<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2291135</hangar_id>
 <dok_id>GJ03123</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>123</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:123</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Civildepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>123</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1996-01-18 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:46</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03123/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03123</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03123</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:123&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 18 januari 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Civildepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03123/prop_199596__123-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).&lt;br&gt;I dag är lagen tillämplig på varor och tjänster som tillhandahålls i&lt;br&gt;näringsverksamhet. Ändringen innebär att lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;utvidgas så att ingripande kan ske även mot varor som tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ........................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i&amp;nbsp;&amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1604).................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning....................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter ........................ 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Produktsäkerhetslagen och offentlig&amp;nbsp;verksamhet......... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnadskonsekvenser........................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser............ 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar .......................... 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Produktsäkerhetsutredningens sammanfattning av&lt;br&gt;betänkandet Produktsäkerhet i offentlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1994:150) &amp;nbsp;......................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningens lagforslag .................. 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna .......... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En översikt över vissa regler&amp;nbsp;om&amp;nbsp;produktsäkerhet .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................... 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 18 januari 1996 ................................. 58&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i produktsäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1988:1604)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § produktsäkerhetslagen (1988:1604) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar&lt;br&gt;skada på person eller egendom. För detta ändamål får en näringsidkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åläggas att lämna säkerhetsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åläggas att lämna varningsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åläggas att återkalla varor och tjänster (återkallelse),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förbjudas att exportera varor {exportförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas i fråga om va-&lt;br&gt;ror och tjänster som tillhanda-&lt;br&gt;hålls i näringsverksamhet och&lt;br&gt;som konsumenter i inte obetydlig&lt;br&gt;omfattning utnyttjar eller kan&lt;br&gt;komma att utnyttja för enskilt&lt;br&gt;bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas i fråga om va-&lt;br&gt;ror och tjänster som tillhanda-&lt;br&gt;hålls i näringsverksamhet och i&lt;br&gt;fråga om varor som tillhanda-&lt;br&gt;hålls i offentlig verksamhet. En&lt;br&gt;förutsättning är att varan eller&lt;br&gt;tjänsten i inte obetydlig omfatt-&lt;br&gt;ning utnyttjas eller kan komma&lt;br&gt;att utnyttjas av konsumenter för&lt;br&gt;enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om nä-&lt;br&gt;ringsidkare tillämpas också be-&lt;br&gt;träffande den som i offentlig&lt;br&gt;verksamhet tillhandahåller varor&lt;br&gt;enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Lagen gäller inte i fråga om&lt;br&gt;varor som har tillhandahållits i offentlig verksamhet före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1991:358.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;När forslaget till produktsäkerhetslag lades fram för riksdagen (prop.&lt;br&gt;1988/89:23) framhöll föredragande statsrådet att vissa produkter, alltifrån&lt;br&gt;sådant som sjukvårdsapparater till fasta lekredskap för barn, skulle komma&lt;br&gt;att falla utanför lagens tillämpningsområde. Statsrådet utgick emellertid&lt;br&gt;från att säkerhetsmedvetandet i och med tillkomsten av lagen skulle höjas&lt;br&gt;även inom den offentliga sektorn. Sådana varor och tjänster som till-&lt;br&gt;handahölls inom ramen för myndighetsutövning eller offentlig service&lt;br&gt;borde därför tills vidare inte omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen av propositionen om produktsäkerhetslag&lt;br&gt;begärdes i flera motioner en utvidgning av lagens tillämpningsområde, så&lt;br&gt;att den skulle omfatta även den offentliga sektorn. Lagutskottet anförde&lt;br&gt;(bet. 1988/89:LU13 s. 9) att även om den föreslagna lagstiftningen skulle&lt;br&gt;höja säkerhetsmedvetandet också på det offentliga området, så borde&lt;br&gt;enskilda människor ges ett skydd mot farliga varor och tjänster även i&lt;br&gt;andra sammanhang än när varan eller tjänsten tillhandahölls av en&lt;br&gt;näringsidkare för enskilt bruk. Det saknades emellertid underlag för en&lt;br&gt;bedömning av hur en sådan lagstiftning närmare borde utformas, och&lt;br&gt;Lagutskottet var därför inte för tillfallet berett att förorda en utvidgning&lt;br&gt;av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. Frågan borde i stället&lt;br&gt;snarast bli föremål för utredning. Riksdagen anslöt sig till utskottets&lt;br&gt;uttalanden och gav regeringen till känna vad utskottet hade anfört (rskr.&lt;br&gt;1988/89:61).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av riksdagsbeslutet upprättades i Civildepartementet den&lt;br&gt;22 april 1991 promemorian Förslag till ändringar i produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(dnr C91 /854/MA). I promemorian föreslogs det att produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;skulle tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahölls i&lt;br&gt;näringsverksamhet åt någon, oberoende av om detta skedde direkt till en&lt;br&gt;konsument eller inte. Promemorian med dess lagförslag remissbehand-&lt;br&gt;lades, men det ledde inte fram till något förslag till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 22 april 1993 bemyndigade regeringen chefen för Civilde-&lt;br&gt;partementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att dels överväga&lt;br&gt;vilka ändringar som behövde göras i produktsäkerhetslagen med anledning&lt;br&gt;av EG-direktivet om allmän produktsäkerhet, dels överväga och föreslå&lt;br&gt;de lagstiftningsåtgärder som kunde behövas till skydd mot farliga varor&lt;br&gt;och tjänster som enskilda fysiska personer erbjuds i offentlig verksamhet&lt;br&gt;(dir. 1993:46). Med stöd av bemyndigandet förordnade departements-&lt;br&gt;chefen den 29 april 1993 justitierådet Staffan Magnusson som särskild&lt;br&gt;utredare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren, som antog namnet Produktsäkerhetsutredningen, lade först&lt;br&gt;fram ett delbetänkande, Produktsäkerhetslagen och EG (SOU 1993:88).&lt;br&gt;I delbetänkandet gjorde utredningen en jämförelse mellan EG-direktivet&lt;br&gt;om allmän produktsäkerhet - rådets direktiv 92/59/EEG av den 29 juni&lt;br&gt;1992 om allmän produktsäkerhet - och den svenska produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen. Vid jämförelsen fann utredningen att direktivet och lagen&lt;br&gt;uppvisar stora likheter. Regeringen delade utredningens bedömning och&lt;br&gt;föreslog riksdagen endast begränsade ändringar i 8 och 9 §§ (se prop.&lt;br&gt;1993/94:203). Förslagen innebar att möjligheten att återkalla farliga varor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och tjänster utvidgades till att gälla samtliga led i distributionskedjan. Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;Riksdagen antog regeringens förslag (bet. 1993/94:UU23, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:367, SFS 1994:610). Ändringarna i produktsäkerhetslagen trädde&lt;br&gt;i kraft den 1 juli 1994 (SFS 1994:1114).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetsutredningen överlämnade i december 1994 sitt slut-&lt;br&gt;betänkande Produktsäkerhet i offentlig verksamhet (SOU 1994:150). En&lt;br&gt;sammanfattning av utredningens betänkande finns i bilaga 1. Utred-&lt;br&gt;ningens lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En&lt;br&gt;förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En sammanställning&lt;br&gt;av remissyttrandena finns tillgänglig i Civildepartementet (dnr&lt;br&gt;C94/2905/RÄ). I bilaga 4 ges en översikt över vissa svenska regler om&lt;br&gt;produktsäkerhet samt en redovisning av innehållet i EG-direktivet om&lt;br&gt;allmän produktsäkerhet (92/59/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 7 december 1995 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det förslag till ändring i produktsäkerhetslagen som utarbetats i&lt;br&gt;ärendet. Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran. Lagrådets yttrande&lt;br&gt;finns i bilaga 5. Det förslag som remitterades till Lagrådet är identiskt&lt;br&gt;med propositionens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster&lt;br&gt;orsakar person- eller egendomsskador. Lagen tillämpas i fråga om sådana&lt;br&gt;varor och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet och som&lt;br&gt;konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller kan komma att&lt;br&gt;utnyttja för enskilt bruk. Älägganden eller förbud enligt lagen får&lt;br&gt;emellertid inte meddelas om det i en annan författning eller i beslut av en&lt;br&gt;myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om varan eller tjänsten&lt;br&gt;med samma ändamål som ett åläggande eller ett förbud enligt lagen skulle&lt;br&gt;fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att produktsäkerhetslagen har sin största&lt;br&gt;praktiska betydelse på varuområdet. De beslut som har meddelats av&lt;br&gt;Marknadsdomstolen har hittills bara gällt varor. Det är emellertid inte&lt;br&gt;oviktigt att även tjänster omfattas av lagen, eftersom också tjänster kan&lt;br&gt;innefatta beaktansvärda skaderisker. Till detta kommer att gränsen mellan&lt;br&gt;förvärv av en vara och förvärv av en tjänst i många fall är flytande. Som&lt;br&gt;exempel kan nämnas arbete på lösa saker, som ofta innebär att man tillför&lt;br&gt;saken något, t.ex. byter ut en försliten del. I sådana fall kan lagen&lt;br&gt;användas för att motverka skaderisker, oavsett om dessa hänför sig till&lt;br&gt;varan eller tjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i sammanhanget understrykas att produktsäkerhetslagens&lt;br&gt;betydelse inte kan mätas enbart med hänsyn till antalet myndighetsingri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;panden. Den har ett inte obetydligt värde genom sin preventiva funktion. Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;Lagen har visat sig vara ett viktigt instrument för att motverka att farliga&lt;br&gt;produkter förekommer på marknaden. Lagen utgår från att varje näringsid-&lt;br&gt;kare - oavsett vilket led i en kedja av näringsidkare som det är fråga om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- har ett ansvar för att lagens syfte uppfylls. Det är alltså näringsidkaren&lt;br&gt;som självmant skall se till att de varor och tjänster som tillhandahålls är&lt;br&gt;säkra. Först sedan det visat sig att näringsidkaren har brustit i sina&lt;br&gt;skyldigheter kan ett myndighetsingripande enligt lagen bli aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av regler om produktsäkerhet har uppmärksammats också&lt;br&gt;inom Europeiska unionen (EU). Den 29 juni 1992 fattade EU:s minister-&lt;br&gt;råd beslut om ett generellt produktsäkerhetsdirektiv (92/59/EEG).&lt;br&gt;Direktivet trädde i kraft den 29 juni 1994. Direktivet uppvisar stora&lt;br&gt;likheter med den svenska produktsäkerhetslagen. Det finns dock vissa&lt;br&gt;skillnader, bl.a. när det gäller tillämpningsområdet. Så t.ex. tar direktivet&lt;br&gt;enbart sikte på varor (products), medan tjänster har lämnats utanför.&lt;br&gt;Däremot omfattar direktivet - i likhet med produktsäkerhetslagen - bara&lt;br&gt;produkter som tillhandahålls konsumenter (se bilaga 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde är begränsat bl.a. på så sätt&lt;br&gt;att en produkt, för att omfattas av lagen, skall tillhandahållas ”i närings-&lt;br&gt;verksamhet”. I detta ligger att produkten måste tillhandahållas av en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes verksamhet. Genom denna avgränsning faller&lt;br&gt;sådana produkter bort som uteslutande eller till helt övervägande del&lt;br&gt;används i offentlig verksamhet, t.ex. i den offentliga hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den, i allmänna skolor, daghem och fritidshem samt i den allmänna&lt;br&gt;äldreomsorgen. Lagen är alltså inte tillämplig på exempelvis utrustning&lt;br&gt;som bara förekommer inom den offentliga sjukvården eller på leksaker&lt;br&gt;eller redskap som är special gjorda för kommunala daghem eller kommu-&lt;br&gt;nala lekplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga produkter som allmänheten kommer i kontakt med i offentlig&lt;br&gt;verksamhet omfattas emellertid av produktsäkerhetslagen, eftersom samma&lt;br&gt;produkter används också i privat verksamhet. Så är fallet med en stor del&lt;br&gt;av den utrustning som förekommer inom barnomsorgen och äldreom-&lt;br&gt;sorgen, liksom inom sjukvården och det allmänna utbildningsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan lagstiftning av betydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av produktsäkerhetslagen finns det en rad speciella lagar som&lt;br&gt;reglerar säkerheten på olika avgränsade områden. Hit hör livsmedels-,&lt;br&gt;läkemedels- och kemikalielagstiftningen samt lagar om leksaker och&lt;br&gt;personlig skyddsutrustning för privat bruk. Ett område som i hög grad är&lt;br&gt;föremål för specialreglering är hälso- och sjukvårdsområdet. Här har t.ex.&lt;br&gt;införts en särskild lag om medicintekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse i sammanhanget är också arbetsmiljölagen, som har ett&lt;br&gt;mycket vidsträckt tillämpningsområde. Lagen utgör ett skydd inte bara för&lt;br&gt;arbetstagare utan också för bl.a. personer under utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De speciallagar som nu har angetts ger i allt väsentligt möjlighet till&lt;br&gt;myndighetsingripanden motsvarande dem som regleras i produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen. Det innebär att produktsäkerhetslagens bestämmelser i stor &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utsträckning sätts ur spel. Detta följer av den tidigare berörda undantags- Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;bestämmelsen angående fall då det i en annan författning eller i ett&lt;br&gt;myndighetsbeslut har meddelats särskilda bestämmelser med samma&lt;br&gt;ändamål som ett åläggande eller ett förbud enligt produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;skulle fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om produktsäkerhetslagens tillämpningsområde i praktiken har&lt;br&gt;blivit alltmer inskränkt genom speciallagstiftning har lagen fortfarande&lt;br&gt;betydelse genom att den fyller ut luckor som har lämnats kvar i de&lt;br&gt;speciella bestämmelserna. Flera speciallagar innehåller också hänvisningar&lt;br&gt;till produktsäkerhetslagens kontroll- och åtgärdssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgning till det offentliga området&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallagarna är i stor utsträckning tillämpliga inte bara på produkter&lt;br&gt;som tillhandahålls i näringsverksamhet utan också på sådana som&lt;br&gt;förekommer inom den offentliga sektorn. Frågan kan då ställas varför inte&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen har ett motsvarande tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts väcktes i samband med riksdagsbehandlingen av&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen ett flertal motioner om att lagen även borde gälla&lt;br&gt;produkter som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Riksdagen uttalade&lt;br&gt;sig positivt i frågan (se avsnitt 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En självklar utgångspunkt för regeringens överväganden är att enskilda&lt;br&gt;personer inte i något sammanhang skall behöva utsättas för farliga&lt;br&gt;produkter. Att låta produktsäkerhetslagens tillämpningsområde bero på om&lt;br&gt;en produkt tillhandahålls i näringsverksamhet eller inte är ägnat att vålla&lt;br&gt;praktiska svårigheter. För det första är det inte alltid lätt att avgöra om en&lt;br&gt;viss verksamhet är att hänföra till näringsverksamhet. Det sker också&lt;br&gt;förskjutningar i gränsdragningen mellan privat och offentlig verksamhet.&lt;br&gt;Utvecklingen under senare år har inneburit att verksamhet som tidigare&lt;br&gt;bedrevs av offentliga organ i ökad utsträckning har kommit att bedrivas&lt;br&gt;i privat regi. Detta har också uppmärksammats och kommenterats av flera&lt;br&gt;remissinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällsutvecklingen har alltså bidragit till att man starkt kan ifråga-&lt;br&gt;sätta produktsäkerhetslagens begränsning till produkter som tillhandahålls&lt;br&gt;i näringsverksamhet. Sett från den enskilde konsumentens synpunkt måste&lt;br&gt;det framstå som svårförståeligt att likartade produkter bedöms på olika&lt;br&gt;sätt, beroende på om den verksamhet där de förekommer är att anse som&lt;br&gt;näringsverksamhet eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alltsedan produktsäkerhetslagens tillkomst har det framhållits som&lt;br&gt;särskilt angeläget att barn inte kommer i kontakt med farliga produkter.&lt;br&gt;Det är inte bara produktsäkerhetslagen som har betydelse för att motverka&lt;br&gt;att barn utsätts för risker. En ytterligare förstärkning av barns säkerhet har&lt;br&gt;åstadkommits genom lagen om leksakers säkerhet. Lagens räckvidd är&lt;br&gt;emellertid begränsad genom att den bara gäller leksaker som tillhandahålls&lt;br&gt;av näringsidkare. Det finns också en del lekredskap - t.ex. klätterställ-&lt;br&gt;ningar och rutschkanor - som dels faller utanför begreppet leksak och&lt;br&gt;därmed inte omfattas av leksakslagen, dels faller utanför produktsäker-&lt;br&gt;hetslagens tillämpningsområde därför att de tillhandahålls i offentlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet. Att beträffande dessa produkter enbart lita till säkerhetsmed- Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;vetandet hos dem som tillhandahåller produkterna kan inte anses&lt;br&gt;tillfredsställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en utvidgning av produktsäkerhetslagen till det offentliga området&lt;br&gt;blir de svenska reglerna mer långtgående än EG:s allmänna produktsäker-&lt;br&gt;hetsdirektiv. Direktivets tillämpningsområde är for närvarande begränsat&lt;br&gt;till produkter som tillhandahålls i näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett tidigare lagstiftningsärende (prop. 1993/94:203) kom regeringen&lt;br&gt;fram till att det inte fanns något hinder for att den svenska produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen på olika punkter hade ett vidare tillämpningsområde än EG-&lt;br&gt;direktivet. Detta gällde bl.a. frågan huruvida egendomsskador och tjänster&lt;br&gt;skulle innefattas. Uttalandet föranledde inte någon erinran från riksdagens&lt;br&gt;sida (bet. 1993/94:UU23, rskr. 1993/94:367).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt torde en utvidgning av lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;till att gälla också offentlig verksamhet kunna genomföras utan hinder av&lt;br&gt;EG-direktivet. En förutsättning för detta är att reglerna inte är utformade&lt;br&gt;på ett sådant sätt att de är diskriminerande eller utgör förtäckta handels-&lt;br&gt;hinder mellan medlemsstaterna i EU. Här kan nämnas att EG-kommissio-&lt;br&gt;nen i det nyligen presenterade handlingsprogrammet för konsument-&lt;br&gt;politiken avseende perioden 1996-1998 har aviserat att man avser att&lt;br&gt;uppmärksamma konsumentskydd när det gäller offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärendet har Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet i sitt&lt;br&gt;remissyttrande ifrågasatt om produktsäkerhetslagens bestämmelse om&lt;br&gt;överklagande står i överensstämmelse med artikel 14.2 i EG-direktivet om&lt;br&gt;allmän produktsäkerhet (92/59/EEG). Vad nämnden särskilt ifrågasätter&lt;br&gt;är om inte även Marknadsdomstolens avgöranden om säljförbud m.m.&lt;br&gt;måste kunna överklagas i enlighet med den nämnda artikeln. Denna fråga&lt;br&gt;behandlades av regeringen och riksdagen för drygt ett år sedan. Regering-&lt;br&gt;en uttalade då att produktsäkerhetsdirektivets bestämmelse knappast kan&lt;br&gt;tolkas så att Marknadsdomstolens avgöranden också måste kunna över-&lt;br&gt;klagas (prop. 1993/94:203 s. 232 f.). Riksdagen hade ingen erinran mot&lt;br&gt;detta (bet. 1993/94:UU23 och rskr. 1993/94:367). Regeringen gör inte&lt;br&gt;någon annan bedömning nu.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Produktsäkerhetslagens tillämpningsområde&lt;br&gt;skall utvidgas så att även varor som tillhandahålls i offentlig&lt;br&gt;verksamhet omfattas av lagen. Tjänster som tillhandahålls i sådan&lt;br&gt;verksamhet föreslås inte nu bli omfattade av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag (se&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betänkandet s. 123 ff.). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har ställt sig negativ till att&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen utvidgas till att gälla varor som tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet. Tvärtom har flera instanser framhållit det angelägna&lt;br&gt;i att konsumenter skyddas mot farliga varor i allmänhet, oavsett om de&lt;br&gt;tillhandahålls i näringsverksamhet eller i offentlig verksamhet. När det&lt;br&gt;gäller om lagen även skall gälla for tjänster i offentlig verksamhet är&lt;br&gt;remissopinionen mera splittrad. Flera instanser har stämt in i utredningens&lt;br&gt;förslag, t.ex. Konsumentverket och SWEDAC. Inte heller Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen har i princip haft några invändningar mot den föreslagna be-&lt;br&gt;gränsningen. Bl.a. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO) och Sveriges Industriförbund anser&lt;br&gt;dock att det inte finns tillräckligt starka skäl för att utesluta offentliga&lt;br&gt;tjänster från lagens tillämpningsområde. Stockholms kommun har anfört&lt;br&gt;att det är önskvärt att man prövar om det är möjligt att finna en lagtek-&lt;br&gt;nisk konstruktion som gör det möjligt att även tjänster som tillhandahålls&lt;br&gt;i offentlig verksamhet, och som inte utgör myndighetsutövning, skall&lt;br&gt;kunna omfattas av produktsäkerhetslagen. Några instanser, t.ex. Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet och Svenska Kommunförbundet, har ifrågasatt om&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen över huvud taget skall gälla för tjänster. Förbunden&lt;br&gt;har även ifrågasatt att offentliga organ likställs med näringsidkare i&lt;br&gt;ansvarshänseende och att dessa organ underkastas samma tillsyns- och&lt;br&gt;sanktionssystem som privata näringsidkare. Kommunförbundet har även&lt;br&gt;fört fram att om förslaget genomförs finns det risk för att det kan bli en&lt;br&gt;ansvars- och kostnadsövervältring från tillverkare och säljare till offentliga&lt;br&gt;organ samt att frågan mot vem som tillsynsmyndigheten i första hand&lt;br&gt;skall rikta ingripanden, offentliga organ eller en näringsidkare, är oklar.&lt;br&gt;Båda förbunden har särskilt framhållit att de offentliga organen endast bör&lt;br&gt;ha ett andrahandsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angelägenheten av att enskilda personer inte i något sammanhang skall&lt;br&gt;behöva komma i kontakt med farliga produkter, vare sig det är fråga om&lt;br&gt;en vara eller en tjänst, talar för att produktsäkerhetslagen får en mer&lt;br&gt;generell tillämpning till att gälla alla slags konsumentvaror och tjänster,&lt;br&gt;oavsett om de tillhandahålls i näringsverksamhet eller i offentlig verksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan emellertid diskuteras om det verkligen är en praktisk lämplig&lt;br&gt;ordning att låta produktsäkerhetslagen - utan inskränkningar - gälla över&lt;br&gt;hela det offentliga området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven till Produktsäkerhetsutredningen framhölls det att den&lt;br&gt;offentliga verksamhet som allmänheten kommer i kontakt med kan vara&lt;br&gt;av mycket olika karaktär och att utredningen inte borde låta sina&lt;br&gt;överväganden spänna över hela det offentliga området. Inriktningen borde&lt;br&gt;vara att överväga produktsäkerhetsregler på sådana områden där individen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har ett kundliknande förhållande till det offentliga, dvs. situationer där&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;individen står i kontakt med ett statligt eller kommunalt organ för att fa Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;service av något slag eller för att utnyttja statlig eller kommunal egendom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på områden där produktsäkerhetsregler borde kunna&lt;br&gt;övervägas nämndes i direktiven hälso- och sjukvården, utbildnings-&lt;br&gt;väsendet, barnomsorgen, äldreomsorgen samt sport- och fritidsverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening far det antas att man med en sådan av-&lt;br&gt;gränsning som nyss nämnts i stor utsträckning skulle tillgodose de&lt;br&gt;önskemål som har förts fram om en utvidgning av produktsäkerhetslagens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Utgångspunkten att det skall vara fråga om ett&lt;br&gt;kundliknande förhållande ligger i linje med vad som i dag är avgörande&lt;br&gt;för att produktsäkerhetslagen skall vara tillämplig, nämligen att det skall&lt;br&gt;föreligga ett förhållande mellan en näringsidkare och en konsument, även&lt;br&gt;om ingripanden kan ske mot en farlig vara eller tjänst innan den nått fram&lt;br&gt;till konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emellertid uppstår svårigheter när man i lagtexten skall söka föra in&lt;br&gt;gränsdragningsregler som ger uttryck för vad som nu sagts. Den närmare&lt;br&gt;innebörden av begreppen hälso- och sjukvård och äldreomsorg är inte&lt;br&gt;alldeles klar. Här uppstår också frågan om lagen bör omfatta inte bara&lt;br&gt;varor och tjänster som tillhandahålls inom ramen för frivilliga vårdformer&lt;br&gt;utan även varor och tjänster inom olika former av tvångsvård. Ännu&lt;br&gt;svårare är det att ange vad som bör hänföras till sport- och fritids-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ skulle kunna vara att i produktsäkerhetslagen hänvisa till&lt;br&gt;olika författningar som rör hälso- och sjukvård, barn- och äldreomsorg,&lt;br&gt;utbildning och sport- och fritidsverksamhet. Det skulle emellertid lätt&lt;br&gt;kunna bli en lång och tyngande lista, som dessutom skulle behöva ändras&lt;br&gt;och kompletteras med täta mellanrum. Det saknas också beträffande vissa&lt;br&gt;områden lagstiftning att hänvisa till. Åtskilliga varor och tjänster som är&lt;br&gt;av intresse från produktsäkerhetssynpunkt skulle därmed komma att falla&lt;br&gt;utanför listan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall det närmare diskuteras om produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;skall utvidgas till att gälla både varor och tjänster som tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller varor talar starka skäl för att man, i stället för att begränsa&lt;br&gt;lagens tillämpning till vissa områden, låter lagen gälla fullt ut i offentlig&lt;br&gt;verksamhet. Därmed undviker man sådana gränsdragningsproblem som&lt;br&gt;skulle uppstå med en begränsad tillämplighet. Det får också förutsättas att,&lt;br&gt;även om lagen är generellt tillämplig på varuområdet, kommer åtgärder&lt;br&gt;enligt lagen i första hand att övervägas beträffande varor som till-&lt;br&gt;handahålls i sådana kundliknande förhållanden där den enskilde intar en&lt;br&gt;ställning gentemot det allmänna som motsvarar förhållandet mellan en&lt;br&gt;näringsidkare och en konsument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid en fördel att lagen gäller också utanför sådana för-&lt;br&gt;hållanden som kan betecknas som kundliknande, så att man far garantier&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att enskilda personer inte i något sammanhang utsätts för farliga varor. Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;Ingen remissinstans har haft något att erinra mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i olika sammanhang har framförts önskemål om en utvidgning av&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen till att omfatta produkter inom offentlig verksamhet&lt;br&gt;torde förslagsställarna i allt väsentligt ha haft farliga varor i tankarna.&lt;br&gt;Produktsäkerhetsutredningen har inte heller lagt fram något förslag om att&lt;br&gt;tjänster som tillhandahålls i offentlig verksamhet skall omfattas av&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen. Utredningen har motiverat detta bl.a. med att&lt;br&gt;offentliga tjänster i hög grad är föremål för specialreglering både genom&lt;br&gt;lagar och genom andra författningar och myndighetsbeslut på lägre nivå.&lt;br&gt;Vidare uttalas att på de kommunala och landstingskommunala områdena&lt;br&gt;rör det sig till en del om obligatorisk verksamhet som redan nu är föremål&lt;br&gt;för en omfattande tillsyn från olika myndigheter. Utredningen har&lt;br&gt;dessutom fört fram att det kan ifrågasättas om det är en praktiskt lämplig&lt;br&gt;ordning att låta produktsäkerhetslagen - utan inskränkningar - gälla över&lt;br&gt;hela det offentliga området. Vidare har utredningen pekat på att det kan&lt;br&gt;vara tveksamt om lagens regler beträffande tillsyn och befogenhet för&lt;br&gt;Marknadsdomstolen att vidta olika åtgärder passar överallt. Offentliga&lt;br&gt;tjänster som tillhandahålls vid myndighetsutövning kan enligt utredningen&lt;br&gt;knappast bli föremål för åtgärder inom ramen för produktsäkerhetslagen.&lt;br&gt;Slutligen har utredningen uttalat att det, vid de kontakter som utredningen&lt;br&gt;har haft med exempelvis Konsumentverket, inte har kommit fram att det&lt;br&gt;skulle finnas något behov av att låta produktsäkerhetslagen bli tillämplig&lt;br&gt;även på tjänster som tillhandahålls inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser självfallet att konsumenter inte i något sammanhang&lt;br&gt;skall behöva utsättas för en farlig vara eller tjänst. Detta gäller oavsett om&lt;br&gt;varan eller tjänsten tillhandahålls i näringsverksamhet eller i offentlig&lt;br&gt;verksamhet. Som Produktsäkerhetsutredningen har framhållit talar dock&lt;br&gt;övervägande skäl mot att låta produktsäkerhetslagen omfatta tjänster på&lt;br&gt;det offentliga området. Flertalet remissinstanser delar denna bedömning.&lt;br&gt;Det går heller inte att bortse från det förhållandet att under de snart tio år&lt;br&gt;som ingripanden kunnat göras mot tjänster i näringsverksamhet, har&lt;br&gt;Marknadsdomstolen inte i ett enda fall haft en sådan fråga uppe till&lt;br&gt;prövning. Varken utredningen eller remissinstanserna har kunnat peka på&lt;br&gt;någon relevant situation där lagen skulle kunna bli tillämplig på en tjänst&lt;br&gt;som tillhandahålls i offentlig verksamhet. Något behov av att produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen skall utvidgas till att gälla även offentliga tjänster har alltså&lt;br&gt;inte kommit fram. Regeringen finner mot denna bakgrund att det i&lt;br&gt;dagsläget inte är motiverat att lägga fram ett förslag till lagstiftning i&lt;br&gt;denna del. Utvecklingen på området bör dock följas med uppmärksamhet.&lt;br&gt;Om det i framtiden skulle visa sig att det uppkommer ett behov av att&lt;br&gt;utvidga lagen till att gälla även offentliga tjänster far frågan tas upp på&lt;br&gt;nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot att lämna tjänster på det offentliga området utanför lagregleringen&lt;br&gt;kan invändas att det kan inträffa att likartade tjänster blir underkastade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olika slags kontroll beroende på vem som är huvudman i det särskilda Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;fallet. Lagstiftningen blir alltså inte konkurrensneutral. Problemet förstärks&lt;br&gt;genom att gränsdragningen mellan offentlig och privat verksamhet inte är&lt;br&gt;oföränderlig. Inom offentlig verksamhet pågår en utveckling som innebär&lt;br&gt;att tjänster allt oftare tillhandahålls i privaträttsliga former. I samma mån&lt;br&gt;som detta blir fallet blir tjänsterna i princip underkastade produktsäker-&lt;br&gt;hetslagens kontrollsystem om de inte är föremål för specialreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle i och för sig kunna diskuteras att ändra produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen på så sätt att vissa tjänster som tillhandahålls i näringsverksam-&lt;br&gt;het och som har direkta motsvarigheter inom den offentliga sektorn skall&lt;br&gt;falla utanför lagens tillämpningsområde. Regeringen anser emellertid att&lt;br&gt;en sådan åtgärd skulle försämra konsumentskyddet och är därför inte&lt;br&gt;beredd att lägga fram ett sådant förslag. Att helt föra bort tjänster från&lt;br&gt;produktsäkerhetslagens tillämpningsområde - som några remissinstanser&lt;br&gt;föreslagit - skulle i än högre grad försämra konsumentskyddet eftersom&lt;br&gt;regleringen här verkar preventivt. En sådan åtgärd är enligt regeringens&lt;br&gt;mening utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts föranleder en ändring i 1 § produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen. Det bör där anges att lagen tillämpas inte bara i fråga om varor&lt;br&gt;och tjänster som tillhandahålls i näringsverksamhet utan också i fråga om&lt;br&gt;varor som tillhandahålls i offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med produktsäkerhetslagens tillkomst diskuterades frågor om&lt;br&gt;ansvarsfördelning och ansvarsbegränsning m.m. (prop. 1988/89:23 s. 50&lt;br&gt;ff. och 105 ff. samt bet. 1988/89:LU13 s. 11 ff.). Lagutskottet uttalade&lt;br&gt;bl.a. följande. ”Såsom framhållits i propositionen inrymmer frågan om&lt;br&gt;vem som skall vara adressat för ett åläggande flera avvägningsproblem.&lt;br&gt;För att lagen skall fa erforderlig effekt måste enligt utskottets mening&lt;br&gt;ansvaret för vamingsinformation och återkallelse i många fall läggas på&lt;br&gt;den eller de näringsidkare som har bäst möjlighet att nå det resultat som&lt;br&gt;åsyftas. I de fall åsyftat resultat kan tillgodoses av flera näringsidkare som&lt;br&gt;tillhandahållit en produkt vill utskottet dock framhålla att åläggandet bör&lt;br&gt;riktas mot den som närmast bär ansvaret för den uppkomna situationen.&lt;br&gt;Vid valet av adressat anser utskottet - i likhet med föredragande statsrådet&lt;br&gt;- att hänsyn även bör tas till de negativa effekter som ett åläggande om&lt;br&gt;vamingsinformation eller återkallelse kan ha för den näringsidkare mot&lt;br&gt;vilken det riktas. Bl.a. kan åläggandet försämra näringsidkarens goodwill,&lt;br&gt;och det kan också medföra att han får bära vissa kostnader för sitt försvar&lt;br&gt;inför domstolen. Utskottet vill därför understryka vikten av att Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen - när han tar ställning till om ett åläggande skall&lt;br&gt;begränsas till att bara gälla en eller några av flera näringsidkare - noga&lt;br&gt;överväger om åläggandet kan medföra sådana negativa verkningar för&lt;br&gt;vederbörande och om dessa verkningar skulle mildras påtagligt om&lt;br&gt;åläggandet riktades mot ytterligare någon eller några näringsidkare.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1993/94:203 togs frågan upp på nytt. Regeringen hänvisade då&lt;br&gt;åter till produktsäkerhetslagens förarbeten och nämnde särskilt att man vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett urval enligt lagen bör beakta vem som har de bästa förutsättningarna Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;att uppfylla ändamålet med åtgärden, och att hänsyn bör tas bl.a. till vem&lt;br&gt;eller vilka som har fört in varan eller tjänsten på marknaden och som&lt;br&gt;därigenom bär ansvaret för den uppkomna situationen (s. 224).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening behåller de uttalanden som har gjorts i&lt;br&gt;tidigare sammanhang sin aktualitet. Detta innebär att när man för in även&lt;br&gt;offentliga organ som tänkbara adressater för ett åläggande eller förbud&lt;br&gt;enligt produktsäkerhetslagen far detta beaktas när man tar del av tidigare&lt;br&gt;uttalanden. De farhågor som Landstingsförbundet och Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet anfört angående kostnadsövervältring m.m. blir då knappast&lt;br&gt;aktuella.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kostnadskonsekvenser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den föreslagna lagändringen bör inte&lt;br&gt;medföra några särskilda kostnadsökningar för berörda intressenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med regeringens bedöm-&lt;br&gt;ning (se betänkandet s. 133).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig i frågan, bl.a.&lt;br&gt;Stockholms kommun, har framhållit att eventuella kostnadsökningar torde&lt;br&gt;bli marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Förslaget om att produktsäker-&lt;br&gt;hetslagens tillämpningsområde skall utvidgas till att avse även varor som&lt;br&gt;tillhandahålls i offentlig verksamhet kan eventuellt medföra vissa extra&lt;br&gt;kostnader för de offentliga organ som tillhandahåller dessa. Det far dock&lt;br&gt;förutsättas att de berörda organen redan i dag kontrollerar säkerheten hos&lt;br&gt;de varor som de tillhandahåller, trots att produktsäkerhetslagen inte är&lt;br&gt;tillämplig. Med hänsyn härtill torde de kostnadsökningar som kan uppstå&lt;br&gt;bli endast marginella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ökade kostnader kan uppstå även för tillsynsmyndigheterna med&lt;br&gt;hänsyn till att tillsynsverksamheten utvidgas till delar av den offentliga&lt;br&gt;sektorn. Tillsynsmyndigheterna bedöms kunna klara av eventuella&lt;br&gt;kostnadsökningar inom de anslagsramar som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Marknadsdomstolens verksamhet medför den föreslagna utvidg-&lt;br&gt;ningen sannolikt inte några särskilda kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot de ökade kostnader som regeringens förslag eventuellt kan medföra&lt;br&gt;far ställas de vinster som uppnås såväl för enskilda som för samhället&lt;br&gt;genom att olycksriskerna kan antas bli mindre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i produktsäkerhetslagen bör träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;br&gt;Lagändringen bör inte ges retroaktiv verkan. En vara som har till-&lt;br&gt;handahållits i offentlig verksamhet före lagens ikraftträdande omfattas&lt;br&gt;således inte av lagändringen. Om det offentliga organet efter ikraftträdan-&lt;br&gt;det fortsätter att tillhandahålla varan gäller emellertid lagens bestämmel-&lt;br&gt;ser. I en övergångsbestämmelse bör därför föreskrivas att lagen inte skall&lt;br&gt;gälla i fråga om varor som har tillhandahållits i offentlig verksamhet före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster&lt;br&gt;orsakar skada på person eller egendom. För detta ändamål får en&lt;br&gt;näringsidkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åläggas att lämna säkerhetsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster (säljförbud),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åläggas att lämna vamingsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åläggas att återkalla varor och tjänster {återkallelse),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förbjudas att exportera varor {exportförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas i fråga om varor och tjänster som tillhandahålls&lt;br&gt;i näringsverksamhet och i fråga om varor som tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet. En förutsättning är att varan eller tjänsten i&lt;br&gt;inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av&lt;br&gt;konsumenter för enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om näringsidkare tillämpas också beträf-&lt;br&gt;fande den som i offentlig verksamhet tillhandahåller varor enligt&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket, som dels anger lagens ändamål, dels innehåller en&lt;br&gt;uppräkning av de olika ålägganden och förbud som kan bli aktuella, har&lt;br&gt;lämnats oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är att märka att det enligt lagtexten i första stycket bara är&lt;br&gt;näringsidkare som kan drabbas av ålägganden och förbud. Regeringen&lt;br&gt;föreslår emellertid att det i ett nytt tredje stycke tas in en bestämmelse om&lt;br&gt;att vad som i lagen sägs om näringsidkare också tillämpas beträffande den&lt;br&gt;som i offentlig verksamhet tillhandahåller varor enligt andra stycket. Det&lt;br&gt;innebär att de ingripanden som räknas upp i första stycket kan komma att&lt;br&gt;riktas även mot offentliga organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges produktsäkerhetslagens tillämpningsområde. I&lt;br&gt;enlighet med vad som föreslagits i avsnitt 5 har tillämpningsområdet&lt;br&gt;utvidgats så att det omfattar inte bara varor och tjänster som tillhandahålls&lt;br&gt;i näringsverksamhet utan också varor som tillhandahålls i offentlig&lt;br&gt;verksamhet. Med offentlig verksamhet avses enligt denna lag verksamhet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som bedrivs av staten, kommuner eller landsting. Det innebär att det Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;offentliga organ som det är fråga om är underkastat samma tillsyn och&lt;br&gt;kan bli föremål for samma ingripanden som privata näringsidkare (se&lt;br&gt;vidare angående denna fråga avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom ändringarna i andra stycket faller i princip alla varor som&lt;br&gt;tillhandahålls i offentlig verksamhet inom lagens tillämpningsområde.&lt;br&gt;Lagen blir tillämplig exempelvis vid försäljning, utlåning och uthyrning.&lt;br&gt;Genom lagändringen kommer även varor som ett offentligt organ&lt;br&gt;använder eller tillhandahåller på ett sätt som gör att enskilda konsumenter&lt;br&gt;kommer i kontakt med dem att omfattas av lagen. Begränsningen i&lt;br&gt;uttrycket&amp;quot; och som konsumenter i inte obetydlig omfattning utnyttjar eller&lt;br&gt;kan komma att utnyttja för enskilt bruk&amp;quot; gäller såväl när en vara eller en&lt;br&gt;tjänst tillhandahålls i näringsverksamhet som när varor tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet. Lagens räckvidd minskas också genom bestämmel-&lt;br&gt;sen i 3 §, där det sägs att ett åläggande eller ett förbud enligt lagen inte&lt;br&gt;far meddelas i den mån det i annan författning eller i beslut av myndighet&lt;br&gt;har meddelats särskilda bestämmelser med samma ändamål som åläggan-&lt;br&gt;det eller förbudet skulle fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av översikten över vissa regler om produktsäkerhet (se&lt;br&gt;bilaga 4) finns det ett stort antal speciallagar som ger möjlighet till&lt;br&gt;ingripanden motsvarande dem som kan vidtas enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen. På de områden som täcks av dessa speciallagar sätts produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Speciallagarna gäller i stor utsträckning inom såväl den privata som den&lt;br&gt;offentliga sektorn. Till lagar av denna typ hör lagen (1993:584) om&lt;br&gt;medicintekniska produkter. Såvitt gäller medicintekniska produkter far&lt;br&gt;alltså den nu föreslagna utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde inte någon betydelse. De medicintekniska produkterna blir&lt;br&gt;i vilket fall som helst undandragna produktsäkerhetslagens kontrollsystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid åtskilliga varor inom hälso- och sjukvården som&lt;br&gt;inte utgör medicintekniska produkter. Som exempel kan nämnas vissa&lt;br&gt;sjukhussängar och annan liknande utrustning. Även leksaker, möbler m.m.&lt;br&gt;som befinner sig i väntrum eller dagrum faller utanför begreppet&lt;br&gt;medicinteknisk produkt. Beträffande sådana varor som nu har nämnts blir&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen i regel tillämplig, oavsett om den verksamhet där&lt;br&gt;varan tillhandahålls har en privat eller offentligrättslig huvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En speciallag som har mycket stor räckvidd är arbetsmiljölagen&lt;br&gt;(1977:1160). Arbetsmiljölagen avser skydd mot ohälsa och olycksfall i&lt;br&gt;arbete. Den gäller varje verksamhet där arbetstagare utför arbete för&lt;br&gt;arbetsgivares räkning. Den gäller vare sig arbetsgivaren är privat eller&lt;br&gt;offentlig. Vid tillämpningen av arbetsmiljölagen skall med arbetstagare&lt;br&gt;likställas den som genomgår utbildning. På skolområdet utgör lagen&lt;br&gt;således skydd för såväl lärare som elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I arbetsmiljölagen ingår också bestämmelser med krav på tekniska&lt;br&gt;anordningar och farliga ämnen. De riktar sig bl.a. mot den som tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller överlåter en teknisk anordning eller ett farligt ämne. Detta&lt;br&gt;innebär att lagen till viss del består av en produktsäkerhetsreglering, dvs.&lt;br&gt;krav på att produkter skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;j5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;olycksfall. Produktsäkerhetsbestämmelsema i arbetsmiljölagen omfattar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje slag av produkt som kan användas yrkesmässigt oberoende av Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;användningen i det enskilda fallet. För att t.ex. en maskin skall falla&lt;br&gt;utanför dessa regler måste den vara så beskaffad att yrkesmässig&lt;br&gt;användning av denna är utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom barn- och äldreomsorgen finns det åtskilliga produkter som hittills&lt;br&gt;har fallit utanför produktsäkerhetsskyddet genom att de tillhandahålls i&lt;br&gt;offentlig verksamhet. Många av produkterna täcks inte heller av någon&lt;br&gt;speciallagstiftning. Som exempel kan nämnas leksaker. Den speciella&lt;br&gt;lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet - som är utformad i enlighet&lt;br&gt;med ett EG-direktiv - gäller bara leksaker som tillhandahålls av närings-&lt;br&gt;idkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom en del produkter på bamomsorgsområdet, exempel-&lt;br&gt;vis rutschkanor, gungor, klätterställningar och andra lekredskap, som&lt;br&gt;knappast kan hänföras till begreppet leksaker och som därmed faller&lt;br&gt;utanför leksakslagen. När redskapen har tillhandahållits inom ramen för&lt;br&gt;offentlig verksamhet - t.ex. på en lekplats som kommunen ansvarar för&lt;br&gt;- har redskapen i allmänhet inte heller täckts av produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På motsvarande sätt har en del utrustning inom äldreomsorgen, t.ex.&lt;br&gt;redskap som används i terapiverksamhet, specialutrustning i badrum o.d.&lt;br&gt;samt vissa typer av trygghetslarm, hittills fallit utanför produktsäker-&lt;br&gt;hetslagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde innebär att&lt;br&gt;alla varor som tillhandahålls inom barn- och äldreomsorg kommer att&lt;br&gt;omfattas av ett produktsäkerhetsskydd, oavsett om tillhandahållandet sker&lt;br&gt;i näringsverksamhet eller på det offentliga området. I den mån det inte&lt;br&gt;finns någon speciallagstiftning gäller produktsäkerhetslagens bestämmel-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på sport- och fritidsområdet får utvidgningen av produktsäker-&lt;br&gt;hetslagens tillämpningsområde betydelse. Utvidgningen innebär bl.a. att&lt;br&gt;redskap och andra anordningar som förekommer i sim- och ishallar,&lt;br&gt;liksom i motionsanläggningar och på idrottsplatser m.m. kommer att&lt;br&gt;omfattas av lagen. I många fall är en kommun huvudman för den typ av&lt;br&gt;verksamhet som det är fråga om och lagen kommer då att gälla oavsett&lt;br&gt;om kommunen kan anses bedriva näringsverksamhet eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även varor och annan utrustning på bibliotek och andra kulturinstitutio-&lt;br&gt;ner med kommunala huvudmän omfattas av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har förts in en bestämmelse om att vad som i lagen sägs&lt;br&gt;om näringsidkare också tillämpas beträffande den som i offentlig&lt;br&gt;verksamhet tillhandahåller varor enligt andra stycket. Det innebär att det&lt;br&gt;offentliga organ som det är fråga om är underkastat samma tillsyn och&lt;br&gt;kan bli föremål för samma ingripanden som privata näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett offentligt organ kan komma att drabbas av en åtgärd enligt produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen, oavsett om det offentliga organet självt har tillverkat eller&lt;br&gt;importerat den vara som det är fråga om eller om det offentliga organet&lt;br&gt;tillhandahåller varan i ett senare led. Av begränsningsregeln i 12 § kan&lt;br&gt;dock följa att ett åläggande om vamingsinformation eller ett beslut om&lt;br&gt;återkallelse bör riktas mot någon annan än det offentliga organet (se&lt;br&gt;vidare avsnitt 5). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När staten är huvudman för den verksamhet som det är fråga om torde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingripanden enligt produktsäkerhetslagen normalt komma att riktas mot Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;den myndighet som är närmast ansvarig. På de kommunala och lands-&lt;br&gt;tingskommunala områdena är det kommunen eller landstinget som far&lt;br&gt;svara gentemot tillsynsmyndigheten och vid Marknadsdomstolen. Vem&lt;br&gt;som inom kommunen eller landstinget är närmast ansvarig för den&lt;br&gt;verksamhet där varan finns och vem som är behörig att motta delgivning&lt;br&gt;framgår av kommunallagen (1991:900) och av vad fullmäktige har&lt;br&gt;beslutat om i reglementen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I produktsäkerhetslagen (15, 19, 22, 24 och 25 §§) finns föreskrifter&lt;br&gt;om vite. En omdiskuterad fråga är om man kan förelägga offentliga organ&lt;br&gt;vite och då i synnerhet staten (se t.ex. prop 1984/85:96 s. 98 f. och SOU&lt;br&gt;1993:109 s. 40 ff. med hänvisningar). I förarbetena till produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen anges som exempel på särskilda skäl att underlåta att sätta ut&lt;br&gt;vite enligt 15 § att Marknadsdomstolen meddelar ett allmänt hållet&lt;br&gt;åläggande därför att frågan rör huruvida någon säkerhetsåtgärd över huvud&lt;br&gt;taget bör genomföras och att näringsidkaren kan förväntas själv lojalt&lt;br&gt;utforma åtgärden på lämpligt sätt (prop. 1988/89:23 s. 110). I praxis har&lt;br&gt;Marknadsdomstolen underlåtit att sätta ut vite exempelvis på grund av&lt;br&gt;motpartens inställning samt att prövningen gällde en principfråga om det&lt;br&gt;påtalade förfarandets förenlighet med den då gällande konkurrenslagen&lt;br&gt;(MD 1989:13), mot bakgrund av att Konsumentombudsmannen inte yrkat&lt;br&gt;att ett åläggande skulle förenas med vite (MD 1991:3), när motparten&lt;br&gt;försatts i konkurs (MD 1991:23) samt med hänsyn till att bolaget hade&lt;br&gt;avhjälpt de påtalade bristerna (MD 1991:30). I ett fall hade en statlig&lt;br&gt;myndighet överträtt marknadsföringslagens bestämmelser. Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen redogjorde för vissa förarbetsuttalanden i samband med tillkomsten&lt;br&gt;av marknadsföringslagen och lagen (1985:206) om viten och fann sedan&lt;br&gt;att omständigheterna i det föreliggande fallet inte motiverade att förbudet&lt;br&gt;förenades med vite (MD 1989:28). I samband med tillkomsten av&lt;br&gt;viteslagen diskuterades, efter påpekande från Lagrådet, frågan i vad mån&lt;br&gt;vite kan föreskrivas för offentligrättsliga juridiska personer, t.ex. staten.&lt;br&gt;Föredragande statsrådet kom till slutsatsen att frågan fick överlämnas till&lt;br&gt;rättstillämpningen. Enligt regeringens mening finns det ingen anledning&lt;br&gt;att göra någon annan bedömning i detta lagstiftningsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Produktsäkerhetsutredningens sammanfattning av Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;betänkandet Produktsäkerhet i offentlig verksamhet Bilaga 1&lt;br&gt;(SOU 1994:150)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;När det i olika sammanhang har framförts önskemål om en utvidgning av&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen till att omfatta produkter inom offentlig verksamhet&lt;br&gt;torde förslagsställarna i allt väsentligt ha haft farliga varor i tankarna. Vid&lt;br&gt;de kontakter som utredningen har haft med exempelvis Konsumentverket&lt;br&gt;har det inte framkommit att det skulle finnas något behov av att låta lagen&lt;br&gt;bli tillämplig även på tjänster som tillhandahålls inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga tjänster är också i hög grad föremål för specialreglering, både&lt;br&gt;genom lagar och genom författningar och myndighetsbeslut på lägre nivå.&lt;br&gt;Så är fallet på t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet, där det finns en mängd&lt;br&gt;föreskrifter som i detalj reglerar olika åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har kommit fram till att offentliga tjänster liksom hittills&lt;br&gt;bör falla utanför produktsäkerhetslagen. Däremot bör lagen, när det gäller&lt;br&gt;varor, gälla fullt ut inom den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvidgningen till den offentliga sektorn far betydelse inte minst i fråga&lt;br&gt;om varor som tillhandahålls inom barn- och äldreomsorgen. Om&lt;br&gt;utredningens förslag genomförs kommer sådana leksaker som är&lt;br&gt;specialgjorda för kommunala daghem och fritidshem att omfattas av&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen. Vidare kommer lagen att gälla beträffande&lt;br&gt;rutschkanor, gungor och klätterställningar m.m. som förekommer på&lt;br&gt;lekplatser som kommunen ansvarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På området för äldreomsorg kommer lagen att vara tillämplig bl.a. på&lt;br&gt;redskap som används inom terapiverksamhet, liksom på vissa typer av&lt;br&gt;trygghetslarm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På hälso- och sjukvårdsområdet finns i dag åtskilliga varor som täcks&lt;br&gt;av den särskilda lagen om medicintekniska produkter. Sådana varor blir&lt;br&gt;därmed undandragna produktsäkerhetslagens kontrollsystem. När det&lt;br&gt;gäller vissa sjukhussängar och liknande utrustning blir emellertid&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen tillämplig, oavsett om utrustningen används inom&lt;br&gt;privat eller offentlig sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på sport- och fritidsområdet far utredningens förslag betydelse.&lt;br&gt;Utvidgningen av produktsäkerhetslagens tillämpningsområde innebär bl.a.&lt;br&gt;att alla redskap och andra anordningar som förekommer i sim- och&lt;br&gt;ishallar, liksom i motionsanläggningar och på idrottsplatser kommer att&lt;br&gt;omfattas av lagen. I många fall är kommunen huvudman för den typ av&lt;br&gt;verksamhet som det är fråga om, och lagen kommer då att gälla oavsett&lt;br&gt;om kommunen kan anses bedriva näringsverksamhet eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om produktsäkerhetslagens räckvidd utvidgas i enlighet med utred-&lt;br&gt;ningsförslaget, bör den som tillhandahåller en vara på det offentliga&lt;br&gt;området jämställas med näringsidkare. Åtgärder enligt lagen bör alltså&lt;br&gt;kunna riktas mot alla offentliga organ som tillhandahåller varor, oavsett&lt;br&gt;om det offentliga organet har ställning som tillverkare eller importör eller&lt;br&gt;tillhandahåller varan i ett senare led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen bör enligt utredningens mening träda i&lt;br&gt;kraft så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § produktsäkerhetslagen (1988:1604)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar&lt;br&gt;skada på person eller egendom. För detta ändamål far en näringsidkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. åläggas att lämna säkerhetsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förbjudas att tillhandahålla varor och tjänster {säljförbud),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. åläggas att lämna vamingsinformation,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. åläggas att återkalla varor och tjänster {återkallelse),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. förbjudas att exportera varor {exportförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas i fråga om&lt;br&gt;varor och tjänster som till-&lt;br&gt;handahålls i näringsverksamhet&lt;br&gt;och som konsumenter i inte obe-&lt;br&gt;tydlig omfattning utnyttjar eller&lt;br&gt;kan komma att utnyttja for&lt;br&gt;enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas i fråga om&lt;br&gt;varor och tjänster som till-&lt;br&gt;handahålls i näringsverksamhet&lt;br&gt;och i fråga om varor som till-&lt;br&gt;handahålls i offentlig verksam-&lt;br&gt;het. En förutsättning är att varan&lt;br&gt;eller tjänsten i inte obetydlig&lt;br&gt;omfattning utnyttjas eller kan&lt;br&gt;komma att utnyttjas av fysiska&lt;br&gt;personer för ändamål som faller&lt;br&gt;utanför näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i lagen sägs om nä-&lt;br&gt;ringsidkare tillämpas också be-&lt;br&gt;träffande den som i offentlig&lt;br&gt;verksamhet tillhandahåller varor&lt;br&gt;enligt andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den ...&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:123&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av totalt 53 remissinstanser har 43 avgett yttrande över betänkandet&lt;br&gt;Produktsäkerhet i offentlig verksamhet (SOU 1994:150), nämligen&lt;br&gt;följande instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göta hovrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Kommerskollegium, Stock-&lt;br&gt;holms handelskammare, Statens räddningsverk, Socialstyrelsen, Läke-&lt;br&gt;medelsverket, Folkhälsoinstitutet, Handikappombudsmannen, Barnom-&lt;br&gt;budsmannen, Vägverket, Boverket, Statens skolverk, Stockholms&lt;br&gt;universitet (juridiska fakulteten), Statens livsmedelsverk, Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),&lt;br&gt;Konkurrensverket, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll&lt;br&gt;(SWEDAC), SIS - Standardiseringen i Sverige, Elsäkerhetsverket,&lt;br&gt;Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Kemikalieinspektionen, Stock-&lt;br&gt;holms kommun, Malmö kommun, Göteborgs kommun, Luleå kommun,&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;Husmodersförbundet Hem och Samhälle, Konsumentvägledamas förening,&lt;br&gt;Kooperativa förbundet, Landsorganisationen i Sverige (LO), Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Läkemedelsindustriföreningen, Svenska Kommunförbundet,&lt;br&gt;Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO) som vidarebefordrat&lt;br&gt;remissvar från medlemsförbundet Sveriges Läkarförbund, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Marknadsförbund,&lt;br&gt;Sveriges Riksidrottsförbund (RF) samt Tjänstemännens Centralorganisa-&lt;br&gt;tion (TCO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 av remissinstanserna har avstått från att yttra sig, nämligen följande&lt;br&gt;instanser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshögskolan i Stockholm, Östersunds kommun, Landstinget i&lt;br&gt;Jönköpings län, Landstinget i Kopparbergs län, Konsumentgillesförbundet,&lt;br&gt;Näringslivets Delegation för Marknadsrätt (NDM), Riksförbundet Hem&lt;br&gt;och Skola, Spri, Svenska sjukvårdsleverantörers Förening (SLF) samt&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;En översikt över vissa regler om produktsäkerhet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Produktsäkerhetslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagen (1988:1604) trädde i kraft den 1 juli 1989. Dessför-&lt;br&gt;innan reglerades produktsäkerhetsfrågor bl.a. i 3 och 4 §§ i 1975 års&lt;br&gt;marknadsföringslag (MFL). Dessa regler gav möjlighet för Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen att meddela informationsålägganden och säljförbud. Regleringen av&lt;br&gt;produktsäkerhetsfrågor i MFL flyttades över till produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagen anger i de inledande bestämmelserna ändamålet&lt;br&gt;med lagstiftningen, de åtgärder som kan vidtas till uppfyllande av&lt;br&gt;ändamålet och tillämpningsområdet. Därefter beskrivs under särskilda&lt;br&gt;rubriker de olika åtgärderna och förutsättningarna för att de skall kunna&lt;br&gt;vidtas. Efter avsnitt om bl.a. handläggnings- och tillsynsregler följer&lt;br&gt;avslutningsvis bestämmelser om överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändamål och tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen har till ändamål att motverka att varor och tjänster orsakar person-&lt;br&gt;eller egendomsskador. Den är tillämplig på varor och tjänster som&lt;br&gt;tillhandahålls i näringsverksamhet och som konsumenter i inte obetydlig&lt;br&gt;omfattning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk (1 §).&lt;br&gt;Om det finns särskilda bestämmelser om en vara eller tjänst i en annan&lt;br&gt;författning eller i beslut av myndighet, som har samma ändamål som ett&lt;br&gt;åläggande eller förbud enligt produktsäkerhetslagen, far sådant åläggande&lt;br&gt;eller förbud inte meddelas (3 §). Regeln i sistnämnda paragraf innebär att&lt;br&gt;bestämmelser av angivet slag har företräde framför produktsäkerhetslagens&lt;br&gt;bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud etc. Att t.ex. använd-&lt;br&gt;ningsförbud kan meddelas enligt viss speciallagstiftning hindrar inte att&lt;br&gt;ett säljförbud meddelas enligt produktsäkerhetslagen. Speciallagstiftningen&lt;br&gt;har då en begränsad räckvidd och ett säljförbud far ett vidare ändamål än&lt;br&gt;det speciallagstiftningen har. Till den del specialregleringarna i framtiden&lt;br&gt;kompletteras med regler om vamingsinformation eller återkallelse kommer&lt;br&gt;emellertid produktsäkerhetslagen inte längre att vara tillämplig (prop.&lt;br&gt;1988/89:23 s. 79). Så har skett exempelvis på arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet vara har i produktsäkerhetslagen samma innebörd som det&lt;br&gt;överlag har i den konsumenträttsliga lagstiftningen. Med vara avses&lt;br&gt;fysiska föremål, inbegripet levande djur. Lagen omfattar även produkter&lt;br&gt;som tillhandahållits som varor eller tjänster och som kommit att utgöra&lt;br&gt;t.ex. tillbehör till fast egendom. Avgörande är om en produkt är att&lt;br&gt;bedöma som en vara eller tjänst vid tidpunkten för tillhandahållandet.&lt;br&gt;Däremot omfattas inte ”andra nyttigheter”', såsom fast egendom, byggna-&lt;br&gt;der på annans mark, värdepapper, krediter samt rättigheter av olika slag.&lt;br&gt;Vidare följer av ordalydelsen i 1 § att varor som uteslutande används&lt;br&gt;yrkesmässigt eller som bara undantagsvis kommer till användning i&lt;br&gt;privatlivet faller utanför lagen. För att lagen skall kunna tillämpas på en&lt;br&gt;vara eller tjänst är det dock tillräckligt att det inte framstår som direkt&lt;br&gt;ovanligt att konsumenter använder eller kan komma att använda den&lt;br&gt;(prop. 1988/89:23 s. 78 och prop. 1993/94:203 s. 225).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tjänster avses dels materiella tjänster, såsom arbete på lösa saker&lt;br&gt;och fast egendom, entreprenader och dylikt, dels sådana tjänster som&lt;br&gt;kroppsbehandling, rådgivningsverksamhet och transporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inga inskränkningar i fråga om arten av personskador.&lt;br&gt;Den syftar således till att motverka risker for såväl olycksfall som&lt;br&gt;sjukdomar av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddet mot egendomsskador eller sakskador avser all slags egendom,&lt;br&gt;dvs. alla materiella ting som kan vara föremål for ägande. Med egendom&lt;br&gt;avses inte bara sådant som blivit tillverkat utan också t.ex. mark och&lt;br&gt;vatten. Lagen skall utgöra ett skydd mot att egendom forstörs eller&lt;br&gt;försämras. För ingripande enligt lagen krävs dock att det finns en risk för&lt;br&gt;att en vara eller tjänst orsakar fysiska skador på egendomen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är tillämplig endast om varan eller tjänsten tillhandahålls av en&lt;br&gt;näringsidkare i dennes näringsverksamhet. Med näringsidkare avses envar&lt;br&gt;som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomiskt slag, såväl juridiska&lt;br&gt;som fysiska personer. Statliga eller kommunala bolag samt statliga&lt;br&gt;affärsverk, vilka bedriver ekonomisk verksamhet, räknas som näringsid-&lt;br&gt;kare. Vidare krävs att det är fråga om varor och tjänster till konsumenter&lt;br&gt;för enskilt bruk. Med detta avses att det skall vara fråga om förvärv av&lt;br&gt;privatpersoner för eget, enskilt bruk. Förvärv som görs av företag eller&lt;br&gt;institutioner faller alltså utanför (prop. 1988/89:23 s. 77 och prop.&lt;br&gt;1993/94:203 s. 223 f.). Varor och tjänster som uteslutande eller till helt&lt;br&gt;övervägande del tillhandahålls i offentligrättsliga former, t.ex inom den&lt;br&gt;offentliga hälso- och sjukvården, i skolor, daghem och fritidshem samt i&lt;br&gt;den offentliga äldreomsorgen omfattas till följd av dessa avgränsningar&lt;br&gt;inte av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpningsområde är territoriellt begränsat till Sverige. Detta&lt;br&gt;hindrar emellertid inte att lagen kan komma att tillämpas på utländska&lt;br&gt;företag. Lagen blir i princip tillämplig på varje tillhandahållande av varor&lt;br&gt;eller tjänster på den svenska marknaden. Ett utländskt postorderföretag&lt;br&gt;som från utlandet tillhandahåller varor till konsumenter i Sverige omfattas&lt;br&gt;av produktsäkerhetslagen (prop. 1988/89:23 s. 36). Enligt 6 a § kan en&lt;br&gt;näringsidkare under vissa förhållanden förbjudas att exportera en vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder som får vidtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att motverka att farliga varor och tjänster förorsakar person- eller&lt;br&gt;egendomsskador kan en näringsidkare åläggas att vidta vissa åtgärder&lt;br&gt;enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) åläggande om säkerhetsinformation (5 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren kan åläggas att, i samband med att en vara eller tjänst&lt;br&gt;tillhandahålls, lämna information som har särskild betydelse för att&lt;br&gt;förebygga att varan eller tjänsten orsakar skada på person eller egendom.&lt;br&gt;Åläggandet far innebära att informationen skall (1) lämnas genom&lt;br&gt;märkning på varan eller den egendom som tjänsten avser eller i bruksan-&lt;br&gt;visning som medföljer varan eller egendomen, (2) tillhandahållas i annan&lt;br&gt;form på säljställen, (3) lämnas i annonser eller andra framställningar som&lt;br&gt;näringsidkaren använder vid marknadsföring eller (4) lämnas i viss form&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till konsument som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) säljförbud (6 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren kan förbjudas att tillhandahålla en vara eller tjänst som&lt;br&gt;medför särskild risk för person- eller egendomsskada. Förbudet far avse&lt;br&gt;även annan liknande vara eller tjänst med samma skaderisk. Med uttrycket&lt;br&gt;annan liknande vara eller tjänst avses en produkt som har samma funktion&lt;br&gt;och som kan ge upphov till samma art av skada som den som varit&lt;br&gt;föremål för prövning. Med samma skaderisk avses såväl nivån på risken&lt;br&gt;som arten av skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) exportförbud (6 a §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringidkare, som tillhandahåller en vara som innebär särskild risk för&lt;br&gt;allvarlig skada på person, kan förbjudas att exportera varan. Förbudet far&lt;br&gt;avse även annan likartad vara med samma skaderisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) åläggande om vamingsinformation (7 §)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare, som överlåtit en vara eller utfört en tjänst som medför&lt;br&gt;särskild risk för skada på person eller egendom kan åläggas att informera&lt;br&gt;om skaderisken och hur den skall förebyggas. Informationen skall lämnas&lt;br&gt;till dem som innehar varan eller som tjänsten utförts åt eller som innehar&lt;br&gt;den egendom som tjänsten avsett. Informationen skall lämnas på sådant&lt;br&gt;sätt att den kan antas komma till de berördas kännedom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) åläggande om återkallelse (8-10 §§)&lt;br&gt;Näringsidkare, som har överlåtit en vara som medför särskild risk för&lt;br&gt;skada på person eller egendom, kan åläggas att återkalla varan från den&lt;br&gt;som innehar den. Detta kan ske genom rättelse, utbyte eller återgång.&lt;br&gt;Återkallelsen skall ske i en omfattning som är skälig med hänsyn till&lt;br&gt;behovet av att förebygga skadefall. I vissa fall kan näringsidkaren åläggas&lt;br&gt;att låta förstöra eller på annat sätt oskadliggöra de återtagna exemplaren,&lt;br&gt;s.k. destruktion (8 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare, som har utfört en tjänst så att särskild risk för skada på&lt;br&gt;person eller egendom uppkommit, kan åläggas att återkalla tjänsten från&lt;br&gt;dem åt vilka tjänsten utförts. Detsamma gäller i fråga om dem som&lt;br&gt;innehar egendom som tjänsten avsett. Återkallelsen skall ske i en&lt;br&gt;omfattning som är skälig med hänsyn till behovet av att förebygga&lt;br&gt;skadefall. Åläggandet skall avse att näringsidkaren själv avhjälper det fel&lt;br&gt;som skaderisken hänför sig till eller lämnar ersättning för felets avhjälpan-&lt;br&gt;de genom annan (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åläggande enligt 8 eller 9 § skall innebära att näringsidkaren är&lt;br&gt;skyldig att tillkännage erbjudandet och villkoren för detta samt skaderis-&lt;br&gt;ken. För tillkännagivandet tillämpas 7 § andra stycket om vamingsinfor-&lt;br&gt;mation (10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare förutsättningar för ålägganden om vamingsinformation och&lt;br&gt;återkallelse anges i 11-14 §§. Sådana ålägganden far meddelas endast om&lt;br&gt;de kan antas fa en skadeförebyggande verkan som inte är obetydlig. Om&lt;br&gt;åläggandet kan avse flera näringsidkare far det begränsas till att gälla&lt;br&gt;någon eller några av dem, såsom den eller de som har de bästa förut-&lt;br&gt;sättningarna att uppfylla ändamålet med åläggandet. Ett åläggande att&lt;br&gt;återkalla en vara eller en tjänst gäller alla exemplar av varan eller tjäns-&lt;br&gt;ten, om det inte beträffande ett visst exemplar framgår att den ej har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillhandahållits av den näringsidkare som fatt åläggandet. En näringsidkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan meddelas åläggande enligt 7-9 §§ kan i stället åläggas att Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;medverka till att genomföra ett sådant åläggande som har meddelats en Bilaga 4&lt;br&gt;annan näringsidkare (12 §). Finns inte någon näringsidkare som förmår&lt;br&gt;genomföra ett informations-, varnings- eller återkallelseåläggande, skall&lt;br&gt;i stället tillsynsmyndigheten lämna vamingsinformation i skälig omfatt-&lt;br&gt;ning i den mån det behövs för att förebygga skada på person eller&lt;br&gt;egendom (14 §). Vidare gäller att om mer än tio år förflutit från det att&lt;br&gt;näringsidkaren upphörde att tillhandahålla varan eller tjänsten, får åläg-&lt;br&gt;gande om återkallelse meddelas endast om tillsynsmyndigheten eller en&lt;br&gt;sammanslutning av konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare dessför-&lt;br&gt;innan har framställt ett skriftligt krav på återkallelse (13 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningsregler m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket utövar tillsyn över att produktsäkerhetslagen och&lt;br&gt;föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs, om inte annat&lt;br&gt;sägs i specialförfattning rörande viss vara eller tjänst (4 §). Exempel på&lt;br&gt;tillsynsmyndigheter som regleras av specialförfattningar är Livsmedelsver-&lt;br&gt;ket, Läkemedelsverket, Arbetarskyddsstyrelsen och Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nen. När åtgärder enligt lagen blir aktuella bör tillsynsmyndigheten ta upp&lt;br&gt;förhandlingar med berörda näringsidkare, om inte saken brådskar (16 §).&lt;br&gt;Finner myndigheten därefter att en åtgärd enligt lagen behövs, skall frågan&lt;br&gt;överlämnas till Konsumentombudsmannen (KO) vilken i sin tur, om han&lt;br&gt;delar den uppfattningen, har att ansöka hos Marknadsdomstolen om sådan&lt;br&gt;åtgärd. I vissa fall far ansökan även göras av en sammanslutning av&lt;br&gt;konsumenter, arbetstagare eller näringsidkare (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KO far, i fall som inte är av större vikt, meddela s.k. informations-,&lt;br&gt;förbuds- eller återkallelseföreläggande. För att ett sådant skall bli gällande&lt;br&gt;krävs dock att det godkänns omedelbart eller inom en viss tidsfrist (22 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare är skyldig att på anmaning av en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;eller av KO avge yttrande och lämna upplysningar i ett ärende och&lt;br&gt;tillhandahålla handlingar, varuprover och liknande som kan ha betydelse&lt;br&gt;för utredningen (19 §). Motsvarande gäller när väl ett åläggande eller&lt;br&gt;förbud har meddelats (24 §). Näringsidkaren kan föreläggas att fullgöra&lt;br&gt;sina skyldigheter vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, kan interimistiska ålägganden eller förbud&lt;br&gt;meddelas av Marknadsdomstolen (21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av en tillsynsmyndighet eller av KO överklagas i allmänhet hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol (26 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Produktorienterad speciallagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Med produktorienterad speciallagstiftning brukar man avse bestämmelser&lt;br&gt;som gäller hanteringen av produkter på ett speciellt produktområde. Ibland&lt;br&gt;är det fråga om långtgående bestämmelser om kontroll och övervakning&lt;br&gt;av tillverkning och distribution av de olika produkterna i fråga. I det&lt;br&gt;följande görs en genomgång av en del författningar som finns på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelslagstiftningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande författningen på livsmedelsområdet är livsmedelslagen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:511), som innehåller de centrala bestämmelserna om livsmedel. Den&lt;br&gt;kompletteras av livsmedelsförordningen (1971:807) med ytterligare&lt;br&gt;bestämmelser om livsmedels beskaffenhet, hantering m.m. Till denna&lt;br&gt;reglering kommer föreskrifter av olika slag som meddelas av Livsmedels-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om livsmedels beskaffenhet ägnas ett särskilt avsnitt i lagen&lt;br&gt;(5-7 §§). Den grundläggande bestämmelsen innebär att livsmedel som&lt;br&gt;saluhålls inte far vara skadligt att förtära, smittförande eller annars&lt;br&gt;otjänligt till människoföda. Livsmedelstillsatser, dvs. ämnen som särskilt&lt;br&gt;tillförs livsmedel, skall i allmänhet vara godkända för livsmedlet i fråga.&lt;br&gt;Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva en&lt;br&gt;bestämd sammansättning eller beskaffenhet för livsmedel (livsme-&lt;br&gt;delsstandard). I 2-5 §§ förordningen ges ytterligare bestämmelser om&lt;br&gt;livsmedels beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om godkännande av livsmedelstillsatser prövas av Livsmedels-&lt;br&gt;verket, som också har att bestämma största tillåtna mängd tillsatser för en&lt;br&gt;given mängd livsmedel. Livsmedelsverket har i övrigt att meddela&lt;br&gt;föreskrifter om användningen av livsmedelstillsatser och om livsmedels-&lt;br&gt;standarder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hantering av livsmedel behandlas i 8-12 §§ lagen. Regleringen syftar&lt;br&gt;till att förhindra att livsmedel förorenas eller blir otjänligt. Regeringen&lt;br&gt;eller av regeringen bestämd myndighet kan för detta ändamål meddela&lt;br&gt;föreskrifter om bl.a. användningen av varor, ämnen eller utrustning vid&lt;br&gt;livsmedelshantering. Förbud mot eller villkor vid hantering och införsel&lt;br&gt;av livsmedel kan också meddelas. Lagens hanteringsregler kompletteras&lt;br&gt;av en rad bestämmelser i förordningen (7-19 §§). Bestämmelserna handlar&lt;br&gt;bl.a. om förpackningsmaterial, hanteringsutrustning, förvaring, import och&lt;br&gt;transporter. Om dessa ämnen och ytterligare andra kan Livsmedelsverket&lt;br&gt;meddela detalj föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen upptar också bestämmelser om märkning (13 och 15 §§).&lt;br&gt;Livsmedelsverket meddelar föreskrifter om märkning av livsmedel.&lt;br&gt;Färdigförpackat livsmedel skall i allmänhet vara märkt med uppgifter om&lt;br&gt;bl.a. lämpligt förvaringssätt, hållbarhetstid och andra upplysningar av&lt;br&gt;betydelse för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § lagen får livsmedel inte saluhållas bl.a. om det kan antas&lt;br&gt;vara otjänligt till människoföda, om det tillförts ej godkänd livsmedelstill-&lt;br&gt;sats eller om det saknar föreskriven märkning. Distribution av hälsovåd-&lt;br&gt;liga livsmedel kan alltså förbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tillsyn stadgas i 24-29 §§ lagen. Tillsynen över efterlevnaden av&lt;br&gt;lagen och av föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen utövas&lt;br&gt;centralt av Livsmedelsverket. Länsstyrelsen utövar tillsynen inom länet&lt;br&gt;och i normalfallet miljö- och hälsoskyddsnämnden inom kommunen.&lt;br&gt;Tillsynsmyndigheterna får enligt 25 § meddela sådana vitessanktionerade&lt;br&gt;förelägganden och förbud som uppenbart behövs för att lagen eller&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av lagen skall efterlevas. Underlåter&lt;br&gt;någon att vidta åtgärd som åligger honom enligt lagen eller enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller enligt tillsynsmyndig- Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;hets föreläggande, far myndigheten förordna om rättelse på hans Bilaga 4&lt;br&gt;bekostnad. I förarbetena anfördes rörande detta att i likhet med vad som&lt;br&gt;redan gäller enligt 1951 års stadga bör myndigheten ha rätt att vid vite&lt;br&gt;meddela föreläggande eller förbud, som uppenbart behövs för att&lt;br&gt;livsmedelslagen eller föreskrifter som meddelats enligt lagen skall&lt;br&gt;efterlevas. I första hand bör dock myndigheten söka vinna rättelse genom&lt;br&gt;råd eller anvisningar. Om rättelse inte vidtas, skall tillsynsmyndigheten ha&lt;br&gt;rätt att låta verkställa förelagd åtgärd på den försumliges bekostnad.&lt;br&gt;Beslut härom bör naturligen meddelas av vederbörande tillsynsmyndighet&lt;br&gt;(prop. 1971:61 s. 219). Tillsynsmyndighet äger rätt till tillträde till&lt;br&gt;livsmedelslokaler och far där göra undersökningar och ta prover (26 §).&lt;br&gt;De har också rätt att ta del av handlingar m.m. Det åligger polismyndig-&lt;br&gt;heterna att lämna den handräckning som behövs för utövande av tillsynen.&lt;br&gt;Saluförbjudna livsmedel far omhändertas. De kan göras dugliga till&lt;br&gt;livsmedel eller användas för annat ändamål eller förstöras genom&lt;br&gt;tillsynsmyndigheternas försorg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saluförbud enligt 16 § är straffsanktionerade. Böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst ett år kan således ådömas den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;bryter mot saluförbud eller mot t.ex. föreskrifter om hantering, märkning&lt;br&gt;m.m. Varor som varit föremål för brott kan förklaras förverkade&lt;br&gt;(30-32 §§ lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot saluhållande av livsmedel meddelas relativt ofta, bl.a. som&lt;br&gt;ett resultat av Livsmedelsverkets egen kontrollverksamhet. Förbud kan&lt;br&gt;också meddelas efter anmälningar från t.ex. miljö- och hälsoskyddsnämn-&lt;br&gt;derna eller allmänheten. Ibland får verket rapporter om vådliga livsmedel&lt;br&gt;från världshälsoorganisationen, WHO. Det finns ett internationellt&lt;br&gt;samarbete på livsmedelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säljförbud har meddelats för bl.a. burkkonserverade livsmedel, som&lt;br&gt;innehållit höga halter av tenn, kvicksilver eller histamin. Även livsmedel&lt;br&gt;innehållande otillåtna färgämnen har saluförbjudits liksom förorenade&lt;br&gt;livsmedel (bekämpningsmedelsrester). Vid misstanke om mycket allvarliga&lt;br&gt;hälsorisker, t.ex. risk för botulism som är livshotande, sänder man ut&lt;br&gt;pressmeddelanden med uppmaningar till allmänheten att inte äta av det&lt;br&gt;farliga livsmedlet. Beslut om saluförbud meddelas som regel alltid till&lt;br&gt;press, radio och TV. Besluten får ofta stor publicitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är miljö- och hälsoskyddsnämnderna som ser till att saluförbjudna&lt;br&gt;livsmedelsprodukter tas bort från butiker och serveringslokaler. Leveran-&lt;br&gt;törerna tar emellertid ofta självmant tillbaka saluförbjudna livsmedel från&lt;br&gt;detaljisterna. Några allmänt begagnade, särskilt utarbetade rutiner för&lt;br&gt;återtagande av vådliga livsmedel finns dock - såvitt bekant - inte inom&lt;br&gt;livsmedelsbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Läkemedelslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hanteringen av läkemedel regleras främst genom läkemedelslagen&lt;br&gt;(1992:859) och läkemedelsförordningen (1992:1752). Läkemedelsverket&lt;br&gt;får besluta om föreskrifter som behövs för att skydda enskildas liv och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsa. Lagen inleds med en bestämmelse om vad som avses med&lt;br&gt;läkemedel, nämligen varor som är avsedda att tillföras människor eller&lt;br&gt;djur for att förebygga, påvisa, lindra eller bota sjukdom eller symtom på&lt;br&gt;sjukdom eller att användas i likartat syfte (1 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 lagens 4 § föreskrivs att ett läkemedel skall vara av god kvalitet och&lt;br&gt;vara ändamålsenligt. Ett läkemedel är ändamålsenligt om det är verksamt&lt;br&gt;för sitt ändamål och vid normal användning inte har skadeverkningar som&lt;br&gt;står i missförhållande till den avsedda effekten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett läkemedel far som regel säljas endast sedan det godkänts för&lt;br&gt;försäljning. Godkännandet far förenas med villkor. Det är Läkemedelsver-&lt;br&gt;ket som prövar om ett läkemedel skall godkännas eller förenas med&lt;br&gt;villkor. Läkemedelsverket har därefter skyldighet att fortlöpande&lt;br&gt;kontrollera att godkännandet fortfarande bör gälla (5-10 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § lagen får Läkemedelsverket ålägga den som fått ett&lt;br&gt;läkemedel godkänt att återkalla läkemedlet från den som innehar det i&lt;br&gt;följande fyra fall: om det behövs för att förebygga skada, om läkemedlet&lt;br&gt;inte är verksamt för sitt ändamål, om det inte är av god kvalitet eller om&lt;br&gt;väsentliga krav i samband med tillverkning eller import inte uppfylls.&lt;br&gt;Enligt bestämmelsen har ett återkallelseåläggande den innebörd som följer&lt;br&gt;av 8 § andra stycket produktsäkerhetslagen. Det sistnämnda innebär enligt&lt;br&gt;läkemedelslagens förarbeten att den som fått läkemedlet godkänt skall vid&lt;br&gt;återkallelse vidta någon av de åtgärder som föreskrivs i produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen. Vilken av dessa åtgärder som i det särskilda fallet är bäst ägnad&lt;br&gt;att uppnå syftet med återkallelsen kan, enligt motiven, inte anges&lt;br&gt;generellt. I förarbetena anförs vidare att det förmodligen sällan är möjligt&lt;br&gt;att avhjälpa fel som skaderisken hänför sig till genom att t.ex. ändra&lt;br&gt;produkten, s.k. rättelse. Däremot är det i många fall säkert lämpligt att&lt;br&gt;varan återtas och att en felfri vara lämnas i utbyte. En annan möjlighet,&lt;br&gt;anförs det, är att s.k. återgång sker, dvs. att varan återlämnas och att&lt;br&gt;ersättning lämnas i pengar (prop. 1991/92:107 s. 92). Enligt 12 § lagen&lt;br&gt;får Läkemedelsverket besluta att ett godkännande av ett läkemedel skall&lt;br&gt;upphöra om t.ex. ett åläggande att återkalla ett läkemedel inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller även bestämmelser om kliniska prövningar, till-&lt;br&gt;verkning, import, handel m.m. (13-20 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 § lagen skall information om läkemedel som har särskild&lt;br&gt;betydelse för att förebygga skada eller för att främja en ändamålsenlig&lt;br&gt;användning av läkemedel lämnas skriftligen när ett läkemedel till-&lt;br&gt;handahålls konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 22 § lagen finns bestämmelser om förordnande och utlämnande av&lt;br&gt;läkemedel. Av bestämmelserna i 23 och 24 §§ framgår bl.a. att det är&lt;br&gt;Läkemedelsverket som är tillsynsmyndighet enligt lagen och att verket har&lt;br&gt;rätt att få de upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.&lt;br&gt;Verket har vidare rätt att få tillträde till lokaler och begära biträde av den&lt;br&gt;som berörs av undersökningen. Läkemedelsverket får meddela de&lt;br&gt;förelägganden och förbud som behövs för att lagen eller de föreskrifter&lt;br&gt;som har meddelats med stöd av lagen efterlevs. Beslut om föreläggande&lt;br&gt;eller förbud får förenas med vite. Bestämmelserna är uppbyggda efter&lt;br&gt;mönster av 15 § och 16 § första stycket lagen (1985:426) om kemiska&lt;br&gt;produkter. Det kan inte i lagtext närmare preciseras vilka upplysningar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och handlingar som far begäras eller vilka förelägganden och förbud som Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;behövs. Avgörande är om de är nödvändiga för tillsynen. Det kan vara Bilaga 4&lt;br&gt;fråga om t.ex. upplysningar och dokumentation om läkemedelssubstanser&lt;br&gt;som tillverkaren har tillgång till men också om recept som finns på&lt;br&gt;apotek (prop. 1991/92:107 s. 109).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot lagen döms till&lt;br&gt;böter eller fängelse i högst ett år. Läkemedel som har varit föremål för&lt;br&gt;brott enligt lagen eller värdet därav skall normalt förklaras förverkat.&lt;br&gt;Detsamma gäller vinningen av brottet (26-27 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 28 § lagen överklagas Läkemedelsverkets beslut hos allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 29 § föreskrivs att regeringen far överlåta till Läkemedelsverket att&lt;br&gt;besluta om föreskrifter för att skydda enskildas liv och hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I läkemedelsförordningen finns närmare bestämmelser om bl.a. tillverk-&lt;br&gt;ning, import, registrering, utlämnande och försäljning av läkemedel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kemikalielagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieområdet regleras främst genom lagen (1985:426) om kemiska&lt;br&gt;produkter. Lagen kompletteras av förordningen (1985:835) om kemiska&lt;br&gt;produkter. Kemikalieinspektionen har rätt att meddela föreskrifter i olika&lt;br&gt;frågor. Utöver de båda centrala författningarna finns ytterligare en del&lt;br&gt;förordningar, som bl.a. behandlar vissa speciella slag av kemiska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1-4 §§ lagen finns inledande bestämmelser. Av dessa framgår att&lt;br&gt;lagen är tillämplig på hantering, import och export av kemiska ämnen och&lt;br&gt;beredningar (kemiska produkter). Lagens syfte är att förebygga att skador&lt;br&gt;på människors hälsa eller i miljön förorsakas av kemiska ämnens&lt;br&gt;inneboende egenskaper. Med hantering avses tillverkning, bearbetning,&lt;br&gt;behandling, förpackning, förvaring, transport, användning, omhänder-&lt;br&gt;tagande, destruktion, konvertering, saluförande, överlåtelse och därmed&lt;br&gt;jämförliga förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5-9 §§ lagen anges vissa skyldigheter vid hantering, import och export&lt;br&gt;av kemiska produkter. Den som hanterar eller importerar en sådan produkt&lt;br&gt;skall vidta åtgärder och iaktta försiktighetsmått, i den mån de behövs för&lt;br&gt;att hindra eller motverka skador på människor eller miljön. Det skall&lt;br&gt;finnas tillfredsställande utredning om eventuella skaderisker och tillgång&lt;br&gt;till erforderlig kemisk och toxikologisk kunskap hos kemiföretagen.&lt;br&gt;Tillverkare, importörer och distributörer skall genom märkning eller på&lt;br&gt;annat sätt lämna uppgifter av betydelse om sina produkter, s.k. produkt-&lt;br&gt;information. Föreskrifter kan meddelas om att uppgifter om produkter och&lt;br&gt;deras egenskaper, som kan behövas för att bedöma hälso- eller miljö-&lt;br&gt;risker, skall lämnas till en bestämd myndighet. Krav på förhandsanmälan&lt;br&gt;avseende tilltänkt tillverkning eller import kan också ställas upp (10 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens regler kompletteras i förordningen med ytterligare bestämmelser&lt;br&gt;om försiktighetsmått, bedömning av hälso- och miljöfarlighet, kunskaps-&lt;br&gt;krav och produktinformation (5-11 §§). Ett särskilt avsnitt i förordningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^8&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(12-15 §§) ägnas åt det av Kemikalieinspektionen förda produktregistret. Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;Kemiska produkter, som yrkesmässigt tillverkas i eller importeras till Bilaga 4&lt;br&gt;Sverige, skall med vissa undantag registreras där. Anmälan för registre-&lt;br&gt;ring skall i allmänhet göras av tillverkaren eller importören.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen får det föreskrivas tillståndstvång vad gäller hantering,&lt;br&gt;import eller export av kemiska produkter. Om det är av särskild betydelse&lt;br&gt;från hälso- eller miljöskyddssynpunkt, får regeringen eller myndighet som&lt;br&gt;regeringen bestämmer förbjuda hantering, import eller export av en&lt;br&gt;kemisk produkt (11-12 §§ lagen). Närmare bestämmelser om tillstånd&lt;br&gt;m.m. finns i 17-25 §§ förordningen. Tillståndstvång gäller med avseende&lt;br&gt;på bl.a. yrkesmässig distribution av livsfarliga eller mycket farliga&lt;br&gt;produkter. Meddelat tillstånd kan återkallas bl.a. vid åsidosättande av&lt;br&gt;föreskrifter eller villkor som förenats med tillståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den centrala tillsynen över tillverkare, importörer och leverantörer av&lt;br&gt;kemiska produkter utövas av Kemikalieinspektionen, Statens naturvårds-&lt;br&gt;verk, Arbetarskyddsstyrelsen, Boverket och Statens livsmedelsverk. En&lt;br&gt;tillsynsmyndighet skall göra anmälan till Konsumentombudsmannen om&lt;br&gt;de finner talan om förbud enligt marknadsföringslagen påkallad mot&lt;br&gt;marknadsföringen av en kemisk produkt (27 § förordningen). En tillsyns-&lt;br&gt;myndighet har enligt 16 § i lagen rätt att vid vite meddela de före-&lt;br&gt;lägganden och förbud som behövs i enskilda fall för att meddelade&lt;br&gt;föreskrifter skall efterlevas. Underlåter någon att vidta åtgärd som åligger&lt;br&gt;honom enligt lagen eller enligt föreskrifter eller villkor som meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen eller enligt en tillsynsmyndighets föreläggande, far&lt;br&gt;myndigheten förordna om rättelse på hans bekostnad. I förarbetena till&lt;br&gt;lagen uttalas bl.a. följande. Liksom tidigare bör alltså en tillsynsmyndighet&lt;br&gt;vid bristande efterlevnad söka rättelse på frivillig väg genom råd och&lt;br&gt;anvisningar. De befogenheter som följer av paragrafen bör alltså i princip&lt;br&gt;utnyttjas när det är påkallat av hänsyn till hälso- eller miljörisker. Liksom&lt;br&gt;tidigare kan ett vitesföreläggande vara ett alternativ till en åtalsanmälan&lt;br&gt;(prop. 1984/85:118 s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot bl.a. i lagen angivna skyldigheter kan ådömas böter&lt;br&gt;eller fängelse. Kemiska produkter, som varit föremål för brott, kan&lt;br&gt;förklaras förverkade (20-22 §§ lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts finns en del förordningar, som särskilt reglerar vissa slag&lt;br&gt;av kemiska produkter. Exempel på sådana författningar är förordningen&lt;br&gt;(1985:836) om bekämpningsmedel, förordningen (1985:837) om PCB&lt;br&gt;m.m., förordningen (1985:838) om motorbensin, förordningen (1985:839)&lt;br&gt;om kadmium, förordningen (1985:840) om vissa hälso- och miljöfarliga&lt;br&gt;produkter m.m., förordningen (1985:841) om miljöfarligt avfall, för-&lt;br&gt;ordningen (1985:997) om anmälningsskyldighet beträffande asbest i&lt;br&gt;ventilationsanläggningar, förordningen (1986:683) om förbud mot&lt;br&gt;asbesthaltiga friktionsbelägg i fordon, förordningen (1988:716) om CFC&lt;br&gt;och halon m.m., förordningen (1989:974) om miljöfarliga batterier,&lt;br&gt;förordningen (1991:1289) om vissa klorerade lösningsmedel, förordningen&lt;br&gt;(1991:1290) om vissa kvicksilverhaltiga varor, förordningen (1992:918)&lt;br&gt;om export och import av farligt avfall m.m. samt förordningen&lt;br&gt;(1992:1268) om spillolja. Författningarna behandlar produktslag som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betraktas som generellt vanskliga och innehåller ofta bestämmelser som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att hantering och import inte far ske utan särskilt godkännande Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;eller tillstånd. Inte sällan är också de slutliga brukarnas användning av Bilaga 4&lt;br&gt;produkterna kringgärdad av restriktioner. I vissa fall råder hanterings-,&lt;br&gt;import- eller användningsförbud för produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått förs vid Kemikalieinspektionen ett särskilt register över&lt;br&gt;kemiska produkter, och det åligger kemiföretagen att till inspektionen&lt;br&gt;anmäla sådana produkter för registrering. Produktregistret är ingen&lt;br&gt;nyskapelse som tillkom i samband med 1985 års lagstiftning om kemiska&lt;br&gt;produkter. Arbetet med att bygga upp ett centralt register över kemiska&lt;br&gt;produkter påbörjades redan år 1976 av dåvarande Produktkontrollnämnd-&lt;br&gt;en. Produktregistret har tillkommit som en följd av svårigheterna att få&lt;br&gt;grepp om och överblick över förekomsten av kemikalier i samhället.&lt;br&gt;Ändamålet med registret är bl.a. att få ett underlag för identifiering av&lt;br&gt;problem och behovet av åtgärder på kemiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Fordonslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om krav på fordons beskaffenhet och utrustning finns i&lt;br&gt;fordonskungörelsen (1972:595). Kungörelsen innehåller också regler för&lt;br&gt;kontroll av fordon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundregeln är att fordon får brukas i trafik endast om fordonet är&lt;br&gt;tillförlitligt från säkerhetssynpunkt och i övrigt lämpligt för trafik (7 §).&lt;br&gt;Denna övergripande regel kompletteras i 8-17 §§ av mer detaljerade&lt;br&gt;bestämmelser om vad som krävs i fråga om motorfordon, dvs. bilar,&lt;br&gt;motorcyklar och mopeder. Bestämmelserna ställer bl.a. upp vissa allmänna&lt;br&gt;konstruktionskrav, som kompletteras av specifika krav på utrustning vad&lt;br&gt;gäller sådant som backspeglar, bromsar, körriktningsvisare, larmanord-&lt;br&gt;ningar, lyktor, reflexanordningar m.m. Detaljbestämmelser av motsvarande&lt;br&gt;slag finns även för bl.a. traktorer och motorredskap (20 §), släpfordon och&lt;br&gt;s.k. efterfordon (21-29 §§) samt cyklar (30 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 102 § har Vägverket att besluta om de ytterligare föreskrifter som&lt;br&gt;kan behövas vad gäller fordons beskaffenhet och utrustning. Därvid får&lt;br&gt;föreskrivas om märkning av viss utrustning eller att viss utrustning skall&lt;br&gt;vara av sådan typ som godkänts av Socialstyrelsen, Vägverket eller annan&lt;br&gt;myndighet. Verket skall i vissa fall samråda med andra myndigheter&lt;br&gt;såsom t.ex. Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fordonskungörelsen innehåller också regler om kontroll av fordon. Det&lt;br&gt;är fråga om dels en förhandskontroll, som skall företas innan fordon får&lt;br&gt;tas i bruk, dels kontroll av fordon som är i trafik. Regler avseende&lt;br&gt;förhandskontrollen finns - förutom i fordonskungörelsen - även i&lt;br&gt;bilregisterkungörelsen (1972:599).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ellagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1902:71 s. 1) innefattande vissa bestämmelser om elektriska&lt;br&gt;anläggningar (ellagen), förstås med elektrisk anläggning en anläggning&lt;br&gt;med däri ingående särskilda föremål för produktion, upplagring, omform-&lt;br&gt;ning, överföring, distribution eller nyttjande av elektrisk ström. Elektriska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anläggningar indelas med hänsyn till farlighets graden i starkströmsanlägg-&lt;br&gt;ningar och svagströmsanläggningar. Ellagen innehåller ett bemyndigande&lt;br&gt;för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer - i den&lt;br&gt;mån det behövs från bl.a. elsäkerhetssynpunkt - att meddela föreskrifter&lt;br&gt;om kontroll, provning eller besiktning samt andra föreskrifter som angår&lt;br&gt;elektriska anläggningar, anordningar avsedda att anslutas till sådana&lt;br&gt;anläggningar, elektrisk materiel eller elektriska installationer (15 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av bemyndigandet har regeringen utfärdat förordningen&lt;br&gt;(1993:1068) om elektrisk materiel. Förordningen innehåller säkerhetsbe-&lt;br&gt;stämmelser för sådan materiel. I förordningen anges vad som är att&lt;br&gt;betrakta som elektrisk materiel (2 §). Den som för användning inom&lt;br&gt;landet tillverkar, importerar, upplåter, saluför eller överlåter på annat sätt&lt;br&gt;samt installerar elektrisk materiel skall svara för att materielen uppfyller&lt;br&gt;gällande säkerhetskrav. Den som äger eller annars svarar för använd-&lt;br&gt;ningen av elektrisk materiel skall svara för att den används på ett sätt som&lt;br&gt;inte riskerar säkerheten och att den underhålls på ett nöjaktigt sätt. Den&lt;br&gt;som använder elektrisk materiel skall förvissa sig om att den är säker för&lt;br&gt;användning (3 §). Beträffande säkerhetskraven stadgas att elektrisk&lt;br&gt;materiel skall vara konstruerad och tillverkad i enlighet med inom EES&lt;br&gt;gällande god säkerhetsteknisk praxis så att den inte riskerar säkerheten för&lt;br&gt;människor, husdjur eller egendom när den är korrekt installerad och&lt;br&gt;underhållen och används för avsett ändamål (4 §). Elektrisk materiel som&lt;br&gt;är utförd enligt harmoniserad standard skall, om inte annat visas, anses&lt;br&gt;uppfylla säkerhetskraven i förordningen. Saknas sådan standard skall&lt;br&gt;motsvarande gälla om materielen är utförd enligt någon annan teknisk&lt;br&gt;specifikation som angetts i föreskrift från Elsäkerhetsverket (8 §).&lt;br&gt;Elektrisk materiel får släppas ut på marknaden eller tas i bruk om&lt;br&gt;materielen uppfyller gällande säkerhetskrav (9 §). Enligt förordningen far&lt;br&gt;Elsäkerhetsverket meddela närmare föreskrifter om bl.a. säkerhetskraven&lt;br&gt;för elektrisk materiel (11 §). I 14 § föreskrivs att Elsäkerhetsverket är&lt;br&gt;tillsynsmyndighet enligt 21 § ellagen. Av 15 § framgår att bestämmelser&lt;br&gt;om ansvar för den som bryter mot föreskrifter som meddelats enligt&lt;br&gt;förordningen finns i ellagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ellagen finns bestämmelser om tillsynsmyndigheters rätt att på begäran&lt;br&gt;fa upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen samt även om&lt;br&gt;rätt att få tillträde till lokaler m.m. och även rätt att ta ut ett eller flera&lt;br&gt;exemplar av en anordning för provning (23 och 24 §§). I lagens 25 §&lt;br&gt;föreskrivs att i den mån det är påkallat från elsäkerhetssynpunkt far en&lt;br&gt;tillsynsmyndighet meddela de förelägganden och förbud som behövs i&lt;br&gt;enskilda fall för att lagen eller föreskrifter eller villkor som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen skall efterlevas. Enligt förarbetena kan ett föreläggande&lt;br&gt;eller förbud omfatta de skyldigheter som direkt framgår av lagen.&lt;br&gt;Paragrafen ger även möjlighet att meddela förelägganden och förbud för&lt;br&gt;att framtvinga efterlevnad av ett tillståndsvillkor. Tillämpningsområdet är&lt;br&gt;inskränkt till de fall ett ingripande är påkallat från elsäkerhetssynpunkt&lt;br&gt;(prop. 1987/88:82 s. 59). I 26 § finns bestämmelser om vite och därutöver&lt;br&gt;finns bestämmelser om bl.a. straff och förverkande (27 och 30 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1957:601) om elektriska starkströmsanläggningar anges&lt;br&gt;att med starkströmsanläggning förstås en elektrisk anläggning med sådan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spänning, strömstyrka eller frekvens som kan vara farlig för person eller&lt;br&gt;egendom. Närmare föreskrifter om utförande och skötsel av elektrisk&lt;br&gt;starkströmsanläggning meddelas av Elsäkerhetsverket. Elsäkerhetsverket&lt;br&gt;är tillsynsmyndighet enligt ellagen i fråga om elsäkerheten vid elektriska&lt;br&gt;starks trömsanläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Personlig skyddsutrustning för privat bruk&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1326) om personlig skyddsutrustning för privat bruk trädde&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv, rådets&lt;br&gt;direktiv 89/686/EEG av den 21 december 1989 om tillnärmning av&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning om personlig utrustning. Den omfattar bl.a.&lt;br&gt;hjälmar, flytvästar och andningsskydd. I lagens 4 § anges i allmänna&lt;br&gt;termer att en näringsidkare far tillhandahålla personlig skyddsutrustning&lt;br&gt;bara om utrustningen uppfyller vissa krav avseende (1) skydd för hälsa&lt;br&gt;och säkerhet, (2) utformning och (3) märkning och annan produktin-&lt;br&gt;formation. Den som med uppsåt eller av oaktsamhet bryter mot denna&lt;br&gt;bestämmelse eller föreskrifter som meddelats med stöd av den far dömas&lt;br&gt;till straff. Lagen innehåller också regler om näringsidkamas skyldigheter&lt;br&gt;att bl.a. lämna tillsynsmyndighet tillträde till utrymmen och att lämna&lt;br&gt;upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för&lt;br&gt;tillsynen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter finns i förordningen (1993:972) om personlig&lt;br&gt;skyddsutrustning för privat bruk. Där sägs bl.a. att Konsumentverket är&lt;br&gt;tillsynsmyndighet och att Arbetarskyddsstyrelsen, efter samråd med&lt;br&gt;Konsumentverket, far medge undantag från lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;och meddela närmare föreskrifter om de krav som uppställs på skyddsut-&lt;br&gt;rustningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § lagen stadgas att produktsäkerhetslagen skall tillämpas på sådana&lt;br&gt;varor som omfattas av lagen. Detta innebär att produktsäkerhetslagens&lt;br&gt;bestämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud, exportförbud,&lt;br&gt;vamingsinformation och återkallelse gäller personlig skyddsutrustning för&lt;br&gt;privat bruk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagen om leksakers säkerhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1327) om leksakers säkerhet avser leksaker som är utfor-&lt;br&gt;made för eller annars klart avsedda att användas av barn under 14 år.&lt;br&gt;Lagen trädde i kraft den 1 januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv,&lt;br&gt;rådets direktiv 88/378/EEG av den 3 maj 1988 om tillnärmning av&lt;br&gt;medlemsstaternas lagstiftning om leksakers säkerhet. I lagens 3 § sägs att&lt;br&gt;en näringsidkare far tillhandahålla leksaker bara om de uppfyller vissa&lt;br&gt;krav avseende (1) skydd för hälsa och säkerhet, (2) utformning och (3)&lt;br&gt;märkning och annan produktinformation. Den som bryter mot denna&lt;br&gt;bestämmelse eller föreskrifter som meddelats med stöd av den kan&lt;br&gt;ådömas straff. Näringsidkare är enligt lagen skyldiga att bistå tillsyns-&lt;br&gt;myndigheten genom att t.ex. lämna upplysningar, varuprover och&lt;br&gt;liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som när det gäller personlig skyddsutrustning för privat&lt;br&gt;bruk meddelas närmare föreskrifter i en förordning, förordningen&lt;br&gt;(1993:971) om leksakers säkerhet. Enligt förordningen är Konsumentver-&lt;br&gt;ket tillsynsmyndighet och får meddela närmare föreskrifter om de krav&lt;br&gt;som skall gälla för leksaker samt om undantag från lagens tillämp-&lt;br&gt;ningsområde. Konsumentverket skall också fullgöra den anmälnings-&lt;br&gt;skyldighet som följer av EG:s leksaksdirektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § i lagen skall produktsäkerhetslagen tillämpas på leksaker som&lt;br&gt;kan medföra personskada. Detta innebär att produktsäkerhetslagens be-&lt;br&gt;stämmelser om säkerhetsinformation, säljförbud, exportförbud, vamingsin-&lt;br&gt;formation och återkallelse i vissa fall kan tillämpas på leksaker.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Farliga livsmedelsimitationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1992:1328) om farliga livsmedelsimitationer trädde i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1994. Lagen bygger på ett EG-direktiv, rådets direktiv&lt;br&gt;87/357/EEG av den 25 juni 1987 om tillnärmning av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagstiftning om produkter som, på grund av sina yttre egenskaper, kan&lt;br&gt;förväxlas med andra produkter och härigenom utgöra en risk för konsu-&lt;br&gt;menternas hälsa och säkerhet. I lagen föreskrivs att med livsmedelsimita-&lt;br&gt;tioner förstås varor som, särskilt av barn, på grund av sin storlek, lukt,&lt;br&gt;förpackning eller märkning kan förväxlas med livsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagens 3 § skall produktsäkerhetslagen tillämpas på livsmedels-&lt;br&gt;imitationer som kan medföra risk för personskada. Därutöver föreskrivs&lt;br&gt;i lagen att om en näringsidkare har tillverkat eller importerat en livsme-&lt;br&gt;delsimitation som innebär särskild risk för personskada, kan Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen förbjuda honom att fortsätta med det. Förbudet far även&lt;br&gt;avse en annan liknande vara med samma skaderisk (3 § andra stycket).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Byggproduktlagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 juli 1995 trädde lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på&lt;br&gt;byggnadsverk, m.m. i kraft samtidigt som byggproduktlagen (1992:1535)&lt;br&gt;upphörde att gälla. Genom lagen genomförs i svensk rätt rådets direktiv&lt;br&gt;89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstater-&lt;br&gt;nas lagar och andra författningar rörande byggprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller enligt 1 § bl.a. byggprodukter. Med en byggprodukt avses&lt;br&gt;en produkt som är avsedd att stadigvarande ingå i ett byggnadsverk och&lt;br&gt;som har betydelse för byggnadsverkets egenskaper i de avseenden som&lt;br&gt;anges i 2 § första stycket 1-6 som gäller bl.a. säkerhet vid användning och&lt;br&gt;säkerhet i händelse av brand. Byggprodukter skall enligt 4 § för att fa&lt;br&gt;ingå i byggnadsverk vara lämpliga för avsedd användning. Vidare anges&lt;br&gt;i paragrafen att produkten skall uppfylla några särskilt angivna väsentliga&lt;br&gt;krav, t.ex. kravet avseende säkerhet vid användning. I 5 § sägs att&lt;br&gt;byggprodukter som uppfyller kravet på lämplighet och enligt föreskrifter&lt;br&gt;som meddelats med stöd av lagen får släppas ut på marknaden och&lt;br&gt;användas för avsett ändamål. I 6-8 §§ finns bestämmelser om CE-märk-&lt;br&gt;ning och tillsyn. Enligt 9 § får en tillsynsmyndighet, om det är motiverat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 sand. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från skyddssynpunkt, meddela de förelägganden och förbud som behövs Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;i enskilda fall. Om en byggprodukt har CE-märkts trots att den inte Bilaga 4&lt;br&gt;överensstämmer med de krav som gäller for CE-märkning far en till-&lt;br&gt;synsmyndighet förelägga en tillverkare, importör eller den som saluför&lt;br&gt;produkten att (1) upphöra med användningen av CE-märkningen, (2)&lt;br&gt;återkalla osålda produkter eller (3) ta bort CE-märkningen (10 §).&lt;br&gt;Förelägganden och förbud enligt 9 och 10 §§ far förenas med vite (11 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av en tillsynsmyndighet får överklagas till allmän förvaltnings-&lt;br&gt;domstol (12 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Viss annan speciallagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Lagen (1988:868) om brandfarliga och explosiva varor gäller hantering&lt;br&gt;och import av sådana varor. Lagens syfte är att hindra att varor av detta&lt;br&gt;slag orsakar brand eller explosion som inte är avsedd samt att förebygga&lt;br&gt;och begränsa skador på liv, hälsa eller egendom genom brand eller explo-&lt;br&gt;sion vid hantering av sådana varor. Den som tillverkar, importerar eller&lt;br&gt;överlåter brandfarliga eller explosiva varor skall genom märkning eller på&lt;br&gt;annat sätt lämna de uppgifter som är av betydelse från brand- och explo-&lt;br&gt;sionssynpunkt (varuinformation). Sprängämnesinpektionen utövar den&lt;br&gt;centrala tillsynen över efterlevnaden av lagen. I lagens 18 § föreskrivs att&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som&lt;br&gt;behövs i enskilda fall for att lagen eller meddelade föreskrifter skall&lt;br&gt;efterlevas. Tillämpningsföreskrifter till lagen finns i förordningen&lt;br&gt;(1988:1145) om brandfarliga och explosiva varor. I lagen finns bestäm-&lt;br&gt;melser som motsvaras av produktsäkerhetslagens regler om säkerhetsin-&lt;br&gt;formation och säljförbud. Med stöd av den allmänna bestämmelsen i&lt;br&gt;lagens 18 § kan möjligen motsvarigheter till produktsäkerhetslagens&lt;br&gt;övriga säkerhetsåtgärder meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om tobaksvaror och alkohol finns i tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och i alkohollagen (1994:1738).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skjutvapen av olika slag är föremål for särskild reglering. Enligt&lt;br&gt;vapenlagen (1973:1176) krävs bl.a. tillstånd för innehav av skjutvapen&lt;br&gt;och för förvärv av ammunition. Också handel med skjutvapen m.m. är&lt;br&gt;kringgärdad av restriktioner. Till lagens bestämmelser ansluter vapenkun-&lt;br&gt;görelsen (1974:123). Enligt lagen (1988:254) om förbud beträffande&lt;br&gt;knivar och andra farliga föremål far knivar, andra stick- och skärvapen&lt;br&gt;och andra föremål som är ägnade att användas som vapen vid brott mot&lt;br&gt;liv eller hälsa inte innehas på allmän plats eller inom skolområde där&lt;br&gt;grundskole- eller gymnasieundervisning bedrivs. Enligt samma lag är det&lt;br&gt;förbjudet för personer under 21 år att inneha s.k. springstiletter eller&lt;br&gt;springknivar. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot dessa&lt;br&gt;bestämmelser kan dömas till böter eller fängelse. I ringa fall döms inte till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På transportområdet finns bestämmelser om säkerhet i bl.a. luft-&lt;br&gt;fartslagen (1957:297), lagen (1974:610) om inrikes vägtransport, lagen&lt;br&gt;(1982:821) om transport av farligt gods, fartygssäkerhetslagen (1988:49)&lt;br&gt;samt i järnvägssäkerhetslagen (1990:1157).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagstiftningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande författningarna på arbetarskyddsområdet är arbetsmiljö-&lt;br&gt;lagen (1977:1 160) och arbetsmiljöförordningen (1977:1166). Denna regle-&lt;br&gt;ring kompletteras av utfyllande föreskrifter, som meddelas av Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagen innehåller inte bara bestämmelser om arbetsförhållan-&lt;br&gt;dena på arbetsställena utan även bestämmelser om produktsäkerhet, dvs.&lt;br&gt;krav på att produkter skall erbjuda betryggande säkerhet mot ohälsa och&lt;br&gt;olycksfall. Produktsäkerhetsreglema innebär bl.a. ett leverantörsansvar för&lt;br&gt;tekniska anordningar och s.k. farliga ämnen, dvs. kemiska ämnen eller&lt;br&gt;produkter som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Arbetsmiljölagen kan&lt;br&gt;sägas ha en funktion som produktsäkerhetslag på arbetsmiljöområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetsreglema har ett vidsträckt tillämpningsområde. De&lt;br&gt;gäller varje produkt som kan användas yrkesmässigt oberoende av&lt;br&gt;användningen i det enskilda fallet (se prop. 1993/94:186 s. 40 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med 1991 års ändringar i arbetsmiljölagen fördes det in nya&lt;br&gt;bestämmelser om information vid marknadsföring samt om produktin-&lt;br&gt;formation vid avlämnandet av produkter. År 1992 infördes ändringar i&lt;br&gt;lagen mot bakgrund av avtalet om det Europeiska ekonomiska samarbets-&lt;br&gt;området, EES. Under år 1994 har införts bestämmelser bl.a. om möjlig-&lt;br&gt;heter att ålägga en leverantör att lämna vamingsinformation eller att&lt;br&gt;återkalla redan levererade produkter (SFS 1994:579). Reglerna anknyter&lt;br&gt;till produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. arbetsmiljölagen anges lagens tillämpningsområde. Den gäller&lt;br&gt;med vissa undantag för varje verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete&lt;br&gt;för arbetsgivares räkning. Lagen är därtill i väsentliga avseenden också&lt;br&gt;tillämplig på den som genomgår utbildning, den som under vård i anstalt&lt;br&gt;utför anvisat arbete samt värnpliktiga och andra som fullgör i lag före-&lt;br&gt;skriven tjänstgöring eller som deltar i frivillig utbildning för verksamhet&lt;br&gt;inom totalförsvaret. Samtliga dessa senare nämnda kategorier likställs vid&lt;br&gt;tillämpningen med arbetstagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagens tillämpningsområde är således vidsträckt. Lagen&lt;br&gt;gäller delvis utanför yrkeslivet, exempelvis i fråga om arbete av elever&lt;br&gt;och vårdtagare samt värnpliktiga och jämförbara kategorier. Bakgrunden&lt;br&gt;till detta är att arbetet här utförs under liknande beroendeförhållanden som&lt;br&gt;vid anställning. Lagen gäller alltså den som driver den verksamhet där&lt;br&gt;arbete utförs av ifrågavarande grupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller elever omfattar lagen i princip allt praktiskt och teoretiskt&lt;br&gt;arbete som utförs under utbildning. Från början omfattade lagen inte&lt;br&gt;elever i lägre årskurs än årskurs 7 i grundskolan eller motsvarande och det&lt;br&gt;var främst vid den yrkesinriktade delen av undervisningen som lagen&lt;br&gt;avsågs komma till användning (prop. 1976/77:149 s. 199 ff.). Den 1 juli&lt;br&gt;1990 utvidgades lagens tillämpningsområde till att omfatta även elever på&lt;br&gt;låg- och mellanstadiet. Lagen omfattar därför numera utbildning på alla&lt;br&gt;nivåer. Anledningen till ändringen var bl.a. att undersökningar visat att&lt;br&gt;barn mellan tio och femton år löper störst risk att drabbas av skador och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;or&lt;br&gt;att de flesta olyckor inträffar på skolgårdar och i gymnastik- och idrotts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hallar. Vidare konstaterades att elevernas arbetsmiljö alltsedan arbets- Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;miljölagens tillkomst blivit föremål för ökad uppmärksamhet och att vissa Bilaga 4&lt;br&gt;problem kommit i blickpunkten. Brister i skollokalerna, mobbning och&lt;br&gt;våld nämndes som exempel på arbetsmiljöproblem i skolan. Härtill kom&lt;br&gt;också det vidgade arbetsmiljöbegreppet som medför att skyddsarbetet inte&lt;br&gt;är lika bundet till mekaniska och kemiska risker och liknande som&lt;br&gt;tidigare (prop. 1989/90:61 s. 5 ff. och 16 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljölagens föreskrifter omfattar också den som under vård i&lt;br&gt;anstalt utför anvisat arbete. Innebörden av detta är att lagen omfattar&lt;br&gt;arbete som utförs inte bara vid kriminalvårdsanstalter utan också vid&lt;br&gt;institutioner för särskilt noggrann tillsyn inom missbrukarvård och&lt;br&gt;ungdomsvård, sjukhus för beredande av psykiatrisk tvångsvård m.m.,&lt;br&gt;andra typer av sjukhus, servicehus för äldre, ålderdomshem samt allmänna&lt;br&gt;och enskilda vårdhem över huvud taget. Samma principer gäller för&lt;br&gt;arbetsmiljölagens tillämplighet på vårdområdet som inom utbildnings-&lt;br&gt;området. Lagen är tillämplig oavsett om vården meddelats enligt offentligt&lt;br&gt;förordnande eller av enskild (se t.ex. Gullberg m.fl. Kommentar till&lt;br&gt;arbetsmiljölagen, 9 uppl. s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller också enligt 1 kap. 1 § 3 värnpliktiga m.fl. Med värnplik-&lt;br&gt;tig likställs annan som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring, t.ex.&lt;br&gt;vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga. Med värnpliktig likställs&lt;br&gt;även den som deltar i frivillig utbildning för verksamhet inom totalförsva-&lt;br&gt;ret, t.ex. inom hemvärnet. Undantag från arbetsmiljölagens bestämmelser&lt;br&gt;kan bli aktuella under krig och beredskap. I 1 kap. 5 § föreskrivs att&lt;br&gt;regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela&lt;br&gt;särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelser från arbetsmiljöla-&lt;br&gt;gen. Lagen är således i princip tillämplig inom området för det samlade&lt;br&gt;försvaret. Detta innebär att lagens föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffen-&lt;br&gt;het, allmänna skyldigheter, farligt arbete för minderåriga, tillsyn,&lt;br&gt;sanktionssystem och överklagande gäller för de nu nämnda kategorierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöns beskaffenhet behandlas i 2 kap. Krav ställs bl.a. på att&lt;br&gt;arbetsmiljön skall vara tillfredsställande med hänsyn till arbetets natur och&lt;br&gt;den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena&lt;br&gt;skall anpassas till människans förutsättningar i fysiskt och psykiskt&lt;br&gt;avseende. Kapitlet upptar i övrigt vissa grundläggande krav såvitt gäller&lt;br&gt;bl.a. arbetslokaler, maskiner, redskap samt ämnen som kan föranleda&lt;br&gt;ohälsa eller olycksfall. Personlig skyddsutrustning skall vid behov till-&lt;br&gt;handahållas av arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. finns bestämmelser om allmänna skyldigheter. Kapitlet är&lt;br&gt;centralt vad gäller produktsäkerhet. Det åligger arbetsgivaren att vara&lt;br&gt;verksam för att förebygga ohälsa eller olycksfall i arbetet. Även arbets-&lt;br&gt;tagarna skall medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbets-&lt;br&gt;miljö. Skyddsansvaret åvilar emellertid inte bara arbetsgivare och&lt;br&gt;arbetstagare. Sådant ansvar har också de som tillhandahåller arbetsgivarna&lt;br&gt;maskiner, redskap, ämnen m.m. Tillverkare, importörer och distributörer&lt;br&gt;skall alltså se till att anordningar och ämnen inte medför risker för skador,&lt;br&gt;då de avlämnas på arbetsplatserna för att där tas i bruk. Behövliga&lt;br&gt;anvisningar för hanteringen liksom vamingsmärkning skall medfölja &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utrustning m.m. Enligt 8 § skall den som tillverkar, importerar, överlåter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller upplåter en maskin, ett redskap, skyddsutrustning eller annan teknisk&lt;br&gt;anordning se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot&lt;br&gt;ohälsa och olycksfall, när den släpps ut på marknaden, avlämnas för att&lt;br&gt;tas i bruk eller ställs ut till försäljning. I bestämmelsen anges vidare att&lt;br&gt;uppgifter om anordningen som är av betydelse för att förebygga ohälsa&lt;br&gt;och olycksfall, s.k. produktinformation, skall lämnas vid avlämnandet&lt;br&gt;genom tydlig märkning eller på annat sätt. Information av särskild&lt;br&gt;betydelse för arbetsmiljön skall också lämnas vid marknadsföring av&lt;br&gt;anordningen. Enligt 9 § skall den tillverkar, importerar eller överlåter ett&lt;br&gt;ämne som kan medföra ohälsa eller olycksfall vidta de åtgärder som&lt;br&gt;behövs för att hindra eller motverka att ämnet vid avsedd användning&lt;br&gt;innebär risk från säkerhetssynpunkt. Samma regler som gäller enligt 8 §&lt;br&gt;tillämpas vad avser produktinformation och information vid marknadsfö-&lt;br&gt;ring enligt 9 §. I 10-12 §§ finns särskilda säkerhetsbestämmelser om&lt;br&gt;förpackade produkter, tekniska anordningar samt fasta anordningar. Frågor&lt;br&gt;om tillsyn och på vilket sätt man kan ingripa mot farliga produkter&lt;br&gt;regleras i 7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. handlar om bemyndiganden. Av 1 § framgår att regeringen eller,&lt;br&gt;efter regeringens bestämmande, Arbetarskyddsstyrelsen, far i fråga om&lt;br&gt;tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycks-&lt;br&gt;fall, föreskriva om villkor om tillverkning, användning samt märkning&lt;br&gt;eller annan produktinformation och dessutom om provning eller kontroll&lt;br&gt;av att föreskrivna krav eller villkor är uppfyllda. Enligt 2 § ges bemyndi-&lt;br&gt;ganden om föreskrifter som behövs för att förebygga ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall i arbetet om att arbetsprocesser, arbetsmetoder eller anläggning-&lt;br&gt;ar far användas efter visst tillstånd. Vidare föreskrivs i 2 § att föreskrifter&lt;br&gt;far ges om att tekniska anordningar eller ämnen som kan föranleda ohälsa&lt;br&gt;eller olycksfall endast efter tillstånd, godkännande eller annat bevis om&lt;br&gt;överenstämmelse med gällande krav far släppas ut på marknaden,&lt;br&gt;användas eller avlämnas för att tas i bruk. I 4 § sägs att om det är av&lt;br&gt;särskild betydelse från skyddssynpunkt kan regeringen eller, efter&lt;br&gt;regeringens bemyndigande, Arbetarskyddsstyrelsen föreskriva förbud att&lt;br&gt;använda arbetsprocesser, arbetsmetoder eller tekniska anordningar eller&lt;br&gt;ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall. Slutligen sägs i 10 § att&lt;br&gt;regeringen eller, efter regeringens bestämmande, Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;far meddela de ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och&lt;br&gt;om allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön som behövs för att&lt;br&gt;förebygga ohälsa och olycksfall i arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 kap. finns bestämmelser om minderåriga. Med minderåriga avses&lt;br&gt;den som inte fyllt arton år (1 §). En minderårig far inte anlitas till eller&lt;br&gt;utföra arbete som medför risk för olycksfall eller överansträngning eller&lt;br&gt;annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. innehåller regler för samverkan mellan arbetsgivare och arbets-&lt;br&gt;tagare m.m. De skall tillsammans bedriva en på lämpligt sätt organiserad&lt;br&gt;arbetsmiljöverksamhet. På varje arbetsställe där minst fem arbetstagare&lt;br&gt;regelbundet sysselsätts skall finnas skyddsombud, som utses bland arbets-&lt;br&gt;tagarna. På större arbetsplatser skall firmas en skyddskommitté. Skydds-&lt;br&gt;ombuden företräder arbetstagarna i skyddsfrågor och har för detta ändamål&lt;br&gt;utrustats med speciella befogenheter. Enligt 7 §, vid omedelbar och allvar-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lig fara for arbetstagares liv eller hälsa, kan ett skyddsombud under vissa&lt;br&gt;förutsättningar bestämma att pågående arbete skall avbrytas i avvaktan på&lt;br&gt;Yrkesinspektionens ställningstagande. Enligt 17 § skall de som genomgår&lt;br&gt;utbildning av huvudmannen for utbildningen ges tillfälle att genom elev-&lt;br&gt;skyddsombud medverka i skyddsverksamheten på arbetsstället, om det är&lt;br&gt;rimligt med hänsyn till utbildningens art och utbildningsperiodens längd.&lt;br&gt;Elevmedverkan gäller dock inte elever i lägre årskurs än årskurs 7 eller&lt;br&gt;motsvarande ungdomsutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsynen över efterlevnaden av lagen och med stöd av lagen meddelade&lt;br&gt;föreskrifter regleras i 7 kap. Tillsynen utövas av Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;och - under dess överinseende och ledning - Yrkesinspektionen, som har&lt;br&gt;en regional organisation. Tillsynsmyndigheterna har rätt att erhålla behöv-&lt;br&gt;liga upplysningar, handlingar m.m. De skall ha tillträde till arbetsplatser&lt;br&gt;och får där göra undersökningar och ta prover. Det åligger polismyndig-&lt;br&gt;heterna att vid behov lämna tillsynsmyndigheterna handräckning.&lt;br&gt;Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen far meddela de före-&lt;br&gt;lägganden och förbud som behövs for att lagen eller meddelade före-&lt;br&gt;skrifter efterlevs. Besluten far förenas med vite. Om någon inte vidtar en&lt;br&gt;åtgärd som åligger honom enligt ett föreläggande får tillsynsmyndig-&lt;br&gt;heterna förordna om rättelse på hans bekostnad (7 §). Av 11 § framgår att&lt;br&gt;den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ kan, om det finns&lt;br&gt;särskild risk från arbetsmiljösynpunkt, åläggas att lämna vamingsinfor-&lt;br&gt;mation eller att återkalla en produkt. I paragrafen sägs att i sådana fall&lt;br&gt;skall bestämmelserna i 7, 8 och 10-12 §§ produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;tillämpas. Vad som där sägs om Marknadsdomstolen skall dock i stället&lt;br&gt;avse Arbetarskyddsstyrelsen och vad som sägs om näringsidkare i stället&lt;br&gt;avse den som har skyddsansvar enligt 3 kap. 8-10 §§ arbetsmiljölagen.&lt;br&gt;Dessa ålägganden skall förenas med vite om det inte av särskilda skäl är&lt;br&gt;obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 kap. finns regler om påföljder. Den som bryter mot förelägganden&lt;br&gt;eller förbud som har meddelats med stöd av 7 kap. 7-9 §§ kan ådömas&lt;br&gt;straff, i den mån de inte är förenade med vite. Ansvar kan också ådömas&lt;br&gt;bl.a. den som bryter mot föreskrifter som har meddelats bl.a. med stöd av&lt;br&gt;4 kap. 1-8 §§. Anordningar och ämnen, som använts i strid mot&lt;br&gt;användningsforbud, skall förklaras förverkade om det inte är uppenbart&lt;br&gt;oskäligt. En fysisk eller juridisk person som överträder vissa meddelade&lt;br&gt;föreskrifter kan åläggas att betala en sanktionsavgift. Frågor om påförande&lt;br&gt;av sådana avgifter prövas av länsrätten efter ansökan av Yrkesinspektion-&lt;br&gt;en eller Arbetarskyddsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 9 kap. finns bestämmelser om överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmiljöförordningen innehåller regler om anmälningsskyldighet för&lt;br&gt;arbetsgivaren vid bl.a. inträffade arbetsolycksfall. I förordningen finns&lt;br&gt;också detaljbestämmelser om den lokala skyddsverksamheten (6-14 §§)&lt;br&gt;liksom om tillsynsverksamheten (15-17 §§). I 18 § bemyndigas Arbetar-&lt;br&gt;skyddsstyrelsen att meddela föreskrifter i olika avseenden. Det är alltså&lt;br&gt;Arbetarskyddsstyrelsen som har att meddela föreskrifter som kompletterar&lt;br&gt;arbetsmiljölagen. Förordningen innehåller slutligen vissa bestämmelser om&lt;br&gt;ansvar m.m. (19-22 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att meddela föreskrifter i olika hänseenden är ett väsentligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrmedel på arbetarskyddsområdet. Föreskrifter meddelas i form av&lt;br&gt;forfattningar, som publiceras i Arbetarskyddsstyrelsens författningssam-&lt;br&gt;ling, AFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på förhandsprövning av bl.a. tekniska anordningar och farliga&lt;br&gt;ämnen kan ställas genom utfärdande av föreskrifter. Denna möjlighet till&lt;br&gt;förebyggande säkerhetskontroll har begagnats i relativt stor utsträckning.&lt;br&gt;Ordningen innebär att Arbetarskyddsstyrelsen kan påverka produktutform-&lt;br&gt;ningen vad gäller t.ex. maskiner och redskap. Genom föreskrifter kan&lt;br&gt;också beslutas efterbesiktning eller periodiskt återkommande besiktningar&lt;br&gt;av produktionsutrustning. Fortlöpande tillsyn över tekniska anordningar&lt;br&gt;m.m. kan även föreskrivas liksom märkningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkta förbud mot användning av en viss anordning eller visst ämne&lt;br&gt;meddelas sällan. Befogenheten att meddela användningsförbud har främst&lt;br&gt;betydelse som ett påtryckningsmedel för att förmå leverantörer att hålla&lt;br&gt;en önskvärd säkerhetsnivå på bl.a. utrustning för industrin. Förhandlingar&lt;br&gt;om ändrad utformning, kompletterande skyddsanordningar eller liknande&lt;br&gt;förs med både arbetsgivare och leverantörer. Sådana förhandlingar&lt;br&gt;resulterar ofta i uppgörelser, som innebär att man uppnår det eftersträvade&lt;br&gt;resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsens och Yrkesinspektionens befogenhet att meddela&lt;br&gt;förelägganden och förbud för att genomdriva att arbetsmiljölagens regler&lt;br&gt;och meddelade föreskrifter verkligen efterlevs utnyttjas i inte ringa om-&lt;br&gt;fattning. Man räknar med att det varje år utfärdas mellan 200 och 300&lt;br&gt;förelägganden eller förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetarskyddsstyrelsen svarar för ett inom arbetarskyddet uppbyggt&lt;br&gt;informationssystem om arbetsskador, kallat ISA. Syftet med ISA, som&lt;br&gt;startades år 1979, är bl.a. att skapa underlag för arbetarskyddets skade-&lt;br&gt;förebyggande uppgifter. Detta sker genom insamling och bearbetning av&lt;br&gt;uppgifter om inträffade arbetsskador. På grundval av insamlat material&lt;br&gt;producerar statistiska centralbyrån (SCB) arbetsskadestatistik, som&lt;br&gt;publiceras inom ramen för Sveriges officiella statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av arbetsskadestatistiken kan utläsas omfattningen av arbetsskador i&lt;br&gt;landet. Det årliga antalet arbetsskador är av storleksordningen 150 000.&lt;br&gt;Statistiken ger upplysning om bl.a. huvudsaklig skadehändelse och yttre&lt;br&gt;skadefaktor liksom om fördelningen av olycksfall mellan olika ålders-&lt;br&gt;grupper, näringsgrenar m.m. Skadornas art finns också angivna. Med hjälp&lt;br&gt;av materialet kan man fånga upp allvarliga skaderisker och vidta&lt;br&gt;adekvata, skadeförebyggande åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att arbetsmiljölagen ger samma eller mot-&lt;br&gt;svarande befogenheter att meddela förelägganden och förbud som&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen, dvs. om säkerhetsinformation, säljförbud, vamings-&lt;br&gt;information och återkallelse. Det kan hävdas att arbetsmiljölagen t.o.m.&lt;br&gt;går längre än produktsäkerhetslagen. Produktsäkerhetsbestämmelsema i&lt;br&gt;arbetsmiljölagen omfattar varje slag av produkt som kan användas&lt;br&gt;yrkesmässigt oberoende av användningen i det enskilda fallet. För att t.ex.&lt;br&gt;en maskin skall falla utanför dessa regler måste den vara så beskaffad att&lt;br&gt;yrkesmässig användning av den är utesluten. Detta innebär att i princip&lt;br&gt;alla maskiner omfattas av bestämmelserna om produktsäkerhet i 3 kap.&lt;br&gt;8 § arbetsmiljölagen. Även t.ex. hushållsmaskiner som används i bamom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sorgsverksamhet faller inom reglernas tillämpningsområde. Det är dock&lt;br&gt;naturligt att vid tillsyn och kontroll av maskiner som även marknadsförs&lt;br&gt;mot konsumenter Yrkesinspektionen och Arbetarskyddsstyrelsen&lt;br&gt;samverkar med Konsumentverket som central förvaltningsmyndighet på&lt;br&gt;konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Hälso- och sjukvårdslagstiftningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande författningen på hälso- och sjukvårdens område är&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen (1982:763, HSL). Vid sidan av denna finns för&lt;br&gt;speciella grenar av hälso- och sjukvården ett antal särskilda författningar,&lt;br&gt;som i allmänhet reglerar förutsättningarna för att vissa åtgärder skall fa&lt;br&gt;vidtas, hur vissa tillstånd skall ges och vilka inskränkningar i enskildas&lt;br&gt;frihet och integritet som i vissa fall skall få förekomma. Exempel på såda-&lt;br&gt;na författningar är transplantationslagen (1975:190), ny lagstiftning är&lt;br&gt;under förberedelse i regeringskansliet, och lagen (1991:1128) om psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård (LPT). Det finns också författningar som syftar till att i&lt;br&gt;vissa hänseenden trygga säkerheten i vården, t.ex. lagen (1993:584) om&lt;br&gt;medicintekniska produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav på hälso- och sjukvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HSL uppställer i 2 a § vissa krav på en god vård. Dessa krav är giltiga&lt;br&gt;för all hälso- och sjukvård - oavsett vem som tillhandahåller vården - och&lt;br&gt;bildar utgångspunkten för landstingens skyldighet enligt 3 § att erbjuda&lt;br&gt;just en ”god” hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstinget&lt;br&gt;(liksom för kommunernas motsvarande skyldighet enligt 18 § i vad avser&lt;br&gt;den åt dem anförtrodda hälso- och sjukvården).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första och också viktigaste kravet på en god vård är att den skall&lt;br&gt;vara av god kvalitet och tillgodose patientens behov av trygghet. Enligt&lt;br&gt;13 § (för landstingens del; 23 § såvitt gäller kommunerna) skall det i&lt;br&gt;hälso- och sjukvården finnas den personal som behövs för att meddela&lt;br&gt;god vård. I 14 § finns vidare bestämmelser av innebörd att specialistkom-&lt;br&gt;petenta chefsöverläkare skall ha det samlade professionella ansvaret för&lt;br&gt;ledningen av skilda verksamheter i landstingens hälso- och sjukvård; för&lt;br&gt;kommunerna finns bestämmelser i 24 § om sjuksköterskor med särskilt&lt;br&gt;medicinskt ansvar. I 27 § finns bestämmelser om Socialstyrelsens&lt;br&gt;uppgifter som tillsynsmyndighet över landstingens och kommunernas&lt;br&gt;hälso- och sjukvård och i 28 § slutligen bestämmelser om regeringens och&lt;br&gt;Socialstyrelsens befogenhet att meddela ytterligare föreskrifter bl.a. till&lt;br&gt;skydd för enskilda; se även förordningen (1985:796) med vissa bemyn-&lt;br&gt;diganden för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet att en god vård skall vara av god kvalitet och tillgodose&lt;br&gt;patientens behov av trygghet inrymmer åtskilliga aspekter som endast&lt;br&gt;delvis kan redovisas i detta sammanhang. I fråga om framför allt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;landstingens hälso- och sjukvård konkretiseras kravet på olika sätt genom Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;de bestämmelser i HSL som nyss angetts. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsters reglering inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 13 § HSL om den personal som behövs för att meddela&lt;br&gt;god vård kompletteras av flera specialförfattningar, särskilt lagen&lt;br&gt;(1984:542) om behörighet att utöva yrke inom hälso- och sjukvården&lt;br&gt;m.m. (behörighetslagen) med tillhörande förordning (1984:545, behörig-&lt;br&gt;hetsförordningen) samt förordningen (1982:771) om behörighet till vissa&lt;br&gt;tjänster inom hälso- och sjukvården och om tillsättning av sådana tjänster.&lt;br&gt;Till denna legala bild kan också räknas lagen (1960:409) om förbud i&lt;br&gt;vissa fall mot verksamhet på hälso- och sjukvårdens område (kvack-&lt;br&gt;salverilagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behörighetslagen innehåller bestämmelser om legitimation och andra&lt;br&gt;kompetensbevis, om behörighet att utöva yrke och om skydd för yrkestitel&lt;br&gt;och yrkesbeteckning. I den anknytande förordningen regleras bl.a. allmän-&lt;br&gt;tjänstgöring för legitimation som läkare och specialiseringstjänstgöring för&lt;br&gt;vinnande av specialistkompetens inom särskilt angivna medicinska&lt;br&gt;specialiteter. Bestämmelserna i förordningen kompletteras genom&lt;br&gt;föreskrifter som utfardats av Socialstyrelsen, särskilt om målbeskrivningar&lt;br&gt;för allmäntjänstgöring och specialiseringstjänstgöring. Dessa föreskrifter&lt;br&gt;är ganska utförliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nämnda förordningen från år 1982 innehåller specialbestämmelser&lt;br&gt;om behörighet till vissa tjänster inom landstingens och kommunernas&lt;br&gt;hälso- och sjukvård. Det finns också bestämmelser om förfarandet vid&lt;br&gt;tillsättning av tjänster för specialistutbildade läkare, som bl.a. inkluderar&lt;br&gt;ett sakkunnigförfarande under tillsättningsprocessens förlopp. Som&lt;br&gt;komplement till behörighetsreglerna i denna förordning föreligger en rad&lt;br&gt;allmänna råd från Socialstyrelsen om kompetenskrav för sjuksköterske-&lt;br&gt;tjänster, för arbetsterapeuttjänster, för tjänstgöring som laboratorieassistent&lt;br&gt;eller medicinsk-teknisk assistent, för tjänstgöring som sjukhusfysiker, som&lt;br&gt;sjukhusingenjör och som ambulanssjukvårdare samt om kompetenskrav&lt;br&gt;för tjänstgöring som sjuksköterska med ett särskilt medicinskt ansvar&lt;br&gt;inom den kommunala hälso- och sjukvården m.m. Socialstyrelsen har&lt;br&gt;också utfärdat föreskrifter om anställning av barnmorska, sjukgymnast&lt;br&gt;eller sjuksköterska med utländsk utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under år 1994 har tillsatts en parlamentarisk kommitté som på regering-&lt;br&gt;ens uppdrag skall se över principerna för legitimation och behörighet för&lt;br&gt;yrkesgrupper inom sjukvården (dir. 1994:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En legitimation för yrke inom hälso- och sjukvården meddelas av till-&lt;br&gt;synsmyndigheten Socialstyrelsen. Om vissa förutsättningar föreligger kan&lt;br&gt;legitimationen återkallas. Bestämmelser om vilka dessa förutsättningar är&lt;br&gt;och om det processuella förfarandet vid en återkallelse - som sker genom&lt;br&gt;beslut av en fristående statlig nämnd, Hälso- och sjukvårdens ansvars-&lt;br&gt;nämnd (HSAN) - finns sedan den 1 oktober 1994 i lagen (1994:954) om&lt;br&gt;disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område (disciplinlagen),&lt;br&gt;som fr.o.m. detta datum ersatt äldre bestämmelser i lagen (1980:11) om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m.fl. (tillsynslagen). I behörig-&lt;br&gt;hetslagen finns vidare en bestämmelse att legitimation inte far meddelas&lt;br&gt;om sådana omständigheter föreligger att legitimationen skulle ha&lt;br&gt;återkallats om sökanden varit legitimerad. Att förhållanden av detta slag&lt;br&gt;är för handen blir i regel känt för Socialstyrelsen genom rapportering från&lt;br&gt;chefsöverläkama vid de enheter där blivande läkare fullgör allmäntjänst-&lt;br&gt;göring (såvitt gäller yrkeskategorin läkare; beträffande andra yrkesutövare&lt;br&gt;som skall legitimeras torde Socialstyrelsen få kännedom om eventuell&lt;br&gt;olämplighet på något annat sätt). Härutöver finns bestämmelser som syftar&lt;br&gt;till att olämpliga personer - t.ex. med narkotikamissbruk - över huvud&lt;br&gt;taget inte skall nå så långt i sin utbildning att det blir aktuellt att betro&lt;br&gt;dem med legitimation i hälso- och sjukvården; se härom 4 kap. 6 och&lt;br&gt;7 §§ högskolelagen (1992:1434) och förordningen (1987:915) om&lt;br&gt;avskiljande av student från högskoleutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Legitimationen meddelas alltså av Socialstyrelsen medan HSAN är den&lt;br&gt;myndighet som har behörighet att dra in den. En anmälan hos HSAN att&lt;br&gt;en legitimation bör återkallas får - med några undantag som inte berörs&lt;br&gt;här - endast göras av Socialstyrelsen. Vissa författningar finns som på&lt;br&gt;några områden lägger fast en rapporteringsskyldighet gentemot styrelsen&lt;br&gt;för att denna skall få kännedom om fall där en återkallelse kan bli aktuell;&lt;br&gt;dessa är i huvudsak styrelsens egen kungörelse från 1972 angående an-&lt;br&gt;mälan till Socialstyrelsen om psykisk sjukdom eller annan psykisk&lt;br&gt;rubbning hos viss medicinalpersonal samt förordningen (1982:117) om&lt;br&gt;underrättelse till Socialstyrelsen om domar i vissa brottmål. Hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal kan ibland bli underkastad straffrätts ligt ansvar enligt&lt;br&gt;brottsbalken - t.ex. för vållande till annans död eller framkallande av fara&lt;br&gt;för annan - eller bestämmelser i specialstraffrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså en omfattande flora av regler vars syfte är att i skilda&lt;br&gt;hänseenden slå vakt om en hög kvalitet hos personalen inom den hälso-&lt;br&gt;och sjukvård för vilken samhället tagit på sig ansvaret. Till vad som&lt;br&gt;nämnts kan fogas de bestämmelser om ett särskilt disciplinansvar som&lt;br&gt;numera överförts till disciplinlagen och de arbetsrättsliga disciplinansvars-&lt;br&gt;regler som finns intagna i kollektivavtal. Enligt dessa kan den som på ett&lt;br&gt;eller annat sätt är försumlig i sin professionella yrkesutövning eller i&lt;br&gt;övrigt i sitt arbete åläggas disciplinär påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreskrifterna i 14 § HSL om chefsöverläkarens samlade ledningsansvar&lt;br&gt;i landstingens hälso- och sjukvård gäller sedan den 1 juli 1991 och har i&lt;br&gt;sin nuvarande lydelse utformats med patientsäkerheten som huvudsaklig&lt;br&gt;ledstjärna. Uppgifterna för en enskild chefsöverläkare kan variera, be-&lt;br&gt;roende på omfattningen av den enhet ledningsansvaret avser och vilken&lt;br&gt;eller vilka medicinska discipliner det rör sig om. Förutom specialist-&lt;br&gt;kompetens inom minst en av de medicinska specialiteter som förekommer&lt;br&gt;vid enheten skall chefsöverläkaren ha goda kvalifikationer inom admini-&lt;br&gt;stration och ekonomi liksom lämpliga chefsegenskaper i allmänhet. Till&lt;br&gt;de ledningsuppgifter som särskilt syftar till att tillgodose kraven på&lt;br&gt;säkerhet för patienterna hör enligt förarbetena (prop. 1989/90:81 sid 48):&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att säkerställa en god medicinsk kvalitet i arbetet,&lt;br&gt;o att svara för att patienterna får en säker och ända-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;målsenlig vård och behandling samt verka for att sjuk-&lt;br&gt;domar och skador förebyggs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att svara för att säkra rutiner för verksamheten utar-&lt;br&gt;betas och följs inom enheten i fråga om bl.a. joumal-&lt;br&gt;föring och hantering av läkemedel och medicinsk-teknisk&lt;br&gt;utrustning m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att se till att personalen får erforderlig handledning&lt;br&gt;och inskolning för sina arbetsuppgifter och för använd-&lt;br&gt;ningen av teknisk utrustning samt får fortbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att svara för att jourverksamheten ordnas på ett ända-&lt;br&gt;målsenligt sätt, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o att se till att författningsbestämmelser och andra reg-&lt;br&gt;ler är kända och efterlevs samt meddela behövliga in-&lt;br&gt;struktioner och direktiv för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren får delegera enskilda ledningsuppgifter till andra be-&lt;br&gt;fattningshavare vid enheten - läkare eller andra - som har tillräcklig erfa-&lt;br&gt;renhet och kompetens. Inom den psykiatriska tvångsvården finns vissa&lt;br&gt;särskilda delegeringsregler genom en specialbestämmelse i LPT och&lt;br&gt;kompletterande föreskrifter från Socialstyrelsen. Styrelsen har vidare&lt;br&gt;utfärdat allmänna råd om delegering av vanliga arbetsuppgifter inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården, som också i viss utsträckning syftar till att&lt;br&gt;garantera patienternas säkerhet. Sedan den 1 oktober 1994 följer av en be-&lt;br&gt;stämmelse i lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården (åliggandelagen), som jämte disciplinlagen trätt i stället för&lt;br&gt;den äldre tillsynslagen, dels att den som tillhör hälso- och sjukvårdsperso-&lt;br&gt;nalen får överlåta en arbetsuppgift till någon annan endast när detta är&lt;br&gt;förenligt med en god och säker vård, dels att den som överlåter en&lt;br&gt;arbetsuppgift för vilken det krävs formell kompetens till någon som&lt;br&gt;saknar sådan kompetens svarar för att den som fått uppgiften har förutsätt-&lt;br&gt;ningar att fullgöra denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid enheter inom vården som inte leds av chefsöverläkare torde be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;träffande patientsäkerheten i allmänhet tillämpas i huvudsak samma&lt;br&gt;principer för ledningsfunktionen som de som gäller för chefsöverläkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En precisering av lagstiftarens krav på att hälso- och sjukvården skall&lt;br&gt;vara ”god” ges fr.o.m. den 1 oktober 1994 i åliggandelagen genom ett&lt;br&gt;generellt åliggande för all hälso- och sjukvårdspersonal att utföra sitt&lt;br&gt;arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet, varvid&lt;br&gt;patienterna skall ges sakkunnig och omsorgsfull vård som uppfyller dessa&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilken vård som uppfyller kvalitetsnormer av detta slag bestäms till att&lt;br&gt;börja med av den enskilde yrkesutövaren själv utifrån hans kompetens och&lt;br&gt;medicinska yrkesansvar. Vägledning finns ibland genom uttalanden av&lt;br&gt;Socialstyrelsen eller av företrädare för den medicinska vetenskapen.&lt;br&gt;Rättsligt bindande fastställelser av vad som är att anse som vård enligt&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet sker emellertid först sedan en viss&lt;br&gt;åtgärd ifrågasatts och kommit under prövning i HSAN. Nämnden avgör&lt;br&gt;då - ofta efter hörande av vetenskaplig expertis - om åtgärden motsvarat&lt;br&gt;de uppställda kvalitetskraven eller inte och kan ge sitt beslut en mer eller&lt;br&gt;mindre preciserad utformning. Eftersom HSAN:s beslut kan överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blir det Kammarrätten i Stockholm eller Regeringsrätten som far sista&lt;br&gt;ordet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt statligt organ på detta område har på senare tid tillkommit&lt;br&gt;genom Statens beredning för utvärdering av medicinsk metodik (SBU).&lt;br&gt;Enligt regeringens förordning (1992:851) med instruktion för beredningen&lt;br&gt;har den till uppgift att för hela landet utvärdera tillämpade och nya medi-&lt;br&gt;cinska metoder ur medicinskt, ekonomiskt, socialt och etiskt perspektiv.&lt;br&gt;SBU skall vidare sammanställa sina utvärderingar på ett lättillgängligt sätt&lt;br&gt;så att sjukvårdshuvudmännen kan tillägna sig den kunskap som vunnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varors reglering inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den i det föregående omnämnda lagen (1993:584) om medicintekniska&lt;br&gt;produkter - med tillhörande förordning (1993:876) - innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om krav på medicintekniska produkter, kliniska prövningar, upp-&lt;br&gt;giftsskyldighet och tillsyn. Enligt en legaldefmition i 2 § i lagen avses&lt;br&gt;med en medicinteknisk produkt en produkt som enligt tillverkarens&lt;br&gt;uppgift skall användas, separat eller i kombination med annat, för att hos&lt;br&gt;människor enbart eller i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o påvisa, förebygga, övervaka, behandla eller lindra en sjukdom,&lt;br&gt;o påvisa, övervaka, behandla, lindra eller kompensera en skada eller ett&lt;br&gt;funktionshinder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o undersöka, ändra eller ersätta anatomin eller en fysiologisk process,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o kontrollera befruktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medicinteknisk produkt skall enligt lagen vara lämplig för sin&lt;br&gt;användning. Produkten är ”lämplig” om den vid normal användning för&lt;br&gt;sitt ändamål uppnår de prestanda som tillverkaren avsett och tillgodoser&lt;br&gt;höga krav på skydd för liv, personlig säkerhet och hälsa hos patienter,&lt;br&gt;användare och andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är i allt väsentligt tillsynsmyndighet också enligt denna&lt;br&gt;lagstiftning. På några särskilda områden är dock tillsynsuppgiften lagd på&lt;br&gt;Läkemedelsverket. Med stöd av särskilda bemyndiganden har Socialstyrel-&lt;br&gt;sen fatt befogenhet att meddela föreskrifter om krav på medicintekniska&lt;br&gt;produkter och villkor som behövs till skydd för liv, personlig säkerhet&lt;br&gt;eller hälsa. Under år 1994 har utfärdats föreskrifter och allmänna råd om&lt;br&gt;aktiva medicintekniska produkter för implantation samt om tillverkares&lt;br&gt;skyldighet att rapportera olyckor och tillbud med medicintekniska&lt;br&gt;produkter. Den senare författningen är ett slags kompletterande ”Lex&lt;br&gt;Maria” på produktområdet och innebär bl.a. en skyldighet att anmäla&lt;br&gt;följande händelser med medicintekniska produkter till Socialstyrelsen:&lt;br&gt;o de som orsakat en patients, användares eller någon annans död,&lt;br&gt;o de som orsakat att en patient, en användare eller någon annan fått sin&lt;br&gt;hälsa allvarligt försämrad,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;o de som kunnat orsaka en patients, en användares eller någon annans&lt;br&gt;död eller att någon patient, användare eller annan kunnat fa sin hälsa&lt;br&gt;allvarligt försämrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även felaktigheter eller ofullständigheter i bruksanvisningar, manualer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och annat informationsmaterial som har lett till olyckor eller tillbud som Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;nu angetts skall anmälas till Socialstyrelsen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också äldre författningar på området från Socialstyrelsen, t.ex.&lt;br&gt;allmänna råd om medicinska gasanläggningar. Styrelsen ger vidare ut en&lt;br&gt;löpande serie rapporter med rubriken ”Olyckor och tillbud. Medicintek-&lt;br&gt;nisk säkerhet”, försedd med ett kumulativt register över rapporterade fall&lt;br&gt;från 1977 och framåt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 § lagen om medicintekniska produkter far en tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och&lt;br&gt;de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen efterlevs. Enligt 14 §&lt;br&gt;far ett sådant föreläggande förenas med vite. I förarbetena till lagen anförs&lt;br&gt;att om en tillsynsmyndighet uppmärksammar att en medicinteknisk&lt;br&gt;produkt t.ex. inte erbjuder betryggande skydd för liv, säkerhet eller hälsa&lt;br&gt;kan ett ingripande ske med stöd av bestämmelsen i 13 §. Myndighetens&lt;br&gt;föreläggande kan avse sådant som åläggande av säkerhets- eller vamings-&lt;br&gt;information, säljförbud eller återkallelse av produkten från dem som&lt;br&gt;innehar den, anförs det vidare i förarbetena (prop. 1992/93:175 s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svensk sjukhusstandard för inredning, utrustning och förbruknings-&lt;br&gt;material inom sjukvården fastställs av ett särskilt fackorgan för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdsstandardiseringen, kallat HSS. Bidrag på central nivå till&lt;br&gt;främjande av säkerheten i vården tas också fortlöpande fram av Spri&lt;br&gt;(Hälso- och sjukvårdens utvecklingsinstitut).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsyn m.m. inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsuppsikten över hälso- och sjukvården är i allt väsentligt anförtrodd&lt;br&gt;Socialstyrelsen som tillsynsmyndighet. Styrelsen är också tillsynsmyndig-&lt;br&gt;het över hälso- och sjukvårdspersonalen enligt åliggandelagen. Vidare&lt;br&gt;förekommer att Socialstyrelsen ges tillsynsuppgifter enligt speciallagstift-&lt;br&gt;ning, t.ex. genom bestämmelser i smittskyddslagen (1988:1472). Slutligen&lt;br&gt;är Socialstyrelsen i regel den myndighet som meddelar vissa tillstånd som&lt;br&gt;är specialreglerade, t.ex. tillstånd till abort i vissa fall enligt abortlagen&lt;br&gt;(1974:595) eller tillstånd till sådan försöksverksamhet som avses i lagen&lt;br&gt;(1991:1136) om försöksverksamhet med kommunal primärvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På särskilda områden finns andra tillsynsmyndigheter. Som sådana kan&lt;br&gt;nämnas Arbetarskyddsstyrelsen, Kemikalieinspektionen, Livsmedelsverket&lt;br&gt;och Läkemedelsverket, vilkas uppgifter alla i större eller mindre utsträck-&lt;br&gt;ning berör även hälso- och sjukvårdsområdet. Den röntgenologiska verk-&lt;br&gt;samheten på sjukhusen står i åtskilliga hänseenden under Statens strål-&lt;br&gt;skyddsinstituts tillsyn enligt bestämmelser i strålskyddslagen (1988:220)&lt;br&gt;och strålskyddsförordningen (1988:293).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin tillsyn skall Socialstyrelsen följa och stödja hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Styrelsen har därvid rätt att företa inspektioner. Dessa kan ske på styrel-&lt;br&gt;sens eget initiativ men kan också påkallas av huvudmännen, av persona-&lt;br&gt;len, av allmänheten eller egentligen av vem som helst. Enligt förord-&lt;br&gt;ningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen skall styrelsen&lt;br&gt;bl.a. verka för vård av hög kvalitet på lika villkor för hela befolkningen&lt;br&gt;samt svara för kunskapsutveckling och kunskapsförmedling i vård och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omsorg. Till styrelsens förfogande finns bl.a. ett vetenskapligt råd med Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;företrädare för alla väsentliga medicinska discipliner. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsuppsikten kan föranleda att ytterligare föreskrifter meddelas,&lt;br&gt;begränsade till att avse skydd för enskilda eller med ett vidare syfte&lt;br&gt;beträffande hälso- och sjukvårdens bedrivande i övrigt. Föreskriftsmakten&lt;br&gt;är i det första ledet överlåten till Socialstyrelsen och i det andra förbe-&lt;br&gt;hållen regeringen. Det för alltför långt att här redovisa alla de mer eller&lt;br&gt;mindre vittomspännande föreskrifter som har utfärdats. Viktigast av dem&lt;br&gt;är emellertid förordningen (1982:772) om skyldighet att anmäla vissa&lt;br&gt;allvarliga skador m.m. i hälso- och sjukvården, dvs. den s.k. Lex Maria,&lt;br&gt;som syftar till att genom en rapporteringsskyldighet från hälso- och&lt;br&gt;sjukvården själv ge Socialstyrelsen erforderligt kunskapsunderlag för nya&lt;br&gt;föreskrifter till gagn för patienternas säkerhet och vårdens kvalitet. ”Lex&lt;br&gt;Maria” har förelegat i skilda lagtekniska tappningar sedan sin ursprungliga&lt;br&gt;tillkomst år 1937. Enligt senaste lydelse av författningens grundläggande&lt;br&gt;bestämmelse skall anmälan snarast göras till Socialstyrelsen, om en&lt;br&gt;patient i samband med vård eller behandling inom ett landstings eller en&lt;br&gt;kommuns hälso- och sjukvård drabbats av eller utsatts för risk att drabbas&lt;br&gt;av allvarlig skada eller sjukdom. ”Lex Maria” kompletteras av föreskrifter&lt;br&gt;och allmänna råd från Socialstyrelsen om hur anmälningsskyldigheten till&lt;br&gt;styrelsen skall fullgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av hälso- och sjukvårdslagens krav på en god vård har&lt;br&gt;Socialstyrelsen under år 1993 utfärdat särskilda föreskrifter om kvalitets-&lt;br&gt;säkring i hälso- och sjukvård m.m. Där definieras själva begreppet&lt;br&gt;”kvalitetssäkring” som ”alla planerade och systematiska åtgärder för att&lt;br&gt;ge tillräcklig tilltro till att en produkt kommer att uppfylla givna krav på&lt;br&gt;kvalitet”. Inom hälso- och sjukvården har kvalitetssäkring kommit att&lt;br&gt;utvidgas till att beteckna den metodik, som innebär en fortlöpande&lt;br&gt;utveckling av vårdens kvalitet byggd på den egna kvalitetsanalysen. I&lt;br&gt;föreskrifterna behandlas följande moment i kvalitetssäkringen, nämligen&lt;br&gt;målbeskrivning, uppföljning av verksamheten, värdering av verksamheten,&lt;br&gt;åtgärder för att minska negativa målavvikelser och ta till vara positiva&lt;br&gt;erfarenheter samt uppföljning och utvärdering av själva kvalitetssäkrings-&lt;br&gt;arbetet. Föreskrifterna innebär att all legitimerad hälso- och sjukvårdsper-&lt;br&gt;sonal åläggs att i yrkesmässig verksamhet omfattande förebyggande&lt;br&gt;insatser, diagnostik, vård och behandling av patienter bedriva fortlöpande&lt;br&gt;systematiskt och dokumenterat kvalitetssäkringsarbete. Ett övergripande&lt;br&gt;ansvar för att arbetet utförs åvilar chefsöverläkaren eller motsvarande och&lt;br&gt;- i den kommunala hälso- och sjukvården - sjuksköterskan med särskilt&lt;br&gt;medicinskt ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen utger även - i regelbundet uppdaterade och reviderade&lt;br&gt;upplagor, den senaste från 1995 - under rubriken Säkerheten i hälso- och&lt;br&gt;sjukvården en särskild författningssamling där huvuddelen av lagstift-&lt;br&gt;ningen och styrelsens föreskrifter m.m. i säkerhets- och kompetensfrågor&lt;br&gt;finns samlade på ett överskådligt sätt. Det är avsikten att denna bok skall&lt;br&gt;fungera som ett uppslagsverk och finnas tillgänglig för ledningen på&lt;br&gt;vårdcentraler, kliniker, avdelningar, institutioner och vårdskolor. Därige-&lt;br&gt;nom skall den också kunna bidra till att säkerhet och kvalitet i vårdarbetet&lt;br&gt;hålls på högsta möjliga nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den här lämnade redovisningen beträffande bestämmelser av olika slag Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;som syftar till att trygga hälso- och sjukvårdens säkerhet och kvalitet Bilaga 4&lt;br&gt;avser ibland både offentligt och privat bedriven vård, ibland enbart vård&lt;br&gt;i offentlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom tillsynsreglema i HSL endast avser landstingens och kommu-&lt;br&gt;nernas hälso- och sjukvård gäller tills vidare i fråga om enskilt bedriven&lt;br&gt;sluten hälso- och sjukvård den i många hänseenden föråldrade stadgan&lt;br&gt;(1970:88) om enskilda vårdhem m.m. Enligt stadgan avses med enskilt&lt;br&gt;vårdhem ”inrättning, som drives av annan än staten, kommun eller land-&lt;br&gt;stingskommun och som har minst tre vårdplatser för sjukvård eller annan&lt;br&gt;personlig omvårdnad eller tillsyn”. Detta innebär bl.a. att stadgan är&lt;br&gt;tillämplig inte bara på vad man traditionellt menar med ett ”enskilt vård-&lt;br&gt;hem” utan också på privata sjukhus där mycket avancerad hälso- och&lt;br&gt;sjukvård bedrivs, t.ex. Sophiahemmet i Stockholm och Carlanderska&lt;br&gt;sjukhemmet i Göteborg. Vissa särskilt angivna undantag från stadgans&lt;br&gt;tillämpningsområde finns reglerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har högsta tillsynen över enskilda vårdhem. Den tillsyn&lt;br&gt;som därutöver bedrivs länsvis utövas av länsstyrelserna. Det krävs&lt;br&gt;tillstånd av länsstyrelsen för att fa driva enskilt vårdhem. Vidare&lt;br&gt;innehåller stadgan bestämmelser om föreståndare för enskilt vårdhem och&lt;br&gt;om vårdhemsläkare. Till vårdhemsläkarens åligganden hör att fullgöra en&lt;br&gt;anmälningsskyldighet gentemot Socialstyrelsen som motsvarar den som&lt;br&gt;gäller enligt ”Lex Maria”. Slutligen finns föreskrifter och allmänna råd&lt;br&gt;från Socialstyrelsen som i vissa hänseenden preciserar vad som gäller&lt;br&gt;enligt vårdhemsstadgan. Detaljerna måste förbigås här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att när det gäller varor på hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdsområdet finns i framförallt lagen om medicintekniska produkter&lt;br&gt;motsvarigheter till produktsäkerhetslagens bestämmelser om säkerhetsin-&lt;br&gt;formation, säljförbud, vamingsinformation och återkallelse. På tjänsteom-&lt;br&gt;rådet finns en mängd olika bestämmelser om kontroll och sanktioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagstiftningen på socialtjänstområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande författningen på socialtjänstområdet är socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620). Kompletterande bestämmelser finns i lagen (1988:870)&lt;br&gt;om vård av missbrukare i vissa fall (LVM), lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga (LVU) och i socialtjänstförordningen&lt;br&gt;(1981:750).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagen ges allmänna föreskrifter om bl.a. kommunens ansvar&lt;br&gt;och socialtjänstens innehåll. Det finns särskilda regler om t.ex. åtgärder&lt;br&gt;mot missbruk (11 §), omsorger om barn och ungdomar (12-18 §§), äldre&lt;br&gt;människor (19-20 a §§) och människor med funktionshinder (21-21&lt;br&gt;a §§). Andra regler i lagen gäller vård i familjehem och i hem för vård&lt;br&gt;eller boende (22-24 §§) samt särskilda regler till skydd för underåriga&lt;br&gt;(25-32 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I socialtjänstlagen finns fr.o.m. den 1 januari 1995 bestämmelser som&lt;br&gt;preciserar bl.a. de kvalitetskrav som skall gälla för barnomsorgen&lt;br&gt;(13 b §). Enligt dessa skall det för bedrivande av förskoleverksamhet och&lt;br&gt;skolbamomsorg finnas personal med sådan utbildning eller erfarenhet att&lt;br&gt;barnens behov av omsorg och en god pedagogisk verksamhet kan till-&lt;br&gt;godoses. Barngrupperna skall ha lämplig sammansättning och storlek.&lt;br&gt;Lokalerna skall vara ändamålsenliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänsten står under tillsyn av Socialstyrelsen och länsstyrelserna&lt;br&gt;(67 och 68 §§). Vissa av socialnämndens beslut, t.ex. om bistånd till&lt;br&gt;enskilda, får också överklagas hos allmän förvaltningsdomstol (73 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institutionsstyrelse har tillsyn över vissa hem för vård (23 a §).&lt;br&gt;Andra hem för vård eller boende står under länsstyrelsens tillsyn (68 §).&lt;br&gt;Om det föreligger något missförhållande vid ett sådant hem skall läns-&lt;br&gt;styrelsen förelägga ledningen för hemmet att avhjälpa missförhållandet.&lt;br&gt;Länsstyrelsen far i sista hand förbjuda fortsatt verksamhet (70 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagstiftningen på utbildningsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande författningarna på utbildningsområdet är skollagen&lt;br&gt;(1985:1100) och högskolelagen (1992:1434). Några specifika föreskrifter&lt;br&gt;som avser säkerhet för varors och tjänsters tillhandahållande finns inte i&lt;br&gt;någon av lagarna. I skollagen och i läroplanerna finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;om mobbning och skolhälsovård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 kap. 2 § tredje stycket skollagen stadgas att den som verkar inom&lt;br&gt;skolan särskilt skall bemöda sig om att hindra varje försök från elever att&lt;br&gt;utsätta andra för kränkande behandling. Läroplanerna föreskriver att rektor&lt;br&gt;har ett särskilt ansvar för att motverka alla former av trakasserier och&lt;br&gt;mobbning bland elever och anställda. I 14 kap. skollagen finns bestäm-&lt;br&gt;melser om skolhälsovård för elever i grundskolan, gymnasieskolan,&lt;br&gt;särskolan, specialskolan och sameskolan. Skolhälsovården härtill ändamål&lt;br&gt;att följa elevernas utveckling, bevara och förbättra deras själsliga och&lt;br&gt;kroppsliga hälsa och verka för sunda levnadsvanor hos dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordningen (1970:340) om skolskjutsning finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;om skjutsning av elev i förskola, grundskola, gymnasieskola m.m. som&lt;br&gt;anordnas av det allmänna. Förordningen kan sägas ge uttryck för allmänna&lt;br&gt;säkerhetskrav som skall vara uppfyllda vid skolskjutsning. Om ett fordon&lt;br&gt;används i strid med bestämmelserna i förordningen kan föraren och den&lt;br&gt;som bedriver skolskjutsningen dömas till böter. Vägverket har enligt 8 §&lt;br&gt;befogenhet att meddela föreskrifter för verkställighet av förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör observeras att arbetsmiljölagen (1977:1160) gäller&lt;br&gt;på utbildningsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § hälsoskyddslagen (1982:1080) skall den kommunala nämnd&lt;br&gt;som utövar tillsyn över efterlevnaden av lagen ägna särskild uppmärksam-&lt;br&gt;het åt bl.a. lokaler för undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagstiftningen på sport- och fritidsverksamhetsområdet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;På sport- och fritidsverksamhetsområdet finns några författningar som tar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sikte på säkerheten hos varor och tjänster som tillhandahålls på dessa&lt;br&gt;områden. I byggnadslagstiftningen finns några bestämmelser av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 3 kap. 6 § plan- och bygglagen (1987:10), PBL, anges bl.a. att&lt;br&gt;byggnader skall ge ett tillfredsställande skydd mot olycksfall. Denna&lt;br&gt;bestämmelse gäller även andra anläggningar än byggnader (3 kap. 14 §&lt;br&gt;PBL), t.ex. skidbackar med liftar, idrottsplatser och friluftsbad (jfr 8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § PBL). Från och med den 1 juli 1995 gäller i stället lagen (1994:847)&lt;br&gt;om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 3 kap. 17 § tredje stycket PBL anges vidare att lekplatser och fasta&lt;br&gt;anordningar på lekplatser skall underhållas så att risken för olycksfall&lt;br&gt;begränsas. Den kommunala nämnd som fullgör kommunens uppgifter&lt;br&gt;inom plan- och byggnadsväsendet har möjlighet att med stöd av 10 kap.&lt;br&gt;PBL ingripa om underhållet av en lekplats eftersätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ordningslagen (1993:1617) finns i 3 kap. 5 § en bestämmelse om att&lt;br&gt;bl.a. bassänger och liknande anläggningar skall vara försedda med de&lt;br&gt;säkerhetsanordningar som behövs med hänsyn till anläggningarnas&lt;br&gt;belägenhet och beskaffenhet. Polismyndigheten kan enligt samma lagrum&lt;br&gt;besluta om de säkerhetsåtgärder som i ett visst fall skall vidtas. Kommun-&lt;br&gt;en kan också meddela lokala ordningsföreskrifter för vissa fritidsan-&lt;br&gt;läggningar som kommunen jämställt med offentliga platser. Enligt 3 kap.&lt;br&gt;17 § samma lag kan polismyndigheten vidare vidta vissa åtgärder, bl.a.&lt;br&gt;meddela förbud mot fortsatt användning, avseende olika typer av&lt;br&gt;fritidsanläggningar, t.ex. bad- och campingplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 41 § räddningstjänstlagen (1986:1102) är en innehavare av en&lt;br&gt;byggnad eller annan anläggning skyldig att i skälig omfattning hålla&lt;br&gt;utrustning för släckning av brand och för livräddning vid brand eller&lt;br&gt;annan olyckshändelse. För skidliftar finns också anvisningar och&lt;br&gt;föreskrifter meddelade av Arbetarskyddsstyrelsen (anvisningar AFS&lt;br&gt;1974:97, 1978:129 och 1982:21).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dessutom speciallagar om personlig skyddsutrustning för&lt;br&gt;privat bruk och om leksakers säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Civilrättslig lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Civilrättsliga bestämmelser tar sikte på att reglera förhållandet mellan&lt;br&gt;enskilda, t.ex. förhållandet mellan säljare och köpare. Karaktäristiskt för&lt;br&gt;civilrätten är att den i regel vinner tillämpning först om någon enskild&lt;br&gt;åberopar den. Den utgör alltså inte, såsom t.ex. produktsäkerhets- och&lt;br&gt;marknadsföringslagen eller den produktorienterade speciallagstiftningen,&lt;br&gt;något styrmedel för offentliga organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta hindrar inte att civilrättsliga bestämmelser på olika sätt rent&lt;br&gt;faktiskt kan ha betydelse för produktsäkerheten. I den mån en säkerhets-&lt;br&gt;brist hos en produkt t.ex. utgör ett fel i köprättslig mening, kan köparen&lt;br&gt;av den defekta produkten vinna rättelse genom talan vid allmän domstol&lt;br&gt;under åberopande av civilrättsliga bestämmelser. Också skador, som&lt;br&gt;uppkommer till följd av defekter hos produkter, kan bli ersatta med hjälp&lt;br&gt;av civilrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten kan, vid sidan av allmän domstol, även vända sig till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden for att fä rättelse i tvister med näringsid-&lt;br&gt;kare. Också i detta sammanhang tillämpas civilrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för konsumenter att föra talan vid allmän domstol eller vid&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden om t.ex. hävning av köp eller skadestånd&lt;br&gt;kan ha skadepreventiva verkningar. Företagen måste inför risken att&lt;br&gt;drabbas av anspråk från konsumenternas sida försöka se till att deras&lt;br&gt;produkter i görligaste mån inte medför skaderisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande ges en översikt av tre viktiga lagar på området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konsumenttjänstlagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;För tjänster finns en särskild civilrättslig reglering, konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;(1985:716). I lagens inledande bestämmelser anges bl.a. tillämpningsom-&lt;br&gt;rådet för lagen. Den gäller avtal om tjänster som näringsidkare i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet utför åt konsumenter huvudsakligen för enskilt&lt;br&gt;ändamål. Sådana tjänster omfattas av lagen i den mån de avser bl.a. arbete&lt;br&gt;på lösa saker eller på fast egendom eller på byggnader eller andra fasta&lt;br&gt;saker. Uppförande av bostadshus faller dock utanför tillämpningsområdet&lt;br&gt;(1 §)•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller först inledande bestämmelser (1-3 §§), därefter&lt;br&gt;bestämmelser om uppdraget m.m. (4-8 §§), fel hos tjänsten (9-23 §§),&lt;br&gt;näringsidkarens dröjsmål (24-30 §§), näringsidkarens skadeståndsskyldig-&lt;br&gt;het m.m. (31-35 §§), priset m.m. (36-44 §§) samt om konsumentens&lt;br&gt;dröjsmål (45-50 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenttjänstlagen är till stor del tvingande till konsumenternas&lt;br&gt;förmån. Avtalsvillkor som i jämförelse med bestämmelserna i lagen är till&lt;br&gt;nackdel för en konsument är utan verkan mot denne, om inte annat anges&lt;br&gt;i lagen (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller en särskild paragraf om säkerhet (5 §). Där stadgas att&lt;br&gt;näringsidkare skall särskilt iaktta att tjänster inte utförs i strid mot för-&lt;br&gt;fattningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till att&lt;br&gt;säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssynpunkt.&lt;br&gt;Tjänster far inte heller utföras i strid mot förbud enligt 17 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1995:450) eller 6 § produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avsnitt (9-23 §§) i lagen behandlar fel hos tjänster. Där anges vad&lt;br&gt;som avses med fel. Tjänster skall bl.a. anses felaktiga, om de inte utförts&lt;br&gt;fackmässigt. Tjänster skall även anses felaktiga om resultatet av dem&lt;br&gt;avviker från föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar till&lt;br&gt;att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. En tjänst är också att anse som felaktig, om den har utförts i strid&lt;br&gt;mot förbud enligt 17 § marknadsföringslagen eller 6 § produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är en tjänst felaktig far konsumenten under vissa betingelser kräva att&lt;br&gt;felet avhjälps eller göra avdrag på priset eller häva avtalet. Han kan också&lt;br&gt;kräva skadestånd av bl.a. den som utfört tjänsten (16 §). Reklamation&lt;br&gt;skall ske inom skälig tid efter det att konsumenten märkt eller bort märka&lt;br&gt;felet. Reklamation far dock inte ske senare än två år efter det att&lt;br&gt;uppdraget avslutades. Denna frist är utsträckt till tio år i fråga om bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbete på mark, byggnader eller andra fasta saker samt då näringsidkaren&lt;br&gt;handlat i strid mot tro och heder (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten kan kräva avhjälpande av felet under förutsättning att det&lt;br&gt;inte medför oskäligt stora olägenheter eller kostnader för näringsidkaren.&lt;br&gt;Avhjälpande skall ske inom skälig tid och i allmänhet utan kostnader för&lt;br&gt;konsumenten (20 §). Ett prisavdrag skall vanligen svara mot vad det&lt;br&gt;kostar konsumenten att få felet avhjälpt (22 §). Hävning far alltid begäras,&lt;br&gt;om en tjänst utförts i strid mot förbud enligt 17 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;eller 6 § produktsäkerhetslagen (21 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt avsnitt i lagen ägnas åt skadeståndsskyldighet (31-35 §§).&lt;br&gt;Näringsidkaren är skyldig att ersätta konsumenten skada som denne till-&lt;br&gt;fogas på grund av bl.a. fel såvida näringsidkaren inte kan visa att det&lt;br&gt;förelegat ett hinder utanför hans kontroll, s.k. kontrollansvar (31 §).&lt;br&gt;Ersättning kan utgå inte bara för skada på det föremål som en felaktigt&lt;br&gt;utförd tjänst avsett utan också för skador på annan egendom som tillhör&lt;br&gt;konsumenten eller någon i hans hushåll. Det är alltså fråga om ett&lt;br&gt;produktansvar. Om föremålet för tjänsten eller annan egendom som tillhör&lt;br&gt;konsumenten eller någon medlem av hans hushåll skadas medan&lt;br&gt;egendomen är i näringsidkarens besittning eller annars under dennes&lt;br&gt;kontroll finns regler i 32 §. Även tredje man kan drabbas av skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet i vissa fall, t.ex. en annan näringsidkare än den som utfört&lt;br&gt;tjänsten om den andre vid marknadsföring lämnat vilseledande uppgifter&lt;br&gt;av betydelse för bedömningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsen-&lt;br&gt;lighet (33 §). Lagens produktansvarsregler gäller endast för egendom och&lt;br&gt;omfattar alltså inte personskador (35 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Konsumentköplagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konsumentköplagen (1990:932) trädde i kraft den 1 januari 1991. Lagen&lt;br&gt;ersatte 1973 års konsumentköplag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentköplagen gäller köp av lösa saker som en näringsidkare i sin&lt;br&gt;yrkesmässiga verksamhet säljer till en konsument huvudsakligen för&lt;br&gt;enskilt ändamål (1 §). Lagen är tvingande till konsumentens förmån (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller bestämmelser om varans avlämnande (4-7 §§), risken&lt;br&gt;för varan (8 §), säljarens dröjsmål (9-15 §§), fel på varan (16-34 §§),&lt;br&gt;priset m.m. (35-36 §§), avbeställning (37 §), köparens dröjsmål&lt;br&gt;(38—41 §§), gemensamma bestämmelser (42-45 §§), anspråk mot&lt;br&gt;näringsidkare i tidigare säljled (46 §) samt vissa meddelanden (47 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 30 § föreskrivs att köparen har rätt till ersättning för den skada han&lt;br&gt;lider genom att varan är felaktig, om inte säljaren visar att underlåten-&lt;br&gt;heten att avlämna en felfri vara beror på ett hinder utanför hans kontroll&lt;br&gt;som han inte skäligen kunde ha förväntats ha räknat med vid köpet och&lt;br&gt;vars följder han inte heller skäligen kunde ha undvikit eller övervunnit,&lt;br&gt;s.k. kontrollansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 31 § omfattar en säljares skadeståndsskyldighet enligt 30 § även&lt;br&gt;skada som på grund av fel på den sålda varan orsakar skada på annan&lt;br&gt;egendom som tillhör köparen eller någon medlem i hans hushåll och som&lt;br&gt;är avsedd huvudsakligen för enskilt ändamål. Även här gäller alltså ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktansvar. Paragrafen omfattar endast sakskador och således inte&lt;br&gt;personskador. Det kan noteras att 31 § inte har någon motsvarighet i den&lt;br&gt;allmänna köplagen. Vid köp utanför konsumentköplagen tillämpas därför&lt;br&gt;allmänna regler om produktansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Produktansvarslagen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1993 trädde produktansvarslagen (1992:18) i kraft. Lagen&lt;br&gt;bygger på ett EG-direktiv (rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli&lt;br&gt;1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar&lt;br&gt;om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister). Lagen handlar&lt;br&gt;om skadeståndsskyldighet för s.k. produktskador, dvs. skador som en&lt;br&gt;produkt orsakar på något annat än produkten själv. Skadestånd skall&lt;br&gt;betalas om produkten har orsakat skada på grund av en säkerhetsbrist.&lt;br&gt;Ansvaret är strikt, vilket innebär att ansvar kan utkrävas även när det inte&lt;br&gt;förekommit uppsåt eller oaktsamhet på den ansvariges sida. Lagen gäller&lt;br&gt;endast produkter som satts i omlopp i näringsverksamhet, vilket innebär&lt;br&gt;bl.a. att ansvar för staten och kommuner normalt faller utanför lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde (jfr NJA 1989 s. 389 och Lagrådets yttrande över&lt;br&gt;produktansvarslagen i prop 1990/91:197 s. 325 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd skall betalas för personskador som en produkt har orsakat&lt;br&gt;på grund av en säkerhetsbrist. Dessutom utgår ersättning för egendoms-&lt;br&gt;skador som drabbar en konsument (1 §). Med produkter avses i lagen lösa&lt;br&gt;saker. Även produkter som infogats eller blivit en beståndsdel i annan lös&lt;br&gt;egendom eller i fast egendom omfattas av lagen (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagens 3 § anges att en produkt har en säkerhetsbrist om produkten&lt;br&gt;inte är så säker som skäligen kan förväntas. Säkerheten skall bedömas&lt;br&gt;med hänsyn till hur produkten kunnat förutses bli använd och hur den&lt;br&gt;marknadsförts samt med hänsyn till bruksanvisningar, tidpunkt då&lt;br&gt;produkten satts i omlopp och övriga omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller inte skador som omfattas av atomansvarighetslagen&lt;br&gt;(1968:45). Avtalsvillkor som inskränker ansvaret enligt lagen är utan&lt;br&gt;verkan; lagen är alltså tvingande (4-5 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldiga enligt lagen är främst de som tillverkat, fram-&lt;br&gt;bringat eller insamlat den skadegörande produkten. Särskilda regler gäller&lt;br&gt;för importörsansvaret (6 §). Även den som marknadsfört en produkt som&lt;br&gt;sin kan bli skadeståndsskyldig. Om det inte framgår vem som är skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig enligt 6 § blir var och en som har tillhandahållit produkten&lt;br&gt;skadeståndsskyldig, om han inte inom en månad anvisar någon som är&lt;br&gt;ansvarig enligt nämnda paragraf (7 §). I 8 § föreskrivs fyra ansvars-&lt;br&gt;frihets grunder som en utpekad skadeståndsansvarig kan åberopa för att&lt;br&gt;undgå ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen finns också bestämmelser om avräkning vid sakskada, skadeli-&lt;br&gt;dandes medvållande, regressrätt och preskription (9-12 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;EG:s direktiv om allmän produktsäkerhet (92/59/EEG)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetsdirektivets närmare innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet är indelat i sex avdelningar med sammanlagt nitton artiklar. I&lt;br&gt;avdelning I (artiklarna 1 och 2) anges direktivets syfte och räckvidd. Där&lt;br&gt;definieras också vissa uttryck som används i direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det inleds dock med en ingress som anger bakgrund m.m. för direkti-&lt;br&gt;vet. Således sägs i ingressen att det i medlemsländerna finns olika slags&lt;br&gt;lagstiftning om produktsäkerhet, att dessa bestämmelser skiljer sig åt i&lt;br&gt;fråga om nivån för skydd mot personer, att sådana olikheter kan skapa&lt;br&gt;handelshinder och snedvrida konkurrensen på den inre marknaden och att&lt;br&gt;det därför är nödvändigt att skapa gemensamma säkerhetskrav för varor&lt;br&gt;på marknaden. Av ingressen framgår också att det är konsumentvaror som&lt;br&gt;avses och att man vill uppnå en hög skyddsnivå för personers hälsa och&lt;br&gt;säkerhet. Detta upprepas sedan i de efterföljande artiklarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med direktivet sägs vara att säkerställa att varor (&amp;quot;products&amp;quot;) som&lt;br&gt;kommer ut på marknaden är säkra (artikel 1.1). För varor som regleras&lt;br&gt;särskilt av andra EG-bestämmelser är produktsäkerhetsdirektivet emeller-&lt;br&gt;tid tillämpligt bara i sådana avseenden som de direktiven inte behandlar&lt;br&gt;(artikel 1.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 2 definieras begreppen vara (&amp;quot;product&amp;quot;), säker respektive farlig&lt;br&gt;vara (&amp;quot;safe&amp;quot; respektive &amp;quot;dangerous product&amp;quot;) samt tillverkare och&lt;br&gt;distributör (&amp;quot;producer&amp;quot; och &amp;quot;distributör&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vara avses varje vara som är avsedd för konsumenter eller som&lt;br&gt;sannolikt kan komma att användas av konsumenter och vilken tillhanda-&lt;br&gt;hålls i näringsverksamhet (&amp;quot;commercial activity&amp;quot;). Varor som undantas är&lt;br&gt;sådana som tillhandahålls som antikviteter eller där det klart anges att de&lt;br&gt;måste repareras eller renoveras innan de tas i bruk. Vidare sägs i&lt;br&gt;ingressen att produktionsutrustning och dylikt som uteslutande används&lt;br&gt;i näringsverksamhet inte omfattas av direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En säker vara är varje vara som under normala eller rimligt förutsebara&lt;br&gt;användningsförhållanden inte uppvisar någon risk eller bara en minimal&lt;br&gt;risk som ligger i linje med varans användning och som kan anses&lt;br&gt;godtagbar och förenlig med en hög skyddsnivå i fråga om personers&lt;br&gt;säkerhet och hälsa. Med farlig vara avses följaktligen varje vara som inte&lt;br&gt;svarar mot definitionen av säker vara. Vid bedömningen om en vara är&lt;br&gt;säker skall följande omständigheter särskilt beaktas:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;varans egenskaper, inbegripet dess sammansättning, förpackning samt&lt;br&gt;monteringsanvisningar och skötselråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;varans påverkan på andra varor som det rimligen kan förutses att den&lt;br&gt;kommer att användas tillsammans med,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;presentationen av varan, märkningen på den, bruksanvisningar och&lt;br&gt;anvisningar för bortskaffande och annan information som tillhanda-&lt;br&gt;hålls av tillverkaren samt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;vilka konsumentkategorier som kan komma att utsättas för allvarlig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;risk då de använder varan, särskilt barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom dessa definitioner och vad som anges i ingressen fastslås alltså&lt;br&gt;att direktivet avser konsumentvaror och skydd för personers hälsa och&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med tillverkare avses den som tillverkat varan i fråga om vederbörande&lt;br&gt;har säte inom EU och i annat fall den som representerar honom där eller&lt;br&gt;om ingen gör det, importören. Som tillverkare räknas också den som,&lt;br&gt;genom att på varan anbringa sitt namn, varumärke eller annat känne-&lt;br&gt;tecken, presenterar sig som tillverkare. Även den som reparerar en vara,&lt;br&gt;liksom andra näringsidkare i distributionskedjan som kan påverka varans&lt;br&gt;säkerhetsegenskaper, anses som tillverkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med distributör avses slutligen varje näringsidkare i distributionskedjan&lt;br&gt;som inte påverkar en varas säkerhetsegenskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det allmänna säkerhetskravet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avdelning II (artiklarna 3 och 4) behandlas vad som kallas det allmänna&lt;br&gt;säkerhetskravet (&amp;quot;general safety requirement&amp;quot;). Den grundläggande&lt;br&gt;principen är att en tillverkare endast skall fa föra ut säkra varor på&lt;br&gt;marknaden (artikel 3.1). För att uppnå detta åligger det en tillverkare att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ge konsumenterna information som gör det möjligt för dem dels att&lt;br&gt;bedöma de risker som är förbundna med en vara under dess normala&lt;br&gt;eller rimligt förutsebara användningstid, om inte riskerna direkt&lt;br&gt;framgår utan varningar, dels att vidta försiktighetsåtgärder mot&lt;br&gt;riskerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;vidta sådana mått och steg som gör det möjligt för honom att såväl&lt;br&gt;fa kännedom om de risker som en vara kan komma att uppvisa som&lt;br&gt;vidta lämpliga åtgärder för att undvika riskerna, om nödvändigt&lt;br&gt;genom att dra tillbaka varan från marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på sådana mått och steg anges märkning av varor eller&lt;br&gt;varupartier så att de kan identifieras, kontroll av varuprover, undersökning&lt;br&gt;av klagomål samt information till distributörerna om sådan tillsynsverk-&lt;br&gt;samhet (artikel 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För distributörer gäller att de skall handla med tillbörlig omsorg för att&lt;br&gt;medverka till att det allmänna säkerhetskravet efterlevs, framför allt&lt;br&gt;genom att inte tillhandahålla varor som de vet eller borde ha förstått inte&lt;br&gt;uppfyller detta krav. De skall också bidra till att främja säkerheten hos&lt;br&gt;varor som redan finns på marknaden, särskilt genom att vidarebefordra&lt;br&gt;information om och medverka i åtgärder mot risker (artikel 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I allmänna termer anges att om det inte finns några särskilda säkerhets-&lt;br&gt;regler inom EU för varan i fråga, skall denna anses säker om den&lt;br&gt;motsvarar de nationella säkerhetsregler som gäller i det medlemsland där&lt;br&gt;varan är i omlopp, förutsatt att dessa är i linje med EG-fördraget, särskilt&lt;br&gt;artiklarna 30 och 36 (artikel 4.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om även nationella säkerhetsregler saknas, skall frågan om en vara&lt;br&gt;uppfyller det allmänna säkerhetskravet bedömas med utgångspunkt i&lt;br&gt;frivilliga nationella standarder som återspeglar en europeisk standard eller,&lt;br&gt;om sådana finns, tekniska specifikationer inom EG. Om tekniska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specifikationer saknas får hänsyn i stället tas till nationella standarder i Prop. 1995/96:123&lt;br&gt;det land där varan är i omlopp eller till allmän sedvänja såvitt gäller hälsa Bilaga 4&lt;br&gt;och säkerhet på det berörda området. I sista hand far bedömningen göras&lt;br&gt;med utgångspunkt i varans utformning och tekniska beskaffenhet och till&lt;br&gt;den säkerhet som konsumenterna rimligen förväntar sig (artikel 4.2)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet förutser att en vara kan visa sig farlig även om den överens-&lt;br&gt;stämmer med principer av nyss nämnt slag. I sådana fall skall behöriga&lt;br&gt;organ i medlemsstaterna vara oförhindrade att vidta lämpliga åtgärder för&lt;br&gt;att begränsa att varan kommer ut på marknaden eller för att ta bort den&lt;br&gt;från marknaden (den s.k. säkerhetsklausulen, artikel 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaternas skyldigheter och befogenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall utfärda den lagstiftning och de föreskrifter som&lt;br&gt;behövs för att fa tillverkare och distributörer att handla i överensstämmel-&lt;br&gt;se med direktivet så att varor på marknaden är säkra. Det betonas särskilt&lt;br&gt;att medlemsstaterna skall ombesörja att det finns myndigheter som utövar&lt;br&gt;tillsyn över att endast säkra varor kommer ut på marknaden. Dessa organ&lt;br&gt;skall ha nödvändiga befogenheter för att kunna vidta de åtgärder som&lt;br&gt;åligger dem enligt direktivet, inklusive möjligheten att meddela lämpliga&lt;br&gt;påföljder vid handlande i strid med direktivet (artikel 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för tillsynsverksamheten skall medlemsstaterna kunna vidta&lt;br&gt;vissa åtgärder vilka närmare anges i direktivet. Således skall medlems-&lt;br&gt;staterna ha möjlighet att bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) utöva kontroll av säkerhetsegenskapema hos varor även efter det att&lt;br&gt;dessa kommit ut på marknaden såsom ”säkra varor”, ända fram till det&lt;br&gt;slutliga stadiet av användning eller konsumtion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) få tillgång till all nödvändig information från berörda parter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) ta varuprover för kontroll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) göra rätten att marknadsföra en vara beroende av villkor för att&lt;br&gt;säkerställa att varan inte är farlig samt kräva att lämpliga varningar&lt;br&gt;anbringas om de risker som kan förekomma,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;e) vidta åtgärder för att säkerställa att personer som kan bli utsatta för&lt;br&gt;en risk med en vara informeras om risken i god tid och på ett lämpligt&lt;br&gt;sätt genom att bl.a. ge ut särskilda varningar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;f) tillfälligt, under så lång tid som behövs för att genomföra olika&lt;br&gt;kontroller, förbjuda någon att tillhandahålla eller exponera en vara, så&lt;br&gt;snart det finns klara och tydliga tecken på att den är farlig,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;g) förbjuda en vara som har visat sig farlig att komma ut på marknaden&lt;br&gt;och vidta sådana åtgärder som behövs för att förbudet skall efterlevas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;h) ombesörja att en farlig vara som redan finns på marknaden effektivt&lt;br&gt;och omedelbart dras tillbaka från marknaden och, om nödvändigt, förstörs&lt;br&gt;(artikel 6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som således skall kunna vidtas får enligt direktivet riktas&lt;br&gt;mot tillverkare, distributörer, särskilt den som först har distribuerat varan&lt;br&gt;i landet i fråga, samt varje annan person som i övrigt kan bidra till att&lt;br&gt;undanröja riskerna med varan (artikel 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyte av information m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat som begränsar möjligheterna för en vara att komma ut på&lt;br&gt;marknaden eller som kräver att den skall dras tillbaka från marknaden&lt;br&gt;skall normalt informera EG-kommissionen om åtgärderna samt skälen för&lt;br&gt;dessa. Kommissionen skall sedan ta upp förhandlingar med berörda parter&lt;br&gt;och, om åtgärderna anses befogade, underrätta medlemsstaterna om detta&lt;br&gt;(artikel 7). Anser kommissionen det motsatta skall medlemsstaten i fråga&lt;br&gt;underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nödsituationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artiklarna 8-12 reglerar situationen då ett medlemsland beslutar om s.k.&lt;br&gt;nödfallsåtgärder (emergency measures) för att förhindra, begränsa eller&lt;br&gt;förena rätten till marknadsföring eller bruk av en vara med andra villkor,&lt;br&gt;därför att den innebär en allvarlig och akut fara. Också i sådana fall skall&lt;br&gt;kommissionen underrättas. Kommissionen skall därvid undersöka om&lt;br&gt;åtgärden är i överensstämmelse med direktivet och vidarebefordra in-&lt;br&gt;formationen till de andra medlemsstaterna. Dessa skall i sin tur omedel-&lt;br&gt;bart informera kommissionen om eventuella åtgärder mot varan (artikel&lt;br&gt;8). I en bilaga till direktivet ges detaljerade regler om det informations-&lt;br&gt;system som i nämnda avseenden skall tillämpas inom gemenskapen.&lt;br&gt;Kommissionen har också själv möjlighet att i vissa fall, när olika&lt;br&gt;uppfattning råder inom medlemsstaterna, fatta beslut som innebär att en&lt;br&gt;medlemsstat blir tvungen att göra ett tidsbegränsat ingripande (artikel 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet skall kommissionen assisteras av en särskild kommitté&lt;br&gt;för nödfallsåtgärder (artikel 10). Direktivet anger vidare hur proceduren&lt;br&gt;skall vara för beslut om nödfallsåtgärder på gemenskapsnivå (artikel 11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sägs att sekretess skall råda i fråga om sådan information som&lt;br&gt;kommer fram vid tillämpning av direktivet. Sådan information som avser&lt;br&gt;en varas säkerhetsegenskaper måste dock göras allmänt tillgänglig, om&lt;br&gt;omständigheterna så kräver med hänsyn till personers hälsa och säkerhet&lt;br&gt;(artikel 12).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutande föreskrifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis innehåller direktivet bl.a. regler om rätt för dem mot vilka&lt;br&gt;åtgärder enligt direktivet övervägs eller vidtas att yttra sig, liksom att fa&lt;br&gt;ett beslut prövat av domstol (artiklarna 13-19).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-12-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 7 december 1995 (Civildepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över lagförslag till lag om&lt;br&gt;ändring i produktsäkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Kenneth&lt;br&gt;Nordlander.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 18 januari 1996&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,&lt;br&gt;Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann,&lt;br&gt;Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;och offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49472, Stockholm 1996&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1996-01-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1996-01-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1996-01-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1996-02-07 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdemokraterna</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:49:29</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03123</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:17</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 08:49:29</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU21</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Bengt Harding Olson  och Kerstin Heinemann  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Bengt Harding Olson  och Kerstin Heinemann  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingemar Josefsson  och Inga-Britt Johansson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingemar Josefsson  och Inga-Britt Johansson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L24</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L24</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Yvonne Ruwaida  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:123&lt;br/&gt;
Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02L26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:123 Produktsäkerhetslagen och offentlig verksamhet</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Yvonne Ruwaida  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>