mening skulle direk-&lt;br&gt;tivets intentioner komma till bättre uttryck, om det i radio och TV-lagen tas in&lt;br&gt;en bestämmelse om rätt till genmäle. En förutsättning för sådan rätt bör,&lt;br&gt;liksom beträffande beriktigande, vara att ett genmäle är befogat. Lagrådet&lt;br&gt;anser att det i så fall inte behöver befaras att det uppkommer några sådana&lt;br&gt;negativa effekter som nämns i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om införlivande av TV-direktivets bestämmelser om rätt till&lt;br&gt;beriktigande/genmäle (right of reply) eller motsvarande åtgärd har tidigare&lt;br&gt;behandlats i samband med tillkomsten av lagen (1992:1356) om satellitsänd-&lt;br&gt;ningar till allmänheten (prop. 1992/93:75 s. 31 f.). Regeringen ansåg i det&lt;br&gt;ärendet att direktivets krav tillgodosågs genom en bestämmelse om rätt till&lt;br&gt;beriktigande. Lagrådet uttalade i det ärendet att den rätt till genmäle eller&lt;br&gt;motsvarande åtgärd som sålunda tillförsäkras enligt direktivet i och för sig&lt;br&gt;fick anses kunna tillgodoses genom vad som i förslaget betecknades som&lt;br&gt;beriktigande. Förslagen i propositionen var alltså desamma som i lagråds-&lt;br&gt;remissen. Riksdagen hade inte några erinringar mot detta. Statsmakterna har&lt;br&gt;alltså tidigare tagit ställning i frågan om en lagstadgad rätt till genmäle och&lt;br&gt;beriktigande. Regeringen finner inte nu anledning att frångå denna stånd-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.5 Myndighetsmeddelanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Meddelanden som är av vikt för allmänheten&lt;br&gt;skall i en nödsituation sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myn-&lt;br&gt;dighet begär det, allt i enlighet med nuvarande bestämmelser. Tillstånd&lt;br&gt;som meddelats av regeringen får förenas med villkor att sända myndig-&lt;br&gt;hetsmeddelanden även när en nödsituation inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens frånsett att&lt;br&gt;utredningen föreslog att villkoret skulle avse krav på att sända myndighets-&lt;br&gt;meddelande i nödsituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Inga remissinstanser har yttrat sig om förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser om myndighetsmed-&lt;br&gt;delanden finns i statens avtal med public service-företagen och TV 4 samt i&lt;br&gt;lokalradiolagen (1993:120). I motsats till public service-företagen skall TV 4&lt;br&gt;endast i nödsituationer sända sådana meddelanden på begäran av statlig&lt;br&gt;myndighet. Detta skall då ske utan särskild ersättning. En bestämmelse mot-&lt;br&gt;svarande den som gäller för TV 4 finns i 23 § lokalradiolagen. Bestämmelsen&lt;br&gt;i lokalradiolagen omfattar emellertid även meddelanden från andra myndig-&lt;br&gt;heter än statliga. Om myndigheterna under andra förhållanden än i nöd-&lt;br&gt;situationer vill använda TV4:s sändningstid eller lokalradion för att informera&lt;br&gt;medborgarna har det ansetts att de bör göra detta under köpt reklamtid (se&lt;br&gt;prop. 1990/91:149 s. 156 samt prop. 1992/93:70 s. 28).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har tidigare föreslagits att sändningstillstånd skall få förenas med&lt;br&gt;villkor (se avsnitt 6.4 ). Radiolagsutredningen har föreslagit att sådant villkor&lt;br&gt;bör avse skyldighet att sända myndighetsmeddelanden i nödsituationer. Skälet&lt;br&gt;till förslaget att myndighetsmeddelanden i public service-kanaler bara behöver&lt;br&gt;sändas i nödsituationer hänger samman med vikten av att reglerna blir&lt;br&gt;teknikneutrala och att skillnad därför inte bör föreligga mellan olika sänd-&lt;br&gt;ningsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kommitté har emellertid fått i uppdrag att göra en översyn av vad som&lt;br&gt;bör gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara (dir. 1994:55).&lt;br&gt;Regeringen anser det lämpligt att utredningens resultat avvaktas innan några&lt;br&gt;eventuella förändringar föreslås. Bestämmelsen om myndighetsmeddelanden i&lt;br&gt;nödsituationer bör därför tills vidare gälla för lokalradion så som den gör&lt;br&gt;idag. För de programföretag som får tillstånd av regeringen kan uppställas ett&lt;br&gt;tillståndsvillkor om skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av&lt;br&gt;vikt för allmänheten om en myndighet begär det. Att ett villkor av den&lt;br&gt;lydelsen får ställas på ett programföretag innebär samtidigt att mindre långt-&lt;br&gt;gående villkor kan ställas, t.ex. att meddelanden bara behöver sändas i&lt;br&gt;nödsituationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.6 Sändningsinnehållet i närradio och lokalradio&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det skall även i fortsättningen råda förbud&lt;br&gt;mot att sända närradioprogram som inte har framställts särskilt för den&lt;br&gt;egna verksamheten. Undantaget från förbudet uttrycks dock tydligare.&lt;br&gt;Några andra sakliga förändringar föreslås inte när det gäller när- och&lt;br&gt;lokalradions innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig är tveksamma eller negativa till förslagen. Kammarrätten i Stockholm an-&lt;br&gt;ser att undantaget &amp;quot;i enstaka fall&amp;quot; är alltför vagt och att det av lagtexten måste&lt;br&gt;framgå vad som avses med &amp;quot;i enstaka fall&amp;quot;. Göteborgs Universitet anser att&lt;br&gt;reglerna om närradions innehåll är alldeles för snävt formulerade och otill-&lt;br&gt;räckligt motiverade. Sveriges Närradioförbund anser att förslagen innebär en&lt;br&gt;viktig och välkommen markering av närradions roll som lokal föreningsradio,&lt;br&gt;och bör samtidigt kunna leda till ett motverkande av pågående kommer-&lt;br&gt;sialisering. Förbundet anser dock att den mycket hårda programutbuds-&lt;br&gt;begränsningen är att betrakta som &amp;quot;en ytterligare yttrandefrihetsbegränsning&amp;quot;&lt;br&gt;utöver den som är gällande för tillståndshavare i övrigt. Föreningen Kristna&lt;br&gt;Radionätet motsätter sig förslaget att det så kallade riksförbudet skall finnas&lt;br&gt;kvar och dessutom skärpas något. Föreningen förespråkar att kravet på egen-&lt;br&gt;producerat material för närradion skall vara 70 procent för en normal sänd-&lt;br&gt;ningsvecka. Flera instanser kritiserar att reglerna om lokalradio inte överens-&lt;br&gt;stämmer med det som var avsikten med lokalradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det s.k. riksförbudet i 11 § första&lt;br&gt;stycket närradiolagen (1982:459) innebär att en sammanslutnings program-&lt;br&gt;utbud inte får, annat än i begränsad omfattning, innehålla material som inte&lt;br&gt;har framställts enbart för den egna verksamheten. Av förarbetena till lagen&lt;br&gt;framgår att syftet med bestämmelsen är att garantera programverksamhetens&lt;br&gt;lokala karaktär. Därigenom avses dock inte att ställa krav på programmens&lt;br&gt;innehåll utan att förhindra att samma program sänds över flera sändare i olika&lt;br&gt;kommuner. Det betonas även att undantag kan ske, t.ex. i det fallet att en&lt;br&gt;förening sänder inslag i ett program eller enstaka hela program som produ-&lt;br&gt;cerats av dess riksorganisation inför en valrörelse eller det fallet då föreningen&lt;br&gt;förmedlar glimtar från ett evenemang som har anknytning till dess verksamhet&lt;br&gt;(se prop. 1981/82:127 s. 22 f. och s. 105). Närradionämndens praxis pekar&lt;br&gt;på att bestämmelsen skall tillämpas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att undantaget i bestämmelsen skall vara snävt framgår dock inte tydligt av&lt;br&gt;lagtexten. Regeringen föreslår därför i likhet med utredningen att vad som&lt;br&gt;ursprungligen åsyftades när bestämmelsen tillkom och vad som därefter även&lt;br&gt;har kommit till uttryck i praxis också bör komma till tydligare uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. Av lag bör framgå att det endast i enstaka fall får medges avsteg&lt;br&gt;från riksförbudet om sändningarna dessutom är av särskilt intresse för&lt;br&gt;tillståndshavarens medlemmar. Med enstaka fall menas att det skall vara fråga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om t.ex. inslag i ett program eller enstaka program och med att sändningarna&lt;br&gt;skall vara av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar menas att de&lt;br&gt;typiskt sett skall vara intressanta för medlemmar i sammanslutningar av&lt;br&gt;aktuellt slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del remissinstanser har framfört kritik mot bestämmelsen, både för att&lt;br&gt;bestämmelsen är för vag och för inskränkande. Det är viktigt att peka på att&lt;br&gt;ingen saklig förändring avses med förslaget utan det innebär endast en pre-&lt;br&gt;cisering av bestämmelsens innebörd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås inte några sakliga förändringar såvitt avser bestämmelserna&lt;br&gt;om vad en närradioförening får sända (11 § andra stycket närradiolagen) och&lt;br&gt;hur stor andel program i lokalradion som skall ha framställts särskilt för den&lt;br&gt;egna verksamheten (22 § första stycket lokalradiolagen). Som tidigare nämnts&lt;br&gt;pågår en översyn av reglerna för lokalradion och närradion. Regeringen får&lt;br&gt;därför anledning att återkomma i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Regler om reklam och annan annonsering&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reklam i TV eller ljudradio blev tillåten den 1 juli 1991 genom de ändringar&lt;br&gt;i radiolagen (1966:755) som gjordes med anledning av att en ny mark-&lt;br&gt;sänd TV-kanal tillskapades (prop. 1990/91:149, bet. 1990/91:KU39, rskr.&lt;br&gt;1990/91:370, SFS 1991:1066). Vid denna tidpunkt fanns varken 1995 års&lt;br&gt;marknadsföringslag (1995:450) eller yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). TV-&lt;br&gt;direktivet gällde inte för Sverige eftersom EES-avtalet ännu inte ingåtts.&lt;br&gt;Sedan dess har reklam tillåtits och reglerats även i fråga om andra former av&lt;br&gt;ljudradio och TV; kabelsändningar, lokalradio, närradio, satellitsändningar&lt;br&gt;och de särskilda finska sändningarna. Förutsättningarna har således något&lt;br&gt;förändrats sedan den tredje markkanalen tillkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare anförts bör den radiorättsliga regleringen så långt möjligt vara&lt;br&gt;lika för de olika sändningsformema. Vissa undantag från denna huvudregel&lt;br&gt;bör dock även i fortsättningen gälla för de företag som har åtagit sig att följa&lt;br&gt;vissa public service-krav. Att TV-direktivet endast gäller television kan&lt;br&gt;motivera att skillnad görs mellan ljudradio och television. 1 möjligaste mån&lt;br&gt;bör dock reglerna göras enhetliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering av reklam och annan annonsering i svensk ljudradio och&lt;br&gt;television måste självfallet stå i överensstämmelse med YGL och med det&lt;br&gt;nämnda TV-direktivet. I 1 kap. 12 § andra stycket YGL sägs att bestäm-&lt;br&gt;melserna i YGL inte hindrar att det i lag meddelas föreskrifter om förbud i&lt;br&gt;övrigt mot kommersiell reklam i radioprogram eller om villkor för sådan&lt;br&gt;reklam utöver vad som följer av paragrafens första stycke. Detsamma gäller&lt;br&gt;föreskrifter om förbud mot eller villkor för annan annonsering och sändning&lt;br&gt;av program, som helt eller delvis bekostas av annan än den som bedriver&lt;br&gt;programverksamheten. Denna grundlagsbestärhmelse tillåter alltså att reklam&lt;br&gt;förbjuds genom lag, eller att det i lag föreskrivs villkor för reklamen. Ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rymme för censur eller för att straffrättsligt ålägga någon annan än utgivaren&lt;br&gt;ansvaret för yttrandefrihetsbrott, finns däremot inte. Som exempel på regler&lt;br&gt;som tillåts nämns i förarbetena bl.a. regler om mängden annonser, hur annon-&lt;br&gt;ser får sättas in och hur marknadsföringslagen blir tillämplig på reklam i TV&lt;br&gt;(se prop. 1990/91:64 s. 113).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan vidare noteras att TV-direktivet inte hindrar Sverige från att upp-&lt;br&gt;ställa strängare villkor i fråga om reklam (jfr artikel 3 och 19) och att Sverige&lt;br&gt;har utnyttjat den möjligheten bl.a. när det gäller mängden reklam, reklamens&lt;br&gt;placering, alkoholreklam och reklam riktad till barn. Regeringen återkommer&lt;br&gt;till dessa frågor längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En reglering av reklam och annan annonsering i svensk ljudradio och&lt;br&gt;television måste dessutom gå att förena med marknadsföringslagen. Härvid&lt;br&gt;bör undvikas att Granskningsnämnden för radio och TV och allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol övervakar och prövar samma reklaminslag som Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen, Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen, med åtföljan-&lt;br&gt;de risk för att de kommer till olika slut. Detta är nämligen möjligt på grund av&lt;br&gt;den s.k. lagstridighetsprincipen. Principen innebär i huvudsak att marknads-&lt;br&gt;föringen skall vara laglig, dvs. inte strida mot annan lag, eller kunna leda till&lt;br&gt;lagbrott (prop. 1994/95:123 s. 43). En åtgärd i strid mot ett förbud enligt&lt;br&gt;radiolagen kan alltså anses strida mot 4 § marknadsföringslagen där det bl.a.&lt;br&gt;sägs att marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsförings-&lt;br&gt;sed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och närigsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna om vilken mängd reklam som skall tillåtas&lt;br&gt;och hur reklamavbrott skall placeras har beslutats av riksdagen. Riksdagens&lt;br&gt;ovan nämnda beslut om ändring i radiolagen med anledning av den tredje&lt;br&gt;markkanalens införande har tjänat som modell för efterföljande lagstiftning.&lt;br&gt;Regeringen anser inte att det finns skäl att frångå tidigare ställningstaganden&lt;br&gt;utan normerna för största tillåtna reklammängd etc. bör i huvudsak föras över&lt;br&gt;till den nya lagen oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.2 Reglernas relation till marknadsrätten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regler om reklam och annan annonsering&lt;br&gt;som är specifika för ljudradio- och TV-sändningar placeras i den nya&lt;br&gt;radio- och TV-lagen. I lagen görs en hänvisning till förbuden att sända&lt;br&gt;reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror i alkoholreklamlagen och&lt;br&gt;tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag frånsett att utredningen anser att även reklamförbudet för&lt;br&gt;alkohol och tobak skall finnas i radiolagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, däribland Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen och Konsumentverket/KO, stöder utredningens förslag. Industriför-&lt;br&gt;bundet och Föreningen Kristna Radionätet anser dock inte att alkohol- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tobaksreklamförbuden skall överföras till radio- och TV-lagen. Enligt&lt;br&gt;Industriförbundet ökar inte klarheten, snarare tvärtom, eftersom andra mark-&lt;br&gt;nadsföringsregler, däribland förbuden mot tidningsannonsering, alltjämt åter-&lt;br&gt;finns i speciallagarna. En hänvisning i respektive särreglering bör enligt&lt;br&gt;Industriförbundet istället göras till radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För reklam i radio och TV gäller&lt;br&gt;dels de olika radiorättsliga lagarna (radiolagen [1966:755], lagen [1992:1356]&lt;br&gt;om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten, lagen&lt;br&gt;[1991:2027] om kabelsändningar till allmänheten, närradiolagen [1982:459]&lt;br&gt;och lokalradiolagen [1993:120]) dels de marknadsrättsliga lagarna (mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen [1995:450], tobakslagen [1993:581] samt lagen [1978:763]&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i den radiorättsliga lagstiftningen riktar sig i första hand&lt;br&gt;till programföretagen. Inte i något fall kan en annonsör drabbas av sanktioner&lt;br&gt;enligt de radiorättsliga lagarna. En annonsör kan dock genom marknads-&lt;br&gt;föringsrättens s.k. lagstridighetsprincip (se avsnitt 8.1) tvingas beakta även&lt;br&gt;radiolagstiftningen. Om en annons t.ex. har ett innehåll som strider mot&lt;br&gt;bamreklamförbudet är det således möjligt att Granskningsnämnden för radio&lt;br&gt;och TV skulle ingripa mot programföretaget. Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;skulle därutöver kunna ingripa mot annonsören. Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;skulle emellertid även kunna ingripa mot programföretaget. Bestämmelserna i&lt;br&gt;de marknadsrättsliga lagarna riktar sig visserligen i första hand till annon-&lt;br&gt;sörema. men även de som medverkat till den aktuella överträdelsen, t.ex.&lt;br&gt;reklambyråer och programföretag som ofta fungerar som ett led mellan&lt;br&gt;annonsören och dennes kundkrets, kan omfattas (se prop. 1994/95:123&lt;br&gt;s. 102).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beskrivna regleringen medför att ett och samma reklaminslag kan&lt;br&gt;komma att prövas utifrån samma utgångspunkt enligt såväl den radiorättsliga&lt;br&gt;som den marknadsrättsliga lagstiftningen. Detta bör så långt möjligt undvikas,&lt;br&gt;särskilt som den radiorättsliga prövningen är förlagd till allmän för-&lt;br&gt;valtningsdomstol medan den marknadsrättsliga prövningen sker i Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Radiolagsutredningen uppfattning och anser i likhet med&lt;br&gt;flertalet remissinstanser att en klarare uppdelning mellan radiorättsligt och&lt;br&gt;marknadsrättsligt grundade regler bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av att en regel skall återfinnas i radiorättslig lagstiftning följer emellertid&lt;br&gt;inte att den också skall kontrolleras i den specifikt radiorättsliga ordningen.&lt;br&gt;En hel del av de regler som nu föreslås ingå i den nya radio- och TV-lagen har&lt;br&gt;snarast marknadsrättslig karaktär. Det ligger då närmast till hands att de också&lt;br&gt;kontrolleras inom det existerande systemet för övervakning av marknads-&lt;br&gt;föring som finns i marknadsföringslagen. En typiskt marknadsrättsligt grun-&lt;br&gt;dad regel skulle kunna vara en regel om att annonser i television inte får ges&lt;br&gt;en sådan utformning att det uppmuntrar till bruk av något som är farligt att&lt;br&gt;konsumera. En typiskt radiorättslig regel däremot är en regel som begränsar&lt;br&gt;eller reglerar mängden reklam i avsikt att skydda upplevelsen av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtekniskt kan frågan lösas så att en hänvisning görs till marknads-&lt;br&gt;föringslagens sanktionssystem för de regler som tar sikte på marknads-&lt;br&gt;föringen, medan uppgifterna för Granskningsnämnden anges i radio- och TV-&lt;br&gt;lagen. Regeringen återkommer till frågan om den närmare uppdelningen av&lt;br&gt;reglerna i avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har i enlighet med vad som nyss anförts föreslagit&lt;br&gt;att de båda förbuden att sända reklam för alkoholdrycker och tobaksvaror&lt;br&gt;skall föras över från alkoholreklamlagen och tobakslagen till den nya radio-&lt;br&gt;och TV-lagen. Utredningen har dock ansett att dessa båda förbud skall över-&lt;br&gt;vakas och sanktioneras i enlighet med marknadsföringslagen. Regeringen&lt;br&gt;finner dock en sådan uppdelning mindre lämplig bl.a. med hänsyn till att de&lt;br&gt;båda produktspecifika lagarna omfattar samtliga medier, således inte bara&lt;br&gt;radio och TV. Att bryta ut just de bestämmelser som rör alkohol- och&lt;br&gt;tobaksreklam i radio och TV skulle försvåra överskådligheten. Regeringen&lt;br&gt;anser att behovet av en samlad reglering vad gäller bestämmelser om annonser&lt;br&gt;i radio och TV i stället kan tillgodoses genom en hänvisning i radio- och TV-&lt;br&gt;lagen till alkoholreklamlagen respektive tobakslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.3 Reklam- och annonsbegreppet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Radiolagstiftningens reklambegrepp skall vara&lt;br&gt;detsamma som marknadsrättens. Ett samlingsbegrepp &amp;quot;annons&amp;quot; införs&lt;br&gt;som rymmer såväl reklam som andra program som sänds på uppdrag&lt;br&gt;av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte något att invända&lt;br&gt;mot utredningens förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Reklam-&lt;br&gt;förbundet och Annonsörföreningen anser dock att begreppen reklam och&lt;br&gt;annons bör definieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är en fördel om terminologin i&lt;br&gt;radio- och TV-lagen och marknadsföringslagen (1995:450) stämmer överens,&lt;br&gt;i synnerhet som regeringen föreslår att vissa av bestämmelserna i den förra&lt;br&gt;lagen skall övervakas och sanktioneras i enlighet med den senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam i radiolagens mening är i dag definierat i 1 § radiolagen (1966:755)&lt;br&gt;som ett radioprogram avsett att främja en näringsidkares avsättning av en&lt;br&gt;vara, en tjänst eller någon annan nyttighet. I förarbetena uttalades att avsikten&lt;br&gt;var att reklambegreppet närmast skulle motsvara vad den dåvarande mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen avsåg vara marknadsföring (prop. 1990/91:149 s. 67).&lt;br&gt;Sedan dess har begreppet marknadsföring vidgats något. 1 den nya marknads-&lt;br&gt;föringslagen avses med marknadsföring reklam och andra åtgärder i närings-&lt;br&gt;verksamhet som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till pro-&lt;br&gt;dukter. Med produkter avses varor, tjänster, fast egendom, arbetstillfällen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra nyttigheter. Begreppet marknadsföring har således fått en vidare inne- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;börd genom att det även omfattar åtgärder som syftar till att främja tillgången&lt;br&gt;till produkter. Det är alltså fråga om åtgärder som en näringsidkare vidtar när&lt;br&gt;han själv efterfrågar produkter, främst inköpsreklam (prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s. 164). Någon närmare beskrivning av vad som skall avses med reklam&lt;br&gt;finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I radiolagstiftningen förekommer också begreppen &amp;quot;reklam mot vederlag&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;program mot betalning&amp;quot;, &amp;quot;annonstid&amp;quot; och &amp;quot;annonstid i televisionen&amp;quot;. Dessa&lt;br&gt;begrepp är inte helt lättydda och har ibland lett till tolkningssvårigheter. Så har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t. ex. uttrycket &amp;quot;program mot betalning&amp;quot; uttytts så att det i praktiken skulle&lt;br&gt;vara otillåtet att upplåta sändningstid åt någon annan. Vidare framgår det av&lt;br&gt;avsnitt 8.8 att bestämmelsen om att reklam mot vederlag och program mot&lt;br&gt;betalning endast får sändas under annonstid medfört att det inte kan anses&lt;br&gt;otillåtet för programföretag att i vissa fall göra reklam för sina egna produkter&lt;br&gt;i renodlade försäljningskanaler, vilket knappast torde varit lagstiftarens&lt;br&gt;mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utgångspunkten bör vara att begreppsapparaten för-&lt;br&gt;enklas samt anpassas till marknadsföringslagen, som ju inte har några veder-&lt;br&gt;lagsrekvisit. Däremot krävs det att ett avsättnings- eller tillgångsfrämjande&lt;br&gt;syfte föreligger. Såväl reklam i traditionell mening som reklam för kommande&lt;br&gt;program (programglimtar), sponsringsmeddelanden och försäljningsprogram&lt;br&gt;- dvs. sådana program där TV-tittama uppmanas att ringa och beställa vissa&lt;br&gt;varor - har normalt ett avsättningsfrämjande syfte. Detta torde också stämma&lt;br&gt;överens med vad man i allmänhet anser vara reklam. Begreppet föreslås så-&lt;br&gt;ledes vara detsamma som marknadsrättens. Med hänsyn till att reklam-&lt;br&gt;begreppet överensstämmer med allmänt språkbruk föreslås att det inte heller i&lt;br&gt;radio- och TV-lagen införs någon särskild definition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åsiktsannonser och andra program som inte är reklam men som sänds på&lt;br&gt;uppdrag av någon annan än programföretaget omfattas varken av de nu&lt;br&gt;gällande begreppen marknadsföring och reklam eller det föreslagna reklam-&lt;br&gt;begreppet. Radiolagstiftningen innehåller i dag vissa restriktioner även vad&lt;br&gt;gäller sändningar av sådana program. I likhet med reklam får de nämligen&lt;br&gt;endast sändas under annonstid. Med annonstid menas sändningstid som in-&lt;br&gt;leds och avslutas av en särskild signatur som markerar att den som sänder&lt;br&gt;under den angivna tiden i huvudsak gör detta på uppdrag av andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ser ingen anledning att frångå detta system. Såväl reklam som&lt;br&gt;åsiktsannonser bör endast få sändas under annonstid. Det behövs därför en&lt;br&gt;sammanfattande benämning för att ange vilka program som skall sändas&lt;br&gt;under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har förslagit att det införs ett samlingsbegrepp -&lt;br&gt;annons - som skall omfatta både reklam och program som utan att vara&lt;br&gt;reklam sänds på uppdrag av någon annan, t.ex. åsiktsannonser eller informa-&lt;br&gt;tionsmeddelanden, vare sig det utgår betalning eller ej. Detta begrepp ankny-&lt;br&gt;ter såväl till det system som gäller idag som till det nu föreslagna. Regeringen&lt;br&gt;föreslår därför att ett annonsbegrepp införs i den nya radio- och TV-lagen och&lt;br&gt;definieras i enlighet med det nu anförda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.4 Annonsidentifikation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nu gällande regler som syftar till att iden-&lt;br&gt;tifiera annonser behålls i stort sett oförändrade. I sökbar text-TV och&lt;br&gt;försäljningsprogram skall annonssignaturen dock alltid vara löpande&lt;br&gt;men behöver endast anges i bild. Regeringen får medge undantag från&lt;br&gt;denna skyldighet och från kravet att annonstiden skall vara minst en&lt;br&gt;minut för sändningar som bedrivs med stöd av dess tillstånd. I sökbar&lt;br&gt;text-TV skall ett sponsringsmeddelande lämnas löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer huvudsakligen&lt;br&gt;med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har inte något att invända&lt;br&gt;mot utredningens förslag. Granskningsnämnden för radio och TV anser att&lt;br&gt;det för vissa rullande bild- och textslingor borde vara möjligt att medge&lt;br&gt;undantag från reglerna om annonssignatur och inplacering av annonser.&lt;br&gt;Enligt nämnden har det framkommit att många sänder upprepade bild- och&lt;br&gt;textslingor under den tid då de inte sänder sedvanliga program. Problemen&lt;br&gt;med att tillämpa bestämmelser om bl.a. annonssignatur och inplacering har&lt;br&gt;varit likartade dem som kan uppkomma då det gäller sökbar text. Vissa&lt;br&gt;&amp;quot;slingor&amp;quot; är dessutom databaserade och saknar således ljud. Annonsör-&lt;br&gt;föreningen anser att bestämmelsen om sändarangivelse är onödig eftersom en&lt;br&gt;sådan redan finns i marknadsföringslagen (1995:450). I vart fall bör inte&lt;br&gt;bestämmelsen vara sanktionerad i radio- och TV-lagen. Statens kulturråd&lt;br&gt;ifrågasätter om inte sponsormeddelanden skall lämnas både före och efter&lt;br&gt;programmen. TCO, KLYS, COPYSWEDE och Journalistförbundet anser att&lt;br&gt;regler runt sponsring måste skapas så att sponsorsmeddelanden inte kan&lt;br&gt;förväxlas med vanliga reklaminslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är en viktig utgångspunkt att&lt;br&gt;TV-tittaren skall informeras om att utomstående intressen har kunnat påverka&lt;br&gt;det som visas. Detta har i lagstiftningen tillgodosetts på främst två sätt. Dels&lt;br&gt;skall program som inte är reklam inte innehålla inslag av kommersiellt&lt;br&gt;gynnande. Dels skall annonser kunna skiljas från andra program. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om att annonser skall omges av en signatur, att det skall framgå i&lt;br&gt;vems intresse annonser sänds, att annonstiden inte får vara kortare än en&lt;br&gt;minut, kravet på sponsorsinformation, förbudet mot att sponsra nyhets-&lt;br&gt;program samt förbuden mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen&lt;br&gt;och att låta nyhetskommentatorer medverka i annonser syftar bl.a. till att&lt;br&gt;klargöra detta. Den radiorättsliga regleringen uppfyller väl de krav som EG:s&lt;br&gt;TV-direktiv ställer ifråga om sådan identifiering. De radiorättsliga regleringen&lt;br&gt;går t.o.m. något längre än vad som krävs genom att annonsbegreppet även&lt;br&gt;rymmer åsiktsreklam och motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att samtliga dessa bestämmelser,&lt;br&gt;förutom bestämmelsen om att annonstiden inte får vara kortare än en minut,&lt;br&gt;skall föras över till den nya radio- och TV-lagen. Regeringen anser samman-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattningsvis att samtliga bestämmelser, således även bestämmelsen om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;annonstid, bör överföras till radio- och TV-lagen. Såvitt gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna om sändarangivelse, annonssignatur, sponsringsmeddelanden samt att&lt;br&gt;annonstiden inte får vara längre än en minut bör dock, bl.a. mot bakgrund av&lt;br&gt;vad remissinstanserna anfört, några tillägg göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändarangivelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga radiorättsliga författningar finns en bestämmelse om att det skall&lt;br&gt;framgå i vems intresse en annons sänds. Skälet för bestämmelsen är att&lt;br&gt;tittaren skall veta vem som står bakom ett visst budskap - en kunskap som&lt;br&gt;behövs för att man skall kunna värdera det. Annonsörföreningen har kritiserat&lt;br&gt;utredningens förslag att föra över bestämmelsen till radio- och TV-lagen.&lt;br&gt;Enligt Annonsörföreningen är den onödig med hänsyn till att en sådan redan&lt;br&gt;finns i marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 § marknadsföringslagen skall det tydligt framgå vem som svarar&lt;br&gt;för marknadsföringen. Bestämmelsen överensstämmer i stort med radio-&lt;br&gt;rättens bestämmelse om sändarangivelse. En betydelsefull skillnad finns&lt;br&gt;dock. Marknadsföringslagen omfattar inte åsiktsannonsering och andra pro-&lt;br&gt;gram som inte är reklam men som sänds på uppdrag av någon annan. De skäl&lt;br&gt;som ligger bakom bestämmelsen är inte minst viktiga i fråga om åsikts-&lt;br&gt;annonser (se också prop. 1990/91:149 s. 89). Regeringen anser därför att&lt;br&gt;bestämmelsen om sändarangivelse bör föras in i den nya radio- och TV-lagen&lt;br&gt;men endast avse annonser som inte är reklam. Att reklam skall kunna&lt;br&gt;identifieras följer redan av 5 § marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonssignatur&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande regler skall annonserna omges av särskilda signaturer som&lt;br&gt;markerar att den som sänder under den angivna tiden i huvudsak gör detta på&lt;br&gt;uppdrag av andra. Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag att angivelsen i text-TV skall vara löpande&lt;br&gt;är en nyhet som innebär att den måste synas i bild under hela den tid annonser&lt;br&gt;sänds. Den motiveras med att det kan vara svårt att i fråga om text-TV veta&lt;br&gt;vad som är ett program och när det i så fall börjar och slutar. Den föreslagna&lt;br&gt;regeln är tydlig för såväl programföretag som TV-tittare. Regeringen delar&lt;br&gt;därför utredningens uppfattning att bestämmelsen om annonssignatur bör&lt;br&gt;kompletteras i nu angivet avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV har i sitt remissvar påpekat att&lt;br&gt;liknande problem som de som kan uppstå vid tillämpningen av bestäm-&lt;br&gt;melserna om annonssignatur m.m. beträffande sökbar text-TV också kan&lt;br&gt;uppstå då det gäller rullande bild- och textskyltar. Sådana slingor förekommer&lt;br&gt;främst i kabel-TV och utmärks vanligen av att samma slinga sänds om och om&lt;br&gt;igen. Granskningsnämnden har funnit det tillräckligt att ett sponsrings-&lt;br&gt;meddelande lämnas efter varje omgång av slingan (SB 171/95).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är alltså i och för sig möjligt att tillämpa bestämmelserna om spons-&lt;br&gt;ringsmeddelande och annonssignatur på bild- och textslingor i och med att&lt;br&gt;varje omgång av slingan betraktas som ett program. Med hänsyn härtill anser&lt;br&gt;regeringen att det föreslagna undantaget för sökbar text-TV inte behöver&lt;br&gt;utsträckas till att jämväl omfatta nu nämnda slingor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser regeringen att det finns skäl att införa ett krav på löpande&lt;br&gt;annonssignatur i försäljningsprogram. Som framgår av avsnitt 8.8 bör för-&lt;br&gt;sälj ningsprogram. där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster genom&lt;br&gt;att ringa ett visst telefonnummer, få förekomma i programtjänster som ute-&lt;br&gt;slutande är avsedda för sådana program. Regeringen anser att annons-&lt;br&gt;signaturen inte fyller sitt syfte om den endast visas när programtjänsten inleds&lt;br&gt;och avslutas eftersom sådana programtjänster vanligtvis fyller upp en hel eller&lt;br&gt;i vart fall stora delar av en kanal. Regeringen föreslår därför att signaturen&lt;br&gt;skall anges löpande i bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har också föreslagit att regeringen skall få medge&lt;br&gt;undantag från skyldigheten att omge reklaminslag med ljud- och bildsigna-&lt;br&gt;turer. Det förhållandet att reklambegreppet enligt den föreslagna lagen skall&lt;br&gt;vara detsamma som i marknadsrätten - dvs. något vederlagsrekvisit skall inte&lt;br&gt;finnas - får till följd att även reklam för egen verksamhet blir att anse som&lt;br&gt;reklam. Viss sådan reklam, t.ex. Utbildningsradions reklam för kursböcker,&lt;br&gt;har hittills ansetts acceptabel. Det skulle framstå som egendomligt att sådana&lt;br&gt;meddelanden skulle behöva omges med reklamsignatur i en kanal som inte i&lt;br&gt;övrigt får sända reklam. Regeringen anser att det därför är lämpligt att&lt;br&gt;undantag kan medges för sådan verksamhet. Detta kan lämpligen genomföras&lt;br&gt;på det sätt Radiolagsutredningen föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsringsmeddelande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att med ett sponsrat program skall förstås&lt;br&gt;ett program som inte är en annons och som helt eller delvis bekostats av&lt;br&gt;någon annan än den som bedriver programverksamheten eller som framställer&lt;br&gt;audiovisuella verk. Detta överensstämmer i stort med vad som nu gäller enligt&lt;br&gt;såväl radiorätten som TV-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några specifika bestämmelser om sponsring finns inte i radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). Sådana bestämmelser tas istället in i de avtal som sluts med&lt;br&gt;respektive programföretag. Däremot finns likalydande bestämmelser om&lt;br&gt;sponsring i de övriga radiorättsliga lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen (1993:120), lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten och lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten skall sponsorn anges&lt;br&gt;före och efter programmet. Enligt tillståndsvillkoren med respektive program-&lt;br&gt;bolag skall meddelande om sponsorn lämnas i början eller slutet av pro-&lt;br&gt;grammet men bolagen/dr även lämna sådana meddelanden före och efter det&lt;br&gt;sponsrade programmet. Enligt TV-direktivet artikel 17 måste även sponsrade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program kunna identifieras genom att sponsorns namn och eller/logotyp Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;anges i böljan och/eller slutet av programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens kulturråd har ifrågasatt om inte sponsorsmeddelanden borde&lt;br&gt;lämnas både före och efter det sponsrade programmet. Att föreskriva en sådan&lt;br&gt;skyldighet förefaller olämpligt med hänsyn till att ett program kan vara hur&lt;br&gt;kort som helst. Med hänsyn härtill och till att de övriga remissinstanserna inte&lt;br&gt;har haft några invändningar mot utredningens förslag föreslår regeringen att&lt;br&gt;det i lagen anges att sponsringsmeddelanden måste anges antingen före eller&lt;br&gt;efter det sponsrade programmet. Det bör inte vara något som hindrar att&lt;br&gt;programföretaget visar sponsringsmeddelandet såväl före som efter det&lt;br&gt;sponsrade programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande avtal med respektive programföretag skall sponsorns&lt;br&gt;namn eller firma anges. Även sponsorns logotyp får användas, enligt avtalet&lt;br&gt;med Sveriges Television dock endast om det kan ske utan risk för förväxling&lt;br&gt;med tjänst eller vara som sponsorn erbjuder till försäljning. Av avtalen&lt;br&gt;framgår vidare att meddelandet skall vara kort och, såvitt avser TV4, ske&lt;br&gt;genom användande av stillbild. Sponsorsmeddelandet får vidare inte åtföljas&lt;br&gt;av musik. I de övriga radiorättsliga lagarna sägs endast att det skall anges &amp;quot;på&lt;br&gt;lämpligt sätt&amp;quot; vem som bekostat programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sponsringsmeddelandenas utformning har blivit föremål för kritik. Syftet&lt;br&gt;med sponsringsmeddelanden är att identifiera sponsorn. Att program vanligt-&lt;br&gt;vis sponsras just i syfte att främja sponsorns namn, produkter eller åsikter får&lt;br&gt;inte medföra att sponsormeddelanden utformas som reklam eller åsikts-&lt;br&gt;annonser. Detta har också kommit till uttryck i Granskningsnämndens praxis.&lt;br&gt;Regeringen har övervägt att i lagtexten ge mer detaljerade regler men funnit en&lt;br&gt;sådan lösning mindre lämplig då den lätt blir &amp;quot;stelbent” och låser rättsläget.&lt;br&gt;Regeringen anser därför att det även i fortsättningen bör framgå att spons-&lt;br&gt;ringsmeddelanden skall utformas på &amp;quot;lämpligt sätt”. Granskningsnämnden får&lt;br&gt;genom sin praxis precisera begreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare föreslagit att de marknadsrättsliga och radio-&lt;br&gt;rättsliga reklambegreppen bör vara enhetliga. Eftersom ett sponsorsmeddelan-&lt;br&gt;de kan vara att betrakta som reklam, bör det i radio- och TV-lagen särskilt&lt;br&gt;anges att ett sponsorsmeddelande inte behöver inräknas i den tillåtna reklam-&lt;br&gt;mängden och att det inte behöver omges av den särskilda signaturen för&lt;br&gt;annonser. Detta är den i dag gällande ordningen och regeringen ser ingen&lt;br&gt;anledning till förändringar i detta avseende. I likhet med vad som föreslås&lt;br&gt;ifråga om annonssignatur bör signaturen i sökbar text-TV vara löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonstidens längd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 14 § radiolagen (1966:755) får annonstiden inte vara kortare än en&lt;br&gt;minut. Bestämmelsen säger inget om hur kort ett enskilt annonsinslag får&lt;br&gt;vara, endast att reklamblocket skall vara minst en minut. Det finns två skäl för&lt;br&gt;regeln (se prop. 1990/91:149 s. 101 f.). Det ena skälet har med annons-&lt;br&gt;identifikationen att göra. Enligt föredraganden kan en enda kort annons vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svår för TV-tittarna att uppfatta som annons även om den omges av den&lt;br&gt;särskilda reklamsignaturen. Det andra skälet är att reklamen bör sändas i&lt;br&gt;block för att undvika att antalet reklamavbrott blir för stort. I propositionen&lt;br&gt;hänvisas till den europeiska TV-konventionen men även TV-direktivet bygger&lt;br&gt;på detta synsätt genom att föreskriva att enstaka reklaminslag endast får&lt;br&gt;förekomma undantagsvis (se artikel 10:2). Radiolagsutredningen anser att&lt;br&gt;regeln inte behövs eftersom de relativt restriktiva regler för reklamavbrott som&lt;br&gt;nu gäller och som föreslås gälla även i fortsättningen (se avsnitt 8.9) medför&lt;br&gt;att utrymmet för avbrott är begränsat. De angivna syftena med regeln till-&lt;br&gt;godoses därför på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i princip i utredningens resonemang. Det går dock&lt;br&gt;inte att komma ifrån att det finns ett principiellt förbud mot enstaka reklam-&lt;br&gt;inslag i TV-direktivet och att frånvaro av en motsvarande bestämmelse i&lt;br&gt;svensk lagstiftning skulle kunna leda till att Sverige inte längre kan sägas&lt;br&gt;uppfylla vad som krävs enligt direktivet. Regeringen anser därför att bestäm-&lt;br&gt;melsen bör finnas kvar. Regeringen bör ha möjlighet att medge undantag från&lt;br&gt;kravet för sådan verksamhet som främst bedrivs av Sveriges Utbildnings-&lt;br&gt;radio. dvs. reklam för kursböcker m.m. (se avsnittet om annonssignatur).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.5 Reklam riktad till barn&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Reglerna om barnreklam i radiolagen, kabel-&lt;br&gt;lagen och satellitlagen överförs i stort sett oförändrade till den nya&lt;br&gt;lagen. Det innebär att TV-reklam inte får syfta till att fånga upp-&lt;br&gt;märksamheten hos barn under tolv år, att det i TV-reklam inte får&lt;br&gt;uppträda personer eller figurer som spelar en framträdande roll i&lt;br&gt;program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv år samt att&lt;br&gt;reklam inte får förekomma omedelbart före eller efter ett TV-program&lt;br&gt;eller en del av ett TV-program som huvudsakligen vänder sig till barn&lt;br&gt;under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser stöder utredningens för-&lt;br&gt;slag. Konsumentverket/KO anser att bamreklamförbudet bör utsträckas till&lt;br&gt;att omfatta även radiomediet. Likaså bör ett generellt förbud mot sponsring av&lt;br&gt;barnprogram gälla för alla slags sändningar. Statens kulturråd betonar vikten&lt;br&gt;av att barn och unga på ett kraftfullt sätt garanteras skydd mot kommersiell&lt;br&gt;exploatering och rådet anser att utredningens förslag är svagt på denna punkt.&lt;br&gt;TV4 AB anser att förbudet mot annonsering omedelbart före och efter&lt;br&gt;barnprogram bör utgå ur lagen. Förbudet mot reklam i omedelbar anslutning&lt;br&gt;till barnprogram medför att TV4 tvingas till onaturliga dispositioner i&lt;br&gt;programtablån. Sveriges Industriförbund och Reklamförbundet ifrågasätter&lt;br&gt;om barnreklamförbudet är förenligt med EES-rätten. Annonsörföreningen&lt;br&gt;anser att lagstiftaren bör avvakta EFTA-domstolens principiellt viktiga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yttrande som Marknadsdomstolen begärt med anledning av målet mellan&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen och De Agostini. Sveriges Industriförbund anser&lt;br&gt;vidare att förbudet är sakligt sett dåligt underbyggt och ger upphov till&lt;br&gt;gränsdragningsproblem. Bättre vore att tillämpa restriktiva regler mot bak-&lt;br&gt;grund av marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande regler får reklam i&lt;br&gt;televisionen inte syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år.&lt;br&gt;Inte heller får det i TV-reklam uppträda personer eller figurer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn under tolv&lt;br&gt;år. Reklam får slutligen inte förekomma omedelbart före eller efter ett TV-&lt;br&gt;program eller en del av ett TV-program som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet mot barnreklam är närbesläktat med frågan om annonsiden-&lt;br&gt;tifikation. Bakgrunden till förbudet är att yngre barn har svårt att skilja mellan&lt;br&gt;reklam och andra program. Vidare angavs som motiv att barn inte all-&lt;br&gt;tid förstår att avsikten med ett reklaminslag är att locka till köp (prop.&lt;br&gt;1990/91:149 s. 121).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelsen tillkom fanns det i princip inte någon reklam i vare sig&lt;br&gt;televisionen eller ljudradion. Nu finns det några års erfarenhet. Gransknings-&lt;br&gt;nämnden har under åren 1992-1995 fällt TV4 vid ett tiotal tillfällen för brott&lt;br&gt;mot bestämmelsen om att reklam inte får rikta sig till barn under tolv år, trots&lt;br&gt;att bestämmelsen är tydligt formulerad. Det finns anledning att utgå ifrån att&lt;br&gt;skälet till att det bryts mot bestämmelsen är att sådana reklambudskap till unga&lt;br&gt;barn är effektiva och därför lönsamma. De farhågor som framfördes när de&lt;br&gt;olika barnreklambestämmelserna tillkom synes alltså ha haft fog för sig.&lt;br&gt;Några skäl som talar för att låta bestämmelsen utgå på grund av de senaste&lt;br&gt;årens utveckling finns inte. Enligt regeringens uppfattning har snarare argu-&lt;br&gt;menten för att ha en sådan reglering förstärkts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV4 har föreslagit att förbudet mot att omge barnprogram med reklam bör&lt;br&gt;tas bort. Enligt TV4 består publiken omedelbart före och efter barnpro-&lt;br&gt;grammen mestadels av personer över elva år. Regeringen - som något vill&lt;br&gt;ifrågasätta detta påstående - anser under alla förhållanden att även detta för-&lt;br&gt;bud bör finnas kvar. Genom bestämmelsen kommer man nämligen åt andra&lt;br&gt;typer av reklam som kan påverka barn i minst lika hög utsträckning som&lt;br&gt;utpräglad bamreklam, t.ex. reklam för choklad och frukostflingor, på tider då&lt;br&gt;uppmärksamheten hos barnet är stor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något motsvarande förbud mot bamreklam finns inte i EG:s TV-direktiv.&lt;br&gt;Enligt artikel 16 skall dock vissa varsamhetskrav iakttas, som t.ex. att TV-&lt;br&gt;reklam inte skall uppmana minderåriga att köpa en produkt eller tjänst genom&lt;br&gt;att utnyttja deras oerfarenhet eller godtrogenhet (artikel 16.a). Det skulle&lt;br&gt;kunna hävdas att Sverige inte lever upp till denna artikel då det i direktivet&lt;br&gt;talas om minderåriga, vilket är ett vidare begrepp än barn under tolv år.&lt;br&gt;Reklam riktad även till något äldre barn i strid med artikel 16 skulle dock&lt;br&gt;sannolikt utgöra otillbörlig marknadsföring enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450). Regeringen anser i likhet med Radiolagsutredningen att det nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte finns skäl för någon ytterligare reglering med anledning av artikel 16 utan&lt;br&gt;Sverige måste anses uppfylla kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har ibland hävdats att bamreklamförbudet skulle stå i strid med EG-&lt;br&gt;rätten (se t.ex. Marknadsföringsutredningens betänkande SOU 1992:49 EES-&lt;br&gt;anpassning av marknadsföringslagstiftningen). Frågan berördes av Lagrådet i&lt;br&gt;samband med förslaget till satellitlag (prop. 1992/93:75 s. 39). Lagrådet fann&lt;br&gt;då att övervägande skäl talade för att bestämmelsen var förenlig med EG-&lt;br&gt;rätten. Marknadsdomstolen har den 7 februari 1995 beslutat att inhämta&lt;br&gt;förhandsbesked från EG-domstolen om bl.a. bamreklamförbudets förenlighet&lt;br&gt;med EG-fördraget (mål mellan Konsumentombudsmannen och De Agostini&lt;br&gt;[Svenska] Förlag AB. Dnr B 12/93). EG-domstolen beräknas avgöra målet&lt;br&gt;under år 1996. Det finns därför inte någon anledning för regeringen att nu gå&lt;br&gt;närmare in på frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser liksom utredningen att det inte finns skäl att utsträcka&lt;br&gt;bamreklamförbudet till att även omfatta ljudradion. Sådan reklam är inte&lt;br&gt;särskilt vanlig i radion, möjligtvis beroende på att barnprogram nästan ute-&lt;br&gt;slutande förekommer i den reklamfria public service-radion. Även om barn-&lt;br&gt;program och bamreklam skulle bli vanligt förekommande i när- och lokal-&lt;br&gt;radion bör det beaktas att radion har en mindre genomslagskraft än TV-&lt;br&gt;mediet. Vissa restriktioner finns också redan i dag. Sådan radioreklam kan&lt;br&gt;nämligen anses som otillbörlig enligt marknadsföringslagen. Skulle reklam bli&lt;br&gt;tillåten i public service-radion har regeringen också möjlighet att ställa som&lt;br&gt;villkor att någon bamreklam inte skall få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte heller att ett generellt förbud mot sponsring av&lt;br&gt;barnprogram är nödvändigt. Eftersom sponsringsmeddelanden, lika lite som&lt;br&gt;annan reklam, får syfta till att fånga uppmärksamheten hos barn under tolv år&lt;br&gt;torde genomslagskraften för sådana meddelanden bli begränsad. Det bör dock&lt;br&gt;även i fortsättningen vara möjligt för regeringen att föreskriva sådana villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.6 Läkemedelsreklam m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett förbud mot TV-reklam för receptbelagda&lt;br&gt;läkemedel och medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter&lt;br&gt;ordination införs i den nya radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Industriförbundet är kritiskt till ett förbud&lt;br&gt;mot läkemedelsreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt TV-direktivets artikel 14 skall&lt;br&gt;reklam för receptbelagda läkemedel och ordinerad medicinsk behandling inte&lt;br&gt;få förekomma. Av artikel 17.2 framgår att TV-program inte får sponsras av&lt;br&gt;personer som huvudsakligen tillverkar, försäljer eller tillhandahåller sådana&lt;br&gt;produkter och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avtalen med de fyra programföretagen och i lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten finns ett förbud mot&lt;br&gt;att sända program som sponsrats av någon vars huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av receptbelagda läkemedel. Någon mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse finns inte i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten. Det finns inte några andra bestämmelser om läkemedelsreklam i&lt;br&gt;den radiorättsliga lagstiftningen. I läkemedelslagen (1992:859) föreskrivs att&lt;br&gt;information som utgör ett led i marknadsföringen av ett läkemedel skall vara&lt;br&gt;aktuell, saklig och balanserad. Den får inte vara vilseledande. Den s.k.&lt;br&gt;lagstridighetsprincipen inom marknadsrätten (se avsnitt 8.1) gör att frågan om&lt;br&gt;efterlevnaden av bestämmelsen kan komma att bedömas av Marknads-&lt;br&gt;domstolen. Något förbud föreskrivs emellertid inte. Svensk rätt innehåller&lt;br&gt;alltså inte några sådana regler som artikel 14 och 17.2 föreskriver. Avsak-&lt;br&gt;naden av förbud har motiverats av att sådan reklam inte förekommer i Sverige&lt;br&gt;och att den inte heller är tillåten enligt branschens interna praxis (prop.&lt;br&gt;1990/91:149 s. 51, prop. 1991/92:107 s. 58 och prop. 1992/93:75 s. 41).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Värt att notera är att läkemedelsbranschens frivilliga regler för läkemedels-&lt;br&gt;information (Regler för läkemedelsinformation, fastställda av Läkemedels-&lt;br&gt;industriföreningen och gällande fr.o.m. den 17 december 1994) inte inne-&lt;br&gt;håller något förbud mot läkemedelsreklam eller medicinsk behandling. Reg-&lt;br&gt;lerna innehåller däremot allmänna förhållningsregler för läkemedelsinforma-&lt;br&gt;tionens innehåll och utformning, t.ex. att den skall vara saklig, vederhäftig,&lt;br&gt;identifierbar och aktuell. Dessa regler kompletteras av Internationella&lt;br&gt;Handelskammarens Grundregler för reklam. Inte heller här förekommer det&lt;br&gt;några förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock konstateras att det i praktiken inte förekommer reklam för&lt;br&gt;receptbelagda läkemedel m.m. i TV. Att problemet inte existerar i Sverige är&lt;br&gt;dock i och för sig inte ett tillräckligt starkt skäl för att någon lagreglering inte&lt;br&gt;bör ske. Det kan inte bortses från att frånvaro av ett förbud i lag kan leda till&lt;br&gt;att utländska läkemedelsföretag söker sig till den svenska marknaden i syfte&lt;br&gt;att härifrån låta sända sådan läkemedelsreklam som är förbjuden enligt TV-&lt;br&gt;direktivet till andra medlemsländer. Sverige kan då ställas till svars för att inte&lt;br&gt;ha införlivat direktivet på ett korrekt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har också föreslagit att ett förbud mot reklam för&lt;br&gt;receptbelagda läkemedel skall tas in i den nya radio- och TV-lagen. Enligt&lt;br&gt;artikel 14 i TV-direktivet är det dock även förbjudet att göra reklam för&lt;br&gt;medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination. Regeringen&lt;br&gt;anser att även detta förbud bör tas in i radio- och TV-lagen. Bestämmelsens&lt;br&gt;närmare utformning kommenteras i avsnitt 15.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska kommissionen har föreslagit att sponsringsförbudet i artikel&lt;br&gt;17.2 för personer vars huvudsakliga verksamhet består av handel med&lt;br&gt;receptbelagda läkemedel och tillhandahållande av ordinerad medicinsk be-&lt;br&gt;handling skall utgå (KOM [95] 86 slutlig). Med hänsyn till att en ändring i&lt;br&gt;TV-direktivet kan förväntas ske och till att någon sådan verksamhet inte synes&lt;br&gt;förekomma i Sverige finner regeringen det onödigt att nu införa ett sådant&lt;br&gt;sponsringsförbud i svensk lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens uppfattning inte nödvändigt att låta reklamför-&lt;br&gt;budet gälla även för ljudradion. Radion är - i vart fall inte ännu - lika&lt;br&gt;gränsöverskridande som televisionen. Någon motsvarighet till TV-direktivet&lt;br&gt;finns inte heller. Läkemedelsbranschens frivilliga regler synes därför till-&lt;br&gt;fyllest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.7 Åsiktsannonser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För sändningar för vilka det ställts upp ett&lt;br&gt;villkor om opartiskhet följer automatiskt ett förbud mot viss åsikts-&lt;br&gt;reklam. Mängden åsiktsannonser skall rymmas inom den tillåtna&lt;br&gt;mängden annonser som totalt är tillåten för mediet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: TV4 AB anser att förbudet mot åsiktsreklam bör&lt;br&gt;tas bort. De problem för demokratin som kan uppkomma genom att vissa or-&lt;br&gt;ganisationer har större ekonomiska resurser än andra förvärras inte av att det&lt;br&gt;blir möjligt att framföra åsikter i annonser i marksänd television. Regeln om&lt;br&gt;förbud mot åsiktsreklam är vidare förenad med betydande tolkningssvårig-&lt;br&gt;heter. Det är i många fall svårt att skilja på information och opinionsbildning.&lt;br&gt;TV4:s erfarenheter från senare tid visar dessutom att annonser som till sitt&lt;br&gt;yttre har en avsättningsfrämjande eller rent informativ funktion i praktiken&lt;br&gt;också innefattar ett inte oväsentligt mått av opinionsbildning. På detta sätt&lt;br&gt;lämnas helt godtyckligt utrymme i marksänd television för opinionsbildning&lt;br&gt;för vissa organisationer medan andra saknar den möjligheten. Kinnevik anser&lt;br&gt;att åsiktsreklam bör möjliggöras för samtliga distributionsformer av TV-&lt;br&gt;sändningar i samband med riksdagsval och folkomröstningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt radiolagen (1966:755) får&lt;br&gt;annonser som sänds under annonstid i televisionen inte syfta till att vinna stöd&lt;br&gt;för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intressefrågor på arbets-&lt;br&gt;marknaden. Någon motsvarande bestämmelse finns inte i de andra lagarna.&lt;br&gt;Det innebär att förbud mot sådana åsiktsannonser gäller endast för marksänd&lt;br&gt;television och för rikstäckande ljudradio. Av motiveringen till bestämmelsen&lt;br&gt;(prop. 1990/91:149 s. 91 f.) framgår att bestämmelsen sammanhänger med&lt;br&gt;kravet på opartiskhet. TV4 har aldrig fällts för brott mot bestämmelsen. Detta&lt;br&gt;tyder på att betämmelsen möjligen inte är förenad med sådana tolknings-&lt;br&gt;problem som TV4 påstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i radiolagen ger uttryck för en gällande uppfattning. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför att det för sändningar för vilka uppställts ett villkor om&lt;br&gt;opartiskhet automatiskt skall följa ett förbud mot åsiktsannonser. I de sänd-&lt;br&gt;ningar där det är tillåtet med åsiktsannonser bör mängden åsiktsannonser även&lt;br&gt;i fortsättningen rymmas inom den tillåtna mängden annonser som totalt är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillåten för mediet. Sammanfattningsvis föreslår regeringen alltså oförändrade Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;regler såvitt avser åsiktsannonser.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.8 Försäljningsprogram&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Programtjänster som uteslutande är avsedda&lt;br&gt;för försäljningsprogram skall vara tillåtna. Programtjänstens beteckning&lt;br&gt;måste omge sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag innebär att försäljningsprogram skall&lt;br&gt;få förekomma endast i begränsad utsträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konkurrensverket, Kinnevik, Sveriges advokat-&lt;br&gt;samfund och Föreningen Kristna Radionätet är kritiska till förslaget att för-&lt;br&gt;bjuda renodlade försäljningskanaler. Konkurrensverket och Kinnevik anser&lt;br&gt;att försäljningsformen har positiva effekter från konkurrenssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med försäljningsprogram menas&lt;br&gt;vanligen program där TV-tittama uppmuntras att köpa vissa varor genom att&lt;br&gt;ringa ett visst telefonnummer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några särskilda regler om försäljningsprogram i den gällande&lt;br&gt;radiorättsliga lagstiftningen. Eftersom sådana program har ett avsättnings-&lt;br&gt;främjande syfte faller de in under de vanliga reklambestämmelsema. Enligt nu&lt;br&gt;gällande regler får reklam mot vederlag och program mot betalning endast&lt;br&gt;sändas under annonstid. Detta medför att försäljningsprogram som sänds utan&lt;br&gt;vederlag, dvs. försäljningsprogram för programföretagets egen verksamhet,&lt;br&gt;faller utanför regleringen. Sådana program kan därigenom sändas i obe-&lt;br&gt;gränsad omfattning. Vad som nu sagts omfattar dock inte de företag som&lt;br&gt;sänder med stöd av regeringens tillstånd eftersom dessa har att iaktta kravet på&lt;br&gt;opartiskhet. Kammarrätten i Stockholm har funnit att försäljningsprogram i&lt;br&gt;egen regi inte heller står i strid med bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt&lt;br&gt;gynnande i lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten då ordet&lt;br&gt;&amp;quot;reklam&amp;quot; funnits inlagt i bilden (Mål nr 7186-1992). Rättsläget innebär så-&lt;br&gt;ledes att renodlade försäljningskanaler, där reklam görs för programföretagets&lt;br&gt;egna produkter m.m., i princip är förenliga med den radiorättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen. dock under förutsättning att kravet på opartiskhet inte gäller för&lt;br&gt;programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket ställer sig positiv till en utveckling mot renodlade för-&lt;br&gt;säljningskanaler. Även Konsumentverket har ansett att sådan verksamhet har&lt;br&gt;sina fördelar, konsumenterna kan ju välja bort försäljningsprogrammen och&lt;br&gt;något redaktionellt innehåll som kan störas av reklam finns inte heller. Radio-&lt;br&gt;lagsutredningen har i sitt slutbetänkande också närmast lutat åt att sådan&lt;br&gt;verksamhet bör vara tillåten. Enligt utredningen strider dock en sådan ordning&lt;br&gt;mot TV-direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar de synpunkter som framförts av Konkurrensverket och&lt;br&gt;Konsumentverket. Renodlade försäljningskanaler bör - under förutsättning&lt;br&gt;att de är förenliga med TV-direktivet - tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-direktivets definition av TV-reklam omfattar meddelanden mot be-&lt;br&gt;talning som syftar till att främja tillhandahållandet av varor m.m (artikel lb). I&lt;br&gt;artikelns andra stycke sägs att detta inte innefattar s.k. försäljningsprogram,&lt;br&gt;utom såvitt avser bestämmelsen om annonsvolym. Bestämmelsen om annons-&lt;br&gt;volym gäller alltså även för försäljningsprogram (artikel 18). Brittiska&lt;br&gt;myndigheter anser att försäljningsprogram som sänds utan ersättning inte om-&lt;br&gt;fattas av direktivets reklamdefinition och därmed inte heller av dess volymre-&lt;br&gt;glering. Den brittiska postorderkanalen Sell-A-Vision har också godkänts av&lt;br&gt;den brittiska TV-myndigheten Independent Television Commission. Ytter-&lt;br&gt;ligare försäljningskanaler har sedermera fått licens i Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska kommissionen har hittills inte ingripit mot Storbritannien för&lt;br&gt;brott mot direktivets reklamregler. Kommissionen har tvärtom föreslagit att&lt;br&gt;programtjänster som uteslutande är avsedda för försäljningsprogram skall&lt;br&gt;vara tillåtna, oavsett om försäljningsprogrammen sänds mot vederlag eller&lt;br&gt;inte. Kommissionen har härvid betonat att sådana program skall uppmuntras&lt;br&gt;eftersom de är uppskattade av publiken (KOM [95] 86 slutlig). Kommis-&lt;br&gt;sionens förslag har ännu inte behandlats av Parlamentet. Däremot har Kultur-&lt;br&gt;ministerrådet preliminärt förklarat sig stödja förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår inte om kommissionens förslag syftar till att klargöra eller&lt;br&gt;förändra det rådande rättsläget. Oavsett vilket bör, enligt regeringens uppfatt-&lt;br&gt;ning, den nuvarande ordningen fortsätta att gälla. Renodlade försäljnings-&lt;br&gt;kanaler som syftar till att göra reklam för programföretagets egna produkter&lt;br&gt;eller tjänster bör således även fortsättningsvis vara tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oförändrade regler innebär att skillnad görs mellan program som sänds&lt;br&gt;mot vederlag och program som sänds utan vederlag, dvs. om program-&lt;br&gt;företaget gör reklam för sina egna eller andras produkter. En sådan ordning&lt;br&gt;framstår som omotiverad. En snedvridning av konkurrensen blir dessutom&lt;br&gt;följden om denna ordning behålls. Regeringen föreslår därför att försäljnings-&lt;br&gt;program - som ju faller in under det föreslagna reklambegreppet - bör vara&lt;br&gt;tillåtna under förutsättning att de förekommer i en programtjänst som ute-&lt;br&gt;slutande är avsedd för sådana program. En särskild regel om detta krävs då.&lt;br&gt;Med programtjänst avses det programutbud som sänds under en gemensam&lt;br&gt;beteckning (1 § radiolagen [1966:755]). Med programtjänst menas detsamma&lt;br&gt;som i dag, dvs. vanligtvis innehållet i en programkanal (prop. 1990/91:149 s.&lt;br&gt;222). Det kan emellertid förekomma att en kanal består av flera program-&lt;br&gt;tjänster. Som exempel kan nämnas att Sveriges Televisions båda kanaler även&lt;br&gt;används av Sveriges Utbildningsradio och att de båda programföretagen&lt;br&gt;Stuvik AB/TVG och Stuvik AB/TV6 delar på samma satellitkanal. Stuvik&lt;br&gt;AB/TVG sänder enbart försäljningsprogram (programtjänsten TVG) medan&lt;br&gt;Stuvik AB/TV6 sänder blandade program (programtjänsten TV6). Regeringen&lt;br&gt;anser att sådan verksamhet bör vara tillåten. Försäljningsprogram som&lt;br&gt;förekommer i &amp;quot;blandade&amp;quot; sändningar skall däremot omfattas av de vanliga&lt;br&gt;reglerna om annonsvolym (se avsnitt 8.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att sändningstiden i de flesta fall är mycket lång föreslår Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;regeringen att programtjänstens beteckning även skall anges när sändningen&lt;br&gt;börjar och slutar, dvs. inte endast en gång varje sändningstimme eller, om&lt;br&gt;detta inte är möjligt, mellan programmen (se 6 kap. 9 § i den förelagna radio-&lt;br&gt;och TV-lagen). Enligt vad som närmare framgår av avsnitt 8.4 bör dessutom&lt;br&gt;annonssignaturen anges löpande i bild.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.9 Mängden annonser och dess placering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De regler som för närvarande gäller i fråga&lt;br&gt;om högsta tillåtna mängd annonser samt placeringen av dessa behålls.&lt;br&gt;Mängden reklam i närradion skall dock anpassas till vad som gäller för&lt;br&gt;lokalradion. Bestämmelserna om annonsmängd och om att annonser&lt;br&gt;skall placeras mellan programmen skall inte gälla för sökbar text-TV.&lt;br&gt;Bestämmelsen om annonsers placering skall inte heller gälla för enkla&lt;br&gt;meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utredningens förslag.&lt;br&gt;TV4 AB. Kinnevik och Industriförbundet anser att annonsvolymen bör ökas&lt;br&gt;i enlighet med vad TV-direktivet medger. FilmNet Television AB anser att&lt;br&gt;det vore lämpligt att anpassa satellitbestämmelsema för reklam till den inter-&lt;br&gt;nationella nivån och begränsa de speciella svenska reklamreglema till kanaler&lt;br&gt;som sänder med stöd av regeringens tillstånd. TV4 och Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio ocli 7V ifrågasätter om inte reglerna för reklamens inplacering bör&lt;br&gt;anpassas till TV-direktivet. Granskningsnämnden påpekar vidare att den nu-&lt;br&gt;varande regleringen inte hindrar att filmer bryts av schemalagda nyheter med&lt;br&gt;tillhörande annonser. Avbrottet blir på så vis betydligt längre än om avbrott&lt;br&gt;för annonstid skulle vara tillåtet. Granskningsnämnden anser vidare att det för&lt;br&gt;vissa rullande bild- och textslingor bör vara möjligt att medge undantag från&lt;br&gt;reglerna om inplacering av annonser m.m. Problemen har nämligen varit&lt;br&gt;likartade dem som kan uppkomma då det gäller sökbar text-TV. KLYS,&lt;br&gt;COPYSWEDE och Teaterförbundet betonar vikten av att annonser placeras&lt;br&gt;mellan programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De regler som för närvarande gäller i&lt;br&gt;fråga om annonsvolym och annonsernas placering bör i huvudsak behållas.&lt;br&gt;De skäl som framfördes när reglerna tillkom är fortfarande gällande (prop.&lt;br&gt;1990/91:149 s. 97 ff.). Följande bör dock anmärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser föreslås enligt det nu framlagda förslaget omfatta &amp;quot;vanlig&lt;br&gt;reklam&amp;quot;, försäljningsprogram, sponsorsmeddelanden, program som sänds på&lt;br&gt;uppdrag av någon annan (t.ex. åsiktsreklam) samt egenreklam (se avsnitt&lt;br&gt;8.10). För närvarande får sådana annonser sändas under högst åtta minuter&lt;br&gt;under en timme mellan hela klockslag. I en televisionssändning får denna tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock i rena undantagsfall utsträckas till högst tio minuter. Annonser får i en&lt;br&gt;televisionssändning sändas under högst tio procent av sändningstiden samt&lt;br&gt;under högst tio procent av sändningstiden mellan kl. 18.00 och 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sägs gäller inte för närradion. Regeringen anser i likhet med&lt;br&gt;Radiolagsutredningen att det inte finns någon anledning att behandla närradio-&lt;br&gt;och lokalradiosändningar olika. Regeringen föreslår därför att åttaminuters-&lt;br&gt;regeln även skall gälla för närradion. För det fall att en sammanslutnings&lt;br&gt;sändningstid är kortare än en timme - vilket inte är ovanligt - bör reklam få&lt;br&gt;sändas under högst tio procent av sändningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV, TV4, KLYS, COPYSWEDE&lt;br&gt;samt Teaterförbudet har kritiserat den nu gällande bestämmelsen om annons-&lt;br&gt;avbrott. Att bestämmelsen kan kringgås, t.ex. genom att ett schemalagt&lt;br&gt;nyhetsprogram med tillhörande annonser i stället avbryter långfilmer, anser&lt;br&gt;inte regeringen vara ett tillräckligt skäl till en anpassning till TV-direktivets&lt;br&gt;regler. Inte heller bör det motsatta slutsatsen dras av detta exempel, nämligen&lt;br&gt;att reglerna om annonsernas placering bör stramas upp, vilket bl.a. KLYS,&lt;br&gt;COPYSWEDE och Teaterförbundet anser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att huvudregeln även i fortsättningen skall vara att&lt;br&gt;annonser skall sättas in mellan programmen. Annonser skall endast få avbryta&lt;br&gt;program vid längre pauser i sportprogram, i föreställningar eller evenemang&lt;br&gt;där det görs pauser för publiken eller mellan vissa avslutade delar i program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om annonsmängd och om att annonser skall placeras&lt;br&gt;mellan programmen bör dock inte gälla för sökbar text-TV. Några program i&lt;br&gt;egentlig mening finns inte här. Däremot bör inte undantaget för sökbar text-&lt;br&gt;TV utsträckas till att även gälla för andra typer av programslingor. Som&lt;br&gt;tidigare nämnts framgår det av Granskningsnämndens praxis att varje av-&lt;br&gt;slutad slinga betraktas som ett program. Det är alltså än så länge möjligt att&lt;br&gt;avgöra var ett program slutar och ett annat böljar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagråder mycket riktigt påpekat innebär det i lagrådsremissen före-&lt;br&gt;slagna programbegreppet, vilket inkluderar även s.k. enkla meddelanden, att&lt;br&gt;den nuvarande regleringen får en annan innebörd såvitt avser annonsers&lt;br&gt;placering. För det fall att avsikten är att nuvarande praxis skall behållas har&lt;br&gt;Lagrådet förordat att ett undantag för enkla meddelanden införs i bestäm-&lt;br&gt;melsen om annonsers placering. Undantaget innebär att sådana meddelanden&lt;br&gt;inte skall betraktas som särskilda program vid tillämpningen av just denna&lt;br&gt;bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, vars avsikt varit att någon ändring i materiellt hänseende inte&lt;br&gt;skulle komma till stånd, ansluter sig till vad Lagrådet anfört i frågan. Om ett&lt;br&gt;enkelt meddelande inte betraktas som ett särskilt program när det gäller&lt;br&gt;annonsplacering kommer någon förändring i förhållade till vad som gäller i&lt;br&gt;dag inte att inträffa. Regelsystemet blir då också lättare att tillämpa. De inslag&lt;br&gt;som Granskningsnämnden i sin praxis inte ansett vara särskilda program&lt;br&gt;torde till stor del vara enkla meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.10 Bestämmelserna gäller inte reklam för den egna&lt;br&gt;programverksamheten&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: Bestämmelserna om reklam gäller inte den&lt;br&gt;reklam som den sändande gör för sin egen programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte haft något att erinra mot förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom att marknadsrättens reklam-&lt;br&gt;begrepp används kommer den reklam som sändande gör för sin egen pro-&lt;br&gt;gramverksamhet att omfattas av bestämmelserna om reklam. Detta framstår&lt;br&gt;som mindre lämpligt. Undantag bör därför göras från regler om reklam-&lt;br&gt;mängd, placering etc. för den reklam den sändande gör för sin egen pro-&lt;br&gt;gramverksamhet. Vill han göra reklam för annat än programverksamheten bör&lt;br&gt;reglerna dock gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Skyldighet att vidaresända vissa program i&lt;br&gt;kabelnät m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regler om skyldighet för inne-&lt;br&gt;havare av kabelnät att se till att vissa program kan tas emot av de&lt;br&gt;boende i anslutna fastigheter behålls i fråga om TV-program och ut-&lt;br&gt;vidgas till att gälla om sändningarna når fler än tio bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även skyldigheten att bereda plats för det lokala kabelsändar-&lt;br&gt;företagets sändningar behålls, men den skall som huvudregel bara gälla&lt;br&gt;om sändningarna kan tas emot i fler än 100 bostäder. Även den som&lt;br&gt;bedriver mikrovågssändningar bör omfattas av en sådan skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får Radio- och TV-verket medge undan-&lt;br&gt;tag från de angivna skyldigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget om att behålla sändningsplikten för de&lt;br&gt;marksända TV-kanalerna och att utvidga den till att gälla nät som når fler än&lt;br&gt;tio bostäder tillstyrks av bl.a. Konkurrensverket, Konsumentverket, Hyres-&lt;br&gt;gästernas Riksförbund samt Klys och Copyswede, medan bl.a. remiss-&lt;br&gt;instanser som företräder kabelföretag och fastighetsägare är kritiska. Dessa&lt;br&gt;remissinstanser förordar i allmänhet att skyldigheten att befordra programmen&lt;br&gt;kostnadsfritt endast skall gälla för public service-kanalerna, men inte i för-&lt;br&gt;hållande till kommersiella TV-kanaler. Några av dessa remissinstanser avvisar&lt;br&gt;också utvidgningen till nät med mellan tio och 100 bostäder, medan andra&lt;br&gt;godtar förslaget endast om bara public service-kanalerna omfattas. Några&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lokala kabelsändarföretag föreslår också att skyldigheten endast skall omfatta&lt;br&gt;public service-kanalerna. Dessa remissinstanser vill att skyldigheten att bereda&lt;br&gt;utrymme för lokalkanalen skall omfatta även mindre kabelnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En skyldighet för innehavare av&lt;br&gt;kabelnät att se till att de boende i anslutna fastigheter har möjlighet att ta emot&lt;br&gt;vissa program (must carry-principen) har funnits sedan den 1 januari 1986 då&lt;br&gt;lagen (1985:677) om lokala kabelsändningar trädde i kraft. Förslaget motive-&lt;br&gt;rades med att var och en som är ansluten till ett kabelnät skall kunna ta in de&lt;br&gt;rundradioprogram som sänds från markstationer och som är avsedda att tas&lt;br&gt;emot på orten med normal antennutrustning (se prop. 1984/85:199 s. 38 f.).&lt;br&gt;Bestämmelsen konstruerades på så sätt att skyldigheten omfattar program som&lt;br&gt;sänds med stöd av tillstånd enligt 5 § radiolagen. Det innebar att den från&lt;br&gt;början endast gällde Sveriges Televisions båda kanaler men att också nytill-&lt;br&gt;kommande kanaler skulle komma att omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen infördes efter förslag i en proposition med&lt;br&gt;förslag till ny lagstiftning för kabelsändningar m.m. (prop. 1991/92:53).&lt;br&gt;Föredraganden motiverade (s. 37 f) i huvudsak sitt förslag med att det inte&lt;br&gt;utgjorde någon förändring av det gällande rättsläget samt att alla kabel-&lt;br&gt;distributörer faktiskt såg till att de boende fick del av de då aktuella marksända&lt;br&gt;TV-programmen. nämligen Sveriges Televisions båda kanaler. Med anled-&lt;br&gt;ning av remisskritik mot att skyldigheten inte bara skulle gälla för Sveriges&lt;br&gt;Radio-koncernens program utan också för program i den marksända reklam-&lt;br&gt;TV-kanal som det då var aktuellt att införa, anförde föredraganden att ansvaret&lt;br&gt;för att de samlade TV-sändningama över marknätet skulle fungera i allmän-&lt;br&gt;hetens tjänst skulle komma att vara delat mellan Sveriges Television och&lt;br&gt;reklam-TV-företaget. Reklam-TV-kanalen kunde därför inte särbehandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagsbehandlingen medförde den ändringen i förhållande till rege-&lt;br&gt;ringens förslag att orden &amp;quot;utan kostnad för själva mottagningen&amp;quot; sköts in i 6 §&lt;br&gt;första stycket 1 i den föreslagna lagen. Konstitutionsutskottet (1991/92:KU19&lt;br&gt;s. 12) motiverade ändringen med att den s.k. must carry-principen förutsätter&lt;br&gt;att de som bor i en fastighet i vilken det finns ett kabelnät skall kunna ta del av&lt;br&gt;rundradiosändning från svenska programföretag utan särskilda kostnader för&lt;br&gt;själva mottagningen. En annan sak är att de boende enligt avtal eller på annan&lt;br&gt;grund kan vara skyldiga att vara med och betala en del av kostnaderna för&lt;br&gt;kabelnätet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att marksänd television i princip skall kunna tas emot&lt;br&gt;med enkel utrustning av alla i det område som sändningarna riktar sig till. De&lt;br&gt;som bor i en kabelansluten fastighet är emellertid i praktiken hänvisade till de&lt;br&gt;program som kabelföretaget sänder ut. De kan inte välja ett annat kabelföretag&lt;br&gt;och har oftast inte heller möjlighet att ordna tillfredsställande mottagning på&lt;br&gt;egen hand. Deras ställning i förhållande till kabelföretag är därför typiskt sett&lt;br&gt;mycket svag. Det finns därför behov av en lagstiftning som säkerställer att de&lt;br&gt;får tillgång till samma programutbud som de skulle ha haft om de inte hade&lt;br&gt;bott i en kabelansluten fastighet. Regeringen anser därför att en bestämmelse&lt;br&gt;om skyldighet för innehavare av kabelnät att se till att de boende har möjlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att ta emot vissa program skall finnas med även i den nya radio- och TV-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kabelföretagens kritik bottnar främst i att dessa inte anser att de kan få&lt;br&gt;ersättning för kostnaderna för de program som skall sändas med stöd av&lt;br&gt;bestämmelsen. En liknande kritik framförs också från fastighetsägarhåll. Det&lt;br&gt;finns emellertid anledning att erinra om att i princip oförändrade bestämmelser&lt;br&gt;om befordringsplikt har gällt sedan år 1986, dvs. under hela den tid då&lt;br&gt;kabelnäten i Sverige byggts upp. De har därför kunnat beaktas såväl vid avtal&lt;br&gt;mellan kabelföretag och fastighetsägare som vid uppgörelser mellan parterna&lt;br&gt;på bostadsmarknaden. Den anförda kritiken utgör därför inte skäl mot att ha&lt;br&gt;kvar bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår emellertid vissa ändringar. Enligt nuvarande lagstift-&lt;br&gt;ning omfattar bestämmelsen även ljudradioprogram. 1 praktiken torde dock&lt;br&gt;sådana program nästan undantagslöst kunna tas emot med portabla radio-&lt;br&gt;mottagare eller enkla inomhusantenner. I den nya lagen bör skyldigheten&lt;br&gt;därför endast gälla för TV-program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen föreslår att skyldigheten att se till att de marksända&lt;br&gt;programmen kan tas emot skall gälla för kabelnät som når fler än tio bostäder.&lt;br&gt;Det är en utvidgning i förhållande till nuvarande ordning där gränsen går vid&lt;br&gt;100 bostäder. Utredningen anser inte att de boende som är anslutna till mindre&lt;br&gt;kabelnät har mindre starka skäl än andra att få tillgång till de marksända&lt;br&gt;programmen eller att de har större möjlighet att ordna mottagningen själva.&lt;br&gt;Regeringen anser att utredningens resonemang har fog för sig och att den&lt;br&gt;föreslagna storleksgränsen är väl avvägd. Eventuella övergångsproblem som&lt;br&gt;kan uppstå torde kunna hanteras inom ramen för Radio- och TV-verkets&lt;br&gt;möjlighet att medge undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt bör kabelföretagens skyldigheter ha samma omfattning som för&lt;br&gt;närvarande. Eftersom den nu föreslagna radio- och TV-lagen skiljer sig från&lt;br&gt;nuvarande lagstiftning måste bestämmelsen emellertid konstrueras på ett annat&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande bestämmelsen gäller sändningar med tillstånd enligt 5 §&lt;br&gt;radiolagen. Det innebär att utsändningar med stöd av tillstånd enligt lagen&lt;br&gt;11986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram inte om-&lt;br&gt;fattas och givetvis inte heller grannlandsprogram i de delar av landet där dessa&lt;br&gt;kan tas emot från marksändare. För att den nya bestämmelsen skall få samma&lt;br&gt;omfattning som den nu gällande bör den inte gälla sådana sändningar som&lt;br&gt;sker med stöd av tillstånd att vidaresända program som samtidigt sänds eller&lt;br&gt;kort tid dessförinnan sänts av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna gäller vidare endast för sådana kabelnät där det&lt;br&gt;bedrivs sändningar av annat slag än vidaresändning från sändare på jordytan.&lt;br&gt;Det innebär att vanliga centralantennanläggningar inte omfattas. I avsnitt 6.1&lt;br&gt;föreslås att det skall bli tillåtet att utan särskilt tillstånd bedriva s.k. mikro-&lt;br&gt;vågssändningar från marksändare, dvs. sändningar på frekvenser högre än 3&lt;br&gt;GHz. Sådana sändare kan komma att användas för att t.ex. mata kabelnät med&lt;br&gt;program som ursprungligen tagits emot från satellit. Skyldigheten för&lt;br&gt;nätinnehavaren att se till att vissa marksända TV-program kan tas emot av de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;boende i anslutna fastigheter bör gälla även i sådana fall. Därför bör bara Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;sådana kabelnät där det endast förekommer vidaresändning av TV-program&lt;br&gt;från marksändare på frekvens under 3 GHz undantas från skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller skyldigheten för innehavare av kabelnät att kostnadsfritt&lt;br&gt;bereda utrymme för de lokala kabelsändarföretagens TV-sändningar föreslås&lt;br&gt;inga stora förändringar. Det föreslås emellertid en motsvarande skyldighet för&lt;br&gt;den som bedriver tillståndsfria mikrovågssändningar från marksändare. Skyl-&lt;br&gt;digheten bör inte gälla om det i kabelnätet eller mikrovågssändningama endast&lt;br&gt;förekommer vidaresändning av TV-program från marksändare på frekvens&lt;br&gt;under 3 GHz. Liksom för närvarande bör skyldigheten endast gälla för&lt;br&gt;kabelnät som når fler än 100 bostäder. Samma gräns bör gälla för den som&lt;br&gt;bedriver mikrovågssändningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Tillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;10.1 Vem övervakar vad?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Justitiekanslern skall övervaka bestämmelsen&lt;br&gt;om förbud i vissa fall mot TV-sändningar av våldsframställningar och&lt;br&gt;pornografiska bilder. Granskningsnämnden för radio och TV skall&lt;br&gt;övervaka att sändningarnas innehåll i övrigt stämmer överens med till-&lt;br&gt;ståndsvillkoren och lagens bestämmelser. Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;skall dock övervaka förbuden mot barnreklam, läkemedelsreklam och&lt;br&gt;nyhetskommentatorers medverkan i reklam. Granskningsnämnden&lt;br&gt;skall inte heller övervaka innehållet i sändningar som sker med stöd av&lt;br&gt;tillstånd till vidaresändningar. Övriga bestämmelser övervakas av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna instämmer huvudsakligen i utredningens förslag.&lt;br&gt;Justitiekanslern (JK) delar utredningens uppfattning att JK skall övervaka att&lt;br&gt;sända program inte innehåller våldsframställningar eller pornografiska bilder i&lt;br&gt;strid mot den föreslagna bestämmelsen. Granskningsnämnden för radio och&lt;br&gt;TV och Marknadsdomstolen anser att den föreslagna uppdelningen mellan&lt;br&gt;marknadsrättsliga och radiorättsliga regler för reklam förefaller motiverad.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket ifrågasätter om inte arbetsuppgiften att ta emot redo-&lt;br&gt;visningar över andel europeiska program m.m. ligger närmare Gransk-&lt;br&gt;ningsnämndens än verkets ansvarsområde. Radio- och TV-verket anser vida-&lt;br&gt;re att satellitentreprenörer även skall ha skyldighet att uppge namnet på den&lt;br&gt;programtjänst som uppdragsgivaren sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nya radio- och TV-lagen före-&lt;br&gt;slås innehålla ett förbud mot sändningar av våldsframställningar och pomo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grafiska bilder i televisionen under sådan tid och på sådant sätt att det finns en&lt;br&gt;betydande risk för att bam kan se programmen. Ett undantag avses införas för&lt;br&gt;program som det anses försvarligt att sända. För att en sådan bestämmelse&lt;br&gt;skall vara meningsfull måste det finnas möjlighet till reaktioner. I likhet med&lt;br&gt;utredningen anser regeringen att den reaktion som kan komma ifråga är&lt;br&gt;vitesföreläggande. De förelägganden som kan komma att meddelas grundar&lt;br&gt;sig på bedömningar som har nära samröre med bedömningar om vad som kan&lt;br&gt;anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Det bör därför endast vara JK som&lt;br&gt;skall kunna besluta om förelägganden av nu avsedd innebörd. Det ligger då&lt;br&gt;närmast till hands att JK även övervakar bestämmelsens efterlevnad. Det&lt;br&gt;finns inte något som hindrar att JK remitterar ärendet till Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV för ett eventuellt yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden bör - liksom för närvarande - i princip vara den&lt;br&gt;myndighet som skall övervaka efterlevnaden av tillståndsvillkoren och lag-&lt;br&gt;bestämmelserna om sändningarnas innehåll. För att förhållandet mellan JK:s&lt;br&gt;och Granskningsnämndens övervakning klart skall framgå har Lagrådet före-&lt;br&gt;slagit att det av lagtexten skall framgå att Granskningsnämnden skall anmäla&lt;br&gt;till JK om en sändning innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i&lt;br&gt;strid med lagen. Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 8.2 kan för närvarande ett och samma reklaminslag&lt;br&gt;prövas i samma avseende i enlighet med såväl den radiorättsliga som mark-&lt;br&gt;nadsrättsliga ordningen. Därför föreslås att en uppdelning skall göras mellan&lt;br&gt;dessa båda regelsystem. Bestämmelser som syftar till att skydda konsumenter&lt;br&gt;bör lämpligen övervakas inom ramen för de marknadsrättsliga bestämmel-&lt;br&gt;serna. Förbuden mot barnreklam och receptbelagda läkemedel m.m. har&lt;br&gt;tillkommit för att skydda konsumenter. Detsamma gäller förbudet mot nyhets-&lt;br&gt;kommentatorers medverkan i reklam. Samtliga dessa regler bör därför över-&lt;br&gt;vakas enligt marknadsföringslagens regelsystem, dvs. av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återstående regler som tar sikte på sändningarnas innehåll bör liksom&lt;br&gt;hittills övervakas av Granskningsnämnden. Detta betyder att Gransknings-&lt;br&gt;nämnden övervakar att tillståndsvillkoren följs samt efterlevnaden av de lag-&lt;br&gt;bestämmelser som riktar sig till programföretagen. Det ankommer också på&lt;br&gt;nämnden att övervaka bestämmelser om andra annonser än reklam, t.ex.&lt;br&gt;åsiktsannonser, som ju inte omfattas av marknadsföringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden bör inte heller granska innehållet i sådana vidare-&lt;br&gt;sändningar som någon annan sänt och ansvarar för. Detta innebär inte någon&lt;br&gt;ändring i förhållande till nu gällande regler. Det följer redan av lagen (1986:3)&lt;br&gt;om rundradiosändning av finländska televisionsprogram. Däremot är Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden oförhindrad att följa innehållet i utländska ljudradio- och&lt;br&gt;televisionssändningar som riktas till den svenska allmänheten enligt 1 §&lt;br&gt;förordningen (1994:728) med instruktion för Granskningsnämnden för radio&lt;br&gt;och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket bör utöva tillsyn av sådana bestämmelser som inte&lt;br&gt;har med sändningarnas innehåll att göra. Detta motsvarar vad som nu gäller.&lt;br&gt;Ett gränsfall mellan verkets och Granskningsnämndens ansvarsområde är be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsen om att mer än hälften av den årliga sändningstiden skall utgöras&lt;br&gt;av TV-program av europeiskt ursprung m.m. De företag som sänder med&lt;br&gt;stöd av regeringens tillstånd och de satellitsändande programföretagen - för&lt;br&gt;vilka bestämmelsen gäller - skall enligt nu gällande regler varje år rapportera&lt;br&gt;till Radio- och TV-verket om uppnådd andel. I förarbetema till den nuvarande&lt;br&gt;regleringen sägs endast att Radio- och TV-verket skall utöva tillsynen över&lt;br&gt;efterlevnaden av sådana regler som inte har med sändningarnas innehåll att&lt;br&gt;göra, t.ex. att olika uppgifter skall anmälas till myndighet (prop. 1993/94:160&lt;br&gt;s. 37). Radio- och TV-verket har påpekat i sitt remissvar att det inte krävs att&lt;br&gt;redovisningen skall bearbetas, kontrolleras eller att åtgärder skall vidtas vid&lt;br&gt;bristande uppfyllelse av kvotbestämmelsen. Verket behöver med andra ord&lt;br&gt;inte kontrollera - med hjälp av programtablåer eller referensband - att de&lt;br&gt;lämnade uppgifterna verkligen stämmer. Diskussioner pågår för närvarande&lt;br&gt;om bl.a. kvotartikeln i TV-direktivet. Det är möjligt att bestämmelsen om&lt;br&gt;andel europeiska program kommer att behöva ändras som en följd av dessa&lt;br&gt;diskussioner. Med hänsyn till att Radio- och TV-verket inte nödvändigtvis&lt;br&gt;behöver granska sändningarnas innehåll samt till att diskussioner för när-&lt;br&gt;varande pågår om kvoternas existens eller utformning föreslår regeringen att&lt;br&gt;den nuvarande ansvarsordningen tills vidare behålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket har vidare föreslagit att satellitentreprenör även skall&lt;br&gt;ha skyldighet att uppge namnet på den programtjänst som uppdragsgivaren&lt;br&gt;sänder. En sådan skyldighet skulle enligt verket underlätta uppdraget att följa&lt;br&gt;utvecklingen på radio- och TV-området. Radiolagsutredningen föreslog att&lt;br&gt;denna skyldighet kunde utgå eftersom den var onödig. Eftersom verket inte&lt;br&gt;anser att så inte är fallet bör den nuvarande ordningen behållas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;10.2 Censurförbudet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Radiolagens censurförbud förs inte över till&lt;br&gt;den nya radio- och TV-lagen eftersom ett censurförbud redan gäller&lt;br&gt;enligt YGL. Inte heller behövs något censurförbud i telelagen eller i&lt;br&gt;lagen om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag frånsett att utredningen föreslår att ett censurförbud tas in i telelagen&lt;br&gt;(1993:597) och lagen (1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens&lt;br&gt;förslag utan erinran. KLYS, COPYSWEDE, Teaterförbundet och STIM&lt;br&gt;påpekar att utredningens förslag möjliggör vitesförelägganden som innebär&lt;br&gt;förbud mot fortsatt intrång i upphovsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 1 kap. 3 § första stycket&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) får en myndighet eller annat allmänt organ&lt;br&gt;inte ställa krav på förhandsgranskning av radioprogram eller meddela före-&lt;br&gt;skrifter om åtgärder som hindrar offentliggörandet av ett program på grund av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dess innehåll. YGL:s censurförbud och förbud mot andra hindrande åtgärder&lt;br&gt;svarar mot 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. Bestämmelsen är således till-&lt;br&gt;lämplig oavsett om det är fråga om föreskrifter som rör rent kommersiell&lt;br&gt;reklam eller upphovsrättsliga frågor (jfr 1 kap. 12 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En i huvudsak motsvarande bestämmelse finns i nuvarande 19 § första&lt;br&gt;stycket radiolagen (1966:755). YGL:s förbud mot censur är emellertid något&lt;br&gt;snävare än radiolagens. Radiolagen omfattar även andra radiosändningar än&lt;br&gt;sådana som riktas direkt till allmänheten (jfr 1 § radiolagen och 1 kap. 6 §&lt;br&gt;första stycket YGL). Utöver denna skillnad i tillämpningsområdet har det&lt;br&gt;även ansetts att radiolagens censurförbud utgör hinder mot vitesförelägganden&lt;br&gt;beträffande otillbörlig reklam (se prop. 1990/91:149 s. 59). Bestämmelsen&lt;br&gt;innehåller därför i femte stycket en hänvisning till marknadsföringslagen,&lt;br&gt;lagen med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, tobaks-&lt;br&gt;lagen och produktsäkerhetslagen. Vidare har bestämmelsen ansetts utgöra&lt;br&gt;hinder mot vitesförelägganden som innebär förbud mot fortsatt intrång i&lt;br&gt;upphovsrätt i immaterialrättslig lagstiftning (se prop. 1993/94:122 s. 46 f.).&lt;br&gt;Enligt radiolagen får Granskningsnämnden numera förelägga programföretag&lt;br&gt;vid vite att följa bestämmelserna om bl.a. förbuden mot barn- och åsikts-&lt;br&gt;reklam (17 a §). I motiven till vitesbestämmelsen påminns endast om&lt;br&gt;censurförbudet i YGL och att Radionämnden, numera Granskningsnämnden,&lt;br&gt;således bör vara varsam med formuleringen av föreläggandet så att man inte&lt;br&gt;därigenom förbjuder sändandet av vissa program (prop. 1991/92:78 s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagens och YGL:s censurbestämmelse överensstämmer alltså i stort&lt;br&gt;med varandra. Den delen av radiolagens censurförbud behövs därför inte&lt;br&gt;längre. Radiolagens censurbestämmelse skyddar emellertid även sändningar&lt;br&gt;som varken omfattas av YGL eller den nu föreslagna radio- och TV-lagen.&lt;br&gt;Detta skydd bör finnas kvar. Radiolagsutredningen har därför föreslagit att&lt;br&gt;det i telelagen och i lagen om radiokommunikation tas in en bestämmelse om&lt;br&gt;att myndigheter och andra allmänna organ inte får granska, föreskriva&lt;br&gt;förhandsgranskning eller förbjuda telemeddelanden respektive radiokom-&lt;br&gt;munikation. Regeringen anser emellertid att det redan av 2 kap. 1 § och&lt;br&gt;8 kap. 1 § regeringsformen följer att företrädare för det allmänna inte kan fatta&lt;br&gt;beslut av den angivna karaktären. Några särskilda bestämmelser behövs&lt;br&gt;därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Straff och avgift m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;11.1 Straff&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Straffbestämmelserna i radiolagen, satellitla-&lt;br&gt;gen och lagen om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna&lt;br&gt;havet förs över i princip oförändrade till radio- och TV-lagen. Straff-&lt;br&gt;skalan sänks till böter eller fängelse i högst sex månader. Den som&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälningsskyldighet&lt;br&gt;enligt lagen döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Riksåklagaren ansluter sig till utredningens förslag att den&lt;br&gt;lämpligaste reaktionen mot överträdelser av 11 kap. 1 och 2 § § i lagförslaget,&lt;br&gt;att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd, är en&lt;br&gt;straffpåföljd. En avgörande omständighet vid prövningen av om maximi-&lt;br&gt;straffet bör sänkas till fängelse i sex månader bör vara huruvida situationen&lt;br&gt;ibland kan vara sådan att ett snabbt frihetsberövande - kanske särskilt i ett&lt;br&gt;inledningsskede - kan vara påkallat. Den föreslagna strafflatituden ger inte&lt;br&gt;möjlighet att vidta en sådan åtgärd. Post- och telestyrelsen delar utredningens&lt;br&gt;uppfattning att det straffbara området enligt radio- och TV-lagen inte bör ut-&lt;br&gt;vidgas till att omfatta överträdelser av villkor. Radio- och TV-verket har inget&lt;br&gt;att invända i sak mot de föreslagna straffbestämmelserna. Möjligen bör det&lt;br&gt;preciseras vem som har det huvudsakliga ansvaret för att påtala sådana över-&lt;br&gt;trädelser för polismyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den som sänder radioprogram utan&lt;br&gt;erforderligt tillstånd döms enligt 21 § radiolagen (1966:755) till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. Av 18 § lagen (1993:599) om radiokommunikation&lt;br&gt;framgår bl.a. att till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som&lt;br&gt;med uppsåt eller av oaktsamhet innehar eller använder radiosändare utan&lt;br&gt;tillstånd där sådant krävs enligt den lagen eller använder radiosändare i strid&lt;br&gt;med ett villkor som har bestämts vid meddelandet av tillstånd m.m. Dessa&lt;br&gt;bestämmelser fanns tidigare i radiolagen. Straffskalan var då böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst ett år. Straffvärdet för dessa två typer av brott ansågs således&lt;br&gt;vara lika högt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen med förslag till en radiokommunikationslag (prop.&lt;br&gt;1992/93:200 s. 247 f.) framgår att regeringen inte ansåg att någon avkrimina-&lt;br&gt;lisering borde ske. Däremot ansåg regeringen, i enlighet med bl.a. Riksåkla-&lt;br&gt;garens uppfattning, att straffvärdet motiverade en sänkning av straffskalans&lt;br&gt;övre gräns till sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning finns inte några sakliga skäl till att behandla&lt;br&gt;den som bedriver programverksamhet utan tillstånd hårdare än den som inte&lt;br&gt;har något tillstånd att använda för sådan sändning avsedd radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffskaloma bör därför vara desamma. Regeringen föreslår därför att maxi-&lt;br&gt;mistraffet i radio- och TV-lagen skall vara sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både uppsåtliga och oaktsamma gärningar bör kriminaliseras. I bestäm-&lt;br&gt;melsen skall därför de subjektiva rekvisiten, uppsåt och oaktsamhet, anges.&lt;br&gt;Även detta överensstämmer med lydelsen i radiokommunikationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, liksom Post- och telestyrelsen, delar utredningens uppfattning&lt;br&gt;att det straffbara området inte bör utvidgas till att även omfatta vissa närbe-&lt;br&gt;släktade överträdelser av villkor. Den som sänder när- eller lokalradio över ett&lt;br&gt;större område än det som omfattas av tillståndet kan straffas i enlighet med&lt;br&gt;radiokommunikationslagen. Vidare kan återkallelse av tillstånd ske enligt den&lt;br&gt;lagen. Regeringen har i det föregående föreslagit att ett tillstånd som med-&lt;br&gt;delats av regeringen skall få återkallas vid väsentliga brott mot bl.a. villkor&lt;br&gt;om sändningsområden. För det fall att straff inte kan utgå enligt radiokom-&lt;br&gt;munikationslagen kan i vart fall återkallelse av dessa senare tillstånd ske enligt&lt;br&gt;radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om förverkande vid nu angivet brott bör enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning inte lyftas in i den nya radio- och TV-lagen. Som Radiolags-&lt;br&gt;utredningen har funnit är det tillräckligt att radiosändare kan förverkas i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i radiokommunikationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad Radiolagsutredningen föreslår bör straff-, förverkande-&lt;br&gt;och åtalsbestämmelserna i lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rund-&lt;br&gt;radiosändning på öppna havet tas in i lagen. Även här bör straffskalan sänkas&lt;br&gt;till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet bör liksom nu dömas till böter. Detta skall framgå av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.2 Avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som i vissa fall bryter mot sådana&lt;br&gt;bestämmelser eller villkor om annonser m.m. som skall sanktioneras&lt;br&gt;enligt radio- och TV-lagen skall efter beslut av domstol på ansökan av&lt;br&gt;Granskningsnämnden för radio och TV betala en särskild avgift på&lt;br&gt;mellan femtusen och fem miljoner kronor. Avgiften tillfaller staten.&lt;br&gt;Bestämmelserna skall i övrigt anpassas till motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet överträder sådana bestämmelser&lt;br&gt;som är sanktionerade i marknadsrätten skall kunna åläggas marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift i enlighet med marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag, frånsett att utredningen inte föreslagit att avgift skall införas för&lt;br&gt;överträdelser som föreslås sanktionerade enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av de remissinstanser som yttrat sig tillstyrker det&lt;br&gt;stora flertalet utredningens förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge,&lt;br&gt;Marknadsdomstolen, Stockholms tingsrätt, Konsumentverket/KO, Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV, TV4 AB och Industriförbundet tillstyrker&lt;br&gt;införandet av en ny avgiftsreaktion. Sveriges Radio AB, Sveriges Television&lt;br&gt;AB, Sveriges Utbildningsradio AB, Sveriges advokatsamfund och Folkrörel-&lt;br&gt;sernas medieforum avstyrker däremot helt eller delvis utredningens förslag.&lt;br&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge ser i och för sig inga direkta hinder mot&lt;br&gt;förslaget om en s.k. sanktionsavgift som reaktion vid överträdelse av vissa&lt;br&gt;bestämmelser om reklam och har förståelse för de skäl, främst tidsaspekten,&lt;br&gt;som utredningen framfört. Hovrätten finner det dock mindre lämpligt att ha&lt;br&gt;avgift som reaktion vid överträdelse av så pass oprecisa bestämmelser som&lt;br&gt;exempelvis förbudet mot gynnande av kommersiella intressen. Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV anser att det av effektivitetsskäl även kan införas&lt;br&gt;en avgift vid brott mot bestämmelserna om närradio- och lokalradiosänd-&lt;br&gt;ningars innehåll. Stockholms tingsrätt förordar att de föreslagna reglerna om&lt;br&gt;sanktionsavgift ges en sådan utformning att de tillsammans med reglerna i&lt;br&gt;konkurrenslagen (1993:20) och marknadsföringslagen (1995:450) bildar ett&lt;br&gt;så långt som möjligt enhetligt system. Konsumentverket/KO tillstyrker in-&lt;br&gt;förandet av en ny sanktionsavgift. En negativ effekt av utredningens förslag&lt;br&gt;är emellertid att överträdelser av förbuden mot alkoholreklam, tobaksreklam,&lt;br&gt;barnreklam och reklam för receptbelagda läkemedel kan vitessanktioneras&lt;br&gt;medan överträdelser av de övriga reklambestämmelserna i den föreslagna&lt;br&gt;radio- och TV-lagen kan leda till att en avgift döms ut. TV4 AB anser att en&lt;br&gt;avgift bör komma ifråga endast om en överträdelse av lag eller tillstånd skett&lt;br&gt;uppsåtligen eller av oaktsamhet, vilket skulle ansluta till vad som gäller för&lt;br&gt;marknadsstörningsavgift enligt den nya marknadsföringslagen. Industriför-&lt;br&gt;bundet anser att avgift enligt radio- och TV-lagen skall prövas i samma&lt;br&gt;ordning som gäller för marknadsstörningsavgift och konkurrensskadeavgift.&lt;br&gt;Väljer man den marknadsrättsliga processordningen, kan det övervägas att i&lt;br&gt;stället låta Konsumentombudsmannen vara &amp;quot;åklagare&amp;quot;, eventuellt efter an-&lt;br&gt;mälan av nämnden. Såsom i marknadsrätten bör det krävas att överträdelsen&lt;br&gt;skett med uppsåt eller oaktsamhet samt en möjlighet att alternativt välja&lt;br&gt;vitesföreläggande. Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB och Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio AB anser inte att den föreslagna sanktionsavgiften skall&lt;br&gt;gälla för avgiftsfinansierade företag. Sådana företag kan nämligen inte få&lt;br&gt;större intäkter genom brott mot bestämmelserna om otillbörligt kommersiellt&lt;br&gt;gynnande m.m. Folkrörelsernas medieforum anser att det inte bör komma&lt;br&gt;ifråga att avgiftssanktionera avgiftsfinansierade företag för brott mot bestäm-&lt;br&gt;melsen om förbud mot otillbörligt gynnande eftersom sådana överträdelser&lt;br&gt;aldrig kan bli en inkomstkälla. Hoten om fällningar i Granskningsnämnden&lt;br&gt;m.m. torde vara tillräckligt för att förebygga och stävja förekomsten av&lt;br&gt;otillbörligt kommersiellt gynnande. Sveriges advokatsamfund betonar att en&lt;br&gt;avgiftssanktion inte skall införas utan tungt vägande skäl och några sådana&lt;br&gt;har inte utredningen redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;En avgiftssanktion bör införas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som i dag är vitessanktionerade är det för att respekten för&lt;br&gt;gällande bestämmelser skall kunna upprätthållas och för att motverka värdet&lt;br&gt;av överträdelser genom att göra dem ekonomiskt olönsamma (prop.&lt;br&gt;1991/92:78 s. 19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som kan konstateras är att de vitessanktionerade bestämmelserna om&lt;br&gt;otillbörligt kommersiellt gynnande och annonser överträds. Anledningarna&lt;br&gt;kan vara flera. Som utredningen har påpekat kan ett skäl vara att det endast&lt;br&gt;några år varit tillåtet att sända reklam och andra annonser och att programföre-&lt;br&gt;tagen därför varit osäkra på vilka bestämmelser som gäller och hur de skall&lt;br&gt;tillämpas. Ekonomiska motiv har dock av utredningen pekats ut som kanske&lt;br&gt;den troligaste anledningen till överträdelserna. Enligt regeringens mening är&lt;br&gt;det alltjämt av största vikt att respekten för bestämmelserna upprätthålls och&lt;br&gt;att de överträdelser som har ekonomiska motiv görs ekonomiskt olönsamma.&lt;br&gt;Vitessanktionen har härvidlag visat sig vara ett ineffektivt instrument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vitesföreläggande fungerar dels som en reaktion mot en överträdelse av en&lt;br&gt;bestämmelse och dels som en varning för att vitet kan dömas ut om överträ-&lt;br&gt;delsen upprepas. Vitesföreläggandet har dock främst till syfte att fungera som&lt;br&gt;ett påtryckningsmedel. Styrkan av detta påtryckningsmedel förtas dock till&lt;br&gt;stor del av att såväl föreläggandet som vitets utdömande kan bli föremål för&lt;br&gt;vardera en process och dessförinnan inte har någon avgörande betydelse som&lt;br&gt;handlingsnorm. I vissa fall kan granskningsärenden dessutom föregås av två&lt;br&gt;processer om lämnande av referensinspelningar, vilket är förutsättningen för&lt;br&gt;att granskning skall kunna ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vitesförelägganden som avser bestämmelserna om reklam m.m. gäller&lt;br&gt;omedelbart ändrar dock inte på det förhållandet att reaktionen är föga av-&lt;br&gt;skräckande för den som av rent ekonomiska motiv bryter mot bestämmelserna&lt;br&gt;och av samma motiv överklagar först föreläggandet och därefter utdömandet&lt;br&gt;av vitet. Innan de båda processerna är slutförda hinner den sändande både dra&lt;br&gt;in avsevärda inkomster till följd av de överträdelser som föreläggandet avser&lt;br&gt;samt därefter, för att ta ett extremt exempel, eventuellt upphöra med sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, liksom ett flertal remissinstanser, delar utredningens uppfatt-&lt;br&gt;ning att en mer effektiv reaktion bör införas. Utredningen har härvid före-&lt;br&gt;slagit avgift som sanktion. Avgiftssanktionen har den fördelen att den kan på-&lt;br&gt;föras utan föregående föreläggande och därigenom endast bli föremål för en&lt;br&gt;process samtidigt som den, i likhet med vitet, kan drabba såväl fysiska som&lt;br&gt;juridiska personer samt individuellt bestämmas till visst belopp. En nackdel&lt;br&gt;med den föreslagna avgiftssanktionen är emellertid att den enbart omfattar de&lt;br&gt;radiorättsliga bestämmelser som föreslås bli sanktionerade i den nya radio-&lt;br&gt;och TV-lagen. De bestämmelser som föreslås sanktioneras enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) träffas alltså inte av dess motsvarighet, marknads-&lt;br&gt;störningsavgift. Endast vite kan här komma ifråga. Radiolagsutredningen&lt;br&gt;ansåg att det inte föll inom ramen för dess uppdrag att lägga fram ett sådant&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsrättsligt förslag. Regeringen anser i likhet med Konsumentverket att&lt;br&gt;samtliga annonsbestämmelser, oavsett om de övervakas enligt radiorättens&lt;br&gt;eller marknadsrättens system, bör kunna träffas av en direktverkande sank-&lt;br&gt;tion. Detta förutsätter att en sådan ordning också är möjlig att genomföra.&lt;br&gt;Regeringen utvecklar detta närmare i de två följande avsnitten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som skall sanktioneras enligt radio- och TV-lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör alltså vara att de bestämmelser om otillbörligt kommer-&lt;br&gt;siellt gynnande och annonser som i dag är vitessanktionerade enligt de&lt;br&gt;radiorättsliga lagarna i stället skall avgiftssanktioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande är vitessanktionerad i&lt;br&gt;samtliga radiorättsliga författningar utom radiolagen (1966:755). Det framgår&lt;br&gt;inte av motiven till bestämmelsen hur detta kommer sig (prop. 1991/92:78 s.&lt;br&gt;17 ff.). Möjligen kan förklaringen vara densamma som föranlett bl.a. public&lt;br&gt;service-företagen att kritisera utredningens förslag, nämligen att avgiftsfinan-&lt;br&gt;sierade företag inte har något att vinna på att bryta mot bl.a. denna be-&lt;br&gt;stämmelse. Trots detta förekommer det att företagen faktiskt bryter mot dessa&lt;br&gt;bestämmelser. Med hänsyn härtill, till behovet av enhetliga regler samt till det&lt;br&gt;förhållandet att rätten vid sin bedömning av om avgift skall dömas ut och i så&lt;br&gt;fall till vilket belopp bl.a. skall ta hänsyn till de intäkter som den sändande&lt;br&gt;kan beräknas ha erhållit med anledning av överträdelsen, anser regeringen att&lt;br&gt;även de avgiftsfinansierade företagen skall omfattas av den nu föreslagna&lt;br&gt;avgiftssanktionen. Såväl förbudet mot otillbörligt kommersiellt gynnande som&lt;br&gt;bestämmelserna om reklam och andra annonser bör därvid omfattas. Förut-&lt;br&gt;sättningen för att de vitessanktionerade bestämmelserna i stället skall kunna&lt;br&gt;avgiftssanktioneras är emellertid att detta också är möjligt med hänsyn till&lt;br&gt;avgiftssanktionens straffliknande karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten över Skåne och Blekinge ser i och för sig inga direkta hinder&lt;br&gt;mot förslaget om en s.k. sanktionsavgift som reaktion vid överträdelse av&lt;br&gt;vissa bestämmelser om reklam och har förståelse för de skäl, främst tids-&lt;br&gt;aspekten, som utredningen framfört. Hovrätten ifrågasätter dock om avgift är&lt;br&gt;en lämplig sanktion i alla de av utredningen föreslagna fallen. Avgiften är en&lt;br&gt;sanktion som liknar straffet. Formellt står avgifter utanför den straffrättsliga&lt;br&gt;ordningen och behöver i och för sig inte följa de allmänna principer som gäl-&lt;br&gt;ler där. Trots detta finner hovrätten att man till viss del måste kunna ställa&lt;br&gt;liknande krav på avgifter bl.a. vad gäller förutsägbarhet. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;finner hovrätten det mindre lämpligt att ha avgift som reaktion vid över-&lt;br&gt;trädelse av så pass oprecisa bestämmelser som exempelvis förbudet mot&lt;br&gt;gynnande av kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till hovrättens uppfattning att de krav som ställs på&lt;br&gt;bestämmelser som kan föranleda straff även bör ställas på de bestämmelser&lt;br&gt;som skall avgiftssanktioneras. Enligt regeringens uppfattning är samtliga&lt;br&gt;vitessanktionerade bestämmelser tillräckligt klara för att kunna avgiftssank-&lt;br&gt;tioneras. Bestämmelsen om otillbörligt kommersiellt gynnande är i och för sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;något oprecis till sin språkliga utformning. Radionämnden och Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV har dock givit bestämmelsen en viss stadga genom&lt;br&gt;sin praxis. Vidare föreslår regeringen i det följande avsnittet att domstolen vid&lt;br&gt;sin prövning av om avgift skall dömas ut bl.a. skall ta hänsyn till det mått av&lt;br&gt;uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom över-&lt;br&gt;trädelsen. Överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara&lt;br&gt;regler bör ofta mötas med en avgiftssanktion. Är däremot varken bestäm-&lt;br&gt;melsen som sådan eller Granskningsnämndens praxis tillräckligt klar eller&lt;br&gt;väletablerad bör motsatsen gälla, dvs. någon avgift bör då inte dömas ut.&lt;br&gt;Något hinder mot att låta även bestämmelsen om förbud mot otillbörligt kom-&lt;br&gt;mersiellt gynnande omfattas av avgiftsbestämmelsen föreligger enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som nu anförts torde det inte heller komma ifråga att&lt;br&gt;döma ut avgift vid frånvaro av sponsorsmeddelande om programföretaget inte&lt;br&gt;vetat om att programmet varit sponsrat och inte heller bort känna till detta med&lt;br&gt;hänsyn till programmets inköpspris eller motsvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser däremot inte att det är lämpligt att i detta sammanhang -&lt;br&gt;såsom Granskningsnämnden föreslår - utsträcka sanktionen till att även om-&lt;br&gt;fatta brott mot bestämmelserna om närradio- och lokalradiosändningars inne-&lt;br&gt;håll. Eventuella förändringar av bestämmelserna och dess sanktioner bör&lt;br&gt;övervägas av Lokal- och närradiokommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som skall sanktioneras enligt marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser i den nya radio- och TV-lagen som är av marknadsrättslig&lt;br&gt;karaktär föreslås övervakas och sanktioneras enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450). Regeringen anser att det är lämpligt om även dessa bestäm-&lt;br&gt;melser, dvs. förbuden mot bamreklam, läkemedelsreklam samt nyhetskom-&lt;br&gt;mentatorers medverkan i reklam avgiftssanktioneras. Detsamma bör gälla&lt;br&gt;förbuden mot alkohol- och tobaksreklam i respektive speciallag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till den nya marknadsföringslagen anförde regeringen att mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgiften borde användas i fall där det förelåg ett mer påtag-&lt;br&gt;ligt behov av att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen.&lt;br&gt;Vidare anfördes att de specifika reglerna - till vilka avgiftssanktionen skulle&lt;br&gt;vara kopplad - kunde sägas beskriva särskilt klandervärda förfaranden&lt;br&gt;som Marknadsdomstolen genom åren har ansett böra motverkas (prop.&lt;br&gt;1994/95:123 s. 104). Frågan om även andra marknadsrättsliga regler än de&lt;br&gt;som framgår av de s.k. katalogbestämmelserna i marknadsföringslagen skulle&lt;br&gt;avgiftsanktioneras, t.ex. förbuden mot alkohol- och tobaksreklam i respektive&lt;br&gt;speciallag, behandlades inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning avser bestämmelserna om förbud mot bam-&lt;br&gt;reklam, alkoholreklam, tobaksreklam och läkemedelsreklam särskilt klander-&lt;br&gt;värda beteenden. Förbuden mot att rikta reklam till barn under tolv år och att&lt;br&gt;låta personer eller figurer som spelar en framträdande roll i sådana program att&lt;br&gt;uppträda i TV-program tillkom av hänsyn till att barn har svårt att skilja&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan reklam och vanliga program och att de inte alltid förstår att avsikten&lt;br&gt;med ett reklaminslag är att locka till köp (prop. 1990/91:149 s. 121). Syftet&lt;br&gt;med förbuden mot att göra reklam för alkoholhaltiga drycker och tobak är&lt;br&gt;att konsumtionen av hälsofarliga produkter inte skall uppmuntras (prop.&lt;br&gt;1990/91:149 s. 112 ff.). Enligt EG:s TV-direktiv anses det vidare särskilt&lt;br&gt;klandervärt att göra reklam för tobak, receptbelagda läkemedel och medicinsk&lt;br&gt;behandling som är tillgänglig efter ordination. Samtliga dessa bestämmelser är&lt;br&gt;tillräckligt tydliga för att kunna träffas av en marknadsstörningsavgift.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att dessa förbudsbestämmelser skall avgiftssank-&lt;br&gt;tioneras. Detta bör lämpligen ske på så sätt att marknadsföringslagens bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsstörningsavgift kompletteras med hänvisningar till de här&lt;br&gt;aktuella lagrummen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förbudet mot att låta nyhetskommentatorer medverka i reklam samt&lt;br&gt;bestämmelsen om att reklam måste ha en sändarangivelse, skall övervakas&lt;br&gt;och sanktioneras enligt marknadsföringslagen. Bestämmelsen om sändar-&lt;br&gt;angivelse är redan avgiftssanktionerad genom 5 § marknadsföringslagen där&lt;br&gt;det sägs att all marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår att det är fråga om marknadsföring samt att det också tydligt skall&lt;br&gt;framgå vem som svarar för marknadsföringen. Även förbudet mot att låta&lt;br&gt;nyhetskommentatorer medverka i reklam torde åtminstone delvis falla in&lt;br&gt;under den bestämmelsen. Några hinder mot att låta överträdelser av detta&lt;br&gt;förbud träffas av lagens marknadsstörningsavgift föreligger därigenom inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som kan åläggas avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften som införs bör betalas av den i vars verksamhet överträdelsen ägde&lt;br&gt;rum. dvs. vanligtvis av tillståndshavaren eller den som bedriver verksam-&lt;br&gt;heten. Vem som bedriver verksamheten torde oftast kunna bedömas med&lt;br&gt;ledning av vem som låtit registrera sig för verksamheten (se avsnitt 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen föreslår att ansvaret skall vara strikt, dvs. att sank-&lt;br&gt;tionsavgifter skall uttas utan hänsyn till subjektiva omständigheter. Detta torde&lt;br&gt;också vara det vanliga. Traditionellt har en avgörande skillnad mellan straff&lt;br&gt;och avgifter varit att utdömande av straff förutsätter prövning av gärnings-&lt;br&gt;mannens skuld, i form av uppsåt eller oaktsamhet, till skillnad från påförande&lt;br&gt;av avgifter då någon sådan prövning inte görs. Enligt såväl marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) som konkurrenslagen (1993:20) fordras emellertid&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet för att avgift skall kunna dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagens regelsystem är påverkat av EG-rätten, som fordrar&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet för den typen av överträdelser. I motiven till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen anfördes att invändningar kunde resas mot att man i ett steg&lt;br&gt;övergick från ett rent straffrättsligt synsätt, med ett absolut krav på uppsåt, till&lt;br&gt;en av subjektiva rekvisit obunden sanktionsavgift. Vidare anfördes att främst&lt;br&gt;rättsäkerhetsskäl talade för att man inte borde gå alltför hastigt fram, särskilt&lt;br&gt;som avsikten var att förbud och åläggande vid vite alltjämt skulle vara de&lt;br&gt;huvudsakliga formerna för ingripande. Om det efter en tid visade sig att kra-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vet på subjektiv täckning lett till en alltför restriktiv användning av marknads-&lt;br&gt;störningsavgiften som sanktionsmedel så borde frågan om strikt ansvar&lt;br&gt;övervägas på nytt (prop. 1994/95:123 s. 103).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varken EG-rättsliga eller rättsäkerhetskäl gör sig här gällande. Några skäl&lt;br&gt;för att frångå vad som normalt gäller för avgifter föreligger således inte.&lt;br&gt;Tvärtom talar, enligt regeringens uppfattning, omständigheten att såväl straff-&lt;br&gt;som avgiftsbestämmelser föreslås ingå i den nya radio- och TV-lagen för att&lt;br&gt;den traditionella skillnaden mellan dessa båda sanktioner bör upprätthållas.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att ansvaret bör vara strikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även den som av misstag brutit mot lagens bestämmelser om annonser&lt;br&gt;m.m. bör alltså i princip kunna drabbas av en avgift. Avgiftsreaktionen bör&lt;br&gt;även kunna komma i fråga för mindre allvarliga överträdelser. Subjektiva&lt;br&gt;moment, liksom överträdelsens art i övrigt, dess varaktighet och de intäkter&lt;br&gt;som den sändande kan beräknas ha fått skall dock, som utredningen föreslår,&lt;br&gt;beaktas av domstolen. Denna bedömning kan antingen resultera i att någon&lt;br&gt;avgift inte skall påföras eller att denna bestäms till ett lågt belopp. Regeringen&lt;br&gt;återkommer i författningskommentaren till vad detta kan innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag att även satellitentreprenören i vissa fall&lt;br&gt;skall kunna påföras en särskild avgift behandlas i avsnitt 12.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av avgiften m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens uppfattning bör avgiftsbestämmelserna i radio- och TV-&lt;br&gt;lagen och marknadsföringslagen (1995:450) vara så enhetliga som möjligt.&lt;br&gt;Flertalet remissinstanser är av samma uppfattning. Såvitt avser vissa av&lt;br&gt;bestämmelserna i marknadsföringslagen är detta också lämpligt. Det gäller&lt;br&gt;bestämmelserna om att avgiftens storlek bör anges till mellan femtusen och&lt;br&gt;fem miljoner kronor, att avgiften tillfaller staten, att avgiften bara får dömas ut&lt;br&gt;om stämningsansökan har delgetts inom fem år från det att överträdelsen&lt;br&gt;upphörde och att avgiften faller bort om inte domen har kunnat verkställas&lt;br&gt;inom fem år från det att den vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt marknadsföringslagen får inte avgiften överstiga tio procent av&lt;br&gt;företagets omsättning närmast föregående räkenskapsår. Om överträdelsen&lt;br&gt;har skett under näringsidkarens första verksamhetsår eller om uppgifter om&lt;br&gt;årsomsättning annars saknas eller är bristfälliga, får omsättningen uppskattas.&lt;br&gt;Regeringen anser i likhet med Radiolagsutredningen att det kan finnas skäl att&lt;br&gt;i vissa fall bestämma en avgift som överstiger tio procent av årsomsättningen.&lt;br&gt;Avgiften bör nämligen alltid kunna bestämmas till ett belopp som motsvarar&lt;br&gt;intäkterna av förfarandet även om dessa intäkter överstiger den nu angivna&lt;br&gt;andelen av årsomsättningen. I motsats till vad som gäller enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen bör hänvisningen till näringsidkarens årsomsättning alltså inte&lt;br&gt;fungera som något annat än ett riktmärke om vad som bör iakttas. Däremot&lt;br&gt;bör även i dessa fall gälla att avgiften inte får bestämmas till ett högre belopp&lt;br&gt;än fem miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.3 Vite&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Justitiekanslern får förelägga den som vid&lt;br&gt;upprepade tillfällen sänder TV-program som innehåller våld eller por-&lt;br&gt;nografi under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande&lt;br&gt;risk för att barn kan ta del av programmen att inte på nytt sända sådana&lt;br&gt;program. Föreläggandet får förenas med vite. De bestämmelser som i&lt;br&gt;dag är vitessanktionerade och som inte föreslås vara avgiftssank-&lt;br&gt;tionerade skall även fortsättningsvis kunna vitessanktioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Justitiekanslern (JK) tillstyrker utredningens&lt;br&gt;förslag. Hovrätten över Skåne och Blekinge påpekar att ett vitesföreläggande&lt;br&gt;baserat endast på själva förbudet att sända våldsframställningar eller porno-&lt;br&gt;grafiska bilder inte tillräckligt tydligt talar om vilka slag av våldsskildringar&lt;br&gt;etc. som avses och under vilka tidsperioder den aktuella sändningen inte får&lt;br&gt;ske. Det bör i vart fall i förarbetena preciseras att ett föreläggande om vite bör&lt;br&gt;utformas så att detta framgår. Kammarrätten i Stockholm finner att det, oav-&lt;br&gt;sett hur preciserad lagtexten än blir, är olämpligt att kombinera stadgandet om&lt;br&gt;förbud att sända närradioprogram som inte har framställts för den egna verk-&lt;br&gt;samheten med vite eftersom det agerande som vitesföreläggandet riktar sig&lt;br&gt;mot hela tiden varierar. Det blir därför svårbedömt för den sändande vad som&lt;br&gt;kan bli föremål för föreläggande. Enligt kammarrätten skulle avgift vara en&lt;br&gt;lämplig sanktion, men som utredaren föreslår bör avgiftsreaktionen först&lt;br&gt;utvärderas. Lunds universitet anser att upprepade brott mot förbudet att visa&lt;br&gt;våld och pornografi på &amp;quot;barnvänliga&amp;quot; tider - från flera synpunkter framstår&lt;br&gt;som väl så allvarligt som överträdelse av reklambestämmelserna och därför&lt;br&gt;bör medföra en minst lika allvarlig sanktion. Sveriges Radio AB, Sveriges&lt;br&gt;Television AB och Sveriges Utbildningsradio AB anser inte att de bolag som&lt;br&gt;har ett public serviceansvar bör omfattas av några nya vitessanktionerade&lt;br&gt;bestämmelser. Sveriges Advokatsamfund har kritiserat utredningens förslag&lt;br&gt;att även satellitentreprenören skall kunna påföras en särskild avgift. Om&lt;br&gt;satellitentreprenören skall ha ett sådant direkt ansvar för sändningarnas&lt;br&gt;innehåll som utredningen föreslår skall satellitentreprenören också ha en egen&lt;br&gt;direkt möjlighet att påverka sändningarnas innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen har i avsnitt 7.2 före-&lt;br&gt;slagit att det införs en bestämmelse som tar sikte på sändningar av sådana&lt;br&gt;televisionsprogram som innehåller våld eller pornografi och som sänds under&lt;br&gt;sådan tid och på sådant sätt att barn kan tänkas ta del av dem. Anledningen till&lt;br&gt;detta är bl.a. artikel 22 i TV-direktivet där det anges att medlemsländerna skall&lt;br&gt;vidta &amp;quot;lämpliga åtgärder för att säkerställa&amp;quot; att TV-sändningama inte är av nu&lt;br&gt;angivet innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen som sådan är inte tillräcklig för att säkerställa att sådana&lt;br&gt;program eller inslag inte sänds. Radiolagsutredningen har därför diskuterat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;införandet av sådana reaktioner som sändningsförbud, återkallelse av till-&lt;br&gt;stånd, avgift samt viten. Utredningen anser därvid att sändningsförbud inte&lt;br&gt;bör användas som reaktion eftersom den är alltför ingripande och bl.a. därför&lt;br&gt;i princip aldrig torde komma till användning. I de fåtal fall då överträdelsen är&lt;br&gt;så allvarlig att sändningsförbud meddelats kan verksamheten ändå komma att&lt;br&gt;fortgå med hjälp av bulvaner. Återkallelse av sändningstillstånd som medde-&lt;br&gt;lats av regeringen kan emellertid komma i fråga enligt vad som närmare fram-&lt;br&gt;går av avsnitt 12.2. Inte heller anser utredningen att en sådan relativt ny&lt;br&gt;reaktion som avgift bör införas inom det yttrandefrihetsrättsliga området. I&lt;br&gt;stället föreslås att viten skall användas som reaktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Radiolagsutredningens överväganden. Den&lt;br&gt;mest effektiva sanktionen förefaller vara avgift. Med hänsyn till att det här rör&lt;br&gt;sig om ett nytt förbud och en ny och, för missbruk av yttrandefriheten,&lt;br&gt;obeprövad straffliknande sanktion anser dock regeringen att avgift inte nu&lt;br&gt;skall föreslås som reaktion. Däremot finns det inte något som hindrar att viten&lt;br&gt;kan komma ifråga. Enligt nu gällande rätt kan domstol, på talan av JK,&lt;br&gt;meddela den som vid upprepade tillfällen sänder program som innehåller våld&lt;br&gt;eller pornografi förbud mot egensändning i kabel (16 § lagen [1991:2027] om&lt;br&gt;kabelsändningar till allmänheten). Enligt gällande bestämmelser är reaktionen&lt;br&gt;för sådana sändningar alltså sändningsförbud. Vad regeringen nu föreslår&lt;br&gt;måste ses som en mindre ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner vidare att viten är en lämplig reaktion genom att pro-&lt;br&gt;gramföretaget därigenom får en möjlighet att vidta rättelse. En annan fördel är&lt;br&gt;att ett föreläggande som förenats med vite får anses ge en sådan tydlig signal&lt;br&gt;till programföretaget att se över programutbudet och rutinerna, att även ett inte&lt;br&gt;grovt oaktsamt förfarande skall kunna leda till att vitet bör dömas ut. Vidare&lt;br&gt;finns alltid möjligheten för den föreläggande myndigheten eller i andra hand&lt;br&gt;domstolen som skall pröva frågan om vitets utdömande, att underlåta att an-&lt;br&gt;söka om utdömande respektive att döma ut vitet om syftet med vitet förfallit.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl får vitet jämkas av domstolen (se 9 § lagen&lt;br&gt;[1985:206] om viten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svårighet är att vitesföreläggandet måste utformas så att den ansva-&lt;br&gt;rige får klart för sig vad som erfordras för att vitet inte skall dömas ut.&lt;br&gt;Föreläggandet får emellertid inte heller vara så preciserat att det strider mot&lt;br&gt;censurförbudet och andra hindrande åtgärder i yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;(YGL), t.ex. så att sändningar av ett visst programinslag förbjuds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Hovrätten över Skåne och Blekinge mycket riktigt påpekar i sitt re-&lt;br&gt;missvar är det inte tillräckligt att vitesföreläggandet endast hänvisar till själva&lt;br&gt;förbudet att sända våldsframställningar eller pornografiska bilder. Det måste&lt;br&gt;t.ex. framgå vilka &amp;quot;upprepade&amp;quot; sändningar av pornografiska bilder eller&lt;br&gt;våldsskildringar som avses och under vilka tidsperioder den aktuella sänd-&lt;br&gt;ningen inte får ske. Med &amp;quot;upprepade&amp;quot; avses att det i vart fall skall vara fråga&lt;br&gt;om mer än en överträdelse av samma art och att ett visst tidsmässigt samband&lt;br&gt;mellan överträdelserna finns. Att det skall vara fråga om upprepade sänd-&lt;br&gt;ningar överensstämmer med 3 kap. 1 § andrastycket YGL vari anges att in-&lt;br&gt;gripanden mot trådsändningar får ske vid &amp;quot;fortsatt sändning&amp;quot; av ett utbud som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktas på våldsframställningar och pornografiska bilder. Någon föreläggan-&lt;br&gt;dereaktion bör inte komma i fråga om gärningen samtidigt är straffbar enligt&lt;br&gt;brottsbalken och YGL, dvs. olaga våldsskildring och barnpomografibrott.&lt;br&gt;Det är då tillräckligt att straff för yttrandefrihetsbrott kan utdömas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att vite skall kunna användas som reaktion vid över-&lt;br&gt;trädelser av nu föreslagen bestämmelse. De förelägganden som kan komma&lt;br&gt;att meddelas grundar sig på bedömningar som har nära samröre med bedöm-&lt;br&gt;ningar om vad som kan anses utgöra missbruk av yttrandefriheten. Rege-&lt;br&gt;ringen anser därför att endast JK bör kunna besluta om förelägganden av nu&lt;br&gt;avsedd innebörd (jfr 16 § kabellagen). Det finns däremot inte något som&lt;br&gt;hindrar att JK remitterar ärendet till Granskningsnämnden för ett eventuellt&lt;br&gt;yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De bestämmelser som i dag är vitessanktionerade bör vara det även i&lt;br&gt;fortsättningen. Detta gäller dock inte bestämmelsen om otillbörligt kommer-&lt;br&gt;siellt gynnande och de övriga bestämmelserna om reklam och andra annonser&lt;br&gt;som föreslås vara avgiftssanktionerade (se avsnitt 11.2). Det betyder att be-&lt;br&gt;stämmelserna om närradions och lokalradions innehåll, sändningarnas&lt;br&gt;beteckningar, skyldigheten att vidaresända vissa TV-program och att till-&lt;br&gt;handahålla kanal för lokala kabelsändarföretag samt skyldigheten att lämna&lt;br&gt;vissa uppgifter och inspelningar till Radio- och TV-verket eller Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV bör vara vitessanktionerade. Vad som sagts om&lt;br&gt;utformningen av vitesförelägganden gäller även här. Eventuella förändringar&lt;br&gt;av bestämmelserna om närradions och lokalradions innehåll och dess sank-&lt;br&gt;tioner utreds som tidigare sagts av Lokal- och närradiokommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att talan om avgift skall kunna rikta sig&lt;br&gt;även mot satellitentreprenören - dvs. den som bedriver sändningsverksamhet&lt;br&gt;för någon annans räkning eller upplåter satellitkapacitet - om den som sänder&lt;br&gt;över satellit inte har hemvist i Sverige eller i något annat land inom EES.&lt;br&gt;Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till&lt;br&gt;sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-&lt;br&gt;dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får talan i stället&lt;br&gt;riktas mot uppdragsgivaren. En liknande bestämmelse finns i 29 § lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten.&lt;br&gt;Endast vite kan dock här komma ifråga (se 1992/93:75 s. 56).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Sveriges advokatsamfund, som kritiserat förslaget, gör sig helt&lt;br&gt;andra övervägande gällande när det gäller att införa en omedelbar sanktion än&lt;br&gt;när vitessanktionen infördes i satellitlagen. Enligt Advokatsamfundet är det ett&lt;br&gt;rättssäkerhetskrav att satellitentreprenören, om förslaget genomförs, i så fall&lt;br&gt;skall ha en egen direkt möjlighet att påverka sändningarnas innehåll. En&lt;br&gt;uppmaning till satellitentreprenören att genom avtal med den sändande hålla&lt;br&gt;sig skadelös läker, enligt samfundet, inte denna brist. Advokatsamfundet&lt;br&gt;anser vidare att bristen i rättssäkerhet framstår som uppenbar genom att det i&lt;br&gt;specialmotiveringen anges att det inte är orimligt att ta hänsyn till den utländ-&lt;br&gt;ske sändandens intäkter vid bestämmande av avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har förståelse för den kritik som Advokatsamfundet framfört.&lt;br&gt;Utgångspunkten bör vara att den som kan drabbas av en sanktion också skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha möjlighet att se till att någon sådan inte påförs. Vitesförelägganden som Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;reaktion är därigenom att föredra. Regeringen förelår därför inte någon saklig&lt;br&gt;ändring av vad som nu gäller.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;11.4 Offentliggöranden av Granskningsnämndens&lt;br&gt;fällande beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Granskningsnämnden för radio och TV får&lt;br&gt;ålägga den som sänder program att på lämpligt sätt offentliggöra ett&lt;br&gt;beslut av nämnden enligt vilket den sändande har brutit mot vissa&lt;br&gt;villkor eller mot bestämmelsen om beriktigande. Föreläggandet får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En övervägande del av remissinstanserna till-&lt;br&gt;styrker förslaget eller lämnar det utan erinran. Granskningsnämnden för radio&lt;br&gt;och TV anser att offentliggörandet av nämndens fällande beslut bör ske i en&lt;br&gt;sändning. Nämnden befarar att bestämmelsen annars förlorar sin betydelse.&lt;br&gt;Se även avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt gällande rätt och avtal skall de&lt;br&gt;företag som sänder med stöd av regeringens tillstånd redogöra för Gransk-&lt;br&gt;ningsnämndens fällande beslut. Denna ordning har hittills fungerat tillfreds-&lt;br&gt;ställande. Det finns därför inte skäl att frångå vad som hitills gällt i detta&lt;br&gt;avseende. I detta ärende föreslås en ny sanktion, avgift, vid överträdelser av&lt;br&gt;villkoren om reklam m.m. (se avsnitt 11.2). I likhet med Radiolagsutred-&lt;br&gt;ningen anser regeringen det tillräckligt att avgift då kan utgå. För dessa fall&lt;br&gt;bör därför inte något krav på offentliggörande av beslutet gälla. Inte heller&lt;br&gt;villkoret om ägandet av programbolag, bör omfattas av denna reaktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare framgår av avsnitt 7.4 föreslår regeringen att felaktiga upp-&lt;br&gt;gifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam skall beriktigas&lt;br&gt;och att detsamma bör ske om sådana uppgifter förekommit i ett TV-program&lt;br&gt;som sänts genom tråd. Något absolut krav på att beriktigande skall ske vid&lt;br&gt;trådsändningar föreslås alltså inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppfylla artikel 23 i TV-direktivet om beriktigande infördes en&lt;br&gt;bestämmelse i lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram&lt;br&gt;till allmänheten om att det åligger programbolaget att &amp;quot;på lämpligt sätt&amp;quot;&lt;br&gt;offentliggöra Granskningsnämndens fällande beslut avseende beriktigande.&lt;br&gt;Bestämmelsen kompletterades efter förslag av Lagrådet med förtydligandet att&lt;br&gt;föreläggandet inte får innebära att offentliggörandet måste ske i ett program&lt;br&gt;som företaget sänder (27 § satellitlagen). Eftersom det står programföretaget&lt;br&gt;fritt att välja i vilken form företaget vill ge redogörelsen offentlighet inkräktar&lt;br&gt;satellitlagens bestämmelse inte på utgivarens ensamrätt att bestämma över&lt;br&gt;innehållet i sändningen (4 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen). Föreläggandet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får förenas med vite. Regeringen konstaterade i lagstiftningsärendet att det av&lt;br&gt;reglerna för god publicistisk sed följer att ett tillrättaläggande skall publiceras&lt;br&gt;så att det har den åsyftade effekten och vidare att offentliggörandet skall ske&lt;br&gt;på ett sådant sätt att dess spridning står i rimlig proportion till den spridning&lt;br&gt;som den felaktiga uppgiften hade och att det har en geografisk anknytning till&lt;br&gt;det kränkta subjektet (prop. 1992/93:75 s. 30 och 55). Regeringen har allt-&lt;br&gt;jämt denna uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet kritiserade denna lösning och ifrågasatte om inte yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen borde ändras så att det blev möjligt för dåvarande Kabelnämnden&lt;br&gt;att besluta att ett beriktigande skulle ske i ett program som företaget sände. En&lt;br&gt;sådan ordning ansågs också vara mer i TV-direktivets anda (a. prop. s. 31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den osäkerhet som kan finnas i fråga om bestämmelsen uppfyller TV-&lt;br&gt;direktivet utgör, enligt regeringens uppfattning, inte ett tillräckligt skäl för en&lt;br&gt;grundlagsändring med hänsyn till de betänkligheter och problem en sådan&lt;br&gt;skulle vålla (se avsnitt 7.4). Det kan nämnas att Europeiska kommissionen&lt;br&gt;tillskrivit regeringen den 18 oktober 1995 angående införlivandet av TV-&lt;br&gt;direktivet. Någon kritik mot införandet i den delen har därvid inte framförts.&lt;br&gt;Vidare torde det rent inhemska behovet av en sådan reglering inte vara särskilt&lt;br&gt;stort. Som regeringen redan konstaterat följer det nämligen av reglerna för&lt;br&gt;god publicistisk sed att ett tillrättaläggande skall publiceras så att det har den&lt;br&gt;åsyftade effekten. Ett sådant frivilligt tillrättaläggande har förmodligen också&lt;br&gt;större effekt än ett som den sändande tvingats införa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfattningsvis, i likhet med Radiolagsutredningen,&lt;br&gt;att det inte finns något behov av att införa en rätt till beriktigande i det egna&lt;br&gt;mediet. De grundläggande principerna i 3 kap. 4 § och 4 kap. 3 § YGL om&lt;br&gt;det redaktionella oberoendet och utgivarens ensamrätt bör således inte in-&lt;br&gt;skränkas. TV-direktivet, liksom Sveriges införlivande av detta, ses för när-&lt;br&gt;varande över. Om denna översyn leder till motsatt resultat bör naturligtvis&lt;br&gt;denna ståndpunkt omprövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att en bestämmelse om offentliggörande av nämnds&lt;br&gt;fällande beslut, motsvarande den som nu finns i satellitlagen, skall tas in i den&lt;br&gt;nya lagen. Bestämmelsen bör gälla för innehållet i de sändningar som sker på&lt;br&gt;annat sätt än genom tråd och omfatta nu angivna villkor och den föreslagna&lt;br&gt;bestämmelsen om beriktiganden. Ett föreläggande om offentliggörande bör, i&lt;br&gt;likhet med vad som nu är fallet i satellitlagen, kunna förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Återkallelse av sändningstillstånd&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;12.1 Sändningstillstånd får bara återkallas om det inte&lt;br&gt;framstår som en alltför ingripande åtgärd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd skall återkallas på begäran av till-&lt;br&gt;ståndshavaren. Tillstånd får återkallas vid brott mot lagen eller till-&lt;br&gt;ståndsvillkoren, om det inte framstår som en alltför ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Göteborgs Universitet, Föreningen för svensk forskning&lt;br&gt;om medier och kommunikation och Föreningen Kristna radionätet kritiserar&lt;br&gt;utredningens förslag att återkallelse av tillstånd endast får meddelas &amp;quot;om det&lt;br&gt;framstår som en inte alltför ingripande åtgärd&amp;quot;. Göteborgs Universitet anser&lt;br&gt;att formuleringen är oklar medan de övriga två remissinstanserna anser att en&lt;br&gt;återkallelse alltid är en ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Återkallelse av sändningstillstånd är&lt;br&gt;ett undantag från de principer som i allmänhet tillämpas på det yttrandefrihets-&lt;br&gt;rättsliga området. Genom sanktionen inskränks nämligen yttrandefriheten rent&lt;br&gt;faktiskt. Utgångspunkten bör därför vara att den som fått sändningstillstånd&lt;br&gt;också skall få bedriva sändningsverksamhet under hela tillståndstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen för svensk forskning om medier och kommunikation och&lt;br&gt;Föreningen Kristna radionätet har ifrågasatt om det någonsin är berättigat att&lt;br&gt;återkalla sändningstillstånd med hänsyn till det avsevärda ingrepp i yttrande-&lt;br&gt;friheten det utgör. Övriga remissinstanser som uttalat sig i frågan är dock ense&lt;br&gt;med utredningen om att det trots allt inte kan undvikas att vissa om-&lt;br&gt;ständigheter bör kunna föranleda att återkallelse får ske. Utgångspunkten bör&lt;br&gt;dock alltid vara att en sådan ingripande reaktion som återkallelse inte bör&lt;br&gt;tillgripas förrän det finns mycket starka skäl härför. Göteborgs Universitet&lt;br&gt;anser inte att detta uttryckts tillräckligt tydligt i utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att återkallelse av sändningstillstånd - sedan&lt;br&gt;själva gärningen konstaterats - endast får ske &amp;quot;om det inte framstår som en&lt;br&gt;alltför ingripande åtgärd&amp;quot;. Formuleringen finns redan i lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120) där det sägs att återkallelse får ske på grund av att tillstånds-&lt;br&gt;havaren förvärvat mer än ett lokalradiotillstånd under förutsättning att åter-&lt;br&gt;kallelsen inte framstår som en alltför ingripande åtgärd (29 § andra stycket).&lt;br&gt;En annan formulering, som uttrycker samma sak, finns i lagen (1991:2027)&lt;br&gt;om kabelsändningar till allmänheten. Där sägs att &amp;quot;Sändningsförbud får&lt;br&gt;meddelas endast om det med hänsyn till gärningarnas art och sändningarnas&lt;br&gt;karaktär är godtagbart från yttrande- och informationssynpunkt&amp;quot; (16 § andra&lt;br&gt;stycket). Båda formuleringarna grundar sig på den s.k. instruktionen i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen (1 kap. 4 §) och yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.&lt;br&gt;5 §). 1 yttrandefrihetsgrundlagen anges att den som skall döma över missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten eller på annat sätt vaka över att denna grundlag efterlevs&lt;br&gt;bör betänka att yttrandefriheten är en grundval för ett fritt samhällsskick samt&lt;br&gt;att han alltid bör uppmärksamma syftet mera än framställningssättet. Om han&lt;br&gt;är tveksam, bör han hellre fria än falla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen gäller alltid. Detsamma gäller den&lt;br&gt;s.k. proportionalitetsprincipen i 2 kap. 12 § andra stycket regeringsformen&lt;br&gt;enligt vilken begränsning i yttrandefriheten aldrig får gå utöver vad som är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den. En bestämmelse&lt;br&gt;av det slag som nu diskuteras tillför således-knappast något nytt. Den kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock ses som en precisering. En motsvarighet bör därför finnas i radio- och&lt;br&gt;TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har påpekat att det i vissa fall kan tänkas att den som har tillstånd&lt;br&gt;att sända program har ett intresse av att själv kunna utverka en återkallelse av&lt;br&gt;tillståndet. Till förebyggande av tvekan av om tillståndshavaren har en sådan&lt;br&gt;rätt i enlighet med vanliga principer har Lagrådet föreslagit att det i lagtexten&lt;br&gt;uttryckligen anges att sändningstillstånd skall återkallas på begäran av&lt;br&gt;tillståndshavaren. Regeringen ansluter sig till Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.2 Återkallelse av tillstånd som meddelats av regeringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förslag: Tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om till-&lt;br&gt;ståndshavaren väsentligen brutit mot radio- och TV-lagen eller mot&lt;br&gt;villkor som förenats med tillståndet eller om tillståndshavaren förvärvat&lt;br&gt;ytterligare ett tillstånd. Återkallelsen skall då avse det senare tillståndet.&lt;br&gt;Har ett tillstånd meddelats trots att villkoren för att få tillstånd inte har&lt;br&gt;varit uppfyllda, får tillståndet återkallas endast om beslutet påverkats av&lt;br&gt;felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om återkallelse får tas upp först efter anmälan av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beror återkallelsen på missbruk av yttrandefriheten skall frågan på&lt;br&gt;talan av Justitiekanslern prövas av allmän domstol under medverkan av&lt;br&gt;en jury. Juryn prövar då frågan om återkallelse. Tillstånd får i övriga&lt;br&gt;fall återkallas av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer huvudsakligen med&lt;br&gt;regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. TV4 AB anser dock att den föreslagna lösningen om änd-&lt;br&gt;ring av formerna för återkallelse av tillstånd är en dramatisk försämring för&lt;br&gt;programföretagen ur rättssäkerhetssynpunkt. Nuvarande regler säkerställer&lt;br&gt;nämligen att programföretag, som enligt regeringens mening agerar på ett&lt;br&gt;sådant sätt att uppsägning av avtalet kan övervägas, genom anmodan om&lt;br&gt;rättelse informeras om att en allvarlig överträdelse enligt regeringens mening&lt;br&gt;har ägt rum. TV4 har ingen erinran mot att prövningen av ett påstått avtals-&lt;br&gt;brott från programföretagets sida eller andra omständigheter som kan leda till&lt;br&gt;återkallelse av tillståndet sker offentligt. TV4 kan däremot inte finna att det i&lt;br&gt;övrigt finns skäl att frångå den nuvarande ordningen. Justitiekanslern (JK)&lt;br&gt;ställer sig tveksam till förslaget att JK - efter anmälan av regeringen - skall få&lt;br&gt;möjlighet att föra talan om återkallelse av sådana sändningstillstånd som&lt;br&gt;meddelats av regeringen på grund av missbruk av yttrandefriheten. Några&lt;br&gt;närmare skäl för förslaget i denna del har enligt JK inte redovisats i betänkan-&lt;br&gt;det. Stockholms tingsrätt konstaterar att förslaget innebär att juryn har att&lt;br&gt;besvara - inte, såsom i den traditionella tryckfrihets- eller yttrandefrihets-&lt;br&gt;rättegången, bara frågor om rättsfakta - utan även frågor om rättsföljd. Ytter-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1995J96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligare klarlägganden på denna punkt bör enligt tingsrättens mening komma till&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om det förekommit väsentliga brott&lt;br&gt;mot radiolagen (1966:755) eller avtalen får staten efter ett skiljeförfarande&lt;br&gt;säga upp avtalet. Av avtalet med TV4 framgår dessutom att skiljeförfarandet&lt;br&gt;får inledas först sedan TV4 skriftligen anmodats att vidta rättelse och någon&lt;br&gt;sådan rättelse inte vidtagits inom skälig tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som nu gäller bör väsentliga brott mot bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen eller mot tillståndsvillkoren kunna resultera i en återkallelse av rege-&lt;br&gt;ringens sändningstillstånd. Att avvikelsen skall vara väsentlig tar sikte på&lt;br&gt;såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen eller villkoret. Som&lt;br&gt;framgår av avsnitt 6.4 och 6.5 föreslås att bestämmelser som har med till-&lt;br&gt;ståndens bestånd att göra anges i lag. En konsekvens av detta blir att skilje-&lt;br&gt;förfarandet, som hör avtalskonstruktionen till, bör frångås. Ett annat skäl till&lt;br&gt;att frångå skiljeförfarandet är att allmänheten bör ha insyn i frågor som angår&lt;br&gt;tillståndets eventuella bestånd. Sådana frågor bör därför prövas av myndig-&lt;br&gt;heter och av domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV4 anser att förslaget är en oacceptabel dramatisk försämring av rättsä-&lt;br&gt;kerheten. Den nuvarande ordningen bör därför enligt TV4 gälla även i&lt;br&gt;fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att stor försiktighet bör gälla vid återkallelse av tillstånd&lt;br&gt;som meddelats av regeringen. Regeringen har därför föreslagit att återkallelse&lt;br&gt;endast skall få ske under förutsättning att detta inte framstår som en alltför&lt;br&gt;ingripande åtgärd (avsnitt 12.1). Ett ytterligare villkor för återkallelse bör&lt;br&gt;även i fortsättningen vara att tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen. Att&lt;br&gt;därutöver införa en rättelsemöjlighet finner regeringen inte behövligt. Det kan&lt;br&gt;nämnas att någon motsvarande rättelsemöjlighet inte finns i statens avtal med&lt;br&gt;Sveriges Television, Sveriges Radio och Sveriges Utbildningsradio, vilket&lt;br&gt;inte innebär att sådana tillstånd är lättare att återkalla än avtalet med TV4. Till&lt;br&gt;detta kommer att företagen i praktiken kommer att ha haft möjlighet till&lt;br&gt;rättelse. Det torde knappast bli aktuellt att inleda ett förfarande om återkallelse&lt;br&gt;om inte dessförinnan andra sanktionsmöjligheter - främst avgift - använts&lt;br&gt;men överträdelsen ändå fortgår. Något särskilt krav om att företaget först&lt;br&gt;skall ha fått tillfälle till rättelse är därför enligt regeringens uppfattning inte&lt;br&gt;behövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vad som framgår av avsnitt 6.3 skall den som redan har fått ett till-&lt;br&gt;stånd av regeringen inte kunna få ytterligare ett sådant. Det är emellertid av&lt;br&gt;vikt att motverka otillåtna nätverksbildningar och andra former av dominans&lt;br&gt;inte bara vid tillståndstillfället utan också under hela tillståndstiden. Enligt&lt;br&gt;lokalradiolagen (1993:120), där en motsvarande bestämmelse redan finns,&lt;br&gt;kan därför återkallelse ske om tillståndshavaren under tillståndstiden direkt&lt;br&gt;eller indirekt förvärvar ytterligare ett tillstånd. Det eller de tillstånd som har&lt;br&gt;meddelats efter det första tillståndet skall då återkallas (28 § andra stycket).&lt;br&gt;Om behörighetsbristen redan fanns när tillståndet meddelades får återkallelse&lt;br&gt;endast ske om tillståndsbeslutet påverkats av felaktiga eller ofullständiga&lt;br&gt;uppgifter från tillståndsinnehavaren (28 § tredje stycket). Något utrymme för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;återkallelse finns alltså inte i fall där tillståndsmyndigheten har ändrat sig och Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;vill återkalla tillståndet men där varken vilseledande eller nya omständigheter&lt;br&gt;har förekommit (se bet. 1992/93:KU 15 s. 22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu gäller enligt lokalradiolagen bör även gälla för återkallelse av&lt;br&gt;tillstånd som meddelats av regeringen. En bestämmelse om detta bör införas i&lt;br&gt;den nya radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är regeringen som meddelar tillstånd bör det också ankomma&lt;br&gt;på regeringen att ta initiativet till en eventuell återkallelse av detta. Regeringen&lt;br&gt;bör därför anmäla frågan om återkallelse till behörig myndighet. Myndigheten&lt;br&gt;har då rätt att göra en självständig bedömning av frågan på samma sätt som&lt;br&gt;när regeringen anmält en tryckt skrift till åtal hos JK (9 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningen har föreslagit att allmän domstol, på talan av JK,&lt;br&gt;skall pröva frågan om återkallelse skall ske på grund av missbruk av ytt-&lt;br&gt;randefriheten. JK har emellertid uttryckt tveksamhet att låta den myndigheten&lt;br&gt;föra talan vid domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten är det&lt;br&gt;JK som skall föra talan i domstol om förbud mot egensändning när ytt-&lt;br&gt;randefriheten missbrukats, t.ex. genom sändningar av pornografiska bilder&lt;br&gt;och ensidigt inriktade våldsskildringar. Likaså avses JK få förelägga vite om&lt;br&gt;ett företag vid upprepade tillfällen sänder våldsframställningar eller porno-&lt;br&gt;grafiska bilder i strid mot radio- och TV-lagen (se avsnitt 11.3). Regeringen&lt;br&gt;anser att samma ordning även bör gälla andra fall som rör ingripanden som&lt;br&gt;har med programmens innehåll att göra. Den situationen skulle kunna uppstå&lt;br&gt;att en och samma våldsskildring prövas vid domstol på talan av först JK&lt;br&gt;angående utdömande av vite och därefter av en annan myndighet angående&lt;br&gt;återkallelse av tillstånd. Utöver att JK är den som handhar sådana frågor finns&lt;br&gt;det också en risk för dubbla processer om en annan ordning skulle väljas.&lt;br&gt;Regeringen anser därför den enda rimliga ordningen vara att JK för talan i&lt;br&gt;sådana återkallelsefrågor. Det torde dock ytterst sällan bli aktuellt att föra en&lt;br&gt;sådan talan. Radiolagsutredningen har föreslagit att talan skall föras av JK om&lt;br&gt;det är fråga om missbruk av yttrandefriheten och att i inga fall prövningen&lt;br&gt;skall ankomma på Radio- och TV-verket. Då det ej är helt otvetydigt vad som&lt;br&gt;skall anses vara missbruk av yttrandefriheten och det framstår som olämpligt&lt;br&gt;att regeringen skall avgöra detta i det enskilda fallet föreslår regeringen att det&lt;br&gt;i lagen direkt anges vilka överträdelser som skall medföra att talan skall föras&lt;br&gt;av JK. Utgångspunkten bör givitvis vara att det skall vara fråga om över-&lt;br&gt;trädelser som typiskt sett är att hänföra till missbruk av yttrandefriheten.&lt;br&gt;Överträdelser av reklambestämmelsema bör inte föras dit. I dessa fall liksom&lt;br&gt;när det är fråga om överträdelser som ej har med missbruk av yttrandefriheten&lt;br&gt;att göra bör prövningen ankomma på Radio- och TV-verket. Regeringen&lt;br&gt;återkommer till frågan i författningskommentaren (avsnitt 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om återkallelse bör föras i enlighet med bestämmelserna om ytt-&lt;br&gt;randefrihetsmål, dvs. i tingsrätt under eventuell medverkan av jury (jfr 3 kap.&lt;br&gt;4 § andra stycket yttrandefrihetsgrundlagen). Lagrådet uttalade i ärendet om&lt;br&gt;kabellagen att juryn skall pröva frågan om bifall eller avslag på Justitie-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kanslerns framställning (KU 1985/86:7 s. 44). Juryn skall alltså pröva frågan&lt;br&gt;om återkallelse. Samma ordning bör gälla i de nu föreliggande fallen. Detta&lt;br&gt;innebär att om minst sex av de nio jurymännen är ense om att återkallelse skall&lt;br&gt;ske skall också rätten pröva denna fråga. I annat fall skall JK:s framställning&lt;br&gt;ogillas. Detta överensstämmer med vad som sägs om juryprövningen i&lt;br&gt;12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall Radio- och TV-verket får besluta om återkallelse av tillstånd anser&lt;br&gt;regeringen att verket skall inhämta Granskningsnämndens yttrande om över-&lt;br&gt;trädelsen rör villkor eller bestämmelser som nämnden har tillsynen över.&lt;br&gt;Anser inte Granskningsnämnden att överträdelsen är väsentlig bör någon&lt;br&gt;återkallelse inte få ske. Detta bör komma till uttryck i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.3 Återkallelse av närradio- och lokalradiotillstånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillstånd att sända närradio och lokalradio får&lt;br&gt;återkallas på grunder som inte har med programinnehållet att göra,&lt;br&gt;enligt i huvudsak samma principer som nu. Återkallelse på grund av att&lt;br&gt;utgivare saknas skall dock inte längre få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får bestämma en tid av högst ett år inom&lt;br&gt;vilken tillståndshavaren inte får erhålla nytt närradiotillstånd. Någon&lt;br&gt;motsvarande regel föreslås inte för lokalradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Radio- och TV-verket är tveksam till utredningens förslag&lt;br&gt;att ta bort möjligheten att återkalla sändningstillstånd för närradio på grund av&lt;br&gt;att tillståndshavaren inte anmält utgivare (13 § 2 närradiolagen). Verket anser&lt;br&gt;att det föreligger en risk att föreningarna inte finner skäl att anmäla någon&lt;br&gt;utgivare om de dels inte behöver göra det i samband med tillståndsansökan&lt;br&gt;(jfr 5 § närradiolagen), dels inte heller riskerar att sändningstillståndet återkal-&lt;br&gt;las. Detsamma gäller för lokalradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågan hur den framtida lokal- och&lt;br&gt;närradion skall regleras utreds som tidigare nämnts för närvarande av Lokal-&lt;br&gt;och närradiokommittén. Några sakliga ändringar bör därför inte nu göras,&lt;br&gt;dock med ett undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 § 2 närradiolagen (1982:459) och 28 § första stycket 3 lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120) kan återkallelse ske om tillståndshavaren sänder när-&lt;br&gt;radio trots att det inte finns utgivare eller trots att anmälan om utgivare eller&lt;br&gt;ställföreträdare inte har gjorts. Utredningen, som anser att det är tillräckligt att&lt;br&gt;straff enligt lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens&lt;br&gt;och yttrandefrihetsgrundlagens områden kan utgå, föreslår att denna om-&lt;br&gt;ständighet inte längre skall vara en grund för återkallelse. Radio- och TV-&lt;br&gt;verket är tveksam till detta förslag på grund av att det då föreligger en risk att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreningarna inte finner skäl att anmäla någon utgivare alls. Som framgår av&lt;br&gt;avsnitt 6.3 anser regeringen att närradiotillstånd inte heller i fortsättningen&lt;br&gt;skall få ges förrän föreningarna anmält ansvarig utgivare. Möjligen bör det-&lt;br&gt;samma gälla för sökanden av lokalradiotillstånd. Detta bör dock närmare&lt;br&gt;övervägas av den särskilda kommittén. Regeringen anser att det är mindre&lt;br&gt;tillfredsställande att frånvaro av ansvarig utgivare skall kunna leda till såväl&lt;br&gt;straff som återkallelse. Regeringen ansluter sig därför till vad utredningen fö-&lt;br&gt;reslagit.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.4 Återkallelse av närradiotillstånd på grund av allvarligt&lt;br&gt;yttrandefrihetsmissbruk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Närradiotillstånd får även i fortsättningen&lt;br&gt;återkallas om allvarligt yttrandefrihetsmissbruk förekommit. Den be-&lt;br&gt;slutande myndigheten får bestämma en tid av högst ett år, eller om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl högst fem år, inom vilken tillståndshavaren inte&lt;br&gt;får ges nytt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran. Riksåklagaren anser att det är inkonsekvent och en brist att&lt;br&gt;man inte kan ingripa med återkallelse vid yttrandefrihetsbrott i lokalradion&lt;br&gt;medan detta är möjligt såvitt avser närradion. Justitiekanslern (JK) har inte&lt;br&gt;någon erinran emot att nu gällande möjlighet att återkalla ett närradiotillstånd&lt;br&gt;på grund av allvarlig yttrandefrihetsmissbruk förblir oförändrad i den nya la-&lt;br&gt;gen. JK konstaterar att förslaget innebär att tillstånd som meddelats av rege-&lt;br&gt;ringen. liksom tillstånd att bedriva närradioverksamhet skall kunna återkallas&lt;br&gt;på grund av missbruk av yttrandefriheten, medan sådan möjlighet inte tycks&lt;br&gt;föreligga beträffande tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Riksdagen har beslutat (rskr.&lt;br&gt;1992/93:168) att det skall finnas möjlighet för domstol att, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl, återkalla ett närradiotillstånd under högst fem år om program&lt;br&gt;innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk av yttran-&lt;br&gt;defriheten (16 § närradiolagen [1982:459]). Några remissinstanser ifrågasatte&lt;br&gt;då om inte en motsvarande regel borde gälla även för lokalradion. Även&lt;br&gt;Lagrådet efterlyste en sådan regel. Regeringen ansåg dock inte detta behövligt&lt;br&gt;med hänsyn till att närradion och lokalradion torde ha olika syften. Enligt&lt;br&gt;regeringen fick frågan övervägas på nytt om utvecklingen gick i en annan&lt;br&gt;riktning och om det skulle finnas behov av en sådan regel (prop. 1992/93:70&lt;br&gt;s. 40).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regleringen har återigen utsatts för kritik. Vad som kan konstateras är att&lt;br&gt;lokalradion huvudsakligen kommit att bli en musikradio. Något missbruk av&lt;br&gt;yttrandefriheten har inte heller förekommit i lokalradion. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och till att en kommitté för närvarande utreder hur den framtida lokal- och Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;närradion skall regleras föreslår regeringen inte några förändringar av vad&lt;br&gt;som nu gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om yttrandefrihetsbrott handläggs i enlighet med de särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om förfarandet som finns i bl.a. yttrandefrihetsgrundlagen. Sådana&lt;br&gt;mål prövas under medverkan av jury, såvida inte båda parter har förklarat sig&lt;br&gt;avstå från detta. Det finns inte några bestämmelser i närradiolagen som anger&lt;br&gt;vad juryn skall pröva. Enligt vad som närmare framgår av föregående avsnitt&lt;br&gt;bör juryns prövning avse frågan om återkallelse skall ske. Detta bör framgå&lt;br&gt;av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;12.5 Återkallelse av förordnande som lokalt&lt;br&gt;kabelsändarföretag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Radio- och TV-verket får återkalla ett förord-&lt;br&gt;nande som lokalt kabelsändarföretag om någon sändningsverksamhet&lt;br&gt;inte förekommit eller om sådan verksamhet endast förekommit i obe-&lt;br&gt;tydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar utredningens för-&lt;br&gt;slag utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det förekommer att lokala kabel-&lt;br&gt;sändarföretag inte utnyttjar den kanal som företaget fått sig tilldelad enligt&lt;br&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten. Enligt nu gällande&lt;br&gt;regler kan Radio- och TV-verket först efter förordnandetidens utgång, dvs.&lt;br&gt;efter tre år, vägra att förnya förordnandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kabelsändarföretaget inte bedriver någon sändningsverksamhet eller&lt;br&gt;endast bedriver sådan verksamhet i obetydlig omfattning bör något annat&lt;br&gt;kabelsändarföretag, eller kanske kabeloperatören själv, ges möjlighet att be-&lt;br&gt;driva sändningar i dess ställe. Denna möjlighet bör finnas även om tiden för&lt;br&gt;förordnandet inte löpt ut. Radio- och TV-verket bör därför ges möjlighet&lt;br&gt;att, om nu nämnda omständigheter föreligger, återkalla ett förordnande som&lt;br&gt;lokalt kabelsändarföretag efter en viss tid, lämpligen tre månader. Mot-&lt;br&gt;svarande återkallelsegrund finns i närradiolagen (1982:459), lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120) och i lagen (1993:599) om radiokommunikation. Viss ledning av&lt;br&gt;vad som menas med obetydlig omfattning kan hämtas från lokalradioproposi-&lt;br&gt;tionen (prop. 1992/93:70 s. 52 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Instansordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den första domstolsprövningen av mål enligt&lt;br&gt;den nya radio- och TV-lagen skall göras i länsrätt i stället för&lt;br&gt;kammarrätt. Bestämmelserna om tvåpartsprocess i förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagen (1971:291) skall därvid gälla. Om en enskild överklagar ett beslut&lt;br&gt;blir den myndighet som först beslutade i saken den enskildes motpart.&lt;br&gt;Även den beslutande myndigheten får därigenom rätt att överklaga&lt;br&gt;länsrättens dom. För prövning i kammarrätt krävs prövningstillstånd&lt;br&gt;utom såvitt avser påförande av särskild avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radiolagsutredningens förslag innebär att någon förändring av nu&lt;br&gt;gällande överklagandebestämmelser inte görs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kammarrätten i Stockholm och Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län anser att den första domstolsprövningen av mål enligt den nya&lt;br&gt;radio- och TV-lagen skall ske i länsrätt i stället för kammarrätt. Länsrätten&lt;br&gt;förordar att alla ansökningar och överklaganden skall göras till länsrätten i det&lt;br&gt;län där beslutsmyndigheterna finns. Länsrätten och Radio- och TV-verket&lt;br&gt;anser att bestämmelserna om tvåpartsprocess i förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) bör gälla för nu aktuella mål.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande prövas radiorättsliga mål huvudsakligen av kammarrätten.&lt;br&gt;Mål enligt lagen (1993:599) om radiokommunikation prövas däremot av läns-&lt;br&gt;rätten. Mål om utdömande av vite prövas också vanligtvis av länsrätten.&lt;br&gt;Radiolagsutredningen har i avvaktan på resultatet av bl.a. Domstolsutred-&lt;br&gt;ningens förslag förordat att radiorättsliga mål även i fortsättningen bör få&lt;br&gt;överklagas direkt till kammarrätten. Mål om utdömande av avgift bör enligt&lt;br&gt;utredningen däremot prövas i länsrätt. Enligt utredningen bör även de senare&lt;br&gt;målen bli föremål för prövning i minst två instanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen avlämnade i januari 1992 betänkandet Domstolarna&lt;br&gt;inför 2000-talet - Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106).&lt;br&gt;Utredningens förslag har successivt genomförts. Lagändringarna innebär&lt;br&gt;bl.a. att länsrätt givits en allmän behörighet att pröva mål som första dom-&lt;br&gt;stolsinstans. att det i princip krävs prövningstillstånd för de till länsrätt&lt;br&gt;nedflyttade måltyperna samt att en obligatorisk tvåpartsprocess införs i för-&lt;br&gt;valtningsprocessen, där det allmänna företräds av den myndighet som först&lt;br&gt;beslutade i saken (se t.ex. prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24, rskr.&lt;br&gt;1993/94:319. prop. 1992/93:210, bet. 1993/94:JuUl, rskr. 1993/94:1, SFS&lt;br&gt;1993:1619. prop. 1992/93:185, bet. 1992/93:SoU26, rskr. 1992/93:356,&lt;br&gt;SFS 1993:581, prop. 1994/95:27, bet. 1994'/95:JuU6, rskr. 1994/95:165&lt;br&gt;samt prop. 1995/96:22. bet. 1995/96:JuU7, rskr. 95/96:55).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsdomstol eller allmän domstol?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten bör vara att likartade mål skall handläggas i en enhetlig&lt;br&gt;instansordning. En enhetlig ordning är, som Radiolagsutredningen påpekar,&lt;br&gt;inte bara till fördel för klaganden utan en sådan torde även gynna prejudikat-&lt;br&gt;bildningen. rättssäkerheten och medföra processekonomiska fördelar. Radio-&lt;br&gt;lagsutredningen har därför närmast lutat åt att förlägga processen i allmän&lt;br&gt;domstol och inte som nu i förvaltningsdomstol. Enligt utredningen är det en&lt;br&gt;fördel om konkurrensskadeavgiften och marknadsstörningsavgiften prövas i&lt;br&gt;samma slutinstans som den nu föreslagna särskilda avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny marknadsföringslag (1995:450) har nu trätt i kraft. Enligt den nya&lt;br&gt;lagen skall prövningen av marknadsföringsmål ske i Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;som första instans och Marknadsdomstolen som andra och sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner det inte lämpligt att denna ordning skall gälla inom&lt;br&gt;radiorätten. Detta skulle nämligen innebära att även mål om t.ex. åsiktsreklam&lt;br&gt;och reklamvolym skulle kunna prövas av Marknadsdomstolen. Tankegången&lt;br&gt;har inte heller lett till något större gensvar bland remissinstanserna. Rege-&lt;br&gt;ringen anser att radiorättsliga mål även i fortsättningen bör prövas av förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrätt eller kammarrätt?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl Kammarrätten i Stockholm som Länsrätten i Stockholms län har&lt;br&gt;förordat att prövningen i första instans skall ske i länsrätten. Detta överens-&lt;br&gt;stämmer också med den utveckling som ägt rum sedan Domstolsutredningen&lt;br&gt;avlämnade sitt betänkande i januari 1992 (SOU 1991:106). Målsättningen har&lt;br&gt;varit att tyngpunkten i rättskipningen skall ligga i första instans, dvs. i&lt;br&gt;tingsrätt respektive länsrätt. Principen kan sägas vara så gott som helt genom-&lt;br&gt;förd vid de allmänna domstolarna. Detsamma kan även sägas gälla förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarna. Fr.o.m. den 1 maj 1996 kommer ytterligare ett stort antal&lt;br&gt;mål att vara överflyttade från kammarrätt till länsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening har inte de radiorättsliga målen några särdrag&lt;br&gt;som motiverar att avsteg görs från huvudprincipen att den första domstols-&lt;br&gt;prövningen skall ligga i länsrätt. Det förhållandet att vissa måltyper före-&lt;br&gt;kommer i begränsad omfattning utgör inget skäl mot att flytta ned målen&lt;br&gt;eftersom inte heller kammarättema kan anses ha upparbetat någon särskilt&lt;br&gt;kompetens inom dessa områden. Däremot kan argumentet att antalet mål kan&lt;br&gt;förväntas bli begränsat samt att de dessutom är tämligen speciella till sitt&lt;br&gt;innehåll vara skäl för att förlägga prövningen till en och samma länsrätt.&lt;br&gt;Eftersom samtliga beslutsmyndigheter ligger i Stockholms län innebär detta&lt;br&gt;automatiskt att prövningen kommer att ske vid Länsrätten i Sockholms län.&lt;br&gt;Det är mot denna bakgrund naturligt att koncentrera mål om påförande av&lt;br&gt;särskild avgift till Länsrätten i Stockholms län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår sammanfattningsvis att de radiorättsliga mål som nu&lt;br&gt;prövas av kammarrätt i stället prövas av länsrätt som första domstolsinstans.&lt;br&gt;Några avsteg från vad som normalt gäller om behörig länsrätt föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövn ings tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nedflyttningen av de radiorättsliga målen från kammarrätt till&lt;br&gt;länsrätt innebär att instanskedjan förlängs med en domstolsinstans. Innan ett&lt;br&gt;mål anhängiggörs i länsrätt har ärendet redan prövats av en myndighet. De&lt;br&gt;aktuella målen är många gånger av en sådan karaktär att den enskilde ofta har&lt;br&gt;ett starkt intresse av att få ett avgörande inom rimlig tid. Ett system med en&lt;br&gt;obegränsad rätt till prövning i kammarrätt skulle medföra en alltför lång&lt;br&gt;instanskedja för dessa mål samt en risk för en inte obetydlig tidsutdräkt innan&lt;br&gt;ett lagakraftvunnet avgörande föreligger. I likhet med vad som gäller för de&lt;br&gt;måltyper som redan enligt tidigare reformer flyttats ned till länsrätt bör det&lt;br&gt;därför även för nu aktuella måltyper ställas upp ett krav på prövningstillstånd i&lt;br&gt;ledet länsrätt - kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om särskild avgift är en helt ny målgrupp som kan innefatta kompli-&lt;br&gt;cerade ställningstaganden. Regeringen anser mot denna bakgrund att det för&lt;br&gt;närvarande inte finns skäl att införa krav på prövningstillstånd för sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvåpartsprocess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 maj 1996 kommer en obligatorisk tvåpartsprocess att införas i för-&lt;br&gt;val tningsprocessen. Ändringen innebär att det allmänna företräds av den&lt;br&gt;myndighet som först beslutade i saken och att en förvaltningsmyndighet vars&lt;br&gt;beslut ändras av en förvaltningsdomstol som huvudregel skall kunna&lt;br&gt;överklaga domstolens dom (prop. 1995/96:22, bet. 1995/96:JuU7, rskr.&lt;br&gt;1995/96:55). Denna ordning ger ett vidgat utrymme för prejudikatbildning&lt;br&gt;och möjlighet för myndigheterna att få en ändring till stånd när ett domstols-&lt;br&gt;avgörande materiellt sett blivit oriktigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att dessa skäl har bärkraft även i nu aktuella ärenden. En&lt;br&gt;ordning som innebär att all rättsbildning inom nu aktuell målgrupp - när talan&lt;br&gt;bifallits - stannar i länsrätt kan inte anses tillfredsställande. Några särskilda&lt;br&gt;skäl att frångå vad som normalt skall anses gälla mål som prövas i länsrätt&lt;br&gt;som första domstolsinstans finns inte heller. Länsrätten i Stockholms län och&lt;br&gt;Radio- och TV-verket har dessutom förordat en tvåpartsprocess. Med hänsyn&lt;br&gt;härtill anser regeringen att några avsteg från bestämmelserna om tvåparts-&lt;br&gt;process i förvaltningsprocesslagen (1971:291) inte bör göras. Bestämmel-&lt;br&gt;serna om att överklagandet inte behöver kommuniceras med företrädare för&lt;br&gt;det allmänna samt att beslutsmyndigheten får föreläggas att inställa sig vid&lt;br&gt;påföljd att dess utevaro inte utgör hinder för målets vidare handläggning och&lt;br&gt;avgörande kommer därigenom också att gälla för nu aktuella mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Kostnader och ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen medför inga större ändringar i sak. Vissa ytterligare&lt;br&gt;uppgifter tillkommer dock för de tillämpande myndigheterna, närmast Justitie-&lt;br&gt;kanslem. Radio- och TV-verket samt Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;br&gt;Även Konsumentombudsmannen får vissa nya uppgifter. Det är svårt att i&lt;br&gt;förväg uttala sig om detta kommer att kräva att ytterligare resurser tillförs till&lt;br&gt;dessa myndigheter. Regeringen får återkomma i denna fråga när lagen varit i&lt;br&gt;kraft någon tid och konsekvenserna går att överblicka. Skulle det bli aktuellt&lt;br&gt;med en resursförstärkning vid någon eller några av de angivna myndigheterna&lt;br&gt;får regeringen återkomma till riksdagen i en kommande budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär också att en ny sanktion, en särskild avgift, införs.&lt;br&gt;Ärenden om sådana avgifter skall handläggas vid de allmänna förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna. Det kan alltså inte bortses ifrån att detta kommer att medföra att&lt;br&gt;antalet mål ökar. Å andra sidan kommer vitessanktioner att användas i något&lt;br&gt;färre fall än hittills. Det är omöjligt att uttala sig om hur många mål om året det&lt;br&gt;kan bli fråga om men ökningen är med största sannolikhet marginell. Några&lt;br&gt;ytterligare resurser till domstolarna med anledning av detta anser regeringen&lt;br&gt;inte behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu gällande avtalen med public service-bolagen upphör med utgången&lt;br&gt;av år 1996. Regeringen föreslår senare idag att en proposition med förslag om&lt;br&gt;villkor för public service-företagen för perioden den 1 januari 1997 - den 31&lt;br&gt;december 2001 skall överlämnas till riksdagen. I denna proposition har&lt;br&gt;regeringen utgått från förslagen i radio- och TV-lagen. För att koncessions-&lt;br&gt;villkor skall kunna beslutas med stöd av den nya lagen bör denna träda ikraft&lt;br&gt;något före årsskiftet, förslagsvis den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Författningskommentarer&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;15.1 Förslaget till radio- och TV-lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Som anförts i den allmänna motiveringen avsnitt 5.2 är radio en teknisk term&lt;br&gt;som också omfattar TV-sändningar. Ordet används också i denna betydelse i&lt;br&gt;radiolagen (1966:755). Med radio avses alltså sändningar som sker med hjälp&lt;br&gt;av radiovågor som utbreder sig i rymden utan särskild ledare (jfr 1 § radio-&lt;br&gt;lagen). I vanligt språkbruk däremot avses med radio, ljudradio, oavsett om&lt;br&gt;sändningen sker genom radio i teknisk mening eller genom tråd. I den nya&lt;br&gt;lagen används ordet i denna betydelse. Beteckningen Radio- och TV-verket är&lt;br&gt;ett exempel på användning av den senare betydelsen av ordet radio. Då lagen&lt;br&gt;bör ges en benämning som också kan användas i dagligt tal har beteckningen&lt;br&gt;Radio- och TV-lag valts trots att termen radio inte används i själva lagtexten.&lt;br&gt;Något problem vid tillämpningen torde detta inte behöva medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap. Lagens tillämpningsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-&lt;br&gt;program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med&lt;br&gt;tekniska hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt&lt;br&gt;och utan särskild begäran är tillgänglig för vem som helst som vill ta&lt;br&gt;emot den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges lagens tillämpningsområde. Vissa begränsningar av till-&lt;br&gt;lämpningsområdet framgår dock av 2^4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde behandlas utförligt i den allmänna motive-&lt;br&gt;ringen avsnitt 5.2. Lagen är tillämplig på ljudradio- och televisionsprogram&lt;br&gt;som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel. Lagen gäller såväl tillståndspliktig verksamhet som verksamhet som&lt;br&gt;inte kräver tillstånd. Liksom nuvarande lagstiftning förutsätter lagen att den&lt;br&gt;som har tillstånd att bedriva sändningsverksamheten också är den som&lt;br&gt;faktiskt bedriver den. Om tillståndshavaren upplåtit sändningstid åt någon&lt;br&gt;annan är han ändå ansvarig för att reglerna i denna lag följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krävs inget tillstånd ligger ansvaret hos den som bedriver verksamheten.&lt;br&gt;Vem som är den som enligt lagen skall anses bedriva sändningsverksamheten&lt;br&gt;får bedömas med hänsyn till samtliga omständigheter, varvid särskilt bör&lt;br&gt;beaktas var den tekniska och juridiska programkontrollen är belägen och var&lt;br&gt;den dagliga ledningen av verksamheten utövas (jfr prop. 1992/93:75 s. 46).&lt;br&gt;En annan omständighet som kan användas till ledning för bedömningen är&lt;br&gt;registreringen. Myndigheterna bör kunna utgå från att den som låtit registrera&lt;br&gt;sig också är den som bedriver sändningsverksamheten, om inte något annat&lt;br&gt;visas (jfr 2 kap. 4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller också bestämmelser om vidaresändning av program. Med&lt;br&gt;detta avses dels sändning av program som sänds, eller kort tid dessförinnan,&lt;br&gt;sänts av någon annan (se 3 kap. 5 §), dels de skyldigheter en kabeloperatör&lt;br&gt;har. Hans skyldigheter utgörs av vad som brukar kallas &amp;quot;must carry&amp;quot; eller&lt;br&gt;sändningsplikt och anges i 8 kap. 1 §. Dessutom har han en skyldighet att&lt;br&gt;bereda utrymme för sändningar av ett lokalt kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2&lt;br&gt;§. Dessa skyldigheter åvilar var och en som äger eller annars förfogar över en&lt;br&gt;anläggning för trådsändning. Bestämmelser om vidaresändning finns också i&lt;br&gt;8 kap. 4 §. Enligt denna bestämmelse finns skyldighet till viss vidaresändning&lt;br&gt;också för den som sänder med hjälp av radio på höga frekvenser. Lagen&lt;br&gt;innehåller också vissa skyldigheter för satellitentreprenörer. Vad som avses&lt;br&gt;med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3 §. Satellitentreprenörens skyldig-&lt;br&gt;heter motsvarar vad som i dag gäller enligt lagen (1992:1356) om satellit-&lt;br&gt;sändningar av televisionsprogram till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens andra stycke har utformats i huvudsak efter förslag av Lag-&lt;br&gt;rådet. se avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når&lt;br&gt;fler än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om&lt;br&gt;kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler&lt;br&gt;än tio bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §§ gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförs ta stycket anges en begränsning i lagens räckvidd i fråga om tråd-&lt;br&gt;sändningar. Lagen gäller inte för sändningar som inte når fler än 100 bostäder&lt;br&gt;(jfr dock 8 kap. 1 § om sändningsplikt). Betydelsen av detta finns beskriven i&lt;br&gt;avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 4 § lagen (1991:2027) om kabel-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten. De bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen&lt;br&gt;(YGL) som inte får undantas reglerar meddelarfriheten (1 kap. 2 §) och&lt;br&gt;censurförbudet (1 kap. 3 §). Stöd för bestämmelsen finns i 1 kap. 6 § YGL.&lt;br&gt;Se närmare prop. 1991/92:53 s. 35 f. och 55.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över&lt;br&gt;satellit som kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker&lt;br&gt;från en sändare här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från de nu gällande lagarna skall den föreslagna lagen omfatta&lt;br&gt;även satellitsändningar av ljudradioprogram. Bakgrunden till detta anges i&lt;br&gt;avsnitt 5.2. Paragrafen som har satellitlagens regler som förebild har ingen&lt;br&gt;anknytning till EES-området eftersom det inte finns något direktiv på ljud-&lt;br&gt;radiområdet motsvarande EG:s TV-direktiv (se avsnitt 4.2.3). Endast använd-&lt;br&gt;ningen av svensk satellitkapacitet ger inte svensk jurisdiktion. Med hemvist&lt;br&gt;avses liksom i fråga om televisionssändningar detsamma som enligt 10 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande hemvistbegreppet påpekat att också när det gäller&lt;br&gt;att bedöma om en juridisk person har hemvist i Sverige eller ej, det visser-&lt;br&gt;ligen i princip anses avgörande var styrelsen enligt bolagsordning eller andra&lt;br&gt;av den juridiska personen antagna bestämmelser skall ha sitt säte, men såväl i&lt;br&gt;doktrin som i rättspraxis har antagits att man vid denna bedömning kan bortse&lt;br&gt;från fiktiva uppgifter om styrelsens säte även om dessa har registrerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i vad Lagrådet anfört och är medveten om att det är&lt;br&gt;det synsätt som är gällande och att det kan komma att få praktisk betydelse för&lt;br&gt;bedömningen av hemvistet för programföretag som agerar på den svenska&lt;br&gt;marknaden. Jurisdiktionskriterierna i TV-direktivet är för närvarande föremål&lt;br&gt;för översyn. Regeringen kan få anledning att återkomma i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens lydelse har utformats efter förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om&lt;br&gt;sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i&lt;br&gt;Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet&lt;br&gt;som en svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sänd-&lt;br&gt;ningsverksamheten har sitt hemvist i en annan stat som är bunden av&lt;br&gt;avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen överensstämmer med 2 § satellitlagen. Ledning för paragrafens&lt;br&gt;tillämpning kan fås genom prop. 1992/93:75 s. 24 f. och 47. Som anmärkts&lt;br&gt;ovan avses med hemvist detsamma som enligt 10 kap. rättegångsbalken (jfr&lt;br&gt;dock Lagrådets kommentar som har redovisats i anslutning till 3 §). Det är&lt;br&gt;emellertid nödvändigt att de svenska jurisdiktionsreglerna överensstämmer&lt;br&gt;med vad som gäller i övrigt inom EES. Om arbetet med revision av TV-&lt;br&gt;direktivet leder till en precisering av jurisdiktionskriteriema kan denna be-&lt;br&gt;stämmelse behöva ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra föreskrifter än 3 kap. 3 § första stycket 1 avseende villkor&lt;br&gt;om förbud att sända reklam och 7 kap. 11 § om förbud att sända reklam&lt;br&gt;gäller inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med&lt;br&gt;en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;eller lokalradiolagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit&lt;br&gt;registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är en nyhet men har i viss mån en motsvarighet i 3 § satellit-&lt;br&gt;lagen. Det är inte ovanligt att en ljudradiosändning används som bakgrund till&lt;br&gt;en televisionssändning, främst när det sänds endast stillbild eller text i pauser&lt;br&gt;till den ordinarie sändningsverksamheten. Att kräva t.ex. att reklamidentifie-&lt;br&gt;ring skall ske i bild därför att det i bakgrundsljudet förekommer ett reklam-&lt;br&gt;inslag skulle varken vara praktiskt genomförbart eller meningsfullt. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i lagen gäller därför inte för ljud som överensstämmer med en&lt;br&gt;ljudradiosändning som har tillstånd eller för vilken registrering skett. Det är&lt;br&gt;då tillräckligt att den på detta sätt identifierbare sändande ansvarar för&lt;br&gt;ljudradiosändningen. Om det för TV-sändningen enligt lag eller tillståndsvill-&lt;br&gt;kor råder reklamförbud, jfr 7 kap. 11 § och 3 kap. 3 §, gäller dock detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är det lättare att uppfatta hur tillämpningsområdet&lt;br&gt;har avgränsats om paragrafen hänvisar till aktuella lagrum. Regeringen an-&lt;br&gt;sluter sig till bedömningen och utformar paragrafen med en redaktionell&lt;br&gt;ändring i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. Tillstånd och registrering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radiovågor&lt;br&gt;på frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från&lt;br&gt;radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd&lt;br&gt;enligt denna lag eller lokalradiolagen (1993:120). Tillstånd krävs inte&lt;br&gt;heller för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om dygnet&lt;br&gt;från en sådan radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i&lt;br&gt;lagen (1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen avsnitt 6.1 är ett av skälen till att&lt;br&gt;ljudradio- och TV-verksamhet regleras knappheten på tillgängliga frekvenser.&lt;br&gt;För att fördela dessa knappa resurser är det nödvändigt att för vissa sänd-&lt;br&gt;ningar uppställa krav på tillstånd. Detta krav bör emellertid inte gå utöver vad&lt;br&gt;som behövs på grund av knappheten på frekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\ första stycket begränsas därför kravet på tillstånd till sändningar som sker&lt;br&gt;med hjälp av radio på frekvens under 3 GHz. Den närmare motiveringen till&lt;br&gt;gränsdragningen för det tillståndspliktiga området finns i avsnitt 6.1. Sänd-&lt;br&gt;ningar i tråd eller över satellit är fortfarande tillståndsfria.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket begränsas tillståndplikten ytterligare. Förutsättningen för att&lt;br&gt;en sändning av sökbar text-TV skall vara tillståndsfri är dels att den sändare&lt;br&gt;som används för sändningen av sökbar text-TV annars används för någon&lt;br&gt;tillståndspliktig verksamhet, dels att den som bedriver den verksamheten har&lt;br&gt;tillstånd. Etableringsfriheten gäller också sändningar som är särskilt an-&lt;br&gt;passade för syn- eller hörselskadade. Förutsättningarna är desamma som&lt;br&gt;ifråga om sökbar text-TV frånsett att det därutöver krävs att de sänds under&lt;br&gt;högst fyra timmar per dygn. Detta ger utrymme för att radiotidningar sänds&lt;br&gt;utan tillstånd. Om en sådan skall sändas i närradio krävs dock också att&lt;br&gt;tidningsutgivare träffar överenskommelse med en tillståndshavare eller den&lt;br&gt;som är ansvarig för närradiosändaren och på så sätt tilldelas sändningstid. I&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;särskilt anpassad för&amp;quot; ligger att sändningen skall rikta sig särskilt&lt;br&gt;till de syn- eller hörselskadade. Att en sändning sker i ljudradio eller är textad&lt;br&gt;innebär alltså inte automatiskt att den skall anses vara särskilt anpassad för&lt;br&gt;syn- eller hörselskadade. Att den som bedriver tillståndsfri verksamhet skall&lt;br&gt;registrera sig framgår av 2 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket syftar till att erinra om att tillstånd kan krävas&lt;br&gt;för innehav av radiosändare etc. enligt lagen (1993:599) om radiokommu-&lt;br&gt;nikation. Av särskild betydelse är föreskriften i 9 § andra stycket radiokom-&lt;br&gt;munikationslagen enligt vilken tillstånd att inneha och använda radiosändare&lt;br&gt;för sådana utsändningar som förutsätter att sökanden eller någon annan som&lt;br&gt;sökanden utför utsändningsuppdrag åt, fått medgivande enligt annan lag eller&lt;br&gt;enligt bestämmelser meddelade med stöd av annan lag, får meddelas endast&lt;br&gt;om sådant medgivande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att till hela landet eller&lt;br&gt;till utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och&lt;br&gt;TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket&lt;br&gt;enligt lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en be-&lt;br&gt;gränsad tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradio-&lt;br&gt;program som inte är närradio eller lokalradio. Verket får förena ett&lt;br&gt;sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att före-&lt;br&gt;skrifterna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker&lt;br&gt;med stöd av ett sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl får regeringen meddela tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för när-&lt;br&gt;radio eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradio-&lt;br&gt;sändningar meddelas också av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 första sty cket anges i vilka fall tillstånd meddelas av regeringen. Det gäller&lt;br&gt;tillstånd att sända televisionsprogram och att i hela landet eller till utlandet&lt;br&gt;sända ljudradioprogram. Det motsvarar i huvudsak vad som gäller i dag enligt&lt;br&gt;5 § radiolagen. Tillstånd till lokala digitala sändningar enligt femte stycket&lt;br&gt;andra punkten kan dock ske enligt radiolagen idag. Bestämmelsen förutsätter&lt;br&gt;naturligtvis att sändningarna är tillståndspliktiga enligt 1 §. För sändningar i&lt;br&gt;tråd och över satellit krävs inga tillstånd. Bestämmelsen har behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket lämnar Radio- och TV-verket tillstånd att sända när-&lt;br&gt;radio. Av tredje stycket framgår att bestämmelserna om lokalradio tills vidare&lt;br&gt;finns kvar i lokalradiolagen (1993:120, se avsnitt 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får vidare ge tillstånd för tillfälliga sändningar som&lt;br&gt;skall pågå under högst två veckor, se fjärde stycket. Det kan gälla sändningar&lt;br&gt;från evenemang eller provsändningar. De tillfälliga sändningarna kan vara&lt;br&gt;både ljudradio- och televisionssändningar. Normalt saknas anledning att&lt;br&gt;tillämpa bestämmelserna i 6 och 7 kap. om sändningarnas innehåll och om&lt;br&gt;reklam på sådana tillfälliga sändningar. Därför föreskrivs att verket får besluta&lt;br&gt;om undantag från bestämmelserna i dessa båda kapitel. Det kan dock inte&lt;br&gt;uteslutas att det ibland kan vara lämpligt att vissa regler i 6 eller 7 kap.&lt;br&gt;behöver tillämpas också på sådana tillfälliga sändningar, t.ex. bestämmelsen&lt;br&gt;om beriktigande ifråga om sändningar med stor genomslagkraft. Verket får&lt;br&gt;även för de tillfälliga sändningarna enligt bestämmelsen ställa de villkor som&lt;br&gt;anges i 3 kap. 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan enligt femte stycket även i andra fall besluta om tillstånd&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl. Om sådana skäl föreligger bestämmer regeringen&lt;br&gt;själv. Bestämmelsen kan tillämpas om någon i undantagsfall inte kan ges&lt;br&gt;tillstånd till lokalradio- eller närradiosändningar eller om tillstånd kan ges men&lt;br&gt;det redan från början står klart att sökanden inte kan leva upp till reglerna för&lt;br&gt;de sändningsformerna. Bestämmelsen skulle kunna tillämpas t.ex. för att ge&lt;br&gt;en glesbygdssändning dispens från de regler om egenproduktion som upp-&lt;br&gt;ställs i lokalradiolagen eller för att i gränsområdena tillåta att programmaterial&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från en samarbetspartner på andra sidan gränsen sänds i närradio. Ett annat&lt;br&gt;fall där undantagsbestämmelsen kan tillämpas är i krigs- och krigsfaresitua-&lt;br&gt;tioner, se avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då det skall vara fråga om särskilda skäl är bestämmelsens räckvidd be-&lt;br&gt;gränsad till mycket speciella situationer. Det krävs därför att den sökande kan&lt;br&gt;visa starka skäl för att han skall få sända trots att han inte förmår uppfylla de&lt;br&gt;krav som ställs på sändningarna. De sändningar som får tillstånd av rege-&lt;br&gt;ringen är varken närradio eller lokalradio och regeringen kan förena dessa&lt;br&gt;tillstånd med villkor enligt 3 kap. Bestämmelsen har utformats i enlighet med&lt;br&gt;Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I femte stycket finns även en bestämmelse om digitala ljudradiosändningar.&lt;br&gt;Skälet till detta finns redovisat i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte&lt;br&gt;behövs tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sänd-&lt;br&gt;ningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellit-&lt;br&gt;entreprenör) skall anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 anmälan skall anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, firma eller motsvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ställföreträdare för juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. postadress och telefonnummer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya lagen ställs vissa krav i fråga om innehåll, t.ex. i fråga om&lt;br&gt;reklam, även på sådana verksamheter som inte kräver tillstånd. För att under-&lt;br&gt;lätta tillsynen av sådan verksamhet föreskrivs i första stycket en skyldighet till&lt;br&gt;anmälan för registrering. Skyldigheten gäller liksom för närvarande för dem&lt;br&gt;som sänder i satellit och för satellitentreprenörer, dvs. de som för annans&lt;br&gt;räkning bedriver sändningsverksamhet över satellit eller upplåter satellitkapa-&lt;br&gt;citet (jfr 5-9 §§ satellitlagen). Dessutom föreskrivs nu av samma skäl anmäl-&lt;br&gt;ningsplikt för dem som sänder ursprungligt i kabel och andra som bedriver&lt;br&gt;sändningsverksamhet för vilka inga tillstånd krävs, t.ex sändningar för syn-&lt;br&gt;eller hörselskadade enlig 2 kap. 1 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges vilka uppgifter som anmälan skall innehålla. I&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;uppgift om den verksamhet som bedrivs&amp;quot; ryms uppgift om på&lt;br&gt;vilken ort den anmälningsskyldige bedriver kabelsändningar och dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som&lt;br&gt;har tillstånd som avses i 2 § eller som har anmält sig enligt 3 §.&lt;br&gt;Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får&lt;br&gt;endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §. 9 kap. 4-7 §§ samt 22 § andra stycket och 29 § lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger stöd för att upprätta ett dataregister över dem som bedriver&lt;br&gt;tillståndsfri verksamhet enligt lagen eller är satellitentreprenörer. Regler om ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant register finns nu i 5 § satellitlagen. Då det kan innehålla känsliga Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;uppgifter om t.ex. ägarförhållanden bör det även i fortsättningen ha stöd i lag,&lt;br&gt;jfr prop. 1993/94:217 om en reformerad datalag s. 21. Registret får endast&lt;br&gt;innehålla sådana uppgifter som lämnas av de registreringsskyldiga enligt 3 §&lt;br&gt;andra stycket, samt uppgifter om europeiskt programinnehåll, beteckningar&lt;br&gt;och uppgifter om ägarandelar, finansiering och liknande enligt 6 och 9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i anslutning till bestämmelserna om tillståndsvillkor yttrat:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 1-4 §§. I dessa paragrafer anges att regeringen får ställa vissa&lt;br&gt;villkor för sändningstillstånd som meddelas av regeringen. Villkoren avser&lt;br&gt;dels hur sändningsrätten skall utövas, dels innehållet i programmen.&lt;br&gt;Generella bestämmelser om programinnehållet finns i 6 kap. En saklig&lt;br&gt;skillnad mot vad som för närvarande gäller enligt 6 § radiolagen är att&lt;br&gt;kraven på opartiskhet och saklighet inte följer direkt av lagen utan kommer&lt;br&gt;att gälla endast om de föreskrivs som villkor i samband med sändnings-&lt;br&gt;tillståndet. Skälet härtill är enligt lagrådsremissen att krav på opartiskhet&lt;br&gt;och saklighet inte bör gälla för vissa sändningar som regeringen lämnar&lt;br&gt;tillstånd till, t.ex. för reklamsändningar. Detsamma synes kunna bli fallet,&lt;br&gt;om digitala ljudradiosändningar kan komma att tillåtas för t.ex. sändningar&lt;br&gt;av ett programföretag som avser att föra en politisk kampanj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar den i remissen uttryckta uppfattningen att kraven på&lt;br&gt;opartiskhet och saklighet inte kan ställas i alla de fall där regeringen med-&lt;br&gt;delar sändningstillstånd. Det kan synas lämpligt att dessa och liknande icke&lt;br&gt;generella krav på programinnehållet anges i det kapitel som behandlar&lt;br&gt;villkor för att få utöva sändningsrätten. Enligt Lagrådets mening är det&lt;br&gt;dock systematiskt mer tillfredsställande att samtliga bestämmelser som rör&lt;br&gt;programinnehållet, även sådana som inte har generell giltighet, samlas i&lt;br&gt;6 kap. och, i vad gäller reklam och andra annonser, i 7 kap. I 3 kap.&lt;br&gt;kommer då att tas upp endast de villkor som rör utövandet av sändnings-&lt;br&gt;rätten i närmast tekniskt och administrativt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att bestämmelserna i 1 § samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § 9-13 flyttas till 6 kap. samt att vad som sägs i 3 § flyttas till 7 kap. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. bör då göras en hänvisning till de paragrafer som i 6 och 7 kap.&lt;br&gt;behandlar villkor rörande programinnehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i och för sig i att det kan vara en fördel att alla be-&lt;br&gt;stämmelser om sändningarnas innehåll skall samlas i ett kapitel. A andra sidan&lt;br&gt;ligger det klara fördelar i att bestämmelser om vilka villkor som får ställas i&lt;br&gt;sändningar med tillstånd av regeringen finns samlat på ett ställe. Den indel-&lt;br&gt;ning av bestämmelserna som Radiolagsutredningen föreslagit och som rege-&lt;br&gt;ringen anslutit sig till i lagrådsremissen är därför, enligt regeringens mening,&lt;br&gt;att föredra. Härigenom undviks också hänvisningar mellan olika kapitel.&lt;br&gt;Regeringen anser därför inte att det finns tillräckliga skäl att frångå systema-&lt;br&gt;tiken i lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med&lt;br&gt;villkor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och&lt;br&gt;sakligt samt med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och&lt;br&gt;informationsfrihet skall råda i ljudradion och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 och 3 § § samt 4 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket ges regeringen rätt att ställa vissa allmänna villkor på sänd-&lt;br&gt;ningsverksamheten. Bestämmelsen motsvarar 6 § radiolagen första stycket&lt;br&gt;som dock gäller för alla sändningar med tillstånd enligt 5 § radiolagen. Här är&lt;br&gt;det i stället fråga om ett villkor som regeringen får, men inte måste, ställa på&lt;br&gt;verksamheten. Demokratibestämmelsen som enligt 6 § radiolagen får tas in i&lt;br&gt;avtalet anges direkt i radio- och TV-lagen (se 6 kap. 1 §). Bakgrunden till&lt;br&gt;bestämmelsen framgår av avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om reklam tillåts i en sändning som regeringen lämnar tillstånd till, bör&lt;br&gt;villkoret om opartiskhet och saklighet normalt inte gälla för reklamen. Det&lt;br&gt;ankommer på regeringen att bestämma om villkor enligt första stycket skall&lt;br&gt;gälla reklam och program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att de villkor som anges i första stycket inte är&lt;br&gt;de enda villkor som regeringen får förena ett tillstånd med. Regeringen får&lt;br&gt;dessutom ställa upp de villkor som anges i 2-4 §§. Några andra villkor för&lt;br&gt;rätten att sända skall regeringen inte få ställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att regeringen kan ställa villkor för rätt till statsbidrag är en annan sak.&lt;br&gt;Brott mot ett sådant villkor innebär inte annat än att regeringen kan låta bli att&lt;br&gt;betala ut bidraget och företaget kan redan från början avböja utan att det&lt;br&gt;påverkar dess rätt att sända. Se närmare om detta i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända program till hela landet eller till viss del av landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända under en viss minsta tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn-&lt;br&gt;eller hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utforma sändningarna på ett sådant sätt att de blir tillgängliga för&lt;br&gt;funktionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. använda en viss sändningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. använda vissa radiosändare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genom-&lt;br&gt;slagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden&lt;br&gt;för sändning av programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande&lt;br&gt;även i fråga om ljudradion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. sända genmälen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. sända ett mångsidigt programutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten&lt;br&gt;om en myndighet begär det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som&lt;br&gt;är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer&lt;br&gt;överens med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas&lt;br&gt;emot av en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges en rad villkor av ganska olika slag som regeringen får&lt;br&gt;ställa för rätten att sända. I huvudsak återfinns de punkter som räknas upp i&lt;br&gt;avtalen med de nuvarande programföretagen. De kommenteras punkt för&lt;br&gt;punkt nedan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tillståndsbeslutet anges vilken rätt företaget har att sända. Statsmakterna&lt;br&gt;har tidigare ansett att staten bör få ställa krav på att sändningarna når hela eller&lt;br&gt;nästan hela befolkningen. Stöd för ett sådant villkor ges i denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Skyldighet att sända under viss minsta tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillståndet inte säger något annat får programföretaget sända 24 timmar&lt;br&gt;per dygn. I gällande avtal ställs emellertid krav på minsta sändningstid per&lt;br&gt;vecka. Ett sådant villkor får fortfarande ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skyldighet att samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje&lt;br&gt;område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 3 kap. 6 § innebär att det antal kanaler tillståndshavaren får&lt;br&gt;sända i skall anges i tillståndsbeslutet. I avtalen med Sveriges Television AB&lt;br&gt;och Sveriges Radio AB uppställs för närvarande krav på antal kanaler. Denna&lt;br&gt;punkt ger stöd för ett motsvarande krav. Begreppet kanal används inte, se&lt;br&gt;kommentaren till 3 kap. 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade&lt;br&gt;för syn- och hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen .&lt;br&gt;Denna punkt syftar till att ge stöd för krav på att programföretaget distribuerar&lt;br&gt;program det inte självt producerat, i första hand radiotidningar och mot-&lt;br&gt;svarande. Villkoret måste emellertid uttryckas som en allmän skyldighet (jfr 3&lt;br&gt;kap. 4 § YGL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Skyldighet att utforma sändningar på ett sådant sätt att de är tillgängliga&lt;br&gt;för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framstår som självklart att regeringen även i fortsättningen skall kunna&lt;br&gt;kräva att program för syn- och hörselskadade skall sändas. Ett sådant krav&lt;br&gt;har tidigare ansetts rymmas i p. 13 nedan, skyldighet att sända ett mångsidigt&lt;br&gt;programutbud. Det är dock lämpligare att klart ange det krav som kan ställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bemyndigandet ger regeringen rätt att ställa villkor om olika åtgärder för att&lt;br&gt;personer med t.ex. syn- eller hörselnedsättning skall kunna ta del av pro-&lt;br&gt;grammen. Som exempel på sådana villkor kan nämnas skyldighet att texta&lt;br&gt;även svenskspråkiga program. I tillståndsvillkor kan även anges omfattningen&lt;br&gt;av åtgärderna, t.ex. att en viss lägsta andel av programmen skall vara textade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att krav av detta slag får ställas som tillståndsvillkor kan även&lt;br&gt;andra programföretag än de avgiftsfinansierade åläggas skyldighet att göra&lt;br&gt;programmen lättare tillgängliga för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därmed innebär bestämmelsen inte någon skyldighet att sända program&lt;br&gt;som är särskilt avsedda för funktionshindrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. Sky ldighet att bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten ger stöd för ett villkor att bereda utrymme för sändningar som&lt;br&gt;sker med stöd av tillstånd av regeringen, t.ex. Sveriges Utbildningsradios&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. Skyldighet att använda en viss sändningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till detta villkor finns inte för närvarande. Det är&lt;br&gt;emellertid nödvändigt att lämna utrymme för villkor av denna typ om staten&lt;br&gt;skall ha något inflytande på introduktionen av ny teknik, se avsnitt 4.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. Skyldighet att använda vissa radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på att viss sändare skall användas finns i 23 § radiolagen och får&lt;br&gt;uppställas enligt 4 § lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska&lt;br&gt;televisionsprogram. Bestämmelsen i radiolagen har tillkommit för att möj-&lt;br&gt;liggöra att danska sändningar, i avsikt att förbättra mottagningsförhållandena i&lt;br&gt;Danmark, får sändas ut från svensk botten. Det tillstånd som gäller för de&lt;br&gt;finska sändningarna ställer krav på att Nackasändaren används. Sådana krav&lt;br&gt;får fortfarande ställas. Krav på användning av viss sändare kan behöva ställas&lt;br&gt;också med anledning av införandet av ny teknik. I detta villkor ryms också&lt;br&gt;villkor om räckvidd och om att antennen skall riktas på något angivet sätt,&lt;br&gt;t.ex. mot utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. Skyldighet att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda&lt;br&gt;genomslagskraft när det gäller programmens ämnen och utformning samt&lt;br&gt;tiden för sändning av programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna punkt motsvarar 7 § första stycket 4 radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. Skyldighet att iaktta bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om&lt;br&gt;beriktigande även i fråga om ljudradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 6 kap. 3 § första stycket om beriktigande gäller endast för&lt;br&gt;sändningar i televisionen för vilka det finns ett krav på beriktiganderegler i&lt;br&gt;TV-direktivet artikel 23. Regeringen får emellertid enligt 3 kap. 1 § ställa som&lt;br&gt;villkor att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt. En skyldighet att&lt;br&gt;beriktiga felaktigheter är naturlig i fråga om sådana sändningar. Ett sådant&lt;br&gt;villkor uppställs också för närvarande för Sveriges Radio AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. Skyldighet att sända genmälen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB, Sveriges Utbildningsradio&lt;br&gt;AB och TV 4 AB är enligt avtalen skyldiga att sända genmälen (jfr 7 § första&lt;br&gt;stycket 1 radiolagen). Regeringen får ställa sådana villkor även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen med stöd av denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. Skyldighet att i programverksamheten respektera den enskildes&lt;br&gt;privatliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant villkor får nu ställas enligt 7 § första stycket 2 radiolagen och&lt;br&gt;finns också i samtliga avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. Skyldighet att sända ett mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkten motsvarar 7 § första stycket 3 radiolagen. Avtalen ställer en rad&lt;br&gt;krav på programutbudet såsom att sända viss minsta mängd nyheter, barn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program, teater etc. Under denna punkt faller också krav på produktion utan- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;för programföretaget självt. Däremot ryms inte sådana rent organisatoriska&lt;br&gt;frågor som redaktionernas antal eller geografiska placering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. Skyldighet att kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för&lt;br&gt;allmänheten om en myndighet begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 § lokalradiolagen skall meddelanden som är av vikt för all-&lt;br&gt;mänheten sändas i lokalradion i en nödsituation. Detta skall då ske kost-&lt;br&gt;nadsfritt. Ett motsvarande villkor finns i avtalet med TV 4 AB. Enligt 7 §&lt;br&gt;första stycket 5 radiolagen får i avtal mellan regeringen och programföretagen&lt;br&gt;föreskrivas en skyldighet att på begäran av myndighet sända meddelande till&lt;br&gt;allmänheten. Villkoret som regeringen får ställa på de tillståndspliktiga sänd-&lt;br&gt;ningarna bör utformas i en vidare mening än för lokalradion, vilket dock inte&lt;br&gt;hindrar regeringen från att ställa mindre långtgående skyldigheter än vad som&lt;br&gt;är tillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. Skyldighet att till Granskningsnämnden för radio och TV lämna&lt;br&gt;uppgifter som är nödvändiga för nämndens bedömning om sända program&lt;br&gt;står i överensstämmelse med de villkor som har meddelats enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan med stöd av villkorskatalogen ovan ställa en rad krav på&lt;br&gt;utbudet. För att granska efterlevnaden av villkoren kan Granskningsnämnden&lt;br&gt;behöva få tillgång till annat än inspelningsmaterial, t.ex programtablåer, spon-&lt;br&gt;soravtal etc. Gränsen för bestämmelsens tillämpning sätts vid att det skall vara&lt;br&gt;fråga om material för granskning och att uppgifterna skall vara nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. Utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av&lt;br&gt;en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet. Det finns i dag inte&lt;br&gt;något uttryckligt förbud mot att kryptera sändningar som sker med stöd av&lt;br&gt;regeringens tillstånd. Detta är dock underförstått. En sändning av ett public&lt;br&gt;service-bolag bör inte krypteras i avsikt att programföretaget skall kunna ta&lt;br&gt;betalt av publiken. Detta sammanhänger med den begränsade tillgången på&lt;br&gt;frekvensutrymme. Vill programföretaget ta betalt av lyssnare eller tittare får&lt;br&gt;det använda sig av tillståndsfria sändningsformer, dvs. satellit- och tråd-&lt;br&gt;sändningar. Villkoret har utvecklats närmare i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam eller andra annonser, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 §&lt;br&gt;andra stycket och 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att&lt;br&gt;diskriminera annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De villkor som får ställas enligt 2 § avser inte särskilt reklam och andra&lt;br&gt;annonser. Även i fråga om sådana bör bestämda villkor få ställas upp. Ord-&lt;br&gt;ningen liknar den som gäller i dag enligt radiolagen. Således tillåts för när-&lt;br&gt;varande villkor om reklamförbud enligt 7 § radiolagen. Sådana villkor gäller&lt;br&gt;också för Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges Utbild-&lt;br&gt;ningsradio AB. Att regeringen får ställa villkor om reklamförbud innefattar&lt;br&gt;också att regeringen får ställa villkor för reklamen. Regeringen får också ställa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;strängare villkor för andra annonser och för sponsrade program. De regler Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;som annars gäller är minimiregler och har huvudsakligen sin grund i TV-&lt;br&gt;direktivet. Regeringen kan alltså inte med stöd av denna bestämmelse dispen-&lt;br&gt;sera från minimireglerna i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får vidare enligt andra stycket föreskriva en skyldighet att inte&lt;br&gt;diskriminera annonsörer. En sådan skyldighet finns för närvarande i 12 §&lt;br&gt;radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller&lt;br&gt;genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav&lt;br&gt;eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och&lt;br&gt;inflytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än&lt;br&gt;i begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har utformats med förebild i 5 § lokalradio-&lt;br&gt;lagen. I fråga om tillstånd som regeringen meddelar är den dock en nyhet&lt;br&gt;vilken behandlats i den allmänna motiveringen i avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra stycket är nytt. Som anmärkts under 1 § är uppräkningen av&lt;br&gt;tillåtna villkor uttömmande. Några andra villkor för rätten att sända än de som&lt;br&gt;anges i detta kapitel får inte uppställas, vilket följer av att yttrandefrihets-&lt;br&gt;inskränkningar skall ha stöd i lag. Ett villkor av det slag som här föreslås är&lt;br&gt;otvivelaktigt en yttrandefrihetsinskränkning. Statsmakterna har emellertid an-&lt;br&gt;sett att villkor om vem som äger ett företag med tillstånd bör få uppställas. Se&lt;br&gt;t.ex. prop. 1990/91:149 som föregick beslutet om att inrätta den tredje&lt;br&gt;markkanalen. Eftersom aktier kan säljas fritt vore det helt meningslöst att&lt;br&gt;uppställa villkor om ägande, om villkoret inte också gällde under tillstånds-&lt;br&gt;tiden. Genom denna bestämmelse ges stöd åt sådana villkor om ägande som&lt;br&gt;återfinns i avtalet med TV 4 AB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat, se&lt;br&gt;avsnitt 6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att&lt;br&gt;endast vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid&lt;br&gt;dessförinnan sänts av någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas&lt;br&gt;att bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som&lt;br&gt;sker med stöd av tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland innefattar ett tillstånd enligt den nuvarande lagstiftningen endast rätt att&lt;br&gt;vidaresända program som sänds av någon annan. Denna möjlighet behövs&lt;br&gt;även i fortsättningen. Enligt 23 § radiolagen får regeringen under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar besluta att reglerna i radiolagen inte skall gälla för sändningar som&lt;br&gt;utländska företag bedriver i Sverige i sändningsverksamhet riktad till hem-&lt;br&gt;landet. Bestämmelsen har tillkommit för att möjliggöra att danska TV 2 sänder&lt;br&gt;till Danmark från svensk mark för att medge bättre mottagningsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant tillstånd skulle rymmas inom den föreslagna bestämmelsen. Där Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;ryms också det tillstånd som Sverigefinska riksförbundet har för att sända&lt;br&gt;finska TV-program i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ges i denna paragraf rätt att i tillståndsbeslutet ange att bestäm-&lt;br&gt;melserna i 6 och 7 kap. i den föreslagna lagen inte skall gälla för sådana&lt;br&gt;vidaresändningar som avses i denna paragraf. Det är emellertid inte nöd-&lt;br&gt;vändigt att regeringen meddelar dispens från hela 6 och 7 kap. För närvarande&lt;br&gt;gäller undantag från motsvarande bestämmelser i radiolagen för de finska&lt;br&gt;sändningarna (3 § lagen [1986:3] om rundradiosändning av finländska&lt;br&gt;televisionssändningar) men vissa bestämmelser motsvarande dem som finns i&lt;br&gt;radiolagen återfinns i stället i avtalet. Att sändningar som avses i denna&lt;br&gt;paragraf inte skall granskas av Granskningsnämnden för radio och TV&lt;br&gt;framgår av 9 kap. 2 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt&lt;br&gt;sända det antal program i varje område under den del av dygnet som&lt;br&gt;anges i tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 bestämmelsen anges att ett tillstånd som regeringen meddelat innebär rätt att&lt;br&gt;samtidigt sända det antal program i varje område som anges i tillståndet.&lt;br&gt;Härmed avses vad som i dagligt tal kallas &amp;quot;kanal&amp;quot;. Innebörden av kanal-&lt;br&gt;begreppet är emellertid oklar och används därför inte. Regeringen skall alltså&lt;br&gt;alltid i tillståndsbeslutet tala om hur många program som samtidigt får sändas.&lt;br&gt;Så sker redan i dag i de avtal som regeringen träffar med programföretagen.&lt;br&gt;Att regeringen också får ställa krav på att ett visst minsta antal program skall&lt;br&gt;sändas samtidigt framgår av 3 kap. 2 § 2. Det har ibland hävdats att ett&lt;br&gt;tillstånd enligt den nu gällande radiolagen inte skulle kunna begränsas geo-&lt;br&gt;grafiskt. Ett tillstånd enligt denna lag kan begränsas såväl geografiskt som i&lt;br&gt;tiden. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd kan avse rätt att sända program under hela dygnet eller en viss&lt;br&gt;del av detta. Det senare kan bli aktuellt om flera programföretag önskar dela&lt;br&gt;på en kanal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på&lt;br&gt;oförändrade villkor med ytterligare fyra år. om tillståndshavaren önskar&lt;br&gt;det och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång med-&lt;br&gt;delat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar&lt;br&gt;förändra villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket överensstämmer med bestämmelsen i 5 § andra&lt;br&gt;stycket radiolagen. Ingen bestämd tid slås fast i lagen. Bestämmelsen har&lt;br&gt;motiverats i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som bedrivs kan vara mycket omfattande och beröra&lt;br&gt;många anställda. Den som har ett tillstånd bör bl.a. därför om möjligt i god tid&lt;br&gt;kunna få besked om regeringen anser att han kan få fortsätta på oförändrade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;villkor. I andra stycket föreskrivs därför att om regeringen inte senast två år&lt;br&gt;före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas&lt;br&gt;eller att regeringen önskar förändra villkoren, är tillståndet förlängt på oför-&lt;br&gt;ändrade villkor, självfallet dock endast om tillståndshavaren önskar oför-&lt;br&gt;ändrade villkor. Detta gäller dock endast om tillståndet är bestämt för en tid av&lt;br&gt;fyra år eller längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande&lt;br&gt;ges tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen&lt;br&gt;avser att förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast&lt;br&gt;innehålla villkor som den sökande godtagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nu gällande ordning bestäms villkoren för sändningsrätten i ett avtal&lt;br&gt;mellan regeringen och programföretaget. Som framgått av avsnitt 6.4 är&lt;br&gt;avtalet knappast att betrakta som ett avtal i egentlig mening utan snarare ett&lt;br&gt;förvaltningsbeslut av regeringen. Nyttan med avtalskonstruktionen har främst&lt;br&gt;legat i att programföretaget genom undertecknandet av avtalet har förklarat sig&lt;br&gt;införstått med och accepterat villkoren. En motsvarande ordning föreskrivs&lt;br&gt;här.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap. Närradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en definition av vad som är närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar&lt;br&gt;och det är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända&lt;br&gt;närradioprogram i en kommun. Om det finns särskilda skäl får det&lt;br&gt;samtidigt sändas mer än ett närradioprogram i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio&lt;br&gt;kilometer. Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större&lt;br&gt;sändningsområden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att&lt;br&gt;sändningarna kan tas emot i hela kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs [första stycket motsvarar 6 § första stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningen närradiolagen (1982:459). Enligt 3 kap. 2 § tredje stycket YGL&lt;br&gt;skall det finnas möjlighet för sammanslutningar att sända ljudradioprogram i&lt;br&gt;lokala radiosändningar i den utsträckning som tillgängliga radiofrekvenser&lt;br&gt;medger. Denna princip får ett uttryck här. Om det bara finns tekniska möj-&lt;br&gt;ligheter och en sådan sammanslutning som anges i 4 § vill det skall Radio-&lt;br&gt;och TV-verket se till att en sådan möjlighet öppnas. Bestämmelsen ger också&lt;br&gt;en anvisning om förhållandet mellan närradio och lokalradio. Medan den&lt;br&gt;första möjligheten skall finnas om någon vill det, krävs det särskilda skäl för&lt;br&gt;att det skall få sändas mer än ett program samtidigt i kommunen. Exempel på&lt;br&gt;fall då sådana skäl kan tänkas, lämnas i prop. 1992/93:70 s. 35 f. Där nämns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommuner med stor folkmängd eller kommuner med flera större tätorter.&lt;br&gt;Förhållandet mellan närradio och lokalradio skulle kunna uttryckas så att&lt;br&gt;närradion har företräde när det gäller den första möjligheten att sända närradio&lt;br&gt;medan motsatsen gäller i förhållande till rätten att sända ytterligare ett program&lt;br&gt;samtidigt i kommunen. Uttrycket sändningsmöjlighet har utmönstrats, i stället&lt;br&gt;talas här om att samtidigt sända mer än ett närradioprogram. Någon saklig&lt;br&gt;ändring är inte avsedd. Innebörden är att Radio- och TV-verket kan fördela&lt;br&gt;sändningstid mellan ytterligare en grupp sammanslutningar. Att de sedan kan&lt;br&gt;besluta att sända från en eller flera sändare allt efter vad de kommer överens&lt;br&gt;om följer av att det inte längre finns något monopol på utsändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket motsvarar 6 a § första stycket närradio-&lt;br&gt;lagen. I den nu gällande bestämmelsen föreskrivs också att medgivande till&lt;br&gt;större räckvidd inte skall lämnas om inte en majoritet av de sändnings-&lt;br&gt;berättigade sammanslutningarna i kommunen önskar det. Bestämmelsen torde&lt;br&gt;ha sin bakgrund i tanken att majoriteten inte skall tvingas till kostnads-&lt;br&gt;krävande sändningar som den inte önskar. Sedan sändarmonopolet avskaffats&lt;br&gt;saknar bestämmelsen fog. Inget hindrar nämligen att sändningarna sker från&lt;br&gt;olika sändare med olika räckvidd så länge sändningarna inte sker samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio&lt;br&gt;och under vilken tid sändningarna får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de&lt;br&gt;sökandes önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur&lt;br&gt;ges åt den sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en&lt;br&gt;viss tidpunkt. Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för&lt;br&gt;ett år. Radio- och TV-verket får ompröva ett beslut om fördelning av&lt;br&gt;sändningstid, om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\ första stycket slås fast att det är Radio- och TV-verket som bestämmer vilka&lt;br&gt;som får sända närradio och under vilken tid sändningarna får ske. Det mot-&lt;br&gt;svarar vad som gäller i dag (7 § första stycket närradiolagen). Sändningstiden&lt;br&gt;får inte överlåtas. Detta framgår indirekt av 10 kap. 10 §. Det innebär också&lt;br&gt;att Granskningsnämnden för radio och TV har rätt att utgå ifrån att den som&lt;br&gt;har tilldelats en viss sändningstid också är den som sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att tillstånd att sända närradio fortsättningvis&lt;br&gt;gäller för viss tid. Detta är en ändring mot vad som nu gäller enligt 8 § andra&lt;br&gt;stycket närradiolagen. Befintliga tillstånd påverkas inte av bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket första till och med tredje meningen motsvarar 8 § när-&lt;br&gt;radiolagen. Enligt de två sista meningarna, varav den sistnämnda av dessa är&lt;br&gt;ny, gäller ett beslut om sändningstid tills vidare, dock längst ett år, men ett&lt;br&gt;beslut om fördelning av sändningstid får omprövas om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Detta stämmer överens med Närradionämndens praxis. Om möjlighet att&lt;br&gt;ompröva ett beslut om sändningstid inte fanns skulle det finnas risk för att en&lt;br&gt;tillståndshavare som disponerar 24 timmar därför att inga andra intressenter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fanns vid tiden för fördelning av sändningstiden, skulle kunna stänga ute alla Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;andra sammanslutningar. Bestämmelsen har motiverats i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sänd-&lt;br&gt;ningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända&lt;br&gt;program som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver&lt;br&gt;inom sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Församlingar inom Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och&lt;br&gt;högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i&lt;br&gt;sändningsområdet i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen anger vem som kan få tillstånd att sända närradio. Uppräk-&lt;br&gt;ningen är uttömmande och motsvarar 4 § närradiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att samman-&lt;br&gt;slutningen har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrande-&lt;br&gt;frihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 5 § närradiolagen och har behandlats kort i avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har till-&lt;br&gt;stånd att sända lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio&lt;br&gt;upphör då från och med den dag sändningar får ske med stöd av till-&lt;br&gt;ståndet att sända lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar 3 § andra stycket närradiolagen förutom bestäm-&lt;br&gt;melsen om digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket överensstämmer med 3 § tredje stycket närradiolagen från-&lt;br&gt;sett tillägget om digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får ut-&lt;br&gt;nyttjas av någon annan under en tid av högst tre månader, om en inne-&lt;br&gt;havare av tillstånd att sända närradio mot vilken det har riktats ett&lt;br&gt;föreläggande vid vite enligt denna lag, avstår sändningstid eller avsäger&lt;br&gt;sig sitt sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för&lt;br&gt;vilka det krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket motsvarar i huvudsak 7 § andra stycket närradiolagen. Bak-&lt;br&gt;grunden till bestämmelsen framgår av prop. 1992/93:70 s. 57.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket-, För att undvika att närradio sammanblandas med och&lt;br&gt;förväxlas med annan radio föreskrivs att sändare som används för närradio&lt;br&gt;inte får användas för andra sändningar. Till skillnad mot vad som nu före-&lt;br&gt;skrivs i 6 a § närradiolagen gäller detta dock bara tillståndspliktiga sänd-&lt;br&gt;ningar. Detta ger utrymme för att radiotidningar och andra sändningar som är&lt;br&gt;särskilt anpassade för synskadade och enligt 2 kap. 1 § andra stycket inte&lt;br&gt;kräver tillstånd, får sändas från en närradiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 kap. Lokalradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradio-&lt;br&gt;sändningar än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får&lt;br&gt;ske endast under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller&lt;br&gt;som är närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Definitionen av lokalradio återfinns i förs ta stycket. Den är egentligen negativ,&lt;br&gt;dvs. allt som är tillståndspliktig ljudradio och inte är närradio, sådana sänd-&lt;br&gt;ningar som regeringen ger tillstånd till eller tillfälliga sändningar enligt 2 kap.&lt;br&gt;2 § fjärde stycket, är lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att de nuvarande reglerna i lokalradiolagen tills&lt;br&gt;vidare bör fortsätta att gälla. I avsnitt 5.1 har redogjorts för skälen för detta.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap. Sändningarnas innehåll m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram&lt;br&gt;efter tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som&lt;br&gt;helhet skall präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och&lt;br&gt;principen om alla människors lika värde och den enskilda människans&lt;br&gt;frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Demokratibestämmelsen motsvaras av den som för närvarande finns i 6 §&lt;br&gt;fjärde stycket radiolagen och 12 § första stycket satellitlagen. Beträffande&lt;br&gt;bestämmelsens innebörd, se prop. 1977/78:91 s. 230. Bestämmelsen gäller&lt;br&gt;nu alla TV-sändningar som lagen omfattar samt de ljudradiosändningar som&lt;br&gt;sker med stöd av tillstånd av regeringen. Bakgrunden till införandet av regeln&lt;br&gt;i lagen beskrivs i avsnitt 7.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har föreslagit att bestämmelsen skall finnas i en egen paragraf&lt;br&gt;med hänsyn till dess centrala betydelse. Regeringen ansluter sig till denna&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Program med ingående våldsskildringar av verklighetstrogen&lt;br&gt;karaktär eller med pornografiska bilder får inte sändas i televisionen&lt;br&gt;under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att&lt;br&gt;barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är för-&lt;br&gt;svarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt TV-direktivet artikel 22 skall staterna vidta lämpliga åtgärder för att&lt;br&gt;säkerställa att TV-sändningar från företag inom deras jurisdiktion inte all-&lt;br&gt;varligt skadar den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minder-&lt;br&gt;åriga. Detta skall särskilt gälla program som innehåller pornografi eller&lt;br&gt;meningslöst våld. Någon bestämmelse som medger ingripande mot sådana&lt;br&gt;sändningar finns inte för närvarande, utom i fråga om rent brottsliga sänd-&lt;br&gt;ningar. En motsvarighet finns dock i bestämmelsen om förbud mot egen-&lt;br&gt;sändning i 16 § kabellagen och om mediets särskilda genomslagskraft i 12 §&lt;br&gt;andra stycket satellitlagen. Som utvecklats i avsnitt 7.2 bör en bestämmelse&lt;br&gt;nu införas. Bestämmelsen har utformats med tanke på att den skall skydda&lt;br&gt;minderåriga på det sätt som anges i artikel 22. Bestämmelsen syftar inte till att&lt;br&gt;hindra vuxna från att ta del av program de skulle kunna finna stötande. Be-&lt;br&gt;stämmelsen gäller endast TV-program, vilket dels beror på att direktivet&lt;br&gt;endast gäller TV. dels på att regler om våld eller pornografi i ljudradion inte&lt;br&gt;skulle fylla något praktiskt behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reklamkapitlet talas om barn under tolv år, i denna paragraf om barn. Det&lt;br&gt;beror på att det kan finnas skäl att skydda även något äldre barn från vålds-&lt;br&gt;och pomografisändningar. Detta skall beaktas vid bedömningen av när det&lt;br&gt;finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Sändningarna kan&lt;br&gt;också utformas på sådant sätt att risken är mindre än normalt för att barn ser&lt;br&gt;dem. Så är fallet med krypterade sändningar. Om sändningen är kodad får&lt;br&gt;ansvaret för att barnet inte ser en olämplig avkodad sändning huvudsakligen&lt;br&gt;anses ligga på barnets föräldrar. Vid en domstols prövning av om bestämmel-&lt;br&gt;sen har överträtts får en samlad bedömning göras av det skadliga innehåll&lt;br&gt;sändningen har samt tidpunkten för och tillgängligheten av sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det dock anses försvarligt att ändå visa våldsskildringar&lt;br&gt;eller pornografi, t.ex. som ett led i nyhetsförmedling eller i samband med en&lt;br&gt;debatt om våld eller pornografi. Det krävs dock att det är försvarligt av&lt;br&gt;särskilda skäl. Att bilderna ingår i en film med konstnärligt värde innebär inte&lt;br&gt;utan vidare att det är försvarligt att visa en våldsskildring eller pornografiska&lt;br&gt;bilder. Ibland kan det anses tillräckligt att programmet föregåtts av en tydlig&lt;br&gt;varning. Om det skall kunna anses tillräckligt bör bero av en allsidig be-&lt;br&gt;dömning där programmets art och tidpunkten för sändningen ingår i bedöm-&lt;br&gt;ningen. Ingripande kan ske enligt 10 kap. 11 §, dock endast vid upprepade&lt;br&gt;överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats i huvudsak efter förslag av Lagrådet, se avsnitt Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam&lt;br&gt;och som sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är&lt;br&gt;befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam&lt;br&gt;och som sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har en motsvarighet i 12 § satellitlagen och i&lt;br&gt;samtliga avtal. En sådan bestämmelse krävs enligt artikel 23 i TV-direktivet.&lt;br&gt;Se närmare avsnitt 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som närmare utvecklats i avsnitt 7.4 är det inte möjligt att utan ändring av&lt;br&gt;YGL låta bestämmelsen i första stycket omfatta trådsändningar. Oavsett om&lt;br&gt;beriktigandet skall framtvingas genom statligt ingripande, vilket torde kräva&lt;br&gt;en ändring i YGL, eller ej bör beriktigande ske också av uppgifter i tråd-&lt;br&gt;sändningar om det är befogat. Detta sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En liknande bestämmelse finns för alla sändningsformer i 6 § andra stycket&lt;br&gt;radiolagen. 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradio-&lt;br&gt;lagen, 8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellit-&lt;br&gt;lagen. Överträdelse av bestämmelsen kan sanktioneras med den särskilda&lt;br&gt;avgiften, se 10 kap. 5 § radio- och TV-lagen och 31 b § lokalradiolagen. När&lt;br&gt;det gäller vederhäftighet i reklam gäller föreskrifterna i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte&lt;br&gt;förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och&lt;br&gt;som syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller&lt;br&gt;åsikter i intressefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket motsvarar 10 § radiolagen. Den nya lagen&lt;br&gt;förutsätter emellertid inte att alla sändningar har ett krav på opartiskhet och&lt;br&gt;saklighet. Det är meningslöst att begränsa mängden politiska eller andra&lt;br&gt;åsikter i annonser om krav på opartiskhet inte gäller för de vanliga program-&lt;br&gt;men. Föreskriften gäller därför bara för sådana sändningar för vilka det ställs&lt;br&gt;krav om opartiskhet. Se närmare om s.k. åsiktsreklam i avsnitt 8.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns en påminnelse om att sådana sändningar som nämns i&lt;br&gt;första stycket enligt 7 kap. 1 § är att betrakta som annonser vilket får till följd&lt;br&gt;att de skall räknas in i den mängd tillåtna annonser som föreskrivs i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts sär-&lt;br&gt;skilt för den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma&lt;br&gt;sändningar som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om&lt;br&gt;de är av särskilt intresse för tillståndshavarens medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen som innehåller det s.k. riksförbudet för närradion motsvarar&lt;br&gt;11 § första stycket närradiolagen. Liksom tidigare gäller ett undantag från&lt;br&gt;bestämmelsen, men detta har fått en något annorlunda utformning. Som fram-&lt;br&gt;går av avsnitt 7.6 har bestämmelsen i närradiolagen enligt motiven avsetts få&lt;br&gt;en ganska restriktiv tillämpning. Detta har dock inte fått något tydligt uttryck i&lt;br&gt;lagtexten. Bland annat på grund av den kritik som Regeringsrätten riktat mot&lt;br&gt;vissa förelägganden av Närradionämnden har bestämmelsen utformats i när-&lt;br&gt;mare anslutning till vad som angavs i förarbetena till närradiolagen. För att&lt;br&gt;undantagsbestämmelsen i andra meningen skall kunna bli tillämplig krävs dels&lt;br&gt;att det är fråga om enstaka fall, dels att sändningen är av särskilt intresse för&lt;br&gt;tillståndshavarens medlemmar. Att det skall vara fråga om enstaka fall innebär&lt;br&gt;att ett enstaka arrangemang av stort intresse kan få förekomma, men inte t.ex.&lt;br&gt;alla matcher i årets ishockeyserie. Att det skall vara fråga om sändningar av&lt;br&gt;särskilt intresse för medlemmarna innebär att sändningen typiskt sett skall&lt;br&gt;vara intressant för medlemmar i föreningar av aktuellt slag. Att medlemmarna&lt;br&gt;i det lokala politiska partiet är ovanligt intresserade av ishockey medför därför&lt;br&gt;inte att partiet med stöd av bestämmelsen kan ägna sig åt att sända ishockey i&lt;br&gt;närradion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-&lt;br&gt;havama,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar&lt;br&gt;om närradioverksamheten på orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer&lt;br&gt;som är behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall&lt;br&gt;under högst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 11 § andra stycket närradiolagen och reglerar vad en&lt;br&gt;närradioförening får sända. Vad som avses med en närradioförening framgår&lt;br&gt;av 4 kap. 4 § första stycket 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av till-&lt;br&gt;stånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se&lt;br&gt;till att mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av&lt;br&gt;europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sändnings-&lt;br&gt;tiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av&lt;br&gt;europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter.&lt;br&gt;Som sändningstid anses här tid då det sänds program med annat inne-&lt;br&gt;håll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. I sändningstiden skall&lt;br&gt;inte heller räknas in sändningar av endast text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som&lt;br&gt;sker med stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl mot det, i betydande omfattning innehålla program på&lt;br&gt;svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska&lt;br&gt;upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket har sin motsvarighet i 13 § satellitlagen och&lt;br&gt;7 a § radiolagen, i den senare dock endast uttryckt som en rapporterings-&lt;br&gt;skyldighet. Här är det en positiv skyldighet att sända viss mängd europeiska&lt;br&gt;program och program framställda av fristående producenter. Bestämmelsen&lt;br&gt;har sin bakgrund i TV-direktivet artikel 4-7. Se också prop. 1992/93:75 s. 8&lt;br&gt;f. Uttrycket &amp;quot;om det inte finns särskilda skäl&amp;quot; har sin betydelse främst i fråga&lt;br&gt;om kanaler med specialinriktning. När det här talas om att i sändningarna inte&lt;br&gt;skall inräknas sändningar av endast text, avses såväl sökbar text-TV som en&lt;br&gt;vanlig sändning där endast text visas. Bestämmelsen är inte sanktionerad. En&lt;br&gt;skyldighet att rapportera hur bestämmelsen efterlevts finns i 9 kap. 4 §. Den&lt;br&gt;bestämmelsen är däremot sanktionerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall en TV-sändning och en ljudradiosändning som&lt;br&gt;kräver tillstånd av regeringen, om inte särskilda skäl föranleder annat, i&lt;br&gt;betydande omfattning innehålla på visst sätt beskrivet svenskt material. Detta&lt;br&gt;motsvarar i huvudsak vad som redan gäller enligt avtalen och 13 § satellit-&lt;br&gt;lagen. Särskilda skäl kan t.ex. föreligga om sändningarna vänder sig till&lt;br&gt;invandrare. Bestämmelsen har stöd i artikel 8 i TV-direktivet som tillåter att&lt;br&gt;medlemsstaterna av språkpolitiska skäl har strängare eller mer detaljerade&lt;br&gt;regler för programmens ursprung. Med uttrycken &amp;quot;svenska artister&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;svenska upphovsmän&amp;quot; avses givetvis inte ett krav på svenskt medborgar-&lt;br&gt;skap, utan i stället en närmare anknytning till det svenska språket och till&lt;br&gt;svenskt kulturliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har beträffande bestämmelsen om svenska produktioner anfört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i detta sammanhang avses med &amp;quot;verk av svenska upphovsmän&amp;quot;&lt;br&gt;framstår som något oklart. Oklarheten hänför sig främst till frågan om &amp;quot;verk&amp;quot;&lt;br&gt;skall förstås i samma mening som i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk elller i någon annan mening. Skall begreppet&lt;br&gt;verk tilläggas samma betydelse som i upphovsrättslagen, inbegriper begreppet&lt;br&gt;det helt övervägande antalet program. Även program avseende exempelvis&lt;br&gt;nyheter, sport, tävlingar och annonser får nämligen som regel anses uppnå&lt;br&gt;verkshöjd i upphovsrättslig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift motsvarande den nu föreslagna finns i de nuvarande avtalen&lt;br&gt;med programföretagen liksom i 13 § satellitlagen. Med hänsyn till avtalens&lt;br&gt;uppbyggnad i övrigt och till vissa tidigare förarbetsuttalanden (prop.&lt;br&gt;1985/86:99 s. 35 f och 1990/91:149) kan man få intrycket att vad som har&lt;br&gt;åsyftats i första hand är verk av svenska upphovsmän inom musik, litteratur,&lt;br&gt;teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer och att t.ex. nyheter,&lt;br&gt;sport, tävlingar och annonser faller utanför vad som avses. Med den före-&lt;br&gt;slagna utformningen av paragrafen blir denna tolkning knappast möjlig, efter-&lt;br&gt;som nyheter, sport, tävlingar och annonser uttryckligen undantas i första men&lt;br&gt;inte i andra stycket och det därför är svårt att hävda annat än att program med&lt;br&gt;sådant innehåll inbegrips i andra styckets tillämpningsområde. I så fall får&lt;br&gt;emellertid föreskriften att sändningarna skall innehålla verk av svenska upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hovsmän knappast någon självständig betydelse vid sidan av vad som före- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;skrivs om att de skall innehålla program på svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av upplysning om vad som har avsetts med bestämmelsen&lt;br&gt;anser sig Lagrådet inte böra föreslå någon alternativ lydelse utan inskränker&lt;br&gt;sig till att konstatera att, om något förtydligande inte kommer till stånd, be-&lt;br&gt;stämmelsen i nu aktuell del får antas åsyfta verk i upphovsrättslig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets bedömning att det av tidigare motivuttalanden&lt;br&gt;framgår att vad som åsyftats med verk av svenska upphovsmän är sådana&lt;br&gt;inom musik, litteratur, teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer.&lt;br&gt;Regeringen anser således att det i detta sammanhang inte är verk i upphovs-&lt;br&gt;rättslagens mening som åsyftas utan verk i en mer allmän betydelse avseende&lt;br&gt;de nämnda kulturformerna. Detta har också Granskningsnämnden ansett (SB&lt;br&gt;526/95). Att undantag inte särskilt gjorts för nyheter, sport, tävlingar och&lt;br&gt;annonser medför enligt regeringens uppfattning inte att bestämmelsen saknar&lt;br&gt;självständig betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan&lt;br&gt;beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket. Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme&lt;br&gt;eller, om detta inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV&lt;br&gt;skall beteckningen anges löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV och, framför allt, den vanlige tittaren&lt;br&gt;och lyssnaren bör kunna identifiera den som sänder. Sändningsbeteckningen&lt;br&gt;skall, enligt denna paragraf, anges varje sändningstimme eller, om det inte är&lt;br&gt;möjligt, mellan programmen. Det motsvarar vad som nu gäller för lokalradion&lt;br&gt;enligt 22 § andra stycket lokalradiolagen och för satellitsändningarna enligt&lt;br&gt;14 § satellitlagen. Undantaget kan vara tillämpligt där det skulle vara stötande&lt;br&gt;att bryta programmet för sådana meddelanden, t.ex. i en gudstjänst eller&lt;br&gt;dylikt. I sökbar text-TV skall beteckningen anges löpande, dvs. i bild. Vilken&lt;br&gt;beteckning som helst får dock inte användas. Den måste ha särskiljnings-&lt;br&gt;förmåga och skall därför godkännas av Radio- och TV-verket. Att en beteck-&lt;br&gt;ning godkänts av Radio- och TV-verket innebär inte något skydd mot t.ex.&lt;br&gt;en talan enligt varumärkes- eller firmalagstiftningen. Eftersom lokalradiobe-&lt;br&gt;stämmelserna tills vidare finns kvar i lokalradiolagen gäller således 22 § andra&lt;br&gt;stycket lokalradiolagen och inte denna bestämmelse för sändningar i&lt;br&gt;lokalradio. Bestämmelsen gäller även trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 kap. Reklam och annan annonsering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en&lt;br&gt;särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.&lt;br&gt;Signaturen skall i televisionen bestå av både ljud och bild. 1 sökbar text-&lt;br&gt;TV och i försäljningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall&lt;br&gt;signaturen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får&lt;br&gt;regeringen medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och&lt;br&gt;från kravet enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara&lt;br&gt;reklam sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam måste enligt artikel 10:1 i TV-direktivet kunna identifieras som sådan.&lt;br&gt;Därför föreskrivs i första stycket att det före och efter varje sändning av&lt;br&gt;annonser skall sändas en särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från&lt;br&gt;de övriga sändningarna. En sådan skyldighet gäller redan enligt de nuvarande&lt;br&gt;lagarna där regeln dock uttryckts något annorlunda. Att angivelsen i text-TV&lt;br&gt;skall vara löpande innebär att den måste synas i bild under hela den tid&lt;br&gt;annonser sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en dispensregel. Den avser skyldigheten att omge&lt;br&gt;reklaminslag med ljud- och bildsignaturer och att annonstiden måste vara&lt;br&gt;minst en minut. Genom att reklambegreppet enligt den föreslagna lagen är&lt;br&gt;detsamma som i marknadsrätten (se avsnitt 8.3) är reklam för egen verk-&lt;br&gt;samhet också att anse som reklam eftersom det inte finns något krav på&lt;br&gt;vederlag. Viss sådan reklam, t.ex. Utbildningsradions reklam för kursböcker,&lt;br&gt;har hittills ansetts acceptabel även i en kanal som inte är reklamfinansierad.&lt;br&gt;Det skulle emellertid framstå som egendomligt att sådana meddelanden skulle&lt;br&gt;behöva omges med reklamsignatur och vara längre än en minut i en kanal som&lt;br&gt;inte i övrigt får sända reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket anger vad som är annonser. Dit räknas reklam, men också&lt;br&gt;sändningar som inte är reklam, men sänds på uppdrag av någon annan. Av&lt;br&gt;detta följer att s.k. åsiktsreklam normalt är att betrakta som annonser. Med&lt;br&gt;reklam avses detsamma som i marknadsrätten, se avsnitt 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse&lt;br&gt;den sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar i princip 9 § första stycket radiolagen som har fått&lt;br&gt;efterföljare i de andra lagarna (10 b § första stycket närradiolagen, 26 § första&lt;br&gt;stycket lokalradioiagen, 10 § första stycket kabellagen och 20 § första stycket&lt;br&gt;satellitlagen). Bestämmelsen har sin grund i den europeiska TV-konven-&lt;br&gt;tionens artikel 13 som i sin tur motsvaras av artikel 10:1 i TV-direktivet. Se&lt;br&gt;vidare prop. 1990/91:149 s. 89 f. En nyhet är dock att bestämmelsen enbart&lt;br&gt;gäller annonser som inte är reklam, t.ex. åsiktsreklam. Skälet till detta är att&lt;br&gt;det redan följer av 5 § marknadsföringslagen (1995:450) att även reklam skall&lt;br&gt;ha en sändarangivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en fram-&lt;br&gt;trädande roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller&lt;br&gt;nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom de två föregående paragraferna i detta kapitel har bestämmelsen sin Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;bakgrund i TV-konventionens och TV-direktivets bestämmelser om reklam-&lt;br&gt;identifiering (prop. 1990/91:149 s. 88 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser med motsvarande innehåll finns i dag i 9 § andra stycket&lt;br&gt;radiolagen, 10 b § andra stycket närradiolagen, 26 § andra stycket lokalradio-&lt;br&gt;lagen, 10 § andra stycket kabellagen och 20 § andra stycket satellitlagen).&lt;br&gt;Syftet är att undvika att tittaren eller lyssnaren förväxlar en annons med&lt;br&gt;nyhetsinslag. Det är således först när nyhetsuppläsaren, eller motsvarande,&lt;br&gt;själv framträder som bestämmelsen blir tillämplig. Bestämmelsen gäller såväl&lt;br&gt;för annonser som är reklam som för sådana som inte är det, t.ex. åsikts-&lt;br&gt;annonser. Det är dock olika organ som bedömer efterlevnaden av den i de&lt;br&gt;olika fallen. Konsumentombudsmannen övervakar att den del av bestäm-&lt;br&gt;melsen som tar sikte på innehållet i reklamen efterlevs medan Gransknings-&lt;br&gt;nämnden övervakar att övriga annonser inte har ett sådant innehåll (se 9 kap.&lt;br&gt;2 §). Av detta följer att bestämmelsen sanktioneras enligt marknadsförings-&lt;br&gt;lagen i det förra fallet (se 10 kap. 7 §) och enligt den nya radio- och TV-lagen&lt;br&gt;i det senare (se 10 kap. 5 § 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärk-&lt;br&gt;samheten hos barn under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder&lt;br&gt;sig till barn under tolv år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf, som endast gäller television, motiveras&lt;br&gt;närmare i avsnitt 8.5. Den har inte någon direkt motsvarighet i EG-rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan&lt;br&gt;hela klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall&lt;br&gt;utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en&lt;br&gt;timme mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio pro-&lt;br&gt;cent av den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av&lt;br&gt;sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändnings-&lt;br&gt;tiden mellan klockan 18.00 och 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publi-&lt;br&gt;ken erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får&lt;br&gt;trots vad som sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med&lt;br&gt;programtjänst avses ett samlat utbud av program som sänds under en&lt;br&gt;gemensam beteckning. Utöver vad som följer av 6 kap. 9 § skall&lt;br&gt;programtjänstens beteckning anges i början och i slutet av sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första sty cket anger den största tid mellan hela klockslag under vilken det får&lt;br&gt;sändas reklam. Huvudregeln är liksom tidigare att den tiden är åtta minuter.&lt;br&gt;Som framgår av avsnitt 8.9 är detta en nyhet såvitt avser närradio. Vidare&lt;br&gt;anges att tiden i televisionssändning, i rena undantagsfall, får utsträckas till&lt;br&gt;högst tio minuter. Det skall således vara fråga om speciella och sällsynta fall.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin bakgrund i kravet på att annonser skall placeras mellan Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;programmen. Eftersom motsvarande krav inte uppställs för ljudradion saknas&lt;br&gt;där motiv för undantagsregeln. Om sändningstiden inte omfattar en timme&lt;br&gt;mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tid&lt;br&gt;som sändningar pågår. Denna bestämmelse som är en nyhet sammanhänger&lt;br&gt;med att det i närradion inte sällan förekommer att en viss sammanslutning&lt;br&gt;svarar endast för en del av en timme, ibland så kort tid som 15 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges en särskild mängdregel för televisionen. Den mot-&lt;br&gt;svarar 13 § första stycket radiolagen, 12 § första stycket kabellagen och 22 §&lt;br&gt;första stycket satellitlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det tredje stycket är en nyhet. Motiven för bestämmelsen har utvecklats&lt;br&gt;utförligt i avsnitt 8.8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle&lt;br&gt;får inte understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda&lt;br&gt;signaturen har frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin motsvarighet i 14 § radiolagen, 13 § kabellagen och&lt;br&gt;23 § satellitlagen och syftar bl.a. till att uppfylla kravet i artikel 10:2 TV-&lt;br&gt;direktivet. Bestämmelsen har ibland tolkats som att ett enskilt reklaminslag&lt;br&gt;inte får vara kortare än en minut. Detta har dock inte varit avsikten. Be-&lt;br&gt;stämmelsen har därför förtydligats genom att orden &amp;quot;den sammanlagda&amp;quot; har&lt;br&gt;lagts till (se avsnitt 8.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen.&lt;br&gt;Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i&lt;br&gt;pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser&lt;br&gt;för publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där&lt;br&gt;varje del som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består&lt;br&gt;av annat än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt&lt;br&gt;meddelande om tid, väderlek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som&lt;br&gt;ett särskilt program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program&lt;br&gt;eller en del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under&lt;br&gt;tolv år såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket: Att annonser i televisionssändning skall sändas mellan pro-&lt;br&gt;grammen har gällt sedan reklam första gången tilläts i televisionssändningar&lt;br&gt;och är en princip som gäller enligt TV-konventionen och TV-direktivet (se&lt;br&gt;artikel 11) där dock möjligheterna till avbrott är något större. Bestämmelsen&lt;br&gt;motsvarar 15 § radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket har tillkommit efter förslag av Lagrådet (se&lt;br&gt;avsnitt 8.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i tredje stycket har inte någon direkt motsvarighet i TV-&lt;br&gt;direktivet. Av den allmänna motiveringen (avsnitt 8.5) framgår att reglerna för&lt;br&gt;reklam till barn och hur annonser skall placeras i relation till barnprogram&lt;br&gt;föreslås förbli i huvudsak desamma som tidigare. Avsikten är att reklam,&lt;br&gt;liksom tidigare, inte skall få sändas under en paus före eller efter ett barn-&lt;br&gt;program eller en del av ett barnprogram. Sponsringsmeddelanden skall även i&lt;br&gt;fortsättningen få omge barnprogram under förutsättning att de övriga bestäm-&lt;br&gt;melserna i lagen följs, som t.ex. att meddelandet inte får syfta till fånga&lt;br&gt;uppmärksamheten hos barn (7 kap. 4 §). Undantaget i sista meningen behövs&lt;br&gt;eftersom begreppet &amp;quot;reklam&amp;quot; även omfattar sponsringsmeddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har&lt;br&gt;bekostats av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten&lt;br&gt;eller som framställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall på&lt;br&gt;lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller vid ettdera tillfället&lt;br&gt;anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I sökbar text-TV skall ett&lt;br&gt;sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter behöver inte om-&lt;br&gt;ges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och skall inte&lt;br&gt;räknas in i den annonstid som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-&lt;br&gt;kommentarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I radiolagen finns inga generella regler om sponsring. Enligt 7 § andra stycket&lt;br&gt;3 får regeringen dock ställa som villkor att programföretaget talar om vem&lt;br&gt;sponsorn är. Bestämmelser motsvarande första stycket finns i alla avtalen.&lt;br&gt;Bestämmelser om skyldighet att lämna uppgift om vem sponsorn är finns&lt;br&gt;också i 10 § första stycket närradiolagen, 24 § första stycket lokalradiolagen,&lt;br&gt;8 § första stycket kabellagen respektive 15 § första stycket satellitlagen.&lt;br&gt;Uppgiften skall lämnas före och efter programmet. Om programföretaget så&lt;br&gt;önskar räcker det att uppgiften lämnas vid ett av dessa tillfällen. Däremot&lt;br&gt;finns inget stöd för att lämna en sådan uppgift ett stycke in i programmet. En&lt;br&gt;uppgift om vem som sponsrat programmet är i regel att anse som reklam och&lt;br&gt;därmed enligt 7 kap. 1 § tredje stycket att anse som en annons. Uppgiften&lt;br&gt;skall därför enligt 7 § lämnas mellan programmen eller i pauserna på det sätt&lt;br&gt;som anges där. Enligt sista meningen i första stycket behöver uppgift om&lt;br&gt;sponsor dock inte omges av signatur. Att en uppgift om sponsor skall lämnas&lt;br&gt;löpande i sökbar text-TV är en följd av att det inte förekommer några program&lt;br&gt;av sedvanlig typ där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare får nyhetsprogram och nyhetskommentarer inte vara&lt;br&gt;sponsrade. Detta framgår av andra stycket. En motsvarighet till bestämmelsen&lt;br&gt;finns bl.a. i 18 § satellitlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och&lt;br&gt;tobaksvaror finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett&lt;br&gt;program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot att sända reklam i ljudradio eller television gäller för närvarande&lt;br&gt;i fråga om alkohol enligt 2 § lagen (1978:763) om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker och i fråga om tobaksvaror enligt 12 § tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581), därav hänvisningen. Andra meningen innebär att ett program&lt;br&gt;som finansierats av någon som bedriver sådan verksamhet som sägs i&lt;br&gt;paragrafen inte får sändas. Normalt är redan ett sponsringsmeddelande att&lt;br&gt;anse som reklam och därför otillåtet. Regeln motsvarar vad som gäller enligt&lt;br&gt;avtalsvillkoren och 17 § satellitlagen. Enligt artikel 17 i TV-direktivet får&lt;br&gt;program inte sponsras av den vars huvudsakliga verksamhet är tillverkning&lt;br&gt;eller försäljning av bl.a. tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och sådan medicinsk be-&lt;br&gt;handling som endast är tillgänglig efter ordination får inte sändas i&lt;br&gt;televisionen såvida det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet att sända reklam för receptbelagda läkemedel och medicinsk behand-&lt;br&gt;ling som är tillgänglig endast efter ordination är en nyhet som motiveras av att&lt;br&gt;en motsvarande bestämmelse finns i artikel 14 i TV-direktivet, se avsnitt 8.6.&lt;br&gt;Lagrådet har anfört att lagrådsremissens uttryckssätt &amp;quot;ordinerad medicinsk&lt;br&gt;behandling&amp;quot; inte ter sig helt korrekt, eftersom det tycks avse endast behand-&lt;br&gt;lingar som redan har ordinerats patienter. Mot bakgrund av vad som gäller&lt;br&gt;tillgängligheten av behandlingar inom svensk hälso- och sjukvård anser Lag-&lt;br&gt;rådet det inte heller lämpligt att direkt ansluta till de ordalag som används i&lt;br&gt;TV-direktivet. Lagrådet föreslår därför att ordet &amp;quot;ordinerad&amp;quot; utelämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Lagrådets uppfattning att uttryckssättet &amp;quot;ordine-&lt;br&gt;rad behandling” är något missvisande. Regeringen anser det samtidigt inte&lt;br&gt;önskvärt att utvidga förbudet till att omfatta fler förfaringssätt än nödvändigt&lt;br&gt;för uppfyllande av TV-direktivet. Enligt regeringen uppfattning bör lydelsen i&lt;br&gt;stället anpassas närmare till direktivets lydelse av vilket framgår att det är&lt;br&gt;sådan medicinsk behandling som är tillgänglig endast efter ordination som&lt;br&gt;avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantaget för sponsringsmeddelanden behövs eftersom reklambegreppet&lt;br&gt;även omfattar sådana meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte&lt;br&gt;är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 9 § andra stycket kabellagen. Motivet till den fram-&lt;br&gt;går av prop. 1991/92:53 s. 41. Vad som avses med ett lokalt kabelsändar-&lt;br&gt;företag och kraven för att anses som ett sådant framgår av 8 kap. 2 § respek-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tive 8 kap. 5 §. Lokala kabelsändarföretag får inte heller sända reklam i&lt;br&gt;sökbar text-TV. Undantaget för sponsringsmeddelanden behövs eftersom&lt;br&gt;reklambegreppet även omfattar sådana meddelanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som&lt;br&gt;den sändande gör för sin programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av avsnitt 8.3 används en något annorlunda definition av reklam&lt;br&gt;än tidigare. I den föreslagna lagen används genomgående marknadrättens&lt;br&gt;reklambegrepp. Detta får emellertid till följd att reklam för den sändandes&lt;br&gt;egen verksamhet också blir att anse som reklam i radio- och TV-lagens&lt;br&gt;mening. Att reklam för den egna programverksamheten, dvs. vanligen s.k.&lt;br&gt;programglimtar eller trailers skulle behöva omges med reklamsignatur eller&lt;br&gt;omfattas av mängdreglema kan inte anses fylla någon funktion. Första stycket&lt;br&gt;gör därför undantag för reklam för kommande program etc. i förhållande till&lt;br&gt;hela 7 kap. Undantaget gäller emellertid inte reklam för annan egen verksam-&lt;br&gt;het än programverksamheten. Där gäller huvudregeln. Att reklam för den&lt;br&gt;egna programverksamheten inte behöver omges av signatur innebär givetvis&lt;br&gt;inte att den inte får sändas inom ett reklamblock om programföretaget så&lt;br&gt;önskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att bestämmelserna i 5 och 7 §§ inte gäller sökbar&lt;br&gt;text-TV. Även detta motsvarar vad som gällt tidigare (jfr 16 § radiolagen).&lt;br&gt;Bestämmelserna skulle knappast gå att tillämpa på sådan verksamhet då det&lt;br&gt;inte förekommer några program i egentlig mening i sökbar text-TV, se avsnitt&lt;br&gt;8.4.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8 kap. Vidaresändningar i kabelnät&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för&lt;br&gt;trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån&lt;br&gt;sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastig-&lt;br&gt;heter som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sänd-&lt;br&gt;ningar som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är&lt;br&gt;avsedda att kunna tas emot av var och en i området. Sändningarna skall&lt;br&gt;kunna tas emot på ett tillfredsställande sätt och utan kostnad för själva&lt;br&gt;mottagningen. Sändningsplikten gäller även sändningar som en till-&lt;br&gt;ståndshavare sänder för att uppfylla skyldigheten att sända till hela&lt;br&gt;landet eller till delar av landet, men där sättet att sända inte kräver&lt;br&gt;regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till&lt;br&gt;vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den s.k. must carry-skyldigheten eller sändningsplikten, dvs. skyldigheten&lt;br&gt;att distribuera vissa program har behandlats i avsnitt 9. Där framgår bl.a. att&lt;br&gt;bakom reglerna ligger uppfattningen att program som är avsedda att tas emot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av var och en med enkel utrustning också skall vara tillgängliga för var och&lt;br&gt;en. Skyldighet att distribuera vissa allmänt tillgängliga program föreskrivs i&lt;br&gt;första stycket. En skillnad mot de regler som nu gäller enligt 6 § första stycket&lt;br&gt;1 kabellagen är att distributionsskyldighet i fortsättningen gäller om sänd-&lt;br&gt;ningarna når fler än tio bostäder, dvs. minst elva, i stället för som tidigare&lt;br&gt;minst 101. Av ordet &amp;quot;bostäder&amp;quot; följer att sändningar till t.ex. sjukhus, hotell,&lt;br&gt;sportanläggningar, arbetsplatser, varuhus och liknande inte skall inräknas. De&lt;br&gt;program som måste distribueras är sådana TV-sändningar som bedrivs med&lt;br&gt;stöd av tillstånd av regeringen, dvs. i dag Kanal 1, TV 2 och TV4. Liksom&lt;br&gt;tidigare gäller att om en ny kanal tillkommer omfattas den automatiskt av&lt;br&gt;skyldigheten. Av 6 § framgår dock att Radio- och TV-verket får besluta om&lt;br&gt;undantag från skyldigheten. Skyldigheten gäller emellertid bara om sänd-&lt;br&gt;ningarna är avsedda för området. Någon skyldighet att distribuera en lokal&lt;br&gt;sändning från en annan del av Sverige föreligger inte även om den på grund&lt;br&gt;av goda mottagningsförhållanden skulle kunna tas emot i området. Distribu-&lt;br&gt;tionen skall ske på ett tillfredsställande sätt, vilket innebär ett visst kvalitets-&lt;br&gt;krav. Den behöver dock inte ske i kabelnätet. Det är i och för sig tillåtet att&lt;br&gt;använda t.ex. en äldre centralantennanläggning för distribution av de program&lt;br&gt;som omfattas av skyldigheten. Enligt 3 kap. 2 § första stycket 1 kan rege-&lt;br&gt;ringen ställa krav på att sändning sker till hela landet eller en del av det. Om&lt;br&gt;tillståndshavaren uppfyller detta krav genom att till en del av landet sända över&lt;br&gt;satellit, såsom för närvarande sker enligt avtalet mellan regeringen och TV4,&lt;br&gt;skall även dessa program vidaresändas. Det är emellertid endast om den&lt;br&gt;tillståndsfria sändningen sker för att uppfylla en sådan skyldighet som&lt;br&gt;sändningsplikt föreligger. Om tillståndshavaren frivilligt avstår från att sända i&lt;br&gt;en del av landet kan den som är ansluten till ett kabelnät inte på grund av&lt;br&gt;bestämmelsen i denna paragraf kräva att få del av sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsplikt föreligger inte i förhållande till program som endast är&lt;br&gt;vidaresända. Det framgår av andra stycket. I sak motsvarar det vad som nu&lt;br&gt;gäller. Någon sådan skyldighet gäller inte heller i förhållande till sådana sänd-&lt;br&gt;ningar som regeringen lämnat tillstånd till enligt undantagsregeln i 2 kap. 2 §&lt;br&gt;femte stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för&lt;br&gt;trådsändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån&lt;br&gt;sändningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han&lt;br&gt;eller hon har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt&lt;br&gt;bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket utsedda företag (lokala kabelsändarföretag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Distributionsplikt föreligger för närvarande även gentemot en lokal kanal&lt;br&gt;enligt 6 § första stycket 2 kabellagen. Motsvarande skyldighet föreskrivs i&lt;br&gt;denna paragraf. Skyldigheten gäller även här för den som äger eller annars&lt;br&gt;förfogar över en anläggning för trådsändning där det bedrivs vidaresändning&lt;br&gt;till allmänheten av TV-program. Gränsen för nätens storlek är densamma som&lt;br&gt;nu, dvs. det krävs att sändningarna når fler än 100 bostäder för att be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelsen skall vara tillämplig. Skyldigheten omfattar sändningar från ett&lt;br&gt;eller flera lokala kabelsändarföretag. Vilka krav som ställs på ett sådant&lt;br&gt;framgår av 5 §. Mer än en kanal eller flera samtidigt sända program skall&lt;br&gt;kabeloperatören inte behöva distribuera. Uttrycket &amp;quot;eller flera&amp;quot; syftar på det&lt;br&gt;fall att Radio- och TV-verket beslutar att flera företag skall dela på en kanal.&lt;br&gt;Det kan också tänkas att det finns flera lokala kabelsändarföretag som&lt;br&gt;exempelvis verkar inom olika delar av en kommun. Det ankommer då på&lt;br&gt;verket att besluta vilket företag som skall ha förmånen i förhållande till den&lt;br&gt;enskilde operatören (jfr prop. 1991/92:53 s. 42).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i&lt;br&gt;anläggningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på&lt;br&gt;lägre frekvens än 3 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen skall tvingas att inrätta eller vidmakthålla en centralantennanläggning.&lt;br&gt;Därför föreskrivs att om vidaresändningama i anläggningen endast avser&lt;br&gt;televisionssändningar från sändare från jordytan för lägre frekvens än 3 Ghz,&lt;br&gt;dvs. sådana sändningar som normalt kräver tillstånd av regeringen, föreligger&lt;br&gt;inte skyldigheterna enligt 1 och 2 §§. Detta motsvarar i huvudsak dagens&lt;br&gt;regler i 6 § kabellagen, se vidare avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radiovågor på&lt;br&gt;frekvens över 3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon be-&lt;br&gt;driver en sådan verksamhet kostnadsfritt tillhandahålla ett särskilt&lt;br&gt;bestämt utrymme för sändningar av TV-program från ett eller flera&lt;br&gt;lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse är en nyhet. Den innehåller en skyldighet att distribuera&lt;br&gt;sändningar från ett lokalt kabelsändarföretag även för den som sänder med&lt;br&gt;hjälp av radio på hög frekvens, över 3 Ghz. Sådana sändningar är inte&lt;br&gt;tillståndspliktiga. Frågan har behandlats i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person&lt;br&gt;som har bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan&lt;br&gt;antas låta olika intressen och meningsriktningar komma till tals i sin&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva&lt;br&gt;efter vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag&lt;br&gt;skall avse högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som motsvarar 7 § kabellagen anges bl.a. vilka krav som ställs&lt;br&gt;på ett lokalt kabelsändarföretag. Att ett sådant inte får sända reklam framgår&lt;br&gt;av 7 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;enligt 1,2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare får Radio- och TV-verket medge undantag från sändnings-&lt;br&gt;plikt eller skyldighet att bereda utrymme för en lokal kanal om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl. I prop. 1991/92:53 sägs om motsvarande bestämmelse i 6 §&lt;br&gt;andra stycket kabellagen att den kan tillämpas t.ex. om en ny kanal tillkommer&lt;br&gt;eller i förhållande till nätinnehavare av nät med få kanaler eller av mindre&lt;br&gt;omfattning (s. 56). Om en ny kanal tillkommer kan det behövas ett visst&lt;br&gt;uppskov med förpliktelsen för att möjliggöra tekniska omställningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9 kap. Granskning och tillsyn&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända&lt;br&gt;program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid&lt;br&gt;med 6 kap. 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen som är ny motiveras i avsnitt 10.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom gransk-&lt;br&gt;ning i efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna&lt;br&gt;lag och de villkor som kan gälla för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock&lt;br&gt;av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap. 5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner Granskningsnämnden för radio och TV att en sändning&lt;br&gt;innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med 6 kap.&lt;br&gt;2 §. skall nämnden göra anmälan om förhållandet till Justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket motsvarar 17 § första stycket radiolagen.&lt;br&gt;Granskningsnämnden har också uppgifter enligt de övriga radiorättsliga lagar-&lt;br&gt;na. Någon ändring i förhållandet mellan Granskningsnämnden och Radio-&lt;br&gt;och TV-verket såsom det bestämdes med anledning av förslagen i prop.&lt;br&gt;1993/94:160 görs inte här. Nämnden skall granska om sändningarna står i&lt;br&gt;överensstämmelse med lagen och med de villkor som kan gälla för sänd-&lt;br&gt;ningarna. Vilka dessa villkor kan vara framgår av 3 kap. Som framgår av&lt;br&gt;avsnitt 10.1 får Marknadsdomstolen anses vara mer lämpad att bedöma vissa&lt;br&gt;regler, t.ex. vad som är barnreklam etc. Därför föreskrivs att nämnden inte&lt;br&gt;skall granska efterlevnaden av vissa regler om reklam. När det sägs att&lt;br&gt;nämnden inte skall granska efterlevnaden av bestämmelser om &amp;quot;reklam&amp;quot; får&lt;br&gt;detta en särskild betydelse vid tillämpningen av 7 kap. 3 §. Denna paragraf&lt;br&gt;innehåller nämligen föreskrifter om sådant som inte är reklam och inte heller&lt;br&gt;annan marknadsföring. Om en nyhetsuppläsare uppträder i en annons som&lt;br&gt;inte är reklam utan i stället t.ex. i ett politiskt budskap, är detta otillåtet enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap. 3 §. Det ankommer på Granskningsnämnden för radio och TV att Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;bevaka sådana frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall nämnden inte heller granska sådana sändningar&lt;br&gt;som sker med tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap. 5 §. Sådana sändning-&lt;br&gt;ar avser ju bara rätt att vidaresända det som någon annan sänt. Det är då fullt&lt;br&gt;tillräckligt att dessa sändningar granskas (om det överhuvudtaget är ett&lt;br&gt;svenskt intresse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i fjärde stycket har tillkommit efter förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande&lt;br&gt;och sex andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal&lt;br&gt;regeringen bestämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall&lt;br&gt;vara vice ordförande. Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller&lt;br&gt;ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ord-&lt;br&gt;föranden eller en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden&lt;br&gt;som uppenbart inte är av större vikt eller principiell betydelse får dock&lt;br&gt;avgöras av ordföranden eller en vice ordförande. Regeringen får före-&lt;br&gt;skriva att en tjänsteman hos nämnden skall ha rätt att fatta beslut på&lt;br&gt;nämndens vägnar, dock inte beslut som innebär att den sändande brustit&lt;br&gt;vid tillämpningen av denna lag eller de villkor som gäller för sänd-&lt;br&gt;ningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och&lt;br&gt;TV kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf överensstämmer helt med 17 § tredje-femte styckena&lt;br&gt;radiolagen. Se närmare prop. 1993/94:160 s. 41 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa&lt;br&gt;hur stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som&lt;br&gt;avses i 6 kap. 8 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen som motsvarar 7 a § radiolagen innehåller en förpliktelse att&lt;br&gt;redovisa hur 6 kap. 8 § första stycket har följts. Anledningen är Sveriges&lt;br&gt;rapporteringsskyldighet i detta avseende enligt TV-direktivet artikel 4:3, se&lt;br&gt;prop. 1992/93:75 s. 7 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-&lt;br&gt;program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna&lt;br&gt;upplysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verk-&lt;br&gt;samheten finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har utformats med 8 § satellitlagen som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör&lt;br&gt;lämna upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens&lt;br&gt;adress, programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit&lt;br&gt;sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motsvarigheten till denna bestämmelse finns i 9 § satellitlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av&lt;br&gt;regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller&lt;br&gt;andelar eller ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande&lt;br&gt;i ett annat företag med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket ett företag som är tillståndshavare lämna&lt;br&gt;uppgifter om sådana innehav av aktier eller andelar eller ingångna avtal&lt;br&gt;som innebär att någon ensam har ett bestämmande inflytande i&lt;br&gt;företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen får ha mer än ett tillstånd till sådana sändningar som kräver tillstånd av&lt;br&gt;regeringen. Detta omfattar även att ha ett på visst sätt beskrivet bestämmande&lt;br&gt;inflytande över företag med sådana tillstånd (se 3 kap. 4 § första stycket). Om&lt;br&gt;Radio- och TV-verket skall ha någon möjlighet att kontrollera att bestäm-&lt;br&gt;melsen efterlevs krävs att verket kan få tillgång till uppgifter om vem som&lt;br&gt;äger aktier m.m. Upplysningen skall alltså lämnas av den som har tillstånd att&lt;br&gt;sända annat än närradio, dvs. sändningar som kräver regeringens tillstånd.&lt;br&gt;Uppgiftsskyldigheten omfattar således bara sådana tillstånd. Bestämmelsen&lt;br&gt;har utformats i enlighet med vad Lagrådet har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna som rör lokalradion återfinns i lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med&lt;br&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagens områden har spelat in ett program, skall på begäran av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket eller Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen utan kostnad lämna en sådan inspelning till&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att lämna inspelning till Granskningsnämnden gäller för när-&lt;br&gt;varande enligt alla lagarna. En sådan skyldighet är nödvändig för att nämnden&lt;br&gt;skall kunna utföra sin granskningsuppgift. Även verket behöver ibland ha&lt;br&gt;tillgång till inspelningar, t.ex. för bedömning av om verksamheten bedrivs&lt;br&gt;endast i begränsad omfattning och tillståndet därför bör återkallas etc. Enligt&lt;br&gt;nu gällande bestämmelser är verkets rätt att begära in inspelningar begränsad&lt;br&gt;till vissa sändningsformer, så inte enligt denna paragraf. Även Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen behöver ha tillgång till inspelningar för att fullgöra tillsynen&lt;br&gt;enligt 9 kap. 2 § andra stycket. Det ligger i sakens natur att myndigheterna&lt;br&gt;inte får begära in inspelningar i andra fall än då det finns ett verkligt behov av&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 kap. Straff och avgifter m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan&lt;br&gt;tillstånd där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen för att sända ljudradio- eller TV-program utan tillstånd&lt;br&gt;återfinns här. Den har en motsvarighet i 21 § radiolagen där det högsta straffet&lt;br&gt;dock är fängelse i ett år. Det nya straffmaximum överensstämmer med vad&lt;br&gt;som gäller enligt radiokommunikationslagen (18 § ).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radio-&lt;br&gt;anläggning på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upp-&lt;br&gt;rättar eller innehar en sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land&lt;br&gt;som är anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande&lt;br&gt;av rundradiosändningar från stationer utanför nationella territorier, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder&lt;br&gt;blir skadligt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon&lt;br&gt;finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 eller 3 § brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första&lt;br&gt;och andra styckena brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet regeringen bestämmer mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är&lt;br&gt;avsedda att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar&lt;br&gt;att radioanvändningar blir skadligt påverkade här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 §&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ och 5 § första stycket lagen (1966:78) om&lt;br&gt;förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet men har givits en&lt;br&gt;annan språklig utformning. Av den nya lagens inledande paragraf framgår att&lt;br&gt;den endast träffar sändningar till allmänheten. Kommunikation per radio&lt;br&gt;mellan enskilda träffas således aldrig av bestämmelsen även om den till även-&lt;br&gt;tyrs skulle störa radioanvändningen i utlandet. Detta torde överensstämma&lt;br&gt;med vad som gäller enligt 1966 års lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmäl-&lt;br&gt;ningsskyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som enligt 2 kap. 3 § är skyldig att låta registrera sig, underlåter att&lt;br&gt;göra det kan han dömas till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan&lt;br&gt;dess värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall&lt;br&gt;förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna&lt;br&gt;lag eller föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändare som används som hjälpmedel vid brott kan förverkas. Bestämmelser&lt;br&gt;om detta finns för närvarande i 21 § andra stycket radiolagen och i 3 § lagen&lt;br&gt;(1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.&lt;br&gt;Något behov av en särskild bestämmelse om förverkande av sändaren för&lt;br&gt;brott mot 1 § torde dock inte behövas. Om tillstånd saknas enligt denna lag&lt;br&gt;skall ett tillstånd att inneha sändare enligt radiokommunikationslagen normalt&lt;br&gt;återkallas (13 § första stycket 2). Radiokommunikationslagen har en egen&lt;br&gt;återkallelseregel i 18 §. I de undantagsfall återkallelse av tillstånd att inneha&lt;br&gt;sändare inte skall ske. bör något behov av förverkande heller inte föreligga.&lt;br&gt;Paragrafen innehåller således bara en bestämmelse om förverkande för brott&lt;br&gt;mot 2 §. De allmänna reglerna om förverkande i 36 kap. brottsbalken blir&lt;br&gt;tillämpliga på förverkande enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i&lt;br&gt;denna paragraf får åläggas att betala en särskild avgift. Detta gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor om annonser och sponsrade program som föreskrivits med&lt;br&gt;stöd av 3 kap. 3 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen&lt;br&gt;enligt 6 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7&lt;br&gt;kap. 2 och 3 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt&lt;br&gt;beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av avsnitt 11.2 har de sanktioner som använts för brott mot&lt;br&gt;bestämmelserna om reklam, främst vite, visat sig mindre lämpliga. I stället&lt;br&gt;införs genom första sty cket en särskild avgift för brott mot vissa uppräknade&lt;br&gt;regler eller villkor om annonser m.m. Stycket har utformats i enlighet med&lt;br&gt;x ad Lagrådet har förordat. Beslutet meddelas i första instans av länsrätten på&lt;br&gt;talan av Granskningsnämnden för radio och TV (se 12 kap. 4 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka omständigheter som skall beaktas vid bedömning av om avgift skall&lt;br&gt;utgå framgår av andra stycket. Dit hör överträdelsens art, varaktighet och om-&lt;br&gt;fattning. Med uttrycket &amp;quot;överträdelsens art&amp;quot; avses att hänsyn skall tas både till&lt;br&gt;det slag av överträdelse som är föremål för bedömning och till det mått av&lt;br&gt;uppsät. nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdel-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sen. Överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara regler&lt;br&gt;bör ofta mötas med en avgiftssanktion. Vid bedömningen skall hänsyn även&lt;br&gt;tas till hur länge en överträdelse har pågått och till förfarandets omfattning och&lt;br&gt;spridning bland allmänheten. Ju större del av allmänheten som nås av sänd-&lt;br&gt;ningarna desto allvarligare bör överträdelsen anses vara. Någon särskild be-&lt;br&gt;stämmelse om rättelse finns inte. Om den sändande vid upptäckten av att han&lt;br&gt;överträtt en bestämmelse omedelbart upphör med detta påverkar det rimligen&lt;br&gt;omfattningen av överträdelsen och därmed avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje sty cket säger endast att avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och&lt;br&gt;högst fem miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent&lt;br&gt;av den sändandes årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständig-&lt;br&gt;heter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras&lt;br&gt;samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning&lt;br&gt;av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgift som föreslås i föregående paragraf skall enligt första&lt;br&gt;stycket vara lägst 5 000 kronor och högst 5 miljoner kronor. Den bör dock&lt;br&gt;inte överstiga tio procent av den sändandes årsomsättning under närmast&lt;br&gt;föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall vid bestämmandet av avgiftens storlek särskilt&lt;br&gt;beaktas de omständigheter som legat till grund för prövning av frågan om&lt;br&gt;avgift skall påföras, dvs. särskilt de som anges i 5 § andra stycket, samt de&lt;br&gt;intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av över-&lt;br&gt;trädelsen. Avgiften bör aldrig sättas så lågt att överträdelsen så att säga går&lt;br&gt;med vinst, dvs. att avgiften sätts lägre än intäkterna för det otillåtna för-&lt;br&gt;farandet. Detta bör gälla även om avgiften därigenom kommer att överstiga tio&lt;br&gt;procent av årsomsättningen. Om uppgifter saknas eller om överträdelsen sker&lt;br&gt;under programföretagets första verksamhetsår, får årsomsättning och intäkter&lt;br&gt;uppskattas med hjälp av de uppgifter som går att få.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4. 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra&lt;br&gt;marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen klargör att överträdelser av förbuden mot nyhetskommen-&lt;br&gt;tatorers medverkan i reklam, bamreklam samt läkemedelsreklam m.m. bl.a.&lt;br&gt;kan avgiftssanktioneras enligt bestämmelserna i marknadsföringslagen. För-&lt;br&gt;slaget motiveras i avsnitt 11.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den&lt;br&gt;sändande på lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när&lt;br&gt;nämnden funnit att någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd&lt;br&gt;av 3 kap. 1 §, 2 § eller 3 § andra stycket, eller bestämmelsen om&lt;br&gt;beriktigande i 6 kap. 3 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära&lt;br&gt;att offentliggörande måste ske i den sändandes program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den sändande brutit mot villkor om annat än reklam eller mot be-&lt;br&gt;stämmelsen om beriktigande i 6 kap. 3 § första stycket får Gransknings-&lt;br&gt;nämnden enligt första stycket efter modell av 27 § satellitlagen förelägga&lt;br&gt;honom att på lämpligt sätt offentliggöra nämndens avgörande. I kravet på att&lt;br&gt;nämndens beslut skall offentliggöras på lämpligt sätt ligger bl.a. att offent-&lt;br&gt;liggörandet skall ske på ett sådant sätt att dess spridning står i rimlig&lt;br&gt;proportion till den spridning som den felaktiga uppgiften hade och att det har&lt;br&gt;en geografisk anknytning till det kränkta subjektet (se prop. 1992/93:75 s. 30&lt;br&gt;och 55). Att uppmaningen i 6 kap. 3 § andra stycket, om att beriktigande bör&lt;br&gt;ske även i trådsändningar, inte är sanktionerad framgår av kommentaren till&lt;br&gt;den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att föreläggandet såsom föreskrivs i andra stycket inte får innebära att&lt;br&gt;offentliggörandet måste ske i den sändandes eget program beror på att&lt;br&gt;föreläggandet annars skulle kunna stå i strid med bestämmelsen i 3 kap. 4 §&lt;br&gt;YGL om att den som sänder radioprogram (dvs. både ljudradio och tele-&lt;br&gt;vision) självständigt avgör vad som skall förekomma i programmen och&lt;br&gt;4 kap. 3 § om utgivarens ensamrätt att bestämma över sändningarnas inne-&lt;br&gt;håll. Med den sändande avses den som ansvarar för att lagen följs, dvs. i&lt;br&gt;fråga om tillståndspliktig verksamhet den som har tillståndet och i fråga om&lt;br&gt;annan verksamhet den som sänder. Nämnden får förena sitt föreläggande med&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf&lt;br&gt;får föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas&lt;br&gt;med vite. Detta gäller bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 6 och 7 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beteckningar (6 kap. 9 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala&lt;br&gt;kabelsändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket&lt;br&gt;(9 kap. 4-7 §§), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av&lt;br&gt;Granskningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första&lt;br&gt;stycket 3-5 får meddelas av Radio- och TV-verket. Föreläggande enligt&lt;br&gt;första stycket 5 får även meddelas av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa fall är vite alltjämt den lämpligaste metoden att åstadkomma reg-&lt;br&gt;lernas efterlevnad (se avsnitt 11.3). I första stycket av denna paragraf anges i&lt;br&gt;vilka fall Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-verket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får meddela förelägganden om att följa bestämmelserna, med eller utan vite.&lt;br&gt;Det gäller brott mot regler om närradiosändningarnas innehåll i 6 kap., om&lt;br&gt;sändningsbeteckningar, om sändningsplikt eller skyldighet att lämna utrymme&lt;br&gt;för lokala kabelsändarföretag, skyldighet att lämna upplysningar om ägande&lt;br&gt;m.m. samt skyldighet att lämna inspelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket anger vilka förelägganden som meddelas av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV, Radio- och TV-verket samt Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att&lt;br&gt;överträda beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i&lt;br&gt;sitt ställe utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskriften motsvarar den som nu återfinns i 13 a § 1 närradiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller&lt;br&gt;pornografiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § får Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt&lt;br&gt;sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en&lt;br&gt;betydande risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 kap. 2 § får vissa våldsframställningar och pornografiska bilder inte&lt;br&gt;sändas i televisionen på sådant sätt att det finns betydande risk att barn kan se&lt;br&gt;programmen, om det inte på grund av särskilda skäl ändå är försvarligt. Sker&lt;br&gt;överträdelse av bestämmelsen vid upprepade tillfällen får föreläggande med-&lt;br&gt;delas honom att upphöra med sådana sändningar. Vad som menas med upp-&lt;br&gt;repade tillfällen har berörts i avsnitt 11.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande meddelas av Justitiekanslern och skall innebära att den&lt;br&gt;sändande åläggs att inte på nytt sända sådana program. Föreläggandet bör&lt;br&gt;innehålla en tidsgräns vilken normalt inte bör sättas under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får&lt;br&gt;Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören&lt;br&gt;att följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får&lt;br&gt;förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt 9 eller 11 § får riktas mot satellitentreprenören,&lt;br&gt;om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått till-&lt;br&gt;gång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentre-&lt;br&gt;prenörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får&lt;br&gt;föreläggande enligt första eller andra stycket i stället riktas mot upp-&lt;br&gt;dragsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland finns det inte någon sändande i Sverige.&amp;quot; Trots det kan svensk lag vara&lt;br&gt;tillämplig, se 1 kap. 3 och 4 §§. I sådant fall får satellitentreprenören svara för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att bestämmelserna följs. Bestämmelserna i denna paragraf följer förebil-&lt;br&gt;derna i 29 § andra och tredje styckena i satellitlagen. Motiveringen i prop.&lt;br&gt;1992/93:75 s. 56 kan ge vägledning. Utgångspunkten är att satellitentrepre-&lt;br&gt;nören genom avtal med den sändande skall försäkra sig om att reglerna följs.&lt;br&gt;Vad som menas med satellitentreprenör framgår av 2 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 kap. Återkallelse av tillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas&lt;br&gt;på begäran av tillståndshavaren. Ett sådant beslut får också återkallas&lt;br&gt;enligt vad som anges i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av&lt;br&gt;dessa paragrafer får meddelas endast om det i betraktande av skälen för&lt;br&gt;åtgärden inte framstår som alltför ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända ljudradio eller television får liksom enligt gällande lag-&lt;br&gt;stiftning återkallas. Bestämmelsen uttrycker vidare principen att återkallelse-&lt;br&gt;möjligheten skall användas med försiktighet (se avsnitt 12). Den förekommer&lt;br&gt;även i gällande lagstiftning (se 28 § andra stycket lokalradiolagen). Det&lt;br&gt;innebär också att en domstol i speciella fall kan avslå en myndighets begäran&lt;br&gt;om återkallelse. Se också Radiolagsutredningens remissyttrande över för-&lt;br&gt;slaget till lokalradiolag (prop. 1992/93:70 s. 126). Där nämns bl.a. att det&lt;br&gt;ibland skulle te sig stötande om tillståndet drogs in med anledning av att&lt;br&gt;verksamheten bedrivits i obetydlig omfattning (jfr 3 § 2). Bestämmelsen kan&lt;br&gt;sägas motsvara den s.k. instruktionen i yttrandefrihetsgrundlagen (1 kap.&lt;br&gt;5 §). Jämför även den s.k. proportionalitetsprincipen i regeringsformen enligt&lt;br&gt;vilken en begränsning i yttrandefriheten aldrig får gå utöver vad som är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till det ändamål som föranlett den (3 kap. 3 § YGL&lt;br&gt;och 2 kap. 12 andra stycket RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har huvudsakligen utformats i enlighet med vad Lagrådet&lt;br&gt;förordat (se avsnitt 12.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om&lt;br&gt;tillståndshavaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med&lt;br&gt;tillståndet med stöd av 3 kap. 1-3 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap.&lt;br&gt;1-5 §§ eller 7 kap. 1-10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om&lt;br&gt;tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen&lt;br&gt;direkt eller genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller&lt;br&gt;andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande.&lt;br&gt;Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som meddelats efter det&lt;br&gt;första tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som meddelats av regeringen får enligt första stycket återkallas om&lt;br&gt;tillståndshavaren väsentligt brutit mot lagen eller villkor som meddelats med&lt;br&gt;stöd av lagen. Det motsvarar vad som gäller enligt avtalen. Varje avvikelse&lt;br&gt;kan dock inte föranleda återkallelse. Det krävs att avvikelsen är väsentlig,&lt;br&gt;vilket kan ta sikte på såväl dess omfattning som betydelsen av bestämmelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller villkoret. En ytterligare förutsättning är att regeringen anmält saken,&lt;br&gt;vilket framgår av 12 kap. 2 § första stycket. Som har framhållits i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen (avsnitt 12.2) bör en förutsättning i de flesta fall också&lt;br&gt;vara att tillståndshavaren inte låtit sig rättas av andra sanktioner, närmast&lt;br&gt;avgift eller vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återkallelse kan enligt andra stycket ske också om tillståndshavaren&lt;br&gt;kommit att direkt eller indirekt förfoga över mer än ett tillstånd. I det fallet&lt;br&gt;föreskrivs att återkallelsen skall avse det eller de tillstånd som meddelats&lt;br&gt;senast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra&lt;br&gt;följande månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven&lt;br&gt;tid, och har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan&lt;br&gt;återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att&lt;br&gt;ett program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt&lt;br&gt;missbruk av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket motsvarar 13 § närradiolagen, vilken fick sin&lt;br&gt;lydelse efter förslag i prop. 1992/93:70, se s. 31 f. Möjligheten att återkalla&lt;br&gt;ett tillstånd på grund av att utgivare saknas har dock utmönstrats såsom&lt;br&gt;obehövlig. Skyldigheten att utse utgivare är straffsanktionerad i 3 kap. 20 §&lt;br&gt;lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagens områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar 16 § första stycket första meningen närradio-&lt;br&gt;lagen. Av avsnitt 11.3 framgår att bestämmelsen bör tillämpas med för-&lt;br&gt;siktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får&lt;br&gt;bestämmas en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får&lt;br&gt;erhålla ett nytt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att&lt;br&gt;tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett&lt;br&gt;år, eller om det finns synnerliga skäl, högst fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller även om den som hade tillstånd när yttrandefrihetsbrottet&lt;br&gt;begicks inte har tillstånd att sända närradio vid tiden för domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill&lt;br&gt;dess domen vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket får Radio- och TV-verket, när ett närradiotillstånd&lt;br&gt;återkallas bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte&lt;br&gt;kan få ett nytt tillstånd. Bestämmelsen motsvarar 13 § andra stycket närradio-&lt;br&gt;lagen. Utan en sådan bestämmelse skulle den som fått sitt tillstånd återkallat&lt;br&gt;nästa dag kunna söka, och räkna med att få, nytt tillstånd om han uppfyllde de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav som anges i 4 kap. 4 §. Andra och tredje stycket motsvarar de delar av Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;16 § närradiolagen som inte ingår i 3 § radio- och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag trots att tillståndshavaren&lt;br&gt;saknade behörighet enligt 3 kap. 4 § första stycket, får tillståndet&lt;br&gt;återkallas endast om beslutet om tillståndet påverkats av felaktiga eller&lt;br&gt;ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon kommit att förfoga över ett tillstånd trots att behörighetsbrist före-&lt;br&gt;legat kan tillståndet komma att återkallas enligt 2 § andra stycket. Att till-&lt;br&gt;ståndet skulle kunna återkallas på grund av att tillståndsmyndigheten, dvs.&lt;br&gt;regeringen eller Radio- och TV-verket gjort fel eller helt enkelt ändrat sig&lt;br&gt;skulle vara oskäligt. Därför föreskrivs här att tillstånd får återkallas endast om&lt;br&gt;beslutet om tillstånd påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från&lt;br&gt;tillståndshavaren. En motsvarande bestämmelse finns i lokalradiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om&lt;br&gt;någon sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan&lt;br&gt;verksamhet förekommit endast i obetydlig omfattning under en&lt;br&gt;sammanhängande tid av minst tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är en nyhet men bygger på en gammal princip, nämligen att&lt;br&gt;knappa sändningsresurser skall användas i största möjliga utsträckning. På&lt;br&gt;samma sätt som ett lokalradio- eller närradiotillstånd som inte används kan&lt;br&gt;återkallas, kan ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag som inte ut-&lt;br&gt;nyttjas återkallas. Sådan återkallelse kan naturligtvis ske också om det inte&lt;br&gt;finns något annat företag som kan få förordnande. Kabeloperatören kan ju&lt;br&gt;vilja upplåta sändningsmöjligheten till någon som betalar eller också vill han&lt;br&gt;kanske sända själv.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och&lt;br&gt;återkallelse&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av&lt;br&gt;villkor som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och&lt;br&gt;om överträdelse av 6 kap. 1-3 §§ skall på talan av Justitiekanslern tas&lt;br&gt;upp av allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio-&lt;br&gt;och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges i vilka fall talan om återkallelse skall tas upp av allmän&lt;br&gt;domstol på talan av Justitiekanslern (jfr 3 kap. 5 § YGL). Gemensamt för&lt;br&gt;dessa fall är att de bestämmelser som har överträtts har med innehållet i&lt;br&gt;programmet att göra, det är alltså fråga om missbruk av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall övriga ärenden om återkallelse tas upp av Radio-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och TV-verket, bl.a. överträdelser av bestämmelserna om annonser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om åter- Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;kallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillstånds-&lt;br&gt;havaren själv begärt att tillståndet skall återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-&lt;br&gt;verket begära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast&lt;br&gt;om nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket har utformats i enlighet med vad Lagrådet förordat (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där det inte är fråga om återkallelse på grund av missbruk av&lt;br&gt;yttrandefriheten och där saken rör sådant som Granskningsnämnden för radio&lt;br&gt;och TV skall bedöma enligt 9 kap. 2 §, skall Radio- och TV-verket inhämta&lt;br&gt;yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden finner att&lt;br&gt;överträdelsen är väsentlig. Uppdelningen av uppgifterna mellan nämnden och&lt;br&gt;verket följer de principer som lades fast när myndigheterna inrättades (prop.&lt;br&gt;1993/94:160. bet. 1993/94:KU37, rskr. 1993/94:276). Enligt den fördel-&lt;br&gt;ningen skall verket handha bl.a. tillståndsärenden medan nämnden sköter all&lt;br&gt;granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket och Justitiekanslern skall självständigt pröva frågan&lt;br&gt;om återkallelse skall ske respektive om talan skall föras vid domstol om&lt;br&gt;återkallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den&lt;br&gt;tilltalade, skall tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig&lt;br&gt;mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill&lt;br&gt;dess den vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs i enlighet med 3 kap. 5 § andra stycket YGL, att om&lt;br&gt;det är fråga om återkallelse på grund av missbruk av yttrandefriheten, skall&lt;br&gt;bestämmelserna i yttrandefrihetsmål tillämpas (9 kap. 1 § YGL och 8-9 kap.&lt;br&gt;lagen [1991:1559] med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagens områden). De bestämmelser som gäller för tilltalad&lt;br&gt;tillämpas därvid på den som talan om återkallelse riktar sig mot. Den slutliga&lt;br&gt;fråga juryn skall ta ställning till, är om tillståndet skall återkallas eller inte.&lt;br&gt;Omröstningsreglerna i 12 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen skall tillämpas&lt;br&gt;mot denna bakgrund, bl.a. skall även rätten pröva frågan om återkallelse skall&lt;br&gt;ske om minst sex av de nio jurymännen är ense om att återkallelse skall ske. 1&lt;br&gt;annat fall skall Justitiekanslems framställning ogillas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att domstolen får förordna att domen skall gälla omedelbart stämmer&lt;br&gt;överens med vad som gäller vid dom om förbud mot egensändning enligt&lt;br&gt;16 § tredje stycket kabellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller om den som talan riktas mot inte del-&lt;br&gt;getts ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut&lt;br&gt;om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från&lt;br&gt;det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att frågor om särskild avgift enligt 9 kap. 5 §&lt;br&gt;prövas av Länsrätten i Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller preskriptionsbestämmelser för avgiften. Före-&lt;br&gt;bilden finns i 26 och 27 §§ Marknadsföringslagen (1995:450). Bestämmelsen&lt;br&gt;skall beaktas även om part inte begärt det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern&lt;br&gt;enligt 10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitie-&lt;br&gt;kanslern. För rättegången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för&lt;br&gt;yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade,&lt;br&gt;skall tillämpas för den som talan om utdömande av vite riktar sig mot.&lt;br&gt;Juryns prövning skall avse frågan om vitet skall dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad&lt;br&gt;som i allmänhet är föreskrivet om vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt 10 kap.&lt;br&gt;11 § prövas av allmän domstol, dvs. av tingsrätt. Ett mål om utdömande av&lt;br&gt;vite skulle ändå enligt 7 § lagen (1985:206) om viten prövas i tingsrätt. Enligt&lt;br&gt;8 § samma lag skulle dock handläggningen följa rättegångsbalkens regler om&lt;br&gt;brott för vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. Eftersom det här är&lt;br&gt;fråga om vad som enligt YGL utgör missbruk av yttrandefriheten skall saken&lt;br&gt;kunna avgöras av jury enligt 3 kap. 5 § YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller endast en upplysning om att frågor om vite i andra&lt;br&gt;fall än som avses i första stycket, prövas i enlighet med vad som i allmänhet&lt;br&gt;är föreskrivet om vite, dvs. främst lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;13 kap. Överklagande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande&lt;br&gt;av tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion&lt;br&gt;och återkallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges att beslut av Radio- och TV-verket om närradiotillstånd,&lt;br&gt;fördelning av sändningstid i närradion och om återkallelse av tillstånd får&lt;br&gt;överklagas hos länsrätten. Om Radio- och TV-verket beslutat om återkallelse&lt;br&gt;av ett tillstånd efter inhämtande av yttrande från Granskningsnämnden kom-&lt;br&gt;mer även Granskningsnämndens ställningstagande till frågan om överträdelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förekommit under överinstansens prövning. Beslutet skall överklagas till&lt;br&gt;länsrätt, och inte som nu till kammarrätt, se avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol, nämligen beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beteckningar enligt 6 kap. 9 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och&lt;br&gt;skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller&lt;br&gt;omedelbart, även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges vilka beslut som Radio- och TV-verket meddelat och som&lt;br&gt;inte gäller tillstånd som får överklagas. Vilka vitesförelägganden som får&lt;br&gt;överklagas framgår dock av 3 §. Enligt denna paragraf får verkets beslut om&lt;br&gt;beteckningar, förordnande av lokala kabelsändarföretag och återkallelse av&lt;br&gt;sådant förordnande överklagas hos länsrätten, liksom verkets beslut om&lt;br&gt;undantag från s.k. sändningsplikt eller dylikt enligt 8 kap. 1, 2 och 4 §§.&lt;br&gt;Enligt andra stycket skall beslutet om återkallelse av förordnande som lokalt&lt;br&gt;kabelsändarföretag gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och&lt;br&gt;TV-verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § gäller omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla förelägganden som förenats med vite får inte överklagas. Uppdelningen&lt;br&gt;följer den princip som föreslagits i prop. 1993/94:160 s. 43 f. och som&lt;br&gt;antagits av riksdagen. Enligt första stycket får de förelägganden som har stöd&lt;br&gt;i 10 kap. 7 §, 8 § första stycket 1-3 samt 9 § och som förenats med vite&lt;br&gt;överklagas. Sålunda får förelägganden vid vite som går ut på att offentliggöra&lt;br&gt;beslut av Granskningsnämnden överklagas, liksom beslut som vid vite till-&lt;br&gt;håller den sändande att följa vissa bestämmelser om innehållet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa förelägganden gäller enligt andra stycket omedelbart även om de&lt;br&gt;överklagas. Om innebörden av detta se prop. 1993/94:160 s. 45 f.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av&lt;br&gt;beslut som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och&lt;br&gt;Radio- och TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt denna paragraf får inga andra beslut än de som sägs i 1-3 §§ Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;överklagas. Det betyder bl. a. att beslut om föreläggande att tillhandahålla&lt;br&gt;inspelning enligt 9 kap. 8 § inte får överklagas. Om vitet döms ut kan över-&lt;br&gt;klagande av detta beslut dock ske. Prövningen följer då bestämmelserna i&lt;br&gt;viteslagen (1985:206).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa avgöranden sker emellertid genom dom. Det gäller t.ex. länsrättens&lt;br&gt;avgöranden i fråga om särskild avgift eller om allmän domstols avgöranden i&lt;br&gt;fråga om återkallelse efter talan av Justitiekanslern. Någon begränsning i&lt;br&gt;rätten att överklaga i dessa mål gäller givetvis inte. Justitiekanslems beslut om&lt;br&gt;att meddela föreläggande kan inte överklagas (jfr 12 § förordningen&lt;br&gt;[1975:1345] med instruktion för Justitiekanslern)&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rundradiosändning på öppna havet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisions-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;program,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till&lt;br&gt;allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första&lt;br&gt;beslutet i ärendet fattats före den 1 december 1996. I övrigt gäller de&lt;br&gt;upphävda lagarna om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny tillståndsperiod för public service-företagen börjar löpa den 1 januari&lt;br&gt;1997. För att koncessionsvillkoren skall kunna beslutas med stöd av radio-&lt;br&gt;och TV-lagen bör denna träda i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första meningen i punkt 3 tar sikte på förslaget om nedflyttning av över-&lt;br&gt;klagade mål från kammarrätt till länsrätt och om den tvåpartsprocess i de&lt;br&gt;allmänna förvaltningsdomstolarna som genomförs även för det radiorättsliga&lt;br&gt;området. För de mål som avgjorts av förvaltningsmyndighet före ikraft-&lt;br&gt;trädandet bör de äldre reglerna om partsrepresentation och överklagande gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller äldre bestämmelser om sändningarna skett före ikraft-&lt;br&gt;trädandet. Av de allmänna principer som gäller inom straffrätten följer dock&lt;br&gt;att den nya bestämmelsen om sänkt straffmaximum skall tillämpas även på&lt;br&gt;sändningar som skett före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av andra övergångsbestämmelser innebär bl.a. att tillstånds-&lt;br&gt;beslut som meddelats enligt äldre bestämmelser fortfarande är gällande,&lt;br&gt;liksom beslut om undantag från kabeloperatörs skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av&lt;br&gt;alkohol skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker. Därvid gäller särskilt att reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd inte får företas som är påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkoholdrycker får inte användas kommer-&lt;br&gt;siella annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även för&lt;br&gt;sådana TV-sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-&lt;br&gt;lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdrycker, vin eller starköl får inte an-&lt;br&gt;vändas kommersiella annonser i periodiska skrifter eller andra skrifter&lt;br&gt;på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämplig och som med avseende&lt;br&gt;på ordningen för utgivningen är jämförbara med periodiska skrifter.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte i fråga om skrifter som tillhandahålls endast på&lt;br&gt;försäljningsställen för sådana drycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär inte någon förändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § En handling som strider mot 2 § skall vid tillämpningen av 4, 14&lt;br&gt;och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara otillbörlig mot&lt;br&gt;konsumenter. En handling som strider mot 2 § andra stycket kan med-&lt;br&gt;föra marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen klargör att inte bara vite, utan även marknadsstörningsavgift,&lt;br&gt;kan komma ifråga som reaktion, se avsnitt 11.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1989:41) om&lt;br&gt;TV-avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;7 § TV-avgiften är 1 524 kronor för ett år. Den skall betalas i fyra&lt;br&gt;poster om 381 kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje post avser en avgiftsperiod om tre månader och skall betalas&lt;br&gt;senast sista vardagen före avgiftsperiodens början.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För innehav av TV-mottagare under tiden före den första avgifts-&lt;br&gt;perioden skall avgiften betalas med så stort belopp i förhållande till&lt;br&gt;årsavgiften som motsvarar innehavstiden. Beloppet avrundas nedåt till&lt;br&gt;jämnt antal kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag om höjning av TV-avgiften föreslås senare i dag i proposition&lt;br&gt;1996/97:161 om en radio och TV i allmänhetens tjänst 1997-2001. Av&lt;br&gt;lagtekniska skäl har lagförslaget tagits med i denna proposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgifts-&lt;br&gt;skyldig för innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet&lt;br&gt;till bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig överlåtelse eller uthyrning i detaljhandeln av TV-mot-&lt;br&gt;tagare skall av överlåtaren respektive uthyraren anmälas till bolaget&lt;br&gt;inom den tid som regeringen bestämmer. Anmälan skall innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för fastställandet av avgiftsskyldighetenför inne-&lt;br&gt;havet av TV-mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förvärvar eller hyr en TV-mottagare av någon enligt andra&lt;br&gt;stycket eller av den som företräder honom eller henne är skyldig att på&lt;br&gt;begäran lämna överlåtaren eller upplåtaren de uppgifter som överlåtaren&lt;br&gt;eller upplåtaren behöver för att fullgöra sin anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens andra och tredje stycke motsvarar 20 § radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra sin anmälningsskyldighet enligt 8 § första&lt;br&gt;eller andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämnar ofullständiga eller oriktiga uppgifter i en anmälan som&lt;br&gt;avses i 8 § andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter vid fullgörandet av den uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet som avses i 8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller inte om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar huvudsakligen 22 § radiolagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.4 Förslaget till lag om ändring i lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och video-&lt;br&gt;gram som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sänds i ett TV-program som omfattas av yttrandefrihets-&lt;br&gt;grundlagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utgör reklam för vara eller tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. visas vid varumässa, utställning eller sportevenemang, om inte&lt;br&gt;själva visningen utgör en allmän sammankomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visas inom ett museum som ett led i museets normala utställ-&lt;br&gt;nings verksamhet och är en dokumentär framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med bestämmelsen i sin nuvarande lydelse är att radiolagens censur-&lt;br&gt;förbud inte skall bli verkningslöst om en film eller ett videogram visas i ett&lt;br&gt;TV-program vid en allmän sammankomst eller offentlig tillställning. Eftersom&lt;br&gt;censurförbudet efter den nya lagens ikraftträdande endast återfinns i yttran-&lt;br&gt;defrihetsgrundlagen framstår det som lämpligare att hänvisa till denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-&lt;br&gt;hetsgrundlagens områden.&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;3 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;h5&gt;Sändningar med tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;3 § Varje sammanslutning som avser att sända ljudradio med stöd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. radio- och TV-lagen (1996:000) skall utse en utgivare för&lt;br&gt;programverksamheten. Sammanslutningen skall till Radio- och TV-&lt;br&gt;verket anmäla vem som är utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans&lt;br&gt;uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare.&lt;br&gt;Denne skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om en sändning som är särskilt anpassad för synskadade&lt;br&gt;(radiotidning) består av en sammanställning av material från flera&lt;br&gt;periodiska skrifter (sammanställda radiotidningar) skall utgivare utses&lt;br&gt;av ägarna till de periodiska skrifter ur vilka materialet hämtats. Utgivare&lt;br&gt;skall utses för programverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga&lt;br&gt;förlagan till radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem&lt;br&gt;som är utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans&lt;br&gt;uppdrag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall&lt;br&gt;anmälas så som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att lagen (1981:508) om radiotidningar upphävs kommer regle-&lt;br&gt;ringen av sådana tidningar endast att avse statsbidrag. Sådana bestämmelser&lt;br&gt;kan ges i förordning. En översyn av de gällande bestämmelserna kommer att&lt;br&gt;göras. Bestämmelser om utgivare måste dock anges i lag (jfr 4 kap. 1 §&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen). Eftersom någon definition av radiotidning inte&lt;br&gt;längre finns måste en sådan anges i tillämpningslagen. Den föreslagna&lt;br&gt;definitionen blir något vidare än den som idag finns i lagen om radiotidningar&lt;br&gt;och som sannolikt kommer att gälla för att en radiotidning skall vara&lt;br&gt;statsbidragsberättigad. Detta saknar dock praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om ett programföretag som har tillstånd enligt 2 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket radio- och TV-lagen (1996:000) att sända radioprogram också&lt;br&gt;driver verksamhet för sändning till allmänheten av ljud, bilder eller text&lt;br&gt;genom tråd, tillämpas 1 och 2 § § i fråga om verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att&lt;br&gt;varje program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radio-&lt;br&gt;program som avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen.&lt;br&gt;Inspelningen skall bevaras i minst sex månader från sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som här i landet för någon annans räkning bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamhet över satellit eller som upplåter satellitkapacitet skall också&lt;br&gt;ombesörja att varje program spelas in och bevaras. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte om någon annan skall göra detta enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad&lt;br&gt;vidaresändning av radioprogram genom trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen avser andra stycket och innebär att den subsidiära inspelnings-&lt;br&gt;skyldighet för satellitentreprenörer som för närvarande finns i 10 § lagen&lt;br&gt;(1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten&lt;br&gt;flyttas hit. Se närmare om bestämmelsens innebörd i prop. 1992/93:75 s. 50.&lt;br&gt;Det är först om det saknas ett satellitprogramföretag i Sverige som be-&lt;br&gt;stämmelsen kan bli tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot&lt;br&gt;honom i ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett&lt;br&gt;sådant brott i programmet har rätt att hos den som driver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten kostnadsfritt ta del av en inspelning av programmet. Den&lt;br&gt;enskilde har också rätt att utan kostnad få en kopia av inspelningen eller&lt;br&gt;en bestyrkt utskrift av vad som har yttrats i programmet. Vad som sägs&lt;br&gt;i detta stycke gäller dock inte, om det är uppenbart att han inte berörs av&lt;br&gt;programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyldighet som avses i första stycket vilar i fråga om sådana&lt;br&gt;radiotidningar som anges i 3 kap. 7 § på ägaren till den periodiska skrift&lt;br&gt;som utgör den huvudsakliga förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som&lt;br&gt;innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som&lt;br&gt;ges ut här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar&lt;br&gt;som avses i 4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av&lt;br&gt;en upptagning och få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som&lt;br&gt;utgör den huvudsakliga förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § I lokalradiolagen (1993:120) och i radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000) finns ytterligare bestämmelser om skyldighet att tillhanda-&lt;br&gt;hålla inspelningar av radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns&lt;br&gt;bestämmelser om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till&lt;br&gt;bibliotek eller till Arkivet för ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I § Ett programföretag som enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) har tillstånd att i hela landet sända TV-program&lt;br&gt;skall betala koncessionsavgift till staten enligt denna lag under&lt;br&gt;förutsättning att företaget har rätt att sända reklam i sådan sändning och&lt;br&gt;är ensamt om denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen är av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II § Radio- och TV-verkets beslut enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket&lt;br&gt;och 10 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldig-&lt;br&gt;heten att betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna föranleds av att överklaganden inte längre skall ske till kammar-&lt;br&gt;rätt utan till länsrätt. Ändringarna har behandlats i den allmänna motiveringen&lt;br&gt;avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.7 Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller föreskrifter om lokalradio. Vad som avses&lt;br&gt;med lokalradio framgår av 5 kap. 1 § radio- och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innehåller en hänvisning till radio- och TV-lagens definition&lt;br&gt;om vad som är lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Staten, landsting, kommuner eller programföretag med tillstånd&lt;br&gt;enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-lagen (1996:000) kan&lt;br&gt;inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ på&lt;br&gt;grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föranleds av att hänvisning nu skall ske till radio- och TV-lagen i&lt;br&gt;stället för till radiolagen. Bestämmelsen innebär inget hinder för den som får&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 2 § femte stycket att också ha lokalradiotillstånd. Den&lt;br&gt;övervägande delen av de privata programföretag som är intresserade att sända&lt;br&gt;digital ljudradio äger mer eller mindre del i företag som har lokalradiotillstånd.&lt;br&gt;Det bör inte finnas något hinder för detta (jfr 28*§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Program som inte är reklam får inte pä ett otillbörligt sätt gynna&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats&lt;br&gt;av någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten (spons-&lt;br&gt;rats), skall det på lämpligt sätt i början och slutet av programmet eller&lt;br&gt;vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidragsgivarna är. Sådana&lt;br&gt;uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 25 §&lt;br&gt;första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-&lt;br&gt;kommentarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verk-&lt;br&gt;samhet gäller tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker eller&lt;br&gt;tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsens första stycke motsvarar i sak vad som nu gäller. Eftersom&lt;br&gt;termen &amp;quot;vederlag&amp;quot; inte används i radio- och TV-lagen har den lagens lydelse&lt;br&gt;överförts till lokalradiolagen. Bestämmelsen i andra stycket överensstämmer&lt;br&gt;huvudsakligen med gällande lydelse av lokalradiolagen (24 § första stycket).&lt;br&gt;Sponsringsförbudet i tredje stycket är nytt. Båda dessa bestämmelser mot-&lt;br&gt;svarar vad som gäller för annan sändningsverksamhet, se 7 kap. 8 § radio-&lt;br&gt;och TV-lagen. Bestämmelsen i fjärde stycket motsvarar 7 kap. 9 § andra&lt;br&gt;meningen radio- och TV-lagen och är en nyhet för lokalradion. Bestäm-&lt;br&gt;melserna bör så långt möjligt vara enhetliga mellan olika sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en&lt;br&gt;särskild signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara&lt;br&gt;reklam sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna motsvarar 7 kap. 1 § första stycket första meningen och 1 §&lt;br&gt;tredje stycket i den nya radio- och TV-lagen. Första stycket motsvarar nu&lt;br&gt;gällande bestämmelser, se 25 § lokalradiolagen och 1 § radiolagen. Bakgrun-&lt;br&gt;den till andra stycket har behandlats i den allmänna motiveringen avsnitt 8.3&lt;br&gt;och i kommentaren till 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse&lt;br&gt;den sänds. Om reklamidentifiering finns bestämmelser i 5 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhets-&lt;br&gt;kommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen överensstämmer med 7 kap. 2 och 3 §§ i den nya radio- och&lt;br&gt;TV-lagen. se kommentaren till bestämmelserna. Motsvarande regler finns i&lt;br&gt;nuvarande lydelse av 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan&lt;br&gt;hela klockslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen överensstämmer i lydelse med motsvarande regel i 7 kap. 5 §&lt;br&gt;första stycket radio- och TV-lagen. I den bestämmelsen finns även en före-&lt;br&gt;skrift om annonser för det fall sändningstiden inte omfattar en timme mellan&lt;br&gt;hela klockslag. Bestämmelsen fyller en funktion för närradio eftersom vissa&lt;br&gt;tillståndshavare inte sänder en hel timme men den skulle inte fylla någon&lt;br&gt;funktion för lokalradio och förs därför inte över i lokalradiolagen. Någon&lt;br&gt;större förändring i sak mot nuvarande bestämmelser innebär inte ändringen.&lt;br&gt;Enligt nuvarande regler får dock annonser i rena undantagsfall förekomma&lt;br&gt;under tio minuter. Denna undantagsregel skall framledes endast gälla för&lt;br&gt;annonser i televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 a § Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller inte för sådan reklam som&lt;br&gt;den sändande gör för sin programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i lokalradiolagen men överens-&lt;br&gt;stämmer med 7 kap. 12 § första stycket radio- och TV-lagen. Bakgrunden till&lt;br&gt;bestämmelsen är att det i radio- och TV-lagen används en något annorlunda&lt;br&gt;definition av reklam än vad som gäller idag. Marknadsrättens reklambegrepp&lt;br&gt;tillämpas vilket innebär att reklam för den egna verksamheten också blir att&lt;br&gt;anse som reklam, se kommentaren till 7 kap. 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio,&lt;br&gt;om tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte inlett sändningsverksamheten inom sex månader efter till-&lt;br&gt;ståndstidens början, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars inte utnyttjat rätten att sända eller sänt endast i obetydlig&lt;br&gt;omfattning under en sammanhängande tid av minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogar någon direkt eller genom företag, i vilket han på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande, över mer än ett tillstånd att sända lokalradio, skall Radio-&lt;br&gt;och TV-verket återkalla det eller de tillstånd som har meddelats efter det&lt;br&gt;första tillståndet. Förfogar staten, landsting, kommun eller ett program-&lt;br&gt;företag med tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio- och TV-&lt;br&gt;lagen (1996:000) direkt eller genom företag, i vilket ett sådant organ på&lt;br&gt;grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett bestäm-&lt;br&gt;mande inflytande, över ett tillstånd att sända lokalradio, skall verket&lt;br&gt;återkalla detta tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Radio- och TV-verket har meddelat ett tillstånd att sända&lt;br&gt;lokalradio eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det&lt;br&gt;förelåg en behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas&lt;br&gt;med stöd av andra stycket, bara om beslutet om tillståndet eller med-&lt;br&gt;givandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från till-&lt;br&gt;ståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse får meddelas endast om det i betraktande av&lt;br&gt;skälen för åtgärden inte framstår som alltför ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föranleds av motsvarande ändringar i radio- och TV-lagen. Skälen&lt;br&gt;finns redovisade i den allmänna motiveringen avsnitt 12.1. Fjärde stycket har&lt;br&gt;huvudsakligen utformats efter förslag av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 a § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan&lt;br&gt;tillstånd där sådant krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna&lt;br&gt;lag eller föremålets värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt&lt;br&gt;för att förebygga brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är likalydande med 10 kap. 1 § och 4 § andra stycket i den nya&lt;br&gt;radio- och TV-lagen. I huvudsak motsvarande bestämmelser finns för när-&lt;br&gt;varande i 21 § radiolagen som enligt hänvisningen i 3 § lokalradiolagen även&lt;br&gt;gäller för lokalradion. Straffmaximum har dock sänkts, se den allmänna&lt;br&gt;motiveringen avsnitt 11.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 b § Den som åsidosätter vad som sägs i 24 , 25 eller 26 § får&lt;br&gt;åläggas att betala en särskild avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt&lt;br&gt;beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och gäller den särskilda sanktion som kan bli aktuell vid&lt;br&gt;överträdelse av vissa reklam- och annonsbestämmelser. Motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse finns i 10 kap. 5 § radio- och TV-lagen, se den allmänna motiveringen&lt;br&gt;avsnitt 11.2. Bestämmelsens första stycke har utformats efter förslag av&lt;br&gt;Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 c § En handling som strider mot 26 § andra stycket skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra&lt;br&gt;marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och motsvaras av 10 kap. 7 § radio- och TV-lagen.&lt;br&gt;Skälen till bestämmelsen har redovisats i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 d § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och&lt;br&gt;högst fem miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent&lt;br&gt;av den sändandes årsomsättning det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständig-&lt;br&gt;heter som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras&lt;br&gt;samt de intäkter som den sändande kan beräknas ha erhållit med&lt;br&gt;anledning av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller den särskilda avgift som kan fastställas vid överträdelser&lt;br&gt;av vissa reklam- och annonsbestämmelser. Radio- och TV-lagens motsvarig-&lt;br&gt;het finns i 10 kap. 6 §, se kommentaren till bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 e § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller, om den som talan riktas mot inte&lt;br&gt;delgetts ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett&lt;br&gt;beslut om avgift upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem&lt;br&gt;år från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen gäller handläggningen av ärenden om avgifter. Länsrätten&lt;br&gt;prövar frågan på talan av Granskningsnämnden. Preskriptionsbestämmelsen&lt;br&gt;finns i andra stycket . Motsvarande bestämmelse finns i 12 kap. 4 § radio-&lt;br&gt;och TV-lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Beslut som Radio- och TV-verket har meddelat får överklagas&lt;br&gt;hos allmän förvaltningsdomstol. Verkets beslut om sändningsom-&lt;br&gt;rådenas omfattning får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV om föreläggande&lt;br&gt;som har förenats med vite får överklagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna är föranledda av det nya enhetliga systemet för överklagande av&lt;br&gt;de allmänna förvaltningsdomstolarnas avgöranden. Ändringarna har behand-&lt;br&gt;lats i den allmänna motiveringen avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.8 Förslaget till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § En näringsidkare som marknadsför tobaksvaror till konsumenter&lt;br&gt;får inte använda kommersiella annonser i periodiska skrifter eller i&lt;br&gt;andra jämförbara skrifter på vilka tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Inte heller får vid sådan marknadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller TV-program. Detta gäller även sådana TV-&lt;br&gt;sändningar över satellit som omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat&lt;br&gt;sätt än som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild&lt;br&gt;måttfullhet. I synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring&lt;br&gt;inte får vara påträngande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen motsvarar vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En marknadsföringsåtgärd som strider mot 12 § skall vid&lt;br&gt;tillämpningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses vara otillbörlig mot konsumenter. En marknadsföringsåtgärd som Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;strider mot 12 § första stycket andra och tredje meningen kan medföra&lt;br&gt;marknadsstörningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen klargör att inte bara vite, utan även marknadsstörningsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan komma ifråga som reaktion, se avsnitt 11.2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1993:1392) om&lt;br&gt;pliktexpemplar av dokument&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;18 § Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt&lt;br&gt;5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall plikt-&lt;br&gt;exemplar lämnas i form av en sådan inspelning av programmet som&lt;br&gt;skall göras enligt bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionsprogram, som svenskt programföretag&lt;br&gt;får sända med stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § första stycket radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1996:000) eller som genom satellitsändning som utgår&lt;br&gt;från Sverige förmedlas till allmänheten från svenskt programföretag,&lt;br&gt;skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra&lt;br&gt;stycket skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum&lt;br&gt;under högst fyra veckor per kalenderår. Regeringen eller den&lt;br&gt;myndighet som regeringen bestämmer får besluta för vilka veckor som&lt;br&gt;pliktexemplar skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i andra stycket föranleds av att tillståndsplikten nu regleras i&lt;br&gt;2 kap. 2 § radio- och TV-lagen. Bestämmelsen har kommenterats utförligt i&lt;br&gt;avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.10 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva&lt;br&gt;efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana TV-sändningar över satellit som&lt;br&gt;omfattas av radio- och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har endast en redaktionell ändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i marknadsstörningsavgift). om näringsidkaren eller någon som handlar&lt;br&gt;på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit&lt;br&gt;mot någon bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller om en näringsidkare eller någon som handlar på&lt;br&gt;dennes vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot någon av&lt;br&gt;bestämmelserna i 2 § andra stycket lagen (1978:763) med vissa be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker, 26 § andra stycket&lt;br&gt;lokalradiolagen (1993:120), 12 § första stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningen tobakslagen (1993:581) eller 7 kap. 3, 4 eller 10 §§ radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra stycket gäller också en&lt;br&gt;näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har&lt;br&gt;bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sakliga förändringen innebär att de marknadsrättsligt grundande&lt;br&gt;bestämmelserna avseende ljudradio och TV i alkoholreklamlagen, tobaks-&lt;br&gt;lagen, lokalradiolagen samt radio- och TV-lagen även kan avgiftssank-&lt;br&gt;tioneras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket kan en näringsidkare åläggas marknadsstörningsavgift&lt;br&gt;om näringsidkaren eller någon som handlar på näringsidkarens vägnar över-&lt;br&gt;träder någon av de uppräknade bestämmelserna. Den som medverkat till&lt;br&gt;överträdelsen kan åläggas avgift enligt tredje stycket. Sålunda kan ett&lt;br&gt;programföretag åläggas marknadsstörningsavgift om det överträder t.ex.&lt;br&gt;förbudet i radio- och TV-lagen mot bamreklam i TV. Eftersom radio- och TV-&lt;br&gt;lagen riktar sig mot programföretagen kan en annonsör endast åläggas&lt;br&gt;marknadsstörningsavgift för att ha medverkat till programföretagets över-&lt;br&gt;trädelse. Vid överträdelse av t.ex. förbudet i alkoholreklamlagen mot alkohol-&lt;br&gt;reklam i TV blir förhållandet i stället det omvända eftersom det här är fråga&lt;br&gt;om en marknadsrättslig lagstiftning. Förbudet riktar sig här till annonsören&lt;br&gt;och programföretaget kan endast åläggas marknadsstörningsavgift i egenskap&lt;br&gt;av medverkande. Denna skillnad är dock av formell natur och har i sig inte&lt;br&gt;någon betydelse för hur de olika aktörerna skall bedömas i det särskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstörningsavgift får inte under något förhållande dömas ut enligt&lt;br&gt;den gjorda ändringen för åtgärder som vidtagits före lagändringens ikraft-&lt;br&gt;trädande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;15.11 Övriga förslag till lagändringar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeln om att i fråga om om radio- och trådsändningars innehåll gäller&lt;br&gt;bestämmelserna i radiolagen (1966:755) har utgått ur varumärkeslagen&lt;br&gt;(1960:644), lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga&lt;br&gt;verk, patentlagen (1967:837), mönsterskyddslagen (1970:485), växtförädlar-&lt;br&gt;rättslagen (1971:392). firmalagen (1974:156) och lagen (1992:1685) om&lt;br&gt;skydd för kretsmönster för halvledarprodukter. Ändringen medför att det är&lt;br&gt;möjligt att rikta vitesförbud mot innehållet i sådana sändningar (se avsnitt&lt;br&gt;10.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lotterilagen (1994:1000) har endast en redaktionell ändring gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Inledning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sedan jag i juni 1985 fick uppdraget att göra en översyn av den radiorättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen har förutsättningarna ändrats i väsentliga delar. Det tidigare&lt;br&gt;radio- och TV-monopolet är definitivt brutet. Yttrandefriheten i radio och TV&lt;br&gt;skyddas genom en ny grundlag. De radiotekniska frågorna har flyttats ut ur&lt;br&gt;radiolagen och regleras i en egen lag om radiokommunikation. Radiolags-&lt;br&gt;utredningen har medverkat vid dessa förändringar bl.a. genom att avge för-&lt;br&gt;slag till lagstiftning för reklam-TV och satellitsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den översyn som jag har i uppdrag att göra är i grunden av teknisk natur.&lt;br&gt;Det ingår inte i uppdraget att göra politiska avvägningar eller att föreslå änd-&lt;br&gt;ringar i förhållande till vad jag uppfattar som statsmakternas önskemål om&lt;br&gt;vad som skall gälla för en viss verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går emellertid inte att bortse från de stora förändringar som har inträf-&lt;br&gt;fat under utredningstiden. Den nu gällande radiolagstiftningen är uppbyggd&lt;br&gt;för en monopolsituation, då Sveriges Radio hade ensamrätt på ljudradio- och&lt;br&gt;TV-sändningar till allmänheten. När så småningom andra gavs möjlighet att&lt;br&gt;sända skedde det först genom att nya lagar tillkom, enligt vilka noggrant&lt;br&gt;definierade sändningsverksamheter kunde tillåtas. Närradiolagen, radiotid-&lt;br&gt;ningslagen och 1986 års kabellag är exempel på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som har tillkommit sedan början av 1990-talet har emel-&lt;br&gt;lertid etableringsfriheten som grundprincip. Både 1992 års kabellag och&lt;br&gt;satellitlagen förutsätter att sändningsverksamheten får bedrivas av var och en.&lt;br&gt;Lokalradiolagen ställer visserligen upp krav på tillstånd för att få sända, men&lt;br&gt;lagstiftaren räknar med att ett stort antal tillstånd skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till reformerad radiolagstiftning utgår från att etableringsfrihet&lt;br&gt;numera bör vara det normala även för radion och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på tillstånd föreslås emellertid för vissa trådlösa sändningar på fre-&lt;br&gt;kvenser under 1 GHz. Skälet för detta tillståndskrav är att det måste finnas&lt;br&gt;möjlighet att styra användningen av sändningsfrekvenser efter massmedie-&lt;br&gt;politiskt betingade önskemål, i varje fall i den del av frekvensspektrum som&lt;br&gt;är särskilt lämpad för radio- och TV-sändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet att styra frekvensanvändningen är ett av skälen för att villkoren&lt;br&gt;för radio- och TV-sändningar behöver regleras utöver vad som följer av all-&lt;br&gt;män lagstiftning. Ett annat skäl för regleringsbehovet är att radion och tele-&lt;br&gt;visionen har en särskild genomslagskraft genom att sändningarna når ett stort&lt;br&gt;antal människor samtidigt i deras hem. Genom att radion och televisionen&lt;br&gt;skall kunna fungera som massmedier i allmänhetens tjänst måste det vidare&lt;br&gt;finnas möjlighet för staten att ställa krav som sammanhänger med detta upp-&lt;br&gt;drag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Behov av ytterligare utredning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;För närvarande pågår en snabb utveckling av sändningstekniken för radio och&lt;br&gt;TV. Genom digitalteknik kommer ett mycket större antal program än tidigare&lt;br&gt;att kunna sändas ut inom ett givet frekvensutrymme. Ledningar med låg över-&lt;br&gt;föringskapacitet, t.ex. vanliga telefonledningar, kommer att kunna användas&lt;br&gt;för att befordra TV-program eller ljudradioprogram med hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag anser att samma regler bör gälla för innehållet oberoende av genom&lt;br&gt;vilken teknisk metod sändningarna befordras till den mottagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid inte möjligt att förutse alla konsekvenser som en radikalt&lt;br&gt;annorlunda teknik kan komma att få för behovet av lagstiftning. Jag ger några&lt;br&gt;exempel på frågor som behöver utredas vidare. Det gäller möjligheten att&lt;br&gt;ställa villkor för trådsändningar, vissa gränsdragningsproblem på trådsänd-&lt;br&gt;ningamas område, yttrandefrihetsskyddet för betalteletjänster samt behovet av&lt;br&gt;lagstiftning i samband med införande av ny sändningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Nio lagar blir två&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Mitt förslag till lagstiftning innebär att bestämmelserna om radio- och TV-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten förs samman till två nya lagar. Huvuddelen av&lt;br&gt;reglerna finns i radio- och TV-lagen. Regler om koncessionsavgifter samlas i&lt;br&gt;en särskild lag om koncessionsavgift för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De båda föreslagna lagarna ersätter radiolagen (1966:755), närradiolagen&lt;br&gt;(1982:459). lokalradiolagen (1993:120), lagen (1986:3) om rundradiosänd-&lt;br&gt;ning av finländska televisionsprogram, lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;br&gt;lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmänhe-&lt;br&gt;ten, lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:72)&lt;br&gt;om koncessionsavgift på televisionens område samt lagen (1966:78) om för-&lt;br&gt;bud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ändringar föreslås i lagen (1989:41) om TV-avgift, lagen&lt;br&gt;(1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefri-&lt;br&gt;hetsgrundlagens områden, lagen (1993:599) om radiokommunikation och&lt;br&gt;telelagen (1993:597). Lagen (1993:1367) om förbud mot viss avkodnings-&lt;br&gt;utrustning berörs inte av mitt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-lagen föreslås gälla verksamhet som består i att sätta samman&lt;br&gt;ljudradio- och televisionsprogram och sända eller låta sända dem till allmän-&lt;br&gt;heten. I lagen finns också bestämmelser om vidaresändningar av program&lt;br&gt;samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillståndsplikt för sändningar begränsas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller innehållet i de föreslagna lagarna har jag i huvudsak utgått från&lt;br&gt;nuvarande, av statsmakterna beslutade regler. Principen om etableringsfrihet&lt;br&gt;som huvudregel medför emellertid vissa förändringar när det gäller vilken&lt;br&gt;sändningsverksamhet som skall kräva tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har redan nämnt att jag föreslår att sändningar på frekvenser över 1&lt;br&gt;GHz skall få ske utan tillstånd enligt radio- och TV-lagen. Därmed blir det&lt;br&gt;möjligt att bedriva s.k. mikrovågssändningar på ungefär samma villkor som&lt;br&gt;sändningar i kabelnät. Tillstånd enligt radiokommunikationslagen kommer&lt;br&gt;dock att krävas för användningen av sändarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår också att tillstånd inte skall krävas för att sända sökbar text-TV&lt;br&gt;eller program som är särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade, om&lt;br&gt;sändningarna sker från radiosändare som används för andra sändningar med&lt;br&gt;tillstånd. I fråga om program för syn- och hörselskadade föreslås att sänd-&lt;br&gt;ningar utan tillstånd skall få ske under högst tre timmar om dygnet. Något&lt;br&gt;särskilt tillstånd kommer alltså normalt inte att behövas för att sända radiotid-&lt;br&gt;ningar, utan det räcker att tidningsföretaget träffar överenskommelse med den&lt;br&gt;som annars använder sändaren. Förslaget är inte avsett att påverka statens&lt;br&gt;stöd till radiotidningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sådan sändningsverksamhet som föreslås vara tillståndsfri, dvs., för-&lt;br&gt;utom de nu nämnda, även sändningar i kabel och över satellit, föreslås att den&lt;br&gt;som bedriver verksamheten skall vara skyldig att anmäla sig för registrering.&lt;br&gt;Även s.k. satellitentreprenörer föreslås vara anmälningsskyldiga. Syftet med&lt;br&gt;registreringen är att det skall kunna fastställas vem som är ansvarig för verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regeringen och Radio- och TV-verket&lt;br&gt;tillståndsmyndigheter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd för tillståndspliktiga sändningar skall enligt förslaget meddelas an-&lt;br&gt;tingen av regeringen eller av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås vara tillståndsmyndighet för televisionssändningar&lt;br&gt;samt för ljudradiosändningar i hela landet eller till utlandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälet för att regeringen har valts som tillståndsmyndighet är att varje till-&lt;br&gt;ståndsärende får stor betydelse, att tillståndsvillkoren behöver utformas indi-&lt;br&gt;viduellt och att det kommer att bli fråga om ett litet antal ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i andra fall än de nu angivna skall regeringen kunna meddela tillstånd&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl. Det som åsyftas är fall där tillstånd inte kan&lt;br&gt;meddelas enligt gällande rätt eller då den avsedda sändningsverksamheten inte&lt;br&gt;kan bedrivas inom ramen för de regler som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket föreslås vara tillståndsmyndighet i övriga fall, dvs.&lt;br&gt;för närradio och lokalradio. Radio- och TV-verket föreslås vidare få meddela&lt;br&gt;tillstånd för sändningar under en begränsad tid om högst två veckor. Verket&lt;br&gt;skall också ha hand om registreringen av den registreringspliktiga verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sändningstillstånd som meddelas av regeringen&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;Tillståndets innebörd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av ett tillstånd som meddelats av regeringen är att tillståndshava-&lt;br&gt;ren har rätt att sända TV-program i hela landet eller i den del av landet som&lt;br&gt;anges i tillståndet eller rätt att sända ljudradioprogram i hela landet eller till&lt;br&gt;utlandet. Tillståndet ger också tillståndshavaren rätt att samtidigt sända det&lt;br&gt;antal program i vatje område som anges i tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall också få besluta att ett tillstånd endast skall innebära rätt&lt;br&gt;att vidaresända televisionsprogram som samtidigt sänds eller kort tid dessför-&lt;br&gt;innan har sänts av någon annan. I sådana fall kan regeringen besluta att de&lt;br&gt;regler som annars gäller för sändningarnas innehåll inte skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndstiden för sändningar med tillstånd av regeringen föreslås vara sex&lt;br&gt;år. Regeringen föreslås få förlänga tillståndet i fyra år. Om regeringen inte&lt;br&gt;senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer&lt;br&gt;att förlängas är tillståndet förlängt på oförändrade villkor under ytterligre fyra&lt;br&gt;år. om tillståndshavaren önskar det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av regeringens tillstånd skall inte få vara&lt;br&gt;utformade på sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av&lt;br&gt;allmänheten i sändningsområdet. Den föreslagna regeln innebär förbud mot&lt;br&gt;kryptering. Någon motsvarande regel finns inte i dag, men torde vara under-&lt;br&gt;förstådd.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Villkor för tillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;De regler som föreslås gälla för innehållet i alla slags sändningar anges i lag-&lt;br&gt;bestämmelser. För de sändningar för vilka regeringen meddelar tillstånd&lt;br&gt;föreslås att regeringen dessutom får ange villkor av olika slag. Tillstånds-&lt;br&gt;villkoren ersätter nuvarande ordning med avtal mellan regeringen och pro-&lt;br&gt;gramföretagen. Den föreslagna lagen innehåller en uppräkning av olika vill-&lt;br&gt;kor för sändningstillståndet som regeringen skall få ställa. Vissa av tillstånd-&lt;br&gt;svillkoren innebär att tillståndshavaren åläggs strängare regler eller mer långt-&lt;br&gt;gående förpliktelser än som följer av de allmänna reglerna. Jag återkommer&lt;br&gt;till dessa villkor i samband med att jag redovisar vilka regler jag föreslår för&lt;br&gt;sändningar i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de programföretag som finansieras med TV-avgiftsmedel. dvs. för&lt;br&gt;närvarande Sveriges Radio, Sveriges Television och Sveriges Utbildnings-&lt;br&gt;radio kan regeringen ställa ytterligare villkor. Dessa kommer inte att vara&lt;br&gt;anknutna till sändningstillståndet utan till rätten att erhålla statsbidrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsverksamhetens omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts i det föregående skall i sändningstillståndet anges vad tillstånds-&lt;br&gt;havaren får göra, t.ex. sända i hela landet eller sända ett visst antal program.&lt;br&gt;Regeringen föreslås emellertid få ställa villkor som avser vad tillståndsha-&lt;br&gt;varen skall uppfylla vad gäller sändningsverksamhetens omfattning. Dessa&lt;br&gt;villkor får avse skyldighet att sända program i hela landet eller i viss del av&lt;br&gt;landet, att sända under viss minsta tid och att samtidigt sända ett visst minsta&lt;br&gt;antal program i varje område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program för syn- och hörselskadade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat villkor gäller skyldighet att bereda utrymme för sändningar som är&lt;br&gt;särskilt anpassade för syn- eller hörselskadade. Detta villkor har en motsva-&lt;br&gt;righet i en avtalsförpliktelse för Sveriges Radio att bereda utrymme för radio-&lt;br&gt;tidningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss sändningsteknik och vissa radiosändare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Två av de föreslagna villkoren gäller skyldighet att använda viss sänd-&lt;br&gt;ningsteknik och att använda vissa radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande finns inte något som motsvarar ett villkor att använda viss&lt;br&gt;sändningsteknik. Jag har dock bedömt att regeringen bör kunna föreskriva&lt;br&gt;om och när en ny sändningsteknik skall börja användas. För att regeringen&lt;br&gt;skall ha en sådan möjlighet talar bl.a. den stora betydelse frågan har för all-&lt;br&gt;mänheten, genom att en ny sändningsteknik kan kräva att befintliga mottagare&lt;br&gt;byts ut. Det är också angeläget att förutsättningarna att använda ny sänd-&lt;br&gt;ningsteknik är sådana att yttrande- och informationsfriheten inte inskränks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor om att använda viss radiosändare kan med nuvarande regler&lt;br&gt;ställas om tillståndet endast avser vidaresändning av utländska TV-program,&lt;br&gt;antingen för mottagning i Sverige eller för mottagning i det utländska pro-&lt;br&gt;grammets hemland. Det föreslagna bemyndigandet har dock en vidare inne-&lt;br&gt;börd. Om regeringen ställer som villkor att en viss sändningsteknik skall an-&lt;br&gt;vändas kan regeringen också behöva sätta som villkor att vissa sändare skall&lt;br&gt;användas. Ett sådant villkor kan t.ex. ha innebörden att olika, kanske konkur-&lt;br&gt;rerande, programföretag skall använda samma digitala sändare.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Villkoren skall godtas av den sökande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att den sökande skall ges möjlighet att yttra sig över de villkor&lt;br&gt;som regeringen avser att förena med sändningstillståndet. Ett beslut om&lt;br&gt;sändningstillstånd bör endast få meddelas om den sökande har meddelat att&lt;br&gt;han godtar villkoren. Härigenom bör man kunna räkna med att de villkor som&lt;br&gt;beslutas är skäliga och att tillståndshavaren har möjlighet att uppfylla dem.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillstånd att sända lokalradio och närradio&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd som inte skall meddelas av regeringen meddelas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket. Riksdagen har nyligen behandlat reglerna för tillstånd att sända lokal-&lt;br&gt;radio. Vid samma tillfälle skedde ganska omfattande ändringar i fråga om när-&lt;br&gt;radion, dock inte i vad avser vilka som kan få tillstånd eller det sätt på vilket&lt;br&gt;tillstånd meddelas. Jag har inte föreslagit några ändringar i sak av dessa&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regler för innehållet i allmänhet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Min principiella uppfattning är att etiska frågor i samband med progaminne-&lt;br&gt;hållet i radio och TV inte bör regleras i lag. I stället bör de företag som är&lt;br&gt;verksamma inom området söka enas om vad som bör gälla i fråga om t.ex.&lt;br&gt;skydd av privatlivets helgd, publicering av genmälen och sändning av pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gram med &amp;quot;känsligt&amp;quot; innehåll. Det bör också vara dessa företags sak att se till&lt;br&gt;att reglerna efterlevs. Förebilder för en sådan ordning finns t.ex. inom&lt;br&gt;dagspressen. I två fall föreslår jag emellertid lagregler av här angivet slag. Det&lt;br&gt;gäller områden där Sverige enligt EES-avtalet är skyldigt att upprätthålla en&lt;br&gt;viss minimistandard.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de sändningsverksamheter för vilka det krävs tillstånd av regeringen&lt;br&gt;kan det finnas anledning att ställa mer omfattande krav än för sändningar i&lt;br&gt;allmänhet. Därför föreslår jag att regeringen skall kunna ställa upp villkor&lt;br&gt;som går längre än vad som föreskrivs i de allmänt giltiga lagreglerna. Bl.a.&lt;br&gt;bör regeringen kunna föreskriva skyldighet att i programverksamheten&lt;br&gt;respektera den enskildes privatliv.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Opartiskhet och saklighet. Demokratiregeln&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande lagstiftning anges kraven på opartiskhet och saklighet och den&lt;br&gt;s.k. demokratiregeln i radiolagen. Innebörden är att dessa regler gäller obliga-&lt;br&gt;toriskt för alla sändningsverksamheter som får tillstånd av regeringen. Enligt&lt;br&gt;min mening är det inte säkert att statsmakterna i framtiden kommer att anse att&lt;br&gt;krav av detta slag skall ställas på all sändningsverksamhet för vilken rege-&lt;br&gt;ringens tillstånd krävs, dvs. på alla trådlösa TV-sändningar och på alla ljud-&lt;br&gt;radiosändningar i hela riket eller till utlandet. Jag föreslår därför att dessa&lt;br&gt;regler i stället skall ingå bland de villkor som regeringen får ställa för sänd-&lt;br&gt;ningstillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås sålunda få ställa som villkor för ett sändningstillstånd&lt;br&gt;att sändningsrätten utövas opartiskt och sakligt och med beaktande av att en&lt;br&gt;vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i ljudradion och&lt;br&gt;televisionen samt att verksamheten som helhet skall präglas av det demokra-&lt;br&gt;tiska statsskickets grundidéer och principen om alla människors lika värde&lt;br&gt;och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Andel europeiska program m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad som föreskrivs i EG:s TV-direktiv föreslås att den som&lt;br&gt;sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av tillstånd av rege-&lt;br&gt;ringen skall se till att minst hälften av den årliga sändningstiden upptas av&lt;br&gt;program av europeiskt ursprung och att minst tio procent av den årliga sänd-&lt;br&gt;ningstiden eller minst tio procent av programbudgeten avser program av&lt;br&gt;europeiskt ursprung som har framställts av självständiga producenter. Skyl-&lt;br&gt;digheten föreslås gälla om inte särskilda skäl föranleder annat. Som sänd-&lt;br&gt;ningstid i detta sammanhang räknas den tid då programföretaget sänder&lt;br&gt;program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annonser. Inte&lt;br&gt;heller sändningar av enbart text räknas in i sändningstiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande regel finns i dag i satellitlagen. Förslaget innebär att&lt;br&gt;skyldigheten utsträcks också till marksändande TV-företag. De nuvarande&lt;br&gt;programföretagen torde inte ha några svårigheter att uppfylla kraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår vidare att TV-sändningar över satellit eller med stöd av till-&lt;br&gt;stånd av regeringen, om inte särskilda skäl föranleder annat, i betydande om-&lt;br&gt;fattning skall innehålla program på svenska språket, program med svenska&lt;br&gt;artister eller verk av svenska upphovsmän. '&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En motsvarande bestämmelse finns i satellitlagen och i statens avtal med&lt;br&gt;samtliga public service-företag. Bestämmelsens syfte är att värna det svenska&lt;br&gt;språket och den svenska kulturen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Ett mångsidigt programutbud&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Några ytterligare lagregler om programverksamhetens allmänna inriktning&lt;br&gt;föreslås inte. Däremot bör regeringen kunna ställa villkor för sändningstill-&lt;br&gt;stånd som meddelas av regeringen, vilka innebär skyldighet att sända ett&lt;br&gt;mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Närradiosändningars och lokalradiosändningars innehåll&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för innehållet i närradiosändningar och lokalradiosändningar före-&lt;br&gt;slås vara i stort sett oförändrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om det s.k. riksförbudet i närradion föreslås dock få en&lt;br&gt;annan utformning. Enligt mitt förslag skall den som har tillstånd att sända&lt;br&gt;närradio inte få sända program som inte har framställts särskilt för den egna&lt;br&gt;verksamheten. I enstaka fall skall dock sändningar som är av särskilt intresse&lt;br&gt;för tillståndshavarens medlemmar få förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna formuleringen svarar bättre än den nuvarande mot det som&lt;br&gt;är syftet med bestämmelsen, nämligen att slå vakt om närradions karaktär av&lt;br&gt;föreningsradio och motverka kommersialiseringen av närradion.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Våld och pornografi&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Det skall inte få förekomma sändningar av televisionsprogram som innehåller&lt;br&gt;våldsframställningar eller pornografiska bilder under sådan tid och på sådant&lt;br&gt;sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen. Om det är&lt;br&gt;försvarligt får dock sådana program sändas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen tar sikte på program som sänds okrypterat under sådan tid&lt;br&gt;på dygnet att det kan bedömas att barn kan komma att se sändningen. Genom&lt;br&gt;bestämmelsen uppfyller Sverige de krav som ställs i artikel 22 i TV-direk-&lt;br&gt;tivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås få ställa upp tillståndsvillkor som innebär skyldighet&lt;br&gt;att ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft när&lt;br&gt;det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen. Det innebär att programföretagen även i andra fall skall iaktta&lt;br&gt;varsamhet vid sändning av program som kan verka skrämmande eller upp-&lt;br&gt;rörande på publiken.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sändningarnas beteckningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder program skall använda en av Radio- och TV-verket godkänd&lt;br&gt;beteckning. Denna skall normalt sändas minst en gång i timmen. Syftet med&lt;br&gt;den föreslagna bestämmelsen är att lyssnaren skall veta vem den sändande är.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;neriktigande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I TV-direktivet finns ett krav på att det skall finnas möjlighet till beriktigande,&lt;br&gt;dvs. att felaktiga sakuppgifter korrigeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår en lagregel av innebörden att uppgifter som förekommit i ett&lt;br&gt;televisionsprogram som inte är reklam skall beriktigas när det är befogat.&lt;br&gt;Regeln föreslås vara tvingande endast i fråga om trådlösa sändningar. Or-&lt;br&gt;saken till att en tvingande regel inte föreslås för kabelsändningar är att&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen inte medger det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inte någon lagstadgad genmälesrätt, dvs. en rätt att få bemöta&lt;br&gt;åsikter som har framförts i ett program. Regeringen bör emellertid få ställa&lt;br&gt;upp tillståndsvillkor om skyldighet att sända genmälen. I tillståndsvillkor bör&lt;br&gt;också få föreskrivas skyldighet för tillståndshavaren att även iaktta lagens&lt;br&gt;bestämmelser om beriktigande för ljudradion.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Myndighetsmeddelanden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Om en myndighet begär det i en nödsituation skall meddelanden som är av&lt;br&gt;vikt för allmänheten sändas i lokalradion utan särskild ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen föreslås endast gälla för lokalradion, i avvaktan på att vad&lt;br&gt;som skall gälla för radion och televisionen vid krig och krigsfara ses över av&lt;br&gt;en parlamentarisk kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslås få ställa upp motsvarande tillståndsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Regler för reklam och sponsring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inte några omfattande sakliga ändringar i bestämmelserna om&lt;br&gt;reklam och sponsring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Annonsmarkering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Annonser, varmed avses reklam och sändningar som inte är reklam och som&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan, skall inledas och avslutas med en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Annonser i TV&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inga ändringar föreslås av reglerna för annonsering i televisionen. Annon-&lt;br&gt;serna får placeras mellan programmen, i längre pauser i sportsändningar och&lt;br&gt;vissa andra program samt mellan delarna i program som är sammansatta av&lt;br&gt;olika avslutade delar. Restriktionerna i fråga om TV-reklam riktad till barn&lt;br&gt;föreslås vara oförändrade. Sändningstiden för annonser föreslås få uppgå till&lt;br&gt;högst åtta minuter under en timme mellan hela klockslag. I undantagsfall får&lt;br&gt;tiden utökas till tio minuter. Annonser får sändas under högst tio procent av&lt;br&gt;sändninastiden per dygn och tio procent av sändningstiden mellan kl. 18 och&lt;br&gt;24.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Annonser i ljudradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I fråga om reklam i ljudradio föreslås vissa smärre ändringar. Sändningstiden&lt;br&gt;föreslås få vara högst åtta minuter per timme utan möjlighet till utökning.&lt;br&gt;Regeln om högsta sändningstid för annonser föreslås gälla även för när-&lt;br&gt;radion. Inga restriktioner föreslås i fråga om hur annonserna får placeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Sponsrade program&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Reglerna för sponsring av program föreslås vara oförändrade. Sponsors-&lt;br&gt;meddelande skall lämnas före eller efter programmet. Nyhetsprogram m.m.&lt;br&gt;får inte sponsras. Företag som har som huvudsaklig verksamhet att tillverka&lt;br&gt;eller sälja alkoholdrycker, tobaksvaror eller receptbelagda läkemedel får inte&lt;br&gt;vara sponsorer.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Smygreklam m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om reklam kompletteras av ett förbud att i program som inte är&lt;br&gt;reklam på ett otillbörligt sätt gynna kommersiella intressen. Syftet med regeln&lt;br&gt;är att motverka smygreklam. En motsvarande regel finns i nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Regeringen kan ställa strängare villkor&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;För sändningar med tillstånd av regeringen kan regeringen ställa upp villkor&lt;br&gt;som bl.a. skall kunna gälla förbud mot att sända reklam, förbud mot att sända&lt;br&gt;även andra sponsrade program än sådana som är förbjudna enligt lagen, för-&lt;br&gt;bud mot att sända program som inte är reklam och som sänds på uppdrag av&lt;br&gt;någon annan samt förbud mot att diskriminera annonsörer. Regeringen&lt;br&gt;föreslås också kunna ställa som villkor att högsta tillåtna sändningstiden för&lt;br&gt;annonser skall vara kortare än vad som anges i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Försäljningsprogram i TV&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jag har särskilt övervägt vad som bör gälla för s.k. försäljningsprogram,&lt;br&gt;dvs. TV-program där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster. Mitt&lt;br&gt;förslag innebär att sådana program får förekomma under högst en timme per&lt;br&gt;dygn, utöver den sändningstid som är tillåten för vanliga annonser. För-&lt;br&gt;säljningsprogram och övriga annonser får dock uppta högst tjugo procent av&lt;br&gt;sändningstiden per dygn. Ingen skillnad bör göras mellan försäljningspro-&lt;br&gt;gram i programföretagets egen regi och sådana program som sänds mot&lt;br&gt;vederlag på andras uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skyldighet att vidaresända vissa program i kabelnät&lt;/h4&gt;
&lt;h5&gt;Marksända TV-program&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att skyldighet för innehavare av kabelnät att se till att de mark-&lt;br&gt;sända TV-programmen utan kostnad för själva mottagningen kan tas emot av&lt;br&gt;de boende i anslutna fastigheter skall gälla om sändningarna kan tas emot i&lt;br&gt;fler än tio bostäder. Skälet till att jag föreslår en sänkning från nuvarande&lt;br&gt;gräns på 100 bostäder är att jag bedömer att tillgången till de marksända TV-&lt;br&gt;programmen är så väsentlig för alla som bor i Sverige att möjligheten att ta&lt;br&gt;emot programmen bör vara garanterad. 100-gränsen är så hög att den inbju-&lt;br&gt;der till kringgåenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande omfattar nätinnehavarnas skyldighet även ljudradiopro-&lt;br&gt;gram. Jag bedömer emellertid att det inte finns något behov av en sådan be-&lt;br&gt;stämmelse, och föreslår därför att endast TV-program skall omfattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga ändringar är av teknisk natur och innebär inte några större sakliga&lt;br&gt;ändringar. De TV-program som omfattas är sådana som sänds med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen, dock inte sändningar som sker med stöd av tillstånd&lt;br&gt;till vidaresändning. Om det av tillståndsvilkoren framgår att t.ex. boende i&lt;br&gt;glesbygdsområden skall kunna ta emot programmen från satellit, omfattar&lt;br&gt;nätinnehavarens skyldighet även satellitsändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag har övervägt om ansvaret för skyldigheten att befordra de marksända&lt;br&gt;TV-programmen skall läggas på fastighetsägaren i stället för på nätinnehava-&lt;br&gt;ren, men föreslår inga ändringar. Jag vill dock betona att nätinnehavaren kan&lt;br&gt;uppfylla sin skyldighet genom att tillhandahålla de marksända programmen&lt;br&gt;tillsammans med andra program om det sker utan kostnad för själva mottag-&lt;br&gt;ningen. Om en boende önskar att vissa program filtreras bort kan han inte&lt;br&gt;kräva att få del av samtliga program som omfattas av sändningsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;De lokala kabelsändarföretagens sändningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Inga ändringar föreslås när det gäller nätinnehavares skyldighet att tillhanda-&lt;br&gt;hålla kanalutrymme för de lokala kabelsändarföretagens sändningar. En sådan&lt;br&gt;skyldighet inträder alltså först när sändningarna når fler än 100 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att mikrovågssändningar kan komma att ersätta kabelnät&lt;br&gt;föreslås att skyldigheten att tillhandahålla kanalutrymme för lokala kabelsän-&lt;br&gt;darföretag också skall gälla den som vidaresänder TV-program i mikrovågs-&lt;br&gt;sändning.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Undantag för centralantennanläggningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Liksom för närvarande föreslås att skyldigheterna att tillhandahålla kanalut-&lt;br&gt;rymme och att vidaresända vissa program inte skall gälla för vanliga central-&lt;br&gt;antennanläggningar, dvs. anläggningar för trådsändning där det endast vida-&lt;br&gt;resänds TV-program från marksändare på lägre frekvens än 1 GHz.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Tillsyn m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV skall övervaka efterlevnaden av de&lt;br&gt;regler som gäller för sändningars innehåll. Radio- och TV-verket skall över-&lt;br&gt;vaka att övriga regler efterlevs. De som är skyldiga att spela in program skall&lt;br&gt;pä begäran lämna sådana referensinspelningar till granskningsnämnden eller&lt;br&gt;verket. Jag föreslår också att de som bedriver sändningsverksamhet skall vara&lt;br&gt;skyldiga att lämna olika upplysningar till Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Återkallelse av tillstånd m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Om den som sänder med stöd av tillstånd av regeringen på ett väsentlig sätt&lt;br&gt;har brutit mot den föreslagna lagen eller mot villkor för sändningstillståndet&lt;br&gt;får tillståndet återkallas. Beslut om återkallelse föreslås fattas på olika sätt be-&lt;br&gt;roende på överträdelsens art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överträdelsen innebär missbruk av yttrandefriheten skall regeringen&lt;br&gt;anmäla saken till prövning av Justitiekanslern (JK). Beslut om återkallelse&lt;br&gt;fattas av domstol under medverkan av jury och på talan av JK.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överträdelsen inte innebär missbruk av yttrandefriheten skall rege-&lt;br&gt;ringen anmäla saken till Radio- och TV-verket. Verket skall inhämta yttrande&lt;br&gt;från Granskningsnämnden för radio och TV. Om nämnden finner att en&lt;br&gt;väsentlig överträdelse har skett får tillståndet återkallas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får också återkalla ett tillstånd av regeringen om till-&lt;br&gt;ståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande förfogar över mer än ett sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inga sakliga förändringar av reglerna för återkallelse av till-&lt;br&gt;stånd att sända närradio eller lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att Radio- och TV-verket skall få återkalla ett förordnande som&lt;br&gt;lokalt kabelsändarföretag om sändningsrätten endast utnyttjats i obetydlig om-&lt;br&gt;fattning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vissa förfaranden föreslås vara straffbelagda. Böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader föreslås för den som sänder program utan tillstånd där sådant krävs,&lt;br&gt;eller för den som sänder till allmänheten från sändare på öppna havet utanför&lt;br&gt;nationella territorier. Skyldigheten att anmäla sig för registrering föreslås vara&lt;br&gt;sanktionerad med böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott mot vissa bestämmelser om reklam m.m. föreslås en ny sanktion&lt;br&gt;i form av en särskild avgift. Avgiften föreslås kunna fastställas till lägst fem&lt;br&gt;tusen kronor och högst tre miljoner kronor. Den bör dock högst kunna utgöra&lt;br&gt;tio procent av den sändandes årsomsättning. Beslut om avgift fattas av läns-&lt;br&gt;rätten på talan av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår att vitesföreläggande skall kunna tillgripas vid brott mot vissa&lt;br&gt;andra av de föreslagna reglerna. Det gäller vid upprepade brott mot förbudet&lt;br&gt;att sända pornografi eller våldsskildringar i TV på sådant sätt att barn kan ta&lt;br&gt;del av programmen. I sådant fall föreslås JK kunna förelägga den sändande&lt;br&gt;att inte på nytt sända sådana program. Ett sådant föreläggande får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även bestämmelserna om närradions och lokalradions innehåll (utom de&lt;br&gt;som gäller reklam m.m.), sändningarnas beteckningar, skyldigheten att vida-&lt;br&gt;resända vissa TV-program och att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändar-&lt;br&gt;företag samt skyldigheten att lämna vissa uppgifter och inspelningar till&lt;br&gt;Radio- och TV-verket eller Granskningsnämnden för radio och TV föreslås&lt;br&gt;vara vitessanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder program kan åläggas att på lämpligt sätt offentliggöra&lt;br&gt;beslut av Granskningsnämnden för radio och TV enligt vilket den sändande&lt;br&gt;har brutit mot en tvingande regel om beriktigande eller mot villkor för sänd-&lt;br&gt;ningstillstånd som meddelats av regeringen. Ett sådant föreläggande får för-&lt;br&gt;enas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagandebestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Avgöranden av domstol om återkallelse av sändningstillstånd eller påförande&lt;br&gt;av avgift föreslås kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beslut av Radio- och TV-verket om meddelande av tillstånd, åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av tillstånd skall få&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen innebär att även beslut om återkallelse av tillstånd som medde-&lt;br&gt;lats av regeringen blir överklagbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller nu föreslås att beslut om omfattningen av&lt;br&gt;sändningsområde för lokal- och närradion inte skall kunna överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beslut av Radio- och TV-verket om beteckningar, förordnande av&lt;br&gt;lokala kabelsändarföretag, återkallelse av ett sådant förordnande samt om&lt;br&gt;undantag från skyldigheten att vidaresända vissa TV-program eller att till-&lt;br&gt;handahålla kanal för lokala kabelsändarföretag föreslås få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta förelägganden som har förenats med vite föreslås kunna över-&lt;br&gt;klagas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till koncessionsavgiftslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till lag om koncessionsavgift för radio och TV samlas de bestäm-&lt;br&gt;melser om avgift som nu finns i lagen (1992:72) om koncessionsavgift på&lt;br&gt;televisionens område och i lokalradiolagen (1993:120). Den föreslagna lagen&lt;br&gt;innehåller också bestämmelser om förfarandet vid lokalradioauktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inte några sakliga ändringar i jämförelse med vad som gäller&lt;br&gt;nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Betänkandets lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;/&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;1 Förslag till radio- och TV-lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap. Lagens tillämpningsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns bestämmelser om verksamhet som består i att sätta&lt;br&gt;samman ljudradio- eller televisionsprogram och sända eller låta sända dem till&lt;br&gt;allmänheten. Vidare finns bestämmelser om vidaresändningar av program&lt;br&gt;samt om vissa skyldigheter för satellitentreprenörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § För sändningar genom tråd gäller bestämmelserna i denna lag endast om&lt;br&gt;sändningen når fler än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket om kabeloperatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når&lt;br&gt;fler än 10 bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sändningar genom tråd som inte når fler än 100 bostäder gäller inte&lt;br&gt;andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För sändningar av ljudradioprogram över satellit är denna lag tillämplig&lt;br&gt;om sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en&lt;br&gt;sändare här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För sändningar av televisionsprogram över satellit är denna lag tillämp-&lt;br&gt;lig om sändningen kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en&lt;br&gt;svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte om den som bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten har sitt hemvist i ett annat land inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra bestämmelser och villkor än sådana som avser förbud att sända&lt;br&gt;reklam gäller inte för ljud i televisionssändning om ljudet helt överensstäm-&lt;br&gt;mer med en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag&lt;br&gt;eller för vilken den sändande låtit registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. Tillstånid och registrering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § För att sända ljudradio- eller televisionsprogram enligt denna lag krävs&lt;br&gt;tillstånd endast om sändningarna sker med hjälp av radio på frekvens under&lt;br&gt;1 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från radio-&lt;br&gt;sändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt denna&lt;br&gt;lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade för&lt;br&gt;syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst tre timmar om dygnet&lt;br&gt;från en sådan radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i&lt;br&gt;lagen (1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd att sända televisionsprogram eller att i hela landet eller till&lt;br&gt;utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl kan regeringen meddela tillstånd även i andra&lt;br&gt;fall än som anges i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio och lokalradio meddelas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket. Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att sända ljudradio-&lt;br&gt;och televisionsprogram under en begränsad tid om högst två veckor. Verket&lt;br&gt;får förena ett sådant tillstånd med villkor enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att&lt;br&gt;bestämmelserna i 6 och 7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker&lt;br&gt;med stöd av sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs&lt;br&gt;tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall&lt;br&gt;anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anmälan skall anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, firma eller motsvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ställföreträdare för juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. postadress och telefonnummer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om den verksamhet som bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § För att underlätta tillsynen skall Radio- och TV-verket upprätta ett&lt;br&gt;register. Registret får föras med hjälp av automatisk databehandling. Det får&lt;br&gt;endast innehålla sådana uppgifter som avses i 3 § andra stycket, 6 kap. 10 §&lt;br&gt;och 9 kap. 3-6 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 kap. Sändningar som kräver tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med vill-&lt;br&gt;kor som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt och&lt;br&gt;med beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall&lt;br&gt;råda i ljudradion och televisionen samt att verksamheten som helhet skall&lt;br&gt;präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla&lt;br&gt;människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i&lt;br&gt;2-f §§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända program i hela landet eller i viss del av landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända under en viss minsta tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen eller för sänd-&lt;br&gt;ningar som sker med stöd av tillstånd av regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. använda en viss sändningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. använda vissa radiosändare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft&lt;br&gt;när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i&lt;br&gt;fråga om ljudradion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. sända genmälen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. sända ett mångsidigt programutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten i en&lt;br&gt;nödsituation om en myndighet begär det, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är&lt;br&gt;nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program står i överens-&lt;br&gt;stämmelse med de villkor som meddelats enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam eller andra annonser, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket och 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att&lt;br&gt;diskriminera annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få&lt;br&gt;mer än ett tillstånd av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-&lt;br&gt;flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i&lt;br&gt;begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast&lt;br&gt;vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av&lt;br&gt;någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och&lt;br&gt;7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända&lt;br&gt;det antal program i varje område som anges i tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd får inte vara utfor-&lt;br&gt;made på sådant sätt att de endast kan tas emot av en begränsad del av allmän-&lt;br&gt;heten i sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller i sex år. Regeringen får&lt;br&gt;förlänga tillståndet med fyra år åt gången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd förlängs på oförändrade villkor under ytterligare fyra år om&lt;br&gt;tillståndshavaren önskar det och regeringen inte senast två år före tillstånds-&lt;br&gt;tidens utgång meddelat att tillståndet inte kommer att förlängas eller att rege-&lt;br&gt;ringen önskar förändra villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra stycket gäller inte sådana tillstånd som&lt;br&gt;avses i 2 kap. 2 § andra stycket. Sådana tillstånd skall meddelas för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges&lt;br&gt;tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att&lt;br&gt;förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får meddelas endast om&lt;br&gt;den sökande förklarat att han godtar villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap. Närradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det&lt;br&gt;är tekniskt möjligt skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i en&lt;br&gt;kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett när-&lt;br&gt;radioprogram i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändningsom-&lt;br&gt;råden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna kan&lt;br&gt;tas emot i hela kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och&lt;br&gt;under vilken tid sändningarna får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes&lt;br&gt;önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den&lt;br&gt;sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.&lt;br&gt;Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och&lt;br&gt;TV-verket får ompröva beslut om fördelning av sändningstid om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att sända närradio kan endast ges till följande juridiska&lt;br&gt;personer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-&lt;br&gt;gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom&lt;br&gt;sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Församlingar inom Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och hög-&lt;br&gt;skolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för&lt;br&gt;gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-&lt;br&gt;området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända&lt;br&gt;lokalradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från och med den dag&lt;br&gt;sändningar får ske med stöd av tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av&lt;br&gt;någon annan under en tid av högst tre månader, om en innehavare av tillstånd&lt;br&gt;att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt&lt;br&gt;denna lag. avstår sändningstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka&lt;br&gt;tillstånd krävs enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 kap. Lokalradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga ljudradiosändningar än&lt;br&gt;sådana som kräver tillstånd av regeringen, som får ske endast under en&lt;br&gt;begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket eller som är närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Sändningsområden för lokalradio skall bestämmas med beaktande av&lt;br&gt;vad som är naturliga lokala intresseområden. Sändningsområdena skall utfor-&lt;br&gt;mas så att ett stort antal tillstånd kan lämnas. Flera tillstånd kan lämnas för&lt;br&gt;samma sändningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen kan, vare sig direkt eller genom företag i vilket han på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, få&lt;br&gt;mer än ett tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Staten, ett landsting, en kommun eller den som sänder med stöd av till-&lt;br&gt;stånd av regeringen kan inte, vare sig direkt eller genom företag i vilket ett&lt;br&gt;sådant organ på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensamt har ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande, få tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Tillstånd får inte ges till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. någon som ger ut en dagstidning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon som på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande över ett företag som ger ut en dagstidning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. företag i vilket någon som avses i 1 eller 2 ensam har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med dagstidning avses en allmän nyhetstidning av dagspresskaraktär, som&lt;br&gt;normalt utkommer med minst ett nummer varje vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd att sända lokalradio gäller till utgången av en tillståndsperiod&lt;br&gt;om åtta år. Den första tillståndsperioden skall räknas från och med den&lt;br&gt;1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillståndshavaren begär det före en tillståndsperiods slut, skall Radio-&lt;br&gt;och TV-verket vid utgången av tillståndsperioden förlänga tillståndet med&lt;br&gt;ytterligare en tillståndsperiod. Som tillståndshavare skall anses också den&lt;br&gt;vars sändningsområde efter ändrad indelning enligt 6 § genomgått endast&lt;br&gt;sådana förändringar att sändningsområdet framstår som väsentligen det-&lt;br&gt;samma som före den ändrade indelningen. Tillståndet skall dock inte för-&lt;br&gt;längas, om det finns grund för återkallelse av tillståndet enligt 10 kap. 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Vid utgången av varje tillståndsperiod får Radio- och TV-verket besluta&lt;br&gt;om en förändrad indelning av sändningsområden. Om en berörd tillstånds-&lt;br&gt;havare motsätter sig en viss förändring, får den vidtas endast om ändrade&lt;br&gt;tekniska förhållanden föranleder det eller den befintliga indelningen annars&lt;br&gt;framstår som olämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ändrad indelning av sändningsområden får inte fattas senare än&lt;br&gt;två månader före tillståndsperiodens utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket skall för varje sändningsområde som ingår i den nya&lt;br&gt;indelningen senast två månader före utgången av den löpande tillståndsperio-&lt;br&gt;den meddela särskilt beslut om vem som skall anses som tillståndshavare.&lt;br&gt;Om ingen kan anses som tillståndshavare, skall tillstånd för sändningsom-&lt;br&gt;rådet kungöras ledigt enligt de närmare föreskrifter regeringen meddelar.&lt;br&gt;Kungörelse får ske först sedan beslutet vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Har Radio- och TV-verket beslutat om ändrad indelning av sändnings-&lt;br&gt;områden, får myndigheten medge en tillståndshavare att sända efter tillstånds-&lt;br&gt;periodens slut i avvaktan på att nämndens beslut enligt 6 § tredje stycket&lt;br&gt;vinner laga kraft. Sådant medgivande skall lämnas för ett visst sändnings-&lt;br&gt;område under viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ett tillstånd att sända lokalradio får meddelas först sedan betalning gjorts&lt;br&gt;enligt de närmare bestämmelser om förfarandet som finns i lagen (1995:000)&lt;br&gt;om koncessionsavgift för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio,&lt;br&gt;skall urvalet göras vid en auktion som avser storleken av den årliga avgift&lt;br&gt;som tillståndshavaren skall erlägga till staten. Närmare bestämmelser om&lt;br&gt;förfarandet finns i lagen (1995:000) om koncessionsavgift för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett tillstånd får överlåtas till någon annan om Radio- och TV-verket&lt;br&gt;medger det. Sådant medgivande skall lämnas om förvärvaren är behörig att få&lt;br&gt;tillstånd. Om verket inte medger överlåtelsen, är den utan verkan enligt denna&lt;br&gt;lag. Bestämmelser om skyldighet för förvärvaren att betala koncessionsavgift&lt;br&gt;finns i lagen (1995:000) om koncessionsavgift för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förvärvar ett tillstånd övertar överlåtarens rättigheter och skyldig-&lt;br&gt;heter enligt denna lag som belöper på tiden efter beslutet om medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett föreläggande enligt 11 kap. 8 § har meddelats mot den tidigare&lt;br&gt;innehavaren, gäller föreläggandet även mot den nye innehavaren. Radio- och&lt;br&gt;TV-verket skall i samband med att den medger överlåtelsen underrätta honom&lt;br&gt;om det. Sker inte det är föreläggandet inte gällande mot den nye innehavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beslut om tillstånd enligt 6 § tredje stycket gäller från den dag beslutet&lt;br&gt;vinner laga kraft. Radio- och TV-verket får även i annat beslut om tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio förordna att beslutet inte skall gälla omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Den som vill frånträda ett tillstånd skall skriftligen anmäla det till&lt;br&gt;Radio- och TV-verket. Tillståndet skall anses frånträtt när anmälan kommit in&lt;br&gt;till verket eller den senare dag som anges i anmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Om tillståndshavaren försätts i konkurs eller träder i likvidation upphör&lt;br&gt;tillståndet att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § Om tillståndshavaren avlider upphör tillståndet att gälla tre månader&lt;br&gt;efter dödsfallet. Har en ansökan om medgivande till överlåtelse enligt 10 §&lt;br&gt;kommit in till Radio- och TV-verket innan tillståndet har upphört att gälla&lt;br&gt;skall den dock alltid prövas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Våldsframställningar eller pornografiska bilder får inte sändas i televi-&lt;br&gt;sionen under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att&lt;br&gt;barn kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Uppgifter som förekommit i ett televisionsprogram som inte är reklam&lt;br&gt;och som sänts på annat sätt än genom tråd, skaH beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uppgifter som förekommit i televisionsprogram som sänts genom tråd&lt;br&gt;bör beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Meddelanden som är av vikt för allmänheten skall i en nödsituation&lt;br&gt;sändas kostnadsfritt i lokalradion om en myndighet begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna kom-&lt;br&gt;mersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I sändningar för vilka gäller villkor om opartiskhet får det inte före-&lt;br&gt;komma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som syftar&lt;br&gt;till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i intresse-&lt;br&gt;frågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sådana meddelanden som avses i första stycket skall anses som annonser&lt;br&gt;framgår av 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för&lt;br&gt;den egna verksamheten. I enstaka fall får det dock förekomma sändningar&lt;br&gt;som inte framställts enbart för den egna verksamheten om de är av särskilt&lt;br&gt;intresse för tillståndshavarens medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En närradioförenings programutbud får innehålla endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillståndsha-&lt;br&gt;varna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om&lt;br&gt;närradioverksamheten på orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är&lt;br&gt;behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som har tillstånd att sända lokalradio skall under minst en tredjedel&lt;br&gt;av sändningstiden varje dygn sända program som framställts särskilt för den&lt;br&gt;egna verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av till-&lt;br&gt;stånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl däremot, se till att&lt;br&gt;mer än hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt&lt;br&gt;ursprung och minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio&lt;br&gt;procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har&lt;br&gt;framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då&lt;br&gt;det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-&lt;br&gt;ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Televisionssändning enligt första stycket och ljudradiosändning som sker&lt;br&gt;med stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl där-&lt;br&gt;emot. i betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program&lt;br&gt;med svenska artister eller verk av svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan&lt;br&gt;beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.&lt;br&gt;Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta&lt;br&gt;inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen&lt;br&gt;anges löpande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 kap. Reklam och annan annonsering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen&lt;br&gt;skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV skall signa-&lt;br&gt;turen alltid vara löpande, men behöver endast anges i bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen i&lt;br&gt;särskilda fall medge undantag från skyldigheten i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som annonser räknas reklam samt sändningar som inte är reklam och som&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Av en annons skall det framgå i vems intresse den sänds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Reklam i en televisionssändning får inte syfta till att fånga uppmärksam-&lt;br&gt;heten hos barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reklam i en televisionssändning får det inte uppträda personer eller figurer&lt;br&gt;som spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till&lt;br&gt;barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Reklam för alkoholdrycker, tobaksvaror och receptbelagda läkemedel&lt;br&gt;får inte sändas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag. I televisionssändning får denna tid dock i rena undantagsfall&lt;br&gt;utsträckas till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme&lt;br&gt;mellan hela klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den&lt;br&gt;tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får i en televisionssändning sändas under högst tio procent av&lt;br&gt;sändningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden&lt;br&gt;mellan klockan 18.00 och 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av vad som sägs i första och andra styckena får program i en&lt;br&gt;televisionssändning där publiken erbjuds att beställa varor eller tjänster&lt;br&gt;(försäljningsprogram) sändas under högst en timme per dygn. Den samman-&lt;br&gt;lagda sändningstiden för försäljningsprogram och övriga annonser får dock&lt;br&gt;uppgå till högst tjugo procent av sändningstiden per dygn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Annonser skall i televisionssändning sändas mellan programmen.&lt;br&gt;Annonser får dock avbryta ett program, om de sänds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram, där det förekommer längre pauser, eller i&lt;br&gt;pauser i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för&lt;br&gt;publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar av program, som består av avslutade delar och där varje del&lt;br&gt;som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program som&lt;br&gt;huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av&lt;br&gt;någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställer audiovisuella verk (sponsrat program), skall det på lämpligt sätt i&lt;br&gt;början eller slutet av programmet anges vem eller vilka bidragsgivarna är. I&lt;br&gt;sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande. Sådana uppgifter&lt;br&gt;behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 § första stycket och&lt;br&gt;skall inte räknas in i den annonstid som anges i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-&lt;br&gt;tarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Ett program får inte sponsras av någon vars huvudsakliga verksamhet är&lt;br&gt;tillverkning eller försäljning av alkoholdrycker, tobak eller receptbelagda&lt;br&gt;läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den&lt;br&gt;sändande gör för sin programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 6 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8 kap. Vidaresändningar i kabelnät m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-&lt;br&gt;sändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram&lt;br&gt;skall, om sändningarna når fler än tio bostäder, se till att de boende i fastig-&lt;br&gt;heter som är anslutna till anläggningen på ett tillfredsställande sätt och utan&lt;br&gt;kostnad för själva mottagningen kan ta emot sådana televisionssändningar&lt;br&gt;som sker med stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna&lt;br&gt;tas emot av var och en i området. Om tillståndshavaren för att uppfylla en&lt;br&gt;skyldighet att sända i hela landet eller i del av landet, sänder på något sätt som&lt;br&gt;inte kräver regeringens tillstånd, gäller sändningsplikten även dessa sänd-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsplikt enligt första stycket omfattar inte sändningar som sker med&lt;br&gt;stöd av tillstånd enligt 2 kap. 2 § andra stycket eller med stöd av tillstånd till&lt;br&gt;vidaresändning enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för tråd-&lt;br&gt;sändning där det sker vidaresändning till allmänheten av televisionsprogram&lt;br&gt;skall, om sändningarna når fler än 100 bostäder, i varje kommun där han har&lt;br&gt;en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av&lt;br&gt;televisionsprogram från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda&lt;br&gt;företag (lokala kabelsändarföretag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i anlägg-&lt;br&gt;ningen endast avser televisionsprogram från sändare på jordytan för lägre&lt;br&gt;frekvens än 1 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som vidaresänder televisionsprogram med hjälp av radio på fre-&lt;br&gt;kvens över 1 gigahertz skall i varje kommun där han bedriver sådan verk-&lt;br&gt;samhet kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av televisions-&lt;br&gt;program från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har&lt;br&gt;bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika in-&lt;br&gt;tressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter&lt;br&gt;vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall&lt;br&gt;avse högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1,&lt;br&gt;2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9 kap. Tillsyn m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i&lt;br&gt;efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de&lt;br&gt;villkor som kan gälla för sändningarna. Granskningen omfattar dock inte vad&lt;br&gt;som sägs om reklam i 7 kap. 3-5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § skall inte granskas av nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex&lt;br&gt;andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.&lt;br&gt;Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller&lt;br&gt;en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte&lt;br&gt;är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden&lt;br&gt;eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut&lt;br&gt;som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de&lt;br&gt;villkor som gäller för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV&lt;br&gt;kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Var och en som sänder televisionsprogram över satellit eller med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur&lt;br&gt;stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 9 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder televisions-&lt;br&gt;program över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upp-&lt;br&gt;lysningar om vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten&lt;br&gt;finansierats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna&lt;br&gt;upplysningar om vem som är uppdragsgivare och dennes adress samt hur&lt;br&gt;sändningen över satellit sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som har tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio eller som fått tillstånd av regeringen, lämna upplysningar om&lt;br&gt;sitt innehav av aktier eller andelar i företag som har sådana tillstånd och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avtal som han har träffat med företag som har sådana tillstånd. På begäran av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket skall ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter&lt;br&gt;om sådana innehav av aktier eller andelar i företaget och avtal som innebär att&lt;br&gt;någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter&lt;br&gt;på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har&lt;br&gt;spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och&lt;br&gt;TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till&lt;br&gt;nämnden respektive verket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 kap. Återkallelse av tillstånd m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller televisionsprogram får återkallas&lt;br&gt;enligt vad som anges i 2-5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av tillstånd får meddelas endast om det framstår som&lt;br&gt;en inte alltför ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-&lt;br&gt;havaren väsentligt brutit mot denna lag eller mot villkor för tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas om tillstånds-&lt;br&gt;havaren direkt eller genom företag i vilket han på grund av aktie- eller andels-&lt;br&gt;innehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande, förfogar över mer&lt;br&gt;än ett sådant tillstånd. Återkallelsen skall då avse det eller de tillstånd som&lt;br&gt;meddelats efter det första tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte utnyttjar rätten att sända närradio under tre på varandra följande&lt;br&gt;månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte betalar avgift i ärende om närradio inom föreskriven tid, och har&lt;br&gt;förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett&lt;br&gt;program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att sända lokalradio får återkallas om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. tillståndshavaren inte inlett lokalradiosändningar inom sex månader efter&lt;br&gt;tillståndstidens böijan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillståndshavaren annars inte utnyttjat rätten att sända lokalradio eller&lt;br&gt;sänt endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst&lt;br&gt;fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tillståndshavaren direkt eller genom företag i vilket han på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande,&lt;br&gt;förfogar över mer än ett sådant tillstånd, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. staten, ett landsting, en kommun eller någon som har tillstånd som&lt;br&gt;meddelats av regeringen, direkt eller genom företag i vilket ett sådant organ&lt;br&gt;på grund av aktie- eller andelsinnehav eller avtal ensam har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande, förfogar över tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i första stycket 3 skall återkallelsen avse det eller de&lt;br&gt;tillstånd som har meddelats efter det första tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd&lt;br&gt;medgivits trots att tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket eller 5 kap. 2 eller 3 §, får tillståndet återkallas endast om&lt;br&gt;beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av felaktiga eller ofull-&lt;br&gt;ständiga uppgifter från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon&lt;br&gt;sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit&lt;br&gt;endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När Radio- och TV-verket beslutar att återkalla ett tillstånd att sända när-&lt;br&gt;radio får myndigheten bestämma en tid om högst ett år inom vilken tillstånds-&lt;br&gt;havaren inte får erhålla nytt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-&lt;br&gt;havaren inte får erhålla nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade till-&lt;br&gt;stånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio vid&lt;br&gt;tiden för domen. Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden&lt;br&gt;intill dess domen vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 kap. Straff m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd&lt;br&gt;där sådant krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från radioanläggning på&lt;br&gt;öppna havet eller i luftrummet däröver eller som upprättar eller innehar sådan&lt;br&gt;anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om sänd-&lt;br&gt;ningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är anslutet&lt;br&gt;till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradiosänd-&lt;br&gt;ningar från stationer utanför nationella territorier, eller om sändningen orsakar&lt;br&gt;att radioanvändning i något av dessa länder blir skadligt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utom landet begått brott som avses i första stycket döms, om han&lt;br&gt;finns här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra&lt;br&gt;styckena brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal mot svensk medborgare för brott som rör sändning, vilken inte är&lt;br&gt;avsedd att tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att&lt;br&gt;radioanvändning blir skadligt påverkad här, eller åtal mot utlänning får även i&lt;br&gt;annat fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken väckas endast efter förord-&lt;br&gt;nande av regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som varit föremål för brott enligt 2 § skall förklaras för-&lt;br&gt;verkad, om det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som brutit mot de bestämmelser och villkor som anges i denna&lt;br&gt;paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av&lt;br&gt;3 kap. 3 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbudet mot otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1, 2, 6, 7 och 10 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 5 § och 7 kap.&lt;br&gt;3 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta&lt;br&gt;överträdelsens art. varaktighet och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst tre&lt;br&gt;miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-&lt;br&gt;des årsomsättning under närmast föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter&lt;br&gt;som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de in-&lt;br&gt;täkter som den sändande kan beräknas ha erhållit med anledning av över-&lt;br&gt;trädelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § När Granskningsnämnden för radio och TV funnit att någon har brutit&lt;br&gt;mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1, 2 eller 3 § andra stycket eller&lt;br&gt;mot bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första stycket, far nämnden&lt;br&gt;besluta att den sändande skall på lämpligt sätt offentliggöra nämndens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att&lt;br&gt;offentliggörande måste ske i ett program som han sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som bryter mot de bestämmelser som anges i denna paragraf får&lt;br&gt;föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.&lt;br&gt;Detta gäller bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. närradio- och lokalradiosändningars innehåll (6 kap. 6-8 §§), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beteckningar (6 kap. 10 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-&lt;br&gt;sändarföretag (8 kap. 1, 2 och 4 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till verket (9 kap. 3-6 § §), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 7 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får&lt;br&gt;meddelas av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda&lt;br&gt;beslut om sändningstid i närradion eller att låta annan i sitt ställe utnyttja&lt;br&gt;sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder sådana våldsframställningar&lt;br&gt;eller pornografiska bilder i televisionen som avses i 6 kap. 1 § får Justitie-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kanslern förelägga honom att inte på nytt sända sådana program. Föreläggan-&lt;br&gt;det får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Talan enligt 5 § och föreläggande enligt 8 och 10 §§ får riktas mot&lt;br&gt;satellitentreprenören om den som sänder över satellit inte har hemvist i&lt;br&gt;Sverige. Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått till-&lt;br&gt;gång till sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentrepre-&lt;br&gt;nörens uppdragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får förelägg-&lt;br&gt;andet och talan i stället riktas mot uppdragsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 kap. Om handläggningen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd tas upp av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om återkallelse på grund av missbruk av yttrandefriheten,&lt;br&gt;skall i stället allmän domstol ta upp frågan på talan av Justitiekanslern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas&lt;br&gt;upp först efter anmälan av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i&lt;br&gt;denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 1 § skall Radio- och TV-verket in-&lt;br&gt;hämta yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om nämnden&lt;br&gt;finner att överträdelsen är väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För rättegången i mål där fråga är om återkallelse på grund av missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad som&lt;br&gt;i nämnda bestämmelser rör tilltalad, skall tillämpas för den som talan om&lt;br&gt;återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om återkallelse&lt;br&gt;skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Länsrätten prövar frågor om särskild avgift på talan av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa ett anspråk på särskild avgift får rätten besluta om kvar-&lt;br&gt;stad. Bestämmelserna i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran&lt;br&gt;skall därvid tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift förfaller om den som talan riktas mot inte del-&lt;br&gt;getts stämningsansökan inom två år från det överträdelsen upphörde. Ett&lt;br&gt;beslut om avgift upphör att gälla om verkställighet inte har skett inom fem år&lt;br&gt;från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Fråga om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt&lt;br&gt;11 kap. 10 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. Om rätte-&lt;br&gt;gången i sådant mål gäller vad som sägs i 3 §. Juryns prövning skall dock&lt;br&gt;avse frågan om vitet skall dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om utdömande av vite i annat fall prövas i enlighet med vad som i&lt;br&gt;allmänhet är föreskrivet om vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;13 kap. Överklagandebestämmelser m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av&lt;br&gt;tillstånd, återkallelse av tillstånd och om medgivande till överlåtelse av ett&lt;br&gt;tillstånd får överklagas hos kammarrätten. Ett beslut om omfattningen av ett&lt;br&gt;sändningsområde får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten, nämligen beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beteckningar enligt 6 kap. 10 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 10 kap. 8 §, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt samt skyldig-&lt;br&gt;het att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-&lt;br&gt;verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 11 kap. 7 §, 8 §&lt;br&gt;första stycket 1-3 samt 9 § får överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt 11 kap. 7 §, 8 § första stycket 1, 2 och 9 § gäller&lt;br&gt;omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och&lt;br&gt;TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1966:78) om&lt;br&gt;förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna havet, radiolagen&lt;br&gt;(1966:755). lagen (1981:508) om radiotidningar, närradiolagen (1982:459),&lt;br&gt;lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram, la-&lt;br&gt;gen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten, lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område, lagen (1992:1356) om satellit-&lt;br&gt;sändningar av televisionsprogram till allmänheten, och lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. I fråga om sändningar före ikraftträdandet gäller de äldre bestämmel-&lt;br&gt;serna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 Förslag till lag om koncessionsavgift för radio och&lt;br&gt;TV&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap. Lagens tillämpningsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns bestämmelser om koncessionsavgift för sådana&lt;br&gt;ljudradio- och televisionsprogram som sänds med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;radio- och TV-lagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen är tillämplig på den som har tillstånd att sända televisionsprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 hela landet under förutsättning att han har rätt att sända reklam i sådan sänd-&lt;br&gt;ning och är ensam om denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;föreskrifter om avgift i ärenden om närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Som sådan sändningsverksamhet som grundar skyldighet att betala kon-&lt;br&gt;cessionsavgift skall inte räknas provsändningar av televisionsprogram i&lt;br&gt;ringa omfattning eller sändningar av sådana ljudradio- och televisionsprogram&lt;br&gt;som sker under en begränsad tid enligt 2 kap. 2 § tredje stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. Koncessionsavgift för televisionssändningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsavgiften för televisionssändningar består av en fast del och&lt;br&gt;en rörlig del och beräknas från och med månaden efter den då sändnings-&lt;br&gt;verksamheten påbörjats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den fasta delen av koncessionsavgiften uppgår till 4 167 000 kronor för&lt;br&gt;vatje månad under vilken sändningsverksamhet har bedrivits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fasta delen av avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn&lt;br&gt;till kvoten mellan konsumentprisindex för oktober månad året före det år som&lt;br&gt;avgiften avser och konsumentprisindex för oktober månad 1991. Beloppet&lt;br&gt;avrundas sedan nedåt till närmaste tusental kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den rörliga delen av koncessionsavgiften beräknas för ett kalenderår i&lt;br&gt;sänder. Den är beroende av de intäkter som utgör vederlag till tillstånds-&lt;br&gt;havaren för att han sänder annonser och tas ut med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 20 procent av intäkterna till den del de överstiger 750 miljoner men inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 000 miljoner kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 40 procent av intäkterna till den del de överstiger 1 000 miljoner men inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 000 miljoner kronor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 50 procent av intäkterna till den del de överstiger 2 000 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I intäkter som utgör vederlag för att tillståndshavaren sänder annonser in-&lt;br&gt;räknas intäkter som tillförts någon annan, om det framgår av omständig-&lt;br&gt;heterna att de utgör sådant vederlag till tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intäkterna skall bestämmas enligt bokföringsmässiga grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i första stycket angivna beloppsgränsema skall justeras på ett sätt som&lt;br&gt;motsvarar det sätt som anges i 2 § andra stycket i fråga om den fasta delen av&lt;br&gt;koncessionsavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa&lt;br&gt;det belopp som enligt 2 § skall utgå för månad under det följande kalender-&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillståndshavaren begär det skall Radio- och TV-verket besluta huru-&lt;br&gt;vida det under en viss månad har förekommit sådan sändningsverksamhet att&lt;br&gt;han är skyldig att betala avgift enligt 2 § för den månaden. I övrigt skall&lt;br&gt;Radio- och TV-verket inte fatta beslut om skyldighet att betala avgift enligt&lt;br&gt;2 §, om det inte behövs för verkställighet enligt 4 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgift enligt 2 § skall betalas före utgången av den månad som avgiften&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillståndshavaren skall senast den 15 februari varje år lämna Radio- och&lt;br&gt;TV-verket de uppgifter som behövs för att fastställa den rörliga delen av&lt;br&gt;koncessionsavgiften för televisionssändning för föregående år. Om sådana&lt;br&gt;uppgifter inte lämnas eller de lämnade uppgifterna är ofullständiga, får Radio-&lt;br&gt;och TV-verket förelägga honom vid vite att fullgöra skyldigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket meddelar senast den 1 mars beslut om det belopp till&lt;br&gt;vilket den rörliga delen av koncessionsavgiften uppgår for föregående år. Om&lt;br&gt;tillståndshavaren inte har fullgjort sin uppgiftsskyldighet enligt första stycket&lt;br&gt;första meningen, meddelar Radio- och TV-verket beslut snarast möjligt efter&lt;br&gt;det att uppgiftsskyldigheten har fullgjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den rörliga delen av koncessionsavgiften skall betalas senast den 31 mars&lt;br&gt;om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avgiften senast under mars&lt;br&gt;månad. I annat fall skall avgiften betalas så snart Radio- och TV-verket&lt;br&gt;meddelat beslut om avgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ränta skall betalas på koncessionsavgift för televisionssändning från&lt;br&gt;förfallodagen. Räntesatsen bestäms enligt 6 § räntelagen (1975:635).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Radio- och TV-verket har fattat beslut om den rörliga delen av kon-&lt;br&gt;cessionsavgiften efter utgången av mars månad, skall ränta ändå betalas från&lt;br&gt;den 31 mars.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket beslutar om ränta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för televisionssändning över-&lt;br&gt;stiger vad tillståndshavaren skall betala enligt 2 § eller eller enligt beslut av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket eller domstol, skall det överskjutande beloppet betalas&lt;br&gt;tillbaka till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ränta skall betalas på belopp som återbetalas. Räntan beräknas efter en&lt;br&gt;räntesats motsvarande det av riksbanken fastställda diskonto, som gällde vid&lt;br&gt;utgången av året närmast före det år då återbetalningen äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Radio- och TV-verket skall ompröva ett beslut som har betydelse för&lt;br&gt;skyldigheten att betala koncessionsavgift för televisionssändning eller ränta,&lt;br&gt;om tillståndshavaren begär det eller det finns andra skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omprövningsbeslut som är till tillståndshavarens nackdel får inte med-&lt;br&gt;delas efter utgången av det tredje året efter det år då det ursprungliga beslutet&lt;br&gt;meddelades. Ett omprövningsbeslut får inte i något fall meddelas efter ut-&lt;br&gt;gången av det sjätte året efter det år då det ursprungliga beslutet meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett beslut som anges i första stycket har överprövats av domstol, får&lt;br&gt;Radio- och TV-verket inte ompröva den fråga som domstolens beslut avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Revision för kontroll av att koncessionsavgift för televisionssändning&lt;br&gt;har erlagts i enlighet med bestämmelserna i denna lag skall utföras av Riks-&lt;br&gt;skatteverket eller av skattemyndighet. Beslut om revision fattas efter fram-&lt;br&gt;ställning av Radio- och TV-verket. Vid revision gäller 3 kap. 7-15 §§ lagen&lt;br&gt;(1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga delar.&lt;br&gt;Härvid gäller de bestämmelser som avser beskattningsmyndighet i stället den&lt;br&gt;myndighet som skall utföra revisionen.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 kap. Koncessionsavgift för lokalradiosändningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Koncessionsavgiften för lokalradiosändningar uppgår till minst 20 000&lt;br&gt;kronor per år (minimiavgiften).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tillstånd att sända lokalradio meddelas efter budgivning vid auktion,&lt;br&gt;skall koncessionsavgiften fastställas till det högsta godtagna budet. I annat&lt;br&gt;fall skall avgiften fastställas till ett belopp motsvarande minimiavgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall för varje kalenderår justeras med hänsyn till kvoten mellan&lt;br&gt;konsumentprisindex för oktober månad året före det år som avgiften avser&lt;br&gt;och konsumentprisindex för oktober månad 1992. Beloppet avrundas sedan&lt;br&gt;nedåt till närmaste hundratal kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det finns flera behöriga sökande till ett tillstånd att sända lokalradio&lt;br&gt;skall Radio- och TV-verket bereda dem tillfälle att före viss dag samordna an-&lt;br&gt;sökningarna. Om det efter den dagen alltjämt finns två eller flera ansökningar,&lt;br&gt;skall verket kalla sökandena till en auktion. I kallelsen skall anges sista dag&lt;br&gt;för anmälan om deltagande i auktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Radio- och TV-verket har meddelat beslut om avvisning av en an-&lt;br&gt;sökan, får auktionen inte hållas förrän beslutet har vunnit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om endast en sökande är behörig eller endast en behörig sökande anmält&lt;br&gt;sig till en auktion, skall han underrättas om att han får tillståndet om han inom&lt;br&gt;två veckor från det att underrättelsen sändes ut betalar in ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar minimiavgiften. Sker ingen sådan betalning förfaller hans ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Auktionen skall vara offentlig. Endast sådana sökande som anmält sig&lt;br&gt;till auktionen och som är behöriga får lämna bud. Budgivningen skall avse&lt;br&gt;det högsta belopp som sökandena är villiga att betala i årsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan budgivningen avslutats skall den som lämnat det högsta budet&lt;br&gt;genast betala tio procent av beloppet, dock lägst ett belopp motsvarande&lt;br&gt;minimiavgiften. Radio- och TV-verket kan dock på begäran göra ett kort&lt;br&gt;uppehåll i handläggningen för att ge honom tillfälle att anskaffa medel för&lt;br&gt;betalningen, om uppehållet inte kan antas medföra beaktansvärd olägenhet.&lt;br&gt;Om betalning inte sker, skall auktionen fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I ett beslut om lokalradiotillstånd skall Radio- och TV-verket ange den&lt;br&gt;årliga koncessionsavgift som tillståndshavaren skall betala samt det belopp&lt;br&gt;som skall betalas vid varje i 5 § angiven förfallodag under det första kalen-&lt;br&gt;deråret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket skall senast den 31 december varje år fastställa det&lt;br&gt;belopp som skall betalas varje förfallodag under det följande kalenderåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Skyldighet att betala koncessionsavgift gäller från och med den dag då&lt;br&gt;sändningar får bedrivas med stöd av lokalradiotillståndet. Att viss del av av-&lt;br&gt;giften skall betalas dessförinnan framgår av 2 och 3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall, med avdrag för vad som betalats enligt 2 eller 3 §§, betalas&lt;br&gt;med lika stora delar under kalenderåret senast den första dagen i januari,&lt;br&gt;april, juli och oktober månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den som får medgivande av Radio- och TV-verket att sända lokalradio&lt;br&gt;efter tillståndsperiodens slut enligt vad som närmare framgår av 5 kap. 7 §&lt;br&gt;radio- och TV-lagen skall betala en koncessionsavgift som motsvarar vad han&lt;br&gt;skulle ha betalat om tillståndet förlängts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Frånträds eller återkallas ett tillstånd att sända lokalradio gäller skyldig-&lt;br&gt;heten att betala koncessionsavgiften till och med nittio dagar efter det att till-&lt;br&gt;ståndet frånträtts eller återkallats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldighet att betala avgift gäller dock aldrig för tid efter det att någon&lt;br&gt;annan övertagit tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om den inbetalade koncessionsavgiften för lokalradiosändning över-&lt;br&gt;stiger vad tillståndshavaren enligt beslut av Radio- och TV-verket eller&lt;br&gt;domstol skall betala, skall det överskjutande beloppet återbetalas till honom.&lt;br&gt;Avgift som betalas enligt 2 eller 3 §§ skall dock inte återbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap. Gemensamma bestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Betalning skall ske till Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet rege-&lt;br&gt;ringen bestämmer meddela anstånd med betalning av koncessionsavgift och&lt;br&gt;ränta. Om det finns synnerliga skäl får regeringen eller den myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att&lt;br&gt;betala avgift och ränta för en viss period.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut om koncessionsavgift och ränta får verkställas om avgiften eller&lt;br&gt;räntan är obetald och förfallen till betalning. Härvid gäller 5 kap. 16-17 §§&lt;br&gt;lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter i tillämpliga&lt;br&gt;delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dröjsmålsavgift på fordran enligt första stycket skall inte utgå i fråga om&lt;br&gt;koncessionsavgift för televisionssändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Radio- och TV-verkets beslut om koncessionsavgift för televisionssänd-&lt;br&gt;ning enligt 2 kap. 5-7 §§, 9 § andra stycket och 10 § samt verkets beslut om&lt;br&gt;koncessionsavgift för lokalradiosändning får överklagas hos kammarrätten.&lt;br&gt;Andra beslut av Radio- och TV-verket får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996, då lagen (1992:72) om kon-&lt;br&gt;cessionsavgift på televisionens område skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker Bilaga 2&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1978:763) med vissa bestämmelser&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att reklam för alkoholdrycker inte&lt;br&gt;får sändas i ljudradio- eller televi-&lt;br&gt;sionsprogram framgår av radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker som är förbundna med bruk av alkohol&lt;br&gt;skall särskild måttfullhet iakttas vid marknadsföring av alkoholdryck. Därvid&lt;br&gt;gäller särskilt att reklam- eller annan marknadsföringsåtgärd inte får företas&lt;br&gt;som är påträngande eller uppsökande eller som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryckfår inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program. Detta gäller även för så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land&lt;br&gt;som är bundet av avtalet om Europe-&lt;br&gt;iska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av spritdryck, vin eller starköl får ej användas kom-&lt;br&gt;mersiell annons i periodisk skrift eller annan skrift på vilken tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen är tillämplig och som med avseende på ordningen för dess&lt;br&gt;utgivning är jämförbar med periodisk skrift. Detta gäller dock ej i fråga om&lt;br&gt;skrift som tillhandahålls endast på försäljningsställe för sådan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1992:1359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om&lt;br&gt;TV-avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för&lt;br&gt;innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig överlåtelse eller ut-&lt;br&gt;hyrning i detaljhandeln av TV-mot-&lt;br&gt;tagare skall av överlåtaren respektive&lt;br&gt;uthyraren anmälas till bolaget inom&lt;br&gt;den tid som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Sådan anmälan skall innehålla de&lt;br&gt;uppgifter som behövs för fastställan-&lt;br&gt;de av avgiftsskyldigheten för inneha-&lt;br&gt;vet av TV-mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förvärvar eller hyr en&lt;br&gt;TV-mottagare av någon enligt andra&lt;br&gt;stycket eller den som företräder&lt;br&gt;honom är skyldig att på begäran&lt;br&gt;lämna överlåtaren eller upplåtaren de&lt;br&gt;uppgifter som denne behöver för att&lt;br&gt;fullgöra sin anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 8 § döms till Till böter döms den som&lt;br&gt;böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1. underlåter att fullgöra sin an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mälningsskyldighet enligt 8 § första&lt;br&gt;eller andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;lämnar ofullständiga eller oriktiga&lt;br&gt;uppgifter i en anmälan som avses i&lt;br&gt;8 § andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;lämnar oriktiga uppgifter vid full-&lt;br&gt;görande av den uppgiftsskyldighet&lt;br&gt;som avses i 8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket 2&lt;br&gt;och 3 gäller inte om gärningen är&lt;br&gt;belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 lagen (1991:1559) med föreskrifter på&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje&lt;br&gt;program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall&lt;br&gt;bevaras i minst sex månader från sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som här i landet för någon&lt;br&gt;annans räkning bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamhet över satellit eller som&lt;br&gt;upplåter satellitkapacitet skall också&lt;br&gt;ombesörja att varje program spelas&lt;br&gt;in och bevaras. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om någon annan skall göra detta&lt;br&gt;enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad&lt;br&gt;vidaresändning av radioprogram genom trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) Prop. 1995/96:160&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 § tobakslagen (1993:581) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvara till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annonser&lt;br&gt;i periodisk skrift eller i annan&lt;br&gt;därmed jämförbar skrift på vilken&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Inte heller får vid sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller televi-&lt;br&gt;sionsprogram. Detta gäller även så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisions-&lt;br&gt;program till allmänheten och som&lt;br&gt;kan tas emot endast i något annat&lt;br&gt;land som är bundet av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvara till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annon&lt;br&gt;ser i periodisk skrift eller i annan&lt;br&gt;därmed jämförbar skrift på vilken&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Att reklam för tobaksvaror inte&lt;br&gt;får sändas i ljudradio- eller tele-&lt;br&gt;visionsprogram framgår av radio-&lt;br&gt;och TV-lagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;området (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än&lt;br&gt;som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I&lt;br&gt;synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara påträng-&lt;br&gt;ande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:98.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 Förslag till lag om ändring i telelagen (1993:597)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förbud mot censuringripanden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;29 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av telemeddelande och ej heller förbjuda för-&lt;br&gt;medling av telemeddelanden på grund av deras innehåll, såvida inte annat&lt;br&gt;följer av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:599) om&lt;br&gt;radiokommunikation&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Förbud mot censuringripanden&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;17 a § Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiokommunikation och ej heller förbjuda&lt;br&gt;radiokommunikation på grund av dess innehåll, såvida inte annat följer av&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över vilka remissinstanser som&lt;br&gt;har yttrat sig över betänkandet Ny&lt;br&gt;lagstiftning om Radio och TV (SOU&lt;br&gt;1994:105)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet inkommit från följande remiss-&lt;br&gt;instanser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslern. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Hovrätten för västra&lt;br&gt;Sverige, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i Stockholm, Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Post- och telestyrelsen,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Statskontoret, Riksrevisions-verket, Stockholms universi-&lt;br&gt;tetet, Göteborgs universitetet, Lunds universitetet, Statens kulturråd, Radio-&lt;br&gt;och TV-verket, Gransknings-nämnden för radio och TV, Taltidnings-&lt;br&gt;nämnden. Våldsskildringsrådet, Statens invandrarverk, Marknadsdomstolen,&lt;br&gt;Konkurrensverket. Konsumentverket/KO, Barnombudsmannen, Arkivet för&lt;br&gt;ljud och bild (ALB), Landstingsförbundet, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Sveriges Radio AB, Sveriges Television AB, Sveriges Utbildningsradio AB,&lt;br&gt;TV4 AB, Teracom Svensk Rundradio AB, Svenska Kabel-TV-föreningen,&lt;br&gt;Svenska Kabel-TV AB, Kabelvision KB, Stjärn-TV-nätet AB, FilmNet Tele-&lt;br&gt;vision AB. Industriförvaltnings AB Kinnevik, Sveriges Närradioförbund,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Sveriges Reklamförbund, Annonsörföreningen, Sveriges Marknadsförbund,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges&lt;br&gt;advokatsamfund. Tidningsutgivarna, Föreningen för svensk forskning om&lt;br&gt;medier och kommunikation (FSMK), Konstnärliga och litterära yrkes-&lt;br&gt;utövares samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Svenska teaterförbundet,&lt;br&gt;Svenska journalistförbundet, Svenska tonsättares internationella musikbyrå&lt;br&gt;(STIM), Föreningen svenska kompositörer av populärmusik (SKAP),&lt;br&gt;Synskadades riksförbund. Sveriges dövas riksförbund (SDR), Sverigefinska&lt;br&gt;Riksförbundet. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges&lt;br&gt;Fastighetsägareförbund. Hyresgästernas Riksförbund, Riksbyggen och&lt;br&gt;Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SCB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har också inkommit från John Crafoord, Föreningen Öppna&lt;br&gt;kanalen i Göteborg, Föreningen Öppna kanalen i Stockholm, Föreningen&lt;br&gt;Kristna Radionätet. Scandinavian Broadcasting System AB (SBS), Nykter-&lt;br&gt;hetsörelsens Landsförbund. Folkrörelsernas Medieforum, Arne Granfoss och&lt;br&gt;Nacka Närradioförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;2.1 Förslag till radio-och TV-lag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap. Lagens tillämpningsområde&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § I denna lag finns föreskrifter om sändningar av ljudradio- och TV-&lt;br&gt;program som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska&lt;br&gt;hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen gäller för sändningar genom tråd endast om sändningen når fler&lt;br&gt;än 100 bostäder. Vad som föreskrivs i 8 kap. 1 § första stycket om kabel-&lt;br&gt;operatörers skyldigheter gäller dock för sändningar som når fler än 10 bo-&lt;br&gt;städer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inga andra bestämmelser i yttrandefrihetsgrundlagen än 1 kap. 2 och 3 §§&lt;br&gt;gäller för sändningar genom tråd som når 100 bostäder eller färre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Lagen gäller för sändningar av ljudradioprogram över satellit om&lt;br&gt;sändningen kan tas emot i Sverige och den som bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samheten har sitt hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en&lt;br&gt;sändare här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Lagen gäller för sändningar av TV-program över satellit om sändningen&lt;br&gt;kan tas emot i någon stat som är bunden av avtalet om Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist i Sverige,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen till satellit sker från en sändare här i landet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningen från satellit sker med användning av satellitkapacitet som en&lt;br&gt;svensk fysisk eller juridisk person förfogar över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Punkterna 2 och 3 tillämpas dock inte, om den som bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamheten har sitt hemvist i ett annat land som är bundet av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra föreskrifter och villkor än sådana som avser förbud att sända&lt;br&gt;reklam gäller inte för ljud i TV-sändning om ljudet helt stämmer överens med&lt;br&gt;en ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller för&lt;br&gt;vilken den sändande låtit registrera sig.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 kap. Tillstånd och registrering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § För att sända ljudradio- eller TV-program med hjälp av radio på&lt;br&gt;frekvens under 3 gigahertz krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd krävs inte för sändningar av sökbar text-TV som sker från&lt;br&gt;radiosändare som används för andra sändningar med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;denna lag. Tillstånd krävs inte heller för sändningar som är särskilt anpassade&lt;br&gt;för syn- eller hörselskadade och som äger rum under högst fyra timmar om&lt;br&gt;dygnet från en sådan radiosändare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifter om tillstånd att inneha eller använda radiosändare finns i lagen&lt;br&gt;(1993:599) om radiokommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Tillstånd att sända TV-program och tillstånd att i hela landet eller till&lt;br&gt;utlandet sända ljudradioprogram meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio enligt 4 kap. meddelas av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända lokalradio meddelas av Radio- och TV-verket enligt&lt;br&gt;lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får vidare meddela tillstånd att under en begränsad&lt;br&gt;tid om högst två veckor sända TV-program eller ljudradioprogram som inte är&lt;br&gt;närradio eller lokalradio. Verket får förena ett sådant tillstånd med villkor&lt;br&gt;enligt 3 kap. 1-3 §§ samt besluta att föreskrifterna i 6 och 7 kap. inte skall&lt;br&gt;tillämpas på sändningar som sker med stöd av ett sådant tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns synnerliga skäl får regeringen meddela tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala sändningar som inte uppfyller kraven för närradio&lt;br&gt;eller lokalradio. Tillstånd att bedriva lokala digitala ljudradiosändningar&lt;br&gt;meddelas också av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som bedriver en sändningsverksamhet för vilken det inte behövs&lt;br&gt;tillstånd och den som för någon annans räkning bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samhet över satellit eller upplåter satellitkapacitet (satellitentreprenör) skall&lt;br&gt;anmäla sig för registrering hos Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anmälan skall anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, firma eller motsvarande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ställföreträdare för juridisk person,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. postadress och telefonnummer, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. uppgift om verksamhet som bedrivs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Radio- och TV-verket skall upprätta ett register avseende dem som&lt;br&gt;anmält sig enligt 3 §. Registret får föras med hjälp av automatisk&lt;br&gt;databehandling. Det får endast innehålla sådana uppgifter som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § andra stycket, 6 kap. 8 § samt 9 kap. 4—7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;3 kap. Sändningar som kräver tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Sändningstillstånd som meddelas av regeringen får förenas med villkor&lt;br&gt;som innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med&lt;br&gt;beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i&lt;br&gt;ljudradion och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får därutöver förenas med villkor som anges i 2 och&lt;br&gt;3 §§ samt 4 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Villkor för sändningstillstånd får även avse skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända program i hela landet eller i en viss del av landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända under en viss minsta tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket andra meningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utforma sändningar på sådant sätt att de blir tillgängliga för funk-&lt;br&gt;tionshindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. använda en viss sändningsteknik,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. använda vissa radiosändare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. ta hänsyn till ljudradions och televisionens särskilda genomslagskraft&lt;br&gt;när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. iaktta bestämmelsen i 6 kap. 2 § första stycket om beriktigande även i&lt;br&gt;fråga om ljudradion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. sända genmälen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. i programverksamheten respektera den enskildes privatliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. sända ett mångsidigt programutbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten om en&lt;br&gt;myndighet begär det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är&lt;br&gt;nödvändiga för nämndens tillsyn över om sända program stämmer överens&lt;br&gt;med de villkor som meddelats enligt denna lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av&lt;br&gt;en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Villkor för sändningstillstånd får också avse förbud mot att sända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. reklam eller andra annonser, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. även andra sponsrade program än sådana som anges i 7 kap. 8 § andra&lt;br&gt;stycket och 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sändningstillstånd får även förenas med villkor om förbud mot att&lt;br&gt;diskriminera annonsörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller&lt;br&gt;genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-&lt;br&gt;flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i&lt;br&gt;begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett tillstånd som meddelas av regeringen får innebära rätt att endast&lt;br&gt;vidaresända program som samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av&lt;br&gt;någon annan. I ett sådant beslut får föreskrivas att bestämmelserna i 6 och&lt;br&gt;7 kap. inte skall tillämpas på sändningar som sker med stöd av tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen innebär rätt att samtidigt sända&lt;br&gt;det antal program i varje område som anges i tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som har meddelats för en tid av minst fyra år förlängs på&lt;br&gt;oförändrade villkor med ytterligare fyra år, om tillståndshavaren önskar det&lt;br&gt;och regeringen inte senast två år före tillståndstidens utgång meddelat att&lt;br&gt;tillståndet inte kommer att förlängas eller att regeringen önskar förändra&lt;br&gt;villkoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Innan regeringen meddelar beslut om tillstånd skall den sökande ges&lt;br&gt;tillfälle att ta del av och yttra sig över de villkor som regeringen avser att&lt;br&gt;förena med tillståndet. Beslut om sändningstillstånd får endast innehålla&lt;br&gt;villkor som den sökande godtagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 kap. Närradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med närradio avses lokala ljudradiosändningar för föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Om en sammanslutning som kan få tillstånd enligt 4 § så önskar och det&lt;br&gt;är tekniskt möjligt, skall det finnas en möjlighet att sända närradioprogram i&lt;br&gt;en kommun. Om det finns särskilda skäl får det samtidigt sändas mer än ett&lt;br&gt;närradioprogram i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsområden för närradio skall ha en diameter på cirka tio kilometer.&lt;br&gt;Radio- och TV-verket får i särskilda fall besluta om större sändnings-&lt;br&gt;områden. Utanför storstadsområdena bör det eftersträvas att sändningarna&lt;br&gt;kan tas emot i hela kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Radio- och TV-verket bestämmer vilka som får sända närradio och&lt;br&gt;under vilken tid sändningarna får ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio gäller för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstiden skall så långt det är möjligt fördelas enligt de sökandes&lt;br&gt;önskemål. Om deras önskemål inte kan förenas, skall förtur ges åt den&lt;br&gt;sökande som bedöms ha störst intresse av att få sända vid en viss tidpunkt.&lt;br&gt;Beslut om sändningstid gäller tills vidare, dock längst för ett år. Radio- och&lt;br&gt;TV-verket får ompröva ett beslut om fördelning av sändningstid, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Ett tillstånd att sända närradio kan ges endast till följande juridiska&lt;br&gt;personer:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Lokala ideella föreningar som bedriver verksamhet inom sändnings-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Lokala ideella föreningar som har bildats för att i närradio sända pro-&lt;br&gt;gram som ett led i den verksamhet som en riksorganisation bedriver inom&lt;br&gt;sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Församlingar inom Svenska kyrkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Obligatoriska sammanslutningar av studerande vid universitet och&lt;br&gt;högskolor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Sammanslutningar av flera tillståndshavare i ett sändningsområde för&lt;br&gt;gemensamma närradioändamål (närradioföreningar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala ideella föreningar som avses i 1 och 2 får meddelas tillstånd att&lt;br&gt;sända närradio endast om föreningsverksamheten har bedrivits i sändnings-&lt;br&gt;området i minst ett år före dagen för ansökan om tillstånd. Om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl får ett tillstånd ändå meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Tillstånd att sända närradio får ges först efter det att sammanslutningen&lt;br&gt;har anmält vem som har utsetts till utgivare enligt yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett tillstånd att sända närradio får inte ges till någon som har tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningstillståndet gäller inte om tillståndshavaren får tillstånd att sända&lt;br&gt;lokalradio eller digital ljudradio. Tillståndet att sända närradio upphör då från&lt;br&gt;och med den dag sändningar får ske med stöd av tillståndet att sända&lt;br&gt;lokalradio eller digital ljudradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Radio- och TV-verket får besluta att en sändningstid inte får utnyttjas av&lt;br&gt;någon annan under en tid av högst tre månader,-om en innehavare av tillstånd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att sända närradio mot vilken det har riktats ett föreläggande vid vite enligt&lt;br&gt;denna lag, avstår sändningstid eller avsäger sig sitt sändningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sändare för närradio får inte användas för andra sändningar för vilka&lt;br&gt;det krävs tillstånd enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 kap. Lokalradio&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Med lokalradio avses andra tillståndspliktiga lokala ljudradiosändningar&lt;br&gt;än sådana som kräver tillstånd av regeringen eller som får ske endast under en&lt;br&gt;begränsad tid enligt 2 kap. 2 § fjärde stycket eller som är närradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om lokalradio finns i lokalradiolagen (1993:120).&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;6 kap. Sändningarnas innehåll och beteckningar&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Våldsskildringar eller pornografiska bilder får inte sändas i televisionen&lt;br&gt;under sådan tid och på sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn&lt;br&gt;kan se programmen, om det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram med stöd&lt;br&gt;av tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet&lt;br&gt;präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla&lt;br&gt;människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Uppgifter som förekommit i ett TV-program som inte är reklam och&lt;br&gt;som sänts på annat sätt än genom tråd, skall beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även uppgifter som förekommit i TV-program som inte är reklam och som&lt;br&gt;sänts genom tråd bör beriktigas när det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Program som inte är reklam får inte på ett otillbörligt sätt gynna&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I sändningar för vilka villkor om opartiskhet gäller får det inte&lt;br&gt;förekomma meddelanden som sänds på uppdrag av någon annan och som&lt;br&gt;syftar till att vinna stöd för politiska eller religiösa åsikter eller åsikter i&lt;br&gt;intressefrågor på arbetsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att sådana meddelanden skall anses som annonser framgår av 7 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § I närradio får det endast sändas program som har framställts särskilt för&lt;br&gt;den egna verksamheten. 1 enstaka fall får det dock förekomma sändningar&lt;br&gt;som inte framställts enbart för den egna verksamheten, om de är av särskilt&lt;br&gt;intresse för tillståndshavarens medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 S En närradioförenings programutbud får innehålla endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningar från evenemang av gemensamt intresse för tillstånds-&lt;br&gt;havama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. information, i begränsad omfattning, om kommunal verksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. uppgifter om program och programtider samt andra upplysningar om&lt;br&gt;närradioverksamheten på orten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. provsändningar av program, framställda av juridiska personer som är&lt;br&gt;behöriga att få tillstånd att sända närradio, i varje enskilt fall under högst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Den som sänder TV-program över satellit eller med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, se till att mer än&lt;br&gt;hälften av den årliga sändningstiden upptas av program av europeiskt ur-&lt;br&gt;sprung och att minst tio procent av den årliga sändningstiden eller minst tio&lt;br&gt;procent av programbudgeten avser program av europeiskt ursprung som har&lt;br&gt;framställts av självständiga producenter. Som sändningstid anses här tid då&lt;br&gt;det sänds program med annat innehåll än nyheter, sport, tävlingar och annon-&lt;br&gt;ser. I sändningstiden skall inte heller räknas in sändningar av endast text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TV-sändningar enligt första stycket och ljudradiosändningar som sker med&lt;br&gt;stöd av tillstånd av regeringen skall, om det inte finns särskilda skäl mot det, i&lt;br&gt;betydande omfattning innehålla program på svenska språket, program med&lt;br&gt;svenska artister och verk av svenska upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som sänder program enligt denna lag skall använda en sådan&lt;br&gt;beteckning för sina sändningar som har godkänts av Radio- och TV-verket.&lt;br&gt;Beteckningen skall anges minst en gång varje sändningstimme eller, om detta&lt;br&gt;inte är möjligt, mellan programmen. I sökbar text-TV skall beteckningen&lt;br&gt;anges löpande.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 kap. Reklam och annan annonsering&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Före och efter varje sändning av annonser skall det sändas en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annonserna från övriga sändningar. Signaturen&lt;br&gt;skall i televisionen bestå av både ljud och bild. I sökbar text-TV och i&lt;br&gt;försäljningsprogram som avses i 5 § tredje stycket skall signaturen alltid vara&lt;br&gt;löpande, men behöver endast anges i bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sändningar som regeringen lämnar tillstånd till får regeringen&lt;br&gt;medge undantag från skyldigheten enligt första stycket och från kravet enligt&lt;br&gt;6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt sändningar som utan att vara reklam&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Av en annons som inte är reklam skall det framgå i vems intresse den&lt;br&gt;sänds. Om reklamidentifiering finns också bestämmelser i 5 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I annonser får det inte uppträda personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommenta-&lt;br&gt;rer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Reklam i en TV-sändning får inte syfta till att fånga uppmärksamheten&lt;br&gt;hos barn under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I reklam i en TV-sändning får det inte uppträda personer eller figurer som&lt;br&gt;spelar en framträdande roll i program som huvudsakligen vänder sig till barn&lt;br&gt;under 12 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Annonser får sändas högst åtta minuter under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag. I TV-sändning får denna tid dock i rena undantagsfall utsträckas&lt;br&gt;till högst tio minuter. Om sändningstiden inte omfattar en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag får annonser sändas under högst tio procent av den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får i en TV-sändning sändas under högst tio procent av sänd-&lt;br&gt;ningstiden per dygn samt under högst tio procent av sändningstiden mellan&lt;br&gt;klockan 18.00 och 24.00.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programtjänster som uteslutande är avsedda för program där publiken&lt;br&gt;erbjuds att beställa varor eller tjänster (försäljningsprogram) får trots vad som&lt;br&gt;sägs i första och andra stycket sändas i televisionen. Med programtjänst avses&lt;br&gt;ett samlat utbud av program som sänds under en gemensam beteckning.&lt;br&gt;Utöver vad som följer av 6 kap. 8 § skall programtjänstens beteckning anges&lt;br&gt;i början och i slutet av sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den sammanlagda annonstiden i televisionen vid ett givet tillfälle får inte&lt;br&gt;understiga en minut sedan sändningstiden för den särskilda signaturen har&lt;br&gt;frånräknats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Annonser skall i TV-sändning sändas mellan programmen. Annonser&lt;br&gt;får dock avbryta ett program, om de sänds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i pauser i sportprogram där det förekommer längre pauser eller i pauser&lt;br&gt;i program som avser föreställningar eller evenemang med pauser för&lt;br&gt;publiken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. mellan delar av program som består av avslutade delar och där varje del&lt;br&gt;som föregås eller följs av annonser varar minst 20 minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam får inte förekomma omedelbart före eller efter ett program eller en&lt;br&gt;del av ett program som huvudsakligen vänder sig till barn under 12 år såvida&lt;br&gt;det inte är fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om ett program som inte är en annons helt eller delvis har bekostats av&lt;br&gt;någon annan än den som bedriver sändningsverksamheten eller som fram-&lt;br&gt;ställer audiovisuella verk (sponsrat program), på lämpligt sätt i början och&lt;br&gt;slutet av programmet eller vid ettdera tillfället anges vem eller vilka bidrags-&lt;br&gt;givarna är. I sökbar text-TV skall ett sådant meddelande lämnas löpande.&lt;br&gt;Sådana uppgifter behöver inte omges av signatur på det sätt som anges i 1 §&lt;br&gt;första stycket och skall inte räknas in i den annonstid som anges i 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen handlar om nyheter eller nyhetskommen-&lt;br&gt;tarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Bestämmelser om förbud mot reklam för alkoholdrycker och tobaks-&lt;br&gt;varor finns i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker och tobakslagen (1993:581). Ett program får inte sponsras&lt;br&gt;av någon vars huvudsakliga verksamhet gäller tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Reklam för receptbelagda läkemedel och ordinerad medicinsk behand-&lt;br&gt;ling får inte sändas i televisionen såvida det inte är fråga om meddelanden&lt;br&gt;som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Ett lokalt kabelsändarföretag får inte sända reklam såvida det inte är&lt;br&gt;fråga om meddelanden som avses i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte för sådan reklam som den&lt;br&gt;sändande gör för sin programverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 och 7 §§ gäller inte sökbar text-TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;8 kap. Vidaresändningar i kabelnät&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för&lt;br&gt;trådsändning där TV-program sänds vidare till allmänheten och varifrån&lt;br&gt;sändningarna når fler än tio bostäder skall se till att de boende i fastigheter&lt;br&gt;som är anslutna till anläggningen kan ta emot sådana TV-sändningar som sker&lt;br&gt;med stöd av tillstånd från regeringen och som är avsedda att kunna tas emot&lt;br&gt;av var och en i området. Sändningarna skall kunna tas emot på ett till-&lt;br&gt;fredsställande sätt och utan kostnad för själva mottagningen. Sändnings-&lt;br&gt;plikten gäller även sändningar som en tillståndshavare sänder för att uppfylla&lt;br&gt;skyldigheten att sända i hela landet eller i delar av landet, men där sättet att&lt;br&gt;sända inte kräver regeringens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningsplikten omfattar inte sändningar som sker med stöd av tillstånd&lt;br&gt;enligt 2 kap. 2 § femte stycket eller med stöd av tillstånd till vidaresändning&lt;br&gt;enligt 3 kap. 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Var och en som äger eller annars förfogar över en anläggning för&lt;br&gt;trådsändning där TV-program vidaresänds till allmänheten och varifrån&lt;br&gt;sändningarna når fler än 100 bostäder skall i varje kommun där han eller hon&lt;br&gt;har en sådan anläggning kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar&lt;br&gt;av TV-program från ett eller flera av Radio- och TV-verket utsedda företag&lt;br&gt;(lokala kabelsändarföretag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Vad som sägs i 1 och 2 §§ gäller inte om vidaresändningama i&lt;br&gt;anläggningen endast avser TV-program från sändare på jordytan på lägre&lt;br&gt;frekvens än 3 gigahertz.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Den som vidaresänder TV-program med hjälp av radio på frekvens över&lt;br&gt;3 gigahertz skall i varje kommun där han eller hon bedriver en sådan verk-&lt;br&gt;samhet kostnadsfritt tillhandahålla en kanal för sändningar av TV-program&lt;br&gt;från ett eller flera lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett lokalt kabelsändarföretag skall vara en sådan juridisk person som har&lt;br&gt;bildats för att bedriva lokala kabelsändningar och som kan antas låta olika&lt;br&gt;intressen och meningsriktningar komma till tals i sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lokalt kabelsändarföretag skall i sin sändningsverksamhet sträva efter&lt;br&gt;vidaste möjliga yttrandefrihet och informationsfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets förordnande av lokala kabelsändarföretag skall&lt;br&gt;avse högst tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Radio- och TV-verket får medge undantag från skyldigheterna enligt 1,&lt;br&gt;2 och 4 §§ om det finns särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;9 kap. Granskning och tillsyn&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Justitiekanslern övervakar genom granskning i efterhand om sända&lt;br&gt;program innehåller våldsskildringar eller pornografiska bilder i strid med&lt;br&gt;6 kap. 1 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Granskningsnämnden för radio och TV övervakar genom granskning i&lt;br&gt;efterhand om sända program står i överensstämmelse med denna lag och de&lt;br&gt;villkor som kan gälla för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om reklam i 7 kap. 3, 4 och 10 §§ övervakas dock av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändningar som sker med stöd av tillstånd till vidaresändning enligt 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § skall inte granskas av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Granskningsnämnden för radio och TV består av en ordförande och sex&lt;br&gt;andra ledamöter. För ledamöterna finns ersättare till det antal regeringen be-&lt;br&gt;stämmer. Minst en av ledamöterna eller ersättarna skall vara vice ordförande.&lt;br&gt;Ordföranden och vice ordföranden skall vara eller ha varit ordinarie domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskningsnämnden för radio och TV är beslutför med ordföranden eller&lt;br&gt;en vice ordförande och ytterligare tre ledamöter. Ärenden som uppenbart inte&lt;br&gt;är av större vikt eller principiell betydelse får dock avgöras av ordföranden&lt;br&gt;eller en vice ordförande. Regeringen får föreskriva att en tjänsteman hos&lt;br&gt;nämnden skall ha rätt att fatta beslut på nämndens vägnar, dock inte beslut&lt;br&gt;som innebär att den sändande brustit vid tillämpningen av denna lag eller de&lt;br&gt;villkor som gäller för sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid en överläggning i Granskningsnämnden för radio och TV&lt;br&gt;kommer fram skiljaktiga meningar, tillämpas föreskrifterna i 16 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Var och en som sänder TV-program över satellit eller med stöd av&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall årligen till Radio- och TV-verket redovisa hur&lt;br&gt;stor andel av verksamheten som utgjorts av sådana program som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 7 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som sänder TV-program&lt;br&gt;över satellit eller med stöd av tillstånd av regeringen lämna upplysningar om&lt;br&gt;vem som äger företaget och på vilket sätt verksamheten finansieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § På begäran av Radio- och TV-verket skall en satellitentreprenör lämna&lt;br&gt;upplysningar om vem som är uppdragsgivare, uppdragsgivarens adress,&lt;br&gt;programtjänstens beteckning samt hur sändningen över satellit sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av&lt;br&gt;regeringen lämna upplysningar om sitt innehav av aktier eller andelar i företag&lt;br&gt;som har ett sådant tillstånd och om avtal som han eller hon har träffat med&lt;br&gt;företag som har ett sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och&lt;br&gt;TV-verket ett företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana&lt;br&gt;innehav av aktier eller andelar i företaget och om sådana avtal som innebär att&lt;br&gt;någon ensam har ett bestämmande inflytande i företaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Den som i enlighet med 5 kap. 3 § lagen (1991:1559) med föreskrifter&lt;br&gt;på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden har&lt;br&gt;spelat in ett program, skall på begäran av Granskningsnämnden för radio och&lt;br&gt;TV eller Radio- och TV-verket utan kostnad lämna en sådan inspelning till&lt;br&gt;nämnden respektive verket.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 kap. Straff och avgifter m.m.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder program utan tillstånd&lt;br&gt;där tillstånd krävs enligt denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet sänder från en radioanläggning&lt;br&gt;på öppna havet eller i luftrummet över det eller som upprättar eller innehar en&lt;br&gt;sådan anläggning, döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen är avsedd att tas emot eller kan tas emot i något land som är&lt;br&gt;anslutet till den europeiska överenskommelsen till förhindrande av rundradio-&lt;br&gt;sändningar från stationer utanför nationella territorier, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sändningen orsakar att radioanvändning i något av dessa länder blir&lt;br&gt;skadligt påverkad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utomlands begått ett sådant brott döms, om han eller hon finns&lt;br&gt;här, efter denna lag och vid svensk domstol, även om 2 kap. 2 eller 3 §&lt;br&gt;brottsbalken inte är tillämplig och trots 2 kap. 5 a § första och andra styckena&lt;br&gt;brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal får väckas endast efter förordnande av regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;regeringen bestämmer mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- svenska medborgare för brott som rör sändningar som inte är avsedda att&lt;br&gt;tas emot eller kan tas emot i Sverige och inte heller orsakar att radio-&lt;br&gt;användningar blir skadligt påverkade här, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utlänningar även i andra fall än som anges i 2 kap. 5 § brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör sin anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet enligt 2 kap. 3 § döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Egendom som använts vid brott enligt 2 § skall förklaras förverkad, om&lt;br&gt;det inte är uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde&lt;br&gt;förklaras förverkat. Även utbytet av ett sådant brott skall förklaras förverkat,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som hjälpmedel vid brott enligt denna lag eller&lt;br&gt;dess värde får förklaras förverkat, om det är nödvändigt för att förebygga&lt;br&gt;brott eller det finns andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Den som åsidosätter de bestämmelser och villkor som anges i denna&lt;br&gt;paragraf skall betala en särskild avgift. Detta gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkor om reklam och annan annonsering som föreskrivits med stöd av&lt;br&gt;3 kap. 3 § första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. bestämmelsen om otillbörligt gynnande av kommersiella intressen enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 3 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. bestämmelserna om annonser i 7 kap. 1 och 5-7 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. bestämmelserna om andra annonser än reklam i 6 kap. 4 § och 7 kap.&lt;br&gt;2 och 3 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bestämmelserna om sponsring i 7 kap. 8 och 9 §§, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. bestämmelsen om reklam i 7 kap. 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt beakta&lt;br&gt;överträdelsens art, varaktighet och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Den särskilda avgiften fastställs till lägst fem tusen kronor och högst fem&lt;br&gt;miljoner kronor. Avgiften bör dock inte överstiga tio procent av den sändan-&lt;br&gt;des årsomsättning under det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständigheter&lt;br&gt;som legat till grund för prövning av frågan om avgift skall påföras samt de&lt;br&gt;intäkter som den sändande kan beräknas ha fått med anledning av överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En handling som strider mot 7 kap. 3, 4 och 10 §§ skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ marknadsföringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter. En sådan handling kan medföra marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift enligt bestämmelserna i 22-28 §§ marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Granskningsnämnden för radio och TV får besluta att den sändande på&lt;br&gt;lämpligt sätt skall offentliggöra nämndens beslut, när nämnden funnit att&lt;br&gt;någon har brutit mot villkor som beslutats med stöd av 3 kap. 1 §, 2 § eller&lt;br&gt;3 § andra stycket, eller bestämmelsen om beriktigande i 6 kap. 2 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet, som får innefatta ett föreläggande vid vite, får inte innebära att&lt;br&gt;offentliggörande måste ske i ett program som han eller hon sänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Den som åsidosätter de bestämmelser som anges i denna paragraf får&lt;br&gt;föreläggas att följa bestämmelserna. Ett föreläggande får förenas med vite.&lt;br&gt;Detta gäller bestämmelser om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. närradiosändningars innehåll (6 kap. 5 och 6 §§), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beteckningar (6 kap. 8 §),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sändningsplikt eller skyldighet att tillhandahålla kanal för lokala kabel-&lt;br&gt;sändarföretag (8 kap. 1. 2 och 4 §§),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. skyldighet att lämna vissa upplysningar till Radio- och TV-verket&lt;br&gt;(9 kap. 4-7 §§), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. skyldighet att lämna inspelning (9 kap. 8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt första stycket 1, 2 och 5 får meddelas av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV. Föreläggande enligt första stycket 3-5 får&lt;br&gt;meddelas av Radio- och TV-verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Radio- och TV-verket får i föreläggande förbjuda någon att överträda&lt;br&gt;beslut om sändningstid i närradion eller att låta någon annan i sitt ställe&lt;br&gt;utnyttja sådan sändningstid. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Om någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar eller&lt;br&gt;pornografiska bilder i televisionen på tider och sätt som avses i 6 kap. 1 §&lt;br&gt;första stycket, får Justitiekanslern förelägga honom eller henne att inte på nytt&lt;br&gt;sända sådana program på tider och på sådant sätt att det finns en betydande&lt;br&gt;risk för att barn kan se programmen. Föreläggandet får förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Om den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige, får&lt;br&gt;Granskningsnämnden för radio och TV förelägga satellitentreprenören att&lt;br&gt;följa de bestämmelser och villkor som anges i 5 §. Föreläggandet får förenas&lt;br&gt;med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande enligt 9 och 11 §§ får riktas mot satellitentreprenören, om&lt;br&gt;den som sänder över satellit inte har hemvist i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visar satellitentreprenören att den som sänder över satellit fått tillgång till&lt;br&gt;sändningsmöjligheten genom upplåtelse av en av satellitentreprenörens upp-&lt;br&gt;dragsgivare utan att satellitentreprenören godkänt det, får föreläggande enligt&lt;br&gt;första och andra stycket i stället riktas mot uppdragsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;11 kap. Återkallelse av tillstånd&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV»program får återkallas enligt&lt;br&gt;vad som anges i 2^4 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av tillstånd får meddelas endast om det framstår&lt;br&gt;som en inte alltför ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Ett tillstånd som meddelats av regeringen får återkallas om tillstånds-&lt;br&gt;havaren väsentligt brutit mot de villkor som förenats med tillståndet med stöd&lt;br&gt;av 3 kap. 1^4 §§ eller mot föreskrifterna i 6 kap. 1-4 §§ eller 7 kap. 1-10&lt;br&gt;§§•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillstånd som meddelats av regeringen får också återkallas, om&lt;br&gt;tillståndshavaren förfogar över mer än ett sådant tillstånd, antingen direkt eller&lt;br&gt;genom företag där tillståndshavaren på grund av aktie- eller andelsinnehav&lt;br&gt;eller avtal ensam har ett bestämmande inflytande. Återkallelsen skall då avse&lt;br&gt;det eller de tillstånd som meddelats efter det första tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ett tillstånd att sända närradio får återkallas om tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte längre uppfyller kraven enligt 4 kap. 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. inte utnyttjat rätten att sända närradio under tre på varandra följande&lt;br&gt;månader, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. inte har betalat avgift i ett ärende om närradio inom föreskriven tid, och&lt;br&gt;har förelagts att betala den vid påföljd att tillståndet annars kan återkallas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att sända närradio får också återkallas om domstol funnit att ett&lt;br&gt;program innefattat ett yttrandefrihetsbrott som innebär ett allvarligt missbruk&lt;br&gt;av yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § I beslut om återkallelse av ett tillstånd att sända närradio får bestämmas&lt;br&gt;en tid av högst ett år inom vilken tillståndshavaren inte får erhålla ett nytt&lt;br&gt;tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 3 § andra stycket får domstolen bestämma att tillstånds-&lt;br&gt;havaren inte får erhålla ett nytt tillstånd inom en tid av högst ett år, eller om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl, högst fem år. Detta gäller även om den som hade&lt;br&gt;tillstånd när yttrandefrihetsbrottet begicks inte har tillstånd att sända närradio&lt;br&gt;vid tiden för domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att beslutet skall gälla även för tiden intill dess&lt;br&gt;domen vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Har tillstånd meddelats enligt denna lag eller har överlåtelse av tillstånd&lt;br&gt;medgivits trots att tillståndshavaren saknade behörighet enligt 3 kap. 4 §&lt;br&gt;första stycket får tillståndet återkallas endast om beslutet om tillståndet eller&lt;br&gt;medgivandet påverkats av felaktiga eller ofullständiga uppgifter från till-&lt;br&gt;ståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Ett förordnande som lokalt kabelsändarföretag får återkallas om någon&lt;br&gt;sändningsverksamhet inte förekommit eller om sådan verksamhet förekommit&lt;br&gt;endast i obetydlig omfattning under en sammanhängande tid av minst tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 kap. Handläggningen av ärenden om avgifter, vite och&lt;br&gt;återkallelse&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Ärenden om återkallelse av tillstånd på grund av överträdelse av villkor&lt;br&gt;som meddelats med stöd av 3 kap. 1 § eller 3 kap. 2 § 9-12 och om&lt;br&gt;överträdelse av 6 kap. 1 eller 2 § skall på talan-av Justitiekanslern tas upp av&lt;br&gt;allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övriga fall prövas ärenden om återkallelse av tillstånd av Radio- och TV-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Har tillståndet meddelats av regeringen, får frågan om återkallelse tas&lt;br&gt;upp först efter anmälan av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om återkallelse på grund av överträdelse av bestämmelse i&lt;br&gt;denna lag eller av villkor för tillstånd som skall granskas av Gransknings-&lt;br&gt;nämnden för radio och TV enligt 9 kap. 2 § skall Radio- och TV-verket&lt;br&gt;begära in yttrande från nämnden. Tillståndet får återkallas endast om&lt;br&gt;nämnden finner att överträdelsen är väsentlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § För rättegången i mål enligt 1 § första stycket tillämpas bestämmelserna&lt;br&gt;för yttrandefrihetsmål. Vad som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall&lt;br&gt;tillämpas för den som talan om återkallelse riktar sig mot. Juryns prövning&lt;br&gt;skall avse frågan om återkallelse skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förordna att domen skall gälla även för tiden intill dess den&lt;br&gt;vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Frågor om påförande av särskild avgift prövas av Länsrätten i&lt;br&gt;Stockholms län på ansökan av Granskningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller om den som talan riktas mot inte delgetts&lt;br&gt;ansökan inom fem år från det överträdelsen upphörde. Ett beslut om avgift&lt;br&gt;upphör att gälla om beslutet inte verkställts inom fem år från det att domen&lt;br&gt;vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Frågor om utdömande av vite som förelagts av Justitiekanslern enligt&lt;br&gt;10 kap. 11 § prövas av allmän domstol på talan av Justitiekanslern. För rätte-&lt;br&gt;gången i ett sådant mål tillämpas bestämmelserna för yttrandefrihetsmål. Vad&lt;br&gt;som i dessa bestämmelser rör den tilltalade, skall tillämpas för den som talan&lt;br&gt;om utdömande av vite riktar sig mot. Juryns prövning skall avse frågan om&lt;br&gt;vitet skall dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om utdömande av vite i andra fall prövas i enlighet med vad som i&lt;br&gt;allmänhet är föreskrivet om vite.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;13 kap. Överklagande&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § Beslut enligt denna lag av Radio- och TV-verket om meddelande av&lt;br&gt;tillstånd att sända närradio, fördelning av sändningstid i närradion och åter-&lt;br&gt;kallelse av tillstånd får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet gäller omedelbart, även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Även följande beslut av Radio- och TV-verket får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, nämligen beslut om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beteckningar enligt 6 kap. 8 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förordnande av lokala kabelsändarföretag enligt 8 kap. 2 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. återkallelse av ett sådant förordnande enligt 11 kap. 6 §, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. beslut enligt 8 kap. 6 § om undantag från sändningsplikt och skyldighet&lt;br&gt;att tillhandahålla kanal för lokala kabelsändarföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av ett förordnande som anges i 2 gäller omedelbart,&lt;br&gt;även om det överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Beslut av Granskningsnämnden för radio och TV eller Radio- och TV-&lt;br&gt;verket om förelägganden som har förenats med vite enligt 10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §, 9 § första stycket 1-3 samt 10 § får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förelägganden enligt 10 kap. 8 §, 9 § första stycket 1 och 2 samt 10 §&lt;br&gt;gäller omedelbart, även om de överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten av beslut&lt;br&gt;som meddelats av länsrätt enligt 1-3 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Andra beslut av Granskningsnämnden för radio och TV och Radio- och&lt;br&gt;TV-verket än de som anges i 1-3 §§ får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1966:78) om förbud i vissa fall mot rundradiosändning på öppna&lt;br&gt;havet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1981:508) om radiotidningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närradiolagen (1982:459),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1986:3) om rundradiosändning av finländska televisionsprogram,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till allmän-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Bestämmelserna i 13 kap. tillämpas inte i de fall där det första beslutet i&lt;br&gt;ärendet fattats före den 1 december 1996.1 övrigt gäller de upphävda lagarna&lt;br&gt;om sändningen ägt rum före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i varumärkeslagen&lt;br&gt;(1960:644)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 37 a § varumärkningslagen (1960:644) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 a §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av den som innehar ett varukännetecken enligt 1-3 §§ eller den&lt;br&gt;som på grund av licens har rätt att utnyttja varukännetecken får domstolen vid&lt;br&gt;vite förbjuda den som gör varumärkesintrång att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till varukännetecknet, får domstolen meddela vitesför-&lt;br&gt;bud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats.&lt;br&gt;Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig,&lt;br&gt;om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-Senaste lydelse 1994:232.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om&lt;br&gt;upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 53 a § lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 a §4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av upphovsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som&lt;br&gt;på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket får domstolen vid vite&lt;br&gt;förbjuda den som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse som&lt;br&gt;avses i 53 § att fortsätta med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång&lt;br&gt;eller överträdelse som avses i 53 § förekommer och om det skäligen kan&lt;br&gt;befaras att svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av den&lt;br&gt;ensamrätt som upphovsrätten medför, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan&lt;br&gt;ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte&lt;br&gt;ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer säker-&lt;br&gt;het hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar käran-&lt;br&gt;den förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från detta.&lt;br&gt;I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken. Säker-&lt;br&gt;heten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:233.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 57 a § patentlagen (1967:837) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 a §5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av patenthavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja uppfinningen får domstolen vid vite förbjuda den som gör&lt;br&gt;patentintrång att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till patentet, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan&lt;br&gt;ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte&lt;br&gt;ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om radio- och t råd sänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;-&amp;quot;'Senaste lydelse 1994:234.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i mönsterskyddslagen&lt;br&gt;(1970:485)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 35 a § mönsterskyddslagen (1970:485) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 a §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av mönsterhavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja mönstret får domstolen vid vite förbjuda den som gör mönsterintrång&lt;br&gt;att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till mönstret, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan&lt;br&gt;ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte&lt;br&gt;ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:235.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i växtförädlarrättslagen&lt;br&gt;(1971:392)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 a § växtförädlarrättslagen (1971:392) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 a §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av sortinnehavaren eller den som på grund av licens har rätt att&lt;br&gt;utnyttja växtsorten får domstolen vid vite förbjuda den som gör intrång i&lt;br&gt;växtförädlarrätten att fortsätta intrånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att intrång förekommer och om det&lt;br&gt;skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till växtsorten, får domstolen meddela vitesförbud för&lt;br&gt;tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan&lt;br&gt;ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte&lt;br&gt;ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fräga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:236.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i firmalagen (1974:156) Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;Bilaga 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 15 § firmalagen (1974:156) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett näringskännetecken eller dess användning strider mot goda seder&lt;br&gt;eller allmän ordning eller är vilseledande, får domstolen vid vite förbjuda&lt;br&gt;innehavaren att använda kännetecknet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör intrång i någon annans&lt;br&gt;rätt till näringskännetecken (firmaintrång).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av kännetecknet&lt;br&gt;eller dess användning. Talan om förbud enligt första stycket får föras även av&lt;br&gt;den myndighet som regeringen bestämmer och av sammanslutning av berörda&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång förekommer och om&lt;br&gt;det skäligen kan befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget förringar&lt;br&gt;värdet av ensamrätten till näringskännetecknet, får domstolen meddela&lt;br&gt;vitesförbud för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat har&lt;br&gt;beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av svaran-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt fjärde stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller femte stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet eller,&lt;br&gt;om detta meddelats enligt första stycket, av den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer. I samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:237.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker Bilaga 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 3 §§ lagen (1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av alkoholdrycker skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av alko-&lt;br&gt;hol skall särskild måttfullhet iakttas&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;dryck får inte användas kommersiell&lt;br&gt;annons i ljudradio- eller televisions-&lt;br&gt;program. Detta gäller även för så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land&lt;br&gt;som är bundet av avtalet om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av sprit-&lt;br&gt;dryck, vin eller starköl får ej an-&lt;br&gt;vändas kommersiell annons i perio-&lt;br&gt;disk skrift eller annan skrift på&lt;br&gt;vilken tryckfrihetsförordningen är&lt;br&gt;tillämplig och som med avseende på&lt;br&gt;ordningen för dess utgivning är jäm-&lt;br&gt;förbar med periodisk skrift. Detta&lt;br&gt;gäller dock ej i fråga om skrift som&lt;br&gt;tillhandahålls endast på försäljnings-&lt;br&gt;ställe för sådan dryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de hälsorisker&lt;br&gt;som är förbundna med bruk av alko-&lt;br&gt;hol skall särskild måttfullhet iakttas&lt;br&gt;vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker. Därvid gäller särskilt att&lt;br&gt;reklam- eller annan marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärd inte får företas som är&lt;br&gt;påträngande eller uppsökande eller&lt;br&gt;som uppmanar till bruk av alkohol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker får inte användas kommer-&lt;br&gt;siella annonser i ljudradio- eller TV-&lt;br&gt;program. Detta gäller även för&lt;br&gt;sådana TV-sändningar över satellit&lt;br&gt;som omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av sprit-&lt;br&gt;drycker, vin eller starköl får inte an-&lt;br&gt;vändas kommersiella annonser i&lt;br&gt;periodiska skrifter eller andra skrifter&lt;br&gt;på vilka tryckfrihetsförordningen är&lt;br&gt;tillämplig och som med avseende på&lt;br&gt;ordningen för utgivningen är jämför-&lt;br&gt;bara med periodiska skrifter. Detta&lt;br&gt;gäller dock inte i fråga om skrifter&lt;br&gt;som tillhandahålls endast på försälj-&lt;br&gt;ningsställen för sådana drycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1992:1359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;andra stycket skall vid tillämpningen&lt;br&gt;av 4, 14 och 19 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter. En&lt;br&gt;sådan handling kan medföra mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'^Senaste lydelse 1995:453.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1989:41) om TV-&lt;br&gt;avgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 22 §§ lagen (1989:41) om TV-avgift skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som blir innehavare av en TV-mottagare och som är avgiftsskyldig för&lt;br&gt;innehavet, skall senast 15 dagar därefter anmäla innehavet till bolaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yrkesmässig överlåtelse eller ut-&lt;br&gt;hyrning i detaljhandeln av TV-mot-&lt;br&gt;tagare skall av överlåtaren respektive&lt;br&gt;uthyraren anmälas till bolaget inom&lt;br&gt;den tid som regeringen bestämmer.&lt;br&gt;Anmälan skall innehålla de uppgifter&lt;br&gt;som behövs för fastställandet av&lt;br&gt;avgiftsskyldigheten för innehavet av&lt;br&gt;TV-mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förvärvar eller hyr en&lt;br&gt;TV-mottagare av någon enligt andra&lt;br&gt;stycket eller av den som företräder&lt;br&gt;honom eller henne är skyldig att på&lt;br&gt;begäran lämna överlåtaren eller upp-&lt;br&gt;låtaren de uppgifter som överlåtaren&lt;br&gt;eller upplåtaren behöver för att full-&lt;br&gt;göra sin anmälningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot 8 § döms till Till böter döms den som upp-&lt;br&gt;böter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;såtligen eller av oaktsamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. underlåter att fullgöra sin an-&lt;br&gt;mälningsskyldighet enligt 8 § första&lt;br&gt;eller andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lämnar ofullständiga eller orik-&lt;br&gt;tiga uppgifter i en anmälan som av-&lt;br&gt;ses i 8 § andra stycket, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lämnar oriktiga uppgifter vid&lt;br&gt;fullgörandet av den uppgiftsskyl-&lt;br&gt;dighet som avses i 8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket 2&lt;br&gt;och 3 gäller inte om gärningen är be-&lt;br&gt;lagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:886) om&lt;br&gt;granskning och kontroll av filmer och videogram;&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1990:886) om granskning och&lt;br&gt;kontroll av filmer och videogram skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från granskningsplikt enligt denna lag undantas filmer och videogram som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sänds i radiosändning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sänds i trådsändning om sänd-&lt;br&gt;ningen är en vidaresändning av en&lt;br&gt;sändning från en satellit eller annars&lt;br&gt;av en rundradiosändning eller om&lt;br&gt;sändningen är en egensändning i&lt;br&gt;enlighet med bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1991:2027} om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. utgör reklam för vara eller&lt;br&gt;tjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visas vid varumässa, utställ-&lt;br&gt;ning eller sportevenemang, om inte&lt;br&gt;själva visningen utgör en allmän&lt;br&gt;sammankomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. visas inom ett museum som ett&lt;br&gt;led i museets normala utställnings-&lt;br&gt;verksamhet och är en dokumentär&lt;br&gt;framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sänds i ett TV-program som&lt;br&gt;omfattas av yttrandefrihetsgrund-&lt;br&gt;lagen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. utgör reklam för vara eller&lt;br&gt;tjänst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. visas vid varumässa, utställ-&lt;br&gt;ning eller sportevenemang, om inte&lt;br&gt;själva visningen utgör en allmän&lt;br&gt;sammankomst,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. visas inom ett museum som ett&lt;br&gt;led i museets normala utställnings-&lt;br&gt;verksamhet och är en dokumentär&lt;br&gt;framställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:1559) med&lt;br&gt;föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1559) med föreskrifter på&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 kap. 3, 7 och 12 §§ samt 5 kap. 3 och 7 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att rubriken närmast före 3 kap. 1 § skall lyda &amp;quot;Sändningar med&lt;br&gt;tillstånd av regeringen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sammanslutning som avser&lt;br&gt;att sända ljudradio med stöd av&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459) skall utse&lt;br&gt;en utgivare för programverksam-&lt;br&gt;heten. Sammanslutningen skall till&lt;br&gt;Radio- och TV-verket anmäla vem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje sammanslutning som avser&lt;br&gt;att sända ljudradio med stöd av 4&lt;br&gt;kap. radio- och TV-lagen (1996:00)&lt;br&gt;skall utse en utgivare för program-&lt;br&gt;verksamheten. Sammanslutningen&lt;br&gt;skall till Radio- och TV-verket an-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som är utgivare. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;mäla vem som är utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans&lt;br&gt;uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse ny utgivare. Denne&lt;br&gt;skall anmälas så som föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgivare av sådana radiotidningar&lt;br&gt;som anges i 1 § första stycket 2 b)&lt;br&gt;lagen (1981:508) om radiotidningar&lt;br&gt;utses, såvitt gäller den del av&lt;br&gt;radiotidningen som utgörs av en&lt;br&gt;sammanställning, av de samverkan-&lt;br&gt;de ägarna till de periodiska skrifter&lt;br&gt;ur vilka materialet hämtas. Utgiva-&lt;br&gt;ren skall utses för programverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sändning som är särskilt&lt;br&gt;anpassad för synskadade (radiotid-&lt;br&gt;ning) består av en sammanställning&lt;br&gt;av material från flera periodiska&lt;br&gt;skrifter (sammanställda radiotid-&lt;br&gt;ningar), skall utgivare utses av&lt;br&gt;ägarna till de periodiska skrifter ur&lt;br&gt;vilka materialet hämtats. Utgivaren&lt;br&gt;skall utses för programverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga förlagan till&lt;br&gt;radiotidningen skall till Taltidningsnämnden anmäla vem som är utgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som är utsedd till utgivare inte längre är behörig eller hans upp-&lt;br&gt;drag upphör, skall en ny utgivare omedelbart utses. Denne skall anmälas så&lt;br&gt;som sägs i andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:400.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett programföretag som har&lt;br&gt;tillstånd enligt 5 § första stycket&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) att sända&lt;br&gt;radioprogram också driver verk-&lt;br&gt;samhet för sändning till allmänheten&lt;br&gt;av ljud, bilder eller text genom tråd,&lt;br&gt;tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om&lt;br&gt;verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett programföretag som har&lt;br&gt;tillstånd enligt 2 kap. 1 § första&lt;br&gt;stycket radio- och TV-lagen att sända&lt;br&gt;radioprogram också driver verksam-&lt;br&gt;het för sändning till allmänheten av&lt;br&gt;ljud, bilder eller text genom tråd,&lt;br&gt;tillämpas 1 och 2 §§ i fråga om verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder radioprogram till allmänheten skall ombesörja att varje&lt;br&gt;program spelas in. Denna skyldighet gäller också sådana radioprogram som&lt;br&gt;avses i 1 kap. 7 § andra stycket tryckfrihetsförordningen. Inspelningen skall&lt;br&gt;bevaras i minst sex månader från sändningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som här i landet för någon&lt;br&gt;annans räkning bedriver sändnings-&lt;br&gt;verksamhet över satellit eller som&lt;br&gt;upplåter satellitkapacitet skall också&lt;br&gt;ombesörja att varje program spelas&lt;br&gt;in och bevaras. Detta gäller dock inte&lt;br&gt;om någon annan skall göra detta en-&lt;br&gt;ligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten enligt första stycket gäller inte samtidig och oförändrad&lt;br&gt;vidaresändning av radioprogram genom trådnät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott har begåtts mot honom i&lt;br&gt;ett radioprogram eller att han har lidit skada på grund av ett sådant brott i&lt;br&gt;programmet har rätt hos den som driver sändningsverksamheten kostnadsfritt&lt;br&gt;ta del av en inspelning av programmet. Den enskilde har också rätt att utan&lt;br&gt;kostnad få en kopia av inspelningen eller en bestyrkt utskrift av vad som har&lt;br&gt;yttrats i programmet. Vad som sägs i detta stycke gäller dock inte, om det är&lt;br&gt;uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara&lt;br&gt;målsägande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyldighet som avses i första&lt;br&gt;stycket vilar i fråga om sådana&lt;br&gt;radiotidningar som anges i 1 § första&lt;br&gt;stycket 2 b) lagen (1981:508) om&lt;br&gt;radiotidningar på ägaren till den&lt;br&gt;periodiska skrift som utgör den&lt;br&gt;huvudsakliga förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skyldighet som avses i första&lt;br&gt;stycket vilar i fråga om sådana&lt;br&gt;radiotidningar som anges i 3 kap.&lt;br&gt;7 § på ägaren till den periodiska&lt;br&gt;skrift som utgör den huvudsakliga&lt;br&gt;förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket skall tillämpas också på sådana ljudupptagningar som&lt;br&gt;innehåller en för synskadade avsedd version av en periodisk skrift som ges ut&lt;br&gt;här i landet (kassettidningar). I fråga om sådana kassettidningar som avses i&lt;br&gt;4 kap. 1 § vilar skyldigheten att låta den enskilde ta del av en upptagning och&lt;br&gt;få en utskrift på ägaren till den periodiska skrift som utgör den huvudsakliga&lt;br&gt;förlagan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I närradiolagen (1982:459), lagen&lt;br&gt;(1991:2027) om kabelsändningar till&lt;br&gt;allmänheten, lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och i lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120) finns ytter-&lt;br&gt;ligare bestämmelser om skyldighet&lt;br&gt;att tillhandahålla inspelningar av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lokalradiolagen (1993:120) och i&lt;br&gt;radio- och TV-lagen (1990:00) finns&lt;br&gt;ytterligare bestämmelser om skyl-&lt;br&gt;dighet att tillhandahålla inspelningar&lt;br&gt;av radioprogram&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;radioprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1993:1392) om pliktexemplar av dokument finns bestämmelser&lt;br&gt;om skyldighet att lämna skrifter och upptagningar till bibliotek eller till&lt;br&gt;Arkivet för ljud och bild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:1394.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 och 11 §§ lagen (1992:72) om koncessions-&lt;br&gt;avgift på televisionens område skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag som enligt 5 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755) har tillstånd&lt;br&gt;att i hela landet sända televisions-&lt;br&gt;program i rundradiosändning skall&lt;br&gt;betala koncessionsavgift till staten&lt;br&gt;enligt denna lag under förutsättning&lt;br&gt;att företaget har rätt att sända reklam&lt;br&gt;mot vederlag i sådan sändning och&lt;br&gt;är ensamt om denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett programföretag som enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) har tillstånd att&lt;br&gt;i hela landet sända TV-program skall&lt;br&gt;betala koncessionsavgift till staten&lt;br&gt;enligt denna lag under förutsättning&lt;br&gt;att företaget har rätt att sända reklam&lt;br&gt;i sådan sändning och är ensamt om&lt;br&gt;denna rätt här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&amp;gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verkets beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och&lt;br&gt;10 § får överklagas hos kammar-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 5-7 §§, 9 § andra stycket och&lt;br&gt;10 § får överklagas hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;br&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut av Radio- och TV-verket enligt denna lag får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av beslut enligt denna lag inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den avgift eller ränta som överklagandet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 11 § i sin&lt;br&gt;nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:402.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1685) om Prop. 1995/96:160&lt;br&gt;skydd för kretsmönster för halvledarprodukter &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1992:1685) om skydd för krets-&lt;br&gt;mönster för halvledarprodukter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a §'3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På yrkande av innehavaren av kretsmönstret eller den som på grund av&lt;br&gt;licens har rätt att utnyttja kretsmönstret får domstolen vid vite förbjuda den&lt;br&gt;som vidtar en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse enligt 9 § att&lt;br&gt;fortsätta med åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om käranden visar sannolika skäl för att en åtgärd som innebär intrång&lt;br&gt;eller överträdelse enligt 9 § förekommer och om det skäligen kan befaras att&lt;br&gt;svaranden genom att fortsätta med åtgärden förringar värdet av ensamrätten&lt;br&gt;till kretsmönstret, får domstolen meddela vitesförbud för tiden intill dess att&lt;br&gt;målet slutligt har avgjorts eller annat har beslutats. Innan ett sådant förbud&lt;br&gt;meddelas skall svaranden ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål&lt;br&gt;skulle medföra risk för skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt andra stycket får meddelas endast om käranden ställer&lt;br&gt;säkerhet hos domstolen för den skada som kan tillfogas svaranden. Saknar&lt;br&gt;käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får domstolen befria honom från&lt;br&gt;detta. I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.&lt;br&gt;Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts av&lt;br&gt;svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När målet avgörs skall domstolen pröva om förbud som har meddelats&lt;br&gt;enligt andra stycket fortfarande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande av beslut enligt andra eller tredje stycket samt i&lt;br&gt;fråga om handläggningen i högre domstol gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;rättegångsbalken om överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om förbudet. I&lt;br&gt;samband med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om radio- och trådsänd-&lt;br&gt;ningars innehåll gäller bestämmel-&lt;br&gt;ema i radiolagen (1966:755). Lag&lt;br&gt;(1994:238).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:238.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lokalradiolagen (1993:120)&lt;br&gt;dels att 2 och 3 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 6, 24—28 och 39 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas sex nya paragrafer, 27 a § samt&lt;br&gt;31 a - e §§, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller föreskrifter&lt;br&gt;om lokala rundradiosändningar av&lt;br&gt;radioprogram i ljudradio (lokal-&lt;br&gt;radio).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte sådana sänd-&lt;br&gt;ningar som bedrivs med stöd av&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459) eller 5 §&lt;br&gt;radiolagen (1966:755).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag innehåller föreskrifter&lt;br&gt;om lokalradio. Vad som avses med&lt;br&gt;lokalradio framgår av 5 kap. 1 §&lt;br&gt;radio- och TV-lagen (1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting, kommun eller&lt;br&gt;programföretag med tillstånd enligt&lt;br&gt;5 § radiolagen (1966:755) kan inte,&lt;br&gt;vare sig direkt eller genom företag i&lt;br&gt;vilket ett sådant organ på grund av&lt;br&gt;aktie- eller andelsinnehav eller avtal&lt;br&gt;ensamt har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, få tillstånd att sända lokal-&lt;br&gt;radio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten, landsting, kommuner eller&lt;br&gt;programföretag med tillstånd enligt 2&lt;br&gt;kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) kan inte, vare&lt;br&gt;sig direkt eller genom företag i vilket&lt;br&gt;ett sådant organ på grund av aktie-&lt;br&gt;eller andelsinnehav eller avtal ensamt&lt;br&gt;har ett bestämmande inflytande, få&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Program som inte är reklam får&lt;br&gt;inte på ett otillbörligt sätt gynna&lt;br&gt;kommersiella intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som sänder lokalradio enligt&lt;br&gt;denna lag får inte i en sändning mot&lt;br&gt;vederlag eller annars på ett otill-&lt;br&gt;börligt sätt gynna ett kommersiellt&lt;br&gt;intresse. Om ett program helt eller&lt;br&gt;delvis bekostats av någon annan än&lt;br&gt;den som bedriver sändningsverk-&lt;br&gt;samheten, skall detta anges på lämp-&lt;br&gt;ligt sätt i början och i slutet av&lt;br&gt;programmet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i första stycket&lt;br&gt;gäller inte vad som sänds under&lt;br&gt;annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam mot vederlag och pro-&lt;br&gt;gram mot betalning får sändas&lt;br&gt;endast under annonstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett program som inte är en&lt;br&gt;annons helt eller delvis har bekostats&lt;br&gt;av någon annan än den som bedriver&lt;br&gt;sändningsverksamheten (sponsrats),&lt;br&gt;skall det på lämpligt sätt i böljan och&lt;br&gt;slutet av programmet eller vid ettdera&lt;br&gt;tillfället anges vem eller vilka&lt;br&gt;bidragsgivarna är. Sådana uppgifter&lt;br&gt;behöver inte omges av signatur på&lt;br&gt;det sätt som anges i 25 § första&lt;br&gt;stycket och skall inte räknas in i den&lt;br&gt;annonstid som anges i 27 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program som huvudsakligen&lt;br&gt;handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer får inte sponsras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett program får inte sponsras av&lt;br&gt;någon vars huvudsakliga verksamhet&lt;br&gt;gäller tillverkning eller försäljning av&lt;br&gt;alkoholdrycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före och efter varje sändning av&lt;br&gt;annonser skall det sändas en särskild&lt;br&gt;signatur som tydligt skiljer annon-&lt;br&gt;serna från övriga sändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med annonser avses reklam samt&lt;br&gt;sändningar som utan att vara reklam&lt;br&gt;sänds på uppdrag av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som sänds under&lt;br&gt;annonstid skall det framgå i vems&lt;br&gt;intresse sändningen sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser som sänds mot be-&lt;br&gt;talning eller annat vederlag får det&lt;br&gt;inte uppträda personer som spelar en&lt;br&gt;framträdande roll i radioprogram&lt;br&gt;som huvudsakligen handlar om&lt;br&gt;nyheter eller nyhetskommentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av en annons som inte är reklam&lt;br&gt;skall det framgå i vems intresse den&lt;br&gt;sänds. Om reklamidentifiering finns&lt;br&gt;också bestämmelser i 5 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annonser får det inte uppträda&lt;br&gt;personer som spelar en framträdande&lt;br&gt;roll i program som huvudsakligen&lt;br&gt;handlar om nyheter eller nyhetskom-&lt;br&gt;mentarer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annonser får sändas högst åtta&lt;br&gt;minuter under en timme mellan hela&lt;br&gt;klockslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom en sändningstid av en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;timme mellan hela klockslag får&lt;br&gt;annonser förekomma under högst&lt;br&gt;åtta eller, i rena undantagsfall, tio&lt;br&gt;minuter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 25-27 §§ gäller&lt;br&gt;inte för sådan reklam som den&lt;br&gt;sändande gör för sin program-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-verket får återkalla tillstånd att sända lokalradio, om&lt;br&gt;tillståndshavaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte inlett sändningsverksam-&lt;br&gt;heten inom sex månader efter till-&lt;br&gt;ståndstidens början,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars inte utnyttjat rätten att&lt;br&gt;sända eller sänt endast i obetydlig&lt;br&gt;omfattning under en sammanhäng-&lt;br&gt;ande tid av minst fyra veckor, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sänder eller låter sända&lt;br&gt;program trots att det inte finns&lt;br&gt;utgivare för programverksamheten&lt;br&gt;enligt 3 kap. 6 a och b §§ lagen&lt;br&gt;(1991.1559) med föreskrifter på&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens och ytt-&lt;br&gt;randefrihetsgrundlagens områden&lt;br&gt;eller trots att anmälan om utgivare&lt;br&gt;eller ställföreträdare inte har gjorts&lt;br&gt;enligt vad som föreskrivs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogar någon direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket han på grund&lt;br&gt;av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, över mer än ett tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio, skall Radio- och&lt;br&gt;TV-verket återkalla det eller de till-&lt;br&gt;stånd som har meddelats efter det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. inte inlett sändningsverksam-&lt;br&gt;heten inom sex månader efter till-&lt;br&gt;ståndstidens början, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. annars inte utnyttjat rätten att&lt;br&gt;sända eller sänt endast i obetydlig&lt;br&gt;omfattning under en sammanhäng-&lt;br&gt;ande tid av minst fyra veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfogar någon direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket han på grund&lt;br&gt;av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande in-&lt;br&gt;flytande, över mer än ett tillstånd att&lt;br&gt;sända lokalradio, skall Radio- och&lt;br&gt;TV-verket återkalla det eller de till-&lt;br&gt;stånd som har meddelats efter det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första tillståndet, om inte återkallel-&lt;br&gt;sen framstår som en alltför in-&lt;br&gt;gripande åtgärd. Förfogar staten,&lt;br&gt;landsting, kommun eller ett pro-&lt;br&gt;gramföretag med tillstånd enligt 5 §&lt;br&gt;radio lag en (1966:755) direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket ett sådant&lt;br&gt;organ på grund av aktie- eller&lt;br&gt;andelsinnehav eller avtal ensamt har&lt;br&gt;ett bestämmande inflytande, över ett&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio, skall&lt;br&gt;verket återkalla detta tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Radio- och TV-verket har m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första tillståndet. Förfogar staten,&lt;br&gt;landsting, kommun eller ett pro-&lt;br&gt;gramföretag med tillstånd enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) direkt eller&lt;br&gt;genom företag, i vilket ett sådant&lt;br&gt;organ på grund av aktie- eller andels-&lt;br&gt;innehav eller avtal ensamt har ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande, över ett&lt;br&gt;tillstånd att sända lokalradio, skall&lt;br&gt;verket återkalla detta tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lelat ett tillstånd att sända lokalradio&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller medgivit en överlåtelse av ett sådant tillstånd trots att det förelåg en&lt;br&gt;behörighetsbrist enligt 5 eller 6 §, får tillståndet återkallas med stöd av andra&lt;br&gt;stycket, bara om beslutet om tillståndet eller medgivandet påverkats av&lt;br&gt;felaktiga eller ofullständiga uppgifter från tillståndshavaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om återkallelse av tillstånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får meddelas endast om det framstår&lt;br&gt;som en inte alltför ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet sänder program utan&lt;br&gt;tillstånd där sådant krävs enligt&lt;br&gt;denna lag döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett föremål som har använts som&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt denna lag&lt;br&gt;eller dess värde får förklaras&lt;br&gt;förverkat, om det är nödvändigt för&lt;br&gt;att förebygga brott eller det finns&lt;br&gt;andra särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som åsidosätter vad som&lt;br&gt;sägs i 24,25 eller 26 § skall betala&lt;br&gt;en särskild avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift&lt;br&gt;skall påföras skall rätten särskilt&lt;br&gt;beakta överträdelsens art, varaktighet&lt;br&gt;och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot 26 §&lt;br&gt;andra stycket skall vid tillämpningen&lt;br&gt;av 4, 14 och 19 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter. En&lt;br&gt;sådan handling kan medföra mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22-28 §§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 d §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda avgiften fastställs&lt;br&gt;till lägst fem tusen kronor och högst&lt;br&gt;fem miljoner kronor. Avgiften bör&lt;br&gt;dock inte överstiga tio procent av&lt;br&gt;den sändandes årsomsättning under&lt;br&gt;det föregående räkenskapsåret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs&lt;br&gt;skall särskilt beaktas de omständig-&lt;br&gt;heter som legat till grund för pröv-&lt;br&gt;ning av frågan om avgift skall på-&lt;br&gt;föras samt de intäkter som den&lt;br&gt;sändande kan beräknas ha fått med&lt;br&gt;anledning av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om påförande av särskild&lt;br&gt;avgift prövas av Länsrätten i Stock-&lt;br&gt;holms län på ansökan av Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskild avgift faller,&lt;br&gt;om den som talan riktas mot inte&lt;br&gt;delgetts ansökan inom fem år från&lt;br&gt;det överträdelsen upphörde. Ett&lt;br&gt;beslut om avgift upphör att gälla om&lt;br&gt;beslutet inte verkställts inom fem år&lt;br&gt;från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Radio- och TV-verket&lt;br&gt;har meddelat får överklagas hos&lt;br&gt;kammarrätten. Verkets beslut om&lt;br&gt;sändningsområdenas omfattning får&lt;br&gt;dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio och TV om föreläggande&lt;br&gt;som har förenats med vite får&lt;br&gt;överklagas hos kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som Radio- och TV-verket&lt;br&gt;har meddelat får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol. Verkets&lt;br&gt;beslut om sändningsområdenas&lt;br&gt;omfattning får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av Granskningsnämnden&lt;br&gt;för radio och TV om föreläggande&lt;br&gt;som har förenats med vite får över-&lt;br&gt;klagas hos allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid över-&lt;br&gt;klagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut enligt 31 § får dock inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996. Bestämmelsen i 39 § i sin&lt;br&gt;nya lydelse tillämpas inte i de fall där det första beslutet i ärendet fattats&lt;br&gt;dessförinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 och 14 §§ tobakslagen (1993:581) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvara till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annon-&lt;br&gt;ser i periodisk skrift eller i annan&lt;br&gt;därmed jämförbar skrift på vilken&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Inte heller får vid sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller televi-&lt;br&gt;sionsprogram. Detta gäller även så-&lt;br&gt;dana televisionssändningar som om-&lt;br&gt;fattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionspro-&lt;br&gt;gram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land&lt;br&gt;som är bundet av avtalet om Euro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som marknads-&lt;br&gt;för tobaksvaror till konsumenter får&lt;br&gt;inte använda kommersiella annon-&lt;br&gt;ser i periodiska skrifter eller i andra&lt;br&gt;jämförbara skrifter på vilka&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen är tillämp-&lt;br&gt;lig. Inte heller får vid sådan mark-&lt;br&gt;nadsföring användas kommersiella&lt;br&gt;annonser i ljudradio- eller TV-&lt;br&gt;program. Detta gäller även sådana&lt;br&gt;TV-sändningar över satellit som&lt;br&gt;omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;peiska ekonomiska samarbetsom-&lt;br&gt;rådet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av tobaksvaror till konsumenter på något annat sätt än&lt;br&gt;som avses i första stycket skall en näringsidkare iaktta särskild måttfullhet. I&lt;br&gt;synnerhet gäller att reklam eller annan marknadsföring inte får vara på-&lt;br&gt;trängande, uppsökande eller uppmana till bruk av tobak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) anses vara otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid tillämp-&lt;br&gt;ningen av 4, 14 och 19 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1995:450) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumenter. En&lt;br&gt;åtgärd enligt 12 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen kan medföra mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift enligt bestäm-&lt;br&gt;melserna i 22-28§§ marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1994:98.&lt;br&gt;^Senaste lydelse 1995:460.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1993:1392) om&lt;br&gt;pliktexemplar av dokument&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lagen (1993:1392) om pliktexemplar av&lt;br&gt;dokument skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionsprogram, som skall spelas in enligt 5 kap. 3 §&lt;br&gt;lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagens områden, skall pliktexemplar lämnas i form av en&lt;br&gt;sådan inspelning av programmet som skall göras enligt bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionspro-&lt;br&gt;gram, som svenskt programföretag&lt;br&gt;får sända med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;5 § radiolagen (1966:755) eller som&lt;br&gt;genom satellitsändning som utgår&lt;br&gt;från Sverige förmedlas till allmän-&lt;br&gt;heten från svenskt programföretag,&lt;br&gt;skall ett pliktexemplar lämnas av&lt;br&gt;varje sändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ljudradio- och televisionspro-&lt;br&gt;gram, som svenskt programföretag&lt;br&gt;får sända med stöd av tillstånd enligt&lt;br&gt;2 kap. 2 § första stycket radio- och&lt;br&gt;TV-lagen eller som genom satellit-&lt;br&gt;sändning som utgår från Sverige&lt;br&gt;förmedlas till allmänheten från&lt;br&gt;svenskt programföretag, skall ett&lt;br&gt;pliktexemplar lämnas av varje sänd-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra ljudradio- och televisionsprogram än som avses i andra stycket&lt;br&gt;skall ett pliktexemplar lämnas av varje sändning som ägt rum under högst&lt;br&gt;fyra veckor per kalenderår. Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer får besluta för vilka veckor som pliktexemplar skall lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.17 Förslag till lag om ändring i lotterilagen (1994:1000)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 § lotterilagen (1994:1000) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett egentligt lotteri enligt 16 och&lt;br&gt;television utan särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att anordna sådana lotte-&lt;br&gt;rier i lokalradio enligt lokalradio-&lt;br&gt;lagen (1993:120), närradio enligt&lt;br&gt;närradiolagen (1982:459) eller egen-&lt;br&gt;sändningar av television i kabelnät&lt;br&gt;enligt lagen (1991:2027) om kabel-&lt;br&gt;sändningar till allmänheten får&lt;br&gt;lämnas bara om det kan antas att&lt;br&gt;marknaden för lokala lotterier inte&lt;br&gt;försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §§ får inte anordnas i radio eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillstånd att anordna sådana lotte-&lt;br&gt;rier i lokalradio enligt lokalradio-&lt;br&gt;lagen (1993:120), närradio eller&lt;br&gt;andra trådsändningar av television än&lt;br&gt;vidaresändningar enligt radio- och&lt;br&gt;TV-lagen (1996:000) får lämnas bara&lt;br&gt;om det kan antas att marknaden för&lt;br&gt;lokala lotterier inte försämras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2.18 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 och 22 §§ marknadsföringslagen (1995:450)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas då näringsidkare&lt;br&gt;produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana&lt;br&gt;televisionssändningar som omfattas av&lt;br&gt;lagen (1992:1356) om satellitsänd-&lt;br&gt;ningar av televisionsprogram till all-&lt;br&gt;mänheten och som kan tas emot&lt;br&gt;endast i något annat land som är&lt;br&gt;bundet av avtalet om Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet (EES-&lt;br&gt;avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsför eller själva efterfrågar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana&lt;br&gt;TV-sändningar över satellit som&lt;br&gt;omfattas av radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (marknads-&lt;br&gt;störningsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på närings-&lt;br&gt;idkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot någon&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;väsentligt har bidragit till överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;bryter mot någon av bestämmelserna&lt;br&gt;i 2 § andra stycket lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholdrycker, 26 §&lt;br&gt;andra stycket lokalradiolagen&lt;br&gt;(1993:120), 12 § första stycket&lt;br&gt;andra meningen tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) eller 7 kap. 3, 4 och&lt;br&gt;10 §§ radio- och TV-lagen&lt;br&gt;(1996:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första och andra&lt;br&gt;stycket gäller också näringsidkare&lt;br&gt;som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;väsentligt har bidragit till överträ-&lt;br&gt;delsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 december 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelsen i 22 § i sin nya lydelse tillämpas endast på överträdelser&lt;br&gt;som ägt rum efter ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;LAGRÅDET&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1996-02-23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 1 februari 1996 (Kulturdepartementet) har rege-&lt;br&gt;ringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till radio- och TV-lag,&lt;br&gt;m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorerna Lena&lt;br&gt;Hjelmtorp och Monica Bengtsson.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan radiolagen tillkom år 1966 har den tekniska utvecklingen, framför&lt;br&gt;allt vad gäller televisionen, medfört en utvidgning av den rättsliga regleringen&lt;br&gt;av programverksamheten i ljudradio och television. Regelverket består för&lt;br&gt;närvarande av ett stort antal författningar. Ett huvudsyfte med förslagen i&lt;br&gt;lagrådsremissen är att sammanföra dessa författningar till en gemensam lag,&lt;br&gt;radio- och TV-lagen. Lagen (1989:41) om TV-avgift och lagen (1992:72) om&lt;br&gt;koncessionsavgift på televisionens område kommer dock att finnas kvar. Inte&lt;br&gt;heller lokalradiolagen (1993:120) inarbetas nu i den nya radio- och TV-lagen.&lt;br&gt;Avsikten är dock att så skall ske, när den pågående översynen av lokal-&lt;br&gt;radiolagen har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet vill inledningsvis framhålla att den föreslagna lagen generellt sett&lt;br&gt;far anses väl ägnad att förenkla och förtydliga det radiorättsliga regelverket. I&lt;br&gt;vissa avseenden anser emellertid Lagrådet att lagens struktur och systematik&lt;br&gt;inte leder till ett sådant resultat. Det gäller framför allt förhållandet mellan&lt;br&gt;bestämmelserna i 3 och 6 kap. Lagrådet återkommer till den frågan i det&lt;br&gt;följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till radio- och TV-lag&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 kap.&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen omfattar lagen sändningar av ljudradio- och TV-program&lt;br&gt;som är riktade till allmänheten och avsedda att tas emot med tekniska hjälp-&lt;br&gt;medel. Detta överensstämmer med vad som i 1 kap. 6 § första stycket&lt;br&gt;yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) föreskrivs i fråga om YGL:s tillämpnings-&lt;br&gt;område. Med att en sändning är riktad till allmänheten avses enligt förarbetena&lt;br&gt;till YGL att den sändande utan särskild begäran från mottagaren riktar&lt;br&gt;sändningen till vem som helst som vill ta emot den (prop. 1986/87:151 s. 164&lt;br&gt;och 1990/91:64 s. 110).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissens allmänna motivering (avsnitt 5.2) framgår i överensstäm-&lt;br&gt;melse härmed att den nya lagen inte avses vara tillämplig i annat fall än om en&lt;br&gt;sändning gjorts samtidigt tillgänglig för en obestämd krets av personer utan&lt;br&gt;särskild efterfrågan eller beställning. Denna förutsättning har så stor praktisk&lt;br&gt;betydelse för lagens räckvidd att det enligt Lagrådets mening skulle vara ägnat&lt;br&gt;att underlätta förståelsen av lagens tillämpningsområde om den uttryckligen&lt;br&gt;anges i paragrafen, trots att detta inte har skett i YGL. Lagrådet förordar&lt;br&gt;därför att paragrafen kompletteras med ett nytt stycke av följande lydelse: &amp;quot;En&lt;br&gt;sändning anses riktad till allmänheten endast om den samtidigt och utan&lt;br&gt;särskild begäran är tillgänglig för en obestämd krets av personer&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § i den nuvarande radiolagen (1966:755) förstås med program en&lt;br&gt;radiosändnings eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än,&lt;br&gt;utom angivande av namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, ny-&lt;br&gt;heter eller dylikt. I det remitterade förslaget definieras inte begreppet pro-&lt;br&gt;gram, vilket avses innebära att programbegreppet skall bli detsamma som&lt;br&gt;enligt YGL med följd att enkla meddelanden inte längre undantas. I och för&lt;br&gt;sig är det en fördel att den nya lagens och YGL:s programbegrepp samman-&lt;br&gt;faller. Den i förhållande till gällande lag ändrade innebörden av begreppet kan&lt;br&gt;emellertid tänkas medföra svårigheter vid tillämpningen av reklambestäm-&lt;br&gt;melsema. Lagrådet återkommer till frågan vid 7 kap. 7 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen kan det ha betydelse för lagens tillämplighet på sändningar&lt;br&gt;av ljudradioprogram över satellit, om den som bedriver sändningen har sitt&lt;br&gt;hemvist i Sverige. I författningskommentarerna anges det att hemvist avses&lt;br&gt;innebära detsamma som enligt 10 kap. rättegångsbalken. Den bestämmelse i&lt;br&gt;nämnda kapitel som i detta sammanhang närmast har praktisk betydelse är 1 §&lt;br&gt;tredje stycket, enligt vilket en juridisk person anses ha hemvist i den ort där&lt;br&gt;styrelsen har sitt säte eller, om säte för styrelsen inte är bestämt eller det inte&lt;br&gt;finns någon styrelse, den ort där förvaltningen förs. Det bör dock upp-&lt;br&gt;märksammas att bestämmelserna i 10 kap. rättegångsbalken i första hand&lt;br&gt;reglerar frågan vilken svensk domstol som är behörig i mål som faller under&lt;br&gt;svensk jurisdiktion och inte omedelbart förutsättningarna för att en fysisk&lt;br&gt;eller juridisk person över huvud taget skall anses ha hemvist inom riket.&lt;br&gt;Också när det gäller att bedöma om en juridisk person har hemvist i Sverige&lt;br&gt;eller ej anses det visserligen i princip avgörande var styrelsen enligt bolags-&lt;br&gt;ordning eller andra av den juridiska personen antagna bestämmelser skall ha&lt;br&gt;sitt säte, men såväl i doktrin som i rättspraxis har antagits att man vid denna&lt;br&gt;bedömning kan bortse från fiktiva uppgifter om styrelsens säte även om dessa&lt;br&gt;har registrerats (se t.ex. Dennemark, Om svensk domstols behörighet i&lt;br&gt;internationella förmögenhetsrättsliga mål, s. 84 ff och Fitger, Rättegångs-&lt;br&gt;balken I s. 10:7-9). Med hänsyn till förhållandena på förevarande område är&lt;br&gt;det inte otänkbart att denna distinktion kan få praktisk betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som paragrafen enligt det remitterade förslaget har redigerats blir det inte&lt;br&gt;helt klart hur de alternativa förutsättningarna för lagens tillämplighet förhåller&lt;br&gt;sig till varandra. Lagrådet föreslår att paragrafen erhåller följande lydelse:&lt;br&gt;&amp;quot;Lagen gäller för sådana sändningar av ljudradioprogram över satellit som&lt;br&gt;kan tas emot i Sverige, om den som bedriver sändningsverksamheten har sitt&lt;br&gt;hemvist i Sverige eller sändningen till satellit sker från en sändare här i&lt;br&gt;landet.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;4 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Även enligt denna paragraf kan det få betydelse för lagens tillämplighet i&lt;br&gt;vilket land den som bedriver sändningsverksamheten har sitt hemvist. Lag-&lt;br&gt;rådet får med anledning härav hänvisa till vad som i den frågan har anförts&lt;br&gt;vid 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen skall lagens bestämmelser inte gälla för ljud i TV-sändning&lt;br&gt;om ljudet överensstämmer med en ljudradiosändning som sker med tillstånd&lt;br&gt;eller för vilken registrering skett. Härifrån görs undantag för lagregler och&lt;br&gt;tillståndsvillkor som avser förbud att sända reklam. Enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;skulle det bli lättare att uppfatta hur tillämpningsområdet har avgränsats, om&lt;br&gt;paragrafen direkt anger de lagrum som innehåller föreskrifter eller villkor om&lt;br&gt;reklamförbud. Sådana föreskrifter eller villkor förekommer i 3 kap. 3 § och&lt;br&gt;7 kap. 11 §. Lagrådet förordar därför att paragrafen, med beaktande av vad&lt;br&gt;Lagrådet i det följande föreslår beträffande placeringen av bestämmelserna i&lt;br&gt;3 kap. 3 §, utformas enligt följande: &amp;quot;Andra föreskrifter än 7 kap. 11 § om&lt;br&gt;förbud att sända reklam och 7 kap. 12 § avseende villkor om sådant förbud&lt;br&gt;gäller inte för ljud i TV-sändning, om ljudet helt stämmer överens med en&lt;br&gt;ljudradiosändning som sker med stöd av tillstånd enligt denna lag eller lokal-&lt;br&gt;radiolagen (1993:120) eller för vilken den sändande låtit registrera sig.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt femte stycket ges regeringen möjlighet att meddela tillstånd att sända&lt;br&gt;ljudradioprogram i lokala sändningar, trots att sändningarna inte uppfyller&lt;br&gt;kraven för närradio eller lokalradio. För sådan tillståndsgivning förutsätts&lt;br&gt;enligt den föreslagna lagtexten att synnerliga skäl föreligger. I författnings-&lt;br&gt;kommentaren anförs att bestämmelsen kan tillämpas om någon i undantagsfall&lt;br&gt;inte kan ges tillstånd till lokalradio- eller närradiosändningar eller om tillstånd&lt;br&gt;kan ges men det redan från början står klart att sökanden inte kan leva upp till&lt;br&gt;reglerna för dessa sändningsformer. Vidare anförs att bestämmelsen skulle&lt;br&gt;kunna tillämpas t.ex. för att ge en glesbygdssändning dispens från de regler&lt;br&gt;om egenproduktion som uppställs i lokalradiolagen eller för att i gräns-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;områdena tillåta att programmaterial från en samarbetspartner på andra sidan&lt;br&gt;gränsen sänds i närradio. Ett annat fall som nämns är krigs- eller krigs-&lt;br&gt;faresituationer. Bestämmelsens räckvidd anges vara begränsad till mycket&lt;br&gt;speciella situationer, varför det bör krävas att den sökande kan visa mycket&lt;br&gt;starka skäl för att få sända trots att han inte förmår uppfylla de krav som ställs&lt;br&gt;på sändningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har förståelse för önskemålet att reservera den här avsedda&lt;br&gt;tillståndsgivningen för mera speciella situationer. De undantagsfall som enligt&lt;br&gt;motiven avses komma in under regleringen i femte stycket synes dock inte&lt;br&gt;genomgående vara så speciella att kravet på synnerliga skäl för tillstånd&lt;br&gt;framstår som adekvat. Enligt Lagrådets åsikt bör i stället uttrycket &amp;quot;särskilda&lt;br&gt;skäl&amp;quot; väljas för att det skall bli möjligt att i tillämpningen fullt täcka in de&lt;br&gt;avsedda situationerna. Bestämmelsen torde även med denna förändring ha en&lt;br&gt;klar undantagskaraktär och ge erforderligt stöd för en återhållsam tillstånds-&lt;br&gt;praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1-4 §§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I dessa paragrafer anges att regeringen får ställa vissa villkor för sändnings-&lt;br&gt;tillstånd som meddelas av regeringen. Villkoren avser dels hur sändnings-&lt;br&gt;rätten skall utövas, dels innehållet i programmen. Generella bestämmelser om&lt;br&gt;programinnehållet finns i 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En saklig skillnad mot vad som för närvarande gäller enligt 6 § radiolagen&lt;br&gt;är att kraven på opartiskhet och saklighet inte följer direkt av lagen utan&lt;br&gt;kommer att gälla endast om de föreskrivs som villkor i samband med sänd-&lt;br&gt;ningstillståndet. Skälet härtill är enligt lagrådsremissen att krav på opartiskhet&lt;br&gt;och saklighet inte bör gälla för vissa sändningar som regeringen lämnar&lt;br&gt;tillstånd till. t.ex. för reklamsändningar. Detsamma synes kunna bli fallet, om&lt;br&gt;digitala ljudradiosändningar kan komma att tillåtas för t.ex. sändningar av ett&lt;br&gt;programföretag som avser att föra en politisk kampanj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet delar den i remissen uttryckta uppfattningen att kraven på opar-&lt;br&gt;tiskhet och saklighet inte kan ställas i alla de fall där regeringen meddelar&lt;br&gt;sändningstillstånd. Det kan synas lämpligt att dessa och liknande icke gene-&lt;br&gt;rella krav på programinnehållet anges i det kapitel som behandlar villkor för&lt;br&gt;att få utöva sändningsrätten. Enligt Lagrådets mening är det dock systematiskt&lt;br&gt;mer tillfredsställande att samtliga bestämmelser som rör programinnehållet,&lt;br&gt;även sådana som inte har generell giltighet, samlas i 6 kap. och, i vad gäller&lt;br&gt;reklam och andra annonser, i 7 kap. I 3 kap. kommer då att tas upp endast de&lt;br&gt;villkor som rör utövandet av sändningsrätten i närmast tekniskt och&lt;br&gt;administrativt avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att bestämmelserna i 1 § samt 2 §&lt;br&gt;9-13 flyttas till 6 kap. samt att vad som sägs i 3 § flyttas till 7 kap. I 3 kap.&lt;br&gt;bör då göras en hänvisning till de paragrafer som i 6 och 7 kap. behandlar&lt;br&gt;villkor rörande programinnehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissens författningskommentar framhålls att ett programföretag&lt;br&gt;får sända 24 timmar per dygn, om inte annat sägs i tillståndet. Enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening är en begränsning av sändningsrätten till viss del av dygnet att&lt;br&gt;betrakta som ett villkor för sändningsrätten och bör därför tas upp i para-&lt;br&gt;grafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av bestämmelsen i 4 § första stycket är att en fysisk eller&lt;br&gt;juridisk person inte kan få mer än ett tillstånd av regeringen och att ett företag,&lt;br&gt;i vilket den fysiska eller juridiska personen ensam har ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande, därvid skall likställas med personen själv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om bestämmelser med motsvarande syfte vanligen har en annan&lt;br&gt;konstruktion - se t.ex. 12 kap. 7 § aktiebolagslagen (1975:1385) och 4 kap.&lt;br&gt;3 § konkurslagen (1987:672) - får paragrafen, som har förebild i 5 § lokal-&lt;br&gt;radiolagen, anses ge uttryck åt den avsedda innebörden på ett godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om inte staten skall anses ha ett bestämmande&lt;br&gt;inflytande över Sveriges Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges&lt;br&gt;Utbildningsradio AB i den mening som avses i första stycket. Avsikten är&lt;br&gt;emellertid självfallet inte att det skall föreligga något hinder mot att dessa&lt;br&gt;företag samtidigt har tillstånd av regeringen. Lagrådet föreslår därför att det i&lt;br&gt;ett sista stycke i paragrafen föreskrivs att första stycket inte har tillämpning på&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På grund av det anförda och med vissa redaktionella ändringar i övrigt&lt;br&gt;föreslår Lagrådet att 3 kap. inleds med tre paragrafer av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;&amp;quot;3 kap. Sändningar med tillstånd av regeringen&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;1 § I sändningstillstånd som regeringen meddelar får som villkor föreskrivas&lt;br&gt;skyldighet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sända program till hela landet eller till en viss del av landet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sända program endast under en viss del av dygnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. sända under en viss minsta tid,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. samtidigt sända ett visst minsta antal program i varje område,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. bereda utrymme för sändningar som är särskilt anpassade för syn- eller&lt;br&gt;hörselskadade enligt 2 kap. 1 § andra stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. utforma sändningar på sådant sätt att de blir tillgängliga för funktions-&lt;br&gt;hindrade,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. bereda utrymme för sändningar som sker med stöd av tillstånd av&lt;br&gt;regeringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. använda en viss sändningsteknik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. använda vissa radiosändare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. kostnadsfritt sända meddelanden som är av vikt för allmänheten, om&lt;br&gt;en myndighet begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. till Granskningsnämnden för radio och TV lämna uppgifter som är&lt;br&gt;nödvändiga för nämndens bedömning om sända program stämmer överens&lt;br&gt;med de villkor som har meddelats enligt denna lag, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. utforma sändningarna på sådant sätt att de inte endast kan tas emot av&lt;br&gt;en begränsad del av allmänheten i sändningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Att det i sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas&lt;br&gt;villkor som avser programinnehållet framgår av 6 och 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Ingen kan få mer än ett tillstånd av regeringen, vare sig direkt eller&lt;br&gt;genom företag där han eller hon på grund av aktie- eller andelsinnehav eller&lt;br&gt;avtal ensam har ett bestämmande inflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkor för sändningstillstånd får innebära att ägarförhållandena och in-&lt;br&gt;flytandet i ett företag som erhåller tillståndet inte får förändras mer än i&lt;br&gt;begränsad omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i första stycket gäller inte staten.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Lagrådets förslag godtas, får 5-8 §§ i lagrådsremissen beteckningarna&lt;br&gt;4-7 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;Rubriken&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är en kapitelrubrik av lydelsen Programinnehåll&lt;br&gt;m.m. att föredra framför den i lagrådsremissen föreslagna.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till demokratibestämmelsens centrala betydelse anser Lagrådet att&lt;br&gt;den bör inleda kapitlet om programinnehåll och placeras i en egen paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som Lagrådet anfört under 3 kap. bör de villkor som regeringen i&lt;br&gt;samband med sändningstillstånd föreskriver i fråga om programinnehållet&lt;br&gt;placeras i detta kapitel, lämpligen i en ny 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dessa Lagrådets förslag följs, bör bestämmelserna i 1 § första stycket&lt;br&gt;om våldsskildringar och pornografiska bilder tas in i en ny 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissens allmänna motiv sägs att det i lagtexten inte bör närmare&lt;br&gt;anges vad som kan utgöra våld respektive pornografi. Detta anses i stället&lt;br&gt;böra överlämnas till rättstillämpningen. Bestämmelsen bör enligt motiven&lt;br&gt;självfallet inte innebära förbud mot att sända program som varken vuxna eller&lt;br&gt;barn uppfattar som olämpligt, även om det i någon mening kan sägas visa&lt;br&gt;våld. Lagrådet delar uppfattningen att våldet i ett program bör vara på visst&lt;br&gt;sätt kvalificerat för att drabbas av förbudet. En sådan kvalifikation finns i&lt;br&gt;16 kap. 10 c § brottsbalken vid beskrivningen av brottet otillåten utlämning&lt;br&gt;av film eller videogram. För att sådant brott skall föreligga krävs att utläm-&lt;br&gt;nandet avser rörliga bilder med ingående skildringar av verklighetstrogen&lt;br&gt;karaktär som återger våld eller hot om våld mot människor eller djur. En&lt;br&gt;liknande beskrivning av det våld som avses i förevarande paragraf bör enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening införas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår att 1 § ersätts med tre paragrafer av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;1 § Den som sänder TV-program eller som sänder ljudradioprogram efter&lt;br&gt;tillstånd av regeringen skall se till att programverksamheten som helhet&lt;br&gt;präglas av det demokratiska statsskickets grundidéer och principen om alla&lt;br&gt;människors lika värde och den enskilda människans frihet och värdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas villkor som&lt;br&gt;innebär att sändningsrätten skall utövas opartiskt och sakligt samt med&lt;br&gt;beaktande av att en vidsträckt yttrandefrihet och informationsfrihet skall råda i&lt;br&gt;ljudradion och televisionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sådant sändningstillstånd får också föreskrivas villkor som avser&lt;br&gt;skyldighet att bestämma programmens ämnen, utformning och sändningstid&lt;br&gt;på sådant sätt att hänsyn tas till ljudradions och televisionens särskilda&lt;br&gt;genomslagskraft, att i programverksamheten respektera den enskildes privat-&lt;br&gt;liv samt att sända ett mångsidigt programutbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Program med ingående våldsskildring av verklighetstrogen karaktär eller&lt;br&gt;pornografiska bilder får inte sändas i televisionen under sådan tid och på&lt;br&gt;sådant sätt att det finns en betydande risk för att barn kan se programmen, om&lt;br&gt;det inte av särskilda skäl ändå är försvarligt.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;2 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I denna paragraf anges att beriktigande skall ske beträffande uppgift i ett TV-&lt;br&gt;program som inte är reklam och som inte sänds genom tråd. Sker sändningen&lt;br&gt;genom tråd bör beriktigande ske. I båda fallen förutsätts att ett beriktigande är&lt;br&gt;befogat. Rådets TV-direktiv skulle kunna tolkas så att beriktigande av felaktig&lt;br&gt;uppgift är obligatorisk även när uppgiften förekommit i trådsändning. Som&lt;br&gt;påpekas i lagrådsremissen skulle emellertid ett sådant obligatorium inte vara&lt;br&gt;förenligt med 3 kap. 1 § yttrandefrihetsgrundlagen. Enligt remissen är en&lt;br&gt;ändring i den grundlagen inte befogad i detta sammanhang. Lagrådet delar&lt;br&gt;den uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar inte frågan om genmäle. Frågan behandlades vid&lt;br&gt;tillkomsten av satellitsändningslagen. Vid lagrådsgranskningen uttalades att&lt;br&gt;TV-direktivets bestämmelse om genmäle eller motsvarande i och för sig&lt;br&gt;tillgodosågs genom vad som betecknades beriktigande (prop. 1992/93:75&lt;br&gt;s. 30). I TV-direktivets artikel 23 med rubriken Rätt till genmäle talas uttryck-&lt;br&gt;ligen om genmäle eller motsvarande. Enligt Lagrådets mening skulle direk-&lt;br&gt;tivets intentioner komma till bättre uttryck, om det i radio och TV-lagen tas in&lt;br&gt;en bestämmelse om rätt till genmäle. En förutsättning för sådan rätt bör,&lt;br&gt;liksom beträffande beriktigande, vara att ett genmäle är befogat. Lagrådet&lt;br&gt;anser att det i så fall inte behöver befaras att det uppkommer några sådana&lt;br&gt;negativa effekter som nämns i remissen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förevarande lagrådsremiss föreslås i 3 kap. 2 § 11 att skyldighet att sända&lt;br&gt;genmäle skall kunna föreskrivas som villkor, när regeringen meddelar&lt;br&gt;sändningstillstånd. Ett genmäle får enligt Lagrådets mening anses röra&lt;br&gt;programinnehållet. Av skäl som Lagrådet anfört under 3 kap. bör därför&lt;br&gt;bestämmelsen om genmäle ingå i 6 kap. Eftersom detsamma kan sägas om ett&lt;br&gt;beriktigande föreslår Lagrådet att 2 §, som om Lagrådets under 1 § gjorda&lt;br&gt;förslag godtas får beteckningen 4 §, ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;4 § Uppgifter i ett TV-program som inte är reklam och som har sänts på&lt;br&gt;annat sätt än genom tråd skall beriktigas eller få bemötas med genmäle, när&lt;br&gt;det är befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som har sänts i ett TV-program som inte är reklam och som har&lt;br&gt;sänts genom tråd bör beriktigas eller få bemötas med genmäle, när det är&lt;br&gt;befogat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sändningstillstånd som regeringen meddelar får föreskrivas att be-&lt;br&gt;stämmelsen i första stycket skall iakttas även i fråga om ljudradion.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;För TV- och ljudradiosändningar som sker med tillstånd av regeringen samt&lt;br&gt;TV-sändningar över satellit föreslås enligt andra stycket att de, om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det, i betydande omfattning skall innehålla program&lt;br&gt;på svenska språket, program med svenska artister och verk av svenska&lt;br&gt;upphovsmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i detta sammanhang avses med &amp;quot;verk av svenska upphovsmän&amp;quot;&lt;br&gt;framstår som något oklart. Oklarheten hänför sig främst till frågan om &amp;quot;verk&amp;quot;&lt;br&gt;skall förstås i samma mening som i lagen (1960:729) om upphovsrätt till&lt;br&gt;litterära och konstnärliga verk eller i någon annan mening. Skall begreppet&lt;br&gt;verk tilläggas samma betydelse som i upphovsrättslagen, inbegriper be-&lt;br&gt;greppet det helt övervägande antalet program. Även program avseende exem-&lt;br&gt;pelvis nyheter, sport, tävlingar och annonser får nämligen som regel anses&lt;br&gt;uppnå verkshöjd i upphovsrättslig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En föreskrift motsvarande den nu föreslagna finns i de nuvarande avtalen&lt;br&gt;med programföretagen liksom i 13 § satellitlagen. Med hänsyn till avtalens&lt;br&gt;uppbyggnad i övrigt och till vissa tidigare förarbetsuttalanden (prop.&lt;br&gt;1985/86:99 s. 35 f och 1990/91:149) kan man få intrycket att vad som har&lt;br&gt;åsyftats i första hand är verk av svenska upphovsmän inom musik, litteratur,&lt;br&gt;teater, film, drama eller motsvarande uttrycksformer och att t.ex. nyheter,&lt;br&gt;sport, tävlingar och annonser faller utanför vad som avses. Med den före-&lt;br&gt;slagna utformningen av paragrafen blir denna tolkning knappast möjlig,&lt;br&gt;eftersom nyheter, sport, tävlingar och annonser uttryckligen undantas i första&lt;br&gt;men inte i andra stycket och det därför är svårt att hävda annat än att program&lt;br&gt;med sådant innehåll inbegrips i andra styckets tillämpningsområde. I så fall&lt;br&gt;får emellertid föreskriften att sändningarna skall innehålla verk av svenska&lt;br&gt;upphovsmän knappast någon självständig betydelse vid sidan av vad som&lt;br&gt;föreskrivs om att de skall innehålla program på svenska språket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av upplysning om vad som har avsetts med bestämmelsen&lt;br&gt;anser sig Lagrådet inte böra föreslå någon alternativ lydelse utan inskränker&lt;br&gt;sig till att konstatera att, om något förtydligande inte kommer till stånd,&lt;br&gt;bestämmelsen i nu aktuell del får antas åsyfta verk i upphovsrättslig mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket föreslås en definition av begreppet annons. Annons avses&lt;br&gt;utgöra ett samlingsbegrepp för reklam och vissa andra program. Dessa andra&lt;br&gt;program beskrivs i lagtexten såsom sändningar som sänds på uppdrag av&lt;br&gt;någon annan. Avsikten anges vara att inrymma t.ex. åsiktsannonser eller&lt;br&gt;informationsmeddelanden vare sig det utgår betalning eller ej. Definitionen&lt;br&gt;skall vara till hjälp vid bestämningen av vilka program som skall få sändas&lt;br&gt;endast på vissa tider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn särskilt till det sistnämnda bör det vara av praktisk betydelse&lt;br&gt;att avgränsningen av annonsbegreppet är så pass skarp att några påtagliga&lt;br&gt;tillämpningsproblem inte uppstår. Enligt Lagrådets bedömning kan ifråga-&lt;br&gt;sättas om den föreslagna avgränsningen är tillfredsställande. Bl.a. kan frågan&lt;br&gt;ställas om definitionen inte inbegriper sådana vidaresändningar som nämns i&lt;br&gt;lagförslagets 3 kap. 5 §, dvs. fall där sändningen avser program som&lt;br&gt;samtidigt sänds eller kort tid dessförinnan sänts av någon annan. Även t.ex.&lt;br&gt;en sändning som innefattar genmäle från någon som berörts av ett i tidigare&lt;br&gt;sändning framfört värdeomdöme skulle kunna tänkas falla in under den&lt;br&gt;föreslagna definitionen på annons med hänsyn till att sändningen i någon&lt;br&gt;mening sker på uppdrag av annan än programföretaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydligt är dock att en så vidsträckt tolkning av definitionen som nu antytts&lt;br&gt;inte är avsedd. I lagrådsremissen framhålls att det föreslagna annonsbe-&lt;br&gt;greppet anknyter såväl till redan gällande system som till det nya. Bakom&lt;br&gt;hänvisningen till gällande system får antas ligga att erfarenheterna av detta,&lt;br&gt;inbegripet den praxis som utbildats, talar för att större tillämpningsproblem&lt;br&gt;inte kommer att uppstå med den valda definitionen. Under denna förut-&lt;br&gt;sättning anser Lagrådet, som inte finner sig ha tillräckligt underlag för att&lt;br&gt;lämna något eget förslag i frågan, att definitionsbestämmelsen kan godtas i&lt;br&gt;föreslaget skick.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;I överensstämmelse med 15 § radiolagen innebär denna paragraf att annonser&lt;br&gt;i en TV-sändning som regel skall sändas mellan programmen och endast i&lt;br&gt;vissa angivna fall får avbryta ett program. Av den allmänna motiveringen&lt;br&gt;(avsnitt 5.2) synes framgå att nuvarande praxis när det gäller frågan hur man&lt;br&gt;skiljer ett program från ett annat är avsedd att i stort sett behållas oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet påpekat vid 1 kap. 1 § måste dock i detta sammanhang be-&lt;br&gt;aktas att programbegreppet föreslås ändrat genom remissen. Enligt 1 § i den&lt;br&gt;nuvarande radiolagen (1966:755) förstås med program en radiosändnings&lt;br&gt;eller trådsändnings innehåll, om detta består av annat än, utom angivande av&lt;br&gt;namn eller källa, enkla meddelanden om tid, väderlek, nyheter eller dylikt. I&lt;br&gt;det remitterade förslaget definieras inte begreppet program, vilket avses&lt;br&gt;innebära att programbegreppet skall bli detsamma som enligt YGL. Följden&lt;br&gt;av detta blir att enkla meddelanden inte längre undantas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av remissens allmänna motivering (avsnitt 5.2) framgår i enlighet härmed&lt;br&gt;uttryckligen att enkla meddelanden såsom Fröken Ur avses innebära ett&lt;br&gt;program. I annat sammanhang i samma avsnitt uttalas emellertid att, om ett&lt;br&gt;inslag inte för tittaren direkt framstår som ett eget program och det dessutom&lt;br&gt;är uppenbart att syftet med inslaget är att få omge detta med reklam eller att få&lt;br&gt;sponsra inslaget, detta inte bör betraktas som ett program i den mening som&lt;br&gt;avses i lagen. Dessa uttalanden synes motsägelsefulla och kan befaras&lt;br&gt;medföra osäkerhet i tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättning att avsikten är att nuvarande praxis i princip skall be-&lt;br&gt;hållas, synes det lämpligt att det nuvarande undantaget för enkla meddelanden&lt;br&gt;införs i denna paragraf, förslagsvis som ett andra stycke av följande lydelse:&lt;br&gt;&amp;quot;Vid tillämpningen av första stycket skall ett program som inte består av annat&lt;br&gt;än, utom angivande av namn eller källa, ett enkelt meddelande om tid, väder-&lt;br&gt;lek, nyheter eller dylikt, inte betraktas som ett särskilt program&amp;quot;. Det bör&lt;br&gt;framhållas att en sådan föreskrift inte utesluter att t.ex. ett meddelande om&lt;br&gt;väderlek som inte är helt kortvarigt i enlighet med nuvarande praxis betraktas&lt;br&gt;som ett särskilt program.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;10 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Reklamförbudet i paragrafen avser, förutom receptbelagda läkemedel, ordi-&lt;br&gt;nerad medicinsk behandling. Bestämmelsen är motiverad av hänsyn till ett&lt;br&gt;motsvarande förbud enligt artikel 14 i TV-direktivet. Direktivets förbud&lt;br&gt;omfattar utöver läkemedel medicinska behandlingar som är tillgängliga endast&lt;br&gt;efter ordination. Det föreslagna uttryckssättet ordinerad medicinsk behandling&lt;br&gt;ter sig inte helt korrekt, eftersom det tycks avse endast behandlingar som&lt;br&gt;redan har ordinerats patienter. Mot bakgrund av vad som gäller om tillgäng-&lt;br&gt;ligheten av behandlingar inom svensk hälso- och sjukvård synes det inte&lt;br&gt;heller lämpligt att direkt ansluta till de ordalag som används i artikel 14 i&lt;br&gt;direktivet. En lösning bör därför kunna vara att utelämna den i remissen före-&lt;br&gt;slagna bestämningen i fråga om ordination och därmed låta reklamförbudet få&lt;br&gt;generell omfattning avseende medicinska behandlingar. Lagrådet vill förorda&lt;br&gt;att bestämmelsen utformas i enlighet härmed.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;12 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Godtas Lagrådets förslag att 3 kap. 3 § flyttas till 7 kap., bör den placeras i&lt;br&gt;detta kapitel som 12 §. Förevarande 12 § bör då ges beteckningen 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 och 2 §§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 1 § innebär enligt förslaget att JK genom granskning i&lt;br&gt;efterhand skall övervaka om sända program innehåller våldsskildringar eller&lt;br&gt;pornografiska bilder i strid med 6 kap. 1 § (6 kap. 3 § enligt Lagrådets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslag). Fråga uppkommer hur den övervakning som i enlighet härmed&lt;br&gt;avses ske genom JK:s försorg förhåller sig till den övervakning som enligt&lt;br&gt;2 § första stycket förevarande kapitel ankommer på Granskningsnämnden för&lt;br&gt;radio och TV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den allmänna motiveringen i den utformning som den har erhållit i&lt;br&gt;det remitterade förslaget (avsnitt 10.1) vill det synas som om utgångspunkten&lt;br&gt;har varit att Granskningsnämnden inte skall övervaka några sändningar i de&lt;br&gt;hänseenden som enligt 1 § faller på JK. En sådan lösning står i och för sig i&lt;br&gt;överensstämmelse med den strävan att undvika prövningar av samma fråga&lt;br&gt;hos olika organ som i förslaget bl.a. har kommit till uttryck i 2 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som bestämmelsen i 2 § första stycket om Granskningsnämndens över-&lt;br&gt;vakning har utformats har emellertid inte något undantag gjorts för den&lt;br&gt;granskning som avses ske genom JK:s försorg, och Granskningsnämnden&lt;br&gt;synes därmed bli skyldig att granska sändningarna även från denna utgångs-&lt;br&gt;punkt. Till förmån för denna ordning talar det förhållandet att en sändning i&lt;br&gt;strid med förbudet mot våldsskildringar och pornografiska bilder mycket ofta&lt;br&gt;kan förutsättas bryta även mot någon annan bestämmelse, t.ex. villkor som&lt;br&gt;innebär skyldighet att ta hänsyn till televisionens särskilda genomslagskraft&lt;br&gt;när det gäller programmens ämnen och utformning samt tiden för sändning av&lt;br&gt;programmen. Det är vidare att märka att den reaktion som i första hand avses&lt;br&gt;stå till buds för JK är vitesföreläggande, som dock får utfärdas först i den&lt;br&gt;händelse någon vid upprepade tillfällen sänder våldsskildringar och porno-&lt;br&gt;grafiska bilder i strid med förbudet. Om det på grund av anmälningar från&lt;br&gt;allmänheten eller på annat sätt kommer till Granskningsnämndens kännedom&lt;br&gt;att överträdelse av förbudet har ägt rum av någon som inte tidigare brutit mot&lt;br&gt;detta, kan det därför vara ägnat att underlätta JK:s granskning om Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden gör ett uttalande i saken. Lämpligen bör då den ordningen&lt;br&gt;gälla att Granskningsnämnden gör anmälan till JK, om nämnden finner att en&lt;br&gt;överträdelse av förbudet har ägt rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förhållandet mellan JK:s och Granskningsnämndens övervakning&lt;br&gt;skall klart framgå av lagtexten bör med dessa utgångspunkter ett tillägg göras&lt;br&gt;till 2 §. förslagsvis i ett fjärde stycke av följande lydelse: &amp;quot;Finner Gransk-&lt;br&gt;ningsnämnden för radio och TV att en sändning innehåller våldsskildring eller&lt;br&gt;pornografisk bild i strid med 6 kap. 3 §, skall nämnden göra anmälan om&lt;br&gt;förhållandet till Justitiekanslern&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;7 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär att den som har tillstånd av regeringen skall lämna upp-&lt;br&gt;gifter till Radio- och TV-verket om innehav av aktier i andra företag med&lt;br&gt;sådant tillstånd eller avtal med sådana företag. Vidare skall företag som är&lt;br&gt;tillståndshavare lämna uppgifter om innehav av aktier i företaget eller avtal&lt;br&gt;med detta som innebär att någon ensam har bestämmande inflytande över&lt;br&gt;företaget. Av 2 kap. 4 § följer att Radio- och TV-verkets register inte får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innehålla andra uppgifter än sådana som lämnas enligt denna paragraf och&lt;br&gt;vissa andra bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid fullt tänkbart att någon kan ha bestämmande inflytande&lt;br&gt;över ett företag utan att själv äga aktier i eller stå i avtalsförhållande till detta.&lt;br&gt;Så t.ex. kan aktierna i det företag som har tillstånd ägas av ett annat aktie-&lt;br&gt;bolag, vars samtliga aktier ägs av en viss fysisk person. I ett sådant fall blir&lt;br&gt;det företag som är tillståndshavare enligt paragrafen skyldigt att uppge det&lt;br&gt;andra aktiebolagets namn men inte dess ägares, och ägarens namn får inte&lt;br&gt;heller antecknas i Radio- och TV-verkets register. Även andra liknande fall&lt;br&gt;kan tänkas förekomma. Reglerna fyller därmed inte fullt ut den avsedda&lt;br&gt;funktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår med anledning härav att paragrafen erhåller följande&lt;br&gt;lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;På begäran av Radio- och TV-verket skall den som fått tillstånd av&lt;br&gt;regeringen lämna upplysningar om sådana innehav av aktier eller andelar eller&lt;br&gt;ingångna avtal som medför att han eller hon har inflytande i ett annat företag&lt;br&gt;med sådant tillstånd. Vidare skall på begäran av Radio- och TV-verket ett&lt;br&gt;företag som är tillståndshavare lämna uppgifter om sådana innehav av aktier&lt;br&gt;eller andelar eller ingångna avtal som innebär att någon ensam har ett&lt;br&gt;bestämmande inflytande i företaget.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;5 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslås en för det radiorättsliga området ny sanktion,&lt;br&gt;särskild avgift, för brott mot vissa föreskrifter eller villkor om reklam och&lt;br&gt;annan annonsering. Bestämmelserna om avgiftssanktionen anges i huvudsak&lt;br&gt;vara anpassade till motsvarande bestämmelser i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450). Avgiften skall tas ut efter beslut av domstol utan hänsyn till om&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet förelegat vid överträdelsen, s.k. strikt ansvar.&lt;br&gt;Emellertid framgår av remissens allmänna motivering (avsnitt 11.2) att dom-&lt;br&gt;stolen vid sin prövning inte, så som förekommer vid en del andra avgifts-&lt;br&gt;typer. enbart skall konstatera om överträdelse skett och - vid jakande svar -&lt;br&gt;regelmässigt bestämma avgiften enligt en schablonmässig norm. Avgifts-&lt;br&gt;systemet, sådant det beskrivs i motiven, synes i stället förutsätta en närmare&lt;br&gt;prövning om överträdelse i det särskilda fallet skall föranleda att avgift&lt;br&gt;påförs. Jfr t.ex. vad som i remissen sägs om att domstolen vid sin prövning&lt;br&gt;om avgift skall dömas ut bl.a. skall ta hänsyn till det mått av uppsåt,&lt;br&gt;nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom överträdelsen.&lt;br&gt;Uttalandet belyses med exempel som visar att utdömande av avgift bör vara&lt;br&gt;beroende bl.a. av vilken typ av regler som överträdelsen avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagtexten i första stycket återspeglar enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening inte tillfredsställande att avsikten är att ge domstolen ett sådant ut-&lt;br&gt;rymme för prövning som motiven anger. I stället tyder lagtexten på att över-&lt;br&gt;trädelse av de bestämmelser och villkor som räknas upp regelmässigt skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följas av en avgiftssanktion. Andra styckets prövningsregel kan inte anses väl&lt;br&gt;avpassad till en sådan huvudprincip. Lagrådet förordar att paragrafens lydelse&lt;br&gt;jämkas så att lagtext och motiv bättre korresponderar med varandra. Detta kan&lt;br&gt;enklast ske genom att i första stycket ordet &amp;quot;skall” ersätts av &amp;quot;får åläggas att”.&lt;br&gt;Härmed uppnås för övrigt också ökad överensstämmelse med bestämmel-&lt;br&gt;serna om marknadsstörningsavgift i 32 § marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Munck&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att de bestämmelser om otillbörligt kommersiellt gynnande&lt;br&gt;som i dag är vitessanktionerade enligt de radiorättsliga lagarna i stället skall&lt;br&gt;avgiftssanktioneras. Avgiftssanktion införs enligt förslaget även för ytter-&lt;br&gt;ligare en betydelsefull grupp av fall, nämligen överträdelser av de bestämmel-&lt;br&gt;ser om otillbörligt kommersiellt gynnande som i dag återfinns i radiolagen&lt;br&gt;och som för närvarande inte är föremål for någon ekonomisk sanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vad mån överträdelserna på området har bedömts vara så frekventa att de&lt;br&gt;har ansetts utgöra ett mera påtagligt problem synes inte framgå av remissen.&lt;br&gt;Man kan också hysa viss tvekan huruvida det nya sanktionssystemet i så fall&lt;br&gt;är ägnat att påverka antalet överträdelser. Förslaget innebär naturligtvis dock&lt;br&gt;från vissa synpunkter en effektivisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kan emellertid också medföra vissa konsekvenser som framstår&lt;br&gt;som något diskutabla. När det gäller överträdelser av de bestämmelser om&lt;br&gt;otillbörligt kommersiellt gynnande som i dag återfinns i radiolagen innebär&lt;br&gt;gällande ordning att ett uttalande av Granskningsnämnden för radio och TV&lt;br&gt;har varit slutgiltigt och därmed har kunnat bilda underlag för en praxis. Enligt&lt;br&gt;förslaget skall i stället Granskningsnämnden - utom i lindrigare fall - väcka&lt;br&gt;talan mot programföretaget vid Länsrätten i Stockholms län, och det blir&lt;br&gt;därmed beroende på länsrättens och dess överinstansers bedömning i vad&lt;br&gt;mån en överträdelse skall anses ha ägt rum eller inte. Eftersom det kan förut-&lt;br&gt;sättas att avgörandena i dessa mål kommer att överklagas i betydande om-&lt;br&gt;fattning, kan det ta åtskillig tid innan något slutgiltigt avgörande föreligger,&lt;br&gt;och det kan bli förvaltningsdomstolarna snarare än Granskningsnämnden&lt;br&gt;som kommer att svara för utvecklingen av praxis på området. Sanktions-&lt;br&gt;systemet i sig torde dessutom bli förenat med vissa tillämpningssvårigheter,&lt;br&gt;inte minst när det gäller den beräkning av programföretagets intäkter av en&lt;br&gt;överträdelse som förutsätts få betydelse för avgiftens storlek. För ett organ&lt;br&gt;som i likhet med Granskningsnämnden avses arbeta kollegialt och under&lt;br&gt;domstolsliknande former kan det också tänkas medföra vissa svårigheter att&lt;br&gt;ikläda sig rollen som part i en process.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det får emellertid förutsättas att reglerna efter någon tid kommer att&lt;br&gt;utvärderas och att därför eventuella praktiska olägenheter kan undanröjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan det tänkas att den som har tillstånd att sända ljudradio- eller&lt;br&gt;TV-program har ett intresse av att själv kunna utverka en återkallelse av&lt;br&gt;tillståndet. Ett exempel erbjuder det fallet att denne avser att söka tillstånd för&lt;br&gt;annan sändningsverksamhet. Det får förutsättas att det i enlighet med vanliga&lt;br&gt;principer har varit avsikten att ett tillstånd skall återkallas på begäran av&lt;br&gt;tillståndshavaren. Till förebyggande av tvekan på denna punkt bör detta&lt;br&gt;uttryckligen anges i lagtexten. Lagrådet föreslår med anledning härav att&lt;br&gt;paragrafen med vissa redaktionella ändringar i övrigt får följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Ett tillstånd att sända ljudradio- eller TV-program skall återkallas på&lt;br&gt;begäran av tillståndshavaren. Ett sådant tillstånd får också återkallas enligt&lt;br&gt;vad som anges i 2-4 §§. Beslut om återkallelse enligt någon av nämnda para-&lt;br&gt;grafer får meddelas endast om det inte i betraktande av skälen för åtgärden&lt;br&gt;framstår som alltför ingripande.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas förslaget, kommer det av 12 kap. 1 § andra stycket att följa att&lt;br&gt;beslut om återkallelse på programföretagets egen begäran skall meddelas av&lt;br&gt;Radio- och TV-verket, något som också synes innebära en lämplig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;1 och 2 §§&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget kan beroende på omständigheterna flera olika organ bli&lt;br&gt;inkopplade på frågor om återkallelse av ett tillstånd, nämligen - förutom rege-&lt;br&gt;ringen - Justitiekanslern, Radio- och TV-verket, Granskningsnämnden för&lt;br&gt;radio och TV, de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna. Det är&lt;br&gt;därför tänkbart att dessa, låt vara säkerligen sällsynta fall kan ge upphov till&lt;br&gt;vissa tillämpningssvårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel erbjuder det fallet att ett programföretag har överträtt såväl&lt;br&gt;bestämmelserna om programmens innehåll som föreskrifterna om reklam och&lt;br&gt;sponsring. Ärendet om återkallelse skall i det förra fallet anhängiggöras i&lt;br&gt;allmän domstol och i det senare hos Radio- och TV-verket med fullföljd till&lt;br&gt;förvaltningsdomstol, vilket synes innebära att en sammanvägning av över-&lt;br&gt;trädelsernas betydelse för frågan om återkallelse inte kommer att kunna äga&lt;br&gt;rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan antytts kan emellertid ärenden om återkallelse förutsättas bli&lt;br&gt;sällsynta. Skulle praktiska olägenheter ge sig till känna, kan förutsättas att de&lt;br&gt;ansvariga myndigheterna fäster regeringens uppmärksamhet på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till vad Lagrådet föreslagit vid 11 kap. 1 § bör lämpligen for-&lt;br&gt;muleringen av 12 kap. 2 § första stycket jämkas så att stycket erhåller följan-&lt;br&gt;de lydelse: &amp;quot;Har tillståndet meddelats av regeringen, får en fråga om åter-&lt;br&gt;kallelse tas upp först efter anmälan av regeringen, om inte tillståndshavaren&lt;br&gt;själv begärt att tillståndet skall återkallas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lokalradiolagen (1993:120)&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;25 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Vad Lagrådet anfört i anslutning till 7 kap. 1 § förslaget till radio- och TV-lag&lt;br&gt;har motsvarande giltighet med avseende på definitionen av annonser i andra&lt;br&gt;stycket av förevarande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;28 §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad Lagrådet har anfört vid 11 kap. 1 § förslaget till&lt;br&gt;radio- och TV-lag föreslår Lagrådet att sista stycket i paragrafen ges följande&lt;br&gt;lydelse: &amp;quot;Beslut om återkallelse får meddelas endast om det inte i betraktande&lt;br&gt;av skälen för åtgärden framstår som alltför ingripande.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;h5&gt;31 b §&lt;/h5&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om särskild avgift är utformad efter samma modell som&lt;br&gt;10 kap. 5 § i förslaget till radio- och TV-lag. Av skäl som Lagrådet anfört vid&lt;br&gt;nämnda paragraf föreslår Lagrådet att den nu aktuella avgiftsbestämmelsens&lt;br&gt;lydelse jämkas på samma sätt som förordats där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kulturdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 4 mars 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Peterson, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;br&gt;Freivalds. Wallström, Tham, Blomberg, Andersson, Uusmann, Ulvskog,&lt;br&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Wallström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:160 Radio- och TV-lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Rättsdatablad&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:160&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar EG-regler&lt;br&gt;ett normgivningsbe-&lt;br&gt;myndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Radio- och TV-lagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;389L0552&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;gotab 49620, Stockholm 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:KU29</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-03-12 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-03-13 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-03-27 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Folkpartiet liberalerna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:39:38</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 05:39:38</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:KU29</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01KU29</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU29</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birgit Friggebo  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Förste vice talman Anders Björck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:160&lt;br/&gt;
Radio- och TV-lag</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02K32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:160 Radio- och TV-lag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>