2228108GJ03161995/9616propproppropProposition 1995/96:16PropositionPropositionJustitiedepartementet1601995-10-05 00:00:002025-12-19 13:55:551996-01-01 00:00:00Ändrade regler om bärgningdigitaliseradhtmlskarvenhttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0316/texthttps://data.riksdagen.se/dokument/GJ0316https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ0316
<h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1>
<h1>1995/96:16</h1>
<h2>Ändrade regler om bärgning</h2>
<p>Prop.</p>
<p>1995/96:16</p>
<p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p>
<p>Stockholm den 5 oktober 1995</p>
<p>Ingvar Carlsson</p>
<p>Laila Freivalds</p>
<p>(Justitiedepartementet)</p>
<h3>Propositionens huvudsakliga innehåll</h3>
<p>I 16 kap. sjölagen finns det regler om bärgning av fartyg och av gods<br>ombord på fartyg. Kapitlet bygger på 1910 års internationella<br>konvention med vissa gemensamma bestämmelser om assistans och<br>bärgning, den s.k. Brysselkonventionen. Reglerna har det övergripande<br>syftet att uppmuntra till bärgning av fartyg och last eller med andra ord<br>att hindra värdeförstöring. Detta gäller bl.a. reglerna om bärgarlön.<br>Sjölagen och Brysselkonventionen innebär att bärgarlön skall betalas<br>bara då bärgningsföretaget har lyckats helt eller delvis. Därigenom<br>ansluter regelverket till en sjörättslig princip som på engelska brukar<br>sammanfattas med uttrycket "no cure - no pay”.</p>
<p>Både sjölagen och Brysselkonventionen innehåller dessutom regler<br>om vem som har rätt till bärgarlön, om hur beloppet skall bestämmas<br>och om jämkning av bärgningsavtal. I sjölagen finns det också<br>föreskrifter om fördelningen av bärgarlön och om inskränkningar i<br>rätten att flytta ett bärgat fartyg innan bärgarlönen är betald eller<br>säkerhet for bärgarlönen har ställts.</p>
<p>Vid en diplomatkonferens i London år 1989 antogs en ny konvention<br>om bärgning. Konventionen utgår från de erfarenheter som har vunnits<br>inom sjöfarten under de senaste årtiondena. Den viktigaste nyheten är<br>att skyddet för den marina miljön lyfts fram som en central<br>omständighet vid utformningen av bärgningsreglerna. Principen om no<br>cure - no pay har fört med sig att bärgaren saknat rätt till bärgarlön om<br>han visserligen har begränsat de negativa verkningarna för miljön vid en<br>fartygsolycka men inte kunnat rädda fartyg eller last; bärgningen anses<br>inte ge ett lyckat resultat när egendomen går förlorad. Detta kan minska<br>bärgamas benägenhet att försöka rädda t.ex. oljefartyg som är svårt 1</p>
<p>1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16<br></p>
<p>skadade eller över huvud att rikta in bärgningsarbetet på att förebygga Prop. 1995/96:16<br>miljöskador, trots att sådana insatser från allmän synpunkt är mycket<br>angelägna. I den nya konventionen sägs därför att bärgaren skall ha rätt<br>till en särskild ersättning av fartygsägaren, om han hindrar eller<br>begränsar en miljöskada men inte lyckas rädda fartyg eller last. Om<br>bärgaren dessutom lyckas rädda egendom, utgår bärgarlön. Även då<br>skall skyddet för miljön vägas in. Enligt en ny föreskrift i konventionen<br>bestäms bärgarlönen med hänsyn till bl.a. bärgarens skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att hindra eller begränsa skada på miljön.</p>
<p>Vid sidan av miljöfrågorna innehåller den nya konventionen ett antal<br>ändringar av saklig eller redaktionell natur. Det finns t.ex. föreskrifter<br>om bärgningsavtal, om utförandet av bärgningsföretag, om bärgamas<br>rättigheter samt om fordringar och rättsliga åtgärder. Flera regler syftar<br>till att stärka bärgamas ställning och då i synnerhet de bärgares som<br>arbetar yrkesmässigt med specialutrustade fartyg.</p>
<p>Sverige har år 1990 undertecknat den nya konventionen med<br>förbehåll för ratifikation. I denna proposition föreslås det att Sverige<br>skall ratificera den nya konventionen och säga upp<br>Brysselkonventionen. Enligt propositionen bör dock Sverige utnyttja<br>möjligheten att inte tillämpa den nya konventionen på viss<br>sjöfartskulturell egendom. Här bör i stället den inhemska lagstiftningen<br>om bl.a. kulturminnen gälla. Det lämnas förslag till ett nytt 16 kap.<br>sjölagen som är anpassat till den nya konventionens föreskrifter.<br>Samtidigt föreslås ytterligare några ändringar i sjölagens regler om<br>bärgning och en följdändring i luftfartslagen. Ändringen i luftfartslagen<br>innebär att de sjörättsliga reglerna skall gälla när ett luftfartyg har<br>havererat i ett farvatten. Lagförslagen har kommit till i nära samarbete<br>med Danmark, Finland och Norge.</p>
<p>Enligt den bedömning som sker i propositionen bör reglerna om<br>särskild ersättning vid begränsning av miljöskador träda i kraft så snart<br>som möjligt, och det föreslås att reglerna skall gälla från och med den<br>1 januari 1996. I övrigt innebär förslaget att lagändringarna skall träda<br>i kraft den dag regeringen bestämmer. Ett genomförande av de nya<br>reglerna förutsätter i den delen att Sverige har frånträtt<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>I propositionen behandlas också reglerna om gemensamt haveri.<br>Enligt 17 kap. sjölagen gäller de s.k. York-Antwerpenreglema 1974 i<br>fråga om fördelningen av haveri på fartyg, frakt och last, i den mån<br>ingenting annat är avtalat. Fördelningen omfattar bl.a. utgifter för<br>bärgning.</p>
<p>York-Antwerpenreglema har ändrats två gånger under de senaste<br>åren. År 1990 skedde först en anpassning till den nya<br>bärgningskonventionen. Anpassningen innebar att utgift för bärgning<br>skall fördelas i haveriet också när den grundas på bärgarens skicklighet<br>och ansträngningar att hindra miljöskador. Fördelningen skall däremot<br>inte omfatta den särskilda ersättning som utgår när bärgaren har<br>begränsat en miljöskada.</p>
<p>Under år 1994 skedde sedan en revision av York-Antwerpenreglema Prop. 1995/96:16<br>i avsikt att modernisera reglerna och anpassa dem efter förändringar i<br>affärslivet. Ändringarna från år 1990 fördes in i de reviderade reglerna.</p>
<p>Det föreslås i propositionen att sjölagens hänvisning till York-<br>Antwerpenreglema skall avse 1994 års lydelse.</p>
<h3>Innehållsförteckning</h3>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>1 Förslag till riksdagsbeslut...................... 6</p>
<p>2 Lagtext ................................. 7</p>
<p>2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009). . . 7</p>
<p>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1081) om</p>
<p>ändring i sjölagen (1994:1009)............... 14</p>
<p>2.3 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) . . 17</p>
<p>2.4 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297) 33</p>
<p>3 Ärendet och dess beredning ....................35</p>
<p>4 De nu gällande bärgningsreglerna................. 36</p>
<p>5 Den nya bärgningskonventionen ..................40</p>
<p>5.1 Bakgrund............................40</p>
<p>5.2 Den nya bärgningskonventionen i korthet........42</p>
<p>6 Skall Sverige ratificera den nya bärgningskonventionen? ... 44</p>
<p>7 Hur skall den nya bärgningskonventionen införlivas med</p>
<p>svensk rätt?...............................46</p>
<p>8 Den nya bärgningskonventionens införande i</p>
<p>sjölagen m.m..............................49</p>
<p>9 Bärgning vid gemensamt haveri ..................TI</p>
<p>10 Följdändringar i luftfartslagen ................... 80</p>
<p>11 Ikraftträdande ............................. 81</p>
<p>12 Kostnader och resursbehov ..................... 83</p>
<p>13 Författningskommentar........................ 83</p>
<p>13.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen</p>
<p>(1994:1009).......................... 83</p>
<p>13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1081)</p>
<p>om ändring i sjölagen (1994:1009)............. 92</p>
<p>13.3 Förslaget till lag om ändring i sjölagen</p>
<p>(1994:1009)........................... 94</p>
<p>13.4 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen</p>
<p>(1957:297)........................... 111</p>
<p>Bilaga 1 International Convention on salvage, 1989 ....... 112</p>
<p>Bilaga 2 1989 års internationella konvention om bärgning .... 125</p>
<p>Bilaga 3 York-Antwerp Rules 1974 as amended 1990/</p>
<p>York-Antwerpenreglema 1974 enligt 1990 års<br>ändringar............................140</p>
<p>Bilaga 4 Departementspromemorians huvudsakliga innehåll . . 141</p>
<p>Bilaga 5 Departementspromemorians lagförslag..........143</p>
<p>Bilaga 6 York-Antwerp Rules 1994 .................. 161</p>
<p>Bilaga 7 Förteckning över remissinstanser.............183 Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8 Lagrådsremissens lagförslag ................184</p>
<p>Bilaga 9 Lagrådets yttrande ......................212</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995 . . 216</p>
<h3>1 Förslag till riksdagsbeslut</h3>
<p>Regeringen föreslår att riksdagen</p>
<p>1. godkänner 1989 års internationella konvention om bärgning med<br>den reservationen att Sverige förbehåller sig rätten att inte tillämpa<br>konventionens bestämmelser när den egendom som berörs är<br>sjöfartskulturell egendom av förhistoriskt, arkeologiskt eller historiskt<br>intresse och finns på havsbotten,</p>
<p>2. godkänner att regeringen får säga upp 1910 års internationella<br>konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i<br>fråga om assistans och bärgning,</p>
<p>3. antar regeringens förslag till lag om ändring i sjölagen<br>(1994:1009),</p>
<p>4. antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1995:1081)<br>om ändring i sjölagen (1994:1009),</p>
<p>5. antar regeringens förslag till lag om ändring i sjölagen<br>(1994:1009), och</p>
<p>6. antar regeringens förslag till lag om ändring i luftfartslagen<br>(1957:297).</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<h3>2 Lagtext</h3>
<h4>2.1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)</p>
<p>dels att 9 kap. 3 §, 16 kap. 6 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i 16 kap. skall införas sex nya paragrafer, 10-15 §§, samt<br>närmast före 10 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,</p>
<p>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 §<br>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 12 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>oljeskada som omfattas av 1 § och</p>
<p>2 § första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till<br>sjöss,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en</p>
<p>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>6§</p>
<p>Om ett fartyg har bärgat något under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som bärgningen orsakat på fartyget, lasten<br>eller någon annan egendom ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana utgifter för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>3. särskild ersättning till sjöman 3. ersättning till sjöman vilken<br>vilken vid bärgningen gjort en vid bärgningen gjort en</p>
<p>synnerligen värdefull insats eller synnerligen värdefull insats eller Prop. 1995/96:16<br>utsatt sig för synnerlig fara. utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>Av återstoden skall redaren få tre femtedelar. Resten skall med en<br>tredjedel tillfalla befälhavaren och med två tredjedelar den egentliga<br>besättningen, att fördelas i förhållande till var och ens avlöning.<br>Befälhavarens andel skall dock alltid vara minst det dubbla av den högst<br>avlönade besättningsmannens andel . En lots på fartyget har rätt att ta<br>del i bärgarlönen som om han var medlem av besättningen och, om han<br>inte är anställd hos redaren, uppbar lön som främste styrman.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, exempelvis med hänsyn till ändamålet<br>med fartygets resa eller sättet för beräknande av lön eller ersättning åt<br>dem som arbetar i fartygets tjänst, får bärgarlönen fördelas på annat sätt<br>än enligt första och andra styckena.</p>
<p>Ett avtal om att en mindre andel av den bärgarlön som kan förtjänas<br>med ett fartyg än som sägs i första och andra styckena skall tillfalla<br>befälhavaren eller besättningen är endast giltigt, om fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är särskilt utrustat för detta eller om avtalet<br>har ingåtts i samband med påmönstringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>Ett anspråk på särskild<br>ersättning enligt 6 § första stycket<br>3 skall anmälas hos redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningsföretaget har<br>slutförts.</p>
<p>Ett anspråk på ersättning enligt<br>6 § första stycket 3 skall anmälas<br>hos redaren eller befälhavaren<br>inom tre månader efter det att<br>bärgningsföretaget har slutförts.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>10 § 1 11-15 §§ finns det</p>
<p>bestämmelser om bärgares rätt till<br>särskild ersättning.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även<br>om det bärgade fartyget och det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte<br>på fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara<br>havsborrningsenheter, när<br>plattformarna eller enheterna finns<br>på en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltill gångar.</p>
<p>11 § Bestämmelserna om särskild<br>ersättning tillämpas inte i den mån<br>någonting annat följer av avtal.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett Prop. 1995/96:16<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan avseende<br>i vad det avser särskild ersättning,<br>om</p>
<p>1. avtalet ingicks under<br>otillbörlig påverkan eller under<br>inflytande av fara och avtalet eller<br>villkoret är oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet<br>står i missförhållande till värdet<br>av utförda tjänster.</p>
<p>Den särskilda ersättningen enligt<br>avtalet kan sättas ned eller falla<br>bort, om bärgningen föranleddes<br>eller försvårades av bärgarens fel<br>eller försummelse eller om<br>bärgaren vid bärgningen gjorde<br>sig skyldig till bedrägeri eller<br>någon annan ohederlig handling.</p>
<p>12 § Om bärgaren har utfört<br>bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka miljöskada,<br>har han rätt till en särskild<br>ersättning för sina kostnader av<br>redaren och ägaren till fartyget.<br>Särskild ersättning skall betalas<br>bara i den mån ersättningen är<br>högre än den bärgarlön som<br>bärgaren har rätt till enligt 1 §<br>första stycket, 2 § första stycket<br>och 3 §.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i<br>första och andra styckena avses de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br></p>
<p>användes under bärgningen. När Prop. 1995/96:16<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket 1 g).</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller falla<br>bort.</p>
<p>Med miljöskada avses i denna<br>paragraf väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller marint liv<br>eller pä tillgångar i kustfarvatten,<br>i inre farvatten eller i områden i<br>omedelbar närhet till sådana<br>farvatten, orsakad av förorening,<br>kontaminering, brand, explosion<br>eller liknande allvarliga<br>händelser.</p>
<p>I fråga om ränta pä den<br>särskilda ersättningen gäller<br>räntelagen (1975:635).</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 12 § ger<br>inte rätt till särskild ersättning, om<br>det utförda arbetet skäligen kan<br>anses ingå i fullgörelsen av ett<br>avtal som träffades innan faran<br>uppstod.</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>särskild ersättning för arbete som<br>utfördes trots uttryckligt och<br>befogat förbud av befälhavaren,<br>redaren eller ägaren till fartyget<br>eller av ägaren till sådan annan<br>egendom i fara som inte var eller<br>hade varit ombord på fartyget.</p>
<p>Den särskilda ersättningen kan<br>sättas ned eller falla bort på grund<br>av sådana omständigheter som<br>anges i 11 § tredje stycket.</p>
<p>I 19 kap. 1 § första stycket 1<br>finns bestämmelser om att<br>fordringar på särskild ersättning<br>kan upphöra på grund av<br>preskription.</p>
<p>14 § På begäran av bärgaren skall io</p>
<p>den som är betalningsskyldig för<br></p>
<p>den särskilda ersättningen ställa Prop. 1995/96:16<br>säkerhet för fordringen. Därvid<br>skall ränta och kostnader räknas</p>
<p>in i fordringen.</p>
<p>Det bärgade fartyget får inte<br>utan bärgarens samtycke flyttas<br>från den hamn eller plats dit<br>fartyget först fördes efter<br>bärgningen, om inte säkerhet har<br>ställts för bärgarens fordran mot<br>fartyget.</p>
<p>15 § På talan av bärgaren får<br>rätten förplikta den som är<br>betalnings skyldig för särskild<br>ersättning att till bärgaren utge<br>förskott på sådan ersättning för<br>tiden till dess ersättningsfrågan<br>har avgjorts genom dom eller<br>beslut som har vunnit laga kraft.<br>Ett sådant avgörande får också<br>meddelas genom beslut under<br>rättegång i mål om en bärganes<br>fordran på särskild ersättning.</p>
<p>Förskottet skall fastställas till ett<br>skäligt belopp och får förenas med<br>en skyldighet för bärgaren att<br>ställa säkerhet eller med andra<br>villkor som är skäliga med hänsyn<br>till omständigheterna. Ett yrkande<br>om förskott får inte bifallas utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig i frågan.</p>
<p>Ett avgörande i fråga om<br>förskott får verkställas på samma<br>sätt som en dom som vunnit laga<br>kraft. Rätten får dock när<br>förhållandena föranleder det<br>ändra vad som bestämts i en<br>sådan fråga, om någon av<br>parterna väcker talan om detta<br>eller avgörandet har meddelats<br>som beslut under rättegång. Ett<br>beslut om förskott som tingsrätten<br>har meddelat under rättegången<br>skall överklagas särskilt.<br>Hovrättens beslut i ett sådant fall<br>får inte överklagas. Ett beslut om ] ]</p>
<p>förskott som hovrätten har<br></p>
<p>meddelat under rättegången får Prop. 1995/96:16<br>inte heller överklagas.</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 §</p>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön: inom 1. fordran på bärgarlön eller på</p>
<p>två år från det bärgningsföretaget sådan särskild ersättning som<br>slutfördes, avses i 16 kap. 12 §: inom två år</p>
<p>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom<br>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning for sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>12</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>huvudanspråket infriades eller talan</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i denna<br>paragraf är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst och har inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet.<br>Preskriptionstiden får dock inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år<br>eller, i fall som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en</p>
<p>väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i<br>denna paragraf är giltigt endast<br>om det har ingåtts efter<br>fordringens tillkomst. Om<br>preskriptionsavtalet avser<br>någonting annat än preskription<br>av särskild ersättning i fall som<br>avses i första stycket 7, har det<br>inte verkan för längre tid än tre år<br>åt gången, räknat från dagen för<br>avtalet. En sådan preskriptionstid<br>får inte i något fall genom avtal<br>förlängas med sammanlagt mer än<br>tio år eller, i fall som avses i<br>första stycket 6 eller 7, med mer<br>än tre år från det ilandstigning<br>eller ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i</p>
<p>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en</p>
<p>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. I fråga om avtal som har<br>ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.</p>
<p>13</p>
<h4>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:1081) om<br>ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § och 19 kap. 1 § sjölagen<br>(1994:1009) i paragrafernas lydelse enligt lagen (1995:1081) om<br>ändring i nämnda lag skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 §<br>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 12 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap.</p>
<p>1 § och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br></p>
<p>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 §</p>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön: inom 1. fordran på bärgarlön eller på</p>
<p>två år från det bärgningsföretaget sådan särskild ersättning som<br>slutfördes, avses i 16 kap. 12 §: inom två år</p>
<p>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom<br>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>14</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på Prop. 1995/96:16<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br></p>
<p>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag Ull gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning för en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något fall får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som<br>orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie av händelser,<br>från dagen för den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fäll än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från<br>huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1-8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst och har inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet.<br>Preskriptionstiden får dock inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år</p>
<p>får väcka<br>tiden. En<br>den dag</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1 -8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst. Om preskriptionsavtalet<br>gäller någonting annat än<br>preskription av särskild ersättning<br>i fall som avses i första stycket 1,<br>har det inte verkan för längre tid<br>än tre år åt gången, räknat från</p>
<p>15</p>
<p>eller, i fall som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en<br>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.<br></p>
<p>dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något fall<br>genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>fall som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>16</p>
<h4>2.3 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 §, 14 kap. 66 §, 16 kap., 17 kap. 1 §<br>och 19 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Lydelse enligt förslag till lag om Föreslagen lydelse<br>ändring i lagen (1995:1081) om</p>
<p>ändring i sjölagen (1994:1009);</p>
<p>(lagförslag 2.2)</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<h5>3 §</h5>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,</p>
<p>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 72 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 §</p>
<p>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 §<br>och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 9 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>14 kap. Om befraktning av fartyg</h4>
<h4>TIDSBEFRAKTNING</h4>
<h5>Utförandet av resorna</h5>
<p>Gemensamt haveri och bärgning</p>
<p>66 §</p>
<p>Fraktens bidrag till gemensamt haveri skall betalas av tidsbefraktaren.<br>Detsamma gäller bidrag till gemensamt haveri som skall lämnas för<br>bränsle och utrustning som tidsbefraktaren har ombord. Om i</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>17</p>
<p>2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16<br></p>
<p>gemensamt haveri ersättning betalas för utgift och förlust som Prop. 1995/96:16<br>tidsbefraktaren har haft, tillfaller ersättningen honom.</p>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan Tidsbortfraktaren kan utan</p>
<p>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av återstoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 6 §<br>andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel tids-<br>befraktaren.</p>
<p>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av återstoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 77 §<br>andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel tids-<br>befraktaren.</p>
<p>Nuvarande lydelse eller lydelse Föreslagen lydelse<br>enligt förslaget till lag om ändring</p>
<p>i sjölagen (1994:1009);<br>(lagförslag 2.1)</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>Inledande bestämmelser</p>
<p>12 § femte stycket (lagförslag 2.1)<br>Med miljöskada avses i denna<br>paragraf väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller marint liv<br>eller på tillgångar i kustfarvatten, i<br>inre forvatten eller i områden i<br>omedelbar närhet till sådana<br>farvatten, orsakad av förorening,<br>kontaminering, brand, explosion<br>eller liknande allvarliga händelser.</p>
<p>Definitioner</p>
<p>1 § I detta kapitel avses med</p>
<p>1. bärgning: varje åtgärd som<br>vidtas for att i farvatten bistå ett<br>fartyg eller någon annan egendom<br>som har förolyckats eller är i fara,</p>
<p>2. egendom: all egendom som<br>inte är stadigvarande fastgjord vid<br>strandlinjen, och</p>
<p>3. miljöskada: väsentlig fysisk<br>skada på mänsklig hälsa eller<br>marint liv eller på tillgångar i<br>kustfarvatten, i inre farvatten<br>eller i områden i omedelbar närhet<br>till sådana farvatten, orsakad av<br>förorening, kontaminering, brand,<br>explosion eller liknande allvarliga<br>händelser.</p>
<p>Tillämpnin gsområde</p>
<p>2 § Bestämmelserna i detta<br>kapitel är tillämpliga när frågor</p>
<p>18</p>
<p>1 § tredje stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Bärgarlön skall, i den mån så<br>krävs, betalas även om ett fartyg<br>som bärgats av ett annat fartyg,<br>har samma ägare som det andra<br>fartyget.</p>
<p>10 § andra stycket (lagförslag<br>2.1) Bestämmelserna tillämpas<br>även om det bärgade fartyget och<br>det fartyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>10 § tredje stycket (lagförslag<br>2.1) Bestämmelserna tillämpas inte<br>på fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara<br>havsborrningsenheter, när<br>plattformarna eller enheterna finns<br>på en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltillgångar.</p>
<p>om bärgning skall avgöras i Prop. 1995/96:16<br>Sverige.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även<br>om det bärgade fartyget och det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på<br>fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havs-<br>borrningsenheter, när platt-<br>formarna eller enheterna finns på<br>en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltillgångar.</p>
<h5>Avtalsfrihet, särskild rätt att<br>ingå bärgningsavtal, jämkning</h5>
<p>11 § första stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna om särskild<br>ersättning tillämpas inte i den mån<br>någonting annat följer av avtal.</p>
<p>4 § första-tredje styckena<br>(nuvarande lydelse) Om ett avtal<br>rörande bärgning är ingånget<br>medan faran ännu varade och</p>
<p>3 § Bestämmelserna i detta kapitel<br>tillämpas inte i den mån någonting<br>annat följer av avtal. Ett avtal är<br>dock ogiltigt i den mån det<br>inskränker b ä rg a re n s ,<br>befälhavarens, redarens eller<br>ägarnas skyldigheter enligt 4 §<br>första stycket 2 eller andra<br>stycket 2. I 77 § fjärde stycket<br>föreskrivs inskränkningar i<br>giltigheten hos vissa avtal om<br>fördelning av bärgarlön.</p>
<p>Befälhavaren är behörig att ingå<br>avtal om bärgning på fartygs-<br>ägarens vägnar. Fartygets ägare,<br>redare och befälhavare är var for<br>sig behöriga att ingå sådana avtal<br>på dens vägnar som äger egendom<br>ombord.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får</p>
<p>19</p>
<p>under inflytande därav och om<br>villkoren i avtalet inte är skäliga,<br>kan avtalet förklaras helt eller<br>delvis ogiltigt.</p>
<p>Detsamma gäller i fråga om<br>andra avtal om bärgning, om den<br>bärgarlön som krävts står i<br>uppenbart missförhållande till<br>värdet av den tjänst som bärgaren<br>lämnat.</p>
<p>Bestämmelsen i 2 § sista stycket<br>skall också tillämpas om ett avtal<br>om bärgning har träffats.</p>
<p>11 § andra och tredje styckena<br>(lagförslag 2.1)</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan avseende<br>i vad det avser särskild ersättning,<br>om</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörlig<br>påverkan eller under inflytande av<br>lära och avtalet eller villkoret är<br>oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står<br>i missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Den särskilda ersättningen enligt<br>avtalet kan sättas ned eller falla<br>bort, om bärgningen föranleddes<br>eller försvårades av bärgarens fel<br>eller försummelse eller om<br>bärgaren vid bärgningen gjorde<br>sig skyldig till bedrägeri eller<br>någon annan ohederlig handling.</p>
<p>4 § fjärde stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Om bärgarlön har betalats<br>medan faran ännu varade, skall<br>den som vill återkräva något av<br>vad han har betalat väcka talan<br>inom sex månader efter det att<br>betalningen skedde. Gör han inte<br>det har han förlorat sin rätt till<br>återkrav.<br></p>
<p>jämkas eller lämnas utan<br>avseende, om</p>
<p>1. avtalet ingicks under<br>otillbörlig påverkan eller under<br>inflytande av fara och avtalet eller<br>villkoret är oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står<br>i missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Ersättningen enligt avtalet kan<br>sättas ned eller falla bort, om<br>bärgningen föranleddes eller<br>försvårades av bärgarens fel eller<br>försummelse eller om bärgaren<br>vid bärgningen gjorde sig skyldig<br>till bedrägeri eller någon annan<br>ohederlig handling.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>20</p>
<h5>Skyldigheter vid bärgningens Prop. 1995/96:16<br>utförande</h5>
<p>4 § / förhållande till redaren<br>och till ägaren av fartyget eller av<br>någon annan egendom som<br>bärgningen avser är bärgaren<br>skyldig att</p>
<p>1. utföra bärgningen med<br>tillbörlig omsorg,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig omsorg<br>för att hindra eller begränsa<br>miljöskada,</p>
<p>3. söka bistånd av andra bärgare<br>när omständigheterna skäligen<br>kräver det, och</p>
<p>4. tillåta att andra bärgare<br>ingriper, om ingripandet av skälig<br>anledning begärs av befälhavaren<br>eller redaren eller av ägaren till<br>fartyget eller till någon annan<br>egendom som är i fara; om det<br>visar sig att det inte fanns skälig<br>anledning för begäran, skall<br>ingripandet inte påverka storleken<br>av den bärgarlön som bärgaren<br>har rätt till.</p>
<p>I förhållande till bärgaren är<br>befölhavaren, redaren och ägaren<br>till fartyget eller till någon annan<br>egendom som omfattas av<br>bärgningen skyldiga att</p>
<p>1. helt samarbeta med bärgaren</p>
<p>under bärgningen,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig omsorg<br>för att hindra eller begränsa<br>miljöskada, och</p>
<p>3. ta tillbaka egendomen när den<br>har förts i säkerhet och bärgaren<br>med fog begär att så skall ske.</p>
<p>I 6 kap. 6 § andra stycket finns<br>det bestämmelser om varje<br>befälhavares skyldighet att lämna<br>hjälp åt den som är i sjönöd.</p>
<p>21</p>
<p>Bärgarlön och särskild Prop. 1995/96:16<br>ersättning</p>
<p>1 § första stycket första meningen<br>(nuvarande lydelse)</p>
<p>Den som bärgar ett fartyg, vilket<br>förolyckats eller är i fara, eller<br>ombordvarande gods eller något<br>som har hört till sådant fartyg<br>eller gods, samt var och en som<br>medverkar vid bärgningen, har<br>rätt till bärgarlön.</p>
<p>3 § (nuvarande lydelse)<br>Bärgarlönen får inte sättas högre<br>än till värdet av det bärgade. Vid<br>bestämmandet av detta värde skall<br>frakt och passageraravgifter<br>inräknas samt avdrag göras för<br>tull och övriga avgifter, som bör<br>utgå av det bärgade, och för<br>kostnader för förvaring, värdering<br>och försäljning.</p>
<p>Med bärgarlön avses även<br>ersättning för att föra det bärgade<br>i säkerhet och för att fartyg eller<br>andra redskap används för detta<br>ändamål.</p>
<p>1 § första stycket andra<br>meningen (nuvarande lydelse)</p>
<p>Andel i bärgarlön tillkommer<br>även den, vilken under den fara<br>som föranlett bärgningen räddat<br>någon från fartyget eller<br>medverkat vid räddningen.</p>
<p>2 § första stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>När bärgarlönens belopp bestäms<br>skall följande omständigheter<br>beaktas:</p>
<p>1. i första hand:</p>
<p>a) i vad mån bärgningsföretaget<br>lyckats,</p>
<p>b) den kunnighet och skicklighet<br>med vilket bärgningsarbetet utförts</p>
<p>Rätt till bärgarlön</p>
<p>5 § Bärgaren har rätt till<br>bärgarlön, om bärgningen har lett<br>till ett nyttigt resultat. Bärgarlönen<br>får inte bestämmas till högre<br>belopp än värdet av det som<br>bärgades. Vid den beräkningen<br>skall ränta och rätte-<br>gångskostnader inte räknas in i<br>bärgarlönen.</p>
<p>Den som under bärgningen<br>medverkade till att rädda någon<br>till livet har rätt till en skälig<br>andel av den bärgarlön eller av<br>den särskilda ersättning som<br>bärgaren har rätt till.</p>
<p>I fråga om ränta på bärgarlön<br>gäller räntelagen (1975:635).</p>
<p>Bärgarlönens bestämmande</p>
<p>6 § Bärgarlönen skall bestämmas<br>med sikte på att uppmuntra till<br>bärgning och med beaktande av</p>
<p>1. det bärgades värde,</p>
<p>2. bärgamas skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att<br>hindra eller begränsa miljöskada,</p>
<p>3. bärgarens framgång,</p>
<p>4. farans art och grad,<br></p>
<p>22</p>
<p>samt den tid och möda som<br>använts,</p>
<p>c) den fara för vilken det bärgade<br>fartyget, dess passagerare,<br>besättning eller gods varit utsatta,</p>
<p>d) den fara för vilken bärgama<br>eller deras redskap har utsatts,</p>
<p>e) den fara som bärgama utsatt<br>sig för att bli ersättningsskyldiga<br>mot en lastägare eller någon<br>annan eller att på annat sätt lida<br>förlust,</p>
<p>f) den skada som bärgama har<br>lidit till liv, hälsa eller gods, den<br>utgift eller förlust som bärgama<br>har haft för bärgningen samt<br>värdet av de redskap som använts<br>vid bärgningen, och</p>
<p>g) den omständigheten att det<br>fartyg som använts vid bärgningen<br>varit särskilt utrustat för<br>bärgningsarbete.</p>
<p>2. i andra hand:</p>
<p>det bärgades värde.</p>
<p>5. bärgamas skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att<br>rädda liv samt att bärga fartyget<br>och annan egendom,</p>
<p>6. den tid som bärgama använde<br>och de kostnader och förluster som<br>bärgama ådrog sig,</p>
<p>7. den risk att bli<br>ersättningsskyldig och de andra<br>risker som bärgama och deras<br>utrustning utsattes för,</p>
<p>8. den snabbhet med vilken<br>tjänsterna utfördes,</p>
<p>9. tillgängligheten och<br>användbarheten hos fartyg eller<br>annan utrustning avsedd för<br>bärgning, och</p>
<p>10. graden av beredskap och<br>effektivitet i fråga om bärgarens<br>utrustning samt utrustningens<br>värde.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>1 § femte stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Om gods eller något som har<br>hört till gods har bärgats, svarar<br>ägaren med det bärgade men inte<br>personligen.</p>
<p>5 § (nuvarande lydelse) Om<br>bärgare tvistar inbördes om<br>bärgarlönens fördelning, bestäms<br>denna med ledning av de<br>omständigheter som anges i 2 §.</p>
<p>12 § forsta-tredje, femte och<br>sjätte styckena (lagförslag 2.1)<br>Om bärgaren har utfört</p>
<p>Betalningsskyldighet för bärgar-<br>lönen</p>
<p>7 § Bärgarlönen skall betalas av<br>ägaren till fartyget och ägaren till<br>annan egendom i förhållande till<br>värdet av det som bärgades för<br>var och en av dem.</p>
<p>Bärgarlönens fördelning mellan<br>flera bärgare</p>
<p>8 § Fördelningen av bärgarlön<br>mellan flera bärgare bestäms på<br>grundval av de omständigheter<br>som anges i 6 §.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>9 § Om bärgaren har utfört<br>bärgningsarbete avseende ett<br>fortyg som självt eller genom sin<br></p>
<p>23</p>
<p>bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka miljöskada,<br>har han rätt till en särskild<br>ersättning för sina kostnader av<br>redaren och ägaren till fartyget.<br>Särskild ersättning skall betalas<br>bara i den mån ersättningen är<br>högre än den bärgarlön som<br>bärgaren har rätt till enligt 7 §<br>första stycket, 2 § första stycket<br>och 3 §.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första<br>och andra styckena avses de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket 1 g).</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller falla<br>bort.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda<br>ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>last hotade att orsaka miljöskada, Prop. 1995/96:16<br>har han rätt till särskild ersättning<br>för sina kostnader av redaren och<br>ägaren till fartyget. Särskild<br>ersättning skall betalas bara i den<br>mån ersättningen är högre än den<br>bärgarlön som bärgaren har rätt<br>till enligt 5 och 6 §§.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>anges i 6 §.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första<br>och andra styckena avses de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>anges i 6 § 8-10.</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller falla<br>bort.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda<br>ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>Undantag från rätten till<br>bärgarlön eller särskild ersättning</p>
<p>1 § fjärde stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Om någon enligt avtal är skyldig<br>att verkställa bogsering eller<br>lotsning eller att utföra liknande</p>
<p>10 § Bestämmelserna i 5-9 §§<br>ger inte rätt till bärgarlön eller<br>särskild ersättning, om det utförda</p>
<p>24</p>
<p>arbete för ett fartygs räkning och<br>fartyget råkar i fara, har han rätt<br>till bärgarlön för hjälp som han<br>lämnar fartyget endast om hjälpen<br>inte kan anses ingå i fullgörandet<br>av avtalet.</p>
<p>13 5 första stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna i 72 § ger inte<br>rätt Ull särskild ersättning, om det<br>utförda arbetet skäligen kan anses<br>ingå i fullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan faran uppstod.</p>
<p>1 § andra stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Om någon har medverkat vid ett<br>bärgningsföretag trots uttryckligt<br>och befogat förbud av fartygets<br>befälhavare, har han inte rätt till<br>bärgarlön.</p>
<p>13 i andra stycket (lagförslag 2.1)</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>särskild ersättning för arbete som<br>utfördes trots uttryckligt och<br>befogat förbud av befälhavaren,<br>redaren eller ägaren till fartyget<br>eller av ägaren till sådan annan<br>egendom i fara som inte var eller<br>hade varit ombord på fartyget.</p>
<p>2 § andra stycket (nuvarande<br>lydelse)</p>
<p>Om någon som deltagit i<br>bärgning genom fel eller<br>försummelse har orsakat den fara i<br>vilken fartyget råkat eller om en<br>sådan person vid bärgningen har<br>gjort sig skyldig till stöld eller<br>snatteri eller till undandöljande av<br>bärgat gods eller till någon annan<br>sviklig handling, kan bärgarlönen<br>förklaras förverkad eller sättas<br>ned.</p>
<p>13 § tredje stycket (lagförslag 2.1)</p>
<p>Den särskilda ersättningen kan<br>sättas ned eller falla bort på grund<br>av sådana omständigheter som<br>anges i 77 § tredje stycket.</p>
<p>arbetet skäligen kan anses ingå i Prop. 1995/96:16<br>fullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan faran uppstod.</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>bärgarlön eller särskild ersättning<br>för arbete som utfördes trots<br>uttryckligt och befogat förbud av<br>befälhavaren, redaren eller ägaren<br>till fartyget eller av ägaren till<br>sådan annan egendom i fara som<br>inte var eller hade varit ombord<br>på fartyget.</p>
<p>Bärgarlönen eller den särskilda<br>ersättningen kan sättas ned eller<br>falla bort på grund av sådana<br>omständigheter som anges i 3 §<br>fjärde stycket.</p>
<p>25</p>
<p>13 § fjärde stycket (lagförslag 2.1)</p>
<p>I 19 kap. 1 § första stycket 1<br>finns bestämmelser om att<br>fordringar på särskild ersättning<br>kan upphöra på grund av<br>preskription.</p>
<p>6 § första stycket (lagförslag 2.1)</p>
<p>Om ett fartyg har bärgat något<br>under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som<br>bärgningen orsakat på fartyget,<br>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana utgifter<br>för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som<br>uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>3. ersättning till sjöman vilken<br>vid bärgningen gjort en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>8 § (lagförslag 2.1)</p>
<p>Ett anspråk på ersättning enligt<br>6 § första stycket 3 skall anmälas<br>hos redaren eller befälhavaren<br>inom tre månader efter det att<br>bärgningsföretaget har slutförts.<br>6 § andra-fjärde styckena<br>(nuvarande lydelse)</p>
<p>Av återstoden skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfalla befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till var och ens<br>avlöning. Befälhavarens andel<br>skall dock alltid vara minst det<br>dubbla av den högst avlönade<br>besättningsmannes andel. En lots<br>på fartyget har rätt att ta del i<br>bärgarlönen som om han var<br>medlem av besättningen och, om</p>
<p>I 19 kap. 1 § första stycket 1<br>och 2 finns bestämmelser om att<br>fordringar på bärgarlön och<br>särskild ersättning kan upphöra på<br>grund av preskription.</p>
<p>Bärgarlönens fördelning hos en<br>bärgare</p>
<p>II § Om ett fartyg som är<br>registrerat i Sverige har bärgat<br>något under en resa skall av<br>bärgarlönen först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som<br>bärgningen orsakade på fartyget,<br>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana<br>kostnader för bränsle samt löner<br>och kost åt befälhavaren och<br>besättningen som uppkom på<br>grund av bärgningen, och</p>
<p>3. ersättning till sjöman som<br>under bärgningen gjorde en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatte sig för synnerlig fara;<br>sjömannen har dock rätt till<br>ersättning bara om han har<br>framställt krav till redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningen<br>avslutades.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Av det som återstår efter<br>betalning enligt första stycket<br>(nettobärgarlönen) skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfalla befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till<br>besättningsmedlemmarnas löner.<br>Befälhavarens andel skall dock<br>alltid vara minst dubbelt så stor<br>som den högst avlönade<br>besättningsmedlemmens andel. En<br>lots på fartyget har rätt att ta del i</p>
<p>26</p>
<p>han inte är anställd hos redaren,<br>uppbar lön som främste styrman.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl,<br>exempelvis med hänsyn till<br>ändamålet med fartygets resa eller<br>sättet för beräknande av lön eller<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst, får bärgarlönen<br>fördelas på annat sätt än enligt<br>första och andra styckena.</p>
<p>Ett avtal om att en mindre andel<br>av den bärgarlön som kan<br>förtjänas med ett fartyg än som<br>sägs i första och andra styckena<br>skall tillfalla befälhavaren eller<br>besättningen är endast giltigt, om<br>fartyget driver bärgnings-<br>verksamhet och är särskilt utrustat<br>for detta eller om avtalet har<br>ingåtts i samband med<br>påmönstringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>7 § (nuvarande lydelse) Om<br>bärgning har utförts av ett svenskt<br>statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och<br>inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<p>bärgarlönen som om han tillhörde Prop. 1995/96:16<br>besättningen och, om han inte var<br>anställd hos redaren, hade lön<br>som främste styrman. I 19 kap.</p>
<p>1 § första stycket 2 finns en<br>bestämmelse om att fordringar<br>enligt detta stycke kan upphöra på<br>grund av preskription.</p>
<p>Bärgarlönen får fördelas på<br>något annat sätt än som sägs i<br>första och andra styckena, om det<br>finns särskilda skäl för detta med<br>hänsyn till ändamålet med<br>fartygets resa, sättet att beräkna<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst eller av någon<br>annan anledning.</p>
<p>Om ett avtal säger att en mindre<br>andel skall tillfalla befälhavaren<br>eller besättningen av den<br>bärgarlön som kan förtjänas med<br>ett fartyg än det anges i första och<br>andra styckena, är avtalet giltigt<br>bara om</p>
<p>1. fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är<br>särskilt utrustat för detta, eller</p>
<p>2. avtalet ingicks i samband med<br>påmönstring och avser en viss<br>bärgning.</p>
<p>Om bärgningen utfördes av ett<br>svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och<br>inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<p>Om bärgningen utfördes från ett<br>fartyg som inte är registrerat i<br>Sverige skall bärgarlönen fördelas<br>mellan redaren, befälhavaren och<br>andra som tjänstgjorde på det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>enligt lagen i den stat där fartyget<br>är registrerat. Om bärgningen inte<br>utfördes från ett fartyg, skall<br>bärgarlönen fördelas enligt den<br>lag som är tillämplig på avtalet 27</p>
<p>mellan bärgaren och hans Prop. 1995/96:16<br>anställda.</p>
<p>14 § (lagförslag 2.1) På begäran<br>av bärgaren skall den som är<br>betalningsskyldig för den särskilda<br>ersättningen ställa säkerhet for<br>fordringen. Därvid skall ränta och<br>kostnader räknas in i fordringen.</p>
<p>Det bärgade fartyget får inte<br>utan bärgarens samtycke flyttas<br>från den hamn eller plats dit<br>fartyget först fördes efter<br>bärgningen, om inte säkerhet har<br>ställts för bärgarens fordran mot<br>fartyget.</p>
<p>9 5 (nuvarande lydelse) Innan<br>bärgarlönen har betalats eller<br>säkerhet har ställts för den, får ett<br>bärgat fartyg inte utan bärgamas<br>samtycke lämna det ställe dit det<br>har förts efter bärgningen eller<br>bärgat gods tas i besittning av<br>ägaren.</p>
<p>15 § (lagförslag 2.1) På talan av<br>bärgaren får rätten förplikta den<br>som är betalningsskyldig för<br>särskild ersättning att till bärgaren<br>utge förskott på sådan ersättning<br>för tiden till dess ersättningsfrågan<br>har avgjorts genom dom eller<br>beslut som har vunnit laga kraft.<br>Ett sådant avgörande får också<br>meddelas genom beslut under<br>rättegång i mål om en bärgares<br>fordran på särskild ersättning.</p>
<p>Förskottet skall fastställas till ett<br>skäligt belopp och får förenas med<br>en skyldighet för bärgaren att<br>ställa säkerhet eller med andra<br>villkor som är skäliga med hänsyn<br>till omständigheterna. Ett yrkande</p>
<h5>Säkerhet</h5>
<p>12 § På begäran av bärgaren skall<br>den som är betalningsskyldig<br>enligt bestämmelserna i detta<br>kapitel ställa säkerhet för<br>fordringen. Därvid skall ränta och<br>kostnader räknas in i fordringen.<br>Om säkerhet har ställts, får<br>bärgaren inte driva igenom<br>sjöpanträtt som avser bärgarlön.</p>
<p>Det bärgade fartygets ägare och<br>redare skall medverka till att<br>lastägama ställer säkerhet för<br>fordringarna mot dem innan lasten<br>lämnas tillbaka.</p>
<p>Det bärgade fartyget eller annan<br>bärgad egendom får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas från<br>den hamn eller plats dit<br>egendomen först fördes efter<br>bärgningen, om inte säkerhet har<br>ställts för bärgarens fordran mot<br>fartyget eller den andra<br>egendomen.</p>
<h5>Förskott</h5>
<p>13 § På talan av bärgaren får<br>rätten förplika den som är<br>betalningsskyldig enligt detta<br>kapitel att till bärgaren utge<br>förskott på ersättningen för tiden<br>till dess ersättningsfrågan har<br>avgjorts genom dom eller beslut<br>som har vunnit laga kraft. Ett<br>sådant avgörande får också<br>meddelas genom beslut under<br>rättegång i mål om en bärgares<br>fordran enligt detta kapitel.</p>
<p>Förskottet skall fästställas till ett<br>skäligt belopp och får förenas med<br>en skyldighet för bärgaren att<br>ställa säkerhet eller med andra<br>villkor som är skäliga med hänsyn<br>till omständigheterna. Ett yrkande</p>
<p>28</p>
<p>om förskott får inte bifallas utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig i frågan.</p>
<p>Ett avgörande i fråga om<br>förskott får verkställas på samma<br>sätt som en dom som vunnit laga<br>kraft. Rätten får dock när<br>förhållandena föranleder det ändra<br>vad som bestämts i en sådan<br>fråga, om någon av parterna<br>väcker talan om detta eller<br>avgörandet har meddelats som<br>beslut under rättegång. Ett beslut<br>om förskott som tingsrätten har<br>meddelat under rättegången skall<br>överklagas särskilt. Hovrättens<br>beslut i ett sådant fåll får inte<br>överklagas. Ett beslut om förskott<br>som hovrätten har meddelat under<br>rättegången får inte heller<br>överklagas.</p>
<p>om förskott får inte bifallas utan Prop. 1995/96:16<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig i frågan.</p>
<p>Ett avgörande i fråga om<br>förskott får verkställas på samma<br>sätt som en dom som vunnit laga<br>kraft. Rätten får dock när<br>förhållandena föranleder det ändra<br>vad som bestämts i en sådan<br>fråga, om någon av parterna<br>väcker talan om detta eller<br>avgörandet har meddelats som<br>beslut under rättegång. Ett beslut<br>om förskott som tingsrätten har<br>meddelat under rättegången skall<br>överklagas särskilt. Hovrättens<br>beslut i ett sådant fall får inte<br>överklagas. Ett beslut om förskott<br>som hovrätten har meddelat under<br>rättegången får inte heller<br>överklagas.</p>
<h5>Last för humanitära ändamål</h5>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<h4>17 kap. Om haveri</h4>
<p>14 § Bestämmelserna i detta<br>kapitel kan inte åberopas som<br>grund för kvarstad eller någon<br>annan säkerhetsåtgärd avseende<br>en last som har skänkts av en stat<br>för humanitära ändamål, om den<br>staten har åtagit sig att betala för<br>bärgning av lasten.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fartyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1974 i den<br>mån något annat inte är avtalat.</p>
<p>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fartyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1994 i den<br>mån något annat inte är avtalat.</p>
<p>Regeringen tillkännager reglernas lydelse i engelsk text</p>
<p>och svensk översättning.</p>
<p>29</p>
<p>Lydelse enligt förslaget till lag om Föreslagen lydelse<br>ändring i lagen (1995:1081) om</p>
<p>ändring i sjölagen (1994:1009);</p>
<p>(lagförslag 2.2)</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>1 §</p>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten for dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 12 §: inom två år<br>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 6 § andra stycket:<br>inom ett år från det vederbörande</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 9 §: inom två år<br>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 77 § andra stycket:<br>inom ett år från det vederbörande</p>
<p>av redaren fått underrättelse om av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek, bärgarlönens och andelens storlek;</p>
<p>fordran upphör dock tidigast två<br>år efter det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br></p>
<p>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning for en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något fäll får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som</p>
<p>30</p>
<p>orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en sene av händelser,<br>från dagen for den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>huvudanspråket infriades eller talan<br>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1-8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens</p>
<p>tillkomst. Om preskriptionsavtalet<br>gäller någonting annat än</p>
<p>preskription av särskild ersättning<br>i fall som avses i första stycket 7,<br>har det inte verkan för längre tid<br>än tre år åt gången, räknat från<br>dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något<br>foll genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>foll som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1 -8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst. Om avtalet gäller<br>preskription i något annat fall än<br>som avses i första stycket 1 eller<br>2, har det inte verkan för längre<br>tid än tre år åt gången, räknat från<br>dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något<br>foll genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>fall som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>31</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>32</p>
<h4>2.4 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297). p<sub>ro</sub>p. 1995/96:16</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>11 kap. Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av<br>luftfartsolyckor</h4>
<h5>Bärgning</h5>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fartyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 2-4 §§<br>sjölagen (1994:1009). Den som i<br>en sådan nödsituation räddar<br>människor från fårtyget eller<br>medverkar vid deras räddning har<br>också rätt till en del av<br>bärgarlönen. De särskilda<br>kostnader som någon i övrigt har<br>haft för bevarandet av ett<br>luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit<br>nödvändiga.</p>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fartyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 3 §<br>tredje och jjärde styckena, 5 §<br>första stycket andra och tredje<br>meningarna, 6 § och 10 § tredje<br>stycket sjölagen (1994:1009). Den<br>som i en sådan nödsituation räddar<br>människor från fortyget eller<br>medverkar vid deras räddning har<br>också rätt till en del av<br>bärgarlönen. De särskilda<br>kostnader som någon i övrigt har<br>haft för bevarandet av ett<br>luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit<br>nödvändiga.</p>
<p>Om gods eller något som hör till<br>gods har bärgats eller bevarats,<br>svarar ägaren inte personligen<br>utan endast med det som har<br>bärgats eller bevarats.</p>
<p>Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud<br>av fortygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för<br>bevarande av fartyg och gods.</p>
<p><sup>1</sup> Senaste lydelse 1994:1015.</p>
<p>3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>33</p>
<p>Bestämmelserna om bärgning i Prop. 1995/96:16<br>denna paragraf tillämpas inte på<br>sådan bärgning som avses i</p>
<p>16 kap. 7 § 7 sjölagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>34</p>
<h3>3 Ärendet och dess beredning</h3>
<p>Sjöfartsnäringen har en utpräglat internationell karaktär. Sedan länge<br>har det funnits en strävan att åstadkomma enhetliga bestämmelser som<br>gäller i förhållandet mellan flera stater, och numera regleras många<br>sjörättsliga frågor genom internationella konventioner. Sverige har<br>anslutit sig till flera av dem, och sjölagen (1994:1009) är i stor<br>utsträckning baserad på ett internationellt regelverk.</p>
<p>Detta gäller också reglerna om bärgning i 16 kap. sjölagen. Kapitlet<br>bygger huvudsakligen på den s.k. Brysselkonventionen, dvs. 1910 års<br>internationella konvention med vissa gemensamma bestämmelser om<br>assistans och bärgning. År 1978 uttalade dock FN:s sjöfartsorganisation<br>(International Maritime Organization; IMO) att det behövdes en översyn<br>av bärgningsreglerna. På IM0:s uppdrag utarbetades ett första förslag<br>till nya regler av Internationella sjökommittén, som är en privat<br>sammanslutning av sjörättsjurister. (För kommittén används vanligen<br>den franska förkortningen CMI, vilken står för Comité Maritime<br>International.) Förslaget presenterades år 1981 och lades till grund för<br>vidare arbete inom IMO:s juridiska kommitté. Kommittén upprättade ett<br>fullständigt förslag till en ny internationell konvention om bärgning som<br>behandlades vid en diplomatkonferens i London år 1989. Vid<br>konferensen slutfördes arbetet med den nya konventionen, som i denna<br>proposition kommer att kallas "den nya bärgningskonventionen" eller<br>bara "bärgningskonventionen". Konventionstexten i engelsk lydelse och<br>i en inofficiell översättning till svenskan biläggs denna proposition, se<br>bilagorna 1-2.</p>
<p>Det förslag som upprättades av IMO:s juridiska kommitté<br>remissbehandlades i Sverige under år 1988, och förslaget fick då ett<br>positivt bemötande. Remissyttrandena finns tillgängliga i<br>Justitiedepartementet (dnr 88-3433). Sedan arbetet med<br>bärgningskonventionen slutförts, beslutade den dåvarande svenska<br>regeringen den 8 mars 1990 att konventionen skulle undertecknas med<br>förbehåll för ratifikation. Undertecknandet skedde den 26 mars 1990.</p>
<p>Den nya bärgningskonventionen får återverkningar på de s.k. York-<br>Antwerpenreglema, som gäller beträffande gemensamt haveri och som<br>har antagits av CMI. Behovet av en samordning mellan de båda<br>regelverken uppmärksammades vid 1989 års diplomatkonferens, och det<br>uppdrogs åt IMO:s generalsekreterare att vidta lämpliga åtgärder. Det<br>föranledde CMI att år 1990 anpassa York-Antwerpenreglema till några<br>av de nya föreskrifterna i bärgningskonventionen. Ändringarna av<br>York-Antwerpenreglema framgår av bilaga 3, där de återges på<br>engelska och svenska.</p>
<p>Den nya bärgningskonventionen och ändringarna i York-<br>Antwerpenreglema har behandlats i departementspromemorian Ny<br>konvention om bärgning (Ds 1995:16). 1 promemorian föreslogs det att<br>Sverige skall ratificera bärgningskonventionen och genomföra de<br>lagändringar som behövs för att svensk rätt skall vara förenlig med<br>konventionen och med de ändrade York-Antwerpenreglema. En<br>sammanfattning av promemorian finns i bilaga 4 och det lagförslag som<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>35</p>
<p>lades fram återges i bilaga 5. Promemorian remissbehandlades under Prop. 1995/96:16<br>våren och sommaren 1995. Remissinstanserna har förtecknats i<br>bilaga 7; yttrandena över promemorian finns tillgängliga i ärendet Ju<br>95-1560.</p>
<p>York-Antwerpenreglema har efter 1990 års ändringar varit föremål<br>för en mer allmän översyn i syfte att modernisera reglerna och anpassa<br>dem efter förändringar i affärslivet. Arbetet var färdigt år 1994, och<br>CMI antog nya York-Antwerpenregler i oktober det året. De nya<br>reglerna innefattade bl.a. ändringarna från år 1990. York-<br>Antwerpenreglema 1994 finns på engelska i bilaga 6 till denna<br>proposition. Reglerna har remissbehandlats parallellt med<br>departementspromemorian om den nya bärgningskonventionen;<br>remissinstanserna framgår av bilaga 7. Yttrandena över York-<br>Antwerpenreglema finns tillgängliga i Justitiedepartementet, ärende Ju<br>95-510.</p>
<p>I denna proposition föreslås det att Sverige ratificerar<br>bärgningskonventionen med en reservation för sjöfartskulturell<br>egendom. Det lämnas förslag på nya bärgningsregler som utgår från<br>konventionen och på en ändring av bestämmelserna om gemensamt<br>haveri som innebär att reglerna skall hänvisa till York-<br>Antwerpenreglema 1994.</p>
<p>Lagstiftningsarbetet har bedrivits i nära samarbete med berörda<br>departement och ministerier i Danmark, Finland och Norge. De förslag<br>som finns i propositionen stämmer i allt väsentligt överens med<br>lagregler som har antagits i Danmark (lovtidende 1995 nr 205) och<br>förslag till lagändringar som har lagts fram i Norge (NOU 1994:23).<br>Något finländskt förslag föreligger inte ännu.</p>
<p>Lagrådet</p>
<p>Regeringen beslutade den 14 september 1995 att inhämta Lagrådets<br>yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 8.</p>
<p>Lagrådets yttrande finns i bilaga 9. Regeringen har följt lagrådets<br>förslag i fråga om 16 kap. 15 § i förslaget till lag om ändring i sjölagen<br>(lagförslag 2.1) och 16 kap. 4, 13 och 14 §§ i förslaget till lag om<br>ändring i sjölagen (lagförslag 2.3). Det förslag som gäller 16 kap. 12 §<br>i lagförslag 2.3 behandlas nedan i avsnitt 8 vid artikel 20. Vad Lagrådet<br>har anfört i anslutning till 16 kap. 2 § i lagförslag 2.3 har inte övertygat<br>regeringen om att någon ändring av paragrafen är nödvändig.<br>Regeringen finner dock att paragrafen kan ges den språkliga utformning<br>som Lagrådet har föreslagit.</p>
<p>I förhållande till lagrådsremissen har också några redaktionella<br>ändringar gjorts.</p>
<h3>4 De nu gällande bärgningsreglerna</h3>
<p>De civilrättsliga lagbestämmelserna om bärgning av fartyg eller gods<br>ombord på fartyg finns i 16 kap. sjölagen. Kapitlet innehåller lika litet<br></p>
<p>36</p>
<p>som den bakomliggande Brysselkonventionen någon fullständig Prop. 1995/96:16<br>reglering av bärgningsinstitutet. Det är främst bärgarlönen som<br>behandlas i lagbestämmelserna, men det finns också några föreskrifter<br>om bärgningsavtal. Regler om sjöpanträtt för fordringar på bärgarlön<br>ges i 3 kap. Andra civilrättsliga frågor som rör bärgning faller däremot<br>utanför sjölagen; när det gäller sådana frågor är man i stället hänvisad<br>till sedvanerätt, rättspraxis och uttalanden i den juridiska litteraturen.</p>
<p>Rätten till bärgarlön utgår från en sjörättslig princip som på engelska<br>brukar sammanfattas med uttrycket "no cure - no pay”: om bärgaren<br>inte lyckas rädda någon egendom av värde, utgår det inte någon<br>ersättning. Principen uttrycker de skäl som av tradition åberopas till<br>stöd för rätten till bärgarlön. Bärgarlönen skall nämligen uppmuntra till<br>räddningsföretag som hindrar onödig värdeförstöring. Men bärgarlönen<br>skall även hindra att ägaren berikas på ett obehörigt sätt, och han skall<br>därför ersätta den som har gjort uppoffringar för att rädda värden åt<br>honom. Om alla värden går förlorade, fäller emellertid tanken bakom<br>bärgarlönen sådan den hittills har betraktats.</p>
<p>Principen om no cure - no pay kommer främst till uttryck i 16 kap. 2<br>och 3 §§ sjölagen. När bärgarlönen bestäms har man enligt 2 § att<br>beakta bl.a. i vad mån bärgningsföretaget lyckats och vilket värde den<br>bärgade egendomen har. I 3 § sägs det att bärgarlönen inte får sättas<br>högre än till värdet av det bärgade.</p>
<p>Beträffande det allmänna tillämpningsområdet för reglerna om<br>bärgarlön anger sjölagen att de skall gälla för den som bärgar eller<br>medverkar i bärgningen av "ett fartyg, vilket förolyckats eller är i fara,<br>eller ombordvarande gods eller något som har hört till sådant fartyg<br>eller gods". Härigenom ges reglerna ett tillämpningsområde som är mer<br>vidsträckt än Brysselkonventionens. Enligt konventionen förutsätter en<br>bärgning att fartyget är "i nöd" eller med andra ord att en fåra (alltjämt)<br>är för handen. Sjölagen i Sverige, liksom i de andra nordiska länderna,<br>omfattar emellertid också fartyg som har förolyckats. Detta gäller även<br>om faresituationen har upphört, såsom när ett skadat fartyg har strandat<br>eller sjunkit och det inte finns någon risk för att fartyget skall komma<br>på drift.</p>
<p>Vid sidan av kraven på framgång och på fåra (ett krav som alltså inte<br>gäller obetingat i nordisk rätt) brukar bärgningen karakteriseras av ett<br>tredje grundläggande förhållande, nämligen ett mått av frivillighet hos<br>bärgaren. Det är inte fråga om bärgning i egentlig mening när den som<br>utför räddningsföretaget bara fullgör de rättsliga förpliktelser som redan<br>vilar på honom. Om räddningsföretaget ryms inom ramen för ett<br>tidigare ingånget avtal, är det avtalet och allmänna kontraktuella<br>principer som reglerar t.ex. ersättningen, och företaget ger inte någon<br>rätt till bärgarlön enligt specifikt sjörättsliga regler.</p>
<p>Kravet på frivillighet har fått genomslag i den svenska sjölagen. I<br>16 kap. 1 § fjärde stycket finns en bestämmelse om den som enligt ett<br>avtal är skyldig att utföra bogsering, lotsning eller liknande arbete för<br>ett fartygs räkning. Om fartyget råkar i fara, har han rätt till bärgarlön<br>bara när den hjälp han lämnar fårtyget "inte kan anses ingå i 37</p>
<p>fullgörandet av avtalet."</p>
<p>Därutöver innehåller 16 kap. sjölagen en uppräkning av de Prop. 1995/96:16<br>omständigheter som skall beaktas vid bestämning av bärgarlönen. Man<br>har att skilja mellan å ena sidan de omständigheter som skall beaktas i<br>första hand och å andra sidan det bärgades värde, som skall beaktas i<br>andra hand. Uppräkningen stämmer överens med vad som alltsedan år<br>1913 gällt enligt den tidigare sjölagen, och omständigheterna är hämtade<br>från Brysselkonventionen. Enligt motiven till den tidigare sjölagen var<br>uppräkningen fullständig i den meningen att några andra omständigheter<br>inte fick inverka på bärgarlönens storlek (prop. 1912:26 s. 26). Det<br>uttalades samtidigt att ingen inbördes rangordning skulle gälla mellan de<br>omständigheter som beaktades i första hand. I den nu gällande sjölagen<br>(16 kap. 2 §) har uppräkningen formulerats så, att man i första hand har<br>att beakta</p>
<p>a) i vad mån bärgningsföretaget har lyckats,</p>
<p>b) den kunnighet och skicklighet med vilken bärgningsarbetet utförts<br>samt den tid och möda som använts,</p>
<p>c) den fara för vilken det bärgade fartyget, dess passagerare,<br>besättning eller gods varit utsatta,</p>
<p>d) den fara för vilken bärgama eller deras redskap har utsatts,</p>
<p>e) den fara som bärgama utsatt sig för att bli ersättningsskyldiga mot<br>en lastägare eller någon annan eller att på annat sätt lida förlust,</p>
<p>f) den skada som bärgama har lidit till liv, hälsa eller gods, den utgift<br>eller förlust som bärgama har haft för bärgningen samt värdet av de<br>redskap som använts vid bärgningen, och</p>
<p>g) den omständigheten att det fartyg som använts vid bärgningen varit<br>särskilt utrustat för bärgningsarbete.</p>
<p>I andra hand beaktas alltså värdet av det som har bärgats.</p>
<p>De omständigheter som läggs till grund för beräkningen av bärgarlön<br>får betydelse också vid den inbördes fördelningen mellan flera bärgare.<br>Vid tvist dem emellan skall fördelningen alltså ske med hänsyn till den<br>skicklighet som olika bärgare visat, den fara de har utsatt sig för osv.</p>
<p>116 kap. sjölagen finns det också några föreskrifter om de närmare<br>förutsättningarna för rätt till bärgarlön, om förhållanden som kan<br>föranleda att rätten till bärgarlön faller bort, om bärgarlönens fördelning<br>mellan flera bärgare eller mellan flera personer hos en bärgare och om<br>inskränkningar i rätten att flytta ett bärgat fartyg eller i ägarens rätt att<br>ta bärgat gods i besittning innan bärgarlönen har betalts eller säkerhet<br>för den har ställts.</p>
<p>Beträffande de civilrättsliga reglerna finns det anledning att peka även<br>på 16 kap. 4§ sjölagen. Paragrafen innehåller några regler om<br>bärgningsavtal. Det ges en möjlighet att ogiltigförklara avtal helt eller<br>delvis, om de har träffats medan en fara var för handen och under<br>inflytande av faran. Som en ytterligare förutsättning gäller att<br>avtalsvillkoren inte är skäliga. En motsvarande möjlighet till<br>ogiltigförklaring finns också beträffande andra avtal, om den fordrade<br>bärgarlönen står i ett uppenbart missförhållande till värdet av den tjänst<br>som bärgaren har lämnat.</p>
<p>38</p>
<p>Sjölagen innehåller också regler om sjöpanträtt i fartyg och last. Prop. 1995/96:16<br>Panträtten gäller till säkerhet for bl.a. fordringar på bärgarlön (3 kap.</p>
<p>36 § första stycket 5 och 43 § 1).</p>
<p>Därutöver kan det nämnas att även författningar med en mer<br>offentligrättslig prägel får en direkt eller indirekt betydelse vid<br>bärgning. Ett exempel på detta är kungörelsen (1951:321) om<br>undanröjande av for sjöfarten eller fisket hinderliga vrak m.m. Enligt<br>kungörelsen kan Sjöfartsverket under vissa omständigheter besluta att<br>fartyg eller andra större föremål som har sjunkit i en allmän farled skall<br>undanröjas, om de hindrar sjöfarten. Sjöfartsverket har samma<br>befogenheter när vraket har sjunkit inom ett vattenområde där fiske får<br>bedrivas utan stöd av enskild fiskerätt och under förutsättning att vraket<br>vållar väsentligt förfång för fiske av betydenhet.</p>
<p>Lagen (1984:983) om ensamrätt till bärgning gäller beträffande gods<br>som är sjunket och övergett av ägaren. Med gods avses även fartyg<br>(prop. 1984/85:7 s. 44 f., 47). Det är länsstyrelsen som medger<br>ensamrätt efter särskild ansökan av den som vill bärga godset.<br>Ensamrätten innebär att bärgaren utan intrång av andra kan bärga<br>godset under viss tid och på en närmare angiven plats. Länsstyrelsen får<br>lämna ett medgivande bara till den som är lämplig med hänsyn till<br>allmänna och enskilda intressen. Om det har gjorts flera ansökningar<br>som rör samma område, skall länsstyrelsen pröva vilken av sökandena<br>som från allmän synpunkt bör ha företräde. Länsstyrelsen skall meddela<br>sådana föreskrifter som krävs för att bärgningen inte skall medföra<br>skada eller olägenhet för allmänna eller enskilda intressen.</p>
<p>Av betydelse är också lagen (1918:163) med vissa bestämmelser om<br>sjöfynd. Lagen blir tillämplig bl.a. vid bärgning av övergivna fartyg<br>eller skeppsvrak eller redskap eller gods, som hör till fartyg. Var och<br>en som bärgar egendomen i saltsjön inom svensk skärgård eller vid<br>svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder eller kanaler skall<br>anmäla fyndet hos en polismyndighet, en tjänsteman vid<br>Kustbevakningen eller en tulltjänsteman. Om egendomen bärgas vid en<br>resa med ett fartyg, skall befälhavaren lämna det bärgade och en<br>redogörelse för omständigheterna till polismyndigheten på den svenska<br>ort dit han först anländer. Det gäller särskilda regler om fartyget inte<br>anlöper svensk hamn. Därutöver innehåller lagen föreskrifter om<br>kungörande av bärgningen, om vad som skall ske med egendomen m.m.</p>
<p>Beträffande vissa äldre skeppsvrak gäller regler i lagen (1988:950)<br>om kulturminnen m.m. (se 2 kap. 1 §).</p>
<p>Vid bärgning kan även räddningstjänstlagen (1986:1102) bli aktuell.<br>Lagen innehåller föreskrifter om hur samhällets räddningstjänst skall<br>organiseras och bedrivas. I lagen finns också bestämmelser om olycks-<br>och skadeforebyggande åtgärder, om sanering efter utsläpp av<br>radioaktiva ämnen, samt om rättigheter och skyldigheter för enskilda.</p>
<p>Sedan den 1 juli 1995 gäller också lagen (1995:732) om skydd för<br>gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget Estonia. Enligt den lagen<br>är det förbjudet att dyka eller bedriva annan undervattensverksamhet vid<br>vraket. Förbudet gäller dock inte verksamhet som avser att täcka över<br>eller skydda vraket eller att förhindra förorening av den marina miljön<br></p>
<p>39</p>
<p>från vraket, om verksamheten bedrivs av en myndighet i Estland, Prop. 1995/96:16<br>Finland eller Sverige eller på uppdrag av en sådan myndighet (2 §).</p>
<h3>5 Den nya bärgningskonventionen</h3>
<h4>5.1 Bakgrund</h4>
<p>Enligt den länge rådande uppfattningen var bärgning i första hand ett<br>sätt att rädda egendom med ett ekonomiskt värde. Det synsättet<br>präglade också rättsreglerna, som var koncentrerade kring förhållandet<br>mellan bärgaren och egendomens ägare. Med tiden har det dock blivit<br>allt tydligare att ett sådant synsätt är alltför snävt. Även tredje man och<br>samhället kan ha ett befogat intresse av att bärgning kommer till stånd<br>och utförs på ett ändamålsenligt sätt. Inte minst gäller detta vid<br>sjötransporter av miljöfarliga ämnen, som olja eller radioaktivt avfåll.<br>Den tekniska utvecklingen inom fartygsindustrin har gjort det möjligt att<br>transportera mycket stora mängder gods, och de största oljetankfartygen<br>kan ha en lastkapacitet på flera hundratusen ton.</p>
<p>Om en olycka inträffar vid en större transport av t.ex. olja, kan<br>följdverkningarna för den marina miljön bli mycket allvarliga. Några<br>uppmärksammade fartygsolyckor har också inträffat under de senaste<br>årtiondena. Den kanske första tankerolycka som tilldrog sig<br>internationell uppmärksamhet ägde rum år 1967, när fartyget Torrey<br>Canyon skadades utanför Comwall och 100.000 ton olja nådde England<br>och Frankrike. Men det var först sedan fårtyget Amoco Cadiz hade<br>förlist utanför Bretagne år 1978 som det internationella arbetet med en<br>ny bärgningskonvention kom igång på allvar. Olyckan ledde till ett<br>omfåttande utsläpp, och den franska kusten skadades av cirka 220.000<br>ton råolja. Den ekonomiska förlusten för intressenterna i fortyget var<br>givetvis omfåttande. Enligt den allmänna uppfåttningen var<br>miljöskadorna långt allvarligare, och olyckan ansågs visa att<br>kuststaterna kunde ha starka intressen att bevaka vid ett fårtygshaveri.</p>
<p>Det riktades också kritik mot Brysselkonventionens regler om<br>bärgarlön, eftersom miljöfrågorna inte beaktades där. Principen om no<br>cure - no pay innebär ju att bärgarlönen utgår från värdet av den<br>egendom som kan räddas. Det rent ekonomiska värdet av miljöfårligt<br>gods på ett skadat fårtyg är i allmänhet lågt och måste i vart fåll sättas<br>i relation till de särskilda risker som är förenade med</p>
<p>räddningsoperationen. Värdet på själva fårtyget är kanske också<br>begränsat efter en olycka. Det är långt ifrån ovanligt att<br>reparationskostnaderna överstiger priset på ett nybyggt fortyg, om<br>skadorna har fått en viss omfåttning, och det har blivit allt vanligare att<br>försäkringsersättningen täcker en nyanskaffning i stället för en<br>reparation. I så foll har det bärgade fårtyget i princip bara ett<br>skrotvärde, något som naturligtvis drabbar den bärgare som har att hålla<br>sig till egendomens värde. Därtill kommer att en framgångsrik insats<br>kan förutsätta dyrbar specialutrustning på bärgningsfårtyget. Kritikerna<br></p>
<p>40</p>
<p>gjorde därför gällande att ersättningsreglerna minskade bärgamas Prop. 1995/96:16<br>benägenhet att rädda skadade fartyg med miljöfarligt gods ombord och<br>att reglerna inte gav bärgama någon egentlig anledning att ta hänsyn till<br>miljön när räddningsföretaget genomfördes.</p>
<p>Den påtalade svagheten i Brysselkonventionen blev tydlig just i<br>samband med Amoco Cadiz-olyckan. Möjligheterna att framgångsrikt<br>bärga fartyget bedömdes som små, och ingen var beredd att ens försöka<br>utan att få garanti om en ersättning som skulle betalas även vid ett<br>misslyckande.</p>
<p>En annan olycka som väckte uppmärksamhet var kollisionen mellan<br>oljetankern Atlantic Empress och ett annat fartyg utanför Grenada år<br>1979. I det fallet var förhållandena de motsatta såtillvida som flera<br>bärgningsförsök ägde rum. Därigenom var det möjligt att undvika en<br>miljökatastrof i den Karibiska övärlden, men trots avsevärda personella<br>och materiella insatser kunde Atlantic Empress inte räddas. En stor del<br>av bärgamas utrustning gick också förlorad. Som en följd av principen<br>om no cure - no pay hade bärgaren inte någon rätt till ersättning; den<br>egendom som hade ekonomiskt värde blev ju inte räddad. I den<br>allmänna debatten ifrågasattes dock alltmer om inte en insats till skydd<br>för miljön borde ses som en framgångsrik bärgning och därför ge rätt<br>till ersättning.</p>
<p>I fallet med Atlantic Empress hade partema träffat avtal om<br>bärgningen. Så hade skett i enlighet med det standardformulär som<br>vanligen kommer till användning vid bärgning i internationell sjöfart,<br>nämligen Lloyd‘s Standard Form of Salvage Agreement (ofta kallat<br>Lloyd's Open Form / LOF/). Även det avtalet byggde på principen om<br>no cure - no pay.</p>
<p>De uppmärksammade fartygsolyckorna ledde till ändringar i det<br>internationella regelverket. År 1980 fastställdes en reviderad version av<br>LOF (LOF 80). Principen om no cure - no pay var fortfarande<br>huvudregel, men den skulle inte gälla utan undantag. Det infördes en<br>skyldighet för fartygets ägare att betala en särskild kostnadsersättning<br>till bärgare som begränsade utsläpp av olja men helt eller delvis<br>misslyckades i sina försök att rädda fartyg och annan värdefull<br>egendom. Den nya bestämmelsen var begränsad till bärgningsföretag<br>som avsåg lastade oljetankfartyg, och den omfattade inte några andra<br>transporter av miljöfarligt gods. Den begränsningen har dock fallit bort<br>efter 1990 års revision av standardavtalet, och LOF 90 ger bärgaren rätt<br>till särskild ersättning också när han har hindrat miljöskador som avser<br>någonting annat än oljeutsläpp. LOF 90 lägger en skyldighet på<br>bärgaren och ägaren att så långt möjligt skydda miljön när bärgningen<br>utförs.</p>
<p>Framför allt olyckan med Amoco Cadiz ledde till att arbetet med en<br>ny internationell bärgningskonvention kom i gång, och konventionen<br>antogs vid en diplomatkonferens i London år 1989. De regler som<br>infördes till skydd för miljön fick delvis samma utformning som<br>föreskrifterna i LOF 80. Även bärgningskonventionen ger bärgaren rätt<br>till en särskild kostnadsersättning när han har hindrat miljöskador. 41</p>
<p>Konventionens föreskrifter är inte begränsade till oljeskador. Enligt<br></p>
<p>konventionen gäller dessutom att miljöhänsyn skall vägas in både vid Prop. 1995/96:16<br>utförandet av bärgningen och vid bestämningen av bärgarlönen.<br>Konventionen kom på dessa punkter att ligga till grund för 1990 års<br>ändringar i LOF, och i den senaste versionen av LOF, LOF 95, finns<br>hänvisningar direkt till konventionen. Reglerna i konventionen och LOF<br>har alltså vuxit fram genom ett slags växelverkan.</p>
<p>Bärgningskonventionen innebär dessutom en allmän revision av<br>bärgningsreglerna. Nyheterna avser ett flertal områden med anknytning<br>till bärgning, där sjöfartens utveckling har gjort de hittillsvarande<br>reglerna mindre ändamålsenliga eller där reglerna av något annat skäl<br>har visat sig vara ofullkomliga.</p>
<h4>5.2 Den nya bärgningskonventionen i korthet</h4>
<p>Den viktigaste nyheten i bärgningskonventionen är att bärgningsreglerna<br>inte bara skall hindra onödig förstöring av egendom med ett ekonomiskt<br>värde. De skall också bidra till skyddet av den marina miljön. Genom<br>de nya reglerna har man velat uppmuntra räddningsföretag som hindrar<br>eller begränsar skador på miljön och detta även när utsikterna att bärga<br>värdefull egendom är dåliga. Tanken är att en bärgare alltid skall vara<br>skyldig att ta hänsyn till miljön, och miljöintressena får inte försummas<br>enbart av det skälet att ekonomiska tillgångar kan räddas.</p>
<p>Enligt bärgningskonventionen skall en särskild ersättning kunna<br>betalas till den som utför ett bärgningsföretag, om det avser ett fartyg<br>som i sig självt eller genom sin last hotar miljön. Ersättningen skall<br>betalas av ägaren till fartyget och den skall motsvara bärgarens<br>kostnader. Med kostnader avses både de skäliga utlägg som bärgaren<br>har gjort och ett skäligt belopp för utrustning och personal.<br>Kostnadsersättningen förutsätter inte att bärgaren har lyckats rädda<br>någon egendom som har ett ekonomiskt värde. Och den förutsätter inte<br>heller att han verkligen har hindrat eller ens begränsat miljöskadorna.<br>Härigenom har man velat uppmuntra till bärgningsföretag som är<br>lovvärda från miljöskyddssynpunkt men där möjligheterna att lyckas är<br>små. Den bärgare som försöker skydda miljön skall i vart foll inte<br>behöva riskera att räddningsförsöket åsamkar honom utgifter.</p>
<p>Om bärgaren verkligen lyckas hindra eller begränsa skador på miljön,<br>kan ersättningen höjas med upp till 30 procent eller, i vissa foll, med<br>upp till 100 procent. I de fallen har bärgaren alltså möjlighet att göra en<br>vinst, trots att fertyg och gods inte kan räddas.</p>
<p>Reglerna om särskild ersättning innebär ett avsteg från principen om<br>no cure-no pay. De medför emellertid inte att rätten till bärgarlön helt<br>saknar betydelse ens i sådana foll; bärgaren kan ju vara dubbelt<br>framgångsrik i så måtto att han räddar egendom och dessutom hindrar<br>skador på miljön. Av bärgningskonventionen framgår att den särskilda<br>ersättningen i sådana foll skall utgå bara till den del som ersättningen<br>överstiger bärgarlönen. Det bör då noteras att bärgarlönen bestäms<br>med beaktande av bärgarens skicklighet och ansträngningar att hindra<br></p>
<p>42</p>
<p>eller begränsa skada på miljön, också detta en nyhet i Prop. 1995/96:16<br>bärgningskonventionen.</p>
<p>Som redan antytts lägger konventionen härutöver en allmän skyldighet<br>på bärgare, ägare och befälhavare att visa tillbörlig aktsamhet för att<br>hindra eller begränsa skada på miljön. Det sker inom ramen for<br>konventionens föreskrifter om utförande av bärgningsföretag.</p>
<p>Föreskrifterna om bärgningens utförande är, även vid sidan av<br>miljöbestämmelserna, att se som någonting nytt. Den hittillsvarande<br>regleringen har nästan uteslutande rört bärgarlönen.</p>
<p>Bärgningskonventionen har ett mera vidsträckt tillämpningsområde<br>som inbegriper också andra delar av bärgningsinstitutet. Bland annat<br>regleras de skyldigheter som bärgare, ägare och befälhavare har under<br>själva bärgningsföretaget. Bärgaren skall visa tillbörlig aktsamhet, och<br>under vissa förhållanden är han skyldig att söka bistånd från andra<br>bärgare eller att acceptera andra bärgares ingripande. På motsvarande<br>sätt har ägare och befälhavaren på fartyget att samarbeta med bärgaren<br>och i vissa fäll också att ta tillbaka fortyg och gods som har förts i<br>säkerhet.</p>
<p>Härutöver finns det anledning att peka på ytterligare en nyhet av mer<br>principiell betydelse. Flera bestämmelser i bärgningskonventionen kan<br>nämligen sägas förstärka bärgarens ställning. Det finns exempelvis<br>bestämmelser som ger bärgaren rätt till förskott på bärgarlönen och som<br>ålägger ägaren av bärgad egendom att ställa säkerhet för sin skuld till<br>bärgaren. Dessutom kan staterna i sin lagstiftning utse en av fartygets<br>intressenter att ensam svara för hela bärgarlönen i förhållande till<br>bärgaren. Det vanliga är annars att vaije intressent svarar för en del av<br>bärgarlönen och att andelen bestäms med hänsyn till värdet av den<br>egendom som respektive intressent har fått bärgad. Den principen ges<br>också i bärgningskonventionen, men det finns alltså möjlighet för<br>konventionsstatema att bestämma en annan ordning. Det kan vara till<br>fördel för bärgaren om den möjligheten utnyttjas, eftersom han bara har<br>att vända sig till ett enda subjekt för att få ut sin ersättning. Om han<br>exempelvis bärgar ett fullastat containerfartyg, kan han vid ett delat<br>ansvar ha att kräva in sina fordringar från hundratals lastägare.<br>Konventionen förutsätter dock att ett delat ansvar alltid måste finnas<br>intressenterna emellan. Den som svarar ensam gentemot bärgaren kan<br>alltså regressvis kräva in de andra intressenternas del av skulden.</p>
<p>Av kanske större betydelse är att konventionen särskilt stärker de<br>professionella bärgamas ställning. Man har velat underlätta för dem att<br>hålla sig med specialutrustade fartyg. Bärgarlönen skall därför<br>bestämmas med hänsyn till bl.a. "tillgängligheten och användningen av<br>fartyg och annan utrustning avsedd för bärgningsföretag /och/ graden av<br>beredskap och effektivitet vad avser bärgarens utrustning samt<br>utrustningens värde." I detta avseende går bärgningskonventionen längre<br>än Brysselkonventionen och den svenska sjölagen. Enligt sjölagen skall<br>man dock redan nu ta hänsyn till att det fartyg som använts vid<br>bärgningen varit särskilt utrustat för bärgningsarbete (16 kap. 2 § första<br>stycket 1 g).</p>
<p>43</p>
<p>Vid en allmän beskrivning bör det också påpekas att Prop. 1995/96:16</p>
<p>bärgningskonventionen har ett större tillämpningsområde än</p>
<p>Brysselkonventionen. Bland annat bygger den på en mera vidsträckt<br>definition av den egendom som kan bli föremål for bärgning.</p>
<p>Bärgningskonventionen innehåller alltså ett antal nyheter. Detta<br>förhållande är dock inte att uppfatta så, att rättsreglerna om bärgning<br>har genomgått en i det närmaste total förändring. Tvärtom är det klart<br>att man även i bärgningskonventionen behåller flera grundprinciper som<br>sedan tidigare gällt enligt Brysselkonventionen eller på någon annan<br>grund.</p>
<p>Principen om no cure-no pay är visserligen genombruten när det<br>gäller den särskilda ersättningen vid miljöfarliga haverier. Men i fråga<br>om bärgarlön finns principen kvar, och det är bara lyckade<br>bärgningsföretag som ger rätt till bärgarlön. Om egendomen går<br>förlorad och bärgningen inte avser ett fartyg som självt eller genom sin<br>last hotar miljön finns det ingen rätt till ersättning enligt de nya reglerna<br>heller. Även i övrigt finns det likartade regler om bärgarlön och om<br>jämkning av bärgningsavtal i de båda konventionerna.</p>
<p>Beträffande bärgningskonventionen skall slutligen nämnas den centrala<br>omständigheten att konventionen kan sättas åt sidan genom avtal.<br>Härifrån gäller dock två undantag. Avtalet kan inte leda till en<br>inskränkning i skyldigheten att hindra eller begränsa skada på miljön.<br>Och naturligt nog kan avtalet inte ta över konventionens bestämmelser<br>om jämkning av avtal.</p>
<h3>6 Skall Sverige ratificera den nya bärgnings-<br>konventionen?</h3>
<p>Regeringens förslag: Sverige ratificerar den nya<br>bärgningskonventionen.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 53).</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig har<br>tillstyrkt en ratificering av konventionen. Kustbevakningen,<br>Naturvårdsverket och Länsstyrelsen i Stockholms län har tillagt att de<br>hade sett det som en fördel om konventionen i än högre grad<br>tillgodosett intresset av skydd för den marina miljön. Sveriges<br>Advokatsamfund har särskilt anfört att konventionens föreskrifter inte är<br>invändningsfria men att en ratificering har övervägande positiva följder.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Flera av de nya reglerna i<br>bärgningskonventionen har till syfte att skydda den marina miljön.<br>Reglerna skall uppmuntra till räddningsoperationer som hindrar eller i<br>vart fall begränsar de miljömässiga skadeverkningarna av en sjöolycka,<br>och såväl bärgare som intressenterna i fartyget och befälhavaren skall ta<br></p>
<p>44</p>
<p>hänsyn till miljön när bärgningen utförs. Dessutom skall reglerna Prop. 1995/96:16<br>underlätta for bärgare att hålla sig med fartyg och annan utrustning som<br>är särskilt väl ägnad för bärgning.</p>
<p>Det finns ett starkt allmänintresse av att bärgning kommer till stånd<br>när ett skadat fartyg hotar miljön och att bärgningen genomfors på ett<br>sakkunnigt sätt. Under de senaste årtiondena har transporterna av<br>miljöfarligt gods ökat i väsentlig mån. Trafiken avser främst olja och<br>andra petroleumprodukter, men därutöver förekommer sjötransporter av<br>t.ex. radioaktivt material. Det har inträffat flera olyckor med<br>oljetankfartyg, och i några fåll har olyckorna lett till allvarliga skador<br>på den marina miljön. Olyckorna har också visat på brister i det<br>internationella regelverket. Bärgningskonventionen råder bot på i vart<br>fäll en del av de bristerna, och redan detta utgör ett skäl for en svensk<br>ratificering av konventionen.</p>
<p>Konventionen bygger i övrigt på principer som ligger i linje med<br>svensk och nordisk sjörätt. Bland annat stärker den bärgarens ställning,<br>något som är ägnat att uppmuntra till bärgning. De nya reglerna kan<br>därför antas motverka att ekonomiska värden går till spillo. Detta talar<br>ytterligare for en ratificering från svensk sida.</p>
<p>Sjörättens globala karaktär gör det också angeläget med internationellt<br>utformade regler. Det kan därför sägas ligga ett egenvärde i att Sverige<br>bidrar till en så bred uppslutning som möjligt kring regelverket; en<br>allmän förutsättning är självfallet att reglerna har ett godtagbart<br>materiellt innehåll. Bärgningskonventionen träder i kraft ett år efter det<br>att 15 stater har samtyckt till att vara bundna av den. Konventionen<br>vann tillräcklig anslutning under sommaren 1995, och den träder i kraft<br>den 14 juli 1996. Danmark ingår bland de stater som redan ratificerat<br>konventionen, och även Finland och Norge avser att ansluta sig till den.<br>Av allt att döma införs därför reglerna ganska snart i en del av vårt<br>närområde, och rättslikheten inom Norden upprätthålls alltså bäst vid ett<br>svenskt tillträde. Det kan också uppmärksammas att det ledande<br>standardavtalet om bärgning, LOF 95, innehåller regler som nära<br>ansluter till bärgningskonventionen. Det avtalet används redan i dag,<br>och vissa regler som finns också i konventionen tillämpas alltså i<br>nuläget.</p>
<p>Alla remissinstanserna har tillstyrkt en ratificering.</p>
<p>Mot bakgrund av det anförda föreslås det att Sverige ratificerar<br>bärgningskonventionen. Den konventionen är tänkt att ersätta<br>Brysselkonventionen, som följaktligen bör sägas upp.</p>
<p>En ytterligare fråga är om ratificeringen bör förenas med förbehåll.<br>Frågan kommer att behandlas vid den genomgång av konventionen som<br>redovisas i avsnitt 8.</p>
<p>Med anledning av vad som framförts i några remissyttranden vill<br>regeringen anmärka att den nya konventionen inte behöver utgöra något<br>slutmål för strävandena att skydda den marina miljön. Det kan därför<br>finnas anledning att ta upp miljöfrågorna på nytt i ett lämpligt<br>internationellt sammanhang.</p>
<p>45</p>
<h3>7 Hur skall den nya bärgningskonventionen<br>införlivas med svensk rätt?</h3>
<p>Regeringens förslag: Reglerna i den nya bärgningskonventionen<br>omvandlas till svenska lagregler, som fors in i 16 kap. sjölagen.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens<br>(promemorian s. 55). Lagförslaget var dock något annorlunda utformat,<br>jämför bilaga 5 till propositionen.</p>
<p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt eller<br>lämnat utan erinran att konventionen införlivas med svensk rätt genom<br>ändringar av 16 kap. sjölagen. Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt och<br>Scandinavian Tugowners Association (STA) har anfört att lagförslaget i<br>än högre grad borde samordnas med lagstiftningen i de andra nordiska<br>länderna, såväl till det sakliga innehållet som med avseende på<br>utformningen. Svea hovrätt har också förklarat att lagförslaget enligt<br>hovrättens uppfattning borde anpassas till s.k. bare boat-befraktning.<br>Även Institutet for sjörätt och annan transporträtt har uttalat sig i den<br>riktningen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Det finns inte några föreskrifter som<br>anger hur en internationell konvention skall införlivas med svensk rätt.<br>Det har dock utbildats en praxis som innebär att man skiljer mellan<br>olika typer av konventionsbestämmelser. Vissa bestämmelser rör<br>Sverige som stat och reglerar de rättigheter och skyldigheter som skall<br>gälla i förhållande till andra stater. I sådana foll blir bestämmelserna<br>bindande genom att Sverige ratificerar konventionen. Men själva<br>konventionen innehåller ofta regler som innebär att den träder i kraft<br>först sedan ett visst antal stater har tillträtt den.</p>
<p>En annan ordning gäller när konventionsbestämmelsema avser<br>myndigheters eller enskildas handlande. Det behövs då en särskild<br>statsrättslig akt för att bestämmelserna skall anses införlivade med den<br>svenska rättsordningen. Två möjligheter står då till buds: transformation<br>och inkorporation.</p>
<p>Transformation innebär att konventionstexten arbetas om till svenska<br>författningsregler. Omarbetningen kan vara mer eller mindre<br>genomgripande. En metod är att så långt möjligt utforma<br>författningstexten enligt en ordagrann översättning av konventionen. En<br>annan metod är att anpassa texten och systematiken till vedertagen<br>svensk lagstiftningsteknik.</p>
<p>Vid inkorporation görs konventionstexten som sådan till gällande<br>svensk rätt. Det sker genom en författningsbestämmelse där det sägs att<br>konventionen skall gälla som svensk lag eller förordning. I det fallet<br>sker alltså inte någon omarbetning av texten. Konventionens autentiska<br>lydelse skall tillämpas i Sverige. Ofta blir det då fråga om en text som<br>är författad på ett eller flera utländska språk. En svensk översättning<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>46</p>
<p>kan då publiceras som ett hjälpmedel, men det är den utländska Prop. 1995/96:16<br>versionen som är gällande författningstext.</p>
<p>Frågan är då vilken metod som skall tillämpas beträffande<br>bärgningskonventionen. De nu gällande bärgningsreglerna av<br>civilrättslig natur är införda i sjölagen genom transformation.<br>Brysselkonventionens föreskrifter har alltså arbetats om, och de har fått<br>en utformning som stämmer överens med svensk lagstiftningstradition.</p>
<p>Det saknas skäl att föra in de nya reglerna på något annat sätt.<br>Tvärtom framstår det som sakligt motiverat att låta bärgningsreglerna<br>förbli en integrerad del av sjölagen och av lagens avsnitt om sjöolyckor<br>(avsnitt V, 16-18 kap.). Även andra delar av sjölagen bygger på<br>internationella konventioner och i flera fall har transformering till<br>svenska regler valts som lagstiftningsmetod (jfr dock 17 kap. 1 § som i<br>två avseenden hänvisar till York-Antwerpenreglema samt avsnitt 9<br>nedan). Beträffande bärgningsreglerna gäller dessutom att de i sin<br>nuvarande lydelse inte helt ansluter till Brysselkonventionen; på vissa<br>punkter har sjölagens regler ett större tillämpningsområde än<br>konventionen. Utan att föregripa förslaget till nya regler (se avsnitt 8<br>nedan) kan det redan här sägas att vissa kompletterande regler är<br>aktuella också när det gäller bärgningskonventionen. Därmed blir det<br>under alla förhållanden nödvändigt med materiella svenska regler om<br>bärgning. Att kombinera de reglerna med en inkorporerad<br>konventionstext synes leda till en svårtillgänglig reglering av<br>bärgningen.</p>
<p>Remissinstanserna har genomgående tillstyrkt eller lämnat utan erinran<br>att konventionen förs in i svensk rätt genom ändringar av sjölagen.</p>
<p>Det föreslås därför att bärgningskonventionen transformeras till<br>svenska lagregler, som förs in i sjölagens kapitel om bärgning<br>(16 kap.). Det bör ske på ett sätt som så långt möjligt stämmer överens<br>med den lagstiftningsteknik som har tillämpats i ny svensk lagstiftning.<br>Regeringen kan dock dela de synpunkter som några remissinstanser fört<br>fram och som innebär att de svenska lagreglerna ges en utformning som<br>stämmer överens med lagstiftningen i våra nordiska grannländer. Det är<br>av stort värde att regelverken samordnas på detta sätt. En fördel är att<br>rättskällematerialet blir gemensamt för de nordiska länderna. Som redan<br>påpekats gör också sjöfartens internationella karaktär att enhetliga regler<br>är önskvärda.</p>
<p>Det kan här finnas anledning att lyfta fram S7/l:s yttrande. STA har<br>angett att moderna fartyg är så stora och tekniskt avancerade att<br>enskilda bärgare i de skandinaviska länderna inte klarar att bärga dem.<br>För de skandinaviska bärgama är det därför, enligt STA, nödvändigt<br>att genomföra gemensamma bärgningsoperationer som omfattar insatser<br>från bolag i flera eller kanske alla länder i Skandinavien. Med den<br>utgångspunkten är det enligt STA:s uppfattning angeläget med en väl<br>samordnad lagstiftning.</p>
<p>Regeringen anser att en samordning med lagstiftningen i de andra<br>nordiska länderna innebär ett ganska stort avsteg från den teknik som<br>tillämpas här i landet. Framför allt består skillnaden i det förhållandet 47</p>
<p>att paragraferna blir långa och att varje paragraf innehåller en reglering<br></p>
<p>av flera olika frågor. Med längre paragrafer blir det också svårare att Prop. 1995/96:16<br>överblicka bestämmelserna och att använda mellanrubriker på det sätt<br>som annars är brukligt. Enligt regeringens uppfattning måste dock<br>intresset av en samordning anses väga över. Förslaget i propositionen<br>har därför ytterligare anpassats till den lagstiftning som har antagits i<br>Danmark och föreslagits i Norge. Regeringen anser sig också kunna<br>utgå från att den finländska lagstiftningen samordnas med de<br>skandinaviska ländernas, även om inget förslag ännu föreligger.</p>
<p>Framför allt Svea hovrätt har även pekat på en skillnad i sak mellan<br>förslaget i promemorian och lagen respektive förslaget i Danmark och<br>Norge. Flera regler i promemorian handlar om de rättigheter och<br>skyldigheter som tillkommer "fartygets ägare". I de motsvarande danska<br>och norska texterna talas det inte bara om ägaren utan också om<br>"redaren". Enligt hovrättens uppfattning bör det svenska förslaget ges<br>samma innehåll. Därigenom skulle man nämligen med hovrättens<br>synsätt anpassa förslaget till s.k. bare boat-befraktning och kunna<br>reglera den ställning som redare (som inte är fartygsägare) har vid en<br>bärgning.</p>
<p>De aktuella konventionsföreskriftema måste dock anses ta sikte på<br>fortygets ägare, även när han inte själv driver näring med fortyget. 1<br>den engelska texten används uttrycket "shipowner", ett uttryck som inte<br>omedelbart kan överföras till den sjörättsliga terminologin i Norden, se<br>NOU 1994:23 s. 22. Däremot är den franska begreppsbildningen mer<br>näraliggande på denna punkt, eftersom man där skiljer den civilrättsliga<br>ägaren, "le propriétaire", från andra som driver fartyget. Och i<br>konventionen är det uttrycket "propriétaire" som används i den franska<br>originaltexten.</p>
<p>Från flera utgångspunkter är det också följdriktigt att just ägaren har<br>att svara for de ersättningar som skall betalas till bärgaren; i första<br>hand är det han som har den direkta nyttan av bärgningen, eftersom han<br>får sin egendom räddad eller undgår ersättningsskyldighet for<br>föroreningar av miljön. Detta förhållande återspeglas också i<br>konventionen genom att den bärgade egendomen utgör säkerhet för<br>bärgarens fordringar. Den här förordade tolkningen av konventionen<br>vinner också stöd av den internationella sjörättsliga litteraturen (se t.ex.<br>Enrico Vincenzini, International Salvage Law, 1992, s. 161 med<br>hänvisningar; jfr också Geoffrey Brice, "The new Salvage Convention:<br>green seas and gray areas" i Lloyd' s maritime and commercial law<br>quarterly, 1990, s. 32 ff., särskilt s. 37, och Mitchell Mclnnes, "Life<br>Rescue in Maritime Law" i Journal of Maritime Law and Commerce,<br>1994, s. 451 ff., särskilt s. 454).</p>
<p>I samband med att andra konventionsbaserade regler förts in i sjölagen<br>har dock uttrycket "redare" används for det engelska uttrycket<br>"shipowner", se t.ex. 9 kap. 1 §. Såvitt känt har detta inte föranlett<br>några olägenheter. Som nyss anförts är det också angeläget att de<br>nordiska sjölagarna i största möjliga utsträckning är samordnade såväl<br>till form som till innehåll. Det norska förslaget innebär bl.a. att ägaren<br>och annan som driver näring med fartyget har ett solidariskt ansvar för 4g</p>
<p>den särskilda ekonomiska ersättning som enligt konventionen skall utgå<br></p>
<p>till bärgare som begränsar miljöskador. En sådan lösning kan betraktas Prop. 1995/96:16<br>som fördelaktig for bärgaren och positiv ur miljösynpunkt, och den<br>ligger därför väl i linje med de tankar som bär upp konventionen. Det<br>bör därför vara möjligt att samordna de svenska reglerna med förslagen<br>i Norge, särskilt som den danska lagen innehåller liknande regler. Det<br>kan dock finnas anledning att komma tillbaka till frågan i samband med<br>genomgången av de enskilda konventionsföreskriftema i avsnitt 8.</p>
<h3>8 Den nya bärgningskonventionens införande i<br>sjölagen m.m.</h3>
<p>Regeringens förslag: 16 kap. sjölagen ändras så att det motsvarar<br>bestämmelserna i den nya bärgningskonventionen.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>(promemorian s. 57).</p>
<p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har tillstyrkt eller lämnat<br>promemorians förslag utan erinran. Några har dock framfört synpunkter<br>på tolkningen av konventionen och på hur 16 kap. sjölagen skall ändras.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bärgningskonventionen har skildrats<br>översiktligt i avsnitt 5.2. I det nu aktuella avsnittet lämnas en mer<br>detaljerad redogörelse för konventionsbestämmelsema och deras<br>innebörd. I anslutning därtill sker en jämförelse med de nu gällande<br>bärgningsreglerna i sjölagen, och det anges på vilka punkter som<br>sjölagen måste ändras för att motsvara konventionen. Det förs också en<br>diskussion om innehållet i de svenska regler som mer indirekt berörs av<br>den nya konventionen.</p>
<p>Det kan erinras om att konventionstexten återges i bilaga 1-2, dels i<br>sin engelska lydelse, dels i en inofficiell översättning till svenska.</p>
<p>De sju första artiklarna i konventionen har samlats under rubriken<br>Allmänna bestämmelser.</p>
<p>ARTIKEL 1</p>
<p>Artikel 1 innehåller definitioner av några grundläggande begrepp som<br>används i konventionen.</p>
<p>Med bärgningsföretag avses vaije handling eller verksamhet som<br>företas för att bistå ett fårtyg eller någon annan egendom som är i fara<br>i navigerbara farvatten eller i andra forvatten av vaije slag.<br>Konventionen är alltså begränsad till situationer där en fora (alltjämt) är<br>för handen. Som redan nämnts (avsnitt 4) går svensk rätt längre på den<br>punkten genom att bärgningsreglerna gäller även beträffande fartyg som<br>har förolyckats. De svenska reglerna blir därmed tillämpliga när ett</p>
<p>49</p>
<p>4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16<br></p>
<p>svårt skadat fartyg har sjunkit eller strandat även om det inte finns Prop. 1995/96:16<br>någon kvarstående fara för att fartyget skall böija driva e.d. Men<br>bärgarlönen kan bli förhållandevis låg om faran har upphört.</p>
<p>Det något mer omfattande bärgningsbegreppet bör behållas i sjölagen.<br>Konventionen lägger inte något hinder i vägen för detta. Begreppet<br>synes vara väl inarbetat i svensk sjörätt, och det stämmer överens med<br>lagstiftningen i de andra nordiska länderna. Dessutom vidgas<br>tillämpningsområdet för de nya regler som introduceras genom en<br>anslutning till bärgningskonventionen. Därmed kommer exempelvis<br>reglerna till skydd för den marina miljön att bli tillämpliga vid bärgning<br>av ett förolyckat fartyg.</p>
<p>Inte heller finns det något skäl att ändra terminologin i sjölagen.<br>Uttrycket "bärgning" bör därför behållas, även om det i konventionen<br>talas om "bärgningsföretag".</p>
<p>Med bl.a. dessa båda justeringar bör definitionen föras in i den<br>svenska sjölagen. Det betyder alltså att bärgningsreglerna inte skall vara<br>inskränkta till sjöfart på det fria havet. Konventionen gäller även vid<br>bärgning på inre farvatten som sjöar, floder och kanaler. En ytterligare<br>justering bör dock övervägas.</p>
<p>Promemorians förslag utgår från att bärgning bara skall kunna ske i<br>farvatten. Göteborgs tingsrätt och Institutet för sjörätt och annan<br>transporträtt har mot bakgrund av originaltexterna som talar om "vaije<br>slags vatten" satt i fråga om förslaget stämmer överens med<br>konventionen. Enligt institutet vinner dock förslaget stöd i den<br>internationella sjörättsliga litteraturen.</p>
<p>Att tillämpa bärgningsreglerna vid räddningsföretag i dammar och<br>vattenhål skulle innebära en formalistisk och föga rimlig tolkning av<br>konventionen med regeringens sätt att se på saken. Det är väl förenligt<br>med konventionens syften att låta bärgningsreglerna gälla bara i<br>farvatten, och sjölagen bör utformas på det sättet.</p>
<p>Konventionen förutsätter inte att bärgningen måste ske med hjälp av<br>ett fartyg. Den torde därmed vara tillämplig om räddningsföretaget<br>utförs med användning av en lyftkran som står på land eller med hjälp<br>av en helikopter.</p>
<p>Konventionen medger att staterna reserverar sig på två punkter<br>(artikel 30 /a/ och /b/). Staterna kan förbehålla sig rätten att inte<br>tillämpa konventionsreglema när bärgningsföretaget äger rum på inre<br>farvatten och samtliga inblandade fartyg är icke havsgående. En<br>reservation kan avse också det fallet att bärgningsföretaget äger rum på<br>inre farvatten och inget fartyg är inblandat.</p>
<p>Det kan dock inte anföras något bärande skäl for en svensk<br>reservation. Bärgningsreglerna bör i största möjliga utsträckning vara<br>enhetliga, och de principer som ligger till grund för konventionen kan<br>tillämpas även vid sjöolyckor på inre farvatten. Bedömningen synes<br>vara densamma i de andra nordiska länderna.</p>
<p>Nästa definition avser fartygsbegreppet. Som fartyg räknas, med<br>konventionens terminologi, vaije skepp eller farkost, eller någon annan<br>konstruktion som kan manövreras. Definitionen bör läsas tillsammans 50</p>
<p>med artiklarna 3 och 4 som tar undan vissa plattformar,<br></p>
<p>borrningsenheter och statsägda fartyg från konventionens Prop. 1995/96:16<br>tillämpningsområde.</p>
<p>Enligt promemorians förslag behövs det inte någon definition av<br>fartygsbegreppet i sjölagens regler om bärgning. .S7/1 har anfört att<br>frånvaron av en definition kan leda till oklarheter vid tillämpningen av<br>bärgningsreglerna. Svea hovrätt har också satt i fråga om en<br>legaldefinition verkligen kan undvaras, särskilt som fartygsbegreppet<br>skall tolkas extensivt vid bärgning. Hovrätten har inte heller sett några<br>principiella hinder mot en definition i lagen och har därvid hänvisat till<br>reglerna i 9 kap. 10 § och 10 kap. 1 § (enligt SFS 1995:1081)<br>sjölagen.</p>
<p>Fartygsbegreppet används på flera ställen i den svenska sjölagen, men<br>det finns inte någon definition i lagen. En viss ledning kan hämtas ur<br>1 kap. 3 § som reglerar tillbehör till "fartyg med dess skrov och<br>styrinrättning” (jämför prop. 1973:42 s. 300 ff., där det sägs att<br>paragrafen har utformats med sikte just på en bestämning av begreppet<br>fartyg). Ett minimikrav skulle därmed vara att farkosten rent<br>konstruktionsmässigt har någon form av manöverförmåga och ett skrov.</p>
<p>Vad som ligger i begreppet fartyg belyses också i den juridiska<br>litteraturen. Enligt ett uttalande karakteriseras fartyget som "ett sådant<br>redskap, ej alltför obetydligt till storleken, för befordran eller annan<br>drift till sjöss vilket har skrov och konstruktionsmässig manöverförmåga<br>(styrförmåga) men icke tillika kan användas för drift till lands eller i<br>luften" (se Christer Rune, Rätt till skepp, 2 uppl. 1991 s. 19). Saken<br>kompliceras dock av att fartygsbegreppet knappast har samma innebörd<br>i hela sjörätten eller ens i sjölagen. Högsta domstolen har vid<br>tillämpning av den tidigare sjölagen hänfört sig till den "allmänna<br>uppfattningen...att fartygsbegreppet ej är enhetligt utan får bestämmas<br>med hänsyn till de funktioner det skall fylla i olika sammanhang" (NJA<br>1978 s. 14 och s. 334).</p>
<p>Vid utformningen av de svenska bärgningsreglerna finns det således<br>inte något bestämt eller allmängiltigt fartygsbegrepp i sjölagen att falla<br>tillbaka på. Samtidigt ter det sig vanskligt att fora in en bestämd<br>definition i just bärgningskapitlet, och i vart fåll de indirekta<br>verkningarna av en sådan definition är svåra att överblicka.<br>Fartygsbegreppet förekommer i en mängd olika sammanhang, och det<br>kan inte uteslutas att en legaldefinition får genomslag på regler som<br>bärs upp av ett helt annat syfte än bärgningsreglerna. Med anledning av<br>Svea hovrätts yttrande kan det anmärkas att 9 kap. 10 § och 10 kap. 1 §<br>inte innehåller några definitioner av begreppet fartyg. Snarast är de att<br>uppfatta som kompletteringar till ett underförstått fartygsbegrepp.</p>
<p>Det råder inte någon tvekan om att begreppet fartyg i allt väsentligt<br>betyder samma sak i sjölagen som i konventionen, även om den svenska<br>terminologin inte är enhetlig. Konventionen framhäver<br>manöverförmågan som ett centralt inslag i begreppet, och det rekvisitet<br>finns också i 1 kap. 3 § sjölagen.</p>
<p>Den bästa lösningen torde vara att begreppet fartyg får preciseras i<br>rättspraxis. Vid en tillämpning av bärgningsreglerna har domstolarna att 51</p>
<p>beakta det särskilda syftet med reglerna, nämligen att uppmuntra till<br></p>
<p>bärgning. Man torde därmed kunna utgå från att fartygsbegreppet inte Prop. 1995/96:16<br>ges en mer restriktiv innebörd i svensk rätt än det har i konventionen.</p>
<p>I artikel 1 anges också vad som menas med egendom. Härigenom sker<br>indirekt en ytterligare precisering av de bärgningsföretag som<br>konventionen omfattar. Föremål för bärgning är ju fartyg eller "någon<br>annan egendom" som är i fora. Dit räknas all egendom som inte är<br>stadigvarande och avsiktligt fastgjord vid strandlinjen, bl.a. utestående<br>frakt. Institutet för sjörätt och annan transporträtt har här tagit upp<br>frågan vad som ligger i undantaget för fastgjord egendom. Undantaget<br>torde enligt regeringens tolkning få så förstås att bärgningsreglerna inte<br>kan tillämpas på egendom som varit stadigvarande fastgjord och som<br>sedan slitits loss från fästanordningarna.</p>
<p>Bärgning kan självfallet omfatta gods e.d. som transporteras med ett<br>fartyg, men den sträcker sig väsentligt längre än så, och det krävs inte<br>någon anknytning till sjöfart över huvud taget. Tillämpningsområdet<br>för reglerna om bärgning kan därigenom bli mycket omfattande. En<br>begränsning ligger dock i det förhållandet att bärgningsföretaget måste<br>ske i farvatten och att egendomen skall vara utsatt för fara. En del<br>egendom undantas också från bärgning genom artikel 3 i konventionen.</p>
<p>Den svenska sjölagen bygger på ett mindre långtgående<br>egendomsbegrepp. Vad som kan bärgas är fartyg eller ombordvarande<br>gods eller något som har hört till fartyget eller godset (16 kap. 1 §<br>första stycket). Tillämpningsområdet for de svenska reglerna måste<br>därför vidgas vid ett tillträde till konventionen. Konsekvenserna av en<br>sådan utvidgning är inte helt lätta att överblicka, och det kan därför<br>övervägas om det utvidgade egendomsbegreppet bör gälla bara när<br>egendomen är i fara, vilket föreslogs i promemorian; konventionen tar<br>sikte endast på sådana fall. Men sjölagen har hittills gått längre genom<br>att den omfattar situationer där faran har upphört och fartyget eller<br>egendomen har förolyckats. De danska och norska texterna gäller<br>generellt beträffande alla fartyg och all egendom (enligt den nya,<br>utvidgade definitionen) som förolyckats eller är i fara. Övervägande<br>skäl torde därför tala för att den svenska lagen ges samma innehåll.</p>
<p>Det råder inte något tvivel om att bärgningsreglerna blir tillämpliga<br>även i situationer som saknar samröre med sjöfart i egentlig mening. En<br>tolkning efter ordalagen innebär att konventionen gäller exempelvis när<br>någon har kört ned med bilen i en sjö eller tappat ett värdeföremål i<br>hamnbassängen, dock under den ytterligare förutsättningen att<br>egendomen är utsatt för en fara. Men konventionen synes inte hindra att<br>de enskilda artiklarna ges en tolkning som i första hand uppmuntrar till<br>mera traditionella bärgningsföretag, där bärgningsreglerna fyller sin<br>viktigaste funktion. Reglerna om bärgarlön gör det möjligt att ta<br>hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet, och den yttersta<br>gränsen sätts alltid av den bärgade egendomens värde.</p>
<p>Beträffande egendomsbegreppet gäller slutligen att konventionen<br>öppnar en möjlighet till reservation (artikel 30 /d/). Staterna behöver<br>inte tillämpa konventionen när det är fråga om sjöfartskulturell egendom<br>av förhistoriskt, arkeologiskt eller historiskt intresse, om egendomen 52</p>
<p>finns på havsbotten. Räckvidden av undantaget är inte helt klar.</p>
<p>Konventionen gäller bara om egendomen är i fara, något som endast Prop. 1995/96:16<br>mycket sällan kan vara fallet när egendomen har ett förhistoriskt<br>intresse e.d. och dessutom befinner sig på havsbotten. I promemorian<br>gjordes den bedömningen att en reservation saknade praktisk betydelse,<br>och det föreslogs att Sverige skulle ratificera konventionen utan<br>förbehåll. Både Svea hovrätt och Länsstyrelsen i Stockholms län har<br>dock förordat en reservation. Enligt deras uppfattning bör det klargöras<br>att den inhemska lagstiftningen om kulturminnen m.m. har företräde<br>framfor sjölagens regler om bärgning.</p>
<p>Med hänsyn till vad som anförts av hovrätten och länsstyrelsen kan<br>det finnas anledning att ompröva det ställningstagande som gjordes i<br>promemorian. Oklarheter i lagstiftningen bör naturligtvis undanröjas i<br>den mån så är möjligt. Det kan i och för sig sägas att saken får störst<br>betydelse för de rent svenska reglerna, som ju innebär att även<br>förolyckade fartyg och förolyckad egendom kan bärgas. En reservation<br>kan dock vara påkallad som säkerhetsåtgärd. Det kan därvid särskilt<br>noteras att i vart fall tretton av de stater som hittills ratificerat<br>konventionen gjort detta med en reservation för sjöfartskulturell<br>egendom. Det föreslås därför att Sverige också gör en sådan<br>reservation.</p>
<p>Beträffande den aktuella svenska lagstiftningen kan följande sägas.</p>
<p>Enligt lagen om kulturminnen m.m. är ett varaktigt övergivet<br>skeppsvrak en fast fomlämning, om det kan antas ha gått minst<br>etthundra år sedan skeppet blev vrak (2 kap. 1 § andra stycket 8). Det<br>krävs tillstånd för att någon skall få rubba eller på annat sätt ändra eller<br>skada en fäst fomlämning (2 kap. 6 §). Också lagen med vissa<br>bestämmelser om sjöfynd kan lyftas fram i detta sammanhang. Där<br>finns föreskrifter om anmälningsskyldighet m.m. för den som bärgar<br>övergivna skeppsvrak eller redskap eller gods som hör till fartyg. En<br>förutsättning är att bärgningen har utförts i saltsjön inom svensk<br>skärgård eller vid svensk kust eller i rikets segelbara insjöar, floder<br>eller kanaler.</p>
<p>Nästa definition i artikel 1 gäller uttrycket "skada på miljön". Därmed<br>avses väsentlig fysisk skada på mänsklig hälsa eller på marint liv eller<br>tillgångar i kustfarvatten eller inre farvatten eller områden i omedelbar<br>närhet till sådana farvatten, orsakad av förorening, kontaminering,<br>brand, explosion eller liknande allvarliga händelser. Definitionen knyter<br>an till de nya och centrala reglerna i bärgningskonventionen om skyddet<br>för den marina miljön. Exempelvis gäller ju reglerna om särskild<br>ersättning till förmån för den som försöker hindra eller begränsa skada<br>på miljön.</p>
<p>I sjölagen saknas det bärgningsbestämmelser som tar sikte på<br>miljöskador, och följaktligen finns det inte heller någon definition som<br>motsvarar artikel 1 i bärgningskonventionen (jämför dock 10 kap. 1 § i<br>lydelse enligt SFS 1995:1081). Ett tillträde till konventionen förutsätter<br>en komplettering av sjölagen på denna punkt.</p>
<p>I konventionen anges också vad som menas med "betalning”,<br>nämligen vaije belöning, gottgörelse eller ersättning som skall erläggas 53</p>
<p>enligt konventionen. Definitionen ligger väl i linje med svenskt<br></p>
<p>språkbruk, och det är inte påkallat med en särskild begreppsbestämning Prop. 1995/96:16<br>i sjölagens kapitel om bärgning.</p>
<p>Slutligen innehåller artikel 1 två definitioner som inte rör de materiella<br>bestämmelserna i konventionen. Med "organisation" åsyftas IM O,<br>medan IMO:s generalsekreterare är "generalsekreterare” i<br>konventionens mening. Här skall inga svenska lagstiftningsåtgärder<br>vidtas.</p>
<p>ARTIKEL 2</p>
<p>Enligt artikel 2 skall konventionen alltid tillämpas när ett domstols- eller<br>skiljeförfarande äger rum i en stat som har anslutit sig till<br>konventionen. I praktiken är detta en lag valsregel som innebär att en<br>konventionsstat alltid skall tillämpa sin egen lag, dvs. domstolslandets<br>materiella regler (lex fori). Den stat som tillträder konventionen är ju<br>skyldig att införliva dess materiella regler med den inhemska<br>rättsordningen. När en sak förs till domstol eller skiljenämnd i det<br>landet, innebär artikel 2 att rättsinstansen skall tillämpa konventionen<br>eller, rättare sagt, den nationella rätt som bygger på konventionen.</p>
<p>Ett svenskt tillträde medför alltså att konventionens materiella<br>bestämmelser förs in i vår nationella rätt och att svenska domstolar och<br>skiljemän skall tillämpa de bestämmelserna. Det saknar betydelse om<br>allmänna principer i den internationella privaträtten pekar ut en annan<br>rättsordning, t.ex. den som gäller i en icke-konventionsstat. Även då är<br>det våra på bärgningskonventionen grundade rättsregler som skall gälla.</p>
<p>Den regel som ligger i artikel 2 saknar motsvarighet i sjölagen och<br>skall följaktligen införas i händelse av ett svenskt tillträde till<br>konventionen. Lagvalsregeln bör omfatta hela bärgningskapitlet. Det<br>synes inte vara praktiskt möjligt att skilja mellan de regler som har sitt<br>ursprung i konventionen och de som inte har det. Kapitlet bildar en<br>sammanhängande enhet, och det bör inte komma i fråga att göra några<br>regler generellt tillämpliga vid en svensk rättsinstans samtidigt som<br>utländsk rätt gäller framför resten av reglerna.</p>
<p>Det skall tilläggas att konventionen innehåller ytterligare två<br>lagvalsregler. Den ena finns i artikel 15 och gäller fördelning av<br>bärgarlön. Den andra ges genom artikel 24 och innebär att bärgarens<br>rätt till ränta på ersättningen skall avgöras enligt lagen i den stat där<br>målet handläggs.</p>
<p>ARTIKEL 3</p>
<p>Artikel 3 innebär en inskränkning i det förhållandevis vidsträckta<br>tillämpningsområde för konventionen som följer av artikel 1. Det sägs<br>att konventionen inte skall tillämpas på fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havsbormingsenheter, när plattformarna<br>eller enheterna finns på en plats där de används för undersökning,<br>utvinning eller produktion avseende havsbottens mineraltillgångar. 54</p>
<p>Regeln är att se som ett undantag från fartygsbegreppet. I vart fall<br></p>
<p>havsbormingsenheter är fartyg i sjörättslig mening, och konventionen Prop. 1995/96:16<br>omfattar även sådana föremål, i den mån det inte görs något undantag<br>for dem. Undantaget är enligt ordalagen begränsat till det fallet att<br>plattformen e.d. finns på en plats där arbete utförs.</p>
<p>Det finns inte något skäl att ha särskilda svenska regler på den här<br>punkten. Undantagsregeln bör alltså föras in i sjölagen.</p>
<p>ARTIKEL 4</p>
<p>Även artikel 4 inskränker konventionens tillämpningsområde.<br>Konventionen skall inte gälla beträffande krigsfartyg eller andra icke-<br>kommersiella fartyg som ägs eller drivs av en stat och som har rätt till<br>immunitet enligt allmänt erkända folkrättsliga principer. En<br>konventionsstat kan dock bestämma att konventionen skall gälla de egna<br>statsfartygen.</p>
<p>I Sverige regleras saken indirekt genom lagen (1938:470) med vissa<br>bestämmelser om främmande statsfartyg m.m. Enligt lagen kan det inte<br>vidtas några rättsliga åtgärder mot en främmande stat med avseende på<br>krigsfartyg eller andra fartyg som den främmande staten äger eller<br>utnyttjar och som brukas uteslutande for statsändamål och inte för<br>affärsdrift. Det är alltså inte möjligt - såvitt angår fårtyg - att driva in<br>någon bärgarlön från den främmande staten i de här fallen.</p>
<p>Den svenska lagen utgår från allmänna folkrättsliga principer om<br>staters immunitet, sådana principerna uppfattades när lagen kom till.<br>Bärgningskonventionens huvudregel bygger på samma synsätt. Det kan<br>visserligen tänkas att något land väljer att avstå från sin immunitet på<br>det sätt som konventionen medger. I så fall kan en ändring av 1938 års<br>lag bli aktuell. Det får då också övervägas om Sverige måste avstå från<br>sin immunitet gentemot det land som förklarat att konventionens regler<br>skall bli tillämpliga på de egna statsfartygen. I nuläget är det inte<br>motiverat att göra någon lagändring och öppna för en hävning av<br>främmande staters immunitet.</p>
<p>ARTIKEL 5</p>
<p>I artikel 5 finns det bestämmelser om bärgningsföretag som kontrolleras<br>av myndigheter. Där sägs att konventionen inte påverkar nationella eller<br>internationella regler om sådan bärgning som är underställd myndighets<br>kontroll. Den som utför bärgningen skall dock ha de rättigheter som<br>följer av konventionen. Om bärgningen utförs av en myndighet i egen<br>regi - och inte genom en privat bärgare som står under myndighets<br>kontroll - kan varje stat bestämma i vad mån<br>konventionsbestämmelsema om rättigheter och skyldigheter for bärgare<br>skall tillämpas också för myndigheten.</p>
<p>Artikel 5 är en kompromiss mellan intressen som står emot varandra.<br>Staterna kan ha ett intresse av att kontrollera de bärgningsföretag som<br>förekommer, samtidigt som bärgare har ett intresse av bärgarlön och 55</p>
<p>andra förmåner när de utför bärgningen enligt order från en offentlig<br></p>
<p>myndighet. Den avvägning som har skett mellan intressena innebär Prop. 1995/96:16<br>alltså att nationella regler (och andra internationella regler än<br>bärgningskonventionen) skall gälla med den i och för sig viktiga<br>inskränkningen att privata bärgare som handlar enligt order av<br>myndighet skall ha de rättigheter som framgår av konventionen.</p>
<p>Enligt 16 kap. 7 § sjölagen kan staten avstå från bärgarlön, om<br>bärgningen har utförts av ett svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift. De ombordvarande<br>kan inte rikta några anspråk mot staten i ett sådant fall. I övrigt finns<br>det inte några särregler för en bärgning som utförs av myndighet, och i<br>princip är sjölagen tillämplig.</p>
<p>Sjölagens regler om bärgning gäller alltså vid statskontrollerade<br>räddningsoperationer, både när bärgningen utförs av myndighet eller<br>när den eljest är statskontrollerad, med det enda undantag som framgår<br>av 16 kap 7 §. Undantaget tar bara sikte på bärgning som utförs direkt<br>av svenska staten och gäller inte när det lämnas ett bärgningsuppdrag<br>till ett privaträttsligt subjekt. Därmed får undantaget anses förenligt med<br>konventionen, och sjölagen behöver inte ändras.</p>
<p>ARTIKEL 6</p>
<p>I artikel 6 finns den viktiga regeln att avtal har företräde framför<br>konventionens bestämmelser. Därifrån gäller två undantag. Det är inte<br>möjligt att inskränka bärgarens, ägarens eller befälhavarens skyldighet<br>att hindra eller begränsa skador på miljön. En närmare beskrivning av<br>skyldigheten lämnas i artikel 8. Det andra undantaget avser reglerna i<br>artikel 7 om ogiltighet och jämkning av avtal. Sådana regler tar över<br>avtalet.</p>
<p>Artikeln ger också särskilda behörighetsregler som skall gälla avtal<br>om bärgning. Befälhavaren skall ha behörighet att ingå avtal om<br>bärgningsföretag på fartygsägarens vägnar, och befälhavaren eller<br>fartygsägaren skall ha behörighet att ingå sådana avtal på vägnar av<br>ägaren till egendom ombord på fartyget.</p>
<p>Behörighetsreglerna skall göra det möjligt att ingå avtal så snabbt som<br>möjligt i en situation där det typiskt sett är angeläget att<br>räddningsoperationen kommer i gång utan onödiga fördröjningar.<br>Befälhavarens särskilda behörighet innebär att det kan träffas<br>bärgningsavtal direkt på plats när en bärgare når fram till det<br>havererade fartyget; eller kanske i ett ännu tidigare skede. Också<br>befälhavarens och fartygsägarens behörighet att binda godsets ägare<br>underlättar ett snabbt avtalsslut. Om det vore nödvändigt att invänta ett<br>samtycke från ett kanske stort antal lastägare, skulle det leda till<br>avsevärda och i många fäll ödesdigra fördröjningar av<br>räddningsföretaget.</p>
<p>Reglerna i 16 kap. sjölagen är i princip att uppfatta som dispositiva.<br>Det följer motsatsvis av reglerna om ogiltighet av avtal i 4 §. Andra<br>sidan av detta är ju att avtal är giltiga, om det inte finns någon grund<br>för ogiltighet. Att ogiltighetsgrundema kanske inte är fullständigt 56</p>
<p>angivna i lagtexten är en sak för sig (jämför prop. 1912:26 s. 28 f. där<br></p>
<p>det sägs att svek kan åberopas som grund för ogiltighet, trots att det Prop. 1995/96:16<br>inte framgår av lagtexten).</p>
<p>Ett reviderat bärgningskapitel i sjölagen bör innehålla en uttrycklig<br>regel om företräde för avtal med de inskränkningar som följer av<br>artikel 6 i konventionen. Rättsläget blir klarare om<br>bärgningsreglernas dispositiva karaktär framgår direkt av lagtexten, och<br>därigenom blir också anknytningen till artikel 6 tydlig.</p>
<p>Befälhavarens behörighet regleras i 6 kap. sjölagen. Enligt 8 § första<br>stycket 1 kan han företa rättshandlingar som avser bevarandet av<br>fartyget och utförandet av resan, och av 9 § andra stycket framgår att<br>befälhavaren är behörig att, i enlighet med vad som gäller för en<br>transportör eller bortfraktare, företa rättshandlingar på lastägarens<br>vägnar. För transportörer gäller bl.a. att de på lastägarens vägnar kan<br>vidta nödvändiga åtgärder och företräda denne i frågor som rör godset,<br>men det förutsätter att tiden eller omständigheterna i övrigt inte medger<br>att transportören hämtar in anvisningar från lastägaren eller att<br>anvisningar inte kommer fram i tid (13 kap. 16 § andra stycket<br>sjölagen).</p>
<p>Ett tillträde till konventionen gör det nödvändigt med vissa ändringar<br>av den svenska rätten. Fartygsägaren skall ges behörighet att sluta avtal<br>på lastägamas vägnar. Befälhavaren har redan i dag en rätt att företräda<br>ägare av fartyg eller last. Det finns emellertid inte några regler som är<br>särskilt utformade med tanke på bärgningsavtal. De nuvarande reglerna<br>aktualiseras bara under vissa förutsättningar, och det kan i ett enskilt<br>fall uppstå tvekan om befälhavarens rättsliga behörighet. Exempelvis<br>kan det råda delade meningar om det funnits möjlighet att hämta in<br>anvisningar från lastägare eller inte. Varje sådant osäkerhetsmoment är<br>ägnat att försena avtalet, och det finns också risk för att ett avtal ger<br>upphov till tvist. I möjligaste mån bör sådana situationer undvikas, och<br>det är tvivelaktigt om sjölagen uppfyller konventionens krav på den här<br>punkten. Det bör därför införas en behörighetsregel i sjölagens<br>bärgningskapitel som ger befälhavaren rätt att sluta avtal om bärgning.<br>Den skall utformas i enlighet med konventionen och följaktligen ge<br>också fartygsägaren behörighet att företräda lastägare.</p>
<p>ARTIKEL 7</p>
<p>Artikel 7 handlar om ogiltighet och jämkning av avtal. Artikeln är av<br>naturliga skäl tvingande och kan inte sättas ur spel genom avtal (se<br>artikel 6 punkt 3). Det finns två olika grunder för ogiltigförklaring och<br>jämkning, dels att avtalet ingicks under otillbörlig påverkan eller under<br>inflytande av fara och avtalsvillkoren är oskäliga, dels att ersättningen<br>enligt avtalet är oskäligt hög eller låg i förhållande till de tjänster som<br>faktiskt utfördes.</p>
<p>Situationen vid ett bärgningsavtal är såtillvida särpräglad som fartyg<br>eller gods är utsatt för fara (eller - enligt svensk rätt - har förolyckats).<br>Typiskt sett befinner sig ägaren till den hotade egendomen i underläge<br>och kan tänkas vara benägen att underkasta sig ofördelaktiga villkor för 57</p>
<p>att egendomen inte skall gå helt förlorad. Denna brist på jämvikt mellan<br></p>
<p>partema synes inte i sig vara ett tillräckligt skäl för att sätta något eller Prop. 1995/96:16<br>några avtalsvillkor åt sidan; i så fall skulle det framstå som i det<br>närmaste poänglöst att tillåta bärgningsavtal och i vart fall skulle det<br>skapa osäkerhet om bärgningsavtalens bindande verkningar. Det får<br>därför förutsättas att jämkning kan ske bara om en part på något<br>otillbörligt sätt har begagnat sig av situationen. Att märka är att<br>jämkningsregeln inte kan åberopas bara av ägaren utan också av<br>bärgaren. Det är därmed möjligt att jämka avtalet t.ex. om bärgaren har<br>kraftigt underskattat den arbetsinsats som bärgningen ger upphov till.</p>
<p>Den svenska sjölagen innehåller regler om jämkning som i mycket<br>liknar konventionens. Enligt 16 kap. 4 § kan ett bärgningsavtal<br>förklaras ogiltigt, om det träffades medan faran ännu varade och under<br>inflytande därav. Dessutom krävs det att villkoren i avtalet inte är<br>skäliga. Även andra avtal om bärgning kan ogiltigförklaras helt eller<br>delvis, om den bärgarlön som krävts står i uppenbart missförhållande<br>till värdet av den tjänst som bärgaren lämnat.</p>
<p>Jämkningsreglema i konventionen och i sjölagen är alltså mycket lika<br>varandra. De är dock inte identiskt utformade. Den främsta skillnaden<br>är att sjölagen - sedan år 1912 - uppställer ett krav på att<br>missförhållandet mellan bärgarlönen och utförda tjänster skall vara<br>uppenbart. Det är svårt att bestämt säga vilken praktisk betydelse den<br>avvikelsen har, men sjölagens regler bör formuleras om något så att<br>ordalydelsen bättre knyter an till konventionstexten. Härigenom<br>markeras också att det kan ha inträtt en viss förskjutning i synen på<br>jämkning av bärgningsavtal sedan jämkningsregeln i sjölagen infördes.</p>
<p>Konventionen synes inte medge jämkning i vidare utsträckning än som<br>framgår av artikel 7. Den särpräglade situation som råder när parterna<br>träffar bärgningsavtalet motiverar en jämkning som är särskilt anpassad<br>för ändamålet. Därmed finns det knappast något utrymme för att<br>tillämpa den förmögenhetsrättsliga generalklausulen i 36 § avtalslagen.</p>
<p>Vid ändringarna i sjölagen bör det uppmärksammas att<br>bärgningskapitlet innehåller en regel om preskription (16 kap. 4 § fjärde<br>stycket). Om bärgarlön har betalts medan faran ännu varade, skall den<br>som vill återkräva något av vad som betalts väcka talan inom sex<br>månader efter det att betalning skedde, i annat fåll förlorar han sin rätt<br>till talan. Det finns inte någon motsvarande föreskrift i konventionen.<br>Sjölagen stämmer dessutom mindre väl överens med de allmänna<br>reglerna om ogiltighet av förmögenhetsrättsliga avtal på den här<br>punkten. Avtalslagen innehåller inte någon absolut tidsfrist av det slag<br>som finns i sjölagen, och tanken bakom en jämkningsregel kan delvis gå<br>förlorad, om ett oskäligt avtal förblir giltigt därför att den förfördelade<br>parten har försuttit en tidsfrist. Regeln i sjölagen bör slopas, vilket<br>betyder att allmänna principer om rättsverkningar av passivitet får<br>tillämpas i stället.</p>
<p>Kapitel II i konventionen omfattar artiklarna 8-11 och handlar om<br>utförande av bärgningsföretag.</p>
<p>58</p>
<p>ARTIKEL 8</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>I artikel 8 preciseras de skyldigheter som i en bärgningssituation ligger<br>på bärgaren, ägaren och fartygets befälhavare. Detta är någonting nytt i<br>förhållande till Brysselkonventionen och den svenska sjölagen. Medan<br>de regelverken huvudsakligen handlar om bärgarlönen, innehåller<br>bärgningskonventionen en mer vidsträckt reglering av<br>bärgningsinstitutet. Här introduceras också ett nytt moment genom att<br>alla aktörerna skall visa tillbörlig aktsamhet för att hindra eller begränsa<br>skada på miljön. Just de skyldigheterna är tvingande och kan inte sättas<br>åt sidan genom avtal (artikel 6.3). De andra delarna av artikel 8 är<br>däremot dispositiva.</p>
<p>För bärgaren gäller en allmän skyldighet att utföra bärgningsföretaget<br>med tillbörlig aktsamhet. Han har också att söka bistånd från andra<br>bärgare när omständigheterna skäligen kräver det. Konventionen<br>innebär att bärgaren är skyldig att acceptera ingripanden från andra<br>bärgare, trots att han inte själv har begärt bistånd. Det förutsätter en<br>begäran av ägare eller av befälhavaren, och det måste finnas skälig<br>anledning för begäran. Här finns ett skydd för den förste bärgarens rätt<br>till ersättning. Bärgarlönen påverkas inte, om det visar sig att det<br>saknades skälig anledning för begäran.</p>
<p>Uppräkningen av bärgarens skyldigheter får betydelse för rätten till<br>ersättning. Om bärgaren fullgör sina skyldigheter, kommer det att leda<br>till en förhållandevis hög bärgarlön. I motsatta fallet kan han anses<br>försumlig, vilket i sin tur leder till en nedsättning av beloppet.</p>
<p>Agaren till fartyg eller egendom, liksom befälhavaren skall visa<br>tillbörlig aktsamhet för att hindra eller begränsa skada på miljön. De<br>skall därutöver helt samarbeta med bärgaren och i vissa fall ta tillbaka<br>fartyg eller egendom på bärgarens begäran.</p>
<p>Sjölagen saknar alltså sådana preciserade föreskrifter som finns i<br>artikel 8 av konventionen, låt vara att befälhavaren, om hans fartyg<br>råkar i sjönöd, har en skyldighet att om möjligt vidta åtgärder för<br>bärgning av fortyg och gods (6 kap. 6 §). Bestämmelserna i artikel 8<br>skall föras in i sjölagen.</p>
<p>Det har sagts i avsnitt 7 att vissa av konventionens regler bör ta sikte<br>på såväl ägare som redare när de förs in i sjölagen. Enligt regeringens<br>uppfattning är det angeläget att även en redare som inte är ägare iakttar<br>de regler som finns i artikel 8. Redaren är ju den som har hand om<br>fortyget när bärgningen utförs, och det är naturligt att han har ett ansvar<br>vid utförandet.</p>
<p>ARTIKEL 9</p>
<p>I artikel 9 sägs det att konventionen inte påverkar kuststaternas rätt att<br>vidta åtgärder i enlighet med allmänt erkända folkrättsliga principer för<br>att skydda sin kustlinje eller därmed sammanhängande intressen från<br>förorening eller hot om förorening. Artikeln tar sikte på föroreningar<br>som är följden av ett haveri eller handlingar i samband med ett haveri<br>som skäligen kan antas medföra stora skadliga konsekvenser. Bland<br></p>
<p>59</p>
<p>annat har kuststaterna rätt att ge direktiv i samband med Prop. 1995/96:16<br>bärgningsföretag.</p>
<p>Artikel 9 erkänner och bevarar alltså kuststaternas rätt vid olyckor<br>som kan få skadliga följder för miljön. Den bör ses i samband med<br>artikel 5 om bärgningsföretag som kontrolleras av myndighet.</p>
<p>I promemorian föreslogs det inte någon lagändring i anslutning till<br>artikel 9. Kustbevakningen och Statens räddningsverk har dock<br>framhållit att samhällets räddningstjänst kan aktualiseras i samband med<br>en bärgning och att sjölagen borde innehålla en upplysning om detta.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning är artikeln att se bara som ett<br>förtydligande, och den innehåller inte någon materiell regel av<br>civilrättslig natur. Närmast torde artikeln ha betydelse för Sveriges<br>folkrättsliga relationer, och den ger oss rätt i förhållande till andra<br>stater att skydda kusterna mot förorening. Det är i och för sig värt att<br>notera att räddningstjänstlagen (1986:1102) kan komma in i bilden vid<br>bärgning. Någon uttrycklig hänvisning i sjölagen synes dock inte<br>erforderlig.</p>
<p>ARTIKEL 10</p>
<p>Enligt artikel 10 är vaije befälhavare skyldig att - i den mån det kan ske<br>utan allvarlig fara för det egna fartyget eller ombordvarande personer -<br>lämna bistånd Ull var och en som är i fåra att förolyckas till sjöss.<br>Artikeln lägger särskilt på konventionsstatema att vidta erforderliga<br>åtgärder för att genomdriva den skyldigheten. Det sägs också att ägaren<br>Ull fartyget inte kan ådra sig något ansvar, om befälhavaren sätter sina<br>skyldigheter i det avseendet åt sidan.</p>
<p>I 6 kap. 6 § sjölagen finns det bestämmelser om befälhavarens<br>skyldigheter vid sjönöd. När det egna fartyget är i nöd, skall<br>befälhavaren göra allt som står i hans makt för att rädda de<br>ombordvarande. Om befälhavaren träffar på någon som befinner sig i<br>sjönöd, är han skyldig att lämna all hjälp som är möjlig och behövlig<br>för den nödställda. Hjälp skall lämnas i den mån det kan ske utan<br>allvarlig fora för det egna fartyget eller de ombordvarande. Det kan<br>också utfärdas särskilda bestämmelser som anger befälhavarens<br>skyldigheter när han i ett annat fall får reda på att någon är i sjönöd.<br>Skyldigheterna upprätthålls med straffsanktion. Om befälhavaren<br>försummar sina skyldigheter kan han dömas till böter eller fängelse i<br>högst två år (20 kap. 6 och 7 §§).</p>
<p>Konventionen föranleder inte någon lagändring på denna punkt.<br>Sjölagen uppfyller de krav på befälhavaren som finns i konventionen.<br>Bestämmelserna i sjölagen går till och med längre i och med att de tar<br>sikte även på en sjönöd som har drabbat det egna fartyget.<br>Straffsanktionen innebär att Sverige genomdriver reglerna på det sätt<br>som föreskrivs i artikel 10.</p>
<p>60</p>
<p>ARTIKEL 11</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Artikel 11 lägger en allmän skyldighet på staterna att befrämja ett<br>effektivt samarbete vid bärgning. När staten reglerar eller beslutar i<br>frågor som hänger samman med bärgning, skall den ta hänsyn till<br>behovet av samarbete mellan bärgare, andra berörda intressenter och<br>myndigheter. Enligt artikel 11 gäller detta bl.a. vid beslut och<br>regleringar om att fartyg i sjönöd skall få tillträde till hamn eller om att<br>bärgare skall förses med utrustning. Syftet skall vara att säkerställa en<br>effektiv och framgångsrik bärgning för att rädda liv och egendom i fara<br>samt att hindra skada på miljön i allmänhet.</p>
<p>Föreskrifterna torde i vart fall till en del ha sin bakgrund i staternas<br>ovilja att ta emot svårt skadade oljetankfartyg. Risken är ju uppenbar att<br>farvattnen och den marina miljön skadas av ett oljeutsläpp, och det har<br>därför funnits en benägenhet att hålla fartygen borta från den egna<br>kusten, snarare än att upplåta en nödhamn.</p>
<p>Artikeln som sådan är inte ägnad att föras in i den svenska<br>lagstiftningen. Den utgör inte någon handlingsregel för hamnbolag,<br>bärgare eller någon annan som har del i ett bärgningsföretag. Adressat<br>för regeln är staten genom de lagstiftande organen eller<br>förvaltningsmyndigheterna. Inte heller staten är emellertid skyldig att<br>infora regler om tillträde till hamn e.d. Det är i stället fråga om att<br>statliga organ och myndigheter skall ta hänsyn till behovet av<br>samarbete - som en omständighet bland flera - när ett konkret<br>lagstiftnings- eller förvaltningsärende om bärgning väl kommer upp. En<br>särskild lagregel om detta ter sig inte meningsfull, och allsidighet i<br>bedömningen garanteras av allmänt tillämpliga regler. Det får<br>förutsättas att ansvariga organ och myndigheter väger in samtliga<br>relevanta förhållanden när ett beslut skall fattas.</p>
<p>Artiklarna 12-19 har förts samman under konventionens kapitel III,<br>som bär rubriken Bärgamas rättigheter.</p>
<p>ARTIKEL 12</p>
<p>Artikel 12 innehåller de grundläggande föreskrifterna om villkor för<br>bärgarlön. Den bygger på principen om no cure-no pay:<br>"Bärgningsföretag som har fått ett nyttigt resultat ger rätt till<br>bärgarlön", och såvida ingenting annat föreskrivs "skall någon betalning<br>inte erläggas enligt denna konvention, om bärgningsföretaget inte har<br>fått ett nyttigt resultat." Här behålls alltså den traditionella regeln att<br>endast framgångsrika bärgningar ger rätt till bärgarlön. Artikel 13<br>punkten 3 visar att det är räddningen av ekonomiskt värdefull egendom<br>som gör bärgningen framgångsrik i konventionens mening. Det sägs där<br>att bärgarlönen inte skall överstiga det bärgade värdet av fartyg och<br>annan egendom.</p>
<p>I artikel 12 antyds dock undantag från kravet på ekonomiskt sett<br>framgångsrik bärgning; det hänvisas ju till andra föreskrifter i<br>konventionen. Vad som åsyftas är artikel 14 om rätt till särskild<br>ersättning för den som har försökt hindra eller begränsa skador på<br></p>
<p>61</p>
<p>miljön. Där finns det inte något krav på att räddningsföretaget skall Prop. 1995/96:16<br>vara nyttigt från strikt ekonomisk synpunkt. Den särskilda ersättningen<br>utgår alltså från andra grunder än bärgarlönen och innefattar en<br>väsentlig principiell och praktisk nyhet.</p>
<p>Sjölagen vilar på principen om no cure-no pay. När bärgarlönen<br>bestäms har man bl.a. att beakta i vad mån bärgningsföretaget har<br>lyckats och - i andra hand - det bärgades värde. Bärgarlönen får inte<br>sättas högre än till värdet av det bärgade. (16 kap. 2 och 3 §§.) Svensk<br>rätt kan därmed sägas motsvara sakinnehållet i artikel 12. Själva<br>grundregeln om ett lyckat bärgningsföretag som en avgörande<br>förutsättning för bärgarlön har dock inte kommit till direkt uttryck i<br>lagtexten. Grundregeln bör föras in i sjölagen.</p>
<p>Artikel 12 innehåller ytterligare en föreskrift om bärgarlön. Kapitel III<br>i konventionen skall tillämpas även om det bärgade fartyget och det<br>fartyg som utförde bärgningsföretaget har samma ägare. Enligt 16 kap.<br>1 § tredje stycket sjölagen skall bärgarlön betalas även om ett fartyg<br>som bärgats av ett annat fartyg, har samma ägare som det andra<br>fartyget. I sjölagen finns reservationen att bärgarlön skall betalas "i den<br>mån så krävs". Den svenska regeln bör utformas i enlighet med<br>konventionstexten. På den här punkten gäller artikel 12 inte bara för<br>bärgarlön. Den omfattar hela kapitel III i konventionen och därmed<br>också reglerna om särskild ersättning. Även i det avseendet skall en<br>anpassning ske av den svenska lagen.</p>
<p>ARTIKEL 13</p>
<p>Artikel 13 anger hur bärgarlönen fastställs. Det övergripande kriteriet är<br>att bärgarlönen skall bestämmas med sikte på att uppmuntra<br>bärgningsföretag. Därutöver anges tio omständigheter som skall ligga<br>till grund för bedömningen. De räknas upp utan någon inbördes<br>rangordning enligt följande.</p>
<p>A) Det bärgade värdet av fartyget och annan egendom.</p>
<p>B) Bärgamas skicklighet och ansträngningar i fråga om att hindra eller<br>begränsa skada på miljön.</p>
<p>C) Graden av framgång som bärgaren hade.</p>
<p>D) Farans art och grad.</p>
<p>E) Bärgamas skicklighet och ansträngningar i fråga om att bärga<br>fartyget och annan egendom samt att rädda liv.</p>
<p>F) Den tid som användes och de kostnader och förluster som bärgama<br>ådragit sig.</p>
<p>G) Den fara att bli ersättningsskyldig och de andra faror som bärgama<br>och deras utrustning utsattes för.</p>
<p>H) Den snabbhet med vilken tjänsterna utfördes.</p>
<p>I) Tillgängligheten och användbarheten hos fortyg eller annan<br>utrustning avsedd för bärgningsföretag.</p>
<p>J) Graden av beredskap och effektivitet vad avser bärgarens utrustning<br>samt utrustningens värde.</p>
<p>Den viktigaste nyheten finns under punkten B). Vid bestämning av 62</p>
<p>bärgarlönen skall intresset av skydd för miljön vägas in. Detta är ett<br></p>
<p>avsteg från den traditionella synen på bärgning som ett sätt att rädda Prop. 1995/96:16<br>ekonomiska tillgångar. Miljöskyddet är dock en omständighet bland<br>flera att beakta. Rätten till bärgarlön omges dessutom av den allmänna<br>begränsning som ligger i det förhållandet att lönen inte kan överstiga<br>det bärgade värdet av fartyg och annan egendom. Det utgår inte någon<br>bärgarlön om bärgaren hindrar skada på miljön samtidigt som de<br>ekonomiska värdena går (helt) till spillo. I sådana fall tillämpas reglerna<br>om särskild ersättning enligt artikel 14.</p>
<p>Också punkterna I) och J) är åtminstone till en del att se som nyheter<br>i förhållande till Brysselkonventionen. De skall göra det möjligt för<br>bärgare att hålla sig med specialutrustade fartyg. Utrustningen är<br>dyrbar, och specialutrustade bärgningsfartyg kan ibland ligga<br>overksamma under långa perioder utan att ge någon inkomst som väger<br>upp investeringarna. Det är därför nödvändigt att bärgaren kompenseras<br>genom en förhållandevis hög bärgarlön när ett räddningsuppdrag väl<br>blir aktuellt.</p>
<p>Till nyheterna har man vidare att räkna punkten H), som premierar<br>snabbhet. Genom konventionen avskaffas också den hittills gällande<br>regeln att egendomens värde bara skall beaktas i andra hand. Värdet är<br>nu en omständighet som skall vägas in i bedömningen på samma sätt<br>som övriga omständigheter.</p>
<p>Artikel 13 punkten 2 anger att bärgarlönen skall erläggas av alla<br>intressenter i fartyget och annan egendom i förhållande till deras<br>respektive bärgade värden. Staterna ges rätt att i sin nationella<br>lagstiftning föreskriva att betalning av bärgarlönen skall erläggas av en<br>av intressenterna. Den intressenten skall i så fäll regressvis få kräva<br>övriga intressenter på vad som belöper på deras respektive andelar.<br>Artikeln hindrar inte att det kan finnas rätt till invändningar mot<br>betalningsskyldigheten.</p>
<p>Som redan berörts innebär artikel 13 punkten 3 att bärgarlönen inte<br>skall överstiga det bärgades värde. Det bör tilläggas att varken<br>rättegångskostnader som kan krävas tillbaka eller ränta räknas till<br>bärgarlönen i detta sammanhang.</p>
<p>I Sverige fastställs bärgarlönen enligt bestämmelserna i 16 kap. 2 §<br>första stycket sjölagen. I första hand beaktas åtta olika omständigheter,<br>exempelvis i vad mån bärgningsföretaget har lyckats, liksom den<br>kunnighet och skicklighet med vilken bärgningsarbetet utförts samt den<br>tid och möda som använts. Alla de åtta omständigheten har angetts i<br>avsnitt 4 i denna proposition. I andra hand har man att ta hänsyn till det<br>bärgades värde.</p>
<p>De svenska reglerna utgår från Brysselkonventionen. Det som utgör<br>nyheter i förhållande till den konventionen är nytt också vid en<br>jämförelse med sjölagen.</p>
<p>Sjölagen synes bygga på principen om ett delat ansvar for<br>bärgarlönen, även i förhållande till bärgaren. Men någon uttrycklig<br>bestämmelse om detta finns inte. Av 16 kap. 1 § sista stycket framgår<br>dock att ägaren till gods eller något som har hört till gods skall svara<br>för bärgarlönen bara med det bärgade. Något personligt ansvar finns<br>alltså inte i det fallet.</p>
<p>63</p>
<p>Enligt 16 kap. 3 § sjölagen får bärgarlönen inte sättas högre än till Prop. 1995/96:16<br>värdet av det bärgade. 1 det värdet inräknas frakt och passageraravgift.<br>Avdrag skall ske för tull och övriga avgifter, som bör utgå av det<br>bärgade, och för kostnader som avser förvaring, värdering och<br>försäljning. Med bärgarlön avses även ersättning för att föra det<br>bärgade i säkerhet och för att fartyg eller andra redskap använts för<br>detta ändamål.</p>
<p>En anslutning till bärgningskonventionen innebär att sjölagens<br>bestämmelser om bärgarlön måste anpassas till artikel 13. Därmed<br>kommer bl.a. de nya reglerna om miljöskador och om kompensation för<br>investeringar i specialutrustning att införlivas med svensk rätt.</p>
<p>I ett avseende har konventionsstatema möjlighet att välja. Det gäller<br>ansvaret för bärgarlönen i förhållande till bärgaren. Ytterst skall det<br>alltid finnas ett delat ansvar, och intressenterna skall stå for bärgarlönen<br>i förhållande till värdet av den egendom som har blivit räddad. Det<br>vanliga är att ansvaret är delat även mot bärgaren, men konventionen<br>tillåter att bärgaren kan vända sig mot en ägare, som sedan i sin tur får<br>kräva in beloppet av de andra ägama. Den möjligheten infördes i<br>konventionen på begäran av bl.a. Nederländerna, som vill behålla den<br>ordning som gäller där sedan tidigare. Men konventionen hindrar inte<br>att länder med ett fullt ut delat ansvar ändrar sin lagstiftning.</p>
<p>Promemorian innehåller på den här punkten ett förslag om att ansvaret<br>alltjämt skall vara delat också i förhållandet till bärgaren. Göteborgs<br>tingsrätt och Institutet för sjörätt och annan transporträtt har dock<br>förordat att frågan blir föremål för ytterligare överväganden, eftersom<br>bärgarens ställning skulle förbättras om han kunde kräva någon av<br>ägama på hela beloppet.</p>
<p>Vissa skäl talar onekligen för en ändring av svensk rätt på den här<br>punkten. Vid en lyckad bärgning av ett lastfartyg kan betalningsansvaret<br>vara uppdelat på ett mycket stort antal ägare. För bärgaren skulle det<br>innebära en fordel att kunna kräva hela beloppet av fartygsägaren i<br>stället för att vända sig både mot honom och kanske hundratals<br>lastägare. En lagändring skulle alltså förbättra bärgarens ställning, något<br>som i förlängningen är ägnat att befrämja bärgning. Följderna av en<br>ändring kan dock bli ganska långtgående. Ansvarsfördelningen hänger<br>samman med de fraktavtal som tillämpas inom sjöfarten, och - som<br>Göteborgs tingsrätt påpekat - bygger det allmänt tillämpade<br>internationella standardavtalet LOF 95 på ett delat ansvar. Ett delat<br>ansvar mot bärgaren är också det vanligaste inom andra rättsordningar,<br>även om det finns exempel på motsatsen. Regeringens slutsats blir<br>därför att ingen ändring skall ske på den här punkten.</p>
<p>Konventionen torde däremot göra det nödvändigt att införa ett<br>personligt ansvar för lastägama. I många fall saknar det personliga<br>ansvaret praktisk betydelse, eftersom bärgaren kan hålla sig till det<br>bärgade godset. Det kan dock hända att godset minskar i värde efter<br>bärgningen och innan bärgaren har fått sin lön. Det bör vara ägaren<br>som står risken för detta. Agaren har möjlighet att försäkra sig mot<br>sådana händelser, och det kan slå hårt mot bärgaren om godset förstörs<br>och han saknar rättsliga möjligheter att kräva ut det belopp som han</p>
<p>64</p>
<p>enligt reglerna om bärgarlön skulle ha rätt till. Bärgarens ställning blir Prop. 1995/96:16<br>alltså starkare genom att lastägaren får ett personligt ansvar for sin del<br>av bärgarlönen.</p>
<p>ARTIKEL 14</p>
<p>I artikel 14 ges de nya reglerna om särskild ersättning till den som vid<br>bärgningen försöker hindra eller begränsa skador på den marina miljön.<br>Artikeln innehåller de mest centrala ändringarna i forhållande till den<br>tidigare konventionen. Bärgaren skall ha rätt till ersättning även om<br>inga ekonomiska tillgångar kan räddas. Ersättningen varierar allt efter<br>hur framgångsrik bärgaren är i sina försök att begränsa miljöskadorna.</p>
<p>Artikeln tar sikte på oljetankfartyg och andra fartyg med miljöfarligt<br>gods ombord. Den gäller emellertid också i andra situationer. Det är<br>inte nödvändigt att just lasten hotar miljön. Särskild ersättning utgår<br>också om bärgaren försöker hindra t.ex. ett läckage av drivmedel. Det<br>förhållandevis vidsträckta egendomsbegrepp som finns i konventionen<br>saknar dock bäring på artikel 14. Det måste vara fråga om bärgning av<br>fartyg, och miljöfaran skall komma från fartyget självt eller lasten.</p>
<p>Punkten 1 gäller den som har utfört bärgningsföretag avseende ett<br>miljöfarligt fartyg eller miljöfarlig last, både när bärgningsföretaget har<br>begränsat miljöskadan och när så inte blivit fallet. Ersättningen skall<br>betalas av ägaren till fartyget och svara mot bärgarens kostnader. Den<br>särskilda ersättningen utgår bara om bärgaren saknar rätt till bärgarlön<br>av åtminstone samma storlek som ersättningen.</p>
<p>Begreppet kostnader definieras i punkten 3. Det är fråga om de<br>skäliga utlägg som bärgaren gjorde för bärgningsföretaget samt ett<br>skäligt belopp för utrustning och personal som faktiskt och med fog<br>användes vid bärgningen. Det skall särskilt beaktas om tjänsterna<br>utfördes snabbt och om det bärgande fartyget var särskilt utrustat för<br>bärgningsföretag (jämför artikel 13 punkten 1 h, i, j).</p>
<p>Den bärgare som har försökt att rädda miljön skall således alltid ha<br>rätt att få sina kostnader täckta. Att snabbhet och specialutrustning vägs<br>in i bedömningen skall möjligen så förstås att ett slags bonus betalas<br>också vid helt misslyckade räddningsoperationer.</p>
<p>Punkten 2 tillämpas när bärgaren har hindrat eller begränsat en skada<br>på miljön. Den särskilda (kostnads)ersättningen kan höjas med högst<br>30 procent. Den instans som prövar saken kan höja ersättningen<br>ytterligare, men den totala höjningen får inte vara större än 100 procent<br>av de kostnader som bärgaren har haft. En sådan ytterligare höjning, till<br>intervallet 30-100 procent, får ske om prövningsinstansen anser att det<br>är skäligt. Den skall ta hänsyn till de omständigheter som skall beaktas<br>när bärgarlönen bestäms (artikel 13).</p>
<p>I punkten 4 anges att den sammanlagda särskilda ersättningen enligt<br>artikel 14 skall betalas bara om och i den utsträckning som den är större<br>än den bärgarlön som bärgaren kan ha rätt till. Förhållandet mellan<br>bärgarlönen och den särskilda ersättningen berörs också i ett uttalande<br>som antogs vid diplomatkonferensen i London. Enligt uttalandet krävs<br>det inte att bärgarlönen bestämts till värdet av bärgad egendom, dvs. till</p>
<p>65</p>
<p>5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16<br></p>
<p>högsta tänkbara belopp, for att bärgaren skall ha rätt till särskild Prop. 1995/96:16<br>ersättning.</p>
<p>Samordningen med bärgarlönen kan i vissa gränsfall innebära att<br>bärgarens ersättning bestäms först efter två alternativa beräkningar. Om<br>bärgaren har räddat någon egendom av ekonomiskt värde, skall en<br>bärgarlön beräknas. Ett bärgningsföretag som avser ett miljöfarligt<br>fartyg eller miljöfarlig last gör att även den särskilda<br>kostnadsersättningen skall räknas fram. Bärgaren har sedan rätt till<br>ersättning enligt det alternativ som ger högst belopp.</p>
<p>Vidare gäller att bärgaren kan gå miste om hela eller en del av den<br>särskilda ersättningen, om han har varit vårdslös och därigenom<br>underlåtit att hindra eller begränsa miljöskada (punkten 5). Artikel 14<br>påverkar inte den regressrätt som ägaren till fortyget kan ha sedan han<br>utgett den särskilda ersättningen till en bärgare (punkten 6).</p>
<p>Den svenska sjölagen saknar helt bestämmelser om särskild ersättning.<br>Artikel 14 skall alltså inforas i lagen vid ett tillträde till<br>bärgningskonventionen. Men föreskriften om regressrätt i punkten 6<br>föranleder inte någon lagbestämmelse. Konventionen reglerar inte<br>regressrätten i materiellt hänseende. I vad mån ägaren har en regressrätt<br>avgörs därför av nationell lag. Sjölagen innehåller inte några<br>bestämmelser om detta. För svensk rätts del får saken ytterst bestämmas<br>i rättstillämpningen med ledning av allmänna skadestånds- och<br>fordringsrättsliga principer.</p>
<p>Det bör påpekas att sjölagen medger ansvarsbegränsning i vissa fäll.<br>Fordringar på bärgarlön undantas dock från den möjligheten, och<br>redaren måste svara för fordringen fullt ut (9 kap. 3 § 1). Detsamma<br>bör gälla för fordringar på särskild ersättning. Konventionen synes inte<br>lämna något utrymme för en ansvarsbegränsning, och i vart fäll skulle<br>begränsningen kunna motverka det syfte som bär upp föreskrifterna om<br>särskild ersättning, nämligen att uppmuntra bärgningsföretag som<br>hindrar en miljöskada.</p>
<p>Ansvaret för den särskilda ersättningen har diskuterats vid de nordiska<br>överläggningar som hållits med anledning av bärgningskonventionen.<br>Frågan har då varit om färtygsägaren ensam skall svara för ersättningen<br>eller om bärgaren skall ha rätt att rikta anspråk även mot en redare som<br>inte är ägare. Som anförts innebär konventionen att bara den<br>civilrättsliga ägaren skall betala särskild ersättning.</p>
<p>Den norska Sjölovkomiteen har emellertid föreslagit ett solidariskt<br>ansvar for ägare och redare, eftersom det anses stämma bäst överens<br>med det försäkringsskydd som tillämpas inom sjöforten (NOU 1994:23<br>s . 22). Enligt § 449 i den danska söloven har bärgaren rätt till särskild<br>ersättning av "ejeren af fortöjet eller rederen". I promemorian har det<br>föreslagits att färtygsägaren ensam skall svara för den särskilda<br>ersättningen. I enlighet med vad som anförts i avsnitt 7 talar dock<br>starka skäl för att Sverige närmar sig de andra nordiska länderna på den<br>här punkten. Det angavs också att man väl tillgodoser syftet bakom<br>bärgningskonventionen om bärgaren kan vända sig också mot den som<br>reder fartyget utan att vara ägare. Det bör därför finnas ett solidariskt 66</p>
<p>ansvar för ägaren och redaren för den särskilda ersättningen. Det<br></p>
<p>solidariska ansvaret gäller mot bärgaren. Vem som ytterst skall svara Prop. 1995/96:16<br>för ersättningen får i första hand avgöras genom en tolkning av det<br>rättsförhållande som råder mellan ägaren och en redare som inte är<br>ägare.</p>
<p>ARTIKEL 15</p>
<p>Artikel 15 hänger samman med föreskrifterna om bärgarlön i artikel 13.<br>Den reglerar såväl bärgarlönens fördelning mellan flera bärgare som<br>fördelningen mellan olika personer hos en och samma bärgare.</p>
<p>Fördelningen mellan flera bärgare skall göras i enlighet med de<br>kriterier som läggs till grund för bestämning av bärgarlönen. Avgörande<br>blir alltså vilken grad av skicklighet olika bärgare har visat, vilken<br>ansträngning de har lagt ned på bärgningen, vilken utrustning de har<br>använt osv. (artikel 13).</p>
<p>När det gäller fördelningen hos en och samma bärgare innehåller<br>artikeln bara lagvalsregler. Fördelningen skall ske enligt lagen i det land<br>där det bärgande fartyget är registrerat eller med andra ord enligt<br>flaggans lag. För det fäll att bärgningen inte har utförts från något<br>fartyg, tillämpas den rättsordning som gäller för avtalsförhållandet<br>mellan bärgaren och hans anställda. Båda reglerna bildar undantag från<br>lagvalsregeln i artikel 2, som pekar ut domstolslandets lag.</p>
<p>På den första punkten stämmer sjölagen överens med konventionen.<br>Om bärgare tvistar inbördes om bärgarlönens fördelning, bestäms denna<br>med ledning av de omständigheter som ligger till grund för beräkningen<br>av bärgarlön (16 kap. 5 § jämförd med 2 §).</p>
<p>Det finns inte någon lagvalsregel i svensk rätt som avser fördelningen<br>hos en och samma bärgare. Sjölagen skall därför tillföras en sådan<br>regel. I materiellt avseende hänvisar konventionen till nationella<br>bestämmelser. I 16 kap. 6 § sjölagen ges detaljerade bestämmelser om<br>fördelningen när ett fartyg har bärgat något under en resa. Fördelningen<br>sker i två led. Först betalas ersättning för skada som bärgningen har<br>orsakat på fartyget, lasten eller någon annan egendom ombord,<br>ersättning för utgifter som avser bränsle, löner och kost och som<br>uppkommit på grund av bärgningen samt särskild ersättning till sjöman<br>som vid bärgningen har gjort en synnerligen värdefull insats eller har<br>utsatt sig för synnerlig fara. Återstoden, den s.k. nettobärgarlönen,<br>fördelas mellan redaren, befälhavaren och den egentliga besättningen<br>enligt normer som anges i lagtexten. Även en lots kan under vissa<br>betingelser ha rätt till del i bärgarlönen. Bärgarlönen kan fördelas på<br>något annat sätt, om det finns särskilda skäl för det. Vissa restriktioner<br>gäller för avtal som leder till att befälhavare eller besättning får en<br>mindre andel av bärgarlönen än lagen anger.</p>
<p>Sjölagens regler om fördelning hos bärgaren påverkas inte i och för<br>sig av konventionen. Någon ändring av dem är inte påkallad. Däremot<br>skall lagvalsregeln tas in i sjölagen. Det leder till att de svenska<br>reglerna skall tillämpas när fördelningen sker efter bärgning med ett<br>fartyg som för svensk flagg.</p>
<p>67</p>
<p>Svensk rätt saknar lagregler om bärgning som inte sker från ett fartyg. Prop. 1995/96:16<br>Ett införande av konventionen innebär emellertid att de nya svenska<br>reglerna om bärgning kommer att gälla t.ex. vid bärgning från en<br>helikopter eller med en lyftanordning som står på land. Något krav på<br>lagfästa fördelningsregler för de fellen finns inte i konventionen. Det<br>finns inte tillräckliga skäl att nu stifta särskilda svenska lagregler.<br>Förhållandena skiftar i sådan mån att generella regler kan vara svåra att<br>skapa. Frånvaron av lagstiftning medför att fördelning av bärgarlön när<br>bärgningen inte utförs från fertyg får avgöras i rättstillämpningen efter<br>omständigheterna i det enskilda bärgningsfallet.</p>
<p>Såväl bärgningskonventionen som de svenska reglerna tar bara sikte<br>på fördelningen av bärgarlön, inte på fördelning av särskild ersättning.<br>Enligt regeringens uppfattning kan det anföras skäl som talar för att<br>även den särskilda ersättningen bör fördelas enligt samma mönster som<br>bärgarlönen, i vart till den del som ersättningen innefattar en belöning<br>och inte bara en ersättning för kostnader. Det kan uppfattas som rimligt<br>att befälhavare, besättning och andra som deltagit i bärgningsarbetet får<br>del också i den särskilda ersättningen. En fördelning av den särskilda<br>ersättningen har dock inte föreslagits i promemorian och följer inte<br>heller av den danska lagen eller det norska lagförslaget. Konventionen<br>innefattar inte några skyldigheter på den här punkten; i stället får det<br>anses att vaije land har rätt att välja en nationell lösning. Enligt<br>regeringens uppfettning bör det inte i nuläget införas någon lagregel i<br>Sverige om fördelning av särskild ersättning. Det bör dock betonas att<br>parterna har möjlighet att själva reglera saken genom avtal. Om det<br>visar sig att frånvaron av en lagregel leder till oskäliga konsekvenser,<br>kan det finnas anledning att ta upp frågan om en författningsreglering<br>på nytt.</p>
<p>ARTIKEL 16</p>
<p>Bärgning av människor regleras i artikel 16. Det sägs där att de som<br>har fått sina liv räddade inte skall erlägga någon ersättning. Nationerna<br>är dock fria att reglera denna fråga. Vidare gäller enligt artikeln att den<br>bärgare som räddat människoliv har rätt till en del i den bärgarlön eller<br>särskilda ersättning som kan tillkomma andra bärgare. En förutsättning<br>för den rätten är att bärgare som räddat liv också tog del i de tjänster<br>som utfördes i samband med den händelse som föranledde bärgningen.</p>
<p>Svensk rätt innebär på den här punkten att en person som räddats till<br>livet inte är skyldig att betala någon bärgarlön. Någon uttrycklig<br>bestämmelse om detta finns inte, men sjölagen utgår från att det är<br>ägare till fertyg och gods som skall betala bärgarlönen. Enligt 16 kap.<br>1 § första stycket andra meningen sjölagen har den som räddat någon<br>från ett fertyg eller medverkat vid räddningen rätt till andel i<br>bärgarlönen. Räddningen skall ha skett under den fera som föranledde<br>bärgningen. Ersättningsregeln skall så förstås att det måste finnas någon<br>bärgare som har rätt till bärgarlön enligt sedvanliga regler, om den som<br>räddat liv skall bli ekonomiskt kompenserad för sin insats. Livräddning gg</p>
<p>ger rätt till bärgarlön bara när den sker i samband med bärgning av<br></p>
<p>ekonomiska tillgångar (prop. 1912:26 s. 26). Bärgningskonventionen Prop. 1995/96:16<br>torde få uppfattas på motsvarande sätt. En skillnad finns i så måtto att<br>livräddaren har rätt till del även i särskild ersättning enligt artikel 14.</p>
<p>Reglerna i svensk rätt stämmer väl överens med<br>bärgningskonventionen. Regeln om andel i bärgarlön skall justeras<br>något, främst med hänsyn till de nya reglerna om särskild ersättning.</p>
<p>ARTIKEL 17</p>
<p>Artikel 17 uttrycker en av de traditionella förutsättningarna för en rätt<br>till bärgarlön, nämligen att bärgaren har handlat frivilligt och inte som<br>en foljd av någon förpliktelse. Konventionen ger rätt till betalning bara<br>när de utförda tjänsterna går utöver vad som skäligen kan anses vara<br>fullgörelse av ett avtal som ingicks innan fara uppstod.</p>
<p>Tanken med regeln är att bärgning inom ramen för ett<br>avtalsförhållande i normalfallet inte skall ge någon rätt till (extra)<br>ersättning. De ekonomiska villkoren får i princip regleras genom<br>parternas avtal. Det kan dock förekomma situationer där bärgarens<br>arbete går längre än vad han egentligen åtog sig genom avtalet, och<br>ytterligare betalning kan då komma i fråga efter en<br>skälighetsbedömning.</p>
<p>Sjölagen har en regel om bogserings- och lotsningsavtal. Om någon<br>enligt avtal är skyldig att utföra sådana eller likande tjänster för ett<br>fortygs räkning och fartyget råkar i fora, har han rätt till bärgarlön för<br>hjälp som han lämnar fartyget endast om hjälpen inte kan anses ingå i<br>fullgörandet av avtalet (16 kap. 1 § fjärde stycket sjölagen).</p>
<p>Konventionen och sjölagen har ett liknande innehåll när det gäller<br>rätten till bärgarlön i avtalsförhållanden. Artikel 17 har en något mer<br>generell utformning genom att den kan tillämpas på alla sorters avtal.<br>Bestämmelsen i sjölagen täcker in de i praktiken vanligaste folien, men<br>en mindre justering av utformningen bör ske.</p>
<p>ARTIKEL 18</p>
<p>Enligt artikel 18 kan en bärgare under vissa förhållanden gå miste om<br>hela eller en del av den betalning som han annars har rätt till enligt<br>konventionen. Så blir fallet i den mån bärgningen föranleddes eller<br>försvårades av fel eller försummelse på hans sida eller om bärgaren har<br>gjort sig skyldig till bedrägeri eller någon annan ohederlig gärning.</p>
<p>Artikeln omfattar såväl bärgarlön som särskild ersättning. Bärgaren<br>kan alltså få vidkännas en nedsättning av sin ekonomiska kompensation<br>när han räddat ekonomiska värden likaväl som när han har hindrat eller<br>begränsat en miljöskada eller annars utfört bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin last hotar miljön. Nedsättning av<br>särskild ersättning kan ske också under de förutsättningar som anges i<br>artikel 14 punkten 5.</p>
<p>Bärgarens handlande får i första hand bedömas mot bakgrund av<br>artikel 8. Där anges de skyldigheter som ligger på bärgaren, och hans 59</p>
<p>faktiska handlande får ställas i relation till de skyldigheterna.</p>
<p>Att döma av ordalagen kan bestämmelsen i sin yttersta konsekvens Prop. 1995/96:16<br>leda till att bärgaren blir helt utan ersättning. Däremot synes artikeln<br>inte ge stöd for en förpliktelse som innebär att bärgaren måste betala ut<br>ett belopp som skadestånd e.d. till en ägare. En sådan skyldighet kan i<br>stället följa av allmänna civilrättsliga principer, om bärgaren har varit<br>försumlig och kanske orsakat mer skada än nytta. (Jämför artikel 13 g<br>som förutsätter att bärgaren kan bli ersättningsskyldig i vissa<br>situationer.)</p>
<p>De svenska reglerna om nedsättning av bärgarlön finns i 16 kap. 2 §<br>andra stycket sjölagen. Bärgarlönen kan förklaras förverkad eller sättas<br>ned, om någon som tagit del i bärgningen har orsakat en fara för<br>fartyget genom fel eller försummelse. Detsamma gäller när någon vid<br>bärgningen har gjort sig skyldig till stöld eller snatteri eller till<br>undandöljande av bärgat gods eller till någon annan sviklig handling.</p>
<p>Konventionen och sjölagen har likartade regler och det är tillräckligt<br>med en mindre justering av den svenska lagbestämmelsen.</p>
<p>I 16 kap 4 § tredje stycket sjölagen finns emellertid en regel som<br>saknar motsvarighet i konventionen. Där utsträcks regeln om<br>nedsättning av bärgarlön till avtalsförhållanden. Artikel 18 tar bara sikte<br>på ersättningar som kan utgå enligt konventionen.</p>
<p>Det finns inte någonting som hindrar att den svenska regeln behålls.<br>Den infördes i sjölagen 1912 på inrådan av lagrådet som ansåg att det<br>annars blev otydligt om grunderna for nedsättning skulle gälla även i en<br>avtalssituation (prop. 1912:26 s. 46). Regeln fyller i första hand en<br>pedagogisk funktion, eftersom den får anses motsvara vad som ändå<br>följer av allmänna avtalsrättsliga grundsatser. Dess värde bör dock inte<br>underskattas. De näraliggande reglerna om jämkning av avtal skall<br>finnas i sjölagen, och det finns risk för ej avsedda motsatsslut om<br>möjligheterna till nedsättning av avtalsersättning utelämnas i lagtexten.<br>Regeln bör därför behållas.</p>
<p>ARTIKEL 19</p>
<p>Den sista artikeln i kapitel III handlar enligt rubriken om förbud mot<br>bärgningsföretag. Själva artikeln tar dock bara sikte på rätten till<br>betalning enligt konvention. (I vad mån detta kan ses som en indirekt<br>reglering av den rättsliga möjligheten att genomföra själva<br>bärgningsoperationen får betraktas som oklart; jämför bl.a. Sjur<br>Braekhus, Retten til å berge, i Arkiv for sjörett 6, 1963-1966, s 495 ff.,<br>som diskuterar utförligt kring den motsvarande bestämmelsen i<br>Brysselkonventionen, artikel 3.)</p>
<p>Enligt artikel 19 i bärgningskonventionen skall tjänster som har utförts<br>trots ett uttryckligt och befogat förbud av ägare eller befälhavare inte<br>medföra någon rätt till betalning enligt konventionen. Med ägare avses<br>såväl fartygets ägare som ägare av sådan annan egendom i fära som inte<br>är eller har varit ombord på fartyget.</p>
<p>Artikeln ger inte någon vägledning när det gäller att bedöma vad som<br>kan vara en befogad vägran. Den tonvikt som i konventionen läggs på<br>skyddet av miljön gör det dock troligt att t.ex. befälhavaren på ett<br></p>
<p>70</p>
<p>fartyg som hotar miljön bara i rena undantagsfall kan ha fog för att Prop. 1995/96:16<br>motsätta sig en bärgning.</p>
<p>På denna punkt sägs det i sjölagen att den som har medverkat vid ett<br>bärgningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets<br>befälhavare inte har rätt till bärgarlön (16 kap. 1 § andra stycket).</p>
<p>Den främsta skillnaden mellan regelverken är att sjölagen tar hänsyn<br>bara till befälhavarens inställning medan bärgningskonventionen beaktar<br>även ägarnas förbud mot bärgning. Sjölagen är i enlighet med den<br>hittills rådande ordningen begränsad till följderna för bärgarlönen<br>medan konventionen talar allmänt om betalning, dvs. vaije belöning,<br>gottgörelse eller ersättning som skall erläggas enligt konventionen<br>(jämför artikel 1 /e/).</p>
<p>Ett svenskt tillträde till konventionen föranleder alltså några ändringar</p>
<p>i sjölagen.</p>
<p>Kapitel IV i konventionen har rubriken Fordringar och rättsliga<br>åtgärder. Det innehåller artiklarna 20-27.</p>
<p>ARTIKEL 20</p>
<p>Enligt artikel 20 påverkar konventionen inte bärgarens sjöpanträtt enligt<br>internationella konventioner eller nationell rätt. Och bärgaren får inte<br>driva igenom sin sjöpanträtt när en tillfredsställande säkerhet för hans<br>fordran, inklusive ränta och kostnader, har erbjudits eller ställts i<br>behörig ordning.</p>
<p>Sverige har tillträtt konventionen om sjöpanträtt från år 1967. Av den<br>konventionen framgår att sjöpanträtt i fartyg skall gälla till säkerhet för<br>bl.a. fordran på bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och<br>bidrag till gemensamt haveri (artikel 4 punkten 1. V). Bestämmelser om<br>detta finns i 3 kap. 36 § första stycket 5 och 43 § 1 sjölagen.<br>Sjöpanträtten gäller i fartyg och inlastat gods.</p>
<p>Artikel 20 ger upphov till två frågor. Den första gäller om<br>sjöpanträtten bör omfatta även särskild ersättning. I promemorian<br>förslogs att så inte skall vara fallet. STA har i sitt remissvar förordat att<br>sjöpanträtten utvidgas till att omfatta också särskild ersättning. Svenska<br>Bankföreningen har intagit motsatt ståndpunkt.</p>
<p>En ratificering av konventionen medför inte att Sverige måste ändra<br>sina regler på den här punkten. Enligt regeringens uppfattning är det<br>inte lämpligt att slutligt ta ställning Ull frågan i detta lagstiftningsärende.<br>Reglerna om panträtt kan komma att ändras. År 1993 antogs det en<br>internationell konvention om sjöpanträtt och skeppshypotek. Enligt<br>konventionen skall bärgarlön men inte särskild ersättning grunda<br>sjöpanträtt i fartyg. Frågan om Sverige skall tillträda 1993 års<br>konvention kommer att tas upp i annat sammanhang, och behandlingen<br>av den särskilda ersättningen får avvakta det ställningstagandet. De<br>övriga nordiska länderna har gett uttryck för samma synsätt.</p>
<p>Den andra frågan är vad som ligger i konventionens föreskrift att<br>sjöpanträtten inte kan genomdrivas om bärgaren har fått säkerhet för sin<br>fordran. I promemorian har det föreslagits att bärgarlön inte skall vara 71</p>
<p>förenad med sjöpanträtt när det finns tillfredsställande säkerhet för<br></p>
<p>kravet. Svea hovrätt, Göteborgs tingsrätt och Institutet för sjörätt och Prop. 1995/96:16<br>annan transporträtt har alla ställt sig tveksamma till förslaget. De anser<br>att förslaget går längre än konventionen och att det innebär ett ingrepp<br>i det regelverk som omger sjöpanträtten.</p>
<p>Vad remissinstanserna anfört är såtillvida riktigt som konventionen<br>inte kan anses kräva att sjöpanträtten skall upphöra. När det talas om att<br>sjöpanträtten inte kan "genomdrivas" får det snarast uppfattas som ett<br>hinder mot verkställighet av sjöpanträtten. En regel som direkt ansluter<br>till konventionen skulle alltså bli mer restriktiv än den som föreslagits i<br>promemorian. Den praktiskt sett viktigaste följden av en sådan regel<br>torde vara att bärgaren inte kan utverka ett beslut om kvarstad för sin<br>fordran om det finns en säkerhet (jfr 15 kap. 1 och 8 §§<br>rättegångsbalken samt 3 kap. 40 § sjölagen).</p>
<p>Med tanke på de tveksamheter som kommit till uttryck under<br>remissbehandlingen finns det skäl att inte gå längre än vad som direkt<br>följer av konventionen. Sjöpanträtten bör därför i och for sig kunna<br>gälla även när det finns säkerhet for fordringen på bärgarlön. Däremot<br>blir det nödvändigt att införa en särskild regel i sjölagen om att<br>bärgaren inte får driva igenom sin sjöpanträtt i sådana situationer.</p>
<p>Lagrådet har i sitt yttrande (bilaga 9) föreslagit en språklig ändring i<br>den lydelse som remitterades dit (bilaga 8). Enligt Lagrådet bör det i<br>16 kap. 12 § i lagförslag 3 anges att bärgaren "inte får göra gällande<br>sjöpanträtt" när det har ställts säkerhet. I lagrådsremissen sägs det på<br>motsvarande ställe att bärgaren "inte får driva igenom sjöpanträtt".</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning utgör "driva igenom" en korrekt<br>översättning av det engelska uttrycket "enforce", som används i<br>konventionens engelska originaltext. Den av Lagrådet föreslagna<br>formuleringen att bärgaren "inte får göra gällande" panträtten synes<br>också föra för långt. Formuleringen ger närmast intrycket att panträtten<br>i alla avseenden saknar verkan, om det ändå finns säkerhet för hans<br>fordran. Som nyss anförts är dock huvudskälet till den valda lösningen,<br>som avviker från förslaget i promemorian, att det bara är vissa<br>verkningar av panträtten som inte kan utnyttjas när bärgaren har någon<br>annan säkerhet. Regeringen anser därför att paragrafen bör ha samma<br>lydelse som i lagrådsremissen.</p>
<p>ARTIKEL 21</p>
<p>I artikel 21 finns det tre regler som ger bärgaren rätt till säkerhet för de<br>fordringar som han har enligt konventionen. För det första kan han<br>begära att den som är skyldig att betala ersättning skall ställa en<br>tillfredsställande säkerhet för bärgarens fordran, däri inräknat ränta och<br>kostnader. För det andra skall fartygsägaren efter bästa förmåga verka<br>för att lastägama, innan lasten friges, ställer en tillfredsställande<br>säkerhet för fordringarna mot dem. Även här räknas ränta och<br>kostnader in i fordringen. För det tredje får varken fartyget eller någon<br>annan egendom flyttas från den hamn eller plats dit egendomen förts 72</p>
<p>sedan bärgningsföretaget avslutats, såvida inte tillfredsställande säkerhet<br></p>
<p>har ställs för bärgarens fordran mot fertyget eller egendomen. Förbudet Prop. 1995/96:16<br>gäller dock inte om bärgaren samtycker till att fartyg eller egendom<br>flyttas.</p>
<p>Skyldigheten att ställa säkerhet kan minskas genom att bärgaren får en<br>förskottsbetalning enligt artikel 22.</p>
<p>Svensk rätt innehåller bara en motsvarighet till den tredje regeln i<br>artikel 21. Innan bärgarlönen har betalts eller säkerhet har ställts, får ett<br>bärgat fartyg inte utan bärgarens samtycke lämna det ställe dit det har<br>förts efter bärgningen. Inte heller får bärgat gods tas i besittning av<br>ägaren. (16 kap. 9 § sjölagen.)</p>
<p>Det är nödvändigt att komplettera sjölagen, om den skall motsvara<br>konventionens regler. Liksom vid införandet av artikel 20 uppstår<br>frågan hur den särskilda ersättningen skall regleras i svensk rätt. Till<br>skillnad från vad som gäller i artikel 20 saknas det en hänvisning till<br>andra folkrättsliga förpliktelser, och konventionen medger knappast att<br>säkerheten endast avser bärgarlön. För svensk del gäller regler om<br>kvarstad på fertyg i internationella rättsförhållanden. Reglerna finns i<br>4 kap. sjölagen som går tillbaka på 1952 års arrestkonvention. De<br>innebär att det endast är en s.k. sjöfordran som kan föranleda att fertyg<br>beläggs med kvarstad (3 §). Till sjöfordringar räknas ett anspråk som<br>grundar sig på bärgning. Ett krav på särskild ersättning får anses<br>grundat på bärgning enligt det synsätt som introduceras i och med<br>bärgningskonventionen och ändringarna i standardavtalet LOF. Det<br>finns därför inte någonting som hindrar att det i sjölagen förs in nya<br>bestämmelser om säkerhet för fordringar på särskild ersättning och att<br>4 kap. 3 § sjölagen i fortsättningen skall anses omfatta även särskild<br>ersättning som ett anspråk grundat på bärgning. Den bedömningen<br>ändras inte av det förhållandet att reglerna om särskild ersättning har<br>kommit till långt efter arrestkonventionen och de motsvarande reglerna<br>i sjölagen. Någon ändring av lagtexten kan inte anses behövlig.<br>Bestämmelserna i 4 kap. 3 § avser anspråk som grundar sig på<br>bärgning, och särskild ersättning grundas ju på bärgning.</p>
<p>ARTIKEL 22</p>
<p>Artikeln innebär en nyhet i förhållande till Brysselkonventionen. I likhet<br>med några andra regler förstärker den bärgarens ställning. Bärgaren kan<br>tillerkännas ett skäligt förskott på sin fordran. Om förskott beviljas,<br>skall skyldigheten att ställa säkerhet enligt artikel 21 minskas i samma<br>mån.</p>
<p>En bestämmelse om förskott måste föras in i sjölagen, om Sverige<br>ratificerar konventionen. Det saknas en motsvarande regel i dag. En<br>domstol eller en skiljenämnd skall därför kunna tillerkänna bärgaren ett<br>förskott på den ekonomiska ersättning som han slutligt har rätt till.<br>Tankarna bakom konventionen tillgodoses bäst, om förskottsbeslutet kan<br>verkställas omedelbart. Därigenom stärker man bärgamas ställning och<br>undviker att de måste ligga ute med sina kostnader under längre tid än<br>nödvändigt. 73</p>
<p>ARTIKEL 23</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Det gäller en generell preskriptionstid på två år enligt konventionen.<br>Preskriptionstiden böijar löpa den dag då bärgningsföretaget avslutades,<br>och den avbryts när ett domstols- eller skiljeförfarande inleds.<br>Gäldenären får när som helst förlänga tiden, något som kan ske flera<br>gånger. Artikeln medger ett undantag från tvåårsfristen. Ett regresskrav<br>kan framställas senare, om det är möjligt enligt lagen i domstolslandet.</p>
<p>Också i sjölagen föreskrivs en tvåårig preskriptionstid som huvudregel<br>vid bärgning (19 kap. 1 § första stycket 1). Men det finns vissa<br>undantag. Fordran på andel i bärgarlön preskriberas ett år efter det att<br>borgenären fått underrättelse av redaren om bärgarlönens och andelens<br>storlek (första stycket 2). I båda fallen gäller att parterna kan avtala om<br>en förlängning av preskriptionstiden (femte stycket). Avtalet är giltigt<br>bara om det har ingåtts efter det att fordringen kom till, och det har inte<br>längre verkan än tre år åt gången. Den högsta sammanlagda<br>förlängningen är tio år. Sjölagen ger företräde för de svenska<br>preskriptionsreglerna också när utländsk rätt i övrigt är tillämplig på<br>rättsförhållandet.</p>
<p>Huvudregeln i sjölagen, två års preskriptionstid, stämmer överens med<br>artikel 23. Den behöver inte ändras i och för sig. Några andra ingrepp<br>i lagstiftningen måste dock ske. Huvudregeln gäller för bärgarlön och<br>skall utvidgas till att omfatta även den särskilda ersättning som bärgaren<br>har rätt till när han har hindrat eller begränsat en skada på miljön.</p>
<p>En särskild fråga är i vad mån den svenska regeln om preskription av<br>krav på en andel i bärgarlönen behöver ändras. Regeln kan medföra att<br>fordringen upphör inom kortare tid än två år efter det att bärgningen<br>avslutades. I promemorian föreslogs det därför att preskriptionstiden<br>skulle förlängas till två år även i de fellen. De danska och norska<br>texterna innehåller emellertid inte någon ändring på den här punkten,<br>och Svea hovrätt har ifrågasatt skälen för att Sverige skall välja en<br>särlösning.</p>
<p>Konventionen innebär att preskriptionstiden måste vara minst två år,<br>när det framställs "krav enligt konventionen" . Det kan råda tvekan om<br>ett krav på andel i bärgarlönen utgår från konventionen som bara<br>innehåller en lag valsregel i detta fell (artikel 15 punkten 2). Oavsett hur<br>det förhåller sig med detta framstår det likväl som sakligt omotiverat att<br>just den som framställer krav på andel i bärgarlönen skall ha en kortare<br>preskriptionstid till sitt förfogande. Regeringen biträder därför<br>promemorians förslag.</p>
<p>Det kan tilläggas att konventionen inte föranleder någon ändring av<br>reglerna om preskription av regressfordringar. I det avseendet hänvisar<br>artikel 23 till nationell rätt.</p>
<p>ARTIKEL 24</p>
<p>I fråga om ränta hänvisar konventionen till lagen i det land där målet<br>om bärgning handläggs, dvs. domstolslandets lag (lex fori).</p>
<p>74</p>
<p>Svensk rätt har inte någon särskild lag valsregel för detta foll. Prop. 1995/96:16<br>Artikel 24 kan lämpligen föras in i sjölagen genom att räntelagen görs<br>tillämplig på krav enligt 16 kap. Därigenom kommer räntelagen att<br>omfattas av den införlivade lagvalsregeln i artikel 2. Den innebär att<br>svenska domstolar skall tillämpa svensk rätt i fråga om ränta.</p>
<p>ARTIKEL 25</p>
<p>I artikel 25 ges särskilda bestämmelser för statsägda laster.<br>Konventionen får inte användas som grund för ett rättsligt förfarande<br>om beslag, kvarstad, kvarhållande eller åtgärder in rem i fråga om icke-<br>kommersiella laster som ägs av en stat och som vid tiden for<br>bärgningsföretaget har rätt till immunitet enligt allmänt erkända<br>folkrättsliga principer. Denna immunitet gäller dock inte, om den<br>statliga ägaren samtycker till ett rättsligt förfarande.</p>
<p>I Sverige gäller lagen (1938:470) med vissa bestämmelser om<br>främmande statsfartyg m.m. Enligt den lagen gäller vissa<br>inskränkningar i möjligheten att vidta rättsliga åtgärder mot fortyg som<br>ägs eller nyttjas av en främmande stat eller mot last som tillhör en<br>sådan stat. Lagen tar bl.a. sikte på utmätning, kvarstad eller annan<br>handräckning, dvs. sådana åtgärder som avses i konventionens artikel<br>25. Enligt 3 § får utmätning, kvarstad eller annan handräckning inte<br>vidtas här i riket med avseende på statsfartyg eller på last som fraktas<br>med ett sådant fartyg och som tillhör en främmande stat.</p>
<p>När det gäller statsägda laster som transporteras med statsfartyg, är<br>det alltså klart att svensk rätt redan motsvarar konventionen. Däremot<br>har det under lagstiftningsärendet förts fram olika meningar om vad<br>som gäller när den statsägda lasten fraktas med ett handelsfartyg. I<br>promemorian ansågs det att svensk rätt motsvarar konventionen också<br>på denna punkt. Några av remissinstanserna ansåg dock att<br>säkerhetsåtgärder kunde vidtas i sådana foll och att en svensk lagändring<br>behövdes. I lagrådsremissen infördes därför i 16 kap. 14 § i lagförslag<br>2.3 (bilaga 8) en regel som förbjöd kvarstad och andra<br>säkerhetsåtgärder mot statsägda laster transporterade med handelsfartyg.<br>Lagrådet har emellertid förordat att regeln får utgå, eftersom 3 § i 1938<br>års lag omfattar också de nu avsedda fållen.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning får 1938 års lag anses täcka alla de<br>situationer som artikel 25 tar sikte på. Av 3 § 2 framgår - som<br>Lagrådet anfört - att utmätning, kvarstad och annan handräckning inte<br>må företagas med avseende på "främmande stat tillhörig last, som<br>fraktas.... med handelsfartyg för statsändamål och icke för affärsdrift."<br>Någon regel i sjölagen kan därmed inte anses behövlig.</p>
<p>ARTIKEL 26</p>
<p>Artikel 26 skyddar humanitära laster. Konventionen får inte användas<br>som grund for beslag, kvarstad eller kvarhållande i fråga om<br>humanitära laster som skänkts av en stat, om staten har åtagit sig att 75<br></p>
<p>betala for bärgningstjänster som har utförts med avseende på sådana Prop. 1995/96:16<br>laster.</p>
<p>En bestämmelse av detta innehåll saknas i svensk rätt och skall därför<br>införas vid ett tillträde till konventionen.</p>
<p>ARTIKEL 27</p>
<p>Det är vanligt att frågor om bärgning prövas av skiljemän, och många<br>gånger kan en skiljedom vara av principiellt intresse. Men domen är<br>inte offentlig, och en viktig del av rättsbildningen kommer därmed inte<br>till allmänhetens kännedom. Artikel 27 föreskriver av det skälet att<br>staterna i största möjliga utsträckning och med parternas samtycke skall<br>uppmuntra en publicering av skiljedomar i bärgningstvister.</p>
<p>De motiv som ligger bakom artikeln är väl värda att beakta. Om<br>principiellt intressanta skiljedomar aldrig publiceras, leder det till att<br>värdefullt rättsligt material inte kan spridas Ull en större krets. Det är<br>till nackdel för rättsutvecklingen. Dessutom blir det svårare att<br>upprätthålla en enhetlig och likformig rättstillämpning när endast få<br>vägledande avgöranden publiceras.</p>
<p>I Sverige, liksom i andra länder, gäller dock att parterna i den<br>enskilda tvisten bestämmer om de vill göra skiljedomen offentlig. Det<br>är ovanligt att så sker. Ofta finns det ett gemensamt önskemål hos<br>parterna att undvika publicitet kring en tvist. I själva verket kan det<br>vara ett bärande skäl till att de föredrar skiljeförfarandet framför en<br>rättegång vid allmän domstol.</p>
<p>Artikel 27 bör inte medföra någon lagändring. Det är inte motiverat<br>att lagstifta om spridning av skiljedomar just beträffande<br>bärgningstvister. Konventionen lägger inte någon förpliktelse på staterna<br>att gå till väga på det sättet; artikeln innefattar närmast ett<br>principuttalande. Den förutsätter också att skiljedomar sprids med<br>samtycke av parterna, något som gör artikeln mindre väl ägnad för<br>nationell lagstiftning.</p>
<p>Det avslutande kapitlet, kapitel V, består av slutbestämmelser,<br>artiklarna 28-34.</p>
<p>ARTIKLARNA 28-34</p>
<p>I dessa sju artiklar finns det huvudsakligen formföreskrifter som rör<br>konventionen som sådan. Föreskrifterna skall inte införlivas med svensk<br>rätt.</p>
<p>Här ges regler om undertecknande, ratifikation, antagande,<br>godkännande och anslutning (artikel 28), ikraftträdande (artikel 29),<br>reservationer (artikel 30), uppsägning av konventionen (artikel 31),<br>revidering och ändringar (artikel 32), depositarie (artikel 33) och språk<br>(artikel 34).</p>
<p>Staternas möjlighet att reservera sig kan självfallet få betydelse, om<br>konventionen skall införlivas med nationell rätt. Tre av de fyra<br>reservationsmöjligheterna har i denna proposition berörts i anslutning 76</p>
<p>till artikel 1 och då föranlett slutsatsen att en reservation bör ske med<br></p>
<p>avseende på sjöfertskulturell egendom. De fjärde föreskriften om<br>reservation finns i artikel 30 (c). En stat kan förbehålla sig rätten att<br>inte tillämpa konventionen när alla inblandade parter är medborgare i<br>den staten. Den rätten till reservation bör inte utnyttjas. Konventionen<br>innehåller nya regler med ett i sak tillfredsställande innehåll, i synnerhet<br>de regler som skall utgöra ett skydd för miljön. Flera<br>konventionsbestämmelser ligger i linje med våra vedertagna principer.<br>Det är dessutom en fordel om samma regler gäller i relationen mellan<br>svenska medborgare som i relationen med andra inblandade parter.</p>
<p>Avslutningsvis kan den upplysningen lämnas att konventionen träder i<br>kraft ett år efter den dag då 15 stater har uttryckt sitt samtycke till att<br>vara bundna av den (artikel 29). Det antalet uppnåddes den 14 juli,<br>1995, och konventionen träder därmed i kraft den 14 juli 1996. De<br>stater som ratificerat konventionen är Danmark, Egypten, Förenade<br>Arabemiraten, Italien, Iran, Irland, Kanada, Kina, Mexico, Nigeria,<br>Oman, Saudi-Arabien, Schweiz, Storbritannien och USA.</p>
<h3>9 Bärgning vid gemensamt haveri</h3>
<p>Regeringens förslag: Sjölagens hänvisning i bestämmelserna om<br>gemensamt haveri skall avse York-Antwerpenreglema 1994 i<br>stället for 1974 års lydelse av reglerna.</p>
<p>Promemorians förslag: Sjölagens hänvisning skall avse York-<br>Antwerpenreglema 1974 med den anpassning till bärgningskonventionen<br>som skett år 1990 (se promemorian s. 101).</p>
<p>Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig över<br>departementspromemorian har tillstyrkt det förslag som finns där eller<br>lämnat det utan erinran. De som yttrat sig särskilt över York-<br>Antwerpenreglema 1994 har tillstyrkt eller lämnat utan erinran att<br>reglerna i den lydelsen införlivas med sjölagen. Några remissinstanser<br>har betonat vikten av att de nya reglerna införlivas med sjölagen i<br>anslutning till att motsvarande åtgärder vidtas i de andra nordiska<br>länderna och hos ledande sjöfartsnationer. De har rått delade meningar<br>bland remissinstanserna i frågan om de nya York-Antwerpenreglema i<br>sin helhet skall införlivas med sjölagen eller om lagens hänvisning till<br>reglerna, såsom är fallet i dag, enbart skall avse innebörden av<br>gemensamt haveri och fördelningen av haveriet.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Sjölagen innehåller i 17 kap. ett antal<br>bestämmelser om haveri. I kapitlet regleras det hur ett gemensamt<br>haveri skall utredas och fördelas. Ett särskilt förfärande skall följas, och<br>avgörandet sker genom en dispasch.</p>
<p>I två avseenden hänvisar sjölagen till de s.k. York-Antwerpenreglema.<br>Reglerna skall gälla i fråga om innebörden av gemensamt haveri och<br>om haveriets fördelningen på fartyg, frakt och last (17 kap. 1 §).<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>77</p>
<p>Parterna är dock fria att avtala om en annan ordning. Reglerna finns Prop. 1995/96:16<br>publicerade i SFS 1975:607.</p>
<p>York-Antwerpenreglema har antagits av den privata<br>sjörättssammanslutningen CMI. Reglerna tillkom ursprungligen år 1877<br>men har reviderats flera gånger. Sjölagen hänvisar till en version från<br>1974. Reglerna innehåller internationellt utarbetade föreskrifter som är<br>tillämpliga på uppgörelser om gemensamt haveri. Vanligtvis införlivas<br>reglerna med ett avtal genom förbehåll i certeparti eller konossement.<br>Så sker regelmässigt också när svenska parter är inblandade. Av det<br>skälet har det ansetts överflödigt att införliva alla reglerna med den<br>svenska lagstiftningen; de tillämpas ju ändå på frivillig grund.</p>
<p>Ett gemensamt haveri föreligger - enkelt uttryckt - när både fertyg och<br>last gemensamt hotas av en fera, och när det finns ett gemensamt<br>intresse av att egendomen räddas. Om det krävs extraordinära<br>uppoffringar eller utgifter för räddningsoperationen, skall de fördelas<br>mellan alla intressenterna. Ett exempel är att räddningsmanskapet måste<br>göra hål i fartygsskrovet för att kunna släcka en brand i lastrummet.<br>Åtgärden är till nytta för fartygsägaren, eftersom fertyget inte blir helt<br>förstört genom branden. Men även lastägama drar nytta av<br>släckningsarbetet, och de skall därför bidra till reparation av de skador<br>på skrovet som räddningsmanskapet varit tvungna att göra under arbetet<br>med släckningen.</p>
<p>Enligt York-Antwerpenreglema (regel XVII) skall det gemensamma<br>haveriet fördelas mellan fertyg, frakt och last med utgångspunkt i<br>egendomens verkliga nettovärden vid resans slut.</p>
<p>York-Antwerpenreglema har under senare år ändrats vid två tillfallen.<br>Den första ändringen - från år 1990 - hade ett direkt samband med den<br>nya bärgningskonventionen. Bland de utgifter som skall ersättas i ett<br>gemensamt haveri finns nämligen bärgarlön (regel VI). Haveriintresset<br>skall ha vidkänts utgiften till följd av kontrakt eller på annan grund.<br>Utgiften ersätts i den omfattning som bärgningsåtgärderna har vidtagits<br>för att bevara värden som gemensamt var utsatta för fera på sjön.</p>
<p>På den punkten föranledde York-Antwerpenreglema ett uttalande vid<br>den diplomatkonferens i London som antog den nya<br>bärgningskonventionen. Särskild ersättning enligt artikel 14 i<br>bärgningskonventionen skulle enligt uttalandet inte beaktas i ett<br>gemensamt haveri, och konferensen begärde att IMO:s<br>generalsekreterare skulle vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa en<br>snar ändring av York-Antwerpenreglema.</p>
<p>En ändring av regel VI kom till stånd år 1990. Den nya lydelsen<br>biläggs denna proposition som bilaga 3 i engelsk originaltext och i en<br>inofficiell svensk översättning. Det sägs nu i punkten (b) att särskild<br>ersättning enligt bärgningskonventionen inte skall ersättas i ett<br>gemensamt haveri. Det gjordes också en ändring (punkten /a/) som tog<br>sikte på bärgarlön, vilken till skillnad från den särskilda ersättningen<br>skall fördelas i det gemensamma haveriet. De utgifter som fördelas skall<br>innefetta bärgningsersättning som har bestämts med hänsyn till<br>artikel 13 (b) i bärgningskonventionen, dvs. med hänsyn till bärgamas 78</p>
<p>skicklighet att hindra eller begränsa skada på miljön.</p>
<p>York-Antwerpenreglerna har alltså anpassats till Prop. 1995/96:16<br>bärgningskonventionen. Som framgår av avsnitt 6 i denna proposition<br>föreslås det att Sverige skall ratificera bärgningskonventionen. Den<br>anpassning som skett av York-Antwerpenreglema bör i konsekvens<br>därmed föras in i svensk rätt. Detta har tillstyrkts eller lämnats utan<br>erinran av remissinstanserna.</p>
<p>Emellertid har alltså York-Antwerpenreglema ändrats en andra gång.<br>Det skedde i oktober 1994 när reglerna gick igenom en mera allmän<br>revidering. Flera ändringar har skett i syfte att modernisera reglerna<br>och att anpassa dem efter förändringarna i affärslivet. Regel VI har<br>behållits i den lydelse som följer av ändringarna år 1990. Föreskrifterna<br>om särskild ersättning enligt bärgningskonventionen har dock föranlett<br>en komplettering av regel XVII i York-Antwerpenreglema. Där bestäms<br>de bidragande värdena och därmed också fördelningen av det<br>gemensamma haveriet. Fördelningen utgår - som nämnt - från<br>egendomens verkliga nettovärde vid resans slut. Detta är dock bara<br>utgångspunkten, och vissa omständigheter kan innebära att det<br>bidragande värdet höjs eller sänks i det enskilda fallet. Avdrag skall<br>ske för bl.a. kostnader som har uppstått efter gemensamt-haveri-akten.<br>Enligt 1994 års ändring skall avdrag inte ske för kostnader som faller<br>på fartyget och som avser särskild ersättning enligt artikel 14 i<br>bärgningskonventionen eller någon annan, liknande reglering.</p>
<p>De nya York-Antwerpenreglema har remissbehandlats i särskild<br>ordning. Den genomgående uppfattningen har varit att sjölagen skall<br>bygga på reglerna sådana de antagits år 1994.</p>
<p>Enligt regeringens uppfattning talar övervägande skäl for att<br>hänvisningen till York-Antwerpenreglema skall avse 1994 års lydelse.<br>Den nya versionen är att uppfatta som en anpassning till de numera<br>rådande förhållandena i branschen, och den innefattar en förenkling av<br>regelverket. Det kan visserligen sägas att reglerna är så nytillkomna att<br>deras genomslag i sjöfartskretsar ännu framstår som något osäkert. Det<br>positiva bemötandet under remissbehandlingen ger dock fog for<br>uppfattningen att reglerna har blivit väl mottagna bland de svenska<br>intressenterna. Det synes också som om reglerna bemötts positivt i<br>Norge och att man på norsk sida överväger att införliva 1994 års York-<br>Antwerpenregler med den där gällande sjölagen. Liksom hittills skall<br>hänvisningen i (den svenska) sjölagen vara dispositiv, och det är således<br>möjligt för berörda parter att avtala om en ordning som de anser vara<br>lämpligare i det särskilda fallet. En hänvisning till de nya reglerna<br>innebär dessutom att den kompletterande regeln om särskild ersättning<br>vid bärgning kan införlivas med svensk rätt.</p>
<p>Hänvisningen i 17 kap. 1 § bör därför avse York-Antwerpenreglema<br>1994. Som redan anförts avser hänvisningen i dagsläget inte hela<br>regelverket; paragrafen hänvisar till reglerna i fråga om innebörden av<br>gemensamt haveri och haveriets fördelning. Bakgrunden till den<br>ordningen är att det inte ansetts föreligga något behov av en lagstiftning<br>som sträcker sig längre, eftersom partema tar in övriga York-<br>Antwerpenregler i sina avtal i den mån de finner detta lämpligt. Enligt 79</p>
<p>regeringens bedömning har det skälet alltjämt giltighet, och<br></p>
<p>hänvisningen till York-Antwerpenreglema bör därför avse samma frågor Prop. 1995/96:16<br>som i dag.</p>
<h3>10 Följdändringar i luftfartslagen</h3>
<p>Regeringens förslag: Luftfartslagens regler om bärgning av<br>luftfartyg ändras så att luftfartslagens regler kommer att gälla bara<br>när bärgningen inte sker i farvatten. I annat fall gäller sjölagen<br>även när det är ett nödställt luftfartyg eller gods från luftfartyget<br>som bärgas. Ägaren till bärgad last får ett personligt ansvar för<br>den del av bärgarlönen som han skall betala. Tidigare har han<br>bara svarat med godset.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens<br>(promemorian s. 104).</p>
<p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har tillstyrkt eller lämnat<br>promemorians förslag utan erinran.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Bärgning av luftfartyg regleras bl.a.<br>genom 11 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297). Enligt den paragrafen<br>finns det en rätt till bärgarlön för den som bärgar ett förolyckat<br>luftfartyg eller ett luftfartyg i nöd. Rätten till bärgarlön omfattar också<br>bärgning av gods ombord på ett förolyckat eller nödställt luftfartyg eller<br>av något som hör till fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen<br>hänvisar luftfartslagen till 16 kap. 2-4 §§ sjölagen. Den som i<br>nödsituationen räddar människor från luftfartyget eller medverkar vid<br>deras räddning har också rätt till del i bärgarlönen. Det skall betalas<br>ersättning för de särskilda kostnader som någon i övrigt har haft för att<br>bevara ett luftfartyg eller gods, om kostnaderna har varit nödvändiga.<br>Om gods eller något som hör till gods har bärgats eller bevarats, svarar<br>ägaren endast med det som har bärgats eller bevarats. Något personligt<br>ansvar finns alltså inte i det fallet. Slutligen framgår det av paragrafen<br>att rätten till bärgarlön och ersättning för kostnader kan falla bort. Så<br>blir fallet för den som bärgar trots ett uttryckligt och befogat förbud av<br>luftfartygets befälhavare, ägare eller innehavare.</p>
<p>Ett tillträde till bärgningskonventionen medför att även luftfartslagen<br>måste ändras. Konventionen har ett egendomsbegrepp som omfattar<br>även luftfartyg och gods ombord på luftfartyg. Det medför att<br>konventionen blir tillämplig, om luftfartyget eller godset är i fara och<br>räddningsoperationen sker i ett farvatten. Sådana situationer får därför<br>regleras av sjölagen, som ju anpassas till konventionen, och inte enligt<br>luftfartslagen.</p>
<p>Luftfartslagen skall även i fortsättningen gälla vid bärgning av<br>luftfartyg i andra fåll. Men även då får en del av konventionen<br>genomslag. Således hänvisar luftfartslagen till sjölagens regler om<br>bärgarlön och jämkning av bärgningsavtal. De reglerna ändras när<br></p>
<p>80</p>
<p>Sverige tillträder konventionen, och ändringarna blir tillämpliga även Prop. 1995/96:16<br>vid en bärgning enligt luftfartslagen.</p>
<p>I anslutning till artikel 13 i bärgningskonventionen har det föreslagits<br>att lastägare skall ha ett personligt ansvar for bärgarlön när de har fått<br>sitt gods räddat vid ett fartygshaveri. Detsamma bör gälla vid bärgning<br>av last från ett luftfartyg. Också här skall ägaren stå risken för att<br>godset minskar i värde efter bärgningen och innan bärgarlönen har<br>betalts. Bärgaren skall ha rätt till sin bärgarlön, trots att godset inte<br>längre täcker hans fordran.</p>
<h3>11 Ikraftträdande</h3>
<p>Regeringens förslag: Reglerna om särskild ersättning vid<br>begränsning av miljöskada träder i kraft den 1 januari 1996.<br>Regeringen får bestämma när de andra reglerna skall träda i kraft.</p>
<p>Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens (se<br>promemorian s. 106). Den tekniska utformningen av övergångsreglerna<br>har dock ändrats i det förslag som regeringen lägger fram.</p>
<p>Remissinstanserna: Sveriges Advokatsamfund har förordat att<br>reglerna träder i kraft först när andra stora sjöfartsnationer har antagit<br>motsvarande regler. Justitiekanslem och Naturvårdsverket har tillstyrkt<br>förslaget. Naturvårdsverket har dock tillagt att reglerna är lagtekniskt<br>komplicerade därigenom att reglerna skall sättas i kraft vid två olika<br>tidpunkter. Också Svea hovrätt och Institutet för sjörätt och annan<br>transporträtt har ifrågasatt en uppdelning av ikraftträdandet under<br>hänvisning till svårigheter vid tillämpningen som de anser kunna<br>uppkomma. Svea hovrätt har dessutom ställt sig tvekande till att<br>reglerna om särskild ersättning verkligen kan genomföras innan Sverige<br>har frigjort sig från Brysselkonventionen.</p>
<p>Skälen för regeringens förslag: Flera förslag i denna proposition<br>avser lagregler som i dag grundas på Brysselkonventionen. Sverige är<br>fortfarande bundet av den konventionen, och de nya lagreglerna kan<br>inte träda i kraft förrän Sverige lösgjort sig från sina åtaganden. En<br>uppsägning får verkningar ett år efter det att Sverige hos behörig<br>instans har deponerat sitt uppsägningsinstrument. Mot den bakgrunden<br>är det lämpligt att regeringen ges rätten att bestämma när<br>lagändringarna skall träda i kraft.</p>
<p>På en punkt finns det anledning att låta de nya reglerna träda i kraft<br>redan innan uppsägningen av Brysselkonventionen får verkan. Det<br>gäller reglerna om särskild ersättning till den bärgare som har hindrat<br>eller begränsat skador på miljön eller annars utfört bärgningsarbete<br>avseende ett fartyg som självt eller genom sin last hotar miljön. Det är<br>angeläget att de reglerna kan träda i kraft så snart som möjligt, och<br>Brysselkonventionen utesluter inte att så kan ske. Den konventionen<br>bygger på principen om no cure-no pay. Men det gäller i fråga om 81</p>
<p>6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16<br></p>
<p>bärgarlön, något som är fallet även med bärgningskonventionen, och det Prop. 1995/96:16<br>kan inte anses strida mot Brysselkonventionen att en annan sorts<br>ersättning utgår när bärgningen ekonomiskt sett har misslyckats. Och<br>om bärgaren minskar en miljöskada, t.ex. ett oljeutsläpp, kan det<br>medföra ekonomisk nytta för fartygsägaren, eftersom han därigenom<br>undgår ersättningsskyldighet for de oljeskador som annars skulle ha<br>uppstått. Det synes numera vara accepterat inom den internationella<br>sjörätten att en ekonomisk ersättning kan höjas när ägaren tack vare<br>bärgning har kunnat undvika en ersättningsskyldighet mot tredje man.</p>
<p>Det är inte heller något avgörande hinder att reglerna om särskild<br>ersättning är samordnade med bärgningskonventionens delvis<br>modifierade föreskrifter om bärgarlön. Under en övergångsperiod får<br>samordningen avse bärgarlönen sådan den hittills har blivit fastställd.<br>Bärgarlönen betalas ju före den särskilda ersättningen. Det kan därför<br>bli aktuellt att fastställa en bärgarlön också om förutsättningar för<br>särskild ersättning är för handen. Brysselkonventionen kan inte anses<br>medge att bärgarlönen beräknas enligt de nya reglerna ens när det gäller<br>samordning med den särskilda ersättningen. Det leder till en delvis inte<br>helt lättillgänglig ordning. Avsikten är dock att ett sådant läge skall råda<br>bara under den uppsägningstid av ett år som gäller enligt<br>Brysselkonventionen; därefter skall återstående lagändringar sättas i<br>kraft. Intresset av ett effektivt miljöskydd väger så tungt att en kortvarig<br>olägenhet av mera teknisk natur får accepteras. Det kan tilläggas att den<br>norska sjölovkomiteen har intagit samma ståndpunkt, se NOU 1994:23<br>s. 13.</p>
<p>Det föreslås att lagändringarna om särskild ersättning träder i kraft<br>den 1 januari 1996.</p>
<p>Innebörden av förslaget är alltså att de nya reglerna skall träda i kraft<br>i två steg. Till detta kommer att reglerna om ansvarsbegränsning i<br>9 kap. 3 § och om preskription i 19 kap. 1 § har ändrats i enlighet med<br>prop. 1994/95:169, som gäller ersättningsansvaret för oljeskador till<br>sjöss (SFS 1995:1081). Ändringarna träder i kraft den dag regeringen<br>bestämmer, vilket kan beräknas ske under våren 1996, se prop. s. 68.<br>Det behövs därför en ändring också i ändringslagen så att de nya<br>reglerna om särskild ersättning enligt förslaget i denna proposition<br>kommer att bestå även sedan ändringslagen trätt i kraft.</p>
<p>Promemorian innehöll ett enda förslag till ändringar i sjölagen. Till<br>förslaget knöts en övergångsbestämmelse som angav hur det stegvisa<br>ikraftträdandet skulle äga rum. En sådan övergångsbestämmelse kan<br>dock bli svår att tillämpa. Regeringen anser att övergången därför bör<br>ske på det sättet att vaije steg av ikraftträdandet sker genom särskilda<br>lagar. Lagförslag 2.1 i propositionen avser de ändringar som skall träda<br>i kraft den 1 januari 1996. Förslaget omfattar de nya reglerna om<br>särskild ersättning. De nya reglerna förs in i det nu gällande 16 kap.<br>sjölagen och får alltså gälla parallellt med de nuvarande reglerna om<br>bärgarlön. Nästa steg utgörs av de redan beslutade ändringarna om<br>ansvarsbegränsning och preskription enligt 1994/95 års proposition (SFS<br>1995:1081). Lagförslag 2.2 i förevarande proposition avser ändringar i 82</p>
<p>ändringslagen, vilken alltså är tänkt att träda i kraft under våren 1996.</p>
<p>Det tredje och sista steget utgörs av de återstående regler som Prop. 1995/96:16<br>propositionen behandlar, dvs. de nya reglerna om bärgarlön och om<br>ändringar i luftfartslagen enligt lagförslagen 2.3 och 2.4. De reglerna<br>skall enligt förslaget träda i kraft när regeringen så bestämmer, vilket i<br>praktiken blir en tidpunkt kring årsskiftet 1996/97, när Sverige har<br>frigjort sig från Brysselkonventionen.</p>
<p>Införlivandet av de nya York-Antwerpenreglema i aktuella delar kan<br>inte helt samordnas med det stegvisa införandet av bärgningsreglerna.<br>Såväl 1990 års som 1994 års York-Antwerpenregler innehåller<br>bestämmelser som tar sikte på både bärgarlön och särskild ersättning.<br>Det synes inte lämpligt att skilja ut just de delar av regelverken som<br>gäller särskild ersättning. I stället får ändringarna av York-<br>Antwerpenreglema föras in i sjölagen först när de nya reglerna om<br>bärgarlön skall böija gälla. Sjölagens hänvisning till reglerna är dock<br>dispositiv och det är därför möjligt för partema att genom avtal göra de<br>korrigeringar som kan anses behövliga under mellantiden.</p>
<h3>12 Kostnader och resursbehov</h3>
<p>Det är inte antagligt att förslagen ger upphov till några kostnader för<br>det allmänna. Tvärtom är det troligt att förslagen får positiva verkningar<br>i ett större samhällsekonomiskt perspektiv. De nya reglerna kan<br>förhindra olyckor som skadar miljön och begränsa en onödig förstöring<br>av ekonomiska tillgångar. Dessutom gäller att även offentliga<br>myndigheter kan uppbära bärgarlön och särskild ersättning. De nya<br>reglerna, som i normalfallet innebär en höjning av bärgarlönen och ett<br>utvidgat användningsområde för den sjörättsliga bärgningen, kan<br>därmed komma även myndigheterna till godo.</p>
<h3>13 Författningskommentar</h3>
<h4>13.1 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>3 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 12 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad<br>ersättning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 1 § och 2 §<br>första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>83</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den Prop. 1995/96:16<br>som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<p>Ändringen hänger samman med de nya reglerna om särskild ersättning<br>i 16 kap. 10-15 §§. Den innebär att ansvaret för särskild ersättning inte<br>kan begränsas.</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>6 § Om ett fartyg har bärgat något under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som bärgningen orsakat på fartyget, lasten eller<br>någon annan egendom ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana utgifter för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>3. ersättning till sjöman vilken vid bärgningen gjort en synnerligen<br>värdefull insats eller utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>Av återstoden skall redaren få tre femtedelar. Resten skall med en<br>tredjedel tillfalla befälhavaren och med två tredjedelar den egentliga<br>besättningen, att fördelas i forhållande till var och ens avlöning.<br>Befälhavarens andel skall dock alltid vara minst det dubbla av den högst<br>avlönade besättningsmannens andel . En lots på fartyget har rätt att ta<br>del i bärgarlönen som om han var medlem av besättningen och, om han<br>inte är anställd hos redaren, uppbar lön som främste styrman.<br>Om det finns särskilda skäl, exempelvis med hänsyn till ändamålet med<br>fartygets resa eller sättet för beräknande av lön eller ersättning åt dem<br>som arbetar i fartygets tjänst, får bärgarlönen fördelas på annat sätt än<br>enligt första och andra styckena.<br>Ett avtal om att en mindre andel av den bärgarlön som kan förtjänas<br>med ett fartyg än som sägs i första och andra styckena skall tillfalla<br>befälhavaren eller besättningen är endast giltigt, om fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är särskilt utrustat för detta eller om avtalet<br>har ingåtts i samband med påmönstringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>8 § Ett anspråk på ersättning enligt 6 § första stycket 3 skall anmälas<br>hos redaren eller befälhavaren inom tre månader efter det att<br>bärgningsföretaget har slutförts.</p>
<p>Ändringarna i 6 och 8 §§ innebär att ersättningen enligt 6 § första<br>stycket 3 inte längre skall betecknas som "särskild". Det är fråga om<br>redaktionella ändringar som sker i syfte att undvika sammanblandning<br>med den nya form av ersättning som införs i 10-15 §§ och som kallas<br>särskild ersättning.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>Under denna rubrik finns sex nya paragrafer som behandlar bärgares<br>rätt till särskild ersättning när de har begränsat eller hindrat miljöskada<br>eller försökt göra det.</p>
<p>Bestämmelserna om särskild ersättning förs alltså in i sjölagen som är<br>en allmän lag. De får därför vika för en speciallag. Det innebär t.ex. att<br>bestämmelserna om särskild ersättning inte ger bärgare eller andra<br></p>
<p>84</p>
<p>några befogenheter som strider mot t.ex. specialreglerna i lagen Prop. 1995/96:16<br>(1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget</p>
<p>Estonia eller lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.</p>
<p>10 § 7 11-15 §§ finns det bestämmelser om bärgares rätt till särskild<br>ersättning.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även om det bärgade fartyget och det<br>fartyg som utförde bärgningen hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havsbormingsenheter, när plattformarna<br>eller enheterna finns på en plats där de används för undersökning<br>utvinning eller produktion som avser havsbottens mineraltillgångar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 3 och artikel 12 punkten 3 i bärgningskonventionen.</p>
<p>I första stycket anges att de följande paragraferna bara avser särskild<br>ersättning. Bärgarlönen regleras i 1-9 §§.</p>
<p>Andra stycket motsvarar reglerna om bärgarlön i 1 § tredje stycket.</p>
<p>I tredje stycket undantas vissa plattformar och havsbormingsenheter<br>från tillämpningsområdet för reglerna om särskild ersättning.<br>Undantaget förutsätter bl.a. att plattformarna och bormingsenhetema<br>finns på en plats där de används för undersökning e.d. av havsbotten. I<br>andra situationer skall reglerna om särskild ersättning gälla. Så blir<br>fallet exempelvis om det uppstår fara när en plattform transporteras till<br>eller från arbetsplatsen.</p>
<p>11 § Bestämmelserna om särskild ersättning tillämpas inte i den mån<br>någonting annat följer av avtal.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett villkor i ett sådant avtal får jämkas<br>eller lämnas utan avseende i vad det avser särskild ersättning, om</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörlig påverkan eller under inflytande av<br>fara och avtalet eller villkoret är oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står i missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Den särskilda ersättningen enligt avtalet kan sättas ned eller falla<br>bort, om bärgningen föranleddes eller försvårades av bärgarens fel eller<br>försummelse eller om bärgaren vid bärgningen gjorde sig skyldig till<br>bedrägeri eller någon annan ohederlig handling.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3 och 4 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför konventionen artikel 6, punkterna 1 och 3, samt artikel 7.</p>
<p>Av första stycket framgår att flertalet regler om särskild ersättning kan<br>sättas åt sidan genom avtal. Ett bärgningsavtal kan dock jämkas med<br>stöd av andra stycket. Dessutom innehåller tredje stycket en regel om<br>att ersättningen kan sättas ned eller fälla bort i vissa situationer. Första<br>stycket anger bara i vad mån reglerna om särskild ersättning är<br>dispositiva. Avtalsfriheten kan vara beskuren genom andra<br>bestämmelser som aktualiseras vid en bärgning.</p>
<p>Andra stycket anger två fäll där ett bärgningsavtal kan jämkas i fråga<br>om den särskilda ersättningen. Bestämmelsen skall tolkas mot bakgrund<br>av att fartygsägaren och redaren typiskt sett befinner sig i en utsatt<br>situation, eftersom fortyget är eller i vart foll har varit utsatt för fora.<br>Denna brist på balans mellan parterna är inte i sig tillräcklig för en<br>jämkning på ägarens eller redarens begäran. Det krävs att bärgaren har<br>utnyttjat sin ställning på ett otillbörligt sätt och att villkoren i den del de<br></p>
<p>85</p>
<p>avser särskild ersättning får uppfattas som oskäliga i det särskilda fallet Prop. 1995/96:16<br>eller att ersättningen står i ett direkt missförhållande till det arbete<br>bärgaren utfört. Jämkning skall inte kunna ske på ett sådant sätt att det<br>motverkar intresset av att bärgare försöker hindra miljöskador.</p>
<p>Såväl bärgaren som hans motpart i avtalet kan åberopa<br>jämkningsregeln. Jämkning till bärgarens förmån blir främst aktuell<br>enligt punkten 2. En jämkning bör kunna ske om bärgaren kraftigt har<br>underskattat den arbetsinsats som motsvarar hans rätt till särskild<br>ersättning.</p>
<p>Jämkningsregeln gäller i fråga om särskild ersättning och andra delar<br>av parternas avtalsförhållande som avser den ersättningsformen.<br>Beträffande bärgarlönen gäller 4 § (jämför dock 3 § i lagförslag 1.3,<br>som innebär att den nya jämkningsregeln skall omfatta samtliga<br>föreskrifter i bärgningsavtalet). Om de båda reglerna aktualiseras<br>samtidigt, får tolkningen och tillämpningen ske mot bakgrund av vad<br>som kan anses skäligt i avtalsförhållandet i dess helhet.</p>
<p>Tredje stycket motsvarar delvis den bestämmelse om bärgarlön som<br>finns i 4 § tredje stycket. En avtalad särskild ersättning kan sättas ned<br>eller falla bort under samma förutsättningar som särskild ersättning som<br>grundas direkt på lagen (se 13 § tredje stycket).</p>
<p>12 § Om bärgaren har utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som<br>självt eller genom sin last hotade att orsaka miljöskada, har han rätt till<br>en särskild ersättning för sina kostnader av redaren och ägaren till<br>fartyget. Särskild ersättning skall betalas bara i den män ersättningen är<br>högre än den bärgarlön som bärgaren har rätt till enligt 1 § första<br>stycket, 2 § första stycket och 3 §.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller begränsade miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen höjas med högst 30 procent av bärgarens kostnader.<br>Ersättningen kan dock höjas med högst 100 procent, om detta är skäligt<br>särskilt med hänsyn till de omständigheter som avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första och andra styckena avses de skäliga<br>utlägg som bärgaren gjorde för bärgningen samt ett skäligt belopp för<br>den utrustning och personal som med fog användes under bärgningen.<br>När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket 1 g).</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät bli att hindra eller begränsa<br>miljöskada, kan den särskilda ersättningen sättas ned eller falla bort.</p>
<p>Med miljöskada avses i denna paragraf väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller marint liv eller på tillgångar i kustfarvatten, i inre<br>farvatten eller i områden i omedelbar närhet till sådana farvatten,<br>orsakad av förorening, kontaminering, brand, explosion eller liknande<br>allvarliga händelser.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11-14 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artikel 14 punkterna 1-5.</p>
<p>Paragrafen reglerar bärgarens rätt till särskild ersättning. De<br>grundläggande förutsättningarna för ersättning anges i första stycket<br>första meningen. Det krävs alltså att bärgaren har utfört tjänster<br>avseende bärgning. En ytterligare förutsättning är att ett fartyget självt<br>eller dess last hotar att orsaka en miljöskada. Det framgår av femte<br>stycket vad som menas med miljöskada. Paragrafen gäller t.ex. när</p>
<p>86<br></p>
<p>bärgaren försöker hindra läckage av drivmedel eller utsläpp av lastolja p<sub>rO</sub>p. 1995/96:16<br>eller något annat miljöfarligt ämne som transporteras med fartyget.</p>
<p>Det finns en rätt till särskild ersättning när bärgaren har hindrat eller<br>begränsat en miljöskada. Redan det förhållandet att han utför<br>bärgningsarbete som avser ett fartyg ger dock rätt till ersättning, om<br>fartyget eller dess last hotar miljön. Det blir i båda fallen aktuellt med<br>en kostnadsersättning i enlighet med vad som närmare anges i tredje<br>stycket. Men om bärgaren har hindrat eller begränsat en miljöskada kan<br>ersättningen höjas med stöd av föreskrifterna i andra stycket.</p>
<p>Det är redaren och ägaren till fartyget som svarar för en särskild<br>ersättning. Ansvaret i förhållande till bärgaren är solidariskt. Den<br>slutliga fördelningen mellan ägare och redare får bestämmas genom en<br>tolkning av deras inbördes rättsförhållande.</p>
<p>Det är bara redaren och ägaren som kan göras betalningsskyldiga<br>enligt paragrafen, och detta gäller även om lastägama skulle ha dragit<br>nytta av bärgarens åtgärder. Det är en fråga för sig om redaren eller<br>ägaren i sin tur har någon regressrätt och kan kräva lastägaren eller<br>någon annan på ersättning. Frågan får avgöras enligt allmänna<br>fordringsrättsliga principer.</p>
<p>Paragrafen förutsätter inte att bärgaren har lyckats rädda några<br>ekonomiska värden. Men om det skulle ha lyckats kan bärgarlön utgå.<br>Reglerna om bärgarlön och om särskild ersättning samordnas i första<br>stycket andra meningen. En samordning blir aktuell om bärgaren har<br>räddat ekonomiska värden när han utfört bärgningsarbete avseende ett<br>fertyg som självt eller genom sin last hotar miljön. I en sådan situation<br>är förutsättningarna uppfyllda för såväl bärgarlön som särskild<br>ersättning och eventuellt förhöjd särskild ersättning enligt andra stycket.<br>Regeln är att bärgarlönen skall betalas i första hand, och att särskild<br>ersättning bara skall utges i den mån ersättningen är högre än<br>bärgarlönen. Det betyder att man i princip måste göra två beräkningar,<br>dels en av bärgarlönen för sig enligt 1 § första stycket, 2 § första<br>stycket och 3 §, dels en av den särskilda ersättningen för sig enligt<br>förevarande paragraf. Bärgaren har rätt till det högsta beloppet. Om den<br>särskilda ersättningen är högst, skall dock full bärgarlön betalas, vartill<br>kommer en överskjutande del som särskild ersättning. För bärgarlönen<br>gäller sedvanliga regler. Det betyder att även lastägama kan ha att svara<br>för en del av beloppet i form av bärgarlön.</p>
<p>Vid bärgning av fertyg som hotar miljön kan bärgaren ha rätt till<br>ersättning även enligt andra regler. Det gäller reglerna om<br>ersättningsansvaret för oljeskador till sjöss som innebär att den som<br>förebygger oljeskador skall ha rätt till ersättning för sina kostnader. De<br>olika regelverken kan delvis täcka samma situationer. I den mån<br>ersättningen avser bärgarens direkta utlägg e.d., får det anses följa av<br>allmänna principer att han bara en gång skall gottgöras för sina utlägg.<br>Om ersättningen innehåller någon form av belöning, synes det däremot<br>inte finnas något som hindrar att flera ersättningar skall betalas till<br>bärgaren.</p>
<p>Andra stycket reglerar den förhöjda särskilda ersättningen. Stycket<br>bygger på de grundläggande förutsättningar som anges i första stycket.<br>Bärgaren skall ha utfört bärgningsarbete avseende ett fertyg som självt<br>eller genom sin last hotade att orsaka miljöskada. Men andra stycket<br></p>
<p>87</p>
<p>tillämpas bara om bärgaren har lyckats hindra eller i vart fall begränsa Prop. 1995/96:16<br>en skada på miljön. Om försöket misslyckats helt, är det bara ersättning<br>enligt tredje stycket som kan komma i fråga. Medan tredje stycket avser<br>ett slags kostnadsersättning, inbegriper ersättningen enligt förevarande<br>stycke en belöning för att miljöskadorna hindrats eller begränsats.</p>
<p>Det är redaren och ägaren till fartyget som svarar också for den<br>förhöjda ersättningen.</p>
<p>I tredje stycket preciseras hur den särskilda ersättningen skall<br>bestämmas såväl när bärgaren har hindrat eller begränsat en miljöskada<br>som när han annars har utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som<br>självt eller genom sin last hotar miljön.</p>
<p>Fjärde stycket behandlar det fallet att bärgaren av oaktsamhet lät bli<br>att hindra eller begränsa en skada på miljön. Den särskilda ersättningen<br>kan då sättas ned eller falla bort.</p>
<p>I femie stycket definieras miljöskada. Det förutsätts att skadan inverkar<br>på mänsklig hälsa eller på marint liv eller tillgångar i kustfarvatten eller<br>inre farvatten eller områden i omedelbar närhet till sådant farvatten. Det<br>är inte en miljöskada, om det marina livet eller tillgångarna finns på<br>fria havet.</p>
<p>Slutligen finns det i sjätte stycket en räntebestämmelse som hänvisar<br>till räntelagen.</p>
<p>13 5 Bestämmelserna i 12 § ger inte rätt till särskild ersättning, om det<br>utförda arbetet skäligen kan anses ingå i fullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan faran uppstod.</p>
<p>Det finns inte någon rätt till särskild ersättning för arbete som utfördes<br>trots uttryckligt och befogat förbud av befälhavaren, redaren eller<br>ägaren till fartyget eller av ägaren till sådan annan egendom i fara som<br>inte var eller hade varit ombord på fartyget.</p>
<p>Den särskilda ersättningen kan sättas ned eller falla bort på grund av<br>sådana omständigheter som anges i 11 § tredje stycket.</p>
<p>119 kap. 1 § första stycket 1 finns bestämmelser om att fordringar på<br>särskild ersättning kan upphöra pä grund av preskription.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 15 § i promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artiklarna 17-19.</p>
<p>Enligt första stycket utgör inte 12 § någon grund för anspråk på<br>särskild ersättning, när arbetet skäligen kan anses omfattat av ett avtal<br>som tecknades innan en fara uppstod. Det är i stället avtalet som avgör<br>i vad mån bärgaren skall ha någon betalning för de tjänster som han har<br>utfört. En motsvarande bestämmelse för bärgarlön finns i 1 § fjärde<br>stycket.</p>
<p>I andra stycket, som för bärgarlön har sin motsvarighet i 1 § andra<br>stycket, anges det att bärgaren inte har rätt till någon särskild<br>ersättning, om bärgningen strider mot ett uttryckligt och befogat förbud.<br>Ytterst får de rättstillämpande instanserna avgöra när det har funnits<br>fog för ett förbud. Så mycket kan dock sägas som att det endast i rena<br>undantagsfall finns fog för ett förbud, om fartyget eller dess last hotar<br>miljön.</p>
<p>Bärgningsarbete kan också vara förbjudet direkt på grund av lag, jfr<br>lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter<br>passagerarfartyget Estonia. Enligt den lagen är det bara myndigheter<br>och den som arbetar på myndighets uppdrag som får dyka och bedriva 88<br></p>
<p>annan undervattensverksamhet vid vraket. Syftet med verksamheten p<sub>ro</sub>p. 1995/96:16<br>skall vara att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra<br>förorening av den marina miljön från vraket. Lagen stämmer överens<br>med vad fårtygets ägare uttryckligen har angett. Efter vad som sägs i<br>motiven till har Estonias ägare förklarat att det står de estniska och<br>svenska regeringarna fritt att, i den mån de så önskar eller anser<br>nödvändigt, överta eller utöva de rättigheter i förhållande till vraket som<br>ägaren har. Ägaren har också godtagit en övertäckning av vraket för att<br>hindra plundring. (Prop. 1994/95:190 s. 7.) Någon annan verksamhet<br>vid vraket är inte medgiven.</p>
<p>Tredje stycket, som för bärgarlön motsvararas av 2 § andra stycket,<br>innebär att den särskilda ersättningen kan falla bort, om bärgaren<br>genom fel eller försummelse har föranlett bärgningen eller om han har<br>varit ohederlig.</p>
<p>I fiärde stycket finns det en erinran om att fordringar på särskild<br>ersättning är underkastade preskription enligt 19 kap.</p>
<p>14 § På begäran av bärgaren skall den som är betalningsskyldig för den<br>särskilda ersättningen ställa säkerhet för fordringen. Därvid skall ränta<br>och kostnader räknas in i fordringen.</p>
<p>Det bärgade fartyget får inte utan bärgarens samtycke flyttas från den<br>hamn eller plats dit fartyget först fördes efter bärgningen, om inte<br>säkerhet har ställts för bärgarens fordran mot fartyget.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 21 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om säkerhet för betalning. I 15 § ges<br>bestämmelser om förskottsbetalning på en bärgares fordran som avser<br>särskild ersättning. Det följer av allmänna principer att skyldigheten att<br>ställa säkerhet minskar i samma mån som bärgaren får ett förskott<br>(jämför konventionen artikel 22 punkten 2).</p>
<p>Andra stycket motsvarar reglerna om bärgarlön i 9 §.</p>
<p>15 § På talan av bärgaren får rätten förplikta den som är<br>betalningsskyldig för särskild ersättning att till bärgaren utge förskott på<br>sådan ersättning för tiden till dess ersättningsfrågan har avgjorts genom<br>dom eller beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant avgörande får<br>också meddelas genom beslut under rättegång i mål om en bärgares<br>fordran på särskild ersättning.</p>
<p>Förskottet skall fastställas till ett skäligt belopp och får förenas med en<br>skyldighet för bärgaren att ställa säkerhet eller med andra villkor som<br>är skäliga med hänsyn till omständigheterna. Ett yrkande om förskott får<br>inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig i frågan.</p>
<p>Ett avgörande i fråga om förskott får verkställas på samma sätt som en<br>dom som vunnit laga kraft. Rätten får dock när förhållandena föranleder<br>det ändra vad som bestämts i en sådan fråga, om någon av parterna<br>väcker talan om detta eller avgörandet har meddelats som beslut under<br>rättegång. Ett beslut om förskott som tingsrätten har meddelat under<br>rättegången skall överklagas särskilt. Flovrättens beslut i ett sådant fall<br>får inte överklagas. Ett beslut om förskott som hovrätten har meddelat<br>under rättegången får inte heller överklagas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 22 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen hara utformats i enlighet med Lagrådets förslag. g9</p>
<p>Paragrafen reglerar bärgarens möjlighet att vid domstol eller p<sub>r</sub>op. 1995/96:16<br>skiljenämnd utverka förskott på den särskilda ersättning som slutligt<br>skall tillfalla honom.</p>
<p>Av första stycket framgår att förskottsfrågan skall prövas på yrkande<br>av bärgaren. Yrkandet kan tas upp i två sammanhang. Bärgaren har<br>möjlighet att väcka särskild talan om förskott. I sådant fall gäller de<br>allmänna reglerna för tvistemål, där saken är sådan att förlikning är<br>tillåten, i den mån det inte ges avvikande regler i förevarande paragraf.<br>Förskottsfrågan avgörs i så foll genom dom. Av tredje stycket framgår<br>att domen får verkställas utan hinder av att den inte har vunnit laga<br>kraft och att domen kan ändras efter en ny talan av någon berörd part.<br>Förskottsdomen består till dess den sålunda har ändrats genom ett nytt<br>avgörande eller tills dess frågan om den särskilda ersättningen är slutligt<br>avgjord.</p>
<p>Det är också möjligt för bärgaren att väcka förskottsfrågan inom<br>ramen för ett mål om särskild ersättning. Han kan då yrka att få<br>förskott redan genom ett interimistiskt beslut under rättegången. Ett<br>sådan beslut kan ändras under rättegången och det skall alltid omprövas<br>när domstolen eller skiljenämnden skiljer målet ifrån sig. Domstolen<br>eller nämnden kan då förordna att förskottsbeslutet skall bestå i<br>avvaktan på att domen vinner laga kraft. Dessutom kan bärgaren yrka<br>beslut om förskott i domen även om han inte dessförinnan har framställt<br>någon begäran om förskott. En begäran om förskott kan väckas också i<br>högre rätt inom ramen för ett där pågående mål om särskild ersättning.</p>
<p>Enligt andra stycket första meningen får ett avgörande om förskott<br>förenas med villkor. I lagtexten nämns särskilt att domstol eller<br>skiljenämnd kan besluta att bärgaren skall ställa säkerhet. Även andra<br>villkor kan ställas upp. Om det bestäms förskott i ett läge då bärgaren<br>inte redan har upparbetat någon fordran, kan det uppställas villkor som<br>tillgodoser fartygsägarens eller redarens intresse för det foll att bärgaren<br>inte skulle erhålla någon fordran. Ett villkor kan t.ex. innebära att<br>domstolen bestämmer en tidpunkt när talan senast skall vara väckt.</p>
<p>I andra stycket andra meningen anges det att ett yrkande om förskott<br>inte får bifollas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig i frågan,<br>något som följer av allmänna processuella regler, om yrkandet<br>framställs som en särskild talan. Däremot är det möjligt att avslå ett<br>interimistiskt yrkande om förskott utan att motparten fått yttra sig. Vid<br>särskild talan kan detta dock bara ske under de förutsättningar som<br>anges i 42 kap. 5 § rättegångsbalken.</p>
<p>I tredje stycket ges regler angående verkställighet, omprövning och<br>överklagande av förskottsavgöranden. När tingsrätten meddelar ett<br>beslut under rättegången, kan beslutet bara överklagas särskilt.<br>Hovrättens beslut kan då inte överklagas. Förbudet mot överklagande<br>omfattar också det fallet att frågan väcks i hovrätten och hovrätten<br>meddelar beslut om förskott under rättegången. Hovrättens dom eller<br>slutliga beslut i huvudsaken kan överklagas till Högsta domstolen enligt<br>reglerna i rättegångsbalken. Om hovrätten har tagit ställning till<br>förskott i sitt slutliga avgörande, får avgörandet överklagas också i<br>denna del.</p>
<p>90</p>
<p>Förskottets natur leder också till att beloppet skall betalas tillbaka helt p<sub>rO</sub>p. 1995/96:16<br>eller delvis, om rättsinstansen sätter ned förskottet eller slutligt<br>fastställer en ersättning som understiger detta.</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 § Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten for dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller pä sådan särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 12 §: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom<br>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fåll än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag<br>huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i denna<br>paragraf är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst.<br>Om preskriptionsavtalet avser någonting annat än preskription av<br>särskild ersättning i fall som avses i första stycket 1, har det inte verkan<br>för längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. En<br>sådan preskriptionstid får inte i något foll genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i foll som avses i första stycket 6 eller<br>7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt rum<br>eller skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som<br></p>
<p>91</p>
<p>avviker från bestämmelserna i första stycket 5 och fjärde stycket. I Prop.</p>
<p>15 kap. 29 § andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en passagerares rättigheter enligt första<br>stycket 6 och 7. Frågor om preskription av en fordran som avses i denna<br>paragraf bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i<br>övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>Jämför artikel 23 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Första stycket 1 ändras så att punkten omfattar krav på särskild<br>ersättning enligt 16 kap. 12 §. Två års preskriptionstid gäller för sådana<br>krav.</p>
<p>I femte stycket regleras förlängning av preskriptionstid. Förlängningen<br>kan normalt ske högst tre år åt gången, och den sammanlagda<br>förlängningen får vara högst tio år. Stycket ändras så att ingendera<br>tidsgränsen skall gälla krav på särskild ersättning.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. I fråga om avtal som har<br>ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.</p>
<p>Reglerna om särskild ersättning skall träda i kraft den 1 januari 1996.<br>Det innebär att reglerna om särskild ersättning kommer att träda i kraft<br>före de nya regler om bärgarlön som följer av bärgningskonventionen<br>och som presenteras genom lagförslag 2.3. Den samordning som skall<br>ske mellan de båda ersättningsformerna (jämför 16 kap. 12 § första<br>stycket andra meningen) kommer därmed att få en provisorisk reglering<br>under mellantiden, och den särskilda ersättningen skall betalas i den<br>mån den överstiger en bärgarlön som beräknas enligt hittills gällande<br>regler. Det innebär också att reglerna om särskild ersättning inte utgår<br>från ett särskilt definierat bärgningsbegrepp så som i lagförslag 2.3 och<br>bärgningskonventionen. De får i stället tillämpas när arbetet har avsett<br>bärgning, så som det begreppet hittills har använts i sjölagen.</p>
<h4>13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:1081) om<br>ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<p>9 kap. Om ansvarsbegränsning</p>
<p>3 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i</p>
<p>16 kap. 12 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad<br>ersättning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 §<br>och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller den<br>som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<p>1995/96:16</p>
<p>92</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 § Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 12 §: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom<br>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning för en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något fall får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som<br>orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av serie av händelser, från<br>dagen för den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag<br>huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i första stycket<br>1-8 är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst. Om<br>preskriptionsavtalet gäller någonting annat än preskription av särskild<br>ersättning i fall som avses i första stycket 1, har det inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången, räknat från dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något foll genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i foll som avses i första stycket 6 eller<br>7, med mer än tre år från det ilandstigning eller ilandföring har ägt rum<br>eller skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 §</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>93</p>
<p>andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som Prop. 1995/96:16</p>
<p>avviker från bestämmelserna i första stycket 5 och fjärde stycket. I</p>
<p>15 kap. 29 § andra stycket finns föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en passagerares rättigheter enligt första<br>stycket 6 och 7. Frågor om preskription av en fordran som avses i<br>denna paragraf bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk<br>lag i övrigt är tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>Sjölagen har i enlighet med prop. 1994/95:169 ändrats genom SFS<br>1995:1081. Avsikten är att ändringarna skall träda i kraft under våren<br>1996, dvs. efter lagförslag 2.1 i denna proposition. Aktuella delar av<br>förslaget förs därför in i ändringslagen.</p>
<h4>13.3 Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>3 § Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön, sådan särskild ersättning som avses i</p>
<p>16 kap. 9 §, bidrag till gemensamt haveri eller på avtal grundad<br>ersättning för åtgärder som avses i 2 § första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 §<br>och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<p>Ändringen är en följd av att paragrafnumreringen i 16 kap. ändras. I<br>enlighet med vad som gäller på grund av lagförslag 2.1 kan ansvaret för<br>särskild ersättning inte begränsas.</p>
<h4>14 kap. Om befraktning av fartyg</h4>
<p>66 § Fraktens bidrag till gemensamt haveri skall betalas av<br>tidsbefraktaren. Detsamma gäller bidrag till gemensamt haveri som skall<br>lämnas för bränsle och utrustning som tidsbefraktaren har ombord. Om<br>i gemensamt haveri ersättning betalas för utgift och förlust som<br>tidsbefraktaren har haft, tillfaller ersättningen honom.</p>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan tidsbefraktarens samtycke rädda personer.<br>Han får även bärga fartyg eller annan egendom när detta inte är oskäligt<br>för tidsbefraktaren. Av tidsbortfraktarens andel av återstoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 77 § andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel tidsbefraktaren.</p>
<p>Det föreslås flera ändringar i 16 kap. om bärgning, och<br>paragrafnumreringen i det kapitlet har ändrats. Hänvisningen i 14 kap.<br>66 § till reglerna om nettobärgarlön skall därför avse 16 kap. 11 §.</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<h5>Inledande bestämmelser</h5>
<p>Under denna rubrik finns två paragrafer. I 1 § definieras tre begrepp<br>som används i de följande bestämmelserna, medan 2 § anger<br>tillämpningsområdet for 16 kap.</p>
<p>1 § I detta kapitel avses med</p>
<p>1. bärgning: varje åtgärd som vidtas for att i farvatten bistå ett fartyg<br>eller någon annan egendom som har förolyckats eller är i fara,</p>
<p>2. egendom: all egendom som inte är stadigvarande fastgjord vid<br>strandlinjen, och</p>
<p>3. miljöskada: väsentlig fysisk skada på mänsklig hälsa eller marint<br>liv eller på tillgångar i kustfarvatten, i inre farvatten eller i områden i<br>omedelbar närhet till sådana farvatten, orsakad av förorening,<br>kontaminering, brand, explosion eller liknande allvarliga händelser.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 1 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 1 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen innehåller tre definitioner som används i 16 kap.</p>
<p>Bärgningsbegreppet omfattar räddningsoperationer i alla farvatten.<br>Uttrycket farvatten har en vidsträckt betydelse. Det är inte begränsat till<br>farleder eller i övrigt till vattenområden som trafikeras av större fartyg<br>utan omfattar alla vatten där det går att framföra någon form av<br>vattenfarkost och alla vatten över huvud som inte är av helt obetydlig<br>omfattning. Reglerna är tillämpliga på fria havet men också på hamnar<br>och på inre farvatten som sjöar, kanaler och floder. Dammar, vattenhål<br>e.d. är däremot inte farvatten i kapitlets mening. Bärgning behöver inte<br>ske med hjälp av ett fartyg. Således gäller 16 kap. även när bärgning<br>sker t.ex. med en helikopter eller med en lyftanordning som står på<br>land.</p>
<p>En bärgning förutsätter att egendom är eller har varit utsatt för fara.<br>Däremot krävs det inte i och för sig att räddningsföretaget har lyckats.<br>En rätt till bärgarlön finns däremot bara när bärgaren har räddat<br>ekonomiska tillgångar (se 5 § första stycket). Något sådant krav finns<br>inte när det gäller särskild ersättning enligt 9 §.</p>
<p>Begreppet egendom omfattar all egendom som inte är stadigvarande<br>fastgjord vid strandlinjen. Det är fråga om gods som transporteras med<br>fartyget, föremål som tillhör besättning eller passagerare ombord på<br>fartyg e.d. Även frakt som varit i risk faller inom egendomsbegreppet,<br>något som följer av fast praxis inom sjörätten och som därför inte<br>angetts särskilt i lagtexten. Frakten skall därför räknas in i det bärgades<br>värde. Egendomsbegreppet tar dessutom sikte på andra tillgångar, och<br>det förutsätts inte att egendomen har någon anknytning till sjöfart.<br>Luftfartyg är egendom i den mening som avses i 16 kap. Undantaget<br>for egendom som är stadigvarande fastgjord vid strandlinjen innebär<br>t.ex. att en brygga som slitits loss från sina fasten inte omfattas av<br>bärgningsreglerna.</p>
<p>Den tredje definitionen avser begreppet miljöskada. Den motsvarar<br>12 § femte stycket i lagförslag 2.1. Begreppet används i 9§ som<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>95</p>
<p>handlar om bärgarens rätt till särskild ersättning. Det förutsätts att Prop. 1995/96:16<br>skadan inverkar på mänsklig hälsa eller på marint liv eller tillgångar i<br>kustfarvatten eller inre farvatten eller områden i omedelbar närhet till<br>sådant farvatten. Det är inte en miljöskada enligt 16 kap. om det marina<br>livet eller tillgångarna finns på fria havet.</p>
<p>2 § Bestämmelserna i detta kapitel är tillämpliga när frågor om<br>bärgning skall avgöras i Sverige.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även om det bärgade fartyget och det fartyg<br>som utförde bärgningen hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på fäst förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havsbormingsenheter, när plattformarna<br>eller enheterna finns på en plats där de används för undersökning,<br>utvinning eller produktion som avser havsbottens mineraltillgångar.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 2 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artiklarna 2 och 3 samt artikel 12 punkten 3 i<br>bärgningskonventionen.</p>
<p>Första stycket innebär att sjölagens regler skall tillämpas när en fråga<br>om bärgning avgörs i Sverige. Det är alltså domstolslandets lag som<br>gäller (lex fori), och det saknar betydelse om allmänna principer i den<br>internationella privaträtten pekar ut en annan rättsordning. Det finns<br>dock en särskild lagvalsregel vid fördelning av bärgarlön, se 11 § sjätte<br>stycket.</p>
<p>Lagvalsregeln i första stycket är i sig tvingande och binder såväl<br>domstolar som skiljemän här i landet. Det är inte möjligt för partema<br>att avtala om tillämpning av en annan rättsordning ens i en<br>skiljeklausul, när tvisten skall avgöras i Sverige. Som framgår av 3 §<br>kan de flesta reglerna i 16 kap. sättas åt sidan genom avtal. Här betyder<br>alltså lagvalsregeln att svensk rätt skall tillämpas när det avgörs hur<br>långt avtalsfriheten sträcker sig.</p>
<p>Andm stycket motsvarar 16 kap. 1 § tredje stycket sjölagen i 1994 års<br>lydelse och 10 § andra stycket lagförslag 2.1.</p>
<p>I tredje stycket undantas vissa plattformar och havsbormingsenheter<br>från kapitlets tillämpningsområde. Undantaget förutsätter bl.a. att<br>plattformarna och bormingsenhetema finns på en plats där de används<br>för undersökning e.d. av havsbotten. I andra situationer skall 16 kap.<br>gälla. Så blir fallet exempelvis om det uppstår fara när en plattform<br>transporteras till eller från arbetsplatsen. Jämför 10 § tredje stycket<br>lagförslag 2.1.</p>
<p>Det kan tilläggas att sjölagen som allmän lag får vika för en<br>speciallag. Det innebär t.ex. att sjölagen inte tillerkänner bärgare eller<br>andra några befogenheter som strider mot specialreglerna i lagen<br>(1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter passagerarfartyget<br>Estonia eller i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.</p>
<h5>Avtalsfrihet, särskild rätt att ingå bärgningsavtal, jämkning</h5>
<p>Under denna rubrik finns föreskrifter om bärgningsavtal.</p>
<p>96</p>
<p>3 § Bestämmelserna i detta kapitel tillämpas inte i den mån någonting Prop.<br>annat följer av avtal. Ett avtal är dock ogiltigt i den män det inskränker<br>bärgarens, befälhavarens, redarens eller ägarnas skyldigheter enligt 4 §<br>första stycket 2 eller andra stycket 2. 1 11 § fjärde stycket föreskrivs<br>inskränkningar i giltigheten hos vissa avtal om fördelning av bärgarlön.</p>
<p>Befälhavaren är behörig att ingå avtal om bärgning pä fartygsägarens<br>vägnar. Fartygets ägare, redare och befälhavare är var för sig<br>behöriga att ingå sädana avtal pä dens vägnar som äger egendom<br>ombord.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett villkor i ett sådant avtal får jämkas eller<br>lämnas utan avseende, om</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörlig påverkan eller under inflytande av<br>fara och avtalet eller villkoret är oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står i missförhållande till värdet av utförda<br>tjänster.</p>
<p>Ersättningen enligt avtalet kan sättas ned eller falla bort, om<br>bärgningen föranleddes eller försvårades av bärgarens fel eller<br>försummelse eller om bärgaren vid bärgningen gjorde sig skyldig till<br>bedrägeri eller någon annan ohederlig handling.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 3-5 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artiklarna 6 och 7.</p>
<p>Av första stycket framgår att de flesta reglerna i 16 kap. är dispositiva<br>och kan sättas åt sidan genom avtal. Parternas rätt att disponera över<br>bärgningen är inskränkt i tre fall: 1. bärgaren, befälhavaren, redaren<br>och ägama är alltid skyldiga att ta hänsyn till den marina miljön när<br>bärgningen utförs, 2. det finns vissa restriktioner kring avtal om<br>fördelning av bärgarlönen och 3. det finns möjlighet - enligt tredje<br>stycket - att jämka ett bärgningsavtal. Dessutom innehåller fjärde<br>stycket en regel om att ersättningen kan sättas ned eller falla bort under<br>vissa omständigheter.</p>
<p>Stycket anger bara i vad mån 16 kap. är dispositivt. Avtalsfriheten<br>kan vara beskuren genom andra bestämmelser som aktualiseras vid en<br>bärgning. Ett exempel på detta är befälhavarens skyldighet enligt 6 kap.<br>6 § att bistå den som är i sjönöd. Den skyldigheten kan inte inskränkas<br>genom avtal.</p>
<p>I andra stycket finns det legala behörighetsregler som gör det möjligt<br>att träffa bärgningsavtal utan något onödigt dröjsmål.</p>
<p>Tredje stycket, som motsvarar 16 kap. 4 § första och andra styckena i<br>1994 års lydelse och 11 § andra stycket i lagförslag 2.1, anger två<br>situationer där en jämkning av bärgningsavtal kan ske. Bestämmelsen<br>skall tolkas mot bakgrund av att ägama och redaren typiskt sett befinner<br>sig i en utsatt situation, eftersom deras fartyg eller egendom är eller i<br>vart fall har varit utsatt för fara. Denna brist på balans mellan partema<br>är inte i sig tillräcklig för en jämkning på ägarens begäran. Det krävs<br>att bärgaren har utnyttjat sin ställning på ett otillbörligt sätt och att<br>villkoren får uppfattas som oskäliga i det särskilda fallet eller att<br>ersättningen står i ett direkt missförhållande till det arbete bärgaren<br>utfört. Som anges i 6 § skall bärgarlönen fastställas med sikte på att<br>uppmuntra till bärgning, och jämkning skall inte kunna ske på ett sådant<br>sätt att intresset av bärgning motverkas. Jämkningsregeln skall inte<br>heller tillämpas så att den motverkar intresset av att bärgningsarbeten<br>utförs för att hindra eller begränsa miljöskador.</p>
<p>1995/96:16</p>
<p>97</p>
<p>7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>Såväl bärgaren som hans motpart i avtalet kan åberopa Prop. 1995/96:16<br>jämkningsregeln. Jämkning till bärgarens förmån blir främst aktuell<br>enligt punkten 2. En jämkning bör kunna ske om bärgaren kraftigt har<br>underskattat den arbetsinsats som krävs för uppdraget.</p>
<p>Fjärde stycket motsvarar 4 § tredje stycket i den lydelse som det<br>stycket har haft hittills och 11 § tredje stycket i lagförslag 2.1. En<br>avtalad ersättning kan falla bort under samma förutsättningar som<br>bärgarlön och särskild ersättning (jämför förslaget till 10 § tredje<br>stycket). Bärgningskonventionen omfattar inte den situationen att en<br>avtalad ersättning faller bort. Men som har anförts i avsnitt 8 vid<br>artikel 18 bör en sådan regel alltjämt gälla enligt svensk rätt. Regeln<br>skall dock ansluta till de något ändrade föreskrifterna i<br>bärgningskonventionen om bärgarlön och särskild ersättning.</p>
<h5>Skyldigheter vid bärgningens utförande</h5>
<p>Under denna rubrik upptas föreskrifter om de skyldigheter som under<br>själva bärgningen ligger på såväl bärgaren som redare, befälhavare och<br>ägare.</p>
<p>4 § I förhällande till redaren och till ägaren av fartyget eller av någon<br>annan egendom som bärgningen avser är bärgaren skyldig att</p>
<p>1. utföra bärgningen med tillbörlig omsorg,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig omsorg för att hindra eller begränsa<br>miljöskada,</p>
<p>3. söka bistånd av andra bärgare när omständigheterna skäligen<br>kräver det, och</p>
<p>4. tillåta att andra bärgare ingriper, om ingripandet av skälig<br>anledning begärs av befälhavaren eller redaren eller av ägaren till<br>fartyget eller till någon annan egendom som är i fara; om det visar sig<br>att det inte fanns skälig anledning för begäran, skall ingripandet inte<br>påverka storleken av den bärgarlön som bärgaren har rätt till.</p>
<p>1 förhållande till bärgaren är befälhavaren, redaren och ägaren till<br>fartyget eller till någon annan egendom som omfattas av bärgningen<br>skyldiga an</p>
<p>1. helt samarbeta med bärgaren under bärgningen,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig omsorg för att hindra eller begränsa<br>miljöskada, och</p>
<p>3. ta tillbaka egendomen när den har förts i säkerhet och bärgaren<br>med fog begär att så skall ske.</p>
<p>I 6 kap. 6 § andra stycket finns det bestämmelser om varje<br>befälhavares skyldighet att lämna hjälp åt den som är i sjönöd.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 6-7 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför artiklarna 8 och 9 i bärgningskonventionen.<br>Paragrafen är utformad i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Första stycket handlar om bärgarens skyldigheter under<br>bärgningsföretaget. Punkten 2 är tvingande medan övriga skyldigheter<br>kan modifieras eller sättas åt sidan genom avtal, se 3 § första stycket.</p>
<p>Stycket ger inte den första bärgaren något obetingat företräde framför<br>andra. Han är skyldig att söka bistånd av andra bärgare och att tillåta<br>ingripande av dem. Skyldigheten preciseras närmare i lagtexten under<br>punkterna 3 och 4. Tanken är att bärgningen skall utföras sakkunnigt<br></p>
<p>98</p>
<p>och effektivt, och det är inte säkert att den första bärgaren alltid kan Prop. 1995/96:16<br>uppfylla de kraven (ensam).</p>
<p>Ett ingripande från andra bärgare leder normalt till att bärgarlönen<br>fördelas mellan alla som har medverkat i bärgningen. Den första<br>bärgaren får därför en lägre ersättning än om han utfört bärgningen<br>ensam. Men i punkten 4 skyddas han mot en sådan nedsättning, om det<br>har saknats fog för en begäran att andra bärgare skulle ingripa.</p>
<p>Stycket har en indirekt betydelse för andra bestämmelser i kapitlet.<br>Bärgarens sätt att utföra bärgningen kan påverka hans ekonomiska<br>ersättning. Enligt 3 § fjärde stycket och 10 § tredje stycket kan<br>ersättningen sättas ned om bärgaren har begått något fel eller varit<br>försumlig. Vid bedömningen av bärgarens handlande har man att utgå<br>från hans skyldigheter så som de anges i förevarande stycke.</p>
<p>I andra stycket anges de skyldigheter som befälhavare, redare och<br>ägare har under bärgningsföretaget. Punkten 2 är tvingande, medan<br>punkterna 1 och 3 är dispositiva och kan sättas åt sidan genom avtal, se<br>3 § första stycket. Befälhavarens skyldigheter enligt paragrafen omfattar<br>inte hjälp åt den som är i sjönöd. Regler om det finns i stället i 6 kap.<br>6 §. Tredje stycket innehåller en upplysning om detta. Det kan även i<br>annan lagstiftning finnas regler som har stor betydelse vid bärgning.<br>Exempelvis kan räddningstjänstlagen (1986:1102) komma in i bilden.</p>
<h5>Bärgarlön och särskild ersättning</h5>
<p>Under denna rubrik finns sju paragrafer som behandlar de båda former<br>av ekonomisk ersättning som kan utgå för ett bärgningsarbete, nämligen<br>bärgarlön och särskild ersättning. Bestämmelserna anger<br>förutsättningarna för att bärgaren skall ha rätt till ersättning,<br>samordningen mellan de båda ersättningarna, beräkningen av dem,<br>betalningsskyldigheten för ersättningarna, fördelning av ersättningen<br>mellan flera bärgare och hos en och samma bärgare samt nedsättning av<br>den ekonomiska ersättningen.</p>
<p>5 § Bärgaren har rätt till bärgarlön, om bärgningen har lett till ett<br>nyttigt resultat. Bärgarlönen får inte bestämmas till högre belopp än<br>värdet av det som bärgades. Vid den beräkningen skall ränta och<br>rättegångskostnader inte räknas in i bärgarlönen.</p>
<p>Den som under bärgningen medverkade till att rädda någon till livet<br>har rätt till en skälig andel av den bärgarlön eller av den särskilda<br>ersättning som bärgaren har rätt till.</p>
<p>I fråga om ränta pä bärgarlön gäller räntelagen (1975:635).</p>
<p>Paragrafen motsvarar 8 §, 9 § andra stycket, 14 § och 16 § i</p>
<p>promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artikel 12 punkterna 1 och 2 och<br>artikel 13 punkten 3 och artikel 16.</p>
<p>Första stycket första meningen återger den grundläggande principen att<br>endast nyttiga bärgningsföretag ger rätt till bärgarlön. Bärgningen anses<br>nyttig när ekonomiska tillgångar har blivit räddade. Av andra meningen<br>framgår att bärgarlönen inte kan överstiga värdet av det bärgade; en<br></p>
<p>motsvarande bestämmelse finns i 3 § i 1994 års lydelse. Med värdet av Prop. 1995/96:16<br>det bärgade avses det verkliga värde som egendomen hade när<br>bärgningen avslutades. Om bärgaren inte kan rädda några tillgångar<br>alls, har han inte rätt till bärgarlön, något som på engelska brukar<br>sammanfattas i uttrycket no cure-no pay. Stycket avser bara bärgarlön.</p>
<p>För särskild ersättning gäller andra principer enligt 9 §, som innebär att<br>bärgaren i vissa foll har rätt till ersättning, trots att de ekonomiska<br>värdena har gått till spillo.</p>
<p>Andna stycket handlar om räddning av människor. Den som under<br>bärgningen räddade någon eller medverkade i räddningen har rätt till en<br>skälig andel av bärgarlönen eller den särskilda ersättningen. En<br>motsvarande bestämmelse finns i 1 § första stycket andra meningen i<br>1994 års lydelse.</p>
<p>Det kan inträffa att bärgningen inte ger upphov till någon ersättning<br>alls. Så blir fallet om bärgama inte har räddat någon ekonomisk tillgång<br>och inte heller utfört bärgningsarbete avseende ett miljöfarligt fartyg<br>eller miljöfarlig last. I en sådan situation saknar också den som räddat<br>människor en rätt till ersättning enligt bärgningsreglerna.</p>
<p>I tredje stycket anges det att ränta på bärgarlönen utgår enligt<br>räntelagen.</p>
<p>6 § Bärgarlönen skall bestämmas med sikte på att uppmuntra till<br>bärgning och med beaktande av</p>
<p>1. det bärgades värde,</p>
<p>2. bärgamas skicklighet och ansträngningar i fråga om att hindra eller<br>begränsa miljöskada,</p>
<p>J. bärgarens framgång,</p>
<p>4. farans art och grad,</p>
<p>5. bärgamas skicklighet och ansträngningar i fråga om att rädda liv<br>samt att bärga fartyget och annan egendom,</p>
<p>6. den tid som bärgama använde och de kostnader och förluster som<br>bärgama ådrog sig,</p>
<p>7. den risk att bli ersättningsskyldig och de andra risker som bärgama<br>och deras utrustning utsattes för,</p>
<p>8. den snabbhet med vilken tjänsterna utfördes,</p>
<p>9. tillgängligheten och användbarheten hos förtyg eller annan<br>utrustning avsedd för bärgning, och</p>
<p>10. graden av beredskap och effektivitet i fråga om bärgarens<br>utrustning samt utrustningens värde.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 9 § första stycket i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 13 punkten 1 i bärgningskonventionen.</p>
<p>I paragrafen anges det hur bärgarlönen räknas fram. Det övergripande<br>kriteriet är att bärgarlönen skall bestämmas med sikte på att uppmuntra<br>till bärgning. Genom bärgning är det möjligt att undvika onödig<br>värdeförstöring. Bärgarlönen måste därför ligga på en nivå som gör det<br>ekonomiskt möjligt och intressant för bärgare att utföra<br>räddningsoperationer. Det är på sjöfartens och luftfartens område som<br>bärgningen fyller sin egentliga funktion. Följaktligen är det inom de<br>områdena som det är särskilt angeläget att uppmuntra till bärgning.<br>Rätten till bärgarlön omfattar dock andra situationer också, särskilt som<br>det i 1 § angivna egendomsbegreppet är vidsträckt. Men intresset av en jqq</p>
<p>hög bärgarlön är ofta mindre framträdande i de fellen.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 16 kap. 2§ första stycket i 1994 års Prop. 1995/96:16<br>lydelse, anger tio omständigheter som skall beaktas när bärgarlönen<br>fastställs. Uppräkningen utgör inte någon rangordning mellan<br>omständigheterna.</p>
<p>7 § Bärgarlönen skall betalas av ägaren till fartyget och ägaren till<br>annan egendom i förhållande till värdet av det som bärgades för var<br>och en av dem.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 10 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 13 punkten 2 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Ansvaret för bärgarlönen är delat mellan ägama till fartyget och annan<br>egendom som har bärgats. Var och en av dem skall alltså ersätta<br>bärgaren i förhållande till den nytta som han har haft av<br>räddningsföretaget. Bärgaren har inte rätt att kräva någon av ägama på<br>ett högre belopp än vad denne svarar för också slutligt. Det finns alltså<br>inte något solidariskt ansvar för bärgarlönen.</p>
<p>8 § Fördelningen av bärgarlön mellan flera bärgare bestäms på<br>grundval av de omständigheter som anges i 6 §.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 17 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 15 punkten 1 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen, som motsvarar 5 § i 1994 års lydelse, handlar om<br>fördelningen av bärgarlön mellan flera bärgare. Fördelningen skall ske<br>enligt de kriterier som läggs till grund för beräkning av bärgarlön enligt<br>6 §. Det betyder att bärgamas andel skall bestämmas med ledning av de<br>olika bärgamas skicklighet, hur snabba de har varit, vilka redskap de<br>har använt osv.</p>
<p>9 § Om bärgaren har utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som<br>självt eller genom sin last hotade att orsaka miljöskada, har han rätt till<br>särskild ersättning för sina kostnader av redaren och ägaren till fartyget.<br>Särskild ersättning skall betalas bara i den mån ersättningen är högre än<br>den bärgarlön som bärgaren har rätt till enligt 5 och 6 §§.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller begränsade miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen höjas med högst 30 procent av bärgarens kostnader.<br>Ersättningen kan dock höjas med högst 100 procent, om detta är skäligt<br>särskilt med hänsyn till de omständigheter som anges i 6 §.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första och andra styckena avses de skäliga<br>utlägg som bärgaren gjorde för bärgningen samt ett skäligt belopp för<br>den utrustning och personal som med fog användes under bärgningen.<br>När ersättningen bestäms skall hänsyn tas till de omständigheter som<br>anges i 6 § 8-10.</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät bli att hindra eller begränsa<br>miljöskada, kan den särskilda ersättningen sättas ned eller falla bort.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>Paragrafen motsvarar 11-14 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artikel 14 punkterna 1-5.</p>
<p>Förevarande paragraf reglerar bärgarens rätt till särskild ersättning.<br>Paragrafen motsvarar 12 § i lagförslag 2.1. med två ändringar.</p>
<p>101</p>
<p>Definitionen av miljöskada har flyttats till 1 § där övriga definitioner av Prop. 1995/96:16<br>generell betydelse i kapitlet finns. Vidare avser hänvisningarna i<br>förevarande paragraf de nya reglerna om bärgarlön. Detta kan få en<br>materiell betydelse vid tillämpning av samordningsregeln i första stycket<br>andra meningen. Den särskilda ersättningen skall betalas bara i den mån<br>den överstiger en enligt de nya reglerna beräknad bärgarlön. I många<br>fall torde bärgarlönen bli högre vid en sådan beräkning än vad som<br>hittills varit fallet. Betalningen i form av särskild ersättningen kommer<br>då att minska i motsvarande mån. Det får betydelse for</p>
<p>ersättningsansvaret gentemot bärgama, eftersom lastägama kan bli<br>skyldiga att betala bärgarlön men inte särskild ersättning. Den<br>sammanlagda ersättning som bärgaren har rätt till kommer däremot inte<br>att påverkas. Beträffande tillämpningen av 9 § kan följande sägas i<br>enlighet med vad som redan angetts i anslutning till 12 § i lagförslag<br>2.1.</p>
<p>De grundläggande förutsättningarna för ersättning anges i första<br>stycket första meningen. Det krävs alltså att bärgaren har utfört tjänster<br>avseende bärgning av ett fartyg eller med andra ord att han i ett<br>farvatten har försökt bistå ett fartyg på det sätt som anges i 1 §. En<br>ytterligare förutsättning är att miljön hotas av fartyget självt eller av<br>dess last. Paragrafen gäller t.ex. när bärgaren försöker hindra läckage<br>av drivmedel eller utsläpp av lastolja eller något annat miljöfarligt ämne<br>som transporteras med fartyget.</p>
<p>Det finns en rätt till särskild ersättning när bärgaren har hindrat eller<br>begränsat en miljöskada. Redan det förhållandet att han utför<br>bärgningsarbete som avser ett fartyg ger dock rätt till ersättning, om<br>fartyget eller dess last hotar miljön. Det blir i båda fallen aktuellt med<br>en kostnadsersättning i enlighet med vad som närmare anges i tredje<br>stycket. Men om bärgaren har hindrat eller begränsat en miljöskada kan<br>ersättningen höjas med stöd av föreskrifterna i andra stycket.</p>
<p>Det är redaren och ägaren till fartyget som svarar för en särskild<br>ersättning. Ansvaret i förhållande till bärgaren är solidariskt. Vem som<br>skall svara dem emellan får avgöras genom en tolkning av deras<br>inbördes rättsförhållande. Det är bara redaren och ägaren som kan<br>göras betalningsskyldiga enligt paragrafen, och detta gäller även om<br>lastägama skulle ha dragit nytta av bärgarens åtgärder. Det är en fråga<br>för sig om redaren eller ägaren i sin tur har någon regressrätt och kan<br>kräva lastägaren eller någon annan på ersättning. Frågan får avgöras<br>enligt allmänna fordringsrättsliga principer.</p>
<p>Paragrafen förutsätter inte att bärgaren har lyckats rädda några<br>ekonomiska värden. Men om det skulle ha lyckats kan bärgarlön utgå.<br>Reglerna om bärgarlön och om särskild ersättning samordnas i första<br>stycket andra meningen. En samordning blir aktuell om bärgaren har<br>räddat ekonomiska värden när han utfört bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin last hotar miljön. I en sådan situation<br>är förutsättningarna uppfyllda för såväl bärgarlön som särskild<br>ersättning och eventuellt förhöjd särskild ersättning. Regeln är att<br>bärgarlönen skall betalas i första hand, och att särskild ersättning bara<br>skall utges i den mån ersättningen är högre än bärgarlönen. Det betyder<br></p>
<p>102</p>
<p>att man i princip måste göra två beräkningar, en av bärgarlönen för sig Prop. 1995/96:16<br>enligt 5 och 6 §§ och en av den särskilda ersättningen för sig enligt<br>förevarande paragraf. Bärgaren har rätt till det högsta beloppet. Om den<br>särskilda ersättningen är högst, skall dock full bärgarlön betalas, vartill<br>kommer en överskjutande del som särskild ersättning. För bärgarlönen<br>gäller sedvanliga regler. Det betyder att även lastägama kan ha att svara<br>för en del av beloppet i form av bärgarlön.</p>
<p>Vid bärgning av fartyg som hotar miljön kan bärgaren ha rätt till<br>ersättning även enligt andra regler. Det gäller reglerna om<br>ersättningsansvaret för oljeskador till sjöss som innebär att den som<br>förebygger oljeskador skall ha rätt till ersättning för sina kostnader. De<br>olika regelverken kan delvis täcka samma situationer. I den mån<br>ersättningen avser bärgarens direkta utlägg e.d., får det anses följa av<br>allmänna principer att han bara en gång skall gottgöras för sina utlägg.<br>Om ersättningen innehåller någon form av belöning, synes det däremot<br>inte finnas något som hindrar att flera ersättningar skall betalas till<br>bärgaren.</p>
<p>Andm stycket reglerar den förhöjda särskilda ersättningen. Stycket<br>bygger på de grundläggande förutsättningar som anges i första stycket.<br>Bärgaren skall ha utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som självt<br>eller genom sin last hotade att orsaka miljöskada. Men andra stycket<br>tillämpas bara om bärgaren har lyckats hindra eller i vart fall begränsa<br>en skada på miljön. Om försöket misslyckats helt, är det bara ersättning<br>enligt tredje stycket som kan komma i fråga. Medan tredje stycket avser<br>ett slags kostnadsersättning, inbegriper ersättningen enligt förevarande<br>stycke en belöning för att miljöskadorna hindrats eller begränsats.</p>
<p>Det är redaren och ägaren till fartyget som svarar också för den<br>förhöjda ersättningen.</p>
<p>I tredje stycket preciseras hur den särskilda ersättningen skall<br>bestämmas såväl när bärgaren har hindrat eller begränsat en miljlöskada<br>som när han annars har utfört bärgningsarbete avseende ett fartyg som<br>självt eller genom sin last hotar miljön.</p>
<p>Fjärde stycket behandlar det fallet att bärgaren av oaktsamhet lät bli<br>att hindra eller begränsa en skada på miljön. Den särskilda ersättningen<br>kan då sättas ned eller falla bort.</p>
<p>I femte stycket finns en bestämmelse som anger att räntelagen är<br>tillämplig på fordringar som avser särskild ersättning.</p>
<p>10 § Bestämmelserna i 5-9 §§ ger inte rätt till bärgarlön eller särskild<br>ersättning, om det utförda arbetet skäligen kan anses ingå i fullgörelsen<br>av ett avtal som träffades innan faran uppstod.</p>
<p>Det finns inte någon rätt till bärgarlön eller särskild ersättning för<br>arbete som utfördes trots uttryckligt och befogat förbud av<br>befälhavaren, redaren eller ägaren till fartyget eller av ägaren till sådan<br>annan egendom i fara som inte var eller hade varit ombord på fartyget.</p>
<p>Bärgarlönen eller den särskilda ersättningen kan sättas ned eller falla<br>bort på grund av sådana omständigheter som anges i 3 § fjärde stycket.</p>
<p>I 19 kap. 1 § första stycket 1 och 2 finns bestämmelser om att<br>fordringar på bärgarlön och särskild ersättning kan upphöra på grund av<br>preskription.</p>
<p>103</p>
<p>Paragrafen motsvarar 15 § i promemorian.</p>
<p>Jämför bärgningskonventionen, artiklarna 17-19.</p>
<p>Paragrafen har samma innehåll som 13 § i lagförslag 2.1. med den<br>skillnaden att förevarande paragraf innehåller gemensamma regler för<br>bärgarlön och särskild ersättning, inte bara regler för särskild<br>ersättning. Enligt första stycket utgör inte 16 kap. någon grund för<br>ekonomiska anspråk, när arbetet skäligen kan anses omfattat av ett avtal<br>som tecknades innan en fora uppstod. Det är i stället avtalet som avgör<br>i vad mån bärgaren skall ha någon betalning för de tjänster som han har<br>utfört. En motsvarande bestämmelse för bärgarlön finns i 1 § fjärde<br>stycket i 1994 års lydelse.</p>
<p>I andra stycket , som för bärgarlön motsvarar 1 § andra stycket i 1994<br>års lydelse, anges det att bärgaren inte har rätt till någon ersättning<br>enligt 16 kap., om bärgningen strider mot ett uttryckligt och befogat<br>förbud. Ytterst får de rättstillämpande instanserna avgöra när det har<br>funnits fog för ett förbud. Så mycket kan dock sägas som att det endast<br>i rena undantagsfall finns fog för ett förbud, om fartyget eller dess last<br>hotar miljön.</p>
<p>Bärgningsarbete kan också vara förbjudet direkt på grund av lag, jfr<br>lagen (1995:732) om skydd för gravfriden vid vraket efter<br>passagerarfartyget Estonia. Enligt den lagen är det bara myndigheter<br>och den som arbetar på myndighets uppdrag som får dyka och bedriva<br>annan undervattensverksamhet vid vraket. Syftet med verksamheten<br>skall vara att täcka över eller skydda vraket eller att förhindra<br>förorening av den marina miljön från vraket. Lagen stämmer överens<br>med vad ägaren uttryckligen angett. Efter vad som anges i motiven till<br>den lagen har Estonias ägare förklarat att det står de estniska och<br>svenska regeringarna fritt att, i den mån de så önskar eller anser<br>nödvändigt, överta eller utöva de rättigheter i förhållande till vraket som<br>ägaren har. Agaren har också godtagit en övertäckning av vraket för att<br>hindra plundring. (Prop. 1994/95:190 s. 7.) Någon annan verksamhet<br>vid vraket är inte medgiven.</p>
<p>Tredje stycket, som motsvarar för bärgarlön 2 § andra stycket i 1994<br>års lydelse, innebär att bärgarlönen eller den särskilda ersättningen kan<br>falla bort, om bärgaren genom fel eller försummelse har föranlett<br>bärgningen eller om han har varit ohederlig. Det finns en motsvarande<br>bestämmelse om bärgningsavtal i 4 § andra stycket enligt SFS<br>1994:1009.</p>
<p>I Jjärde stycket finns det en erinran om att fordringar på bärgarlön och<br>särskild ersättning är underkastade preskription enligt 19 kap.</p>
<p>11 § Om ett fartyg som är registrerat i Sverige har bärgat något under<br>en resa skall av bärgarlönen först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som bärgningen orsakade på fartyget, lasten<br>eller någon annan egendom ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana kostnader för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som uppkom på grund av bärgningen,<br>och</p>
<p>3. ersättning till sjöman som under bärgningen gjorde en synnerligen<br>värdefull insats eller utsatte sig för synnerlig fara; sjömannen har dock<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>104</p>
<p>rätt till ersättning bara om han har framställt krav till redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader efter det att bärgningen avslutades.</p>
<p>Av det som återstår efter betalning enligt första stycket<br>(nettobärgarlönen) skall redaren få tre femtedelar. Resten skall med en<br>tredjedel tillfalla befälhavaren och med två tredjedelar den egentliga<br>besättningen, att fördelas i förhållande till besättningsmedlemmarnas<br>löner. Befälhavarens andel skall dock alltid vara minst dubbelt så stor<br>som den högst avlönade besättningsmedlemmens andel. En lots på<br>fartyget har rätt att ta del i bärgarlönen som om han tillhörde<br>besättningen och, om han inte var anställd hos redaren, hade lön som<br>främste styrman. / 19 kap. 1 § första stycket 2 finns en bestämmelse om<br>att fordringar enligt detta stycke kan upphöra på grund av preskription.</p>
<p>Bärgarlönen får fördelas på något annat sätt än som sägs i första och<br>andra styckena, om det finns särskilda skäl för detta med hänsyn till<br>ändamålet med fartygets resa, sättet an beräkna ersättning åt dem som<br>arbetar i fartygets tjänst eller av någon annan anledning.</p>
<p>Om ett avtal säger att en mindre andel skall tillfalla befälhavaren eller<br>besättningen av den bärgarlön som kan förtjänas med ett fertyg än det<br>anges i första och andra styckena, är avtalet giltigt bara om</p>
<p>1. fertyget driver bärgningsverksamhet och är särskilt utrustat för<br>detta, eller</p>
<p>2. avtalet ingicks i samband med påmönstring och avser en viss<br>bärgning.</p>
<p>Om bärgningen utfördes av ett svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de ombordvarande avstå från bärgarlön.</p>
<p>Om bärgningen utfördes från ett fartyg som inte är registrerat i<br>Sverige skall bärgarlönen fördelas mellan redaren, befälhavaren och<br>andra som tjänstgjorde på det fartyg som utförde bärgningen enligt<br>lagen i den stat där fartyget är registrerat. Om bärgningen inte utfördes<br>från ett fartyg, skall bärgarlönen fördelas enligt den lag som är<br>tillämplig på avtalet mellan bärgaren och hans anställda.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 18-21 §§ i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 15 punkten 2 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen gäller när bärgarlönen skall fördelas hos en och samma<br>bärgare. Fördelningen sker i två led. I första stycket anges vilka</p>
<p>ersättningar som skall betalas först. Återstoden, den s.k.<br>nettobärgarlönen, fördelas sedan enligt andra stycket.</p>
<p>Reglerna i första och andra styckena stämmer i sak överens med<br>16 kap. 6 § första och andra styckena sjölagen i den lydelse som de<br>styckena har haft hittills. Tredje-femte styckena motsvarar den<br>hittillsvarande lydelsen av 6 § tredje och fjärde styckena samt 7 §.<br>Vissa redaktionella ändringar har dock vidtagits i alla de fem första<br>styckena.</p>
<p>I sjätte stycket finns en ny lagvalsregel. Den utgör ett undantag från<br>2 § som pekar ut domstolslandets lag vid tillämpning av 16 kap. Enligt<br>förevarande stycke är det flaggans lag som reglerar fördelningen, om<br>bärgningen har utförts från ett fertyg. 1 andra fell tillämpas den<br>rättsordning som gäller för avtalet mellan bärgaren och hans anställda.</p>
<h5>Säkerhet</h5>
<p>Under denna rubrik ges bestämmelser om bärgarens rätt att få säkerhet<br>för sina fordringar på ekonomisk ersättning.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>105</p>
<p>12 5 På begäran av bärgaren skall den som är betalningsskyldig enligt p<sub>rop</sub> 1995/96:16<br>bestämmelserna i detta kapitel ställa säkerhet för fordringen. Därvid<br>skall ränta och kostnader räknas in i fordringen. Om säkerhet har<br>ställts, får bärgaren inte driva igenom sjöpanträtt som avser bärgarlön.</p>
<p>Det bärgade fartygets ägare och redare skall medverka till att<br>lastägama ställer säkerhet för fordringarna mot dem innan lasten<br>lämnas tillbaka.</p>
<p>Det bärgade fartyget eller annan bärgad egendom får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas från den hamn eller plats dit egendomen först<br>fördes efter bärgningen, om inte säkerhet har ställts för bärgarens<br>fordran mot fartyget eller den andra egendomen.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 22 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 21 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragrafen innehåller regler om säkerhet för betalning. Den motsvaras<br>delvis av 14 § i lagförslag 2.1. Förevarande paragraf innehåller dock<br>inte bara regler om särskild ersättning utan också om bärgarlön. Det ges<br>därför regler om lastägama och om sjöpanträtt för bärgarlön som saknar<br>motsvarighet i 14 § lagförslag 2.1.</p>
<p>Förevarande paragraf skall ses i samband med 13 §, där det finns<br>bestämmelser om förskottsbetalning på en bärgares fordringar enligt<br>16 kap. Det följer av allmänna principer att skyldigheten att ställa<br>säkerhet minskar i samma mån som bärgaren får ett förskott (jämför<br>konventionen artikel 22 punkten 2). Direkt av första stycket tredje<br>meningen framgår vidare att bärgaren inte får driva igenom sin<br>sjöpanträtt, om han har fått säkerhet för sin fordran. Enligt 3 kap. 36 §<br>första stycket 5 och 43 § 1 gäller sjöpanträtt i fortyg och last som<br>säkerhet för fordringar på bärgarlön. Förevarande bestämmelse<br>upphäver inte sjöpanträtten som sådan i de foll där säkerhet har ställts.<br>Däremot är det inte möjligt för bärgaren att driva igenom rätten i en<br>sådan situation. En följd av detta är att bärgaren inte kan beviljas<br>kvarstad för fordringen. Säkerheten måste givetvis vara godtagbar (jfr<br>15 kap. 8 § rättegångsbalken). I sista hand blir det en domstol som i ett<br>mål om kvarstad får avgöra om det finns en säkerhet som hindrar<br>kvarstad för en bärgarlönsfordran som är förenad med sjöpanträtt. Det<br>kan tilläggas att förevarande bestämmelse bara tar sikte på bärgarlön<br>och inte på särskild ersättning, eftersom en sådan ersättning inte<br>omfottas av reglerna om sjöpanträtt.</p>
<p>Tredje stycket motsvarar beträffande bärgarlönen 16 kap. 9 § sjölagen<br>i den lydelse som paragrafen har haft hittills.</p>
<h5>Förskott</h5>
<p>Under denna rubrik finns det föreskrifter om bärgarens möjlighet att<br>genom interimistiskt beslut utverka förskott på sin ekonomiska<br>ersättning.</p>
<p>13 § På talan av bärgaren får rätten förplika den som är<br>betalningsskyldig enligt detta kapitel att till bärgaren utge förskott på<br>ersättningen för tiden till dess ersättningsfrågan har avgjorts genom dom<br>eller beslut som har vunnit laga kraft. Ett sådant avgörande får också<br></p>
<p>106</p>
<p>meddelas genom beslut under rättegång i mål om en bärgares fordran Prop. 1995/96:16<br>enligt detta kapitel.</p>
<p>Förskottet skall fastställas till ett skäligt belopp och får förenas med<br>en skyldighet för bärgaren att ställa säkerhet eller med andra villkor<br>som är skäliga med hänsyn till omständigheterna. Ett yrkande om<br>förskott får inte bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig i<br>frågan.</p>
<p>Ett avgörande i fråga om förskott får verkställas på samma sätt som<br>en dom som vunnit laga kraft. Rätten får dock när förhållandena<br>föranleder det ändra vad som bestämts i en sådan fråga, om någon av<br>parterna väcker talan om detta eller avgörandet har meddelats som<br>beslut under rättegång. Ett beslut om förskott som tingsrätten har<br>meddelat under rättegången skall överklagas särskilt. Hovrättens beslut<br>i ett sådant fall får inte överklagas. Ett beslut om förskott som<br>hovrätten har meddelat under rättegången får inte heller överklagas.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 23 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 22 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Paragarafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.</p>
<p>Paragarafen reglerar bärgarens möjlighet att vid domstol eller<br>skiljenämnd utverka förskott på den bärgarlön och särskilda ersättning<br>som slutligt skall tillfalla honom.</p>
<p>Av första stycket framgår att förskottsfrågan skall prövas på yrkande<br>av bärgaren. Yrkandet kan tas upp i två sammanhang. Bärgaren har<br>möjlighet att väcka särskild talan om förskott. I sådant fall gäller de<br>allmänna reglerna för tvistemål, där saken är sådan att förlikning är<br>tillåten, i den mån det inte ges avvikande regler i förevarande<br>paragaraf. Förskottsfrågan avgörs i så fall genom dom. Av tredje<br>stycket framgår att domen får verkställas utan hinder av att den inte har<br>vunnit laga kraft och att domen kan ändras efter en ny talan av någon<br>berörd part. Förskottsdomen består till dess den sålunda har ändrats<br>genom ett nytt avgörande eller tills dess frågan om den särskilda<br>ersättningen är slutligt avgjord.</p>
<p>Det är också möjligt för bärgaren att väcka förskottsfrågan inom<br>ramen för ett mål om ersättning enligt 16 kap. Han kan då yrka att få<br>förskott redan genom ett interimistiskt beslut under rättegången. Ett<br>sådant beslut kan ändras under rättegången och det skall alltid omprövas<br>när domstolen eller skiljenämnden skiljer målet ifrån sig. Domstolen<br>eller nämnden kan då förordna att förskottsbeslutet skall bestå i<br>avvaktan på att domen vinner laga kraft. Dessutom kan bärgaren yrka<br>beslut om förskott i domen även om han inte dessförinnan har framställt<br>någon begäran om förskott. En begäran om förskott kan väckas också i<br>högre rätt inom ramen för ett där pågående mål om ersättning enligt<br>16 kap.</p>
<p>Enligt andra stycket första meningen får ett avgörande om förskott<br>förenas med villkor. I lagtexten nämns särskilt att domstol eller<br>skiljenämnd kan besluta att bärgaren skall ställa säkerhet. Även andra<br>villkor kan ställas upp. Om det bestäms förskott i ett läge då bärgaren<br>inte redan har upparbetat någon fordran, kan det uppställas villkor som<br>tillgodoser ägarens eller redarens intresse för det fall att bärgaren inte<br>skulle erhålla någon fordran. Ett villkor kan t.ex. innebära att<br>domstolen bestämmer en tidpunkt när talan senast skall vara väckt.</p>
<p>I andra stycket andra meningen anges det att ett yrkande om förskott Prop. 1995/96:16<br>inte får bifallas utan att motparten har fått tillfälle att yttra sig i frågan,<br>något som följer av allmänna processuella regler, om yrkandet<br>framställs som en särskild talan. Däremot är det möjligt att avslå ett<br>interimistiskt yrkande om förskott utan att motparten fått yttra sig. Vid<br>särskild talan kan detta dock bara ske under de förutsättningar som<br>anges i 42 kap. 5 § rättegångsbalken.</p>
<p>I tredje stycket ges regler angående verkställighet, omprövning och<br>överklagande av förskottsavgörandet. När tingsrätten meddelar ett beslut<br>under rättegången, får beslutet överklagas särskilt. Hovrättens beslut<br>kan då inte överklagas. Förbudet mot överklagande omfattar också det<br>fallet att frågan väcks i hovrätten och hovrätten meddelar beslut om<br>förskott under rättegången. Hovrättens dom eller slutliga beslut i<br>huvudsaken kan överklagas till Högsta domstolen enligt reglerna i<br>rättegångsbalken. Om hovrätten har tagit ställning till förskott i sitt<br>slutliga avgörande, får avgörandet överklagas också i denna del.</p>
<p>Förskottets natur leder också till att beloppet skall betalas tillbaka helt<br>eller delvis, om rättsinstansen sätter ned förskottet eller slutligt<br>fastställer en ersättning som understiger detta.</p>
<h5>Last för humanitära ändamål</h5>
<p>Under denna rubrik finns bestämmelser som begränsar användningen av<br>säkerhetsåtgärder i fråga om statsägda laster och laster som har skänkts<br>av en stat för humanitära ändamål.</p>
<p>14 § Bestämmelserna i detta kapitel kan inte åberopas som grund för<br>kvarstad eller någon annan säkerhetsåtgärd avseende en last som har<br>skänkts av en stat för humanitära ändamål, om den staten har åtagit sig<br>att betala för bärgning av lasten.</p>
<p>Paragrafen motsvarar 24 § i promemorian.</p>
<p>Jämför artikel 26 i bärgningskonventionen.</p>
<h4>17 kap. Om haveri</h4>
<p>1 § Om innebörden av gemensamt haveri och fördelningen på fartyg,<br>frakt och last gäller York-Antwerpenreglema 1994 i den mån något<br>annat inte är avtalat.</p>
<p>Regeringen tillkännager reglernas lydelse i engelsk text och svensk<br>översättning.</p>
<p>Ändringen innebär att sjölagens hänvisning till York-<br>Antwerpenreglema skall avse 1994 års lydelse av reglerna. Vad särskilt<br>gäller bärgning betyder det att fördelningen av ett gemensamt haveri<br>skall avse bärgarlön också när den grundas på en bärgares skicklighet<br>och ansträngningar att hindra miljöskada. Detta är ju en ny<br>omständighet som introduceras genom bärgningskonventionen och som<br>införs i sjölagen enligt förslagen i denna proposition, se 16 kap. 6 § 2.<br>Fördelningen skall däremot inte omfatta den särskilda ersättning som<br></p>
<p>108</p>
<p>bärgaren har rätt till när han (försökt) hindra eller begränsa skador på Prop. 1995/96:16<br>miljön, jämför 16 kap. 9 §.</p>
<p>Den nya lydelsen av York-Antwerpenreglema finns på engelska i<br>bilaga 6 till denna proposition. I enlighet med andra stycket kommer<br>regeringen att tillkännage även en svensk översättning av reglerna i<br>anslutning till att den nya lydelsen av förevarande paragraf skall träda i<br>kraft.</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 § Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på sådan särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 9 §: inom två år från det bärgningsföretaget slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 11 § andra stycket:<br>inom ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek; fordran upphör dock tidigast två år<br>efter det bärgningsföretaget slutfördes,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan intränade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land, eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning för en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något fall får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som<br>orsakade skadan eller om olyckan utgjordes av en serie händelser, från<br>dagen för den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fäll än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag<br>huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.</p>
<p>109</p>
<p>Ett avtal om förlängning av preskriptionstid som avses i första stycket p<sub>ro</sub>p. 1995/96:16<br>1-8 är giltigt endast om det har ingåtts efter fordringens tillkomst. Om<br>avtalet gäller preskription i nä got annat fall än som avses i första<br>stycket 1 eller 2, har det inte verkan för längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet. En sådan preskriptionstid får inte i något<br>fall genom avtal förlängas med sammanlagt mer än tio år eller, i fall<br>som avses i första stycket 6 eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har ägt rum eller skulle ha ägt rum. I 13<br>kap. 4 § första stycket och 14 kap. 2 § andra stycket finns föreskrifter<br>om ogiltighet av avtalsvillkor som avviker från bestämmelserna i första<br>stycket 5 och fjärde stycket. I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av avtalsvillkor som inskränker en<br>passagerares rättigheter enligt första stycket 6 och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>Jämför artikel 23 i bärgningskonventionen.</p>
<p>Första stycket 1 har redan genom lagförslag 2.1 ändrats så att det<br>omfattar krav på särskild ersättning; två års preskriptionstid gäller alltså<br>för sådana krav. Hänvisningen till 16 kap. har dock ändrats som en<br>följd av den nya paragrafnumreringen i det kapitlet.</p>
<p>I första stycket 2 ändras hänvisningen till den paragraf som handlar<br>om andel i bärgarlön. Ändringen följer av den ändrade<br>paragrafindelningen i 16 kap. Det sker också en ändring av materiell<br>betydelse i punkten. Krav på andel skall alltjämt kunna framställas inom<br>ett år från det att vederbörande av redaren fick underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek. Men det införs en kompletterande<br>regel som innebär att fordringen upphör tidigast två år efter det att<br>bärgningsföretaget slutfördes. Preskription inträder alltså vid den sista<br>av de båda tidpunkterna.</p>
<p>En materiell ändring sker i femte stycket. Där regleras förlängning av<br>preskriptionstid. Förlängning kan ske högst tre år åt gången och den<br>sammanlagda förlängningen får vara högst tio år. Ändringen innebär att<br>ingendera av dessa båda tidsgränser skall gälla vid krav enligt första<br>stycket 1 och 2, dvs. krav på bärgarlön, särskild ersättning eller andel i<br>bärgarlön. I fråga om särskild ersättning har detta dock gällt i enlighet<br>med lagförslag 2.1 och 2.2.</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>110</p>
<h4>13.4 Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen<br>(1957:297).</h4>
<p>11 kap. Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av</p>
<p>luftfartsolyckor</p>
<p>2 § Den som bärgar ett luftfartyg som har förolyckats eller befinner sig<br>i nöd och alla som medverkar vid bärgningen har rätt till bärgarlön.<br>Detsamma gäller vid bärgning av gods ombord på ett sådant fartyg eller<br>av något som hör till fartyget eller godset. I fråga om bärgarlönen<br>tillämpas bestämmelserna i 16 kap. 3 § tredje och fjärde styckena, 5 §<br>första stycket andra och tredje meningarna, 6 § och 10 § tredje stycket<br>sjölagen (1994:1009). Den som i en sådan nödsituation räddar<br>människor från fartyget eller medverkar vid deras räddning har också<br>rätt till en del av bärgarlönen. De särskilda kostnader som någon i<br>övrigt har haft för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit nödvändiga.</p>
<p>Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud<br>av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för<br>bevarande av fortyg och gods.</p>
<p>Bestämmelserna om bärgning i denna paragraf tillämpas inte på sådan<br>bärgning som avses i 16 kap 7 § 7 sjölagen.</p>
<p>Första stycket har bara ändrats som en följd av de nya reglerna om<br>bärgarlön i 16 kap. sjölagen.</p>
<p>Det tidigare andra stycket har slopats. Där fenns en regel om att<br>lastägare bara svarade med godset när deras egendom hade bärgats eller<br>bevarats. I och med att regeln avskaffats har lastägama ett personligt<br>ansvar för den bärgarlön och kostnadsersättning som belöper på dem.</p>
<p>Det nya tredje stycket innebär att sjölagens regler om bärgning har<br>företräde framför 11 kap. 2 § luftfartslagen. Det betyder att bärgning av<br>ett nödställt luftfartyg eller gods från luftfartyget följer sjölagens regler,<br>om bärgningen sker i ett farvatten. Innebörden av begreppet farvatten<br>berörs i författningskommentaren till 16 kap. 1 § sjölagen (lagförslag<br>2.3).</p>
<p>Övergångsbestämmelser</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1 fråga om<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>111</p>
<p>INTERNATIONAL CONVENTION ON SALVAGE, 1989</p>
<p>THE STATES PARTIES TO THE PRESENT CONVENTION,</p>
<p>RECOGNIZING the desirability of determining by agreement<br>uniform intemational rules regarding salvage operations,</p>
<p>NOTING that substantial developments, in particular the<br>increased concem for the protection of the environment, have<br>demonstrated the need to review the intemational rules presently<br>contained in the Convention for the Unification of Certain Rules of Law<br>relating to Assistance and Salvage at Sea, done at Brussels, 23<br>September 1910,</p>
<p>CONSCIOUS of the major contribution which efficient and<br>timely salvage operations can make to the safety of vessels and other<br>property in danger and to the protection of the environment,</p>
<p>CONVINCED of the need to ensure that adequate incentives<br>are available to persons who undertake salvage operations in respect of<br>vessels and other property in danger,</p>
<p>HAVE AGREED as follows:</p>
<p>Chapter I - General provisions</p>
<p>Artide 1</p>
<p>Definitions</p>
<p>For the purpose of this Convention:</p>
<p>(a) Salvage operation means any act or activity undertaken to<br>assist a vessel or any other property in danger in navigable<br>waters or in any other waters whatsoever.</p>
<p>(b) Vessel means any ship or craft, or any structure capable of<br>navigation.</p>
<p>(c) Property means any property not permanently and intentionally<br>attached to the shoreline and includes freight at risk.</p>
<p>(d) Damage to the environment means substantial physical damage<br>to human health or to marine life or resources in Coastal or<br>inland waters or areas adjacent thereto, caused by pollution,<br>contamination, fire, explosion or similar major incidents.</p>
<p>(e) Pavment means any reward, remuneration or compensation due<br>under this Convention.</p>
<p>(f) Organization means the Intemational Maritime Organization.</p>
<p>(g) Secretarv-General means the Secretary-General of the</p>
<p>Organization.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>112</p>
<p>Artide 2</p>
<p>Application of the Convention</p>
<p>This Convention shall apply whenever judicial or arbitral proceedings<br>relating to matters dealt with in this Convention are brought in a State<br>Party.</p>
<p>Artide 3</p>
<p>Platforms and drilling units</p>
<p>This Convention shall not apply to fixed or floating platforms or to<br>mobile offshore drilling units when such platforms or units are on<br>location engaged in the exploration, exploitation or production of<br>sea-bed mineral resources.</p>
<p>Artide 4</p>
<p>State-owned vessels</p>
<p>1 Without prejudice to artide 5, this Convention shall not apply<br>to warships or other non-commercial vessels owned or<br>operated by a State and entitled, at the time of salvage<br>operations, to sovereign immunity under generally recognized<br>principles of intemational law unless that State decides<br>otherwise.</p>
<p>2 Where a State Party decides to apply the Convention to its<br>warships or other vessels described in paragraph 1, it shall<br>notify the Secretary-General thereof specifying the terms and<br>conditions of such application.</p>
<p>Artide 5</p>
<p>Salvage operations controlled by Public authorities</p>
<p>1 This Convention shall not affect any provisions of national law<br>or any intemational convention relating to salvage operations<br>by or under the control of public authorities.</p>
<p>2 Nevertheless, salvors carrying out such salvage operations<br>shall be entitled to avail themselves of the rights and remedies<br>provided for in this Convention in respect of salvage<br>operations.</p>
<p>3 The extent to which a public authority under a duty to perform<br>salvage operations may avail itself of the rights and remedies</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>113</p>
<p>8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>provided for in this Convention shall be determined by the law<br>of the State where such authority is situated.</p>
<p>Artide 6</p>
<p>Salvage contracts</p>
<p>1 This Convention shall apply to any salvage operations save to<br>the extent that a contract otherwise provides expressly or by<br>implication.</p>
<p>2 The master shall have the authority to conclude contracts for<br>salvage operations on behalf of the owner of the vessel. The<br>master or the owner of the vessel shall have the authority to<br>conclude such contracts on behalf of the owner of the property<br>on board the vessel.</p>
<p>3 Nothing in this artide shall affect the application of artide 7<br>nor duties to prevent or minimize damage to the environment.</p>
<p>Artide 7</p>
<p>Annulment and modification of contracts</p>
<p>A contract or any terms thereof may be annulled or modified<br>if:</p>
<p>(a) the contract has been entered into under undue influence<br>or the influence of danger and its terms are inequitable;<br>or</p>
<p>(b) the payment under the contract is in an excessive degree<br>too large or too small for the services actually rendered.</p>
<p>Chapter II - Performance of salvage operations</p>
<p>Artide 8</p>
<p>Duties of the salvor and of the owner and master</p>
<p>1 The salvor shall owe a duty to the owner of the vessel or other</p>
<p>property in danger:</p>
<p>(a) to carry out the salvage operations with due care;</p>
<p>(b) in performing the duty specified in subparagraph (a), to<br>exercise due care to prevent or minimize damage to the<br>environment;</p>
<p>(c) whenever circumstances reasonably require, to seek<br>assistance from other salvors; and</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>114</p>
<p>(d) to accept the intervention of other salvors when Prop. 1995/96:16<br>reasonably requested to do so by the owner or master of Bilaga 1<br>the vessel or other property in danger; provided however<br>that the amount of his reward shall not be prejudiced<br>should it be found that such a request was unreasonable.</p>
<p>2 The owner and master of the vessel or the owner of other</p>
<p>property in danger shall owe a duty to the salvor:</p>
<p>(a) to co-operate fully with him during the course of the<br>salvage operations;</p>
<p>(b) in so doing, to exercise due care to prevent or minimize<br>damage to the environment; and</p>
<p>(c) when the vessel or other property has been brought to a<br>place of safety, to accept redelivery when reasonably<br>requested by the salvor to do so.</p>
<p>Artide 9</p>
<p>Rights of Coastal States</p>
<p>Nothing in this Convention shall affect the right of the Coastal<br>State concemed to take measures in accordance with generally<br>recognized principles of intemational law to protect its coastline or<br>related interests from pollution or the threat of pollution following upon<br>a maritime casualty or acts relating to such a casualty which may<br>reasonably be expected to result in major harmful consequences,<br>including the right of a Coastal State to give directions in relation to<br>salvage operations.</p>
<p>Artide 10</p>
<p>Duty to render assistance</p>
<p>1 Every master is bound, so far as he can do so without serious<br>danger to his vessel and persons thereon, to render assistance<br>to any person in danger of being lost at sea.</p>
<p>2 The States Parties shall adopt the measures necessary to</p>
<p>enforce the duty set out in paragraph 1.</p>
<p>3 The owner of the vessel shall incur no liability for a breach of</p>
<p>the duty of the master under paragraph 1.</p>
<p>Artide 11</p>
<p>Co-operation</p>
<p>A State Party shall, whenever regulating or deciding upon<br>matters relating to salvage operations such as admittance to ports of<br></p>
<p>115</p>
<p>vessels in distress or the provision of focilities to salvors, take into Prop. 1995/96:16<br>account the need for co-operation between salvors, other interested Bilaga 1<br>parties and public authorities in order to ensure the efficient and<br>successful performance of salvage operations for the purpose of saving<br>life or property in danger as well as preventing damage to the<br>environment in general.</p>
<p>Chapter III - Rights of salvors</p>
<p>Artide 12</p>
<p>Conditions for reward</p>
<p>1 Salvage operations which have had a useful result give right to<br>a reward.</p>
<p>2 Except as otherwise provided, no payment is due under this<br>Convention if the salvage operations have had no useful result.</p>
<p>3 This chapter shall apply, notwithstanding that the salved vessel<br>and the vessel undertaking the salvage operations belong to the<br>same owner.</p>
<p>Artide 13</p>
<p>Criteria for fixing the reward</p>
<p>1 The reward shall be fixed with a view to encouraging salvage</p>
<p>operations, taking into account the following criteria without</p>
<p>regard to the order in which they are presented below:</p>
<p>(a) the salved value of the vessel and other property;</p>
<p>(b) the skill and efforts of the salvors in preventing or</p>
<p>minimizing damage to the environment;</p>
<p>(c) the measure of success obtained by the salvor;</p>
<p>(d) the nature and degree of the danger;</p>
<p>(e) the skill and efforts of the salvors in salving the vessel,<br>other property and life;</p>
<p>(f) the time used and expenses and losses incurred by the<br>salvors;</p>
<p>(g) the risk of liability and other risks run by the salvors or</p>
<p>their equipment;</p>
<p>(h) the promptness of the services rendered;</p>
<p>i) the availability and use of vessels or other equipment<br>intended for salvage operations;</p>
<p>(j) the State of readiness and efficiency of the salvor’s<br>equipment and the value thereof.</p>
<p>2 Payment of a reward fixed according to paragraph 1 shall be 116</p>
<p>made by all of the vessel and other property interests in</p>
<p>proportion to their respective salved values. However, a State Prop. 1995/96:16<br>Party may in its national law provide that the payment of a Bilaga 1</p>
<p>reward has to be made by one of these interests, subject to a<br>right of recourse of this interest against the other interests for<br>their respective shares. Nothing in this artide shall prevent<br>any right of defence.</p>
<p>3 The rewards, exclusive of any interest and recoverable legal</p>
<p>costs that may be payable thereon, shall not exceed the salved<br>value of the vessel and other property.</p>
<p>Artide 14</p>
<p>Special compensation</p>
<p>1 If the salvor has carried out salvage operations in respect of a<br>vessel which by itself or its cargo threatened damage to the<br>environment and has feiled to eam a reward under artide 13 at<br>least equivalent to the special compensation assessable in<br>accordance with this artide, he shall be entitled to special<br>compensation from the owner of that vessel equivalent to his<br>expenses as herein defined.</p>
<p>2 If, in the circumstances set out in paragraph 1, the salvor by<br>his salvage operations has prevented or minimized damage to<br>the environment, the special compensation payable by the<br>owner to the salvor under paragraph 1 may be increased up to<br>a maximum of 30% of the expenses incurred by the salvor.<br>However, the tribunal, if it deems it feir and just to do so and<br>bearing in mind the relevant criteria set out in artide 13,<br>paragraph 1, may increase such special compensation further,<br>but in no event shall the total increase be more than 100% of<br>the expenses incurred by the salvor.</p>
<p>3 Salvor’s expenses for the purpose of paragraphs 1 and 2 means<br>the out-of-pocket expenses reasonably incurred by the salvor in<br>the salvage operation and a feir rate for equipment and<br>personnel actually and reasonably used in the salvage<br>operation, taking into consideration the criteria set out in<br>artide 13, paragraph 1 (h), (i) and (j).</p>
<p>4 The total special compensation under this artide shall be paid<br>only if and to the extent that such compensation is greater than<br>any reward recoverable by the salvor under artide 13.</p>
<p>5 If the salvor has been negligent and has thereby feiled to<br>prevent or minimize damage to the environment, he may be<br>deprived of the whole or part of any special compensation due<br>under this artide.</p>
<p>117</p>
<p>Nothing in this artide shall affect any right of recourse on the Prop. 1995/96:16<br>part of the owner of the vessel. Bilaga 1</p>
<p>6</p>
<p>Artide 15</p>
<p>Apportionment between salvors</p>
<p>1 The apportionment of a reward under artide 13 between<br>salvors shall be made on the basis of the criteria contained in<br>that artide.</p>
<p>2 The apportionment between the owner, master and other<br>persons in the service of each salving vessel shall be<br>determined by the law of the flag of that vessel. If the salvage<br>has not been carried out from a vessel, the apportionment shall<br>be determined by the law goveming the contract between the<br>salvor and his servants.</p>
<p>Artide 16</p>
<p>Salvage of persons</p>
<p>1 No remuneration is due from persons whose lives are saved,<br>but nothing in this artide shall affect the provisions of national<br>law on this subject.</p>
<p>2 A salvor of human life, who has taken part in the services<br>rendered on the occasion of the accident giving rise to salvage,<br>is entitled to a foir share of the payment awarded to the salvor<br>for salving the vessel or other property or preventing or<br>minimizing damage to the environment.</p>
<p>Artide 17</p>
<p>Services rendered under existing contracts</p>
<p>No payment is due under the provisions of this Convention<br>unless the services rendered exceed what can be reasonably considered<br>as due performance of a contract entered into before the danger arose.</p>
<p>Artide 18</p>
<p>The effect of salvor’s misconduct</p>
<p>A salvor may be deprived of the whole or part of the payment<br>due under this Convention to the extern that the salvage operations have<br>become necessary or more difficult because of fault or neglect on his<br>part or if the salvor has been guilty of fraud or other dishonest conduct.</p>
<p>118</p>
<p>Artide 19</p>
<p>Prohibition of salvage operations</p>
<p>Services rendered notwithstanding the express and reasonable<br>prohibition of the owner or master of the vessel or the owner of any<br>other property in danger which is not and has not been on board the<br>vessel shall not give rise to payment under this Convention.</p>
<p>Chapter IV - Claims and actions</p>
<p>Artide 20</p>
<p>Maritime lien</p>
<p>1 Nothing in this Convention shall affect the salvor’s maritime<br>lien under any intemational convention or national law.</p>
<p>2 The salvor may not enforce his maritime lien when satisfäctory<br>security for his claim, including interest and costs, has been<br>duly tendered or provided.</p>
<p>Artide 21</p>
<p>Duty to provide security</p>
<p>1 Upon the request of the salvor a person liable for a payment<br>due under this Convention shall provide satisfäctory security<br>for the claim, including interest and costs of the salvor.</p>
<p>2 Without prejudice to paragraph 1, the owner of the salved<br>vessel shall use his best endeavours to ensure that the owners<br>of the cargo provide satisfäctory security for the claims against<br>them including interest and costs before the cargo is released.</p>
<p>3 The salved vessel and other property shall not, without the<br>consent of the salvor, be removed from the port or place at<br>which they first arrive after the completion of the salvage<br>operations until satisfäctory security has been put up for the<br>salvor’s claim against the relevant vessel or property.</p>
<p>Artide 22</p>
<p>Interim payment</p>
<p>1 The tribunal having jurisdiction over the claim of the salvor</p>
<p>may, by interim decision, order that the salvor shall be paid on<br>account such amount as seems fäir and just, and on such terms<br>including terms as to security where appropriate, as may be<br>fäir and just according to the circumstances of the case.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>119</p>
<p>2 In the event of an interim payment under this articie the</p>
<p>security provided under articie 21 shall be reduced<br>accordingly.</p>
<p>Articie 23</p>
<p>Limitation of actions</p>
<p>1 Any action relating to payment under this Convention shall be<br>time-barred if judicial or arbitral proceedings have not been<br>instituted within a period of two years. The limitation period<br>commences on the day on which the salvage operations are<br>terminated.</p>
<p>2 The person against whom a claim is made may at any time<br>during the running of the limitation period extend that period<br>by a declaration to the claimant. This period may in the like<br>manner be further extended.</p>
<p>3 An action for indemnity by a person liable may be instituted<br>even after the expiration of the limitation period provided for<br>in the preceding paragraphs, if brought within the time allowed<br>by the law of the State where proceedings are instituted.</p>
<p>Articie 24</p>
<p>Interest</p>
<p>The right of the salvor to interest on any payment due under<br>this Convention shall be determined according to the law of the State in<br>which the tribunal seized of the case is situated.</p>
<p>Articie 25</p>
<p>State-owned cargoes</p>
<p>Unless the State owner consents, no provision of this<br>Convention shall be used as a basis for the seizure, arrest or detention<br>by any legal process of, nor for any proceedings in rem against,<br>non-commercial cargoes owned by a State and entitled, at the time of<br>the salvage operations, to sovereign immunity under generally<br>recognized principles of intemational law.</p>
<p>Articie 26</p>
<p>Humanitarian cargoes</p>
<p>No provision of this Convention shall be used as a basis for the<br>seizure, arrest or detention of humanitarian cargoes donated by a State,</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>120</p>
<p>if such State has agreed to pay for salvage services rendered in respect Prop. 1995/96:16<br>of such humanitarian cargoes. Bilaga 1</p>
<p>Articie 27</p>
<p>Publication of arbitral awards</p>
<p>States Parties shall encourage, as får as possible and with the<br>consent of the parties, the publication of arbitral awards made in<br>salvage cases.</p>
<p>Chapter V - Final clauses</p>
<p>Articie 28</p>
<p>Signature. ratification, acceptance.</p>
<p>approval and accession</p>
<p>1 This Convention shall be open for signature at the</p>
<p>Headquarters of the Organization from 1 July 1989 to 30 June</p>
<p>1990 and shall thereafter remain open for accession.</p>
<p>2 States may express their consent to be bound by this</p>
<p>Convention by:</p>
<p>(a) signature without reservation as to ratification,<br>acceptance or approval; or</p>
<p>(b) signature subject to ratification, acceptance or<br>approval, followed by ratification, acceptance or<br>approval; or</p>
<p>(c) accession.</p>
<p>3 Ratification, acceptance, approval or accession shall be<br>effected by the deposit of an instrument to that effect with the<br>Secretary-General.</p>
<p>Articie 29</p>
<p>Entrv into force</p>
<p>1 This Convention shall enter into force one year after the date<br>on which 15 States have expressed their consent to be bound<br>by it.</p>
<p>2 For a State which expresses its consent to be bound by this</p>
<p>Convention after the conditions for entry into force thereof</p>
<p>have been met, such consent shall take effect one year after the<br>date of expression of such consent.</p>
<p>121</p>
<p>Articie 30</p>
<p>Reservations</p>
<p>1 Any State may, at the time of signature, ratification,<br>acceptance, approval or accession, reserve the right not to<br>apply the provisions of this Convention:</p>
<p>(a) when the salvage operation takes place in inland waters<br>and all vessels involved are of inland navigation;</p>
<p>(b) when the salvage operations take place in inland waters<br>and no vessel is involved;</p>
<p>(c) when all interested parties are nationals of that State;</p>
<p>(d) when the property involved is maritime cultural property<br>of prehistoric, archaeological or historic interest and is<br>situated on the sea-bed.</p>
<p>2 Reservations made at the time of signature are subject to<br>confirmation upon ratification, acceptance or approval.</p>
<p>3 Any State which has made a reservation to this Convention<br>may</p>
<p>withdraw it at any time by means of a notification addressed to<br>the Secretary-General. Such withdrawal shall take effect on<br>the date the notification is received. If the notification States<br>that the withdrawal of a reservation is to take effect on a date<br>specified therein, and such date is later than the date the<br>notification is received by the Secretary-General, the<br>withdrawal shall take effect on such later date.</p>
<p>Articie 31</p>
<p>Denunciation</p>
<p>1 This Convention may be denounced by any State Party at any<br>time after the expiry of one year from the date on which this<br>Convention enters into force for that State.</p>
<p>2 Denunciation shall be effected by the deposit of an instrument<br>of denunciation with the Secretary-General.</p>
<p>3 A denunciation shall take effect one year, or such longer<br>period as may be specified in the instrument of denunciation,<br>after the receipt of the instrument of denunciation by the<br>Secretary-General.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>122</p>
<p>Articie 32</p>
<p>Revision and amendment</p>
<p>1 A conference for the purpose of revising or amending this<br>Convention may be convened by the Organization.</p>
<p>2 The Secretary-General shall convene a conference of the States<br>Parties to this Convention for revising or amending the<br>Convention, at the request of eight States Parties, or one fourth<br>of the States Parties, whichever is the higher figure.</p>
<p>3 Any consent to be bound by this Convention expressed after<br>the date of entry into force of an amendment to this<br>Convention shall be deemed to apply to the Convention as<br>amended.</p>
<p>Articie 33</p>
<p>Depositarv</p>
<p>1 This Convention shall be deposited with the Secretary-General.</p>
<p>2 The Secretary-General shall:</p>
<p>(a) inform all States which have signed this Convention or<br>acceded thereto, and all Members of the Organization, of:</p>
<p>(i) each new signature or deposit of an instrument of<br>ratification, acceptance, approval or accession<br>together with the date thereof;</p>
<p>(ii) the date of the entry into force of this Convention;</p>
<p>(iii) the deposit of any instrument of denunciation of this<br>Convention together with the date on which it is received and<br>the date on which the denunciation takes effect;</p>
<p>(iv) any amendment adopted in conformity with articie<br>32;</p>
<p>(v) the receipt of any reservation, declaration or<br>notification made under this Convention;</p>
<p>(b) transmit certified true copies of this Convention to</p>
<p>all States which have signed this Convention or<br>acceded thereto.</p>
<p>3 As soon as this Convention enters into force, a certified true<br>copy thereof shall be transmitted by the Depositary to the<br>Secretary-General of the United Nations for registration and<br>publication in accordance with Articie 102 of the Charter of<br>the United Nations.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>123</p>
<p>Articie 34</p>
<p>Languages</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 1</p>
<p>This Convention is established in a single original in the<br>Arabic, Chinese, English, French, Russian and Spanish languages, each<br>text being equally authentic.</p>
<p>IN WITNESS WHEREOF the undersigned being duly<br>authorized by their respective Govemments for that purpose have signed<br>this Convention.</p>
<p>DONE AT LONDON this twenty-eighth day of April one<br>thousand nine hundred and eighty-nine.</p>
<p>124</p>
<p>(Översättning)</p>
<p>1989 ÅRS INTERNATIONELLA KONVENTION OM BÄRGNING</p>
<p>DE FÖRDRAGSSLUTANDE STATERNA</p>
<p>SOM ERKÄNNER önskvärdheten av att genom avtal fastställa enhetliga<br>internationella regler rörande bärgningsföretag,</p>
<p>SOM BEAKTAR att betydande händelser, särskilt den ökade omsorgen<br>beträffande skyddet av miljön, har påvisat ett behov av att revidera de<br>internationella regler som för närvarande finns i konventionen rörande<br>fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om assistans<br>och bärgning upprättad i Bryssel den 23 september 1910,</p>
<p>SOM ÄR MEDVETNA om det betydande bidrag som effektiva och i<br>rätt tid utförda bärgningsföretag kan innebära för säkerheten för fartyg<br>och annan egendom i fera och för skyddet av miljön,</p>
<p>SOM ÄR ÖVERTYGADE om behovet av att säkerställa att adekvat<br>motivation finns for personer som åtar sig bärgningsföretag avseende<br>fertyg och annan egendom i fera,</p>
<p>HAR KOMMIT ÖVERENS om följande</p>
<p>Kapitel I - Allmänna bestämmelser</p>
<p>Artikel 1</p>
<p>Definitioner</p>
<p>I denna konvention förstås med</p>
<p>(a) Bärgningsföretag: varje handling eller<br>verksamhet som företas för att bistå ett fartyg<br>eller någon annan egendom som är i fara i<br>navigeringsbara farvatten eller i andra<br>farvatten av varje slag.</p>
<p>(b) Fartyg: varje skepp eller farkost, eller någon<br>annan konstruktion som kan manövreras.</p>
<p>(c) Egendom: all egendom som inte är<br>stadigvarande och avsiktligt fastgjord vid<br>strandlinjen, bl.a. utestående frakt.</p>
<p>(d) Skada på miliön: väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller på marint liv eller<br>tillgångar i kustfarvatten eller inre farvatten<br>eller områden i omedelbar närhet till sådana<br>farvatten, orsakad av förorening,</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>125</p>
<p>kontaminering, brand, explosion eller liknande<br>allvarliga händelser.</p>
<p>(e) Betalning: vaije belöning, gottgörelse eller<br>ersättning som skall erläggas enligt denna<br>konvention.</p>
<p>(f) Organisation: FN:s internationella<br>sjöfartsorganisation (IMO).</p>
<p>(g) Generalsekreterare: organisationens</p>
<p>generalsekreterare.</p>
<p>Artikel 2</p>
<p>Konventionens tillämpning</p>
<p>Denna konvention skall alltid tillämpas när domstols- eller<br>skiljeförfarande rörande frågor som behandlas i denna konvention äger<br>rum i en fördragsslutande stat.</p>
<p>Artikel 3</p>
<p>Plattformar och bormingsenheter</p>
<p>Denna konvention skall inte tillämpas på fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havsbormingsenheter när sådana<br>plattformar eller enheter finns på en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller produktion avseende havsbottens<br>mineraltillgångar.</p>
<p>Artikel 4</p>
<p>Statsägda fartyg</p>
<p>1. Utan att detta påverkar tillämpningen av artikel</p>
<p>5 skali denna konvention inte tillämpas på<br>krigsfartyg eller andra icke-kommersiella<br>fartyg som ägs eller drivs av en stat och som,<br>vid tiden för bärgningsföretaget, har rätt till<br>immunitet enligt allmänt erkända folkrättsliga<br>principer, om inte den staten bestämmer något<br>annat.</p>
<p>2. Om en fördragsslutande stat bestämmer att<br>konventionen skall tillämpas på statens<br>krigsfartyg eller andra fartyg som avses i<br>punkt 1, skall staten underrätta<br>generalsekreteraren om detta och ange de<br>närmare villkoren och förutsättningarna for en<br>sådan tillämpning.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>126</p>
<p>Artikel 5</p>
<p>Bärgningsföretag som kontrolleras av myndigheter</p>
<p>1. Denna konvention påverkar inte bestämmelser<br>i nationell rätt eller i internationella<br>konventioner angående bärgningsföretag som<br>genomförs eller kontrolleras av myndigheter.</p>
<p>2. Trots detta skall bärgare som utför sådana<br>bärgningsföretag ha rätt att åtnjuta de<br>rättigheter och den gottgörelse avseende<br>bärgningsföretag som följer av konventionen.</p>
<p>3. I vilken utsträckning en myndighet som är<br>skyldig att utföra bärgningsföretag kan åtnjuta<br>de rättigheter och den gottgörelse som följer av<br>konventionen skall bestämmas enligt lagen i<br>den stat där myndigheten finns.</p>
<p>Artikel 6</p>
<p>Bärgningsavtal</p>
<p>1. Denna konvention skall tillämpas på vaije<br>bärgningsföretag i den mån något annat inte<br>uttryckligen eller underförstått följer av ett<br>avtal.</p>
<p>2. Befälhavaren skall ha behörighet att ingå avtal<br>om bärgningsföretag på fartygsägarens vägnar.<br>Befälhavaren eller fartygsägaren skall ha<br>behörighet att ingå sådana avtal på vägnar av<br>ägaren till egendom ombord på fartyget.</p>
<p>3. Bestämmelserna i denna artikel skall inte<br>påverka tillämpningen av artikel 7 och inte<br>heller skyldigheten att hindra eller begränsa<br>skada på miljön.</p>
<p>Artikel 7</p>
<p>Ogiltighet och jämkning av avtal</p>
<p>1. Ett avtal eller villkor däri får ogiltigförklaras</p>
<p>eller jämkas om:</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>127</p>
<p>(a) avtalet ingicks under otillbörlig påverkan Prop. 1995/96:16</p>
<p>eller under inflytande av fara och Bilaga 2</p>
<p>avtalsvillkoren är oskäliga; eller</p>
<p>(b) ersättningen enligt avtalet är oskäligt hög<br>eller låg i förhållande till de tjänster som<br>faktiskt utfördes.</p>
<p>Kapitel II - Utförande av bärgningsföretag</p>
<p>Artikel 8</p>
<p>Bärgarens, ägarens och befälhavarens skyldigheter</p>
<p>1. Bärgaren skall, gentemot ägaren av fartyget<br>eller av någon annan egendom som är i fara,<br>vara skyldig att:</p>
<p>(a) utföra bärgningsföretaget med tillbörlig<br>aktsamhet;</p>
<p>(b) visa tillbörlig aktsamhet för att hindra<br>eller begränsa skada på miljön när<br>skyldigheten enligt punkt (a) fullgörs;</p>
<p>(c) söka bistånd från andra bärgare när<br>omständigheterna skäligen kräver det;<br>och</p>
<p>(d) tillåta ingripande från andra bärgare när<br>detta av skälig anledning begärs av<br>ägaren av eller befälhavaren på fartyget<br>eller av ägaren av någon annan egendom<br>som är i fara; bärgarlönen skall dock inte<br>påverkas av detta såvida det visar sig att<br>begäran inte framställdes av skälig<br>anledning.</p>
<p>2. Ägaren av och befälhavaren på fartyget samt<br>ägaren av någon annan egendom som är i fara<br>skall gentemot bärgaren vara skyldiga att:</p>
<p>(a) helt samarbeta med denne under</p>
<p>utförandet av bärgningsföretaget;</p>
<p>(b) därvid visa tillbörlig aktsamhet för att<br>hindra eller begränsa skada på miljön;<br>och</p>
<p>(c) återta fartyget eller annan egendom när<br>egendomen har förts i säkerhet och<br>bärgaren med fog begär att så skall ske.</p>
<p>128</p>
<p>Artikel 9</p>
<p>Kuststaterna; rättigheter</p>
<p>Denna konvention skall inte påverka den berörda kuststatens rätt att<br>vidta åtgärder i enlighet med allmänt erkända folkrättsliga principer for<br>att skydda sin kustlinje eller därmed sammanhängande intressen från<br>förorening eller hot om förorening till följd av ett haveri eller<br>handlingar i samband med ett haveri som skäligen kan antas medföra<br>stora skadliga konsekvenser, bl.a. kuststatens rätt att ge direktiv i<br>samband med bärgningsföretag.</p>
<p>Artikel 10</p>
<p>Skyldighet att lämna bistånd</p>
<p>1. Varje befälhavare är skyldig att, i den mån det<br>kan ske utan allvarlig fara för det egna fortyget<br>och ombordvarande personer, lämna bistånd<br>till var och en som är i fora att förolyckas till<br>sjöss.</p>
<p>2. De fördragsslutande staterna skall vidta<br>erforderliga åtgärder för att genomdriva<br>skyldigheten enligt punkt 1.</p>
<p>3. Ägaren till fartyget skall inte ådra sig något<br>ansvar om befälhavaren åsidosätter sin<br>skyldighet enligt punkt 1.</p>
<p>Artikel 11</p>
<p>Samarbete</p>
<p>När en fördragsslutande stat reglerar eller fettar beslut i frågor som har<br>anknytning till bärgningsföretag, såsom tillträde till hamnar för fartyg i<br>sjönöd eller tillhandahållande av utrustning ull bärgare, skall den ta<br>hänsyn till behovet av samarbete mellan bärgare, andra berörda<br>intressenter och myndigheter för att säkerställa ett effektivt och<br>framgångsrikt utförande av bärgningsföretag i syfte att rädda liv och<br>egendom i fora samt att hindra skada på miljön i allmänhet.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>129</p>
<p>9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>Kapitel III - Bärgamas rättigheter</p>
<p>Artikel 12</p>
<p>Villkor för bärgarlön</p>
<p>1. Bärgningsföretag som har fått ett nyttigt<br>resultat ger rätt till bärgarlön.</p>
<p>2. Om inte något annat föreskrivs, skall någon<br>betalning inte erläggas enligt denna<br>konvention, om bärgningsföretaget inte har fått<br>ett nyttigt resultat.</p>
<p>3. Detta kapitel skall tillämpas även om det<br>bärgade fartyget och det fårtyg som utför<br>bärgningsföretaget har samma ägare.</p>
<p>Artikel 13</p>
<p>Kriterier för att bestämma bärgarlönen</p>
<p>1. Bärgarlönen skall bestämmas med sikte på att</p>
<p>uppmuntra bärgningsföretag och under<br>hänsynstagande till följande omständigheter<br>oberoende av den ordning i vilken de anges<br>här:</p>
<p>(a) det bärgade värdet av fårtyget och annan<br>egendom;</p>
<p>(b) bärgamas skicklighet och ansträngningar<br>i fråga om att hindra eller begränsa skada<br>på miljön;</p>
<p>(c) graden av framgång som bärgaren hade;</p>
<p>(d) fårans art och grad;</p>
<p>(e) bärgamas skicklighet och ansträngningar<br>i fråga om att bärga fårtyget och annan<br>egendom samt att rädda liv;</p>
<p>(f) den tid som användes och de kostnader<br>och förluster som bärgama ådrog sig;</p>
<p>(g) den fåra att bli ersättningsskyldig och de<br>andra fåror som bärgama och deras<br>utrustning utsattes för;</p>
<p>(h) den snabbhet med vilken tjänsterna<br>utfördes;</p>
<p>(i) tillgängligheten och användbarheten hos<br>fårtyg eller annan utrustning avsedd för<br>bärgningsföretag;</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>130</p>
<p>(j) graden av beredskap och effektivitet vad Prop. 1995/96:16<br>avser bärgarens utrustning samt Bilaga 2<br>utrustningens värde.</p>
<p>2. Betalning av bärgarlön bestämd enligt punkt 1<br>skall erläggas av alla intressenter i fartyget och<br>annan egendom i förhållande till deras<br>respektive bärgade värde. En fördragsslutande<br>stat kan emellertid i sin nationella lagstiftning<br>föreskriva att betalningen av bärgarlönen skall<br>erläggas av en av intressenterna, såvida denne<br>regressvis får kräva övriga intressenter på vad<br>som belöper på deras respektive andelar.<br>Denna artikel hindrar inte att det kan finnas<br>rätt till invändningar mot<br>betalningsskyldigheten.</p>
<p>3. Bärgarlönerna, exklusive rättegångskostnader<br>som kan återkrävas och ränta, skall inte<br>överstiga det bärgade värdet av fartyget och<br>annan egendom.</p>
<p>Artikel 14</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>1. Om bärgaren har utfört ett bärgningsföretag<br>avseende ett fartyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka skada på miljön och om<br>bärgaren inte har blivit berättigad till bärgarlön<br>enligt artikel 13 av åtminstone samma storlek<br>som den särskilda ersättning som kan utgå<br>enligt denna artikel, skall han ha rätt till<br>särskild ersättning av ägaren till det fartyget<br>motsvarande sina kostnader såsom de<br>definieras här.</p>
<p>2. Om bärgaren, under sådana förhållanden som<br>avses i punkt 1, genom sitt bärgningsföretag<br>har hindrat eller begränsat skada på miljön,<br>kan den särskilda ersättning som ägaren skall<br>betala till bärgaren enligt punkt 1 höjas med<br>högst 30 procent av de kostnader som bärgaren<br>har ådragit sig. Den instans som prövar saken<br>kan emellertid, om den finner detta skäligt och<br>med hänsyn tagen till de relevanta<br>omständigheter som anges i artikel 13 punkt 1,<br>ytterligare höja den särskilda ersättningen, men<br>den totala höjningen får inte vara högre än 100</p>
<p>4.</p>
<p>4.</p>
<p>5.</p>
<p>5.</p>
<p>6.</p>
<p>6.</p>
<p>1.</p>
<p>1.</p>
<p>2.</p>
<p>2.</p>
<p>procent av de kostnader som bärgaren har Prop. 1995/96:16</p>
<p>ådragit sig.</p>
<p>Bilaga</p>
<p>Med bärgarens kostnader i punkt 1 och 2 avses<br>de skäliga utlägg som bärgaren gjorde for<br>bärgningsföretaget samt ett skäligt belopp för<br>utrustning och personal som faktiskt och med<br>fog användes under bärgningsföretaget, varvid<br>hänsyn skall tas till de omständigheter som<br>anges i artikel 13, punkt 1 (h), (i) och (j).</p>
<p>Den sammanlagda särskilda ersättningen enligt<br>denna artikel skall erläggas endast om och i<br>den utsträckning som denna ersättning är större<br>än den eventuella bärgarlön som bärgaren har<br>rätt till enligt artikel 13.</p>
<p>Om bärgaren har varit vårdslös och därigenom<br>har underlåtit att hindra eller begränsa skada<br>på miljön, kan han gå miste om hela eller del<br>av den särskilda ersättning som utgår enligt<br>denna artikel.</p>
<p>Denna artikel skall inte påverka den regressrätt<br>som ägaren till fartyget kan ha.</p>
<p>Artikel 15</p>
<p>Fördelning mellan bärgare</p>
<p>Fördelningen mellan bärgare av en bärgarlön<br>enligt artikel 13 skall ske på grundval av de<br>omständigheter som anges i den artikeln.</p>
<p>Fördelningen mellan ägaren, befälhavaren och<br>andra personer som tjänstgör på vaije<br>bärgningsfartyg skall ske enligt lagen i den stat<br>där fartyget är registrerat. Om bärgningen inte<br>har utförts från ett fartyg, skall fördelningen<br>ske enligt den lag som är tillämplig på avtalet<br>mellan bärgaren och hans anställda.</p>
<p>Artikel 16</p>
<p>Bärgning av människor</p>
<p>Ingen ersättning skall erläggas av de<br>människor vars liv har räddats, men denna</p>
<p>132</p>
<p>artikel skall inte påverka reglerna i nationell<br>rätt rörande denna fråga.</p>
<p>2. En bärgare, som har räddat människoliv och</p>
<p>som har tagit del i de tjänster som har utförts i<br>samband med den händelse som föranledde<br>bärgningen, har rätt till en skälig andel av den<br>betalning som tillkommer den bärgare som har<br>bärgat fartyget eller annan egendom eller som<br>har hindrat eller begränsat skada på miljön.</p>
<p>Artikel 17</p>
<p>Tjänster utförda enligt befintliga avtal</p>
<p>Ingen betalning skall erläggas enligt bestämmelserna i denna konvention<br>om inte de tjänster som utfördes går utöver vad som skäligen kan anses<br>vara fullgörelsen av ett avtal som ingicks innan faran uppstod.</p>
<p>Artikel 18</p>
<p>Följden av bärgarens felaktiga förfarande</p>
<p>En bärgare kan gå miste om hela eller del av den betalning som skall<br>erläggas enligt denna konvention i den mån bärgningsföretaget<br>föranleddes eller försvårades av fel eller försummelse från hans sida<br>eller om bärgaren har gjort sig skyldig till bedrägeri eller någon annan<br>ohederlig gärning.</p>
<p>Artikel 19</p>
<p>Förbud mot bärgningsföretag</p>
<p>Tjänster som har utförts trots uttryckligt och befogat förbud av ägaren<br>av eller befälhavaren på fartyget eller ägaren av sådan annan egendom<br>i fara som inte är eller har varit ombord på fartyget skall inte medföra<br>betalning enligt denna konvention.</p>
<p>Kapitel IV - Fordringar och rättsliga åtgärder</p>
<p>Artikel 20</p>
<p>Siöpanträtt</p>
<p>1. Denna konvention skall inte påverka bärgarens</p>
<p>sjöpanträtt enligt internationella konventioner<br>eller nationell rätt.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>133</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>2.</p></td><td>
<p>Bägaren får inte genomdriva sin sjöpanträtt när Prop. 1995/96:16<br>tillfredsställande säkerhet för hans fordran, Bilaga 2<br>inklusive ränta och kostnader, har erbjudits<br>eller ställts i behörig ordning.</p>
<p>Artikel 21</p>
<p>Skyldighet att ställa säkerhet</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.</p></td><td>
<p>På begäran av bärgaren skall den som är<br>skyldig att erlägga betalning enligt denna<br>konvention ställa tillfredsställande säkerhet för<br>bärgarens fordran, inklusive ränta och<br>kostnader.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.</p></td><td>
<p>Utan att detta påverkar tillämpningen av punkt<br>1 skall ägaren till det bärgade fartyget efter<br>bästa förmåga verka för att ägama till lasten,<br>innan denna friges, ställer tillfredsställande<br>säkerhet för fordringarna mot dem, inklusive<br>ränta och kostnader.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>3.</p></td><td>
<p>Det bärgade fartyget och annan egendom får<br>inte utan bärgarens samtycke flyttas från den<br>hamn eller plats till vilken egendomen först<br>fördes sedan bärgningsföretaget hade avslutats<br>om inte tillfredsställande säkerhet har ställts<br>för bärgarens fordran mot fartyget eller<br>egendomen.</p>
<p>Artikel 22</p>
<p>Interimistisk betalnine</p></td></tr>
<tr><td>
<p>1.</p></td><td>
<p>Den instans som har jurisdiktion över<br>bärgarens fordran får genom interimistiskt<br>beslut förordna att bärgaren skall ha rätt till en<br>a conto-betalning med skäligt belopp på de<br>villkor, bl.a. ställande av säkerhet när det är<br>lämpligt, som är skäliga med hänsyn till<br>omständigheterna.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>2.</p></td><td>
<p>Om en interimistisk betalning enligt denna<br>artikel görs, skall säkerheten enligt artikel 21<br>reduceras på motsvarande sätt.</p></td></tr>
</table>
<p>134</p>
<p>Artikel 23</p>
<p>Preskription</p>
<p>1. Krav på betalning enligt denna konvention<br>preskriberas om domstols- eller<br>skiljeförfarande inte har inletts inom två år.<br>Preskriptionstiden böljar löpa den dag då<br>bärgningsföretaget avslutades.</p>
<p>2. Den part mot vilken en fordran görs gällande<br>får när som helst under preskriptionstiden<br>förlänga denna tid genom en förklaring till den<br>som gör fordringen gällande. Tiden kan på<br>samma sätt ytterligare förlängas.</p>
<p>3. Ett regresskrav från en ansvarig part kan<br>anhängiggöras även efter utgången av<br>preskriptionstiden enligt punkt 1 och 2, om det<br>anhängiggörs inom den tid som är föreskriven<br>enligt lagen i den stat där förfarandet äger<br>rum.</p>
<p>Artikel 24</p>
<p>Ränta</p>
<p>Bärgarens rätt till ränta på betalning enligt denna konvention skall<br>avgöras enligt lagen i den stat där den instans som handlägger målet<br>finns.</p>
<p>Artikel 25</p>
<p>Statsägda laster</p>
<p>Om inte den statliga ägaren samtycker därtill, får ingen bestämmelse i<br>denna konvention användas som grund för ett rättsligt förfarande<br>avseende beslag, kvarstad, kvarhållande eller åtgärder in rem i fråga om<br>icke-kommersiella laster som ägs av en stat och som vid tiden för<br>bärgningsföretaget är berättigade till immunitet enligt allmänt erkända<br>folkrättsliga principer.</p>
<p>Artikel 26</p>
<p>Humanitära laster</p>
<p>Ingen bestämmelse i denna konvention får användas som grund för<br>beslag, kvarstad eller kvarhållande i fråga om humanitära laster som</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 2</p>
<p>135</p>
<p>skänkts av en stat, om staten har åtagit sig att betala for Prop. 1995/96:16<br>bärgningstjänster utförda avseende sådana humanitära laster. Bilaga 2</p>
<p>Artikel 27</p>
<p>Publicering av skiljedomar</p>
<p>De fördragsslutande staterna skall, i största möjliga utsträckning och<br>med parternas samtycke, uppmuntra publiceringen av skiljedomar i<br>bärgningstvister.</p>
<p>Kapitel V - Slutbestämmelser</p>
<p>Artikel 28</p>
<p>Undertecknande, ratifikation, antagande,<br>godkännande och anslutning</p>
<p>1. Denna konvention är öppen för undertecknande<br>vid organisationens högkvarter från den 1 juli<br>1989 till den 30 juni 1990 och förblir därefter<br>öppen för anslutning.</p>
<p>2. Staterna kan uttrycka sitt samtycke till att vara<br>bundna av denna konvention genom:</p>
<p>(a) undertecknande utan förbehåll för</p>
<p>ratifikation, antagande eller</p>
<p>godkännande; eller</p>
<p>(b) undertecknande med förbehåll för</p>
<p>ratifikation, antagande eller</p>
<p>godkännande, följt av ratifikation,<br>antagande eller godkännande; eller</p>
<p>(c) anslutning.</p>
<p>3. Ratifikation, antagande, godkännande eller<br>anslutning sker genom deponering av ett<br>instrument med denna innebörd hos<br>generalsekreteraren.</p>
<p>Artikel 29</p>
<p>Ikraftträdande</p>
<p>1. Denna konvention träder i kraft ett år efter den<br>dag då 15 stater har uttryckt sitt samtycke till<br>att vara bundna av den.</p>
<p>2. För en stat som uttrycker sitt samtycke till att<br>vara bunden av denna konvention efter det att<br></p>
<p>136</p>
<p>villkoren för dess ikraftträdande har uppfyllts Prop. 1995/96:16<br>får samtycket verkan ett år efter det att staten Bilaga 2<br>har uttryckt sitt samtycke.</p>
<p>Artikel 30</p>
<p>Reservationer</p>
<p>1. Varje stat får, vid tidpunkten för<br>undertecknandet, ratifikationen, antagandet,<br>godkännandet eller anslutningen, förbehålla sig<br>rätten att inte tillämpa konventionens<br>bestämmelser:</p>
<p>(a) när bärgningsföretaget äger rum på inre<br>fårvatten och samtliga inblandade fartyg<br>är icke havsgående;</p>
<p>(b) när bärgningsföretaget äger rum på inre<br>farvatten och inget fartyg är inblandat;</p>
<p>(c) när alla inblandade parter är medborgare<br>i den staten;</p>
<p>(d) när den egendom som berörs är<br>sjöfartskulturell egendom av förhistoriskt,<br>arkeologiskt eller historiskt intresse och<br>finns på havsbotten.</p>
<p>2. Förbehåll som görs vid tidpunkten för<br>undertecknande skall för att bli giltiga<br>bekräftas vid ratifikation, antagande eller<br>godkännande.</p>
<p>3. Vaije stat som har gjort en reservation enligt<br>konventionen kan när som helst återkalla den<br>genom en underrättelse ställd till<br>generalsekreteraren. En sådan återkallelse får<br>verkan den dag som underrättelsen tas emot.<br>Om det i underrättelsen anges att återkallelsen<br>av en reservation skall få verkan en angiven<br>dag, och denna dag infäller senare än den dag<br>då underrättelsen tas emot av<br>generalsekreteraren, får återkallelsen verkan<br>denna senare dag.</p>
<p>Artikel 31</p>
<p>Uppsägning</p>
<p>1. Denna konvention får sägas upp av vaije</p>
<p>fördragsslutande stat när som helst efter<br></p>
<p>137</p>
<p>utgången av ett år från den dag då Prop. 1995/96:16</p>
<p>konventionen träder i kraft för den staten. Bilaga 2</p>
<p>2. Uppsägning skall ske genom deponering av ett<br>uppsägningsinstrument hos<br>generalsekreteraren.</p>
<p>3. En uppsägning får verkan ett år efter det att<br>generalsekreteraren har mottagit<br>uppsägningsinstrumentet eller vid den senare<br>tidpunkt som angetts i detta.</p>
<p>Artikel 32</p>
<p>Revidering och ändring</p>
<p>1. En konferens i syfte att revidera eller ändra<br>denna konvention får sammankallas av<br>organisationen.</p>
<p>2. Generalsekreteraren skall, på begäran av åtta<br>fördragsslutande stater eller, om detta innebär<br>ett större antal stater, en fjärdedel av de<br>fördragsslutande staterna, sammankalla en<br>konferens bestående av de fördragsslutande<br>staterna för att revidera eller ändra denna<br>konvention.</p>
<p>3. Ett samtycke att vara bunden av denna<br>konvention avgivet efter det att en ändring av<br>konventionen har trätt i kraft skall anses avse<br>konventionen i dess ändrade lydelse.</p>
<p>Artikel 33</p>
<p>Depositarie</p>
<p>1. Denna konvention skall deponeras hos</p>
<p>generalsekreteraren.</p>
<p>2. Generalsekreteraren skall</p>
<p>(a) underrätta alla stater som har</p>
<p>undertecknat eller anslutit sig till denna<br>konvention och alla medlemmar i<br>organisationen om:</p>
<p>(i) varje nytt undertecknande eller<br>ny deponering av ett instrument<br>avseende ratifiktion, antagande,</p>
<p>138</p>
<p>godkännande eller anslutning Prop. 1995/96:16<br>samt dagen därför; Bilaga 2</p>
<p>(ii) dagen för konventionens<br>ikraftträdande;</p>
<p>(iii) deponeringen av varje<br>uppsägningsinstrument avseende<br>konventionen, dagen for dess<br>mottagande och dagen då<br>uppsägningen får verkan;</p>
<p>(iv) vaije ändring antagen enligt<br>bestämmelsena i artikel 32;</p>
<p>(v) mottagandet av vaije reservation,<br>förklaring eller underrättelse som<br>avges i enlighet med<br>konventionen;</p>
<p>(b) överlämna bestyrkta avskrifter av<br>konventionen till alla stater som har<br>undertecknat eller anslutit sig till den.</p>
<p>3. Så snart denna konvention träder i kraft skall</p>
<p>depositarien överlämna en bestyrkt avskrift av<br>den till Förenta Nationernas generalsekreterare<br>för registering och publicering i enlighet med<br>artikel 102 i Förenta Nationernas Stadga.</p>
<p>Artikel 34</p>
<p>Språk</p>
<p>Denna konvention är upprättad i ett enda original på de arabiska,<br>kinesiska, engelska, franska, ryska och spanska språken, vilka texter<br>äger lika vitsord.</p>
<p>TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har undertecknade, därtill<br>vederbörligen befullmäktigade av respektive regeringar, undertecknat<br>denna konvention.</p>
<p>UPPRÄTTAD I LONDON den 28 april 1989.</p>
<p>139</p>
<h5>York-Antwerp Rules,<br>1974 as amended 1990</h5>
<p>Rule VI. Salvage</p>
<p>(a) Expenditure incurred<br>by the parties to the<br>adventure in the nature<br>of salvage, whether<br>under contract or<br>otherwise, shall be<br>allowed in general<br>average provided that<br>the salvage operations<br>were carried out for the<br>purpose of preserving<br>from peril the property<br>involved in the common<br>maritime adventure.</p>
<p>Expenditure allowed in<br>general average shall<br>include any salvage<br>remuneration in which<br>the skill and efforts of<br>the salvors in preventing<br>or minimizing damage to<br>the environment such as<br>is referred to in articie<br>13, paragraph 1 (b) of<br>the International<br>Convention on Salvage,<br>1989 have been taken<br>into account.</p>
<p>( b ) Special<br>compensation payable to<br>a salvor by the<br>shipowner under articie<br>14 of the said<br>Convention to the extent<br>specified in paragraph 4<br>of that articie or under<br>any other provision<br>similar in substance shall<br>not be allowed in<br>general average.</p>
<p>(översättning)</p>
<p>Yor k-An t wer pen reg-<br>lerna 1974 enligt 1990<br>års ändringar</p>
<p>Regel VI. Bärgning</p>
<p>(a) Utgifter som<br>haveriintressenterna har<br>haft för åtgärder av<br>bärgningskaraktär på<br>grund av kontrakt eller<br>på annan grund skall<br>ersättas i gemensamt<br>haveri såvida<br>bärgningsåtgärderna<br>utfördes för att bevara<br>värden som gemensamt<br>var utsatta för fara på<br>sjön.</p>
<p>Utgifter som skall<br>ersättas i gemensamt<br>haveri innefattar<br>bärgningsersättning som<br>har bestämts med hänsyn<br>tagen till bärgarnas<br>skicklighet och<br>ansträngningar i fråga<br>om att hindra eller<br>begränsa skada på<br>miljön som avses i<br>artikel 13 första stycket</p>
<p>(b) i 1 9 8 9 års<br>internationella<br>konvention om bärgning.</p>
<p>(b) Särskild ersättning<br>som skall betalas till en<br>bärgare av fartygsägaren<br>enligt artikel 14 i<br>nämnda konvention i den<br>utsträckning som anges i<br>fjärde stycket i den<br>artikeln eller enligt<br>någon annan<br>bestämmelse av liknande<br>innehåll skall inte<br>ersättas i gemensamt<br>haveri.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 3</p>
<p>140</p>
<h2>Departementspromemorians huvudsakliga innehåll Prop. 1995/96:16</h2>
<p>Bilaga 4</p>
<p>16 kap. sjölagen finns det regler om bärgning av fartyg och av gods<br>ombord på fartyg. Kapitlet bygger på 1910 års internationella<br>konvention med vissa gemensamma bestämmelser om assistans och<br>bärgning, den s.k. Brysselkonventionen. Reglerna har det övergripande<br>syftet att uppmuntra till bärgning av fartyg och last eller med andra ord<br>att hindra värdeförstöring. Detta gäller bl.a. reglerna om bärgarlön.<br>Sjölagen och Brysselkonventionen innebär att bärgarlön skall betalas<br>bara då bärgningsföretaget har lyckats helt eller delvis. Därigenom<br>ansluter regelverket till en sjörättslig princip som på engelska brukar<br>sammanfattas med uttrycket "no cure - no pay".</p>
<p>Både sjölagen och Brysselkonventionen innehåller dessutom regler om<br>vem som har rätt till bärgarlön, om hur beloppet skall bestämmas och<br>om jämkning av bärgningsavtal. I sjölagen finns det också bestämmelser<br>om fördelningen av bärgarlön och om inskränkningar i rätten att flytta<br>ett bärgat fartyg innan bärgarlönen är betald eller säkerhet for<br>bärgarlönen har ställts.</p>
<p>Vid en diplomatkonferens i London år 1989 antogs en ny konvention<br>om bärgning. Konventionen utgår från de erfarenheter som har vunnits<br>inom sjöfarten under de senaste årtiondena. Den viktigaste nyheten är<br>att skyddet for den marina miljön lyfts fram som en central<br>omständighet vid utformningen av bärgningsreglerna. Principen om no<br>cure - no pay har fört med sig att bärgaren saknat rätt till bärgarlön om<br>han visserligen har begränsat de negativa verkningarna för miljön vid en<br>fartygsolycka men inte kunnat rädda fartyg eller last; bärgningen anses<br>inte ge ett lyckat resultat när egendomen går förlorad. Detta kan minska<br>bärgamas benägenhet att försöka rädda t.ex. oljefartyg som är svårt<br>skadade eller över huvud att rikta in bärgningsarbetet på att förebygga<br>miljöskador, trots att sådana insatser från allmän synpunkt är mycket<br>angelägna. I den nya konventionen sägs därför att bärgaren skall ha rätt<br>till en särskild ersättning av fartygsägaren, om han hindrar eller<br>begränsar en miljöskada men inte lyckas rädda fartyg eller last. Om<br>bärgaren dessutom lyckas rädda egendom, utgår bärgarlön. Även då<br>skall skyddet för miljön vägas in. Enligt en ny föreskrift i konventionen<br>bestäms bärgarlönen med hänsyn till bl.a. bärgarens skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att hindra eller begränsa skada på miljön.</p>
<p>Vid sidan av miljöfrågorna innehåller den nya konventionen ett antal<br>ändringar av saklig eller redaktionell natur. Det finns t.ex. föreskrifter<br>om bärgningsavtal, om utförandet av bärgningsföretag, om bärgamas<br>rättigheter samt om fordringar och rättsliga åtgärder. Flera regler syftar<br>till att stärka bärgamas ställning och då i synnerhet de bärgare som<br>arbetar yrkesmässigt med specialutrustade fartyg.</p>
<p>Sverige har år 1990 undertecknat den nya konventionen med förbehåll<br>för ratifikation. I denna promemoria föreslås det att Sverige skall<br>ratificera den nya konventionen och säga upp Brysselkonventionen. Det<br>lämnas förslag till ett nytt 16 kap. sjölagen som är anpassat till den nya<br>konventionens föreskrifter. Samtidigt föreslås ytterligare några</p>
<p>141</p>
<p>ändringar i sjölagens regler om bärgning och en följdändring i<br>luftfartslagen. Ändringen i luftfartslagen innebär att de sjörättsliga<br>reglerna skall gälla när ett luftfartyg har havererat i ett farvatten.<br>Lagförslagen har kommit till i nära samarbete med Danmark, Finland<br>och Norge.</p>
<p>Enligt den bedömning som sker i promemorian bör reglerna om<br>särskild ersättning vid begränsning av miljöskador träda i kraft så snart<br>som möjligt, och det föreslås att reglerna skall gälla från och med den<br>1 januari 1996. I övrigt innebär förslaget att lagändringarna skall träda<br>i kraft den dag regeringen bestämmer. Ett genomförande av de nya<br>reglerna förutsätter i den delen att Sverige har frånträtt<br>Brysselkonventionen.</p>
<p>I promemorian behandlas också en ändring i 1974 års York-<br>Antwerpenregler om gemensamt haveri. Enligt sjölagen gäller de<br>reglerna i fråga om fördelningen av haveri på fartyg, frakt och last, i<br>den mån ingenting annat är avtalat. Fördelningen omfattar bl.a. utgifter<br>for bärgning.</p>
<p>York-Antwerpenreglema har år 1990 anpassats till den nya<br>bärgningskonventionen. Utgift för bärgning skall fördelas i haveriet<br>också när den grundas på bärgarens skicklighet och ansträngningar att<br>hindra miljöskador. Fördelningen skall däremot inte omfatta den<br>särskilda ersättning som utgår när bärgaren har begränsat en<br>miljöskada.</p>
<p>Det föreslås i promemorian att sjölagens hänvisning till York-<br>Antwerpenreglema skall omfatta också den anpassning som år 1990 har<br>skett till bärgnings-konventionen.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 4</p>
<p>142</p>
<h2>Departementspromemorians lagförslag</h2>
<h4>Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 36 och 43 §§, 9 kap. 3 §, 14 kap.<br>66 §, 16 kap., 17 kap. 1 § och 19 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) skall<br>ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>3 kap. Om skeppshypotek och sjöpanträtt</h4>
<p>SJÖPANTRÄTT</p>
<h5>Sjöpanträtt i fartyg</h5>
<p>36 §</p>
<p>Sjöpanträtt i fertyg gäller till säkerhet för en sådan fordran mot<br>redaren som kan hänföras till fertyget och som avser</p>
<p>1. lön och annan gottgörelse till befälhavaren eller någon annan<br>ombordanställd på grund av dennes anställning på fertyget,</p>
<p>2. hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift,</p>
<p>3. ersättning med anledning av personskada som uppkommit i<br>omedelbart samband med fartygets drift,</p>
<p>4. ersättning med anledning av sakskada som uppkommit i omedelbart<br>samband med fartygets drift, förutsatt att fordringen inte kan grundas på<br>avtal, och</p>
<p>5. bärgarlön, ersättning för 5. bärgarlön, i den mån det inte</p>
<p>avlägsnande av vrak och bidrag har ställts eller lämnats<br>till gemensamt haveri. erbjudande om någon annan</p>
<p>tillfredsställande säkerhet för<br>fordringen, ersättning för<br>avlägsnande av vrak och bidrag<br>till gemensamt haveri.</p>
<p>Första stycket 3 och 4 gäller inte i fråga om en fordran på ersättning<br>för atomskada.</p>
<p>Sjöpanträtt gäller även om fordringen riktar sig mot sådan fertygets<br>ägare som inte är redare, eller mot den som i egenskap av befraktare<br>eller i annan egenskap har hand om fertygets drift i redarens ställe.</p>
<h5>Sjöpanträtt i last</h5>
<p>43 §</p>
<p>Sjöpanträtt i inlastat gods gäller till säkerhet för</p>
<p>1. fordran på bärgarlön och på<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>annan kostnad som skall fördelas<br>enligt samma grund (13 kap. 15 §</p>
<p>1. fordran på bärgarlön, i den<br>mån det inte har ställts eller<br>lämnats erbjudande om någon<br>annan tillfredsställande säkerhet</p>
<p>143</p>
<p>tredje stycket, 14 kap. 40 § och för fordringen, och pä bidrag till Prop. 1995/96:16</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>17 kap. 6 §),</p></td><td>
<p>gemensamt haveri eller annan Bilaga 5<br>kostnad som skall fördelas enligt<br>samma grund (13 kap. 15 § tredje<br>stycket, 14 kap. 40 § och 17 kap.</p>
<p>6§),</p></td></tr>
</table>
<p>2. fordran pä grund av att en transportör, bortfraktare eller<br>befälhavare med stöd av behörighet enligt denna lag har slutit avtal eller<br>vidtagit någon annan åtgärd for lastens behov samt en lastägares fordran<br>på ersättning för gods som sålts för någon annan lastägares räkning, och</p>
<p>3. en transportörs eller bortfraktares fordran på grund av fraktavtalet<br>om den kan göras gällande mot den som kräver att godset skall lämnas<br>ut.</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>3 §</p>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 § första<br>stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 11 och 12 §§,<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 § första<br>stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfettas av 1 § och 2 §<br>första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till sjöss,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br></p>
<p>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fertygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<h4>14 kap. Om befraktning av fartyg</h4>
<p>TIDSBEFRAKTNING</p>
<h5>Utförandet av resorna</h5>
<p>Gemensam! haveri och bärgning</p>
<p>66 §</p>
<p>Fraktarens bidrag till gemensamt haveri skall betalas av</p>
<p>tidsbefraktaren. Detsamma gäller bidrag till gemensamt haveri som skall 144</p>
<p>lämnas för bränsle och utrustning som tidsbefraktaren har ombord. Om</p>
<p>i gemensamt haveri ersättning betalas for utgift och förlust som<br>tidsbefraktaren har haft, tillfaller ersättningen honom.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan<br>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av åter-stoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 6 §<br>andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel<br>tidsbefraktaren.</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan<br>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av åter-stoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 20 §<br>(nettobärgar-lönen) tillfaller en<br>tredjedel tidsbefraktaren.</p>
<h5>Inledande bestämmelser</h5>
<p>Definitioner</p>
<p>1 §</p>
<p>I detta kapitel avses med</p>
<p>1. bärgning: varje åtgärd som<br>vidtas för att i farvatten bistå</p>
<p>a) ett fartyg eller någon annan<br>egendom som är i fara, eller</p>
<p>b) ett fartyg som har förolyckats,<br>gods som finns ombord eller något<br>som har hört till ett sådant fartyg<br>eller sådant gods,</p>
<p>2. egendom: all egendom som inte<br>är stadigvarande fastgjord vid<br>strandlinjen, bland annat<br>utestående frakt, och</p>
<p>3. miljöskada: väsentlig fysisk<br>skada på mänsklig hälsa eller<br>marint liv eller på tillgångar i<br>kustfarvatten, i inre farvatten<br>eller i områden i omedelbar<br>närhet till sådana farvatten,<br>orsakad av fö ro re ni ng,<br>kontaminering, brand, explosion<br>eller liknande allvarliga<br>händelser.</p>
<p>145</p>
<p>10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>Tillämpnin gsområde</p>
<p>1 § tredje stycket</p>
<p>Bärgarlön skall i den mån så<br>krävs, betalas även om ett fartyg<br>som bärgats av ett annat fartyg,<br>har samma ägare som det andra<br>fartyget.</p>
<p>Om ett avtal rörande bärgning<br>är ingånget medan faran ännu<br>varade och under inflytande därav<br>och om villkoren i avtalet inte är</p>
<p>2 §</p>
<p>Bestämmelserna i detta kapitel<br>är tillämpliga när frågor om<br>bärgning avgörs i Sverige.<br>Bestämmelserna tillämpas även om<br>det bärgade fartyget och det fartyg<br>som utförde bärgningen hade<br>samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på<br>fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller pä flyttbara havs-<br>borrningsenheter, när platt-<br>formarna eller enheterna finns pä<br>en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltill gångar.</p>
<p>Bärgningsavtal</p>
<p>Avtalsfrihet</p>
<p>3 §</p>
<p>Bestämmelserna i detta kapitel<br>tillämpas inte i den mån någonting<br>annat följer av avtal. Ett avtal är<br>dock ogiltigt i den mån det<br>inskränker bärga rens,<br>befälhavarens eller ägarnas<br>skyldigheter enligt 6 § 2 eller 7 §<br>första stycket 2. I 20 § tredje<br>stycket föreskrivs inskränkningar i<br>giltigheten hos vissa avtal om<br>fördelning av bärgarlön. Av 4 §<br>framgår att ett avtal om bärgning<br>eller ett villkor i ett sådant avtal<br>kan jämkas eller lämnas utan<br>avseende.</p>
<p>Jämkning</p>
<p>§</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan<br>avseende, om</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>146</p>
<p>skäliga, kan avtalet förklaras helt<br>eller delvis ogiltigt.</p>
<p>Detsamma gäller i fråga om<br>andra avtal om bärgning, om den<br>bärgarlön som krävs står i<br>uppenbart missförhållande till<br>värdet av den tjänst som bärgaren<br>lämnat.</p>
<p>Bestämmelsen i 2 § sista stycket<br>skall också tillämpas om ett avtal<br>om bärgning har träffats.</p>
<p>Om bärgarlön har betalats<br>medan faran ännu varade, skall<br>den som vill återkräva något av<br>vad han har betalat väcka talan<br>inom sex månader efter det att<br>betalningen skedde. Gör han inte<br>det har han förlorat sin rätt till<br>återkrav.</p>
<p>1. avtalet ingicks under Prop. 1995/96:16<br>otillbörlig påverkan eller under Bilaga 5<br>inflytande av fara och avtalet eller</p>
<p>villkoret är oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet<br>inte står i rimligt förhållande till<br>värdet av utförda tjänster.</p>
<p>Ersättningen enligt avtalet kan<br>sättas ned eller falla bort, om<br>bärgningen föranleddes eller<br>försvårades av bärgarens fel eller<br>försummelse eller om bärgaren vid<br>bärgningen gjorde sig skyldig till<br>bedrägeri eller någon annan<br>ohederlig handling.</p>
<p>Särskild behörighet att ingå avtal<br>om bärgning</p>
<h5>5§</h5>
<p>Befälhavaren är behörig att ingå<br>avtal om bärgning på<br>fartygsägarens vägnar.<br>Befälhavaren och fartygsägaren är<br>var för sig behöriga att ingå<br>sådana avtal på dens vägnar som<br>äger egendom ombord.</p>
<h5>Bärgningens utförande</h5>
<p>Bärgarens skyldigheter</p>
<h5>6§</h5>
<p>I förhållande till ägaren av<br>fartyget eller av någon annan<br>egendom som är i fara är<br>bärgaren skyldig att</p>
<p>1. utföra bärgningen med<br>tillbörlig aktsamhet,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig<br>aktsamhet för att hindra eller<br>begränsa miljöskada,</p>
<p>3. söka bistånd av andra<br>bärgare när omständigheterna<br>skäligen kräver det, och</p>
<p>147</p>
<p>4. tillåta att andra bärgare Prop. 1995/96:16<br>ingriper, om ingripandet av skälig Bilaga 5<br>anledning begärs av befälhavaren<br>eller av ägaren till fartyget eller<br>till någon annan egendom som är<br>i fara; om det visar sig att det inte<br>fanns skälig anledning för<br>begäran, skall ingripandet inte<br>påverka storleken av den<br>bärgarlön som bärgaren har rätt<br>till.</p>
<p>Befälhavarens och ägarnas<br>skyldigheter</p>
<p>7 §</p>
<p>I förhållande till bärgaren är<br>befälhavaren och ägaren till<br>fartyget eller till någon annan<br>egendom som är i fara skyldiga<br>att</p>
<p>1. helt samarbeta med bärgaren<br>under bärgningen,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig<br>aktsamhet för att hindra eller<br>begränsa miljöskada, och</p>
<p>3. ta tillbaka egendomen när<br>den har förts i säkerhet och<br>bärgaren med fog begär att så<br>skall ske.</p>
<p>/ 6 kap. 6 § andra stycket finns<br>det bestämmelser om varje befäl-<br>havares skyldighet att lämna hjälp<br>åt den som är i sjönöd.</p>
<h5>Bärgarlön och särskild<br>ersättning</h5>
<p>Rätt till bärgarlön</p>
<p>1 § första stycket första meningen 8 §</p>
<p>Den som bärgar ett fartyg, Bärgaren har rätt till bärgarlön,<br>vilket förolyckats eller är i fara, om han har bärgat fartyg eller<br>eller ombordvarande gods eller egendom som inte är värdelösa,<br>något som har hört till sådant<br>fartyg eller gods, samt var och en<br>som medverkar vid bärgningen,<br>har rätt till bärgarlön.</p>
<p>148</p>
<p>2 § första stycket</p>
<p>När bärgarlönens belopp<br>bestäms skall följ ande<br>omständigheter beaktas:</p>
<p>1. i första hand:</p>
<p>a) i vad män bärgningsföretag<br>lyckats,</p>
<p>b) den kunnighet och skicklighet<br>med vilket bärgningsarbetet utförts<br>samt den tid och möda som<br>använts,</p>
<p>c) den fara för vilken det<br>bärgade fartyget, dess<br>passagerare, besättning eller gods<br>varit utsatta,</p>
<p>d) den fara för vilken bärgarna<br>eller deras redskap har utsatts,</p>
<p>e) den fara som bärgama utsatt<br>sig för att bli ersättningsskyldiga<br>mot en lastägare eller någon<br>annan eller att på annat sätt lida<br>förlust,</p>
<p>f) den skada som bärgama har<br>lidit till liv, hälsa eller gods, den<br>utgift eller förlust som bärgama<br>har haft för bärgningen samt<br>värdet av de redskap som använts<br>vid bärgningen, och</p>
<p>g) den omständigheten att det<br>fartyg som använts vid bärgningen<br>varit särskilt utrustat för<br>bärgningsarbete.</p>
<p>2. i andra hand:<br>det bärgades värde.</p>
<p>3 §</p>
<p>Bärgarlönen får inte sättas<br>högre än till värdet av det<br>bärgade. Vid bestämmandet av<br>detta värde skall frakt och<br>passageraravgifter inräknas samt<br>avdrag göras för tull och övriga<br>avgifter, som bör utgå av det<br>bärgade, och för kostnader för<br>förvaring, värdering och<br>försäljning.</p>
<p>Bärgarlönens bestämmande</p>
<p>9 §</p>
<p>Bärgarlönen skall bestämmas<br>med sikte på att uppmuntra till<br>bärgning och med beaktande av</p>
<p>1. det bärgades värde,</p>
<p>2. bärgamas skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att dels<br>rädda liv, dels hindra eller<br>begränsa miljöskada, dels bärga<br>fartyget och annan egendom,</p>
<p>3. bärgarens framgång,</p>
<p>4. farans art och grad,</p>
<p>5. den tid som bärgama<br>använde och de kostnader och<br>förluster som bärgarna ådrog sig,</p>
<p>6. den fara att bli<br>ersättningsskyldig och de andra<br>faror som bärgarna och deras<br>utrustning utsattes för,</p>
<p>7. den snabbhet med vilken<br>tjänsterna utfördes,</p>
<p>8. tillgängligheten och<br>användbarheten hos fartyg eller<br>annan utrustning avsedd för<br>bärgning, och</p>
<p>9. graden av beredskap och<br>effektivitet i fråga om bärgarens<br>utrustning samt utrustningens<br>värde.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Bärgarlönen får inte bestämmas<br>till högre belopp än värdet av det<br>som bärgades. Vid den beräk-<br>ningen skall ränta och<br>rättegångskostnader inte räknas in<br>i bärgarlönen.</p>
<p>149</p>
<p>Med bärgarlön avses även<br>ersättning för att föra det bärgade<br>i säkerhet och för att fartyg eller<br>andra redskap används för detta<br>ändamål.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Betalningsskyldighet för<br>bärgarlönen</p>
<p>1 § femte stycket</p>
<p>Om gods eller något som har<br>hört till gods har bärgats, svarar<br>ägaren med det bärgade men inte<br>personligen.</p>
<p>10 §</p>
<p>Bärgarlönen skall betalas av<br>ägaren till fartyget och ägaren till<br>annan egendom i förhållande till<br>värdet av det som bärgades för<br>var och en av dem.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>11 §</p>
<p>Om bärgaren har utfört tjänster<br>avseende bärgning av ett fartyg<br>som självt eller genom sin last<br>hotade att orsaka miljöskada, har<br>han rätt till särskild ersättning av<br>ägaren till fartyget.</p>
<p>Ersättningen skall motsvara de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>avses i 9 § första stycket 7-9.</p>
<p>Förhöjd särskild ersättning</p>
<p>12 §</p>
<p>Om bärgaren i ett fall som<br>avses i 11 § genom sina tjänster<br>hindrade eller begränsade<br>miljöskada, kan den särskilda<br>ersättningen höjas med högst<br>30 procent. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt säskilt med hänsyn<br>till de omständigheter som avses i<br>9 § första stycket.</p>
<p>150</p>
<p>1 § fjärde stycket</p>
<p>Om någon enligt avtal är<br>skyldig att verkställa bogsering<br>eller lotsning eller att utföra<br>liknande arbete för ett fartygs<br>räkning och fartyget råkar i fara,<br>har han rätt till bärgarlön för<br>hjälp som han lämnar fartyget<br>endast om hjälpen inte kan anses<br>ingå i fullgörandet av avtalet.</p>
<p>1 § andra stycket</p>
<p>Om någon har medverkat vid ett<br>bärgningsföretag trots uttryckligt<br>och befogat förbud av fartygets<br>befälhavare, har han inte rätt till<br>bärgarlön.</p>
<p>Nedsättning av särskild ersättning</p>
<p>13 §</p>
<p>Särskild ersättning enligt 11 och<br>12 §§ skall betalas bara i den<br>mån ersättningen är högre än den<br>bärgarlön som bärgaren har rätt<br>till enligt 8 och 9 §§.</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskadan, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller falla<br>bort.</p>
<p>Ränta</p>
<p>14 §</p>
<p>/ fråga om ränta på bärgarlönen<br>och den särskilda ersättningen<br>gäller räntelagen (1975:635).</p>
<p>Gemensamma regler om undantag<br>frän rätten till bärgarlön eller<br>särskild ersättning</p>
<p>15 §</p>
<p>Bestämmelserna i 8-14 §§ ger<br>inte rätt till bärgarlön eller<br>särskild ersättning, om de utförda<br>tjänsterna skäligen kan anses ingå<br>i Jullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan faran uppstod.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>bärgarlön eller särskild ersättning<br>för tjänster som utfördes trots<br>uttryckligt och befogat förbud av<br>befälhavaren, av ägaren till<br>fartyget eller av ägaren till sådan<br>annan egendom i fara som inte<br>var eller hade varit ombord på<br>fartyget.</p>
<p>151</p>
<p>2 § andra stycket Prop. 1995/96:16</p>
<p>Om någon som deltagit i Bärgarlönen eller den särskilda Bilaga 5<br>bärgning genom fel eller ersättningen kan sättas ned eller<br>försummelse har orsakat den fara i falla bort på grund av sådana<br>vilken fartyget råkat eller om en omständigheter som anges i 4 §<br>sådan person vid bärgningen har andra stycket.</p>
<p>gjort sig skyldig till stöld eller<br>snatteri eller till undandöljande av<br>bärgat gods eller till någon annan<br>sviklig handling, kan bärgarlönen<br>förklaras förverkad eller sättas<br>ned.</p>
<p>1 § första stycket andra meningen<br>Andel i bärgarlön tillkommer<br>även den, vilken under den fara<br>som föranlett bärgningen räddat<br>någon från fartyget eller<br>medverkat vid räddningen.</p>
<p>5 §</p>
<p>Om bärgare tvistar inbördes om<br>bärgarlönens fördelning, bestäms<br>denna med ledning av de<br>omständigheter som anges i 2 §.</p>
<p>I 19 kap. 1 § första stycket 1<br>och 2 finns bestämmelser om att<br>fordringar på bärgarlön och<br>särskild ersättning kan upphöra.</p>
<h5>Räddning av människor</h5>
<p>16 §</p>
<p>Den som under den fara som<br>föranledde bärgningen räddade<br>någon eller medverkade till att<br>rädda någon har rätt till en skälig<br>andel av den bärgarlön eller av<br>den särskilda ersättning som<br>bärgaren har rätt till.</p>
<h5>Bärgarlönens fördelning mellan<br>flera bärgare</h5>
<p>17 §</p>
<p>Fördelningen av bärgarlön<br>mellan flera bärgare bestäms på<br>grundval av de omständigheter<br>som avses i 9 § första stycket.</p>
<h5>Bärgarlönens fördelning hos en<br>bärgare</h5>
<p>Tillämplig lag</p>
<p>18 §</p>
<p>Bärgarlönen skall fördelas<br>mellan ägaren, befälhavaren och<br>andra som tjänstgjorde på det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>enligt lagen i den stat där fartyget</p>
<p>152</p>
<p>är registrerat. Om bärgningen inte<br>utfördes från ett fartyg, skall<br>bärgarlönen fördelas enligt den<br>lag som är tillämplig på avtalet<br>mellan bärgaren och hans<br>anställda.</p>
<p>Ersättningar som skall betalas<br>först</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>/6§ första stycket/</p>
<p>Om ett fartyg har bärgat något<br>under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning for skada som<br>bärgningen orsakat på fartyget,<br>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning for sådana utgifter<br>för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättning-en<br>som uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>3. särskild ersättning till sjöman<br>vilken vid bärgningen gjort en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>8 §</p>
<p>Ett anspråk på särskild<br>ersättning enligt 6 § första stycket<br>3 skall anmälas hos redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningsföretaget<br>har slutförts.</p>
<p>6 § andra-fjärde styckena</p>
<p>Av återstoden skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfalla befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till var och ens<br>avlöning. Befälhavarens andel<br>skall dock alltid vara minst det<br>dubbla av den högst avlönade<br>besättnings-mannens andel. En</p>
<p>19 §</p>
<p>Om ett fartyg som är registrerat<br>i Sverige har bärgat något under<br>en resa skall av bärgarlönen först<br>betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som<br>bärgningen orsakade på fartyget,<br>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana<br>kostnader för bränsle samt löner<br>och kost åt befälhavaren och<br>besättningen som uppkom på<br>grund av bärgningen, och</p>
<p>3. ersättning till sjöman som<br>under bärgningen gjorde en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatte sig för synnerlig fara;<br>sjömannen har dock rätt till<br>ersättning bara om han har<br>framställt krav till redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningen<br>avslutades.</p>
<p>Fördelning av nettobärgarlönen</p>
<p>20 §</p>
<p>Av det som återstår efter<br>betalning enligt 19 §<br>(nettobärgarlönen) skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfalla befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till besättnings-<br>medlemmarnas löner. Befäl-<br>havarens andel skall dock alltid<br>vara minst dubbelt så stor som den</p>
<p>lots på fartyget har rätt att ta del i<br>bärgarlönen som om han var<br>medlem av besättningen och, om<br>han inte är anställd hos redaren,<br>uppbar lön som främste styrman.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl,<br>exempelvis med hänsyn till<br>ändamålet med fartygets resa eller<br>sättet för beräknande av lön eller<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst, får bärgarlönen<br>fördelas på annat sätt än enligt<br>första och andra styckena.</p>
<p>Ett avtal om att en mindre andel<br>av den bärgarlön som kan<br>förtjänas med ett fartyg än som<br>sägs i fösta och andra styckena<br>skall tillfalla befälhavaren eller<br>besättningen är endast giltigt, om<br>fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är<br>särskilt utrustat för detta eller om<br>avtalet har ingåtts i samband med<br>påmönst-ringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>högst avlönade Prop. 1995/96:16<br>besättningsmedlemmens andel. En Bilaga 5<br>lots på fartyget har rätt att ta del i<br>bärgarlönen som om han tillhörde<br>besättningen och, om han inte var<br>anställd hos redaren, hade lön<br>som främste styrman. / 19 kap.</p>
<p>1 § första stycket 2 finns en<br>bestämmelse om att fordringar<br>enligt detta stycke kan upphöra.</p>
<p>Bärgarlönen kan fördelas på<br>något annat sätt än som sägs i<br>första stycket, om det finns<br>särskilda skäl för detta med<br>hänsyn till ändamålet med<br>fartygets resa, sättet att beräkna<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst eller av någon<br>annan anledning.</p>
<p>Om ett avtal säger att en<br>mindre andel skall tillfalla<br>befälhavaren eller besättning av<br>den bärgarlön som kan förtjänas<br>med ett fartyg än det anges i<br>första och andra styckena, är<br>avtalet giltigt bara om</p>
<p>1 . fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är<br>särskilt utrustat för detta, eller</p>
<p>2. avtalet ingicks i samband med<br>påmönstring och avser en viss<br>bärgning.</p>
<p>7§</p>
<p>Om bärgning har utförts av ett<br>svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och<br>inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<h5>Svenskt statsfartyg</h5>
<p>21 §</p>
<p>Om bärgningen utfördes av ett<br>svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och<br>inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<p>154</p>
<h5>Säkerhet</h5>
<p>9§</p>
<p>Innan bärgarlönen har betalats<br>eller säkerhet har ställts för den,<br>får ett bärgat fartyg inte utan<br>bärgamas samtycke lämna det<br>ställe dit det har förts efter<br>bärgningen eller bärgat gods tas i<br>besittning av ägaren.</p>
<p>22 §</p>
<p>Pä begäran av bärgaren skall<br>den som är betalningsskyldig<br>enligt bestämmelserna i detta<br>kapitel ställa säkerhet för<br>fordringen. Därvid skall ränta och<br>rättegångskostnader räknas in i<br>fordringen.</p>
<p>Det bärgade fartygets ägare skall<br>medverka till att lastägama ställer<br>säkerhet för fordringarna mot dem<br>innan lasten lämnas tillbaka.</p>
<p>Det bärgade fartyget eller annan<br>bärgad egendom får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas från<br>den hamn eller plats dit<br>egendomen först fördes efter<br>bärgningen, om inte säkerhet har<br>ställs för bärgarens fordran på<br>fartyget eller den andra<br>egendomen.</p>
<h5>Förskott</h5>
<p>23 §</p>
<p>/ ett mål om en bärgares<br>fordran på ersättning enligt detta<br>kapitel får det beslutas om förskott<br>till bärgaren för tiden till dess<br>ersättningsfrågan har avgjorts<br>genom en dom eller ett beslut som<br>har vunnit laga kraft. Förskottet<br>skall fastställas till ett skäligt<br>belopp och det får förenas med en<br>skyldighet för bärgaren att ställa<br>säkerhet eller med andra villkor<br>som är skäliga med hänsyn till<br>omständigheterna.</p>
<p>Ett yrkande om förskott får inte<br>bifallas utan att motparten har fått<br>tillfälle att yttra sig i frågan. Ett<br>beslut om förskott får verkställas<br>pä samma sätt som en dom som<br>har vunnit laga kraft. Beslutet får<br>dock när som helst ändras av den<br>som handlägger målet.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>155</p>
<p>Ett beslut om förskott som Prop. 1995/96:16<br>tingsrätten har meddelat under Bilaga 5<br>rättegången skall överklagas<br>särskilt. Hovrättens beslut i ett<br>sådant fall får inte överklagas.<br>Ett beslut om förskott som<br>hovrätten har meddelat under<br>rättegången får inte heller<br>överklagas.</p>
<h5>Last för humanitära ändamål</h5>
<h4>17 kap. Om haveri</h4>
<p>1<br>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fertyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1974 i den<br>mån något annat inte är avtalat.</p>
<p>Regeringen tillkännager reglernas<br>översättning.</p>
<p>24 §</p>
<p>Bestämmelserna i detta kapitel<br>kan inte åberopas som grund för<br>kvarstad eller för kvarhållande av<br>en last med humanitära ändamål<br>som har skänkts av en stat, om<br>den staten har åtagit sig att betala<br>för bärgning av lasten.</p>
<p>§</p>
<p>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fertyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1974 i deras<br>lydelse efter 1990 års ändringar i<br>den mån något annat inte är<br>avtalat.</p>
<p>lydelse i engelsk text och svensk</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 § Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten for dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga</p>
<p>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön: inom två<br>år från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2 .fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 6 § andra stycker.<br>inom ett år från det vederbörande</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 11 och 12 §§:<br>inom två år från det bärgnings-<br>företaget slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 20 §; inom ett år<br>från det vederbörande av redaren<br>fått underrättelse om bärgarlönens</p>
<p>156</p>
<p>av redaren fått underrättelse om och andelens storlek; fordran Prop. 1995/96:16</p>
<p>bärgarlönens och andelens storlek, upphör dock tidigast tvä är efter Bilaga 5</p>
<p>det bärgningsföretaget slutfördes,</p>
<p>3. fordran på ersättning for sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning for personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigningen<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br></p>
<p>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra foll än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.<br>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag<br>huvudanspråket infriades eller talan väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i denna<br>paragraf är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst och har inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen for avtalet.<br>Preskriptionstiden får dock inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i<br>denna paragraf är giltigt endast<br>om det har ingåtts efter<br>fordringens tillkomst. Om avtalet<br>gäller preskription i något annat<br>fall än som avses i första stycket 1<br>eller 2, har det inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet. En</p>
<p>157</p>
<p>eller, i fall som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en<br>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>sådan preskriptionstid får inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år<br>eller, i fall som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilnadföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<p>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 i fråga om</p>
<p>a) 16 kap. 1 § 3 och 11-13 §§; till dess lagen i sin helhet har trätt i<br>kraft skall dock hänvisningen i 16 kap. 11 § avse 16 kap. 2 § första<br>stycket 1 g) respektive 1 § första stycket och 2 § i lydelse enligt<br>1994:1009 i stället för 16 kap. 9 § första stycket 7-9 respektive 8 och<br>9§§,</p>
<p>b) 16 kap. 4 §, 15 § och 22 § tredje stycket samt 19 kap. 1 §; till<br>dess lagen i sin helhet har trätt i kraft gäller dock 16 kap. 1 § andra och<br>fjärde styckena, 2 § andra stycket, 4 § och 9 § samt 19 kap. 1 § i<br>lydelse enligt 1994:1009 i fråga om bärgarlön, och</p>
<p>c) 16 kap. 14 §, 22 § första och andra styckena och 23 §; till dess<br>lagen i sin helhet har trätt i kraft gäller dock inte bestämmelserna i<br>fråga om bärgarlön.</p>
<p>2. Denna lag träder i övrigt i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>158</p>
<h4>Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 5</p>
<h4>11 kap. Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av<br>luftfartsolyckor</h4>
<h5>Bärgning</h5><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ0316/prop_199596__16-1.png" style="width:18pt;height:11pt;"/>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fartyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 2-4 §§<br>sjölagen (1994:1009). Den som i<br>en sådan nödsituation räddar<br>människor från fartyget eller<br>medverkar vid deras räddning har<br>också rätt till en del av<br>bärgarlönen. De särskilda<br>kostnader som någon i övrigt har<br>haft för bevarandet av ett<br>luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit<br>nödvändiga.</p>
<p>Om gods eller något som hör till<br>gods har bärgats eller bevarats,<br>svarar ägaren inte personligen<br>utan endast med det som har</p>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fartyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 4 §, 9 §<br>och 75 § tredje stycket sjölagen<br>(1994:1009). Den som i en sådan<br>nödsituation räddar människor<br>från fartyget eller medverkar vid<br>deras räddning har också rätt till<br>en del av bärgarlönen. De<br>särskilda kostnader som någon i<br>övrigt har haft för bevarandet av<br>ett luftfartyg eller av gods skall<br>också ersättas, om kostnaderna har<br>varit nödvändiga.</p>
<p>bärgats eller bevarats.</p>
<p>Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud<br>av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för<br>bevarande av fartyg och gods.</p>
<p>Bestämmelserna om bärgning i<br>denna paragraf tillämpas inte på</p>
<p>159</p>
<p><sup>2</sup> Senaste lydelse 1994:1015.</p>
<p>sådan bärgning som avses i Prop. 1995/96:16</p>
<p>16 kap. 7 § 7 sjölagen. Bilaga 5</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.</p>
<p>160</p>
<h5>York-Antwerp Rules 1994</h5>
<p>As adopted by the Comité Maritime Intemational at the Sydney<br>Conference of October 1994</p>
<p>Contrasted with</p>
<p>York-Antwerp Rules 1974</p>
<p>as amended 1990</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>York-Antwerp Rules. 1994</p>
<p>RULE OF INTERPRETATION</p>
<p>In the adjustment of general<br>average the following Rules<br>shall apply to the exclusion of<br>any Law and Practice<br>Inconsistent therewith.</p>
<p>Except as provided by the Rule<br>Paramount and the numbered<br>Rules, general average shall be<br>adjusted according to the<br>lettered Rules.</p>
<p>RULE PARAMOUNT</p>
<p>In no case shall there be any<br>allowance for sacrifice or<br>expenditure unless reasonably<br>made or incurred.</p>
<p>RULE A</p>
<p>There is general average act<br>when, and only when, any<br>extraordinary sacrifice or<br>expenditure is intentionally and<br>reasonably made or incurred for<br>the common safety for the<br>purpose of preserving from peril<br>the property involved in a<br>common maritime adventure.</p>
<p>General average sacrifices and<br>expenditures shall be bome by</p>
<p>York-Antwerp Rules, 1974 as<br>amended 1990</p>
<p>RULE OF INTERPRETATION</p>
<p>In the adjustment of general<br>average the following lettered<br>and numbered Rules shall apply<br>to the exclusion of any Law and<br>Practice inconsistent therewith.</p>
<p>Except as provided by the<br>numbered Rules, general<br>average shall be adjusted<br>according to the lettered Rules.</p>
<p>RULE A</p>
<p>There is a general average act<br>when, and only when, any<br>extraordinary sacrifice or<br>expenditure is intentionally and<br>reasonably made or incurred for<br>the common safety for the<br>purpose of preserving from peril<br>the property involved in a<br>common maritime adventure.</p>
<p>161</p>
<p>11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>the different contributing<br>interests on the basis hereinafter<br>provided.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>RULE B</p>
<p>RULE B</p>
<p>There is a common maritime<br>adventure when one or more<br>vessels are towing or pushing<br>another vessel or vessels,<br>provided that they are all<br>involved in commercial<br>activities and not in a salvage<br>operation.</p>
<p>When measures are taken to<br>preserve the vessels and their<br>cargoes, if any, from a common<br>peril, these Rules shall apply.</p>
<p>A vessel is not in common peril<br>with another vessel or vessels if<br>by simply disconnecting from<br>the other vessel or vessels she is<br>in safety; but if the<br>disconnection is itself a general<br>average act the common<br>maritime adventure continues.</p>
<p>RULE C</p>
<p>General average sacrifices and<br>expenses shall be bome by the<br>different contributing interests<br>on the basis hereinafter<br>provided.</p>
<p>RULE C</p>
<p>Only such losses, damages or<br>expenses which are the direct<br>consequence of the general<br>average act shall be allowed as<br>general average.</p>
<p>In no case shall there be any<br>allowance in general average for<br>losses, damages or expenses<br>incurred in respect of damage to<br>the environment or in<br>consequence of the escape or<br>release of pollutant substances<br>from the property involved in<br>the common maritime<br>adventure.</p>
<p>Only such losses, damages or<br>expenses which are the direct<br>consequence of the general<br>average act shall be allowed as<br>general average.</p>
<p>162</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>Demurrage, loss of market, and<br>any loss or damage sustained or<br>expense incurred by reason of<br>delay, whether on the voyage or<br>subsequently, and any indirect<br>loss whatsoever, shall not be<br>admitted as general average.</p></td><td>
<p>Loss or damage sustained by the Prop. 1995/96:16<br>ship or cargo through delay, Bilaga 6<br>whether on the voyage or<br>subsequently, such as<br>demurrage, and any indirect loss<br>whatsoever, such as loss of<br>market, shall not be admitted as<br>general average.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RULE D</p></td><td>
<p>RULE D</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Rights to contribution in general<br>average shall not be affected,<br>though the event which gave<br>rise to the sacrifice or<br>expenditure may have been due<br>to the foult of one of the parties<br>to the adventure, but this shall<br>not prejudice any remedies or<br>defences which may be open<br>against or to that party in<br>respect of such foult.</p></td><td>
<p>Rights to contribution in general<br>average shall not be affected,<br>though the event which gave<br>rise to the sacrifice or<br>expenditure may have been due<br>to the feult of one of the parties<br>to the adventure, but this shall<br>not prejudice any remedies or<br>defences which may be open<br>against or to that party in<br>respect of such fäult.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RULE E</p></td><td>
<p>RULE E</p></td></tr>
<tr><td>
<p>The onus of proof is upon the<br>party claiming in general<br>average to show that the loss or<br>expense claimed is properly<br>allowable as general average.</p></td><td>
<p>The onus of proof is upon the<br>party claiming in general<br>average to show that the loss or<br>expense claimed is properly<br>allowable as general average.</p></td></tr>
</table>
<p>All parties claiming in general<br>average shall give notice in<br>writing to the average adjuster<br>of the loss or expense in respect<br>of which they claim contribution<br>within 12 months of the date of<br>the termination of the common<br>maritime adventure.</p>
<p>Failing such notification, or if<br>within 12 months of a request<br>for the same any of the parties<br>shall fail to supply evidence in<br>support of a notified claim, or<br>particulars of value in respect of<br>a contribury interest, the<br>average adjuster shall be at<br>liberty to estimate the extent of</p>
<p>163</p>
<p>the allowance or the<br>contributory value on the basis<br>of the information available to<br>him, which estimate may be<br>challenged only on the ground<br>that it is manifestly incorrect.</p>
<p>RULE F</p>
<p>Any additional expense incurred<br>in place of another expense<br>which would have been<br>allowable as general average<br>shall be deemed to be general<br>average and so allowed without<br>regard to the saving, if any, to<br>other interests, but only up to<br>the amount of the general<br>average expense avoided.</p>
<p>RULE G</p>
<p>General average shall be<br>adjusted as regards both loss<br>and contribution upon the basis<br>of values at the time and place<br>when and where the adventure<br>ends.</p>
<p>This rule shall not affect the<br>determination of the place at<br>which the average statement is<br>to be made up.</p>
<p>When a ship is at any port or<br>place in circumstances which<br>would give rise to an allowance<br>in general average under the<br>provisions of Rules X and XI,<br>and the cargo or part thereof is<br>forwarded to destination, by<br>other means, rights and<br>liabilities in general average<br>shall, subject to cargo interests<br>being notified if practicable,<br>remain as nearly as possible the<br>same as they would have been<br>in the absence of such<br>forwarding, as if the adventure</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>RULE F</p>
<p>Any extra expense incurred in<br>place of another expense which<br>would have been allowable as<br>general average shall be deemed<br>to be general average and so<br>allowed without regard to the<br>saving, if any, to other interests,<br>but only up to the amount of the<br>general average expense<br>avoided.</p>
<p>RULE G</p>
<p>General average shall be<br>adjusted as regards both loss<br>and contribution upon the basis<br>of values at the time and place<br>when and where the adventure<br>ends.</p>
<p>This rule shall not affect the<br>determination of the place at<br>which the average statement is<br>to be made up.<br></p>
<p>164</p>
<p>had continued in the original<br>ship for so long as justifiable<br>under the contract of<br>affreightment and the applicable<br>law.</p>
<p>The proportion attaching to<br>cargo of the allowances made in<br>general average by reason of<br>applying the third paragraph of<br>this Rule shall not exceed the<br>cost which would have been<br>bome by the owners of cargo if<br>the cargo had been forwarded at<br>their expense.</p>
<p>RULE I. JETTISON OF<br>CARGO</p>
<p>No jettison of carago shall be<br>made good as general average,<br>unless such cargo is carried in<br>accordance with the recognised<br>custom of the trade.</p>
<p>RULE II. LOSS OR DAMAGE<br>BY SACRIFICES FOR THE<br>COMON SAFETY</p>
<p>Loss of or damage to the<br>property involved in the<br>common maritime adventure by<br>or in consequence of a sacrifice<br>made for the common safety,<br>and by water which goes down<br>a ship’s hatches opened or other<br>opening made for the purpose of<br>making a jettison for the<br>common safety, shall be made<br>good as general average.</p>
<p>RULE III. EXTINGUISHING<br>FIRE ON SHIPBOARD</p>
<p>Damage done to a ship and<br>cargo, or either of them, by<br>water or otherwise, including<br>damage by beaching or scuttling<br>a buming ship, in extinguishing</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>RULE I. JETTISON OF<br>CARGO</p>
<p>No jettison of cargo shall be<br>made good as general average,<br>unless such cargo is carried in<br>accordance with the recognised<br>custom of the trade.</p>
<p>RULE II. DAMAGE BY<br>JETTISON AND SACRIFICE<br>FOR THE COMMON SAFETY</p>
<p>Damage done to a ship and<br>cargo, or either of them, by or<br>in consequence of a sacrifice<br>made for the common safety,<br>and by water which goes down<br>a ship’s hatches opened or other<br>opening made for the purpose of<br>making a jettison for the<br>common safety, shall be made<br>good as general average.</p>
<p>RULE III. EXTINGUISHING<br>FIRE ON SHIPBOARD</p>
<p>Damage done to a ship and<br>cargo, or either of them, by<br>water or otherwise, including<br>damage by beaching or scuttling<br>a buming ship, in extinguishing</p>
<p>165</p>
<p>a fire on board the ship, shall be<br>made good as general average;<br>except that no compensation<br>shall be made for damage by<br>smoke however caused or by<br>heat of the fire.</p>
<p>a fire on board the ship, shall be Prop. 1995/96:16<br>made good as general average; Bilaga 6<br>except that no compensation<br>shall be made for damage by<br>smoke or heat however caused.</p>
<p>RULE IV. CUTTING AWAY</p>
<p>WRECK</p>
<p>Loss or damage sustained by<br>cutting away wreck or parts of<br>the ship which have been<br>previosly carried away or are<br>effectively lost by accident shall<br>not be made good as general<br>average.</p>
<p>RULE V. VOLUNTARY<br>STRANDING</p>
<p>When a ship is intentionally run<br>on shore for the common safety,<br>whether or not she might have<br>been driven on shore, the<br>consequent loss or damage to<br>the property involved in the<br>common maritime adventure<br>shall be allowed in general<br>average.</p>
<p>RULE VI. SALVAGE<br>REMUNERATION</p>
<p>(a) Expenditure incurred by the<br>parties to the adventure in the<br>nature of salvage, whether<br>under confract or otherwise,<br>shall be allowed in general<br>average provided that the<br>salvage operations were carried<br>out for the purpose of<br>preserving from peril the<br>property involved in the<br>common maritime adventure.</p>
<p>Expenditure allowed in general<br>average shall include any<br>salvage remuneration in which<br></p>
<p>RULE IV. CUTTING AWAY<br>WRECK</p>
<p>Loss or damage sustained by<br>cutting away wreck or parts of<br>the ship which have been<br>previously carried away or are<br>effectively lost by accident shall<br>not be made good as general<br>average.</p>
<p>RULE V. VOLUNTARY<br>STRANDING</p>
<p>When a ship is intentionally run<br>on shore for the common safety,<br>whether or not she might have<br>been driven on shore, the<br>consequent loss or damage shall<br>be allowed in general average.</p>
<p>RULE VI. SALVAGE<br>REMUNERATION</p>
<p>(a) Expenditure incurred by the<br>parties to the adventure in the<br>nature of salvage, whether<br>under contract or otherwise,<br>shall be allowed in general<br>average provided that the<br>salvage operations were carried<br>out for the purpose of<br>preserving from peril the<br>property involved in the</p>
<p>common maritime adventure.</p>
<p>Expenditure allowed in general<br>average shall include any<br>salvage remuneration in which</p>
<p>166</p>
<p>the skill and efforts of the<br>salvors in preventing or<br>minimizing damage to the<br>environment such as is referred<br>to in Art. 13 paragaraph 1 (b) of<br>the Intemational Convention on<br>Salvage, 1989 have been taken<br>into account.</p>
<p>(b) Special compensation<br>payable to a salvor by the<br>shipowner under Art. 14 of the<br>said Convention to the extent<br>specified in paragraph 4 of that<br>Articie or under any other<br>provision similar in substance<br>shall not be allowed in general<br>average.</p>
<p>RULE VII. DAMAGE TO<br>MACHINERY AND BOILERS</p>
<p>Damage caused to any<br>machinery and boilers of a ship<br>which is ashore and in a<br>position of peril, in<br>endeavouring to refloat, shall be<br>allowed in general average<br>when shown to have arisen from<br>an actual intention to float the<br>ship for the common safety at<br>the risk of such damage; but<br>where a ship is afloat no loss or<br>damage caused by working the<br>propelling machinery and<br>boilers shall in any<br>circumstances be made good as<br>general average.</p>
<p>RULE VIII. EXPENSES<br>LIGHTENING A SHIP WHEN<br>ASHORE, AND<br>CONSEQUENT DAMAGE</p>
<p>When a ship is ashore and cargo<br>and ship’s fuel discharged as a<br>general average act, the extra<br>cost of lightening, lighter hire<br>and reshipping (if incurred), and</p>
<p>the skill and efforts of the Prop. 1995/96:16<br>salvors in prevention or Bilaga 6<br>minimizing damage to the<br>environment such as is referred<br>to in Art. 13 paragaraph 1 (b)<br>of the Intemational Convention<br>on Salvage, 1989 have been<br>taken into account.</p>
<p>(b) Special compensation<br>payable to a salvor by the<br>shipowner under Art. 14 of the<br>said Convention to the extent<br>specfied in paragraph 4 of that<br>Articie or under any other<br>provision similar in substance<br>shall not be allowed in general<br>average.</p>
<p>RULE VII. DAMAGE TO<br>MACHINERY AND BOILERS</p>
<p>Damage caused to any<br>machinery and boilers of a ship<br>which is ashore and in a<br>position of peril, in<br>endeavouring to refloat, shall be<br>allowed in general average<br>when shown to have arisen from<br>an actual intention to float the<br>ship for the common safety at<br>the risk of such damage; but<br>where a ship is afloat no loss or<br>damage caused by working the<br>propelling machinery and<br>boilers shall in any<br>circumstances be made good as<br>general average.</p>
<p>RULE VIII. EXPENSES<br>LIGHTENING A SHIP WHEN<br>ASHORE, AND<br>CONSEQUENT DAMAGE</p>
<p>When a ship is ashore and cargo<br>and ship’s fuel and stores or any<br>of them are discharged as a<br>general average act, the extra 167</p>
<p>cost of lightening, lighter hire</p>
<p>any loss or damage to the<br>property involved in the<br>common maritime adventure in<br>consequence thereof, shall be<br>admitted as general average.</p>
<p>RULE IX. CARGO, SHIP’S<br>MATERIALS AND STORES<br>USED FOR FUEL</p>
<p>Cargo, ships materials and<br>stores, or any of them,<br>necessarily used for fuel for the<br>common safety at a time of peril<br>shall be admitted as general<br>average, but when such an<br>allowance is made for the cost<br>of ship’s materials and stores<br>the general average shall be<br>credited with the estimated cost<br>of the fuel which would<br>otherwise have been consumed<br>in prosecuting the intended<br>voyage.</p>
<p>RULE X. EXPENSES AT<br>PORT OF REFUGE, ETC.</p>
<p>(a) When a ship shall have<br>entered a port or place of refuge<br>or shall have retumed to her<br>port or place of loading in<br>consesquence of accident,<br>sacrifice or other extraordinary<br>circumstances which render that<br>necessary for the common<br>safety, the expenses of entering<br>such port or place shall be<br>admitted as general average;<br>and when she shall have sailed<br>thence with her original cargo,<br>or a part of it, the<br>corresponding expenses of<br>leaving such port or place<br>consequent upon such entry or<br>retum shall likewise be admitted<br>as general average.</p>
<p>and re-shipping (if incurred), Prop. 1995/96:16</p>
<p>and the loss or damage Bilaga 6</p>
<p>sustained thereby, shall be<br>admitted as general average.</p>
<p>RULE IX. SHIP'S<br>MATERIALS AND STORES<br>BURNT FOR FUEL</p>
<p>Ship’s materials and stores, or<br>any of them, necessarily bumt<br>for fuel for the common safety<br>at a time of peril, shall be<br>admitted as general average,<br>when and only when an ample<br>supply of fuel had been<br>provided; but the estimated<br>quantity of fuel that would have<br>been consumed, calculated at<br>the price current at the ship’s<br>last port of departure at the date<br>of her leaving, shall be credited<br>to the general average.</p>
<p>RULE X. EXPENSES AT<br>PORT OF REFUGE, ETC.</p>
<p>(a) When a ship shall have<br>entered a port or place of<br>refuge, or shall have retumed to<br>her port or place of loading in<br>consequence of accident,<br>sacrifice or other extraordinary<br>circumstances, which render<br>that necessary for the common<br>safety, the expenses of entering<br>such port or place shall be<br>admitted as general average;<br>and when she shall have sailed<br>thence with her original cargo,<br>or a part of it, the<br>corresponding expenses of<br>leaving such port or place<br>consequent upon such entry or<br>retum shall likewise be admitted<br>as general average.</p>
<p>168</p>
<p>When a ship is at any port or<br>place of refuge and is<br>necessarily removed to another<br>port or place because repairs<br>cannot be carried out in the first<br>port or place, the provisions of<br>this Rule shall be applied to the<br>second port or place as if it<br>were a port or place of refuge<br>and the cost of such removal<br>including temporary repairs and<br>towage shall be admitted as<br>general average. The provisions<br>of Rule XI shall be applied to<br>the prolongation of the voyage<br>occasioned by such removal.</p>
<p>(b) The cost of handling on<br>board or discharging cargo, fuel<br>or stores whether at a port or<br>place of loading, call or refuge,<br>shall be admitted as general<br>average, when the handling or<br>discharge was necessary for the<br>common safety or to enable<br>damage to the ship caused by<br>sacrifice or accident to be<br>repaired, if the repairs were<br>necessary for the safe<br>prosecution of the voyage,<br>except in cases where the<br>damage to the ship is discovered<br>at a port or place of loading or<br>call without any accident or<br>other extraordinary<br>circumstances connected with<br>such damage having taken place<br>during the voyage.</p>
<p>The cost of handling on board<br>or discharging cargo, fuel or<br>stores shall not be admissible as<br>general average when incurred<br>solely for the purpose of<br>restowage due to shifting during<br>the voyage, unless such<br>restowage is necessary for the<br>common safety.</p>
<p>When a ship is at any port or<br>place of refuge and is<br>necessarily removed to another<br>port or place because repairs<br>cannot be carried out in the first<br>port or place, the provisions of<br>this Rule shall be applied to the<br>second port or place as if it<br>were a port or place of refuge<br>and the cost of such removal<br>including temporary reparis and<br>towage shall be admitted as<br>general average. The provisions<br>of Rule XI shall be applied to<br>the prolongation of the voyage<br>occasioned by such removal.</p>
<p>(b) The cost of handling on<br>board or discharging cargo, fuel<br>or stores whether at a port or<br>place of loading, call or refuge,<br>shall be admitted as general<br>average, when the handling or<br>discharge was necessary for the<br>common safety or to enable<br>damage to the ship caused by<br>sacrifice or accident to be<br>repaired, if the repairs were</p>
<p>necessary for the safe</p>
<p>prosecution of the voyage,</p>
<p>except in cases where the</p>
<p>damage to the ship is discovered<br>at a port or place of loading or<br>call without any accident or<br>other extraordinary<br>circumstances connected with<br>such damage having taken place<br>during the voyage.</p>
<p>The cost of handling on board<br>or discharging cargo, fuel or<br>stores shall not be admissible as<br>general average when incurred<br>solely for the purpose of<br>restowage due to shifting during<br>the voyage, unless such<br>restowage is necessary for the<br>common safety.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>169</p>
<p>(c) Whenever the cost of<br>handling or discharging cargo,<br>fuel or stores is admissible as<br>general average, the costs of<br>storage, including insurance if<br>reasonably incurred, reloading<br>and stowing of such cargo, fuel<br>or stores shall likewise be<br>admitted as general average.<br>The provisions of Rule XI shall<br>be applied to the extra period of<br>detention occasioned by such<br>reloading or restowing.</p>
<p>But when the ship is condemned<br>or does not proceed on her<br>original voyage, storage<br>expenses shall be admitted as<br>general average only up to the<br>date of the ship’s condemnation<br>or of the abandonment of the<br>voyage or up to the date of<br>completion of discharge of<br>cargo if the condemnation or<br>abandonment takes place before<br>that date.</p>
<p>RULE XI. WAGES AND<br>MAINTENANCE OF CREW<br>AND OTHER EXPENSES<br>BEARING UP FOR AND IN A<br>PORT OF REFUGE, ETC.</p>
<p>(a) Wages and maintenance of<br>master, officers and crew<br>reasonably incurred and fuel and<br>stores consumed during the<br>prolongation of the voyage<br>occasioned by a ship entering a<br>port or place of refuge or<br>retuming to her port or place of<br>loading shall be admitted as<br>general average when the<br>expenses of entering such port<br>or place are allowable in general<br>average in accordance with Rule<br>X(a).</p>
<p>(c) Whenever the cost of Prop. 1995/96:16<br>handling or discharging cargo, Bilaga 6<br>fuel or stores is admissible as<br>general average, the costs of<br>storage, including insurance if<br>reasonably incurred, reloading<br>and stowing of such cargo, fuel<br>or stores shall likewise be<br>admitted as general average.</p>
<p>But when the ship is condemned<br>or does not proceed on her<br>original voyage, storage<br>expenses shall be admitted as<br>general average only up to the<br>date of the ship’s condemnation<br>or of the abandonment of the<br>voyage or up to the date of<br>completion of discharge of<br>cargo if the condemnation or<br>abandonment takes place before<br>that date.</p>
<p>RULE XI. WAGES AND<br>MAINTENANCE OF CREW<br>AND OTHER EXPENSES<br>BEARING UP FOR AND IN A<br>PORT OF REFUGE, ETC.</p>
<p>(a) Wages and maintenance of<br>master, officers and crew<br>reasonably incurred and fuel and<br>stores consumed during the<br>prolongation of the voyage<br>occasioned by a ship entering a<br>port or place of refuge or<br>retuming to her port or place of<br>loading shall be admitted as<br>general average when the<br>expenses of entering such port<br>or place are allowable in general<br>average in accordance with Rule<br>X(a).</p>
<p>170</p>
<p>(b) When a ship shall have<br>entered or been datained in any<br>port or place in consequence of<br>accident, sacrifice or other<br>extraordinary circumstances<br>which render that necessary for<br>the common safety, or to enable<br>damage to the ship caused by<br>sacrifice or accident to be<br>reparied, if the reparirs were<br>necessary for the safe<br>prosecution of the voyage, the<br>wages and maintenance of the<br>master, officers and crew<br>reasonably incurred during the<br>extra period of detention in such<br>port or place until the ship shall<br>or should have been made ready<br>to proceed upon her voyage,<br>shall be admitted in general<br>average.</p>
<p>(b) When a ship shall have<br>entered or been detained in any<br>port or place in consequence of<br>accident, sacrifice or other<br>extraordinary circumstances<br>which render that necessary for<br>the common safety, or to enable<br>damage to the ship caused by<br>sacrifice or accident to be<br>repaired, if the repairs were<br>necessary for the safe<br>prosecution of the voyage, the<br>wages and maintenance of the<br>master, officers and crew<br>reasonably incurred during the<br>extra period of detention in such<br>port or place until the ship shall<br>or should have been made ready<br>to proceed upon her voyage,<br>shall be admitted in general<br>average.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>Fuel and stores consumed<br>during the extra period of<br>detention shall be admitted as<br>general average, except such<br>fuel and stores as are consumed<br>in effecting reparis not<br>allowable in general average.</p>
<p>Provided that when damage to<br>the ship is discovered at a port<br>or place of loading or call<br>without any accident or other<br>extraordinary circumstance<br>connected with such damage<br>having taken place during the<br>voyage, then the wages and<br>maintenance of master, officers<br>and crew and fuel and stores<br>consumed during the extra<br>detention for reparis to damages<br>so discovered shall not be<br>admissible as general average,<br>even if the reparis are necessary<br>for the safe prosecution of the<br>voyage.</p>
<p>Port charges incurred during the<br>extra period of detention shall<br>likewise be admitted as general<br>average except such charges as<br>are incurred solely by reason of<br>repairs not allowable in general<br>average.</p>
<p>When the ship is condemned or<br>does not proceed on her original<br>voyage, wages and maintenance<br>of the master, officers and crew<br>and fuel and stores consumed<br>shall be admitted as general<br>average only up to the date of<br>the ships condemnation or of<br>the abandonmnent of the voyage<br></p>
<p>Provided that when damage to<br>the ship is discovered at a port<br>or place of loading or call<br>without any accident or other<br>extraordinary circumstance<br>connected with such damage<br>having taken place during the<br>voyage, then the wages and<br>maintenance of master, officers<br>and crew and fuel and stores<br>consumed and port charges<br>incurred during the extra<br>detention for repairs to damages<br>so discovered shall not be<br>admissible as general average,<br>even if the repairs are necessary<br>for the safeprosecution of the<br>voyage.</p>
<p>When the ship is condemned or<br>does not proceed on her original<br>voyage, the wages and<br>maintenance of the master,<br>officers and crew and fuel and<br>stores consumed and port<br>charges shall be admitted as<br>general average only up to the<br>date of the ship’s condemnation<br>or of the abandonment of the<br>voyage or up to the date of<br>completion of discharge of<br>cargo if the condemnation or<br>abandonment takes place before<br>that date.</p>
<p>N.B. Paragraphs of Rule XI(b)<br>1974 reordered</p>
<p>(c) For the purpose of this and<br>the other Rules wages shall<br>include all payments made to or<br>for the benefit of the master,<br>officers and crew, whether such<br>payments be imposed by law</p>
<p>or up to the date of completion Prop. 1995/96:16<br>of discharge of cargo if the Bilaga 6<br>condemnation or abandonment<br>takes place before that date.</p>
<p>Fuel and stores consumed<br>during the extra period of<br>detention shall be admitted as<br>general average, except such<br>fuel and stores as are consumed<br>in effecting reparis not<br>allowable in general average.</p>
<p>Port charges incurred during the<br>extra period of detention shall<br>likewise be admitted as general<br>average except such charges as<br>are incurred solely by reason of<br>repairs not allowable in general<br>average.</p>
<p>(c) For the purpose of this and<br>the other Rules wages shall<br>include all payments made to or<br>for the benefit of the master,<br>officers and crew, whether such<br>payments be imposed by law<br></p>
<p>upon the shipowners or be made<br>under the terms of articles of<br>employment.</p>
<p>(d) The cost of measures<br>undertaken to prevent or<br>minimise damage to the<br>environment shall be allowed in<br>general average when incurred<br>in any or all of the following<br>circumstances:</p>
<p>(i) as part of an operation<br>performed for the common<br>safety which, had it been<br>undertaken by a party outside<br>the common maritime<br>adventure, would have entitled<br>such party to a salvage reward;</p>
<p>(ii) as a condition of entry<br>into or departure from any port<br>or place in the circumstances<br>prescribed in Rule X(a);</p>
<p>(iii) as a condition of<br>remaining at any port or place<br>in the circumstances prescribed<br>in Rule XI(b) provided that<br>when there is an actual escape<br>or release of pollutant<br>substances the cost of any<br>additional measures required on<br>that account to prevent or<br>minimize polllution or<br>environmental damage shall not<br>be allowed as general average;</p>
<p>(iv) necessarily in connection<br>with the discharging, storing or<br>reloading of cargo whenever the<br>cost of those operations is<br>admissible as general average.<br></p>
<p>upon the shipowners or be made<br>under the terms or articles of<br>employment.</p>
<p>(d) When overtime is paid to the<br>master, officers or crew for<br>maintenance of the ship or<br>repairs, the cost of which is not<br>allowable in general average,<br>such overtime shall be allowed<br>in general average only up to<br>the saving in expense which<br>would have been incurred and<br>admitted as general average had<br>such overtime not been<br>incurred.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>173</p>
<p>RULE XII, DAMAGE TO<br>CARGO IN DISCHARGING,<br>ETC.</p>
<p>Damage to or loss of cargo, fuel<br>or stores sustained in<br>consequence of their handling,<br>discharging, storing, reloading<br>and stowing shall be made good<br>as general average, when and<br>only when the cost of those<br>measures respectively is<br>admitted as general average,<br>when and only when the cost of<br>those measures respectively is<br>admitted as general average.</p>
<p>RULE XIII. DEDUCTIONS<br>FROM COST OF REPAIRS</p>
<p>Repairs to be allowed in general<br>average shall not be subject to<br>deductions in respect of "new<br>for old" where old material or<br>parts are replaced by new unless<br>the ship is over fifteen years old<br>in which case there shall be a<br>deduction of one third. The<br>deductions shall be regulated by<br>the age of the ship from the 31st<br>December of the year of<br>completion of construction to<br>the date of the general average<br>act, except for insulation, life<br>and similar boats,<br>Communications and<br>navigational apparatus and<br>equipment, machinery and<br>boilers for which the deductions<br>shall be regulated by the age of<br>the particular parts to which<br>they apply.</p>
<p>The deductions shall be made<br>only from the cost of the new<br>material or parts when finished<br>and ready to be installed in the<br>ship.</p>
<p>RULE XII. DAMAGE TO Prop. 1995/96:16</p>
<p>CARGO IN DISCHARGING, Bilaga 6<br>ETC.</p>
<p>Damage to or loss of cargo, fuel<br>or stores caused in the act of<br>handling, discharging, storing,<br>reloading and stowing shall be<br>made good as general average,<br>when and only when the cost of<br>those measures respectively is<br>admitted as general average.</p>
<p>RULE XIII. DEDUCTIONS<br>FROM COST OF REPAIRS</p>
<p>Repairs to be allowed in general<br>average shall not be subject to<br>deductions in respect of "new<br>for old" where old material or<br>parts are replaced by new unless<br>the ship is over fifteen years old<br>in which case there shall be a<br>deduction of one third. The<br>deductions shall be regulated by<br>the age of the ship from the 31st<br>December of the year of<br>completion of construction to<br>the date of the general average<br>act, except for insulation, life<br>and similar boats,<br>Communications and<br>navigational apparatus and<br>equipment, machinery and<br>boilers for which the deductions<br>shall be regulated by the age of<br>the particular parts to which<br>they apply.</p>
<p>The deductions shall be made<br>only from the cost of the new<br>material or parts when finished<br>and ready to be installed in the<br>ship.</p>
<p>174</p>
<p>No deduction shall be made in<br>respect of provisions, stores,<br>anchors and chain cables.</p>
<p>Drydock and slipway dues and<br>costs of shifting the ship shall<br>be allowed in full.</p>
<p>The costs of cleaning, painting<br>or coating of bottom shall not<br>be allowed in general average<br>unless the bottom has been<br>painted or coated within the<br>twelve months preceding the<br>date of the general average act<br>in which case one half of such<br>costs shall be allowed.</p>
<p>RULE XIV. TEMPORARY<br>REPAIRS</p>
<p>Where temporary repairs are<br>effected to a ship at a port of<br>loading, call or refuge, for the<br>common safety, or of damage<br>caused by general average<br>sacrifice, the cost of such<br>repairs shall be admitted as<br>general average.</p>
<p>Where temporary repairs of<br>accidental damage are effected<br>in order to enable the adventure<br>to be completed, the cost of<br>such repairs shall be admitted as<br>general average without regard<br>to the saving, if any, to other<br>interests, but only up to the<br>saving in expense which would<br>have been incurred and allowed<br>in general average if such<br>repairs had not been effected<br>there.</p>
<p>No deduction shall be made in Prop. 1995/96:16<br>respect of provisions, stores, Bilaga 6<br>anchors and chain cables.</p>
<p>Drydock and slipway dues and<br>costs of shifting the ship shall<br>be allowed in full.</p>
<p>The costs of cleaning, painting<br>or coating of bottom shall not<br>be allowed in general average<br>unless the bottom has been<br>painted or coated within the<br>twelve months preceding the<br>date of the general average act<br>in which case one half of such<br>costs shall be allowed.</p>
<p>RULE XIV. TEMPORARY</p>
<p>REPAIRS</p>
<p>Where temporary reparis are<br>effected to a ship at a port of<br>loading, call or refuge, for the<br>common safety, or of damage<br>caused by general average<br>sacrifice, the cost of such<br>repairs shall be admitted as<br>general average.</p>
<p>Where temporary repairs of<br>accidental damage are effected<br>in order to enable the adventure<br>to be completed, the cost of<br>such repairs shall be admitted as<br>general average without regard<br>to the saving, if any, to other<br>interests, but only up to the<br>saving in expense which would<br>have been incurred and allowed<br>in general average if such<br>repairs had not been effected<br>there.</p>
<p>No deductions "new for old"<br>shall be made from the cost of<br>temporary repairs allowable as<br>general average.</p>
<p>No deductions "new for old"<br>shall be made from the cost of<br>temporary repairs allowable as<br>general average.</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>RULE XV. LOSS OF<br>FREIGHT</p></td><td>
<p>RULE XV. LOSS OF Prop. 1995/96:16</p>
<p>FREIGHT Bilaga 6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Loss of freight arising from<br>damage to or loss of cargo shall<br>be made good as general<br>average, either when caused by<br>a general average act, or when<br>the damage to or loss of cargo<br>is so made good.</p></td><td>
<p>Loss of freight arising from<br>damage to or loss of cargo shall<br>be made good as general<br>average, either when caused by<br>a general average act, or when<br>the damage to or loss of cargo<br>is so made good.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Deduction shall be made from<br>the amount of gross freight lost,<br>of the charges which the owner<br>thereof would have incurred to<br>eam such freight, but has, in<br>consequence of the sacrifice, not<br>incurred.</p></td><td>
<p>Deduction shall be made from<br>the amount of gross freight lost,<br>of the charges which the owner<br>thereof would have incurred to<br>eam such freight, but has, in<br>consequence of the sacrifice, not<br>incurred.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RULE XVI. AMOUNT TO BE<br>MADE GOOD FOR CARGO<br>LOST OR DAMAGED BY<br>SACRIFICE.</p></td><td>
<p>RULE XVI. AMOUNT TO BE<br>MADE GOOD FOR CARGO<br>LOST OR DAMAGED BY<br>SACRIFICE.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>The amount to be made good as<br>general average for damage to<br>or loss of cargo sacrificed shall<br>be the loss which has been<br>sustained thereby based on the<br>value at the time of discharge,<br>ascertained from the commercial<br>invoice rendered to the receiver<br>or if there is no such invoice<br>from the shipped value. The<br>value at the time of discharge<br>shall include the cost of<br>insurance and freight except<br>insofar as such freight is at the<br>risk of interests other than the</p></td><td>
<p>The amount to be made good as<br>general average for damage to<br>or loss of cargo sacrificed shall<br>be the loss which has been<br>sustanined thereby, based on the<br>value at the time of discharge,<br>ascertained from the commercial<br>invoice rendered to the receiver<br>or if there is no such invoice<br>from the shipped value. The<br>value at the time of discharge<br>shall include the cost of<br>insurance and freight except<br>insofar as such freight is at the<br>risk of interests other than the</p></td></tr>
<tr><td>
<p>cargo.</p></td><td>
<p>cargo.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>When carago so damaged is<br>sold and the amount of the<br>damage has not been otherwise<br>agreed, the loss to be made<br>good in general average shall be<br>the difference between the net<br>proceeds of sale and the net</p></td><td>
<p>When cargo so damaged is sold<br>and the amount of the damage<br>has not been otherwise agreed,<br>the loss to be made good in<br>general average shall be the<br>difference between the net<br>proceeds of sale and the net pg</p></td></tr>
</table>
<p>sound value as computed in the<br>first paragaraph of this Rule.</p>
<p>RULE XVII. CONTRI-<br>BUTORY VALUES</p>
<p>The contribution to a general<br>average shall be made upon the<br>actual net values of the property<br>at the termination of the<br>adventure except that the value<br>of cargo shall be the value at<br>the time of discharge,<br>ascertained from the commercial<br>invoice rendered to the receiver<br>or if there is no such invoice<br>from the shipped value. The<br>value of the cargo shall include<br>the cost of insurance and freight<br>unless and insofar as such<br>freight is at the risk of interests<br>other than the cargo, deduction<br>therefrom any loss or damage<br>suffered by the cargo prior to or<br>at the time of discharge. The<br>value of the ship shall be<br>assessed without taking into<br>account the beneficial or<br>detrimental effect of any demise<br>or time charterparty to which<br>the ship may be committed.</p>
<p>To these values shall be added<br>the amount made good as<br>general average for property<br>sacrificed, if not already<br>included, deduction being made<br>from the freight and passage<br>money at risk of such charges<br>and crew’s wages as would not<br>have been incurred in eaming<br>the freight had the ship and<br>cargo been totally lost at the<br>date of the general average act<br>and have not been allowed as<br>general average; deduction<br>being also made from the value<br>of the property of all extra<br>charges incurred in respect</p>
<p>sound value as computed in the Prop. 1995/96:16<br>first paragraph of this Rule. Bilaga 6</p>
<p>RULE XVII. CONTRI-</p>
<p>BUTORY VALUES</p>
<p>The contribution to a general<br>average shall be made upon the<br>actual net values of the property<br>at the termination of the<br>adventure except that the value<br>of cargo shall be the value at<br>the time of discharge<br>ascertained from the commercial<br>invoice rendered to the receiver<br>or if there is no such invoice<br>from the shipped value. The<br>value of the cargo shall include<br>the cost of insurance and freight<br>unless and insofar as such<br>freight is at the risk of interests<br>other than the cargo, deduction<br>therefrom any loss or damage<br>suffered by the cargo prior to or<br>at the time of discharge. The<br>value of the ship shall be<br>assessed without taking into<br>account the beneficial or<br>detrimental effect of any demise<br>or time charterparty to which<br>the ship may be committed.</p>
<p>To these values shall be added<br>the amount made good as<br>general average for property<br>sacrified, if not already<br>included, deduction being made<br>from the freight and passage<br>money at risk of such charges<br>and crew’s wages as would not<br>have been incurred in eaming<br>the freight had the ship and<br>cargo been totally lost at the<br>date of the general average act<br>and have not been allowed as<br>general average; deduction<br>being also made from the value<br>of the property of all extra 177</p>
<p>charges incurred in respect</p>
<p>12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>thereof subsequently to the<br>general average act, except such<br>charges as are allowd in general<br>average or fall upon the ship by<br>virtue of an award for special<br>compensation under Art. 14 of<br>the Intemational Convention on<br>Salvage, 1989 or under any<br>other provision similar in<br>substance.</p>
<p>thereof subsequently to the Prop. 1995/96:16</p>
<p>general average act, except such Bilaga 6<br>charges as are allowed in<br>general average.</p>
<p>In the circumstances envisaged<br>in the third paragraph of Rule<br>G, the cargo and other property<br>shall contribute on the basis of<br>its value upon devilery at<br>original destination unless sold<br>or otherwise disposed of short<br>of that destination, and the ship<br>shall contribute upon its actual</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>net value at</p></td><td>
<p>the</p></td><td>
<p>time</p></td><td>
<p>of</p></td></tr>
<tr><td>
<p>completion of</p></td><td colspan="2">
<p>discharge</p></td><td>
<p>of</p></td></tr>
<tr><td>
<p>cargo.</p></td><td></td><td></td><td></td></tr>
<tr><td>
<p>Where cargo is</p></td><td>
<p>sold</p></td><td>
<p>short</p></td><td>
<p>of</p></td></tr>
</table>
<p>destination, however, it shall<br>contribute upon the actual net<br>proceeds of sale, with the<br>addition of any amount made<br>good as general average.</p>
<p>Mails, passengers’ luggage,<br>personal effects and<br>accompanied provate motor<br>vehicles shall not contribute in<br>general average.</p>
<p>RULE XVIII. DAMAGE TO<br>SHIP</p>
<p>The amount to be allowed as<br>general average for damage or<br>loss to the ship, her machinery<br>and/or gear caused by a general<br>average act shall be as follows:</p>
<p>(a) When repaired or replaced,</p>
<p>Where cargo i sold short of<br>destination, however, it shall<br>contribute upon the actual net<br>proceeds of sale, with the<br>addition of any amount made<br>good as general average.</p>
<p>Passengers’ luggage and<br>personal effects not shipped<br>under bill of lading shall not<br>contribute in general average.</p>
<p>RULE XVIII. DAMAGE TO<br>SHIP</p>
<p>The amount to be allowed as<br>general average for damage or<br>loss to the ship, her machinery<br>and/or gear caused by a general<br>average act shall be as follows:</p>
<p>(a) When repaired or replaced,</p>
<p>178</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>The actual reasonable cost of<br>repairing or replacing such<br>damage or loss, subject to<br>deductions in accordance with<br>Rule XIII;</p></td><td>
<p>The actual reasonable cost of Prop. 1995/96:16<br>repairing or replacing such Bilaga 6<br>damage or loss, subject to<br>deductions in accordance with</p>
<p>Rule XIII;</p></td></tr>
<tr><td>
<p>(b) When not repaired or<br>replaced,</p></td><td>
<p>(b) When not repaired or<br>replaced,</p></td></tr>
<tr><td>
<p>The reasonable depreciation<br>arising from such damage or<br>loss, but not exceeding the<br>estimated cost of repairs. But<br>where the ship is an acutal total<br>loss or when the cost of repairs<br>of the damage would exceed the<br>value of the ship when repaired,<br>the amount to be allowed as<br>general average shall be the<br>difference between the estimated<br>sound value of the ship after<br>deducting therefrom the<br>estimated cost of repairing<br>damage which is not general<br>average and the value of the<br>ship in her damaged State which<br>may be measured by the net<br>proceeds of sale, if any.</p></td><td>
<p>The reasonable depreciation<br>arising from such damage or<br>loss, but not exceeding the<br>estimated cost of repairs. But<br>where the ship is an actual total<br>loss or when the cost of repairs<br>of the damage would exceed the<br>value of the ship when reparied,<br>the amount to be allowed as<br>general average shall be the<br>difference between the estimated<br>sound value of the ship after<br>deducting therefrom the<br>estimated cost of repairing<br>damage which is not general<br>average and the value of the<br>ship in her damaged State which<br>may be measured by the net<br>proceeds of sale, if any.</p></td></tr>
<tr><td>
<p>RULE XIX. UNDECLARED<br>OR WRONGFULLY<br>DECLARED CARGO</p></td><td>
<p>RUEL XIX. UNDECLARED<br>OR WRONGFULLY<br>DECLARED CARGO</p></td></tr>
</table>
<p>Damage or loss caused to goods<br>loaded without the knowledge of<br>the shipowner or his agent or to<br>goods wilfully misdescribed at<br>time of shipment shall not be<br>allowed as general average, but<br>such goods shall remain lable to<br>contribute, if saved.</p>
<p>Damage or loss caused to goods<br>which have been wrongfully<br>declared on shipment at a value<br>which is lower than their real<br>value shall be contributed for at<br>the declared value, but such</p>
<p>Damage or loss caused to goods<br>loaded without the knowledge of<br>the shipowner or his agent or to<br>goods wilfully misdescribed at<br>time of shipment shall not be<br>allowed as general average, but<br>such goods shall remain liable<br>to contribute, if saved.</p>
<p>Damage or loss caused to goods<br>which have been wrongfully<br>declared on shipment at a value<br>which is lower than their real<br>value shall be contributed for at<br>the declared value, but such</p>
<p>179</p>
<p>goods shall contribute upon<br>their actual value.</p>
<p>RULE XX. PROVISION OF<br>FUNDS</p>
<p>A commission of 2 per cent, on<br>general average disbursements,<br>other than the wages and<br>maintenance of master, officers<br>and crew and fuel and stores not<br>replaced during the voyage,<br>shall be allowd in general<br>average.</p>
<p>The Capital loss sustained by the<br>owners of goods sold for the<br>purpose of raising funds to<br>defray general average<br>disbursement shall be allowed in<br>general average.</p>
<p>The cost of insuring general<br>average disbursements shall also<br>be admitted in general average.</p>
<p>RULE XXI. INTEREST ON<br>LOSSES MADE GOOD IN<br>GENERAL AVERAGE</p>
<p>Interest shall be allowed on<br>expenditure, sacrifices and<br>allowances in general average at<br>the rate of 7 per cent, per<br>annum, until three months after<br>the date of issue of the general<br>average adjustment, due<br>allowance being made for any<br>payment on account by the<br>contributory interests or from<br>the general average deposit<br>fund.</p>
<p>goods shall contribute upon Prop. 1995/96:16<br>their actual value. Bilaga 6</p>
<p>RULE XX. PROVISION OF</p>
<p>FUNDS</p>
<p>A commission of 2 per cent, on<br>general average disbursements,<br>other than the wages and<br>maintenance of master, officers<br>and crew and fuel and stores not<br>replaced during the voyage,<br>shall be allowed in general<br>average, but when the funds are<br>not provided by any of the<br>contributing interests, the<br>necessary cost of obtaining the<br>funds required by means of a<br>bottomry bond or otherwise, or<br>the loss sustained by owners of<br>goods sold for the purpose, shall<br>be allowed in general average.</p>
<p>The cost of insuring money<br>advanced to pay for general<br>average disbursements shall also<br>be allowed in general average.</p>
<p>RULE XXI. INTEREST ON<br>LOSSES MADE GOOD IN<br>GENERAL AVERAGE</p>
<p>Interest shall be allowed on<br>expenditure, sacrifices and<br>allowances charged to general<br>average at the rate of 7 per<br>cent, per annum, until the date<br>of the general average<br>statement, due allowance being<br>made for any interim<br>reimbursement from the<br>contributory interests or from<br>the general average deposit<br>fund.</p>
<p>180</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>RULE XXII. TREATMENT<br>OF CASH DEPOSITS</p></td><td>
<p>RULE XXII. TREATMENT Prop. 1995/96:16</p>
<p>OF CASH DEPOSITS Bilaga 6</p></td></tr>
<tr><td>
<p>Where cash deposits have been<br>collected in respect of cargo’s<br>liability for general average,<br>salvage or special charges such<br>deposits shall be paid without<br>any delay into a special account<br>in the joint names of a<br>representative nominated on<br>behalf of the shipowner and a<br>representative nominated on<br>behalf of the depositors in a<br>bank to be approved by both.<br>The sum so deposited together<br>with accrued interest, if any,<br>shall be held as security for<br>payment to the parties entitled<br>thereto of the general average,<br>salvage or special charges<br>payable by cargo in respect of<br>which the deposits have been<br>collected. Payments on account<br>or refunds of deposits may be<br>made if certified to in writing<br>by the average adjuster. Such<br>deposits and payments or<br>refunds shall be without<br>prejudice to the ultimate liability<br>of the parties.</p></td><td>
<p>Where cash deposits have been<br>collected in respect of cargo’s<br>liability for general average,<br>salvage or special charges, such<br>deposits shall be paid without<br>any delay into a special account<br>in the joint names of a<br>representative nominated on<br>behalf of the shipowner and a<br>representative nominated on<br>behalf of the depositors in a<br>bank to be approved by both.<br>The sum so deposited together<br>with accrued interest, if any,<br>shall be held as security for<br>payment to the parties entitled<br>thereto of the general average,<br>salvage or special charges<br>payable by cargo in respect of<br>which the deposits have been<br>collected. Payments on account<br>or refunds of deposits may be<br>made if certified to in writing<br>by the average adjuster. Such<br>deposits and payments or<br>refunds shall be without<br>prejudice to the ultimate liability<br>of the parties.</p></td></tr>
</table>
<p>***♦</p>
<p>N.B. The above text has been<br>obtained from the secretariat of<br>the Comité Maritime<br>International immediately<br>following the Plenary Session of<br>the Sydney Conference on 7th<br>October 1994 at which such text<br>was adopted unanimously; it has<br>not, however, yet been fomally<br>authorised by the C.M.I.</p>
<p>The Plenary Session<br>recommended that the York-<br>Antwerp Rules 1994 be applied<br>in the adjustment of claims in<br></p>
<p>181</p>
<p>General Average as soon as<br>practicable after 31st December<br>1994.</p>
<p>Sydney, 8th October 1994</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 6</p>
<p>182</p>
<p>Bilaga 7</p>
<h2>Förteckning över remissinstanser</h2>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 7</p>
<p>Efter remiss har yttranden över departementspromemorian (Ds 1995:16)<br>Ny konvention om bärgning avgetts av Svea hovrätt, Stockholms<br>tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Justitiekanslem, Kommerskollegium,<br>Sjöfartsverket, Kustbevakningen, Fiskeriverket, Statens Naturvårdsverk,<br>Statens Räddningsverk, Länsstyrelsen i Stockholms län, Länsstyrelsen i<br>Göteborgs och Bohus län, Luftfartsverket, Handelsprocedurrådet<br>(SWEPRO), Institutet för sjörätt och annan transporträtt, Sveriges<br>Industriförbund, Sveriges Redareförening, Sjöassuradöremas förening,<br>Sveriges Ångfartygs Assuransförening (the Swedish Club), Scandinavian<br>Tugowners* Association, Svenska Bankföreningen, Svenska<br>Sjörättsföreningen, Sveriges Advokatsamfund och Svenska<br>Sjöfolksforbundet.</p>
<p>Därutöver har även Handelshögskolan vid Göteborgs universitet,<br>Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Svenska Kommunförbundet,<br>Försäkringsjuridiska föreningen, Sveriges Försäkringsförbund,<br>Naturskyddsföreningen och Greenpeace beretts tillfälle att lämna<br>synpunkter på promemorian.</p>
<p>Efter remiss har yttranden över York-Antwerpenreglema 1994<br>avgetts av Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,<br>Justitiekanslem, Sjöfartsverket, Institutet för sjörätt och annan<br>transporträtt, Sveriges Industriförbund, Sveriges Redareförening,<br>Sjöassuradöremas förening, Sveriges Ångfartygs Assuransförening (the<br>Swedish Club), Scandinavian Tugowners' Association, Svenska<br>Bankföreningen, Svenska Sjörättsföreningen, Sveriges Advokatsamfund<br>och Svenska Sjöfolksforbundet.</p>
<p>Dämtöver har även Kommerskollegium, Handelsprocedurrådet<br>(SWEPRO), Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Sveriges<br>Hamn- och Stuveriförbund, Försäkringsjuridiska föreningen och<br>Sveriges Försäkringsförbund beretts tillfälle att lämna synpunkter på de<br>nya York-Antwerpenreglema.</p>
<p>183</p>
<h4>Lagrådsremissens lagförslag</h4>
<h4>1 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)</p>
<p>dels att 9 kap. 3 §, 16 kap. 6 och 8 §§ samt 19 kap. 1 § skall ha<br>följande lydelse,</p>
<p>dels att det i 16 kap. skall införas sex nya paragrafer, 10-15 §§, samt<br>närmast före 10 § en ny rubrik av följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>3 §</p>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 §<br>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön, sådan<br>särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 12 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 1 § och<br>2 § första stycket lagen (1973:1198) om ansvarighet för oljeskada till<br>sjöss,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller<br></p>
<p>en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet<br>för atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>Om ett fartyg har bärgat något under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som bärgningen orsakat på fartyget, lasten<br>eller någon annan egendom ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana utgifter för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>184</p>
<p>3. särskild ersättning till sjöman<br>vilken vid bärgningen gjort en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>Av återstoden skall redaren få</p>
<p>3. ersättning till sjöman vilken<br>vid bärgningen gjort en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatt sig för synnerlig fara.</p>
<p>! femtedelar. Resten skall med en</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>tredjedel tillfalla befälhavaren och med två tredjedelar den egentliga<br>besättningen, att fördelas i förhållande till var och ens avlöning.<br>Befälhavarens andel skall dock alltid vara minst det dubbla av den högst<br>avlönade besättningsmannens andel . En lots på fartyget har rätt att ta<br>del i bärgarlönen som om han var medlem av besättningen och, om han<br>inte är anställd hos redaren, uppbar lön som främste styrman.</p>
<p>Om det finns särskilda skäl, exempelvis med hänsyn till ändamålet<br>med fartygets resa eller sättet för beräknande av lön eller ersättning åt<br>dem som arbetar i fartygets tjänst, får bärgarlönen fördelas på annat sätt<br>än enligt första och andra styckena.</p>
<p>Ett avtal om att en mindre andel av den bärgarlön som kan förtjänas<br>med ett fartyg än som sägs i första och andra styckena skall tillfalla<br>befälhavaren eller besättningen är endast giltigt, om fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är särskilt utrustat för detta eller om avtalet<br>har ingåtts i samband med påmönstringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>Ett anspråk på särskild<br>ersättning enligt 6 § första stycket<br>3 skall anmälas hos redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningsföretaget har<br>slutförts.</p>
<p>Ett anspråk på ersättning enligt 6<br>§ första stycket 3 skall anmälas<br>hos redaren eller befälhavaren<br>inom tre månader efter det att<br>bärgningsföretaget har slutförts.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>10 § I 11-15 §§ finns det<br>bestämmelser om bärgares rätt till<br>särskild ersättning.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även<br>om det bärgade fartyget och det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på<br>fast forankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara<br>havsbormingsenheter, när<br>plattformarna eller enheterna finns<br>på en plats där de används for<br>undersökning, utvinning eller<br></p>
<p>185</p>
<p>produktion som avser havsbottens<br>mineraltill gångar.</p>
<p>11 § Bestämmelserna om särskild<br>ersättning tillämpas inte i den mån<br>någonting annat följer av avtal.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan avseende<br>i vad det avser särskild ersättning,<br>om</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörli g<br>påverkan eller under inflytande av<br>fara och avtalet eller villkoret är<br>oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står<br>i missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Den särskilda ersättningen enligt<br>avtalet kan sättas ned eller falla<br>bort, om bärgningen föranleddes<br>eller försvårades av bärgarens fel<br>eller försummelse eller om<br>bärgaren vid bärgningen gjorde<br>sig skyldig till bedrägeri eller<br>någon annan ohederlig handling.</p>
<p>12 § Om bärgaren har utfört<br>bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka miljöskada,<br>har han rätt till en särskild<br>ersättning för sina kostnader av<br>redaren och ägaren till fartyget.<br>Särskild ersättning skall betalas<br>bara i den mån ersättningen är<br>högre än den bärgarlön som<br>bärgaren har rätt till enligt 1 §<br>första stycket, 2 § första stycket<br>och 3 §.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>186</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första Prop. 1995/96:16<br>och andra styckena avses de Bilaga 8<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket 1 g).</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskadan, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller falla<br>bort.</p>
<p>Med miljöskada avses i denna<br>paragraf väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller marint liv<br>eller på tillgångar i kustfarvatten,<br>i inre farvatten eller i områden i<br>omedelbar närhet till sådana<br>farvatten, orsakad av förorening,<br>kontaminering, brand, explosion<br>eller liknande allvarliga<br>händelser.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda<br>ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>13 § Bestämmelserna i 12 § ger<br>inte rätt till särskild ersättning, om<br>det utförda arbetet skäligen kan<br>anses ingå i fullgörelsen av ett<br>avtal som träffades innan faran<br>uppstod.</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>särskild ersättning för arbete som<br>utfördes trots uttryckligt och<br>befogat förbud av befälhavaren,<br>redare eller ägaren till fartyget<br>eller av ägaren till sådan annan<br>egendom i fara som inte var eller<br>hade varit ombord på fartyget.</p>
<p>Den särskilda ersättningen kan<br>sättas ned eller falla bort på grund<br>av sådana omständigheter som<br>anges i 11 § tredje stycket.</p>
<p>187</p>
<p>/ 19 kap. 1 § första stycket 1 Prop. 1995/96:16</p>
<p>finns bestämmelser om att Bilaga 8</p>
<p>fordringar på särskild ersättning<br>kan upphöra på grund av<br>preskription.</p>
<p>14 § Pä begäran av bärgaren skall<br>den som är betalningsskyldig för<br>den särskilda ersättningen ställa<br>säkerhet för fordringen. Därvid<br>skall ränta och kostnader räknas<br>in i fordringen.</p>
<p>Det bärgade fartyget får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas frän<br>den hamn eller plats dit fartyget<br>först fördes efter bärgningen, om<br>inte säkerhet har ställts för<br>bärgarens fordran mot fartyget.</p>
<p>15 § I ett mål om en bärgares<br>fordran på särskild ersättning får<br>det beslutas om förskott till<br>bärgaren för tiden till dess<br>ersättningsfrågan har avgjorts<br>genom en dom eller ett beslut som<br>har vunnit laga kraft. Förskottet<br>skall fastställas till ett skäligt<br>belopp och får förenas med en<br>skyldighet för bärgaren att ställa<br>säkerhet eller med andra villkor<br>som är skäliga med hänsyn till<br>omständigheterna. Ett yrkande om<br>förskott får inte bifallas utan att<br>motparten har fått tillfälle att yttra<br>sig i frågan. Ett beslut om förskott<br>får verkställas pä samma sätt som<br>en dom som har vunnit laga kraft.<br>Beslutet får dock när som helst<br>ändras av den som handlägger<br>målet. Ett beslut om förskott som<br>tingsrätten har meddelat under<br>rättegången skall överklagas<br>särskilt. Hovrättens beslut i ett<br>sådant fall får inte överklagas. Ett<br>beslut om förskott som hovrätten<br>har meddelat under rättegången<br>får inte heller överklagas.</p>
<p>188</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>1 §</p>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten for dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön: inom två 1. fordran på bärgarlön eller på</p>
<p>år från det bärgningsföretaget sådan särskild ersättning som</p>
<p>slutfördes, avses i 16 kap. 12 §: inom två år</p>
<p>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom</p>
<p>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om</p>
<p>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>189</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>huvudanspråket infriades eller talan<br>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i denna<br>paragraf är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst och har inte verkan för<br>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet.<br>Preskriptionstiden får dock inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år<br>eller, i fall som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en<br>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i<br>denna paragraf är giltigt endast<br>om det har ingåtts efter<br>fordringens tillkomst. Om<br>preskriptionsavtalet avser<br>någonting annat än preskription<br>av särskild ersättning i fall som<br>avses i första stycket 1, har det<br>inte verkan för längre tid än tre år<br>åt gången, räknat från dagen för<br>avtalet. En sådan preskriptionstid<br>får inte i något fall genom avtal<br>förlängas med sammanlagt mer än<br>tio år eller, i foll som avses i<br>första stycket 6 eller 7, med mer<br>än tre år från det ilandstigning<br>eller ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en</p>
<p>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. I fråga om avtal som har<br>ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre bestämmelser.</p>
<p>190</p>
<h4>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om<br>ändring i sjölagen (1994:1009)</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 § och 19 kap. 1 § sjölagen<br>(1994:1009) i paragrafernas lydelse enligt lagen (1995:000) om ändring<br>i nämnda lag skall ha följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<h4>3 §</h4>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>bidrag till gemensamt haveri eller<br>på avtal grundad ersättning för<br>åtgärder som avses i 2 §<br>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön, sådan<br>särskild ersättning som avses i<br>16 kap. 12 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfettas av 10 kap.</p>
<p>1 § och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller<br></p>
<p>en nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet<br>för atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fertygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten för dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga<br>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön: inom två 1. fordran på bärgarlön eller på</p>
<p>år från det bärgningsföretaget sådan särskild ersättning som</p>
<p>slutfördes, avses i 16 kap. 12 §: inom två år</p>
<p>från det bärgningsföretaget</p>
<p>slutfördes,</p>
<p>191</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön enligt 16 kap. 6 § andra stycket: inom<br>ett år från det vederbörande av redaren fått underrättelse om<br>bärgarlönens och andelens storlek,</p>
<p>3. fordran på ersättning for sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning for personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfollet men inte senare än tre år från<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha forts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning för en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något foll får väckas senare än sex år från dagen för den olycka som<br>orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie av händelser,<br>från dagen for den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra foll än som avses i första stycket för<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av<br>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordringen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag</p>
<p>huvudanspråket infriades eller talan<br>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1 -8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst och har inte verkan för</p>
<p>väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1 -8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst. Om preskriptionsavtalet</p>
<p>192</p>
<p>längre tid än tre år åt gången,<br>räknat från dagen för avtalet.<br>Preskriptionstiden får dock inte i<br>något fall genom avtal förlängas<br>med sammanlagt mer än tio år<br>eller, i fåll som avses i första<br>stycket 6 eller 7, med mer än tre<br>år från det ilandstigning eller<br>ilandföring har ägt rum eller<br>skulle ha ägt rum. I 13 kap. 4 §<br>första stycket och 14 kap. 2 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>avviker från bestämmelserna i<br>första stycket 5 och fjärde stycket.<br>I 15 kap. 29 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som inskränker en<br>passagerares rättigheter enligt<br>första stycket 6 och 7.</p>
<p>gäller någonting annat än<br>preskription av särskild ersättning<br>i fall som avses i första stycket 1,<br>har det inte verkan för längre tid<br>än tre år åt gången, räknat från<br>dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något fåll<br>genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>fåll som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>193</p>
<p>13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<h4>3 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009).</h4>
<p>Härigenom föreskrivs att 9 kap. 3 §, 14 kap. 66 §, 16 kap., 17 kap. 1 §<br>och 19 kap. 1 § sjölagen (1994:1009) skall ha följande lydelse.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Lydelse enligt lagförslag 2.2</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>9 kap. Om ansvarsbegränsning</h4>
<p>Rätt till ansvarsbegränsning föreligger inte beträffande</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 12 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 §</p>
<p>första stycket 4, 5 eller 6,</p>
<p>1. en fordran på bärgarlön,<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 9 §, bidrag till<br>gemensamt haveri eller på avtal<br>grundad ersättning för åtgärder<br>som avses i 2 § första stycket 4, 5<br>eller 6,</p>
<p>2. en fordran med anledning av oljeskada som omfattas av 10 kap. 1 §<br>och 2 § första och andra styckena,</p>
<p>3. en fordran som är underkastad en internationell konvention eller en<br>nationell lag som reglerar eller förbjuder begränsning av ansvarighet för<br>atomskada,</p>
<p>4. en fordran med anledning av atomskada orsakad av atomfartyg,</p>
<p>5. en fordran med anledning av skada som har drabbat en lots eller<br>den som är anställd hos någon som avses i 1 § första stycket och vars<br>skyldigheter står i samband med fartygets drift eller med bärgningen,<br>och</p>
<p>6. en fordran på ränta eller ersättning för rättegångskostnader.</p>
<p>Lydelse enligt 1994:1009 Föreslagen lydelse</p>
<h4>14 kap. Om befraktning av fartyg</h4>
<p>TIDSBEFRAKTNING</p>
<h5>Utförandet av resorna</h5>
<p>Gemensami haveri och bärgning</p>
<p>66 §</p>
<p>Fraktens bidrag till gemensamt haveri skall betalas av tidsbefraktaren.<br>Detsamma gäller bidrag till gemensamt haveri som skall lämnas för<br>bränsle och utrustning som tidsbefraktaren har ombord. Om i</p>
<p>194</p>
<p>gemensamt haven ersättning betalas for utgift och förlust som<br>tidsbefraktaren har haft, tillfaller ersättningen honom.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan<br>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av återstoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 6 §<br>andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel tids-<br>befraktaren.</p>
<p>Lydelse enligt 1994:1009 eller<br>lagförslag 2.1</p>
<h4>16 kap. Om bärgning</h4>
<p>Tidsbortfraktaren kan utan<br>tidsbefraktarens samtycke rädda<br>personer. Han får även bärga<br>fartyg eller annan egendom när<br>detta inte är oskäligt för<br>tidsbefraktaren. Av tidsbort-<br>fraktarens andel av återstoden av<br>bärgarlönen enligt 16 kap. 77 §<br>andra stycket (nettobärgarlönen)<br>tillfaller en tredjedel tids-<br>befraktaren.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>12 § femte stycket (lagförslag 2.1)<br>Med miljöskada avses i denna<br>paragraf väsentlig fysisk skada på<br>mänsklig hälsa eller marint liv<br>eller på tillgångar i kustfarvatten, i<br>inre farvatten eller i områden i<br>omedelbar närhet till sådana<br>farvatten, orsakad av förorening,<br>kontaminering, brand, explosion<br>eller liknande allvarliga händelser.</p>
<p>1 § tredje stycket (1994:1009)</p>
<h5>Inledande bestämmelser</h5>
<p>Definitioner</p>
<p>1 § 7 detta kapitel avses med</p>
<p>1. bärgning: varje åtgärd som<br>vidtas for att i farvatten bistå ett<br>fartyg eller någon annan egendom<br>som har förolyckats eller är i fara,</p>
<p>2. egendom: all egendom som<br>inte är stadigvarande fastgjord vid<br>strandlinjen, och</p>
<p>3. miljöskada: väsentlig fysisk<br>skada på mänsklig hälsa eller<br>marint liv eller på tillgångar i<br>kustfarvatten, i inre farvatten<br>eller i områden i omedelbar närhet<br>till sådana farvatten, orsakad av<br>förorening, kontaminering, brand,<br>explosion eller liknande allvarliga<br>händelser.</p>
<p>Tillämpnin gsområde</p>
<p>2 § Bestämmelserna z detta<br>kapitel är tillämpliga när frågor<br>om bärgning avgörs i Sverige.</p>
<p>195</p>
<p>Bärgarlön skall, i den mån så<br>krävs, betalas även om ett fartyg<br>som bärgats av ett annat fartyg,<br>har samma ägare som det andra<br>fartyget.</p>
<p>10 § andra stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna tillämpas även<br>om det bärgade fartyget och det<br>fertyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>10 § tredje stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna tillämpas inte på<br>fest förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara<br>havsbormingsenheter, när<br>plattformarna eller enheterna finns<br>på en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltillgångar.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas även Prop. 1995/96:16<br>om det bärgade fertyget och det Bilaga 8<br>fertyg som utförde bärgningen<br>hade samma ägare.</p>
<p>Bestämmelserna tillämpas inte på<br>fast förankrade eller flytande<br>plattformar eller på flyttbara havs-<br>borrningsenheter, när platt-<br>formarna eller enheterna finns på<br>en plats där de används för<br>undersökning, utvinning eller<br>produktion som avser havsbottens<br>mineraltillgångar.</p>
<h5>Avtalsfrihet, särskild rätt att<br>ingå bärgningsavtal, jämkning</h5>
<p>11 § första stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna om särskild<br>ersättning tillämpas inte i den mån<br>någonting annat följer av avtal.</p>
<p>4 § första-tredje styckena<br>(1994:1009) Om ett avtal rörande<br>bärgning är ingånget medan faran<br>ännu varade och under inflytande<br>därav och om villkoren i avtalet</p>
<p>3 § Bestämmelserna i detta kapitel<br>tillämpas inte i den mån någonting<br>annat följer av avtal. Ert avtal är<br>dock ogiltigt i den mån det<br>inskränker bärga rens,<br>befälhavarens, redarens eller<br>ägarnas skyldigheter enligt 4 §<br>första stycket 2 eller andra<br>stycket 2. I 7 7 § fjärde stycket<br>föreskrivs inskränkningar i<br>giltigheten hos vissa avtal om<br>fordelning av bärgarlön.</p>
<p>Befälhavaren är behörig att ingå<br>avtal om bärgning på fartygs-<br>ägarens vägnar. Fartygets ägare,<br>redare och befälhavare är var för<br>sig behöriga att ingå sådana avtal<br>på dens vägnar som äger egendom<br>ombord.</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan<br>avseende, om</p>
<p>196</p>
<p>inte är skäliga, kan avtalet<br>förklaras helt eller delvis ogiltigt.</p>
<p>Detsamma gäller i fråga om<br>andra avtal om bärgning, om den<br>bärgarlön som krävts står i<br>uppenbart missförhållande till<br>värdet av den tjänst som bärgaren<br>lämnat.</p>
<p>Bestämmelsen i 2 § sista stycket<br>skall också tillämpas om ett avtal<br>om bärgning har träffats.</p>
<p>11 § andra och tredje styckena<br>(lagförslag 2.1)</p>
<p>Ett avtal om bärgning eller ett<br>villkor i ett sådant avtal får<br>jämkas eller lämnas utan avseende<br>i vad det avser särskild ersättning,<br>om</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörlig<br>påverkan eller under inflytande av<br>fora och avtalet eller villkoret är<br>oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står<br>i missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Den särskilda ersättningen enligt<br>avtalet kan sättas ned eller fella<br>bort, om bärgningen föranleddes<br>eller försvårades av bärgarens fel<br>eller försummelse eller om<br>bärgaren vid bärgningen gjorde<br>sig skyldig till bedrägeri eller<br>någon annan ohederlig handling.<br>4 § fjärde stycket (1994:1009)</p>
<p>Om bärgarlön har betalats<br>medan faran ännu varade, skall<br>den som vill återkräva något av<br>vad han har betalat väcka talan<br>inom sex månader efter det att<br>betalningen skedde. Gör han inte<br>det har han förlorat sin rätt till<br>åt erkrav.</p>
<p>1. avtalet ingicks under otillbörlig<br>påverkan eller under inflytande av<br>fera och avtalet eller villkoret är<br>oskäligt, eller</p>
<p>2. ersättningen enligt avtalet står i<br>missförhållande till värdet av<br>utförda tjänster.</p>
<p>Ersättningen enligt avtalet kan<br>sättas ned eller fella bort, om<br>bärgningen föranleddes eller<br>försvårades av bärgarens fel eller<br>försummelse eller om bärgaren<br>vid bärgningen gjorde sig skyldig<br>till bedrägeri eller någon annan<br>ohederlig handling.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<h5>Skyldigheter vid bärgningens<br>utförande</h5>
<p>4 § I förhållande till redaren och<br>till ägaren av fartyget eller av<br>någon annan egendom som</p>
<p>197</p>
<p>1 § första stycket första meningen<br>(1994:1009)</p>
<p>Den som bärgar ett fartyg, vilket<br>förolyckats eller är i fara, eller<br>ombordvarande gods eller något<br>som har hört till sådant fartyg<br>eller gods, samt var och en som</p>
<p>bärgningen avser är bärgaren Prop. 1995/96:16<br>skyldig att Bilaga 8</p>
<p>1. utföra bärgningen med</p>
<p>tillbörlig aktsamhet,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig<br>aktsamhet för att hindra eller<br>begränsa miljöskada,</p>
<p>3. söka bistånd av andra bärgare<br>när omständigheterna skäligen<br>kräver det, och</p>
<p>4. tillåta att andra bärgare<br>ingriper, om ingripandet av skälig<br>anledning begärs av befälhavaren<br>eller redaren eller av ägaren till<br>fartyget eller till någon annan<br>egendom som är i fara; om det<br>visar sig att det inte fanns skälig<br>anledning för begäran, skall<br>ingripandet inte påverka storleken<br>av den bärgarlön som bärgaren<br>har rätt till.</p>
<p>I förhållande till bärgaren är<br>befälhavaren, redaren och ägaren<br>till fartyget eller till någon annan<br>egendom som omfattas av<br>bärgningen skyldiga aa</p>
<p>1. helt samarbeta med bärgaren</p>
<p>under bärgningen,</p>
<p>2. därvid visa tillbörlig<br>aktsamhet för att hindra eller<br>begränsa miljöskada, och</p>
<p>3. ta tillbaka egendomen när den<br>har förts i säkerhet och bärgaren<br>med fog begär att så skall ske.</p>
<p>I 6 kap. 6 § andra stycket finns<br>det bestämmelser om varje<br>befälhavares skyldighet att lämna<br>hjälp åt den som är i sjönöd.</p>
<h5>Bärgarlön och särskild<br>ersättning</h5>
<p>Rätt till bärgarlön</p>
<p>5 § Bärgaren har rätt till<br>bärgarlön, om bärgningen har lett<br>till ett nyttigt resultat. Bärgarlönen<br>får inte bestämmas till högre 198</p>
<p>belopp än värdet av det som<br></p>
<p>medverkar vid bärgningen, har<br>rätt till bärgarlön.</p>
<p>3 5 (1994:1009) Bärgarlönen får<br>inte sättas högre än till värdet av<br>det bärgade. Vid bestämmandet av<br>detta värde skall frakt och<br>passageraravgifter inräknas samt<br>avdrag göras för tull och övriga<br>avgifter, som bör utgå av det<br>bärgade, och för kostnader för<br>förvaring, värdering och<br>försäljning.</p>
<p>Med bärgarlön avses även<br>ersättning för att föra det bärgade<br>i säkerhet och för att fartyg eller<br>andra redskap används för detta<br>ändamål.</p>
<p>1 5 första stycket andra meningen<br>(1994:1009)</p>
<p>Andel i bärgarlön tillkommer<br>även den, vilken under den fara<br>som föranlett bärgningen räddat<br>någon från fartyget eller<br>medverkat vid räddningen.</p>
<p>bärgades. Vid den beräkningen Prop. 1995/96:16<br>skall ränta och Bilaga 8<br>rättegångskostnader inte räknas in</p>
<p>i bärgarlönen.</p>
<p>Den som under bärgningen<br>medverkade till att rädda någon<br>till livet har rätt till en skälig<br>andel av den bärgarlön eller av<br>den särskilda ersättning som<br>bärgaren har rätt till.</p>
<p>2 § första stycket (1994:1009)</p>
<p>När bärgarlönens belopp bestäms<br>skall följande omständigheter<br>beaktas:</p>
<p>1. i första hand:</p>
<p>a) i vad mån bärgningsföretaget<br>lyckats,</p>
<p>b) den kunnighet och skicklighet<br>med vilket bärgningsarbetet utförts<br>samt den tid och möda som<br>använts,</p>
<p>c) den fara för vilken det bärgade<br>fartyget, dess passagerare,<br>besättning eller gods varit utsatta,</p>
<p>d) den fara för vilken bärgama<br>eller deras redskap har utsatts,</p>
<p>e) den fara som bärgarna utsatt<br>sig för att bli ersättningsskyldiga<br>mot en lastägare eller någon</p>
<p>I fråga om ränta på bärgarlön<br>gäller räntelagen (1975:635).</p>
<p>Bärgarlönens bestämmande</p>
<p>6 § Bärgarlönen skall bestämmas<br>med sikte på att uppmuntra till<br>bärgning och med beaktande av</p>
<p>1. det bärgades värde,</p>
<p>2. bärgamas skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att<br>hindra eller begränsa miljöskada,</p>
<p>3. bärgarens framgång,</p>
<p>4. farans art och grad,</p>
<p>5. bärgarnas skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att<br>rädda liv samt att bärga fartyget<br>och annan egendom,</p>
<p>6. den tid som bärgama använde<br>och de kostnader och förluster som<br>bärgarna ådrog sig,</p>
<p>7. den risk att bli<br>ersättningsskyldig och de andra<br></p>
<p>199</p>
<p>annan eller att pä annat sätt lida<br>förlust,</p>
<p>f) den skada som bärgama har<br>lidit till liv, hälsa eller gods, den<br>utgift eller förlust som bärgama<br>har haft för bärgningen samt<br>värdet av de redskap som använts<br>vid bärgningen, och</p>
<p>g) den omständigheten att det<br>fartyg som använts vid bärgningen<br>varit särskilt utrustat för<br>bärgningsarbete.</p>
<p>2. i andra hand:</p>
<p>det bärgades värde.</p>
<p>risker som bärgama och deras<br>utrustning utsattes för,</p>
<p>8. den snabbhet med vilken<br>tjänsterna utfördes,</p>
<p>9. tillgängligheten och<br>användbarheten hos fartyg eller<br>annan utrustning avsedd för<br>bärgning, och</p>
<p>10. graden av beredskap och<br>effektivitet i fråga om bärgarens<br>utrustning samt utrustningens<br>värde.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>1 § femte stycket (1994:1009)</p>
<p>Om gods eller något som har<br>hört till gods har bärgats, svarar<br>ägaren med det bärgade men inte<br>personligen.</p>
<p>5 § (1994:1009) Om bärgare</p>
<p>tvistar inbördes om bärgarlönens<br>fördelning, bestäms denna med<br>ledning av de omständigheter som<br>anges i 2 §.</p>
<p>12 § första-tredje, femte och sjätte<br>styckena (lagförslag 2.1) Om<br>bärgaren har utfört<br>bärgningsarbete avseende ett<br>fartyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka miljöskada,<br>har han rätt till en särskild<br>ersättning för sina kostnader av<br>redaren och ägaren till fartyget.<br>Särskild ersättning skall betalas<br>bara i den mån ersättningen är<br>högre än den bärgarlön som<br>bärgaren har rätt till enligt 1 §</p>
<p>Betalningsskyldighet för bärgar-<br>lönen</p>
<p>7 § Bärgarlönen skall betalas av<br>ägaren till fartyget och ägaren till<br>annan egendom i förhållande till<br>värdet av det som bärgades för<br>var och en av dem.</p>
<p>Bärgarlönens fördelning mellan<br>flera bärgare</p>
<p>8 § Fördelningen av bärgarlön<br>mellan flera bärgare bestäms pä<br>grundval av de omständigheter<br>som anges i 6 §.</p>
<p>Särskild ersättning</p>
<p>9 § Om bärgaren har utfört<br>bärgningsarbete avseende ett<br>fertyg som självt eller genom sin<br>last hotade att orsaka miljöskada,<br>har han rätt till särskild ersättning<br>för sina kostnader av redaren och<br>ägaren till fertyget. Särskild<br>ersättning skall betalas bara i den<br>mån ersättningen är högre än den<br>bärgarlön som bärgaren har rätt<br>till enligt 5 och 6 §§.<br></p>
<p>200</p>
<p>första stycket, 2 § första stycket<br>och 3 §.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första<br>och andra styckena avses de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde for bärgningen samt ett<br>skäligt belopp for den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>avses i 2 § första stycket 1 g).</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet lät<br>bli att hindra eller begränsa<br>miljöskadan, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller fella<br>bort.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda<br>ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>1 § fjärde stycket (1994:1009)</p>
<p>Om någon enligt avtal är skyldig<br>att verkställa hogsering eller<br>lotsning eller att utföra liknande<br>arbete för ett fartygs räkning och<br>fartyget råkar i fara, har han rätt<br>till bärgarlön för hjälp som han<br>lämnar fartyget endast om hjälpen<br>inte kan anses ingå i fullgörandet<br>av avtalet.</p>
<p>13 § första stycket (lagförslag 2.1)<br>Bestämmelserna i 72 § ger inte<br>rätt till särskild ersättning, om det<br>utförda arbetet skäligen kan anses<br>ingå i fullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan feran uppstod.</p>
<p>Om bärgaren hindrade eller<br>begränsade miljöskada, kan den<br>särskilda ersättningen höjas med<br>högst 30 procent av bärgarens<br>kostnader. Ersättningen kan dock<br>höjas med högst 100 procent, om<br>detta är skäligt särskilt med<br>hänsyn till de omständigheter som<br>anges i 6 §.</p>
<p>Med bärgarens kostnader i första<br>och andra styckena avses de<br>skäliga utlägg som bärgaren<br>gjorde för bärgningen samt ett<br>skäligt belopp för den utrustning<br>och personal som med fog<br>användes under bärgningen. När<br>ersättningen bestäms skall hänsyn<br>tas till de omständigheter som<br>anges i 6 § 8-10.</p>
<p>Om bärgaren av oaktsamhet<br>lät bli att hindra eller begränsa<br>miljöskadan, kan den särskilda<br>ersättningen sättas ned eller fella<br>bort.</p>
<p>I fråga om ränta på den särskilda<br>ersättningen gäller räntelagen<br>(1975:635).</p>
<p>Undantag från rätten till<br>bärgarlön eller särskild ersättning</p>
<p>10 § Bestämmelserna i 5-9 §§ ger<br>inte rätt till bärgarlön eller<br>särskild ersättning, om det utförda<br>arbetet skäligen kan anses ingå i<br>fullgörelsen av ett avtal som<br>träffades innan feran uppstod.</p>
<p>14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 16</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>201</p>
<p>1 § andra stycket (1994:1009)</p>
<p>Om någon har medverkat vid ett<br>bärgningsföretag trots uttryckligt<br>och befogat förbud av fartygets<br>befälhavare, har han inte rätt till<br>bärgarlön.</p>
<p>13 5 andra stycket (lagförslag 2.1)<br>Det finns inte någon rätt till<br>särskild ersättning för arbete som<br>utfördes trots uttryckligt och<br>befogat förbud av befälhavaren,<br>redare eller ägaren till fartyget<br>eller av ägaren till sådan annan<br>egendom i fora som inte var eller<br>hade varit ombord på fertyget.</p>
<p>2 § andra stycket (1994:1009)</p>
<p>Om någon som deltagit i<br>bärgning genom fel eller<br>försummelse har orsakat den fara i<br>vilken fartyget råkat eller om en<br>sådan person vid bärgningen har<br>gjort sig skyldig till stöld eller<br>snatteri eller till undandöljande av<br>bärgat gods eller till någon annan<br>sviklig handling, kan bärgarlönen<br>förklaras förverkad eller sättas<br>ned.</p>
<p>13 § tredje stycket (lagförslag 2.1)<br>Den särskilda ersättningen kan<br>sättas ned eller falla bort på grund<br>av sådana omständigheter som<br>anges i 11 § tredje stycket.</p>
<p>13 § fjärde stycket (lagförslag 2.1)<br>I 19 kap. 1 § första stycket 1 finns<br>bestämmelser om att fordringar på<br>särskild ersättning kan upphöra på<br>grund av preskription.</p>
<p>6 § första stycket (lagförslag 2.1)</p>
<p>Om ett fartyg har bärgat något<br>under en resa skall av bärgarlönen<br>först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som<br>bärgningen orsakat på fartyget,</p>
<p>Det finns inte någon rätt till<br>bärgarlön eller särskild ersättning<br>för arbete som utfördes trots<br>uttryckligt och befogat förbud av<br>befälhavaren, redare eller ägaren<br>till fartyget eller av ägaren till<br>sådan annan egendom i fara som<br>inte var eller hade varit ombord<br>på fartyget.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Bärgarlönen eller den särskilda<br>ersättningen kan sättas ned eller<br>falla bort på grund av sådana<br>omständigheter som anges i 3 §<br>fjärde stycket.</p>
<p>1 19 kap. 1 § första stycket 1 och</p>
<p>2 finns bestämmelser om att<br>fordringar på bärgarlön och<br>särskild ersättning kan upphöra på<br>grund av preskription.</p>
<p>Bärgarlönens fördelning hos en<br>bärgare</p>
<p>11 § Om ett fartyg som är</p>
<p>registrerat i Sverige har bärgat<br>något under en resa skall av<br>bärgarlönen först betalas</p>
<p>1. ersättning för skada som<br>bärgningen orsakade på fartyget,<br></p>
<p>202</p>
<p>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana utgifter<br>för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som<br>uppkommit på grund av<br>bärgningen,</p>
<p>3. ersättning till sjöman vilken vid<br>bärgningen gjort en synnerligen<br>värdefull insats eller utsatt sig för<br>synnerlig fara.</p>
<p>8 § (lagförslag 2.1)</p>
<p>Ett anspråk på ersättning enligt<br>6 § ftirsta stycket 3 skall anmälas<br>hos redaren eller befälhavaren<br>inom tre månader efter det att<br>bärgningsföretaget har slutförts.</p>
<p>6 § andra-fjärde styckena<br>(1994:1009)</p>
<p>Av återstoden skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfella befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till var och ens<br>avlöning. Befälhavarens andel<br>skall dock alltid vara minst det<br>dubbla av den högst avlönade<br>besättningsmannes andel. En lots<br>på fertyget har rätt att ta del i<br>bärgarlönen som om han var<br>medlem av besättningen och, om<br>han inte är anställd hos redaren,<br>uppbar lön som främste styrman.<br></p>
<p>lasten eller någon annan egendom<br>ombord,</p>
<p>2. ersättning för sådana kostnader<br>för bränsle samt löner och kost åt<br>befälhavaren och besättningen som<br>uppkom på grund av bärgningen,<br>och</p>
<p>3. ersättning till sjöman som<br>under bärgningen gjorde en<br>synnerligen värdefull insats eller<br>utsatte sig för synnerlig fera;<br>sjömannen har dock rätt till<br>ersättning bara om han har<br>framställt krav till redaren eller<br>befälhavaren inom tre månader<br>efter det att bärgningen<br>avslutades.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>Av det som återstår efter<br>betalning enligt första stycket<br>(nettobärgarlönen) skall redaren få<br>tre femtedelar. Resten skall med<br>en tredjedel tillfella befälhavaren<br>och med två tredjedelar den<br>egentliga besättningen, att fördelas<br>i förhållande till<br>besättningsmedlemmarnas löner.<br>Befälhavarens andel skall dock<br>alltid vara minst dubbelt så stor<br>som den högst avlönade<br>besättningsmedlemmens andel. En<br>lots på fertyget har rätt att ta del i<br>bärgarlönen som om han tillhörde<br>besättningen och, om han inte var<br>anställd hos redaren, hade lön<br>som främste styrman. I 19 kap.<br>1 § första stycket 2 finns en<br>bestämmelse om att fordringar<br>enligt detta stycke kan upphöra på<br>grund av preskription.</p>
<p>203</p>
<p>Om det finns särskilda skäl,<br>exempelvis med hänsyn till<br>ändamålet med fartygets resa eller<br>sättet för beräknande av lön eller<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst, får bärgarlönen<br>fördelas på annat sätt än enligt<br>första och andra styckena.</p>
<p>Ett avtal om att en mindre andel<br>av den bärgarlön som kan<br>förtjänas med ett fartyg än som<br>sägs i första och andra styckena<br>skall tillfalla befälhavaren eller<br>besättningen är endast giltigt, om<br>fartyget driver bärgnings-<br>verksamhet och är särskilt utrustat<br>för detta eller om avtalet har<br>ingåtts i samband med<br>påmönstringen och avser ett visst<br>bärgningsföretag.</p>
<p>7 § (1994:1009) Om bärgning har<br>utförts av ett svenskt statsfartyg<br>som används uteslutande för<br>statsändamål och inte för<br>affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<p>14 § (lagförslag 2.1) På begäran<br>av bärgaren skall den som är<br>betalningsskyldig för den särskilda<br>ersättningen ställa säkerhet för<br>fordringen. Därvid skall ränta och<br>kostnader räknas in i fordringen.<br></p>
<p>Bärgarlönen får fördelas på något<br>annat sätt än som sägs i första och<br>andra styckena, om det finns<br>särskilda skäl för detta med<br>hänsyn till ändamålet med<br>fartygets resa, sättet att beräkna<br>ersättning åt dem som arbetar i<br>fartygets tjänst eller av någon<br>annan anledning.</p>
<p>Om ett avtal säger att en mindre<br>andel skall tillfalla befälhavaren<br>eller besättningen av den<br>bärgarlön som kan förtjänas med<br>ett fartyg än det anges i första och<br>andra styckena, är avtalet giltigt<br>bara om</p>
<p>1. fartyget driver<br>bärgningsverksamhet och är<br>särskilt utrustat för detta, eller</p>
<p>2. avtalet ingicks i samband med<br>påmönstring och avser en viss<br>bärgning.</p>
<p>Om bärgningen utfördes av ett<br>svenskt statsfartyg som används<br>uteslutande för statsändamål och<br>inte för affärsdrift, kan staten utan<br>ansvarighet mot de<br>ombordvarande avstå från<br>bärgarlön.</p>
<p>Bärgarlönen skall fördelas<br>mellan redaren, befälhavaren och<br>andra som tjänstgjorde på det<br>fartyg som utförde bärgningen<br>enligt lagen i den stat där fartyget<br>är registrerat. Om bärgningen inte<br>utfördes från ett fartyg, skall<br>bärgarlönen fördelas enligt den<br>lag som är tillämplig på avtalet<br>mellan bärgaren och hans<br>anställda.</p>
<p>Säkerhet</p>
<p>12 § På begäran av bärgaren skall<br>den som är betalningsskyldig<br>enligt bestämmelserna i detta<br>kapitel ställa säkerhet för<br>fordringen. Därvid skall ränta och<br>kostnader räknas in i fordringen.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>204</p>
<p>Det bärgade fartyget får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas från<br>den hamn eller plats dit fartyget<br>först fördes efter bärgningen, om<br>inte säkerhet har ställts för<br>bärgarens fordran mot fartyget.</p>
<p>9 § (1994:1009) 7 n n a n<br>bärgarlönen har betalats eller<br>säkerhet har ställts för den, får ett<br>bärgat fartyg inte utan bärgamas<br>samtycke lämna det ställe dit det<br>har förts efter bärgningen eller<br>bärgat gods tas i besittning av<br>ägaren.</p>
<p>Om säkerhet har ställts, får Prop. 1995/96:16<br>bärgaren inte driva igenom Bilaga 8<br>sjöpanträtt som avser bärgarlön.</p>
<p>Det bärgade fartygets ägare och<br>redare skall medverka till att<br>lastägama ställer säkerhet för<br>fordringarna mot dem innan lasten<br>lämnas tillbaka.</p>
<p>Det bärgade fartyget eller annan<br>bärgad egendom får inte utan<br>bärgarens samtycke flyttas från<br>den hamn eller plats dit<br>egendomen först fördes efter<br>bärgningen, om inte säkerhet har<br>ställts for bärgarens fordran mot<br>fartyget eller den andra<br>egendomen.</p>
<p>15 § (lagförslag 2.1) I ett mål om<br>en bärgares fordran på särskild<br>ersättning får det beslutas om<br>förskott till bärgaren för tiden till<br>dess ersättningsfrågan har avgjorts<br>genom en dom eller ett beslut som<br>har vunnit laga kraft. Förskottet<br>skall fastställas till ett skäligt<br>belopp och får förenas med en<br>skyldighet för bärgaren att ställa<br>säkerhet eller med andra villkor<br>som är skäliga med hänsyn till<br>omständigheterna. Ett yrkande om<br>förskott får inte bifallas utan att<br>motparten har fått tillfälle att yttra<br>sig i frågan. Ett beslut om förskott<br>får verkställas på samma sätt som<br>en dom som har vunnit laga kraft.<br>Beslutet får dock när som helst<br>ändras av den som handlägger<br>målet. Ett beslut om förskott som<br>tingsrätten har meddelat under<br>rättegången skall överklagas<br>särskilt. Hovrättens beslut i ett<br>sådant fall får inte överklagas. Ett<br>beslut om förskott som hovrätten<br>har meddelat under rättegången<br>får inte heller överklagas.</p>
<h5>Förskott</h5>
<p>13 § I ett mål om en bärgares<br>fordran på ersättning enligt detta<br>kapitel får det beslutas om förskott<br>till bärgaren för tiden till dess<br>ersättningsfrågan har avgjorts<br>genom en dom eller ett beslut som<br>har vunnit laga kraft. Förskottet<br>skall fastställas till ett skäligt<br>belopp och får förenas med en<br>skyldighet för bärgaren att ställa<br>säkerhet eller med andra villkor<br>som är skäliga med hänsyn till<br>omständigheterna. Ett yrkande<br>om förskott får inte bifellas utan<br>att motparten har fått tillfälle att<br>yttra sig i frågan. Ett beslut om<br>förskott får verkställas på samma<br>sätt som en dom som har vunnit<br>laga kraft. Beslutet får dock när<br>som helst ändras av den som<br>handlägger målet. Ett beslut om<br>förskott som tingsrätten har<br>meddelat under rättegången skall<br>överklagas särskilt. Hovrättens<br>beslut i ett sådant fall får inte<br>överklagas. Ett beslut om förskott<br>som hovrätten har meddelat under<br>rättegången får inte heller<br>överklagas.</p>
<p>205</p>
<p>Lydelse enligt 1994:1009</p>
<p>17 kap. Om haveri</p>
<h5>Statsägd last m.m. Prop. 1995/96:16</h5>
<p>Bilaga 8</p>
<p>14 § Bestämmelserna i detta<br>kapitel kan inte äbempas som<br>grund för kvarstad eller någon<br>annan säkerhetsåtgärd avseende<br>en last som tillhör en stat, om<br>lasten för statsändamål och inte<br>för affärsdrift fraktas med ett<br>handelsfartyg. Detta gäller dock<br>inte om säkerhetsåtgärden är<br>förenlig med folkrättens regler<br>eller om den statliga ägaren har<br>samtyckt till åtgärden.</p>
<p>Bestämmelser om kvarstad och<br>andra säkerhetsåtgärder avseende<br>statsfartyg och last som fraktas<br>med ett sådant fartyg finns i lagen<br>(1938:470) med vissa<br>bestämmelser om främmande<br>statsfartyg m.m.</p>
<p>Bestämmelserna i detta kapitel<br>kan inte åberopas som grund för<br>kvarstad eller någon annan<br>säkerhetsåtgärd avseende en last<br>som har skänkts av en stat för<br>humanitära ändamål, om den<br>staten har åtagit sig att betala för<br>bärgning av lasten.</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<p>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fårtyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1974 i den<br>mån något annat inte är avtalat.</p>
<p>Om innebörden av gemensamt<br>haveri och fördelningen på fårtyg,<br>frakt och last gäller York-<br>Antwerpenreglema 1994 i den<br>mån något annat inte är avtalat.</p>
<p>Regeringen tillkännager reglernas lydelse i engelsk text och svensk<br>översättning.</p>
<p>206</p>
<p>Lydelse enligt lagförslag 2.2 Föreslagen lydelse</p>
<h4>19 kap. Om preskription av vissa fordringar</h4>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>1 §</p>
<p>Följande fordringar upphör, vare sig ansvarigheten for dem är<br>begränsad eller obegränsad, om talan inte väcks i laga ordning i fråga</p>
<p>om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 12 §: inom två år<br>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 6 § andra stycket:<br>inom ett år från det vederbörande<br>av redaren fått underrättelse om</p>
<p>1. fordran på bärgarlön eller på<br>sådan särskild ersättning som<br>avses i 16 kap. 9 §: inom två år<br>från det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>2. fordran på andel i bärgarlön<br>enligt 16 kap. 11 § tredje stycket:<br>inom ett år från det vederbörande<br>av redaren fått underrättelse om</p>
<p>bärgarlönens och andelens storlek, bärgarlönens och andelens storlek;<br>fordran upphör dock tidigast två<br>år efter det bärgningsföretaget<br>slutfördes,</p>
<p>3. fordran på ersättning för sammanstötning: inom två år från den dag<br>skadan inträffade,</p>
<p>4. fordran på belopp som någon betalat utöver vad som belöper på<br>honom enligt 8 kap. 1 §: inom ett år från det beloppet betalades,</p>
<p>5. fordran på ersättning på grund av att gods har skadats, gått förlorat<br>eller försenats vid befordran eller på grund av att det i konossement har<br>lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter: inom ett år från det godset<br>lämnades ut eller skulle ha lämnats ut,</p>
<p>6. fordran på ersättning för personskada eller försening vid<br>passagerarbefordran: inom två år från ilandstigningen eller, om<br>passageraren avlidit under befordringen, från den dag ilandstigning<br>skulle ha ägt rum, eller, om passageraren avlidit efter ilandstigningen,<br>inom två år från dödsfallet men inte senare än tre år från<br></p>
<p>ilandstigningen,</p>
<p>7. fordran på ersättning på grund av att resgods har skadats, gått<br>förlorat eller försenats vid befordran: inom två år från det godset fördes<br>i land eller, om det har gått förlorat, skulle ha förts i land,</p>
<p>8. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller en annan kostnad som<br>skall fördelas enligt samma grund (13 kap. 15 § tredje stycket, 14 kap.<br>40 § och 17 kap. 6 §): inom ett år från den dag dispaschen vann laga<br>kraft,</p>
<p>9. fordran på ersättning för en oljeskada enligt bestämmelserna i<br>10 kap.: inom tre år från den dag då skadan uppkom, dock att talan inte<br>i något fåll får väckas senare än sex år från dagen for den olycka som<br>orsakade skadan eller, om olyckan utgjordes av en serie av händelser,<br>från dagen för den första av dessa.</p>
<p>Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket for<br>ersättning eller för någon annan fordran med begränsning av</p>
<p>207</p>
<p>redareansvaret eller endast med inlastat gods upphör fordnngen, om<br>talan inte väcks i laga ordning, i fråga om en fordran på ersättning inom<br>två år från den dag skadan inträffade och i fråga om någon annan<br>fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Om<br>borgenären har rätt att för fordringen hålla sig även till redare, lastägare<br>eller någon annan utan att begränsning av ansvarigheten äger rum,<br>gäller en sådan rätt under samma tid som för en fordran i allmänhet.</p>
<p>Har en fordran som avses i första eller andra stycket kommit under<br>behandling av dispaschör, anses talan om fordringen väckt.</p>
<p>Den som infriat en fordran som avses i första stycket 5 får väcka<br>återkrav mot tredje man efter utgången av den där angivna tiden. En<br>sådan talan får dock inte väckas senare än ett år från den dag</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p>
<p>huvudanspråket infriades eller talan<br>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1-8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst. Om preskriptionsavtalet<br>gäller någonting annat än<br>preskription av särskild ersättning<br>i fall som avses i första stycket 7,<br>har det inte verkan för längre tid<br>än tre år åt gången, räknat från<br>dagen för avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något<br>fåll genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>fall som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>väcktes om det.</p>
<p>Ett avtal om förlängning av<br>preskriptionstid som avses i första<br>stycket 1 -8 är giltigt endast om det<br>har ingåtts efter fordringens<br>tillkomst. Om avtalet gäller<br>preskription i något annat fall än<br>som avses i första stycket 1 eller<br>2, har det inte verkan för längre<br>tid än tre år åt gången, räknat från<br>dagen for avtalet. En sådan<br>preskriptionstid får inte i något<br>fall genom avtal förlängas med<br>sammanlagt mer än tio år eller, i<br>foll som avses i första stycket 6<br>eller 7, med mer än tre år från det<br>ilandstigning eller ilandföring har<br>ägt rum eller skulle ha ägt rum. I</p>
<p>13 kap. 4 § första stycket och</p>
<p>14 kap. 2 § andra stycket finns<br>föreskrifter om ogiltighet av<br>avtalsvillkor som avviker från<br>bestämmelserna i första stycket 5<br>och fjärde stycket. I 15 kap. 29 §<br>andra stycket finns föreskrifter om<br>ogiltighet av avtalsvillkor som<br>inskränker en passagerares<br>rättigheter enligt första stycket 6<br>och 7.</p>
<p>Frågor om preskription av en fordran som avses i denna paragraf<br>bedöms här i landet enligt svensk lag även om utländsk lag i övrigt är<br>tillämplig på rättsförhållandet.</p>
<p>208</p>
<p>_____________________ Prop. 1995/96:16</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om Bilaga 8<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>209</p>
<table border="1">
<tr><td>
<p>4 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)</p></td><td>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 8</p></td></tr>
</table>
<p>Härigenom föreskrivs att 11 kap. 2 § luftfartslagen (1957:297) skall ha<br>följande lydelse.</p>
<p>Nuvarande lydelse</p>
<p>Föreslagen lydelse</p>
<h4>11 kap. Flygräddningstjänst, bärgning och undersökning av<br>luftfartsolyckor</h4>
<h5>Bärgning</h5>
<p>2 §<sup>3</sup></p>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fartyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 2-4 §§<br>sjölagen (1994:1009). Den som i<br>en sådan nödsituation räddar<br>människor från fortyget eller<br>medverkar vid deras räddning har<br>också rätt till en del av<br>bärgarlönen. De särskilda<br>kostnader som någon i övrigt har<br>haft för bevarandet av ett<br>luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit<br>nödvändiga.</p>
<p>Den som bärgar ett luftfartyg<br>som har förolyckats eller befinner<br>sig i nöd och alla som medverkar<br>vid bärgningen har rätt till<br>bärgarlön. Detsamma gäller vid<br>bärgning av gods ombord på ett<br>sådant fartyg eller av något som<br>hör till fertyget eller godset. I<br>fråga om bärgarlönen tillämpas<br>bestämmelserna i 16 kap. 3 §<br>tredje och Jjärde styckena, 5 §<br>första stycket andra och tredje<br>meningarna, 6 § och 10 § tredje<br>stycket sjölagen (1994:1009). Den<br>som i en sådan nödsituation räddar<br>människor från fortyget eller<br>medverkar vid deras räddning har<br>också rätt till en del av<br>bärgarlönen. De särskilda<br>kostnader som någon i övrigt har<br>haft for bevarandet av ett<br>luftfartyg eller av gods skall också<br>ersättas, om kostnaderna har varit<br>nödvändiga.</p>
<p>Om gods eller något som hör till<br>gods har bärgats eller bevarats,<br>svarar ägaren inte personligen<br>utan endast med det som har<br>bärgats eller bevarats.</p>
<p>Den som deltar i en bärgning trots ett uttryckligt och befogat förbud<br>av fartygets befälhavare, ägare eller innehavare har inte rätt till</p>
<p>Senaste lydelse 1994:1015.</p>
<p>210</p>
<p>bärgarlön. Detsamma gäller i fråga om ersättning för kostnader för Prop. 1995/96:16<br>bevarande av fartyg och gods. Bilaga 8</p>
<p>Bestämmelserna om bärgning i<br>denna paragraf tillämpas inte på<br>sådan bärgning som avses i<br>16 kap. 7 § 7 sjölagen.</p>
<p>Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om<br>avtal som har ingåtts före ikraftträdandet gäller dock äldre<br>bestämmelser.</p>
<p>211</p>
<p>Lagrådets yttrande</p>
<p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-09-25</p>
<p>Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitie-<br>rådet Johan Munck, regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.</p>
<p>Enligt en lagrådsremiss den 14 september 1995 (Justitiedepartementet)<br>har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p>
<p>1. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),</p>
<p>2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i sjö-</p>
<p>lagen (1994:1009),</p>
<p>3. lag om ändring i sjölagen (1994:1009), och</p>
<p>4. lag om ändring i luftfartslagen (1957:297).</p>
<p>Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrätts-<br>assessorn Gudmund Toijer.</p>
<p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009): lagförslag 1</p>
<p>16 kap.</p>
<p>15 §</p>
<p>Förevarande paragraf, som avser interimistiska avgöranden om förskott,<br>är avsedd att utgöra en transformering av art. 22 i 1989 års<br>bärgningskonvention. Enligt artikeln skall den instans som har<br>jurisdiktion över bärgarens fordran kunna genom ett interimistiskt beslut<br>forordna om rätt for bärgaren till betalning "on account" samt fastställa<br>villkor i anslutning härtill.</p>
<p>Behovet av förskott för bärgaren - genom förhandsbetalning eller a<br>contobetalning - torde typiskt sett göra sig gällande före<br>bärgningsföretagets slutförande och alltså innan bärgaren har underlag<br>för att framställa ett slutligt krav gentemot den som är betalningsskyldig<br>vare sig i rättegång eller utom rätta. I det remitterade förslaget har<br>emellertid regeln om förskott för sin tillämplighet gjorts beroende av att<br>det pågår ett mål om bärgarens fordran på särskild ersättning. En sådan<br>begränsning har inte kommit till uttryck i konventionen och kan av nyss<br>angivna skäl inte heller förutsättas vara underförstådd i denna.</p>
<p>Lagrådet förordar med hänvisning till det anförda att förskott skall<br>kunna bestämmas även innan ett mål om bärgarens fordran har<br>anhängiggjorts. Om särskilda handläggningsbestämmelser inte meddelas<br>för detta foll, kommer talan om förskott att få väckas genom ansökan<br>om stämning och rättens avgörande att få meddelas genom dom. Några<br>olägenheter synes inte vara förenade härmed under förutsättning att i<br>enlighet med remissens förslag avgörandet kan ändras, om förhål-<br>landena föranleder det. Bestäms förskott i ett läge då bärgaren inte<br></p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>212</p>
<p>redan har upparbetat någon fordran, måste självfallet domstolen Prop. 1995/96:16<br>fastställa villkor som tillgodoser ägarens intresse for det fåll att Bilaga 9<br>bärgaren inte skulle erhålla någon fordran. Sådana villkor kan<br>exempelvis avse säkerhet och tidpunkt då talan senast skall vara väckt.</p>
<p>Den nu avsedda ordningen kan åstadkommas genom en jämkning av<br>paragrafens första mening, så att denna kommer att avse även fall då<br>talan om förskott väcks utan anknytning till något pågående mål, samt<br>genom ett tillägg av en andra mening som avser det fallet att yrkandet<br>framställs under pågående rättegång angående bärgarens fordran. En<br>ytterligare jämkning av första meningen är påkallad för att det skall bli<br>fullt tydligt att ett avgörande i fråga om förskott kan ligga till grund för<br>verkställighet och alltså inte endast utgör en fastställelse.</p>
<p>I enlighet härmed bör första meningen ersättas med följande: "På talan<br>av bärgaren får rätten förplikta den som är betalningsskyldig för<br>särskild ersättning att till bärgaren utge förskott på sådan ersättning för<br>tiden till dess ersättningsfrågan har avgjorts genom dom eller beslut<br>som har vunnit laga kraft. Ett sådant avgörande får också meddelas<br>genom beslut under rättegång i mål om en bärgares fordran på särskild<br>ersättning.”</p>
<p>Därefter kan lämpligen det remitterade förslagets andra och tredje<br>meningar bilda ett nytt andra stycke. Återstoden av regleringen kan,<br>med de jämkningar som föranleds av Lagrådets förslag, bilda ett tredje<br>stycke av följande lydelse: "Ett avgörande i fråga om förskott får<br>verkställas på samma sätt som en dom som vunnit laga kraft. Rätten får<br>dock när förhållandena föranleder det ändra vad som bestämts i en<br>sådan fråga, om någon av parterna väcker talan om detta eller<br>avgörandet har meddelats som beslut under rättegång. Ett beslut om<br>förskott som tingsrätten har meddelat under rättegången skall överklagas<br>särskilt. Hovrättens beslut i ett sådant fäll får inte överklagas. Ett beslut<br>om förskott som hovrätten har meddelat under rättegången får inte<br>heller överklagas."</p>
<p>Förslaget till lag om ändring i sjölagen (1994:1009): lagförslag 3</p>
<p>16 kap.</p>
<p>2§</p>
<p>I paragrafens första stycke föreslås en ny bestämmelse som anger att<br>bestämmelserna i kapitlet är tillämpliga när frågor om bärgning avgörs<br>i Sverige. Motiveringen hänvisar till art. 2 i 1989 års<br>bärgningskonvention, varvid det anges att artikeln i praktiken är en<br>lagvalsregel som innebär att en konventionsstat alltid skall tillämpa sin<br>egen lag, dvs. domstolslandets materiella regler. Eftersom den<br>lagvalsregel som ligger i art. 2 saknar motsvarighet i sjölagen, skall den<br>införas i händelse av svenskt tillträde till konventionen; den bör då<br>omfatta hela bärgningskapitlet oavsett om reglerna där har sitt ursprung 213</p>
<p>i konventionen eller ej.</p>
<p>Mot angiven bakgrund är den föreslagna bestämmelsen (jfr ordalagen<br>"frågor .... avgörs") utformad närmast med sikte på den situationen att<br>domstols- eller skiljeförfarande äger rum avseende bärgningsfrågor som<br>konventionen behandlar. Emellertid skall bärgningskapitlets föreskrifter<br>bilda handlingsmönster och tjäna till vägledning också i olika samman-<br>hang där något domstols- eller skiljeförfarande inte uppkommer eller<br>ännu inte har aktualiserats. Detta förhållande talar enligt Lagrådets<br>mening för att den förevarande bestämmelsen ges en mera generell<br>innebörd än förslaget torde avse. Om så sker, framstår dessutom<br>bestämmelsens placering bland de inledande bestämmelserna i kapitlet<br>såsom välmotiverad. Den här åsyftade förändringen av bestämmelsens<br>innebörd bör enklast kunna åstadkommas genom att - samtidigt som det<br>allmänt hållna uttryckssättet "frågor om bärgning" behålls - ordet<br>avgörs ersätts av orden "skall avgöras". Lagrådet förordar denna<br>utformning.</p>
<p>4§</p>
<p>I första stycket punkt 1 anges att bärgaren är skyldig att utföra<br>bärgningen med tillbörlig aktsamhet. Enligt punkt 2 skall bärgaren<br>därvid visa tillbörlig aktsamhet för att hindra eller begränsa miljöskada.<br>Även i andra stycket punkt 2 används uttrycket "tillbörlig aktsamhet".</p>
<p>Ordet aktsamhet i dessa punkter leder närmast tanken till att bärgaren<br>allmänt sett inte får utföra arbetet på ett vårdslöst eller oförsiktigt sätt<br>och framför allt inte när det gäller att hindra eller begränsa miljöskada.<br>Bestämmelserna korresponderar därmed inte särskilt väl med<br>bestämmelsen i 6 § första stycket punkt 2. Enligt den punkten skall<br>bärgarlönen bestämmas med beaktande av bärgarens skicklighet och<br>ansträngningar i fråga om att hindra eller begränsa miljöskada. Här<br>förutsätts alltså att bärgaren inte endast varit aktsam utan också vidtagit<br>aktiva miljöskyddsinsatser.</p>
<p>Uttrycket "tillbörlig aktsamhet" är hämtat från bärgningskonventionens<br>art. 8.1 (a) och (b) i dess inofficiella svenska version. Den engelska<br>textens ordval är "due care". Ordet care kan visserligen översättas med<br>aktsamhet men också med omsorg, omtänksamhet, noggrannhet o.dyl.<br>Den betydelsen anges normalt i första hand i engelsk-svenska lexika.</p>
<p>Enligt Lagrådets mening får syftet med konventionens föreskrifter i art.<br>8 anses vara sådant att ordet omsorg bättre än ordet aktsamhet svarar<br>mot det engelska care. I ändringarna i den danska sjölagen till följd av<br>konventionen används i detta sammanhang ordet omhu, vilket på<br>svenska bör översättas med omsorg.</p>
<p>Lagrådet förordar således att i 4 § första stycket punkterna 1 och 2 samt<br>andra stycket punkt 2 "tillbörlig aktsamhet" ersätts med "tillbörlig<br>omsorg".</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>214</p>
<p>12 §</p>
<p>I första stycket tredje meningen föreskrivs enligt förslaget att, om<br>säkerhet har ställts, bärgaren inte får "driva igenom" sjöpanträtt som<br>avser bärgarlön. Föreskriften skall uppenbarligen ses mot bakgrund av<br>art. 20.2 i konventionen där det föreskrivs att bärgaren inte får<br>"enforce" sin sjöpanträtt när tillfredsställande säkerhet har ställts för<br>hans fordran. För att ett adekvat uttryck för konventionsregeln skall<br>erhållas förordar Lagrådet att föreskriften i meningen avfattas så att, om<br>säkerhet har ställts, bärgaren inte får göra gällande sjöpanträtt som<br>avser bärgarlön.</p>
<p>13 §</p>
<p>Godtas vad Lagrådet har föreslagit i anslutning till 16 kap. 15 § i<br>lagförslag 1 bör häremot svarande ändringar göras även i förevarande<br>paragraf.</p>
<p>14 §</p>
<p>I första stycket av paragrafen föreskrivs enligt förslaget att<br>bestämmelserna i kapitlet inte kan åberopas som grund för kvarstad<br>eller någon annan säkerhetsåtgärd avseende en statsägd last, som för<br>statsändamål och inte för affärsdrift fraktas med ett handelsfartyg, i<br>annat fall än om säkerhetsåtgärden är förenlig med folkrättsliga regler<br>eller ägaren har samtyckt till åtgärden. Emellertid gäller enligt 3 § 2<br>lagen (1938:470) med vissa bestämmelser om främmande statsfartyg<br>m.m. ett generellt förbud mot utmätning, kvarstad eller annan<br>handräckning med avseende på sådan last som nu är i fråga och detta<br>oberoende av om åtgärden är förenlig med folkrätten eller samtycke<br>föreligger. Den i första stycket föreslagna regeln är således inte bara<br>obehövlig utan också delvis oförenlig med bestämmelsen i 1938 års lag.<br>Lagrådet förordar att första och andra styckena i remissförslaget utgår,<br>vilket ger anledning till justering av rubriken före paragrafen.</p>
<p>Övriga lagförslag</p>
<p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p>
<p>Prop. 1995/96:16</p>
<p>Bilaga 9</p>
<p>215</p>
<h3>Justitiedepartementet Prop. 1995/96:16</h3>
<p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 oktober 1995</p>
<p>Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden</p>
<p>Sahlin, Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Frei valds,</p>
<p>Wallström, Persson, Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson,</p>
<p>Winberg, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson</p>
<p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p>
<p>Regeringen beslutar proposition 1995/96:16 Ändrade regler om<br>bärgning.</p>
<p>gotab 49030, Stockholm 1995</p>
<p>216</p>
11att riksdagen godkänner 1989 års internationella konvention om bärgning med den reservationen att Sverige förbehåller sig rätten att inte tillämpa konventionens bestämmelser när den egendom som berörs är sjöfartskulturell egendom av förhistoriskt, arkeologiskt eller historiskt intresse och finns på havsbottenbifall= utskottet1995/96:LU5?11att riksdagen godkänner 1989 års internationella konvention om bärgning med den reservationen att Sverige förbehåller sig rätten att inte tillämpa konventionens bestämmelser när den egendom som berörs är sjöfartskulturell egendom av förhistoriskt, arkeologiskt eller historiskt intresse och finns på havsbotten?22att riksdagen godkänner att regeringen får säga upp 1910 års internationella konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om assistans och bärgning?22att riksdagen godkänner att regeringen får säga upp 1910 års internationella konvention rörande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om assistans och bärgningbifall= utskottet1995/96:LU5?33att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen tillbifall= utskottet1995/96:LU5?33att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till?BBordläggning1995-10-10 00:00:00inträffat2INLInlämning1995-10-10 00:00:00inträffat60HÄNHänvisning1995-10-11 00:00:00inträffat3MOTMotionstid slutar1995-10-25 00:00:00inträffat4inlamnatavInlämnat avJustitiedepartementet2014-11-23 05:45:39statustextstatustextÄrendet är avslutatGJ03162019-05-22 17:24:21tilldelatTilldelatLagutskottet2014-11-23 05:45:39behandlas_i1995/96:LU5GJ01LU5bet1995/96LU5Ändrade regler om bärgningBetänkandeföljdmotion<br/>
med anledning av prop. 1995/96:16<br/>
Ändrade regler om bärgningGJ02L9mot1995/96L9med anledning av prop. 1995/96:16 Ändrade regler om bärgningMotionföljdmotionav Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (MP)<br/>
med anledning av prop. 1995/96:16<br/>
Ändrade regler om bärgningGJ02L9mot1995/96L9med anledning av prop. 1995/96:16 Ändrade regler om bärgningav Yvonne Ruwaida och Annika Nordgren (MP)Motion