<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229506</hangar_id>
 <dok_id>GJ03115</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>115</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:115</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>115</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-11-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:46</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>En ny lag om domstolsärenden</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03115/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03115</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03115</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1995/96:115&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;En ny lag om domstolsärenden&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03115/prop_199596__115-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 30 november 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid de allmänna domstolarna handläggs tvistemål och brottmål enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken. Dessutom handläggs ett stort antal ärenden enligt la-&lt;br&gt;gen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden (ärendelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att en ny ärendelag skall ersätta den nuvaran-&lt;br&gt;de. Förslaget innebär att regleringen av ärendenas handläggning blir&lt;br&gt;betydligt mera detaljerad än nu. Syftet med detta är framför allt att&lt;br&gt;åstadkomma en ordning som bättre passar sådana ärenden som är av&lt;br&gt;mer kvalificerad typ. Förslaget bygger till betydande del på reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Balkens bärande principer om muntlighet, omedelbar-&lt;br&gt;het och koncentration behöver dock inte tillämpas. Därmed företer lag-&lt;br&gt;förslaget principiellt större likheter med de allmänna förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolarnas processlag, förvaltningsprocesslagen (1971:291), än med rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. De regler som gäller för processen i förvaltningsdomstol&lt;br&gt;har också i stor utsträckning tjänat som förebilder vid utformningen av&lt;br&gt;lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de sakliga nyheterna i förslaget kan nämnas att den som vill&lt;br&gt;inleda ett förfarande enligt den nya lagen skall normalt göra detta&lt;br&gt;skriftligen, eventuellt genom telefax. Finner tingsrätten i samband med&lt;br&gt;att ärendet inleds att den som inlett ärendet vänt sig till fel domstol,&lt;br&gt;skall tingsrätten lämna över handlingarna i ärendet till en behörig&lt;br&gt;domstol, om den som inlett förfarandet inte har någon invändning mot&lt;br&gt;detta och det inte heller finns något annat skäl mot överlämnande.&lt;br&gt;Samma regler föreslås gälla för tvistemål och brottmål enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken. Om en enskild person har överklagat ett beslut av en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighet till tingsrätten skall i åtskilliga fåll beslutsmyndig-&lt;br&gt;heten vara motpart till den enskilde och även ha rätt att överklaga ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;senare domstolsbeslut. I ett domstolsärende skall tingsrätten i de flesta Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;fall vara domfor med en juristdomare. När det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet skall tingsrätten dock kunna bestå av&lt;br&gt;flera domare. Möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till sådana&lt;br&gt;personer som är anställda vid tingsrätten utan att vara juristutbildade&lt;br&gt;föreslås bli utvidgade till att gälla även enkla ärenden om bouppteckning&lt;br&gt;och arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till den nya ärendelagen ges också utförliga regler om i&lt;br&gt;vilka fall handlingarna i ett ärende skall tillställas en part (kommu-&lt;br&gt;niceras). Sakligt sett syftar dessa regler både till att onödiga kommu-&lt;br&gt;niceringar undviks och till att behövliga kommuniceringar sker. Utför-&lt;br&gt;liga regler föreslås om när sammanträde i ett ärende skall hållas. På den&lt;br&gt;punkten föreslås enskilda få ett betydande inflytande bl.a. med hänsyn&lt;br&gt;till den europeiska konventionen om skydd for de mänskliga rättigheter-&lt;br&gt;na och de grundläggande friheterna (Europakonventionen). Ett samman-&lt;br&gt;träde skall inte vara lika formbundet som enligt nuvarande regler, vilka&lt;br&gt;innebär att rättegångsbalkens bestämmelser om huvudförhandling skall&lt;br&gt;tillämpas. Ett sammanträde skall under vissa förutsättningar kunna&lt;br&gt;hållas på telefon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett tingsrättsavgörande överklagas skall den nya lagen även gälla&lt;br&gt;förfarandet i hovrätt och Högsta domstolen. Den ordningen är särskilt&lt;br&gt;motiverad för sådana fall där det enligt Europakonventionen krävs&lt;br&gt;muntlighet. Förslaget medför att tillämpningen av reglerna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om överklagande av beslut, vilka bygger på att förfarandet&lt;br&gt;i den högre domstolen skall vara helt skriftligt, begränsas till att i&lt;br&gt;huvudsak endast gälla överklaganden av processuella beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För några ärendetyper där en förvaltningsmyndighets beslut med nu&lt;br&gt;gällande regler överklagas direkt till hovrätt föreslås det att den primära&lt;br&gt;domstolsprövningen i stället skall ske i tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om domstolsärenden ........... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i äktenskapsbalken.....20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i föräldrabalken.......21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i ärvdabalken ........22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i jordabalken ........ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i rättegångsbalken .....26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i utsökningsbalken.....28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om handel med lösören, som köparen låter i säl-&lt;br&gt;jarens vård kvarbliva..................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1927:56) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedsättning av pengar hos myndighet...........33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dödande av förkommen handling ............. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägofred............................. 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arvsskatt och gåvoskatt ...................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.13 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap . . 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.14 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrering av båtbyggnadsforskott............43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.15 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1385).......................... 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.16 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;felparkeringsavgift ......................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.17 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i bötesverkställig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetslagen (1979:189)..................... 47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.18 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kallelse på okända borgenärer...............48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.19 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagshypotek........................50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.20 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sambors gemensamma hem................. 51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.21 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor ....................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.22 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besöksforbud .........................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.23 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturminnen m.m.......................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.24 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fingerade personuppgifter..................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.25 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:20)............................ 57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.26 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:334)........................... 59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.27 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009) .. 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.28 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.........64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.29 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450)........................... 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.30 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsrekonstruktion.................... 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund................................ 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Reformbehovet när det gäller domstolsärendenas hante-&lt;br&gt;ring ................................... 71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;En ny ärendelag?...........................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvuddragen i en ny ärendelag .................. 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänt............................. 76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendelagens tillämpning i högre instans ........ 81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvaltningsmyndighets ställning som part när dess&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut överklagas....................... 83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Klagotider m.m........................94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tingsrättens sammansättning m.m.............97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Yrkanden, grunder och frågor om rättskraft m.m. . . 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;Kommunicering....................... 103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanträden........................ 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa frågor om förhör .................. 109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.10 &amp;nbsp;Materiell processledning ................. 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.11 &amp;nbsp;Interimistiska beslut och inhibition ........... 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.12 &amp;nbsp;Parternas kostnader..................... 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.13 Omprövning......................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.14 &amp;nbsp;Överklagande till hovrätt och Högsta&amp;nbsp;domstolen ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.15 &amp;nbsp;Särskilda rättsmedel .................... 122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överlämnande av mål och ärenden&amp;nbsp;mellan&amp;nbsp;domstolar&amp;nbsp;....&amp;nbsp;&amp;nbsp;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Registreringen av mål och ärenden&amp;nbsp;&amp;nbsp;............... 132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Numreringen av domar och beslut................ 133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nedflyttning av vissa ärenden från&amp;nbsp;hovrätt&amp;nbsp;till&amp;nbsp;tingsrätt&amp;nbsp;...&amp;nbsp;&amp;nbsp;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Testamentsexekutörs uppgiftsskyldighet............. 135 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Lösöreköp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136 Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Kallelse på okända borgenärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Kostnader...............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Författningskommentar....................... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om domstolsärenden ......... 141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.2 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i äktenskapsbalken&amp;nbsp;. . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;179&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.3 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i föräldrabalken..... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.4 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i ärvdabalken...... 180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.5 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i jordabalken ...... 181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.6 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;till&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i rättegångsbalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;...&amp;nbsp;&amp;nbsp;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.7 &amp;nbsp;Förslaget&amp;nbsp;bli&amp;nbsp;lag om ändring&amp;nbsp;i utsökningsbalken&amp;nbsp;...&amp;nbsp;&amp;nbsp;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.8 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om handel med lösören, som köparen låter i&lt;br&gt;säljarens vård kvarbliva.................. 182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.9 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:56) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nedsättning av pengar hos myndighet.......... 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dödande av förkommen handling ............ 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.11 Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägofred............................ 183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arvsskatt och gåvoskatt .................. 184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.13 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap . &amp;nbsp;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.14 Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:605) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrering av båtbyggnadsforskott ........... 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.15 Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1385)......................... 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.16 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;felparkeringsavgift ..................... 185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.17 Förslaget till lag om ändring i bötesverkställig-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetslagen (1979:189).................... 186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.18 Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kallelse på okända borgenärer.............. 186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.19 Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagshypotek....................... 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.20 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:232) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sambors gemensamma hem................ 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.21 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;homosexuella sambor ................... 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.22 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besöksforbud ........................ 187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.23 Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kulturminnen m.m...................... 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.24 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fingerade personuppgifter................. 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.25 Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:20)........................... 188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.26 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:334).......................... 189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.27 Förslaget till lag om ändring i sjölagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:1009)......................... 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.28 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m...... 190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.29 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:450).......................... 191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företagsrekonstruktion................... 192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag..................194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över promemorians lagförslag...............250&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Domstolsutredningens lagförslag.............251&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag................257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 november 1995 .............................. 329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om domstolsärenden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i äktenskapsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i föräldrabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;lag om ändring i jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;lag om ändring i utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören,&lt;br&gt;som köparen låter i säljarens vård kvarbliva,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos&lt;br&gt;myndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1927:85) om dödande av förkommen&lt;br&gt;handling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i lagen (1933:269) om ägofred,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. lag om ändring i lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. lag om ändring i lagen (1958:642) om blodundersökning m.m. vid&lt;br&gt;utredning av faderskap,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. lag om ändring i lagen (1975:605) om registrering av båtbygg-&lt;br&gt;nad sförskott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15. lag om ändring i aktiebolagslagen (1975:1385),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. lag om ändring i lagen (1976:206) om felparkeringsavgift,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. lag om ändring i lagen (1981:131) om kallelse på okända bor-&lt;br&gt;genärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19. lag om ändring i lagen (1984:649) om företagshypotek,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20. lag om ändring i lagen (1987:232) om sambors gemensamma&lt;br&gt;hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21. lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22. lag om ändring i lagen (1988:688) om besöksförbud,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23. lag om ändring i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24. lag om ändring i lagen (1991:483) om fingerade personuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25. lag om ändring i konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26. lag om ändring i skuldsaneringslagen (1994:334),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27. lag om ändring i sjölagen (1994:1009),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28. lag om ändring i lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom total-&lt;br&gt;försvaret, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29. lag om ändring i marknadsföringslagen (1995:450),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30. lag om ändring i lagen (1995:000) om företagsrekonstruktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta domsto-&lt;br&gt;len av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av en tingsrätt och&lt;br&gt;som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag än förvaltningslagen (1986:223) innehåller en bestäm-&lt;br&gt;melse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstolar och domare tillämpas 1-4 kap. rättegångsbalken.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ett ärende består tingsrätten av en juristdomare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av tre sådana domare. När det gäller hovrättens&lt;br&gt;sammansättning tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser för tvistemål.&lt;br&gt;Vid omröstning tillämpas 16 eller 29 kap. rättegångsbalken. En skilj-&lt;br&gt;aktig mening skall antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en anställd som inte är juristdomare handlägger ett ärende enligt&lt;br&gt;en särskild föreskrift gäller reglerna om jäv i 4 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendet inleds vid tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill inleda ett ärende vid tingsrätten genom anmälan, ansökan,&lt;br&gt;överklagande eller på annat sätt skall göra detta skriftligen. Regeringen&lt;br&gt;får för vissa slags ärenden bestämma att det får göras i annan form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild parts första skrivelse till tingsrätten skall innehålla uppgifter&lt;br&gt;om partens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, yrke och personnummer eller organisationsnummer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall an-&lt;br&gt;nan adress där parten kan anträffas för delgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen, med undantag för Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast om tingsrätten begär det, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter&lt;br&gt;lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde utsett ombud, skall&lt;br&gt;ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det en enskild motpart i ärendet, skall den som inleder ärendet&lt;br&gt;lämna uppgifter om motparten i de hänseenden som anges i första och&lt;br&gt;andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares&lt;br&gt;yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver dock lämnas en-&lt;br&gt;dast om uppgiften är tillgänglig utan särskild utredning för den som&lt;br&gt;inleder ärendet. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om&lt;br&gt;den utredning som gjorts för att fastställa detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas Ull tings-&lt;br&gt;rätten. Om något av dessa förhållanden ändras eller om en uppgift är&lt;br&gt;ofullständig eller felaktig, skall det genast anmälas till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det som yrkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med varje särskilt&lt;br&gt;bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beslut som överklagas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i vilken del beslutet överklagas och den ändring i beslutet som&lt;br&gt;yrkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende skälen för be-&lt;br&gt;slutet enligt klagandens mening är oriktiga och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med vaije särskilt&lt;br&gt;bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett överklagande getts in till tingsrätten i stället för till den&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet som meddelat det överklagade beslutet, skall&lt;br&gt;tingsrätten överlämna överklagandet till myndigheten. Överklagandet&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till myndigheten den dag det kom in till tings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner tingsrätten i annat fall i samband med att ett ärende inleds att&lt;br&gt;den saknar behörighet att handlägga ärendet men att en annan domstol&lt;br&gt;skulle vara behörig, skall tingsrätten lämna över den skrivelse genom&lt;br&gt;vilken ärendet inletts till den domstolen, om den som inlett ärendet inte&lt;br&gt;har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat skäl &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot att skrivelsen överlämnas. Skrivelsen skall anses ha kommit in till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den senare domstolen samma dag som den kom in till den tingsrätt som Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;först tog emot skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister i en inledande skrivelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skrivelse genom vilken ärendet inletts innehåller brister, får&lt;br&gt;domstolen förelägga parten att avhjälpa dem inom en viss tid. Har före-&lt;br&gt;skriven avgift inte betalats, skall parten föreläggas att betala. När det&lt;br&gt;finns anledning till det skall domstolen förelägga parten att ge in ett&lt;br&gt;bevis om sin behörighet att inleda ärendet vid domstolen eller om vem&lt;br&gt;som är ställföreträdare för en part. Om ärendet inte kan prövas i sak&lt;br&gt;utan att föreläggandet följts, skall parten upplysas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte ett föreläggande enligt 9 §, skall tingsrätten avvisa anmälan,&lt;br&gt;ansökan eller överklagandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om bristerna är sådana att den skrivelse genom vilken ärendet in-&lt;br&gt;letts inte kan läggas till grund för någon prövning i sak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om bristerna avser föreskrifterna i 5 § och inte har endast ringa be-&lt;br&gt;tydelse för frågan om delgivning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om föreskriven avgift inte har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisning skall ske även när det finns något annat hinder för pröv-&lt;br&gt;ningen. Frågan om ett överklagande har kommit in i rätt tid skall dock&lt;br&gt;prövas av tingsrätten endast när en förvaltningsmyndighet har beslutat&lt;br&gt;om avvisning och myndighetens beslut överklagas till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndighetens ställning vid överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, är förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten motpart till den enskilde sedan handlingarna i ärendet&lt;br&gt;överlämnats till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om handläggningen av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet&lt;br&gt;kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpe-&lt;br&gt;kanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständig-&lt;br&gt;heter i parternas framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet hos domstolen är skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förfärandet bör det ingå sammanträde när detta kan antas vara till&lt;br&gt;fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt&lt;br&gt;som annars är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part.&lt;br&gt;Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i&lt;br&gt;sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på&lt;br&gt;grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen ge denne tillfälle att&lt;br&gt;svara inom en viss tid. Domstolen skall samtidigt lämna en upplysning&lt;br&gt;om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in&lt;br&gt;något svar till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer&lt;br&gt;att avgöras till motpartens nackdel eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §&lt;br&gt;och det är onödigt att myndigheten ges tillfälle att svara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som getts tillfälle att svara skall göra det skriftligen, om inte&lt;br&gt;domstolen bestämmer att svaret får lämnas muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svaret skall parten ange om yrkandena i ärendet eller, när ärendet&lt;br&gt;har inletts genom en anmälan, den åtgärd som ärendet gäller medges&lt;br&gt;eller inte medges. Om yrkandena eller åtgärden inte medges, skall&lt;br&gt;parten ange skälen för detta och de bevis som åberopas. Skriftliga bevis&lt;br&gt;skall ges in till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förelägga en part att inom en viss tid yttra sig skriftligen.&lt;br&gt;I föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma&lt;br&gt;att avgöras även om det inte kommer in något sådant yttrande till&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En myndig-&lt;br&gt;het som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än om&lt;br&gt;domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i&lt;br&gt;ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av&lt;br&gt;att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part&lt;br&gt;bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sammanträde får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn&lt;br&gt;till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om ett sam-&lt;br&gt;manträde inför domstolen skulle medföra kostnader och olägenheter&lt;br&gt;som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträdet&lt;br&gt;hålls inför domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sammanträden som hålls på telefon gäller inte bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att domstolen hand-&lt;br&gt;lägger och avgör ärendet. Om det i tingsrätt är den som inlett ärendet&lt;br&gt;eller i högre domstol klaganden som uteblir, får ärendet avskrivas från&lt;br&gt;vidare handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som&lt;br&gt;förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestri-&lt;br&gt;danden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den&lt;br&gt;utredning som läggs fram vid sammanträdet. Har sammanträdet&lt;br&gt;begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parters rätt att få del av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom&lt;br&gt;om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten&lt;br&gt;och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får dock avgöra ärendet utan att så har skett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avgörandet inte går parten emot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om uppgiften saknar betydelse eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att par-&lt;br&gt;ten får kännedom om uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en myndighet som är motpart enligt 11 § behöver första&lt;br&gt;stycket inte tillämpas, om detta är onödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisning i allmänhet tillämpas 35 kap. 1-7 och 10-12 §§&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga handlingar vilka åberopas som bevis skall ges in till domsto-&lt;br&gt;len utan dröjsmål. Detsamma gäller sådana föremål vilka åberopas som&lt;br&gt;bevis och kan flyttas till domstolen. Om det behövs får domstolen före-&lt;br&gt;lägga den part som åberopat beviset att inom en viss tid ge in detta. I&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;att avgöras även om parten inte gett in beviset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under ed.&lt;br&gt;I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken på&lt;br&gt;förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhöret får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn till&lt;br&gt;bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning&lt;br&gt;vid ett sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller&lt;br&gt;olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att be-&lt;br&gt;visningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller&lt;br&gt;inte rättegångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och&lt;br&gt;om påföljder för utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. rättegångsbalken, dock&lt;br&gt;inte hänvisningen ill § till 36 kap. 19 § rättegångsbalken. Förhör med&lt;br&gt;sakkunniga får hållas på telefon enligt 24 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder och inhibition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill dess att&lt;br&gt;ärendet har avgjorts besluta om sådana åtgärder som säkerställer det&lt;br&gt;som ärendet gäller. Den som åtgärden rör skall dessförinnan ha fått&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte är fåra i dröjsmål. Beslutet får när som&lt;br&gt;helst ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol som skall pröva ett överklagande får besluta att det över-&lt;br&gt;klagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt besluta&lt;br&gt;tills vidare rörande saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller och&lt;br&gt;det som i övrigt har förekommit i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet har inletts genom en ansökan eller ett överklagande, får&lt;br&gt;det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats.&lt;br&gt;När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande be-&lt;br&gt;sluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till nackdel för&lt;br&gt;något motstående enskilt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ett beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall de skäl som&lt;br&gt;bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot. Detsamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller andra beslut, om det behövs. I ett beslut som innebär att ett över- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;klagat beslut fastställs behöver skälen anges endast om de avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skälen i det överklagade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall sändas till parter-&lt;br&gt;na samma dag som beslutet meddelas eller, om beslutet meddelas vid ett&lt;br&gt;sammanträde, inom en vecka från sammanträdet. Om det finns en skilj-&lt;br&gt;aktig mening skall den bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna få upplysning om&lt;br&gt;vad de skall iaktta vid ett överklagande. Har ärendet inte avgjorts, skall&lt;br&gt;parterna underrättas om att de efter begäran kan få en sådan upplysning&lt;br&gt;från domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få&lt;br&gt;upplysning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd&lt;br&gt;kan meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omedelbar verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om omedelbar verkställighet av domstolens beslut tillämpas 17&lt;br&gt;kap. 14 § rättegångsbalken. Ett beslut enligt 26 § får verkställas omedel-&lt;br&gt;bart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får domstolen med&lt;br&gt;tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten eller&lt;br&gt;dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra parten&lt;br&gt;för dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av skrivfel och liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av domstolens&lt;br&gt;eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende får&lt;br&gt;rättas av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen av misstag inte har fattat ett beslut som skulle ha&lt;br&gt;meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt&lt;br&gt;avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obehövligt skall parterna få tillfälle att yttra Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sig innan rättelse eller komplettering sker. Rättelsen eller komplette-&lt;br&gt;ringen skall om möjligt antecknas på varje exemplar av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom över-&lt;br&gt;klagande finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt&lt;br&gt;på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall&lt;br&gt;domstolen ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att&lt;br&gt;det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att ompröva beslutet gäller även om beslutet överklagas.&lt;br&gt;Skyldigheten gäller dock inte, om tingsrätten redan har överlämnat&lt;br&gt;handlingarna i ärendet till en högre domstol eller om det i annat fall&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot att tingsrätten ändrar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får inte ske, om frågan om omprövning kommer upp&lt;br&gt;först sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om tingsrätten själv&lt;br&gt;efter omprövning enligt 34 § ändrar beslutet så som klaganden begär. I&lt;br&gt;så fåll tillämpas inte 38 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrar domstolen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall&lt;br&gt;överklagandet anses omfatta det nya beslutet, om inte avvisning skall&lt;br&gt;ske enligt 38 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om överklagande av domstolens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har gått&lt;br&gt;honom eller henne emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet&lt;br&gt;avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;en invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat i en fråga om säkerställande av det som ärendet gäller eller&lt;br&gt;beslutat att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i&lt;br&gt;övrigt beslutat tills vidare rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra sär-&lt;br&gt;skild påföljd for honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 5 tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 5 yttrandefrihetsgrundlagen funnit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses där lämnas vid Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;vittnesförhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat i en fråga om undersökning eller omhändertagande av&lt;br&gt;person eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan påföljd for underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för förseelse i förfärandet eller förklarat att&lt;br&gt;någon skall ersätta en kostnad för förfarandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller ersättning för någons medverkan i&lt;br&gt;ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fall än som avses i 8 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet inne-&lt;br&gt;fattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen&lt;br&gt;skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fäll är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick&lt;br&gt;del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs, skall klaganden ange de omständigheter&lt;br&gt;som åberopas till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har&lt;br&gt;gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för&lt;br&gt;sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga&lt;br&gt;handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva över-&lt;br&gt;klagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 7 §, 8 § första&lt;br&gt;stycket samt 9 och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av tingsrättsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fäll det är särskilt föreskrivet får hovrätten pröva ett över-&lt;br&gt;klagande endast om hovrätten har meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet&lt;br&gt;prövas av högre domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står&lt;br&gt;tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande av hovrättsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen får pröva överklagandet endast om Högsta domsto-&lt;br&gt;len har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller dock inte vid överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut om avvisning av ett överklagande av ett hovrättsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet i tingsrätten har inletts genom ett överklagande, skall&lt;br&gt;sådana omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Hög-&lt;br&gt;sta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda rättsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskilda rättsmedel mot beslut enligt denna lag eller mot&lt;br&gt;beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt denna lag tillämpas&lt;br&gt;58 kap. 1 och 4-8 §§, 10 a § första stycket, 11 och 12 §§, 13 § första&lt;br&gt;meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första stycket rättegångsbalken.&lt;br&gt;Om det finns synnerliga skäl, får resning äga rum även i andra fall än&lt;br&gt;som föreskrivs i 58 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff, vite och hämtning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om straff för en förseelse under förfarandet och för brott mot&lt;br&gt;tystnadsplikt som ålagts av domstolen tillämpas 9 kap. 5 och 6 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vite och hämtning tillämpas 9 kap. 7-10 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för rättegångsfor-&lt;br&gt;seelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkommande handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling anses ha kommit in till domstolen den dag då handlingen&lt;br&gt;eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen anlänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Under- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;rättas domstolen särskilt om att ett meddelande till domstolen anlänt till&lt;br&gt;ett telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan när&lt;br&gt;underrättelsen nått en behörig tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har&lt;br&gt;lämnats i domstolens kansli eller avskilts for domstolen på ett postkon-&lt;br&gt;tor, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig&lt;br&gt;tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i original skall bekräftas av avsändaren genom en i original underteck-&lt;br&gt;nad handling, om det behövs. Har domstolen begärt en sådan bekräf-&lt;br&gt;telse men inte fått någon, får domstolen bortse från meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot inställelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har kallats till sammanträde men inte kan inställa sig skall&lt;br&gt;omedelbart anmäla det till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om laga förfall tillämpas 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall domstolen underrätta någon om innehållet i en handling eller om&lt;br&gt;något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas,&lt;br&gt;om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör&lt;br&gt;i övrigt tillgripas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud och biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är part får anlita ombud eller biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ombud eller biträde tillämpas 12 kap. 2-5 §§ och 6 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken. I fråga om fullmakt för ombud tillämpas&lt;br&gt;12 kap. 8-19 §§ rättegångsbalken. En skriftlig fullmakt behöver dock&lt;br&gt;inte företes annat än om domstolen anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolk och översättning av handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tolk och översättning av handlingar tillämpas 5 kap. 6-8 §§&lt;br&gt;och 33 kap. 9 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1946:807) om handläggning av dom- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-&lt;br&gt;melser i fråga om rätten att överklaga det beslutet och om vad den som&lt;br&gt;vill överklaga beslutet skall iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas en ny paragraf, 18 kap. 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingen registrerats&lt;br&gt;skall rätten genast översända en&lt;br&gt;kopia till den myndighet som&lt;br&gt;för äktenskapsregistret med upp-&lt;br&gt;gift om dagen då handlingen&lt;br&gt;gavs in till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall ta in handlingen i&lt;br&gt;protokollet och genast översända&lt;br&gt;bestyrkt kopia av handlingen till&lt;br&gt;den myndighet som för äkten-&lt;br&gt;skapsregistret med uppgift om&lt;br&gt;dagen då handlingen gavs in till&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungö-&lt;br&gt;relse om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning.&lt;br&gt;Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en&lt;br&gt;bodelningshandling för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tingsrät-&lt;br&gt;ten av en juristdomare. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl med hänsyn&lt;br&gt;till ärendets beskaffenhet, får&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en ju-&lt;br&gt;ristdomare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 § föräldrabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14&lt;br&gt;kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tings-&lt;br&gt;rätten av en juristdomare. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het, får tingsrätten dock bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bal ken omtryckt 1995:974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 19 kap. 20 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 19 kap. 21 a §,&lt;br&gt;20 kap. 12 § och 23 kap. 6 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår&lt;br&gt;av testamentet, anses innefotta bemyndigande att företaga alla för boets&lt;br&gt;utredning erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\hd i 14-16, 18 och 19 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning å&lt;br&gt;testamentsexekutör ävensom ä&lt;br&gt;den som genom testamente för-&lt;br&gt;ordnats att allenast i viss del&lt;br&gt;verkställa utredningen efter den&lt;br&gt;döde; och skall jämväl om ent-&lt;br&gt;ledigande gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i 14-16, 18 och&lt;br&gt;19 §§ om boutredningsman skall&lt;br&gt;tillämpas på testamentsexekutör&lt;br&gt;och pä den som genom&lt;br&gt;testamente förordnats att endast&lt;br&gt;i viss del verkställa utredningen&lt;br&gt;efter den döde. Även i fråga om&lt;br&gt;entledigande skall tillämpas det&lt;br&gt;som sägs om boutredningsman.&lt;br&gt;Skyldigheten enligt 14 a § att&lt;br&gt;underrätta rätten om vem som&lt;br&gt;tillställts årsredovisning gäller&lt;br&gt;dock endast den som är boutred-&lt;br&gt;ningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 1 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1981:359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i jordabalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 kap. 12 a § och 12 kap. 21 § jordabalken&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt en bestämmelse i denna balk har rätt&lt;br&gt;till nedsättning av arrendeavgiften eller till ersättning för skada eller för&lt;br&gt;avhjälpande av brist eller att han har någon annan motfordran hos jord-&lt;br&gt;ägaren, och vill arrendatom dra av motsvarande belopp från en arrende-&lt;br&gt;avgift som utgår i pengar, får han deponera beloppet hos länsstyrelsen.&lt;br&gt;Detta gäller också när partema är oense om storleken på en arrendeav-&lt;br&gt;gift som skall utgå i pengar men vars belopp inte framgår av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i vissa andra fall finns i lagen (1927:56)&lt;br&gt;om nedsättning av pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom vill deponera ett belopp hos länsstyrelsen enligt första&lt;br&gt;stycket, skall han lämna skriftliga uppgifter i två exemplar om arrende-&lt;br&gt;förhållandet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens be-&lt;br&gt;skaffenhet samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner skälig,&lt;br&gt;för den kostnad jordägaren kan få för att få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat en arrendeavgift hos länsstyrelsen, får&lt;br&gt;jordägaren inte göra gällande att arrenderätten blivit förverkad på grund&lt;br&gt;av att det deponerade beloppet inte har betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett&lt;br&gt;ärende om deposition får över-&lt;br&gt;klagas till tingsrätten på den ort&lt;br&gt;där länsstyrelsen finns. Vid&lt;br&gt;överklagande tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett&lt;br&gt;ärende om deposition får över-&lt;br&gt;klagas till tingsrätten på den ort&lt;br&gt;där länsstyrelsen finns. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser hyresgästen att han enligt 11-14, 16-18 eller 26 § har rätt till&lt;br&gt;nedsättning av hyran eller till ersättning för skada eller för avhjälpande&lt;br&gt;av brist eller att han har någon annan motfordran hos hyresvärden, och&lt;br&gt;vill hyresgästen dra av motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar,&lt;br&gt;får han deponera beloppet hos länsstyrelsen. Vad som sagts nu gäller&lt;br&gt;också när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar&lt;br&gt;men som ej är till beloppet bestämd i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1995/96:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1984:694.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När hyresgästen enligt första stycket deponerar belopp hos länssty- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;relsen, skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhål-&lt;br&gt;landet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffen-&lt;br&gt;het samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner skälig, för&lt;br&gt;den kostnad hyresvärden kan få för att få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hyresgästen deponerat hyra hos länsstyrelsen, får hyresvärden&lt;br&gt;icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det&lt;br&gt;deponerade beloppet ej betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen med&lt;br&gt;anledning av deposition får över-&lt;br&gt;klagas i hovrätten genom&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av länsstyrelsen&lt;br&gt;med anledning av deposition får&lt;br&gt;överklagas ri// tingsrätten på&lt;br&gt;den ort där länsstyrelsen finns.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut meddelats före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande tillämpas fortfarande äldre bestämmelser, om be-&lt;br&gt;slutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 kap. 11-13 §§, 17 kap. 10 § och 30 kap. 8 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 20 a §&lt;br&gt;och 19 kap. 11 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 k&lt;br&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rätten skall över alla mål&lt;br&gt;föras dagbok, utvisande tiden,&lt;br&gt;då varje mål inkommit, därmed&lt;br&gt;vidtagna åtgärder och tiden för&lt;br&gt;målets avgörande samt, då talan&lt;br&gt;fullföljts, tiden, då anmälan eller&lt;br&gt;inlaga inkommit, och de åtgär-&lt;br&gt;der, som vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mid i detta kapitel stadgas om&lt;br&gt;protokoll, akt och dagbok i mål&lt;br&gt;skall i tillämpliga delar gälla&lt;br&gt;även beträffande ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om&lt;br&gt;protokoll och aktbildning samt&lt;br&gt;om dagbok och andra förteck-&lt;br&gt;ningar meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;»p-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rätten skall det föras re-&lt;br&gt;gister över alla mål. Registret&lt;br&gt;skall utvisa tiden då vaije mål&lt;br&gt;kommit in, de åtgärder som vid-&lt;br&gt;tagits med målet, tiden för må-&lt;br&gt;lets avgörande och, om överkla-&lt;br&gt;gande skett, dagen då anmälan&lt;br&gt;eller överklagande kommit in&lt;br&gt;och de åtgärder som vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i detta kapitel sägs&lt;br&gt;om protokoll, akt och register i&lt;br&gt;ett mål skall tillämpas även&lt;br&gt;beträffande ett ärende som hand-&lt;br&gt;läggs enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare föreskrifter om&lt;br&gt;protokoll, aktbildning och&lt;br&gt;register meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att rätten&lt;br&gt;saknar behörighet att ta upp&lt;br&gt;målet eller att i annan ordning&lt;br&gt;pröva ansökan men att en annan&lt;br&gt;domstol skulle vara behörig,&lt;br&gt;skall ansökan lämnas över till&lt;br&gt;den domstolen, om sökanden&lt;br&gt;inte har något att invända mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1974:573.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta och det inte heller finns Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;något annat skäl mot att an-&lt;br&gt;sökan överlämnas. Ansökan&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till den&lt;br&gt;senare domstolen samma dag&lt;br&gt;som den kom in till den domstol&lt;br&gt;som först tog emot ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade i&lt;br&gt;nummerföljd efter tiden för&lt;br&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att rätten&lt;br&gt;saknar behörighet att ta upp&lt;br&gt;målet eller att i annan ordning&lt;br&gt;pröva ansökan men att en annan&lt;br&gt;domstol skulle vara behörig,&lt;br&gt;skall ansökan lämnas över till&lt;br&gt;den domstolen, om sökanden&lt;br&gt;inte har något att invända mot&lt;br&gt;detta och det inte heller finns&lt;br&gt;något annat skäl mot att an-&lt;br&gt;sökan överlämnas. Ansökan&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till den&lt;br&gt;senare domstolen samma dag&lt;br&gt;som den kom in till den domstol&lt;br&gt;som först tog emot ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nummerföljd efter tiden för&lt;br&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 18 kap. 8, 11 och 18 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 18 kap. 1 och 16 a §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets kronofogdemyndigheten har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas be-&lt;br&gt;träffande överklaganden i utsök-&lt;br&gt;ningsmål. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren do-&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas&lt;br&gt;hos hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel gäller&lt;br&gt;lagen (1996:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden vid överklagande i ut-&lt;br&gt;sökningsmål. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten skall dock inte vara&lt;br&gt;part i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hovrätt får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat parten prövningstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 8 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 11 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 18 § 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att över-&lt;br&gt;klagandet prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i tingsrättens beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hovrät-&lt;br&gt;ten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med underrät-&lt;br&gt;telse om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om överklagande upplysa par-&lt;br&gt;terna om detta och därvid också&lt;br&gt;ange innehållet i närmast före-&lt;br&gt;gående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall dels inom åtta dagar från&lt;br&gt;den dag då kungörelsen skedde&lt;br&gt;uppvisas för kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns, och i bestyrkt avskrift till-&lt;br&gt;ställas myndigheten, dels inom&lt;br&gt;en månad frän samma dag före-&lt;br&gt;tes inför tingsrätten i den ort&lt;br&gt;där egendomen finns till inta-&lt;br&gt;gande i dess protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vitmens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall inom åtta dagar från den&lt;br&gt;dag då kungörelsen skedde ges&lt;br&gt;in för registrering till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där&lt;br&gt;egendomen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:386.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten för förteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid överklagande av krono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över uppvisade och inprotokolle- fögdemyndighetens beslut tilläm-&lt;br&gt;rade köpeavhandlingar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;pas 18 kap. utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen inför rätten före-&lt;br&gt;teddes, eller försätts säljaren i&lt;br&gt;konkurs efter ansökning, som&lt;br&gt;gjorts inom sagda tid, är den&lt;br&gt;sålda egendomen ej fredad från&lt;br&gt;att utmätas eller att räknas till&lt;br&gt;konkursboet. Detsamma gäller&lt;br&gt;när ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om företagsrekonstruktion gjorts&lt;br&gt;inom nämnda tid och konkurs&lt;br&gt;följt på ansökan som gjorts&lt;br&gt;under företagsrekonstruktionen&lt;br&gt;eller inom tre veckor från det&lt;br&gt;att rätten beslutat att företags-&lt;br&gt;rekonstmktionen skall upphöra.&lt;br&gt;Görs efter utgången av den i&lt;br&gt;första punkten angivna tiden jäv&lt;br&gt;mot köpeavhandling, vilken är&lt;br&gt;så upprättad och behandlad, som&lt;br&gt;nyss sagts, är, om jävet görs vid&lt;br&gt;utmätningstillfalle, fordringsäga-&lt;br&gt;ren skyldig att, om han vill full-&lt;br&gt;följa jävet, inom en månad där-&lt;br&gt;efter väcka talan mot såväl säl-&lt;br&gt;jaren som köparen vid den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 1 §. Gör&lt;br&gt;han inte det, har han förlorat sin&lt;br&gt;talan. Godset skall genast beläg-&lt;br&gt;gas med kvarstad och sökanden&lt;br&gt;skall, om han vill att åtgärden&lt;br&gt;skall bestå, inom fjorton dagar&lt;br&gt;efter utmätningsförrättningen&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upprät-&lt;br&gt;tad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen gavs in till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där&lt;br&gt;egendomen finns, eller försätts&lt;br&gt;säljaren i konkurs efter ansök-&lt;br&gt;ning, som gjorts inom sagda tid,&lt;br&gt;är den sålda egendomen ej fre-&lt;br&gt;dad från att utmätas eller att&lt;br&gt;räknas till konkursboet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller när ansökan om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion gjorts inom nämnda tid&lt;br&gt;och konkurs följt på ansökan&lt;br&gt;som gjorts under företagsrekon-&lt;br&gt;struktionen eller inom tre&lt;br&gt;veckor från det att rätten be-&lt;br&gt;slutat att företagsrekonstruk-&lt;br&gt;tionen skall upphöra. Görs efter&lt;br&gt;utgången av den i första punkten&lt;br&gt;angivna tiden jäv mot köpeav-&lt;br&gt;handling, vilken är så upprättad&lt;br&gt;och behandlad, som nyss sagts,&lt;br&gt;är, om jävet görs vid utmät-&lt;br&gt;ningstillfälle, fordringsägaren&lt;br&gt;skyldig att, om han vill fullfölja&lt;br&gt;jävet, inom en månad därefter&lt;br&gt;väcka talan mot såväl säljaren&lt;br&gt;som köparen vid tingsrätten i&lt;br&gt;den ort där egendomen finns.&lt;br&gt;Gör han inte det, har han förlo-&lt;br&gt;rat sin talan. Godset skall genast&lt;br&gt;beläggas med kvarstad och&lt;br&gt;sökanden skall, om han vill att&lt;br&gt;åtgärden skall bestå, inom fjor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ställa full borgen för den kost-&lt;br&gt;nad och skada, som kan orsakas&lt;br&gt;av kvarstaden. Var säljarens&lt;br&gt;egendom avträdd till konkurs,&lt;br&gt;skall vad om återvinning av lös&lt;br&gt;egendom till konkursbo är stad-&lt;br&gt;gat i 4 kap. 19 och 20 §§ kon-&lt;br&gt;kurslagen (1987:672) äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;ton dagar efter utmätningsför- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;rättningen hos kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten ställa full borgen för&lt;br&gt;den kostnad och skada, som kan&lt;br&gt;orsakas av kvarstaden. Var&lt;br&gt;säljarens egendom avträdd till&lt;br&gt;konkurs, skall vad om återvin-&lt;br&gt;ning av lös egendom till kon-&lt;br&gt;kursbo är stadgat i 4 kap. 19&lt;br&gt;och 20 §§ konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i&lt;br&gt;stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av&lt;br&gt;ackordsförhandling tillämpas 3 kap. 6 och 7 §§ lagen om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Beträffande köpeavhandling&lt;br&gt;som visats upp för kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:56) om ned- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;sättning av pengar hos myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1927:56) om nedsättning av&lt;br&gt;pengar hos myndighet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut av länssty- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett beslut av länsstyrelsen får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsen förs i hovrätten genom överklagas till tingsrätten på&lt;br&gt;besvär. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;den ort där länsstyrelsen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut meddelats före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande tillämpas fortforande äldre bestämmelser, om be-&lt;br&gt;slutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:804.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dö- p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1995/96:115&lt;br&gt;dande av förkommen handling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1927:85) om dödande av förkom-&lt;br&gt;men handling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en tings-&lt;br&gt;rätt som inte är juristdomare&lt;br&gt;skall fä handlägga enkla ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag, dock inte&lt;br&gt;ärenden som avses i 12 a §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägo- p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1995/96:115&lt;br&gt;fred&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 och 37 §§ lagen (1933:269) om ägofred&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i annan ordning än vid&lt;br&gt;syneförrättning upprättats skrift-&lt;br&gt;lig och av vittnen styrkt före-&lt;br&gt;ning rörande stängselskyldighet&lt;br&gt;eller betesreglering, äge envar,&lt;br&gt;som deltagit i föreningen, upp-&lt;br&gt;visa denna hos den eller de fas-&lt;br&gt;tighetsdomstolar, inom vilkas&lt;br&gt;domvätjo de fastigheter, före-&lt;br&gt;ningen angår, äro belägna.&lt;br&gt;Överensstämmer föreningen&lt;br&gt;med de i denna lag stadgade&lt;br&gt;grunder, och hava, där&lt;br&gt;föreningen avser upplåtelse av&lt;br&gt;betesmark, i föreningen tydligt&lt;br&gt;angivits den upplåtna markens&lt;br&gt;läge och gränser, den eller de&lt;br&gt;fastigheter, för vilka den&lt;br&gt;upplåtits, sätt och tid för mar-&lt;br&gt;kens inhägnande och anordnan-&lt;br&gt;de för betesbruk samt huruvida&lt;br&gt;ersättning skall utgå och i så fall&lt;br&gt;med vilket belopp ersättningen&lt;br&gt;skall i den ordning 16 § före-&lt;br&gt;skriver gäldas, läte rätten intaga&lt;br&gt;föreningen i rättens protokoll.&lt;br&gt;Sedan vare föreningen gällande&lt;br&gt;mot framtida ägare eller inneha-&lt;br&gt;vare av fastigheterna så ock, där&lt;br&gt;intagande i rättens protokoll ägt&lt;br&gt;rum inom två månader sedan&lt;br&gt;föreningen ingicks, mot den,&lt;br&gt;som efter upprättandet men före&lt;br&gt;föreningens intagande i rättens&lt;br&gt;protokoll blivit ägare eller inne-&lt;br&gt;havare. Förening, som slutits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i annan ordning än vid&lt;br&gt;syneförrättning upprättats skrift-&lt;br&gt;lig och av vittnen styrkt före-&lt;br&gt;ning rörande stängselskyldighet&lt;br&gt;eller betesreglering, äge envar,&lt;br&gt;som deltagit i föreningen, upp-&lt;br&gt;visa denna hos den eller de fas-&lt;br&gt;tighetsdomstolar, inom vilkas&lt;br&gt;domväijo de fastigheter, före-&lt;br&gt;ningen angår, äro belägna.&lt;br&gt;Överensstämmer föreningen&lt;br&gt;med de i denna lag stadgade&lt;br&gt;grunder, och hava, där&lt;br&gt;föreningen avser upplåtelse av&lt;br&gt;betesmark, i föreningen tydligt&lt;br&gt;angivits den upplåtna markens&lt;br&gt;läge och gränser, den eller de&lt;br&gt;fastigheter, för vilka den&lt;br&gt;upplåtits, sätt och tid för mar-&lt;br&gt;kens inhägnande och anordnan-&lt;br&gt;de för betesbruk samt huruvida&lt;br&gt;ersättning skall utgå och i så fåll&lt;br&gt;med vilket belopp ersättningen&lt;br&gt;skall i den ordning 16 &amp;nbsp;§ före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriver betalas, skall rätten&lt;br&gt;registrera föreningen. Sedan&lt;br&gt;vare föreningen gällande mot&lt;br&gt;framtida ägare eller innehavare&lt;br&gt;av fastigheterna så ock, där&lt;br&gt;registreringen ägt rum inom två&lt;br&gt;månader sedan föreningen&lt;br&gt;ingicks, mot den, som efter&lt;br&gt;upprättandet men före registre-&lt;br&gt;ringen blivit ägare eller inne-&lt;br&gt;havare. Förening, som slutits&lt;br&gt;för boställe eller staten eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:187.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för boställe eller staten eller&lt;br&gt;allmän inrättning tillhörig, på&lt;br&gt;viss tid upplåten fastighet, have&lt;br&gt;dock ej verkan mot senare inne-&lt;br&gt;havare, med mindre föreningen&lt;br&gt;blivit av vederbörande myndig-&lt;br&gt;het godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan föreningen enligt första&lt;br&gt;stycket intagits i rättens proto-&lt;br&gt;koll, skall utdrag av protokollet&lt;br&gt;i ärendet genom rättens försorg&lt;br&gt;översändas till länets lantmäteri-&lt;br&gt;kontor så ock, där föreningen&lt;br&gt;angår betesreglering, till veder-&lt;br&gt;börande skogsvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän inrättning tillhörig, på Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;viss tid upplåten fastighet, have&lt;br&gt;dock ej verkan mot senare&lt;br&gt;innehavare, med mindre före-&lt;br&gt;ningen blivit av vederbörande&lt;br&gt;myndighet godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förening registrerats&lt;br&gt;skall rätten sända över beslutet&lt;br&gt;till länets lantmäterikontor så&lt;br&gt;ock, där föreningen angår betes-&lt;br&gt;reglering, till vederbörande&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träffas förening, att stängsel&lt;br&gt;ej skall hållas mellan angränsan-&lt;br&gt;de ägor, oaktat stängsel enligt&lt;br&gt;denna lag kunnat äskas, eller att&lt;br&gt;stängsel skall vara av viss annan&lt;br&gt;beskaffenhet än den, som enligt&lt;br&gt;5 § eller med stöd därav med-&lt;br&gt;delad föreskrift är för orten gäl-&lt;br&gt;lande, eller att stängsel skall&lt;br&gt;helt eller delvis sättas annorstä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träffas förening, att stängsel&lt;br&gt;ej skall hållas mellan angränsan-&lt;br&gt;de ägor, oaktat stängsel enligt&lt;br&gt;denna lag kunnat äskas, eller att&lt;br&gt;stängsel skall vara av viss annan&lt;br&gt;beskaffenhet än den, som enligt&lt;br&gt;5 § eller med stöd därav med-&lt;br&gt;delad föreskrift är för orten gäl-&lt;br&gt;lande, eller att stängsel skall&lt;br&gt;helt eller delvis sättas annorstä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des än i 4 § är föreskrivet; är&lt;br&gt;föreningen upprättad på sätt i&lt;br&gt;36 § sägs och har i förekom-&lt;br&gt;mande fall däri tydligt angivits&lt;br&gt;den sträckning, vari stängslet&lt;br&gt;skall framgå, skall om sådan&lt;br&gt;förenings uppvisande och&lt;br&gt;intagande i rättens protokoll och&lt;br&gt;om verkan av föreningen så ock&lt;br&gt;om översändande av utdrag av&lt;br&gt;protokollet, sedan föreningen&lt;br&gt;däri intagits, vad i 36 § är stad-&lt;br&gt;gat äga motsvarande tillämp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des än i 4 § är föreskrivet; är&lt;br&gt;föreningen upprättad på sätt i&lt;br&gt;36 § sägs och har i förekom-&lt;br&gt;mande fall däri tydligt angivits&lt;br&gt;den sträckning, vari stängslet&lt;br&gt;skall framgå, skall om sådan&lt;br&gt;förenings uppvisande och regi-&lt;br&gt;strering, om verkan av förening-&lt;br&gt;en så ock om översändande av&lt;br&gt;beslut, vad i 36 § är stadgat äga&lt;br&gt;motsvarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förening, som nu sagts, böra upptagas de villkor med avseende å&lt;br&gt;hemdjurs vård, varom överenskommelse träffats vid föreningens upprät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förening, som i denna para-&lt;br&gt;graf avses, äger ej giltighet ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förening, som i denna para-&lt;br&gt;graf avses, äger ej giltighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1946:837.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;över tio år sedan den blivit in-&lt;br&gt;tagen i rättens protokoll.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utöver tio år sedan den blivit Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;registrerad.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvs- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;skatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34, 60 och 70 §§ samt rubriken närmast&lt;br&gt;före 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighet är den&lt;br&gt;allmänna underrätt, vid vilken&lt;br&gt;arvlåtaren (testator) eller, då&lt;br&gt;fråga är om egendom vartill&lt;br&gt;föregående innehavare på livstid&lt;br&gt;haft i 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket avsedd rätt, denne skolat&lt;br&gt;svara i mål, som rörde hans&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes ej behörig beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndighet efter vad nu&lt;br&gt;sagts upptages skatteärendet av&lt;br&gt;Stockholms rådhusrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighet är den&lt;br&gt;tingsrätt vid vilken arvlåtaren&lt;br&gt;(testator) eller, då fråga är om&lt;br&gt;egendom till vilken en föregåen-&lt;br&gt;de innehavare på livstid haft i&lt;br&gt;8 § första eller andra stycket av-&lt;br&gt;sedd rätt, denne hade att svara i&lt;br&gt;mål som rörde hans person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns någon tings-&lt;br&gt;rätt som är behörig enligt första&lt;br&gt;stycket, tas skatteärendet upp av&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden om arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljd av talan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon föra talan mot be-&lt;br&gt;slut i skatteärende, har han att&lt;br&gt;till beskattningsmyndigheten in-&lt;br&gt;komma med sina till hovrätten&lt;br&gt;ställda besvär. Är skattemyndig-&lt;br&gt;het i län, som hör under skilda&lt;br&gt;hovrätter, beskattningsmyndig-&lt;br&gt;het, skola besvären ställas till&lt;br&gt;den hovrätt, under vilken den&lt;br&gt;del av länet hör, där den skatt-&lt;br&gt;skyldige var mantalsskriven, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde, eller,&lt;br&gt;om han då ej var mantalsskriven&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighetens be-&lt;br&gt;slut får överklagas till hovrätten&lt;br&gt;av en enskild part eller av den&lt;br&gt;enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom riket, där han var bosatt&lt;br&gt;eller stadigvarande vistades; i&lt;br&gt;fråga om juridisk person vare&lt;br&gt;för hovrättens behörighet be-&lt;br&gt;stämmande, var styrelsen eller&lt;br&gt;förvaltningen hade sitt säte, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde. Be-&lt;br&gt;svär må anföras, förutom av en-&lt;br&gt;skild part, av den enligt 64 § 1&lt;br&gt;mom. förordnade gransknings-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar beslut av underrätt&lt;br&gt;eller skattemyndighet prövning&lt;br&gt;av fråga om fastställande, efter-&lt;br&gt;gift eller återvinning av skatt,&lt;br&gt;må talan fullföljas inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När skatt-&lt;br&gt;skyldig vitsordat anmärkning,&lt;br&gt;som framställts av gransknings-&lt;br&gt;myndigheten, skall vid fullföljd&lt;br&gt;av talan anses, som om beslut&lt;br&gt;om skattens fastställande blivit&lt;br&gt;meddelat av underrätt eller skat-&lt;br&gt;temyndighet, när gransknings-&lt;br&gt;myndigheten erhållit meddelan-&lt;br&gt;de om vitsordandet. I sådant fäll&lt;br&gt;skall klaganden inkomma till&lt;br&gt;hovrätten med sin dit ställda&lt;br&gt;besvärsinlaga. Har part arfört&lt;br&gt;besvär och vill jämväl hans ve-&lt;br&gt;derpart söka ändring i beslutet,&lt;br&gt;skall denne dock inkomma med&lt;br&gt;sina besvär inom två månader&lt;br&gt;från det delgivning som avses i&lt;br&gt;52 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;ägt rum. I sistnämnda fall må&lt;br&gt;vederparten inkomma med be-&lt;br&gt;svärsinlaga till hovrätten; pröv-&lt;br&gt;ningen huruvida hans besvärsta-&lt;br&gt;lan fullföljts på föreskrivet sätt&lt;br&gt;och inom rätt tid skall alltid till-&lt;br&gt;komma hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då besvär behörigen arförts&lt;br&gt;över beslut, som avses i nästfö-&lt;br&gt;regående stycke, skall hovrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beskattningsmyndighetens&lt;br&gt;beslut innefattar prövning av en&lt;br&gt;fråga om fästställande, eftergift&lt;br&gt;eller återvinning av skatt, får&lt;br&gt;överklagande ske inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När en skatt-&lt;br&gt;skyldig vitsordat en anmärk-&lt;br&gt;ning, som framställts av gransk-&lt;br&gt;ningsmyndigheten, skall det vid&lt;br&gt;överklagandet anses som om&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten med-&lt;br&gt;delat beslut om skattens fäststäl-&lt;br&gt;lande när granskningsmyn-&lt;br&gt;digheten fått meddelande om&lt;br&gt;vitsordandet. I sådant fäll skall&lt;br&gt;ett överklagande ges in till hov-&lt;br&gt;rätten. Har ena parten överkla-&lt;br&gt;gat beslutet och vill även mot-&lt;br&gt;parten överklaga det, skall dock&lt;br&gt;dennes överklagande ha kommit&lt;br&gt;in till beskattningsmyndigheten&lt;br&gt;eller till hovrätten inom två&lt;br&gt;månader från det att delgivning&lt;br&gt;som avses i 75 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1996:000) om domstolsärenden&lt;br&gt;har skett. Prövningen av om&lt;br&gt;motparten har överklagat i rätt&lt;br&gt;tid skall alltid göras av hovrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut som avses i&lt;br&gt;andra stycket överklagas skall&lt;br&gt;hovrätten, om målet tas upp till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;städse höra klagandens veder-&lt;br&gt;part över besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över beslut av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten i frågor, som avses&lt;br&gt;i 17 och 26 §§, må klagan ej fö-&lt;br&gt;ras. Har någon förelagts att vid&lt;br&gt;vite fullgöra åliggande, varom i&lt;br&gt;26 § förmäles, må dock föreläg-&lt;br&gt;gandet komma under prövning i&lt;br&gt;samband med klagan över beslut&lt;br&gt;om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning, alltid ge klagandens Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;motpart tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten i frågor som avses i 17&lt;br&gt;och 26 §§ får inte överklagas.&lt;br&gt;Har någon förelagts att vid vite&lt;br&gt;fullgöra en uppgift som anges i&lt;br&gt;26 §, får dock föreläggandet&lt;br&gt;komma under prövning i sam-&lt;br&gt;band med överklagande av be-&lt;br&gt;slut om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär över beslut om faststäl-&lt;br&gt;lande av skatt enligt denna lag&lt;br&gt;inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den skatt som beslutet&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av ett beslut&lt;br&gt;om fastställande av skatt enligt&lt;br&gt;denna lag inverkar inte på skyl-&lt;br&gt;digheten att betala den skatt som&lt;br&gt;beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ske även om det beslut som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av skatt enligt 61&lt;br&gt;föranleder återbetalningen inte har vunnit laga kraft. Om hovrätten fest-&lt;br&gt;ställt skatten till ett lägre belopp än den enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten medgett eller yrkat, får dock återbetalning inte&lt;br&gt;ske om granskningsmyndigheten anmäler hinder mot detta. I sistnämnda&lt;br&gt;fell får skattemyndigheten efter ansökan av dödsbo eller skattskyldig&lt;br&gt;medge återbetalning, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.13 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 a och 1 b §§ lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning om faderskap skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har festställts genom bekräftelse eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersök-&lt;br&gt;ning som avses i 1 §, om det först efter bekräftelsen eller domen har&lt;br&gt;framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon&lt;br&gt;annan man än den som har festställts vara fer har haft samlag med mo-&lt;br&gt;dem under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har festställts vara fer. modem, barnet eller den andre mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;br&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande kan begäras av den&lt;br&gt;som kan vara part i ett mål om&lt;br&gt;att bekräftelsen saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet fastställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;br&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;enligt lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden. Ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande kan begäras av den&lt;br&gt;som kan vara part i ett mål om&lt;br&gt;att bekräftelsen saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har faderskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket så-&lt;br&gt;som ett ärende enligt lagen om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av parterna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket enligt&lt;br&gt;lagen om domstolsärenden. Ett&lt;br&gt;sådant förordnande kan begäras&lt;br&gt;av någon av partema i det tidi-&lt;br&gt;gare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som för-&lt;br&gt;ordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:1530.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden får&lt;br&gt;överklagas särskilt genom be-&lt;br&gt;svär. Sedan utlåtande över un-&lt;br&gt;dersökningen har avgetts eller&lt;br&gt;frågan om undersökning har för-&lt;br&gt;fallit, får ärendet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om förordnande enligt 1&lt;br&gt;barnet har sitt hemvist eller, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;lagen (1996:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden får överklagas särskilt.&lt;br&gt;Sedan utlåtande över undersök-&lt;br&gt;ningen har avgetts eller frågan&lt;br&gt;om undersökning har förfallit,&lt;br&gt;får ärendet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a § tas upp av rätten i den ort där&lt;br&gt;har avlidit, av den rätt som har att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig&lt;br&gt;domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om regi- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;strering av båtbyggnadsförskott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1975:605) om registrering av&lt;br&gt;båtbyggnadsförskott skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beställt båt och&lt;br&gt;lämnat eller utfäst sig att lämna&lt;br&gt;tillverkaren förskott av pengar&lt;br&gt;eller byggnadsämnen får låta&lt;br&gt;taga in därom upprättat skriftligt&lt;br&gt;avtal i protokollet hos Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. Därefter har&lt;br&gt;han förmånsrätt enligt 4 § för-&lt;br&gt;månsrättslagen (1970:979) i&lt;br&gt;byggnadsämnena och vad som&lt;br&gt;för hans räkning tillverkats med&lt;br&gt;förskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beställt båt och&lt;br&gt;lämnat eller utfäst sig att lämna&lt;br&gt;tillverkaren förskott av pengar&lt;br&gt;eller byggnadsämnen får låta&lt;br&gt;registrera ett därom upprättat&lt;br&gt;skriftligt avtal hos Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. Därefter har han för-&lt;br&gt;månsrätt enligt 4 § förmånsrätts-&lt;br&gt;lagen (1970:979) i byggnadsäm-&lt;br&gt;nena och vad som för hans räk-&lt;br&gt;ning tillverkats med förskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.15 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1975:1385)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av registreringsmyndigheten i ärende enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt&lt;br&gt;säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndig-&lt;br&gt;heten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande överklaganden av&lt;br&gt;registreringsmyndighetens beslut&lt;br&gt;i ärenden enligt 13 kap. 4 a&lt;br&gt;eller 7 § tillämpas bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklaganden av regist-&lt;br&gt;reringsmyndighetens beslut i&lt;br&gt;ärenden enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 § gäller lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1495.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.16 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om fel- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p.&lt;br&gt;parkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:206) om felparkerings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgift&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 och 10 a §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;br&gt;delsen har ägt rum. Skrivelsen&lt;br&gt;med överklagandet ges in till&lt;br&gt;polismyndigheten. Den skall ha&lt;br&gt;kommit in dit senast tre veckor&lt;br&gt;från det klaganden fick del av&lt;br&gt;beslutet. Vid prövning av över-&lt;br&gt;klagandet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden om inte annat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betalningsansvaret undanröjts får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen till den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;br&gt;delsen har ägt rum. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ges in till polismyndig-&lt;br&gt;heten. Det skall ha kommit in&lt;br&gt;dit senast tre veckor från det&lt;br&gt;klaganden fick del av beslutet.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden,&lt;br&gt;om inte annat anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får&lt;br&gt;i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos hovrätten. Överkla-&lt;br&gt;gandet får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 11 § 1993:517.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1180.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:517.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut&lt;br&gt;genom vilket en missnöjesanmä-&lt;br&gt;lan eller en anmälan av bestri-&lt;br&gt;dande avvisats. I fråga om med-&lt;br&gt;delade prövningstillstånd skall&lt;br&gt;54 kap. 11 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att talan&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det firms anledning till änd-&lt;br&gt;ring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens&lt;br&gt;beslut prövas av hovrätten en-&lt;br&gt;dast om denna meddelat pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;genom vilket en anmälan av be-&lt;br&gt;stridande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande upplysa parterna om&lt;br&gt;detta och därvid också ange in-&lt;br&gt;nehållet i närmast föregående&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får&lt;br&gt;dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2Al Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1995/96:115&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt SFS 1995:305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § hos tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överkla-&lt;br&gt;gandet skall ha kommit in till&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från den&lt;br&gt;dag då åklagaren fick del av be-&lt;br&gt;slutet. 1 ärendet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Därvid skall i&lt;br&gt;fråga om överklagandet gälla&lt;br&gt;vad som i den lagen sägs om&lt;br&gt;ansökan. Vid annan hand-&lt;br&gt;läggning än som sägs i 3 eller&lt;br&gt;4 § samma lag skall rätten bestå&lt;br&gt;av en lagfaren domare och&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ha kommit in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklaga-&lt;br&gt;ren fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt&lt;br&gt;lagen (1996:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden. Vid handläggningen av&lt;br&gt;ärendet består tingsrätten av en&lt;br&gt;juristdomare. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till ären-&lt;br&gt;dets beskaffenhet, får tingsrätten&lt;br&gt;dock bestå av en juristdomare&lt;br&gt;och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 §&lt;br&gt;får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet&lt;br&gt;i samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.18 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kal- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:131) om kallelse på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;okända borgenärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs vid den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör sva-&lt;br&gt;ra i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara i sådana&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där&lt;br&gt;gäldenären bör svara vid dom-&lt;br&gt;stol i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara vid domstol&lt;br&gt;i sådana mål. Om gäldenären är&lt;br&gt;ett aktiebolag görs dock ansökan&lt;br&gt;hos Patent- och registrerings-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenä-&lt;br&gt;rer och såvitt möjligt ange deras adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av rätten&lt;br&gt;med föreläggande för dem att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sina ford-&lt;br&gt;ringar till rätten senast sex må-&lt;br&gt;nader från dagen för kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall rätten&lt;br&gt;senast en månad före anmäl-&lt;br&gt;ningstidens utgång skicka under-&lt;br&gt;rättelser om kallelsen till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i länet och till&lt;br&gt;alla borgenärer som har tagits&lt;br&gt;upp i förteckningen över kända&lt;br&gt;borgenärer och som har känd&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av myn-&lt;br&gt;digheten med föreläggande för&lt;br&gt;dem att skriftligen anmäla sina&lt;br&gt;fordringar till myndigheten se-&lt;br&gt;nast sex månader från dagen för&lt;br&gt;kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall myn-&lt;br&gt;digheten senast en månad före&lt;br&gt;anmälningstidens utgång skicka&lt;br&gt;underrättelser om kallelsen till&lt;br&gt;alla borgenärer som har tagits&lt;br&gt;upp i förteckningen över kända&lt;br&gt;borgenärer och som har känd&lt;br&gt;adress. Om ansökan har gjorts&lt;br&gt;hos Patent- och registrerings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:396.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket, skall verket skicka en Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;underrättelse till den kronofog-&lt;br&gt;demyndighet som avses i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av en krono-&lt;br&gt;fogdemyndighets beslut tillämpas&lt;br&gt;18 kap. utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av Patent- och regi-&lt;br&gt;streringsverket överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten på den ort där bola-&lt;br&gt;get har sitt säte. Vid överkla-&lt;br&gt;gande gäller lagen (1996:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Ansökningar om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer som har gjorts före ikraftträdandet handläggs enligt&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.19 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om före- p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1995/96:115&lt;br&gt;tagshypotek&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1984:649) om företagshy-&lt;br&gt;potek skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3 § tillämpas också om den intecknade verksam-&lt;br&gt;heten och egendom som omfettas av företagshypotek övergår till någon&lt;br&gt;annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning&lt;br&gt;av någon annan anledning än näringsidkarens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att en köpe-&lt;br&gt;handling om försäljning av lös-&lt;br&gt;öre som tillhör näringsidkaren&lt;br&gt;har behandlats enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köpa-&lt;br&gt;ren låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva, omfettas den sålda egen-&lt;br&gt;domen av hypotek på grund av&lt;br&gt;en företagsinteckning som har&lt;br&gt;sökts senast trettio dagar efter&lt;br&gt;det att handlingen företeddes&lt;br&gt;inför rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att en köpe-&lt;br&gt;handling om försäljning av lös-&lt;br&gt;öre som tillhör näringsidkaren&lt;br&gt;har behandlats enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köpa-&lt;br&gt;ren låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva, omfettas den sålda egen-&lt;br&gt;domen av hypotek på grund av&lt;br&gt;en företagsinteckning som har&lt;br&gt;sökts senast trettio dagar efter&lt;br&gt;det att handlingen registrerades&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre föreskrifter gäller fort-&lt;br&gt;farande om en köpeavhandling om försäljning av lösöre som tillhör&lt;br&gt;näringsidkaren före ikraftträdandet har visats upp för en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt bestämmelserna i lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.20 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om sam- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;bors gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1987:232) om sambors gemen-&lt;br&gt;samma hem skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en juristdomare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het, får tingsrätten dock bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få förordna bodel-&lt;br&gt;ningsförrättare enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om ho- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;mosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-&lt;br&gt;ser tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till&lt;br&gt;33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. 6 § lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11.5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäktig-&lt;br&gt;val, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1446.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2,&lt;br&gt;15 och 16 §§, 12 kap. 7 och&lt;br&gt;8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2, Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;15 och 16 §§, 12 kap. 7 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det ocksä de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.22 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om be- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;söksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1988:688) om besöks-&lt;br&gt;förbud skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling inför rätten enligt&lt;br&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ andra stycket lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden skall alltid hål-&lt;br&gt;las, om någon part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt 2 § andra-femte stycke-&lt;br&gt;na, 3 §, 4 § första och andra&lt;br&gt;styckena, 5 § samt 9-12 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden.&lt;br&gt;Därvid gäller i fråga om begä-&lt;br&gt;ran om prövning vad som sägs i&lt;br&gt;den lagen om ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde inför rätten skall&lt;br&gt;alltid hållas, om någon part be-&lt;br&gt;gär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden. Därvid gäller i&lt;br&gt;fråga om begäran om prövning&lt;br&gt;vad som sägs i den lagen om&lt;br&gt;ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.23 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kul- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;turminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 14 § lagen (1988:950) om kulturmin-&lt;br&gt;nen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ tilläm-&lt;br&gt;pas vad som är föreskrivet i la-&lt;br&gt;gen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. Tings-&lt;br&gt;rätten är domför med en lagfa-&lt;br&gt;ren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ gäller&lt;br&gt;lagen (1996:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat sägs i detta kapitel avgörs frågan om behörig domstol&lt;br&gt;enligt 10 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1523.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.24 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om&lt;br&gt;fingerade personuppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:483) om fingerade person-&lt;br&gt;uppgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrättens handläggning&lt;br&gt;gäller lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrättens handläggning&lt;br&gt;gäller lagen (1996:000) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 , 64 , 64 c och 65 §§ konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden&lt;br&gt;får överklagas hos Marknadsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kvarstad enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövning av överklaganden enligt 60 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall&lt;br&gt;överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan&lt;br&gt;rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under&lt;br&gt;rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första&lt;br&gt;stycket 6 får överklagas även av&lt;br&gt;Konkurrensverket om tingsrätten&lt;br&gt;ändrat verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlikning inte är tillåten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 49, 50 och 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken sägs om hov-&lt;br&gt;rätten skall i stället gälla Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om hovrätten i&lt;br&gt;49, 50 och 52 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken samt 39 § första stycket&lt;br&gt;lagen om domstolsärenden skall&lt;br&gt;i stället gälla Marknads-&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1994:1494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 63 § första stycket&lt;br&gt;5 och 6 skall tingsrätten ha den&lt;br&gt;sammansättning som anges i 64&lt;br&gt;a § första stycket. Vid handlägg-&lt;br&gt;ning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål eller ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om fö-&lt;br&gt;reläggande för part och parts&lt;br&gt;utevaro, vad som i rättegångs-&lt;br&gt;balken är föreskrivet för åklaga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tingsrätten prövar ären-&lt;br&gt;den som anges i 63 § första&lt;br&gt;stycket 5 och 6 i sak, skall&lt;br&gt;tingsrätten ha den sammansätt-&lt;br&gt;ning som anges i 64 a § första&lt;br&gt;stycket. / ett ärende som anges i&lt;br&gt;63 § första stycket 5 får tings-&lt;br&gt;rätten dock i stället bestå av en&lt;br&gt;juristdomare eller av en jurist-&lt;br&gt;domare och en ekonomisk ex-&lt;br&gt;pert, om det är tillräckligt med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het. Vid annan handläggning&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en ju-&lt;br&gt;ristdomare eller av en juristdo-&lt;br&gt;mare och en ekonomisk expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål enligt denna lag&lt;br&gt;gäller i fråga om föreläggande&lt;br&gt;för part och parts utevaro det&lt;br&gt;som i rättegångsbalken är före-&lt;br&gt;skrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:681.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.26 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)&lt;br&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21, 22, 27, 29 och 31 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, överlämna&lt;br&gt;ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för vidare&lt;br&gt;handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall ärendet&lt;br&gt;överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt då den tar&lt;br&gt;emot ett ärende om skuldsane-&lt;br&gt;ring finner att den inte är be-&lt;br&gt;hörig, skall rätten överlämna&lt;br&gt;ärendet till en tingsrätt som är&lt;br&gt;behörig. Tingsrättens beslut om&lt;br&gt;överlämnande får inte överkla-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering även om någon borgenär motsatt&lt;br&gt;sig att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för handläggningen&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden för handlägg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett sam-&lt;br&gt;manträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prövas.&lt;br&gt;Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall sändas till&lt;br&gt;gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet. Gäldenären&lt;br&gt;behöver inte delges. Till sammanträdet får också företrädare för social-&lt;br&gt;nämnden eller annan kallas. Om någon som har kallats till sammanträ-&lt;br&gt;det uteblir, utgör det inte hinder för att avgöra ärendet. Kallelsen skall&lt;br&gt;innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering enligt denna lag kan en tingsrätt som avses i 21 § upp-&lt;br&gt;häva eller, i fall som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller&lt;br&gt;i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ären-&lt;br&gt;dets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för&lt;br&gt;borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut&lt;br&gt;i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller un-&lt;br&gt;derlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgifitsskyldig och den orikti-&lt;br&gt;ga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt&lt;br&gt;eller inte fettats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären inte följer betalmngsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i första stycket 5 skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om betalmngsplanen löper under längre&lt;br&gt;tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt tillämpas&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden&lt;br&gt;för handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning av belopp som avses i&lt;br&gt;8 § första stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde&lt;br&gt;känt till de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna eller&lt;br&gt;medverkade till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt 27 §&lt;br&gt;första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut att avvisa eller avslå en an-&lt;br&gt;sökan om skuldsanering, inleda&lt;br&gt;skuldsanering eller fastställa en&lt;br&gt;skuldsanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Överklagandet&lt;br&gt;skall ges in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut att avvisa eller avslå en an-&lt;br&gt;sökan om skuld sanering, inleda&lt;br&gt;skuldsanering eller fastställa en&lt;br&gt;skuldsanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Överklagandet&lt;br&gt;skall ges in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslut. Vid överkla-&lt;br&gt;gande gäller lagen (1996:000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om domstolsärenden, om inte Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;annat följer av denna lag.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten skall&lt;br&gt;inte vara part i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut om att överlämna ett skuldsanerings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende till tingsrätt får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut vari-&lt;br&gt;genom en ansökan om skuldsanering förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt,&lt;br&gt;om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/ fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 77 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.27 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § och 18 kap. 10 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ansöker om upprättande av en begränsningsfond skall betala&lt;br&gt;fondbeloppet till rätten eller ställa tillfredsställande säkerhet för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökningen, som skall vara skriftlig, skall sökanden redogöra för&lt;br&gt;omständigheterna i saken och lämna uppgift om namn och adress på&lt;br&gt;dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den, om inte annat sägs i detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller lagen (1996:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;sägs i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöförklaring inom landet hålls av den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 §&lt;br&gt;utsetts att vara sjörättsdomstol. Behörig är den domstol som är närmast&lt;br&gt;den hamn eller ort där sjöförklaringen skall hållas enligt 9 §. Rege-&lt;br&gt;ringen kan dock för en viss hamn förordna att en annan av sjörättsdom-&lt;br&gt;stolama skall vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till&lt;br&gt;trafikförbindelserna och övriga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;inför domstol lagen (1946:807)&lt;br&gt;om handläggning av dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;inför domstol lagen (1996:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare som ordförande och två personer med kunskap om och erfaren-&lt;br&gt;het av sjöfart. Åtminstone en av de senare bör ha grundlig erfarenhet&lt;br&gt;från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen&lt;br&gt;ha utövat en sådan tjänst. Rätten utser för vaije sjöförklaring de särskil-&lt;br&gt;da ledamöterna från en förteckning som Sjöfartsverket årligen upprättar&lt;br&gt;för vaije sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall uppta minst&lt;br&gt;tjugo personer. Om det är ändamålsenligt i ett visst fall att en person&lt;br&gt;med särskild sakkunskap deltar, får rätten tillkalla en sådan person att&lt;br&gt;inträda som ytterligare ledamot i rätten även om han inte är upptagen i&lt;br&gt;förteckningen. De särskilda ledamöterna skall vara svenska medborgare.&lt;br&gt;Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare&lt;br&gt;enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. De särskilda&lt;br&gt;ledamöterna har rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmel-&lt;br&gt;ser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark, Finland och Norge hålls sjöförklaring för ett svenskt fer- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;tyg av den domstol som är behörig enligt det landets lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hålls sjöförklaring utomlands av svensk utlandsmyndighet som&lt;br&gt;enligt bemyndigande av Utrikesdepartementet har sådan behörighet. Om&lt;br&gt;det lämpligen kan ske skall vid sjöförklaringen delta två av myndigheten&lt;br&gt;tillkallade, i sjöfert kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller&lt;br&gt;norska medborgare, mot vilka inte förekommer jäv som gäller mot do-&lt;br&gt;mare. Är ett deltagande av person med särskild sakkunskap ändamålsen-&lt;br&gt;ligt i ett visst fåll, får myndigheten tillkalla även en sådan person. På en&lt;br&gt;ort där behörig svensk utlandsmyndighet inte finns, hålls sjöförklaringen&lt;br&gt;av behörig dansk, finsk eller norsk utlandsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sjöförklaring inför en utlandsmyndighet gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna om sjöförklaring vid domstol i tillämpliga delar. Utlandsmyndig-&lt;br&gt;heten får dock inte ta upp ed eller utfärda vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.28 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1811) om disciplinan-&lt;br&gt;svar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 54 och 56 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 52, 53, 55 och 62 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den om inte annat föreskrivs i&lt;br&gt;denna lag. Därvid gäller beträf-&lt;br&gt;fande överklagandet vad som&lt;br&gt;föreskrivs om ansökan i den la-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid avgöran-&lt;br&gt;de av ärendet bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. Vid handläggning i övrigt&lt;br&gt;av ärendet är tingsrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får av den&lt;br&gt;disciplinansvarige eller det all-&lt;br&gt;männa överklagas till hovrätten.&lt;br&gt;Om tingsrätten har meddelat ett&lt;br&gt;beslut som avses i 34 § andra&lt;br&gt;stycket eller avslagit ett yrkande&lt;br&gt;om att verkställighet tills vidare&lt;br&gt;inte skall få ske, får talan mot&lt;br&gt;beslutet foras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som fattats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden&lt;br&gt;om inte annat föreskrivs i denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ären-&lt;br&gt;det består tingsrätten av en ju-&lt;br&gt;ristdomare. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till ären-&lt;br&gt;dets beskaffenhet, får tingsrätten&lt;br&gt;dock bestå av en juristdomare&lt;br&gt;och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som fattats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommun, ett landsting eller&lt;br&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;br&gt;gas av den disciplinansvarige&lt;br&gt;hos tingsrätten. Bestämmelserna&lt;br&gt;i 50-53 §§, 55 § första stycket&lt;br&gt;första meningen och andra&lt;br&gt;stycket samt 56 § gäller vid så-&lt;br&gt;dant överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet hos tings-&lt;br&gt;rätten avser endast frågan om&lt;br&gt;ersättningsskyldighet, skall dock&lt;br&gt;vad som är föreskrivet om rätte-&lt;br&gt;gången i tvistemål tillämpas.&lt;br&gt;Avser talan ett beslut om både&lt;br&gt;disciplinpåföljd och ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet, skall tingsrätten, om&lt;br&gt;den disciplinansvarige begär det&lt;br&gt;eller det annars finns skäl för&lt;br&gt;det, handlägga frågan om er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet som särskilt&lt;br&gt;mål i den för tvistemål före-&lt;br&gt;skrivna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommun, ett landsting eller Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gas av den disciplinansvarige till&lt;br&gt;tingsrätten. Bestämmelserna i&lt;br&gt;50-53 och 55 §§ gäller vid så-&lt;br&gt;dant överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett mål om ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet redan inletts vid tingsrätt när lagen träder i kraft gäller&lt;br&gt;dock fortfarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.29 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48, 50 och 51 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som avses i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt ha&lt;br&gt;den sammansättning som anges i&lt;br&gt;45 § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som avses i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt bestå&lt;br&gt;av en juristdomare eller av en&lt;br&gt;juristdomare och en ekonomisk&lt;br&gt;expert. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, får tingsrätten&lt;br&gt;dock ha den sammansättning&lt;br&gt;som anges i 45 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tilläm-&lt;br&gt;pas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och mål&lt;br&gt;om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden tilläm-&lt;br&gt;pas i ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket, om något annat&lt;br&gt;inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket gäller lagen&lt;br&gt;(1996:000) om domstolsärenden,&lt;br&gt;om något annat inte följer av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken om hov-&lt;br&gt;rätten skall i mål och ärenden&lt;br&gt;enligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken och i 39 §&lt;br&gt;första stycket lagen (1996:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden om hovrät-&lt;br&gt;ten skall i mål och ärenden en-&lt;br&gt;ligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.30 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om före- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;tagsrekonstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om företagsrekon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;struktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 3 § skall upphävas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs, gäl-&lt;br&gt;ler för rättens handläggning en-&lt;br&gt;ligt denna lag lagen (1946:807)&lt;br&gt;om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning enligt 3&lt;br&gt;kap. tillämpas dock rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om hand-&lt;br&gt;läggningen av tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förhandling som av-&lt;br&gt;ses i 3 kap. 23 § första stycket&lt;br&gt;skall äga rum så snart som möj-&lt;br&gt;ligt. Vid förhandlingen tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbal-&lt;br&gt;ken om huvudförhandling i tvis-&lt;br&gt;temål. Om rekonstruktören, gäl-&lt;br&gt;denären eller en borgenär ute-&lt;br&gt;blir från förhandlingen, hindrar&lt;br&gt;det inte att ackordsfrågan prövas&lt;br&gt;och avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens avgörande sker genom&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs, gäl-&lt;br&gt;ler lagen (1996:000) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden för rättens hand-&lt;br&gt;läggning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förhandling som av-&lt;br&gt;ses i 3 kap. 23 § första stycket&lt;br&gt;skall äga rum så snart som möj-&lt;br&gt;ligt. Om rekonstruktören, gälde-&lt;br&gt;nären eller en borgenär uteblir&lt;br&gt;från förhandlingen, hindrar det&lt;br&gt;inte att ackordsfrågan prövas&lt;br&gt;och avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I Justitiedepartementets promemoria En ny ärendelag behandlas frågor&lt;br&gt;om hanteringen av sådana ärenden vid allmän domstol som inte skall&lt;br&gt;handläggas enligt rättegångsbalken (RB) eller förvaltningslagen. Pro-&lt;br&gt;memorians lagförslag finns i bilaga 1. Promemorian har remissbehand-&lt;br&gt;lats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 2. En sam-&lt;br&gt;manställning av remissvaren finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr&lt;br&gt;Ju92/323). Regeringen tar i detta ärende upp de frågor som har&lt;br&gt;behandlats i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang tar regeringen även upp vissa av Domstols-&lt;br&gt;utredningen (Ju 1989:06) i betänkandet Domstolarna inför 2000-talet -&lt;br&gt;Arbetsuppgifter och förfaranderegler (SOU 1991:106) behandlade frågor&lt;br&gt;om testamentsexekutörs uppgiftsskyldighet och om handläggningen av&lt;br&gt;ärenden som gäller lösöreköp eller kallelse av okända borgenärer.&lt;br&gt;Utredningens lagförslag i dessa delar finns i bilaga 3. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna har tagits in i&lt;br&gt;Ds 1993:5 (i bilaga 1). I Ds 1993:5 finns också en sammanställning&lt;br&gt;över remissvaren (särskilt avsnitten 11:5, 11:8 och 11:9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 26 oktober 1995 att inhämta Lagrådets&lt;br&gt;yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i huvudsak godtagit förslagen men också föreslagit vissa&lt;br&gt;justeringar. Regeringen har på de allra flesta punkter följt Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Dessutom har vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.&lt;br&gt;Vi återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitten 7.1, 7.2, 7.4, 7.15&lt;br&gt;och 8 samt i författningskommentaren. Lagrådets yttrande finns i bilaga&lt;br&gt;5.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrätterna förekommer dels sådan rättsvård som innefattar rätt-&lt;br&gt;skipning i klassisk mening, dels annan rättsvård. Rättegångsbalken&lt;br&gt;gäller endast rättskipningen och balkens regler skiljer mellan tvistemål&lt;br&gt;och brottmål. Annan rättsvård omfattar vitt skilda ärenden, t.ex. om&lt;br&gt;registrering av bouppteckning, anordnande av förvaltarskap, tillstånd till&lt;br&gt;adoption, dödande av förkommen handling, byte av släktnamn och till-&lt;br&gt;stånd enligt bolagslagstiftningen. På senare tid har också tillkommit&lt;br&gt;ärenden av en ny typ, nämligen sådana som kommer till tingsrätt genom&lt;br&gt;överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut (t.ex. enligt utsök-&lt;br&gt;ningsbalken). Grovt sett kan man indela ärendena i ansökningsärenden,&lt;br&gt;anmälningsärenden, överklagandeärenden och officialprövningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mer än tvåhundra år utövades all rättsvård vid de allmänna domsto-&lt;br&gt;larna med tillämpning av reglerna för mål i 1734 års rättegångsbalk.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lösningen blev emellertid omöjlig att bygga vidare på när den nu- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;varande rättegångsbalken infördes år 1948. Vid tillkomsten av den bal-&lt;br&gt;ken ansåg man sig nämligen - för att få genomslagskraft för reformen -&lt;br&gt;behöva gå fram med relativt stor stränghet när det gällde tre bärande&lt;br&gt;principer för reformen, nämligen de s.k. muntlighets-, omedelbarhets-&lt;br&gt;och koncentrationsprincipema. Rättegångsbalken kom att innebära att&lt;br&gt;saken i ett mål i de allra flesta fall skulle avgöras efter en muntlig och&lt;br&gt;sammanhållen huvudförhandling vid vilken bevisningen presenterades i&lt;br&gt;ett omedelbart skick. Denna ordning medförde ett krav på att alla tviste-&lt;br&gt;mål först skulle utredas under en förberedelse som i allmänhet skulle&lt;br&gt;vara i huvudsak muntlig. Brottmålen skulle utredas genom förundersök-&lt;br&gt;ning hos polis och åklagare. De ursprungliga bestämmelserna i den nya&lt;br&gt;rättegångsbalken skulle - om de tillämpats fullt ut även utanför rättskip-&lt;br&gt;ningens område - ha lett till oacceptabla resultat framför allt till följd av&lt;br&gt;utformningen av kraven på förberedelse och huvudförhandling. Ärende-&lt;br&gt;na är nämligen till helt övervägande del relativt enkla och okomplicera-&lt;br&gt;de och något behov av muntlighet finns normalt inte. Processlagbered-&lt;br&gt;ningen framhöll att förfarandet i fråga om ärenden i långt högre grad än&lt;br&gt;beträffande rättegångsmål, där partsförhandlingen utgör tyngdpunkten,&lt;br&gt;måste anpassas efter skiftande förhållanden. För den skull valde man år&lt;br&gt;1948 för ärendena en ny lösning, nämligen en särskild och relativt enkel&lt;br&gt;förfarandelag, lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,&lt;br&gt;den s.k. ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendelagen kom att gälla ärenden angående rättsvård som tingsrätt&lt;br&gt;skall ta upp självmant eller efter ansökan och som inte enligt lag eller&lt;br&gt;författning skall handläggas i den ordning som föreskrivs för tvistemål&lt;br&gt;eller brottmål. Undantag görs för ärenden som angår straff eller annan&lt;br&gt;med brott förenad påföljd. Lagen är inte på samma sätt som rättegångs-&lt;br&gt;balken byggd på muntlighet, omedelbarhet och koncentration och för-&lt;br&gt;farandet är inte som enligt rättegångsbalken uppdelat i ett förberedande&lt;br&gt;skede och ett skede för avgörande. Endast vissa frågor regleras direkt.&lt;br&gt;Beträffande alla andra frågor gäller det som sägs i rättegångsbalken om&lt;br&gt;tvistemål ”i den mån det är tillämpligt”. Normalt är handläggningen&lt;br&gt;helt skriftlig. Om sökanden eller någon annan som ärendet angår bör&lt;br&gt;höras muntligen för att ärendet skall kunna prövas, kan dock domstolen&lt;br&gt;kalla honom eller henne att komma till en förhandling. Bland övriga&lt;br&gt;frågor som regleras särskilt kan nämnas vissa frågor om ansökan, om&lt;br&gt;inhämtande av yttrande och om domstolens sammansättning. Ett ärende&lt;br&gt;avgörs genom beslut och vid överklagande av ett domstolsbeslut&lt;br&gt;tillämpas samma regler som vid överklagande av ett processuellt beslut&lt;br&gt;i ett tvistemål eller brottmål, dvs. reglerna om överklagande av beslut i&lt;br&gt;52 och 56 kap. RB. Trots att det kan röra sig om ett materiellt beslut&lt;br&gt;tillämpar man alltså inte som vid överklagande av en dom reglerna i 50,&lt;br&gt;51 eller 55 kap. RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för ärendelagen har undan för undan och särskilt&lt;br&gt;under senare år kommit att utvidgas. Från att urspungligen ha avsett&lt;br&gt;endast enklare ärenden, främst sådana där det inte förekommer något&lt;br&gt;egentligt partsförhållande, har ärendelagen kommit att bli tillämplig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också för andra ärenden som inte ansetts passa för en hantering direkt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättegångsbalken. Detta gäller bl.a. sådana fåll som kommer till Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;tingsrätterna genom överklagande. Bakom denna utveckling ligger bl.a.&lt;br&gt;att den primära beslutsnivån for en del ärendetyper flyttats från domstol&lt;br&gt;eller ett domstolsliknande organ till en förvaltningsmyndighet. Överkla-&lt;br&gt;gande till tingsrätt kan numera förekomma enligt bl.a. föräldrabalken,&lt;br&gt;utsökningsbalken, aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift, konkurrenslagen (1993:20), skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334) och lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsva-&lt;br&gt;ret, m.m. som den 1 juli 1995 ersatte lagen (1986:644) om disciplinför-&lt;br&gt;seelser av krigsmän m.m. Ytterligare lagar kan inom de närmaste åren&lt;br&gt;förväntas komma att innehålla regler om överklagande till tingsrätt. I de&lt;br&gt;flesta av de nu berörda ärendena förekommer två eller flera parter som&lt;br&gt;står mot varandra. Oftast är det en myndighet som står mot en enskild&lt;br&gt;part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet ärenden som vid tingsrätterna läggs upp som domstolsärenden&lt;br&gt;är närmare 30 000 per år. Härtill kommer att det finns många ärenden&lt;br&gt;vid de allmänna domstolarna som inte läggs upp som domstolsärenden&lt;br&gt;men för vilka ärendelagen ändå i princip är tillämplig och i undantags-&lt;br&gt;fall kan få faktisk betydelse (t.ex. bouppteckningsärenden). Även när&lt;br&gt;det gäller handläggning enligt rättegångsbalken - tvistemål eller&lt;br&gt;brottmål - kan det förekomma ärenden, nämligen såvitt gäller processu-&lt;br&gt;ella frågor (RB-ärenden). I allmänhet handläggs de processuella&lt;br&gt;frågorna inom ramen för ett pågående mål. Även mera fristående&lt;br&gt;RB-ärenden kan dock förekomma, t.ex. om kvarstad innan talan ännu&lt;br&gt;har väckts, om förordnande av offentlig försvarare under för-&lt;br&gt;undersökning, om bevisupptagning åt annan domstol och om bevisupp-&lt;br&gt;tagning till framtida säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalken har de senaste decennierna på grundval främst av&lt;br&gt;betänkanden avgivna av Rättegångsutredningen (Ju 1977:06) och Dom-&lt;br&gt;stolsutredningen (Ju 1989:06) varit föremål för en omfettande översyn&lt;br&gt;och modernisering. Detta har inneburit att ganska många bestämmelser&lt;br&gt;i balken har mjukats upp. Det ställs exempelvis inte längre samma krav&lt;br&gt;på hållande av huvudförhandling som förut och även i många andra&lt;br&gt;hänseenden har förfarandet gjorts enklare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendelagen har aldrig varit föremål för någon mera allmän reform.&lt;br&gt;Endast vid några få tillfallen har det skett ändringar i ärendelagen. Un-&lt;br&gt;der det senaste decenniet har dock lagen flera gånger varit föremål för&lt;br&gt;uppmärksamhet i mer allmänna reformsammanhang och flera radikala&lt;br&gt;förslag har presenterats. Bl.a. lade Domstolsutredningen i betänkandet&lt;br&gt;Domstolarna inför 2000-talet (SOU 1991:106) fram ett förslag till ny&lt;br&gt;förferandelag som skulle ersätta inte bara den nuvarande ärendelagen&lt;br&gt;utan också den för de allmänna förvaltningsdomstolarna gällande för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen (1971:291, FPL). Det rörde sig alltså om en för&lt;br&gt;de båda domstolstypema gemensam processlag. Domstolutredningens&lt;br&gt;förslag remissbehandlades. En sammanställning över remissinstanserna&lt;br&gt;och remissvaren finns i Ds 1993:5. Utredningens förslag ledde inte till&lt;br&gt;lagstiftning. I stället togs frågor om en ny ärendelag för de allmänna&lt;br&gt;domstolarna upp i den nu aktuella departementspromemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En redogörelse for det omfattande reformbehovet när det gäller ären- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;delagen lämnas i avsnitt 5. I avsnitt 6 tas upp frågor om den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen bör ersättas av en ny eller om man bör tillgodose reformbe-&lt;br&gt;hovet på något annat sätt. Några av de mera allmänna frågorna om hur&lt;br&gt;ett nytt förfarande skall utformas behandlas närmare i avsnitt 7. Ett av&lt;br&gt;problemen avser den situationen att ett beslut av en förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het överklagas till tingsrätt (avsnitt 7.3). Vad frågan gäller är om den&lt;br&gt;myndighet som har fattat beslutet skall kunna uppträda som part i dom-&lt;br&gt;stolen, när ingen annan myndighet kan uppträda på partssidan mot den&lt;br&gt;som överklagar. Något oegentligt betecknas i det praktiska rättslivet&lt;br&gt;sådana ärenden vanligtvis som ”enpartsärenden”. I avsnitt 8 behandlas&lt;br&gt;frågan vad en domstol skall göra när den finner att den inte är behörig&lt;br&gt;att handlägga ett visst mål eller ärende. Normalt måste i detta fall av-&lt;br&gt;visning ske, men för vissa fall förekommer regler om att fallet i stället&lt;br&gt;skall lämnas över till en behörig domstol. Det som nu övervägs är i vad&lt;br&gt;mån reglerna angående överlämnande kan byggas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 9 och 10 behandlas frågor om registreringen av mål och&lt;br&gt;ärenden och om domar och slutliga beslut skall behöva särskilda num-&lt;br&gt;merbeteckningar. I avsnitt 11 behandlas några frågor om nedflyttning av&lt;br&gt;den primära domstolsprövningen från hovrätt till tingsrätt när det gäller&lt;br&gt;överklagande av vissa länsstyrelsebeslut. Frågor om testamentsexekutörs&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet behandlas i avsnitt 12 och i avsnitten 13 och 14 be-&lt;br&gt;handlas frågor om handläggningen av ärenden om lösöreköp respektive&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Reformbehovet när det gäller domstolsärende-&lt;br&gt;nas hantering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det har alltid förekommit vissa problem kring tillämpningen av ärende-&lt;br&gt;lagen. En typ av problem har gällt frågor om gränsdragningen mellan&lt;br&gt;rättegångsbalken och ärendelagen. Distinktionen mellan det som skall&lt;br&gt;anses vara rättskipning i klassisk mening och det som skall anses vara&lt;br&gt;annan rättsvård är nämligen långt ifrån skarp. En annan typ av problem&lt;br&gt;har gällt frågor om i vilka fall rättegångsbalkens bestämmelser skall&lt;br&gt;”tillämpas” när det saknas bestämmelser i ärendelagen. En tredje typ&lt;br&gt;har gällt frågor om vad man bör göra när det även i rättegångsbalken&lt;br&gt;saknas bestämmelser. Särskilt gränsdragningsfrågoma har dock vållat&lt;br&gt;allt mindre bekymmer i takt med att lagstiftningen har hunnit ”sätta&lt;br&gt;sig”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra tillämpningsproblem accentueras emellertid av att det till ären-&lt;br&gt;delagen fors nya typer av ärenden, t.ex. utsökningsärenden, skuldsane-&lt;br&gt;ringsärenden och ärenden enligt den nya konkurrenslagen. Lagstiftning-&lt;br&gt;en om ärendena behöver också bättre än nu anpassas till att det såsom i&lt;br&gt;dessa fall skall ske överklaganden till tingsrätten och till de krav på&lt;br&gt;muntlighet som följer av våra åtaganden enligt den europeiska konven-&lt;br&gt;tionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;friheterna (Europakonventionen). Förekommande problem blir mer frek- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;venta i takt med att antalet ärendetyper ökar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian påvisas flera brister i den nuvarande regleringen. Det&lt;br&gt;pekas bl.a. på att det av ärendelagen inte ens framgår att en eventuell&lt;br&gt;motpart skall höras innan ärendet avgörs eller att parterna skall ha fått&lt;br&gt;del av processmaterialet innan ärendet avgörs. Till de många frågor&lt;br&gt;som är bristfälligt reglerade hör enligt promemorian även frågor om&lt;br&gt;bevisning, frågor om muntlighet eller skriftlighet och frågor om&lt;br&gt;rättegångskostnader. Ärendelagens domförhetsregler som är krångliga&lt;br&gt;återspeglar enligt promemorian till stora delar det som gällde enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken innan endomarkompetensen vidgades genom reformer&lt;br&gt;på 1970- och 1980-talen. Promemorian uppehåller sig också vid&lt;br&gt;problem som orsakas av att det vid överklagande av ett beslut i ett&lt;br&gt;domstolsärende gäller samma regler om skriftlig och enkel överrätts-&lt;br&gt;process som vid överklagande av ett processuellt beslut enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en skicklig och erfaren domare bereder ärendelagens närmast&lt;br&gt;torftiga reglering i normala fåll inga större problem, även om den all-&lt;br&gt;männa hänvisningen till rättegångsbalken kan medföra att det i ärendet&lt;br&gt;behöver företas åtgärder som är onödiga. Han eller hon ordnar exem-&lt;br&gt;pelvis så att parterna i rimlig omfattning får del av processmaterialet&lt;br&gt;innan målet avgörs även när det saknas bestämmelser om detta. Det&lt;br&gt;juridiska förnuftet kan tillåtas bli styrande också när det gäller sådant&lt;br&gt;som i vilken omfattning parterna skall få komma med nytt material och&lt;br&gt;i vilken omfattning rättegångskostnader skall dömas ut trots att det sak-&lt;br&gt;nas direkta bestämmelser även om detta. Även frågor om sammanträden&lt;br&gt;kan oftast lösas på ett praktiskt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till stöd för att regleringen av ärendeförfarandet trots detta bör bli&lt;br&gt;betydligt mer utförlig än den är nu talar först och främst det allmänna&lt;br&gt;kravet på förutsebarhet och likabehandling i rättstillämpningen. Styrkan&lt;br&gt;hos detta krav hänger givetvis samman med ärendenas art. Ju viktigare&lt;br&gt;ärenden, desto större anledning till reglering. För en mera utförlig&lt;br&gt;reglering talar också att man inte kan förutsätta att den enskilde&lt;br&gt;domaren alltid på bästa sätt kan ta ställning till vad som bör anses&lt;br&gt;nödvändigt. Det finns en risk både att han gör för litet (vilket i&lt;br&gt;allmänhet går ut över rättssäkerheten) och att han gör för mycket (vilket&lt;br&gt;i allmänhet går ut över processekonomin i stort). Exempel på frågor&lt;br&gt;som kräver en viss balansgång erbjuder sådana som gäller kommu-&lt;br&gt;nicering av processmaterialet och förelägganden. Sådana frågor är trots&lt;br&gt;sin mycket stora vikt endast knapphändigt reglerade i ärendelagen&lt;br&gt;medan de har fått en relativt utförlig reglering i förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har också domstolsbiträden utan juridisk examen getts&lt;br&gt;kompetens att självständigt handlägga vissa typer av domstolsärenden.&lt;br&gt;För att det över huvud taget skall vara möjligt att låta även sådana dom-&lt;br&gt;stolsanställda som inte är juristutbildade handlägga ett visst slags ären-&lt;br&gt;den måste förutsättas att det inte skall kunna föreligga någon juridisk&lt;br&gt;tvekan i fråga om vad som gäller beträffande förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Litteraturen angående ärendelagens bestämmelser är föga ingående Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;och långtifrån alltid klargörande. Trots att ärendelagen har gällt i snart&lt;br&gt;50 år har den inte blivit föremål för någon lagkommentar. Till de frågor&lt;br&gt;beträffande vilka det förekommer stridiga uttalanden hör till och med&lt;br&gt;frågan om en förhandling i ett domstolsärende med nu gällande lagstift-&lt;br&gt;ning följer rättegångsbalkens regler beträffande förberedelse i tvistemål&lt;br&gt;eller om den följer balkens regler beträffande huvudförhandling i tviste-&lt;br&gt;mål (se SOU 1991:106, Del A, s. 670). Den kloke domaren kanske&lt;br&gt;åstadkommer ett mellanting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns vidare problem med den nuvarande ärendelagen som inte&lt;br&gt;har något att göra med dess hittillsvarande tillämpning, nämligen pro-&lt;br&gt;blem som rör ny lagstiftning. När det uppstår nya rättsområden som bör&lt;br&gt;föras till de allmänna domstolarnas område (t.ex. skuldsanering) eller&lt;br&gt;när de allmänna domstolarna på ett visst rättsområde får en ny roll&lt;br&gt;(t.ex. i samband med en överflyttning av den primära beslutsrätten i&lt;br&gt;likvidationsärenden från domstol till Patent- och registreringsverket),&lt;br&gt;har lagstiftaren såvitt gäller förfarandet i domstolen att välja mellan att&lt;br&gt;i grunden bygga på rättegångsbalken eller att i grunden bygga på&lt;br&gt;ärendelagen. Inte sällan är det så att varken det ena eller det andra&lt;br&gt;systemet passar som utgångspunkt. Rättegångsbalkens system passar&lt;br&gt;sålunda mindre väl särskilt för sådana fåll som överklagas till tings-&lt;br&gt;rättsnivån och för enpartsfåll. En faktor som nog ofta vägs in till&lt;br&gt;nackdel för det systemet är vidare att detta system - på delvis kanske&lt;br&gt;oriktiga grunder - anses kräva en advokatmedverkan (och därmed höga&lt;br&gt;rättshjälpsinsatser). Ärendelagen anses, å andra sidan, inte sällan erbju-&lt;br&gt;da en alltför okvalificerad lösning för de nya rättsområdena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta skall läggas att det för ärendena behövs en hel del nya, mo-&lt;br&gt;dema regler t.ex. om överlämnande av mål från en domstol till en an-&lt;br&gt;nan, om tvåpartsprocess och om prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur man bör tillgodose de reformkrav som uppställer sig&lt;br&gt;när det gäller ärendenas hantering kommer att behandlas i nästa avsnitt.&lt;br&gt;Det primära är att ta ställning till hur ärendena bör hanteras i tings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 En ny ärendelag?&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny lag skall ersätta den nuvarande ären-&lt;br&gt;delagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Såväl Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall som en ledamot i Länsrätten i Göteborgs och Bohus län&lt;br&gt;menar dock att enpartsärendena, i den mån de även i fortsättningen bör&lt;br&gt;handläggas av domstol, kan handläggas enligt förvaltningslagen och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ifrågasätter om inte övriga ärenden kan handläggas enligt regler som är Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;gemensamma for de allmänna domstolarna och förvaltningsdomstolarna.&lt;br&gt;Ronneby tingsrätt och Kammarkollegiet förordar att samtliga dom-&lt;br&gt;stolsärenden hanteras enligt samma regler som förvaltningsdomstolarnas&lt;br&gt;mål. Ratent- och registreringsverket och Sveriges domareförbund&lt;br&gt;ifrågasätter om det inte räcker med modifieringar av den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen men vill inte motsätta sig promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ärendelagen har som redan nämnts&lt;br&gt;inte varit föremål för någon mera omfattande reform. I flera samman-&lt;br&gt;hang har dock lagts fram förslag i syfte att åstadkomma en radikal ny-&lt;br&gt;reglering av domstolsärendenas hantering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningen menade i sitt betänkande Översyn av Rätte-&lt;br&gt;gångsbalken I Processen i tingsrätt (SOU 1982:25-26) att grundvalarna&lt;br&gt;för ärendelagens existens ändrats efter lagens tillkomst. Det skäl som&lt;br&gt;föranledde införandet av ärendelagen var ju som förut nämnts att den år&lt;br&gt;1948 införda rättegångsbalken med sina långtgående krav på muntlighet,&lt;br&gt;omedelbarhet och koncentration inte passade för domstolsärendena.&lt;br&gt;Dessa ärenden kunde därmed inte längre som förr handläggas enligt&lt;br&gt;samma regler som tvistemålen i allmän domstol. Som utredningen på-&lt;br&gt;pekade hade rättegångsbalkens berörda krav dock undan för undan mju-&lt;br&gt;kats upp och utredningen föreslog därför att man skulle återgå till den&lt;br&gt;äldre ordningen och därmed upphäva ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningens förslag rörande ärendelagen kom inte att för-&lt;br&gt;anleda lagstiftning. Departementschefen menade att det visserligen kun-&lt;br&gt;de vara tekniskt möjligt att låta även enpartsärenden hanteras enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken men att detta krävde ganska omfattande ingrepp i bal-&lt;br&gt;kens system (prop. 1986/87:89 s. 89). Utredningen hade - enligt honom&lt;br&gt;- på den punkten inte anvisat tillfredsställande lösningar på alla upp-&lt;br&gt;kommande problem. De reella vinster man skulle göra genom att över-&lt;br&gt;föra också enpartsärenden till balkens område var vidare enligt honom&lt;br&gt;ganska ringa. Han förde därför i stället fram tanken att ärenden med två&lt;br&gt;eller flera parter skulle hanteras enligt balken medan övriga domstols-&lt;br&gt;ärenden skulle hanteras enligt förvaltningslagen (1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild utredare som hade till uppgift att utreda bl. a. frågan om&lt;br&gt;en enhetlig överrättsprocess förklarade att man först måste ta ställning&lt;br&gt;till frågan om hur domstolsärendena skulle hanteras i första instans (Ds&lt;br&gt;1988:66). Den frågan föll utanför hans direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgiften att överväga frågor om domstolsärendenas hantering lades&lt;br&gt;därefter på Domstolsutredningen som i betänkandet Domstolarna inför&lt;br&gt;2000-talet (SOU 1991:106) föreslog att domstolsärendena skulle hante-&lt;br&gt;ras enligt en ny processlag som också skulle gälla förvaltningsdomsto-&lt;br&gt;larnas mål. Utredningen ansåg nämligen att de allmänna domstolarnas&lt;br&gt;ärenden och förvaltningsdomstolarnas mål handläggningsmässigt har så&lt;br&gt;betydande gemensamma drag att det inte längre finns anledning att ha&lt;br&gt;två skilda regleringar. Utredningens förslag var i väsentliga delar byggt&lt;br&gt;på den nuvarande förvaltningsprocesslagen (1971:291). Detta innebär att&lt;br&gt;processen i första hand skulle vara skriftlig i motsats till processen en-&lt;br&gt;ligt rättegångsbalken som i första hand är muntlig. Såvitt gäller de all-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;männa domstolarna täckte utredningens förslag såväl tingsrättsforfaran- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;det som förfärandet efter överklagande av en tingsrätts beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal remissinstanser kritiserade Domstolsutredningens for-&lt;br&gt;slag om en för allmän domstol och allmän förvaltningsdomstol gemen-&lt;br&gt;sam processlag och förslaget ledde inte till lagstiftning. I stället läggs i&lt;br&gt;promemorian fram förslag till en ny ärendelag som skall ersätta den&lt;br&gt;nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man bedömer lämpligheten av en för allmän domstol och allmän&lt;br&gt;förvaltningsdomstol gemensam processlag är det inte den eventuella&lt;br&gt;likheten mellan målen i förvaltningsdomstol och ärendena i allmän dom-&lt;br&gt;stol som är avgörande. Både för målen i allmän förvaltningsdomstol och&lt;br&gt;för ärendena i allmän domstol behövs det emellertid en effektiv pro-&lt;br&gt;cesslag som, enligt vad som närmare utvecklas i avsnitt 7.1, bygger på&lt;br&gt;att förfarandet normalt skall vara skriftligt, och i de flesta hänseenden&lt;br&gt;bör de processrättsliga frågor som kan bli aktuella i en skriftlig process&lt;br&gt;behandlas på samma sätt oavsett vilket slags domstol som är behörig&lt;br&gt;och oavsett vilket slags mål eller ärende det gäller. Även i fort-&lt;br&gt;sättningen bör det emellertid på en del punkter åtminstone tills vidare&lt;br&gt;gälla vissa skillnader mellan hanteringen i de olika typerna av domsto-&lt;br&gt;lar, något som till stor del beror på att det vid de allmänna domstolarna&lt;br&gt;förekommer en mängd enkla ärenden vilka till sin typ inte har några&lt;br&gt;motsvarigheter i förvaltningsdomstolarna. På sikt kan det primära&lt;br&gt;beslutsfattandet för åtskilliga av dessa ärenden komma att föras bort&lt;br&gt;från de allmänna domstolarna till förvaltningsmyndigheter. En gemen-&lt;br&gt;sam processlag skulle dock för lång tid framöver vara förenad med&lt;br&gt;vissa praktiska olägenheter. Mot den bakgrunden bör Domstolsutred-&lt;br&gt;ningens förslag om en gemensam processlag inte komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att i rättegångsbalken integrera regleringen för ärendena och regle-&lt;br&gt;ringen för tvistemål är inte längre en användbar lösning. Lösningen kan&lt;br&gt;visserligen förefalla enkel och elegant. Man måste dock numera med en&lt;br&gt;sådan lösning övervinna inte bara de svårigheter som är förenade med&lt;br&gt;att balkens krav på muntlighet, omedelbarhet och koncentration i all-&lt;br&gt;mänhet är obehövliga när det gäller ärendenas hantering. Man måste&lt;br&gt;övervinna också de svårigheter som följer av att balken inte alls är an-&lt;br&gt;passad för att det skall kunna ske ett överklagande till tingsrätt. Under&lt;br&gt;senare år har det som nämnts i avsnitt 4 tillkommit åtskilliga regler om&lt;br&gt;sådant överklagande. En lösning byggd på integration skulle kräva&lt;br&gt;mycket omfattande ingrepp i balken och leda till ett resultat som skulle&lt;br&gt;vara alltför ohanterligt och opraktiskt för det dagliga rättslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lösning enligt vilken man delar upp ärendenas reglering på det&lt;br&gt;sättet att ärenden i vilka det förekommer ett motpartsförhållande (fler-&lt;br&gt;partsärenden) handläggs enligt rättegångsbalken och enpartsärenden&lt;br&gt;enligt förvaltningslagen har flera brister utöver dem som en integrations-&lt;br&gt;lösning har när det gäller överklaganden till tingsrätt. Mera beaktande&lt;br&gt;förtjänar den av några remissinstanser förespråkade lösningen att vissa&lt;br&gt;domstolsärenden handläggs enligt en för de olika domstolstypema ge-&lt;br&gt;mensam processlag eller en ny ärendelag medan andra domstolsärenden&lt;br&gt;handläggs enligt förvaltningslagen. Så mycket är emellertid klart att det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte går att göra en sådan uppdelning endast med hjälp av hävdvunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsteoretiska begrepp, som t.ex. ”rättskipning”, ”rättsvård” eller ”för- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;valtning”. I stället måste man bygga på skillnaden mellan enpartsären-&lt;br&gt;den och flerpartsärenden. Den uppdelning som detta ger medför&lt;br&gt;emellertid i praktiken inga fasta gränser. Ett enpartsärende kan&lt;br&gt;nämligen mycket väl under pågående handläggning övergå till att vara&lt;br&gt;ett flerpartsärende och vice versa. Den tillämpliga handläggnings-&lt;br&gt;ordningen måste vara förutsebar redan innan förfarandet inleds vid&lt;br&gt;domstolen och det är dessutom förenat med betydande svårigheter att&lt;br&gt;under pågående handläggning av ett ärende byta handläggningsordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Relativt sett är det endast få ärendetyper för vilka man med säkerhet&lt;br&gt;kan slå låst att det inte kan förekomma ett motpartsförhållande. Till&lt;br&gt;detta skall läggas att förvaltningslagen är avsedd för förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheter och inte passar för en sådan rättslig prövning som krävs i&lt;br&gt;de fall där icke-administrativa ärenden bör handläggas av en domstol.&lt;br&gt;Den primära prövningen av sådana ärenden i tingsrätt för vilka förvalt-&lt;br&gt;ningslagen skulle passa bör på sikt föras över till förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden återstår knappast någon annan lös-&lt;br&gt;ning än en särreglering för samtliga domstolsärendens del. Med tanke&lt;br&gt;på det omfattande reformbehovet bör denna lösning ta sig uttryck i en&lt;br&gt;helt ny lag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Huvuddragen i en ny ärendelag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Allmänt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya lagen skall betecknas ”lag om&lt;br&gt;domstolsärenden” och i huvudsak ha samma tillämpningsområde&lt;br&gt;som den nuvarande. I åtskilliga hänseenden skall den nya lagen&lt;br&gt;bygga på hänvisningar till rättegångsbalkens regler. I flera viktiga&lt;br&gt;hänseenden skall dock förfarandet skilja sig från rättegångsbalkens&lt;br&gt;och i stället överensstämma med förvaltningsprocesslagens. Sålun-&lt;br&gt;da behöver rättegångsbalkens principer om muntlighet, omedel-&lt;br&gt;barhet och koncentration inte iakttas. Domstolens beslut skall&lt;br&gt;grundas på det som handlingarna innehåller och det som i övrigt&lt;br&gt;har förekommit i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har godtagit prome-&lt;br&gt;morieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Stockholms tingsrätt ifrå-&lt;br&gt;gasätter dock om inte även mål enligt lönegarantilagen (1992:497) bör&lt;br&gt;handläggas enligt den nya lagen. Kammarkollegiet anser att handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärenden enligt lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt&lt;br&gt;inte skall regleras av den nya lagen. Stockholms tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt och Malmö tingsrätt, Riksskatteverket och Sveriges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domareförbund anser att eventuella undantag från principen om att&lt;br&gt;domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller och&lt;br&gt;det som i övrigt har förekommit i ärendet skall framgå av lag. Karlstads&lt;br&gt;tingsrätt, Länsrätten i Göteborgs och Bohus län och Patent- och&lt;br&gt;Registreringsverket anser att det inte skall få göras några sådana&lt;br&gt;undantag. Hovrätten för övre Norrland menar att bevisomedel-&lt;br&gt;barhetsprincipen bör gälla när muntlig bevisning tas upp av domstolen.&lt;br&gt;Domstolsverket hävdar att regleringen i ärendelagen bör vara utförligare&lt;br&gt;än enligt promemorieförslaget. Umeå tingsrätt anser att den nya lagen&lt;br&gt;bör innehålla en allmän hänvisning till rättegångsbalkens regler när&lt;br&gt;någon särreglering inte föreligger. Stockholms tingsrätt och Patent- och&lt;br&gt;registreringsverket anser att den nya lagen bör betecknas ”lag om&lt;br&gt;ärenden vid allmän domstol” eller ”lag om domstolsärenden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågor om vilka fall som skall hand-&lt;br&gt;läggas enligt rättegångsbalken och vilka som skall handläggas enligt den&lt;br&gt;nya lagen påverkas givetvis av vilken karaktär som den nya lagen får.&lt;br&gt;För åtskilliga typer av speciella mål som med nu gällande regler hand-&lt;br&gt;läggs enligt rättegångsbalken har man anledning att överväga en överfö-&lt;br&gt;ring till den nya lagen, om förfarandet ger tillräckliga rättssäkerhetsga-&lt;br&gt;rantier. Som exempel på måltyper som kan komma i fråga kan nämnas&lt;br&gt;fastighetsbildningsmål och lönegarantimål. Även t.ex. konkursärenden&lt;br&gt;kan komma ifråga för handläggning enligt den nya lagen. Det finns&lt;br&gt;emellertid inte underlag för att redan i det nu aktuella ärendet göra någ-&lt;br&gt;ra mera betydande ändringar när det gäller uppdelningen mellan rätte-&lt;br&gt;gångsbalken och den nya lagen. Tillämpningsområdet för den nya lagen&lt;br&gt;bör därför tills vidare vara i huvudsak detsamma som det vilket den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen har. Det innebär bl.a. att den nya lagen inte bör&lt;br&gt;gälla inskrivningsmyndigheternas ärenden. Inte heller bör den nya lagen&lt;br&gt;gälla sådana ärenden som en hovrätt tar upp som första instans. Frågor&lt;br&gt;om hur man lagtekniskt sett bör dra gränsen mellan den nya lagen och&lt;br&gt;rättegångsbalken behandlas närmare i författningskommentaren till den&lt;br&gt;nya lagen (se 1 § förslaget till ny ärendelag). Frågor om handlägg-&lt;br&gt;ningen av ärenden om arvs- och gåvoskatt och om klander av dispasch&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 17.12 respektive avsnitt 17.27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen måste utformas utifrån den utgångspunkten att en stor&lt;br&gt;del av dem som är parter inte kommer att ha möjlighet eller anledning&lt;br&gt;att anlita ett juridiskt skolat biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till ärendenas natur är det uppenbart att handläggningen&lt;br&gt;i domstolen liksom förvaltningsprocessen i de allra flesta fåll måste vara&lt;br&gt;rent skriftlig. Rättegångsbalkens muntlighetsprincip bör alltså inte upp-&lt;br&gt;rätthållas. I vissa fall bör dock domstolen hålla ett sammanträde (se&lt;br&gt;avsnitt 7.8). För sådana fall kan man antingen med tillämpning av rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens omedelbarhetsprincip låta endast det som förekommit vid&lt;br&gt;sammanträdet vara processmaterial eller också med tillämpning av för-&lt;br&gt;valtningsprocesslagens princip låta avgörandet grundas både på det som&lt;br&gt;förekommit vid sammanträdet och det som står i handlingarna. Omedel-&lt;br&gt;barhetsprincipen har ett nära samband med koncentrationsprincipen som&lt;br&gt;innebär att processmaterialet normalt skall läggas fram vid ett enda&lt;br&gt;sammanträde, huvudförhandlingen. Principerna om omedelbarhet och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;koncentration är främst avsedda att skapa underlag för bästa möjliga Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;bevisprövning och passar särskilt väl för sådana fall i vilka det förekom-&lt;br&gt;mer en omfattande muntlig bevisning, såsom i många tvistemål och&lt;br&gt;brottmål. För ärendenas del bör det inte vara nödvändigt att domstolen&lt;br&gt;iakttar principerna. Även ett tvistigt ärende är nämligen i de flesta fall&lt;br&gt;av den karaktären att det inte förekommer mer än en enda tvistig fråga,&lt;br&gt;och det är mycket ovanligt att det i ett ärende förekommer någon mer&lt;br&gt;omfattande muntlig bevisning. I stället bör man i de nu berörda hän-&lt;br&gt;seendena normalt tillämpa samma principer som gäller enligt förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen. Den lösningen har också godtagits av samtliga re-&lt;br&gt;missinstanser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian sägs att det dock bör finnas ett visst handlingsutrymme&lt;br&gt;för domstolen och parterna, så att det går att för ett enskilt fall bestäm-&lt;br&gt;ma att endast det som förekommit vid ett sammanträde skall läggas till&lt;br&gt;grund för domstolens avgörande. I promemorian föreslås dock ingen&lt;br&gt;uttrycklig lagbestämmelse om detta. Några remissinstanser har ställt sig&lt;br&gt;kritiska till tanken på ett undantag från huvudregeln medan några andra&lt;br&gt;har hävdat att det krävs en lagreglering. Regeringen anser att förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessens princip på den nu berörda punkten bör gälla fullt ut&lt;br&gt;även när det gäller ärendena vid allmän domstol. I karaktären särskilt&lt;br&gt;hos de fåtaliga dispositiva ärendena, dvs. de ärenden i vilka parterna&lt;br&gt;kan ingå en bindande förlikning om saken, ligger dock att det finns ett&lt;br&gt;visst utrymme för tillämpning av rättegångsbalkens princip eftersom&lt;br&gt;parterna i sådana ärenden disponerar över saken. Det nu berörda för-&lt;br&gt;hållandet har dock inte någon större praktisk betydelse och föranleder&lt;br&gt;inte något egentligt avsteg från förvaltningsprocesslagens princip.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalken bygger också på en bevisomedelbarhetsprincip, dvs.&lt;br&gt;att bevis normalt skall tas upp muntligt vid huvudförhandlingen och inte&lt;br&gt;läggas fram endast genom protokoll eller skriftliga vittnesberättelser.&lt;br&gt;Domstolsärendena är emellertid av så skiftande slag att man inte för alla&lt;br&gt;ärenden kan kräva bevisomedelbarhet. I stället bör för ärendena på den&lt;br&gt;nu berörda punkten gälla samma regler som enligt förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen, vilket innebär att bevisomedelbarheten ges ett betydande men&lt;br&gt;inte förhärskande utrymme. På samma sätt som inom förvaltnings-&lt;br&gt;processrätten bör alltså skriftliga vittnesintyg kunna förekomma. En&lt;br&gt;remissinstans har menat att bevisomedelbarhetsprincipen skall tillämpas&lt;br&gt;om muntlig bevisning tas upp vid ett sammanträde hos domstolen.&lt;br&gt;Därmed skulle man nämligen enligt den remissinstansen garantera att&lt;br&gt;inte endast en av flera domare som avgör ett ärende grundar sitt&lt;br&gt;avgörande direkt på den muntliga utsagan. Frågan har ingen större&lt;br&gt;praktisk betydelse med hänsyn till att de allra flesta ärenden i tingsrätt&lt;br&gt;kommer att handläggas av ensamdomare och med hänsyn till att det i&lt;br&gt;högre rätt endast i sällsynta fall kan tänkas förekomma att det över&lt;br&gt;huvud taget hålls upprepade sammanträden med olika domare&lt;br&gt;deltagande. Det förhåller sig också på det sättet att bevisomedelbarheten&lt;br&gt;inte ens i tvistemål fullt ut garanteras på det av remissinstansen angivna&lt;br&gt;sättet, eftersom det kan förekomma bevisupptagning utom huvud-&lt;br&gt;förhandling utan att det sker någon förnyad bevisupptagning vid en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan förhandling. En reglering av omedelbarheten vid muntlig bevis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i enlighet med den som finns i rättegångsbalken skulle vara Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;komplicerad och utan motsvarande nytta. I sista hand är det den&lt;br&gt;enskilde domare som avgör ärendet som svarar for att han eller hon har&lt;br&gt;ett tillräckligt gott underlag för sitt beslut. Promemorieförslaget som&lt;br&gt;bygger på förvaltningsprocesslagen bör därför godtas även när det&lt;br&gt;gäller bevisomedelbarheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i flera andra hänseenden bör den nya lagens regler överensstäm-&lt;br&gt;ma med reglerna för förvaltningsdomstolarnas mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den nya lagens uppbyggnad bör utgångspunkten vara&lt;br&gt;att man skall undvika onödig dubbelreglering i förhållande till rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Det gör att den nya lagen i en inte obetydlig utsträckning&lt;br&gt;bör bygga på hänvisningar till balken. Den nuvarande ärendelagen&lt;br&gt;innehåller en allmänt hållen hänvisning till balken. Sålunda anges att&lt;br&gt;beträffande sådant som inte är uttryckligt reglerat i ärendelagen det som&lt;br&gt;är stadgat om tvistemål skall gälla ”i den mån det är tillämpligt”. Det är&lt;br&gt;i praktiken inte alltid så enkelt att säga vad i balken som skall vara&lt;br&gt;”tillämpligt”. Särskilt med tanke på de många nya typer av kvalificera-&lt;br&gt;de domstolsärenden som tillkommit bör därför hänvisningarna i den nya&lt;br&gt;lagen vara mera precisa. I den nya lagen bör mot den nu angivna&lt;br&gt;bakgrunden i enlighet med promemorieförslaget såvitt möjligt ut-&lt;br&gt;tryckligen anges vilka av kapitlen eller bestämmelserna i balken som är&lt;br&gt;tillämpliga. Domstolsverket synes mena att hänvisningarna bör vara&lt;br&gt;mera fullständiga än enligt promemorieförslaget. På någon eller några&lt;br&gt;punkter kan den kritiken ha fog för sig. Till den frågan återkommer&lt;br&gt;regeringen i författningskommentaren. Redan nu skall sägas att hän-&lt;br&gt;visningarna till balken tyvärr inte torde kunna utformas med sådan&lt;br&gt;precision att man helt kan utesluta behovet av en analog tillämpling av&lt;br&gt;balkens bestämmelser när det gäller mera perifera rättsliga frågor. Som&lt;br&gt;Lagrådet varit inne på kan man därmed inte helt undvika att situationer&lt;br&gt;uppkommer där man hamnar i tvekan om rättegångsbalkens regelsystem&lt;br&gt;skall tillämpas. Vissa frågor måste helt enkelt överlämnas åt den prak-&lt;br&gt;tiska rättstillämpningen. Även i förvaltningsprocessen är det så att&lt;br&gt;bestämmelser i rättegångsbalken kan vara analogt tillämpliga. En&lt;br&gt;kompletterande, allmän hänvisning till balken skulle under alla&lt;br&gt;omständigheter verka förvillande, eftersom det är så mycket i balken&lt;br&gt;som inte bör vara tillämpligt. För speciella ärendetyper kan det finnas&lt;br&gt;anledning att i den materiella lagstiftning som gäller för ärendet på&lt;br&gt;någon punkt komplettera den nya lagens bestämmelser. Såvitt gäller den&lt;br&gt;nya lagens uppbyggnad skall i övrigt här endast sägas att lagen bör&lt;br&gt;inledas med avsnitt om lagens tillämpningsområde, om domstolarna och&lt;br&gt;om hur ett förfarande vid tingsrätten inleds och att därefter bör följa&lt;br&gt;mer allmänna förfåranderegler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera terminologiska frågor som man behöver ta ställning till&lt;br&gt;vid en nyreglering av domstolsärendenas hantering. Det gäller framför&lt;br&gt;allt frågan om man även i fortsättningen skall använda sig av beteck-&lt;br&gt;ningen ”ärende” eller om man i stället skall använda beteckningen&lt;br&gt;”mål”. Svaret på den frågan är givetvis avgörande för om den nya la-&lt;br&gt;gens beteckning skall bygga på ärendebegreppet. Domstolsutredningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreslog i 1 § sitt förslag till en för allmän domstol och allmän förvalt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsdomstol gemensam processlag att de nuvarande domstolsärendena Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;skulle ges beteckningen ”mål”. Utredningens förslag var uppenbarligen&lt;br&gt;betingat av att all den vid förvaltningsdomstolarna förekommande verk-&lt;br&gt;samheten som inte är av administrativt slag redan sker i vad som kallas&lt;br&gt;”mål”. Att utredningen i sitt förslag betecknade de nuvarande dom-&lt;br&gt;stolsärendena som ”mål” fick i utredningsförslaget den konsekvensen att&lt;br&gt;ärendelagens tillämpningsområde inte i något sammanhang kunde anges&lt;br&gt;med hjälp av skillnaden mellan mål och ärende. Enligt utredningsför-&lt;br&gt;slaget skulle i stället den gemensamma processlagen i tingsrätt gälla&lt;br&gt;handläggningen av mål beträffande vilka så bestämdes genom lag. Ut-&lt;br&gt;redningen lade fram många förslag till sådana ändringar i den materiella&lt;br&gt;lagstiftningen som med utredningens grundförslag var nödvändiga för&lt;br&gt;att den nya processlagen skulle bli tillämplig i tingsrätt. Utrednings-&lt;br&gt;förslaget kritiserades på nu berörda punkter i en del remissyttranden&lt;br&gt;och promemorieförslaget bygger på att ärendebeteckningen skall be-&lt;br&gt;hållas för de nuvarande domstolsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arendebeteckningen är till sin natur neutral och allmängiltig på det&lt;br&gt;sättet att den omfattar allting som behandlas vid t.ex. förvaltningsmyn-&lt;br&gt;digheter och domstolar. Sedan lång tid tillbaka har emellertid sådana&lt;br&gt;ärenden vid de allmänna domstolarna som avsett en egentlig rättskipning&lt;br&gt;enligt rättegångsbalken betecknats som mål. Målbeteckningen har såvitt&lt;br&gt;gäller de allmänna domstolarna inte kommit till användning utanför&lt;br&gt;ramarna för balken och lagstiftningen om den summariska processen.&lt;br&gt;Principerna för användningen av målbegreppet har dock på senare tid&lt;br&gt;luckrats upp på olika sätt men ursprungligen knöt målbegreppet abstrakt&lt;br&gt;sett an till begreppet ”talan”. Utmärkande för den egentliga rättskip-&lt;br&gt;ningen är att minst en part för en talan mot någon annan (eller några&lt;br&gt;andra). I ärendena finns det oftast inget utvecklat partsförhållande. För&lt;br&gt;de nuvarande domstolsärendena använder man endast undantagsvis&lt;br&gt;begreppet ”talan”. När ett avgörande av en tingsrätt i ett domstols-&lt;br&gt;ärende överklagas till högre rätt betecknas emellertid ärendet som mål&lt;br&gt;vilket hänger samman med att det finns en ”fullföljd talan” (de s.k.&lt;br&gt;Ö-målen som handläggs enligt rättegångsbalken). Gränsdragningen&lt;br&gt;mellan rättskipning och annan rättsvård är långtifrån skarp, och&lt;br&gt;användningen av förekommande begrepp är inte helt konsekvent. Det&lt;br&gt;skall också påpekas att man vid tillkomsten av såväl regeringsformen&lt;br&gt;som förvaltningsprocesslagen inte har gjort någon skillnad mellan&lt;br&gt;rättskipning och annan rättsvård utan endast behandlat skillnaden mellan&lt;br&gt;domstolarnas rättskipning och förvaltningsmyndigheternas förvaltning&lt;br&gt;(se t.ex. 1 kap. 8 § regeringsformen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En linje att följa skulle kunna vara att allting som handläggs i en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighet ges beteckningen ”ärende” medan allt som skall&lt;br&gt;handläggas i domstol ges beteckningen ”mål” (med undantag för ad-&lt;br&gt;ministrativa ärenden). Denna linje kan Domstolsutredningen sägas ha&lt;br&gt;följt såvitt gäller förslaget till ny processlag. När det gäller ärenden&lt;br&gt;enligt utsökningsbalken är det emellertid uppenbart att detta inte skulle&lt;br&gt;kunna helt och hållet genomföras nu. Kronofogdemyndigheternas verk-&lt;br&gt;samhet enligt den balken utövas nämligen i vad som betecknas som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”mål” och uttrycket förekommer på hundratals ställen i utsökningsbal-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken. Användningen av målbegreppet i den balken hänger samman med Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;att man vid dess tillkomst övertog ett äldre system från 1877 års utsök-&lt;br&gt;ningslag som från början uteslutande var avsedd for verkställighet av&lt;br&gt;avgöranden i de allmänna domstolarnas tvistemål (jfr prop. 1980/81:8 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129), dvs. för verkställighet i tydliga flerpartsförhållanden. Beslutande&lt;br&gt;organ var enligt utsökningslagen i de flesta fäll magistraten i våra större&lt;br&gt;städer, dvs. i realiteten en domstol i första instans (rådhusrätten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot en ordning som innebär att alla ärenden i allmän domstol som&lt;br&gt;inte är av administrativt slag betecknas som mål talar att flertalet av de&lt;br&gt;fall som skall hanteras enligt den nya lagen faktiskt inte utgör mål i&lt;br&gt;hävdvunnen mening. Den princip som tidigare gällt, att överklaganden&lt;br&gt;konstituerade mål, har dessutom redan luckrats upp genom att ärendela-&lt;br&gt;gen blivit tillämplig vid överklaganden till tingsrätt. Till detta bör&lt;br&gt;läggas att man i det praktiska arbetet vid tingsrätterna i förenklande&lt;br&gt;syfte brukar använda benämningarna ”mål” och ”ärende” som avseende&lt;br&gt;konträra begrepp. Inte minst praktiska skäl talar med styrka för att man&lt;br&gt;bör ha en enhetlig och särskiljande beteckning för de fäll som skall&lt;br&gt;hanteras enligt den nya lagen. Det föreslås därför att den nuvarande&lt;br&gt;ordningen behålls, dvs. att allting som i tingsrätt skall hanteras enligt&lt;br&gt;den lag som skall ersätta ärendelagen också betecknas som ärende. Mot&lt;br&gt;den bakgrunden bör den nya lagens rubrik bygga på ärendebegreppet.&lt;br&gt;Den i promemorian valda beteckningen ”ärendelagen” är kort vilket ger&lt;br&gt;vissa fördelar. Den kan emellertid i det praktiska rättslivet tänkas&lt;br&gt;orsaka missförstånd och redan av rubriken bör därför framgå att lagen&lt;br&gt;gäller endast i domstol. Mot den bakgrunden bör den nya lagen ges&lt;br&gt;beteckningen ”lag om domstolsärenden”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande tas under skilda rubriker upp ett antal frågor som aktua-&lt;br&gt;liseras i en ny ärendelag. Vissa överväganden redovisas i förfättnings-&lt;br&gt;kommentaren (avsnitt 17). Det gäller t.ex. frågan om införande av ett&lt;br&gt;krav på att ansökningar m.m. skall vara skrifttiga och om användning&lt;br&gt;av telefäx m.m. (kommentaren till 4 §), påföljder för frånvaro och&lt;br&gt;utevaro (kommentaren till 18 §), möjligheten att hålla sammanträden&lt;br&gt;inom stängda dörrar (kommentaren till 21 §), beslutsmotiveringar&lt;br&gt;(kommentaren till 28 §), överklaganden av processuella beslut&lt;br&gt;(kommentaren till 37 §) och ombud eller biträde (kommentaren till&lt;br&gt;47 §).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Ärendelagens tillämpning i högre instans&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya ärendelagen skall vid överklagande&lt;br&gt;av ett tingsrättsbeslut gälla också i hovrätten och Högsta dom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har godtagit&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Hovrätten för Övre Norrland&lt;br&gt;och Ronneby tingsrätt menar dock att inte ärendelagen utan 52 och 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. RB bör tillämpas vid överklagande sedan det gjorts vissa juste- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ringar i de kapitlen. Domstolsverket anser att ärendelagen i högre rätt&lt;br&gt;bör vara tillämplig endast vid överklagande av ett slutligt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande ärendelagens bestäm-&lt;br&gt;melser avser i första hand endast tingsrättsprocessen. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller rättegångsbalkens regler om överklagande av tingsrättsbeslut.&lt;br&gt;Dessa regler har nyligen fått en ny lydelse (prop. 1993/94:190, bet.&lt;br&gt;1993/94:JuU30, rskr. 1993/94:377, SFS 1994:1034). Reglerna passar&lt;br&gt;för överklaganden av processuella beslut i tvistemål och brottmål, och&lt;br&gt;det är närmast för dem som reglerna är skrivna. Vad som framför allt&lt;br&gt;är tydligt är att man i största möjliga utsträckning har önskat undvika&lt;br&gt;muntliga inslag i överrättsprocessen när ett sådant beslut överklagas.&lt;br&gt;Muntlighet är nämligen i allmänhet direkt olämplig när det gäller hante-&lt;br&gt;ringen av överklaganden avseende endast processuella frågor. När man&lt;br&gt;emellertid kommer in på överklaganden av materiella beslut i domstols-&lt;br&gt;ärenden är det inte alltid som rättegångsbalkens regler om överklagande&lt;br&gt;av tingsrättsbeslut passar eller är tillräckliga. Exempelvis är behovet av&lt;br&gt;muntlighet inte sällan större än det som de reglerna formellt sett ger&lt;br&gt;utrymme for. Detta gäller i särskilt hör grad sådana domstolsärenden&lt;br&gt;som angår rättigheter eller skyldigheter som omfattas av Europakonven-&lt;br&gt;tionen. Överklaganden av materiella beslut i ärenden bör därför inte&lt;br&gt;handläggas enligt ett regelsystem som är avsett for överklaganden av&lt;br&gt;processuella beslut i tvistemål och brottmål. Att som en remissinstans&lt;br&gt;menat göra en uppdelning så att handläggningen vid överklagande av&lt;br&gt;processuella beslut i ärenden följer rättegångsbalkens regler medan&lt;br&gt;handläggningen vid överklagande av materiella beslut följer ärendela-&lt;br&gt;gens regler innebär att man får ett mycket krångligt system. Det bereder&lt;br&gt;inga svårigheter att ge den nya lagen en sådan utformning att den passar&lt;br&gt;även för handläggningen vid överklagande av ett processuellt beslut.&lt;br&gt;Den nya lagen bör mot denna bakgrund avse även processen i hovrätt&lt;br&gt;och Högsta domstolen oavsett om överklagandet avser ett materiellt&lt;br&gt;eller ett processuellt beslut (se 1 § förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller utformningen av den nya lagens bestämmelser om&lt;br&gt;överrättsprocessen har man anledning att konstatera att det sedan rätte-&lt;br&gt;gångsbalken och ärendelagen kom till har varit ett utmärkande drag för&lt;br&gt;utvecklingen när det gäller instanssystemet att processerna i olika typer&lt;br&gt;av domstolsinstanser till sin karaktär alltmera skiljer sig från varandra.&lt;br&gt;Den utvecklingen kan beräknas fortsätta. Med tanke på detta bör man i&lt;br&gt;den nya lagen inte i samma höga grad som enligt den nuvarande förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen reglera förfarandet i första instans gemensamt med&lt;br&gt;förfarandet i överinstans. Därför bör i den nya lagen vissa förfarande-&lt;br&gt;regler som skall gälla endast i högre instans tas in i särskilda avsnitt&lt;br&gt;efter det avsnitt som ger de för alla domstolsinstansema tillämpliga&lt;br&gt;förfarandereglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den nu gällande ordningen betecknas som redovisats i avsnitt 7.1&lt;br&gt;i en högre domstol ett från tingsrätt överklagat ärende alltid som ”mål”.&lt;br&gt;Att i fortsättningen ärendelagen och inte rättegångsbalken skall vara&lt;br&gt;tillämplig i händelse av överklagande innebär inte i sig att man måste &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frångå den nuvarande ordningen på den punkten. Enligt lagrådsremissen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talar dock praktiska skäl med styrka för att man i högre domstol i Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;fortsättningen utmärker tillämplig handläggningsordning genom att&lt;br&gt;använda ärendebeteckningen för de fall som skall handläggas enligt den&lt;br&gt;nya lagen. Lagrådet hävdar att de praktiska skälen talar i motsatt&lt;br&gt;riktning. Vilken beteckning man använder har inte sä stor betydelse så&lt;br&gt;länge rätt processlag tillämpas. Risken för misstag på den punkten kan&lt;br&gt;dock antas komma att minska om man alltid använder ärende-&lt;br&gt;beteckningen i de högre domstolarna vid ett överklagande enligt ärende-&lt;br&gt;lagen. Mot den bakgrunden anser regeringen att lagrådsremissens&lt;br&gt;förslag bör genomföras. Detta innebär inte nödvändigtvis att man&lt;br&gt;behöver göra någon saklig ändring beträffande de littera som före-&lt;br&gt;kommer i förordningen (1987:192) om enhetliga beteckningar för mål&lt;br&gt;och vissa ärenden m.m.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Förvaltningsmyndighets ställning som part när dess be-&lt;br&gt;slut överklagas&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En förvaltningsmyndighet vars beslut&lt;br&gt;överklagats till tingsrätt skall vara motpart till den som har&lt;br&gt;överklagat, om inte något annat är föreskrivet. Domstolen skall&lt;br&gt;dock inte alltid vara skyldig att kommunicera handlingarna i&lt;br&gt;ärendet med myndigheten. Om det hålls ett sammanträde i&lt;br&gt;ärendet, skall myndigheten kallas eller underrättas. Förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheten skall ha rätt att överklaga ett beslut genom vilket&lt;br&gt;domstolen ändrat dess avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag har en annan lagteknisk utformning men över-&lt;br&gt;ensstämmer i de flesta hänseenden sakligt sett med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Majoriteten av remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Ronneby tingsrätt&lt;br&gt;och Umeå tingsrätt har dock avstyrkt. Karlstads tingsrätt och Patent-&lt;br&gt;och registreringsverket anser att det bör läggas i beslutsmyndighetens&lt;br&gt;hand att i det enskilda fallet bestämma om den vill vara part. Hovrätten&lt;br&gt;för Övre Norrland, Malmö tingsrätt, Sandvikens tingsrätt samt Patent-&lt;br&gt;och registreringsverket anser att det inte skall gälla någon särskild&lt;br&gt;begränsning för kommunicering med beslutsmyndigheten, om denna&lt;br&gt;skall vara part. Domstolsverket och Sveriges domareförbund menar att&lt;br&gt;beslutsmyndigheten bör kunna vara part även när ett av dess pro-&lt;br&gt;cessuella beslut har överklagats. Göteborgs tingsrätt, Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Domstolsverket och Sveriges domareförbund&lt;br&gt;förordar att det under alla omständigheter sker preciseringar av&lt;br&gt;förutsättningarna för kommunicering med beslutsmyndigheten. Svea&lt;br&gt;hovrätt anser att beslutsmyndigheten inte alltid skall kallas till&lt;br&gt;sammanträden. Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet&lt;br&gt;förespråkar att beslutsmyndigheten skall kunna överklaga även till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enskild parts förmån. Överförmyndamämnden i Stockholm menar att Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;beslutsmyndigheten alltid bör kommuniceras överklaganden till högre&lt;br&gt;domstol. Rikspolisstyrelsen motsätter sig att polismyndigheterna blir&lt;br&gt;parter i ärenden om felparkering och anför som skäl bl.a. att det rör sig&lt;br&gt;om en för polisen ny typ av arbetsuppgifter som bör ligga utanför&lt;br&gt;polisens verksamhetsområde och som kommer att ta i anspråk polis-&lt;br&gt;resurser. Skattemyndigheten i Malmöhus län tar upp frågor om vilken&lt;br&gt;myndighet som skall bevaka de allmänna intressena i skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning m.m: Ett beslut av en förvaltningsmyndighet kan&lt;br&gt;nästan alltid överklagas. Den allmänna regeln kan sägas vara att&lt;br&gt;överklagandet skall prövas av en allmän förvaltningsdomstol eller i&lt;br&gt;vissa fall - enligt äldre principer - i sista hand av regeringen. Så sent&lt;br&gt;som för två decennier sedan förekom det inte att en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighets beslut kunde överklagas till en tingsrätt. Numera har för&lt;br&gt;skilda rättsområden tillkommit åtskilliga regler enligt vilka förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheters beslut kan överklagas i den ordningen. När det gäller&lt;br&gt;nytillkomna rättsområden har detta i allmänhet sin grund i att ärendet&lt;br&gt;kan sägas ha beröringspunkter med den centrala civilrätten. I en del&lt;br&gt;andra fall är orsaken till valet av allmän domstol som prövningsorgan&lt;br&gt;att det rör sig om ett beivrande av något som med äldre lagstiftning&lt;br&gt;kunde föranleda straff i brottmål. I vissa av de fall i vilka överklagande&lt;br&gt;kan ske till tingsrätt ankom tidigare den primära prövningen på tingsrätt&lt;br&gt;och utövades i ärendeform utan att det förekom något motparts-&lt;br&gt;förhållande. Särskilt i dessa fall förekommer det vanligtvis inte heller&lt;br&gt;med den nya lagstiftningen något motpartsförhållande i domstol, om&lt;br&gt;förvaltningsmyndighetens beslut överklagas. I de allra flesta fall skall ett&lt;br&gt;överklagande till allmän domstol handläggas enligt ärendelagen. Det&lt;br&gt;skall dock nämnas att vissa inskrivningsmyndigheters beslut överklagas&lt;br&gt;direkt till hovrätt och att vissa beslut angående advokater kan&lt;br&gt;överklagas direkt till Högsta domstolen. I de nu angivna fallen gäller&lt;br&gt;inte den nuvarande ärendelagen utan rättegångsbalken. Inte heller den&lt;br&gt;nya ärendelagen föreslås omfatta dessa fåll (se avsnitt 7.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler enligt vilka en enskild person kan överklaga en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighets beslut till tingsrätt finns numera i föräldrabalken, utsök-&lt;br&gt;ningsbalken, aktiebolagslagen (1975:1385), lagen (1976:206) om felpar-&lt;br&gt;keringsavgift, konkurrenslagen (1993:20), skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334), lagen (1994:1811) om disciplinansvar inom totalförsvaret,&lt;br&gt;m.m samt marknadsföringslagen (1995:450). Liknande regler finns i&lt;br&gt;sjölagen (1994:1009) när det gäller klander av dispasch, lagen&lt;br&gt;(1988:688) om besöksförbud och lagen (1988:950) om kulturminnen&lt;br&gt;m.m. I ärenden om indrivning av böter är det åklagaren som enligt 13 §&lt;br&gt;bötesverkställighetslagen (1979:189) kan överklaga ett myndighetsbeslut&lt;br&gt;till tingsrätten. Åtskilliga av de nu berörda reglerna har tillkommit först&lt;br&gt;under senare år. Här skall även nämnas de förslag angående nedsättning&lt;br&gt;av pengar, lösöreköp och kallelse på okända borgenärer som läggs fram&lt;br&gt;i avsnitten 11, 13 och 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare lagförslag enligt vilka överklagande kan ske till tingsrätt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan förväntas inom de närmaste åren till följd av att domstolarnas verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet renodlas. Inte minst den utveckling man har anledning räkna Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;med gör att man i arbetet med en ny ärendelag inte kan undgå att ta upp&lt;br&gt;frågan om partsrepresentationen i de allmänna domstolarna, dvs. frågan&lt;br&gt;i vad mån processen skall vara ackusatorisk. Såvitt gäller redan före-&lt;br&gt;kommande ärendetyper handlar det inte endast om sådana i vilka de&lt;br&gt;allmänna intressena inte alls är partsrepresenterade utan också om såda-&lt;br&gt;na ärendetyper i vilka de redan är representerade men kanske inte på&lt;br&gt;det allra bästa och effektivaste sättet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 20 kap. 6 § föräldrabalken framgår att en överförmyndares beslut&lt;br&gt;i ett ärende enligt den balken överklagas till tingsrätten. Den bestäm-&lt;br&gt;melsen har fått en väsentligt större betydelse än tidigare genom att de&lt;br&gt;flesta frågor om formynderskap m.m. den 1 juli 1995 flyttats från tings-&lt;br&gt;rätterna till överförmyndarna (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3,&lt;br&gt;rskr. 1994/95:29, SFS 1994:1433). Samtidigt har dock tillsynen över&lt;br&gt;överförmyndarna flyttats från tingsrätterna till länsstyrelserna. När den&lt;br&gt;enskilde överklagar överförmyndarens beslut finns det i domstolen inget&lt;br&gt;allmänt organ som i ärendet företräder de allmänna intressena som part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 18 kap. 1 och 2 §§ utsökningsbalken (UB) får en kronofogde-&lt;br&gt;myndighets beslut överklagas till tingsrätt av den som beslutet angår,&lt;br&gt;om det har gått honom emot. I första hand är det den som begär verk-&lt;br&gt;ställighet och den mot vilken verkställigheten riktar sig som kan vara&lt;br&gt;parter. I allmänt mål, dvs. ett mål om uttagande av böter, vite, skatt,&lt;br&gt;m.m. (se 1 kap. 6 § UB) företräds i domstolen det allmänna av Riks-&lt;br&gt;skatteverket. Det torde knappast förekomma att den som överklagar ett&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndighet inte har någon motpart i domstolen. I&lt;br&gt;tingsrätten handläggs överklagandet enligt ärendelagen (se 18 kap. 1 §&lt;br&gt;andra stycket UB). Det kan nämnas att kronofogdemyndigheten enligt&lt;br&gt;17 kap. 2 § utsökningsförordningen (1981:981), om det inte är obehöv-&lt;br&gt;ligt, skall bifoga ett eget yttrande när den sänder överklagandet till&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I aktiebolagslagen förekommer flera bestämmelser om likvidation.&lt;br&gt;Enligt 13 kap. 4 § aktiebolagslagen är det tingsrätten som under vissa&lt;br&gt;förutsättningar meddelar beslut om likvidation. Det sker på anmälan av&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket eller på ansökan av t.ex. styrelsen for&lt;br&gt;bolaget eller aktieägare. I vissa andra fäll kan enligt 13 kap. 4 a § aktie-&lt;br&gt;bolagslagen verket förordna om likvidation. Det sker på ansökan av&lt;br&gt;t.ex. styrelsen eller en borgenär vars rätt kan vara beroende av att det&lt;br&gt;finns någon som kan företräda bolaget. Frågan får också tas upp själv-&lt;br&gt;mant av verket. Ett beslut av verket överklagas enligt 18 kap. 8 §&lt;br&gt;aktiebolagslagen till tingsrätten. I åtskilliga av likvidationsfällen före-&lt;br&gt;kommer i domstolen ett motpartsförhållande mellan bolaget och den&lt;br&gt;som gör ansökan. Det finns emellertid även många enpartsärenden. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. de fäll i vilka verket tar upp frågan självmant och styrelsen&lt;br&gt;för bolaget överklagar. I tingsrätt handläggs samtliga likvidationsfäll&lt;br&gt;som ärenden enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om felparkeringsavgift gäller överträdelser av vissa statliga&lt;br&gt;eller kommunala föreskrifter angående parkering och stannande vilka&lt;br&gt;inte är förenade med straff. Den som fått en parkeringsanmärkning har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;85&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbart ett betalningsansvar i enlighet med anmärkningen, men han&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan hos en polismyndighet skriftligen anmäla att han bestrider ansvar. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Om inte myndigheten undanröjer betalningsansvaret kan den som fått&lt;br&gt;anmärkningen överklaga till tingsrätt där överklagandet prövas enligt&lt;br&gt;ärendelagen. I det läget inträder åklagaren i processen och för inför&lt;br&gt;domstolen det allmännas talan mot den som överklagat. Åklagarens&lt;br&gt;deltagande hänger samman med att felparkering tidigare var krimi-&lt;br&gt;naliserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärd enligt konkurrenslagen skall i många fall beslutas av Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. För åtskilliga situationer förutsätts att Konkurrensverket&lt;br&gt;väcker talan om saken enligt rättegångsbalkens regler om tvistemål,&lt;br&gt;men också ett foretag kan behöva ta initiativ till en rättegång. För vissa&lt;br&gt;situationer enligt konkurrenslagen skall ärendelagen tillämpas. Det&lt;br&gt;gäller dels sådana situationer där verket enligt 47 § konkurrenslagen&lt;br&gt;ansöker om undersökning hos ett företag, dels fall där verkets beslut&lt;br&gt;enligt 60 § samma lag överklagas till tingsrätten. I de förra fallen är&lt;br&gt;Konkurrensverket givetvis alltid part i ärendet. För de senare fallen har&lt;br&gt;år 1994 (prop. 1994/95:44, bet. 1994/95:NU5, rskr. 1994/95:56, SFS&lt;br&gt;1994:1494) i 65 a § konkurrenslagen inforts en bestämmelse om att en&lt;br&gt;domstol inte får ändra ett beslut av verket utan att verket lämnats&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig. Samtidigt har verket genom en ändring i 63 §&lt;br&gt;samma lag getts rätt att överklaga, om tingsrätten med anledning av ett&lt;br&gt;överklagande ändrat verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsanering beslutas i första hand av kronofogdemyndighet. Myn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avvisa eller avslå en ansökan om skuldsanering,&lt;br&gt;inleda skuldsanering eller fastställa en skuldsanering överklagas enligt&lt;br&gt;29 § skuldsaneringslagen till tingsrätt. Detsamma gäller kronofogde-&lt;br&gt;myndighetens beslut att avskriva ett skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Vid överklagande är det gäldenären och borgenärerna&lt;br&gt;som är parter. Staten företräds av Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m., som den 1&lt;br&gt;juli 1995 ersatt lagen (1986:644) om disciplinförseelser av krigsmän&lt;br&gt;m.m., är det alltid en förvaltningsmyndighet i regeringsformens mening&lt;br&gt;som utdömer en disciplinpåföljd (varning, extratjänst, löneavdrag eller&lt;br&gt;utegångsförbud). Den disciplinansvarige kan genom beslut av myn-&lt;br&gt;digheten också åläggas en ersättningsskyldighet, om material som har&lt;br&gt;lämnats ut till honom för personligt bruk har skadats eller förlorats. I de&lt;br&gt;nu angivna fellen kan den som drabbats av påföljden eller ersättnings-&lt;br&gt;anspråket överklaga till en tingsrätt. Om överklagandet avser endast en&lt;br&gt;ersättningsfråga handläggs det i de flesta fell i tvistemålsform. Annars&lt;br&gt;handläggs det enligt ärendelagen. Vid överklagande inträdde tidigare&lt;br&gt;åklagaren i processen och förde inför domstolen det allmännas talan mot&lt;br&gt;den som överklagat. Åklagarens deltagande hängde samman med att&lt;br&gt;disciplinförseelser av krigsmän förr var kriminaliserade och ersättnings-&lt;br&gt;frågor ofta behandlas inom ramen for ett ärende om disciplinansvar.&lt;br&gt;Sedan den 1 juli 1994 är det i stället för åklagaren den myndighet som&lt;br&gt;har meddelat beslutet som skall föra det allmännas talan i domstolen&lt;br&gt;(prop. 1993/94:112, bet. 1993/94:JuU26, rskr. 1993/94:299, SFS&lt;br&gt;1994:520). Av skäl som anges i avsnitt 17.28 bör i fortsättningen ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande alltid handläggas i ärendeform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 42 § andra stycket lagen (1995:450) om marknadsföring kan i Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;vissa fall ett beslut av Konsumentombudsmannen överklagas till Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. I tingsrätten är ärendena av enpartsnatur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 21 kap 6 § sjölagen förs talan mot dispasch genom klander. Ett&lt;br&gt;klander enligt sjölagen skiljer sig från alla andra klanderfåll genom att&lt;br&gt;det inte skall väckas någon talan enligt rättegångsbalkens regler. I stället&lt;br&gt;är klandret närmast att jämställa med ett överklagande. Efter ett klander&lt;br&gt;förekommer det alltid en motpart. Frågor om hur dispaschärendena bör&lt;br&gt;handläggas kommer att behandlas närmare i avsnitt 17.27.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt 14 § lagen om besöksförbud och 6 kap. 11 § lagen om&lt;br&gt;kulturminnen m.m. kan den som är missnöjd med ett myndighetsbeslut&lt;br&gt;få beslutet överprövat av tingsrätten i ett domstolsärende. Enligt den&lt;br&gt;förra lagen gäller det beslut av åklagare om besöksförbud. Enligt den&lt;br&gt;senare gäller det beslut av Riksantikvarieämbetet om provisoriskt om-&lt;br&gt;händertagande av egendom. Formellt sett används inte i de nu berörda&lt;br&gt;lagarna konstruktionen med överklagande. I stället kan den som är&lt;br&gt;missnöjd med myndighetsbeslutet ”begära rättens prövning” av myndig-&lt;br&gt;hetsbeslutet. Beträffande besöksförbudsärendena sägs uttryckligen att i&lt;br&gt;fråga om en begäran skall gälla det som sägs i ärendelagen i fråga om&lt;br&gt;ansökan. Såvitt gäller kulturminnesärendena kan det emellertid vara&lt;br&gt;naturligare att i de flesta hänseenden tillämpa reglerna för överkla-&lt;br&gt;gandefall (dock inte när det gäller t.ex. frister för ärendets inledande).&lt;br&gt;En annan sak är att lagen om besöksförbud innehåller sådana regler om&lt;br&gt;partsställningen m.m. i domstolsärendet som utesluter en tillämpning av&lt;br&gt;motsvarande regler i en ärendelag (se prop. 1987/88:137 s. 29). De&lt;br&gt;ärenden enligt lagen om kulturminnen m.m. som vid tingsrätten inleds&lt;br&gt;genom en begäran om överprövning är formellt sett av enpartsnatur&lt;br&gt;men det finns flera särskilda regler som tillgodoser åtminstone&lt;br&gt;huvuddelen av det behov som finns av den primära beslutsmyndighetens&lt;br&gt;medverkan i förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189) kan åklagaren till&lt;br&gt;tingsrätt överklaga ett beslut av kronofogdemyndighet om att&lt;br&gt;verkställigheten av ett bötesbeslut skall avbrytas. I tingsrätten är den&lt;br&gt;bötfällde motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om eventuell partsrepresentation för allmänna intressen i såda-&lt;br&gt;na ärendetyper där överklagande skall ske direkt till hovrätt eller Högsta&lt;br&gt;domstolen bör lämnas utanför den nu aktuella reformen, bl.a. eftersom&lt;br&gt;inte ärendelagen utan endast rättegångsbalken är tillämplig i fråga om&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en tväpartsprocess i tingsrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den gjorda redovisningen framgår att det inte är helt ovanligt att en&lt;br&gt;enskild part som till en allmän domstol överklagar en förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighets beslut kommer att sakna motpart i processen. Utvecklingen kan&lt;br&gt;antas komma att gå i den riktningen att antalet fäll i vilka en förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighets beslut överklagas till tingsrätt ökar. Till detta bidrar att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;87&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;man har anledning räkna med en fortsatt renodling av domstolarnas roll Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;när det gäller sådana enklare fall som inte ligger inom det egentliga&lt;br&gt;rättskipningsområdet. En renodling sker nämligen enklast på det sättet&lt;br&gt;att den primära beslutsfunktionen flyttas från domstol till förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet med överklagandemöjlighet till tingsrätt. Exempel utgör för-&lt;br&gt;mynderskapsärendena. Den primära beslutsfunktionen för de flesta av&lt;br&gt;dessa ärenden har flyttats till överförmyndare med möjlighet att över-&lt;br&gt;klaga till tingsrätt. Undan för undan tillkommer det också nya rätts-&lt;br&gt;områden, och med ett modernt sätt att se på domstolarnas roll är det&lt;br&gt;ofta naturligt att det på den förvaltningsmyndighet som skall ansvara för&lt;br&gt;det nya rättsområdet läggs en primär beslutsfunktion med överklagande-&lt;br&gt;rätt för den enskilde till domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det i vissa fall saknas en motpart till den enskilde medför inte&lt;br&gt;sällan praktiska olägenheter, och dessa är givetvis särskilt märkbara i&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna. I de domstolarna är det nämligen fortfarande&lt;br&gt;ojämförligt vanligare att en förvaltningsmyndighets beslut överklagas&lt;br&gt;utan att de allmänna intressen som står emot en enskild klagandes är&lt;br&gt;partsrepresenterade. I prop. 1995/96:22 föreslås emellertid att förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen ändras så att en förvaltningsmyndighet vars beslut en&lt;br&gt;enskild överklagat till en länsrätt skall vara motpart till den enskilde i&lt;br&gt;domstolsprocessen sedan handlingarna i ärendet överlämnats till dom-&lt;br&gt;stolen. I de fall en förvaltningsmyndighet är motpart ges domstolen&lt;br&gt;enligt förslaget en vidgad möjlighet att avgöra målet utan att klagandens&lt;br&gt;motpart har kommunicerats överklagandet. Myndigheten får föreläggas&lt;br&gt;att inställa sig till ett sammanträde vid påföljd att utevaro inte utgör&lt;br&gt;hinder för målets vidare handläggning och avgörende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med att allmänna intressen i vissa fall inte är företrädda på&lt;br&gt;partssidan gör sig kännbara också i allmän domstol. I promemorian&lt;br&gt;föreslås att en förvaltningsmyndighet vars beslut överklagats till tings-&lt;br&gt;rätt skall vara motpart till den som har överklagat, om det vid överkla-&lt;br&gt;gandet förekommer sådana allmänna intressen i ärendet som myndig-&lt;br&gt;heten har till uppgift att bevaka och som inte bevakas av någon annan&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet. Domstolen skall dock inte vara skyldig att&lt;br&gt;kommunicera handlingarna i ärendet med myndigheten. Om samman-&lt;br&gt;träde hålls i ärendet skall dock myndigheten alltid kallas. Förvaltnings-&lt;br&gt;myndigheten skall ha rätt att överklaga ett beslut genom vilket&lt;br&gt;domstolen ändrat dess avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allra flesta remissinstanserna godtar förslaget att beslutsmyndig-&lt;br&gt;hetema skall göras till parter men några remissinstanser är kritiska.&lt;br&gt;Flera andra remissinstanser riktar kritik mot enskildheter i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan samtliga remissinstanser synes dela den i promemorian fram-&lt;br&gt;förda uppfattningen att det inte med fog kan hävdas att det av några&lt;br&gt;principiella skäl skulle vara nödvändigt att de allmänna intressen som&lt;br&gt;förekommer i en domstolsprocess alltid företräds av något allmänt organ&lt;br&gt;i egenskap av part. Antagligen förhåller det sig i alla kulturländer på&lt;br&gt;det sättet att det i en mängd situationer ankommer endast på domstolen&lt;br&gt;att utan påpekande från något allmänt organ beakta att allmänna&lt;br&gt;intressen hävdas på ett adekvat sätt. För de allmänna domstolarnas del &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan samtliga indispositiva tvistemål tas som exempel på fall i vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen har att beakta också allmänna intressen som inte är parts- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;representerade. En annan sak är att det t.ex. vid överklagande av ett&lt;br&gt;myndighetsbeslut i ett enpartsärende betydligt klarare syns att de&lt;br&gt;allmänna intressena inte är partsrepresenterade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en företrädare för de allmänna intressena hänger i första&lt;br&gt;hand samman med utredningskravet. Utredningsmaterialet kan bli fylli-&lt;br&gt;gare genom att det uppstår en dialog mellan parter. Givetvis är det&lt;br&gt;ingenting som säger att detta mer allmänt skulle vara till fördel för de&lt;br&gt;enskilda. En tvåpartsprocess är emellertid inte det enda sättet att sörja&lt;br&gt;för ett fylligt utredningsmaterial. De fördelar en tvåpartsprocess har i&lt;br&gt;det hänseendet kan nämligen i normalfallet i ganska stor utsträckning&lt;br&gt;uppnås redan genom att beslutsmyndigheten i någon annan form än&lt;br&gt;genom en partsinlaga yttrar sig till domstolen. Detta är också en&lt;br&gt;synpunkt som framförs i flertalet av de remissyttranden i vilka reformen&lt;br&gt;avstyrks. Det finns dock situationer där det inte räcker med ett yttrande&lt;br&gt;av beslutsmyndigheten. Sålunda bereder frånvaron av en myndighet som&lt;br&gt;motpart inte sällan problem för domstolen t.ex. när det skall hållas ett&lt;br&gt;sammanträde. Till detta skall läggas att ett inhämtande av yttrande&lt;br&gt;givetvis inte alltid kan ersätta tvåpartsprocessens fördelar när det gäller&lt;br&gt;beslutsmyndighetens eventuellt förekommande egna behov av att med-&lt;br&gt;verka i processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att parterna i en tvåpartsprocess söijer för ett bättre utred-&lt;br&gt;ningsmaterial minskar behovet av en aktivitet från domstolens sida när&lt;br&gt;det gäller att skaffa in utredning i målet. Det finns en uppenbar risk att&lt;br&gt;en domstol som i ett enpartsärende ex officio inhämtar utredning kan&lt;br&gt;komma att uppfattas som partisk, om utredningen visar sig vara till&lt;br&gt;nackdel för parten. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad om inhäm-&lt;br&gt;tandet sker utan några fasta rutiner. Situationen är emellertid för&lt;br&gt;åtskilliga fall närmast ofrånkomlig (jfr t.ex. 35 kap. 6 § andra meningen&lt;br&gt;RB om inhämtande ex officio av bevisning och 17 kap. 3 § andra&lt;br&gt;meningen RB motsättningsvis om dömande i vissa fäll på en inte&lt;br&gt;åberopad grund). Det viktiga i det nu berörda sammanhanget är att de&lt;br&gt;principer domstolen har att följa är så klara som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsaknaden av en dialog mellan två parter är särskilt tydligt kännbar&lt;br&gt;för domstolen när det behöver hållas ett sammanträde i ärendet. För ett&lt;br&gt;stort antal ärenden är det emellertid sett ur domstolssynvinkel relativt&lt;br&gt;ointressant om det finns någon myndighet som i domstolen för det all-&lt;br&gt;männas talan mot den enskilde. Domstolen avgör i sådana fåll ärendet&lt;br&gt;lika bra utan tvåpartsprocess som med. Ser man behovet av en reform&lt;br&gt;ur det tänkta partsperspektivet är fördelarna och nackdelarna med en re-&lt;br&gt;form starkt beroende av hur man konstruerar de allmänna intressenas&lt;br&gt;representation i domstolsförfårandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndigheten som part&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan sägas förekomma två skilda system för att vid överklagande av&lt;br&gt;ett myndighetsbeslut låta allmänna intressen vara partsrepresenterade.&lt;br&gt;Det ena är att beslutsmyndigheten själv företräder dessa intressen. Det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra är att ett annat samhälligt organ träder in. Båda systemen har Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sedan länge förekommit parallellt i svensk lagstiftning. När det gäller&lt;br&gt;överklaganden till förvaltningsdomstol har utvecklingen det senaste&lt;br&gt;decenniet inneburit att särskilda organ som företrädare för de allmänna&lt;br&gt;intressena på många områden ersatts av beslutsmyndigheten. Detta gäl-&lt;br&gt;ler t.ex. skatteområdet. Även på de allmänna domstolarnas områden har&lt;br&gt;det förekommit liknande tendenser under senare tid. Sålunda har år&lt;br&gt;1994 i militära disciplinärenden m.m. åklagaren som partsföreträdare&lt;br&gt;ersatts av beslutsmyndigheten. I ärenden enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) har Konkurrensverket getts en ställning som i stora delar&lt;br&gt;överensstämmer med den som en part har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principiellt är det ingenting som hindrar att man låter beslutsmyndig-&lt;br&gt;heten vara part vid ett eventuellt överklagande. En beslutsmyndighet&lt;br&gt;kan visserligen i och med att den uppträder som part i domstols-&lt;br&gt;processen inte sägas vara opartisk men den har skyldighet att uppträda&lt;br&gt;objektivt på samma sätt som t.ex. en åklagare i brottmålsprocessen.&lt;br&gt;Med beslutsmyndigheten som part får man en enkel och billig lösning.&lt;br&gt;Särskilt för sådana rättsområden där man av ett eller annat skäl vill ha&lt;br&gt;möjlighet att låta ett fristående allmänt organ överklaga förvaltnings-&lt;br&gt;myndighetens beslut är dock givetvis en sådan lösning mindre lämplig.&lt;br&gt;Man skulle nämligen få en hopplöst splittrad ansvarsbild, om inte&lt;br&gt;samma myndighet som har möjlighet att överklaga myndighetens beslut&lt;br&gt;också skulle företräda de allmänna intressena i händelse av att en&lt;br&gt;enskild part överklagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte behov av någon mer allmän reform enligt vilken från&lt;br&gt;beslutsmyndigheten fristående organ ges rätt att företräda de allmänna&lt;br&gt;intressena vid överklagande av myndighetens beslut. En sådan reform&lt;br&gt;skulle också ställa sig orimligt kostnadskrävande. Det som kan diskute-&lt;br&gt;ras är i stället i vilken omfattning beslutsmyndigheten skall företräda de&lt;br&gt;allmänna intressena i händelse av en domstolsprocess. Detta gäller inte&lt;br&gt;endast sådana områden på vilka de allmänna intressena med nuvarande&lt;br&gt;ordning inte alls är partsrepresenterade utan också sådana områden på&lt;br&gt;vilka redan beslutsmyndigheten eller ett från den myndigheten fristående&lt;br&gt;organ företräder dessa intressen. Väljer man den lösningen att besluts-&lt;br&gt;myndigheten skall vara part när myndighetens beslut överklagas in-&lt;br&gt;ställer sig nämligen frågan om myndigheten alltid skall medverka på det&lt;br&gt;sättet eller om medverkan skall vara begränsad till vissa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk eller fakultativ medverkan av beslutsmyndigheten?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan förefalla naturligt att man för ett visst rättsområde inte skall&lt;br&gt;behöva välja endast mellan ett system enligt vilket de allmänna intresse-&lt;br&gt;na är partsföreträdda i samtliga ärenden och ett system enligt vilket de&lt;br&gt;aldrig är företrädda. För att man skall kunna bedöma lämpligheten av&lt;br&gt;en mera flexibel ordning har man att ta ställning bl.a. till under vilka&lt;br&gt;förutsättningar det finns ett praktiskt behov av att de allmänna&lt;br&gt;intressena är partsföreträdda. Även principiella frågor tilldrar sig ett&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;En medverkan av beslutsmyndigheten behövs knappast när det i ären-&lt;br&gt;det inte förekommer något sådant allmänt intresse som myndigheten har&lt;br&gt;till uppgift att bevaka. Myndigheten behöver alltså inte kunna uppträda&lt;br&gt;i processen i syfte att bevaka ett enskilt intresse. Inte heller behöver&lt;br&gt;man ta hänsyn till sådana fall som endast gäller riktigheten av ett pro-&lt;br&gt;cessuellt beslut som myndigheten har lättat, om inte beslutet har ett&lt;br&gt;direkt samband med själva saken, t.ex. därför att det gäller en proviso-&lt;br&gt;riskt företagen åtgärd. För det fall att en viss annan förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;het än beslutsmyndigheten har att i händelse av domstolsprocess företrä-&lt;br&gt;da det allmännas intressen kan det inte bli aktuellt att låta även besluts-&lt;br&gt;myndigheten delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom den nu angivna ramen kan en beslutsmyndighet tänkas ha flera&lt;br&gt;olikartade skäl till att vilja medverka. Ett primitivt skäl är givetvis att&lt;br&gt;såvitt möjligt förhindra att myndighetens beslut ändras. Detta kan emel-&lt;br&gt;lertid inte utgöra något tillräckligt skäl för en medverkan. Skälen måste&lt;br&gt;gå djupare. En självklarhet borde vara att en beslutsmyndighet inte skall&lt;br&gt;behöva medverka i processen, om den inte anser sig ha något att bidra&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med. I annat fall blir myndighetens medverkan ett spegelfakteri. Här&lt;br&gt;kommer in att en förvaltningsmyndighet som avgör ett ärende nästan&lt;br&gt;alltid är skyldig att motivera sitt beslut (se t.ex. 20 § förvaltningslagen).&lt;br&gt;Har myndigheten fullgjort sin uppgift i det hänseendet bör det i allmän-&lt;br&gt;het inte finnas särskilt mycket att tillägga i sak, om inte den enskilde&lt;br&gt;parten kommer med ett nytt yrkande eller med nya rätts- eller bevisfak-&lt;br&gt;ta. Skulle parten göra detta redan i överklagandet är det ingenting som&lt;br&gt;hindrar att myndigheten till tingsrätten ger in ett motiverat yttrande som&lt;br&gt;blir processmaterial även om myndigheten inte skulle vara part. Myn-&lt;br&gt;digheten har dessutom alltid möjligheten att i ett intressant fåll meddela&lt;br&gt;tingsrätten att den vill ha del av alla handlingar som kommer in i ären-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För arbetsbelastningen vid beslutsmyndigheten är det givetvis att före-&lt;br&gt;dra att myndigheten inte behöver uppträda som part i domstolen. Även&lt;br&gt;ett generellt system enligt vilket det läggs i myndighetens hand att för&lt;br&gt;vaije enskilt fall bestämma om den vill uppträda som part kan vara&lt;br&gt;resurskrävande utan motsvarande nytta för myndigheten. Det för myn-&lt;br&gt;digheten viktigaste är att den kan överklaga ett beslut genom vilket&lt;br&gt;domstolen ändrar myndighetens beslut. Självklart bör dock inte en be-&lt;br&gt;slutsmyndighet uppträda på det sättet att den försöker att till vaije pris&lt;br&gt;driva igenom sin uppfattning genom att överklaga alla domstolsbeslut&lt;br&gt;som går myndighetens uppfattning emot. Det finns emellertid fåll i vilka&lt;br&gt;myndigheten kan ha anledning att överklaga. Detta gäller särskilt sådana&lt;br&gt;i vilka myndigheten utan ett avgörande av högre instans skulle vara&lt;br&gt;villrådig om hur den i fortsättningen bör agera beträffande en fråga av&lt;br&gt;större vikt inom myndighetens verksamhetsområde. Det finns anledning&lt;br&gt;anta att med nuvarande ordning beslutsmyndigheter alltför ofta anser sig&lt;br&gt;böra uppfåtta sådana domstolsavgöranden genom vilka deras egna beslut&lt;br&gt;ändras som vägledande för den fortsatta verksamheten vid myndigheten.&lt;br&gt;De domstolsavgöranden det gäller måste av naturliga skäl vara mer&lt;br&gt;förmånliga för de enskilda än de primära myndighetsbesluten. Avsak-&lt;br&gt;naden av en rätt för beslutsmyndigheten att överklaga kan därmed leda&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;till en omotiverad förskjutning av den primära beslutsnivån. Syftet med Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ett överklagande låter sig emellertid inte regleras på det sättet att över-&lt;br&gt;klagande tillåts i vissa fall men inte i andra. För att avskära sådana fall&lt;br&gt;som av ett eller annat skäl inte bör prövas i en högre instans bör i&lt;br&gt;stället användas regler om krav på prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde parten kan ha en del att tjäna på att de allmänna intres-&lt;br&gt;sena blir partsföreträdda i ärendet, men detta gäller nog uteslutande&lt;br&gt;sådana fåll i vilka myndigheten har något att tillägga i saken, t.ex. där-&lt;br&gt;för att den enskilde parten dragit in någonting nytt i processen och ge-&lt;br&gt;nom ett motpartsagerande kan få bättre kunskap om vad som krävs av&lt;br&gt;honom för att han skall kunna vinna processen. Generellt sett kan man&lt;br&gt;nog dock hävda att den enskilde sällan anser sig vara betjänt av att&lt;br&gt;under domstolsprocessen bli motsagd av beslutsmyndigheten. Den en-&lt;br&gt;skildes behov av rättshjälp torde inte påverkas av att beslutsmyndigheten&lt;br&gt;uppträder som hans motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens intresse av beslutsmyndighetens medverkan hänför sig&lt;br&gt;som angetts förut framför allt till den situationen att det i ärendet be-&lt;br&gt;höver hämtas in utredning eller att det behöver hållas sammanträde. Det&lt;br&gt;är ju också i sådana fåll som tilltron till domstolens objektivitet kan&lt;br&gt;komma att bli satt i fåra, om inte beslutsmyndigheten medverkar som&lt;br&gt;part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall kunna få ett system som varken är tungrott eller&lt;br&gt;onödigt kostnadskrävande är det mot den nu redovisade bakgrunden&lt;br&gt;nödvändigt att systemet är så flexibelt att beslutsmyndigheten inte alltid&lt;br&gt;behöver medverka aktivt i domstolsforfårandet. Behovet av flexibilitet&lt;br&gt;bör dock inte tillgodoses genom promemorians svårtolkade begräns-&lt;br&gt;ningar att det for beslutsmyndighetens partsställning skall krävas dels att&lt;br&gt;det vid överklagandet förekommer sådana allmänna intressen i ärendet&lt;br&gt;som myndigheten har till uppgift att bevaka, dels att det rör sig om&lt;br&gt;intressen som inte bevakas av någon annan förvaltningsmyndighet. Den&lt;br&gt;omständigheten att myndigheten alltid är part behöver nämligen som det&lt;br&gt;påpekas i promemorian inte nödvändigtvis medföra att den alltid&lt;br&gt;medverkar aktivt. Som nyligen skett i propositionen om tvåpartsprocess&lt;br&gt;i de allmänna förvaltningsdomstolarna kan man därför välja den&lt;br&gt;lösningen att beslutsmyndigheten alltid är part och tillgodose behovet av&lt;br&gt;flexibilitet inom ramen för reglerna om kommunicering. För de&lt;br&gt;allmänna domstolarna behövs dessutom att reglerna om kallelser av&lt;br&gt;beslutsmyndigheter till sammanträden blir så flexibla att man kan ta&lt;br&gt;hänsyn till att de allmänna intressena i vissa fåll där myndigheten blir&lt;br&gt;part är föga framträdande i ärendet. Det behövs också vissa undan-&lt;br&gt;tagsbestämmelser för sådana fåll i vilka den primära beslutsuppgiften&lt;br&gt;ligger på en kronofogdemyndighet. Om beslutsmyndigheten alltid är&lt;br&gt;part behövs det inga särskilda regler om myndighetens rätt att överklaga&lt;br&gt;ett domstolsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kostnadsbilden förtjänar det att påpekas att på förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarnas områden reformer genom vilka beslutsmyndigheter&lt;br&gt;gjorts till parter har kunnat genomföras utan några mera betydande ut-&lt;br&gt;bildningsinsatser inom dessa myndigheter. I allmän domstol kanske &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av sammanträden för vissa ärendetyper är större, men för den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skull finns det inte anledning räkna med att de anställda vid myndig- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;hetema behöver någon mer omfattande utbildning. Själva förfarandet&lt;br&gt;skall ju vara så utformat att även enskilda skall kunna klara sig själva i&lt;br&gt;de allra flesta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden bör i den nya ärendelagen före-&lt;br&gt;skrivas att en förvaltningsmyndighet är motpart i domstolsprocessen,&lt;br&gt;om en enskild överklagar myndighetens beslut (se 11 §). Dessutom bör&lt;br&gt;i den lagen föreskrivas att domstolen inte är skyldig att ge beslutsmyn-&lt;br&gt;digheten tillfälle att ge in en svarsskrivelse eller att kommunicera hand-&lt;br&gt;lingar med myndigheten, om detta är onödigt (se 15 och 22 §§).&lt;br&gt;Myndigheten bör underrättas om alla sammanträden som hålls i ärendet&lt;br&gt;men bör kallas till sammanträdet endast om domstolen anser att&lt;br&gt;myndigheten behöver inställa sig (se 18 §). Den nu angivna ordningen&lt;br&gt;bör ses som en normallösning från vilken man för en viss typ av&lt;br&gt;ärenden kan avvika i en eller annan riktning genom särskilda före-&lt;br&gt;skrifter i den aktuella materiella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller de nu förekommande ärendetypema i allmän domstol&lt;br&gt;innebär den här föreslagna reformen att man i stället för en enpartspro-&lt;br&gt;cess får en tvåpartsprocess i de ärenden som regleras i föräldrabalken&lt;br&gt;(överförmyndarärenden), aktiebolagslagen (likvidationsärenden) och&lt;br&gt;lagen om marknadsföring. Därmed är dock inte sagt att beslutsmyndig-&lt;br&gt;heten i dessa ärenden mer allmänt behöver medverka aktivt i dom-&lt;br&gt;stolsprocessen. När det gäller disciplinärenden inom totalförsvaret inne-&lt;br&gt;bär reformen framför allt att domstolen kan avstå från kommunicering&lt;br&gt;när det saknas anledning att ändra myndighetens beslut. Hänsyn&lt;br&gt;behöver dock i vissa sådana ärenden tas till Europakonventionens krav&lt;br&gt;på muntlighet i förfarandet. I utsökningsärenden och skuldsanerings-&lt;br&gt;ärenden är det en kronofogdemyndighets beslut som överklagas till&lt;br&gt;tingsrätt. Det förekommer endast i mycket begränsad omfattning några&lt;br&gt;allmänna intressen som inte redan med nu gällande regler är&lt;br&gt;representerade på partssidan. Om myndigheten blev part i händelse av&lt;br&gt;överklagande skulle detta kunna leda till att den kom att stå i&lt;br&gt;motpartsställning till sin överordnade myndighet, Riksskatteverket. För&lt;br&gt;den skull bör de berörda ärendena undantas från ärendelagens bestäm-&lt;br&gt;melser om beslutsmyndighetens medverkan som part. För bötes-&lt;br&gt;verkställighetsärenden får reformen ingen betydelse eftersom det endast&lt;br&gt;är åklagaren som kan överklaga myndighetens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller felparkeringsärenden finns det anledning konstatera att&lt;br&gt;en reform enligt vilken polismyndigheten ersätter åklagarmyndigheten&lt;br&gt;som företrädare i domstolsförfarandet för de allmänna intressena inne-&lt;br&gt;bär avsevärda effektiviseringsvinster. Polismyndigheten har ju redan&lt;br&gt;haft hand om ärendet i samband med sitt primära beslutsfattande enligt&lt;br&gt;9 § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. När man bedömer den av&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen berörda resursfrågan har man anledning konstatera att&lt;br&gt;det med de kommuniceringsregler som föreslås för domstolarna endast&lt;br&gt;i en del av ärendena kommer att krävas någon insats från myndighetens&lt;br&gt;sida i domstolsförfarandet. Om myndigheten behöver vara aktiv i dom-&lt;br&gt;stolsförfarandet bör regelmässigt samma tjänstemän som vanligen hand- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lägger parkeringsärendena hos myndigheten kunna agera på myndig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hetens vägnar. Uppgiften att företräda de allmänna intressena i dom- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;stolsförfarandet framstår därmed som relativt obetydlig ur resurssynvin-&lt;br&gt;kel. Mot den bakgrunden bör regeln om beslutsmyndigheters medverkan&lt;br&gt;i domstolsförfarandet väljas också för felparkeringsärendenas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För konkurrensärenden bör man inte ändra de regler som antogs av&lt;br&gt;statsmakterna år 1994. Sådana konkurrensärenden som grundar sig på&lt;br&gt;överklagande skiljer sig nämligen väsentligt från övriga ärendekategori-&lt;br&gt;er i vilka det kan förekomma ett överklagande till tingsrätt. Ärendena&lt;br&gt;handlar bl.a. om förbud mot kartellsamarbete och mot enskilda företags&lt;br&gt;missbruk av en dominerande ställning på marknaden. De ingripanden&lt;br&gt;som sker genom besluten i de överklagade ärendena utgör styrinstru-&lt;br&gt;ment av stor samhällsekonomisk och konsumentpolitisk betydelse. De&lt;br&gt;frågor som kommer upp under behandlingen av ett ärende är till sin&lt;br&gt;natur ofta av samma slag som de vilka kommer upp vid prövningen av&lt;br&gt;ett tvistemål enligt konkurrenslagen. Frågorna är i allmänhet komplice-&lt;br&gt;rade. Regelmässigt förekommer det en sådan argumentering från det&lt;br&gt;företag som har klagat att det skulle vara meningslöst att bygga regle-&lt;br&gt;ringen av Konkurrensverkets medverkan som part i tingsrättsprocessen&lt;br&gt;på en fakultativ kommuniceringsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ärenden som överklagas direkt från en inskrivningsmyndighet till&lt;br&gt;hovrätten bör enligt det som angetts i avsnitt 7.1 inte omfattas av den&lt;br&gt;nu pågående reformen. Detta innebär att de även i fortsättningen skall&lt;br&gt;handläggas enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare utformningen av förslagen kommer att redovisas i för-&lt;br&gt;fattningskommentaren till 11, 15, 18 och 22 §§ förslaget till ny ärende-&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 Klagotider m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya ärendelagen skall inte innehålla&lt;br&gt;någon regel om klagotidens beräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Ett överklagande av ett myndighetsbeslut&lt;br&gt;skall ha kommit in till tingsrätten inom tre veckor från dagen för&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Länsrätten i&lt;br&gt;Göteborgs och Bohus län, Riksskatteverket, Skattemyndigheten i&lt;br&gt;Malmöhus län och Överförmyndamämnden i Stockholm menar dock att&lt;br&gt;utgångspunkten för beräkning av tiden för överklagande av en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighets beslut i stället bör vara den tidpunkt då kla-&lt;br&gt;ganden fått del av beslutet. Överåklagaren vid Regionalåklagarmyndig-&lt;br&gt;heten i Gävle tar upp frågan om inte ärendelagen bör innehålla en regel&lt;br&gt;om att domstolen får ta upp även ett överklagande som getts in för sent&lt;br&gt;men i enlighet med en felaktig hänvisning från beslutsmyndigheten (jfr&lt;br&gt;7 § FPL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Allmänna bestämmelser om över- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;klagande av myndigheters beslut finns i 23 § förvaltningslagen. För&lt;br&gt;överklagande av en kronofogdemyndighets beslut gäller dock inte den&lt;br&gt;lagen utan utsökningsbalken. Speciella bestämmelser om överklagande&lt;br&gt;till tingsrätt finns i de flesta av de lagar som ger möjlighet att överklaga&lt;br&gt;ett beslut till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande regleringen av klagotider företer en splittrad bild. Den&lt;br&gt;grundregel som finns i 23 § andra stycket förvaltningslagen om över-&lt;br&gt;klagande inom tre veckor från det att klaganden fick del av beslutet&lt;br&gt;gäller vid överklagande enligt 60 § konkurrenslagen (1993:20). På sam-&lt;br&gt;ma sätt beräknas klagotidema enligt t.ex. 10 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1976:206) om felparkeringsavgift, 13 § bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189) samt 51 och 62 §§ lagen (1994:1811) om disciplinansvar&lt;br&gt;inom totalförsvaret, m.m. I utsökningsmål (för vilka förvaltningslagen&lt;br&gt;aldrig gäller) får enligt 18 kap. 7 § utsökningsbalken vissa beslut över-&lt;br&gt;klagas utan hänsyn till tid medan för andra fall gäller en klagotid om tre&lt;br&gt;veckor beräknad med utgångspunkt från delgivning eller dagen för för-&lt;br&gt;säljning av utmätt egendom. Enligt 18 kap. 8 § aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385) överklagas ett beslut av registreringsmyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet. Klagotiden är densamma enligt skuldsa-&lt;br&gt;neringslagen. För begäran om överprövning av åklagares beslut om&lt;br&gt;besöksförbud eller av Riksantikvarieämbetets beslut om olagligt bortfört&lt;br&gt;kulturföremål gäller inga frister. Efter en lagändring år 1994 gäller för-&lt;br&gt;valtningslagens bestämmelser vid överklagande av en överförmyndares&lt;br&gt;beslut (prop. 1993/94:251, bet. 1994/95:LU3, rskr. 1994/95:29, SFS&lt;br&gt;1994:1433). När en länsstyrelses slutliga beslut angående nedsättning av&lt;br&gt;pengar överklagas till hovrätt (se avsnitt 11) är klagotiden tre veckor&lt;br&gt;från beslutsdagen på grund av en bestämmelse i 21 § rättegångsbalkens&lt;br&gt;promulgationslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättegångsbalken är huvudregeln den att klagotiden utgör tre&lt;br&gt;veckor räknat från dagen för avgörandet. Såvitt gäller beslut under&lt;br&gt;rättegången som meddelats utan sammanhang med ett sammanträde är&lt;br&gt;dock utgångspunkten för beräkningen av klagotiden delfåendet av&lt;br&gt;beslutet. Enligt 7 § FPL gäller samma klagotid som enligt förvalt-&lt;br&gt;ningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att det i den nya ärendelagen tas in en&lt;br&gt;bestämmelse som innebär att tiden för överklagande av ett myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut till tingsrätt skall vara tre veckor från beslutets dag, om det&lt;br&gt;inte sägs något annat i en annan lag. Den kritik som under remiss-&lt;br&gt;behandlingen riktats mot detta förslag har sin grund i att med pro-&lt;br&gt;memorieförslaget enskilda löper en risk att faktiskt gå miste om sin rätt&lt;br&gt;att överklaga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med beslutsdagen som utgångspunkt för klagotider har under&lt;br&gt;lång tid fungerat väl på åtskilliga rättsområden. Behovet av att undvika&lt;br&gt;onödiga och kostnadskrävande delgivningar talar med styrka för att man&lt;br&gt;inte tar delgivning som utgångspunkt för beräkningen av klagotider&lt;br&gt;annat än om det finns särskilda skäl för detta. Ett sådant skäl kan vara&lt;br&gt;att det inte går att åstadkomma organisatoriska förutsättningar for att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillfredsställande garantera att myndighetens beslut alltid kan sändas till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som är part redan i anslutning till att beslutet meddelas. För sådana Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;beslut som inte är slutliga, dvs. beslut som meddelas under myndighe-&lt;br&gt;tens handläggning av ärendet, kan ett skäl vara att det skulle vara onö-&lt;br&gt;digt betungande för myndigheten att regelmässigt sända besluten till&lt;br&gt;parterna utan något som helst dröjsmål. I vilken omfattning det på skil-&lt;br&gt;da rättsområden förekommer särskilda skäl måste avgöras från rättsom-&lt;br&gt;råde till rättsområde. I det nu föreliggande ärendet finns det inte under-&lt;br&gt;lag för att mera allmänt ändra de nu förekommande reglerna om ut-&lt;br&gt;gångspunkten för beräkningen av klagotider. De möjligheter till effekti-&lt;br&gt;viseringar som ligger i en övergång till ett system med beslutsdagen&lt;br&gt;som utgångspunkt får i stället tas till vara i senare lagstiftningsärenden.&lt;br&gt;I lagrådsremissen föreslås emellertid att det i den nya ärendelagen tas&lt;br&gt;upp en allmän bestämmelse angående en klagotid om tre veckor räknad&lt;br&gt;från beslutets dag. En sådan regel skulle komma att gälla endast sådana&lt;br&gt;fall för vilka det inte finns särskilda bestämmelser. Lagrådet förordar&lt;br&gt;att man för ett överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut till&lt;br&gt;tingsrätt skall ha samma grundregel om klagofrister som vid över-&lt;br&gt;klaganden inom förvaltningsrätten, dvs. tre veckor från delfående av&lt;br&gt;beslutet. Otvivelaktigt finns det ett värde i att grundregeln för alla&lt;br&gt;överklaganden av förvaltningsmyndigheters beslut är densamma. Det är&lt;br&gt;dock inte alldeles säkert att den lösning som inom förvaltningsrätten&lt;br&gt;valts för beräkningen i normala fåll av klagofrister är den optimala. Ett&lt;br&gt;problem är hur man skall se på frågan om en formlig delgivning&lt;br&gt;behöver ske. Detta problem innefattar frågan om i vilken utsträckning&lt;br&gt;man kan avstå från bevis om laga kraft. I det nu aktuella lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet finns det inte underlag för någon mer ingående analys av&lt;br&gt;problemställningen. I den nya ärendelagen bör därför inte nu tas upp&lt;br&gt;någon självständig regel om beräkningen av klagofrister. I stället bör&lt;br&gt;man falla tillbaka på de särskilda regler i ämnet som finns i anslutning&lt;br&gt;till materiell lagstiftning och - när sådana regler saknas - på den&lt;br&gt;allmänna regeln i förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom förvaltningsprocessrätten gäller att ett för sent inkommet över-&lt;br&gt;klagande inte skall avvisas, om en försening beror på att den beslutande&lt;br&gt;myndigheten har lämnat klaganden en felaktig hänvisning om hur man&lt;br&gt;överklagar. På den allmänna domstolssidan är det i stället så att en fel-&lt;br&gt;aktig hänvisning utgör grund för återställande av försutten tid enligt 58&lt;br&gt;kap. 11 § RB. Återställande av försutten tid kan ske även inom förvalt-&lt;br&gt;ningsprocessrätten, men en specialregel behövs för den processen av det&lt;br&gt;skälet att systemet för överklagande av vissa myndigheters beslut är&lt;br&gt;relativt invecklat och antalet felaktiga hänvisningar därmed inte&lt;br&gt;obetydligt. Även för överklaganden till tingsrätt eller till högre domstol&lt;br&gt;kan det förekomma felaktiga hänvisningar, men de är med all säkerhet&lt;br&gt;relativt sällsynta och någon specialregel för de fall där myndigheter ger&lt;br&gt;en felaktig hänvisning behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frister för överklaganden av domstolars beslut i dom-&lt;br&gt;stolsärenden finns det inte skäl att i det nu aktuella ärendet frångå den&lt;br&gt;nuvarande ordningen (se författningskommentaren till 38 § förslaget till&lt;br&gt;ny ärendelag). Som Lagrådet varit inne på kan det emellertid finnas skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att se över reglerna i samband med en eventuell reform av reglerna om Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;klagofrister inom förvaltningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Tingsrättens sammansättning m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En tingsrätt skall i ett domstolsärende bestå&lt;br&gt;av en juristdomare. Om det finns särskilda skäl med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet skall tingsrätten dock få bestå av tre sådana&lt;br&gt;domare. De nuvarande reglerna om medverkan av nämndemän i&lt;br&gt;tingsrätt i vissa ärendetyper skall i sak fortfarande gälla for&lt;br&gt;sådana fåll där det finns särskilda skäl for en sådan samman-&lt;br&gt;sättning. Reglerna om detta tas in i de lagar som innehåller de&lt;br&gt;materiella bestämmelserna för de ärendekategorier det handlar&lt;br&gt;om. Möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till sådana personer&lt;br&gt;som är anställda vid tingsrätten utan att vara juristdomare utvidgas&lt;br&gt;att gälla även enkla ärenden om bouppteckning och arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Svea hovrätt anser dock att&lt;br&gt;förutsättningen för en flerdomarsammansättning bör vara att en sådan&lt;br&gt;behövs. Den hovrätten samt Göteborgs tingsrätt och Domstolsverket&lt;br&gt;kritiserar införandet av uttrycket ”juristdomare”. Sveriges domareför-&lt;br&gt;bund anser att det skall läggas i tingsrättens hand att bestämma hur&lt;br&gt;tingsrätten skall vara sammansatt. Ronneby tingsrätt anser att lokutionen&lt;br&gt;”särskilda skäl” är alltför intetsägande. Malmö tingsrätt och Sandvikens&lt;br&gt;tingsrätt menar att en högre domstol inte bör ha möjlighet att besluta&lt;br&gt;om återförvisning på grund av en domförhetsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För domstolsärenden gäller relativt&lt;br&gt;invecklade bestämmelser om tingsrätts sammansättning. Huvudregeln är&lt;br&gt;att tingsrätten skall bestå av en lagfaren domare, dvs. av en domare&lt;br&gt;som avlagt juris kandidatexamen eller juristexamen. Vid avgörande av&lt;br&gt;ärendet skall tingsrätten dock bestå av tre juristdomare eller av en&lt;br&gt;juristdomare och nämndemän i ett stort antal fåll. Dels gäller det&lt;br&gt;samtliga ärenden som är tvistiga eller där det annars förekommer&lt;br&gt;anledning till den större sammansättningen, dels gäller det vissa i bl.a.&lt;br&gt;6 § andra stycket ärendelagen uppräknade ärendetyper. För vissa sjö-&lt;br&gt;rättsliga ärenden, konkurrensärenden och ärenden enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen finns det särbestämmelser om medverkan av experter. För&lt;br&gt;vissa enklare ärenden får regeringen bestämma att vid tingsrätt även&lt;br&gt;sådana anställda som inte är juristdomare skall få handlägga ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot de nu redovisade bestämmelserna skall ställas rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser för tvistemål. Huvudregeln enligt 1 kap. 3 § RB är att&lt;br&gt;tingsrätten skall bestå av en juristdomare. Enligt 1 kap. 3 a § RB skall&lt;br&gt;tingsrätten dock vid huvudförhandling bestå av tre sådana domare (eller&lt;br&gt;vid förfåll för en av dem av två), om inte annat är föreskrivet. När hu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vudförhandlingen hålls i förenklad form skall tingsrätten bestå av en Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;juristdomare. Detsamma gäller i annat fall när det är tillräckligt att en&lt;br&gt;domare sitter i rätten och parterna samtycker till det eller målet är av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. I tvistemål där förlikning om saken är tillåten skall&lt;br&gt;tingsrätten enligt 1 kap. 3 d § i de allra flesta fäll bestå en en juristdo-&lt;br&gt;mare, om värdet av det som yrkas uppenbart inte överstiger hälften av&lt;br&gt;basbeloppet. Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid&lt;br&gt;prövning av frågor som hör till rättegången får tingsrätten enligt 1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 c § RB - utom i fäll som avses i 1 kap. 3 d § - ha den samman-&lt;br&gt;sättning som är föreskriven för huvudförhandling, om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att en tingsrätt i ett domstolsärende skall bestå&lt;br&gt;av en juristdomare men att tingsrätten får bestå av tre sådana domare&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl. Nuvarande regler om medverkan av nämn-&lt;br&gt;demän i tingsrätt i vissa ärendetyper skall i sak fortfärande gälla för&lt;br&gt;sådana fäll där det föreligger särskilda skäl för en sådan sammansätt-&lt;br&gt;ning. Promemorieförslaget har godtagits av de allra flesta remissinstan-&lt;br&gt;serna men det finns också kritiska röster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Först skall sägas att några remissinstanser har förespråkat att man inte&lt;br&gt;i olika lagar använder termerna ”lagfären domare” och ”juristdomare”&lt;br&gt;som beteckningar för samma begrepp. Den förra termen definieras i&lt;br&gt;kungörelsen (1964:29) angående kunskapsprov för behörighet som do-&lt;br&gt;mare, m.m. Termen förekommer på hundratals ställen i lagstiftningen&lt;br&gt;men är alltför ålderdomlig för att passa in i en nyskriven processlag.&lt;br&gt;Det kan knappast orsaka några praktiska olägenheter av betydelse att&lt;br&gt;man tills vidare använder de båda termerna vid sidan av varandra i&lt;br&gt;lagstiftningen. I den nya ärendelagen bör därför användas termen&lt;br&gt;”juristdomare”. Självklart kräver även denna term en definition genom&lt;br&gt;förordningsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågorna om domförhet finns det sakligt sett anledning&lt;br&gt;konstatera att regleringen i ärendelagen inte har följt med i den utveck-&lt;br&gt;ling som förekommit på rättegångsbalkens område. På det området har&lt;br&gt;nämligen utrymmet för endomarkompetensen successivt utvidgats.&lt;br&gt;Ärendena är i de allra flesta fäll av enkel natur och det rimliga synes&lt;br&gt;såvitt gäller tingsrätter vara att i grunden ha en regel om endomarkom-&lt;br&gt;petens med möjlighet till en kvalificerad sammansättning i speciella fäll.&lt;br&gt;Med hänsyn till frågans vikt kan man inte helt lägga i tingsrättens hand&lt;br&gt;att bestämma hur den skall vara sammansatt. I stället bör en särskild be-&lt;br&gt;stämmelse införas i den nya ärendelagen. Grundregeln bör givetvis vara&lt;br&gt;att tingsrätten består av en juristdomare (jfr 1 kap. 3 § RB). I speciella&lt;br&gt;fäll bör dock tingsrätten få bestå av tre juristdomare (jfr 1 kap. 3 a och&lt;br&gt;3 c §§ RB). Det kan hävdas att det i promemorieförslaget på den punk-&lt;br&gt;ten valda uttryckssättet är alltför oprecist. Man vinner dock knappast&lt;br&gt;någonting genom att i stället ange att en större sammansättning skall&lt;br&gt;väljas ”om det behövs”. Självklart ligger ju även i ett uttryckssätt som&lt;br&gt;”särskilda skäl” att den större sammansättningen skall behövas. Prome-&lt;br&gt;morieförslaget bör emellertid kompletteras på det sättet att det skall&lt;br&gt;finnas särskilda skäl ”med hänsyn till ärendets beskaffenhet”. Genom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta undviker man nämligen den tolkningen att de särskilda skälen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle kunna influeras av sådant som t.ex. tingsrättens arbetsbelastning. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Med tanke på förfarandets natur behövs det inga regler om vad som&lt;br&gt;händer när en av flera domare får förfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa ärendetyper, framfor allt inom familjerätten, finns det som&lt;br&gt;redan nämnts särskilda bestämmelser om att under vissa förutsättningar&lt;br&gt;nämndemän skall medverka. Dessa bestämmelser bör ändras på det sät-&lt;br&gt;tet att nämndemännen skall medverka endast om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;med hänsyn till ärendets beskaffenhet (se lagförslagen 2, 3, 17, 20 och&lt;br&gt;28). För några speciella ärendetyper i vilka en tingsrätt under vissa för-&lt;br&gt;utsättningar skall bestå av juristdomare och experter i förening, näm-&lt;br&gt;ligen konkurrensärenden, vissa sjörättsliga ärenden och ärenden enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen, bör andra lösningar väljas (se lagförslagen 25&lt;br&gt;och 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen av de regler som har avseende endast på en viss ärendekategori&lt;br&gt;bör tas in i den nya ärendelagen. I stället bör reglerna föras till den&lt;br&gt;materiella lagstiftningen för de berörda ärendena. Detta gäller även&lt;br&gt;reglerna om möjligheterna att delegera arbetsuppgifter till sådana&lt;br&gt;anställda i en tingsrätt som inte är juristdomare. I samband med över-&lt;br&gt;föringen bör möjligheten att delegera utvidgas att gälla även enkla&lt;br&gt;ärenden om bouppteckning och arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Yrkanden, grunder och frågor om rättskraft m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För sådana ärenden som inleds genom&lt;br&gt;ansökan eller överklagande skall det finnas bestämmelser om&lt;br&gt;parternas yrkanden och grunder, men frågan om rätten att ändra&lt;br&gt;ett yrkande eller en grund ges ingen allmän reglering. Det beslut&lt;br&gt;genom vilket ärendet avgörs skall i ett ärende som grundas på&lt;br&gt;ansökan eller överklagande inte få gå utöver det som har yrkats.&lt;br&gt;När det finns särskilda skäl skall dock domstolen även utan&lt;br&gt;yrkande få besluta till det bättre för en enskild part, om det inte&lt;br&gt;är till nackdel för något motstående enskilt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget har tillstyrkts eller lämnats utan erinran&lt;br&gt;av de allra flesta remissinstanserna. Domstolsverket anser dock att även&lt;br&gt;andra former av anhängiggörande än ansökan eller överklagande bör&lt;br&gt;formaliseras. Göteborgs tingsrätt menar att det behövs en enkel och klar&lt;br&gt;regel om tillåtligheten av ändringar i yrkanden och grunder och att det&lt;br&gt;dessutom behövs en regel om s.k. stupstocksföreläggande motsvarande&lt;br&gt;regeln i 42 kap. 15 § RB. Hovrätten för Övre Norrland anser att en&lt;br&gt;domstol aldrig skall få gå utanför det som yrkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Promemorieförslagets bestämmelser&lt;br&gt;om innehållet i sådana skrivelser genom vilka någon inleder ett ärende&lt;br&gt;avser endast ansöknings- och överklagandefåll. Av den som gör en an-&lt;br&gt;sökan till en tingsrätt eller överklagar ett beslut måste man givetvis&lt;br&gt;kräva att han talar om vad han yrkar och vad han har för grund för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;detta yrkande. I den nya lagen bör tas in närmare bestämmelser om vad Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;som krävs av honom (se 6 och 7 §§ förslaget till ärendelag). För andra&lt;br&gt;ärendetyper kan man emellertid inte ge några närmare föreskrifter. I ett&lt;br&gt;officialprövningsärende förekommer ju över huvud taget inga yrkanden&lt;br&gt;eller grunder, och i ett anmälningsärende är det inte så säkert att&lt;br&gt;anmälaren har anledning att yrka någonting. För anmälningsärendena är&lt;br&gt;det även i övrigt svårt att finna någon minsta gemensamma nämnare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det givetvis som en remissinstans har påpekat framstår som&lt;br&gt;önskvärt med regler även om vad en anmälan skall innehålla måste&lt;br&gt;därför förekommande behov av upplysningar till anmälare tillgodoses på&lt;br&gt;annat sätt än genom regler i ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De stora skillnaderna mellan olika ärendetyper när det gäller ärendets&lt;br&gt;inledande återspeglas bl.a. i skillnader när det gäller möjligheterna för&lt;br&gt;en part att under ärendets gång ändra sin inställning. Dessa möjligheter&lt;br&gt;har ett nära samband med frågor om ett avgörandes rättskraft i ett dom-&lt;br&gt;stolsärende. Domar och åtskilliga beslut i tvistemål vinner rättskraft&lt;br&gt;enligt reglerna i 17 kap. 11 § RB. Rättskraften yttrar sig dels på det&lt;br&gt;sättet att avgörandet kan läggas till grund för avgörandet i en senare&lt;br&gt;process om en annan sak, dels på det sättet att en ny framställning om&lt;br&gt;samma sak skall avvisas (res judicata). I linje med detta ligger att en&lt;br&gt;talan som väcks rörande en sak som redan pågår också skall avvisas (se&lt;br&gt;13 kap. 6 § RB om s.k. litispendens). Otvivelaktigt vinner även många&lt;br&gt;beslut som i en allmän domstol tillkommit efter en specialprocess rätts-&lt;br&gt;kraft enligt samma regler som gäller för domar, om det förekommit ett&lt;br&gt;tvåpartsförhållande. Det går emellertid att finna många exempel på mot-&lt;br&gt;satsen. Särskilt för sådana beslut som tillkommer i ärenden av en-&lt;br&gt;partskaraktär har man i allmänhet anledning att dra paralleller med det&lt;br&gt;som gäller på förvaltningssidan. På samma sätt som inom förvaltnings-&lt;br&gt;rätten kan man sålunda hävda t.ex. att det är tveksamt om i något fall&lt;br&gt;rättskraft kan tillerkännas ett avslagsbeslut i ett ärende där en enskild&lt;br&gt;part begär ett gynnande beslut utan att ha någon enskild motpart (jfr&lt;br&gt;Westerberg, Om rättskraft i förvaltningsrätten, Stockholm år 1951, s.&lt;br&gt;527). En bedömning av frågan om hur det för en viss ärendetyp&lt;br&gt;närmare förhåller sig med frågor om rättskraft förutsätter inte sällan en&lt;br&gt;ingående analys av den materiella lagstiftning som gäller för ärende-&lt;br&gt;typen. Frågor om rättskraft lämpar sig därför inte för någon reglering i&lt;br&gt;en allmän förfarandelag, och frågorna om rättskraft bör alltså lämnas&lt;br&gt;utanför den nya lagen. Den nya lagen bör inte heller ta upp några&lt;br&gt;motsvarigheter till reglerna i 13 kap. 6 och 7 §§ RB om litispendens&lt;br&gt;och partssuccession. Reglerna skulle nämligen knappast komma att få&lt;br&gt;någon praktisk betydelse. Det kan nämnas att inte heller förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen har några bestämmelser om de nu berörda frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innehåller ingen regel om tillåtligheten av att&lt;br&gt;ändra yrkanden eller grunder i ett domstolsärende. Endast en remissin-&lt;br&gt;stans har riktat kritik mot detta. Frågan om en spärr mot ändringar av&lt;br&gt;yrkanden och grunder har inte så stor betydelse för de fall där den part&lt;br&gt;det gäller - i avsaknad av rättskraftshinder - kan komma igen i ett nytt&lt;br&gt;förfärande. I och för sig skulle man emellertid för sökande (men inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för t.ex. motparter) kunna uppställa regler av i huvudsak det slag som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 kap. 3 § RB innehåller för tvistemål. Det torde emellertid vara rela- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;tivt sällsynt att en part under ett pågående förfärande faktiskt behöver&lt;br&gt;ändra sig. Ärendena är nämligen i motsats särskilt till tvistemålen i de&lt;br&gt;allra flesta fäll av ”enfrågenatur”, vilket medför att behovet av en regle-&lt;br&gt;ring är högst begränsat. Det är inte heller alltid så att tillåtligheten av&lt;br&gt;en eventuell ändring bör lösas på det sätt som enligt 13 kap. 3 § RB&lt;br&gt;gäller för tvistemål. Det har visserligen såvitt gäller den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen antagits att tvistemålsreglema i princip är tillämpliga, men&lt;br&gt;åtskilliga typer av domstolsärenden företer särdrag inte minst till följd&lt;br&gt;av den speciella officialprövningsskyldighet för domstolen som kan&lt;br&gt;rymmas inom ärendet (se t.ex. rättsfallet NJA 1961 s 540). Än viktigare&lt;br&gt;är argumentet att förfärandet i domstolsärenden generellt sett bör vara&lt;br&gt;så utformat att enskilda kan klara sig utan anlitande av juridiskt skolade&lt;br&gt;biträden. Att inte ens i ett indispositivt ärende en part kan tillåtas att&lt;br&gt;ändra sig till att behandla vad som i processrättslig mening är en annan&lt;br&gt;sak än den ursprungtiga är dock närmast en självklarhet. För dispositiva&lt;br&gt;ärenden, t.ex. inom skiljedomsområdet, är det långtifrån uteslutet att det&lt;br&gt;kan finnas anledning att i vissa situationer tillämpa rättegångsbalkens&lt;br&gt;principer om taleändring. En närmare reglering av rätten till ändringar&lt;br&gt;skulle emellertid inte endast vara av ett högst begränsat värde utan ock-&lt;br&gt;så leda till ett mycket invecklat system, föga ägnat att passa för biträ-&lt;br&gt;deslöshet. Som föreslås i promemorian bör man därför såvitt gäller&lt;br&gt;domstolsärendena på samma sätt som enligt förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;överlämna frågan om tillåtligheten av ändringar åt domstolarnas rätts-&lt;br&gt;tillämpning (se dock även avsnitt 7.14 om nya rättsfakta i Högsta&lt;br&gt;domstolen). Klart är dock under alla omständigheter att en klagande bör&lt;br&gt;vara bunden av i vilken del han har överklagat ett visst avgörande. Det&lt;br&gt;bör anmärkas att en part på samma sätt som i normalfallet för tvistemål&lt;br&gt;har rätt att när som helst under tingsrättsförfarandet ange ny bevisning.&lt;br&gt;Det skall till detta läggas att ett åberopande av nya rättsregler eller av&lt;br&gt;ny bevisning aldrig i sig kan medföra att saken skall anses ändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 kap. 3 § första stycket RB får en dom inte ges över annat&lt;br&gt;eller mera än part i behörig ordning yrkat. Denna regel gäller enligt&lt;br&gt;nuvarande ordning, i den mån den är tillämplig, även domstolsärendena&lt;br&gt;genom den allmänna hänvisningen i ärendelagen till rättegångsbalken. I&lt;br&gt;ett mycket stort antal fåll är regeln inte tillämplig. Särskilt tydligt är&lt;br&gt;detta när det gäller anmälnings- och officialprövningsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya ärendelagen bör man för ansökningsärenden och sådana&lt;br&gt;ärenden som grundar sig på ett överklagande uppställa den grundregeln&lt;br&gt;att ett beslut genom vilket ärendet avgörs inte får gå utöver det som&lt;br&gt;yrkats. En sådan regel överensstämmer med huvudregeln i 29 § FPL. I&lt;br&gt;rättegångsbalkens regel tigger emellertid också att yrkandet skall ha&lt;br&gt;framställts i ”behörig ordning”. Den begränsningen får sin betydelse&lt;br&gt;bl.a. genom regler om att den som överklagar i princip inte kan yrka&lt;br&gt;något som han inte yrkat redan i den lägre domstolen och måste fram-&lt;br&gt;ställa sitt yrkande redan i samband med överklagandet. Enligt vad som&lt;br&gt;förutsatts i motiven till förvaltningsprocesslagen (prop. 1971:30 s. 580)&lt;br&gt;gäller emellertid även i en process enligt den lagen att domstolen bara &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;jqj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behöver ta hänsyn till sådana yrkanden som framställts i behörig ord-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning och att, vid överklagande, en part inte får i den högre domstolen Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;yrka någonting som han inte i behörig ordning har yrkat i den lägre.&lt;br&gt;Samma ordning bör normalt tillämpas även för domstolsärendenas del,&lt;br&gt;dock givetvis med den reservationen att det inte har inträffat någon ny&lt;br&gt;omständighet under förfarandet (jfr 13 kap. 3 § första stycket 1 RB).&lt;br&gt;För de dispositiva ärendena gäller givetvis dessutom, på motsvarande&lt;br&gt;sätt som i tvistemål, att domstolen inte kan döma ut mindre än det&lt;br&gt;svaranden har medgett. Observera att det i den stora mängd ansök-&lt;br&gt;ningsärenden som har annan karaktär inte behövs något bestridande från&lt;br&gt;en motpart för att domstolen skall kunna avslå en ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 29 § FPL sägs inte bara att domstolens avgörande inte får gå utöver&lt;br&gt;yrkandena i målet utan också att om det föreligger särskilda skäl dom-&lt;br&gt;stolen även utan yrkande får besluta till det bättre för en enskild, när&lt;br&gt;detta kan ske utan men för något motstående enskilt intresse. I prome-&lt;br&gt;morian föreslås att samma regel skall gälla för domstolsärenden. Endast&lt;br&gt;en remissinstans är kritisk mot den lösningen. Det är emellertid inte&lt;br&gt;omöjligt att den nu berörda regeln faktiskt redan idag tillämpas i en del&lt;br&gt;domstolsärenden. Det är ju en regel som är ganska naturlig i samband&lt;br&gt;med annan rättsvård än rättskipning och som passar särskilt väl för en-&lt;br&gt;partsärenden men kanske mindre väl för egentlig rättskipning enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken eller förvaltningsprocesslagen. Mot den bakgrunden&lt;br&gt;bör promemorieförslaget godtas även på den nu berörda punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 17 kap. 3 § andra meningen RB får en domstol i ett dispositivt&lt;br&gt;mål inte grunda sin dom på andra omständigheter (rättsfakta) än sådana&lt;br&gt;som åberopats. Genom den allmänna hänvisningen i den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen till rättegångsbalken kan den berörda regeln vara tillämplig&lt;br&gt;i sådana ärenden där saken är sådan att förlikning om den är tillåten&lt;br&gt;(dvs. uteslutande i vissa dispositiva ärenden av flerpartsnatur). De allra&lt;br&gt;flesta ärenden är emellertid inte förlikningsbara i rättegångsbalkens me-&lt;br&gt;ning. Det är inte möjligt att tillämpa den berörda regeln i officialpröv-&lt;br&gt;ningsärenden och knappast heller i anmälningsärenden. För sådana ären-&lt;br&gt;den i vilka 17 kap. 3 § andra meningen RB inte är tillämplig kan det&lt;br&gt;vara möjligt att tillämpa bestämmelserna i denna mening motsättnings-&lt;br&gt;vis, dvs. låta avgörandet grundas även på sådana omständigheter som&lt;br&gt;inte åberopats. Förvaltningsprocesslagen har inga bestämmelser i ämnet.&lt;br&gt;I motiven till den lagen (prop. 1971:30 s. 579) sägs att frågan om en&lt;br&gt;förvaltningsdomstol bör vara bunden av de grunder som parterna har&lt;br&gt;åberopat i målet är betydligt mera komplicerad att lösa generellt än&lt;br&gt;motsvarande fråga om parternas yrkanden. Det sägs också att det starka&lt;br&gt;officialprövningsintresset i vissa typer av mål hos förvaltningsdomstol&lt;br&gt;talar för att det beträffande en del målgrupper bör råda en stor frihet i&lt;br&gt;dessa hänseenden. Motsvarande synsätt kan anläggas för domstolsären-&lt;br&gt;denas del. Under inga omständigheter kan man för domstolsärendena&lt;br&gt;införa någon generell regel om bundenhet för domstolen när det gäller&lt;br&gt;åberopanden. Det gäller givetvis i särskilt hög grad officialprövnings-&lt;br&gt;ärenden men även t.ex. anmälningsärenden, eftersom man genom en&lt;br&gt;regel om bundenhet vid grunder skulle behöva se samtliga bifallsförut-&lt;br&gt;sättningar som processförutsättningar, dvs. som avvisningsgrunder i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;händelse av att det brister i förutsättningarna. En uttrycklig mot-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårighet för de relativt fåtaliga dispositiva ärendena till rättegångs- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;balkens bestämmelser angående dispositiva tvistemål skulle kunna verka&lt;br&gt;förvillande i andra ärenden med tanke på att parterna skall klara att&lt;br&gt;uppträda utan ombud, och regeln skulle inte heller få någon nämnvärd&lt;br&gt;betydelse. Det ligger ju redan i att någonting är förlikningsbart att&lt;br&gt;domstolen blir bunden av parternas dispositioner. Man skulle dock&lt;br&gt;möjligen för samtliga ärendetyper kunna ha en regel om att domstolen&lt;br&gt;är bunden vid sådana medgivanden och åberopanden som en offentlig&lt;br&gt;myndighet gör i partsegenskap. Även mot en sådan regel kan man dock&lt;br&gt;rikta kritik och frågan bör i vart fåll inte lösas för domstolsärendena&lt;br&gt;isolerat. Någon regel angående domstolens eventuella bundenhet vid&lt;br&gt;åberopade grunder bör därför inte tas in i förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om s.k. stupstocksförelägganden skulle liksom i tvistemål kun-&lt;br&gt;na gälla endast dispositiva fall. De passar knappast för annat än sådana&lt;br&gt;processer som bygger på att det skall hållas ett sammanträde av huvud-&lt;br&gt;förhandlingstyp. Några regler av det berörda slaget bör därför inte tas&lt;br&gt;in i den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Kommunicering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolen skall sända den skrivelse genom&lt;br&gt;vilken förfärandet vid domstolen har inletts till motparten. Sådan&lt;br&gt;skyldighet gäller dock inte när det saknas anledning att anta att&lt;br&gt;ärendet kommer att avgöras till motpartens nackdel. Innan ärendet&lt;br&gt;avgörs skall vaije part ha fått kännedom om och fått möjlighet att&lt;br&gt;yttra sig över det som tillförts ärendet av någon annan än honom&lt;br&gt;själv. Detta gäller dock inte om avgörandet inte går parten emot,&lt;br&gt;om uppgiften saknar betydelse eller om det av någon annan&lt;br&gt;anledning är uppenbart obehövligt att parten får kännedom om&lt;br&gt;uppgiften. Som angetts i avsnitt 7.3 behöver handlingar inte&lt;br&gt;kommuniceras med en sådan förvaltningsmyndighet vars beslut&lt;br&gt;överklagats till tingsrätten, om en kommunicering är onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Svea hovrätt menar&lt;br&gt;dock att ett överklagande till högre domstol aldrig skall behöva kommu-&lt;br&gt;niceras när det överklagade avgörandet inte ändras såvitt angår motpar-&lt;br&gt;tens rätt. Ronneby tingsrätt anser att en kommunicering aldrig skall&lt;br&gt;kunna underlåtas av den orsaken att den skulle vara uppenbart obehöv-&lt;br&gt;lig. Hovrätten för Övre Norrland anser att det behövs en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse om kommunicering av motpartens svar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En viktig princip för rättsväsendet är&lt;br&gt;att ingen skall dömas ohörd. Av den principen följer emellertid inte att&lt;br&gt;en part alltid måste ha fått del av handlingarna i ärendet. Den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen har inga egna bestämmelser om i vilken omfatt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning parterna skall ha fått del av materialet i ärendet. På grund av den Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;lagens allmänna hänvisning till rättegångsbalken gäller emellertid tviste-&lt;br&gt;målsreglema om kommunicering i den mån dessa är tillämpliga. Enligt&lt;br&gt;balken skall den inledande skrivelsen i målet, stämningsansökan, utom&lt;br&gt;i vissa uppenbara fall (se 42 kap. 5 § RB) alltid delges med motparten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hovrätt behöver dock inte sända överklagandet till motparten annat&lt;br&gt;än när det överklagade beslutet skall ändras (se 52 kap. 7 § RB; jfr 56&lt;br&gt;kap. 7 § när det gäller Högsta domstolen). När det i övrigt gäller&lt;br&gt;kommunicering av handlingar i ett tvistemål saknas i balken uttryckliga&lt;br&gt;bestämmelser med betydelse för domstolsärendena (se angående&lt;br&gt;besvärsmål enligt äldre bestämmelser i rättegångsbalken bl.a. rättsfallen&lt;br&gt;NJA 1985 s. 106 och 464, 1987 s. 979 och 1993 s. 111). Detta torde&lt;br&gt;hänga samman med att det i balken ursprungligen förutsattes att målen&lt;br&gt;skulle avgöras efter en huvudförhandling. I den praktiska tillämpningen&lt;br&gt;av balken får en part i tvistemål nästan alltid på ett eller annat sätt&lt;br&gt;kunskap om det som har tillförts målet genom någon annan än honom&lt;br&gt;själv. I den mån tvistemålsreglema skall tillämpas i ett domstolsärende&lt;br&gt;ges alltså endast ett närmast obetydligt utrymme för att underlåta&lt;br&gt;kommunicering i tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvaltningsprocesslagen, som bygger på att förfarandet normalt skall&lt;br&gt;vara skriftligt, har relativt utförliga bestämmelser om kommunicering.&lt;br&gt;Reglerna har vid några tillfallen byggts ut på det sättet att domstolens&lt;br&gt;skyldighet att kommunicera handlingar har begränsats. De nuvarande&lt;br&gt;reglerna i 10 § FPL innebär att sådana handlingar genom vilka ett mål&lt;br&gt;inleds skall kommuniceras med motpart eller annan mot vilken åtgärd&lt;br&gt;ifrågasätts. Kommunicering behöver dock inte ske, om det inte finns&lt;br&gt;anledning anta att talan kommer att bifallas helt eller delvis, om under-&lt;br&gt;rättelse annars är uppenbart onödig eller om det kan befaras att under-&lt;br&gt;rättelse skulle avsevärt försvåra genomförandet av beslut i målet. Det&lt;br&gt;skall nämnas att riksdagens justitieutskott i samband med att 10 § FPL&lt;br&gt;fick sin senaste lydelse förklarade bl.a. att man rent allmänt kan säga att&lt;br&gt;en kommunikation är en förutsättning för att domstolens utredningsskyl-&lt;br&gt;dighet skall anses fullgjord, om ett överklagat beslut saknar motivering&lt;br&gt;eller är knapphändigt motiverat. Enligt 12 § FPL skall motpartens svar&lt;br&gt;kommuniceras med den som inlett förfarandet, om det inte är obehöv-&lt;br&gt;ligt. Innan målet avgörs skall enligt 18 § FPL part ha fått kännedom om&lt;br&gt;det som tillförts målet genom någon annan än honom själv, om det inte&lt;br&gt;föreligger sådana skäl däremot som anges i 10 §. Förvaltningslagen&lt;br&gt;innehåller utförliga bestämmelser om kommunicering som i stora delar&lt;br&gt;överensstämmer med dem som finns i förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag om kommunicering är utformade efter mönster&lt;br&gt;av bestämmelserna i förvaltningsprocesslagen och har godtagits av de&lt;br&gt;allra flesta remissinstanserna. De regler som finns i förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen om kommunicering har visat sig lämpliga för en process&lt;br&gt;byggd på skriftlighet. Reglerna innebär att det går att göra praktiskt&lt;br&gt;lämpliga begränsningar när det gäller kommuniceringar. Genom detta&lt;br&gt;hålls processkostnaderna nere och domstolen och parterna undgår att&lt;br&gt;drabbas av onödiga besvär. För överklaganden skulle man visserligen - &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en remissinstans varit inne på - i stället kunna ha en regel efter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förebild i 52 kap. 7 § RB om att ett överklagande aldrig skall behöva Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;kommuniceras när det överklagade avgörandet inte ändras såvitt angår&lt;br&gt;motpartens rätt. Det kan i detta sammanhang vara värt att anmärka att&lt;br&gt;redan en ursprunglig bestämmelse i 10 § FPL om den nu behandlade&lt;br&gt;frågan ansågs innebära att man i praktiken uppnådde överensstämmelse&lt;br&gt;med regeln i 52 kap. 7 § RB (prop. 1971:30 del 2 s. 546). Själva&lt;br&gt;lagtexten gav emellertid i sig inte något egentligt stöd för den&lt;br&gt;tolkningen, men genom en reform år 1987 (prop 1986/87:113, bet.&lt;br&gt;1986/87:JuU29, rskr. 1986/87:243, SFS 1987:332) då 10 § FPL fick&lt;br&gt;sin nuvarande lydelse infördes en ordning som leder till ett resultat som&lt;br&gt;i praktiken ligger mycket nära det som bestämmelsen i rättegångsbalken&lt;br&gt;leder till. Man skulle därför inte vinna särskilt mycket genom att i&lt;br&gt;ärendelagen ha en särskild regel för överklaganden. Systemet skulle&lt;br&gt;också bli onödigt krångligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i förvaltningsprocesslagen bör därför tjäna som förebild för&lt;br&gt;bestämmelserna i den nya ärendelagen. På vissa punkter bör dock juste-&lt;br&gt;ringar ske i förhållande till dessa regler. Sålunda bör det enligt den nya&lt;br&gt;lagen inte ges någon möjlighet att avstå från kommunicering av den&lt;br&gt;orsaken att det kan befaras att en underrättelse skulle avsevärt försvåra&lt;br&gt;genomförandet av beslutet i målet (jfr dock t.ex. 11 kap. 16 § föräldra-&lt;br&gt;balken). Förvaltningsprocesslagens bestämmelse om att den inledande&lt;br&gt;skrivelsen inte behöver kommuniceras när det inte finns anledning anta&lt;br&gt;”att talan kommer att bifallas helt eller delvis” bör med tanke på dom-&lt;br&gt;stolsärendenas karaktär ersättas av en bestämmelse om att kommuni-&lt;br&gt;cering inte behöver sker när det saknas anledning att anta ”att ärendet&lt;br&gt;till någon del kommer att avgöras till motpartens nackdel” (se vidare&lt;br&gt;författningskommentaren till 15 § förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innebär att kommunicering av den inledande&lt;br&gt;skrivelsen kan underlåtas också när en underrättelse annars är uppenbart&lt;br&gt;obehövlig. I förhållande till bestämmelsen i 10 § andra stycket 2 FPL&lt;br&gt;innebär detta endast att uttrycket ”obehövlig” ersatt uttrycket ”onödig”.&lt;br&gt;En remissinstans har angett att bestämmelsen inte behövs och att den&lt;br&gt;kan leda till rättsförluster för enskilda. I det förra påståendet ligger det&lt;br&gt;en hel del. Som 10 § FPL är konstruerad torde nämligen undantaget for&lt;br&gt;obehövlighetsfåll främst syfta till att ge domstolen möjlighet att under-&lt;br&gt;låta kommunikation när ett ärende som inletts av en myndighet skall&lt;br&gt;avgöras till enskilds fördel. Sådana fåll innefattas emellertid i den för&lt;br&gt;ärendelagen nyss angivna primära undantagsbestämmelsen. Ett pro-&lt;br&gt;visoriskt beslut kan även utan någon särskild undantagsbestämmelse&lt;br&gt;meddelas utan att den inledande skrivelsen har kommunicerats (något&lt;br&gt;som inte får tolkas så att en sådan handläggning skulle vara lämplig&lt;br&gt;annat än i undantagsfall). Det torde mot den bakgrunden vara svårt att&lt;br&gt;finna ett praktiskt exempel på fåll för vilket man skulle kunna underlåta&lt;br&gt;kommunikation av den inledande skrivelsen på grund av att en sådan är&lt;br&gt;obehövlig utan att detta fåll också skulle kunna hänföras under den&lt;br&gt;primära undantagsregeln. På grund av detta bör något undantag för&lt;br&gt;sådana fåll i vilka kommunikationen är obehövlig inte införas i den nya&lt;br&gt;ärendelagen såvitt gäller inledande skrivelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunikationsfrågorna efter det inledande skedet (jfr 12 och 18 §§ Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;FPL) har i promemorieförslaget getts en enhetlig och uttrycklig regle-&lt;br&gt;ring (jfr 17 § förvaltningslagen). En remissinstans anser att regleringen&lt;br&gt;på samma sätt som i förvaltningsprocesslagen bör delas upp på två para-&lt;br&gt;grafer, en för kommunicering av motpartens svar och en för senare&lt;br&gt;kommuniceringar i ärendet. Genom promemorieförslaget vinner man&lt;br&gt;emellertid bl.a. en ökad allmän överskådlighet och enkelhet, något som&lt;br&gt;givetvis har ett egenvärde som garanti för rättsäkerhet. Promemorians&lt;br&gt;förslag bör därför godtas. Undantag från kommunikationsskyldigheten&lt;br&gt;bör gälla för de fall där avgörandet inte går parten emot, där uppgiften&lt;br&gt;saknar betydelse eller där det av någon annan anledning är uppenbart&lt;br&gt;obehövligt att parten får kännedom om den uppgift det gäller (se vidare&lt;br&gt;författningskommentaren till 15, 17 och 22 §§ förslaget till ny ärende-&lt;br&gt;lag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av skäl som utvecklats i avsnitt 7.3 bör den nya ärendelagens obliga-&lt;br&gt;toriska regler om kommunicering inte gälla sådana myndigheter som&lt;br&gt;skall vara parter i ärendet på grund av att de fattat ett beslut som över-&lt;br&gt;klagats till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.8 Sammanträden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolen får besluta att det i hand-&lt;br&gt;läggningen av ett ärende skall ingå ett sammanträde när det kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för utredningen eller främja att ärendet&lt;br&gt;avgörs snabbt. En enskild part skall ha rätt till sammanträde utom&lt;br&gt;när ärendet inte skall prövas i sak, när avgörandet inte går parten&lt;br&gt;emot eller när ett sammanträde på grund av någon annan särskild&lt;br&gt;omständighet inte behövs. Domstolen skall kunna begränsa&lt;br&gt;sammanträdet på det sätt som är lämpligt. Ett sammanträde skall&lt;br&gt;i vissa fall kunna hållas på telefon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Svea hovrätt och Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt efterlyser dock preciseringar av förutsättningarna för att dom-&lt;br&gt;stolen skall kunna avstå från att bifalla en parts begäran om sammanträ-&lt;br&gt;de. Hovrätten för Övre Norrland anser att det inte behövs några regler&lt;br&gt;om begränsning av ett sammanträde och ifrågasätter dessutom om det är&lt;br&gt;befogat att för hovrätter vidga rätten till muntlighet utöver det som Eu-&lt;br&gt;ropakonventionen kräver. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att&lt;br&gt;frågor om kommunikationen mellan domstolen och parterna bör lagreg-&lt;br&gt;leras. Stockholms tingsrätt anser att man inte på annat sätt än genom lag&lt;br&gt;bör reglera hur ett sammanträde skall gå till. Domstolsverket som an-&lt;br&gt;sluter sig till utredningens principiella ställningstaganden pekar bl.a. på&lt;br&gt;framtida möjligheter till TV-teknikanvändning. Riksrevisionsverket vill&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av kostnadsskäl begränsa muntligheten till det som är nödvändigt på Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;grund av Sveriges internationella åtaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ärendelagen kan sägas vara restrik-&lt;br&gt;tivt utformad när det gäller sammanträden. Sammanträde får hållas när&lt;br&gt;för ärendets prövning sökanden eller annan som ärendet angår bör höras&lt;br&gt;muntligen. Om tingsrättens avgörande överklagas till hovrätten gäller 52&lt;br&gt;kap. RB. Detta innebär att förfärandet i de allra flesta fäll är rent skrift-&lt;br&gt;ligt. Hovrätten får dock enligt 52 kap. 11 § RB hålla ett förhör, om det&lt;br&gt;är nödvändigt för utredningen i målet. Den bestämmelsen tillämpas&lt;br&gt;numera i det fallet att en part har rätt till ett sammanträde i målet på&lt;br&gt;grund av innehållet i Europakonventionens artikel 6 (jfr rättsfallen NJA&lt;br&gt;1991 s. 188, 1992 s. 368 och 513 samt 1993 s. 109 och 111).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att domstolen skall kunna besluta att det i&lt;br&gt;handläggningen av ett ärende skall ingå ett sammanträde när det kan&lt;br&gt;antas vara till fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande&lt;br&gt;av ärendet. En enskild part skall enligt förslaget ha rätt till sammanträde&lt;br&gt;utom när ärendet inte skall prövas i sak, när avgörandet inte går parten&lt;br&gt;emot eller när ett sammanträde på grund av någon annan omständighet&lt;br&gt;inte behövs. Nästan alla remissinstanser godtar detta förslag även om&lt;br&gt;några efterlyser preciseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tingsrätterna medför ett sammanträde i ett domstols-&lt;br&gt;ärende inte sällan att utredningsunderlaget förbättras och att handlägg-&lt;br&gt;ningen effektiviseras. Att parter ges en relativt omfettande rätt att lägga&lt;br&gt;fram sin sak muntligt inför tingsrätten i de fell de önskar detta har&lt;br&gt;också stor betydelse för tilltron till rättsväsendet. Många enskilda kan&lt;br&gt;ha lättare att godta domstolens avgörande om de fått komma till tals vid&lt;br&gt;ett sammanträde. Det är därför viktigt att tingsrätten såvitt möjligt söker&lt;br&gt;tillgodose en enskild rättssökandes önskemål om att få tillfälle att pre-&lt;br&gt;sentera sin sak muntligt inför domstolen. Det finns emellertid även ett&lt;br&gt;stort antal fell där ett sammanträde inte tjänar något syfte utan endast&lt;br&gt;försenar ett avgörande och/eller leder till resursförluster. Detta gäller&lt;br&gt;givetvis i särskilt hög grad vid överklagande till högre domstol. Samti-&lt;br&gt;digt kan det på goda grunder antas komma att bli mycket ovanligt att en&lt;br&gt;hovrätt behöver hålla ett sammanträde av effektivitets- eller rättssäker-&lt;br&gt;hetshänsyn. När det gäller förfarandet i hovrätt är det i stället hänsynen&lt;br&gt;till Europakonventionens krav som väger tungt när man bedömer be-&lt;br&gt;hovet av att det hålls ett sammanträde. Europakonventionen som&lt;br&gt;numera inkorporerats med svensk rätt (prop. 1993/94:117, bet.&lt;br&gt;1993/94:KU24, rskr. 1993/94:246, SFS 1994:1219) förutsätter nämli-&lt;br&gt;gen för vissa fell att den av parterna som anser sig ha en viss rättighet&lt;br&gt;enligt konventionen ges möjlighet att göra sig hörd muntligt. Eftersom&lt;br&gt;man emellertid inte kan utesluta att ett sammanträde i hovrätten är&lt;br&gt;befogat även i andra fell, finns det inte anledning att ens för hov-&lt;br&gt;rätternas del begränsa en parts rätt till muntlighet till sådana fell där den&lt;br&gt;part som begär sammanträdet har en rätt till sådant enligt Europa-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skillnader som finns mellan tingsrätter och högre domstolar när&lt;br&gt;det gäller frågor om hållande av sammanträde är, åtminstone om man &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;iq7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bortser från konventionsfellen, visserligen betydande men de är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudsakligen av frekvensmässigt slag. I tingsrätterna är det alltså Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ojämförligt vanligare att det behöver hållas ett sammanträde än det är i&lt;br&gt;hovrätterna. Detta behöver emellertid inte ta sig något uttryck i själva&lt;br&gt;lagtexten. Promemorians förslag tillåter för hovrätternas del att&lt;br&gt;förfarandet blir rent skriftligt i den utsträckning detta är ändamålsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övrigt kommer givetvis skillnaden i frekvens att bli avsevärt&lt;br&gt;mindre, om man för domstolsärendenas del skulle införa ett allmänt&lt;br&gt;krav på prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt. Promemorie-&lt;br&gt;förslaget om i vilka fell det skall hållas ett sammanträde bör därför&lt;br&gt;godtas. Detta innebär för både tingsrätt och hovrätt bl.a. att parten har&lt;br&gt;rätt till sammanträde men att en parts begäran om sammanträde inte&lt;br&gt;skall behöva bifellas om målet inte skall prövas i sak, om avgörandet&lt;br&gt;inte går parten emot eller om sammanträdet på grund av någon annan&lt;br&gt;anledning inte behövs. Undantagen behandlas närmare i författnings-&lt;br&gt;kommentaren till 14 § förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås vidare att domstolen skall kunna begränsa ett&lt;br&gt;sammanträde till att utreda parternas ståndpunkter i ärendet, till att ta&lt;br&gt;upp muntlig bevisning eller på det sätt som annars är lämpligt. Dom-&lt;br&gt;stolens möjligheter att begränsa sammanträdet efter vad omständig-&lt;br&gt;heterna kräver blir därmed lika flexibla som de är enligt förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen. Det kan i detta sammanhang nämnas att det år 1983&lt;br&gt;gjordes en ändring i 9 § FPL i syfte att tydligt markera att det i vissa&lt;br&gt;mål vid förvaltningsdomstol bör hållas förberedande sammanträden,&lt;br&gt;framför allt i sådana mål där sakförhållandena är komplicerade. År&lt;br&gt;1989 infördes regler i rättegångsbalken om förberedelse vid över-&lt;br&gt;klagande till hovrätt i syfte att effektivisera processen i tvistemål (se 50&lt;br&gt;kap. 10 §). Särskilt under senare år har tillkommit vissa typer av dom-&lt;br&gt;stolsärenden där det nog inte sällan kan vara fördelaktigt med förbe-&lt;br&gt;redande sammanträden (t.ex. utsökningsärenden). Syftet med ett&lt;br&gt;sammanträde bör också kunna vara att ge parterna tillfälle att lägga&lt;br&gt;fram bevisning till stöd för parternas ståndpunkter i ärendet eller att ge&lt;br&gt;parterna tillfälle att argumentera utifrån ett redan presenterat pro-&lt;br&gt;cessmaterial. Med hänsyn till det som har sagts nu bör domstolen ges&lt;br&gt;möjlighet att fritt bestämma om lämpliga begränsningar av ett samman-&lt;br&gt;träde på det sätt som föreslås i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För huvudförhandlingar i tvistemål finns det utförliga regler i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om gången av sammanträdet. Detta skapar förutsebarhet så&lt;br&gt;att parterna och deras ombud kan förbereda sig inför ett sammanträde&lt;br&gt;på det allra effektivaste sättet. Gången av ett sammanträde i ett ärende&lt;br&gt;låter sig emellertid inte regleras på samma sätt. I promemorian anförs&lt;br&gt;därför att kravet på förutsebarhet bör tillgodoses genom en informell&lt;br&gt;kommunikation mellan domstolen, å ena sidan, och parter och ombud,&lt;br&gt;å andra sidan. Regler om en sådan kommunikation, som givetvis måste&lt;br&gt;ske i god tid före sammanträdet och kanske företrädesvis på telefon,&lt;br&gt;behöver enligt promemorian inte tas in i lag. I stället bör enligt prome-&lt;br&gt;morian nödvändiga föreskrifter ges på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ser man de nu berörda frågorna praktiskt är det framför allt två saker&lt;br&gt;som parterna behöver ha kännedom om redan före ett sammanträde, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämligen om domstolen avser att begränsa sammanträdet på något sätt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och om domstolen kommer att begära att parterna vid sammanträdet Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;själva presenterar saken i någon form av sakframställning. Det får inte&lt;br&gt;vara så att parterna förbereder sig på en typ av förhandling medan dom-&lt;br&gt;stolen har en annan i tankarna. För tvistemålens del infördes år 1987 i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 kap. 14 § första stycket RB en bestämmelse om att domstolen, om&lt;br&gt;det är till fördel för utredningen, före ett sammanträde bör tillställa par-&lt;br&gt;terna en förteckning över de frågor som bör tas upp under den fortsatta&lt;br&gt;handläggningen. Den bestämmelsen avser visserligen mer invecklade&lt;br&gt;tvistemål men man kan inte utesluta att ett liknande förfaringssätt kan&lt;br&gt;vara lämpligt även i ett domstolsärende. Man kan inte ha någon bestäm-&lt;br&gt;melse i den nya lagen om att parterna före sammanträdet skall under-&lt;br&gt;rättas om ”ändamålet med sammanträdet”, t.ex. att ärendet skall&lt;br&gt;prövas, eftersom ett sådant krav skulle kunna orsaka huvudbry även på&lt;br&gt;domstolskansliema. Möjligen skulle man dock kunna ha en bestämmelse&lt;br&gt;om att det av kallelser skall framgå att domstolen har för avsikt att&lt;br&gt;begränsa ett sammanträde på visst sätt. När man emellertid bedömer&lt;br&gt;behovet av en reglering av de nu berörda frågorna måste man&lt;br&gt;konstatera att behovet av information till parterna före ett sammanträde&lt;br&gt;växlar högst väsentligt med hänsyn till förhållandena i det enskilda&lt;br&gt;ärendet. Garantier för att parterna ges tillräcklig information finns redan&lt;br&gt;i det enkla förhållandet att det ligger inte minst i domstolens eget&lt;br&gt;intresse att parterna kan förbereda sig på bästa sätt. Bestämmelser i&lt;br&gt;ämnet skulle knappast förbättra garantierna för att möjligheterna till&lt;br&gt;effektiviseringar tas till vara utan tvärtom kunna krångla till förfärandet.&lt;br&gt;I vart fäll bör inga bestämmelser tas upp i den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formellt sett kan domstolen med nu gällande regler inte hålla ett tele-&lt;br&gt;fonsammanträde i ett domstolsärende. I fråga om sammanträden i ären-&lt;br&gt;den skall nämligen med nu gällande regler rättegångsbalkens huvudför-&lt;br&gt;handlingsregler tillämpas, och balken tillåter inte att en fristående hu-&lt;br&gt;vudförhandling hålls på telefon. I promemorian föreslås att sammanträ-&lt;br&gt;den i domstolsärenden skall kunna hållas på telefon. Förslaget angående&lt;br&gt;sådana sammanträden överensstämmer i stor utsträckning med det som&lt;br&gt;gäller förberedelsesammanträden i tvistemål. Domstolsärenden har i det&lt;br&gt;nu berörda hänseendet en sådan karaktär att det förefäller naturligt att&lt;br&gt;tillämpa samma regler som när det gäller förberedelse i tvistemål och&lt;br&gt;promemorieförslaget bör därför genomföras. Särskilt när det gäller sam-&lt;br&gt;manträden som kan förväntas få stor betydelse för utredningen bör dock&lt;br&gt;domstolen inte utan starka skäl frångå en parts begäran om&lt;br&gt;sammanträde på vanligt sätt. I de fall där Europakonventionen kräver&lt;br&gt;att det hålls ett sammanträde bör detta regelmässigt hållas enligt vanliga&lt;br&gt;regler och inte på telefon.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.9 Vissa frågor om förhör&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett förhör med ett vittne skall kunna hållas&lt;br&gt;utan att vittnet avlägger någon ed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Svea hovrätt, Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Hovrätten för övre Norrland samt Malmö tingsrätt&lt;br&gt;och Karlstads tingsrätt är dock kritiska till att vittneseden görs fakultativ&lt;br&gt;i den nya ärendelagen på det i promemorian föreslagna sättet. De&lt;br&gt;angivna tingsrätterna samt Domstolsverket och Riksskatteverket anser&lt;br&gt;vidare att även partsförhöret bör regleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Rättegångsbalken bygger på att vitt-&lt;br&gt;nen utom i vissa mycket speciella fell (se 35 kap. 14 § RB) skall förhö-&lt;br&gt;ras och alltså inte tillåtas lämna sina uppgifter endast skriftligen. I 36&lt;br&gt;och 40 kap. RB finns bestämmelser om förhör med vittnen. Förhöret&lt;br&gt;hålls normalt vid en huvudförhandling inför domstolen. Förhöret får&lt;br&gt;dock under vissa i 36 kap. 19 § angivna förutsättningar ske utanför en&lt;br&gt;sådan förhandling. Ett förhör med ett vittne skall utom i vissa i 36 kap.&lt;br&gt;13 § RB angivna undantagsfall hållas under ed. Sakkunnigförhöret hålls&lt;br&gt;alltid under ed. I 37 kap. RB finns bestämmelser om förhör i bevissyfte&lt;br&gt;med en part. Ett sådant förhör kan i tvistemål hållas under sanningsför-&lt;br&gt;säkran. Oriktiga uppgifter som lämnats under ed eller sanningsförsäkran&lt;br&gt;kan föranleda straffansvar enligt 15 kap. brottsbalken. Rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om förhör tillämpas enligt den nuvarande ärende-&lt;br&gt;lagen även i domstolsärenden. I förvaltningsdomstolarna är reglerna om&lt;br&gt;edsforhör fekultativa. I 25 § FPL sägs sålunda att ett förhör med ett&lt;br&gt;vittne eller en sakkunnig får hållas under ed. Några bestämmelser om&lt;br&gt;förhör med part finns inte i förvaltningsprocesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att det i en del andra länder har skett uppmjukningar&lt;br&gt;när det gäller reglerna om edsavläggelser vid domstolsförhör. I&lt;br&gt;Danmark har man avskaffat äldre regler om parts- och vittnesed och&lt;br&gt;låtit straffansvaret vara knutet till att en lögnaktig utsaga har avgetts&lt;br&gt;trots en ”sandhetsformaning” från domstolen (181 § retsplejeloven). I&lt;br&gt;Tyskland avläggs ed endast i sådana fell där en edsavläggelse är särskilt&lt;br&gt;befogad, men straffansvar kan inträffa även beträffande en sådan utsaga&lt;br&gt;som inte avgetts under ed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att ett förhör med ett vittne inte skall behöva&lt;br&gt;hållas under ed och att frågor om förhör med partema inte skall&lt;br&gt;regleras i den nya ärendelagen. Flera remissinstanser riktar kritik mot&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet enligt den nya lagen skall som tidigare angetts i de flesta&lt;br&gt;fell vara rent skriftligt och skriftliga vittnesintyg skall vara tillåtna.&lt;br&gt;Detta är i hög grad ägnat att hålla nere kostnaderna för förfarandet.&lt;br&gt;Den omständigheten att ett vittne lämnar sina uppgifter skriftligen&lt;br&gt;befriar honom inte från straffansvar för oriktiga uppgifter (se 15 kap.&lt;br&gt;11 § brottsbalken om osant intygande). I en del fell behöver det&lt;br&gt;emellertid hållas ett vittnesförhör. Det gäller framför allt sådana fell i&lt;br&gt;vilka vittnet inte är berett att avge någon skriftlig berättelse. Vittnes-&lt;br&gt;förhöret har givetvis också den stora fördelen att det kan ställas frågor&lt;br&gt;till vittnet. Vid ett vittnesförhör som avges utan edsavläggelse har&lt;br&gt;vittnet med nu gällande regler inte något ansvar för oriktiga uppgifter. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta medför att ett förhör med vittnet måste hållas under ed i de fell&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där trovärdigheten av vittnets uppgifter kan sättas i fråga. Bevisvärdet Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;av vittnesutsagan blir dock med hänsyn till den i svensk rätt gällande&lt;br&gt;principen om fri bevisvärdering endast i undantagsfall högre av&lt;br&gt;edsavläggelsen eller straffansvaret (jfr Fitger i Festskrift till Per Olof&lt;br&gt;Bolding, s 127). I och för sig kan man tycka att det inte bereder några&lt;br&gt;större problem att låta alla vittnesförhör ske under ed. Risken med detta&lt;br&gt;är emellertid att parterna överskattar värdet av sådana förhör och&lt;br&gt;underlåter att ta till vara möjligheterna att åstadkomma tillräcklig&lt;br&gt;bevisning genom skriftliga vittnesberättelser. Därmed finns också en&lt;br&gt;risk att det kommer att behöva hållas onödiga sammanträden i ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under ett kvarts sekel har den i promemorian föreslagna ordningen&lt;br&gt;tillämpats i förvaltningsdomstolarna utan att det synes ha riktats någon&lt;br&gt;kritik mot systemet. I de allmänna domstolarna har utsökningsärendena&lt;br&gt;i flera decennier handlagts utan att det praktiskt sett har funnits&lt;br&gt;möjligheter att höra vittnen muntligen över huvud taget. Även om det&lt;br&gt;genom promemorieförslaget uppstår en skillnad mellan bevisnings-&lt;br&gt;reglema för tvistemål och motsvarande regler för ärenden bör mot den&lt;br&gt;nu angivna bakgrunden promemorieförslaget godtas på den nu berörda&lt;br&gt;punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller partsförhör under sanningsförsäkran skedde år 1987 en&lt;br&gt;reform av rättegångsbalkens regler i syfte att så mycket som möjligt&lt;br&gt;begränsa omfattningen av förhör under sanningsförsäkran (se prop.&lt;br&gt;1986/87:89 s. 131). En part som lämnar sina uppgifter till domstolen i&lt;br&gt;skriftlig form torde endast undantagsvis ha ett straffansvar för oriktiga&lt;br&gt;uppgifter och for domstolsärendenas del torde det lika lite som i för-&lt;br&gt;valtningsprocessen finnas något behov av generella regler om ett straff-&lt;br&gt;ansvar för oriktiga uppgifter som lämnats vid ett förhör. Det skulle med&lt;br&gt;stor säkerhet komma att bli mycket ovanligt att i ett domstolsärende&lt;br&gt;bevisvärdet av partens uppgifter påverkades av att förhöret med en part&lt;br&gt;hölls under sanningsförsäkran. Redan en reglering av partsförhöret i den&lt;br&gt;nya ärendelagen är förenad med risken att parter helt i onödan kommer&lt;br&gt;att begära sammanträden för att bli hörda enligt regleringen. Exempel&lt;br&gt;på ärenden som nog särskilt ofta skulle komma att få sammanträden&lt;br&gt;utan någon motsvarande nytta för parterna är framför allt de utsök-&lt;br&gt;ningsrättsliga ärendena. Därför bör promemorieförslaget godtas även på&lt;br&gt;den nu berörda punkten. Självklart kan det emellertid för viss typ av&lt;br&gt;ärenden finnas anledning att kriminalisera en parts oriktiga uppgifter&lt;br&gt;och sådana regler förekommer redan nu, t.ex. beträffande arvsskat-&lt;br&gt;teärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.10 Materiell processledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domstolen skall se till att ärendet blir sä&lt;br&gt;utrett som dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i&lt;br&gt;ärendet. Genom frågor och påpekanden skall domstolen försöka&lt;br&gt;avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i parternas framställ-&lt;br&gt;ningar. Domstolen skall kunna avvisa bevisning i samma omfatt-&lt;br&gt;ning som i ett tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag utom&lt;br&gt;i det att promemorieförslaget inte innehåller någon regel om att domsto-&lt;br&gt;len skall se till att inget onödigt dras in i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Hovrätten för övre&lt;br&gt;Norrland menar dock att bestämmelserna om materiell processledning&lt;br&gt;bör omarbetas efter förebild av 42 kap. 8 § andra stycket RB. Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt anser att man om möjligt bör i lagtext ange att de prin-&lt;br&gt;ciper som kommer till uttryck i det lagrummet bör tillämpas i dispositi-&lt;br&gt;va ärenden. Domstolsverket ifrågasätter om det inte behövs olika regler&lt;br&gt;för ärenden där två enskilda står mot varandra och övriga ärenden. Ver-&lt;br&gt;ket saknar i förslaget en bestämmelse om att domstolen får avvisa över-&lt;br&gt;flödig utredning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 42 kap. 8 § andra stycket RB&lt;br&gt;skall tingsrätten under förberedelsen i ett tvistemål verka för att tviste-&lt;br&gt;frågorna blir klarlagda och att parterna anger allt som de vill åberopa i&lt;br&gt;målet. Enligt 43 kap. 4 § andra stycket RB skall tingsrätten vid en hu-&lt;br&gt;vudförhandling i tvistemål se till att målet blir utrett efter vad dess be-&lt;br&gt;skaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. I båda lagrum-&lt;br&gt;men finns dessutom en bestämmelse om att tingsrätten genom frågor&lt;br&gt;och påpekanden skall söka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i&lt;br&gt;parternas framställningar. På grund av ärendelagens allmänna hänvis-&lt;br&gt;ning till rättegångsbalken gäller det som sägs i de angivna bestäm-&lt;br&gt;melserna även ärendena i den mån det är tillämpligt. Som jämförelse&lt;br&gt;kan nämnas att tingsrätten enligt 46 kap. 4 § andra stycket RB vid&lt;br&gt;huvudförhandling i brottmål skall se till att målet blir utrett efter vad&lt;br&gt;dess beskaffenhet kräver och att inget onödigt dras in i målet. Finner&lt;br&gt;domstolen att en omständighet som parten vill bevisa är utan betydelse&lt;br&gt;i målet eller att ett erbjudet bevis inte behövs eller uppenbart skulle bli&lt;br&gt;utan verkan får domstolen enligt 35 kap. 7 § RB avvisa bevisningen.&lt;br&gt;Detsamma gäller när domstolen finner att bevisningen med avsevärt&lt;br&gt;ringare besvär eller kostnad kan föras på annat sätt. Enligt 8 § FPL&lt;br&gt;skall domstolen se till att mål blir så utrett som dess beskaffenhet kräver&lt;br&gt;och vid behov anvisa hur utredningen bör kompletteras. Enligt samma&lt;br&gt;lagrum får överflödig utredning avvisas. En domstols uppgifter när det&lt;br&gt;gäller att på nu angivet sätt söka berika eller begränsa processmaterialet&lt;br&gt;betecknas inom doktrinen som domstolens materiella processledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen redogjorde utförligt - med tonvikt på förvalt- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsmålen - för sin syn på frågor om materiell processledning (SOU&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991:106 Del A s. 512-540). På grundval av utredningsförslaget före- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;slås i promemorian såvitt gäller domstolsärendena att domstolen skall se&lt;br&gt;till att ärendet blev så utrett som dess beskaffenhet kräver. Domstolen&lt;br&gt;skall också genom frågor och påpekanden försöka avhjälpa otydligheter&lt;br&gt;och ofullständigheter i parternas framställningar. I de nu angivna&lt;br&gt;delarna är bestämmelserna utformade i nära anslutning till rättegångs-&lt;br&gt;balkens huvudförhandlingsbestämmelser. I promemorieförslaget upptas&lt;br&gt;ingen motsvarighet till en regel i Domstolsutredningens förslag om att&lt;br&gt;domstolen vid behov skall anvisa hur utredningen bör kompletteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den regeln hade utredningen hämtat från 8 § FPL. I promemorian görs&lt;br&gt;emellertid ett uttalande om att domstolen vid behov skall förklara för&lt;br&gt;parterna hur utredningen skall kompletteras. De allra flesta remiss-&lt;br&gt;instanserna godtar promemorieförslag, men särskilt när det gäller de&lt;br&gt;dispositiva ärendenas handläggning förekommer det en del kritiska&lt;br&gt;uttalanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En materiell processledning i syfte att berika processmaterialet kan&lt;br&gt;öka möjligheterna när det gäller att nå materiellt riktiga resultat och&lt;br&gt;medföra att handläggningen blir snabbare och billigare. Både inrikt-&lt;br&gt;ningen och omfattningen av den materiella processledningen växlar&lt;br&gt;mellan olika domare och det är svårt att genom lagregler skapa ökad&lt;br&gt;klarhet om vad som bör gälla. Hur man skall bedöma en fråga varierar&lt;br&gt;nämligen avsevärt från ärendetyp till ärendetyp och från fell till fell.&lt;br&gt;Man kan dock hävda att generellt sett de fåtaliga dispositiva ärendena i&lt;br&gt;det nu berörda hänseendet skiljer sig från de indispositiva. En kanske&lt;br&gt;viktigare skiljelinje går dock generellt sett mellan sådana ärenden i vilka&lt;br&gt;två enskilda är motparter till varandra och övriga ärenden. Det är dock&lt;br&gt;många fektorer som behöver vägas in. Speciella intressen gör sig&lt;br&gt;exempelvis gällande i sådana domstolsärenden som står brottmålen nära,&lt;br&gt;t.ex. ärenden om disciplinansvar inom totalförsvaret. En diskussion&lt;br&gt;rörande frågor om materiell processledning försvåras av att man kan se&lt;br&gt;frågorna antingen som frekvensfrågor eller som principfrågor. Exempel-&lt;br&gt;vis kan man hävda att behovet av materiell processledning minskar i de&lt;br&gt;fell där beslutsmyndigheten blir enskilds motpart i ett ärende. I det&lt;br&gt;hänseendet förväxlar man emellertid lätt de gränser som bör gälla för&lt;br&gt;domstolens aktivitet och hur vanligt det är att domstolen behöver agera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag när det gäller berikandet av processmaterialet&lt;br&gt;skiljer sig onekligen från det som för närvarande gäller för domstols-&lt;br&gt;ärendenas del enligt ärendelagens allmänna hänvisning till rättegångs-&lt;br&gt;balkens tvistemålsbestämmelser. Promemorieförslaget upptar ju ingen&lt;br&gt;motsvarighet till balkens bestämmelser avseende förberedelseskedet. De&lt;br&gt;bestämmelserna passar emellertid inte riktigt in annat än i ett system&lt;br&gt;byggt på att handläggningen delas upp i ett förberedande och ett avgö-&lt;br&gt;rande skede. För domstolsärendena bör man mera sikta in sig på regler-&lt;br&gt;na för huvudförhandlingsskedet i tvistemål. Det innebär att i den nya&lt;br&gt;ärendelagen bör föreskrivas att domstolen skall se till att ärendet blir så&lt;br&gt;utrett som dess beskaffenhet kräver. Genom frågor och påpekanden&lt;br&gt;skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i&lt;br&gt;parternas framställningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna bestämmelserna är naturligtvis inte helt upplysande. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Som angetts förut är det svårt att genom lagregler skapa ökad klarhet&lt;br&gt;om vad som bör gälla. Lagstiftaren kan på grund av frågans natur inte&lt;br&gt;heller annat än i en mycket begränsad omfattning genom motivuttalan-&lt;br&gt;den ta ställning till konkreta exempel på när materiell processledning&lt;br&gt;skall förekomma. Allmänt sett kan det emellertid för flerpartsärendena&lt;br&gt;sägas att domstolen i vaije särskilt fall bör överväga om det är förenligt&lt;br&gt;med domstolens opartiskhet och intresset av att undvika onödigt vid-&lt;br&gt;lyftiga förfaranden att det utövas en processledning. Regeln om att dom-&lt;br&gt;stolen genom frågor och påpekanden skall försöka avhjälpa otydligheter&lt;br&gt;i parternas framställningar bör tillämpas oavsett om det är en före-&lt;br&gt;trädare för det allmänna eller en enskild part som uttryckt sig otydligt&lt;br&gt;eller ofullständigt. Så skall nämligen rättegångsbalkens motsvarande&lt;br&gt;regler tillämpas. Såvitt gäller flera andra frågor återkommer problemet&lt;br&gt;att man kan se frågorna antingen som frekvensfrågor eller som princip-&lt;br&gt;frågor. Sålunda är det t.ex. uppenbart att det mindre ofta behövs&lt;br&gt;materiell processledning, om en enskild part har ett kvalificerat ombud.&lt;br&gt;En enskild part i ett domstolsärende bör dock inte förlora på att han valt&lt;br&gt;ett ombud. Själva principerna för vad domstolen får och skall göra i en&lt;br&gt;viss situation bör därmed vara desamma i de båda fellen, även om&lt;br&gt;domstolen givetvis kan ha större anledning att tro att ett kvalificerat&lt;br&gt;ombud menar vad han säger om en juridisk fråga än att en enskild gör&lt;br&gt;detta. När det i övrigt gäller frågor om i vilka fell det skall förekomma&lt;br&gt;en materiell processledning synes de överväganden utredningen gjort&lt;br&gt;angående förvaltningsmålen bilda ett gott underlag för den fortsatta&lt;br&gt;rättsutvecklingen när det gäller den materiella processledningen i&lt;br&gt;domstolsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om domstolen vid behov också skall förklara för&lt;br&gt;parterna hur utredningen bör kompletteras har man anledning konstatera&lt;br&gt;att svaret måste få bero på ärendets art. Beträffande målen i förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarna gäller enligt 8 § andra stycket FPL att domstolen skall&lt;br&gt;ge en förklaring. Någon motsvarande bestämmelse finns dock inte i&lt;br&gt;rättegångsbalken eller i den nuvarande ärendelagen. Materiellt sett torde&lt;br&gt;emellertid domstolarna redan nu vara betydligt mer aktiva i de flesta&lt;br&gt;typer av domstolsärenden än i tvistemålen. Även om osäkerhetsfaktorer-&lt;br&gt;na är många när det gäller att bedöma den frågan framstår det till och&lt;br&gt;med som troligt att i domstolsärenden domstolarna vid behov som regel&lt;br&gt;förklarar för parterna hur de skall komplettera utredningen. Det finns&lt;br&gt;emellertid inte skäl att på den punkten behandla de fåtaliga dispositiva&lt;br&gt;ärendena på något annat sätt än de dispositiva tvistemålen. För de&lt;br&gt;många indispositiva ärendena behövs inte någon särskild föreskrift om&lt;br&gt;att domstolen vid behov skall förklara hur utredningen bör komplet-&lt;br&gt;teras. En sådan skyldighet kan nämligen sägas följa redan av att&lt;br&gt;domstolen skall försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i&lt;br&gt;parternas framställningar. I sig bör inga principiella skäl utesluta att&lt;br&gt;också en myndighet får anvisningar om behovet av kompletteringar (jfr&lt;br&gt;45 kap. 11 § RB och kommentaren till 12 § förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorieförslaget upptas inte som i utredningsförslaget någon &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regel om avvisande av onödig utredning. I stället föreslås i pro-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;memorian att det - för tydlighets skull - av den nya ärendelagen mera Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;uttömmande skall framgå de omständigheter under vilka avvisning kan&lt;br&gt;ske. För den skull hänvisas i 23 § promemorians förslag till ny ärende-&lt;br&gt;lag till rättegångsbalkens bestämmelser i 35 kap. 7 § om avvisande av&lt;br&gt;bevisning. Dessa bestämmelser gäller redan för ärendena på grund av&lt;br&gt;den nuvarande ärendelagens allmänna hänvisning till rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser. Promemorieförslaget som i den nu berörda delen i sak&lt;br&gt;har godtagits av remissinstanserna bör genomföras. För att ge&lt;br&gt;domstolen ett stöd när det gäller att komma till rätta också med sådant&lt;br&gt;som att parterna själva är onödigt vidlyftiga bör emellertid det förslaget&lt;br&gt;med förebild i rättegångsbalkens bestämmelser kompletteras med en&lt;br&gt;regel om att domstolen skall se till att inget onödigt dras in i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om formerna för den materiella processledningen behandlas&lt;br&gt;vidare i författningskommentaren till 11 § förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.11 Interimistiska beslut och inhibition&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om det är av synnerlig vikt skall domstolen&lt;br&gt;för tiden intill dess ärendet avgjorts få besluta om en sådan åtgärd&lt;br&gt;som säkerställer det som ärendet gäller. En domstol som skall&lt;br&gt;pröva ett överklagande skall få besluta att det överklagade&lt;br&gt;avgörandet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt&lt;br&gt;besluta tills vidare rörande saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Hovrätten över Skåne och Ble-&lt;br&gt;kinge anser dock att kravet på synnerlig vikt inte bör upprätthållas och&lt;br&gt;att man i stället bör ta vissa regler i 15 kap. 3 § rättegångsbalken som&lt;br&gt;förebild. Såväl den hovrätten som Ronneby och Karlstads tingsrätter&lt;br&gt;efterlyser precieringar av förutsättningarna för att en domstol skall få&lt;br&gt;besluta om en interimistisk åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt rättegångsbalken kan en part&lt;br&gt;i tvistemål i åtskilliga fell få en säkerhetsåtgärd till stånd i avvaktan på&lt;br&gt;ett slutligt avgörande av en tvist (se 15 kap. RB). Många regler som ger&lt;br&gt;möjlighet att besluta om en säkerhetsåtgärd eller att meddela ett interi-&lt;br&gt;mistiskt beslut finns även i anslutning till materiell lagstiftning. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i rättegångsbalken torde endast i undantagsfall vara tillämpliga&lt;br&gt;i domstolsärenden. Enligt den nuvarande ärendelagen kan emellertid&lt;br&gt;domstolen förordna om en säkerhetsåtgärd när domstolen finner att det&lt;br&gt;är av synnerlig vikt att fram till ärendets avgörande egendom ställs un-&lt;br&gt;der förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtas för säkerställande&lt;br&gt;av den rättsvård om vilken det i ärendet är fråga (4 § tredje stycket). I&lt;br&gt;den nuvarande ärendelagen ges även processuella bestämmelser av enk-&lt;br&gt;laste slag för hanteringen av en fråga om säkerställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innebär för det första såvitt gäller tingsrätterna&lt;br&gt;att den nuvarande ärendelagens bestämmelse behålls i sak. Endast en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;remissinstans har kritiserat detta och menat att i stället reglerna i 15 Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;kap. RB bör tillämpas. Reglerna i 15 kap. 1-4 §§ RB ger större&lt;br&gt;möjligheter att besluta interimistiskt än den som bestämmelsen i den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen ger. De är också mer preciserade än förslagets&lt;br&gt;regler men därmed också mer invecklade och kan inte införas för&lt;br&gt;ärendena utan att man också tar med andra regler i balken, t.ex.&lt;br&gt;angående ställande av säkerhet. Samtidigt förefaller det tveksamt om&lt;br&gt;man materiellt sett har möjlighet att låta de berörda reglerna i balken&lt;br&gt;vara tillämpliga for samtliga ärendekategorier. Hur den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagens regel om interimistiska beslut har verkat är svårt att ha&lt;br&gt;någon närmare uppfattning om. Det synes emellertid inte ha riktats&lt;br&gt;någon kritik mot den och den bör därför behållas som en grundregel&lt;br&gt;från vilken man för särskilda ärendetyper kan ha anledning göra tillägg&lt;br&gt;i anslutning till den materiella lagstiftningen. För särskilda ärende-&lt;br&gt;kategorier bör nuvarande regler fortfarande gälla (se t.ex. 18 kap. 12 §&lt;br&gt;utsökningsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget innehåller även en särskild regel om interimis-&lt;br&gt;tiska beslut och inhibition (åtgärd genom vilken en verkställighet av ett&lt;br&gt;avgörande hindras) hos en domstol som prövar ett överklagande i ett&lt;br&gt;ärende. En hovrätt har enligt 52 kap. 7 § tredje stycket RB en vid-&lt;br&gt;sträckt rätt att vid överklagande av ett beslut bevilja säkerhetsåtgärder&lt;br&gt;interimistiskt eller att besluta om inhibition. En tingsrätt prövar&lt;br&gt;emellertid inte i tvistemål frågor om överklaganden. Det gör att det för&lt;br&gt;tvistemål i tingsrätt endast finns speciella bestämmelser i ämnet, t.ex. 3&lt;br&gt;kap. 5 § utsökningsbalken och 62 § lagen (1990:746) om betalnings-&lt;br&gt;föreläggande och handräckning. Till de bestämmelserna skall läggas de&lt;br&gt;förut nämnda bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i 15 kap. RB i den&lt;br&gt;mån de är tillämpliga. En förvaltningsdomstol har enligt 28 § FPL en&lt;br&gt;allmän rätt att vid överklagande besluta att det överklagade beslutet tills&lt;br&gt;vidare inte skall gälla och även i övrigt besluta rörande saken. Se även&lt;br&gt;29 § FPL och 18 kap. 12 § utsökningsbalken. Mot den nu angivna bak-&lt;br&gt;grunden bör i den nya lagen för sådana ärenden i vilka domstolen&lt;br&gt;prövar ett överklagande införas en allmän bestämmelse om att domsto-&lt;br&gt;len får bestämma att det överklagade beslutet tills vidare inte får&lt;br&gt;verkställas och att domstolen även i övrigt får besluta tills vidare&lt;br&gt;rörande saken. I det sist angivna hänseendet är det främst åtgärder av&lt;br&gt;den typ som anges i 15 kap. 3 § andra stycket RB som kan komma i&lt;br&gt;fråga. Någon anledning att i den nya ärendelagen exemplifiera de&lt;br&gt;åtgärder som kan komma i fråga är inte meningsfullt eftersom man&lt;br&gt;genom detta knappast underlättar tillämpningen och inte heller skapar&lt;br&gt;några ökade garantier för rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.12 Parternas kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I ett ärende där två eller flera enskilda är&lt;br&gt;motparter till varandra skall domstolen med tillämpning av&lt;br&gt;18 kap. RB kunna förplikta den ena parten eller dennes ställföre-&lt;br&gt;trädare, ombud eller biträde att ersätta den andra parten för&lt;br&gt;dennes kostnader i ärendet eller det som i ärendet betalats av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser lämnar promemorie-&lt;br&gt;förslaget om kostnadsersättning i de fåll där två enskilda står mot var-&lt;br&gt;andra utan någon erinran i sak. Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Sandvikens tingsrätt och LJmeå tingsrätt samt Sveriges advokatsamfund&lt;br&gt;förespråkar emellertid att det i den nya ärendelagen införs bestämmelser&lt;br&gt;även om det allmännas ansvar för enskild motparts kostnader,&lt;br&gt;åtminstone för det fallet att det allmänna överklagar och förlorar. Några&lt;br&gt;remissinstanser efterlyser klargörande uttalanden på skilda punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande ärendelagen har inga&lt;br&gt;egna bestämmelser om en parts ansvar för motpartens kostnader för&lt;br&gt;förfärandet. I rättegångsbalken finns emellertid i 18 kap. relativt utför-&lt;br&gt;liga bestämmelser i ämnet. Grundprincipen enligt de bestämmelserna är&lt;br&gt;att en förlorande part skall ersätta motparten dennes rättegångs-&lt;br&gt;kostnader. Det finns anledning att i detta sammanhang påpeka att den&lt;br&gt;principen gäller såväl dispositiva som indispositiva mål och att en i&lt;br&gt;18 kap. 2 § RB upptagen regel om kvittning av rättegångskostnader&lt;br&gt;endast avser kostnadsansvaret i vissa av de indispositiva mål i vilka det&lt;br&gt;rättsförhållande som målet gäller inte får bestämmas på något annat sätt&lt;br&gt;än genom dom. I förvaltningsprocesslagen finns det över huvud taget&lt;br&gt;ingen bestämmelse om en parts ansvar for rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer otvivelaktigt ärenden i vilka med nu gällande regler&lt;br&gt;bestämmelserna i 18 kap. RB faktiskt tillämpas. Dessa ärenden torde&lt;br&gt;emellertid vara mindre vanliga. Redan Processlagberedningen uttalade&lt;br&gt;att bestämmelserna, vilka förutsätter att ett partsförhållande föreligger,&lt;br&gt;endast i begränsad omfattning skulle komma till användning i dom-&lt;br&gt;stolsärendena (se NJA II 1947 s. 92 och 113). Sålunda borde enligt&lt;br&gt;beredningen beaktas olika ärendens beskaffenhet och syftet med de&lt;br&gt;bestämmelser om vilka var fråga. I rättsfallet NJA 1949 s. 672 an-&lt;br&gt;gående arvsskatt lämnades ett dödsbos begäran om ersättning av det&lt;br&gt;allmänna för kostnader i högre rätt utan avseende trots att dödsboet&lt;br&gt;vann processen där (jfr rättsfallet NJA 1980 s. 541). I rättsfallet NJA&lt;br&gt;1976 s. 556 angående bouppteckningsed fick emellertid sökanden ersätt-&lt;br&gt;ning enligt 18 kap. 1 § RB av sin enskilda motpart. I rättsfallet NJA&lt;br&gt;1979 s. 164 tillämpades rättegångsbalkens kostnadsregler i ärende an-&lt;br&gt;gående entledigande av god man enligt aktiebolagslagen vid tvist mellan&lt;br&gt;aktieägare och den gode mannen. Högsta domstolen uttalade i sina skäl&lt;br&gt;bl.a. att det i ärendet förekommit en intressemotsättning mellan&lt;br&gt;klaganden och den gode mannen och att detta föranlett en handläggning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i tingsrätten enligt samma principer som gäller för tvistemål. Reglerna Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;i 18 kap. RB ansågs i rättsfallet NJA 1977 s. 495 (enskild part mot&lt;br&gt;enskild) tillämpliga också i ett tvistigt ärende enligt den numera&lt;br&gt;upphävda namnlagen (1963:521), jfr dock även rättsfallet NJA 1988 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146. I rättsfallet NJA 1984 s. 623 ansågs rättegångsbalkens regler om&lt;br&gt;parts rätt till ersättning dock inte tillämpliga i ett ärende angående lag-&lt;br&gt;fartssammanträde. Högsta domstolen konstaterade i sina skäl bl.a. att&lt;br&gt;det inte föreligger något egentligt partsförhållande i dessa ärenden. Det&lt;br&gt;finns vidare flera refererade hovrättsfall i vilka kostnadsersättning har&lt;br&gt;dömts ut enligt reglerna i 18 kap. RB. Det skall nämnas att före-&lt;br&gt;dragande departementschefen vid tillkomsten av lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift förutsatte att rättegångsbalkens regler om rätte-&lt;br&gt;gångskostnader skulle vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att domstolen i ett ärende där två enskilda är&lt;br&gt;motparter till varandra med tillämpning av 18 kap. RB skall kunna för-&lt;br&gt;plikta den ena parten eller dennes ställföreträdare, ombud eller biträde&lt;br&gt;att ersätta den andra parten dennes kostnader i ärendet eller det som i&lt;br&gt;ärendet betalats av allmänna medel. Förslaget godtas av remissinstanser-&lt;br&gt;na och bör genomföras. Genom att regeln getts en fakultativ utformning&lt;br&gt;kan äldre överväganden och avgöranden fortfarande ha en praktisk&lt;br&gt;betydelse när det gäller frågor om utdömande av ett kostnadsansvar. I&lt;br&gt;anslutning till materiell lagstiftning kan det förekomma särskilda regler&lt;br&gt;om kostnadsansvaret. Exempel på detta ger 20 § lagen (1988:688) om&lt;br&gt;besöksförbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kostnadsansvaret i sådana ärenden i vilka en enskild part&lt;br&gt;står mot en allmän bör enligt promemorian lämnas utanför reformen. På&lt;br&gt;den punkten är det flera remissinstanser som är kritiska. Frågan om en&lt;br&gt;enskild part bör ha rätt att få ersättning för sina rättegångskostnader av&lt;br&gt;det allmänna, när han har en myndighet som motpart och vinner fram-&lt;br&gt;gång i processen, har en ojämförligt större betydelse för förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarnas mål än för domstolsärendena. Mycket talar för att svaret&lt;br&gt;på frågan bör vara detsamma för de berörda målen och ärendena. Ett&lt;br&gt;ställningstagande till frågan bör därför inte ske isolerat för domstols-&lt;br&gt;ärendenas del utan får övervägas i annat sammanhang. Det som har&lt;br&gt;sagts nu medför givetvis att det inte heller finns anledning att nu reglera&lt;br&gt;frågan om en myndighets rätt till kostnadsersättning av en enskild part.&lt;br&gt;I den nya ärendelagen bör därför tills vidare endast behandlas den situa-&lt;br&gt;tionen att två enskilda parter står mot varandra. Därmed kommer rätte-&lt;br&gt;gångskostnader inte att kunna dömas ut i ett mål mellan en allmän part&lt;br&gt;och en enskild annat än om det för en viss ärendetyp finns särskilda&lt;br&gt;regler. Detta torde för de allra flesta fall faktiskt sett inte innebära&lt;br&gt;någon skillnad i förhållande till det som bör anses gälla med nuvarande&lt;br&gt;ordning. Om det på samma sida i ett förfarande finns både en allmän&lt;br&gt;och en enskild part kan den enskilda parten ensam ha att svara för&lt;br&gt;motpartens kostnader. Det bör påpekas att ett statligt organ som är part&lt;br&gt;och i ärendet har samma ställning som en privat fysisk eller juridisk&lt;br&gt;person, t.ex. därför att staten innehar en fastighet, vid tillämpningen av&lt;br&gt;den nya ärendelagen bör ses som enskild part. Exempel på särbestäm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melser ger lagen (1989:479) om ersättning för kostnader i ärenden och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål om skatt, m.m. såvitt gäller arvsskatteärenden. Till detta kommer Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;reglerna om statens stöd vid allmän rättshjälp och reglerna i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndslagen (1972:207) om det allmännas skadeståndsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.13 Omprövning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De nuvarande reglerna i ärendelagen om att&lt;br&gt;tingsrätten i vissa fall skall ompröva sitt beslut överförs i huvud-&lt;br&gt;sak oförändrade till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser har godtagit förslaget&lt;br&gt;eller lämnat detta utan erinran. Kammarkollegiet anser dock att de nuva-&lt;br&gt;rande omprövningsreglema inte fungerar tillfredsställande i arvsskatte-&lt;br&gt;mål och förklarar att det grundläggande felet är att arvsskatteärendena&lt;br&gt;till sin natur inte liknar vanliga domstolsärenden utan mera vanliga skat-&lt;br&gt;teärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Bestämmelser angående omprövning&lt;br&gt;infördes i ärendelagen år 1990 i allt väsentligt med 27 och 28 §§ för-&lt;br&gt;valtningslagen som förebild. Bestämmelserna är avsedda främst för&lt;br&gt;vissa enpartsärenden där tingsrätt har att göra en primär prövning av&lt;br&gt;saken. En sådan prövning i ett enpartsärende är nämligen till sin natur&lt;br&gt;sådan att det inte helt sällan uppstår en felaktighet i ett beslut för vilken&lt;br&gt;det framstår som onödigt att part skall behöva anlita ett formligt&lt;br&gt;rättsmedel. I viss utsträckning kan det enligt den nuvarande ärendelagen&lt;br&gt;ske en omprövning även i två- eller flerpartsärenden. En begränsning&lt;br&gt;ligger dock i att omprövningen inte får bli till nackdel för någon enskild&lt;br&gt;part.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslog att man skulle behålla omprövnings-&lt;br&gt;reglema för domstolsärendena. Genom att emellertid processen i två-&lt;br&gt;partsärenden kunde sägas bli mera kvalificerad genom de av utred-&lt;br&gt;ningen i övrigt föreslagna reglerna menade utredningen att det fanns&lt;br&gt;anledning att uttryckligen begränsa omprövningsreglemas tillämpnings-&lt;br&gt;område till enpartsärendena. I promemorian görs emellertid ingen sådan&lt;br&gt;begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De omprövningsregler som finns i den nuvarande ärendelagen synes&lt;br&gt;fungera väl, åtminstone om man bortser från arvsskatteärendena. Med&lt;br&gt;utredningsförslaget om begränsning av reglerna får man onödiga svårig-&lt;br&gt;heter genom att det inte alltid är så enkelt att avgöra vad som är ett&lt;br&gt;enpartsärende och vad som är ett tvåpartsärende. Reglerna bör därför&lt;br&gt;gälla även tvåpartsärenden. De särskilda problem som omprövnings-&lt;br&gt;institutet kan ha i arvsskatteärenden bör inte lösas genom den nya ären-&lt;br&gt;delagen utan får tas upp i samband med en översyn av arvs- och gåvo-&lt;br&gt;skattelagstiftningen. Det finns inte någon anledning att utsträcka om-&lt;br&gt;prövningsreglemas tillämpningsområde till sådana fall där förfarandet&lt;br&gt;vid tingsrätten inletts genom överklagande. Den överprövning av en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighets beslut som sker i ett sådant fåll måste ju förut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättas ha den kvaliteten att omprövningsinstitutet inte passar. Ärendela- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;gens bestämmelser bör därför i huvudsak oförändrade flyttas över till&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.14 Överklagande till hovrätt och Högsta domstolen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I den nya lagen infors - efter mönster av&lt;br&gt;reglerna i förvaltningsprocesslagen - generella bestämmelser om&lt;br&gt;prövningstillstånd vid överklagande till hovrätt. I anslutning till&lt;br&gt;materiell lagstiftning bestäms för vilka ärendetyper ett sådant&lt;br&gt;tillstånd skall krävas. Vid överklagande till Högsta domstolen&lt;br&gt;skall reglerna om prövningstillstånd i 54 kap. RB tillämpas. Om&lt;br&gt;ärendet vid tingsrätten har inletts genom ett överklagande, skall&lt;br&gt;sådana omständigheter eller bevis som en klagande åberopar först&lt;br&gt;i Högsta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget: I promemorian föreslås att regeln om åbero-&lt;br&gt;pande av nya omständigheter och bevis i Högsta domstolen skall gälla&lt;br&gt;alla ärenden i den instansen. I övrigt överensstämmer promemorie-&lt;br&gt;förslaget med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstansserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;förslaget eller lämnat detta utan erinran. Malmö tingsrätt och Sveriges&lt;br&gt;domareförbund förespråkar dock att det vid överklagande skall krävas&lt;br&gt;särskilda skäl för tillåtande av en ny omständighet eller ett nytt bevis.&lt;br&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid Stockholms universitet påpekar att det&lt;br&gt;finns en möjlighet att införa en sådan preklusionsregel för dispositiva&lt;br&gt;ärenden. Hovrätten över Skåne och Blekinge är kritisk till den i prome-&lt;br&gt;morian förslagna regeln om åberopande av nya omständigheter och&lt;br&gt;bevis i Högsta domstolen och menar att en eventuell preklusionsregel&lt;br&gt;för processen i den instansen i stället bör utformas efter förebild i 55&lt;br&gt;kap. 13 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som angetts i avsnitt 7.2 bör den&lt;br&gt;nya ärendelagen tillämpas också när ett beslut av tingsrätten överklagas.&lt;br&gt;På de allra flesta punkter bör handläggningsreglema vara desamma för&lt;br&gt;de olika instanserna. Det finns emellertid också frågor som är speciella&lt;br&gt;for en överprövning. Det gäller bl.a. prövningstillstånd. Frågor om&lt;br&gt;prövningstillstånd övervägs för närvarande av Hovrättsprocess-&lt;br&gt;utredningen (Ju 1993:04). Det finns inte underlag för att nu i den nya&lt;br&gt;ärendelagen införa mer allmänna bestämmelser om att en fullständig&lt;br&gt;hovrättsprövning av ett överklagande skall förutsätta prövningstillstånd.&lt;br&gt;I den nya lagen bör emellertid efter mönster av det som gäller i&lt;br&gt;förvaltningsprocessen (se prop. 1993/94:133) införas sådana bestäm-&lt;br&gt;melser som behövs när det i anslutning till den materiella lagstiftningen&lt;br&gt;för en viss ärendetyp bestäms att det skall krävas prövningstillstånd.&lt;br&gt;Därmed uppnås totalt sett en enklare reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överklagande till Högsta domstolen förs i promemorian&lt;br&gt;den tanken fram att man för hovrättsavgöranden i sådana domstolsären-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som överklagats till tingsrätt inför ett generellt fullföljdsförbud med Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;möjlighet för hovrätten att i det enskilda fallet besluta om rätt att över-&lt;br&gt;klaga. Den typen av regler har kommit till användning på flera rättsom-&lt;br&gt;råden, se t.ex. 10 a § lagen (1976:206) om felparkeringsavgift. Det är&lt;br&gt;emellertid ännu för tidigt att bedöma om regler av det slaget kan ges&lt;br&gt;någon mera allmän giltighet. Först måste det göras en mera ingående&lt;br&gt;utvärdering av hur de nuvarande reglerna har fungerat. Frågan kan i&lt;br&gt;vart fell inte besvaras inom ramen för det nu pågående lagstiftnings-&lt;br&gt;arbetet. I stället bör den nya ärendelagen bygga på att det vid över-&lt;br&gt;klagande till Högsta domstolen krävs prövningstillstånd enligt reglerna&lt;br&gt;i 54 kap. RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processen i dispositiva tvistemål i hovrätt utmärks bl.a. av att en part&lt;br&gt;inte får åberopa nya omständigheter eller ny bevisning i den högre dom-&lt;br&gt;stolen annat än om han inte kunnat göra åberopandet redan i den lägre&lt;br&gt;rätten eller om han har en giltig ursäkt för sin underlåtenhet att åberopa&lt;br&gt;omständigheten eller beviset i den lägre domstolen (se 50 kap. 25 §&lt;br&gt;RB). Med omständigheter och bevis avses i det sammanhanget -&lt;br&gt;åtminstone i huvudsak - endast det som inom doktrinen betecknas som&lt;br&gt;rättsfekta och bevismedel. Samma regel som i 50 kap. 25 § RB gäller&lt;br&gt;vid överklagande av en hovrättsdom till Högsta domstolen (se 55 kap.&lt;br&gt;13 § RB). Där tillämpas regeln ännu strängare än i hovrätt. De berörda&lt;br&gt;bestämmelserna torde med nu gällande regler endast i undantagsfall&lt;br&gt;kunna ges en analogisk tillämpning vid överklagande av ett beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För överklagande till hovrätt bör det enligt promemorian inte gälla&lt;br&gt;några preklusionsregler. Den ordningen har godtagits av de allra flesta&lt;br&gt;remissinstanserna, men det finns remissinstanser som har en annan upp-&lt;br&gt;fattning. Såvitt gäller de indispositiva ärendena som utgör den stora&lt;br&gt;majoriteten av ärendena finns det dock inte större anledning att ha pre-&lt;br&gt;klusionsregler vid överklagande till hovrätt än vad det finns för de&lt;br&gt;indispositiva tvistemålen. Man skulle emellertid kunna tänka sig en&lt;br&gt;regel för dispositiva ärenden eller åtminstone flertalet sådana ärenden,&lt;br&gt;men det man skulle vinna med en sådan regel torde inte uppväga det&lt;br&gt;man skulle förlora genom att systemet blev mera krångligt. För&lt;br&gt;ärendena har man dessutom anledning att beakta att enskilda skall kunna&lt;br&gt;klara sig utan anlitande av juridiskt skolade biträden. Någon&lt;br&gt;preklusionsregel bör därför inte införas i den nya ärendelagen för&lt;br&gt;hovrättsprocessens del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller processen i Högsta domstolen föreslås i promemorian&lt;br&gt;en regel om att sådana omständigheter eller bevis som klaganden åbero-&lt;br&gt;par först där skall beaktas endast om det finns särskilda skäl. En mot-&lt;br&gt;svarande regel finns redan i 37 § FPL. En remissinstans har avstyrkt&lt;br&gt;promorians förslag och otvivelaktigt kan man mot detta förslag föra&lt;br&gt;delvis samma kritiska resonemang som när det gäller en regel om&lt;br&gt;åberopandet av nya omständigheter och bevis i hovrätten. Det finns&lt;br&gt;emellertid också en typ av ärenden för vilken det framstår som orimligt&lt;br&gt;att en part skall ha en ovillkorlig rätt att få beaktade sådana omstän-&lt;br&gt;digheter och bevis som han åberopar först i Högsta domstolen. Det&lt;br&gt;gäller sådana ärenden som vid tingsrätten inletts genom ett över- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagande. I sådana ärenden rör det sig ju om en tredje domstolsprövning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av en förvaltningsmyndighets beslut. Promemorians preklusionsregel Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;bör därför justeras på det sättet att den gäller endast när ärendet i&lt;br&gt;tingsrätten har inletts genom ett överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tvistemål finns i rättegångsbalken bestämmelser om att en högre&lt;br&gt;domstol i vissa fell - med undanröjande av den lägre domstolens av-&lt;br&gt;görande - skall återförvisa målet till den lägre domstolen, om den dom-&lt;br&gt;stolen gjort sig skyldig till ett rättegångsfel. Dessa bestämmelser har&lt;br&gt;mjukats upp genom lagändringar år 1989. För de fell där ett beslut har&lt;br&gt;överklagats till hovrätt och Högsta domstolen finns inga motsvarande&lt;br&gt;bestämmelser. Vid överklagande av ett avgörande i ett domstolsärende&lt;br&gt;torde emellertid reglerna för tvistemål i många fell kunna ha en analo-&lt;br&gt;gisk tillämpning (se Processlagberedningen i NJA II 1943 s. 683). I viss&lt;br&gt;utsträckning kan en högre allmän domstol även utan lagstöd återförvisa&lt;br&gt;ett mål på materiella grunder, nämligen när i den domstolen aktualiseras&lt;br&gt;en fråga till vilken den lägre domstolen inte tagit ställning (jfr Welam-&lt;br&gt;son, Rättegång VI, 3:e upplagan, s. 127). Delvis sätter det instansord-&lt;br&gt;ningens principer ur spel att inte återförvisa ett fell där det har före-&lt;br&gt;kommit ett rättegångsfel i en lägre domstol. En återförvisning har dock&lt;br&gt;oftast även många nackdelar och det är därför som reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken har mjukats upp. Hur den högre domstolen bör förfera&lt;br&gt;i ett domstolsärende när det gäller undanröjande och återförvisning&lt;br&gt;beror på omständigheterna. Förvaltningsprocesslagen innehåller ingen&lt;br&gt;bestämmelse i ämnet och det finns inte tillräckliga skäl att i den nya&lt;br&gt;ärendelagen införa någon sådan bestämmelse (se dock även 37 § andra&lt;br&gt;stycket förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.15 Särskilda rättsmedel&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: De särskilda rättsmedlen, dvs. resning,&lt;br&gt;återställande av försutten tid och klagan över domvilla, regleras i&lt;br&gt;den nya ärendelagen genom en hänvisning till bestämmelserna i&lt;br&gt;rättegångsbalken. I den nya lagen tas dessutom in en bestämmelse&lt;br&gt;om att resning får äga rum även i andra fell än som föreskrivs i&lt;br&gt;58 kap. rättegångsbalken, om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag utom så till vida att promemorieförslaget tillåter även ett&lt;br&gt;undanröjande på grund av domvilla, om det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Hovrätten över&lt;br&gt;Skåne och Blekinge, Hovrätten for Övre Norrland och Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt avstyrker dock förslaget och Karlstads tingsrätt menar att&lt;br&gt;resning eller undanröjande på grund av domvilla inte bör kunna beviljas&lt;br&gt;annat än enligt RB:s regler, när åtgärden är till nackdel for en enskild&lt;br&gt;motpart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: När ett avgörande av en förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighet eller domstol inte kan överklagas sägs det ha fått laga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kraft. I princip avslutas alla förfaranden med ett lagakraftägande avgö- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;rande. Ett sådant avgörande kan angripas med hjälp av ett särskilt (ex-&lt;br&gt;traordinärt) rättsmedel. Grundreglerna om dessa rättsmedel har sedan&lt;br&gt;länge funnit i regeringsformen och där gällt samtliga domstolstyper (se&lt;br&gt;numera 11 kap. 11 § regeringsformen). Rättegångsbalken anvisar för&lt;br&gt;domar och beslut tre särskilda rättsmedel i 58 och 59 kap., nämligen&lt;br&gt;resning, återställande av försutten tid och klagan över domvilla. Gemen-&lt;br&gt;samt för resning och klagan över domvilla är att saken vid bifall till&lt;br&gt;framställningen tillåts bli prövad på nytt därför att det har anförts ett&lt;br&gt;förhållande som är ägnat att försvaga tilltron till avgörandets riktighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återställande av försutten tid innebär att ett överklagande (eller i undan-&lt;br&gt;tagsfall klander) tillåts trots att den ordinarie klagotiden (eller klander-&lt;br&gt;tiden) redan har gått till ända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna i rättegångsbalken har sitt ursprung i lagen (1939:303) om&lt;br&gt;särskilda rättsmedel och gäller primärt endast tvistemåls- och brottmåls-&lt;br&gt;avgöranden. På grund av hänvisningen i 11 § den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen gäller emellertid i domstolsärendena det som i balken är föreskrivet&lt;br&gt;för tvistemål ”i den mån det är tillämpligt”. Någon regel om att balkens&lt;br&gt;regler om förutsättningarna för användandet av ett särskilt rättsmedel&lt;br&gt;skulle vara direkt tillämpliga fanns tidigare inte i balken, men år 1988&lt;br&gt;(prop. 1987/88:58, bet. 1988/89:JuU7, rskr. 1988/89:33, SFS&lt;br&gt;1988:1451) infördes i 58 kap. 10 a och 13 §§ samt 59 kap. 4 a § RB&lt;br&gt;bestämmelser som bygger på att rättegångsbalkens bestämmelser för&lt;br&gt;tvistemål och brottmål skall ”tillämpas” beträffande vissa avgöranden&lt;br&gt;utanför tvistemåls- och brottmålsområdet. För särskilda ärendetyper&lt;br&gt;finns det dessutom andra regler enligt vilka bestämmelserna i 58 och 59&lt;br&gt;kap. RB skall tillämpas. Exempel erbjuder 18 kap. 20 § andra stycket&lt;br&gt;utsökningsbalken och 21 kap. 11 § sjölagen (1994:1009).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom förvaltningsrätten föll tidigare tillämpningen av de extraordinära&lt;br&gt;rättsmedlen tillbaka på den mycket kortfattade regleringen i 11 kap.&lt;br&gt;11 § regeringsformen. I betänkandet Några frågor angående Regerings-&lt;br&gt;rätten (SOU 1992:138) lämnades förslag till en lag om särskilda rätts-&lt;br&gt;medel inom förvaltningsrätten. Den föreslagna regleringen anknyter i&lt;br&gt;åtskilliga hänseenden till den reglering som finns i rättegångsbalken.&lt;br&gt;Den viktigaste skillnaden är att det i den föreslagna lagen öppnas en&lt;br&gt;mer allmän möjlighet att bevilja en extraordinär åtgärd när det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. Genom en nyligen beslutad reform har på grundval av&lt;br&gt;betänkandet regler om särskilda rättsmedel införts i 37 b och c §§ FPL&lt;br&gt;(prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU 6, rskr. 1994/95:165, SFS&lt;br&gt;1995:22). Regleringen är inte avsedd att ändra tidigare praxis (angiven&lt;br&gt;prop. s. 175). De nya reglerna innebär bl.a. att resning får beviljas i&lt;br&gt;mål eller ärende om det på grund av något särskilt förhållande finns&lt;br&gt;synnerliga skäl att pröva saken på nytt. Det skall i anslutning till detta&lt;br&gt;nämnas att inom förvaltningsprocessrätten institutet resning motsvarar&lt;br&gt;såväl rättegångsbalkens institut resning som dess institut klagan över&lt;br&gt;domvilla och att det i motiven till ändringarna i förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagen förutskickas att frågorna om de extraordinära rättsmedlen inom&lt;br&gt;förvaltningsrätten kan komma att omprövas i samband med en mera &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;allmän reform av förvaltningsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att de särskilda rättsmedlen, dvs. resning, Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;återställande av försutten tid och klagan över domvilla, regleras i den&lt;br&gt;nya ärendelagen genom en hänvisning till bestämmelserna i rättegångs-&lt;br&gt;balken. Det föreslås utöver detta att i den nya lagen tas in en bestäm-&lt;br&gt;melse om att resning eller undanröjande på grund av domvilla får&lt;br&gt;beviljas även under andra omständigheter än som anges i rättegångs-&lt;br&gt;balken, om det föreligger synnerliga skäl. Endast några remissinstanser&lt;br&gt;har kritiserat detta förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget skall ses mot bakgrund av det som gällde för&lt;br&gt;domstolsärendena före 1988 års ändringar i rättegångsbalken. Reformen&lt;br&gt;år 1988 hängde samman med att beslutsfunktionen rörande extra-&lt;br&gt;ordinära frågor för åtskilliga fall flyttades från Högsta domstolen till&lt;br&gt;hovrätt och att det därmed behövdes någon form av materiell reglering&lt;br&gt;för samtliga fall. Enligt lagrådsremissen torde emellertid resning och&lt;br&gt;klagan över domvilla i allmän domstol beträffande andra avgöranden än&lt;br&gt;sådana för vilka tvistemåls- eller brottmålsreglema är tillämpliga åt-&lt;br&gt;minstone före reformen ha kunnat beviljas efter något mindre restriktiva&lt;br&gt;principer än de som tvistemålsreglema ger uttryck för. I lagråds-&lt;br&gt;remissen hävdas också att i huvudsak samma principer var bestäm-&lt;br&gt;mande som när det gällde frågor om resning i Regeringsrätten&lt;br&gt;beträffande förvaltningsrättsliga avgöranden. Mot dessa uttalanden har&lt;br&gt;Lagrådet riktat viss kritik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett hur det förhöll sig med de extraordinära rättsmedlen före år&lt;br&gt;1988 kan man konstatera att tvistemålsavgöranden (i dessa inräknade&lt;br&gt;avgöranden från Arbetsdomstolen och Marknadsdomstolen) är speciella&lt;br&gt;på det sättet att man regelmässigt har att ta hänsyn till en enskild part&lt;br&gt;för vilken den extraordinära åtgärden är till nackdel. Brottmålsav-&lt;br&gt;görandena är speciella i och med att de berör ansvarsfrågor. När man&lt;br&gt;kommer utanför tvistemåls- och brottmålsområdet finns det extra-&lt;br&gt;ordinära situationer som inte låter sig helt inpassas under detaljerade&lt;br&gt;regler. En rättelse kan ofta ske utan att det drabbar någon enskild och&lt;br&gt;särskilt detta ger möjligheter att undvika t.ex. resultat vilka för&lt;br&gt;lekmannen framstår som logiskt omöjliga eller som på något annat sätt&lt;br&gt;är stötande. Samtidigt medför - som Lagrådet påpekat - rättskrafts-&lt;br&gt;principema för domstolsärenden att förutsättningarna för att bevilja en&lt;br&gt;extraordinär åtgärd i vissa fall är mera restriktiva i domstolsärendena.&lt;br&gt;Särskilt behovet av att i vissa undantagsfall gå utanför de ramar som&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler sätter medför ett behov av en särskild regel om&lt;br&gt;extraordinära åtgärder beträffande ett beslut i ett domstolsärende. I&lt;br&gt;huvudsak bör man tillämpa samma principer som nu skall tillämpas för&lt;br&gt;avgöranden inom förvaltningsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot den nu angivna bakgrunden naturligt att för domstolsären-&lt;br&gt;denas del komplettera rättegångsbalkens regler med en regel av det slag&lt;br&gt;som numera tagits in i förvaltningsprocesslagen och som tillåter att&lt;br&gt;resning sker i de fall där det finns synnerliga skäl. Någon motsvarighet&lt;br&gt;till regeln i lagrådsremissens förslag om domvillofall behövs inte,&lt;br&gt;eftersom de fall i vilka en extraordinär åtgärd bör beviljas enligt en&lt;br&gt;sådan regel också torde fälla in under regeln för resningsfall. Tillräck- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga skäl att såvitt gäller domstolsärendena begränsa reformen till sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fell i vilka det inte uppstår nackdelar för någon enskild part finns inte. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Enskilda intressen som står mot sökandens kan ju beaktas inom ramen&lt;br&gt;för prövningen av om det finns ”synnerliga skäl” och man kan inte helt&lt;br&gt;utesluta att det i extrema fell kan förekomma anledning att bevilja en&lt;br&gt;extraordinär åtgärd även när det kan sägas förekomma sådana intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden bör i enlighet med Lagrådets förslag&lt;br&gt;frågor om de extraordinära åtgärderna i domstolsärenden regleras dels&lt;br&gt;genom hänvisningar till rättegångsbalkens regler, dels genom en&lt;br&gt;tilläggsregel om att resning får äga rum även i andra fell än som&lt;br&gt;föreskrivs i 58 kap. RB, om det finns synnerliga skäl. Detta innebär att&lt;br&gt;man kan avvika från balkens bestämmelser inte endast när det gäller&lt;br&gt;tidsfrister för påkallandet av den extraordinära åtgärden utan också när&lt;br&gt;det gäller övriga i balken angivna förutsättningar för en sådan åtgärd.&lt;br&gt;Den nya regleringen bör avse såväl de fell som prövats enligt ärendela-&lt;br&gt;gen som de vilka efter överklagande hade kunnat prövas enligt den&lt;br&gt;lagen. Nu förekommande särbestämmelser för vissa slags ärenden, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 20 § utsökningsbalken, bör behållas tills vidare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Överlämnande av mål och ärenden mellan&lt;br&gt;domstolar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: När en tingsrätt i samband med att ett mål&lt;br&gt;eller ärende inleds finner att den inte är behörig, skall tingsrätten&lt;br&gt;lämna över den skrivelse som kommit in till tingsrätten till en&lt;br&gt;domstol som är behörig, om den som har inlett förfarandet inte&lt;br&gt;har något att invända mot detta och det inte heller finns något&lt;br&gt;annat skäl mot ett överlämnande. Skrivelsen skall anses ha&lt;br&gt;kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in&lt;br&gt;till den tingsrätt som först tog emot skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De allra flesta remissinstanserna har tillstyrkt&lt;br&gt;promemorieförslaget eller lämnat detta utan erinran. Göteborgs tingsrätt&lt;br&gt;avstyrker dock en reform med hänvisning bl.a. till att det finns en risk&lt;br&gt;att de som vänder sig till domstol kommer att slarva och till att det&lt;br&gt;införs en granskningsskyldighet för domstol. Svea hovrätt menar att det&lt;br&gt;skulle vara lämpligt att reglera den situationen att den mottagande dom-&lt;br&gt;stolen inte anser sig vara behörig och väcker dessutom frågan om inte&lt;br&gt;ett överlämnande skall kunna ske även under handläggningen av ett mål&lt;br&gt;eller ärende. Hovrätten över Skåne och Blekinge anser att den som inlett&lt;br&gt;förfarandet inte skall behöva beredas tillfälle att yttra sig om detta&lt;br&gt;skulle orsaka dröjsmål. Haparanda tingsrätt menar att en ansökan skall&lt;br&gt;anses ingiven först den dag den kom in till rätt domstol. Malmö tings-&lt;br&gt;rätt och Sveriges domareförbund menar att överflyttningen bör avse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”målet eller ärendet” och att den överlämnande domstolen bör kunna Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;fetta beslut om t.ex. kvarstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning: En domstols behörighet att ta upp ett mål eller&lt;br&gt;ärende är i allmänhet lokalt, sakligt och funktionellt begränsad.&lt;br&gt;Reglerna om detta brukar kallas forumregler. Reglerna om den lokala&lt;br&gt;kompetensen begränsar domstolarnas verksamhet till att i huvudsak&lt;br&gt;gälla mål och ärenden som har anknytning till deras egna territoriella&lt;br&gt;verksamhetsområde. Reglerna om den sakliga kompetensen koncentre-&lt;br&gt;rar vissa typer av mål och ärenden till domstolar som därigenom blir&lt;br&gt;mer eller mindre specialiserade. Reglerna om den funktionella kom-&lt;br&gt;petensen lägger grunden till ett hierarkiskt instanssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tvistemålen finns det forumregler i 10 kap. RB. Motsvarande reg-&lt;br&gt;ler för brottmål finns i 19 kap. RB. Ärendelagen innehåller inga forum-&lt;br&gt;regler. I stället finns sådana regler för de allra flesta ärendetyper i an-&lt;br&gt;slutning till den för ärendet i fråga gällande materiella lagstiftningen&lt;br&gt;eller är underförstådda i den lagstiftningen. Den hänvisning till rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens bestämmelser som finns i 11 § ärendelagen omfettar inte&lt;br&gt;forumfrågor (se 10 kap. 17 § första stycket 7 RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande domstolens aktivitet när det gäller att beakta att forum-&lt;br&gt;reglerna iakttas kan man grovt sett skilja mellan två system. Enligt det&lt;br&gt;ena - som gäller i allmänhet - skall domstolen göra en officialprövning&lt;br&gt;av behörighetsfrågan endast i det fellet att svaranden uteblir från första&lt;br&gt;inställelsen eller inte följer ett föreläggande att avge skriftligt svaromål&lt;br&gt;(se 10 kap. 18 § RB). För övriga situationer krävs att svaranden inom&lt;br&gt;viss tid gör en s.k. foruminvändning (se 34 kap. 2 § RB). Forumregeln&lt;br&gt;brukar för nu berörda fell betecknas som dispositiv, eftersom svaranden&lt;br&gt;givetvis kan välja att avstå från att göra någon invändning. Det ligger i&lt;br&gt;sakens natur att forumregler av nu angivet slag inte har annat syfte än&lt;br&gt;att skydda svaranden mot att tvingas inställa sig inför en domstol som är&lt;br&gt;främmande för honom eller för saken. I de allra flesta av de nu berörda&lt;br&gt;fellen kan en kärande/sökande ha en valrätt mellan olika domstolar&lt;br&gt;(konkurrerande fora).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt för sådana tvistemål och ärenden i vilka parterna inte har&lt;br&gt;någon möjlighet att ingå en för domstolen bindande förlikning om saken&lt;br&gt;(indispositiva mål och ärenden) gäller som regel det andra systemet.&lt;br&gt;Enligt detta skall domstolen alltid självmant pröva sin behörighet. En&lt;br&gt;forumregel av nu angivet slag brukar betecknas som indispositiv. Flerta-&lt;br&gt;let av de nu berörda fellen räknas upp i 10 kap. 17 § RB. Indispositiva&lt;br&gt;forumregler används bl.a. för att skydda principerna om domstolarnas&lt;br&gt;sakliga och funktionella kompetens. Syftet med reglerna kan sägas vara&lt;br&gt;att skapa garantier för att domstolarna skall avgöra målet eller ärendet&lt;br&gt;på ett effektivt och riktigt sätt. Givetvis kan reglerna dessutom vara&lt;br&gt;ägnade att på samma sätt som de dispositiva forumreglerna skydda sva-&lt;br&gt;randen. Nästan alltid saknar parterna valfrihet när det gäller ett forum&lt;br&gt;av nu angivet slag (exklusivt forum).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i brottmål är forumreglema indispositiva. Endast sällan är emel-&lt;br&gt;lertid ett forum exklusivt. Åklagaren eller målsäganden ges i stället en&lt;br&gt;betydande valfrihet och det är svårt att finna ett praktiskt exempel på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fell i vilket en åklagare skulle kunna tänkas väcka åtal utan att ha stöd Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;av någon forumregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen vid en prövning som åligger den finner att den inte har&lt;br&gt;behörighet att handlägga målet eller ärendet, skall den besluta om av-&lt;br&gt;visning. Allmänna regler om detta finns i 34 kap. RB och 3 § ärende-&lt;br&gt;lagen. I vissa undantagsfell har domstolen i stället möjlighet att lämna&lt;br&gt;över målet, ärendet eller handlingarna i målet eller ärendet till en be-&lt;br&gt;hörig domstol. De flesta bestämmelser om överlämnande förutsätter att&lt;br&gt;överlämnandet sker redan i samband med att förfarandet inleds i dom-&lt;br&gt;stolen. Exempelvis föreskrivs i 2 kap. 2 § konkurslagen (1987:672) att,&lt;br&gt;när en konkursansökan har gjorts hos en tingsrätt som inte är behörig,&lt;br&gt;tingsrätten genast skall sända handlingarna i ärendet till den tingsrätt&lt;br&gt;som enligt vad dessa visar är behörig och underrätta sökanden. I 61 §&lt;br&gt;lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning finns&lt;br&gt;bestämmelser om det fellet att en tingsrätt - som får ett mål enligt den&lt;br&gt;lagen från en kronofogdemyndighet eller en annan tingsrätt - finner att&lt;br&gt;det inte framgår av handlingarna att tingsrätten är behörig att handlägga&lt;br&gt;målet. Tingsrätten skall i sådant fell lämna över målet till en annan&lt;br&gt;tingsrätt som kan vara behörig. Det anges i motiven (prop. 1989/90:85&lt;br&gt;s. 142) att bestämmelsen om detta är tillämplig endast när tingsrätten tar&lt;br&gt;emot målet och alltså inte i ett senare skede. I 21 § andra stycket skuld-&lt;br&gt;saneringslagen finns en bestämmelse om att en tingsrätt, till vilken ett&lt;br&gt;ärende om skuldsanering överlämnas och som finner att den inte är be-&lt;br&gt;hörig att handlägga ärendet, skall överlämna ärendet till en tingsrätt&lt;br&gt;som är behörig. Även ett överlämnande av nu angivet slag förutsätts&lt;br&gt;komma till stånd redan i samband med att tingsrätten tar emot ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid även regler som tillåter att ett överlämnande sker&lt;br&gt;långt efter det att förfarandet har inletts. Sålunda kan enligt 19 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket RB en tingsrätt, där det har väckts ett åtal, på begäran av&lt;br&gt;åklagaren lämna över målet till en annan tingsrätt som är behörig.&lt;br&gt;Överlämnandet kan ske när som helst under målets handläggning, och&lt;br&gt;det är naturligt att till detta knyts en uttrycklig bestämmelse om att de&lt;br&gt;beslut som har fettats före överlämnandet skall gälla, om inte den dom-&lt;br&gt;stol till vilken målet överlämnats bestämmer något annat. Bestämmel-&lt;br&gt;serna är speciella i så måtto att de inte såsom andra regler förutsätter att&lt;br&gt;den domstol som lämnar över målet eller ärendet är obehörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse i sammanhanget är även regleringen i 10 kap. 20 § första&lt;br&gt;stycket RB. Med stöd av denna kan käranden/sökanden i tvistemål och&lt;br&gt;ärenden överklaga ett avvisningsbeslut och yrka att den högre rätten&lt;br&gt;hänvisar målet/ärendet till en lägre som är behörig. Om det finns till-&lt;br&gt;räcklig utredning för ett beslut i forumfrågan, torde den högre domsto-&lt;br&gt;len vara skyldig att på yrkande besluta om hänvisning (jfr t.ex. rätts-&lt;br&gt;fallet NJA 1966 s. 205). Hänvisningen kan ske inte bara till en domstol&lt;br&gt;av lägre ordning utan även till ett annat behörigt organ som är ”under-&lt;br&gt;ställt” sådan domstol. Att det lägre organet inte tillhör den högre dom-&lt;br&gt;stolens domkrets spelar ingen roll. Talan anses väckt när den ur-&lt;br&gt;sprungliga ansökan kom in (se NJA II 1946 s. 505, rättsfallet NJA 1975&lt;br&gt;s. 75 samt SvJT 1969 s. 922). Motsvarande torde gälla i brottmål enligt&lt;br&gt;19 kap. 11 § förste stycket RB. Klaganden behöver inte framställa något&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;yrkande om att avvisningsbeslutet skall ändras utan kan nöja sig med att Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;yrka en hänvisning (se rättsfallet NJA 1993 s. 119).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt for reglerna om överlämnande gäller att ett beslut inte går&lt;br&gt;att överklaga särskilt. En uttrycklig bestämmelse av den innebörden&lt;br&gt;finns i 61 § lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt i&lt;br&gt;21 § andra stycket skuldsaneringslagen. Annars följer det i allmänhet&lt;br&gt;motsatsvis av reglerna i rättegångsbalken om tillåtligheten av överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut som inte är slutligt. Ett beslut om överlämnande kan&lt;br&gt;nämligen inte betraktas som ett slutligt beslut i den allmänna domstols-&lt;br&gt;processens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett ”mål” eller ”ärende” överlämnas är förfarandet givetvis inlett&lt;br&gt;redan i och med det första ingivandet. För andra fall, dvs. sådana där&lt;br&gt;det är ”handlingarna” som överlämnas, skulle man vid avsaknad av&lt;br&gt;särskilda bestämmelser ha anledning att hävda motsatsen. I 2 kap. 2 §&lt;br&gt;konkurslagen finns emellertid en uttrycklig bestämmelse om att en an-&lt;br&gt;sökan skall anses gjord när ansökningshandlingen kom in till den första&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reformbehovet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken överlämnas handlingar mellan tingsrätter i många fåll trots&lt;br&gt;att det saknas uttryckliga bestämmelser om överlämnande. Riskerna&lt;br&gt;med detta är framför allt att en mottagande domstol kan motsätta sig&lt;br&gt;förfarandet och att det kan uppstå problem när det gäller t.ex. av-&lt;br&gt;giftsfrågor och det första ingivandets betydelse för bestämmelser om&lt;br&gt;frister. Självklart kan en rättsutveckling utan stöd i lag också innebära&lt;br&gt;problem när det gäller sådant som att dra gränser för i vilka fall ett&lt;br&gt;överlämnande bör anses vara lämpligt och när det bör anses vara&lt;br&gt;olämpligt. För tydlighets skull bör de’ tilläggas att ett överlämnande&lt;br&gt;alltid torde kunna ske i de fall där det framkommer att det varit&lt;br&gt;avsändarens mening att en skrivelse skulle ha tillställts ett annat organ&lt;br&gt;än det som faktiskt har fått ta emot skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera skäl som talar för att särskilt reglerna om de allmänna&lt;br&gt;domstolarnas lokala och sakliga behörighet i tvistemål bör ses över.&lt;br&gt;Flertalet av reglerna härstammar från en tid när rättskipningen i första&lt;br&gt;hand var en kommunal angelägenhet. Kommunikationsmedlen har för-&lt;br&gt;ändrats radikalt sedan reglerna tillkom. Sedan länge har det också häv-&lt;br&gt;dats att reglerna är alltför invecklade (se t.ex. Ekelöf, Rättegång II, 7:e&lt;br&gt;uppl., s. 21). De indispositiva forumreglema ger inte tillräcklig&lt;br&gt;flexibilitet. Sålunda kan rättegången i t.ex. ett äktenskapsmål bli onödigt&lt;br&gt;dyrbar därför att parterna helt i onödan tvingas att inställa sig till en&lt;br&gt;domstol på en för båda parterna avlägsen ort. Behovet av att tvistemål&lt;br&gt;och ärenden förenas över domstolsgränsema behöver inte sällan&lt;br&gt;tillgodoses enligt 14 kap. 7 a § RB med utnyttjande av Högsta dom-&lt;br&gt;stolens begränsade resurser. Under senare år har det också tillkommit&lt;br&gt;flera konventioner om svenska domstolars domsrätt, och de svenska&lt;br&gt;interna forumreglema skulle behöva ses över även i belysning av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den behövliga översynen av forumreglema kan inte göras i det nu Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;aktuella sammanhanget. Detta hindrar emellertid inte att man redan nu&lt;br&gt;tar upp frågan om hur en domstol bör förfara när den konstaterar att&lt;br&gt;den inte är behörig att handlägga ett mål eller ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväganden och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anledningen till att rättegångsbalken inte mera allmänt tillåter överläm-&lt;br&gt;nande från en tingsrätt till en annan tingsrätt utan bygger på att en obe-&lt;br&gt;hörig domstol skall besluta om avvisning är att Processkommissionen&lt;br&gt;och Processlagberedningen menade att ett överlämnande skulle strida&lt;br&gt;mot domstolarnas sidoordnade ställning (se NJA II 1943 s. 117). Sär-&lt;br&gt;skilt som flera speciella regler redan tillåter ett överlämnande synes&lt;br&gt;emellertid detta skäl inte längre vara hållbart. Tvärtom finns det flera&lt;br&gt;skäl som talar för att en domstol ges mera vidsträckta möjligheter till&lt;br&gt;överlämnande. Forumreglema är som redan nämnts ganska invecklade&lt;br&gt;och inte helt sällan försöker en part inleda ett förfarande vid en domstol&lt;br&gt;som inte är behörig. Detta gäller givetvis i särskilt hög grad i de fall&lt;br&gt;där han eller hon saknar juridiskt biträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall redan här sägas att det inte kan bli aktuellt att nu ta ställning&lt;br&gt;till överlämnande från andra organ än sådana domstolar som tillämpar&lt;br&gt;rättegångsbalken eller en lag med anknytning till den balken eller till&lt;br&gt;andra organ än domstolar. Möjligheter till överlämnande i andra fall&lt;br&gt;skulle nämligen kräva speciella överväganden som inte kan göras inom&lt;br&gt;ramen för ett mera allmänt lagstiftningsarbete som detta. En allmän&lt;br&gt;regel om överlämnande från en obehörig domstol måste också begränsas&lt;br&gt;till sådana fall där den forumregel det gäller är indispositiv. I annat fall&lt;br&gt;krävs det ju en invändning av svaranden för att rätten skall pröva frågan&lt;br&gt;om sin behörighet. Den forumregel det gäller skall alltså vara indisposi-&lt;br&gt;tiv, vilket medför att man kan begränsa reformen till sådana fall där&lt;br&gt;behörighetsbristen uppmärksammas redan i samband med att förfarandet&lt;br&gt;inleds. Detta leder också till ett ojämförligt enklare system. Det kan&lt;br&gt;också sättas i fråga om det under några förhållanden skall vara möjligt&lt;br&gt;att tillgodoräkna sig tiden för ett ingivande till orätt domstol annat än&lt;br&gt;när det rör sig om en relativt begränsad tid innan rätt domstol får hand&lt;br&gt;om målet eller ärendet. De fall där det redan nu är tillåtet med överläm-&lt;br&gt;nande behöver givetvis inte omfattas av någon reform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för en reform ligger inte i första hand på domstolssidan även&lt;br&gt;om det finns vissa fördelar genom att förfarandet vid överlämnande är&lt;br&gt;enklare än vid avvisning. I stället är det främst intresset hos den part&lt;br&gt;som inleder förfarandet som träder i förgrunden. Denne slipper få till-&lt;br&gt;baka de ingivna handlingarna för nytt ingivande (till behörigt organ),&lt;br&gt;och detta besparar honom givetvis en del arbete som han inte helt utan&lt;br&gt;fog skulle kunna uppfatta som orsakat av en onödig byråkrati. En viktig&lt;br&gt;fördel med överlämnande jämfört med det som gäller vid avvisning är&lt;br&gt;att den som inlett förfarandet automatiskt bör få tillgodoräkna sig det&lt;br&gt;första ingivandet som dag för förfarandets inledande (se t.ex. 13 kap.&lt;br&gt;4 § RB om att en talan skall anses väckt när ansökan om stämning kom &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;in till rätten eller, om stämning inte behövs, när talan framställdes infor Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;rätten). Detta som utgör en grundsten i vaije övervägande kring frågor&lt;br&gt;om införande av regler om överlämnande har sin betydelse i sådant mål&lt;br&gt;eller ärende för vilket det gäller en särskild frist för inledande av ett&lt;br&gt;förfarande eller där det gäller en mer allmän preskriptionsbestämmelse&lt;br&gt;enligt vilken preskriptionen avbryts genom att talan väcks. Exempel&lt;br&gt;erbjuder 58 och 59 kap. RB samt 5 § 3 preskriptionslagen (1981:130).&lt;br&gt;En annan fördel som en part kan uppnå genom ett överlämnande är att&lt;br&gt;det inte som det formellt sett gör vid avvisning utgår någon förnyad&lt;br&gt;ansökningsavgift (se 4 § förordningen, 1987:452, om avgifter vid de&lt;br&gt;allmänna domstolarna). Ansökningsavgiften framstår som opåkallad i de&lt;br&gt;fall där domstolen så gott som omedelbart kan konstatera att det inte&lt;br&gt;kommer att kunna ske någon handläggning vid den domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen innebär att den som är bevandrad i det&lt;br&gt;processrättsliga systemet kan - med utnyttjande av 10 kap. 20 § RB; se&lt;br&gt;redovisningen i det föregående - undgå dubbla ansökningsavgifter och&lt;br&gt;få tillgodoräkna sig det första ingivandet som tid för väckande av talan&lt;br&gt;genom att överklaga ett avvisningsbeslut, medan den som inte känner&lt;br&gt;till innebörden eller kanske ens existensen av det lagrummet kan komma&lt;br&gt;att lida rättsförluster i samband med ett avvisningsbeslut. Denna ordning&lt;br&gt;är inte lämplig. I detta sammanhang är att märka att det i princip inte&lt;br&gt;går att enligt 58 kap. 11 § RB vid giltig ursäkt återställa en frist för&lt;br&gt;ansökan utan endast frister för överklagande (vissa undantag finns&lt;br&gt;dock).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överlämnande är dock inte alltid till fördel för käranden/sökanden.&lt;br&gt;Denne kan ju mena att redan den domstol han vänt sig till är behörig&lt;br&gt;och vilja föra upp frågan till högre rätt. Om det inte ställs upp något&lt;br&gt;krav på att han skall ha gått med på att överlämnandet sker eller på att&lt;br&gt;han skall ha avstått från att göra någon invändning, måste man därför&lt;br&gt;införa regler om rätt att överklaga ett beslut om överlämnande, något&lt;br&gt;som krånglar till systemet. Även när käranden/sökanden inser att den&lt;br&gt;första domstolen är obehörig kan han ha en befogad anledning att mot-&lt;br&gt;sätta sig att målet eller ärendet handläggs vid den behöriga domstolen.&lt;br&gt;Praktiska exempel på detta ger det fallet att parterna eller åtminstone&lt;br&gt;motparten har bosatt sig på ny ort under året men fortfarande har sin&lt;br&gt;folkbokföring på annan ort. Folkbokföringen den 1 november året när-&lt;br&gt;mast före talans väckande är hemvist- och forumgrundande enligt åtskil-&lt;br&gt;liga regler, men käranden/sökanden kan ju hellre vilja vänta med pro-&lt;br&gt;cessen till ett instundande årsskifte än tvingas resa till en tidigare bosätt-&lt;br&gt;ningsort för domstolssammanträden m.m. Det som har sagts nu medför&lt;br&gt;att ett överlämnande inte bör ske mot kärandens/sökandens vilja. Efter-&lt;br&gt;som denne behöver ha beretts tillfälle att yttra sig i frågan om överläm-&lt;br&gt;nande får man den enklaste regleringen om man som villkor för över-&lt;br&gt;lämnande ställer upp att käranden/sökanden inte har något att invända&lt;br&gt;mot en överflyttning. Att han får tillfälle att yttra sig medför praktiskt&lt;br&gt;sett att han också får kännedom om vilken domstol som i fortsättningen&lt;br&gt;handlägger hans mål eller ärende, ett underrättelsebehov som annars&lt;br&gt;måste tillgodoses på annat sätt. Att ett krav på hörande av käranden/ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökanden kan vara till nackdel för honom när det finns en risk med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dröjsmål, t.ex. när det gäller kvarstad, är en konsekvens man mycket Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;väl kan godta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En eventuell svarande/motpart är inte berörd av ett omedelbart beslut&lt;br&gt;om överlämnande på annat sätt än att detta leder till att kärandens/&lt;br&gt;sökandens rätt att föra talan kan bli bevarad trots att förfarandet vid en&lt;br&gt;behörig domstol inleds först efter det att en i lag angiven frist för&lt;br&gt;väckande av talan har gått ut. Svaranden/motparten kan alltså, om en&lt;br&gt;regel angående överlämnande införs, inte ens i de fall där det föreskrivs&lt;br&gt;en frist få ett helt säkert besked om sin ställning från den domstol vid&lt;br&gt;vilken en eventuell talan skall väckas. Det kan han emellertid inte heller&lt;br&gt;med nuvarande ordning, eftersom det för de flesta frister av nu angivet&lt;br&gt;slag på senare tid har införts regler som ger möjlighet till återställande&lt;br&gt;av försutten tid och eftersom en hänvisning enligt 10 kap. 20 § första&lt;br&gt;stycket RB har de förut redovisade rättsverkningarna när det gäller fris-&lt;br&gt;ter. Hänsynen till svaranden/motparten bör därför inte hindra en reform&lt;br&gt;när det gäller ett omedelbart överlämnande. Inte heller några andra be-&lt;br&gt;fogade intressen synes kunna bli åsidosatta genom ett sådant överläm-&lt;br&gt;nande och det finns därför inte anledning att ställa upp t.ex. ett krav på&lt;br&gt;att käranden/sökanden handlat ursäktligt när han först vänt sig till en&lt;br&gt;obehörig domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att tro att regler som ger en obehörig dom-&lt;br&gt;stol möjlighet att under vissa förutsättningar besluta om överlämnande&lt;br&gt;skulle leda till att de som inleder förfaranden skulle komma att bli&lt;br&gt;mindre noggranna än i dag när det gäller att undersöka vad som gäller&lt;br&gt;i fråga om forum. Det är nämligen under alla omständigheter förenat&lt;br&gt;med nackdelar - om än kanske inte så betydande - för en kärande/&lt;br&gt;sökande att inleda förfarandet vid en obehörig domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens granskningsskyldighet förändras inte i och med regler om&lt;br&gt;överlämnande. Självklart skall nämligen ingen domstol inleda handlägg-&lt;br&gt;ningen av ett mål eller ärende utan att ha kontrollerat att ingen indis-&lt;br&gt;positiv forumregel utesluter en handläggning. Inte heller dokumentatio-&lt;br&gt;nen av att det har förekommit ett ingivande kräver något merarbete till&lt;br&gt;följd av en reform. Den utredning som domstolen behöver för att kunna&lt;br&gt;konstatera att den inte är behörig torde nästan undantagslöst vara av det&lt;br&gt;slaget att den också ger ett tillräckligt faktaunderlag för en bedömning&lt;br&gt;av vilken domstol som är behörig. Det kan i speciella fåll vara svårare&lt;br&gt;för domstolen att ta ställning till om det över huvud taget finns någon&lt;br&gt;behörig domstol i Sverige för det mål eller ärende det gäller. Frågorna&lt;br&gt;om svensk domsrätt måste domstolen emellertid under alla omständig-&lt;br&gt;heter beakta självmant och nya regler om överlämnande förändrar inte&lt;br&gt;domstolens roll i det sammanhanget. Den domstol till vilken överläm-&lt;br&gt;nandet sker behöver ha möjlighet att tillämpa samma regler om över-&lt;br&gt;lämnande och avvisning som den första domstolen. Att ställa upp en&lt;br&gt;särskild regel för detta skulle leda alltför långt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda innebär att i tvistemål och ärenden ett beslut om över-&lt;br&gt;lämnande bör få komma till stånd i samband med att förfarandet skall&lt;br&gt;inledas men inte senare. Därmed synes det vara riktigare att överläm-&lt;br&gt;nandet får avse den skrivelse genom vilken förfarandet inletts än att det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får avse själva målet eller ärendet (jfr skillnaden mellan att på ett inle-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dande stadium av en rättegång en ansökan kan avvisas medan det är Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;målet eller talan som kan avvisas efter det att stämning har delgetts).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att det inte är målet eller ärendet som skall överlämnas är det&lt;br&gt;nödvändigt med en uttrycklig regel om vid vilken tidpunkt skrivelsen&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till den behöriga domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har visat med några exempel finns det emellertid fall&lt;br&gt;för vilka ett överlämnande framstår som mindre lämpligt trots att den&lt;br&gt;domstol som handlägger målet eller ärendet är obehörig och&lt;br&gt;käranden/sökanden går med på en överflyttning. Som Lagrådet förordat&lt;br&gt;bör reglerna därför ges en mera flexibel utformning så att överlämnande&lt;br&gt;inte kommer till stånd när det finns skäl mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden bör regler om överlämnande inforas&lt;br&gt;i rättegångsbalken. De bör lämpligen tas in i två nya paragrafer i 10&lt;br&gt;kap. och 19 kap. Reglerna bör som Lagrådet föreslagit ges följande&lt;br&gt;utformning: ”Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att den&lt;br&gt;saknar behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva&lt;br&gt;ansökan men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökan&lt;br&gt;lämnas över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända&lt;br&gt;mot detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökan&lt;br&gt;överlämnas. Ansökan skall anses ha kommit in till den senare&lt;br&gt;domstolen samma dag som den kom in till den domstol som först tog&lt;br&gt;emot ansökan.” Bestämmelser med samma innebörd bör tas in i den nya&lt;br&gt;ärendelagen. Att komplettera reformen med regler om att den obehöriga&lt;br&gt;domstolen har rätt att under vissa omständigheter besluta om t.ex.&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder förefaller mindre lämpligt. I det hänseendet får&lt;br&gt;sökanden/käranden ta konsekvenserna av att han vänt sig till fel dom-&lt;br&gt;stol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt rättegångsbalken är de föreslagna bestämmelserna&lt;br&gt;tillämpliga främst såvitt gäller ansökningar om stämning. De blir&lt;br&gt;tillämpliga också beträffande t.ex. fristående kvarstadsansökningar och&lt;br&gt;sådana ansökningar genom vilka ett förfarande enligt särskild bestäm-&lt;br&gt;melse kan inledas utan något krav på stämning. De bör vidare ges en&lt;br&gt;analog tillämpning beträffande ansökningar om resning eller återställan-&lt;br&gt;de av försutten tid liksom vid klagan över domvilla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna bör inte kompletteras med någon ny avgiftsprincip, eftersom&lt;br&gt;de nuvarande principerna (med ny avgift vid en förnyad ansökan) passar&lt;br&gt;för de allra flesta av de fåll som blir kvar för avvisning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Registreringen av mål och ärenden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Registreringen av mål och ärenden skall&lt;br&gt;inte längre behöva ske med hjälp av dagbok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 6 kap. 11 § RB skall det vid&lt;br&gt;domstolen föras dagbok över alla mål. Dagboken skall utvisa tiden då&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vaije mål kom in, vilka åtgärder som företagits med målet och tiden för&lt;br&gt;målets avgörande. Om avgörandet överklagas skall dagboken utvisa&lt;br&gt;tiden då en missnöjesanmälan eller ett överklagande kom in och vilka&lt;br&gt;åtgärder som företagits med anledning av detta. Närmare bestämmelser&lt;br&gt;om dagboksföringen finns i 13-21 d §§ protokollskungörelsen&lt;br&gt;(1971:1066) för de allmänna domstolarna. Enligt förordningen&lt;br&gt;(1986:104) om registerföring vid allmänna domstolar med hjälp av auto-&lt;br&gt;matisk databehandling får de allmänna domstolarna föra ett ADB-regi-&lt;br&gt;ster över mål och ärenden som avses i protokollskungörelsen bl.a. för&lt;br&gt;att fullgöra sina uppgifter enligt den kungörelsen. För de domstols-&lt;br&gt;ärenden som inte tas in i ett avhandlings- eller bouppteckningsprotokoll&lt;br&gt;tillämpas i huvudsak samma regler för dagboksföring som för målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna till ADB-hantering medför att uttrycket ”dagbok”&lt;br&gt;framstår som föråldrat. Bestämmelserna i 6 kap. 11-13 §§ RB bör&lt;br&gt;därför ändras så att där inte anges på vilket sätt registreringen skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Numreringen av domar och beslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Domar och särskilt uppsatta beslut i allmän&lt;br&gt;domstol skall inte längre numreras. Frågor om sammanföring av&lt;br&gt;domarna och de slutliga besluten till särskilda böcker skall inte&lt;br&gt;längre regleras i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 17 kap. 10 § och 30 kap. 8 §&lt;br&gt;RB skall domar i tvistemål och brottmål sättas upp särskilt och under-&lt;br&gt;skrivas av de juristdomare som deltagit i avgörandet. Enligt de andra&lt;br&gt;styckena i de angivna paragraferna skall avgörandena därefter - ordnade&lt;br&gt;i nummerföljd efter tiden för deras meddelande - för vaije år samman-&lt;br&gt;föras till en dombok för tvistemål och en dombok för brottmål. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i de angivna paragraferna skall enligt 17 kap. 12 § och&lt;br&gt;30 kap. 10 § RB tillämpas också beträffande slutliga beslut, om det&lt;br&gt;behövs med hänsyn till frågans beskaffenhet och något annat inte är&lt;br&gt;föreskrivet. För allmän förvaltningsdomstol regleras motsvarande frågor&lt;br&gt;i förordningen (1979:575) om protokollföring m.m. vid de allmänna&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna. Domar och beslut i en förvaltningsdomstol&lt;br&gt;numreras aldrig (jfr 34 § förordningen). I stället identifieras ett&lt;br&gt;avgörande med hjälp av målnumret och dagen för avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbalkens bestämmelser om att domar skall numreras medför&lt;br&gt;praktiska olägenheter i arbetet på de allmänna domstolarnas kanslier.&lt;br&gt;För sådana domar som inte är färdigskrivna redan samma dag som de&lt;br&gt;meddelas måste domaren alltid övervaka att domsnummer tas. För såda-&lt;br&gt;na domar som redan är färdigskrivna vid den tidpunkten måste ett&lt;br&gt;domsnummer föras på i efterhand, något som inte passar vid en modem&lt;br&gt;domstolshantering med hjälp av ordbehandlare. Samma problem finns&lt;br&gt;givetvis i fråga om beslutsnummer. Fördelarna med numreringen är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närmast obetydliga. Det har sålunda i allmän domstol inte orsakat några Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;praktiska problem av betydelse att man vid överklagande av sådana&lt;br&gt;beslut som inte har satts upp särskilt alltid måste identifiera avgörandet&lt;br&gt;med hjälp av målnummer och dagen for beslutet. Några problem med&lt;br&gt;identifiering av avgöranden har inte heller förekommit i förvaltnings-&lt;br&gt;domstolarna. De allmänna domstolarnas avgöranden bör därför i fort-&lt;br&gt;sättningen aldrig numreras. Även i fortsättningen bör dock domar föras&lt;br&gt;samman i domböcker på samma sätt som nu. Bestämmelser om detta&lt;br&gt;behöver emellertid inte ges i lagform. Därför bör 17 kap. 10 § andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket och 30 kap. 8 § andra stycket RB upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Nedflyttning av vissa ärenden från hovrätt till&lt;br&gt;tingsrätt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En länsstyrelses beslut om nedsättning av&lt;br&gt;pengar skall inte längre överklagas till hovrätt utan till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorieförslaget överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har tillstyrkt förslaget&lt;br&gt;eller lämnat detta utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Förr var det inte ovanligt att en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighets beslut kunde överklagas direkt till hovrätt, dvs.&lt;br&gt;med förbigående av den första allmänna domstolsinstansen. Detta gällde&lt;br&gt;särskilt beslut av överexekutor i frågor angående verkställighet, något&lt;br&gt;som var naturligt med tanke på överexekutors tidigare ställning. Över-&lt;br&gt;exekutoma var nämligen verkställighetsorgan som förr utgjordes inte&lt;br&gt;bara av länsstyrelser utan även, i flertalet större städer, av magistraten&lt;br&gt;eller en ledamot av denna, dvs. i realiteten av en domstol i första&lt;br&gt;instans (rådhusrätten).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utsökningsbalken kom till år 1981 övertogs överexekutoremas&lt;br&gt;göromål till allra största delen av kronofogdemyndigheterna. Av olika&lt;br&gt;skäl införde man den ordningen att även dessa myndigheters verkställig-&lt;br&gt;hetsbeslut skulle överklagas direkt till hovrätt (prop. 1980/81:8 s. 146).&lt;br&gt;Efter en reform år 1993 (prop. 1992/93:216, bet. 1992/93:JuU34, rskr.&lt;br&gt;1992/93:373, SFS 1993:516 m.fl.) skall emellertid kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heternas beslut i verkställighetsärenden överklagas till tingsrätt. Grund-&lt;br&gt;tanken bakom den reformen var att tyngdpunkten i rättskipningen skall&lt;br&gt;ligga i den första domstolsinstansen (se för förvaltningsdomstolarnas del&lt;br&gt;motsvarande reform genom prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU24,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:319, SFS 1994:436).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av de uppgifter som överexekutor hade fördes inte över på&lt;br&gt;kronofogdemyndigheterna i samband med 1981 års reform utan har&lt;br&gt;kommit att ligga kvar på länsstyrelse (se bl.a. prop 1980/81:84 s. 184).&lt;br&gt;Sålunda är det numera länsstyrelserna som prövar vissa frågor som har&lt;br&gt;med nedsättning av pengar att göra. Bestämmelser om nedsättning finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i två lagar. Lagen (1927:56) om nedsättning av pengar hos myndighet Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ger en gäldenär en allmän möjlighet att frigöra sig från en skuld genom&lt;br&gt;att sätta ned skuldbeloppet hos länsstyrelse, t.ex. när han inte vet eller&lt;br&gt;bör veta vem som är rätt betalningsmottagare. Enligt en i prop.&lt;br&gt;1995/96:43 föreslagen regel i 8 kap. 12 a § jordabalken kan en arrenda-&lt;br&gt;tor i vissa fåll deponera en arrendeavgift eller en del av denna hos läns-&lt;br&gt;styrelsen när han eller hon anser sig ha rätt till ersättning av jordägaren.&lt;br&gt;Motsvarande regel gäller enligt 12 kap. 21 § samma balk för hyresgäst.&lt;br&gt;Innebörden av de nu berörda bestämmelserna är att den som nedsätter&lt;br&gt;ett belopp normalt undgår påföljder for underlåten betalning till borge-&lt;br&gt;nären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av en länsstyrelse i ett nedsättningsärende enligt 1927 års&lt;br&gt;lag eller enligt 12 kap. 21 § jordabalken kan med nu gällande regler&lt;br&gt;överklagas direkt till hovrätten. Det ligger i linje med 1993 års all-&lt;br&gt;männa reform på det utsökningsrättsliga området att länsstyrelsernas&lt;br&gt;beslut i fortsättningen överklagas till tingsrätt. Därför bör de berörda&lt;br&gt;reglerna om överklagande ändras till att gälla tingsrätt. Vid ett överkla-&lt;br&gt;gande bör den nya ärendelagen tillämpas. Om någon enskild överklagar&lt;br&gt;myndighetens beslut kommer myndigheten att vara motpart i domstolen&lt;br&gt;(se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Testamentsexekutörs uppgiftsskyldighet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Testamentsexekutörer och sådana personer&lt;br&gt;som enligt testamentariska förordnanden endast i viss del utreder&lt;br&gt;ett dödsbo skall inte längre behöva underrätta tingsrätten om till&lt;br&gt;vilka deras årsredovisning har lämnats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har överlag godtagit utredningsförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För en testamentsexekutör och for&lt;br&gt;den som enligt ett förordnande i ett testamente endast i viss del verkstäl-&lt;br&gt;ler utredningen efter en avliden gäller enligt 19 kap. 20 § andra stycket&lt;br&gt;ärvdabalken i betydande utsträckning detsamma som for en boutred-&lt;br&gt;ningsman. Detta innebär bl.a. att han eller hon årligen före den 1 april&lt;br&gt;skall avge en redovisning för sin medelsförvaltning under det föregåen-&lt;br&gt;de kalenderåret. Redovisningen skall sändas till minst en av dödsbodel-&lt;br&gt;ägarna. De övriga delägarna skall samtidigt underrättas om vem som&lt;br&gt;har fått redovisningen. Om det finns någon delägare i boet som är&lt;br&gt;underårig eller som har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken&lt;br&gt;skall ett exemplar av redovisningen sändas till överförmyndaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall underrättas om vem som har tillställts årsredovis-&lt;br&gt;ningen. Rätten för ett register över förordnade boutredningsmän och&lt;br&gt;kontrollerar att de kommer in med sådana underrättelser. Om en bout-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningsman inte fullgör det som åligger honom, kan rätten vid vite Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;förelägga honom att fullgöra sin skyldighet. Av naturliga skäl kan tings-&lt;br&gt;rätten emellertid inte föra något register över testamentsexekutörer eller&lt;br&gt;över sådana personer som enligt ett testamente endast i viss del utreder&lt;br&gt;ett dödsbo. I detta sammanhang skall nämnas att reglerna om bevakning&lt;br&gt;av testamenten vid rätten upphävdes år 1989. Det som har sagts nu får&lt;br&gt;givetvis högst betydande återverkningar på möjligheterna att utöva en&lt;br&gt;domstolskontroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om skyldighet för boutredningsmän m.fl. att löpande&lt;br&gt;redovisa för sin förvaltning tillkom år 1976 efter ett långvarigt utred-&lt;br&gt;ningsarbete. Syftet med reglerna är att skydda dödsbodelägarna mot att&lt;br&gt;egendomen i boet förskingras av den som svarar för boutredningen.&lt;br&gt;Domstolsutredningen har inte funnit skäl att föreslå några ändringar när&lt;br&gt;det gäller boutredningsmannens redovisningsskyldighet eller hans skyl-&lt;br&gt;dighet att underrätta tingsrätten om vem som tillställts redovisningen.&lt;br&gt;Enligt utredningen bereder emellertid kontrollen av testaments-&lt;br&gt;exekutörer och av dem som enligt testamente endast i viss del utreder&lt;br&gt;ett dödsbo problem för tingsrätterna. Utredningen föreslår därför att&lt;br&gt;sådana personer inte längre skall behöva underrätta tingsrätten om vem&lt;br&gt;som har tillställts redovisningen. Remissinstanserna har allmänt godtagit&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av skälen till att det ansågs vara en angelägenhet för det allmänna&lt;br&gt;att skapa ett skydd för de medel som omhändertagits av boutrednings-&lt;br&gt;män var just att det är domstolen som utser boutredningsmän. Det&lt;br&gt;skälet kan inte åberopas till förmån för en offentlig kontroll av att&lt;br&gt;testamentsexekutörer och sådana personer som enligt testamente endast&lt;br&gt;i viss del utreder ett dödsbo fullgör sin redovisningsskyldighet. De är ju&lt;br&gt;utsedda på privat väg och det kan därför sägas vara mindre naturligt&lt;br&gt;med en offentlig kontroll beträffande dem. Den dödsbodelägare som vill&lt;br&gt;ha garantier för en effektiv offentlig kontroll av att en testaments-&lt;br&gt;exekutör fullgör sina skyldigheter kan lätt åstadkomma sådana genom&lt;br&gt;att hos domstolen begära att boet avträds till förvaltning av boutred-&lt;br&gt;ningsman. Finns det en testamentsexekutör är det normalt han som skall&lt;br&gt;förordnas till boutredningsman (se 19 kap. 3 § tredje stycket ärvda-&lt;br&gt;balken). På grund av det som har sagts nu bör Domstolsutredningens&lt;br&gt;förslag genomföras. För att det inte skall kunna uppstå någon tvekan&lt;br&gt;om hur det förhåller sig med uppgiftsskyldigheten i det fall att&lt;br&gt;testamentsexekutom förordnas till boutredningsman bör dock lagtexten&lt;br&gt;utformas på ett sätt som något skiljer sig från utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Lösöreköp&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett avtal om lösöreköp skall inte längre tas&lt;br&gt;in i tingsrättens protokoll utan i stället registreras hos en krono-&lt;br&gt;fogdemyndighet. Myndighetens beslut skall kunna överklagas till&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Doms tolsu tred ningens förslag överensstämmer i huvudsak med rege- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ringens utom så till vida att utredningen föreslår att avtalen om lösöre-&lt;br&gt;köp endast skall visas upp for kronfogdemyndigheten och att överkla-&lt;br&gt;gande skall ske till Riksskatteverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har överlag godtagit utredningsförslaget. Riksda-&lt;br&gt;gens ombudsmän menar dock att man bör ha samma regler om över-&lt;br&gt;klagande som i ärenden om kallelse på okända borgenärer (jfr avsnitt&lt;br&gt;14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att den som förvärvar lös egen-&lt;br&gt;dom skall vara skyddad mot säljarens borgenärer krävs som huvudregel&lt;br&gt;att han har fått egendomen i sin besittning. Lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (lös-&lt;br&gt;öreköpslagen) ger köparen en möjlighet att få ett skydd mot säljarens&lt;br&gt;borgenärer trots att han låter den köpta egendomen vara kvar hos sälja-&lt;br&gt;ren. Skyddet förutsätter att det upprättas en skriftlig, bevittnad handling&lt;br&gt;om köpet och att köpet kungörs i en tidning på den ort där säljaren bor.&lt;br&gt;Inom åtta dagar från det att kungörelsen infördes skall en kopia av av-&lt;br&gt;talet och ett bevis om kungörelsen visas upp för kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;i det län där egendomen finns. Dessutom skall avtalet inom en månad&lt;br&gt;från kungörelsen ges in till tingsrätten i den ort där egendomen finns för&lt;br&gt;att hos tingsrätten tas in i dess bouppteckningsprotokoll. Lösöreköparen&lt;br&gt;vinner skydd mot säljarens borgenärer 30 dagar efter det att avtalet&lt;br&gt;företeddes för rätten. Vid tingsrätten handläggs ärendet enligt ärende-&lt;br&gt;lagen. Tingsrätten skall föra en förteckning över de avtal som tagits in&lt;br&gt;i protokollet. Ett beslut av tingsrätten kan överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningen föreslår att handläggningen av frågor om lösöre-&lt;br&gt;köp flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Förslaget&lt;br&gt;har allmänt godtagits av remissinstanserna. Att frågor om lösöreköp&lt;br&gt;handläggs vid domstol torde ha ett samband med att en protokollering&lt;br&gt;vid domstol förr ledde till en mer omfattande publicitet än motsvarande&lt;br&gt;åtgärd vid en förvaltningsmyndighet. Numera torde det inte föreligga&lt;br&gt;någon sådan skillnad. Myndigheten kan ju lika väl som en domstol föra&lt;br&gt;en förteckning över de avtal det gäller och svara på t.ex. en telefonför-&lt;br&gt;frågan från den som är intresserad av uppgifter. Ärendena om lösöreköp&lt;br&gt;bör därför flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheterna. Man&lt;br&gt;kan emellertid inte nöja sig med att - som Domstolsutredningen föreslår&lt;br&gt;- det avtal det gäller endast visas upp for kronofogdemyndigheten. I&lt;br&gt;stället måste myndigheten besluta om registrering, dvs. företa en åtgärd&lt;br&gt;som motsvarar tingsrätternas beslut om protokollering. Avtalen bör där-&lt;br&gt;för i fortsättningen inte endast visas upp för kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;utan även registreras hos den myndigheten. Självklart bör det hos myn-&lt;br&gt;digheten gå att på ett enkelt sätt få fram uppgifter om vilka avtal som&lt;br&gt;har registrerats hos den myndigheten. För den skull behöver det&lt;br&gt;emellertid inte hos myndigheten föras någon särskild förteckning. De&lt;br&gt;föreskrifter som kan behövas bör inte tas upp i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde vara högst ovanligt att ett beslut som fattas i ett lösöreköps-&lt;br&gt;ärende överklagas. Domstolsutredningen hävdar att man kan avstå från&lt;br&gt;särskilda regler om överklagande, vilket skulle innebära att kronofog- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;demyndighetens beslut fick överklagas till Riksskatteverket. Riksdagens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ombudsmän synes mena att överklagande i stället bör ske till tingsrätt. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Med hänsyn till ärendenas samband med de utsökningsrättsliga ärendena&lt;br&gt;bör överklagande ske till tingsrätt. Regeln om detta bör utformas som&lt;br&gt;en hänvisning till utsökningsbalkens regler om överklagande (jfr avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till följd av att lösöreköpsavtalen inte skall företes inför rätten be-&lt;br&gt;höver en bestämmelse i 2 kap. 4 § lagen (1984:649) om företagshypotek&lt;br&gt;justeras (se lagförslag 19).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Kallelse på okända borgenärer&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett ärende om kallelse på okända borge-&lt;br&gt;närer skall inte längre handläggas av en tingsrätt utan av en&lt;br&gt;kronofogdemyndighet eller, om gäldenären är ett aktiebolag, av&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket. Myndigheternas beslut skall kunna&lt;br&gt;överklagas till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsutredningens förslag: Ärendena om kallelse på okända&lt;br&gt;borgenärer skall flyttas ned från tingsrätterna till kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;terna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har i allmänhet godtagit utredningsförslaget. Riks-&lt;br&gt;skatteverket menar dock att ärenden som har samband med en likvida-&lt;br&gt;tion av ett aktiebolag bör handläggas av Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;och att det bör övervägas om inte även ärenden som har samband med&lt;br&gt;likvidation av annan juridisk person bör handläggas av annan myndighet&lt;br&gt;än kronofogdemyndighet. Hovrätten över Skåne och Blekinge menar att&lt;br&gt;sådana ärenden där gäldenären är ett aktiebolag men där det inte råder&lt;br&gt;någon tvist mellan aktieägarna skall handläggas av Patent- och registre-&lt;br&gt;ringsverket. Ronneby tingsrätt och Kronofogdemyndigheten i Malmöhus&lt;br&gt;län motsätter sig utredningsförslaget med hänvisning till att kronofog-&lt;br&gt;demyndigheternas objektivitet kan komma att ifrågasättas. Samma kro-&lt;br&gt;nofogdemyndighet säger vidare att det kan uppstå tvivel om hur ärendet&lt;br&gt;skall handläggas hos myndigheten i det fallet att en gäldenär gör en&lt;br&gt;invändning mot en fordran som en borgenär anmäler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I vissa situationer, där det finns ett&lt;br&gt;särskilt starkt intresse av att få klarhet i vilka skulder som en viss fysisk&lt;br&gt;eller juridisk person har, kan en tingsrätt kalla dennes okända borgenä-&lt;br&gt;rer att anmäla sina fordringar. Enligt lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer kan sådan kallelse utfärdas när bouppteckning har&lt;br&gt;skett efter en avliden eller när ansökan om äktenskapsskillnad eller an-&lt;br&gt;mälan enligt 9 kap. 1 § andra stycket äktenskapsbalken har gjorts.&lt;br&gt;Också en god man eller förvaltare enligt föräldrabalken får ansöka om&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer. Enligt särskilda bestämmelser i den&lt;br&gt;associationsrättsliga lagstiftningen skall vid likvidation de gode männen&lt;br&gt;ansöka om sådan kallelse. Det gäller likvidation av aktiebolag, bank-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktiebolag, handelsbolag, kommanditbolag, sparbank, föreningsbank, Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ekonomisk förening, understödsförening, bostadsrättsförening eller&lt;br&gt;sambruksförening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansökan skall fogas en förteckning över gäldenärens kända borge-&lt;br&gt;närer. Förfarandet vid tingsrätten går ut på att den som har en fordran&lt;br&gt;på gäldenären genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar uppma-&lt;br&gt;nas att anmäla denna fordran till rätten inom sex månader. Den som&lt;br&gt;inte anmäler sin fordran riskerar att förlora sin ford ringsrätt. Tings-&lt;br&gt;rätten skall alltid underrätta kronofogdemyndigheten i länet och samtliga&lt;br&gt;kända borgenärer om kungörelsen. Vid tingsrätten handläggs ärendet&lt;br&gt;enligt ärendelagen. Ett ärende avgörs utan förhandting av en jurist-&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att frågor om kallelse på okända borgenärer handläggs vid domstol&lt;br&gt;torde ha ett samband med att en protokollering vid domstol förr ledde&lt;br&gt;till en mer omfattande publicitet än en hantering vid en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet skulle ha gjort. Numera torde det inte föreligga någon sådan&lt;br&gt;skillnad (jfr föregående avsnitt om lösöreköp). En handläggning vid en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet skulle inte komma att skilja sig från en handlägg-&lt;br&gt;ning hos tingsrätten. I fråga om valet av handläggande myndigheter&lt;br&gt;talar starka skäl för Patent- och registreringsverket när det gäller sådana&lt;br&gt;fall där gäldenären är ett aktiebolag. I allmänhet är det nämligen verket&lt;br&gt;som beslutar om likvidation av ett aktiebolag och kallelsen på okända&lt;br&gt;borgenärer ingår enligt 13 kap. 10 § aktiebolagslagen (1975:1385) som&lt;br&gt;ett led i likvidationsförferandet. En nedflyttning av övriga ärenden till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten medför inte några komplikationer såvitt gäller&lt;br&gt;frågor om myndighetens objektivitet. Det skall nämligen aldrig ske nå-&lt;br&gt;gon materiell prövning av en fordran i själva ärendet. Om sålunda gäl-&lt;br&gt;denären hävdar att han inte har den skuld som en anmälan avser, skall&lt;br&gt;frågan om skulden vid behov prövas i vanlig rättegång. Domstolsutred-&lt;br&gt;ningens förslag om en nedflyttning av kallelseärendena bör därför ge-&lt;br&gt;nomföras på det sättet att prövningen av frågor om kallelse på okända&lt;br&gt;borgenärer läggs på kronofogdemyndighet eller, om gäldenären är ett&lt;br&gt;aktiebolag, på Patent- och registreringsverket. Såvitt gäller överkla-&lt;br&gt;gande av en kronofogdemyndighets beslut bör - som utredningen&lt;br&gt;föreslagit - utsökningsbalkens regler tillämpas. Detta innebär bl.a. att&lt;br&gt;överklagande skall ske till tingsrätt där ärendelagen blir tillämplig.&lt;br&gt;Även ett överklagande av ett beslut av Patent- och registreringsverket&lt;br&gt;bör ske till tingsrätt. Vid överklagande bör den nya ärendelagen gälla.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till ny ärendelag innebär i förhållande till den nuvarande ären-&lt;br&gt;delagen på flera punkter besparingar för det allmänna. Detta beror&lt;br&gt;framför allt på att tingsrätter oftare än nu kan avgöra ärenden med&lt;br&gt;endast en juristdomare i stället för med flera sådana eller med en jurist-&lt;br&gt;domare i förening med nämndemän eller experter. Det beror också på&lt;br&gt;att frågor om kommunicering av till domstolen inkomna skrivelser ges&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en utförligare reglering enligt vilken kommunicering kan underlåtas när Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sådan inte behövs. I kostnadssparande riktning verkar även att förslaget&lt;br&gt;öppnar för en enklare övergång till ett system med krav på prövnings-&lt;br&gt;tillstånd vid överklagande och att det ger underlag för införande av för-&lt;br&gt;ordningsbestämmelser om en rationellare hantering av ärendena på&lt;br&gt;domstolarnas kanslier. Vid kostnadsfrågans bedömning skall man nog&lt;br&gt;inte heller bortse från att sådana klarare handläggningsregler som för-&lt;br&gt;slaget till ny ärendelag innehåller jämfört med den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen i sig innebär att handläggningen förenklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som föreslås om att förfarandet i ökad utsträckning skall&lt;br&gt;vara muntligt innebär i sig inga kostnadsökningar av betydelse, eftersom&lt;br&gt;de förslag som läggs fram i det hänseendet till största delen föranleds av&lt;br&gt;Sveriges konventionsåtaganden när det gäller mänskliga rättigheter och&lt;br&gt;grundläggande friheter. Besparingar kan uppnås genom att enligt för-&lt;br&gt;slaget sammanträden i ärenden skall kunna hållas på telefon. Den före-&lt;br&gt;slagna nya lagen torde inte i sig påverka behovet av att samhället läm-&lt;br&gt;nar enskilda parter en kostnadssubventionerad rättshjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget att en beslutsmyndighet i en del fåll skall medverka som&lt;br&gt;part i domstolsförfarandet kan for några ärendetyper leda till ökade&lt;br&gt;kostnader för samhället. Det gäller ärenden som vid tingsrätten inleds&lt;br&gt;genom överklagande av ett beslut som meddelats av överförmyndare,&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket eller Riksantikvarieämbetet. Det rör sig&lt;br&gt;inte om särskilt många fåll eller om totalt sett särskilt höga kostnader&lt;br&gt;med den utformning som reglerna om medverkan har getts i förslaget. I&lt;br&gt;kostnadsbesparande riktning verkar att i bl.a. felparkeringsärenden och&lt;br&gt;disciplinärenden inom totalförsvaret domstolarna i en del fell inte längre&lt;br&gt;kommer att behöva kommunicera inkomna skrivelser med någon&lt;br&gt;företrädare för de allmänna intressena när en enskild överklagar ett&lt;br&gt;beslut av förvaltningsmyndigheten. I kostnadsbesparande riktning verkar&lt;br&gt;även att i felparkeringsärenden den polismyndighet som beslutat skall&lt;br&gt;vara part i domstolen. Genom detta undgår man ju att i dessa ärenden&lt;br&gt;koppla in ytterligare en myndighet. För de fell där en beslutsmyndighet&lt;br&gt;medverkar som part har man anledning räkna med att antalet överkla-&lt;br&gt;ganden av tingsrättsavgöranden till hovrätt kan bli något lägre än om&lt;br&gt;den enskilde inte haft någon motpart som fört fram motargument under&lt;br&gt;förfårandet i tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns alltså när det gäller kostnadsbilden inte bara positiva utan&lt;br&gt;även negativa fektorer. Några närmare kostnadsberäkningar synes inte&lt;br&gt;kunna göras men en sammanfettande bedömning talar för att den nya&lt;br&gt;ärendelagen totalt sett- kommer att leda till kostnadsminskningar för det&lt;br&gt;allmänna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den nya ärendelagen med följdförfettningar bör träda i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1996. I avsnitt 17.1 behandlas behovet av övergångsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;17 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;17.1 Förslaget till lag om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts i det föregående (avsnitt 6 och 7.1) föreslås att den nuva-&lt;br&gt;rande ärendelagen skall ersättas av en ny ärendelag med i huvudsak&lt;br&gt;samma tillämpningsområde som den nuvarande. Den nya lagen skall&lt;br&gt;enligt förslaget gälla inte bara i tingsrätt utan också i hovrätt och Högsta&lt;br&gt;domstolen, om någon överklagar (se avsnitt 7.2). I paragrafen finns de&lt;br&gt;grundläggande bestämmelserna om den nya lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende enligt den nya lagen kan inledas genom en officialpröv-&lt;br&gt;ningsåtgärd av domstolen eller t.ex genom en anmälan, en ansökan eller&lt;br&gt;ett överklagande (se vidare kommentaren till 4 §), medan ett mål enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken nästan alltid inleds genom att en part ”ansöker om&lt;br&gt;stämning”. Den skillnaden kan emellertid inte omedelbart läggas till&lt;br&gt;grund för en fristående och heltäckande definition av den nya lagens&lt;br&gt;ärendebegrepp. De allra flesta fall där någon får ”ansöka” men inte&lt;br&gt;behöver ”ansöka om stämning” skall visserligen handläggas som dom-&lt;br&gt;stolsärenden. Det finns emellertid fall där någon har rätt att ”ansöka”&lt;br&gt;(dvs. ansöka utan något krav på stämning) och där handläggningen skall&lt;br&gt;ske enligt rättegångsbalken (se t.ex. 6 kap. 17 § föräldrabalken och&lt;br&gt;andra familjerättsliga bestämmelser enligt vilka det får göras en s.k.&lt;br&gt;gemensam ansökan; se även t.ex. 41 kap. 2 § rättegångsbalken). Inte&lt;br&gt;heller kan man åstadkomma en fristående och heltäckande definition av&lt;br&gt;tillämpningsområdet genom att använda begreppen ”mål” och ”ärende”.&lt;br&gt;En av orsakerna till detta är att många ärenden liksom hittills bör hand-&lt;br&gt;läggas enligt rättegångsbalken inom ramen för en rättegång enligt den&lt;br&gt;balken (RB-ärenden). För att man skall kunna ge den nya lagens&lt;br&gt;tillämpningsområde en självständig definition synes man i stället primärt&lt;br&gt;behöva bygga på motsättningen mellan rättskipning i klassisk mening&lt;br&gt;(som utan att det finns någon uttrycklig bestämmelse om detta utgör&lt;br&gt;rättegångsbalkens tillämpningsområde) och annan rättsvård (som utgör&lt;br&gt;ärendelagens ursprungliga tillämpningsområde). Att i en lagtext förklara&lt;br&gt;skiljelinjen mellan det som skall anses utgöra sådan rättskipning och det&lt;br&gt;som skall anses utgöra annan rättsvård med de krav på exakthet som&lt;br&gt;ställs i en lagtext är dock minst lika svårt nu som det var när den nuva-&lt;br&gt;rande ärendelagen tillskapades. För åtskilliga rättsområden skulle lös-&lt;br&gt;ningen behöva kompletteras med uttryckliga bestämmelser om att ären-&lt;br&gt;delagen var tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås därför - i syfte att åstadkomma en heltäckan-&lt;br&gt;de lösning - att den nya lagen skall tillämpas vid handläggningen av så-&lt;br&gt;dana ärenden som tas upp av en tingsrätt och som inte skall handläggas&lt;br&gt;enligt rättegångsbalken eller förvaltningslagen (1986:223). Emellertid&lt;br&gt;kan det ifrågasättas om inte promemorieförslaget kan leda till en för-&lt;br&gt;ändrad gränsdragning mellan ärendelagen och förvaltningslagen (jfr&lt;br&gt;Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommentarer, 4:e upp-&lt;br&gt;lagan s. 53). För att tydligt markera att någon sådan förändring inte är&lt;br&gt;avsedd bör promemorieförslaget preciseras på det sättet att det uttryck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligen anges att det skall röra sig om ett ”rättsvårdsärende”. För den Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;skull anges i paragrafen på i princip samma sätt som i den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen att den nya lagen gäller handläggningen av sådana rätts-&lt;br&gt;vårdsärenden som skall tas upp av tingsrätt och som inte skall hand-&lt;br&gt;läggas enligt rättegångsbalken. Definitionen av tillämpningsområdet är&lt;br&gt;givetvis inte för alla fåll i sig helt klargörande. Detta kan dock knappast&lt;br&gt;orsaka några nya problem. Området sammanfaller nämligen enligt det&lt;br&gt;som sagts i avsnitt 7.1 - i den mån det inte meddelas särskilda före-&lt;br&gt;skrifter - med den nuvarande ärendelagens tillämpningsområde och&lt;br&gt;gränserna för detta har under de år ärendelagen gällt vunnit festhet. För&lt;br&gt;flera av de lagar som innehåller materiella bestämmelser om ärendena&lt;br&gt;föreslås bestämmelser enligt vilka det uttryckligen anges att den nya&lt;br&gt;ärendelagen är tillämplig (jfr t.ex. avsnitt 17.5 och 17.7). Särskilt såvitt&lt;br&gt;avser familjerätten föreslås dock inga sådana regler. Liksom hittills är&lt;br&gt;det nämligen när det gäller de familjerättsliga ärendena tillräckligt att&lt;br&gt;det i anslutning till den materiella lagstiftningen anges att det rör sig om&lt;br&gt;ett ”ärende” eller att det på annat sätt får framgå att det är ärendelagen&lt;br&gt;som skall tillämpas, t.ex. genom att förfarandet skall inledas genom en&lt;br&gt;ansökan som inte är gemensam och inte avser stämning eller att&lt;br&gt;förfarandet skall inledas genom en anmälan. Ett tydligt tecken på att det&lt;br&gt;är ärendelagen och inte rättegångsbalken som skall tillämpas får man i&lt;br&gt;de fell där det inte finns något egentligt partsförhållande och inte heller&lt;br&gt;rör sig om ett administrativt ärende (t.ex. ett ärende om utfående av en&lt;br&gt;allmän handling). Man bör dock observera att i ett RB-ärende&lt;br&gt;partsförhållandet kan vara latent, som t.ex. vid bevisupptagning till&lt;br&gt;framtida säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något undantag för de ärenden som angår straff eller annan med brott&lt;br&gt;förenad påföljd behöver inte göras i den nya lagen, eftersom det för&lt;br&gt;sådana straffrättsliga fell som inte bör handläggas enligt ärendelagen&lt;br&gt;redan av bestämmelser i anslutning till den materiella lagstiftningen&lt;br&gt;framgår att i stället rättegångsbalkens bestämmelser för brottmål skall&lt;br&gt;tillämpas (se även 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att man skall undvika en felaktig regeltillämpning bör i fortsätt-&lt;br&gt;ningen RB-ärenden, t.ex. ärenden om bevisupptagning enligt 41 kap.&lt;br&gt;RB till framtida säkerhet, registerföras på sådant sätt att det framgår att&lt;br&gt;de skall handläggas på annat sätt än ärendena enligt den nya ärendela-&lt;br&gt;gen. Särskilt när det gäller bevisupptagning åt en utländsk domstol kan&lt;br&gt;det få allvarliga konsekvenser om ärendelagen (den gamla eller den nya)&lt;br&gt;tillämpas i stället för rättegångsbalken. Frågor om registerföring m.m.&lt;br&gt;(med hjälp av dagbok eller ADB-behandling) tas upp till närmare be-&lt;br&gt;handling i ett senare sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inga bestämmelser i den nya lagen om gemensam handlägg-&lt;br&gt;ning av två ärenden. I många fell bör emellertid en gemensam hand-&lt;br&gt;läggning kunna ske, om det är lämpligt. I viss utsträckning kan härvid&lt;br&gt;reglerna i 14 kap. RB tjäna som vägledning. Ett ärende enligt den nya&lt;br&gt;lagen kan dock inte handläggas gemensamt med ett mål enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Detta hindrar inte att de handläggs samtidigt. En förutsätt-&lt;br&gt;ning är dock att varken de för ärendet eller de för målet föreskrivna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garantierna för rättssäkerhet behöver sättas åt sidan. Det finns inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon bestämmelse i den nya lagen om att Högsta domstolen på sätt Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;som anges i 14 kap. 7 a § RB får besluta om gemensam handläggning&lt;br&gt;av flera ärenden från olika domstolar. Som Domstolsutredningen angett&lt;br&gt;är behovet av en bestämmelse alltför litet för att motivera bestäm-&lt;br&gt;melsen, även om det givetvis kan tänkas förekomma något enstaka&lt;br&gt;undantagsfall (se t.ex. NJA 1989 s. 643 II). I den nya lagen finns inte&lt;br&gt;heller några motsvarigheter till bestämmelserna i 14 kap. 8 § RB om&lt;br&gt;det fallet att det på ena sidan i förfarandet finns flera parter. Situationen&lt;br&gt;är visserligen inte helt ovanlig i ärenden men reglerna i det berörda&lt;br&gt;lagrummet ger uttryck för allmänna processprinciper som inte sällan&lt;br&gt;behöver tillämpas analogt i målen enligt rättegångsbalken (jfr Fitgers&lt;br&gt;kommentar till rättegångsbalken, s. 14:17, och Elisabeth Klintberg,&lt;br&gt;Processgemenskap, Uppsala 1994). Vid behov kan en analogi-&lt;br&gt;tillämpning bli aktuell även för ärendenas del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken används uttrycket ”domstolen” för att beteckna&lt;br&gt;myndigheten som sådan. För att beteckna domstolen i dess för visst mål&lt;br&gt;beslutande sammansättning används uttrycket ”rätten”. Denna&lt;br&gt;distinktion torde numera vara svårbegriplig för många, särskilt för lek-&lt;br&gt;män, och i den nya lagen används därför genomgående uttrycket&lt;br&gt;”domstolen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen tas upp en regel om förhållandet mellan bestämmelser i&lt;br&gt;den nya ärendelagen och bestämmelser i andra lagar. Att en speciell&lt;br&gt;bestämmelse i annan lag tar över en bestämmelse i en allmän processlag&lt;br&gt;är naturligt och oproblematiskt. Det är någonting som gäller såväl för&lt;br&gt;rättegångsbalken som för den nuvarande ärendelagen och förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen. Såvitt gäller sådana fåll där ett beslut av en förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet överklagas till en tingsrätt är det ofrånkomligt med en viss&lt;br&gt;dubbelreglering mellan förvaltningslagen, som gäller på myndighets-&lt;br&gt;stadiet, och den nya ärendelagen. I den utsträckning det är möjligt bör&lt;br&gt;man givetvis för dessa fåll sträva efter att regleringen innebär samma&lt;br&gt;sak. Det finns dock även frågor med anknytning till överklagande-&lt;br&gt;situationen som med hänsyn till domstolsprocessens natur bör regleras&lt;br&gt;på ett annat sätt i den nya ärendelagen än i förvaltningslagen, t.ex.&lt;br&gt;frågor om hur ett överklagande går till. Förvaltningslagen innehåller i&lt;br&gt;3 § en regel om att i händelse av regelkollision bestämmelser i en annan&lt;br&gt;lag tar över. Att den nya ärendelagens bestämmelser har företräde&lt;br&gt;framför förvaltningslagens bestämmelser bör i paragrafen utsägas på ett&lt;br&gt;mera direkt sätt än enligt promemorieförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu redovisade bakgrunden anges i paragrafen att, om en&lt;br&gt;annan lag än förvaltningslagen för visst slags ärende innehåller en be-&lt;br&gt;stämmelse som avviker från den nya ärendelagen, den bestämmelsen&lt;br&gt;skall gälla. Regeln avser förhållandet till såväl nu gällande processuella&lt;br&gt;lagbestämmelser som de lagbestämmelser vilka kan komma att införas.&lt;br&gt;Det finns däremot inte skäl att genom en allmän regel i den nya&lt;br&gt;ärendelagen låta bestämmelser av förordningskaraktär ta över bestäm-&lt;br&gt;melserna i den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på fell för vilka det gäller undantag från den nya ärendela- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;gens regler ger reglerna om konkursärenden i 16 kap. konkurslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser av domstolsorganisatorisk natur. Såvitt&lt;br&gt;gäller de nuvarande domstolsärendena regleras frågor om domstolsorga-&lt;br&gt;nisationen till betydande del genom 1-9 kap. RB. Det är tveksamt om&lt;br&gt;detta sker omedelbart därför att dessa kapitel har allmän giltighet eller&lt;br&gt;om det sker till följd av hänvisningen i 11 § i den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen. I klarhetens intresse har i första stycket införts dels uttryckliga&lt;br&gt;bestämmelser om tingsrättens sammansättning, dels vissa hänvisningar&lt;br&gt;till rättegångsbalkens bestämmelser om domstolsväsendet (se avsnitt&lt;br&gt;7.5). Tingsrätten skall bestå av en juristdomare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får dock tingsrätten bestå av tre sådana domare. Detta innebär sak-&lt;br&gt;ligt sett detsamma som om en hänvisning skett till rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler (se 1 kap. 3 och 3 c §§ RB). Några sådana bestämmelser om&lt;br&gt;särskild sammansättning av tingsrätten för vissa femiljemål som finns i&lt;br&gt;den nuvarande ärendelagens 6 § tredje stycket har inte införts i den nya&lt;br&gt;lagen. Sådana bestämmelser har i stället tagits in i anslutning till den&lt;br&gt;materiella lagstiftningen för de berörda ärendena (se t.ex. avsnitt 17.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller hänvisningarna till balkens regler finns det anledning&lt;br&gt;påpeka att det egentligen inte är nödvändigt att uttryckligen ange att det&lt;br&gt;är dess bestämmelser för tvistemål som avses. Detta följer nämligen av&lt;br&gt;att tvistemålsbestämmelsema, om inte annat sägs, gäller alla mål enligt&lt;br&gt;balken som inte angår fråga om ansvar. För tydlighets skull utsägs&lt;br&gt;emellertid beträffande hovrätts sammansättning att det är just tviste-&lt;br&gt;målsbestämmelsema som skall tillämpas. Hänvisningen till 1 kap. RB&lt;br&gt;innebär bl.a. att åtgärder som endast avser beredandet av ett mål och&lt;br&gt;som inte är sådana att de bör förbehållas juristdomare får utföras av en&lt;br&gt;annan anställd vid tingsrätten som har tillräcklig kunskap och&lt;br&gt;erfarenhet. Hänvisningen till 2 kap. RB innebär att en hovrätt i ett&lt;br&gt;ärende som tagits upp till fullständig prövning normalt kommer att vara&lt;br&gt;beslutför med tre eller fyra juristdomare beroende på hur många jurist-&lt;br&gt;domare som har deltagit i tingsrättens avgörande. En hänvisning finns&lt;br&gt;också till reglerna i 3 kap. RB om Högsta domstolen. Genom hänvis-&lt;br&gt;ningen till 4 kap. RB blir reglerna i balken om domare och om domar-&lt;br&gt;jäv m.m. tillämpliga även i domstolsärenden. Frågor om offentlighet&lt;br&gt;och ordning (5 kap. RB) och om protokollföring (6 kap. RB) behandlas&lt;br&gt;i 20 och 48 §§, respektive 21 §. Att bestämmelserna i 7 kap. RB om&lt;br&gt;åklagare och 8 kap. RB om advokater har giltighet även utanför tviste-&lt;br&gt;måls- och brottmålshanteringen enligt balken är uppenbart. Till de&lt;br&gt;kapitlen behöver man därför inte hänvisa. Frågor om straff, vite och&lt;br&gt;hämtning (9 kap. RB) behandlas i 43 §. De bestämmelser som behövs&lt;br&gt;om registrering av ärendena vid domstolarna (i dagboksform eller med&lt;br&gt;hjälp av ADB-behandling) bör tas in i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har också tagits in en uttrycklig bestämmelse om att&lt;br&gt;16 eller 29 kap. RB skall tillämpas, om det i undantagsfell skulle tänkas&lt;br&gt;uppstå ett omröstningsproblem. En motsvarande regel saknas i prome-&lt;br&gt;morieförslaget. I normala fell är det tvistemålsbestämmelsema i 16 kap.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-5 §§ RB som är tillämpliga. Om emellertid omröstningen avser en Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;fråga om ansvar, utdömande av vite eller någons hållande i häkte skall&lt;br&gt;enligt 16 kap. 6 § RB bestämmelserna i 29 kap. 1-5 §§ RB tillämpas.&lt;br&gt;Detsamma bör gälla om den åtgärd som är föremål för omröstning in-&lt;br&gt;nehåller ett mera betydande repressivt inslag gentemot en överträdelse&lt;br&gt;av en offentligrättslig föreskrift av något slag eller om det av en&lt;br&gt;bestämmelse i anslutning till den materiella lagstiftningen framgår att&lt;br&gt;reglerna i 29 kap. RB skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ärendelagen innehåller bestämmelser om att även&lt;br&gt;sådana anställda som inte är juristdomare får handlägga vissa ärenden.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser har utan någon ändring i sak förts över till den&lt;br&gt;materiella lagstiftning de avser (se avsnitten 17.2, 17.4, 17.10 och&lt;br&gt;17.20). Samtidigt har det i anslutning till materiell lagstiftning till-&lt;br&gt;kommit nya bestämmelser av samma slag (se avsnitten 17.4 och 17.12).&lt;br&gt;I promemorian upptogs inga jävsbestämmelser för de fall där någon&lt;br&gt;annan än en juristdomare handlägger ett ärende. I lagrådsremissen&lt;br&gt;föreslogs att 4 kap. 13 § RB skulle gälla (jfr 1 kap. 3 e § RB). Som&lt;br&gt;Lagrådet påpekat bör emellertid hänvisningen till rättegångsbalkens&lt;br&gt;jävsregler såvitt gäller domstolsärendena avse 4 kap. RB i dess helhet.&lt;br&gt;I andra stycket som utformats i enlighet med Lagrådets förslag ges&lt;br&gt;därför denna mera öppna hänvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller tillsammans med 5-7 §§ bestämmelser om hur&lt;br&gt;ärendet inleds vid en tingsrätt. Inledandet skall enligt huvudregeln ske&lt;br&gt;skriftligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generellt gäller att ett ärende enligt den nya lagen inte kan tas upp&lt;br&gt;utan att en bestämmelse i lag eller förordning medger detta eller måste&lt;br&gt;anses utgå från att det är tillåtet att ärendet tas upp. Frågor om vem&lt;br&gt;som har rätt att inleda ett förfarande vid en tingsrätt är för de flesta&lt;br&gt;ärendetyper reglerade i anslutning till den materiella lagstiftningen.&lt;br&gt;Någon allmän bestämmelse om sådan rätt behövs lika lite i den nya&lt;br&gt;ärendelagen som bestämmelser om talerätt i rättegångsbalken. Av&lt;br&gt;paragrafen framgår att ärendet kan inledas genom anmälan, ansökan,&lt;br&gt;överklagande eller på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett anmälningsärende bör anses föreligga i sådana fall där en enskild&lt;br&gt;eller en myndighet i en eller annan form med stöd av en uttrycklig be-&lt;br&gt;stämmelse i lag eller förordning uppmärksammar tingsrätten på att den&lt;br&gt;bör företa viss åtgärd. En dödsboanmälan av socialnämnd enligt 20 kap.&lt;br&gt;8 a § ärvdabalken leder exempelvis inte till något ärende vid tingsrätten,&lt;br&gt;eftersom det inte är meningen att tingsrätten skall företa någon prövning&lt;br&gt;med anledning av en anmälan (se prop. 1975/76:50 s. 54 och 69). Till&lt;br&gt;skillnad från det som gäller ansökningsärenden är det i anmälningsfallen&lt;br&gt;mindre vanligt att den som inleder förfarandet avser att därmed skaffa&lt;br&gt;sig en förmån av något slag, något som får återverkningar när det gäller&lt;br&gt;partsställningen. Anmälaren kan betraktas som part enligt ärendelagen,&lt;br&gt;om han uttryckligen eller underförstått påstår att saken angår honom på&lt;br&gt;ett sådant sätt att han har en författningsgrundad rätt att få saken prövad &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av tingsrätten. I vart fall är han part, om han har en skyldighet att göra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en anmälan (se t.ex. reglerna om arvskungörelse i 16 kap. 1 § ärvdabal- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ken). Frågan om vilka som i ett ärende har partsrättigheter besvaras&lt;br&gt;emellertid inte av ärendelagen utan av den materiella lagstiftningen. Att&lt;br&gt;en anmälare faktiskt inte har rätt att inleda ärendet eller att tingsrätten&lt;br&gt;inte har rätt att pröva saken kan leda till att anmälan formligen avvisas,&lt;br&gt;nämligen om anmälaren kan sägas göra gällande en förfettningsgrundad&lt;br&gt;rätt att få saken prövad (jfr i det förra hänseendet tvistemålens bristande&lt;br&gt;talerätt och det som i den processrättsliga litteraturen förr betecknades&lt;br&gt;som bristande saklegitimation).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild anmälare har i allmänhet ingen motpart. Om emellertid&lt;br&gt;någon, som i och för sig uppfyller kriterierna för att kunna vara part&lt;br&gt;rörande den fråga som anmälan gäller, hos tingsrätten påstår att det inte&lt;br&gt;föreligger någon grund för anmälan eller motsätter sig en av anmälaren&lt;br&gt;framställd begäran, är han vid tillämpningen av ärendelagen i och med&lt;br&gt;detta att betrakta som anmälarens motpart, dvs. det uppstår ett mot-&lt;br&gt;partsförhållande. En myndighet som är skyldig att inleda ett ärende hos&lt;br&gt;tingsrätten genom att anmäla ett visst förhållande torde i de allra flesta&lt;br&gt;fell ha en enskild motpart, t.ex. i ett likvidationsärende enligt 13 kap.&lt;br&gt;aktiebolagslagen (1975:1385). Handläggningsmässigt har skillnaderna&lt;br&gt;mellan ansöknings- och anmälningsfell praktisk betydelse inte bara för&lt;br&gt;frågor om partsställningen och därmed även frågor om kommunicering&lt;br&gt;(se 15 §) utan också när det gäller t.ex. de krav som ställs på den som&lt;br&gt;inleder förfarandet (se 6 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ansökningsärende kännetecknas i allmänhet av att en enskild&lt;br&gt;sökande vid tingsrätten framställer ett yrkande eller en begäran om att&lt;br&gt;tingsrätten skall besluta på ett sätt som är till fördel för honom i materi-&lt;br&gt;ellt hänseende. Att författningarna ibland använder formuleringen att&lt;br&gt;den enskilde får ”ansöka” och ibland att han får ”begära” har ingen&lt;br&gt;processuell betydelse när det gäller frågor om hur ett ärende skall&lt;br&gt;inledas och handläggas. I ett ansökningsärende förekommer i de allra&lt;br&gt;flesta fell flera parter. I den mån samtliga dessa ställer sig bakom den&lt;br&gt;ansökan som görs föreligger dock inget motpartsförhållande. Samtliga&lt;br&gt;parter är då i stället medparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande till tingsrätten kan numera ske enligt ett ganska stort&lt;br&gt;antal lagar (se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen ”anmälan, ansökan, överklagande” täcker inte alla de&lt;br&gt;sätt på vilka en part kan inleda ett förfarande enligt ärendelagen. Av&lt;br&gt;lagtexten framgår därför att ett förfarande också kan inledas på annat&lt;br&gt;sätt. Det gäller ärenden enligt t.ex. 14 § lagen (1988:688) om besöks-&lt;br&gt;förbud och 6 kap. 11 § lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. Enligt&lt;br&gt;dessa lagrum har en enskild part möjlighet att ”begära rättens prövning”&lt;br&gt;av en förvaltningsmyndighets beslut. Trots att det formellt sett inte rör&lt;br&gt;sig om ”överklagande” synes ärendena i flera hänseenden böra behand-&lt;br&gt;las som överklagandefell, dock inte när det gäller t.ex. regler om klago-&lt;br&gt;tiden. En annan sak är att den förra lagen upptar flera bestämmelser&lt;br&gt;som innebär att ärendet i viktiga hänseenden kommer att likna ett&lt;br&gt;ansökningsärende. Till de nu berörda fellen hör även t.ex. sådana i&lt;br&gt;vilka det förekommer ”hänskjutande” till tingsrätten, t.ex. enligt 19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 16 § ärvdabalken, eller får göras en ”framställning” till tingsrät-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ten, t.ex. enligt 2 § lagen (1935:45) om kvarlåtenskap efter den som Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;hade hemvist i Danmark, Finland, Island eller Norge. De fåll i vilka&lt;br&gt;någon ger in en viss handling, t.ex. en bouppteckning, for ”registrering&lt;br&gt;till en tingsrätt” bör behandlas som anmälningsärenden. Detsamma&lt;br&gt;gäller sådana fåll i vilka en kronofogdemyndighet enligt 21 § skuld-&lt;br&gt;saneringslagen (1994:334) beslutar att ”överlämna ärendet” till tings-&lt;br&gt;rätten. De nu berörda fållen företer i de flesta hänseenden stora likheter&lt;br&gt;med de förut omnämnda anmälning sfallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen utgår från att ärendet inleds genom&lt;br&gt;initiativ från en part. Vissa typer av ärenden kan emellertid inledas ock-&lt;br&gt;så på det sättet att tingsrätten självmant tar upp ärendet. I fråga om&lt;br&gt;sådana officialprövningsfall gäller att det i lag eller förordning kan vara&lt;br&gt;uttryckligen angivet eller förutsatt att tingrätten skall ha tillsyn över&lt;br&gt;eller ha att bevaka visst förhållande. En sådan skyldighet aktualiserar&lt;br&gt;inte i sig något officialprövningsärende. Om emellertid något inträffar,&lt;br&gt;t.ex. att en viss i lag föreskriven tid för en enskild persons ingivande av&lt;br&gt;en skrivelse går ut, och tingsrätten blir tvungen att företa en åtgärd för&lt;br&gt;att se till att skrivelsen kommer in, bör ett officialprövningsärende anses&lt;br&gt;inlett. Inte sällan är det så att en underrättelse från en myndighet eller&lt;br&gt;annan är en förutsättning för att tingsrätten skall uppmärksamma att den&lt;br&gt;har en skyldighet att inleda ett officialprövningsärende. Exempel&lt;br&gt;erbjuder 9 § folkbokföringsförordningen (1991:749). Den som lämnar&lt;br&gt;underrättelsen är dock inte part. I ett rent officialprövningsärende före-&lt;br&gt;kommer det över huvud taget inga parter. De personer som är berörda&lt;br&gt;av ärendets utgång eller som har lämnat tingsrätten en underrättelse är i&lt;br&gt;stället precis som i den inkvisitoriska processen antingen ”undersök-&lt;br&gt;ningsobjekt” eller rättens medhjälpare. De rena officialprövningsären-&lt;br&gt;dena är emellertid mycket få (se t.ex. 6 kap. 9 § första stycket föräldra-&lt;br&gt;balken). I andra officialprövningsfåll, särskilt sådana där domstolen&lt;br&gt;efter att i ett ärende ha beslutat på visst sätt har möjlighet att självmant&lt;br&gt;ta upp en fråga om ändring eller upphävande av beslutet (t.ex.&lt;br&gt;entledigande av en boutredningsman enligt 19 kap. 5 § andra stycket&lt;br&gt;ärvdabalken), kan enskilda under vissa förutsättningar komma att få&lt;br&gt;partsrättigheter under ärendets handläggning. Officialprövningsärendena&lt;br&gt;står nära anmälningsärendena men skiljer sig principiellt från dem på&lt;br&gt;det sättet att endast ett officialprövningsärende tas upp även när någon&lt;br&gt;som inte har en förfettningsgrundad rätt att få ett ärende prövat i sak&lt;br&gt;gör ett materiellt sett befogat påpekande till tingsrätten. Att samma&lt;br&gt;fråga inte sällan kan komma upp antingen i ett anmälnings- eller ett&lt;br&gt;officialprövningsärende är en annan sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För såväl tvistemål som domstolsärenden finns det för närvarande be-&lt;br&gt;stämmelser om att skrivelser genom vilka förferanden inleds skall vara&lt;br&gt;egenhändigt undertecknade av parten eller hans ombud (se 42 kap. 2 §&lt;br&gt;RB och 2 § i den nuvarande ärendelagen; jfr 3 § FPL). Enligt en nyli-&lt;br&gt;gen genomförd reform (prop. 1993/94:190, bet. 1993/1994:JuU30,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:377, SFS 1994:1034) behålls det nuvarande kravet att&lt;br&gt;stämningsansökningar enligt rättegångsbalken alltid skall vara egen-&lt;br&gt;händigt undertecknade. Av detta följer att telefex och liknande över- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föringssätt inte godtas för sådana skrivelser. Skrivelser med överklä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ganden och skrivelser genom vilka överklaganden besvaras kan dock Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ges in genom telefax. Om det behövs får domstolen enligt 33 kap. 3 §&lt;br&gt;RB begära att ett telefax eller annat meddelande som saknar av-&lt;br&gt;sändarens underskrift i original bekräftas av avsändaren genom en i&lt;br&gt;original undertecknad handling. Det skulle föra för långt att förbjuda&lt;br&gt;telefax för sådana skrivelser genom vilka ett ärende enligt den nya&lt;br&gt;ärendelagen inleds. Dessutom skulle en sådan ordning bli märklig när&lt;br&gt;det gäller skrivelser med överklaganden till tingsrätten. Ett över-&lt;br&gt;klagande till hovrätt enligt rättegångsbalken kan ju ges in genom tele-&lt;br&gt;fax. Kravet på skriftlighet vid inledande av ett förfarande enligt den nya&lt;br&gt;ärendelagen utesluter således inte användningen av telefax. Enligt 44 §&lt;br&gt;tredje stycket har domstolen dock möjlighet att vid tveksamhet om&lt;br&gt;äktheten av en handling förelägga parten att ge in en ny skrivelse som&lt;br&gt;har partens underskrift i original.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra mening som utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;förslag finns en bestämmelse enligt vilken regeringen för visst slags&lt;br&gt;ärende får bestämma att en ansökan, anmälan etc. får göras i en annan&lt;br&gt;form än den skriftliga, t.ex. genom en diskett eller genom en&lt;br&gt;elektronisk överföring från datamaskin till datamaskin. De ärenden som&lt;br&gt;kan komma i fråga är t.ex. sådana som kommer från Patent- och&lt;br&gt;Registreringsverket. Som Lagrådet påpekat kan regeringen för andra&lt;br&gt;slags ärenden, t.ex. ärenden om registrering av en handling, bestämma&lt;br&gt;att förfarandet får inledas muntligen (jfr 2 § första stycket i den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen). Promemorian innehöll inte någon bestämmelse&lt;br&gt;om elektronisk överföring eller om muntligt inledande av ett ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innehåller inga bestämmelser om vem som kan uppträda&lt;br&gt;som part och hur han eventuellt skall företrädas (partsbehörigheten&lt;br&gt;respektive processbehörigheten). Det är i dessa hänseenden tillräckligt&lt;br&gt;med de allmänna principerna för rättssubjektivitet respektive civilrättslig&lt;br&gt;handlingsförmåga (jfr 11 kap. 1-3 §§ RB). När det gäller bevisning om&lt;br&gt;parts- och processbehörigheten, se 9 § (jfr 11 kap. 4 § RB). När det&lt;br&gt;gäller parts rätt att anlita ombud eller biträde, se 47 §. Om parten själv&lt;br&gt;saknar processbehörighet är det givetvis ställföreträdaren för parten som&lt;br&gt;skall underteckna den skrivelse genom vilken förfarandet inleds. Detta&lt;br&gt;följer av allmänna processprinciper. I förslaget finns ingen motsvarighet&lt;br&gt;till 53 § FPL om att det som sägs om enskild part i tillämpliga delar&lt;br&gt;skall gälla även den som är ställföreträdare för parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lokalt forum saknar den nuvarande ärendelagen&lt;br&gt;självständiga bestämmelser och frågor om rätt forum i domstolsärendena&lt;br&gt;är inte reglerade genom hänvisningen i 11 § i den nuvarande ärende-&lt;br&gt;lagen till rättegångsbalkens bestämmelser om tvistemål. Enligt 10 kap.&lt;br&gt;17 § första stycket 7 RB gäller nämligen balkens bestämmelser om&lt;br&gt;forum inte domstolsärenden och de torde inte annat än möjligen i vissa&lt;br&gt;undantagsfall kunna ges en analogisk tillämpning. I de fall den lokala&lt;br&gt;behörigheten inte följer av ärendets natur är det i stället mycket ofta&lt;br&gt;bestämmelser i anslutning till den materiella lagstiftningen som direkt&lt;br&gt;eller underförstått utpekar visst forum. För andra fall kan det tänkas&lt;br&gt;föreligga en valfrihet i fråga om forum. Mot den nu angivna bak-&lt;br&gt;grunden har i förslaget inte tagits upp några regler om den lokala&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behörigheten. Kompetenskonflikter mellan olika domstolar i ärenden Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;torde vid behov kunna lösas genom en analogisk tillämpning av&lt;br&gt;bestämmelserna i 10 kap. 20 § RB. Bestämmelser om att en obehörig&lt;br&gt;domstol kan lämna över en skrivelse till en behörig finns i 8 §. Vid&lt;br&gt;behov kan tingsrätten enligt 9 § förelägga den som inlett förfarandet att&lt;br&gt;ge in behövliga bevis om att domstolen är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om återkallelse sker i tingsrätt, bör ärendet avskrivas från vidare&lt;br&gt;handläggning enligt vanliga processrättsliga principer (jfr specialregle-&lt;br&gt;ringen for vissa situationer i 13 kap. 5 § RB). Även när en ansökan&lt;br&gt;återkallas först efter det att överklagande skett bör ärendet avskrivas&lt;br&gt;från vidare handläggning. I allmänhet bör detta ske i förening med ett&lt;br&gt;konstaterande av att det överklagade avgörandet skall stå last. Ett sådant&lt;br&gt;konstaterande har en stor betydelse i de fall där det överklagade avgö-&lt;br&gt;randet har rättskraft trots att ansökan inte bifallits i det överklagade&lt;br&gt;avgörandet, som t.ex. i ärenden om blodundersökning enligt lagen&lt;br&gt;(1958:642) om blodundersökning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om det som en enskild parts första&lt;br&gt;skrivelse skall innehålla i vissa formella hänseenden. Med enskild me-&lt;br&gt;nas här liksom på andra ställen i ärendelagen inte bara enskilda indivi-&lt;br&gt;der utan också andra privaträttsliga subjekt. Däremot avses inte ett&lt;br&gt;organ för det allmänna annat än när detta har samma ställning som en&lt;br&gt;privat fysisk eller juridisk person, t.ex. därför att staten äger en&lt;br&gt;fastighet som berörs av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna syftar bl.a. till att underlätta delgivningar. Bestämmelserna&lt;br&gt;överensstämmer i väsentliga delar med bestämmelserna i 33 kap. 1 §&lt;br&gt;RB till vilka det hänvisas i 2 § andra stycket i den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen. För ärendenas del är det fördelaktigt med en självständig bestäm-&lt;br&gt;melse som tar hänsyn till det förhållandet att en sökande i allmänhet&lt;br&gt;inte har någon motpart. Givetvis behöver en part inte lämna några upp-&lt;br&gt;gifter i de fall han är säker på att tingsrätten på annat sätt har tillgång&lt;br&gt;till de uppgifter det gäller, t.ex. genom att dessa tagits in i en skrivelse&lt;br&gt;från motparten eller i ett beslut som överklagats till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslaget till ärendelag tas inte upp några regler om att uppgifter av&lt;br&gt;det i paragrafen berörda slaget skall lämnas även om vittnen (jfr 33&lt;br&gt;kap. 1 § femte stycket RB). Vittnen förekommer så pass sällan i&lt;br&gt;ärenden att någon uttrycklig bestämmelse inte behövs (jfr 3 § FPL). Det&lt;br&gt;kan nämnas att en remissinstans ansett att kravet på uppgift om parts&lt;br&gt;yrke kan utgå ur paragrafen. Det finns emellertid situationer i vilka en&lt;br&gt;sådan uppgift kan ha betydelse för delgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om innehållet i en ansökan, bl.a. såvitt&lt;br&gt;avser yrkanden, åberopande av grunder och angivande av bevisning.&lt;br&gt;Paragrafen avser därmed mer materiella frågor än 4 och 5 §§. Motsva-&lt;br&gt;rande frågor beträffande anmälan kan inte regleras lika allmänt. För&lt;br&gt;vissa typer av anmälningar är det nämligen svårt att ställa särskilt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;långtgående krav på den som inleder förfarandet medan man för andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;typer kan kräva i stort sett detsamma som for ansökningar. Avsaknaden Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;av bestämmelser i paragrafen om innehållet i en anmälan utesluter inte&lt;br&gt;att en anmälan avvisas till följd av formella brister (se 9 och 10 §§). I&lt;br&gt;den mån det för ett visst ärendeslag behövs särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;anmälningar kan sådana t.ex. tas in i anslutning till den materiella&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de två första punkterna i första stycket skall en ansökan inne-&lt;br&gt;hålla uppgifter om det som yrkas och de omständigheter som åberopas&lt;br&gt;till stöd för yrkandet. I de nu berörda delarna motsvarar regleringen den&lt;br&gt;som enligt 42 kap. 2 § RB gäller för tvistemål. Såvitt gäller frågor om&lt;br&gt;möjligheten for domstolen att i sak pröva olika slags yrkanden finns det&lt;br&gt;för ärendena åtskilliga bestämmelser i anslutning till den materiella&lt;br&gt;lagstiftningen som inte har någon motsvarighet på tvistemålssidan.&lt;br&gt;Exempelvis behöver ett yrkande i ett ansökningsärende inte alltid vara&lt;br&gt;till sökandens förmån (se t.ex. 6 kap. 9 § andra stycket föräldrabalken).&lt;br&gt;Sökanden skall givetvis i den utsträckning det är möjlighet redan från&lt;br&gt;böijan tala om vilken bevisning som åberopas. I tvåpartsärenden kan&lt;br&gt;parten normalt inskränka sig till att uppge bevis i sådana hänseenden&lt;br&gt;där han på goda grunder kan anta att motparten kommer att förneka en&lt;br&gt;viss omständighet eller åberopa ett motfaktum. För närvarande finns det&lt;br&gt;i 2 § ärendelagen en bestämmelse om att en sökande skall ange de&lt;br&gt;omständigheter som medför att domstolen är behörig, om inte denna&lt;br&gt;framgår av det som anförs i övrigt. I promemorieförslaget finns det en&lt;br&gt;regel av samma slag. I de allra flesta fall framgår emellertid domstolens&lt;br&gt;lokala behörighet av uppgifterna i ansökan om parterna eller om saken&lt;br&gt;eller av uppgifter som redan är tillgängliga vid domstolen (t.ex. i&lt;br&gt;ärenden enligt ärvdabalken). Mot den bakgrunden framstår en regel om&lt;br&gt;uppgiftsskyldighet i fråga om domstolens lokala behörighet som&lt;br&gt;överflödig och ägnad att förbrylla. I firåga om domstolens funktionella&lt;br&gt;eller sakliga behörighet behövs det aldrig några uppgifter från sökan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga bevis skall enligt andra stycket ges in samtidigt med an-&lt;br&gt;sökan eller överklagandet. Den ovillkorliga konstruktionen - som kriti-&lt;br&gt;serats under remissbehandlingen - har med hänsyn till förfarandets&lt;br&gt;natur valts trots att det i och för sig inte är någonting som hindrar att&lt;br&gt;parten enligt 23 § andra stycket ger in de skriftliga bevisen först senare&lt;br&gt;(se dock även 32 § angående kostnadsansvar). Genom användandet av&lt;br&gt;ordet ”skall” markeras nämligen tydligt att det i ett domstolsärende&lt;br&gt;nästan aldrig är befogat att uppskjuta ingivandet av ett skriftligt bevis&lt;br&gt;(jfr motsvarande regel för tvistemål i 42 kap. 2 § rättegångsbalken där&lt;br&gt;ordet ”bör” används). Givetvis handlar paragrafen endast om de bevis&lt;br&gt;som parten åberopar redan när ärendet inleds och som parten skall&lt;br&gt;uppge enligt något av de två första styckena i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om vad ett överklagande skall innehål-&lt;br&gt;la. Bestämmelserna fanns i lagrådsremissens förslag i 6 § andra stycket.&lt;br&gt;De bestämmelser om klagofrister m.m. som fanns i 7 § det förslaget&lt;br&gt;har av skäl som angetts i avsnitt 7.4 utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller för ett överklagande delvis samma regler som Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;för ansökan. Klaganden skall dock tala om vilket beslut han överklagar&lt;br&gt;och i vilken del det överklagas. I och för sig kunde man på de&lt;br&gt;punkterna i stället utgå från att med ”ett beslut” avses vaije ställ-&lt;br&gt;ningstagande av förvaltningsmyndigheten till en viss självständig fråga.&lt;br&gt;Eftersom emellertid en och samma beslutshandling i vissa fell innehåller&lt;br&gt;flera beslut i den meningen, bör i klarhetens intresse klaganden&lt;br&gt;uppmanas att ange i vilken del han överklagar beslutet. Ett exempel ger&lt;br&gt;det fallet att en tingsrätt förklarar att ett dödsbo skall avträdas till&lt;br&gt;förvaltning av boutredningsman samtidigt som en sådan förordnas och&lt;br&gt;en part överklagar endast med yrkande om att någon annan skall&lt;br&gt;förordnas (se hänvisningen till den nu aktuella paragrafen i 38 §).&lt;br&gt;Överklagandet kommer att omfetta den fråga eller den sak som hör till&lt;br&gt;den del av beslutet som klaganden överklagar. För de allra flesta fell&lt;br&gt;där en myndighets beslut kan överklagas till tingsrätt framgår&lt;br&gt;klagofristen av bestämmelser i anslutning till den materiella lagstift-&lt;br&gt;ningen (se även 23 § andra stycket förvaltningslagen). Bestämmelser om&lt;br&gt;vad den myndighet till vilken överklagandet ges in skall iaktta&lt;br&gt;(omprövning, etc.) återfinns redan nu i förvaltningslagen och behöver&lt;br&gt;inte upprepas i någon annan lag. Eftersom förvaltningslagen inte gäller&lt;br&gt;kronofogdemyndigheternas exekutiva verksamhet behöver man behålla&lt;br&gt;de särskilda bestämmelser som finns i ämnet i utsökningsbalken.&lt;br&gt;Särskilda bestämmelser om överklagande från tingsrätt till hovrätt och&lt;br&gt;vidare till Högsta domstolen bör i den nya lagen av skäl som angetts i&lt;br&gt;avsnitt 7.2 tas upp i anslutning till de särskilda bestämmelser som&lt;br&gt;behövs om överrättsprocessen (se 36-41 §§). Delvis bygger de&lt;br&gt;bestämmelserna på hänvisningar till de regler som gäller för överkla-&lt;br&gt;gande till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar den situationen att en tingsrätt får in en skrivelse&lt;br&gt;som rätteligen skulle ha getts in till en annan domstol eller till en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighet. Bestämmelserna har behandlats i avsnitt 8. Själv-&lt;br&gt;klart omfettas även det fellet att det på grund av postens eller avsända-&lt;br&gt;rens misstag har till tingsrätten kommit in en skrivelse som avsändaren&lt;br&gt;avsett att ge in till en annan domstol eller till en förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;av sådana regler som är förmånliga för den som har sänt in en skrivelse&lt;br&gt;till fel domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det första stycket finns bestämmelser om det fellet att ett överklagan-&lt;br&gt;de ges in till tingsrätten i stället för till den myndighet som meddelat det&lt;br&gt;beslut som överklagats. Tingsrätten skall i sådant fall överlämna över-&lt;br&gt;klagandet till förvaltningsmyndigheten. Överklagandet skall anses ha&lt;br&gt;kommit in redan den dag det kom in till tingsrätten. Det behövs ingen&lt;br&gt;bestämmelse om att tingsrätten särskilt skall ange vilken dag det var,&lt;br&gt;eftersom detta framgår av kansliets stämpel på överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra stycket avser främst ansöknings- och anmälningsfall. Även&lt;br&gt;det fallet att en förvaltningsmyndighet sänder över ett överklagande till&lt;br&gt;en obehörig domstol omfattas dock. Regleringen är i huvudsak av sam- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ma innebörd som regleringen i första stycket. Ansökan, anmälan eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagandet skall överlämnas till en domstol - i allmänhet en tingsrätt Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;- som är behörig, om det över huvud taget finns någon sådan domstol.&lt;br&gt;En förutsättning är att överlämnandet kan ske i samband med att ärendet&lt;br&gt;inleds. Detta medför att den forumregel som gäller måste vara&lt;br&gt;indispositiv. Annars kan ju domstolen inte finna att den inte är behörig.&lt;br&gt;Om det inte finns någon domstol som är behörig att handlägga ärendet,&lt;br&gt;skall tingsrätten besluta om avvisning. Ett överlämnande kan inte ske&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet. En av förutsättningarna för överlämnandet&lt;br&gt;är av skäl som angetts i avsnitt 8 att den som gett in skrivelsen inte har&lt;br&gt;något att invända mot ett överlämnande. I de allra flesta fell räcker det&lt;br&gt;med ett telefonsamtal från domstolen till honom eller henne. Om&lt;br&gt;telefonsamtal inte lämpar sig kan domstolen genom ett enkelt brev ge&lt;br&gt;honom eller henne möjlighet att yttra sig. En annan förutsättning är att&lt;br&gt;det inte finns något annat skäl mot överlämnande än det som kan ligga&lt;br&gt;i sökandens inställning. Den viktigaste innebörden av stycket är att en&lt;br&gt;ansökan eller anmälan skall anses gjord när den kom in till den tingsrätt&lt;br&gt;som först tog emot handlingen. För att undvika tillämpningssvårigheter&lt;br&gt;när samma handling överlämnats flera gånger har en viss justering av&lt;br&gt;promemorieförslaget gjorts på den punkten. Regleringen innebär vidare&lt;br&gt;att en sökande inte behöver betala mer än en ansökningsavgift. Den&lt;br&gt;överlämnande domstolen skall inte fetta något avskrivningsbeslut utan&lt;br&gt;endast konstatera att handlingarna överlämnats till en viss annan&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart innefettar skyldigheten att lämna över en skrivelse inte en-&lt;br&gt;dast själva skrivelsen utan även de handlingar som hör till den. Rätten&lt;br&gt;bör inte före överlämnandet utföra andra åtgärder än sådana som ome-&lt;br&gt;delbart hänger samman med frågan om överlämnandet, dvs. hörande av&lt;br&gt;sökanden och i sällsynta undantagsfall en sådan begäran om kom-&lt;br&gt;plettering av skrivelsens uppgifter som kan behövas för forumfrågans&lt;br&gt;bedömning. I de fell där en motpart behövt höras, t.ex. för prövning av&lt;br&gt;en invecklad fråga om svensk domsrätt, kan alltså något överlämnande&lt;br&gt;inte ske med stöd av den nu behandlade paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om överlämnande innebär inte att saken avgörs vid den&lt;br&gt;domstol som beslutar om överlämnandet. Beslutet kan därför inte över-&lt;br&gt;klagas särskilt (se 37 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 38 § femte stycket skall första stycket tillämpas även vid över-&lt;br&gt;klagande av ett tingsrätts- eller hovrättsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom paragrafen ges tingsrätten möjlighet att begära komplettering när&lt;br&gt;den skrivelse genom vilken förfarandet inletts är bristfällig eller före-&lt;br&gt;skriven ansökningsavgift inte har betalats. När det finns anledning till&lt;br&gt;det skall domstolen förelägga den som har inlett förfarandet att ge in ett&lt;br&gt;bevis om sin behörighet att göra detta vid domstolen eller om vem som&lt;br&gt;är ställföreträdare för en part. Föreläggandet kan alltså avse ett bevis&lt;br&gt;om parts- eller processbehörighet eller om partens ställning till saken,&lt;br&gt;t.ex. att han är dödsbodelägare eller legatarie på det sätt han uppgett.&lt;br&gt;Föreläggandet kan också gälla t.ex. en forumfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte minst med tanke på att det naturligt nog oftast är en enskild som Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;står bakom en sådan skrivelse som behöver kompletteras, behöver dom-&lt;br&gt;stolen ofta ge anvisningar om hur kompletteringen bör ske (se 12 §). I&lt;br&gt;en del fell kan ett telefonsamtal vara på sin plats (jfr JO 1981/82 s.&lt;br&gt;320). Ett sådant telefonsamtal måste redovisas i akten eller på t.ex.&lt;br&gt;dagboksblad. Sista dag för komplettering bör normalt bestämmas till ett&lt;br&gt;visst datum och inte med utgångspunkt i en delgivningsdag. Självklart&lt;br&gt;får domstolen inte redan detta datum besluta om någon påföljd för en&lt;br&gt;underlåtenhet att komplettera, om inte domstolen har fått in något bevis&lt;br&gt;om att den förelagde i god tid har delgetts föreläggandet. Beträffande&lt;br&gt;avvisning på grund av bristfallighetema gäller 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell där bristerna inte avser själva skrivelsen utan t.ex. att tings-&lt;br&gt;rätten inte är behörig att ta upp ärendet behövs givetvis inget föreläg-&lt;br&gt;gande. Avvisning kan alltså ske direkt (jfr 3 § tredje stycket nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 38 § femte stycket skall paragrafen tillämpas även vid över-&lt;br&gt;klagande av ett tingsrätts- eller hovrättsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om avvisning. Motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melser finns för närvarande i 3 § ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första avvisningsfellet avser vissa allvarliga brister i en sådan&lt;br&gt;skrivelse genom vilken ärendet vid domstolen har inletts. Bristerna skall&lt;br&gt;vara sådana att den skrivelse genom vilken ärendet inletts inte kan läg-&lt;br&gt;gas till grund för någon prövning i sak. Detta innebär att man som un-&lt;br&gt;derlag för en prövning kan ha anledning att godta en skrivelse med&lt;br&gt;större brister än vad man numera kan godta när det gäller stämnings-&lt;br&gt;ansökningar i tvistemål (se 42 kap. 4 § RB), något som förefeller natur-&lt;br&gt;ligt med hänsyn till ärendenas art och till att enskilda skall kunna klara&lt;br&gt;sig utan advokathjälp (jfr 5 § FPL). Det andra fellet avser brister när&lt;br&gt;det gäller sådana uppgifter som skall vara till hjälp för delgivningar i&lt;br&gt;målet. Det tredje fellet avser utebliven betalning av föreskriven avgift.&lt;br&gt;I de nu berörda fellen skall sökanden, anmälaren eller klaganden enligt&lt;br&gt;9 § först ha genom föreläggande beretts tillfälle att avhjälpa bristen.&lt;br&gt;Reglerna angående avvisning tillämpas naturligtvis främst i samband&lt;br&gt;med att förfarandet inleds. Det är emellertid ingenting som hindrar att&lt;br&gt;det vid behov beslutas om avvisning först långt efter denna tidpunkt (jfr&lt;br&gt;34 kap. 1 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall avvisning ske även när det föreligger något&lt;br&gt;annat hinder för prövningen. Bestämmelsen avser dels sådana fell där&lt;br&gt;det med rättegångsbalkens terminologi föreligger rättegångshinder enligt&lt;br&gt;34 kap. RB, dels sådana fell där det föreligger ett hinder mot överkla-&lt;br&gt;gande. Bristen kan gälla t.ex. rätten att inleda förfarandet, partsbehörig-&lt;br&gt;het, domstolens behörighet eller rätten att överklaga. I de nu angivna&lt;br&gt;fallen finns det inte anledning att utfärda något föreläggande enligt 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett överklagande till tingsrätten har gjorts för sent är det den&lt;br&gt;myndighet som fettat det överklagade beslutet som skall besluta om&lt;br&gt;avvisning. Frågan om beslutet har överklagats i rätt tid kan alltså inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komma under tingsrättens bedömande annat än i samband med över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klagande av ett beslut enligt vilket myndigheten har avvisat överklagan- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;det på den grunden att det har kommit in för sent. Att en ansökan inte&lt;br&gt;har gjorts inom den tid som föreskrivits enligt en bestämmelse i an-&lt;br&gt;slutning till materiell lagstiftning utgör nog långtifrån alltid ett hinder&lt;br&gt;for förfarandet utan kan i stället vara ett skäl att lämna ansökan utan&lt;br&gt;bifall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 38 § femte stycket skall paragrafen tillämpas även vid över-&lt;br&gt;klagande av ett tingsrätts- eller hovrättsbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som justerats i enlighet med Lagrådets förslag finns&lt;br&gt;bestämmelser om att en förvaltningsmyndighet är part om en enskild&lt;br&gt;överklagar dess beslut till domstolen. Paragrafen som inte har någon&lt;br&gt;motsvarighet i den nuvarande ärendelagen har behandlats i avsnitt 7.3.&lt;br&gt;Med ”förvaltningsmyndighet” avses detsamma som i t.ex. 1 kap. 8 §&lt;br&gt;regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen avses liksom på övriga ställen i den nya lagen med ut-&lt;br&gt;trycket ”enskild” främst enskilda individer, företag och andra privata&lt;br&gt;rättssubjekt. I undantagsfall fall kan även en myndighet vara att anse&lt;br&gt;som ”enskild”, nämligen när det allmänna i ärendet uppträder som ett&lt;br&gt;privat rättssubjekt. Detta är t.ex. fallet när en myndighet är att anse&lt;br&gt;som ett företag i konkurrenslagens mening. Beslutsmyndigheten är&lt;br&gt;motpart även om den enskilde redan har en annan motpart. Myndig-&lt;br&gt;heten kan som angetts i avsnitt 7.3 trots att den är motpart i processen&lt;br&gt;inte räkna med att utan vidare få del av de handlingar som kommer in&lt;br&gt;till domstolen under ärendets handläggning (se 15 och 22 §§). Den kan&lt;br&gt;dock givetvis särskilt begära att fortlöpande få del av det material som&lt;br&gt;eventuellt tillkommer i ärendet efter överklagandet. Om det skall hållas&lt;br&gt;ett sammanträde i domstolen skall myndigheten underrättas om detta&lt;br&gt;och i vissa fall även kallas till sammanträdet (se 18 §). Myndigheten&lt;br&gt;kan överklaga domstolens beslut i ärendet (se 36 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som gäller på alla domstolsnivåer regleras domstolens skyl-&lt;br&gt;dighet att vara verksam i syfte att berika processmaterialet. Den&lt;br&gt;skyldigheten utgör den viktigaste beståndsdelen av det som brukar&lt;br&gt;betecknas som domstolens materiella processledningsskyldighet. Till den&lt;br&gt;materiella processledningsskyldigheten hör även domstolens skyldighet&lt;br&gt;att i vissa fall söka begränsa processmaterialet. Enligt förslaget skall&lt;br&gt;domstolen se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet kräver&lt;br&gt;och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpekanden&lt;br&gt;skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständigheter i&lt;br&gt;parternas framställningar. Reglerna har behandlats i avsnitt 7.10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande formerna för den materiella processledningen bör fram-&lt;br&gt;hållas vikten av att den bedrivs med ett gott psykologiskt handlag så att&lt;br&gt;domstolen undgår även en obefogad kritik för partiskhet. Domaren bör&lt;br&gt;alltså gå varsamt fram och inte företa mer än det som behövs för att&lt;br&gt;syftet med processledningen skall uppnås. Processledningen skall dock&lt;br&gt;- i de fall den över huvud taget behöver utövas - ske öppet och inte i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;endast vaga ordalag. Domstolen bör begära in de yttranden eller akter Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;som behövs från andra domstolar eller från myndigheter eller sak-&lt;br&gt;kunniga. Vissa utdrag av offentliga register skall dock enligt särskilda&lt;br&gt;bestämmelser en part själv skaffa fram. I andra fall bör domstolen&lt;br&gt;endast med stor återhållsamhet utnyttja möjligheten att på egen hand&lt;br&gt;komplettera utredningen. Domstolen bör i stället i första hand över-&lt;br&gt;lämna åt parterna att vara verksamma. Särskild försiktighet är påkallad&lt;br&gt;när det gäller utredning som kan tänkas vara till enskilds nackdel. Det&lt;br&gt;finns anledning påpeka att den omfattning i vilken processledning bör&lt;br&gt;utövas i princip inte har något att göra med om ärendet skall handläggas&lt;br&gt;skriftligt eller muntligt. En annan sak är att det nästan alltid är avsevärt&lt;br&gt;enklare att företa processledande åtgärder i samband med ett&lt;br&gt;sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell där domstolen har anledning att låta en part yttra sig skriftligt&lt;br&gt;kan domstolen välja mellan att förelägga parten eller att bereda parten&lt;br&gt;tillfälle (se om valet författningskommentaren till 17 §). I vilka fell&lt;br&gt;parten bör beredas tillfälle att ”slutföra sin talan” i ett domstolsärende&lt;br&gt;är svårt att ange i generella termer. För vissa domsfell i tvistemål i&lt;br&gt;tingsrätt finns bestämmelser i 42 kap. 18 § RB om att parterna, om de&lt;br&gt;inte redan kan anses ha slutfört sin talan, skall beredas tillfälle till detta&lt;br&gt;(jfr t.ex. 50 kap. 14 § RB om slutföreläggande i hovrätt). Bestämmel-&lt;br&gt;serna för tingsrätt avser inte alla fell i vilka en tingsrätt kan behöva&lt;br&gt;bereda en part tillfälle att yttra sig innan målet avgörs på handlingarna.&lt;br&gt;Sålunda kan man tänka sig att det behövs ett slutföreläggande även i&lt;br&gt;t.ex. ett invecklat avvisningsfell. I förvaltningsprocesslagen kan frågan&lt;br&gt;sägas vara sedd ur ett annat perspektiv. Den lagen innehåller nämligen&lt;br&gt;allmänna bestämmelser om att en part utom i vissa angivna undantags-&lt;br&gt;fall skall ha fått kännedom om det som tillförts målet genom någon&lt;br&gt;annan än parten själv och haft tillfälle att yttra sig över det. Det finns&lt;br&gt;alltså ingen regel om att även den som sist yttrat sig skall beredas&lt;br&gt;tillfälle att slutföra sin talan. Samma principiella lösning har valts för&lt;br&gt;domstolsärendena inte minst därför att den relativt klart och tydligt&lt;br&gt;begränsar onödig kommunikation i ärendet utan att för den skull leda&lt;br&gt;till rättsosäkerhet (se 22 § i förslaget). Frågor om i vilka fell domstolen&lt;br&gt;bör ge en part ett särskilt tillfälle att framställa ett kostnadsyrkande&lt;br&gt;behandlas i kommentaren till 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen är tveksam när det gäller frågan om parterna har fört&lt;br&gt;fram allt de vill framföra, kan domstolen åstadkomma en motsvarighet&lt;br&gt;till rättegångsbalkens slutföreläggande genom att förklara för parterna&lt;br&gt;att den anser ärendet färdigutrett och planerar att avgöra ärendet viss&lt;br&gt;senare dag. Det bör emellertid påpekas att slutföreläggande endast&lt;br&gt;passar för verkligt invecklade fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen i 23 § första stycket till 35 kap. 7 § RB är sörjt&lt;br&gt;för att domstolen kan avvisa överflödig bevisning när det finns skäl för&lt;br&gt;detta (jfr 8 § andra stycket FPL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger de grundläggande bestämmelserna om valet mellan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;muntlig och skriftlig handläggning. Den har ingen direkt motsvarighet i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den nuvarande ärendelagen. Huvudregeln är enligt första stycket att Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;förfärandet är skriftligt och att rättegångsbalkens muntlighetsprincip&lt;br&gt;alltså inte skall gälla (se avsnitt 7.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfärandet kan emellertid i viss utsträckning vara muntligt enligt&lt;br&gt;andra stycket. Ett sammanträde ”bör” ingå i handläggningen i de fäll&lt;br&gt;där ett sådant kan antas vara till fördel för utredningen eller främja ett&lt;br&gt;snabbt avgörande. Användandet av ordet ”bör” innebär att det inte&lt;br&gt;under alla tänkbara omständigheter är nödvändigt att hålla sammanträde&lt;br&gt;under de angivna förutsättningarna men att ett sådant handläggningssätt&lt;br&gt;rekommenderas. På det sättet skiljer sig regleringen från en vanlig&lt;br&gt;fäkultativ sådan. I de fäll där t.ex. ett vittne skall höras är det givetvis&lt;br&gt;ofrånkomligt med ett sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen använder för den situationen att handläggningen skall&lt;br&gt;vara muntlig uttrycket ”sammanträde” medan t.ex. förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen använder uttrycket ”förhandling”. När rättegångsbalken kom&lt;br&gt;till på 1940-talet ansågs nog det korrekta uttrycket vara ”sammanträde&lt;br&gt;för förhandling” i fråga om sådana tillfällen vid vilka parterna var&lt;br&gt;närvarande medan uttrycket i t.ex. överläggningssammanhang var&lt;br&gt;”sammanträde för överläggning” (se t.ex. den ännu gällande lydelsen av&lt;br&gt;6 kap. 1 § RB). I balken har dock i flera under senare år tillkomna eller&lt;br&gt;ändrade bestämmelser det kortare och modernare uttrycket ”sammanträ-&lt;br&gt;de” använts för sådana tillfallen där parterna är närvarande. Företrädare&lt;br&gt;för förvaltningsdomstolar förespråkar inte sällan uttrycket ”förhand-&lt;br&gt;ling”, bl.a. med tanke på att uttrycket ”sammanträde” i sådana dom-&lt;br&gt;stolar brukar användas for föredragningar och överläggningar. Emeller-&lt;br&gt;tid kan uttrycket ”förhandling” vara förvillande för dem som inte är&lt;br&gt;jurister med tanke på att det i ärendena sällan finns något att förhandla&lt;br&gt;om i den meningen att det skulle finnas något man skulle försöka&lt;br&gt;utarbeta en överenskommelse om. Ordet ”sammanträde” är inte bara&lt;br&gt;språkligt mera korrekt utan också mera lättbegripligt för enskilda. I&lt;br&gt;förslaget används därför uttrycket ”sammanträde”. Uttrycket lämnar&lt;br&gt;öppet om det skall förekomma en fysisk inställelse inför domstolen eller&lt;br&gt;om det räcker med telefonsammanträde. Med ”sammanträde” avses&lt;br&gt;dock endast sådana fåll i vilka domstolen skall bereda företrädare för&lt;br&gt;samtliga parter tillfälle att delta. Som sammanträde räknas alltså&lt;br&gt;exempelvis inte ett sådant telefonsamtal som domstolen kan behöva ha&lt;br&gt;med en part för att få t.ex. en ansökan kompletterad (se kommentaren&lt;br&gt;till 9 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den underförstådda huvudregeln i andra stycket är att ett samman-&lt;br&gt;träde avser ärendet i dess helhet. Frågor om en begränsning av sam-&lt;br&gt;manträdet behandlas i tredje stycket. Tredje stycket är utformat utifrån&lt;br&gt;den utgångspunkten att ett sammanträde normalt skall avse hela målet,&lt;br&gt;men att domstolen fritt kan bestämma om lämpliga begränsningar (se&lt;br&gt;om detta avsnitt 7.8). Att begränsningsfallen i lagtexten framstår som&lt;br&gt;undantag innebär inget ställningstagande till frågan vilken typ av&lt;br&gt;sammanträde som kommer att bli den vanligaste i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigt i sammanhang med att ett sammanträde begränsas är att&lt;br&gt;partema och deras eventuella ombud inte hålls okunniga om att det är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolens avsikt att begränsa sammanträdet. De måste kunna förbereda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig inför sammanträdet på effektivaste sätt. Detta innebär att domstolen Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;kan ha anledning upplysa parterna och deras eventuella ombud hur&lt;br&gt;sammanträdet är avsett att gå till, t.ex. i fråga om sakframställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till bl.a. ärendenas och sammanträdenas skiftande natur har&lt;br&gt;emellertid inte i den nya lagen såsom i rättegångsbalken tagits in några&lt;br&gt;bestämmelser om den normala gången av ett sammanträde (se avsnitt&lt;br&gt;7.8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid ett sammanträde som hålls i förberedande syfte med en&lt;br&gt;juristdomare kan muntlig bevisning tas upp. I undantagsfall kan det&lt;br&gt;finnas anledning att uppmärksamma att den eller de som avgör ärendet&lt;br&gt;såvitt möjligt bör vara närvarande när muntlig bevisning tas upp. Själv-&lt;br&gt;klart bör domstolen också försöka avgöra ärendet i så nära anslutning&lt;br&gt;till bevisupptagningen som möjligt. I sista hand är det alltid den&lt;br&gt;enskilde domare som avgör målet som svarar for att han har ett tillräck-&lt;br&gt;ligt gott underlag för sitt beslut. I hovrätten bör en eventuell bevisupp-&lt;br&gt;tagning nästan undantagslöst ske i samband med att ärendet avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part som inte har rättshjälp kan inte få ersättning av allmänna&lt;br&gt;medel för att han infinner sig till ett sammanträde i ett domstolsärende&lt;br&gt;(se dock även 32 §). I den delen överensstämmer regleringen med den&lt;br&gt;som nu gäller enligt ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en parts rätt att begära sammanträde finns bestäm-&lt;br&gt;melser i 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om parters rätt till sammanträde i ett ärende och&lt;br&gt;saknar direkt motsvarighet i den nuvarande ärendelagen. Huvudregeln&lt;br&gt;är att domstolen skall hålla ett sammanträde, om det begärs av en en-&lt;br&gt;skild part. I fråga om motiven för denna regel, se avsnitt 7.8. Vissa&lt;br&gt;undantag uppställs från huvudregeln. Ett av undantagen gäller det fellet&lt;br&gt;att ärendet inte skall prövas i sak, t.ex. därför att det rör sig endast om&lt;br&gt;en dispensprövning eller om en ansökan som skall avvisas. Undantag&lt;br&gt;görs också för sådana fell där avgörandet inte går parten emot. En parts&lt;br&gt;begäran om sammanträde behöver enligt förslaget inte heller bifellas när&lt;br&gt;sammanträdet av någon annan särskild omständighet inte behövs. En&lt;br&gt;utgångspunkt bör vid behovsbedömningen vara att en begäran om sam-&lt;br&gt;manträde bifells om trovärdigheten av den enskildes uppgifter angående&lt;br&gt;sakförhållandena i ärendet kan ha betydelse för domstolens avgörande&lt;br&gt;och parten inte tidigare har hörts inför domstol angående saken. Detta&lt;br&gt;betyder för tingsrätternas del att den enskildes uppgifter rörande&lt;br&gt;relevanta sakfrågor i normala fell inte bör tas för annat än goda i&lt;br&gt;domstolens avgörande, när domstolen avslår en begäran från honom om&lt;br&gt;att bli hörd muntligen. Undantag måste dock givetvis göras för t.ex. det&lt;br&gt;fellet att svaret på den sakfråga det gäller inte har någon avgörande&lt;br&gt;betydelse för målet eller när det av någon annan anledning står klart att&lt;br&gt;den enskildes uppgifter inte skulle komma att läggas till grund för&lt;br&gt;avgörandet, t.ex. därför att han uppenbarligen har fel eller inte kan&lt;br&gt;bidra till sakfrågans belysning (jfr 35 kap. 7 § RB om avvisande av&lt;br&gt;bevisning). Exempel på andra fell där sammanträde inte heller behöver &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållas är att den enskilde endast vill få tillfälle att kritisera en antagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsnorm. Självklart är det domstolen och inte parterna som i sista hand Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;bedömer om sammanträdet är obehövligt. När det gäller hovrätt är det&lt;br&gt;faktiska behovet av muntlighet generellt sett avsevärt mindre än i&lt;br&gt;tingsrätt, om tingsrätten har hört den enskilde parten muntligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller sådana ärenden där den som begär sammanträdet i ären-&lt;br&gt;det gör gällande en rättighet som faller in under artikel 6 i Europakon-&lt;br&gt;ventionen måste behovet av sammanträde givetvis bedömas utifrån en&lt;br&gt;tolkning av det som konventionen kräver. Detta innebär inte någon&lt;br&gt;absolut rätt till sammanträde. Även i konventionsfällen kan således&lt;br&gt;domstolen i vissa fell underlåta att bifella en framställning om samman-&lt;br&gt;träde. Exempel på detta är bl.a. att domstolen endast skall pröva en&lt;br&gt;rättsfråga eller en interimistisk fråga som lika väl kan prövas på hand-&lt;br&gt;lingarna som efter ett sammanträde. Vidare kan domstolen alltid avstå&lt;br&gt;från sammanträde när det i en lägre domstol hållits en förhandling rö-&lt;br&gt;rande saken och det inte råder någon oklarhet av rättslig betydelse rö-&lt;br&gt;rande sakfrågorna i ärendet. Om endast ett processuellt beslut överkla-&lt;br&gt;gats till högre domstol, behöver den domstolen inte hålla något sam-&lt;br&gt;manträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket som justerats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen&lt;br&gt;föreskrivs att domstolen skall ge en eventuell motpart tillfälle att svara&lt;br&gt;inom en viss tid. I detta ligger givetvis att domstolen också måste sända&lt;br&gt;över den skrivelse genom vilken förfarandet vid den domstolen har&lt;br&gt;inletts till motparten (se om kommunicering av andra skrivelser&lt;br&gt;kommentaren till 22 §). Innebörden av bestämmelsen är att domstolen&lt;br&gt;uttryckligen skall förklara för motparten att denne har möjlighet att&lt;br&gt;svara. Det räcker alltså inte att domstolen sänder över den inledande&lt;br&gt;skrivelsen och sedan väntar en tid innan ärendet avgörs. Enligt 17 § kan&lt;br&gt;domstolen ge motparten ett formligt föreläggande att ge in ett skriftligt&lt;br&gt;svar till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från första styckets grundregel görs i andra stycket två undantag för&lt;br&gt;att man skall undvika onödiga och kostnadskrävande kommuniceringar.&lt;br&gt;Undantagen har behandlats i avsnitten 7.3 och 7.7. Enligt den första&lt;br&gt;punkten behöver någon kommunicering inte ske, om det saknas anled-&lt;br&gt;ning att anta att ärendet till någon del kommer att avgöras till motpar-&lt;br&gt;tens nackdel. I en andra punkt i andra stycket finns en speciell undan-&lt;br&gt;tagsregel för de fall där det till grund för förfarandet ligger ett myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som överklagats till tingsrätt. I sådana fall är enligt 11 § den&lt;br&gt;myndighet som beslutat i allmänhet motpart till den som överklagat.&lt;br&gt;Domstolen behöver emellertid inte ge myndigheten tillfälle att avge&lt;br&gt;något svar i de fall detta är onödigt. Se om skälen för den lösningen&lt;br&gt;avsnitt 7.3. Ett typexempel i vilket en kommunicering kan undvaras&lt;br&gt;med stöd av den andra punkten är att de i ärendet förekommande&lt;br&gt;intressena redan är partsrepresenterade genom att det finns en enskild&lt;br&gt;motpart. Även i andra fäll där det i ärendet inte förekommer sådana all-&lt;br&gt;männa intressen som beslutsmyndigheten har till uppgift att bevaka bör&lt;br&gt;en kommunicering kunna underlåtas. Detta utesluter de flesta av de fäll &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vilka endast ett processuellt beslut har överklagats, t.ex. ett beslut om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avvisning eller avskrivning eller ett beslut som meddelats under pågå- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ende handläggning hos förvaltningsmyndigheten angående t.ex. jäv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa processuella beslut har emellertid en så nära anknytning till saken&lt;br&gt;att det vid överklagande kan sägas förekomma allmänna intressen som&lt;br&gt;beslutsmyndigheten har till uppgift att bevaka. Det gäller framför allt&lt;br&gt;interimistiska beslut. Av 65 a § konkurrenslagen (1993:20) följer att&lt;br&gt;vissa beslut enligt den lagen inte får ändras av domstol utan att&lt;br&gt;Konkurrensverket har lämnats tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undertecknat en ansökan kan givetvis inte betecknas som&lt;br&gt;motpart såvitt gäller den fråga som ansökan avser. Detta medför att&lt;br&gt;man kan undgå kommunicering i de fåll där samtliga parter är sökande.&lt;br&gt;Om en viss person med partsbehörighet i ansökan endast förklarat sig&lt;br&gt;godta denna, torde man åtminstone för en del fåll kunna hävda att en&lt;br&gt;kommunicering är onödig därför att ett bifåll till ansökan inte blir till&lt;br&gt;den partens nackdel. I ett officialprövningsärende förekommer inga&lt;br&gt;parter i processuell mening (förfårandet är alltså inte ackusatoriskt),&lt;br&gt;men det innebär inte att domstolen kan avgöra ärendet utan att ha hört&lt;br&gt;den som skall utsättas för en viss åtgärd (förfårandet är alltså på sätt&lt;br&gt;och vis kontradiktoriskt).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att ärendet skall få avgöras direkt är att det&lt;br&gt;befintliga materialet är tillräckligt för att domstolen skall kunna anses ha&lt;br&gt;fullgjort den materiella processledning som enligt 12 § ligger på&lt;br&gt;domstolen (se om den materiella processledningen även avsnitt 7.10).&lt;br&gt;Är materialet inte tillräckligt med hänsyn till reglerna om den skyldig-&lt;br&gt;heten måste domstolen försöka komplettera utredningen innan ärendet&lt;br&gt;avgörs. Praktiskt sett avser möjligheten enligt paragrafen att avstå från&lt;br&gt;kommunicering framför allt ett överklagande, eftersom det i sådant fåll&lt;br&gt;finns ett grundläggande beslut som kan utvisa att den enskildes fram-&lt;br&gt;ställning är ogrundad trots det som sägs i överklagandet. Ett överklagat&lt;br&gt;beslut kan dock ha sådana brister när det gäller motiveringen att man&lt;br&gt;inte kan göra några säkra bedömningar av om överklagandet är&lt;br&gt;ogrundat. I sådant fåll måste givetvis kommunicering ske med mot-&lt;br&gt;parten. När domstolsprövningen är primär är det nog mindre vanligt att&lt;br&gt;domstolen redan när ärendet inleds vid den domstolen kan fastställa att&lt;br&gt;t.ex. en ansökan bör lämnas utan bifåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut eller inhibitionsbeslut enligt 26 § kan i åtskil-&lt;br&gt;liga fåll komma till stånd utan kommunicering. Huvudregeln för de fåll&lt;br&gt;där det inte föreligger någon fora i ett dröjsmål bör emellertid vara att&lt;br&gt;kommunicering sker innan beslutet meddelas (jfr Regeringsrättens års-&lt;br&gt;bok 1991 ref 109 angående tillämpningen av motsvarande bestämmelser&lt;br&gt;i förvaltningsprocesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av tingsrättens avgörande skall paragrafen tillämpas&lt;br&gt;även i den högre domstolen. Motparten till den som har överklagat skall&lt;br&gt;alltså i normalfållet få del av överklagandet. Även för den högre dom-&lt;br&gt;stolen gäller dock undantagen enligt andra stycket. Om det är så att en&lt;br&gt;förvaltningsmyndighets beslut fåstställts av tingsrätten, behöver den&lt;br&gt;högre domstolen alltså normalt inte ge beslutsmyndigheten del av över-&lt;br&gt;klagandet. Med tanke inte minst på de begränsade möjligheterna för &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheten att vid behov få en ytterligare överprövning till stånd, bör&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det emellertid vara en naturlig åtgärd för den högre domstolen att ge Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;beslutsmyndigheten del av eventuella nya uppgifter från den enskilde,&lt;br&gt;om domstolen överväger att ändra myndighetens och tingsrättens beslut.&lt;br&gt;Det skall tilläggas att de föreslagna reglerna jämfört med 52 kap. 7 §&lt;br&gt;RB innebär en viss, mindre betydande utvidgning av en högre rätts&lt;br&gt;skyldighet att kommunicera ett överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För åtskilliga ärendetyper förekommer det särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;att vissa personer skall höras över en ansökan (se t.ex. 19 kap. 9 §&lt;br&gt;andra stycket ärvdabalken). Den typen av bestämmelser har ofta sitt&lt;br&gt;värde genom att de utmärker vilka som för den ärendetyp det gäller&lt;br&gt;skall anses vara parter i den nya ärendelagens bemärkelse. Särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om kommunicering finns även i t.ex. 60 § 3 mom. lagen&lt;br&gt;(1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt. Den särskilda regleringen kan ta&lt;br&gt;över bestämmelserna i den nu behandlade paragrafen inte endast när det&lt;br&gt;gäller krav på kommunicering utan även när det gäller möjligheter att&lt;br&gt;underlåta kommunicering (jfr 2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om motparters svar och motsvarar&lt;br&gt;därmed 11 § FPL. Bestämmelserna saknar motsvarigheter i den nu-&lt;br&gt;varande ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundregeln enligt första stycket är att svaret skall vara skriftligt. Att&lt;br&gt;domstolen redan i förväg bestämmer att svaret får lämnas muntligt mås-&lt;br&gt;te i praktiken komma att bli reserverat för sådana fell i vilka svaret&lt;br&gt;skall avges vid ett sammanträde till vilket domstolen samtidigt kallar (se&lt;br&gt;18 §). Även när domstolen förelagt parten att svara skriftligt måste&lt;br&gt;domstolen för att man skall uppnå processeffektivitet kunna godta ett&lt;br&gt;svar som motparten lämnar muntligt, t.ex. vid ett besök på domstols-&lt;br&gt;kansliet. I sådant fell måste svaret upptecknas vid domstolen.&lt;br&gt;Beträffande svar som avges på telefon krävs det stor försiktighet från&lt;br&gt;domstolens sida. En domstol måste nämligen alltid vara övertygad om&lt;br&gt;att svaret kommer från rätt person. Åtminstone i de fell där ett tele-&lt;br&gt;fonsvar innehåller t.ex. ett medgivande eller ett erkännande torde det i&lt;br&gt;allmänhet vara uteslutet att i den delen lägga telefonsvaret till grund för&lt;br&gt;domstolens avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om svarets innehåll när det gäller&lt;br&gt;medgivanden och skäl för ett eventuellt bestridande. De bevis som&lt;br&gt;parten åberopar skall givetvis uppges och skriftliga bevis skall ges in&lt;br&gt;(jfr 23 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;br&gt;Paragrafen, som justerats i förhållande till förslaget i lagrådsremissen,&lt;br&gt;ger domstolen möjlighet att förelägga en part att yttra sig vid påföljd att&lt;br&gt;ärendet ändå kan komma att avgöras. Möjligheten kan utnyttjas när som&lt;br&gt;helst under förfarandet, således även i inledningsskedet. Ett alternativ är&lt;br&gt;att parten ”ges tillfälle” att yttra sig. Föreläggandeformen bör väljas&lt;br&gt;särskilt i de fell där domstolen - på grund av sin materiella process-&lt;br&gt;ledningsskyldighet enligt 12 § eller av någon annan orsak - har ett&lt;br&gt;intresse av att parten yttrar sig. I fråga om krav på delgivning gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §. Om det inte kommer in något yttrande uppstår i vissa fell en Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;bevisverkan enligt 35 kap. 4 § RB (se hänvisningen i 23 § till det lag-&lt;br&gt;rummet). Vid behov kan domstolen kalla den part som inte följt före-&lt;br&gt;läggandet att infinna sig vid ett sammanträde (se 18 §). I fråga om s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slutföreläggande, se författningskommentaren till 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om kallelse av parterna till ett sam-&lt;br&gt;manträde. Jämfört med promemorieförslaget har paragrafen arbetats om&lt;br&gt;på det sättet att bestämmelserna om påföljd för utevaro har förts över&lt;br&gt;till 20 §. Dessutom har i paragrafen införts särskilda bestämmelser för&lt;br&gt;sådana myndigheter som är motparter enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundregeln i första stycket är att domstolen skall kalla den som är&lt;br&gt;part till sammanträdet. Från denna regel görs undantag for sådana myn-&lt;br&gt;digheter som är motparter enligt 11 §. En sådan myndighet behöver inte&lt;br&gt;kallas annat än om domstolen finner att myndighetens närvaro behövs&lt;br&gt;för utredningen i ärendet. Myndigheten kan nämligen med den ändrade&lt;br&gt;avgränsning av myndighetens partsbehörighet som har gjorts ill § (se&lt;br&gt;avsnitt 7.3) komma att vara part utan att de allmänna intressen som&lt;br&gt;myndigheten har att bevaka är särskilt framträdande i ärendet. Det&lt;br&gt;gäller främst sådana ärenden där det finns en enskild motpart, t.ex. vid&lt;br&gt;överklagande av vissa beslut av Patent- och registreringsverket. Även&lt;br&gt;för t.ex. sådana fell där den enskilde har en rätt till sammanträde på&lt;br&gt;grund av Europakonventionens bestämmelser kan man tänka sig att&lt;br&gt;myndigheten inte kan förväntas ha något att bidra med när det gäller&lt;br&gt;sakens belysning. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sam-&lt;br&gt;manträdet. Efter en underrättelse ligger det i myndighetens hand att&lt;br&gt;bestämma om myndigheten har anledning att inställa sig till samman-&lt;br&gt;trädet. Givetvis måste beslutsmyndigheten före sammanträdet ha fått del&lt;br&gt;av allt material i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om hur domstolen skall förfera, om någon av parterna&lt;br&gt;uteblir från ett sammanträde, har tagits in i 20 §. I en kallelse skall det&lt;br&gt;enligt andra stycket tas in en upplysning om betydelsen enligt den para-&lt;br&gt;grafen av att parten uteblir från sammanträdet, dvs. underlåter att instäl-&lt;br&gt;la sig personligen eller genom ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns även en regel om vitesföreläggande. Enligt den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen får domstolen vid vite förelägga sökanden eller&lt;br&gt;annan att komma tillstädes eller infinna sig personligen. I ett ärende&lt;br&gt;som domstolen kan ta upp endast efter ansökan får domstolen enligt&lt;br&gt;nuvarande regler förelägga sökanden att komma tillstädes vid påföljd att&lt;br&gt;ansökan annars förfeller. Enligt 14 § FPL kan en enskild part kallas att&lt;br&gt;infinna sig personligen vid vite eller vid påföljd att målet ändå kan&lt;br&gt;komma att avgöras. Vitespåföljden passar inte för utevaro utan endast&lt;br&gt;för en parts underlåtenhet att komma personligen. Vitespåföljden behövs&lt;br&gt;nämligen endast för sådana fell där domstolen på grund av brister i&lt;br&gt;utredningen inte kan avgöra ärendet enligt reglerna i 20 §. Att parten&lt;br&gt;kallas personligen eller genom ombud ger inga garantier för att&lt;br&gt;domstolen får tillgång till de möjligheter parten besitter när det gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;jgj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att berika processmaterialet. För den skull anges i andra stycket att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolen får föreskriva vite, om en part bör infinna sig personligen. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;En mer allmän möjlighet att föreskriva vite följer av hänvisningen i&lt;br&gt;43 § till 9 kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För särskilda ärendetyper kan det finnas särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;kallelser. Exempel på detta erbjuder 22 § tredje stycket skuldsanerings-&lt;br&gt;lagen (1994:334).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första stycket, som behandlats i avsnitt 7.8, ger dom-&lt;br&gt;stolen samma möjligheter att hålla ett sammanträde i ett ärende på tele-&lt;br&gt;fon som domstolen enligt 42 kap. 10 § RB har möjlighet att hålla ett&lt;br&gt;förberedelsesammanträde i tvistemål på det sättet. När ett sammanträde&lt;br&gt;kan antas få stor betydelse för utredningen bör domstolen inte utan star-&lt;br&gt;ka skäl frångå en parts begäran om sammanträde med alla närvarande i&lt;br&gt;sammanträdeslokalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett telefonsammanträde skall enligt andra stycket bestämmelserna&lt;br&gt;i 18 § om kallelser och förelägganden inte gälla (jfr 42 kap. 10 § RB).&lt;br&gt;Självfallet bör emellertid domstolen i förväg underrätta parterna om&lt;br&gt;sammanträdet. En part måste ges ett skäligt rådrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om hur domstolen får förfara när en&lt;br&gt;part uteblir från ett sammanträde, dvs. underlåter att i enlighet med en&lt;br&gt;delgiven kallelse inställa sig personligen eller genom ombud. En själv-&lt;br&gt;klar förutsättning är att parten enligt 18 § har fått en upplysning om&lt;br&gt;påföljden för utevaron. I promemorieförslaget reglerades motsvarande&lt;br&gt;frågor genom bestämmelser om kallelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För utevaro, dvs. underlåtenhet att komma ens genom ombud, har&lt;br&gt;man att välja mellan att ärendet handläggs och avgörs i sak trots&lt;br&gt;utevaron och att ärendet avskrivs från vidare handläggning. Vilket&lt;br&gt;alternativ som bör väljas kommer an på vilken av parterna det gäller&lt;br&gt;och i vilket läge utredningen i ärendet befinner sig. Möjligen kan även&lt;br&gt;ärendets karaktär spela in. Om den som inlett ärendet vid tingsrätten&lt;br&gt;uteblir, ligger generellt sett avskrivning närmast till hands. Detsamma&lt;br&gt;gäller när det i hovrätten är en klagande som uteblivit. Den påföljden&lt;br&gt;kan emellertid inte väljas när det är en motpart som uteblir. Ärendet&lt;br&gt;kan dock många gånger prövas i sak även när motparten uteblir. Om&lt;br&gt;detta av materiella skäl är omöjligt (se reglerna i 12 § om domstolens&lt;br&gt;utredningsskyldighet) återstår ingenting annat för domstolen än att kalla&lt;br&gt;till ett nytt sammanträde med vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet vid den domstol det gäller har inletts genom ett överkla-&lt;br&gt;gande bör ett avskrivningsbeslut i allmänhet förenas med ett beslut om&lt;br&gt;att det överklagade avgörandet skall stå fast. Med hänsyn till rättskrafts-&lt;br&gt;principema hindrar dock ett sådant beslut långtifrån alltid ett nytt ärende&lt;br&gt;om samma sak. Frågor om möjligheterna att till grund för ett avgörande&lt;br&gt;som tillkommer i en utevarosituation lägga uppgifter som en närvarande&lt;br&gt;part har lämnat behandlas i kommentaren till 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket reglerar frågor om offentlighet och ordning vid samman-&lt;br&gt;träde genom hänvisningar till rättegångsbalkens bestämmelser. En i&lt;br&gt;promemorieförslaget upptagen regel som innebar en avvikelse från bal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kens system i fråga om förhandlingsoffentlighet har utgått till följd av&lt;br&gt;remisskritik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller bestämmelser om hur domstolen genom an-&lt;br&gt;teckningar skall sörja för bevisning om det som har förekommit vid ett&lt;br&gt;sammanträde. Ordet ”protokoll” används inte, eftersom paragrafen bör&lt;br&gt;lämna öppet i vilken form anteckningarna skall ske. En möjlighet är&lt;br&gt;givetvis att de förs på en särskilt upprättad handling, dvs. att de proto-&lt;br&gt;kollförs i hävdvunnen mening. Andra möjligheter är att de behövliga&lt;br&gt;uppgifterna antecknas på dagboksblad eller i ett ADB-behandlat mål-&lt;br&gt;register. Anteckningar av det nu berörda slaget kan givetvis behöva&lt;br&gt;föras även utan sammanhang med ett sammanträde, t.ex. när flera&lt;br&gt;domare deltar i en prövning och skiljaktig mening förekommer. De&lt;br&gt;särskilda bestämmelser som behövs om anteckningar enligt paragrafen&lt;br&gt;bör tas in i en förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns de för en skriftlig process viktiga bestämmelserna om&lt;br&gt;i vilken omfattning en part måste ha fått del av materialet i ärendet och&lt;br&gt;fått tillfälle att yttra sig över detta innan domstolen avgör ärendet. Mot-&lt;br&gt;svarande frågor är inte reglerade genom den nuvarande ärendelagen (se&lt;br&gt;avsnitt 7.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudprincipen är enligt första stycket att ett ärende inte får avgöras&lt;br&gt;utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som har till-&lt;br&gt;förts ärendet genom någon annan än honom eller henne och har fått&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig över uppgiften (s.k. kommunikation; jfr 15 § om&lt;br&gt;kommunicering av den inledande skrivelsen; jfr även 18 § FPL och&lt;br&gt;17 § förvaltningslagen). En kommunikation för mycket är mindre&lt;br&gt;betänklig än en för lite, och det är självklart att domstolen aldrig av&lt;br&gt;några principiella skäl får dra sig för att låta parterna växla flera&lt;br&gt;skrivelser med varandra i ett och samma ärende, om det finns ett behov&lt;br&gt;av en sådan skriftväxling. Grundprincipen bör emellertid - inte minst av&lt;br&gt;omtanke om parterna - vara att skriftväxlingen avbryts så snart ett&lt;br&gt;fortsatt kommunicerande av partsskrivelser framstår som obehövligt för&lt;br&gt;avgörande av ärendet. I sådana fåll där utredningen i ett ärende är&lt;br&gt;komplicerad och i sådana fåll där parterna har svårt att åstadkomma en&lt;br&gt;mera samlad skriftlig presentation av processmaterialet kan det ofta&lt;br&gt;finnas skäl att komplettera den skriftliga hanteringen av ärendet med en&lt;br&gt;muntlig handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantag från första styckets kommuniceringsskyldighet görs i andra&lt;br&gt;stycket för sådana fåll där avgörandet inte går parten emot, där upp-&lt;br&gt;giften saknar betydelse eller där det av någon annan anledning är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt att parten får kännedom om uppgiften innan&lt;br&gt;domstolen avgör ärendet. En uppgift kan sakna betydelse t.ex. i sådana&lt;br&gt;fåll där den inte innebär någonting nytt i ärendet jämfört med det som&lt;br&gt;parten tidigare har angett eller där motparten redan med fog kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättas ha kännedom om den uppgift det gäller. Det är emellertid Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;inte självklart att kommunikation skall underlåtas i sådana fall där ett&lt;br&gt;yttrande innehåller endast ett bestridande med hänvisning till det som&lt;br&gt;förekommit i en lägre instans (jfr JO 1981/82 s. 318). Domstolen kan&lt;br&gt;avstå från kommunicering också när det gäller orimliga, oriktiga eller&lt;br&gt;missvisande uppgifter. Att ett ärende rör en sak av ringa värde kan&lt;br&gt;däremot självklart inte tas till intäkt för att underlåta kommunikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om domstolens skyldighet att i vissa fall bereda part tillfälle att&lt;br&gt;framställa ett kostnadsyrkande innan ärendet avgörs behandlas i kom-&lt;br&gt;mentaren till 32 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tredje stycket behöver domstolen i fråga om en myndighet som&lt;br&gt;är motpart enligt 11 § första stycket inte tillämpa reglerna om&lt;br&gt;kommunicering om detta är onödigt (se avsnitt 7.3). Det beslut enligt&lt;br&gt;vilket domstolen avgör ärendet skall dock alltid enligt 29 § snarast&lt;br&gt;sändas över till beslutsmyndigheten. Om myndigheten överklagar&lt;br&gt;tingsrättens avgörande är hovrätten i normala fell skyldig att kommu-&lt;br&gt;nicera materialet med beslutsmyndigheten. Det framgår av att tredje&lt;br&gt;stycket enbart syftar på sådana fell i vilka myndigheten är ”motpart”.&lt;br&gt;Om det i stället är den enskilde som överklagar tingsrättens beslut, bör&lt;br&gt;beslutsmyndigheten enligt det som sägs i kommentaren till 15 § få del&lt;br&gt;av sådana nya uppgifter som eventuellt tillkommer i den högre&lt;br&gt;domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och för sig uppställs det inte i paragrafen något formligt krav på att&lt;br&gt;kommunikationsskyldigheten alltid uppfylls genom översändande till&lt;br&gt;parterna av det material det gäller. Beträffande t.ex. inlånade akter kan&lt;br&gt;kommunikationsskyldigheten i en del fell tänkas uppfylld på annat sätt.&lt;br&gt;Bestämmelser om avstående från översändande finns i t.ex. 6 § andra&lt;br&gt;stycket delgivningslagen (1970:428).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen utesluter inte att visst material, som i och för sig är av be-&lt;br&gt;skaffenhet att falla in bland undantagen i andra stycket sänds över till&lt;br&gt;parten helt formlöst utan att mottagaren formellt föreläggs eller bereds&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig. Om materialet sänds över måste avgörandet anstå&lt;br&gt;till dess parten fått rimlig tid på sig för yttrande (jfr JO 1981/82 s.&lt;br&gt;318). I fråga om krav på delgivning gäller 46 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall i anslutning till paragrafen sägas att några remissinstanser&lt;br&gt;har efterlyst uttalanden om hur den i paragrafen fastslagna kontradikto-&lt;br&gt;riska principen skall tillämpas i fråga om sådana uppgifter som kommer&lt;br&gt;fram vid ett sammanträde till vilket en av flera parter har underlåtit att&lt;br&gt;inställa sig trots att han delgivits kallelse. Till detta skall sägas att reg-&lt;br&gt;lerna i 18 § om kallelse m.m. har en sådan utformning att det inte i sig&lt;br&gt;är uteslutet att i den angivna situationen lägga sådana uppgifter som&lt;br&gt;framkommit vid sammanträdet till grund för ett beslut i ärendet. Emel-&lt;br&gt;lertid kan domstolen inte avgöra ett ärende förrän domstolen fullt ut&lt;br&gt;iakttagit reglerna i 12 § om materiell processledning. Detta medför med&lt;br&gt;beaktande även av normala bevisbörderegler att särskilt en enskild per-&lt;br&gt;son som har uteblivit innan ärendet avgörs kan behöva kommuniceras&lt;br&gt;sådana uppgifter som framkommit vid sammanträdet. Självklart gäller&lt;br&gt;även i den nu angivna situationen de i paragrafen upptagna undantags- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om bevisning tas upp i 23-25 §§. Begreppsbildningen&lt;br&gt;kring bevisningsfrågoma är densamma som enligt rättegångsbalken och&lt;br&gt;den nuvarande ärendelagen. Regleringen skiljer sig dock på flera punk-&lt;br&gt;ter från den som gäller enligt de lagarna till följd av att balkens prin-&lt;br&gt;ciper om omedelbarhet enligt den nya lagen inte behöver tillämpas vid&lt;br&gt;handläggningen av ett ärende (se avsnitt 7.1). Det skall nämnas att reg-&lt;br&gt;leringen på flera punkter skiljer sig också från den som gäller i förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket finns en grundläggande bestämmelse om att i fråga om&lt;br&gt;bevisning i allmänhet 35 kap. 1-7 och 10-12 §§ rättegångsbalken skall&lt;br&gt;tillämpas. Hänvisningen avser balkens regler om fri bevisprövning&lt;br&gt;(1 §), omständigheter m.m. för vilka bevisning inte krävs (2 §), verkan&lt;br&gt;av erkännande m.m. (3 §), verkan av parts passivitet (4 §), uppskatt-&lt;br&gt;ningen av skada (5 §), skyldigheten att söija för bevisning (6 §), avvi-&lt;br&gt;sande av bevisning (7 §; se även avsnitt 7.10) samt om bevisupptagning&lt;br&gt;vid annan domstol eller i utlandet (10-12 §§). Hänvisningen till 35 kap.&lt;br&gt;10-12 §§ om bevisupptagning vid annan domstol m.m. gör en motsva-&lt;br&gt;righet till 27 § FPL onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att skriftliga handlingar vilka åberopas som&lt;br&gt;bevis skall ges in till domstolen utan dröjsmål och att detsamma gäller&lt;br&gt;sådana föremål vilka åberopas som bevis och kan ges in till domstolen.&lt;br&gt;Regleringen avser skriftliga bevis i rättegångsbalkens mening, skriftliga&lt;br&gt;vittnesberättelser och skriftliga sakkunnigutlåtanden som avgetts med&lt;br&gt;anledning av ärendet samt syneföremål (se t.ex. Edelstam, Sakkunnig-&lt;br&gt;beviset, Uppsala 1991, s. 213 med vidarehänvisningar om att ett&lt;br&gt;sakkunnigutlåtande av det angivna slaget inte utgör ett skriftligt bevis i&lt;br&gt;balkens mening och att därför 38 kap. RB inte kan tillämpas när det&lt;br&gt;gäller utlåtandet; jfr 20 § FPL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår också att domstolen, om det behövs, får&lt;br&gt;förelägga den part som åberopat handlingen eller bevisföremålet att&lt;br&gt;inom viss tid ge in beviset vid påföljd att ärendet ändå kan komma att&lt;br&gt;avgöras. Det finns inte i rättegångsbalken någon uttrycklig regel om att&lt;br&gt;den påföljden kan föreläggas (jfr dock 22 § FPL). För dispositiva tviste-&lt;br&gt;mål gäller den emellertid automatiskt till följd av att det i princip är&lt;br&gt;parternas sak att sörja för bevisningen. För indispositiva ärenden (och&lt;br&gt;för indispositiva tvistemål) begränsas möjligheten att faktiskt bortse från&lt;br&gt;beviset av reglerna om domstolens materiella processledningsskyldighet&lt;br&gt;(se 12 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller kostnadsfrågor bör påpekas att enligt förvaltningsprocess-&lt;br&gt;lagen ersättning kan betalas av allmänna medel till part eller annan som&lt;br&gt;inställer sig till förhandling eller till annan än part som tillhandahåller&lt;br&gt;ett skriftligt bevis eller annat bevisföremål. För ärendena gäller i stället&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler (jfr 32 §). De reglerna innebär att det är parten&lt;br&gt;som har att svara for kostnaderna for sin inställelse och sin bevisning.&lt;br&gt;För den som beviljats allmän rättshjälp gäller andra regler (se även&lt;br&gt;32 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller regler om förhör med vittnen. Regleringen i&lt;br&gt;första stycket skiljer sig på några punkter från det som följer av&lt;br&gt;ärendelagen med dess allmänna hänvisning till rättegångsbalkens&lt;br&gt;bestämmelser. Det gäller för det första att vittnet ”får” höras i stället&lt;br&gt;för att vittnet ”skall” höras (jfr 25 § FPL). Den skillnaden hänger&lt;br&gt;samman med bl.a. att i normala fall även skriftliga vittnesberättelser är&lt;br&gt;tillåtna (med det bevisvärde de kan ha). Vidare gäller att ed inte är&lt;br&gt;obligatorisk (se avsnitt 7.9). Inledningen till det första stycket har&lt;br&gt;justerats jämfört med promemorians förslag i syfte att klart markera att&lt;br&gt;det inte bara är domstolen som kan ta initiativet till vittnesbevisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen anledning att ge skriftliga vittnesberättelser någon&lt;br&gt;reglering utöver den som finns i 23 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket finns bestämmelser om hörande av ett vittne på tele-&lt;br&gt;fon. De bestämmelserna överensstämmer i allt väsentligt med reglerna i&lt;br&gt;43 kap. 8 § fjärde stycket RB. Möjligheterna att hålla telefonförhör&lt;br&gt;finns vid sidan av möjligheterna att höra vittnet direkt inför domstolen,&lt;br&gt;att tillåta en skriftlig vittnesberättelse, att låta bevisupptagningen ske&lt;br&gt;inför annan svensk domstol eller att tillämpa lagen (1946:817) om be-&lt;br&gt;visupptagning vid utländsk domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall anmärkas att vissa av de bestämmelser i rättegångsbalken till&lt;br&gt;vilka hänvisning sker gör en åtskillnad mellan tvistemål och brottmål.&lt;br&gt;Hänvisningen avser i princip tvistemålsreglema. Det kan dock tänkas&lt;br&gt;fell där det finns anledning att analogiskt tillämpa brottmålsbestämmel-&lt;br&gt;sema. Det gäller t.ex. fell där ärendet angår en fråga som har anknyt-&lt;br&gt;ning till ett brottmål och den som inte får höras i brottmålet skall höras&lt;br&gt;i ärendet (t.ex. i ett ärende om besöksförbud).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att skriftliga vittnesberättelser är tillåtna utesluter&lt;br&gt;inte att domstolen kallar in den person som har uttalat sig skriftligt.&lt;br&gt;Domstolen har nämligen enligt sin materiella processledningsskyldighet&lt;br&gt;ett ansvar när det gäller i vilka former en utredning skall läggas fram.&lt;br&gt;Man brukar i det hänseendet tala om ”principen om det bästa bevismed-&lt;br&gt;let”. Domstolen kan i en del ärenden ha anledning att se till att bevis-&lt;br&gt;medlen används på det sätt som medför den säkraste bevisningen. Enligt&lt;br&gt;Domstolsutredningens förslag skulle - om en part åberopat en skriftlig&lt;br&gt;vittnesberättelse - vittnet ändå höras, om domstolen på grund av begä-&lt;br&gt;ran från en annan part eller av andra skäl fenn att det behövdes. Den&lt;br&gt;regeln blir onödig med förslaget i 23 § enligt vilket åberopad bevisning&lt;br&gt;får avvisas endast under de i 35 kap. 7 § RB angivna omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om muntlig bevisning vid överprövning i tvistemål gäller en-&lt;br&gt;ligt rättegångsbalken vissa tilltrosbestämmelser (50 kap. 23 § och 55&lt;br&gt;kap. 14 §). Dessa innebär att den högre domstolen normalt inte får&lt;br&gt;komma till en annan uppfettning rörande den tilltro man kan ha till en&lt;br&gt;vid huvudförhandling i den lägre domstolen hörd person utan att också&lt;br&gt;den högre domstolen hört den personen. I litteraturen har förordats att&lt;br&gt;tilltrosparagrafema ges en analogisk tillämpning vid överklagande av ett&lt;br&gt;beslut till hovrätt eller Högsta domstolen (se t.ex. Welamson, Rättegång&lt;br&gt;VI, 3:e uppl., s. 135). Detta talar för att man i den nya lagen tar in be- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser motsvarande tilltrosparagrafema. Det är nog dock relativt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sällan som sådana bestämmelser skulle få någon självständig betydelse Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;vid överklagande av ett beslut i ett domstolsärende. Den muntliga be-&lt;br&gt;visningen intar en relativt undanskymd plats i hanteringen av domstols-&lt;br&gt;ärendena i högre rätt, och det ligger i sakens natur att den grundtanke&lt;br&gt;som motiverar tilltrosparagrafema gör sig gällande oavsett dessa. En&lt;br&gt;högre rätt torde sålunda inte annat än i undantagsfall ändra en lägre&lt;br&gt;rätts tilltrosbedömning när det gäller en utsaga av en person som hörts&lt;br&gt;av den lägre domstolen utan att själv ha hört den person det gäller. För-&lt;br&gt;valtningsprocesslagen innehåller inga motsvarigheter till tilltrosparagra-&lt;br&gt;fema och något behov av sådana förefaller inte heller ha yppat sig i&lt;br&gt;förvaltningsdomstolarna. Mot den bakgrunden föreslås inte några till-&lt;br&gt;trosparagrafer i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen hänvisas i fråga om bevismedlen skriftligt bevis, syn och&lt;br&gt;sakkunnig till rättegångsbalkens regler (utom till dem vilka handlar om&lt;br&gt;bevisomedelbarheten). Såvitt gäller sakkunnigbeviset innebär detta bl.a.&lt;br&gt;att sakkunnigbegreppet i ärendelagen får en annan innebörd än enligt&lt;br&gt;förvaltningsprocesslagen. Kännetecknande för sakkunnigbeviset är&lt;br&gt;sålunda endast bevisets karaktär och inte att det också rör sig om en av&lt;br&gt;domstolen utsedd sakkunnig. Även partssakkunniga är alltså sakkunniga&lt;br&gt;enligt förslaget. En annan skillnad i förhållande till förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen är att sakkunnigbeviset avser frågor for vars bedömande krävs&lt;br&gt;särskild fackkunskap medan förvaltningsprocesslagens sakkunnigbevis&lt;br&gt;avser frågor som kräver särskild sakkunskap. För att domstolen vid ett&lt;br&gt;sakkunnigförhör skall kunna tillämpa 36 kap. 9 § andra stycket, 15 och&lt;br&gt;18 §§ rättegångsbalken har en viss justering gjorts i promemorie-&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget upptar inga hänvisningar till 37 kap. RB om förhör med&lt;br&gt;part. Givetvis kan dock en part höras i ärendet. Förhöret kan emellertid&lt;br&gt;inte såsom enligt rättegångsbalken ske under straffansvar. I den delen&lt;br&gt;överensstämmer regleringen med den som gäller enligt förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen (se avsnitt 7.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om säkerhetsåtgärder m.m. Enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;kan en part i tvistemål i åtskilliga fåll få en säkerhetsåtgärd till stånd i&lt;br&gt;avvaktan på ett slutligt avgörande av en tvist (se 15 kap. RB). Många&lt;br&gt;regler som ger möjlighet att besluta om en säkerhetsåtgärd eller att&lt;br&gt;meddela ett interimistiskt beslut finns även i anslutning till materiell lag-&lt;br&gt;stiftning. Bestämmelserna i rättegångsbalken torde endast i undantagsfall&lt;br&gt;vara tillämpliga i domstolsärenden. Enligt den nuvarande ärendelagen&lt;br&gt;kan emellertid domstolen förordna om säkerhetsåtgärd, om det finnes&lt;br&gt;vara av synnerlig vikt att i avbidan på ärendets avgörande egendom&lt;br&gt;ställs under förvaltning av god man eller annan åtgärd vidtas för säker-&lt;br&gt;ställande av den rättsvård om vilken det i ärendet är fråga (4 § tredje&lt;br&gt;stycket). I den nuvarande ärendelagen ges även processuella bestämmel-&lt;br&gt;ser av enklaste slag för hanteringen av en fråga om säkerställande. Des-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sa bestämmelser om säkerställande har med vissa mindre förändringar Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;överförts till paragrafen (se avsnitt 7.11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket reglerar frågor om säkerhetsåtgärder och inhibition&lt;br&gt;(åtgärd genom vilken en verkställighet av ett avgörande hindras) hos en&lt;br&gt;domstol som prövar ett överklagande i ett ärende. En hovrätt har enligt&lt;br&gt;52 kap. 7 § tredje stycket RB en vidsträckt rätt att vid överklagande av&lt;br&gt;ett beslut bevilja säkerhetsåtgärder interimistiskt eller att besluta om&lt;br&gt;inhibition. En tingsrätt prövar emellertid inte i tvistemål frågor om&lt;br&gt;överklaganden. Det gör att det för tvistemål i tingsrätt endast finns&lt;br&gt;speciella bestämmelser i ämnet, t.ex. 3 kap. 5 § utsökningsbalken och&lt;br&gt;62 § lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.&lt;br&gt;Till de bestämmelserna skall läggas bestämmelserna om säkerhets-&lt;br&gt;åtgärder i 15 kap. RB. En förvaltningsdomstol har enligt 28 § FPL en&lt;br&gt;allmän rätt att vid ett överklagande förordna interimistiskt rörande saken&lt;br&gt;och den rätten innefattar även en möjlighet att besluta om inhibition. Se&lt;br&gt;även 29 § FPL och 18 kap. 12 § utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden upptas i andra stycket för sådana&lt;br&gt;ärenden i vilka domstolen prövar ett överklagande en allmän bestäm-&lt;br&gt;melse om att domstolen får bestämma att det överklagade beslutet tills&lt;br&gt;vidare inte får verkställas och att domstolen även i övrigt får besluta&lt;br&gt;tills vidare rörande saken. I det sist angivna hänseendet är det främst&lt;br&gt;åtgärder av den typ som anges i 15 kap. 3 § andra stycket RB som kan&lt;br&gt;komma i fråga (se avsnitt 7.11).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Iförsta stycket finns en bestämmelse om vad som utgör processmaterial.&lt;br&gt;Den utsäger att domstolens beslut skall grundas på det som hand-&lt;br&gt;lingarna innehåller och det som i övrigt har förekommit i ärendet (se&lt;br&gt;avsnitt 7.6). Detta innebär en viss ändring i förhållande till nuvarande&lt;br&gt;ordning i de fell där domstolen har hållit ett sammanträde (se 17 kap.&lt;br&gt;2 § RB). Ändringen hänger samman med att rättegångsbalkens omedel-&lt;br&gt;barhetsprincip inte behöver tillämpas vid handläggning enligt den nya&lt;br&gt;lagen. Trots lydelsen av första stycket finns det ett visst handlingsut-&lt;br&gt;rymme för domstolen och parterna när det gäller att för ett enskilt, dis-&lt;br&gt;positivt fell bestämma att endast det som förekommit vid ett samman-&lt;br&gt;träde skall läggas till grund för domstolens avgörande (se avsnitt 7.6&lt;br&gt;och 13 § tredje stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om domstolens bundenhet vid yrkanden finns i andra&lt;br&gt;stycket. Bestämmelserna avser endast det fellet att ärendet inletts genom&lt;br&gt;en ansökan eller ett överklagande (se avsnitt 7.6). De innebär att dom-&lt;br&gt;stolen i normala fell inte får besluta i saken utanför det yrkande som&lt;br&gt;sökanden eller klaganden har framställt (att i ett dispositivt ärende ett&lt;br&gt;medgivande från motparten är bindande följer av allmänna principer). I&lt;br&gt;styckets andra mening sägs att om det föreligger särskilda skäl domsto-&lt;br&gt;len även utan yrkande får besluta till det bättre för en enskild när detta&lt;br&gt;kan ske utan men för något motstående enskilt intresse (jfr 29 § FPL).&lt;br&gt;Skälen till detta har närmare utvecklats i avsnitt 7.6 där också frågor&lt;br&gt;om domstolens bundenhet vid av parterna åberopade grunder behandlas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorieförslaget upptogs i ett tredje stycke en bestämmelse om Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;att när ett beslut innebar att en viss handling registrerats denna därmed&lt;br&gt;skulle anses intagen i domstolens protokoll. Bestämmelsen syftade till&lt;br&gt;att åstadkomma förutsättningar för en modernisering av arbetet pä dom-&lt;br&gt;stolarnas kanslier genom ett upphävande av reglerna om att det vid&lt;br&gt;tingsrätterna skall föras boupptecknings- och avhandlingsprotokoll. Reg-&lt;br&gt;lerna om bouppteckningsprotokollet bör emellertid av olika skäl vara&lt;br&gt;kvar tills vidare. Förutsättningar för att upphäva reglerna om avhand-&lt;br&gt;lingsprotokollet åstadkoms genom ändringar i 16 kap. 3 § äktenskaps-&lt;br&gt;balken samt 36 och 37 §§ lagen (1933:269) om ägofred (se lagförslagen&lt;br&gt;2.2 och 2.11; se även lagförslag 2.14 om registrering av båtbyggnads-&lt;br&gt;förskott). Därmed behövs det ingen bestämmelse i den nya ärendelagen&lt;br&gt;om att ett registreringsbeslut skall anses innebära att den registrerade&lt;br&gt;handlingen tagits in i domstolens protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om beslutsmotiveringar. I den nuvaran-&lt;br&gt;de ärendelagen sägs i 9 § andra stycket att slutliga beslut i den mån det&lt;br&gt;behövs skall ange de skäl beslutet grundas på. Domar enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken skall alltid motiveras (se 17 kap. 7 § och 30 kap. 5 § RB) även&lt;br&gt;om motiveringen är utomordentligt kortfattad i sådana fåll där domen&lt;br&gt;får utfärdas i förenklad form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom en bestämmelse om att ett beslut genom vilket ärendet avgörs&lt;br&gt;skall vara motiverat undviker man t.ex. risken för att någon tror att i ett&lt;br&gt;tvistigt fall beslutsskälen inte skulle behöva framgå av avgörandet eller&lt;br&gt;av den handling på vilken avgörandet är tecknat (jfr 30 § FPL). Det&lt;br&gt;behövs dock ingen motivering när domstolen är första instans i ett en-&lt;br&gt;partsärende och beslutet inte går parten emot, t.ex. ett enkelt beslut om&lt;br&gt;inregistrering av bouppteckning eller ett beslut om avskrivning av ären-&lt;br&gt;det sedan återkallelse skett. I paragrafens första mening föreskrivs&lt;br&gt;därför att skälen för ett beslut genom vilket ärendet avgörs skall anges,&lt;br&gt;om beslutet går någon part emot. De flesta av de beslut som meddelas&lt;br&gt;under förfärandet behöver emellertid inte motiveras. Det gäller beslut&lt;br&gt;t.ex. om föreläggande att komplettera en skrivelse eller om kallelse till&lt;br&gt;ett sammanträde. Det finns emellertid samtidigt beslut under förfarandet&lt;br&gt;som kan behöva motiveras (jfr 17 kap. 13 § RB som med nuvarande&lt;br&gt;ordning skall tillämpas även i domstolsärenden). Det gäller framför allt&lt;br&gt;beslut som innebär ett interimistiskt ställningstagande till saken eller&lt;br&gt;som innebär att en part föreläggs att visa upp ett skriftligt bevis. Den&lt;br&gt;typen av beslut har ett sådant samband med de materiella frågorna i&lt;br&gt;målet att man knappast kan avstå från motivering, låt vara att denna kan&lt;br&gt;göras kort. Enligt paragrafens andra mening skall därför andra beslut än&lt;br&gt;sådana genom vilka ärendet avgörs vara motiverade, om det behövs. I&lt;br&gt;paragrafens tredje mening anges att sådana beslut av en domstol som&lt;br&gt;innebär att ett överklagat avgörande fastställs inte behöver vara motive-&lt;br&gt;rade annat än om skälen avviker från skälen i det överklagade beslutet.&lt;br&gt;Den ordningen stämmer överens med det som enligt 5 § protokolls-&lt;br&gt;kungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolarna gäller i mål &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande ärendelagen får ett slutligt beslut tecknas på an- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sökan, om domstolen finner det lämpligt (9 §). Det behöver då alltså&lt;br&gt;inte sättas upp särskilt. Ett beslut som inte är slutligt får även enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken tecknas på handlingarna. I förslaget har emellertid inte&lt;br&gt;tagits upp någon bestämmelse om att ett beslut kan få tecknas på hand-&lt;br&gt;lingarna. Bestämmelser av det slaget bör nämligen i stället tas in i en&lt;br&gt;förordning. Även bestämmelser om vilka domare som skall skriva under&lt;br&gt;ett beslut bör tas in i förordning (jfr 17 kap. 10 § RB). Det finns inget&lt;br&gt;behov av regler enligt vilka ett beslut kan sättas upp i förenklad form&lt;br&gt;(jfr 17 kap. 8 § RB). Med det gör man nämligen inga vinster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar frågor om underrättelse till part angående beslut&lt;br&gt;m.m. Den nuvarande ärendelagen innehåller inga självständiga bestäm-&lt;br&gt;melser om underrättelser till part. På grund av den lagens hänvisning&lt;br&gt;till rättegångsbalkens tvistemålsbestämmelser gäller emellertid bl.a. att&lt;br&gt;när ett ärende avgörs parterna snarast skall underrättas om utgången&lt;br&gt;(17 kap. 9 och 12 §§ RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen har fått en uttrycklig bestämmelse om underrättelse-&lt;br&gt;skyldigheten när det gäller sådana beslut genom vilka ärenden avgörs.&lt;br&gt;Att i normalfallet beslutet måste sändas samma dag som det meddelas&lt;br&gt;hänger samman med att klagofristen räknas från dagen för beslutet. För&lt;br&gt;sammanträdesfall innehåller paragrafen en specialregel som inte har&lt;br&gt;någon motsvarighet i promemorian. Innebörden av regeln är att det&lt;br&gt;räcker med att beslutet sänds till parterna inom en vecka från samman-&lt;br&gt;trädet. I ett sammanträdesfall skall ju vaije part ha fått en kallelse och&lt;br&gt;måste räkna med att det vid sammanträdet kan komma att ske ett av-&lt;br&gt;görande. Eventuellt förekommande skiljaktiga meningar skall sändas&lt;br&gt;över till parten samtidigt med att beslutet sänds över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om de upplysningar domstolen skall&lt;br&gt;ge om rätten att överklaga ett beslut och om hur ett överklagande går&lt;br&gt;till. I lagrådsremissen var bestämmelserna utformade efter förebild av&lt;br&gt;det som gäller för tvistemål enligt 17 kap. 9, 12 och 13 §§ RB. För&lt;br&gt;sådana beslut som inte innebär att ärendet avgörs men som kan&lt;br&gt;överklagas innebar detta att parterna inte annat än efter begäran skulle&lt;br&gt;få någon upplysning om vad de hade att iaktta vid ett överklagande. På&lt;br&gt;den punkten har Lagrådet kritiserat förslaget och ifrågasatt om man inte&lt;br&gt;såsom i förvaltningsdomstolarna (se 31 § FPL) bör ha den regeln att&lt;br&gt;domstolen alltid skall ge parterna upplysning om vad de har att iaktta&lt;br&gt;vid ett överklagande. Enligt Lagrådets mening bör parterna i vart fall få&lt;br&gt;besked om att upplysning om vad som skall iakttas vid överklagandet&lt;br&gt;kan begäras hos domstolen. Regeringen anser att det för domstols-&lt;br&gt;ärendenas del skulle föra för långt att ge domstolarna en obligatorisk&lt;br&gt;skyldighet att omedelbart informera vaije part som har rätt att överklaga&lt;br&gt;om vad han eller hon skall iaktta vid ett överklagande. En lagregel av&lt;br&gt;det slag Lagrådet förordat om att vaije part som har rätt att överklaga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall få en underrättelse om att närmare upplysningar på begäran lämnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av domstolen orsakar emellertid knappast domstolarna något merarbete Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;av betydelse och är ägnad att stärka rättssäkerheten. Lagrådsremissens&lt;br&gt;förslag har därför kompletterats med en sådan regel. Samtidigt har&lt;br&gt;paragrafen i enlighet med Lagrådets förslag delats upp i tre skilda&lt;br&gt;stycken. Någon upplysning om rätten att överklaga behövs inte&lt;br&gt;beträffande ett beslut som inte har gått någon part emot. I sådant fell&lt;br&gt;har nämligen ingen av parterna rätt att överklaga (se 36 § första&lt;br&gt;stycket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En högre allmän domstol skall i samband med att ett mål eller ärende&lt;br&gt;avgörs alltid återsända den lägre domstolens akt till den domstolen. En&lt;br&gt;förvaltningsdomstol som avgör ett mål behåller den lägre domstolens&lt;br&gt;akt. Det är många fektorer som spelar in när det gäller frågan hur&lt;br&gt;systemet på den punkten bör vara utformat. Det kan vara så att det är&lt;br&gt;motiverat att även i fortsättningen ha olika system i olika domstolstyper.&lt;br&gt;Frågan behöver inte besvaras genom lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser angående omedelbar verkställighet av&lt;br&gt;domstolens beslut. Den hänvisning som sker till bestämmelserna i 17&lt;br&gt;kap. 14 § RB innebär att regleringen i huvudsak överensstämmer med&lt;br&gt;den nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudprincip gäller att domstolens avgörande av saken inte får&lt;br&gt;verkställas förrän det har laga kraft. Av hänvisningen till 17 kap. 14 §&lt;br&gt;RB följer emellertid att domstolen, när det finns skäl till det, kan&lt;br&gt;besluta att avgörandet skall få verkställas omedelbart. Av hänvisningen&lt;br&gt;följer vidare att detsamma gäller i fråga om en del av de beslut som kan&lt;br&gt;överklagas särskilt enligt 37 § första stycket 4. För de fell där ett&lt;br&gt;särskilt överklagande kan ske enligt 37 § första stycket 3 (beslut om&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder och inhibition) har för tydlighets skull i paragrafen&lt;br&gt;tagits in en uttrycklig bestämmelse om omedelbar verkställighet. Sådana&lt;br&gt;beslut som kan överklagas särskilt enligt 37 § första stycket 7 och&lt;br&gt;flertalet av de beslut som kan överklagas särskilt enligt 37 § första&lt;br&gt;stycket 6 får inte verkställas förrän de har laga kraft (undantag t.ex. vid&lt;br&gt;häktning av ett motspänstigt vittne). I fråga om ogillade invändningar&lt;br&gt;angående jäv eller rättegångshinder (37 § första stycket 1), se&lt;br&gt;kommentaren till 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flertalet andra avgöranden av domstolen, dvs. majoriteten av de pro-&lt;br&gt;cessuella besluten, får verkställas omedelbart, om det inte sägs något&lt;br&gt;annat i anslutning till den materiella lagstiftningen. För särskilda&lt;br&gt;ärendetyper finns det inte sällan särskilda bestämmelser angående&lt;br&gt;omedelbar verkställighet (se t.ex. 20 kap. 8 § föräldrabalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen, som har behandlats i avsnitt 7.11, kan en part eller&lt;br&gt;dennes ställföreträdare, ombud eller biträde i ett ärende där enskilda&lt;br&gt;parter står mot varandra förpliktas att med tillämpning av reglerna i&lt;br&gt;18 kap. RB ersätta motparten dennes kostnader i ärendet. Flertalet av&lt;br&gt;de indispositiva ärendena avser rättsförhållanden som inte kan bestäm- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;pj&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mas på annat sätt än genom domstolens avgörande och för sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden kan en tillämpning av 18 kap. 2 § RB bli aktuell. Det förut- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sätter dock att ärendet angår ett rättsförhållande som inte får bestämmas&lt;br&gt;på annat sätt än genom dom. Ett kostnadsansvar för ställföreträdare,&lt;br&gt;ombud eller biträde kommer enligt bestämmelserna i 18 kap. RB i fråga&lt;br&gt;endast i fäll som avses i 18 kap. 7 §. Om det i domstolen har betalats ut&lt;br&gt;ersättning av allmänna medel i ett ärende där två parter står mot var-&lt;br&gt;andra, kan en part förpliktas att ersätta staten dess kostnader (jfr 18&lt;br&gt;kap. 13 § RB). För särskilda ärendetyper kan det finnas särskilda regler&lt;br&gt;om kostnadsansvaret. Exempel erbjuder 3 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1958:642) om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättning måste enligt 18 kap. 14 § RB meddelas i&lt;br&gt;samband med att domstolen avgör ärendet. Med tanke på att förfarandet&lt;br&gt;i ärendena normalt är skriftligt måste parten vara beredd på att ärendet&lt;br&gt;kan komma att avgöras utan hans vidare hörande. Parten bör därför&lt;br&gt;begära eventuell ersättning för kostnader redan på ett tidigt stadium av&lt;br&gt;förfarandet. Domstolen skall alltså i normala fell inte behöva bereda&lt;br&gt;parten ett särskilt tillfälle att framställa ett kostnadsyrkande innan ären-&lt;br&gt;det avgörs. En part som redan har förklarat att han vill ha ersättning för&lt;br&gt;kostnader måste dock givetvis i någon form lämnas tillfälle att precisera&lt;br&gt;sitt yrkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som handlar om rättelse och komplettering av ett redan&lt;br&gt;fettat beslut, överensstämmer i sak med det som redan gäller för dom-&lt;br&gt;stolsärendenas del enligt hänvisningen i 11 § i den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen till 17 kap. 15 § RB. Paragrafen skiljer sig från motsvarande be-&lt;br&gt;stämmelse i 32 § FPL på det sättet att det i tredje stycket förekommer&lt;br&gt;ett uppenbarhetsrekvisit och en bestämmelse om att rättelsen eller&lt;br&gt;kompletteringen om möjligt skall antecknas på varje exemplar av&lt;br&gt;beslutet. Detta innebär en viss justering i förhållande till promemorie-&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 och 35 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna, som har behandlats i avsnitt 7.12, ger en tingsrätt möjlig-&lt;br&gt;het att i vissa fell ompröva sitt eget beslut. Vid omprövning förfaller i&lt;br&gt;vissa fell ett överklagande. I allt väsentligt överensstämmer paragrafer-&lt;br&gt;na med 9 a och b §§ ärendelagen. En justering har dock gjorts i 34 § på&lt;br&gt;det sättet att uttrycket ”beslut som den har meddelat som första instans”&lt;br&gt;bytts ut mot uttrycket ”beslut i ett ärende som inletts på annat sätt än&lt;br&gt;genom överklagande”, eftersom det inte helt utan fog kan hävdas att&lt;br&gt;endast en domstol kan utgöra en ”instans” i rättslig mening. Dessutom&lt;br&gt;har i den paragrafen klargjorts att en omprövning inte får ske om frågan&lt;br&gt;om omprövning kommer upp först sedan beslutet har fått laga kraft. I&lt;br&gt;fråga om tillämpningen av motsvarande regler i förvaltningslagen kan&lt;br&gt;hänvisas till Hellners/Malmqvist, Nya förvaltningslagen med kommen-&lt;br&gt;tarer, 4 uppl., s. 328, som behandlar förvaltningsrättens i huvudsak lik-&lt;br&gt;artade bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns en bestämmelse om att ett beslut får överklagas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den som beslutet rör, om det gått honom emot (jfr 33 § andra stycket&lt;br&gt;FPL och 22 § förvaltningslagen). Bestämmelsen har ingen direkt mot-&lt;br&gt;svarighet på den allmänna domstolssidan. I stället gäller som huvudprin-&lt;br&gt;cip enligt rättegångsbalken att ingen får överklaga ett avgörande av en&lt;br&gt;sak, om han inte varit part i den lägre domstolen eller kunnat vara part&lt;br&gt;där. Denna princip kompletteras emellertid för överklaganden av beslut&lt;br&gt;av några andra principer. Det avgörande det gäller skall under alla om-&lt;br&gt;ständigheter från rättslig synpunkt innebära en nackdel for den som&lt;br&gt;överklagar. Utöver detta gäller givetvis att klaganden i den högre dom-&lt;br&gt;stolen måste yrka någonting som är till hans fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän bestämmelse av det slag som förvaltningsprocesslagen och&lt;br&gt;förvaltningslagen innehåller är på sin plats även i den nya ärendelagen.&lt;br&gt;Reglera om partsförhållanden i tingsrätt är nämligen inte alls lika klara&lt;br&gt;när det gäller domstolsärendena som när det gäller målen enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken, och det är i ett domstolsärende inte alltid bara de som&lt;br&gt;varit parter i den lägre domstolen eller som kunnat vara parter där som&lt;br&gt;har rätt att överklaga. Det skall i detta sammanhang nämnas att en&lt;br&gt;sådan omständighet som skulle kunna föranleda att någon inte tilläts&lt;br&gt;överklaga i stället inte helt sällan kan ses som en materiell fråga som&lt;br&gt;leder till att det inte finns förutsättningar att bifalla yrkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian upptogs i paragrafen även en bestämmelse om i vilka&lt;br&gt;fall en myndighet som är motpart enligt 11 § skall kunna överklaga ett&lt;br&gt;domstolsbeslut. Med den utformning som beslutsmyndighetemas med-&lt;br&gt;verkan i handläggningen har fått (se avsnitt 7.3) är det emellertid även&lt;br&gt;utan någon särskild bestämmelse klart att myndigheten har rätt att över-&lt;br&gt;klaga de beslut som meddelas av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger inte någon rätt att överklaga ett beslut, om det i en&lt;br&gt;annan lag för visst slags ärende föreskrivs ett förbud mot överklagande&lt;br&gt;(se 2 §). En bestämmelse av det slaget förekommer i t.ex. 10 a § lagen&lt;br&gt;(1976:206) om felparkeringsavgift. Däremot får överklagande ske trots&lt;br&gt;förbudsbestämmelsen i 30 § förvaltningslagen som gäller beslut genom&lt;br&gt;vilket en domstol prövat en förvaltningsmyndighets beslut att avvisa ett&lt;br&gt;för sent inkommet överklagande (angående förhållandet mellan ärende-&lt;br&gt;lagen och förvaltningslagen, se kommentaren till 2 §). En överklagande-&lt;br&gt;rätt i sådana fall ligger nämligen i linje med det som i övrigt gäller på&lt;br&gt;det allmänna domstolsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår under vilka förutsättningar ett processuellt beslut&lt;br&gt;får överklagas särskilt. Paragrafen som har sin förebild i 34 § FPL har&lt;br&gt;justerats något i förhållande till förslagen i promemorian och lagråds-&lt;br&gt;remissen för att regleringen skall vara bättre anpassad till de särskilda&lt;br&gt;förhållandena i domstolsärenden. Det bör påpekas att regleringen avser&lt;br&gt;både sådana beslut som meddelas under ärendets handläggning och&lt;br&gt;sådana som meddelas i samband med det slutliga avgörandet. Mot-&lt;br&gt;svarande frågor regleras i rättegångsbalken bl.a. i 49 kap. 5 §. Mellan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna i den nuvarande ärendelagen och de regler i balken till vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den lagen hänvisar, å ena sidan, och reglerna i den nya lagen, å andra Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;sidan, finns det skillnader på vissa punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempelvis får enligt den nuvarande ärendelagen ett beslut av hovrätt&lt;br&gt;rörande ett säkerställande enligt den lagen inte överklagas. Enligt första&lt;br&gt;stycket 3 i den nu behandlade paragrafen kommer ett särskilt överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut i en fråga om sådant säkerställande som avses i&lt;br&gt;ärendelagen att vara tillåtet. Ett förbud mot överklagande är nämligen&lt;br&gt;omotiverat med hänsyn till att ett beslut om säkerställande verkställs&lt;br&gt;utan hinder av att det inte har fått laga kraft (se 31 §) och med hänsyn&lt;br&gt;till att det förutsätts prejudikatdispens eller extraordinär dispens för att&lt;br&gt;Högsta domstolen skall ta upp frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sådana jävsinvändningar som tingsrätten har ogillat gäller&lt;br&gt;enligt rättegångsbalken att den som vill överklaga först skall anmäla&lt;br&gt;missnöje och att domstolen därefter skall ta ställning till om överklagan-&lt;br&gt;det skall ske särskilt eller endast i samband med talan mot dom eller&lt;br&gt;slutligt beslut (se 49 kap. 4 § RB). I det förra fellet får målet inte av-&lt;br&gt;göras förrän jävsfrågan prövas slutligt utan skall vila (se 49 kap. 11 §&lt;br&gt;RB). Samma regler som för ogillande av jävsinvändning gäller det fellet&lt;br&gt;att en tingsrätt ogillat en invändning om rättegångshinder. Också för&lt;br&gt;överklaganden av flera andra typer av beslut krävs enligt balken att den&lt;br&gt;som överklagar först anmäler missnöje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med missnöjesanmälan hänger nära samman med balkens&lt;br&gt;bärande principer om muntlighet, omedelbarhet och koncentration. Ett&lt;br&gt;tydligt tecken på detta är att den gamla rättegångsbalken inte innehöll&lt;br&gt;några bestämmelser om missnöjesanmälan. Det gör inte heller förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen. I den nya ärendelagen, som inte bärs upp av balkens&lt;br&gt;angivna principer, bör man avstå från missnöjesanmälan inte minst av&lt;br&gt;det skälet att regelsystemet måste vara så enkelt att parter kan processa&lt;br&gt;utan ombud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På samma sätt som enligt förvaltningsprocesslagen bör som angetts i&lt;br&gt;anslutning till 31 § de flesta processuella beslut enligt den nya lagen&lt;br&gt;vara omedelbart verkställbara. Det ligger i sakens natur att det inte be-&lt;br&gt;hövs någon verkställighetsregel när det gäller beslut genom vilket en&lt;br&gt;invändning om jäv eller rättegångshinder har ogillats. Det hindrar inte&lt;br&gt;domstolen från att avstå från vidare handläggning när t.ex. en jävsin-&lt;br&gt;vändning ogillas och överklagande sker. Till viss del bör i det hänseen-&lt;br&gt;det samma principer komma till användning som vid handläggning en-&lt;br&gt;ligt rättegångsbalken. I de situationer, där man enligt balken skulle ha&lt;br&gt;anledning att uttala att beslutet genom vilket jävsinvändningen ogillas&lt;br&gt;inte får överklagas särskilt, torde sålunda domstolen vid handläggning&lt;br&gt;enligt den nya lagen ha anledning att - med samma domare - fortsätta&lt;br&gt;handläggningen och eventuellt även avgöra ärendet, om nu inte den&lt;br&gt;högre domstolen dessförinnan hinner att interimistiskt eller slutligt bifel-&lt;br&gt;la jävsinvändningen. I de situationer där man enligt balken skulle ha&lt;br&gt;anledning uttala att beslutet rörande jävsfrågan får överklagas särskilt&lt;br&gt;bör den domare jävsfrågan avser i vart fell inte pröva ärendet slutligt&lt;br&gt;förrän jävsfrågan avgjorts. Motsvarande bör gälla i övriga situationer i&lt;br&gt;vilka det enligt rättegångsbalken krävs missnöjesanmälan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket sägs att ett beslut genom vilket ärendet återförvisats Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;till en lägre domstol eller till en förvaltningsmyndighet får överklagas&lt;br&gt;endast om beslutet innefattar avgörande av någon fråga som inverkar på&lt;br&gt;ärendets utgång. Motsvarande regel finns i 54 kap. 3 § andra stycket&lt;br&gt;RB men gäller endast beslut om återförvisning till tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har i övrigt utformats med bestämmelserna i 34 § FPL&lt;br&gt;som förebild i syfte att regleringen skall täcka alla de beslutstyper som&lt;br&gt;kan tänkas komma att bli aktuella i ett domstolsärende. Till en liten del&lt;br&gt;förhåller det sig antagligen på det sättet att de beslutstyper som räknas&lt;br&gt;upp ännu inte kan förekomma i ett domstolsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör observeras att den nya regleringen får den konsekvensen att&lt;br&gt;ett vitesföreläggande i fortsättningen kan överklagas särskilt inte endast&lt;br&gt;i vissa angivna undantagsfall (se första stycket fjärde punkten; jfr t.ex.&lt;br&gt;rättsfallet NJA 1966 s. 266). Att vitesförelägganden bör kunna överkla-&lt;br&gt;gas särskilt hänger samman med att balkens bärande principer om munt-&lt;br&gt;lighet, omedelbarhet och koncentration inte behöver iakttas. Undantag&lt;br&gt;följer dock av t.ex. 67 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt.&lt;br&gt;Det finns i den nya lagen ingen motsvarighet till bestämmelserna i 49&lt;br&gt;kap. 9 § andra stycket RB om prövning av ett föreläggandes giltighet i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut om tillämpning av föreläggan-&lt;br&gt;det. Även om beslutet om föreläggande inte har överklagats kan det&lt;br&gt;emellertid i betydande utsträckning bli föremål för överprövning, om&lt;br&gt;beslut angående utdömande överklagas. Bl.a. kan såväl vitesbeloppet&lt;br&gt;som frågan om föreläggandets laglighet bli föremål för den högre dom-&lt;br&gt;stolens prövning (jfr NJA II 1985 s. 124).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör även observeras att det inte öppnas någon möjlighet att över-&lt;br&gt;klaga ett beslut eller en faktiskt företagen åtgärd på den grunden att&lt;br&gt;förfarandet onödigt uppehålls (jfr 49 kap. 7 § RB). På den punkten&lt;br&gt;överensstämmer regleringen med den som gäller enligt förvaltningspro-&lt;br&gt;cesslagen. Behovet av att kunna överklaga på den grunden att förfaran-&lt;br&gt;det onödigt uppehålls torde i ärenden vara försumbart. En annan sak är&lt;br&gt;att handläggningen av ett visst konkret ärende kan ta onödigt lång tid&lt;br&gt;till följd av att den domstol det gäller inte hinner fetta något beslut eller&lt;br&gt;företa någon åtgärd, men de problem som detta kan orsaka parterna&lt;br&gt;löser man inte genom en regel av det slag som finns i 49 kap. 7 § RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För flera ärendetyper finns det i anslutning till den materiella lagstift-&lt;br&gt;ningen speciella bestämmelser som ger möjlighet att överklaga ett beslut&lt;br&gt;särskilt. Exempel på detta utgör t.ex. 1 b § lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning av federskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar de allmänna frågor om överklagande vilka inte reg-&lt;br&gt;leras i 36 eller 37 §. Bestämmelserna i första och andra styckena om&lt;br&gt;tiden for överklagande överensstämmer med dem vilka nu gäller för&lt;br&gt;ärendena (se avsnitt 7.4). I tredje stycket har tagits in regler om vad&lt;br&gt;klaganden har att iaktta i anledning av att det kan krävas prövnings-&lt;br&gt;tillstånd i den högre domstolen (se om kravet på sådant tillstånd följan-&lt;br&gt;de paragrafer). Enligt 30 § skall klaganden få upplysningar om vad han&lt;br&gt;har att iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Jjärde stycket anges hur den beslutande domstolen skall hantera Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;överklagandet. I den delen överensstämmer reglerna med det som redan&lt;br&gt;gäller. Det gör även bestämmelserna i femte stycket som behandlar frå-&lt;br&gt;gor om handläggningen i den högre domstolen. När bestämmelserna i&lt;br&gt;8 § första stycket skall tillämpas gäller det som sägs om Ungsrätten&lt;br&gt;givetvis hovrätten och det som sägs om myndighet i stället tingsrätten.&lt;br&gt;När 9 § skall tillämpas är det hovrätten som beslutar om föreläggande.&lt;br&gt;När 10 § tillämpas är det hovrätten som beslutar om avvisning. Hov-&lt;br&gt;rätten skall naturligtvis inte pröva frågan om ett överklagande kommit&lt;br&gt;in i rätt tid till tingsrätten annat än om tingsrättens beslut om avvisning&lt;br&gt;har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller särskilda bestämmelser om överklagande till hov-&lt;br&gt;rätten. Ett tingsrättsavgörande skall enligt första stycket normalt över-&lt;br&gt;klagas till hovrätten. I speciella fell skall emellertid enligt särskilda&lt;br&gt;bestämmelser överklagandet ske till annat organ, t.ex. enligt 63 § kon-&lt;br&gt;kurrenslagen (1993:20).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra och tredje styckena har tagits in allmänna bestämmelser om&lt;br&gt;prövningstillstånd vilka för sin tillämpning förutsätter att det finns be-&lt;br&gt;stämmelser i anslutning till den materiella lagstiftningen om att det&lt;br&gt;krävs prövningstillstånd. Ett exempel på en sådan bestämmelse finns i&lt;br&gt;18 kap. 16 a § utsökningsbalken (se lagförslag 2.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om överklagande från hovrätten till Högsta domsto-&lt;br&gt;len. För överklagande krävs nästan alltid prövningstillstånd. Det enda&lt;br&gt;undantaget gäller det fellet att överklagandet avser ett beslut av hovrät-&lt;br&gt;ten att avvisa ett överklagande till Högsta domstolen (jfr 54 kap. 16 §&lt;br&gt;RB). I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap.&lt;br&gt;RB. Det innebär bl.a. att Högsta domstolen inledningsvis kan begränsa&lt;br&gt;ett tillstånd till en i ärendet förekommande prejudikatfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som har behandlats i avsnitt 7.14 begränsar möjligheterna att&lt;br&gt;i Högsta domstolen åberopa nya omständigheter eller bevis (jfr 37 §&lt;br&gt;FPL) i de fell där ärendet vid tingsrätten har inletts genom ett överkla-&lt;br&gt;gande. Regeln innebär att en part inte kan åberopa ett nytt rättsfektum&lt;br&gt;eller ett nytt bevismedel i Högsta domstolen annat än om det förekom-&lt;br&gt;mer särskilda skäl. I den mån det för viss ärendetyp föreligger ett behov&lt;br&gt;av regler som går längre eller mindre långt, kan särskilda bestämmelser&lt;br&gt;tas in i anslutning till den materiella lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som utformats i enlighet med Lagrådets förslag finns&lt;br&gt;bestämmelser om särskilda rättsmedel beträffande dels avgöranden som&lt;br&gt;meddelats enligt den nya lagen, dels avgöranden som vid ett&lt;br&gt;överklagande skulle ha prövats enligt den nya lagen (se avsnitt 7.15). I &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sist angiven del avses inte bara sådana avgöranden som kunnat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagas till tingsrätten (t.ex. felparkeringsbeslut av polismyndighet) Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;utan också sådana som från annan myndighet än tingsrätt kunnat över-&lt;br&gt;klagas till hovrätt (t.ex. gåvoskattebeslut av länsstyrelse). Regleringen&lt;br&gt;innebär genom hänvisningar till bestämmelserna i rättegångsbalken att&lt;br&gt;nuvarande ordning till allra största delen behålls. Det nya ligger i att&lt;br&gt;Högsta domstolen eller den hovrätt som skall pröva en fråga om resning&lt;br&gt;har möjlighet att bevilja resning inte endast i de fäll som anges i&lt;br&gt;rättegångsbalken utan även när det i annat fäll föreligger synnerliga&lt;br&gt;skäl. Att ett yrkande om resning kan förtjäna att bifällas trots att förut-&lt;br&gt;sättningarna enligt rättegångsbalken inte är uppfyllda torde främst gälla&lt;br&gt;den situationen att den enskilde påkallar åtgärden alltför sent. När det&lt;br&gt;föreligger synnerliga skäl bör sålunda resning kunna beviljas beträffande&lt;br&gt;ett beslut som grundas på en uppenbart oriktig rättstillämpning även när&lt;br&gt;felet uppmärksammas mer än sex månader efter laga kraft (jfr 58 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § RB och brottmålsreglema som på den punkten inte ställer upp&lt;br&gt;någon tidsfrist). Resning bör kunna beviljas också i t.ex. sådana fäll där&lt;br&gt;det finns två lagakraftvunna domstolsavgöranden angående samma för-&lt;br&gt;hållande av vilka materiellt sett endast det ena avgörandet kan vara&lt;br&gt;riktigt. När det gäller tilläggsregeln måste givetvis mycket stor hänsyn&lt;br&gt;tas till det intresse en eventuell enskild motpart kan ha av att den&lt;br&gt;extraordinära åtgärden inte beviljas. Den föreslagna regleringen&lt;br&gt;påverkar inte de allmänna domstolarnas möjligheter att även i andra fäll&lt;br&gt;än dem som omfättas av regleringen ta hänsyn till sådana synnerliga&lt;br&gt;omständigheter som inte direkt framgår av rättegångsbalkens reglering&lt;br&gt;(jfr t.ex. rättsfällen NJA 1965 s. 417 och 1978 C 198).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall nämnas att med den nu angivna lösningen betydelsen av 58&lt;br&gt;kap. 10 a § andra stycket och 13 § andra meningen samt 59 kap. 5 §&lt;br&gt;andra stycket RB begränsas till att främst gälla ärenden där klander&lt;br&gt;kunnat ske till tingsrätt, ärenden från inskrivningsmyndigheter samt&lt;br&gt;ärenden som avgjorts genom godkännande av strafföreläggande eller&lt;br&gt;godkännande av föreläggande av ordningsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke tas upp hänvisningar till rättegångsbalken i&lt;br&gt;fråga om ansvar för förseelse enligt 9 kap. 5 § RB och i fråga om brott&lt;br&gt;mot tystnadsplikt enligt 9 kap. 6 § RB. Däremot tas i den nya lagen inte&lt;br&gt;upp någon hänvisning till bestämmelserna om ansvar för förseelse enligt&lt;br&gt;9 kap. 1-4 §§ RB. Dessa bestämmelser tillämpas nämligen nästan aldrig&lt;br&gt;i rättegångar och det finns ännu mindre anledning att tillämpa dem i ett&lt;br&gt;domstolsärende (jfr 38 och 39 §§ FPL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket hänvisas till rättegångsbalkens bestämmelser om vite&lt;br&gt;och hämtning i 9 kap. 7-10 §§. Detta innebär en viss justering av&lt;br&gt;förslaget i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ger domstolen möjlighet att agera självmant när det&lt;br&gt;gäller att döma ut ansvar eller döma ut ett vite som förelagts med stöd&lt;br&gt;av den nya lagen. 1 sak överensstämmer bestämmelserna med det som&lt;br&gt;gäller enligt rättegångsbalken (jfr 42 § FPL).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som innehåller bestämmelser om när en handling skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses ha kommit in till domstolen och om telefaxmeddelanden m.m.,&lt;br&gt;överensstämmer i sak med 33 kap. 3 § RB i dess lydelse från och med&lt;br&gt;den 1 oktober 1994 (prop. 1993/94:190, bet. 1993/94:JuU30, rskr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1993/94:377, SFS 1994:1034).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen tas upp bestämmelser om förhinder vid inställelse och om&lt;br&gt;laga förfall. Delvis sker detta genom hänvisningar till rättegångsbalken.&lt;br&gt;Bestämmelserna överensstämmer i sak med det som gäller enligt 32&lt;br&gt;kap. 4 § andra stycket samt 6 och 8 §§ RB (jfr 45 och 46 §§ FPL).&lt;br&gt;Bestämmelserna i 32 kap. 1 och 3 §§ samt 4 § första stycket RB om att&lt;br&gt;parterna skall få skäligt rådrum och att domstolen kan ändra beslut om&lt;br&gt;tider behöver inga motsvarigheter i den nya lagen. I ett ärende är det&lt;br&gt;nämligen självklart att de principer som kommer till uttryck i de&lt;br&gt;berörda bestämmelserna måste tillämpas. Bestämmelserna i 32 kap. 2&lt;br&gt;och 5 §§ RB om delgivning genom part och om vilandeförklaring passar&lt;br&gt;inte för domstolsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som innehåller bestämmelser om delgivning, överensstäm-&lt;br&gt;mer sakligt sett med 33 kap. 2 § första stycket RB och 47 § FPL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket anger att en part får anlita ombud eller biträde. Detta&lt;br&gt;innebär inga sakliga nyheter i förhållande till det som gäller för närva-&lt;br&gt;rande i ärenden (jfr 9 § första stycket förvaltningslagen och 48 § FPL).&lt;br&gt;En i lagrådsremissen intagen bestämmelse om att den som har ombud&lt;br&gt;även måste medverka personligen när domstolen begär det har ingen&lt;br&gt;motsvarighet i propositionsförslaget. En sådan bestämmelse skulle&lt;br&gt;nämligen inte få någon praktisk betydelse i ett domstolsärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller i fråga om ombud eller biträde det som&lt;br&gt;sägs i 12 kap. 2-5 §§ samt 6 § andra stycket RB. Även detta överens-&lt;br&gt;stämmer med det som gäller för närvarande. Det bör beträffande kraven&lt;br&gt;på ombud enligt 12 kap. 2 § RB påpekas att huvudvikten ligger vid om&lt;br&gt;den det gäller är lämplig att vara ombud i det enskilda fallet. I allmän-&lt;br&gt;het är det betydligt enklare att vara ombud i ett domstolsärende än i en&lt;br&gt;tvistemålsprocess enligt balken. I andra stycket andra mening finns i&lt;br&gt;fråga om fullmakt en hänvisning till bestämmelserna i 12 kap. 8-19 §§&lt;br&gt;RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande ärendelagen görs i 2 § tredje stycket det undantaget&lt;br&gt;från rättegångsbalkens fullmaktsregler att fullmakten inte behöver före-&lt;br&gt;tes såvida inte domstolen anser att det bör ske (jfr 49 § FPL). I prome-&lt;br&gt;morieförslaget föreslås i stället att domstolen skall kunna avstå från att&lt;br&gt;begära in en fullmakt endast när frågan om ombudets behörighet har&lt;br&gt;mindre vikt. Som några remissinstanser påpekat innebär dock detta ett&lt;br&gt;alltför strängt krav på fullmakt. I stället bör den nuvarande ordningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behållas när det gäller ärendena. I paragrafen föreskrivs därför att en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriftlig fullmakt inte behöver företes annat än om domstolen anser att Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen reglerar frågor om tolk och översättning av handlingar ge-&lt;br&gt;nom hänvisningar till rättegångsbalkens bestämmelser. Genom detta&lt;br&gt;överensstämmer regleringen i sak med den som gäller nu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör tillämpas även när det gäller sådana förfaranden som&lt;br&gt;redan inletts när lagen träder i kraft. Detta innebär t.ex. att dagen för&lt;br&gt;ett beslut blir avgörande för om den nya lagens bestämmelser skall ha&lt;br&gt;iakttagits med avseende på beslutet. Såvitt gäller rätten att överklaga&lt;br&gt;finns några mindre skillnader mellan den nya lagen och den nuvarande&lt;br&gt;ärendelagen. För att någon tvekan inte skall behöva uppstå föreskrivs&lt;br&gt;att äldre bestämmelser fortfarande skall gälla i fråga om rätten att&lt;br&gt;överklaga ett beslut som har meddelats före ikraftträdandet och i fråga&lt;br&gt;om vad den som vill överklaga skall iaktta. I den domstol till vilken&lt;br&gt;överklagandet har skett blir den nya lagen tillämplig. De nu angivna&lt;br&gt;reglerna innebär bl.a. att en beslutsmyndighet inte har rätt att med stöd&lt;br&gt;av den nya lagen överklaga ett beslut som meddelats före ikraftträdandet&lt;br&gt;men kan bli part i domstolen, om den enskilde överklagar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.2 Förslaget till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;16 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket om att rätten skall ta in en registrerad&lt;br&gt;handling i protokollet (boupptecknings- eller avhandlingsprotokollet) har&lt;br&gt;upphävts, eftersom det nuvarande protokolleringssystemet bör moderni-&lt;br&gt;seras och nödvändiga bestämmelser kan ges i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som är ny har tagits in en bestämmelse enligt vilken en&lt;br&gt;tingsrätt vid handläggningen av ett ärende enligt balken skall bestå av&lt;br&gt;en juristdomare. När det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän (jfr 6 § tredje stycket i den nuvarande ärendelagen och 14&lt;br&gt;kap. 17 § äktenskapsbalken). Skälen för ändringen har redovisats i&lt;br&gt;avsnitt 7.5. Utformningen av bestämmelsen innebär att tingsrätten skall&lt;br&gt;ha den angivna sammansättningen även i t.ex. ärenden enligt 3 kap.&lt;br&gt;12 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden&lt;br&gt;rörande äktenskap och förmynderskap. Till den nya paragrafen har även&lt;br&gt;förts en bestämmelse från nuvarande 6 § fjärde stycket ärendelagen om&lt;br&gt;möjlighet för regeringen att föreskriva att i tingsrätt även sådana&lt;br&gt;anställda som inte är juristdomare skall få handlägga enkla ärenden om&lt;br&gt;förordnade av bodelningsförrättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;179&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.3 Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop 1995/96:115&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har tagits in en bestämmelse enligt vilken en tingsrätt vid&lt;br&gt;handläggningen av ett ärende enligt balken består av en juristdomare&lt;br&gt;(jfr avsnitt 7.5). Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet får tingsrätten dock bestå av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän (jfr 6 § tredje stycket i den nuvarande ärendelagen och 14&lt;br&gt;kap. 17 § äktenskapsbalken). Utformningen av bestämmelsen innebär att&lt;br&gt;tingsrätten skall ha den angivna sammansättningen även i t.ex. ärenden&lt;br&gt;enligt 3 kap. 12 § lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rätts-&lt;br&gt;förhållanden rörande äktenskap och förmynderskap (jfr avsnitt 17.2).&lt;br&gt;Det skall nämnas att en i lagrådsremissen föreslagen ändring i 20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § avseende klagofristen i överförmyndarärenden blir överflödig&lt;br&gt;genom att den nya ärendelagen inte skall uppta någon regel om frister&lt;br&gt;för överklagande till tingsrätt (se avsnitt 7.4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.4 Förslaget till lag om ändring i ärvdabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19 kap. 20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke finns bestämmelser om att det som gäller för&lt;br&gt;en boutredningsman i viss utsträckning skall tillämpas när det gäller en&lt;br&gt;testamentsexekutör och den som enligt förordnande i testamente endast&lt;br&gt;i viss del verkställer utredningen av ett dödsbo. Till paragrafen har lagts&lt;br&gt;en ny mening som innebär att det som sägs i 19 kap. 14 a § om skyl-&lt;br&gt;dighet att underrätta domstolen om vem som tillställts årsredovisning&lt;br&gt;inte längre skall gälla någon annan än den som är boutredningsman (se&lt;br&gt;avsnitt 12 om skälen för denna ändring). En testamentsexekutör som&lt;br&gt;förordnats till boutredningsman skall alltså även i fortsättningen ge in en&lt;br&gt;underrättelse till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap. 21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som är ny har förts in en bestämmelse från nuvarande 6 §&lt;br&gt;fjärde stycket ärendelagen enligt vilken regeringen kan bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i tingsrätt som inte är juristdomare skall få&lt;br&gt;handlägga enkla ärenden om avträdande av egendom till förvaltning av&lt;br&gt;boutredningsman och om förordnande eller entledigande av boutred-&lt;br&gt;ningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen som är ny får regeringen bestämma att även sådana&lt;br&gt;anställda i en tingsrätt som inte är juristdomare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;bouppteckningsärenden (se avsnitt 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som är ny har förts in en bestämmelse från nuvarande 6 §&lt;br&gt;fjärde stycket ärendelagen om möjlighet för regeringen att bestämma att&lt;br&gt;180&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även sådana anställda i tingsrätt som inte är juristdomare skall få hand- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;lägga enkla ärenden om förordnande av skiftesman vid arvskifte.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.5 Förslaget till lag om ändring i jordabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;8 kap. 12 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har föreslagits införd i jordabalken genom prop. 1995/96:43.&lt;br&gt;En hänvisning till den nuvarande ärendelagen har ändrats att avse den&lt;br&gt;nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om nedsättning av hyra hos länsstyrelse&lt;br&gt;till skydd mot påföljd för underlåten hyresbetalning. Bestämmelserna&lt;br&gt;har ändrats så att ett överklagande av länsstyrelsens beslut i ärendet inte&lt;br&gt;längre skall ske till hovrätten utan till tingsrätt (se avsnitt 11). För tyd-&lt;br&gt;lighets skull anges uttryckligen - på samma sätt som i flera av de föl-&lt;br&gt;jande lagförslagen - att den nya ärendelagen skall gälla vid överklagan-&lt;br&gt;de. Har länsstyrelsen meddelat ett beslut före ikraftträdandet skall äldre&lt;br&gt;bestämmelser tillämpas, om någon part överklagar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.6 Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att registreringen av målen och det som förekommer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i målen skall ske i dagboksform har utgått (se avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om protokollföring i s.k. RB-ären-&lt;br&gt;den, dvs. ärenden som har anknytning till tvistemål eller brottmål, t.ex.&lt;br&gt;ett ärende om bevisupptagning åt annan domstol som handlägger ett&lt;br&gt;sådant mål. För tydlighets skull har paragrafen ändrats så att det klart&lt;br&gt;framgår att den inte gäller de ärenden som skall handläggas enligt ären-&lt;br&gt;delagen. De grundläggande bestämmelserna om det som skall antecknas&lt;br&gt;vid ett sammanträde i ett sådant ärende har tagits in i 21 § förslaget till&lt;br&gt;ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap. 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som innehåller en delegationsbestämmelse har justerats av&lt;br&gt;skäl som angetts i avsnitt 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 20 a och 19 kap. 11 a §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna tas upp regler om överlämnande av ansökningar från en&lt;br&gt;obehörig domstol till en behörig. Reglerna har utförligt behandlats i&lt;br&gt;avsnitt 8 (se även författningskommentaren till 8 § förslaget till ny ären-&lt;br&gt;delag). Ett beslut om överlämnande är inte något slutligt beslut i rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap. 10 och 30 kap. 8 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i andra styckena om domsnumrering och om dom-&lt;br&gt;böcker har upphävts av skäl som angetts i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17.7 Förslaget till lag om ändring i utsökningsbalken&lt;br&gt;Ändringarna i utsökningsbalken avser uteslutande vissa paragrafer i&lt;br&gt;18 kap. som handlar om överklaganden. I 8 § finns för närvarande&lt;br&gt;bestämmelser om vad ett överklagande skall innehålla. I 11 § finns&lt;br&gt;bestämmelser om domstols prövning när ett överklagande kommit in för&lt;br&gt;sent till kronofogdemyndigheten. I 18 § finns bestämmelser om att vissa&lt;br&gt;domstolsbeslut får överklagas särskilt. Samtliga de nu angivna bestäm-&lt;br&gt;melserna blir överflödiga till följd av regleringen i förslaget till ny&lt;br&gt;ärendelag. I promemorian föreslås att även 12 § som innehåller bestäm-&lt;br&gt;melser om inhibition och omedelbar verkställighet skall upphävas. Det&lt;br&gt;lagrummet innehåller emellertid en för utsökningsärendena mer pre-&lt;br&gt;ciserad reglering än den föreslagna nya ärendelagen (se 26 § den lagen)&lt;br&gt;och det finns inte tillräcklig anledning att nu upphäva den regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i andra stycket har ändrats till att avse den nya ärendela-&lt;br&gt;gen. Bestämmelsen om en tingsrätts sammansättning har upphävts med&lt;br&gt;hänsyn till innehållet i 3 § förslaget till ny ärendelag. I paragrafen görs&lt;br&gt;ett undantag från regleringen i 11 § den lagen om att en beslutsmyndig-&lt;br&gt;het vars beslut överklagats av en enskild skall vara motpart i domstolen.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten blir alltså inte part i domstolsförfarandet (se&lt;br&gt;avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 16 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i det nuvarande första stycket om att tingsrättsbeslut&lt;br&gt;överklagas till hovrätten och i fjärde till sjätte styckena angående pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd blir överflödiga genom regleringen i den nya ärendelagen.&lt;br&gt;Ur det nuvarande tredje stycket har en bestämmelse som tar sikte på&lt;br&gt;missnöjesanmälan tagits bort.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats på det sättet att en lösöreköpsavhandling inte&lt;br&gt;längre skall visas upp för kronofogdemyndighet och sedan ges in till&lt;br&gt;tingsrätten för protokollering. I stället skall handlingen ges in till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten för registrering. Beträffande skälen för lagändringen&lt;br&gt;hänvisas till avsnitt 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna innebär att bestämmelsen om att tingsrätterna skall förteck-&lt;br&gt;na lösöreköpsavhandlingama har ersatts av en bestämmelse om att ett&lt;br&gt;beslut av kronofogdemyndigheten skall kunna överklagas till tingsrätt&lt;br&gt;enligt den nya ärendelagen (se avsnitt 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om det skydd som lösöreköparen&lt;br&gt;får mot säljarens fordringsägare. Enligt gällande regler har köparen inte&lt;br&gt;något skydd, om en utmätning eller konkurs inträffar inom 30 dagar&lt;br&gt;från det att köpeavhandlingen visades upp inför rätten. Enligt den nya&lt;br&gt;lydelsen av paragrafen är utgångspunkten för tid sberäkningen i stället&lt;br&gt;den dag då handlingen gavs in till kronofogdemyndigheten. Utöver detta&lt;br&gt;har en forumregel i första stycket för väckande av talan vid tingsrätt&lt;br&gt;justerats redaktionellt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:56) om ned-&lt;br&gt;sättning av pengar hos myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 9 a § finns bestämmelser om att ett beslut av länsstyrelse angående&lt;br&gt;nedsättning av pengar får överklagas till hovrätten genom besvär. Av&lt;br&gt;skäl som angetts i avsnitt 11 bör ett överklagande i fortsättningen i stäl-&lt;br&gt;let ske till tingsrätt och handläggas enligt den nya ärendelagen. Paragra-&lt;br&gt;fen har ändrats i enlighet med detta (jfr lagförslaget under 17.5).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:85)&lt;br&gt;om dödande av förkommen handling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I en ny paragraf, 15 §, har förts in en bestämmelse från nuvarande 6 §&lt;br&gt;fjärde stycket ärendelagen om möjlighet för regeringen att föreskriva att&lt;br&gt;även sådana anställda i en tingsrätt som inte är juristdomare skall få&lt;br&gt;handlägga enkla ärenden om dödande av förkommen handling m.m.,&lt;br&gt;dock inte ärenden som avses i 12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1933:269)&lt;br&gt;om ägofred&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 36 och 37 § om att rätten i sitt protokoll skall ta in&lt;br&gt;föreningar om stängselskyldighet och betesreglering har ändrats så att&lt;br&gt;rätten i stället skall registrera den handling det gäller. Syftet med dessa&lt;br&gt;ändringar är att möjliggöra ett upphävande av reglerna om att det vid&lt;br&gt;tingsrätterna skall föras avhandlingsprotokoll (jfr författningskommenta-&lt;br&gt;ren till 27 § förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.12 Förslaget till lag om ändring i lagen (1941:416) Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;om arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt, tredje stycke har inforts en bestämmelse som ger regeringen&lt;br&gt;möjlighet att delegera handläggningen i tingsrätt av enkla arvsskatte-&lt;br&gt;ärenden till sådana anställda som inte är juristdomare. Bestämmelsen&lt;br&gt;har behandlats i avsnitt 7.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen handlar om överklagande av en beskattningsmyndighets be-&lt;br&gt;slut till hovrätt. Kammarkollegiet anser inte att den föreslagna ärendela-&lt;br&gt;gen skall vara tillämplig för arvs- och gåvoskatteärendena utan att i&lt;br&gt;stället vissa förfaranderegler för dessa ärendetyper bör införas i den&lt;br&gt;materiella lagstiftningen. Det finns inte underlag för någon sådan om-&lt;br&gt;arbetning av den nuvarande lagstiftningen. Nya regler behövs emellertid&lt;br&gt;för att den nya ärendelagen med dess bestämmelser om överrättsprocess&lt;br&gt;skall kunna tillämpas i arvsskatteärendena. I skattemyndighet som be-&lt;br&gt;skattningsmyndighet för gåvoskatt gäller förvaltningslagen (1986:223).&lt;br&gt;I gåvoskatteärenden blir därför den nya ärendelagen tillämplig i&lt;br&gt;samband med att skattemyndighetens beslut överklagas. Detta har&lt;br&gt;markerats i första stycket. Vilka uppgifter som ankommer på skatte-&lt;br&gt;myndigheten i samband med ett överklagande regleras dock inte av&lt;br&gt;ärendelagen utan av förvaltningslagen. Ur det första stycket har vidare&lt;br&gt;tagits bort vissa bestämmelser som syftar på äldre regler om att en hov-&lt;br&gt;rätts domkrets kunde avse endast en begränsad del av ett län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som görs i andra till fjärde styckena är huvudsakligen&lt;br&gt;föranledda av att systemet för överklagande är enhetligt från och med&lt;br&gt;den 1 oktober 1994 (jfr prop. 1993/94:290). Dessutom har en hänvis-&lt;br&gt;ning i andra stycket till rättegångsbalken ändrats till att avse mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelse i ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket finns bestämmelser som innebär bl.a. att ett vitesföre-&lt;br&gt;läggande i frågor som avses i 17 och 26 §§ inte får överklagas särskilt&lt;br&gt;men att ett föreläggande att fullgöra en uppgift enligt 26 § får komma&lt;br&gt;under prövning i samband med överklagande av ett beslut om vitets&lt;br&gt;utdömande. Bestämmelserna har avseende på bl.a. en fråga om skyldig-&lt;br&gt;heten att lämna upplysningar om värdet av egendom. För ärenden i&lt;br&gt;allmänhet skall det enligt 37 § första stycket förslaget till ärendelag inte&lt;br&gt;längre förekomma någon motsvarande begränsning i överklaganderätten.&lt;br&gt;När det gäller arvs- och gåvoskatteärenden finns det emellertid inte i det&lt;br&gt;nu aktuella ärendet underlag för någon sådan reform. Frågan om änd-&lt;br&gt;ringar bör därför anstå till en mer allmän reform av lagstiftningen om&lt;br&gt;arvsskatt och gåvoskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har gjorts en justering som följd av att uttrycket ”be-&lt;br&gt;svär” numera har ersatts av uttrycket ”överklagande”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1958:642) p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;om blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De hänvisningar till den nuvarande ärendelagen som förekommer i 1 a&lt;br&gt;och 1 b §§ har ersatts av hänvisningar till den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1975:605)&lt;br&gt;om registrering av båtbyggnadsförskott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om att vissa avtal om båtbyggnadsförskott kan tas in&lt;br&gt;Stockholms tingsrätts protokoll har ändrats på det sättet att avtalen i&lt;br&gt;stället kan registreras hos tingsrätten. Ändringarna ingår som ett led i&lt;br&gt;arbetet med att upphäva reglerna om avhandlings- och boupptecknings-&lt;br&gt;protokoll (jfr författningskommentaren till 27 § förslaget till ny ärende-&lt;br&gt;lag).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen avser frågor om överklagande av vissa beslut av Patent- och&lt;br&gt;Registreringsverket. Bestämmelserna i andra stycket om att 1946 års&lt;br&gt;ärendelag skall tillämpas har ändrats till att avse den nya ärendelagen.&lt;br&gt;Någon särskild bestämmelse om tingsrättens sammansättning i ett&lt;br&gt;ärende enligt aktiebolagslagen behövs inte längre. I fråga om tings-&lt;br&gt;rättens sammansättning bör i stället den nya ärendelagens regler gälla.&lt;br&gt;De reglerna innebär - åtminstone teoretiskt sett - att tingsrätten i visst&lt;br&gt;fell kan bestå av flera domare. Vid överklagande av ett beslut blir&lt;br&gt;verket part i domstolen (se avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:206)&lt;br&gt;om felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna ill § om att det i felparkeringsärenden&lt;br&gt;är åklagaren som för det allmännas talan i tingsrätt och hovrätt ersätts&lt;br&gt;av den nya ärendelagens bestämmelser om möjlighet för den beslutande&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheten - i detta fell polismyndigheten - att uppträda&lt;br&gt;som part i domstolen (se avsnitt 7.3). Nuvarande regler i 12 § om en&lt;br&gt;tingsrätts sammansättning i ärende om felparkeringsavgift ersätts av den&lt;br&gt;nya ärendelagens mer allmänna regler 3 §, vilka åtminstone teoretiskt&lt;br&gt;tillåter att tingsrätten avgör ärendet i flerdomarsammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna får med de begränsningar som följer av över-&lt;br&gt;gångsbestämmelserna till den nya ärendelagen omedelbar tillämpning&lt;br&gt;vilket bl.a. innebär att en åklagare skall till polismyndigheten lämna&lt;br&gt;tillbaka handlingarna i de ärenden som är under handläggning i domstol&lt;br&gt;eller hos åklagarmyndigheten den dag då den nya lagstiftningen träder i&lt;br&gt;kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som handlar om överklagande av polismyndighets beslut i&lt;br&gt;ett felparkeringsärende till domstol, har gjorts redaktionella ändringar i&lt;br&gt;anledning av den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur paragrafen har tagits bort dels en bestämmelse om att en tingsrätts&lt;br&gt;beslut får överklagas till hovrätt, dels vissa bestämmelser i nuvarande&lt;br&gt;andra stycket andra meningen samt tredje och fjärde styckena om pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd. Motsvarande bestämmelser finns nämligen i den nya&lt;br&gt;ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.17 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i bötesverkställig-&lt;br&gt;hetslagen (1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 13 § om överklagande till tingsrätt har justerats i&lt;br&gt;anledning av den nya ärendelagen. Lagrådet har framhållit att bestäm-&lt;br&gt;melsen i första styckets andra mening om klagofristen blir överflödig&lt;br&gt;med den allmänna lösning som har valts när det gäller klagofristema.&lt;br&gt;Särskilt med hänsyn till att ett överklagande i fortsättningen bör ges in&lt;br&gt;till den beslutande myndigheten och inte som nu till rätten bör&lt;br&gt;bötesverkställighetslagen dock även i fortsättningen innehålla en regel&lt;br&gt;om klagofristen. Den nuvarande bestämmelsen i första styckets fjärde&lt;br&gt;mening som jämställer ett överklagande med en ansökan behövs inte,&lt;br&gt;eftersom den nya ärendelagen innehåller uttryckliga regler om&lt;br&gt;överklaganden från förvaltningsmyndighet. Den nuvarande bestäm-&lt;br&gt;melsen om tingsrättens sammansättning har ändrats så att nämndemän&lt;br&gt;skall medverka endast i de fall där tingsrätten anser att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet. I fråga om anled-&lt;br&gt;ningen till den ändringen kan här hänvisas till avsnitt 7.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1981:131)&lt;br&gt;om kallelse på okända borgenärer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen framgår att en ansökan om kallelse på okända borgenärer&lt;br&gt;inte längre skall göras hos tingsrätten utan hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;eller, om gäldenären är ett aktiebolag, hos Patent- och registreringsver-&lt;br&gt;ket. Bestraffande skälen för ändringen kan hänvisas till avsnitt 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har ändrats med hänsyn till att ansökningar om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer skall göras hos en kronofogdemyndighet eller hos&lt;br&gt;Patent- och registreringsverket. I propositionsförslaget har markerats att&lt;br&gt;verket skall underrätta kronofogdemyndigheten om en sådan ansökan&lt;br&gt;som har gjorts hos verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen som är ny har inforts bestämmelser om överklagande. Vid&lt;br&gt;överklagande av en kronofogdemyndighets beslut skall 18 kap. UB&lt;br&gt;tillämpas vilket medför att överklagandet sker till tingsrätt där ärendela-&lt;br&gt;gen blir tillämplig. Även ett överklagande av Patent- och registrerings-&lt;br&gt;verkets beslut skall ske till tingsrätt. Vid överklagande gäller den nya&lt;br&gt;ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.19 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1984:649)&lt;br&gt;om företagshypotek&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i 2 kap. 4 § andra stycket har justerats till följd av de&lt;br&gt;ändringar som görs i lagen (1845:50 s.l) om handel med lösören, som&lt;br&gt;köparen låter i säljarens vård kvarbliva (se lagförslag 8).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.20 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:232)&lt;br&gt;om sambors gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I 20 a § har tagits in en bestämmelse om att tingsrätten vid handlägg-&lt;br&gt;ningen av ett ärende skall bestå av en juristdomare. Om det föreligger&lt;br&gt;särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet får tingsrätten dock&lt;br&gt;bestå av en juristdomare och tre nämndemän (jfr 6 § tredje stycket i den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen och 14 kap. 17 § äktenskapsbalken). I para-&lt;br&gt;grafen har även tagits in en bestämmelse från den nuvarande ären-&lt;br&gt;delagen om behörighet för sådana anställda i tingsrätt som inte är&lt;br&gt;juristdomare att förordna bodelningsförrättare. Skälen till förslagen har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 7.5.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.21 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:813)&lt;br&gt;om homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i första stycket 8 till den nuvarande ärendelagen, som&lt;br&gt;gäller frågor om tingsrätts sammansättning m.m., har utgått med hänsyn&lt;br&gt;till att motsvarande frågor i stället bör regleras genom hänvisningen i&lt;br&gt;första stycket 1 till lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (se&lt;br&gt;avsnitt 17.20).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.22 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:688)&lt;br&gt;om besöksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har justerats i anledning av förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i sin nuvarande lydelse hänvisningar till en del av&lt;br&gt;bestämmelserna i den nuvarande ärendelagen. Det finns inte något hin-&lt;br&gt;der mot att i fortsättningen allmänt hänvisa till den nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.23 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1988:950)&lt;br&gt;om kulturminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i 6 kap. 14 § andra stycket till ärendelagen har justerats&lt;br&gt;att gälla den föreslagna nya lagen. Den nuvarande bestämmelsen om&lt;br&gt;tingsrättens domförhet behövs inte med den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.24 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:483)&lt;br&gt;om fingerade personuppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen i 3 § till ärendelagen har justerats att gälla den föreslagna&lt;br&gt;nya ärendelagen. Det finns inget behov av att inskränka hänvisningen&lt;br&gt;till att gälla den lagen ”i tillämpliga delar”.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.25 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nuvarande tredje stycket som innehåller regler om Konkurrensver-&lt;br&gt;kets rätt att överklaga tingsrättens beslut är onödigt med hänsyn till att&lt;br&gt;verket enligt 11 § förslaget till ny ärendelag är part i ärendet. Stycket&lt;br&gt;har därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket andra punkten har en hänvisning till ärendelagen ändrats&lt;br&gt;till att avse den nya. I andra stycket har en justering gjorts i anledning&lt;br&gt;av att förslaget till ny ärendelag i motsats till den nuvarande ärendela-&lt;br&gt;gen innehåller bestämmelser om hovrättsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nuvarande lydelse innebär genom hänvisningar att en tings-&lt;br&gt;rätt vid förhandling i eller vid avgörande av ett ärende enligt konkur-&lt;br&gt;renslagen på samma sätt som i ett tvistemål enligt den lagen skall ha en&lt;br&gt;sammansättning med två juristledamöter och två ekonomiska experter.&lt;br&gt;Vid annan handläggning består tingsrätten av en juristdomare eller av&lt;br&gt;en juristdomare och en ekonomisk expert i förening. I princip är en&lt;br&gt;prövning i sak av ett ärende som anges i 63 § första stycket 6 inte&lt;br&gt;enklare att företa än en prövning i sak av ett tvistemål enligt kon-&lt;br&gt;kurrenslagen. I båda fellen behöver tingsrätten i allmänhet göra kvali-&lt;br&gt;ficerade samhällsekonomiska och företagsekonomiska analyser som&lt;br&gt;kräver ingående kännedom om förhållandena på enskilda marknader och&lt;br&gt;om deras funktionssätt. Inte bara målen utan även ärendena är av stor&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhällsekonomisk och konsumentpolitisk betydelse. Mot den bak- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;grunden finns det inte anledning att ändra de regler som nu finns om&lt;br&gt;tingsrättens sammansättning vid prövningen i sak av ett ärende som&lt;br&gt;anges i 63 § första stycket 6. Ett sådant ärende som anges i 63 § första&lt;br&gt;stycket 5, dvs. ett ärende om undersökning enligt 47 och 48 §§&lt;br&gt;konkurrenslagen, kan emellertid vara enklare att pröva. Därför bör det&lt;br&gt;öppnas en möjlighet för tingsrätten att bestå av en juristdomare eller av&lt;br&gt;en sådan domare och en ekonomisk expert i förening vid prövningen i&lt;br&gt;sak av ett sådant ärende. Vid sådan handläggning som inte avser en&lt;br&gt;prövning i sak, t.ex. när det gäller en förberedande åtgärd eller ett&lt;br&gt;beslut om avvisning, skall tingsrätten alltid bestå av en juristdomare&lt;br&gt;eller av en sådan domare i förening med en ekonomisk expert (jfr det&lt;br&gt;som sägs i avsnitt 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen upptar för närvarande bestämmelser om att i fråga om före-&lt;br&gt;lägganden och utevaro rättegångsbalkens regler för åklagare skall gälla&lt;br&gt;för Konkurrensverket som part i mål eller ärende. Regelns ändamål är&lt;br&gt;att Konkurrensverket inte skall utsättas för de påföljder som enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gäller för part i ett indispositivt tvistemål. Den nya ärende-&lt;br&gt;lagen innehåller emellertid såvitt gäller en myndighet som part inga&lt;br&gt;bestämmelser av rättegångsbalkens slag. För att det inte skall uppstå&lt;br&gt;något onödigt krångel i domstolarna i samband med hanteringen av&lt;br&gt;ärendena enligt konkurrenslagen bör därför konkurrenslagens bestäm-&lt;br&gt;melse upphävas såvitt gäller ärendena.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.26 Förslaget till lag om ändring i skuldsaneringsla-&lt;br&gt;gen (1994:334)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna i 32 § blir onödiga till följd av bestäm-&lt;br&gt;melserna i 39 § den föreslagna nya ärendelagen och paragrafen har där-&lt;br&gt;för utgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna i andra stycket om hur tingsrätten skall&lt;br&gt;göra när den finner sig vara obehörig att handlägga ett skuldsanerings-&lt;br&gt;ärende har utgått, eftersom frågan regleras på i huvudsak samma sätt i&lt;br&gt;8 § förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 och 27 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i 22 § andra stycket och 27 § tredje stycket till ärende-&lt;br&gt;lagen har ändrats till att avse den nya ärendelagen. Bestämmelserna i&lt;br&gt;samma stycken om att tingsrätten alltid skall bestå av en domare har&lt;br&gt;utgått, eftersom det inte finns anledning att på den punkten hantera&lt;br&gt;skuldsaneringsärendena på annat sätt än alla andra domstolsärenden (se&lt;br&gt;3 § förslaget till ny ärendelag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har uttryckligen angetts att den nya ärendelagen skall gälla&lt;br&gt;vid överklagande, om inte någonting annat sägs. I paragrafen görs dock&lt;br&gt;ett undantag från regleringen i 11 § den lagen om att en beslutsmyndig-&lt;br&gt;het vars beslut överklagas av en enskild skall vara motpart i domstolen.&lt;br&gt;Kronofogdemyndigheten blir alltså inte part i domstolsförfarandet (se&lt;br&gt;avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse i andra stycket om missnöjesanmälan har utgått med&lt;br&gt;anledning av att det institutet inte förekommer i förslaget till ny ärende-&lt;br&gt;lag. Bestämmelserna i tredje stycket om prövningstillstånd har utgått&lt;br&gt;därför att samma sak följer av 38 § i det förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.27 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att 21 kap. sjölagen ändras så att dispaschmålen&lt;br&gt;som med nu gällande regler handläggs i domstolarna enligt reglerna i&lt;br&gt;52 kap. RB i fortsättningen ges en mera kvalificerad handläggning&lt;br&gt;enligt den nya ärendelagen. Under remissbehandlingen har emellertid&lt;br&gt;framkommit skäl som talar för att man i dispaschmålen i åtskilligt fler&lt;br&gt;hänseenden än som följer av nuvarande ordning eller av den nya&lt;br&gt;ärendelagen bör tillämpa rättegångsbalkens regler för tvistemål. Av det&lt;br&gt;skälet bör frågan om hur dispaschmålen i fortsättningen skall&lt;br&gt;handläggas inte tas upp i det nu aktuella sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap. 3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hänvisning i tredje stycket till ärendelagen har justerats att gälla den&lt;br&gt;nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hänvisning i andra stycket till ärendelagen har justerats att gälla den&lt;br&gt;nya ärendelagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.28 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:1811)&lt;br&gt;om disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande 54 § finns en bestämmelse som ger tingsrätten möjlighet att&lt;br&gt;besluta om inhibition. Den paragrafen har utgått mot bakgrund av den&lt;br&gt;allmänna bestämmelsen i 26 § förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande 56 § finns en bestämmelse om att i tingsrätt och hovrät-&lt;br&gt;ten det allmännas talan förs av den myndighet som har meddelat beslu-&lt;br&gt;tet (jfr. prop. 1993/94:112, bet. 1993/94:JuU26, rskr. 1993/94:299,&lt;br&gt;SFS 1994:520). Den paragrafen har utgått mot bakgrund av de allmänna&lt;br&gt;bestämmelserna i 11 och 36 §§ förslaget till ny ärendelag. Det skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nämnas att det i 57 § ges en erinran om att Riksdagens ombudsmän och Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Justitiekanslem kan överklaga ett beslut om disciplinansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens hänvisning till ärendelagen har ändrats att gälla den nya&lt;br&gt;lagen. Den nuvarande bestämmelsen om att ett överklagande jämställs&lt;br&gt;med en ansökan behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande 53 § finns bestämmelser enligt vilka en tingsrätt normalt är&lt;br&gt;beslutför med en juristdomare men vid avgörande av saken skall bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre nämndemän. Den större sammansättningen&lt;br&gt;med nämndemän har i förslaget på samma sätt som för nästan alla andra&lt;br&gt;ärenden reserverats för de fell i vilka det finns särskilda skäl att ha den&lt;br&gt;sammansättningen (se vidare avsnitt 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns för närvarande bestämmelser om överklagande till&lt;br&gt;hovrätt och om att hovrättens beslut inte får överklagas. Det finns även&lt;br&gt;bestämmelser om att ett överklagande får ske särskilt, om tingsrätten&lt;br&gt;har meddelat ett beslut som avses i 34 § andra stycket eller avslagit ett&lt;br&gt;yrkande om att verkställighet tills vidare inte skall få ske. Regeln om att&lt;br&gt;en hovrätts beslut inte får överklagas bör behållas. De övriga reglerna&lt;br&gt;blir överflödiga med den nya ärendelagen (se 37 och 39 §§ den lagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande av myndigheters&lt;br&gt;beslut i vissa ersättningsärenden. Den nuvarande regleringen innebär&lt;br&gt;bl.a. att överklaganden av ersättningsbeslut i domstolen handläggs enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken som tvistemål, om det inte samtidigt sker ett överkla-&lt;br&gt;gande i ett disciplinärende (jfr 22 kap. RB). Även i vissa andra fell kan&lt;br&gt;tvistemålsreglema bli tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen för handläggning av ersättningsärenden är&lt;br&gt;onödigt komplicerad. Den nya ärendelagen ger garantier för att vid be-&lt;br&gt;hov handläggningen av ett ersättningsärende blir tillräckligt kvalificerad,&lt;br&gt;och det synes mot den bakgrunden inte kunna riktas någon avgörande&lt;br&gt;invändning mot att ersättningsärendena alltid hanteras på samma sätt&lt;br&gt;som disciplinärendena. Till följd av detta har paragrafens andra stycke&lt;br&gt;utgått. Samtidigt har ur första stycket tagits bort en hänvisning som görs&lt;br&gt;till 56 §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.29 Förslaget till lag om ändring i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens nuvarande lydelse innebär genom hänvisningar att en tings-&lt;br&gt;rätt vid sammanträde i eller vid avgörande av ett ärende enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen på samma sätt som i ett tvistemål enligt den lagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha en sammansättning med två juristledamöter och två ekonomiska Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;experter. Vid annan handläggning består tingsrätten av en juristdomare&lt;br&gt;eller av en juristdomare och en ekonomisk expert i förening. Frågorna&lt;br&gt;i ärendena är dock i normala fall betydligt enklare än de som skall&lt;br&gt;handläggas i tvistemål och torde till följd av detta inte i samma höga&lt;br&gt;grad som frågorna i tvistemålen kräva medverkan av ekonomiska&lt;br&gt;experter. Mot den bakgrunden bör tingsrätten ges en ökad frihet när det&lt;br&gt;gäller sammansättningen i ärendena. Detta synes kunna ske genom att&lt;br&gt;man för de nu berörda ärendena på samma sätt som i fråga om nästan&lt;br&gt;alla andra ärenden som en grundregel föreskriver att tingsrätten skall&lt;br&gt;bestå av en juristdomare eller av en juristdomare och en ekonomisk&lt;br&gt;expert i förening samtidigt som tingsrätten ges möjlighet att ha den&lt;br&gt;större sammansättningen med två jurister och två experter när det&lt;br&gt;föreligger särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet (jfr det&lt;br&gt;som sägs i avsnitt 7.5; jfr också avsnitt 17.25).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke finns för närvarande en bestämmelse om att&lt;br&gt;i ett ärende enligt marknadsföringslagen ärendelagen skall tillämpas i&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, om inte något annat följer av marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen. I fortsättningen bör den nya ärendelagen gälla inte bara handlägg-&lt;br&gt;ningen i Stockholms tingsrätt utan även handläggningen i Marknads-&lt;br&gt;domstolen. Paragrafen har ändrats i enlighet med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om att i mål och ärenden enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen det som i 49, 50 och 52 kap. RB sägs om hovrätt i&lt;br&gt;stället skall gälla Marknadsdomstolen. Denna bestämmelse måste i fort-&lt;br&gt;sättningen avse även 39 § första stycket i den nya ärendelagen, eftersom&lt;br&gt;det lagrummet innehåller regler om överrättsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17.30 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000)&lt;br&gt;om företagsrekonstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande bestämmelserna i 4 kap. 3 § blir onödiga till följd av&lt;br&gt;regleringen i 3 § förslaget till ny ärendelag och har därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns för närvarande bestämmelser om att för tingsrättens&lt;br&gt;handläggning efter ett beslut om ackordsförhandling skall tillämpas&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser om handläggningen av tvistemål. Den&lt;br&gt;nya ärendelagen innefattar en så kvalificerad reglering av handlägg-&lt;br&gt;ningen att det inte längre finns något behov av att tillämpa reglerna för&lt;br&gt;tvistemål. Bestämmelserna har därför upphävts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke finns bl.a. en bestämmelse om att vid en&lt;br&gt;sådan förhandling som avses i 3 kap. 23 § första stycket skall tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmelserna i rättegångsbalken om huvudförhandling i tvistemål. Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;Den nya ärendelagens reglering torde vara tillräcklig på den punkten&lt;br&gt;och därför har bestämmelsen upphävts. En bestämmelse i andra stycket&lt;br&gt;om att rättens avgörande sker genom beslut är onödig med hänsyn till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a. 27 § i förslaget till ny ärendelag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till ärendelag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta domsto-&lt;br&gt;len av sådana ärenden som skall tas upp av en tingsrätt och som inte&lt;br&gt;skall handläggas enligt rättegångsbalken eller förvaltningslagen&lt;br&gt;(1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag för visst slags ärende innehåller en bestämmelse som&lt;br&gt;avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstolarna och domare tillämpas 1-4 kap. rättegångsbal-&lt;br&gt;ken. En tingsrätt består av en juristdomare. Om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;får dock tingsrätten bestå av tre sådana domare. När det gäller&lt;br&gt;domstolens sammansättning tillämpas i övrigt balkens bestämmelser för&lt;br&gt;tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att tjänstemän som inte är jurister får handlägga vissa ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag framgår av särskilda föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur förfarandet vid tingsrätten inleds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill inleda ett förfarande vid tingsrätt genom anmälan, ansö-&lt;br&gt;kan, överklagande eller på annat sätt skall göra detta skriftligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det som yrkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med vaije särskilt&lt;br&gt;bevis och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de omständigheter som medför att tingsrätten är behörig att hand-&lt;br&gt;lägga ärendet, om inte behörigheten framgår av det som anförs i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beslut som överklagas och i vilken del det överklagas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. grunderna för överklagandet och i vilket avseende skälen för be-&lt;br&gt;slutet enligt klagandens mening är oriktiga,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den ändring i beslutet som yrkas och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med vaije särskilt&lt;br&gt;bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan eller överklagan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild parts första skrivelse till tingsrätten skall innehålla uppgifter&lt;br&gt;om partens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yrke och personnummer eller organisationsnummer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fåll an-&lt;br&gt;nan adress där han eller hon kan anträffas för delgivning genom stäm-&lt;br&gt;ningsman,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen, dock att nummer&lt;br&gt;som avser ett hemligt telefonabonnemang behöver uppges endast om&lt;br&gt;tingsrätten begär det, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhållanden i övrigt av betydelse för delgivning med honom eller&lt;br&gt;henne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter&lt;br&gt;lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde utsett ombud, skall&lt;br&gt;ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det en enskild motpart i ärendet, skall den som inleder förfaran-&lt;br&gt;det lämna uppgifter om motparten i de hänseenden som anges i första&lt;br&gt;och andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföre-&lt;br&gt;trädares yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver dock&lt;br&gt;lämnas endast om uppgiften utan särskild utredning är tillgänglig för&lt;br&gt;den som inleder förfarandet. Saknar motparten känd adress, skall&lt;br&gt;uppgift lämnas om den utredning som gjorts för att fastställa detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till tings-&lt;br&gt;rätten. Om något av dessa förhållanden ändras eller om en uppgift är&lt;br&gt;ofullständig eller felaktig, skall det utan dröjsmål anmälas till tingsrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall ges in till den myndighet som har meddelat det&lt;br&gt;beslut som överklagas. Det skall ha kommit in till myndigheten inom&lt;br&gt;tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett överklagande getts in till en tingsrätt i stället för till den myn-&lt;br&gt;dighet som meddelat det överklagade beslutet, skall tingsrätten överläm-&lt;br&gt;na överklagandet till myndigheten. Överklagandet skall anses ha kommit&lt;br&gt;in till myndigheten redan den dag det kom in till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner tingsrätten i annat fall i samband med att ett förfarande inleds&lt;br&gt;att den inte är behörig att handlägga ärendet, skall tingsrätten lämna&lt;br&gt;över den skrivelse genom vilken förfarandet inletts till en domstol som&lt;br&gt;är behörig, om den som inlett förfärandet inte har något att invända mot&lt;br&gt;detta. Skrivelsen skall anses ha kommit in till den domstolen redan den&lt;br&gt;dag som den kom in till den tingsrätt som lämnar över skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skrivelse genom vilken förfarandet inletts innehåller brister, får&lt;br&gt;domstolen förelägga parten att inom viss tid avhjälpa dessa. Har före-&lt;br&gt;skriven avgift inte betalats, skall parten föreläggas att betala. När det&lt;br&gt;finns anledning till det skall domstolen förelägga parten att ge in ett&lt;br&gt;bevis om sin behörighet att inleda förfarandet vid domstolen eller om&lt;br&gt;vem som är ställföreträdare for en part. Om ärendet inte kan prövas i&lt;br&gt;sak utan att föreläggandet följts, skall parten upplysas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte ett föreläggande enligt 9 §, skall tingsrätten avvisa anmälan,&lt;br&gt;ansökan eller överklagandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om bristerna är sådana att den skrivelse genom vilken förfarandet&lt;br&gt;inletts inte kan läggas till grund för någon prövning i sak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om bristerna avser föreskrifterna i 6 § och inte har endast ringa be-&lt;br&gt;tydelse för frågan om delgivning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om föreskriven avgift inte har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisning skall ske även när det finns något annat hinder för pröv-&lt;br&gt;ningen. Frågan om ett överklagande har kommit in i rätt tid skall dock&lt;br&gt;prövas av tingsrätten endast när förvaltningsmyndigheten har beslutat&lt;br&gt;om avvisning på den grunden och myndighetens beslut överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndighetens ställning vid överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det vid överklagande av en förvaltningsmyndighets beslut förekom-&lt;br&gt;mer sådana allmänna intressen i ärendet som myndigheten har till upp-&lt;br&gt;gift att bevaka och som inte bevakas av någon annan förvaltningsmyn-&lt;br&gt;dighet, är myndigheten motpart till den som har överklagat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om handläggningen av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet&lt;br&gt;kräver. Genom frågor och påpekanden skall domstolen försöka avhjälpa&lt;br&gt;otydligheter och ofullständigheter i parternas framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftligt och muntligt förfarande .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfarandet är skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förfarandet bör det ingå sammanträde när det kan antas vara till för-&lt;br&gt;del för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas&lt;br&gt;ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt&lt;br&gt;som annars är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part.&lt;br&gt;Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i&lt;br&gt;sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på&lt;br&gt;grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sammanträde får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn&lt;br&gt;till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om sam-&lt;br&gt;manträdet inför domstolen skulle medföra kostnader och olägenheter&lt;br&gt;som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträdet&lt;br&gt;hålls inför domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande sammanträden som hålls på telefon gäller inte bestämmel-&lt;br&gt;serna i 19 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen förelägga motparten&lt;br&gt;att inom en viss tid svara skriftligen. I föreläggandet skall det tas in en&lt;br&gt;upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte&lt;br&gt;kommer in något svar till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer&lt;br&gt;att avgöras till motpartens nackdel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om en underrättelse annars är uppenbart obehövlig eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte domstolen&lt;br&gt;bestämmer att svaret får lämnas muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som svarar skall ange om han eller hon medger eller bestrider&lt;br&gt;yrkandena i ärendet eller, om förfärandet inletts genom en anmälan, om&lt;br&gt;han godtar eller motsätter sig den åtgärd som ärendet gäller. Om han&lt;br&gt;bestrider yrkandet eller motsätter sig åtgärden skall han ange skälen för&lt;br&gt;sin inställning och de bevis som han vill åberopa. Skriftliga bevis skall&lt;br&gt;ges in till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förelägga den som inlett förfarandet vid domstolen att&lt;br&gt;inom viss tid yttra sig skriftligen över svaret. I föreläggandet skall det&lt;br&gt;tas in en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras även om det&lt;br&gt;inte kommer in något yttrande till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. I en kallelse&lt;br&gt;till en enskild part skall det tas in en upplysning om att utevaro inte&lt;br&gt;hindrar att domstolen handlägger eller avgör ärendet eller om att&lt;br&gt;utevaro kan leda till att ärendet avskrivs från vidare handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om offentlighet och ordning vid sammanträde tillämpas 5 kap.&lt;br&gt;1-5 och 9 §§ rättegångsbalken. Utöver det som följer av 5 kap. 1 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får domstolen besluta att sammanträde skall hållas&lt;br&gt;inom stängda dörrar, om det kan antas att det vid sammanträdet&lt;br&gt;kommer att läggas fram uppgifter för vilka hos domstolen gäller&lt;br&gt;sekretess enligt sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde skall det föras protokoll. Protokollet skall redovisa&lt;br&gt;sammanträdets gång och den utredning som läggs fram vid sammanträ-&lt;br&gt;det. I protokollet skall antecknas det som förekommer vid sammanträdet&lt;br&gt;när det gäller yrkanden, medgivanden, bestridanden, åberopanden, in-&lt;br&gt;vändningar och erkännanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Partsinsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom&lt;br&gt;om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom&lt;br&gt;eller henne och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får dock avgöra ärendet utan att ha iakttagit detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avgörandet inte går parten emot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om uppgiften saknar betydelse eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att par-&lt;br&gt;ten får kännedom om uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf gäller inte en beslutsmyndighet som är motpart enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisning i allmänhet tillämpas 35 kap. 1-7 och 10-12 §§&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga handlingar vilka åberopas som bevis skall ges in till domsto-&lt;br&gt;len utan dröjsmål. Detsamma gäller sådana föremål vilka åberopas som&lt;br&gt;bevis och kan flyttas till domstolen. Om det behövs får domstolen före-&lt;br&gt;lägga den part som åberopat beviset att inom viss tid ge in detta. I före-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma att Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgöras även om parten inte gett in beviset. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får besluta om förhör med ett vittne. Förhöret hålls vid sam-&lt;br&gt;manträde. Det får hållas under ed. Beträffande förhöret tillämpas i&lt;br&gt;övrigt 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhöret får hållas på telefon om det är lämpligt med hänsyn till&lt;br&gt;bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning&lt;br&gt;enligt vanliga bestämmelser skulle medföra kostnader eller olägenheter&lt;br&gt;som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att bevisningen tas&lt;br&gt;upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon gäller inte rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens bestämmelser om kallelser och förelägganden och om på-&lt;br&gt;följder för utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. 1-10 och&lt;br&gt;12-20 §§ rättegångsbalken. Ett förhör med en sakkunnig får hållas på&lt;br&gt;telefon enligt 24 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder och inhibition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill dess ärendet&lt;br&gt;avgjorts besluta om sådan åtgärd som säkerställer det som ärendet gäl-&lt;br&gt;ler. Den som åtgärden rör skall dessförinnan ha fått tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig, om det inte är fåra i dröjsmål. Beslutet får när som helst ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol som skall pröva ett överklagande får besluta att det över-&lt;br&gt;klagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt besluta&lt;br&gt;rörande saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller och&lt;br&gt;det som i övrigt har förekommit i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förfarandet har inletts genom en ansökan eller ett överklagande,&lt;br&gt;får det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som&lt;br&gt;yrkats. När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan&lt;br&gt;yrkande besluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till&lt;br&gt;nackdel för något motstående enskilt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär beslutet att en viss handling har registrerats, skall handlingen&lt;br&gt;därmed anses intagen i domstolens protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ett beslut enligt vilket domstolen avgör ärendet skall de skäl som&lt;br&gt;bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot. Detsamma&lt;br&gt;gäller andra beslut, om det behövs. I ett beslut som innebär att ett över-&lt;br&gt;klagat festställs behöver några skäl inte anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det beslut enligt vilket domstolen avgör ärendet skall samma dag som&lt;br&gt;beslutet meddelas sändas till parterna. Om det finns en skiljaktig me-&lt;br&gt;ning skall den bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning om&lt;br&gt;det. Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna även utan egen&lt;br&gt;begäran få upplysning om vad de skall iaktta vid ett överklagande.&lt;br&gt;Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få upplys-&lt;br&gt;ning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd kan&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omedelbar verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om omedelbar verkställighet av domstolens beslut tillämpas 17&lt;br&gt;kap. 14 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där två enskilda är motparter till varandra får domstolen&lt;br&gt;med tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten&lt;br&gt;eller dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra&lt;br&gt;parten dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av skrivfel och liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av domstolens&lt;br&gt;eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende får&lt;br&gt;rättas av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen av förbiseende inte har fettat ett beslut som skulle ha&lt;br&gt;meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt&lt;br&gt;avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obehövligt skall parterna få tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig innan rättelse eller komplettering sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom över-&lt;br&gt;klagande att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt på&lt;br&gt;grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall&lt;br&gt;domstolen ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att&lt;br&gt;det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten gäller även om beslutet överklagas. Skyldigheten gäller&lt;br&gt;dock inte om tingsrätten redan har överlämnat handlingarna i ärendet till&lt;br&gt;en högre domstol eller om det i annat fell finns särskilda skäl mot att&lt;br&gt;tingsrätten ändrar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En part har inte rätt att få beslutet omprövat, om han eller hon begär&lt;br&gt;omprövning sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfeller, om tingsrätten själv&lt;br&gt;efter omprövning enligt 33 § ändrar beslutet så som klaganden begär. I&lt;br&gt;så fell tillämpas inte 37 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrar domstolen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall&lt;br&gt;överklagandet anses omfetta det nya beslutet, om inte avvisning skall&lt;br&gt;ske enligt 37 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om överklagande av domstolens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har gått ho-&lt;br&gt;nom eller henne emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förvaltningsmyndighet som enligt 11 § är part i ärendet får över-&lt;br&gt;klaga ett sådant domstolsbeslut som innebär att myndighetens beslut har&lt;br&gt;ändrats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av beslut som innebär att ärendet avgörs.&lt;br&gt;Överklagande får dock ske särskilt när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;invändning om att det finns ett hinder för ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat rörande saken i avvaktan på ärendets avgörande eller be-&lt;br&gt;slutat rörande omedelbar verkställighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra sär-&lt;br&gt;skild påföljd för honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff for förseelse i förfarandet eller förklarat att ett&lt;br&gt;vittne eller en sakkunnig skall ersätta kostnader som orsakats genom en&lt;br&gt;försummelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat angående undersökning eller omhändertagande av person&lt;br&gt;eller egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. beslutat angående ersättning for någons medverkan i ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i annat fall än som avses i 7 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet inne-&lt;br&gt;fattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen&lt;br&gt;skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick&lt;br&gt;del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs, skall klaganden ange de omständigheter&lt;br&gt;han åberopar till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har&lt;br&gt;gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för&lt;br&gt;sent. Om överklagandet inte avvisas skall det tillsammans med övriga&lt;br&gt;handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva över-&lt;br&gt;klagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 § första och&lt;br&gt;andra styckena, 8 § andra stycket samt 9 och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande till hovrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall det är särskilt föreskrivet får hovrätten pröva ett över-&lt;br&gt;klagande endast om hovrätten har meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet&lt;br&gt;prövas av högre domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står&lt;br&gt;tingsrättens beslut fest. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande till Högsta domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen får pröva överklagandet endast om Högsta domsto-&lt;br&gt;len har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller dock inte vid överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut om avvisning av ett överklagande av ett hovrättsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Hög-&lt;br&gt;sta domstolen skall beaktas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda rättsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskilda rättsmedel mot ett beslut enligt denna lag eller mot&lt;br&gt;ett beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt denna lag&lt;br&gt;tillämpas 58 kap. 1 och 4-8 §§, 10 a § första stycket, 11 och 12 §§,&lt;br&gt;13 § första meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. Om det finns synnerliga skäl, får resning eller undanrö-&lt;br&gt;jande på grund av domvilla beviljas även under andra omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff, vite m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om straff for en förseelse under förfarandet och för brott mot&lt;br&gt;tystnadsplikt som ålagts av domstolen tillämpas 9 kap. 5 och 6 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vite och hämtning tillämpas 9 kap. 9 och 10 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för rättegångsför-&lt;br&gt;seelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkommande handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling anses ha kommit in till domstolen den dag då handlingen&lt;br&gt;eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen anlänt&lt;br&gt;till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Under-&lt;br&gt;rättas domstolen särskilt om att ett meddelande till domstolen anlänt till&lt;br&gt;ett telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan när&lt;br&gt;underrättelsen nått behörig tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har&lt;br&gt;lämnats i domstolens kansli eller avskilts för domstolen på postanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anses den ha kommit in den dagen, om den kommit behörig tjänsteman&lt;br&gt;till handa närmast följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift&lt;br&gt;i original skall bekräftas av avsändaren genom en i original underteck-&lt;br&gt;nad handling, om det behövs. Har domstolen begärt sådan bekräftelse&lt;br&gt;men sådan uteblivit, får domstolen bortse från meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laga förfall m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som har kallats ull sammanträde inte kan inställa sig, skall&lt;br&gt;han omedelbart anmäla det till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om laga förfall tillämpas 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall domstolen underrätta någon om innehållet i en handling eller om&lt;br&gt;något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas,&lt;br&gt;om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn ull syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör&lt;br&gt;i övrigt tillgripas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud och biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är part får anlita ombud eller biträde. Den som har ombud&lt;br&gt;skall dock medverka personligen, om domstolen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ombud eller biträde tillämpas 12 kap. 2-5 §§ samt 6 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken. I fråga om fullmakt för ombud tillämpas&lt;br&gt;12 kap. 8-19 §§ rättegångsbalken. När frågan om ombudets behörighet&lt;br&gt;har mindre vikt behöver domstolen dock inte begära in någon fullmakt&lt;br&gt;för ombudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolk och översättning av handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tolk och översättning av handlingar tillämpas 5 kap. 6-8 §§&lt;br&gt;samt 33 kap. 9 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1946:807) om handläggning av dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;bestämmelser i fråga om rätten att överklaga det beslutet och om vad Bilaga 1&lt;br&gt;den som vill överklaga beslutet skall iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas en ny paragraf, 18 kap. 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingen registrerats&lt;br&gt;skall rätten genast översända en&lt;br&gt;kopia till den myndighet som&lt;br&gt;för äktenskapsregistret med upp-&lt;br&gt;gift om dagen då handlingen&lt;br&gt;gavs in till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall ta in handlingen i&lt;br&gt;protokollet och genast översända&lt;br&gt;bestyrkt kopia av handlingen till&lt;br&gt;den myndighet som för äkten-&lt;br&gt;skapsregistret med uppgift om&lt;br&gt;dagen då handlingen gavs in till&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungö-&lt;br&gt;relse om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning.&lt;br&gt;Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en&lt;br&gt;bodelningshandling för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt ärendelagen (1995:000)&lt;br&gt;består tingsrätten av en jurist-&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får tingsrätten dock tilläm-&lt;br&gt;pa 14 kap. 17 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att i&lt;br&gt;tingsrätt även sådana tjänstemän&lt;br&gt;som inte är jurister skall få&lt;br&gt;handlägga ärenden enligt 17&lt;br&gt;kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 § föräldrabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om låderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14&lt;br&gt;kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt ärendelagen (1995:000)&lt;br&gt;består tingsrätten av en jurist-&lt;br&gt;domare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får tingsrätten dock tilläm-&lt;br&gt;pa 14 kap. 17 § äktenskapsbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1251.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 19 kap. 21 a § och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap. 6 §, av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 19 kap. 20 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår&lt;br&gt;av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 14-16, 18 och 19 §§&lt;br&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning å&lt;br&gt;testamentsexekutör ävensom å&lt;br&gt;den som genom testamente för-&lt;br&gt;ordnats att allenast i viss del&lt;br&gt;verkställa utredningen efter den&lt;br&gt;döde; och skall jämväl om ent-&lt;br&gt;ledigande gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 14-16, 18 och 19 §§&lt;br&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;ha motsvarande tillämpning pä&lt;br&gt;testamentsexekutör och på den&lt;br&gt;som genom testamente forord-&lt;br&gt;nats att endast i viss del verk-&lt;br&gt;ställa utredningen efter den dö-&lt;br&gt;de. Åven i fråga om entledigan-&lt;br&gt;de skall gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är föreskrivet. Det&lt;br&gt;som i 14 a § sagts om skyldighet&lt;br&gt;att underrätta rätten om vem&lt;br&gt;som tillställts årsredovisning&lt;br&gt;skall dock inte gälla någon an-&lt;br&gt;nan än den som är boutred-&lt;br&gt;ningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana tjänstemän i tings-&lt;br&gt;rätt som inte är jurister skall fä&lt;br&gt;handlägga enkla ärenden enligt&lt;br&gt;1 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fär bestämma att&lt;br&gt;även sådana tjänstemän i tings-&lt;br&gt;rätt som inte är jurister skall få&lt;br&gt;handlägga enkla ärenden enligt&lt;br&gt;5§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 kap. 21 § jordabalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser hyresgästen att han enligt 11-14, 16-18 eller 26 § har rätt till&lt;br&gt;nedsättning av hyran eller till ersättning för skada eller för avhjälpande&lt;br&gt;av brist eller att han har någon annan motfordran hos hyresvärden, och&lt;br&gt;vill hyresgästen dra av motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar,&lt;br&gt;får han deponera beloppet hos länsstyrelsen. Vad som sagts nu gäller&lt;br&gt;också när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar&lt;br&gt;men som ej är till beloppet bestämd i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När hyresgästen enligt första stycket deponerar belopp hos länssty-&lt;br&gt;relsen, skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhål-&lt;br&gt;landet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffen-&lt;br&gt;het samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner skälig, för&lt;br&gt;den kostnad hyresvärden kan få för att få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hyresgästen deponerat hyra hos länsstyrelsen, får hyresvärden&lt;br&gt;icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det&lt;br&gt;deponerade beloppet ej betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen med&lt;br&gt;anledning av deposition får&lt;br&gt;överklagas i hovrätten genom&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av länsstyrelsen&lt;br&gt;med anledning av deposition får&lt;br&gt;överklagas till tingsrätten på&lt;br&gt;den ort där länsstyrelsen finns.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller ärende-&lt;br&gt;lagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Har ett beslut meddelats&lt;br&gt;före lagens ikraftträdande tillämpas fortfarande äldre bestämmelser, om&lt;br&gt;beslutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:694.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i ffåga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 kap. 12 §, 17 kap. 10 § och 30 kap. 8 § skall ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 20 a § och&lt;br&gt;19 kap. 11 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xbd i detta kapitel stadgas om&lt;br&gt;protokoll, akt och dagbok i mål&lt;br&gt;skall i tillämpliga delar gälla&lt;br&gt;även beträffande ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i detta kapitel sägs&lt;br&gt;om protokoll, akt och dagbok i&lt;br&gt;mål skall tillämpas även beträf-&lt;br&gt;fande ett ärende som handläggs&lt;br&gt;enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att den&lt;br&gt;inte är behörig att ta upp målet&lt;br&gt;eller att i annan ordning pröva&lt;br&gt;ansökan, skall ansökan lämnas&lt;br&gt;över till en domstol som är be-&lt;br&gt;hörig, om sökanden inte har&lt;br&gt;något att invända mot detta. An-&lt;br&gt;sökan skall anses ha kommit in&lt;br&gt;till den domstolen den dag som&lt;br&gt;den kom in till den domstol som&lt;br&gt;lämnar över ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att den&lt;br&gt;inte är behörig att ta upp målet&lt;br&gt;eller att i annan ordning pröva&lt;br&gt;ansökan, skall ansökan lämnas&lt;br&gt;över till en domstol som är be-&lt;br&gt;hörig, om sökanden inte har&lt;br&gt;något att invända mot detta. An-&lt;br&gt;sökan skall anses ha kommit in&lt;br&gt;till den domstolen den dag som&lt;br&gt;den kom in till den domstol som&lt;br&gt;lämnar över ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nummerföljd efter tiden för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i nummerföljd efter tiden för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 18 kap. 8,11 och 18 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 18 kap. 1, 16 a och 19 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets kronofogdemyndigheten har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas be-&lt;br&gt;träffande överklaganden i utsök-&lt;br&gt;ningsmål. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 a&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas&lt;br&gt;hos hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat parten prövningstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel gäller&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000) vid&lt;br&gt;överklagande i utsökningsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hovrätt får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat parten prövningstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 8 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 11 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 18 § 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att över-&lt;br&gt;klagandet prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i tingsrättens beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hovrät-&lt;br&gt;ten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med underrät-&lt;br&gt;telse om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om överklagande upplysa par-&lt;br&gt;terna om detta och därvid också&lt;br&gt;ange innehållet i närmast före-&lt;br&gt;gående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra&lt;br&gt;stycket och 12, 14 och 15 §§&lt;br&gt;tillämpas även i hovrätten och&lt;br&gt;Högsta domstolen. Vad som&lt;br&gt;sägs i 16 § tillämpas även i&lt;br&gt;hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 4 § andra&lt;br&gt;stycket, 14 § och 15 § tillämpas&lt;br&gt;även i hovrätten och Högsta&lt;br&gt;domstolen. Vad som sägs i 16 §&lt;br&gt;tillämpas även i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård&lt;br&gt;kvarbliva&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen läter i säljarens vård kvarbliva, skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall dels inom åtta dagar från&lt;br&gt;den dag då kungörelsen skedde&lt;br&gt;uppvisas för kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns, och i bestyrkt avskrift till-&lt;br&gt;ställas myndigheten, dels inom&lt;br&gt;en månad från samma dag före-&lt;br&gt;tes inför tingsrätten i den ort där&lt;br&gt;egendomen finns till intagande i&lt;br&gt;dess protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall inom åtta dagar från den&lt;br&gt;dag då kungörelsen skedde upp-&lt;br&gt;visas för kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns, och i bestyrkt avskrift till-&lt;br&gt;ställas myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse nl988:386.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten för förteckning&lt;br&gt;över uppvisade och inprotokolle-&lt;br&gt;rade köpeavhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten för Bilaga 1&lt;br&gt;förteckning över uppvisade kö-&lt;br&gt;peavhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen inför rätten före-&lt;br&gt;teddes, eller försätts säljaren i&lt;br&gt;konkurs efter ansökning, som&lt;br&gt;gjorts inom sagda tid, är den&lt;br&gt;sålda egendomen ej fredad från&lt;br&gt;att utmätas eller att räknas till&lt;br&gt;konkursboet. Detsamma gäller,&lt;br&gt;när ansökan om förordnande av&lt;br&gt;god man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) gjorts inom nämnda&lt;br&gt;tid och konkurs följt på an-&lt;br&gt;sökan, som gjorts inom tre&lt;br&gt;veckor från det att verkan av&lt;br&gt;godmansförordnandet förföll&lt;br&gt;eller, när förhandling om offent-&lt;br&gt;ligt ackord följt, ackordsfrågan&lt;br&gt;avgjordes. Görs efter utgången&lt;br&gt;av den i första punkten angivna&lt;br&gt;tiden jäv mot köpeavhandling,&lt;br&gt;vilken är så upprättad och be-&lt;br&gt;handlad, som nyss sagts, är, om&lt;br&gt;jävet görs vid utmätningstillfal-&lt;br&gt;le, fordringsägaren skyldig att,&lt;br&gt;om han vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fullfölja jävet, inom en månad&lt;br&gt;därefter väcka talan mot såväl&lt;br&gt;säljaren som köparen vid den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 1 §. Gör&lt;br&gt;han inte det, har han förlorat sin&lt;br&gt;talan. Godset skall genast beläg-&lt;br&gt;gas med kvarstad och sökanden&lt;br&gt;skall, om han vill att åtgärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upprät-&lt;br&gt;tad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen uppvisades för kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten i den län&lt;br&gt;där egendomen finns, eller för-&lt;br&gt;sätts säljaren i konkurs efter an-&lt;br&gt;sökning, som gjorts inom sagda&lt;br&gt;tid, är den sålda egendomen ej&lt;br&gt;fredad från att utmätas eller att&lt;br&gt;räknas till konkursboet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller, när ansökan om för-&lt;br&gt;ordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) gjorts&lt;br&gt;inom nämnda tid och konkurs&lt;br&gt;följt på ansökan, som gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att ver-&lt;br&gt;kan av godmansförordnandet&lt;br&gt;förföll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord följt, ackords-&lt;br&gt;frågan avgjordes. Görs efter&lt;br&gt;utgången av den i första punkten&lt;br&gt;angivna tiden jäv mot köpe-&lt;br&gt;avhandling, vilken är så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som nyss&lt;br&gt;sagts, är, om jävet görs vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utmätningstillfalle, fordringsäga-&lt;br&gt;ren skyldig att, om han vill full-&lt;br&gt;följa jävet, inom en månad där-&lt;br&gt;efter väcka talan mot såväl säl-&lt;br&gt;jaren som köparen vid tingsrät-&lt;br&gt;ten i den ort där egendomen&lt;br&gt;finns. Gör han inte det, har han&lt;br&gt;förlorat sin talan. Godset skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:386.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall bestå, inom fjorton dagar&lt;br&gt;efter utmätningsförrättningen&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;ställa full borgen for den kost-&lt;br&gt;nad och skada, som kan orsakas&lt;br&gt;av kvarstaden. Var säljarens&lt;br&gt;egendom avträdd till konkurs,&lt;br&gt;skall vad om återvinning av lös&lt;br&gt;egendom till konkursbo är stad-&lt;br&gt;gat i 4 kap. 19 och 20 §§ kon-&lt;br&gt;kurslagen (1987:672) äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genast beläggas med kvarstad&lt;br&gt;och sökanden skall, om han vill&lt;br&gt;att åtgärden skall bestå, inom&lt;br&gt;fjorton dagar efter utmätnings-&lt;br&gt;förrättningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten ställa full borgen&lt;br&gt;for den kostnad och skada, som&lt;br&gt;kan orsakas av kvarstaden. Var&lt;br&gt;säljarens egendom avträdd till&lt;br&gt;konkurs, skall vad om återvin-&lt;br&gt;ning av lös egendom till kon-&lt;br&gt;kursbo är stadgat i 4 kap. 19&lt;br&gt;och 20 §§ konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i&lt;br&gt;stället offentligt ackord fastställes. I fråga om talan med anledning av&lt;br&gt;ackordsförhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Beträffande köpeavhand-&lt;br&gt;ling som foretetts för tingsrätt före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:56) om ned- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;sättning av pengar hos myndighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1927:56) om nedsättning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pengar hos myndighet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut av länssty- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ett beslut av länsstyrelsen får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;relsen förs i hovrätten genom överklagas till den tingsrätt där&lt;br&gt;besvär. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;länsstyrelsen finns. Vid överkla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande gäller ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Har ett beslut meddelats&lt;br&gt;före lagens ikraftträdande tillämpas fortfarande äldre bestämmelser, om&lt;br&gt;beslutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:804.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;dödande av förkommen handling &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1927:85) om dödande av förkom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;men handling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana tjänstemän i tings-&lt;br&gt;rätt som inte är jurister skall fä&lt;br&gt;handlägga enkla ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag, dock inte ärenden&lt;br&gt;som avses i 12 a §.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om&lt;br&gt;arvsskatt och gåvoskatt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1941:416) om arvsskatt och&lt;br&gt;gåvoskatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 62 och 64 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 60 och 70 §§ samt rubriken närmast före 60 § skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljd av talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon föra talan mot be-&lt;br&gt;slut i skatteärende, har han att&lt;br&gt;till beskattningsmyndigheten in-&lt;br&gt;komma med sina till hovrätten&lt;br&gt;ställda besvär. Är skattemyndig-&lt;br&gt;het i län, som hör under skilda&lt;br&gt;hovrätter, beskattningsmyndig-&lt;br&gt;het, skola besvären ställas till&lt;br&gt;den hovrätt, under vilken den&lt;br&gt;del av länet hör, där den skatt-&lt;br&gt;skyldige var mantalsskriven, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde, eller,&lt;br&gt;om han då ej var mantalsskriven&lt;br&gt;inom riket, där han var bosatt&lt;br&gt;eller stadigvarande vistades; i&lt;br&gt;fråga om juridisk person vare&lt;br&gt;för hovrättens behörighet be-&lt;br&gt;stämmande, var styrelsen eller&lt;br&gt;förvaltningen hade sitt säte, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde. Be-&lt;br&gt;svär må anföras, förutom av en-&lt;br&gt;skild part, av den enligt 64 § 1&lt;br&gt;mom. förordnade gransknings-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar beslut av underrätt&lt;br&gt;eller skattemyndighet prövning&lt;br&gt;av fråga om fastställande, efter-&lt;br&gt;gift eller återvinning av skatt,&lt;br&gt;må talan fullföljas inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När skatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighetens be-&lt;br&gt;slut får överklagas till hovrätten&lt;br&gt;av enskild part eller av den&lt;br&gt;enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beskattningsmyndighetens&lt;br&gt;beslut innefattar prövning av&lt;br&gt;fråga om fastställande, eftergift&lt;br&gt;eller återvinning av skatt, får&lt;br&gt;överklagande ske inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När skatt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig vitsordat anmärkning,&lt;br&gt;som framställts av gransknings-&lt;br&gt;myndigheten, skall vid fullföljd&lt;br&gt;av talan anses, som om beslut&lt;br&gt;om skattens fastställande blivit&lt;br&gt;meddelat av underrätt eller skat-&lt;br&gt;temyndighet, när gransknings-&lt;br&gt;myndigheten erhållit med-&lt;br&gt;delande om vitsordandet. I&lt;br&gt;sådant fell skall klaganden in-&lt;br&gt;komma till hovrätten med sin dit&lt;br&gt;ställda besvärsinlaga. Har part&lt;br&gt;arfört besvär och vill jämväl&lt;br&gt;hans vederpart söka ändring i&lt;br&gt;beslutet, skall denne dock&lt;br&gt;inkomma med sina besvär inom&lt;br&gt;två månader från det delgivning&lt;br&gt;som avses i 52 kap. 7 § rät-&lt;br&gt;tegångsbalken ägt rum. I sist-&lt;br&gt;nämnda fall må vederparten&lt;br&gt;inkomma med besvärsinlaga till&lt;br&gt;hovrätten; prövningen huruvida&lt;br&gt;hans besvärstalan fullföljts på&lt;br&gt;föreskrivet sätt och inom rätt tid&lt;br&gt;skall alltid tillkomma hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då besvär behörigen anförts&lt;br&gt;över beslut, som avses i näsfö-&lt;br&gt;regående stycke, skall hovrätten&lt;br&gt;städse höra klagandens veder-&lt;br&gt;part över besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över beslut av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten i frågor, som avses&lt;br&gt;i 17 och 26 §§, må klagan ej fö-&lt;br&gt;ras. Har någon förelagts att vid&lt;br&gt;vite fullgöra åliggande, varom i&lt;br&gt;26 § förmäles, må dock föreläg-&lt;br&gt;gandet komma under prövning i&lt;br&gt;samband med klagan över beslut&lt;br&gt;om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skyldig vitsordat en anmärk-&lt;br&gt;ning, som framställts av gransk-&lt;br&gt;ningsmyndigheten skall vid&lt;br&gt;överklagande anses, som om&lt;br&gt;beslut om skattens festställande&lt;br&gt;blivit meddelat av beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten när gransk-&lt;br&gt;ningsmyndigheten fått medde-&lt;br&gt;lande om vitsordandet. I sådant&lt;br&gt;fell skall ett överklagande ges in&lt;br&gt;till hovrätten. Har ena parten&lt;br&gt;överklagat beslutet och vill även&lt;br&gt;motparten överklaga det, skall&lt;br&gt;dock dennes överklagande ha&lt;br&gt;kommit in till tingsrätten eller&lt;br&gt;till hovrätten inom två månader&lt;br&gt;från det att delgivning av&lt;br&gt;föreläggande som avses i 16 §&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000) har&lt;br&gt;skett. Prövningen av om motpar-&lt;br&gt;ten har överklagat i rätt tid skall&lt;br&gt;alltid göras av hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av ett beslut&lt;br&gt;som avses i andra stycket skall&lt;br&gt;hovrätten, om målet tas upp till&lt;br&gt;prövning, alltid ge klagandens&lt;br&gt;motpart tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten i frågor som avses i 17&lt;br&gt;och 26 §§ får inte överklagas.&lt;br&gt;Har någon förelagts att vid vite&lt;br&gt;fullgöra en uppgift som anges i&lt;br&gt;26 §, får dock föreläggandet&lt;br&gt;komma under prövning i sam-&lt;br&gt;band med överklagande av be-&lt;br&gt;slut om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär över beslut om feststäl-&lt;br&gt;lande av skatt enligt denna lag&lt;br&gt;inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den skatt som beslutet&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av ett beslut&lt;br&gt;om festställande av skatt enligt&lt;br&gt;denna lag inverkar inte på skyl-&lt;br&gt;digheten att betala den skatt som&lt;br&gt;beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av skatt enligt 61 § skall ske även om det beslut som&lt;br&gt;föranleder återbetalningen inte har vunnit laga kraft. Om hovrätten fast-&lt;br&gt;ställt skatten till ett lägre belopp än den enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten medgett eller yrkat, får dock återbetalning inte&lt;br&gt;ske om granskningsmyndigheten anmäler hinder mot detta. I sistnämnda&lt;br&gt;fall får skattemyndigheten efter ansökan av dödsbo eller skattskyldig&lt;br&gt;medge återbetalning, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 a och 1 b §§ lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning om låderskap skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett låderskap har fastställts genom bekräftelse eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersök-&lt;br&gt;ning som avses i 1 §, om det först efter bekräftelsen eller domen har&lt;br&gt;framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon&lt;br&gt;annan man än den som har fastställts vara lår har haft samlag med mo-&lt;br&gt;dem under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har festställts vara fer. modem, barnet eller den andre mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;br&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;br&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande kan begäras av den&lt;br&gt;som kan vara part i ett mål om&lt;br&gt;att bekräftelsen saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;enligt ärendelagen (1995:000).&lt;br&gt;Ett sådant förordnande kan be-&lt;br&gt;gäras av den som kan vara part&lt;br&gt;i ett mål om att bekräftelsen&lt;br&gt;saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet fastställts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket så-&lt;br&gt;som ett ärende enligt lagen om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet feststäUts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket enligt&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000). Ett&lt;br&gt;sådant förordnande kan begäras&lt;br&gt;av någon av partema i det tidi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;begäras av någon av partema i gare målet,&lt;br&gt;det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som för-&lt;br&gt;ordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1530.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden får&lt;br&gt;överklagas särskilt genom be-&lt;br&gt;svär. Sedan utlåtande över un-&lt;br&gt;dersökningen har avgetts eller&lt;br&gt;frågan om undersökning har för-&lt;br&gt;fallit, får ärendet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om förordnande enligt 1&lt;br&gt;barnet har sitt hemvist eller, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000) får&lt;br&gt;överklagas särskilt. Sedan utlå-&lt;br&gt;tande över undersökningen har&lt;br&gt;avgetts eller frågan om under-&lt;br&gt;sökning har förfallit, får ärendet&lt;br&gt;avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a § tas upp av rätten i den ort där&lt;br&gt;har avlidit, av den rätt som har att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig&lt;br&gt;domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Införd genom 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av registreringsmyndigheten i ärende enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt&lt;br&gt;säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndig-&lt;br&gt;heten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande överklaganden av&lt;br&gt;registreringsmyndighetens beslut&lt;br&gt;i ärenden enligt 13 kap. 4 a&lt;br&gt;eller 7 § tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna i lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklaganden av regist-&lt;br&gt;reringsmyndighetens beslut i&lt;br&gt;ärenden enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 &amp;nbsp;§ gäller ärendelagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1993:1495.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om&lt;br&gt;felparkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:206) om felparkerings-&lt;br&gt;avgift&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 och 10 a §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär att betalningsansvaret undanröjts får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;delsen har ägt rum. Skrivelsen&lt;br&gt;med överklagandet ges in till&lt;br&gt;polismyndigheten. Den skall ha&lt;br&gt;kommit in dit senast tre veckor&lt;br&gt;från det klaganden fick del av&lt;br&gt;beslutet. Vid prövning av över-&lt;br&gt;klagandet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden om inte annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen till den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;br&gt;delsen har ägt rum. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ges in till polismyndig-&lt;br&gt;heten. Det skall ha kommit in&lt;br&gt;dit senast tre veckor från det&lt;br&gt;klaganden fick del av beslutet.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller ären-&lt;br&gt;delagen (1995:000), om inte&lt;br&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får&lt;br&gt;i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos hovrätten. Överkla-&lt;br&gt;gandet får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 11 § 1993:517.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1180.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:517.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut&lt;br&gt;genom vilket en missnöjesanmä-&lt;br&gt;lan eller en anmälan av bestri-&lt;br&gt;dande avvisats. I fråga om med-&lt;br&gt;delade prövningstillstånd skall&lt;br&gt;54 kap. 77 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att talan&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens&lt;br&gt;beslut prövas av hovrätten en-&lt;br&gt;dast om denna meddelat pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;genom vilket en anmälan av Bilaga 1&lt;br&gt;bestridande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande upplysa parterna om&lt;br&gt;detta och därvid också ange&lt;br&gt;innehållet i närmast föregående&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får&lt;br&gt;dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot kronofogdemyndighets&lt;br&gt;förordnande enligt 12 § får&lt;br&gt;åklagaren i den ort där den böt-&lt;br&gt;föllde finns föra talan genom be-&lt;br&gt;svär hos tingsrätten i samma&lt;br&gt;ort. Besvärshandling skall ha&lt;br&gt;kommit in till rätten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklaga-&lt;br&gt;ren fick del av beslutet. I ären-&lt;br&gt;det äger lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den motsvarande tillämpning.&lt;br&gt;Därvid skall i fråga om besvärs-&lt;br&gt;handlingen gälla vad som i den&lt;br&gt;lagen sägs om ansökan och skall&lt;br&gt;vid annan handläggning än som&lt;br&gt;sägs i 3 eller 4 § samma lag&lt;br&gt;rätten bestå av en lagfaren do-&lt;br&gt;mare och nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot kronofogdemyndighets&lt;br&gt;beslut att icke meddela förord-&lt;br&gt;nande enligt 12 § får talan ej&lt;br&gt;föras. Den bötfällde får dock&lt;br&gt;begära prövning av beslutet i&lt;br&gt;samband med klagan över ut-&lt;br&gt;mätning eller införsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av ekronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. överklagan-&lt;br&gt;det skall ha kommit in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklaga-&lt;br&gt;ren fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000). Vid&lt;br&gt;handläggningen av ärendet be-&lt;br&gt;står tingsrätten av en juristdo-&lt;br&gt;mare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får dock tingsrätten bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut&lt;br&gt;att inte meddela förordnande&lt;br&gt;enligt 12 § får inte överklagas.&lt;br&gt;Den bötfällde får dock begära&lt;br&gt;prövning av beslutet i samband&lt;br&gt;med klagan över utmätning eller&lt;br&gt;införsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs vid den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör sva-&lt;br&gt;ra i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara i sådana&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där&lt;br&gt;gäldenären bör svara vid dom-&lt;br&gt;stol i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara vid domstol&lt;br&gt;i sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenä-&lt;br&gt;rer och såvitt möjligt ange deras adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av rätten&lt;br&gt;med föreläggande för dem att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sina ford-&lt;br&gt;ringar till rätten senast sex&lt;br&gt;månader från dagen för kallel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall rätten&lt;br&gt;senast en månad före anmäl-&lt;br&gt;ningstidens utgång skicka under-&lt;br&gt;rättelser om kallelsen till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i länet och till&lt;br&gt;alla&lt;br&gt;borgenärer som har tagits upp i&lt;br&gt;förteckningen över kända bor-&lt;br&gt;genärer och som har känd&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten med&lt;br&gt;föreläggande för dem att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sina ford-&lt;br&gt;ringar till kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten senast sex månader från&lt;br&gt;dagen för kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten senast en må-&lt;br&gt;nad före anmälningstidens ut-&lt;br&gt;gång skicka underrättelser om&lt;br&gt;kallelsen till alla borgenärer som&lt;br&gt;har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagits upp i förteckningen över&lt;br&gt;kända borgenärer och som har&lt;br&gt;känd adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:396.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kronofogemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i ut-&lt;br&gt;sökningsbalken om överklagande&lt;br&gt;av utmätning i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Ansökningar om kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer som har gjorts före ikraftträdandet handläggs&lt;br&gt;enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om&lt;br&gt;sambors gemensamma hem&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1987:232) om sambors&lt;br&gt;gemensamma hem skall inforas en ny paragraf, 20 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ett ärende enligt&lt;br&gt;denna lag finns särskilda skäl,&lt;br&gt;får 14 kap. 17 § äktenskapsbal-&lt;br&gt;ken tillämpas i fråga om tings-&lt;br&gt;rättens sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana tjänstemän i tings-&lt;br&gt;rätt som inte är jurister skall få&lt;br&gt;förordna bodelningsförrättare&lt;br&gt;enligt 17 kap. 1 § äktenskaps-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om&lt;br&gt;homosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-&lt;br&gt;ser tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till&lt;br&gt;33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. 6 § lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäkti-&lt;br&gt;geval, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. &amp;nbsp;11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäkti-&lt;br&gt;geval, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om&lt;br&gt;besöksförbud&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1988:688) om besöks-&lt;br&gt;förbud skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling inför rätten enligt&lt;br&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ andra stycket lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden skall alltid hål-&lt;br&gt;las, om någon part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt 2 § andra-femle stycke-&lt;br&gt;na, 3 §, 4 § första och andra&lt;br&gt;styckena, 5 § samt 9-12 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden.&lt;br&gt;Därvid gäller i fråga om begä-&lt;br&gt;ran om prövning vad som sägs i&lt;br&gt;den lagen om ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde inför rätten skall&lt;br&gt;alltid hållas, om någon part be-&lt;br&gt;gär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt ärendelagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om&lt;br&gt;kulturminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 14 § lagen (1988:950) om kulturmin-&lt;br&gt;nen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ tilläm-&lt;br&gt;pas vad som är föreskrivet i la-&lt;br&gt;gen (1946:807) om handlägg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ gäller&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning av domstolsärenden. Tings-&lt;br&gt;rätten är domför med en lagfa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat sägs i detta kapitel avgörs frågan om behörig domstol&lt;br&gt;enligt 10 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om&lt;br&gt;fingerade personuppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:483) om fingerade person-&lt;br&gt;uppgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrättens handläggning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid tingsrättens handläggning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller lagen (1946:807) om gäller ärendelagen (1995:000).&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 , 64 , 64 c och 65 §§ konkurrenslagen&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden&lt;br&gt;får överklagas hos Marknadsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kvarstad enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövning av överklaganden enligt 60 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall&lt;br&gt;överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan&lt;br&gt;rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under&lt;br&gt;rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första&lt;br&gt;stycket 6 får överklagas även av&lt;br&gt;Konkurrensverket om tingsrätten&lt;br&gt;ändrat verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlikning inte är tillåten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 49, 50 och 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken sägs om hov-&lt;br&gt;rätten skall i stället gälla Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 49, 50 och 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken samt 38 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;första stycket ärendelagen sägs&lt;br&gt;om hovrätten skall i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 c&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 63 § första stycket&lt;br&gt;5 och 6 skall tingsrätten ha den&lt;br&gt;sammansättning som anges i&lt;br&gt;64 a § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål eller ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om fö-&lt;br&gt;reläggande för part och parts&lt;br&gt;utevaro, vad som i rättegångs-&lt;br&gt;balken är föreskrivet för åklaga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tingsrätten prövar ären-&lt;br&gt;den som anges i 63 § första&lt;br&gt;stycket 5 och 6 i sak, skall&lt;br&gt;tingsrätten ha den sammansätt-&lt;br&gt;ning som anges i 64 a § första&lt;br&gt;stycket. I ett ärende som anges i&lt;br&gt;63 § första stycket 5 får dock&lt;br&gt;tingsrätten i stället bestå av en&lt;br&gt;juristdomare eller av en ju-&lt;br&gt;ristdomare och en ekonomisk&lt;br&gt;expert, om det är tillräckligt&lt;br&gt;med hänsyn till ärendets beskaf-&lt;br&gt;fenhet. Vid annan handläggning&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en ju-&lt;br&gt;ristdomare eller av en juristdo-&lt;br&gt;mare och en ekonomisk expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål enligt denna lag&lt;br&gt;gäller i fråga om föreläggande&lt;br&gt;för part och parts utevaro det&lt;br&gt;som i rättegångsbalken är före-&lt;br&gt;skrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:681.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)&lt;br&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21, 22, 27, 29 och 31 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, överlämna&lt;br&gt;ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för vidare&lt;br&gt;handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall ärendet&lt;br&gt;överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt dä den tar&lt;br&gt;emot ett ärende om skuldsane-&lt;br&gt;ring finner att den inte är be-&lt;br&gt;hörig, skall rätten överlämna&lt;br&gt;ärendet till en tingsrätt som är&lt;br&gt;behörig. Tingsrättens beslut om&lt;br&gt;överlämnande får inte överkla-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000) för handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering även om någon borgenär motsatt&lt;br&gt;sig att gäldenären helt eller delvis befrias från ansvar för betalningen av&lt;br&gt;borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller for handläggningen&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett sam-&lt;br&gt;manträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prövas.&lt;br&gt;Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall sändas till&lt;br&gt;gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet. Gäldenären&lt;br&gt;behöver inte delges. Till sammanträdet får också företrädare för social-&lt;br&gt;nämnden eller annan kallas. Om någon som har kallats till sammanträ-&lt;br&gt;det uteblir, utgör det inte hinder for att avgöra ärendet. Kallelsen skall&lt;br&gt;innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering enligt denna lag kan en tingsrätt som avses i 21 § upp-&lt;br&gt;häva eller, i fell som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller&lt;br&gt;i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ären-&lt;br&gt;dets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för&lt;br&gt;borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut&lt;br&gt;i fråga om skatt eller avgift som omfattas av skuldsaneringen eller un-&lt;br&gt;derlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och den orikti-&lt;br&gt;ga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt&lt;br&gt;eller inte fettats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären mte följer betalmngsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;br&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i första stycket 5&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om&lt;br&gt;tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt tillämpas&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;betalmngsplanen löper under längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt gäller&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000) för&lt;br&gt;handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller annan&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde känt till&lt;br&gt;de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna eller medverkade&lt;br&gt;till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt 27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut att avvisa eller avslå en an-&lt;br&gt;sökan om skuldsanering, inleda&lt;br&gt;skuldsanering eller festställa en&lt;br&gt;skuldsanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. överklagandet&lt;br&gt;skall ges in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut&lt;br&gt;att avvisa eller avslå en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering, inleda skuld-&lt;br&gt;sanering eller festställa en&lt;br&gt;skuldsanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller ärendelagen (1995:000),&lt;br&gt;om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut om att överlämna ett skuldsanerings- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ärende till tingsrätt får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut vari- Bilaga 1&lt;br&gt;genom en ansökan om skuldsanering förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt,&lt;br&gt;om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om sjölagen (1994:1009)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 kap. 10 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i 21 kap. 8 § ordet ”dispaschmål” skall bytas ut mot&lt;br&gt;”dispaschärende”,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 12 kap. 3 §, 18 kap. 10 § och 21 kap. 6, 7, 9 och 11 §§ skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ansöker om upprättande av en begränsningsfond skall betala&lt;br&gt;fondbeloppet till rätten eller ställa tillfredsställande säkerhet för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökningen, som skall vara skriftlig, skall sökanden redogöra för&lt;br&gt;omständigheterna i saken och lämna uppgift om namn och adress på&lt;br&gt;dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den, om inte annat sägs i detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000), om inte annat sägs i&lt;br&gt;detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöförklaring inom landet hålls av den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 §&lt;br&gt;utsetts att vara sjörättsdomstol. Behörig är den domstol som är närmast&lt;br&gt;den hamn eller ort där sjöförklaringen skall hållas enligt 9 §.&lt;br&gt;Regeringen kan dock för en viss hamn förordna att en annan av sjörätts-&lt;br&gt;domstolama skall vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn&lt;br&gt;till trafikförbindelserna och övriga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;inför domstol lagen&lt;br&gt;om handläggning&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;inför domstol ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1946:807)&lt;br&gt;av dom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare som ordförande och två personer med kunskap om och erfaren-&lt;br&gt;het av sjöfart. Åtminstone en av de senare bör ha grundlig erfarenhet&lt;br&gt;från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen&lt;br&gt;ha utövat en sådan tjänst. Rätten utser för vaije sjöförklaring de särskil-&lt;br&gt;da ledamöterna från en förteckning som Sjöfartsverket årligen upprättar&lt;br&gt;för vaije sjöfårtsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall uppta minst&lt;br&gt;tjugo personer. Om det är ändamålsenligt i ett visst fall att en person&lt;br&gt;med särskild sakkunskap deltar, får rätten tillkalla en sådan person att&lt;br&gt;inträda som ytterligare ledamot i rätten även om han inte är upptagen i&lt;br&gt;förteckningen. De särskilda ledamöterna skall vara svenska medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare&lt;br&gt;enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. De särskilda&lt;br&gt;ledamöterna har rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmel-&lt;br&gt;ser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark, Finland och Norge hålls sjöförklaring för ett svenskt far-&lt;br&gt;tyg av den domstol som är behörig enligt det landets lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hålls sjöförklaring utomlands av svensk utlandsmyndighet som&lt;br&gt;enligt bemyndigande av Utrikesdepartementet har sådan behörighet. Om&lt;br&gt;det lämpligen kan ske skall vid sjöförklaringen delta två av myndigheten&lt;br&gt;tillkallade, i sjöfart kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller&lt;br&gt;norska medborgare, mot vilka inte förekommer jäv som gäller mot do-&lt;br&gt;mare. Är ett deltagande av person med särskild sakkunskap ändamålsen-&lt;br&gt;ligt i visst fall, får myndigheten tillkalla även en sådan person. På en&lt;br&gt;ort där behörig svensk utlandsmyndighet inte finns, hålls sjöförklaringen&lt;br&gt;av behörig dansk, finsk eller norsk utlandsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sjöförklaring infor en utlandsmyndighet gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna om sjöförklaring vid domstol i tillämpliga delar. Utlandsmyndig-&lt;br&gt;heten får dock inte ta upp ed eller utfärda vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot dispasch förs ge-&lt;br&gt;nom klander hos tingsrätten för&lt;br&gt;den ort där dispaschen är utgi-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dispaschen inte klandras,&lt;br&gt;skall den gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt är i dispaschmäl&lt;br&gt;domför med tre eller högst fyra&lt;br&gt;lagfema domare tillsammans&lt;br&gt;med tre särskilda ledamöter ut-&lt;br&gt;sedda enligt 8 §. Rätten är dock&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare&lt;br&gt;när målet bereds samt vid pröv-&lt;br&gt;ning om klander skall avvisas&lt;br&gt;och vid handläggning enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon vill klandra en dis-&lt;br&gt;pasch skall han inom fyra&lt;br&gt;veckor från dispaschens dag ge&lt;br&gt;in en klanderinlaga till tingsrät-&lt;br&gt;ten. Med de avvikelser som föl-&lt;br&gt;jer av tredje stycket i denna pa-&lt;br&gt;ragraf har bestämmelserna i 52&lt;br&gt;kap. 2, 3, 5, 6, 8, 9 och&lt;br&gt;10-12 §§ rättegångsbalken mot-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En dispasch får överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten för den ort där dis-&lt;br&gt;paschen är utgiven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om dispaschen inte överkla-&lt;br&gt;gas, skall den gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tingsrätt består i ett dis-&lt;br&gt;paschärende av tre eller högst&lt;br&gt;fyra juristdomare tillsammans&lt;br&gt;med tre särskilda ledamöter ut-&lt;br&gt;sedda enligt 8 §. Vid sådan&lt;br&gt;handläggning som inte innebär&lt;br&gt;att ärendet prövas i sak är&lt;br&gt;tingsrätten dock domför med en&lt;br&gt;juristdomare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon vill överklaga en&lt;br&gt;dispasch skall han inom fyra&lt;br&gt;veckor från dispaschens dag ge&lt;br&gt;in ett överklagande till tingsrät-&lt;br&gt;ten. Vid överklagande gäller&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svarande tillämpning i mål om&lt;br&gt;klander av dispasch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptas klander av en dispasch&lt;br&gt;har en motpart rätt att utan av-&lt;br&gt;gift få del av klanderinlagan.&lt;br&gt;Vill han bemöta klandret skall&lt;br&gt;han senast fyra veckor efter full-&lt;br&gt;följdstidens utgång ge in en&lt;br&gt;skriftlig förklaring till tingsrät-&lt;br&gt;ten. Tingsrätten bör sända&lt;br&gt;meddelanden till alla kända sak-&lt;br&gt;ägare om rätten att få del av&lt;br&gt;klandret och att avge förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får hålla förhör eller&lt;br&gt;förhandling även för annat än-&lt;br&gt;damål än som avses i 52 kap.&lt;br&gt;10 § rättegångsbalken. Rättens&lt;br&gt;avgörande av saken sker genom&lt;br&gt;utslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upptas ett överklagande har&lt;br&gt;en motpart rätt att utan avgift få&lt;br&gt;del av detta. Vill han bemöta&lt;br&gt;överklagandet skall han senast&lt;br&gt;fyra veckor efter klagotidens&lt;br&gt;utgång ge in en svarsskrivelse&lt;br&gt;till tingsrätten. Tingsrätten bör&lt;br&gt;sända meddelanden till alla kän-&lt;br&gt;da sakägare om rätten att få del&lt;br&gt;av överklagandet och att ge in&lt;br&gt;en svarsskrivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om särskilda&lt;br&gt;rättsmedel i 58 och 59 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken skall tillämpas i&lt;br&gt;fråga om dispasch. Xbd som&lt;br&gt;sägs i 58 kap. 10 a och 13 §§&lt;br&gt;och 59 kap. 4 a § rättegångs-&lt;br&gt;balken om fullföljd av talan gäl-&lt;br&gt;ler även klander av dispasch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om särskilda&lt;br&gt;rättsmedel i 58 och 59 kap. rät-&lt;br&gt;tegångsbalken skall tillämpas i&lt;br&gt;fråga om dispasch.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Har ett beslut meddelats&lt;br&gt;före ikraftträdandet gäller äldre bestämmelser i fråga om rätten att över-&lt;br&gt;klaga och om vad den som vill överklaga skall iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1811) om disciplinan-&lt;br&gt;svar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 54 och 56 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 52, 53, 55 och 62 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den om inte annat föreskrivs i&lt;br&gt;denna lag. Därvid gäller beträf-&lt;br&gt;fande överklagandet vad som&lt;br&gt;föreskrivs om ansökan i den la-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid avgöran-&lt;br&gt;de av ärendet bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. Vid handläggning i övrigt&lt;br&gt;av ärendet är tingsrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får av den&lt;br&gt;disciplinansvarige eller det all-&lt;br&gt;männa överklagas till hovrätten.&lt;br&gt;Om tingsrätten har meddelat ett&lt;br&gt;beslut som avses i 34 § andra&lt;br&gt;stycket eller avslagit ett yrkande&lt;br&gt;om att verkställighet tills vidare&lt;br&gt;inte skall få ske, får talan mot&lt;br&gt;beslutet föras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som fattats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;br&gt;en kommun, ett landsting eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande gäller ären-&lt;br&gt;delagen (1995:000) om inte an-&lt;br&gt;nat föreskrivs i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ären-&lt;br&gt;det består tingsrätten av en ju-&lt;br&gt;ristdomare. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl får dock tingsrätten&lt;br&gt;bestå av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som fattats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;br&gt;en kommun, ett landsting eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;br&gt;gas av den disciplinansvarige&lt;br&gt;hos tingsrätten. Bestämmelserna&lt;br&gt;i 50-53 §§, 55 § första stycket&lt;br&gt;första meningen och andra&lt;br&gt;stycket samt 56 § gäller vid så-&lt;br&gt;dant överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet hos tings-&lt;br&gt;rätten avser endast frågan om&lt;br&gt;ersättningsskyldighet, skall dock&lt;br&gt;vad som är föreskrivet om rätte-&lt;br&gt;gången i tvistemål tillämpas.&lt;br&gt;Avser talan ett beslut om både&lt;br&gt;disciplinpåföljd och ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet, skall tingsrätten, om&lt;br&gt;den disciplinansvarige begär det&lt;br&gt;eller det annars finns skäl för&lt;br&gt;det, handlägga frågan om er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet som särskilt&lt;br&gt;mål i den för tvistemål före-&lt;br&gt;skrivna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;br&gt;gas av den disciplinansvarige till&lt;br&gt;tingsrätten. Bestämmelserna i&lt;br&gt;50-53 §§ samt 55 § första&lt;br&gt;stycket första meningen och&lt;br&gt;andra stycket gäller vid sådant&lt;br&gt;överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996. Har ett mål om ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet redan inletts vid tingsrätt när lagen träder i kraft gäller&lt;br&gt;dock fortfarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:000)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48, 50 och 51 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:000)’ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som avses i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt ha&lt;br&gt;den sammansättning som anges i&lt;br&gt;45 § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt bestå&lt;br&gt;av en juristdomare eller av en&lt;br&gt;juristdomare och en ekonomisk&lt;br&gt;expert. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får tingsrätten dock ha den&lt;br&gt;sammansättning som anges i&lt;br&gt;45 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tilläm-&lt;br&gt;pas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och mål&lt;br&gt;om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden tilläm-&lt;br&gt;pas i ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket, om något annat&lt;br&gt;inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken om hov-&lt;br&gt;rätten skall i mål och ärenden&lt;br&gt;enligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket gäller ärendelagen&lt;br&gt;(1995:000), om något annat inte&lt;br&gt;följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken och i&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000) om&lt;br&gt;hovrätten skall i mål och ären-&lt;br&gt;den enligt denna lag i stället&lt;br&gt;gälla Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt prop. 1994/95:123.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;27 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om&lt;br&gt;ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § lagen (1995:000) om ändring i bötes-&lt;br&gt;verkställighetslagen (1979:189) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § hos tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ha kommit in till rätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § hos tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ha kommit in till kro-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom tre veckor från den dag då&lt;br&gt;åklagaren fick del av beslutet. I&lt;br&gt;ärendet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Därvid skall i&lt;br&gt;fråga om överklagandet gälla&lt;br&gt;vad som i den lagen sägs om&lt;br&gt;ansökan. Vid annan handlägg-&lt;br&gt;ning än som sägs i 3 eller 4 §&lt;br&gt;samma lag skall rätten bestå av&lt;br&gt;en lagfaren domare och nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut att inte meddela förordnande enligt&lt;br&gt;12 § får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av&lt;br&gt;beslutet i samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklaga-&lt;br&gt;ren fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt&lt;br&gt;ärendelagen (1995:000). Vid&lt;br&gt;handläggningen av ärendet be-&lt;br&gt;står tingsrätten av en juristdo-&lt;br&gt;mare. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl får dock tingsrätten bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som yttrat sig&lt;br&gt;över promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över promemorian avgetts av Risdagens&lt;br&gt;ombudsmän, Justitiekanslem, Svea hovrätt, Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Hovrätten för Övre Norrland, Huddinge tingsrätt, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, Örebro tingsrätt, Ronneby tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göte-&lt;br&gt;borgs tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Sandvikens tingsrätt, Umeå tingsrätt,&lt;br&gt;Haparanda tingsrätt, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i Göteborgs&lt;br&gt;och Bohus län, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Statskontoret, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Juridiska fakultets-&lt;br&gt;nämnden vid Stockholms universitet, Konkurrensverket, Patent- och&lt;br&gt;registreringsverket, Kammarkollegiet, Konsumentombudsmannen, Sve-&lt;br&gt;riges advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Sjöassuradöremas&lt;br&gt;förening, Dispaschören Jan Sandström, Stockholms överförmyndar-&lt;br&gt;nämnd, Överförmyndamämnden i Sundbyberg, Hovrätten för Västra&lt;br&gt;Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Domstolsutredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 kap. 20 § ärvdabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår&lt;br&gt;av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 14-16, 18 och 19 §§&lt;br&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning å&lt;br&gt;testamentsexekutör ävensom å&lt;br&gt;den som genom testamente for-&lt;br&gt;ordnats att allenast i viss del&lt;br&gt;verkställa utredningen efter den&lt;br&gt;döde; och skall jämväl om ent-&lt;br&gt;ledigande gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i 14-16, 18 och 19 §§&lt;br&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning å&lt;br&gt;testamentsexekutör ävensom å&lt;br&gt;den som genom testamente for-&lt;br&gt;ordnats att allenast i viss del&lt;br&gt;verkställa utredningen efter den&lt;br&gt;döde; och skall jämväl om ent-&lt;br&gt;ledigande gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är stadgat. Person&lt;br&gt;som avses i detta stycke behöver&lt;br&gt;dock inte underrätta rätten om&lt;br&gt;vem som tillställts årsredovis-&lt;br&gt;ning ernligt 14 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1981:359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård&lt;br&gt;kvarbliva&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpe-&lt;br&gt;avhandlingen blivit uppgjord&lt;br&gt;samt köpeskillingens belopp.&lt;br&gt;Avhandlingen jämte bevis om&lt;br&gt;att kungörelsen införts i orts-&lt;br&gt;tidning skall dels inom åtta&lt;br&gt;dagar från den dag då kun-&lt;br&gt;görelsen skedde uppvisas för&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten i det&lt;br&gt;län där egendomen finns, och i&lt;br&gt;bestyrkt avskrift tillställas myn-&lt;br&gt;digheten, dels inom&lt;br&gt;en månad från samma dag före-&lt;br&gt;tes inför tingsrätten i den ort där&lt;br&gt;egendomen finns till intagande i&lt;br&gt;dess protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall inom åtta dagar från den&lt;br&gt;dag då kungörelsen skedde upp-&lt;br&gt;visas för kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns, och i bestyrkt avskrift till-&lt;br&gt;ställas myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten för förteckning&lt;br&gt;över uppvisade och inprotokolle-&lt;br&gt;rade köpeavhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheten för Bilaga 3&lt;br&gt;förteckning över uppvisade kö-&lt;br&gt;peavhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upprät-&lt;br&gt;tad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen inför rätten före-&lt;br&gt;teddes, eller försätts säljaren i&lt;br&gt;konkurs efter ansökning, som&lt;br&gt;gjorts inom sagda tid, är den&lt;br&gt;sålda egendomen ej fredad från&lt;br&gt;att utmätas eller att räknas till&lt;br&gt;konkursboet. Detsamma gäller,&lt;br&gt;när ansökan om förordnande av&lt;br&gt;god man enligt ackordslagen&lt;br&gt;(1970:847) gjorts inom nämnda&lt;br&gt;tid och konkurs följt på an-&lt;br&gt;sökan, som gjorts inom tre&lt;br&gt;veckor från det att verkan av&lt;br&gt;godmansförordnandet förföll&lt;br&gt;eller, när förhandling om of-&lt;br&gt;fentligt ackord följt, ackordsfrå-&lt;br&gt;gan avgjordes. Görs efter ut-&lt;br&gt;gången av den i första punkten&lt;br&gt;angivna tiden jäv mot köpeav-&lt;br&gt;handling, vilken är så upprättad&lt;br&gt;och behandlad, som nyss sagts,&lt;br&gt;är, om jävet görs vid utmät-&lt;br&gt;ningstillfalle, fordringsägaren&lt;br&gt;skyldig att, om han vill&lt;br&gt;fullfölja jävet, inom en månad&lt;br&gt;därefter väcka talan mot såväl&lt;br&gt;säljaren som köparen vid den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 1 §. Gör&lt;br&gt;han inte det, har han förlorat sin&lt;br&gt;talan. Godset skall genast beläg-&lt;br&gt;gas med kvarstad och sökanden&lt;br&gt;skall, om han vill att åtgärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upprät-&lt;br&gt;tad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen uppvisades för kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten i den län&lt;br&gt;där egendomen finns, eller för-&lt;br&gt;sätts säljaren i konkurs efter an-&lt;br&gt;sökning, som gjorts inom sagda&lt;br&gt;tid, är den sålda egendomen ej&lt;br&gt;fredad från att utmätas eller att&lt;br&gt;räknas till konkursboet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller, när ansökan om för-&lt;br&gt;ordnande av god man enligt&lt;br&gt;ackordslagen (1970:847) gjorts&lt;br&gt;inom nämnda tid och konkurs&lt;br&gt;följt på ansökan, som gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att ver-&lt;br&gt;kan av godmansförordnandet&lt;br&gt;förföll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord följt, ackords-&lt;br&gt;frågan avgjordes. Görs efter&lt;br&gt;utgången av den i första punkten&lt;br&gt;angivna tiden jäv mot köpe-&lt;br&gt;avhandling, vilken är så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som nyss&lt;br&gt;sagts, är, om jävet görs vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utmätningstillfälle, fordringsäga-&lt;br&gt;ren skyldig att, om han vill full-&lt;br&gt;följa jävet, inom en månad där-&lt;br&gt;efter väcka talan mot såväl säl-&lt;br&gt;jaren som köparen vid tingsrät-&lt;br&gt;ten i den ort där egendomen&lt;br&gt;finns. Gör han inte det, har han&lt;br&gt;förlorat sin talan. Godset skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:386.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall bestå, inom fjorton dagar&lt;br&gt;efter utmätningsförrättningen&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;ställa full borgen för den kost-&lt;br&gt;nad och skada, som kan orsakas&lt;br&gt;av kvarstaden. Var säljarens&lt;br&gt;egendom avträdd till konkurs,&lt;br&gt;skall vad om återvinning av lös&lt;br&gt;egendom till konkursbo är stad-&lt;br&gt;gat i 4 kap. 19 och 20 §§ kon-&lt;br&gt;kurslagen (1987:672) äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genast beläggas med kvarstad&lt;br&gt;och sökanden skall, om han vill&lt;br&gt;att åtgärden skall bestå, inom&lt;br&gt;fjorton dagar efter utmätnings-&lt;br&gt;förrättningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten ställa full borgen&lt;br&gt;för den kostnad och skada, som&lt;br&gt;kan orsakas av kvarstaden. Var&lt;br&gt;säljarens egendom avträdd till&lt;br&gt;konkurs, skall vad om återvin-&lt;br&gt;ning av lös egendom till kon-&lt;br&gt;kursbo är stadgat i 4 kap. 19&lt;br&gt;och 20 §§ konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om konkurs äger motsvarande tillämpning om i&lt;br&gt;stället offentligt ackord festställes. I fråga om talan med anledning av&lt;br&gt;ackordsforhandling äga 17 och 18 §§ ackordslagen (1970:847) motsva-&lt;br&gt;rande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Beträffande köpeavhand-&lt;br&gt;ling som företetts för tingsrätt före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-&lt;br&gt;melser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om&lt;br&gt;kallelse på okända borgenärer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs vid den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör sva-&lt;br&gt;ra i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara i sådana&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där&lt;br&gt;gäldenären bör svara vid dom-&lt;br&gt;stol i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara vid domstol&lt;br&gt;i sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenä-&lt;br&gt;rer och såvitt möjligt ange deras adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av rätten&lt;br&gt;med föreläggande för dem att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sina ford-&lt;br&gt;ringar till rätten senast sex&lt;br&gt;månader från dagen för kallel-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall rätten&lt;br&gt;senast en månad före anmäl-&lt;br&gt;ningstidens utgång skicka under-&lt;br&gt;rättelser om kallelsen till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i länet och till&lt;br&gt;alla&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgenärer som har tagits upp i&lt;br&gt;förteckningen över kända bor-&lt;br&gt;genärer och som har känd&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten med&lt;br&gt;föreläggande för dem att skrift-&lt;br&gt;ligen anmäla sina fordringar till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten senast&lt;br&gt;sex månader från dagen för&lt;br&gt;kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten senast en må-&lt;br&gt;nad före anmälningstidens ut-&lt;br&gt;gång skicka underrättelser om&lt;br&gt;kallelsen till alla borgenärer som&lt;br&gt;har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tagits upp i förteckningen över&lt;br&gt;kända borgenärer och som har&lt;br&gt;känd adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:396.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kronofogemyndig-&lt;br&gt;hetens beslut enligt denna lag&lt;br&gt;tillämpas bestämmelserna i ut-&lt;br&gt;sökningsbalken om överklagande&lt;br&gt;av utmätning i allmänhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Ansökningar om kallelse&lt;br&gt;på okända borgenärer som har gjorts före ikraftträdandet handläggs&lt;br&gt;enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om domstolsärenden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag gäller handläggningen i tingsrätt, hovrätt och Högsta domsto-&lt;br&gt;len av sådana rättsvårdsärenden som skall tas upp av en tingsrätt och&lt;br&gt;som inte skall handläggas enligt rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en annan lag än förvaltningslagen (1986:223) innehåller en bestäm-&lt;br&gt;melse som avviker från denna lag, gäller den bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolarnas sammansättning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om domstolar och domare tillämpas 1-4 kap. rättegångsbalken.&lt;br&gt;Vid handläggningen av ett ärende består tingsrätten av en juristdomare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med hänsyn till ärendets beskaffenhet, får&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av tre sådana domare. När det gäller hovrättens&lt;br&gt;sammansättning tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser för tvistemål.&lt;br&gt;Vid omröstning tillämpas 16 eller 29 kap. rättegångsbalken. En skilj-&lt;br&gt;aktig mening skall antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att även sådana anställda i en tingsrätt som inte är juristdomare får&lt;br&gt;handlägga vissa ärenden enligt denna lag framgår av andra lagar. När&lt;br&gt;en sådan anställd handlägger ett ärende gäller reglerna om jäv i 4 kap.&lt;br&gt;13 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur ärendet inleds vid tingsrätten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill inleda ett ärende vid tingsrätten genom anmälan, ansökan,&lt;br&gt;överklagande eller på annat sätt skall göra detta skriftligen. För vissa&lt;br&gt;slags ärenden får regeringen bestämma att det i stället får göras&lt;br&gt;elektroniskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En enskild parts första skrivelse till tingsrätten skall innehålla uppgifter&lt;br&gt;om partens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. namn, yrke och personnummer eller organisationsnummer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. postadress och adress till arbetsplats samt i förekommande fall an-&lt;br&gt;nan adress där parten kan anträffas för delgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. telefonnummer till bostaden och arbetsplatsen, med undantag for&lt;br&gt;nummer som avser ett hemligt telefonabonnemang som behöver uppges&lt;br&gt;endast om tingsrätten begär det, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förhållanden i övrigt av betydelse for delgivning med parten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den enskilde har en ställföreträdare, skall motsvarande uppgifter&lt;br&gt;lämnas även om ställföreträdaren. Har den enskilde utsett ombud, skall&lt;br&gt;ombudets namn, postadress och telefonnummer anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det en enskild motpart i ärendet, skall den som inleder ärendet&lt;br&gt;lämna uppgifter om motparten i de hänseenden som anges i första och&lt;br&gt;andra styckena. Uppgift om motpartens eller dennes ställföreträdares&lt;br&gt;yrke, arbetsplats, telefonnummer och ombud behöver dock lämnas en-&lt;br&gt;dast om uppgiften är tillgänglig utan särskild utredning för den som&lt;br&gt;inleder ärendet. Saknar motparten känd adress, skall uppgift lämnas om&lt;br&gt;den utredning som gjorts för att fastställa detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifterna skall gälla förhållandena när uppgifterna lämnas till tings-&lt;br&gt;rätten. Om något av dessa förhållanden ändras eller om en uppgift är&lt;br&gt;ofullständig eller felaktig, skall det genast anmälas till tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ansökan skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det som yrkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. de omständigheter som åberopas till stöd för yrkandet och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med vaije särskilt&lt;br&gt;bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande skall innehålla uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det beslut som överklagas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i vilken del beslutet överklagas och den ändring i beslutet som&lt;br&gt;yrkas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. grunderna för överklagandet och i vilket avseende skälen för be-&lt;br&gt;slutet enligt klagandens mening är oriktiga och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. de bevis som åberopas och det som skall styrkas med vaije särskilt&lt;br&gt;bevis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga bevis skall ges in samtidigt med ansökan eller överklagan-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut av en förvaltningsmyndighet överklagas till tingsrätten&lt;br&gt;skall överklagandet ges in till den myndighet som har meddelat beslutet.&lt;br&gt;Överklagandet skall ha kommit in till myndigheten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett överklagande getts in till tingsrätten i stället för till den&lt;br&gt;förvaltningsmyndighet som meddelat det överklagade beslutet, skall&lt;br&gt;tingsrätten överlämna överklagandet till myndigheten. Överklagandet&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till myndigheten den dag det kom in till tings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten i annat fall i samband med att ett ärende inleds finner&lt;br&gt;att den inte är behörig att handlägga ärendet, skall tingsrätten lämna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över den skrivelse genom vilken ärendet inletts till en domstol som är&lt;br&gt;behörig, om den som inlett ärendet inte har något att invända mot detta.&lt;br&gt;Skrivelsen skall anses ha kommit in till den senare domstolen samma&lt;br&gt;dag som den kom in till den tingsrätt som först tog emot skrivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brister i en inledande skrivelse m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den skrivelse genom vilken ärendet inletts innehåller brister, får&lt;br&gt;domstolen förelägga parten att avhjälpa dem inom en viss tid. Har före-&lt;br&gt;skriven avgift inte betalats, skall parten föreläggas att betala. När det&lt;br&gt;finns anledning till det skall domstolen förelägga parten att ge in ett&lt;br&gt;bevis om sin behörighet att inleda ärendet vid domstolen eller om vem&lt;br&gt;som är ställföreträdare för en part. Om ärendet inte kan prövas i sak&lt;br&gt;utan att föreläggandet följts, skall parten upplysas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följs inte ett föreläggande enligt 9 §, skall tingsrätten avvisa anmälan,&lt;br&gt;ansökan eller överklagandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om bristerna är sådana att den skrivelse genom vilken ärendet in-&lt;br&gt;letts inte kan läggas till grund för någon prövning i sak,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om bristerna avser föreskrifterna i 6 § och inte har endast ringa be-&lt;br&gt;tydelse för frågan om delgivning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om föreskriven avgift inte har betalats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisning skall ske även när det finns något annat hinder för pröv-&lt;br&gt;ningen. Frågan om ett överklagande har kommit in i rätt tid skall dock&lt;br&gt;prövas av tingsrätten endast när en förvaltningsmyndighet har beslutat&lt;br&gt;om avvisning på den grunden och myndighetens beslut överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsmyndighetens ställning vid överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en enskild överklagar en förvaltningsmyndighets beslut, är förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten motpart till den enskilde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om handläggningen av ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall se till att ärendet blir så utrett som dess beskaffenhet&lt;br&gt;kräver och att inget onödigt dras in i ärendet. Genom frågor och påpe-&lt;br&gt;kanden skall domstolen försöka avhjälpa otydligheter och ofullständig-&lt;br&gt;heter i parternas framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förfärandet hos domstolen är skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förfarandet bör det ingå sammanträde när detta kan antas vara till&lt;br&gt;fördel för utredningen eller främja ett snabbt avgörande av ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen kan begränsa ett sammanträde till att utreda parternas&lt;br&gt;ståndpunkter i ärendet, till att ta upp muntlig bevisning eller på det sätt&lt;br&gt;som annars är lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall hålla sammanträde, om det begärs av en enskild part.&lt;br&gt;Sammanträde behöver dock inte hållas om ärendet inte skall prövas i&lt;br&gt;sak, om avgörandet inte går parten emot eller om ett sammanträde på&lt;br&gt;grund av någon annan särskild omständighet inte behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftväxlingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i ärendet finns en motpart, skall domstolen förelägga motparten&lt;br&gt;att svara inom en viss tid. I föreläggandet skall det tas in en upplysning&lt;br&gt;om att ärendet kan komma att avgöras även om det inte kommer in&lt;br&gt;något svar till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om det saknas anledning att anta att ärendet till någon del kommer&lt;br&gt;att avgöras till motpartens nackdel eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om motparten är en sådan förvaltningsmyndighet som avses i 11 §&lt;br&gt;och ett föreläggande är onödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som förelagts att svara skall göra det skriftligen, om inte domstolen&lt;br&gt;bestämmer att svaret får lämnas muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svaret skall parten ange om yrkandena i ärendet eller, när ärendet&lt;br&gt;har inletts genom en anmälan, den åtgärd som ärendet gäller medges&lt;br&gt;eller inte medges. Om yrkandena eller åtgärden inte medges, skall&lt;br&gt;parten ange skälen för detta och de bevis som åberopas. Skriftliga bevis&lt;br&gt;skall ges in till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får förelägga den som inlett ärendet vid domstolen att inom&lt;br&gt;en viss tid yttra sig skriftligen över motpartens svar. I föreläggandet&lt;br&gt;skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma att avgöras&lt;br&gt;även om det inte kommer in något sådant yttrande till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ett sammanträde skall domstolen kalla den som är part. En myndig-&lt;br&gt;het som är motpart enligt 11 § behöver dock inte kallas annat än om&lt;br&gt;domstolen finner att myndighetens närvaro behövs för utredningen i&lt;br&gt;ärendet. Myndigheten skall dock alltid underrättas om sammanträdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kallelsen skall det tas in en upplysning om betydelsen enligt 20 § av&lt;br&gt;att parten uteblir från sammanträdet. Om domstolen finner att en part&lt;br&gt;bör infinna sig personligen, får domstolen föreskriva vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sammanträde får hållas på telefon, om det är lämpligt med hänsyn&lt;br&gt;till sammanträdets ändamål och övriga omständigheter eller om ett sam-&lt;br&gt;manträde inför domstolen skulle medföra kostnader och olägenheter&lt;br&gt;som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att sammanträdet&lt;br&gt;hålls inför domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För sammanträden som hålls på telefon gäller inte bestämmelserna i&lt;br&gt;18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en part uteblir från ett sammanträde hindrar inte att domstolen hand-&lt;br&gt;lägger och avgör ärendet. Om det i tingsrätt är den som inlett ärendet&lt;br&gt;eller i högre domstol klaganden som uteblir, får ärendet avskrivas från&lt;br&gt;vidare handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om offentlighet och ordning vid ett sammanträde tillämpas&lt;br&gt;5 kap. 1-5 och 9 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under sammanträdet skall det föras anteckningar om vad som&lt;br&gt;förekommer vid detta när det gäller yrkanden, medgivanden, bestri-&lt;br&gt;danden, åberopanden, invändningar och erkännanden samt om den&lt;br&gt;utredning som läggs fram vid sammanträdet. Har sammanträdet&lt;br&gt;begränsats enligt 13 §, skall även det antecknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parters rätt att få del av uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ärende får inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom&lt;br&gt;om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än parten&lt;br&gt;och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen får dock avgöra ärendet utan att ha iakttagit detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om avgörandet inte går parten emot,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om uppgiften saknar betydelse eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det av någon annan anledning är uppenbart obehövligt att par-&lt;br&gt;ten får kännedom om uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om en myndighet som är motpart enligt 11 § behöver första&lt;br&gt;stycket inte tillämpas, om detta är onödigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om bevisning i allmänhet tillämpas 35 kap. 1-7 och 10-12 §§&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skriftliga handlingar vilka åberopas som bevis skall ges in till domsto-&lt;br&gt;len utan dröjsmål. Detsamma gäller sådana föremål vilka åberopas som&lt;br&gt;bevis och kan flyttas till domstolen. Om det behövs får domstolen före-&lt;br&gt;lägga den part som åberopat beviset att inom en viss tid ge in detta. I&lt;br&gt;föreläggandet skall det tas in en upplysning om att ärendet kan komma&lt;br&gt;att avgöras även om parten inte gett in beviset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde får vittnesförhör hållas. Förhöret får hållas under ed.&lt;br&gt;I övrigt tillämpas 36 kap. 1-18 och 20-25 §§ rättegångsbalken på&lt;br&gt;förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhöret får hållas på telefon om det är lämpligt med hänsyn till&lt;br&gt;bevisningens art och övriga omständigheter eller om bevisupptagning&lt;br&gt;vid ett sammanträde inför domstolen skulle medföra kostnader eller&lt;br&gt;olägenheter som inte står i rimligt förhållande till betydelsen av att&lt;br&gt;bevisningen tas upp på sådant sätt. Vid bevisupptagning på telefon&lt;br&gt;gäller inte rättegångsbalkens bestämmelser om kallelser och föreläggan-&lt;br&gt;den och om påföljder för utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skriftliga bevis tillämpas 38 kap. 1-5 och 7-9 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. I fråga om syn tillämpas 39 kap. 1 och 4-5 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken. I fråga om sakkunnig tillämpas 40 kap. 1-20 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken, dock inte hänvisningen i 11 § till 36 kap. 9 § andra&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken. Förhör med sakkunniga får hållas på telefon&lt;br&gt;enligt 24 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder och inhibition&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av synnerlig vikt, får domstolen för tiden intill dess att&lt;br&gt;ärendet har avgjorts besluta om sådana åtgärder som säkerställer det&lt;br&gt;som ärendet gäller. Den som åtgärden rör skall dessförinnan ha fått&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte är fara i dröjsmål. Beslutet får när som&lt;br&gt;helst ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En domstol som skall pröva ett överklagande får besluta att det över-&lt;br&gt;klagade beslutet tills vidare inte får verkställas och även i övrigt besluta&lt;br&gt;tills vidare rörande saken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolens beslut skall grundas på det som handlingarna innehåller och&lt;br&gt;det som i övrigt har förekommit i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet har inletts genom en ansökan eller ett överklagande, får&lt;br&gt;det beslut genom vilket ärendet avgörs inte gå utöver det som yrkats.&lt;br&gt;När det finns särskilda skäl får dock domstolen även utan yrkande be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluta till det bättre för en enskild part, om det inte är till nackdel för&lt;br&gt;något motstående enskilt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ett beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall de skäl som&lt;br&gt;bestämt utgången framgå, om beslutet går någon part emot. Detsamma&lt;br&gt;gäller andra beslut, om det behövs. I ett beslut som innebär att ett över-&lt;br&gt;klagat beslut fastställs behöver skälen anges endast om de avviker från&lt;br&gt;skälen i det överklagade beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det beslut genom vilket domstolen avgör ärendet skall sändas till parter-&lt;br&gt;na samma dag som beslutet meddelas eller, om beslutet meddelas vid ett&lt;br&gt;sammanträde, inom en vecka från sammanträdet. Om det finns en skilj-&lt;br&gt;aktig mening skall den bifogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fåll där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning om&lt;br&gt;detta. Innebär beslutet att ärendet avgjorts skall parterna få upplysning&lt;br&gt;om vad de skall iaktta vid ett överklagande. Om ärendet inte har&lt;br&gt;avgjorts, lämnas upplysningen efter begäran från en part. Krävs det&lt;br&gt;prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få upplysning även&lt;br&gt;om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd kan meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omedelbar verkställighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om omedelbar verkställighet av domstolens beslut tillämpas 17&lt;br&gt;kap. 14 § rättegångsbalken. Ett beslut enligt 26 § får verkställas ome-&lt;br&gt;delbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett ärende där enskilda är motparter till varandra får domstolen med&lt;br&gt;tillämpning av 18 kap. rättegångsbalken förplikta den ena parten eller&lt;br&gt;dennes ställföreträdare, ombud eller biträde att ersätta den andra parten&lt;br&gt;för dennes kostnader i ärendet eller det som i domstolen betalats av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse av skrivfel och liknande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som innehåller en uppenbar oriktighet till följd av domstolens&lt;br&gt;eller någon annans skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende får&lt;br&gt;rättas av domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om domstolen av misstag inte har fattat ett beslut som skulle ha&lt;br&gt;meddelats i samband med ett avgörande, får domstolen komplettera sitt&lt;br&gt;avgörande i det hänseendet inom två veckor från det att avgörandet&lt;br&gt;meddelades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obehövligt skall parterna få tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig innan rättelse eller komplettering sker. Rättelsen eller komplette-&lt;br&gt;ringen skall om möjligt antecknas på varje exemplar av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt i ett ärende som inletts på annat sätt än genom över-&lt;br&gt;klagande finner att ett beslut som den har meddelat är uppenbart oriktigt&lt;br&gt;på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning, skall&lt;br&gt;domstolen ändra beslutet, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att&lt;br&gt;det blir till nackdel for någon enskild part (omprövning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att ompröva beslutet gäller även om beslutet överklagas.&lt;br&gt;Skyldigheten gäller dock inte om tingsrätten redan har överlämnat hand-&lt;br&gt;lingarna i ärendet till en högre domstol eller om det i annat fåll finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot att tingsrätten ändrar sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning får inte ske, om frågan om omprövning kommer upp&lt;br&gt;först sedan tiden för överklagande av beslutet har gått ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av en tingsrätts beslut förfaller, om tingsrätten själv&lt;br&gt;efter omprövning enligt 34 § ändrar beslutet så som klaganden begär. I&lt;br&gt;så fåll tillämpas inte 38 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändrar domstolen beslutet på annat sätt än klaganden begär, skall&lt;br&gt;överklagandet anses omfåtta det nya beslutet, om inte avvisning skall&lt;br&gt;ske enligt 38 § fjärde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt om överklagande av domstolens beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut får överklagas av den som beslutet rör, om det har gått&lt;br&gt;honom eller henne emot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut som inte innebär att ärendet avgörs får överklagas endast i&lt;br&gt;samband med överklagande av ett beslut som innebär att ärendet&lt;br&gt;avgörs. Överklagande får dock ske särskilt, när domstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ogillat en invändning om jäv mot någon ledamot av domstolen eller&lt;br&gt;en invändning om att det finns ett hinder for ärendets prövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avvisat ett ombud eller ett biträde,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslutat om säkerställande av det som ärendet gäller eller beslutat&lt;br&gt;att ett överklagat beslut tills vidare inte får verkställas eller i övrigt&lt;br&gt;beslutat rörande saken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. förelagt någon att medverka på annat sätt än genom inställelse inför&lt;br&gt;domstolen och en underlåtenhet att följa föreläggandet kan medföra sär-&lt;br&gt;skild påföljd för honom eller henne,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. vid prövning enligt 3 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 tryckfrihets-&lt;br&gt;förordningen eller 2 kap. 3 § andra stycket 4 eller 5 yttrandefrihets-&lt;br&gt;gnindlagen funnit det vara av synnerlig vikt att en uppgift som avses&lt;br&gt;där lämnas vid vittnesförhör,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. beslutat om undersökning eller omhändertagande av person eller&lt;br&gt;egendom eller om någon annan liknande åtgärd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. utdömt vite eller någon annan påföljd för underlåtenhet att följa&lt;br&gt;föreläggande eller straff för förseelse i förfarandet eller förklarat att&lt;br&gt;någon skall ersätta en kostnad för förfärandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. beslutat i en fråga som gäller ersättning för någons medverkan i&lt;br&gt;ärendet eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. beslutat i annat fell än som avses i 7 i en fråga som gäller&lt;br&gt;rättshjälp enligt rättshjälpslagen (1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut genom vilket ärendet återförvisas till en lägre domstol eller&lt;br&gt;till en förvaltningsmyndighet får överklagas endast om beslutet inne-&lt;br&gt;fattar avgörande av någon fråga som inverkar på ärendets utgång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som vill överklaga ett beslut skall göra detta skriftligen. Skrivelsen&lt;br&gt;skall ha kommit in till den domstol som meddelat beslutet inom tre&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om beslutet innebär att ärendet avgjorts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att&lt;br&gt;meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fell är klagotiden tre veckor från den dag då klaganden fick&lt;br&gt;del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om prövningstillstånd krävs, skall klaganden ange de omständigheter&lt;br&gt;som åberopas till stöd för att sådant tillstånd skall meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den domstol som meddelat beslutet prövar om överklagandet har&lt;br&gt;gjorts i rätt tid och skall avvisa ett överklagande som har gjorts för&lt;br&gt;sent. Om överklagandet inte avvisas, skall det tillsammans med övriga&lt;br&gt;handlingar i ärendet sändas över till den domstol som skall pröva över-&lt;br&gt;klagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i 5 § andra och&lt;br&gt;tredje styckena, 8 § första stycket samt 9 och 10 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande av tingsrättsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas till hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fell det är särskilt föreskrivet får hovrätten pröva ett över-&lt;br&gt;klagande endast om hovrätten har meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får meddelas endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet&lt;br&gt;prövas av högre domstol,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. anledning förekommer till ändring i det slut till vilket tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade prövningstillstånd skall 54 kap. 11 § tredje&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken tillämpas. Meddelas inte prövningstillstånd står&lt;br&gt;tingsrättens beslut fast. En upplysning om detta skall tas in i hovrättens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överklagande av hovrättsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut överklagas till Högsta domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen får pröva överklagandet endast om Högsta domsto-&lt;br&gt;len har meddelat prövningstillstånd. Detta gäller dock inte vid överkla-&lt;br&gt;gande av ett beslut om avvisning av ett överklagande av ett hovrättsbe-&lt;br&gt;slut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om prövningstillstånd tillämpas bestämmelserna i 54 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ärendet i tingsrätten har inletts genom ett överklagande, skall&lt;br&gt;sådana omständigheter eller bevis som klaganden åberopar först i Hög-&lt;br&gt;sta domstolen beaktas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda rättsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om särskilda rättsmedel mot beslut enligt denna lag eller mot&lt;br&gt;beslut som vid överklagande skulle ha prövats enligt denna lag tillämpas&lt;br&gt;58 kap. 1 och 4-8 §§, 10 a § första stycket, 11 och 12 §§, 13 § första&lt;br&gt;meningen samt 59 kap. 1-3 §§ och 5 § första stycket rättegångsbalken.&lt;br&gt;Om det finns synnerliga skäl, får resning eller undanröjande på grund&lt;br&gt;av domvilla beviljas även under andra omständigheter än som sägs där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straff, vite och hämtning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om straff för en förseelse under förfarandet och för brott mot&lt;br&gt;tystnadsplikt som ålagts av domstolen tillämpas 9 kap. 5 och 6 §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om vite och hämtning tillämpas 9 kap. 7-10 §§ rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall självmant ta upp frågor om ansvar för rättegångsfÖr-&lt;br&gt;seelse och om utdömande av vite som förelagts med stöd av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkommande handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling anses ha kommit in till domstolen den dag då handlingen&lt;br&gt;eller en avi om betald postförsändelse som innehåller handlingen anlänt&lt;br&gt;till domstolen eller kommit en behörig tjänsteman till handa. Under-&lt;br&gt;rättas domstolen särskilt om att ett meddelande till domstolen anlänt till&lt;br&gt;ett telebefordringsföretag, anses meddelandet ha kommit in redan när&lt;br&gt;underrättelsen nått en behörig tjänsteman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antas att handlingen eller en avi om denna en viss dag har&lt;br&gt;lämnats i domstolens kansli eller avskilts för domstolen på ett postkon-&lt;br&gt;tor, anses den ha kommit in den dagen, om den kommit en behörig&lt;br&gt;tjänsteman till handa närmast följande arbetsdag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett telefax eller annat meddelande som saknar avsändarens underskrift&lt;br&gt;i original skall bekräftas av avsändaren genom en i original underteck-&lt;br&gt;nad handling, om det behövs. Har domstolen begärt en sådan&lt;br&gt;bekräftelse men inte fått någon, får domstolen bortse från meddelandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hinder mot inställelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har kallats till sammanträde men inte kan inställa sig skall&lt;br&gt;omedelbart anmäla det till domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om laga förfall tillämpas 32 kap. 6 och 8 §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall domstolen underrätta någon om innehållet i en handling eller om&lt;br&gt;något annat, får det ske genom delgivning. Delgivning skall användas,&lt;br&gt;om det är särskilt föreskrivet eller om det med hänsyn till syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen om underrättelse framgår att delgivning bör ske, men bör&lt;br&gt;i övrigt tillgripas bara om det behövs med hänsyn till omständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombud och biträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är part får anlita ombud eller biträde. Den som har ombud&lt;br&gt;skall dock medverka personligen, om domstolen begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ombud eller biträde tillämpas 12 kap. 2-5 §§ och 6 §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken. I fråga om fullmakt för ombud tillämpas&lt;br&gt;12 kap. 8-19 §§ rättegångsbalken. En skriftlig fullmakt behöver dock&lt;br&gt;inte företes annat än om domstolen anser att det behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tolk och översättning av handlingar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om tolk och översättning av handlingar tillämpas 5 kap. 6-8 §§&lt;br&gt;och 33 kap. 9 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom lagen upphävs lagen (1946:807) om handläggning av dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Har ett beslut meddelats före ikraftträdandet gäller äldre bestäm-&lt;br&gt;melser i fråga om rätten att överklaga det beslutet och om vad den som&lt;br&gt;vill överklaga beslutet skall iaktta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i äktenskapsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om äktenskapsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 16 kap. 3 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall inforas en ny paragraf, 18 kap. 4 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När handlingen registrerats&lt;br&gt;skall rätten genast översända en&lt;br&gt;kopia till den myndighet som&lt;br&gt;för äktenskapsregistret med upp-&lt;br&gt;gift om dagen då handlingen&lt;br&gt;gavs in till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten skall ta in handlingen i&lt;br&gt;protokollet och genast översända&lt;br&gt;bestyrkt kopia av handlingen till&lt;br&gt;den myndighet som för äkten-&lt;br&gt;skapsregistret med uppgift om&lt;br&gt;dagen då handlingen gavs in till&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begärs registrering av en gåva, skall tingsrätten låta föra in en kungö-&lt;br&gt;relse om detta i Post- och Inrikes Tidningar och i ortstidning.&lt;br&gt;Detsamma gäller om makar gör en anmälan om bodelning enligt 9 kap.&lt;br&gt;1 § andra stycket eller om makarna eller en av dem ger in en&lt;br&gt;bodelningshandling för registrering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tingsrät-&lt;br&gt;ten av en juristdomare. Om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl med hänsyn&lt;br&gt;till ärendets beskaffenhet, får&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en ju-&lt;br&gt;ristdomare och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 17 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 20 kap. 1 och 6 §§ föräldrabalken&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om faderskap, vårdnad, umgänge och underhåll tillämpas 14&lt;br&gt;kap. 17 och 18 §§ äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning som sker&lt;br&gt;enligt lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden består tings-&lt;br&gt;rätten av en juristdomare. Om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het, får tingsrätten dock bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överförmyndarens beslut i ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Överförmyndarens beslut i ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende enligt denna balk över- ärende enligt denna balk över-&lt;br&gt;klagas hos rätten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;klagas hos rätten, överklagandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha kommit in till överför-&lt;br&gt;myndaren inom tre veckor från&lt;br&gt;det att klaganden fick del av&lt;br&gt;beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1995:974.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1433.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Förslag till lag om ändring i ärvdabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om ärvdabalken&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 19 kap. 20 § skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas tre nya paragrafer, 19 kap. 21 a §,&lt;br&gt;20 kap. 12 § och 23 kap. 6 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande att vara testamentsexekutör skall, såvitt ej annat framgår&lt;br&gt;av testamentet, anses innefatta bemyndigande att företaga alla för boets&lt;br&gt;utredning erforderliga åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\bd i 14-16, 18 och 19 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sagts om boutredningsman skall&lt;br&gt;äga motsvarande tillämpning ä&lt;br&gt;testamentsexekutör ävensom ä&lt;br&gt;den som genom testamente för-&lt;br&gt;ordnats att allenast i viss del&lt;br&gt;verkställa utredningen efter den&lt;br&gt;döde; och skall jämväl om ent-&lt;br&gt;ledigande gälla vad om boutred-&lt;br&gt;ningsman är stadgat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i 14-16, 18 och&lt;br&gt;19 §§ om boutredningsman skall&lt;br&gt;tillämpas på testamentsexekutör&lt;br&gt;och på den som genom&lt;br&gt;testamente förordnats att endast&lt;br&gt;i viss del verkställa utredningen&lt;br&gt;efter den döde. Även i fråga om&lt;br&gt;entledigande skall tillämpas det&lt;br&gt;som sägs om boutredningsman.&lt;br&gt;Skyldigheten enligt 14 a § att&lt;br&gt;underrätta rätten om vem som&lt;br&gt;tillställts årsredovisning gäller&lt;br&gt;dock endast den som är boutred-&lt;br&gt;ningsman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 1 och 5 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Balken omtryckt 1981:359.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall fä handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till lag om ändring i jordabalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 kap. 12 a § och 12 kap. 21 § jordabalken&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser arrendatom att han enligt en bestämmelse i denna balk har rätt&lt;br&gt;till nedsättning av arrendeavgiften eller till ersättning för skada eller för&lt;br&gt;avhjälpande av brist eller att han har någon annan motfordran hos jord-&lt;br&gt;ägaren, och vill arrendatom dra av motsvarande belopp från en arrende-&lt;br&gt;avgift som utgår i pengar, får han deponera beloppet hos länsstyrelsen.&lt;br&gt;Detta gäller också när partema är oense om storleken på en arrendeav-&lt;br&gt;gift som skall utgå i pengar men vars belopp inte framgår av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om deposition i vissa andra fåll finns i lagen (1927:56)&lt;br&gt;om nedsättning av pengar hos myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När arrendatom vill deponera ett belopp hos länsstyrelsen enligt första&lt;br&gt;stycket, skall han lämna skriftliga uppgifter i två exemplar om arrende-&lt;br&gt;förhållandet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens be-&lt;br&gt;skaffenhet samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner skälig,&lt;br&gt;för den kostnad jordägaren kan få för att få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har arrendatom deponerat en arrendeavgift hos länsstyrelsen, får&lt;br&gt;jordägaren inte göra gällande att arrenderätten blivit förverkad på grund&lt;br&gt;av att det deponerade beloppet inte har betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett&lt;br&gt;ärende om deposition får över-&lt;br&gt;klagas till tingsrätten på den ort&lt;br&gt;där länsstyrelsen finns. Vid&lt;br&gt;överklagande tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsens beslut i ett&lt;br&gt;ärende om deposition får över-&lt;br&gt;klagas till tingsrätten på den ort&lt;br&gt;där länsstyrelsen finns. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsären-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anser hyresgästen att han enligt 11-14, 16-18 eller 26 § har rätt till&lt;br&gt;nedsättning av hyran eller till ersättning för skada eller för avhjälpande&lt;br&gt;av brist eller att han har någon annan motfordran hos hyresvärden, och&lt;br&gt;vill hyresgästen dra av motsvarande belopp på hyra som utgår i pengar,&lt;br&gt;får han deponera beloppet hos länsstyrelsen. Vad som sagts nu gäller&lt;br&gt;också när det råder tvist om storleken av hyra som skall utgå i pengar&lt;br&gt;men som ej är till beloppet bestämd i avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:43.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1984:694.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1995S96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När hyresgästen enligt första stycket deponerar belopp hos länssty-&lt;br&gt;relsen, skall han lämna skriftlig uppgift i två exemplar om hyresförhål-&lt;br&gt;landet, förfallodagen och grunden för avdraget eller tvistens beskaffen-&lt;br&gt;het samt ställa pant eller borgen, som länsstyrelsen finner skälig, för&lt;br&gt;den kostnad hyresvärden kan få för att få ut beloppet och för ränta på&lt;br&gt;beloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hyresgästen deponerat hyra hos länsstyrelsen, får hyresvärden&lt;br&gt;icke göra gällande, att hyresrätten blivit förverkad på grund av att det&lt;br&gt;deponerade beloppet ej betalats till honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av länsstyrelsen med&lt;br&gt;anledning av deposition får&lt;br&gt;överklagas i hovrätten genom&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av länsstyrelsen&lt;br&gt;med anledning av deposition får&lt;br&gt;överklagas till tingsrätten pä&lt;br&gt;den ort där länsstyrelsen finns.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut meddelats före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande tillämpas fortfarande äldre bestämmelser, om be-&lt;br&gt;slutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 kap. 11 och 12 §§, 17 kap. 10 § och 30 kap. 8 § skall ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i balken skall införas två nya paragrafer, 10 kap. 20 a §&lt;br&gt;och 19 kap. 11 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rätten skall över alla mål&lt;br&gt;föras dagbok, utvisande tiden,&lt;br&gt;då vaije mål inkommit, därmed&lt;br&gt;vidtagna åtgärder och tiden för&lt;br&gt;målets avgörande samt, då talan&lt;br&gt;fullföljts, tiden, då anmälan eller&lt;br&gt;inlaga inkommit, och de åtgär-&lt;br&gt;der, som vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xäd i detta kapitel stadgas om&lt;br&gt;protokoll, akt och dagbok i mål&lt;br&gt;skall i tillämpliga delar gälla&lt;br&gt;även beträffande ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rätten skall det föras re-&lt;br&gt;gister över alla mål. Registret&lt;br&gt;skall utvisa tiden då vaije mål&lt;br&gt;kommit in, de åtgärder som vid-&lt;br&gt;tagits med målet, tiden för må-&lt;br&gt;lets avgörande och, om överkla-&lt;br&gt;gande skett, dagen då anmälan&lt;br&gt;eller överklagande kommit in&lt;br&gt;och de åtgärder som vidtagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som i detta kapitel sägs&lt;br&gt;om protokoll, akt och dagbok i&lt;br&gt;ett mål skall tillämpas även&lt;br&gt;beträffande ett ärende som hand-&lt;br&gt;läggs enligt denna balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att rätten&lt;br&gt;inte är behörig att ta upp målet&lt;br&gt;eller att i annan ordning pröva&lt;br&gt;ansökan, skall ansökan lämnas&lt;br&gt;över till en domstol som är be-&lt;br&gt;hörig, om sökanden inte har&lt;br&gt;något att invända mot detta. An-&lt;br&gt;sökan skall anses ha kommit in&lt;br&gt;till den senare domstolen samma&lt;br&gt;dag som den kom in till den&lt;br&gt;domstol som först tog emot an-&lt;br&gt;sökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade&lt;br&gt;i nummerföljd efter tiden för&lt;br&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finner rätten i samband med&lt;br&gt;att en ansökan ges in att rätten&lt;br&gt;inte är behörig att ta upp målet&lt;br&gt;eller att i annan ordning pröva&lt;br&gt;ansökan, skall ansökan lämnas&lt;br&gt;över till en domstol som är be-&lt;br&gt;hörig, om sökanden inte har&lt;br&gt;något att invända mot detta. An-&lt;br&gt;sökan skall anses ha kommit in&lt;br&gt;till den senare domstolen samma&lt;br&gt;dag som den kom in till den&lt;br&gt;domstol som först tog emot an-&lt;br&gt;sökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dom skall uppsättas särskilt och underskrivas av de lagfarna domare,&lt;br&gt;som deltagit i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens domar skola, ordnade&lt;br&gt;i nummerföljd efter tiden för&lt;br&gt;deras meddelande, för varje år&lt;br&gt;sammanföras till en dombok.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;dels att 18 kap. 8, 11 och 18 §§ skall upphöra att gälla,&lt;br&gt;dels att 18 kap. 1 och 16 a §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut överklagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets kronofogdemyndigheten har sitt säte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel skall&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas be-&lt;br&gt;träffande överklaganden i utsök-&lt;br&gt;ningsmål. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren do-&lt;br&gt;mare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det inte föreskrivs&lt;br&gt;något annat i detta kapitel gäller&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden vid överklagande i ut-&lt;br&gt;sökningsmål. Kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten skall dock inte vara&lt;br&gt;part i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut överklagas&lt;br&gt;hos hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat parten prövningstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En hovrätt får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat parten prövningstill-&lt;br&gt;stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 8 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 11 § 1993:516&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap. 18 § 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:516.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 77 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att över-&lt;br&gt;klagandet prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i tingsrättens beslut, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva överklagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett överklagande av tings-&lt;br&gt;rättens beslut prövas av hovrät-&lt;br&gt;ten endast om denna meddelat&lt;br&gt;prövningstillstånd, skall tings-&lt;br&gt;rätten i samband med underrät-&lt;br&gt;telse om vad som gäller i fråga&lt;br&gt;om överklagande upplysa par-&lt;br&gt;terna om detta och därvid också&lt;br&gt;ange innehållet i närmast före-&lt;br&gt;gående stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till lag om ändring i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1-3 §§ lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva, skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall dels inom åtta dagar från&lt;br&gt;den dag då kungörelsen skedde&lt;br&gt;uppvisas för kronofogdemyndig-&lt;br&gt;heten i det län där egendomen&lt;br&gt;finns, och i bestyrkt avskrift till-&lt;br&gt;ställas myndigheten, dels inom&lt;br&gt;en månad från samma dag före-&lt;br&gt;tes inför tingsrätten i den ort&lt;br&gt;där egendomen finns till inta-&lt;br&gt;gande i dess protokoll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill den, som tillhandlar sig&lt;br&gt;lösören och tillåter, att desamma&lt;br&gt;få i säljarens vård kvarbliva, att&lt;br&gt;vad han tillhandlat sig skall fre-&lt;br&gt;das från utmätning för säljarens&lt;br&gt;skuld och i händelse av dennes&lt;br&gt;konkurs från boets tillgångar&lt;br&gt;avskiljas, upprätte skriftlig av-&lt;br&gt;handling om köpet med förteck-&lt;br&gt;ning å de köpta persedlarna och&lt;br&gt;vittnens underskrift. Han skall&lt;br&gt;inom en vecka därefter i ortstid-&lt;br&gt;ning inom den ort, där säljaren&lt;br&gt;bor, låta införa kungörelse om&lt;br&gt;avhandlingen med uppgift om&lt;br&gt;säljarens och köparens namn&lt;br&gt;och yrken, dagen då köpeav-&lt;br&gt;handlingen blivit uppgjord samt&lt;br&gt;köpeskillingens belopp. Avhand-&lt;br&gt;lingen jämte bevis om att kun-&lt;br&gt;görelsen införts i ortstidning&lt;br&gt;skall inom åtta dagar från den&lt;br&gt;dag då kungörelsen skedde ges&lt;br&gt;in för registrering till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i det län där&lt;br&gt;egendomen finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:386.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten för förteckning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Vid överklagande av krono-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över uppvisade och inprotokolle- fogdemyndighetens beslut tilläm-&lt;br&gt;rade köpeavhandlingar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;pas 18 kap. utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3 §6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen inför rätten före-&lt;br&gt;teddes, eller försätts säljaren i&lt;br&gt;konkurs efter ansökning, som&lt;br&gt;gjorts inom sagda tid, är den&lt;br&gt;sålda egendomen ej fredad från&lt;br&gt;att utmätas eller att räknas till&lt;br&gt;konkursboet. Detsamma gäller,&lt;br&gt;när ansökan om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om företagsrekonstruktion gjorts&lt;br&gt;inom nämnda tid och konkurs&lt;br&gt;följt på ansökan, som gjorts&lt;br&gt;inom tre veckor från det att&lt;br&gt;verkan av godmansförordnandet&lt;br&gt;förföll eller, när förhandling om&lt;br&gt;offentligt ackord följt, ackords-&lt;br&gt;frågan avgjordes. Görs efter ut-&lt;br&gt;gången av den i första punkten&lt;br&gt;angivna tiden jäv mot köpe-&lt;br&gt;avhandling, vilken är så upp-&lt;br&gt;rättad och behandlad, som nyss&lt;br&gt;sagts, är, om jävet görs vid&lt;br&gt;utmätningstillfalle, fordringsäga-&lt;br&gt;ren skyldig att, om han vill full-&lt;br&gt;följa jävet, inom en månad där-&lt;br&gt;efter väcka talan mot såväl säl-&lt;br&gt;jaren som köparen vid den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 1 §. Gör&lt;br&gt;han inte det, har han förlorat sin&lt;br&gt;talan. Godset skall genast beläg-&lt;br&gt;gas med kvarstad och sökanden&lt;br&gt;skall, om han vill att åtgärden&lt;br&gt;skall bestå, inom fjorton dagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är köpeavhandling så upprät-&lt;br&gt;tad och behandlad, som i 1 §&lt;br&gt;sägs, men inträffar utmätning&lt;br&gt;inom trettio dagar efter det av-&lt;br&gt;handlingen gavs in till kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten i den län där&lt;br&gt;egendomen finns, eller försätts&lt;br&gt;säljaren i konkurs efter ansök-&lt;br&gt;ning, som gjorts inom sagda tid,&lt;br&gt;är den sålda egendomen ej fre-&lt;br&gt;dad från att utmätas eller att&lt;br&gt;räknas till konkursboet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller, när ansökan om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion enligt lagen&lt;br&gt;(1995:000) om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion gjorts inom nämnda tid&lt;br&gt;och konkurs följt på ansökan,&lt;br&gt;som gjorts inom tre veckor från&lt;br&gt;det att verkan av godmans-&lt;br&gt;förordnandet förföll eller, när&lt;br&gt;förhandling om offentligt ackord&lt;br&gt;följt, ackordsfrågan avgjordes.&lt;br&gt;Görs efter utgången av den i&lt;br&gt;första punkten angivna tiden jäv&lt;br&gt;mot köpeavhandling, vilken är&lt;br&gt;så upprättad och behandlad, som&lt;br&gt;nyss sagts, är, om jävet görs vid&lt;br&gt;utmätningstillfalle, fordringsäga-&lt;br&gt;ren skyldig att, om han vill full-&lt;br&gt;följa jävet, inom en månad där-&lt;br&gt;efter väcka talan mot såväl säl-&lt;br&gt;jaren som köparen vid tingsrät-&lt;br&gt;ten i den ort där egendomen&lt;br&gt;finns. Gör han inte det, har han&lt;br&gt;förlorat sin talan. Godset skall&lt;br&gt;genast beläggas med kvarstad&lt;br&gt;och sökanden skall, om han vill&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:673.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;efter utmätningsförrättningen&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten&lt;br&gt;ställa full borgen för den kost-&lt;br&gt;nad och skada, som kan orsakas&lt;br&gt;av kvarstaden. Var säljarens&lt;br&gt;egendom avträdd till konkurs,&lt;br&gt;skall vad om återvinning av lös&lt;br&gt;egendom till konkursbo är stad-&lt;br&gt;gat i 4 kap. 19 och 20 §§ kon-&lt;br&gt;kurslagen (1987:672) äga mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu sagts om konkurs&lt;br&gt;stället offentligt ackord fastställes.&lt;br&gt;ackordsförhandling tillämpas 3 kap&lt;br&gt;struktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att åtgärden skall bestå, inom&lt;br&gt;fjorton dagar efter utmätnings-&lt;br&gt;förrättningen hos kronofogde-&lt;br&gt;myndigheten ställa full borgen&lt;br&gt;for den kostnad och skada, som&lt;br&gt;kan orsakas av kvarstaden. Var&lt;br&gt;säljarens egendom avträdd till&lt;br&gt;konkurs, skall vad om återvin-&lt;br&gt;ning av lös egendom till kon-&lt;br&gt;kursbo är stadgat i 4 kap. 19&lt;br&gt;och 20 §§ konkurslagen&lt;br&gt;(1987:672) äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äger motsvarande tillämpning om i&lt;br&gt;I fråga om talan med anledning av&lt;br&gt;6 och 7 §§ lagen om företagsrekon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Beträffande köpeavhandling&lt;br&gt;som visats upp för kronofogdemyndigheten före ikraftträdandet gäller&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:56) om ned-&lt;br&gt;sättning av pengar hos myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 9 a § lagen (1927:56) om nedsättning av&lt;br&gt;pengar hos myndighet skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot beslut av länssty-&lt;br&gt;relsen förs i hovrätten genom&lt;br&gt;besvär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av länsstyrelsen får&lt;br&gt;överklagas till tingsrätten på&lt;br&gt;den ort där länsstyrelsen finns.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett beslut meddelats&lt;br&gt;före lagens ikraftträdande tillämpas fortforande äldre bestämmelser, om&lt;br&gt;beslutet överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1981:804.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till lag om ändring i lagen (1927:85) om dö-&lt;br&gt;dande av förkommen handling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1927:85) om dödande av förkom-&lt;br&gt;men handling skall införas en ny paragraf, 15 §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall fä handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden enligt denna lag, dock&lt;br&gt;inte ärenden som avses i 12 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till lag om ändring i lagen (1933:269) om ägo-&lt;br&gt;fred&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 36 och 37 §§ lagen (1933:269) om ägofred&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i annan ordning än vid&lt;br&gt;syneförrättning upprättats skrift-&lt;br&gt;lig och av vittnen styrkt före-&lt;br&gt;ning rörande stängselskyldighet&lt;br&gt;eller betesreglering, äge envar,&lt;br&gt;som deltagit i föreningen, upp-&lt;br&gt;visa denna hos den eller de fas-&lt;br&gt;tighetsdomstolar, inom vilkas&lt;br&gt;domvärjo de fastigheter, före-&lt;br&gt;ningen angår, äro belägna.&lt;br&gt;Överensstämmer föreningen&lt;br&gt;med de i denna lag stadgade&lt;br&gt;grunder, och hava, där&lt;br&gt;föreningen avser upplåtelse av&lt;br&gt;betesmark, i föreningen tydligt&lt;br&gt;angivits den upplåtna markens&lt;br&gt;läge och gränser, den eller de&lt;br&gt;fastigheter, för vilka den&lt;br&gt;upplåtits, sätt och tid for mar-&lt;br&gt;kens inhägnande och anordnan-&lt;br&gt;de för betesbruk samt huruvida&lt;br&gt;ersättning skall utgå och i så fell&lt;br&gt;med vilket belopp ersättningen&lt;br&gt;skall i den ordning 16 § före-&lt;br&gt;skriver gäldas, läte rätten intaga&lt;br&gt;föreningen i rättens protokoll.&lt;br&gt;Sedan vare föreningen gällande&lt;br&gt;mot framtida ägare eller inneha-&lt;br&gt;vare av fastigheterna så ock, där&lt;br&gt;intagande i rättens protokoll ägt&lt;br&gt;rum inom två månader sedan&lt;br&gt;föreningen ingicks, mot den,&lt;br&gt;som efter upprättandet men före&lt;br&gt;föreningens intagande i rättens&lt;br&gt;protokoll blivit ägare eller inne-&lt;br&gt;havare. Förening, som slutits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har i annan ordning än vid&lt;br&gt;syneförrättning upprättats skrift-&lt;br&gt;lig och av vittnen styrkt före-&lt;br&gt;ning rörande stängselskyldighet&lt;br&gt;eller betesreglering, äge envar&lt;br&gt;som deltagit i föreningen upp-&lt;br&gt;visa denna hos den eller de fas-&lt;br&gt;tighetsdomstolar inom vilkas&lt;br&gt;domväijo de fastigheter, före-&lt;br&gt;ningen angår, äro belägna.&lt;br&gt;Överensstämmer föreningen&lt;br&gt;med de i denna lag stadgade&lt;br&gt;grunder, och hava, där&lt;br&gt;föreningen avser upplåtelse av&lt;br&gt;betesmark, i föreningen tydligt&lt;br&gt;angivits den upplåtna markens&lt;br&gt;läge och gränser, den eller de&lt;br&gt;fastigheter, för vilka den&lt;br&gt;upplåtits, sätt och tid för mar-&lt;br&gt;kens inhägnande och anordnan-&lt;br&gt;de för betesbruk samt huruvida&lt;br&gt;ersättning skall utgå och i så fell&lt;br&gt;med vilket belopp ersättningen&lt;br&gt;skall i den ordning 16 § före-&lt;br&gt;skriver betalas, skall rätten&lt;br&gt;registrera föreningen. Sedan&lt;br&gt;vare föreningen gällande mot&lt;br&gt;framtida ägare eller innehavare&lt;br&gt;av fastigheterna så ock, där&lt;br&gt;registreringen ägt rum inom två&lt;br&gt;månader sedan föreningen&lt;br&gt;ingicks, mot den som efter&lt;br&gt;upprättandet men före registre-&lt;br&gt;ringen blivit ägare eller inne-&lt;br&gt;havare. Förening som slutits för&lt;br&gt;boställe eller staten eller allmän&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1988:187.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för boställe eller staten eller&lt;br&gt;allmän inrättning tillhörig, på&lt;br&gt;viss tid upplåten fastighet, have&lt;br&gt;dock ej verkan mot senare inne-&lt;br&gt;havare, med mindre föreningen&lt;br&gt;blivit av vederbörande myndig-&lt;br&gt;het godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan föreningen enligt första&lt;br&gt;stycket intagits i rättens proto-&lt;br&gt;koll, skall utdrag av protokollet&lt;br&gt;i ärendet genom rättens försorg&lt;br&gt;översändas till länets lantmäteri-&lt;br&gt;kontor så ock, där föreningen&lt;br&gt;angår betesreglering, till veder-&lt;br&gt;börande skogsvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inrättning tillhörig, på viss tid&lt;br&gt;upplåten fastighet, have dock ej&lt;br&gt;verkan mot senare innehavare&lt;br&gt;med mindre föreningen blivit av&lt;br&gt;vederbörande myndighet god-&lt;br&gt;känd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förening registrerats&lt;br&gt;skall rätten sända över beslutet&lt;br&gt;till länets lantmäterikontor så&lt;br&gt;ock, där föreningen angår betes-&lt;br&gt;reglering, till vederbörande&lt;br&gt;skogsvårdsstyrelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träffas förening, att stängsel&lt;br&gt;ej skall hållas mellan angränsan-&lt;br&gt;de ägor, oaktat stängsel enligt&lt;br&gt;denna lag kunnat äskas, eller att&lt;br&gt;stängsel skall vara av viss annan&lt;br&gt;beskaffenhet än den, som enligt&lt;br&gt;5 § eller med stöd därav med-&lt;br&gt;delad föreskrift är för orten gäl-&lt;br&gt;lande, eller att stängsel skall&lt;br&gt;helt eller delvis sättas annorstä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träffas förening, att stängsel&lt;br&gt;ej skall hållas mellan angränsan-&lt;br&gt;de ägor, oaktat stängsel enligt&lt;br&gt;denna lag kunnat äskas, eller att&lt;br&gt;stängsel skall vara av viss annan&lt;br&gt;beskaffenhet än den, som enligt&lt;br&gt;5 § eller med stöd därav med-&lt;br&gt;delad föreskrift är för orten gäl-&lt;br&gt;lande, eller att stängsel skall&lt;br&gt;helt eller delvis sättas annorstä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des än i 4 § är föreskrivet; är&lt;br&gt;föreningen upprättad på sätt i&lt;br&gt;36 &amp;nbsp;§ sägs och har i före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommande fall däri tydligt&lt;br&gt;angivits den sträckning, vari&lt;br&gt;stängslet skall framgå, skall om&lt;br&gt;sådan förenings uppvisande och&lt;br&gt;intagande i rättens protokoll och&lt;br&gt;om verkan av föreningen så ock&lt;br&gt;om översändande av utdrag av&lt;br&gt;protokollet, sedan föreningen&lt;br&gt;däri intagits, vad i 36 § är stad-&lt;br&gt;gat äga motsvarande tillämp-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;des än i 4 § är föreskrivet; är&lt;br&gt;föreningen upprättad på sätt i&lt;br&gt;36 &amp;nbsp;§ sägs och har i före-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommande fäll däri tydligt&lt;br&gt;angivits den sträckning, vari&lt;br&gt;stängslet skall framgå, skall om&lt;br&gt;sådan förenings uppvisande och&lt;br&gt;registrering, om verkan av&lt;br&gt;föreningen så ock om över-&lt;br&gt;sändande av beslut, vad i 36 §&lt;br&gt;är stadgat äga motsvarande&lt;br&gt;tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förening, som nu sagts, böra upptagas de villkor med avseende å&lt;br&gt;hemdjurs vård, varom överenskommelse träffats vid föreningens upprät-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förening, som i denna para-&lt;br&gt;graf avses, äger ej giltighet ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förening, som i denna para-&lt;br&gt;graf avses, äger ej giltighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;’ Senaste lydelse 1946:837.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;över tio år sedan den blivit in-&lt;br&gt;tagen i rättens protokoll.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;utöver tio år sedan den blivit Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registrerad. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till lag om ändring i lagen (1941:416) om arvs- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;skatt och gåvoskatt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 34, 60 och 70 §§ samt rubriken närmast&lt;br&gt;före 60 § lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighet är den&lt;br&gt;allmänna underrätt, vid vilken&lt;br&gt;arvlåtaren (testator) eller, då&lt;br&gt;fråga är om egendom vartill&lt;br&gt;föregående innehavare på livstid&lt;br&gt;haft i 8 § första eller andra&lt;br&gt;stycket avsedd rätt, denne skolat&lt;br&gt;svara i mål, som rörde hans&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes ej behörig beskatt-&lt;br&gt;ningsmyndighet efter vad nu&lt;br&gt;sagts upptages skatteärendet av&lt;br&gt;Stockholms rådhusrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighet är den&lt;br&gt;tingsrätt vid vilken arvlåtaren&lt;br&gt;(testator) eller, då fråga är om&lt;br&gt;egendom till vilken en föregåen-&lt;br&gt;de innehavare på livstid haft i&lt;br&gt;8 § första eller andra stycket av-&lt;br&gt;sedd rätt, denne hade att svara i&lt;br&gt;mål som rörde hans person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte finns någon tings-&lt;br&gt;rätt som är behörig enligt första&lt;br&gt;stycket, tas skatteärendet upp av&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få handlägga enkla&lt;br&gt;ärenden om arvsskatt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullföljd av talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon föra talan mot be-&lt;br&gt;slut i skatteärende, har han att&lt;br&gt;till beskattningsmyndigheten in-&lt;br&gt;komma med sina till hovrätten&lt;br&gt;ställda besvär. Är skattemyndig-&lt;br&gt;het i län, som hör under skilda&lt;br&gt;hovrätter, beskattningsmyndig-&lt;br&gt;het, skola besvären ställas till&lt;br&gt;den hovrätt, under vilken den&lt;br&gt;del av länet hör, där den skatt-&lt;br&gt;skyldige var mantalsskriven, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde, eller,&lt;br&gt;om han dä ej var mantalsskriven&lt;br&gt;inom riket, där han var bosatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överklagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskattningsmyndighetens be-&lt;br&gt;slut får överklagas till hovrätten&lt;br&gt;av en enskild part eller av den&lt;br&gt;enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller stadigvarande vistades; i&lt;br&gt;fråga om juridisk person vare&lt;br&gt;för hovrättens behörighet be-&lt;br&gt;stämmande, var styrelsen eller&lt;br&gt;förvaltningen hade sitt säte, när&lt;br&gt;skattskyldigheten inträdde. Be-&lt;br&gt;svär må anföras, förutom av en-&lt;br&gt;skild part, av den enligt 64 § 1&lt;br&gt;mom. förordnade gransknings-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innefattar beslut av underrätt&lt;br&gt;eller skattemyndighet prövning&lt;br&gt;av fråga om festställande, efter-&lt;br&gt;gift eller återvinning av skatt,&lt;br&gt;må talan fullföljas inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När skatt-&lt;br&gt;skyldig vitsordat anmärkning,&lt;br&gt;som framställts av gransknings-&lt;br&gt;myndigheten, skall vid fullföljd&lt;br&gt;av talan anses, som om beslut&lt;br&gt;om skattens festställande blivit&lt;br&gt;meddelat av underrätt eller skat-&lt;br&gt;temyndighet, när gransknings-&lt;br&gt;myndigheten erhållit meddelan-&lt;br&gt;de om vitsordandet. I sådant fell&lt;br&gt;skall klaganden inkomma till&lt;br&gt;hovrätten med sin dit ställda&lt;br&gt;besvärsinlaga. Har part anfört&lt;br&gt;besvär och vill jämväl hans ve-&lt;br&gt;derpart söka ändring i beslutet,&lt;br&gt;skall denne dock inkomma med&lt;br&gt;sina besvär inom två månader&lt;br&gt;från det delgivning som avses i&lt;br&gt;52 kap. 7 § rättegångsbalken&lt;br&gt;ägt rum. I sistnämnda fall må&lt;br&gt;vederparten inkomma med be-&lt;br&gt;svärsinlaga till hovrätten; pröv-&lt;br&gt;ningen huruvida hans besvärsta-&lt;br&gt;lan fullföljts på föreskrivet sätt&lt;br&gt;och inom rätt tid skall alltid till-&lt;br&gt;komma hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då besvär behörigen anförts&lt;br&gt;över beslut, som avses i näsfö-&lt;br&gt;regående stycke, skall hovrätten&lt;br&gt;städse höra klagandens veder-&lt;br&gt;part över besvären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om beskattningsmyndighetens&lt;br&gt;beslut innefattar prövning av en&lt;br&gt;fråga om festställande, eftergift&lt;br&gt;eller återvinning av skatt, får&lt;br&gt;överklagande ske inom tre år&lt;br&gt;från beslutets dag. När en skatt-&lt;br&gt;skyldig vitsordat en anmärk-&lt;br&gt;ning, som framställts av gransk-&lt;br&gt;ningsmyndigheten, skall det vid&lt;br&gt;överklagandet anses som om&lt;br&gt;beskattningsmyndigheten med-&lt;br&gt;delat beslut om skattens feststäl-&lt;br&gt;lande när granskningsmyn-&lt;br&gt;digheten fått meddelande om&lt;br&gt;vitsordandet. I sådant fell skall&lt;br&gt;ett överklagande ges in till hov-&lt;br&gt;rätten. Har ena parten överkla-&lt;br&gt;gat beslutet och vill även mot-&lt;br&gt;parten överklaga det, skall dock&lt;br&gt;d rnnes överklagande ha kommit&lt;br&gt;in till tingsrätten eller till hov-&lt;br&gt;rätten inom två månader från&lt;br&gt;det att delgivning har skett av&lt;br&gt;föreläggande som avses i 16 §&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden. Prövningen av om&lt;br&gt;motparten har överklagat i rätt&lt;br&gt;tid skall alltid göras av hovrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett beslut som avses i&lt;br&gt;andra stycket överklagas skall&lt;br&gt;hovrätten, om målet tas upp till&lt;br&gt;prövning, alltid ge klagandens&lt;br&gt;motpart tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;över beslut av beskattnings-&lt;br&gt;myndigheten i frågor, som avses&lt;br&gt;i 17 och 26 §§, må klagan ej fö-&lt;br&gt;ras. Har någon förelagts att vid&lt;br&gt;vite fullgöra åliggande, varvm i&lt;br&gt;26 §förmäles, må åock föreläg-&lt;br&gt;gandet komma under prövning i&lt;br&gt;samband med klagan över beslut&lt;br&gt;om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av beskattningsmyndig-&lt;br&gt;heten i frågor som avses i 17&lt;br&gt;och 26 §§ får inte överklagas.&lt;br&gt;Har någon förelagts att vid vite&lt;br&gt;fullgöra en uppgift som anges i&lt;br&gt;26 §, får dock föreläggandet&lt;br&gt;komma under prövning i sam-&lt;br&gt;band med överklagande av be-&lt;br&gt;slut om vitets utdömande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett överklagande av ett beslut&lt;br&gt;om fastställande av skatt enligt&lt;br&gt;denna lag inverkar inte på skyl-&lt;br&gt;digheten att betala den skatt som&lt;br&gt;beslutet avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ske även om det beslut som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besvär över beslut om faststäl-&lt;br&gt;lande av skatt enligt denna lag&lt;br&gt;inverkar inte på skyldigheten att&lt;br&gt;betala den skatt som beslutet&lt;br&gt;avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Återbetalning av skatt enligt 61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föranleder återbetalningen inte har vunnit laga kraft. Om hovrätten fast-&lt;br&gt;ställt skatten till ett lägre belopp än den enligt 64 § 1 mom. förordnade&lt;br&gt;granskningsmyndigheten medgett eller yrkat, får dock återbetalning inte&lt;br&gt;ske om granskningsmyndigheten anmäler hinder mot detta. I sistnämnda&lt;br&gt;fall får skattemyndigheten efter ansökan av dödsbo eller skattskyldig&lt;br&gt;medge återbetalning, varvid bestämmelserna i 49 § 2 mom. sista stycket&lt;br&gt;uppbördslagen (1953:272) om ställande av säkerhet skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:337.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till lag om ändring i lagen (1958:642) om&lt;br&gt;blodundersökning m.m. vid utredning av faderskap&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 a och 1 b §§ lagen (1958:642) om blod-&lt;br&gt;undersökning m.m. vid utredning om låderskap skall ha följande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 a §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett faderskap har fastställts genom bekräftelse eller genom dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft, kan rätten förordna om en sådan undersök-&lt;br&gt;ning som avses i 1 §, om det först efter bekräftelsen eller domen har&lt;br&gt;framkommit omständigheter som ger anledning till antagande att någon&lt;br&gt;annan man än den som har fastställts vara far har haft samlag med mo-&lt;br&gt;dem under tid då barnet kan vara avlat. Förordnandet kan avse den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har festställts vara fer, modem, barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller den andre mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom bekräftelse, kan förordnan-&lt;br&gt;de enligt första stycket meddelas&lt;br&gt;i mål om att bekräftelsen saknar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;såsom ett ärende enligt lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande kan begäras av den&lt;br&gt;som kan vara part i ett mål om&lt;br&gt;att bekräftelsen saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket så-&lt;br&gt;som ett ärende enligt lagen om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkan mot den som har lämnat&lt;br&gt;den. Ett sådant förordnande kan&lt;br&gt;begäras av någon av partema i&lt;br&gt;målet. Har någon talan inte&lt;br&gt;väckts om att bekräftelsen sak-&lt;br&gt;nar verkan, prövas frågan om&lt;br&gt;förordnande enligt första stycket&lt;br&gt;enligt lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden. Ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande kan begäras av den&lt;br&gt;som kan vara part i ett mål om&lt;br&gt;att bekräftelsen saknar verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har federskapet festställts ge-&lt;br&gt;nom dom som har vunnit laga&lt;br&gt;kraft, prövas frågan om förord-&lt;br&gt;nande enligt första stycket enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden. Ett sådant förordnande&lt;br&gt;kan begäras av någon av parter-&lt;br&gt;na i det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det tidigare målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan förordnande enligt första stycket meddelas, skall den som för-&lt;br&gt;ordnandet skulle avse beredas tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1990:1530.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;290&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 b §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden får&lt;br&gt;överklagas särskilt genom be-&lt;br&gt;svär. Sedan utlåtande över un-&lt;br&gt;dersökningen har avgetts eller&lt;br&gt;frågan om undersökning har för-&lt;br&gt;fallit, får ärendet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärenden om förordnande enligt 1&lt;br&gt;barnet har sitt hemvist eller, om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förordnande enligt&lt;br&gt;1 a § i ett ärende som avses i&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden får överklagas särskilt.&lt;br&gt;Sedan utlåtande över undersök-&lt;br&gt;ningen har avgetts eller frågan&lt;br&gt;om undersökning har förfallit,&lt;br&gt;får ärendet avskrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a § tas upp av rätten i den ort där&lt;br&gt;har avlidit, av den rätt som har att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ta upp tvist om arv efter barnet. Finns det inte någon annan behörig&lt;br&gt;domstol, tas ärendet upp av Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:1060.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;291&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 Förslag till lag om ändring i lagen (1975:605) om regi-&lt;br&gt;strering av båtbyggnadsförskott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:605) om båtbyggnadsförskott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beställt båt och&lt;br&gt;lämnat eller utfåst sig att lämna&lt;br&gt;tillverkaren förskott av pengar&lt;br&gt;eller byggnadsämnen får låta&lt;br&gt;taga in därom upprättat skriftligt&lt;br&gt;avtal i protokollet hos Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt. Därefter har&lt;br&gt;han förmånsrätt enligt 4 § för-&lt;br&gt;månsrättslagen (1970:979) i&lt;br&gt;byggnadsämnena och vad som&lt;br&gt;för hans räkning tillverkats med&lt;br&gt;förskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har beställt båt och&lt;br&gt;lämnat eller utfåst sig att lämna&lt;br&gt;tillverkaren förskott av pengar&lt;br&gt;eller byggnadsämnen får låta&lt;br&gt;registrera ett därom upprättat&lt;br&gt;skriftligt avtal hos Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. Därefter har han för-&lt;br&gt;månsrätt enligt 4 § förmånsrätts-&lt;br&gt;lagen (1970:979) i byggnadsäm-&lt;br&gt;nena och vad som för hans räk-&lt;br&gt;ning tillverkats med förskottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;292&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15 Förslag till lag om ändring i aktiebolagslagen&lt;br&gt;(1975:1385)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 kap. 8 § aktiebolagslagen (1975:1385)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut av registreringsmyndigheten i ärende enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 § överklagas till tingsrätten i den ort där bolagets styrelse har sitt&lt;br&gt;säte. Skrivelsen med överklagandet skall ges in till registreringsmyndig-&lt;br&gt;heten inom tre veckor från dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande överklaganden av&lt;br&gt;registreringsmyndighetens beslut&lt;br&gt;i ärenden enligt 13 kap. 4 a&lt;br&gt;eller 7 § tillämpas bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den. Tingsrätten skall dock&lt;br&gt;alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklaganden av regist-&lt;br&gt;reringsmyndighetens beslut i&lt;br&gt;ärenden enligt 13 kap. 4 a eller&lt;br&gt;7 § gäller lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1495.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;293&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:206) om fel-&lt;br&gt;parkeringsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1976:206) om felparkerings-&lt;br&gt;avgift&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 11 och 12 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 10 och 10 a §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut enligt 9 § som innebär&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen hos den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;br&gt;delsen har ägt rum. Skrivelsen&lt;br&gt;med överklagandet ges in till&lt;br&gt;polismyndigheten. Den skall ha&lt;br&gt;kommit in dit senast tre veckor&lt;br&gt;från det klaganden fick del av&lt;br&gt;beslutet. Vid prövning av över-&lt;br&gt;klagandet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden om inte annat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att betalningsansvaret undanröjts får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra beslut enligt 9 § över-&lt;br&gt;klagas skriftligen till den tings-&lt;br&gt;rätt inom vars domkrets överträ-&lt;br&gt;delsen har ägt rum. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ges in till polismyndig-&lt;br&gt;heten. Det skall ha kommit in&lt;br&gt;dit senast tre veckor från det&lt;br&gt;klaganden fick del av beslutet.&lt;br&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden,&lt;br&gt;om inte annat anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omständigheter eller bevis som inte angetts vid polismyndigheten får&lt;br&gt;i tingsrätten eller hovrätten åberopas endast om parten gör sannolikt, att&lt;br&gt;han haft giltig ursäkt för sin underlåtenhet att ange omständigheten eller&lt;br&gt;beviset vid polismyndigheten, eller om det av annan särskild anledning&lt;br&gt;bör tillåtas att omständigheten eller beviset åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får över-&lt;br&gt;klagas hos hovrätten, överkla-&lt;br&gt;gandet får inte prövas av hov-&lt;br&gt;rätten om inte hovrätten med-&lt;br&gt;delat parten prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten får inte pröva ett&lt;br&gt;överklagande av ett beslut av en&lt;br&gt;tingsrätt, om inte hovrätten&lt;br&gt;meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte&lt;br&gt;om överklagandet avser beslut&lt;br&gt;som rör någon annan än en part,&lt;br&gt;beslut i vilket tingsrätten ogillat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av 11 § 1993:517.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1180.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:517.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;294&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut&lt;br&gt;genom vilket en missnöjesanmä-&lt;br&gt;lan eller en anmälan av bestri-&lt;br&gt;dande avvisats. I fråga om med-&lt;br&gt;delade prövningstillstånd skall&lt;br&gt;54 kap. 11 § tredje stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd får medde-&lt;br&gt;las endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är av vikt för ledning&lt;br&gt;av rättstillämpningen att talan&lt;br&gt;prövas av högre rätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det finns anledning till änd-&lt;br&gt;ring i det slut vartill tingsrätten&lt;br&gt;kommit eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. det annars finns synnerliga&lt;br&gt;skäl att pröva talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan talan mot tingsrättens&lt;br&gt;beslut prövas av hovrätten en-&lt;br&gt;dast om denna meddelat pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd, skall tingsrätten i&lt;br&gt;samband med underrättelse om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jäv mot en domare eller beslut&lt;br&gt;genom vilket en anmälan av be-&lt;br&gt;stridande avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som gäller i fråga om över-&lt;br&gt;klagande upplysa parterna om&lt;br&gt;detta och därvid också ange in-&lt;br&gt;nehållet i närmast föregående&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte överklagas av en enskild part. Hovrätten får&lt;br&gt;dock tillåta att beslutet överklagas, om det finns särskilda skäl för en&lt;br&gt;prövning om tillstånd skall ges enligt 54 kap. 10 § första stycket 1 rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;295&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 Förslag till lag om ändring i bötesverkställighetslagen&lt;br&gt;(1979:189)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13 § bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lydelse enligt SFS 1995:305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § hos tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överkla-&lt;br&gt;gandet skall ha kommit in till&lt;br&gt;rätten inom tre veckor från den&lt;br&gt;dag då åklagaren fick del av be-&lt;br&gt;slutet. I ärendet tillämpas lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden. Därvid skall i&lt;br&gt;fråga om överklagandet gälla&lt;br&gt;vad som i den lagen sägs om&lt;br&gt;ansökan. Vid annan hand-&lt;br&gt;läggning än som sägs i 3 eller&lt;br&gt;4 § so/n/rM lag skall rätten bestå&lt;br&gt;av en lagfaren domare och&lt;br&gt;nämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren i den ort där den&lt;br&gt;bötfällde finns får överklaga ett&lt;br&gt;förordnande av en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt 12 § till tings-&lt;br&gt;rätten i samma ort. Överklagan-&lt;br&gt;det skall ha kommit in till kro-&lt;br&gt;nofogdemyndigheten inom tre&lt;br&gt;veckor från den dag då åklaga-&lt;br&gt;ren fick del av beslutet. Vid&lt;br&gt;överklagande gäller i övrigt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden. Vid handläggningen av&lt;br&gt;ärendet består tingsrätten av en&lt;br&gt;juristdomare. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till ären-&lt;br&gt;dets beskaffenhet får tingsrätten&lt;br&gt;dock bestå av en juristdomare&lt;br&gt;och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut att inte meddela förordnande enligt 12 §&lt;br&gt;får inte överklagas. Den bötfällde får dock begära prövning av beslutet&lt;br&gt;i samband med klagan över utmätning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;296&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18 Förslag till lag om ändring i lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1981:131) om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 och 5 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs vid den&lt;br&gt;tingsrätt där gäldenären bör sva-&lt;br&gt;ra i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara i sådana&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om kallelse på okän-&lt;br&gt;da borgenärer görs hos krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i det län där&lt;br&gt;gäldenären bör svara vid dom-&lt;br&gt;stol i tvistemål i allmänhet eller,&lt;br&gt;om gäldenären är avliden, där&lt;br&gt;han hade bort svara vid domstol&lt;br&gt;i sådana mål. Om gäldenären är&lt;br&gt;ett aktiebolag görs dock ansökan&lt;br&gt;hos Patent- och registrerings-&lt;br&gt;verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden skall bifoga en förteckning över gäldenärens kända borgenä-&lt;br&gt;rer och såvitt möjligt ange deras adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av rätten&lt;br&gt;med föreläggande för dem att&lt;br&gt;skriftligen anmäla sina ford-&lt;br&gt;ringar till rätten senast sex må-&lt;br&gt;nader från dagen för kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall rätten&lt;br&gt;senast en månad före anmäl-&lt;br&gt;ningstidens utgång skicka under-&lt;br&gt;rättelser om kallelsen till krono-&lt;br&gt;fogdemyndigheten i länet och till&lt;br&gt;alla borgenärer som har tagits&lt;br&gt;upp i förteckningen över kända&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelse på gäldenärens okän-&lt;br&gt;da borgenärer utfärdas av myn-&lt;br&gt;digheten med föreläggande för&lt;br&gt;dem att skriftligen anmäla sina&lt;br&gt;fordringar till myndigheten se-&lt;br&gt;nast sex månader från dagen för&lt;br&gt;kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kallelsen skall skyndsamt&lt;br&gt;kungöras i Post- och Inrikes&lt;br&gt;Tidningar. Vidare skall myn-&lt;br&gt;digheten senast en månad före&lt;br&gt;anmälningstidens utgång skicka&lt;br&gt;underrättelser om kallelsen till&lt;br&gt;alla borgenärer som har tagits&lt;br&gt;upp i förteckningen över kända&lt;br&gt;borgenärer och som har känd&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:396.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;297&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;borgenärer och som har känd&lt;br&gt;adress.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande av en krono-&lt;br&gt;fogdemyndighets beslut tillämpas&lt;br&gt;18 kap. utsökningsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av Patent- och regi-&lt;br&gt;streringsverket överklagas till&lt;br&gt;tingsrätten pä den ort där bola-&lt;br&gt;get har sitt säte. Vid överkla-&lt;br&gt;gande gäller lagen (1995:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Ansökningar om kallelse på&lt;br&gt;okända borgenärer som har gjorts före ikraftträdandet handläggs enligt&lt;br&gt;äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;298&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;19 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:649) om före- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;tagshypotek &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 4 § lagen (1984:649) om företagshy-&lt;br&gt;potek skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 3 § tillämpas också om den intecknade verksam-&lt;br&gt;heten och egendom som omfattas av företagshypotek övergår till någon&lt;br&gt;annan genom skifte av handelsbolags tillgångar eller genom bodelning&lt;br&gt;av någon annan anledning än näringsidkarens död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att en köpe-&lt;br&gt;handling om försäljning av lös-&lt;br&gt;öre som tillhör näringsidkaren&lt;br&gt;har behandlats enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köpa-&lt;br&gt;ren låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva, omfattas den sålda egen-&lt;br&gt;domen av hypotek på grund av&lt;br&gt;en företagsinteckning som har&lt;br&gt;sökts senast trettio dagar efter&lt;br&gt;det att handlingen företeddes&lt;br&gt;infor rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av att en köpe-&lt;br&gt;handling om försäljning av lös-&lt;br&gt;öre som tillhör näringsidkaren&lt;br&gt;har behandlats enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna i lagen (1845:50 s. 1) om&lt;br&gt;handel med lösören, som köpa-&lt;br&gt;ren låter i säljarens vård kvar-&lt;br&gt;bliva, omfattas den sålda egen-&lt;br&gt;domen av hypotek på grund av&lt;br&gt;en företagsinteckning som har&lt;br&gt;sökts senast trettio dagar efter&lt;br&gt;det att handlingen registrerades&lt;br&gt;hos kronofogdemyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Äldre föreskrifter gäller fort-&lt;br&gt;farande om en köpeavhandling om försäljning av lösöre som tillhör&lt;br&gt;näringsidkaren före ikraftträdandet har visats upp för en kronofogde-&lt;br&gt;myndighet enligt bestämmelserna i lagen (1845:50 s. 1) om handel med&lt;br&gt;lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;299&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;20 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:232) om sam- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1995/96:115&lt;br&gt;bors gemensamma hem &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att i lagen (1987:232) om sambors gemen-&lt;br&gt;samma hem skall införas en ny paragraf, 20 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ett&lt;br&gt;ärende enligt denna lag består&lt;br&gt;tingsrätten av en juristdomare.&lt;br&gt;Om det finns särskilda skäl med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het, får tingsrätten dock bestå&lt;br&gt;av en juristdomare och tre&lt;br&gt;nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får bestämma att&lt;br&gt;även sådana anställda i en&lt;br&gt;tingsrätt som inte är jurist-&lt;br&gt;domare skall få förordna bodel-&lt;br&gt;ningsförrättare enligt 17 kap.&lt;br&gt;1 § äktenskapsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;300&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till lag om ändring i lagen (1987:813) om ho-&lt;br&gt;mosexuella sambor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella sambor&lt;sup&gt;1&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall&lt;br&gt;vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och bestämmel-&lt;br&gt;ser tillämpas även på de homosexuella samborna:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ärvdabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. jordabalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 10 kap. 9 § rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. 4 kap. 19 § första stycket utsökningsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. 19 § första stycket, punkt 1 nionde stycket och punkt 3 sjunde&lt;br&gt;stycket av anvisningarna till 31 § samt punkt 3 a av anvisningarna till&lt;br&gt;33 § kommunalskattelagen (1928:370),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. 6 § lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. 11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäkti-&lt;br&gt;geval, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;bostadsrättslagen&lt;br&gt;(1991:614),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;9&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ rättshjälpslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1972:429),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lagen (1981:131) om kal-&lt;br&gt;lelse på okända borgenärer,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77. 5 kap. 18 § tredje stycket&lt;br&gt;fastighetsbildningslagen&lt;br&gt;(1970:988),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72. &amp;nbsp;&amp;nbsp;10&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ insiderlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:1342),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73. &amp;nbsp;11 kap. 3 § första och&lt;br&gt;andra styckena och 5 § andra&lt;br&gt;stycket vallagen (1972:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74. 36 § första stycket lagen&lt;br&gt;(1972:704) om kyrkofullmäkti-&lt;br&gt;geval, m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75. 2 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1993:1404) om brevröstning i&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Tyskland&lt;br&gt;och i Schweiz,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1446.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;301&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. &amp;nbsp;lagen (1993:1469) om&lt;br&gt;uppskovsavdrag vid byte av bo-&lt;br&gt;stad, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2,&lt;br&gt;15 och 16 §§, 12 kap. 7 och&lt;br&gt;8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17. 10 kap. 18 §, 11 kap. 2,&lt;br&gt;15 och 16 §§, 12 kap. 7 och&lt;br&gt;8 §§ samt 16 kap. 7 och 9 §§&lt;br&gt;föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara&lt;br&gt;ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;302&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;22 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:688) om be- p&lt;sub&gt;rop&lt;/sub&gt;. 1995/96:115&lt;br&gt;söksförbud &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 och 21 §§ lagen (1988:688) om besöks-&lt;br&gt;förbud skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhandling infor rätten enligt&lt;br&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ andra stycket lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden skall alltid hål-&lt;br&gt;las, om någon part begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt 2 § andra-femte stycke-&lt;br&gt;na, 3 §, 4 § första och andra&lt;br&gt;styckena, 5 § samt 9-12 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden.&lt;br&gt;Därvid gäller i fråga om begä-&lt;br&gt;ran om prövning vad som sägs i&lt;br&gt;den lagen om ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanträde inför rätten skall&lt;br&gt;alltid hållas, om någon part be-&lt;br&gt;gär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättens handläggning av&lt;br&gt;ärenden om besöksförbud gäller&lt;br&gt;i övrigt lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden. Därvid gäller i&lt;br&gt;fråga om begäran om prövning&lt;br&gt;vad som sägs i den lagen om&lt;br&gt;ansökan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;303&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;23 Förslag till lag om ändring i lagen (1988:950) om kul-&lt;br&gt;turminnen m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 6 kap. 14 § lagen (1988:950) om kulturmin-&lt;br&gt;nen m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid rättegången i mål enligt detta kapitel tillämpas vad som är före-&lt;br&gt;skrivet i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ tilläm-&lt;br&gt;pas vad som är föreskrivet i la-&lt;br&gt;gen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. Tings-&lt;br&gt;rätten är domför med en lagfa-&lt;br&gt;ren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat sägs i detta kapitel avgörs frågan om behörig domstol&lt;br&gt;enligt 10 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av frågor&lt;br&gt;som avses i 8 och 11 §§ gäller&lt;br&gt;lagen (1995:000) om domstols-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1523.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;304&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;24 Förslag till lag om ändring i lagen (1991:483) om&lt;br&gt;fingerade personuppgifter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 3 § lagen (1991:483) om fingerade person-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifter skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrättens handläggning&lt;br&gt;gäller lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den i tillämpliga delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tingsrättens handläggning&lt;br&gt;gäller lagen (1995:000) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;305&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;25 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 , 64 , 64 c och 65 §§ konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden&lt;br&gt;får överklagas hos Marknadsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kvarstad enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövning av överklaganden enligt 60 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall&lt;br&gt;överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan&lt;br&gt;rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under&lt;br&gt;rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första&lt;br&gt;stycket 6 får överklagas även av&lt;br&gt;Konkurrensverket om tingsrätten&lt;br&gt;ändrat verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlikning inte är tillåten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 49, 50 och 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken sägs om hov-&lt;br&gt;rätten skall i stället gälla Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om hovrätten i&lt;br&gt;49, 50 och 52 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken samt 38 § första stycket&lt;br&gt;ärendelagen skall i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;306&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 c §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 63 § första stycket&lt;br&gt;5 och 6 skall tingsrätten ha den&lt;br&gt;sammansättning som anges i 64&lt;br&gt;a § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål eller ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om fö-&lt;br&gt;reläggande för part och parts&lt;br&gt;utevaro, vad som i rättegångs-&lt;br&gt;balken är föreskrivet för åklaga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tingsrätten prövar ären-&lt;br&gt;den som anges i 63 § första&lt;br&gt;stycket 5 och 6 i sak, skall&lt;br&gt;tingsrätten ha den sammansätt-&lt;br&gt;ning som anges i 64 a § första&lt;br&gt;stycket. / ett ärende som anges i&lt;br&gt;63 § första stycket 5 får tings-&lt;br&gt;rätten dock i stället bestå av en&lt;br&gt;juristdomare eller av en jurist-&lt;br&gt;domare och en ekonomisk ex-&lt;br&gt;pert, om det är tillräckligt med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het. Vid annan handläggning&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en Ju-&lt;br&gt;ristdomare eller av en juristdo-&lt;br&gt;mare och en ekonomisk expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål enligt denna lag&lt;br&gt;gäller i fråga om föreläggande&lt;br&gt;för part och parts utevaro det&lt;br&gt;som i rättegångsbalken är före-&lt;br&gt;skrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:681.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;307&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;26 Förslag till lag om ändring i konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 63 , 64 , 64 c och 65 §§ konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i följande mål och ärenden&lt;br&gt;får överklagas hos Marknadsdomstolen:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ålägganden enligt 23 § andra stycket och 25 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. konkurrensskadeavgift enligt 26 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. kvarstad enligt 32 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. företagsförvärv enligt 34, 36, 41 och 43 §§,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. undersökningar enligt 47 och 48 §§, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. prövning av överklaganden enligt 60 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 25, 32 eller 41 § skall&lt;br&gt;överklagas särskilt. Ett beslut enligt 32 eller 41 § som meddelats innan&lt;br&gt;rättegång har inletts skall överklagas som om beslutet meddelats under&lt;br&gt;rättegång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som avses i första&lt;br&gt;stycket 6 får överklagas även av&lt;br&gt;Konkurrensverket om tingsrätten&lt;br&gt;ändrat verkets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag tillämpas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beträffande rättegången i frågor som avses i 63 § första stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1-4, vad som är föreskrivet i rättegångsbalken om tvistemål där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlikning inte är tillåten, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som i 49, 50 och 52 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken sägs om hov-&lt;br&gt;rätten skall i stället gälla Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beträffande handläggningen&lt;br&gt;av frågor som avses i 63 § förs-&lt;br&gt;ta stycket 5 och 6, lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs om hovrätten i&lt;br&gt;49, 50 och 52 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken samt 38 § första stycket&lt;br&gt;ärendelagen skall i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1994:1494.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;308&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 63 § första stycket&lt;br&gt;5 och 6 skall tingsrätten ha den&lt;br&gt;sammansättning som anges i 64&lt;br&gt;a § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. I sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål eller ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om fö-&lt;br&gt;reläggande för part och parts&lt;br&gt;utevaro, vad som i rättegångs-&lt;br&gt;balken är föreskrivet för åklaga-&lt;br&gt;re.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c§&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När tingsrätten prövar ären-&lt;br&gt;den som anges i 63 § första&lt;br&gt;stycket 5 och 6 i sak, skall&lt;br&gt;tingsrätten ha den sammansätt-&lt;br&gt;ning som anges i 64 a § första&lt;br&gt;stycket. / ett ärende som anges i&lt;br&gt;63 § första stycket 5 får tings-&lt;br&gt;rätten dock i stället bestå av en&lt;br&gt;juristdomare eller av en jurist-&lt;br&gt;domare och en ekonomisk ex-&lt;br&gt;pert, om det är tillräckligt med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het. Vid annan handläggning&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en ju-&lt;br&gt;rist domare eller av en jurist do-&lt;br&gt;mare och en ekonomisk expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För Konkurrensverket som&lt;br&gt;part i mål enligt denna lag&lt;br&gt;gäller i fråga om föreläggande&lt;br&gt;för part och parts utevaro det&lt;br&gt;som i rättegångsbalken är före-&lt;br&gt;skrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:681.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;309&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;21 Förslag till lag om ändring i skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om skuldsaneringslagen (1994:334)&lt;br&gt;dels att 32 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21, 22, 27, 29 och 31 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon borgenär motsatt sig förslaget skall kronofogdemyndighe-&lt;br&gt;ten, om ansökan inte skall avslås enligt 12 § andra stycket, överlämna&lt;br&gt;ärendet till tingsrätten i den ort där gäldenären är bosatt för vidare&lt;br&gt;handläggning där. Om gäldenären inte är bosatt i Sverige skall ärendet&lt;br&gt;överlämnas till Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tingsrätt dä den tar&lt;br&gt;emot ett ärende om skuldsane-&lt;br&gt;ring finner att den inte är be-&lt;br&gt;hörig, skall rätten överlämna&lt;br&gt;ärendet till en tingsrätt som är&lt;br&gt;behörig. Tingsrättens beslut om&lt;br&gt;överlämnande får inte överkla-&lt;br&gt;gas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får besluta om skuldsanering även om någon borgenär motsatt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sig att gäldenären helt eller delvis&lt;br&gt;borgenärens fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för handläggningen&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;befrias från ansvar för betalningen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden för handlägg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall kalla gäldenären och samtliga borgenärer till ett sam-&lt;br&gt;manträde vid vilket frågan om tvingande skuldsanering skall prövas.&lt;br&gt;Kallelsen skall delges de kända borgenärerna. Kallelsen skall sändas till&lt;br&gt;gäldenären under den adress han senast uppgivit i ärendet. Gäldenären&lt;br&gt;behöver inte delges. Till sammanträdet får också företrädare för social-&lt;br&gt;nämnden eller annan kallas. Om någon som har kallats till sammanträ-&lt;br&gt;det uteblir, utgör det inte hinder för att avgöra ärendet. Kallelsen skall&lt;br&gt;innehålla en erinran om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ansökan av en borgenär vars fordran omfattas av ett beslut om&lt;br&gt;skuldsanering enligt denna lag kan en tingsrätt som avses i 21 § upp-&lt;br&gt;häva eller, i fell som avses i 5, ändra beslutet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;310&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. gäldenären har gjort sig skyldig till oredlighet mot borgenärer eller&lt;br&gt;i hemlighet gynnat någon borgenär för att inverka på skuldsanerings-&lt;br&gt;frågans avgörande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. gäldenären i sin ansökan om skuldsanering eller annars under ären-&lt;br&gt;dets handläggning medvetet har lämnat oriktiga uppgifter till men för&lt;br&gt;borgenären,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. gäldenären lämnat oriktig uppgift till ledning för myndighets beslut&lt;br&gt;i fråga om skatt eller avgift som omlättas av skuldsaneringen eller un-&lt;br&gt;derlåtit att lämna uppgift trots att han är uppgiftsskyldig och den orikti-&lt;br&gt;ga uppgiften eller underlåtenheten medfört att ett beslut blivit felaktigt&lt;br&gt;eller inte fettats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. gäldenären mte följer betalmngsplanen, såvida avvikelsen inte är&lt;br&gt;ringa eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. gäldenärens ekonomiska förhållanden väsentligen förbättrats efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skuldsaneringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fell som avses i första stycket 5&lt;br&gt;från dagen för skuldsaneringen. Om&lt;br&gt;tid gäller i stället den tiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt tillämpas&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden. En&lt;br&gt;tingsrätt skall vid handläggning-&lt;br&gt;en alltid bestå av en lagfaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ansökan ges in inom fem år&lt;br&gt;betalmngsplanen löper under längre&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rätten prövar borgenä-&lt;br&gt;rens ansökan skall gäldenären&lt;br&gt;och de borgenärer som avses i&lt;br&gt;19 § höras. I övrigt gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden&lt;br&gt;för handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upphävs ett beslut om skuldsanering, blir en borgen eller arman&lt;br&gt;säkerhet som tredje man har ställt för betalning som avses i 8 § första&lt;br&gt;stycket 3 ogiltig, om inte tredje mannen kände till eller borde känt till&lt;br&gt;de i 27 § första stycket 1 angivna omständigheterna eller medverkade&lt;br&gt;till att gäldenären åsidosatt sina förpliktelser enligt 27 § första stycket 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens be-&lt;br&gt;slut att avvisa eller avslå en an-&lt;br&gt;sökan om skuldsanering, inleda&lt;br&gt;skuldsanering eller festställa en&lt;br&gt;skuldsanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Överklagandet&lt;br&gt;skall ges in till kronofogdemyn-&lt;br&gt;digheten inom tre veckor från&lt;br&gt;dagen för beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighets beslut&lt;br&gt;att avvisa eller avslå en ansökan&lt;br&gt;om skuldsanering, inleda skuld-&lt;br&gt;sanering eller festställa en skuld-&lt;br&gt;sanering överklagas till den&lt;br&gt;tingsrätt som avses i 21 §. Det-&lt;br&gt;samma gäller kronofogdemyn-&lt;br&gt;dighetens beslut att avskriva ett&lt;br&gt;skuldsaneringsärende från vidare&lt;br&gt;handläggning. Vid överklagande&lt;br&gt;gäller lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;följer av denna lag. Kronofog-&lt;br&gt;demyndigheten skall inte vara&lt;br&gt;part i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;311&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndighetens beslut om att överlämna ett skuldsanerings- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;ärende till tingsrätt får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut vari- Bilaga 4&lt;br&gt;genom en ansökan om skuldsanering förklaras vilande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;br&gt;Hovrätten får inte pröva ett överklagande av ett beslut av en tingsrätt,&lt;br&gt;om inte hovrätten meddelat prövningstillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket en missnöjesanmälan eller&lt;br&gt;ett överklagande har avvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om meddelade pröv-&lt;br&gt;ningstillstånd skall 54 kap. 11 §&lt;br&gt;tredje stycket rättegångsbalken&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd behövs inte,&lt;br&gt;om överklagandet avser ett be-&lt;br&gt;slut som rör någon annan än en&lt;br&gt;part, ett beslut genom vilket&lt;br&gt;tingsrätten ogillat jäv mot en&lt;br&gt;domare eller ett beslut genom&lt;br&gt;vilket ett överklagande har avvi-&lt;br&gt;sats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;312&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;28 Förslag till lag om ändring i sjölagen (1994:1009)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 12 kap. 3 § och 18 kap. 10 § sjölagen&lt;br&gt;(1994:1009) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ansöker om upprättande av en begränsningsfond skall betala&lt;br&gt;fondbeloppet till rätten eller ställa tillfredsställande säkerhet för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ansökningen, som skall vara skriftlig, skall sökanden redogöra för&lt;br&gt;omständigheterna i saken och lämna uppgift om namn och adress på&lt;br&gt;dem som kan antas vilja anmäla fordringar mot fonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den, om inte annat sägs i detta&lt;br&gt;kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden om begränsnings-&lt;br&gt;fond gäller lagen (1995:000) om&lt;br&gt;domstolsärenden, om inte annat&lt;br&gt;sägs i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjöförklaring inom landet hålls av den tingsrätt som enligt 21 kap. 1 §&lt;br&gt;utsetts att vara sjörättsdomstol. Behörig är den domstol som är närmast&lt;br&gt;den hamn eller ort där sjöförklaringen skall hållas enligt 9 §. Rege-&lt;br&gt;ringen kan dock för en viss hamn förordna att en annan av sjörättsdom-&lt;br&gt;stolama skall vara behörig, om det är ändamålsenligt med hänsyn till&lt;br&gt;trafikförbindelserna och övriga förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;(1946:807)&lt;br&gt;av dom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om annat inte följer av denna&lt;br&gt;lag, gäller för sjöförklaring&lt;br&gt;inför domstol lagen (1995:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;infor domstol lagen&lt;br&gt;om handläggning&lt;br&gt;stolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträde för sjöförklaring skall rätten bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare som ordförande och två personer med kunskap om och erfaren-&lt;br&gt;het av sjöfart. Åtminstone en av de senare bör ha grundlig erfarenhet&lt;br&gt;från tjänst som fartygs- eller maskinbefäl på handelsfartyg och nyligen&lt;br&gt;ha utövat en sådan tjänst. Rätten utser för vaije sjöförklaring de särskil-&lt;br&gt;da ledamöterna från en förteckning som Sjöfartsverket årligen upprättar&lt;br&gt;för vaije sjöfartsinspektionsdistrikt. Förteckningen skall uppta minst&lt;br&gt;tjugo personer. Om det är ändamålsenligt i ett visst fall att en person&lt;br&gt;med särskild sakkunskap deltar, får rätten tillkalla en sådan person att&lt;br&gt;inträda som ytterligare ledamot i rätten även om han inte är upptagen i&lt;br&gt;förteckningen. De särskilda ledamöterna skall vara svenska medborgare.&lt;br&gt;Den som är underårig eller i konkurstillstånd eller som har förvaltare&lt;br&gt;enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken får inte vara ledamot. De särskilda&lt;br&gt;ledamöterna har rätt till ersättning av allmänna medel enligt bestämmel-&lt;br&gt;ser som meddelas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;313&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Danmark, Finland och Norge hålls sjöförklaring for ett svenskt far-&lt;br&gt;tyg av den domstol som är behörig enligt det landets lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hålls sjöförklaring utomlands av svensk utlandsmyndighet som&lt;br&gt;enligt bemyndigande av Utrikesdepartementet har sådan behörighet. Om&lt;br&gt;det lämpligen kan ske skall vid sjöförklaringen delta två av myndigheten&lt;br&gt;tillkallade, i sjöfart kunniga personer, helst svenska, danska, finska eller&lt;br&gt;norska medborgare, mot vilka inte förekommer jäv som gäller mot do-&lt;br&gt;mare. Är ett deltagande av person med särskild sakkunskap ändamålsen-&lt;br&gt;ligt i ett visst fell, får myndigheten tillkalla även en sådan person. På en&lt;br&gt;ort där behörig svensk utlandsmyndighet inte finns, hålls sjöförklaringen&lt;br&gt;av behörig dansk, finsk eller norsk utlandsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om sjöförklaring inför en utlandsmyndighet gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna om sjöförklaring vid domstol i tillämpliga delar. Utlandsmyndig-&lt;br&gt;heten får dock inte ta upp ed eller utfärda vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;314&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;29 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1811) om&lt;br&gt;disciplinansvar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:1811) om disciplinan-&lt;br&gt;svar inom totalförsvaret, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 54 och 56 §§ skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 52, 53, 55 och 62 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om överklagande&lt;br&gt;tillämpas lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsären-&lt;br&gt;den om inte annat föreskrivs i&lt;br&gt;denna lag. Därvid gäller beträf-&lt;br&gt;fande överklagandet vad som&lt;br&gt;föreskrivs om ansökan i den la-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid avgöran-&lt;br&gt;de av ärendet bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare och tre nämnde-&lt;br&gt;män. Vid handläggning i övrigt&lt;br&gt;av ärendet är tingsrätten domför&lt;br&gt;med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden&lt;br&gt;om inte annat föreskrivs i denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen av ären-&lt;br&gt;det består tingsrätten av en ju-&lt;br&gt;ristdomare. Om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl med hänsyn till ären-&lt;br&gt;dets beskaffenhet får tingsrätten&lt;br&gt;dock bestå av en juristdomare&lt;br&gt;och tre nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens beslut får av den&lt;br&gt;disciplinansvarige eller det all-&lt;br&gt;männa överklagas till hovrätten.&lt;br&gt;Om tingsrätten har meddelat ett&lt;br&gt;beslut som avses i 34 § andra&lt;br&gt;stycket eller avslagit ett yrkande&lt;br&gt;om att verkställighet tills vidare&lt;br&gt;inte skall fä ske, får talan mot&lt;br&gt;beslutet föras särskilt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrättens beslut får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som lättats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut av hovrätten får inte&lt;br&gt;överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ersättningsskyl-&lt;br&gt;dighet som fettats av en sådan&lt;br&gt;chef i Försvarsmakten som av-&lt;br&gt;ses i 20 §, av en annan myndig-&lt;br&gt;het än Försvarsmakten, eller av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;315&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommun, ett landsting eller&lt;br&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;br&gt;gas av den disciplinansvarige&lt;br&gt;hos tingsrätten. Bestämmelserna&lt;br&gt;i 50-53 §§, 55 § första stycket&lt;br&gt;första meningen och andra&lt;br&gt;stycket samt 56 § gäller vid så-&lt;br&gt;dant överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om överklagandet hos tings-&lt;br&gt;rätten avser endast frågan om&lt;br&gt;ersättningsskyldighet, skall dock&lt;br&gt;vad som är föreskrivet om rätte-&lt;br&gt;gången i tvistemål tillämpas.&lt;br&gt;Avser talan ett beslut om både&lt;br&gt;disciplinpåföljd och ersättnings-&lt;br&gt;skyldighet, skall tingsrätten, om&lt;br&gt;den disciplinansvarige begär det&lt;br&gt;eller det annars finns skäl för&lt;br&gt;det, handlägga frågan om er-&lt;br&gt;sättningsskyldighet som särskilt&lt;br&gt;mål i den för tvistemål före-&lt;br&gt;skrivna ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en kommun, ett landsting eller&lt;br&gt;en kyrklig kommun får överkla-&lt;br&gt;gas av den disciplinansvarige till&lt;br&gt;tingsrätten. Bestämmelserna i&lt;br&gt;50-53 och 55 §§ gäller vid så-&lt;br&gt;dant överklagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996. Har ett mål om ersätt-&lt;br&gt;ningsskyldighet redan inletts vid tingsrätt när lagen träder i kraft gäller&lt;br&gt;dock fortfarande äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;316&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;30 Förslag till lag om ändring i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 48, 50 och 51 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1995:450) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som avses i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt ha&lt;br&gt;den sammansättning som anges i&lt;br&gt;45 § första stycket. Vid hand-&lt;br&gt;läggning som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden skall&lt;br&gt;tingsrätten dock bestå av en lag-&lt;br&gt;faren domare. 1 sådana fall får&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning av ärenden&lt;br&gt;som anges i 42 § andra stycket&lt;br&gt;skall Stockholms tingsrätt bestå&lt;br&gt;av en juristdomare eller av en&lt;br&gt;juristdomare och en ekonomisk&lt;br&gt;expert. Om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet får tingsrätten dock&lt;br&gt;ha den sammansättning som an-&lt;br&gt;ges i 45 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten tilläm-&lt;br&gt;pas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och mål&lt;br&gt;om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall&lt;br&gt;lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden tilläm-&lt;br&gt;pas i ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket, om något annat&lt;br&gt;inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket gäller lagen&lt;br&gt;(1995:000) om domstolsärenden,&lt;br&gt;om något annat inte följer av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken om hov-&lt;br&gt;rätten skall i mål och ärenden&lt;br&gt;enligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i 49, 50 och 52&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken och i 38 §&lt;br&gt;första stycket lagen (1995:000)&lt;br&gt;om domstolsärenden om hovrät-&lt;br&gt;ten skall i mål och ärenden en-&lt;br&gt;ligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;317&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 Riksdagen 1995/96. 1 samt. Nr 115&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;31 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om före-&lt;br&gt;tagsrekonstruktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om företagsrekon-&lt;br&gt;struktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 3 § skall upphävas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 4 kap. 1 och 2 §§ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs, gäl-&lt;br&gt;ler för rättens handläggning en-&lt;br&gt;ligt denna lag lagen (1946:807)&lt;br&gt;om handläggning av domstols-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggning enligt 3&lt;br&gt;kap. tillämpas dock rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om hand-&lt;br&gt;läggningen av tvistemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förhandling som av-&lt;br&gt;ses i 3 kap. 23 § första stycket&lt;br&gt;skall äga rum så snart som möj-&lt;br&gt;ligt. Vid förhandlingen tillämpas&lt;br&gt;bestämmelserna i rättegångsbal-&lt;br&gt;ken om huvudförhandling i tvis-&lt;br&gt;temål. Om rekonstruktören, gäl-&lt;br&gt;denären eller en borgenär ute-&lt;br&gt;blir från förhandlingen, hindrar&lt;br&gt;det inte att ackordsfrågan prövas&lt;br&gt;och avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens avgörande sker genom&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om inte annat föreskrivs, gäl-&lt;br&gt;ler lagen (1995:000) om dom-&lt;br&gt;stolsärenden för rättens hand-&lt;br&gt;läggning enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förhandling som av-&lt;br&gt;ses i 3 kap. 23 § första stycket&lt;br&gt;skall äga rum så snart som möj-&lt;br&gt;ligt. Om rekonstruktören, gälde-&lt;br&gt;nären eller en borgenär uteblir&lt;br&gt;från förhandlingen, hindrar det&lt;br&gt;inte att ackordsfrågan prövas&lt;br&gt;och avgörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Lydelse enligt prop. 1995/96:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;318&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-11-21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bertil Voss, justitierådet Johan Munck,&lt;br&gt;regeringsrådet Karl-Ingvar Rundqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 26 oktober 1995 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;domstolsärenden, m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsrådet, jur. dr.&lt;br&gt;Peter Fitger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagråder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om domstolsärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden&lt;br&gt;är i allt väsentligt oförändrad sedan sin tillkomst år 1946. Många nya&lt;br&gt;ärendegrupper har emellertid förts in under lagens tillämpningsområde&lt;br&gt;samtidigt som rättegångsbalken, som ärendelagen i flera avseenden&lt;br&gt;bygger på, har varit föremål för åtskilliga ingripande förändringar.&lt;br&gt;Dessutom har tillkommit en förvaltnings- och förvaltningsprocesslag-&lt;br&gt;stiftning, som för förvaltningsmyndigheternas och förvaltningsdom-&lt;br&gt;stolarnas del behandlar frågor som till sin natur är näraliggande dem&lt;br&gt;som behandlas i ärendelagen. Det får därför anses tillfredsställande att&lt;br&gt;det nu föreligger ett utarbetat förslag till ny ärendelag avsedd att ersätta&lt;br&gt;1946 års lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ärendelagen innehåller endast ett fåtal procedurregler.&lt;br&gt;I stället finns ill § en allmän bestämmelse av innebörd att rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser om tvistemål, i den mån de är tillämpliga, skall&lt;br&gt;gälla i sådana avseenden som inte är reglerade i lagen. I anslutning till&lt;br&gt;denna bestämmelse uttalade processlagberedningen vid lagens tillkomst&lt;br&gt;att det inte torde kunna undvikas att i vissa fall tvekan kan uppstå&lt;br&gt;huruvida ett visst lagrum i rättegångsbalken är tillämpligt eller ej men&lt;br&gt;att en mera ingående reglering i lag av dessa frågor var förenad med&lt;br&gt;betydande svårigheter och inte syntes lämplig med hänsyn till de&lt;br&gt;olikartade förhållanden som kunde förekomma (NJA II 1947 s. 113).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid utarbetandet av föreliggande förslag har en strävan varit att söka&lt;br&gt;överbrygga dessa svårigheter. Förslaget är avsett att innehålla en i&lt;br&gt;princip fullständig reglering av proceduren, samtidigt som det innehåller&lt;br&gt;preciserade hänvisningar till rättegångsbalken på vissa punkter och ett&lt;br&gt;generellt undantag för fall då det i en annan lag (med undantag av&lt;br&gt;förvaltningslagen) finns bestämmelser som avviker från ärendelagen. En&lt;br&gt;allmän hänvisning till rättegångsbalken har med denna lösning ansetts&lt;br&gt;kunna avvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om förslaget till ny ärendelag från de angivna synpunkterna&lt;br&gt;genomgående är följdriktigt utarbetat, är det ofrånkomligt att det upp-&lt;br&gt;kommer vissa olägenheter av det slag som antyddes, när vid den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;319&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nuvarande ärendelagens tillkomst tanken på en mera fullständig regle-&lt;br&gt;ring avvisades. Den utförliga reglering som den nya ärendelagen&lt;br&gt;innehåller kan möjligen i någon mån öka risken för att man vid&lt;br&gt;tillämpningen förbiser de speciella procedurregler som mycket ofta&lt;br&gt;finns i den materiella lagstiftning som behandlar olika typer av ärenden&lt;br&gt;och som skall tillämpas i stället för ärendelagens bestämmelser. Bestäm-&lt;br&gt;melserna i den materiella lagstiftningen är dessutom ibland utformade så&lt;br&gt;att en viss procedur är mer eller mindre underförstådd, vilket någon&lt;br&gt;gång kan ge upphov till tvekan om den särskilda lagen skall anses inne-&lt;br&gt;hålla en från ärendelagen avvikande föreskrift eller ej. Ett exempel,&lt;br&gt;som Lagrådet återkommer till, erbjuder frågan om ett ärende kan&lt;br&gt;inledas muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad avser förhållandet till rättegångsbalken för sådana fall då den&lt;br&gt;föreslagna ärendelagen inte innehåller någon reglering som motsvarar&lt;br&gt;balkens uttalas i motiven beträffande åtskilliga frågor att rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler får tillämpas analogt men i andra fall att balkens regler&lt;br&gt;inte är avsedda att tillämpas eller att frågan bör lämnas oreglerad. Även&lt;br&gt;om man får god ledning av motiven i dessa hänseenden, lär det inte&lt;br&gt;kunna undvikas att situationer kan uppkomma, då man i avsaknad av&lt;br&gt;en allmän hänvisning till rättegångsbalken kan hamna i tvekan om rät-&lt;br&gt;tegångsbalkens regelsystem skall tillämpas eller ej. Med tanke på den&lt;br&gt;utformning av lagen som har valts i förslaget vill Lagrådet dock inte&lt;br&gt;förorda att lagen kompletteras med en sådan hänvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts bör inte undanskymma att det omsorgsfullt&lt;br&gt;utarbetade förslag till ärendelag som nu föreligger utgör ett betydelse-&lt;br&gt;fullt framsteg i fråga om regleringen. Lagrådet kan i allt väsentligt&lt;br&gt;ansluta sig till de lösningar som har valts i olika frågor. Vissa detalj-&lt;br&gt;spörsmål behandlas särskilt i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna i den nuvarande ärendelagen har i viss utsträckning an-&lt;br&gt;setts kunna tillämpas analogt för ärendegrupper som inte regleras i&lt;br&gt;lagen, t. ex. ärenden som behandlas i rättegångsbalken men som där har&lt;br&gt;fått en endast sparsam reglering (se t.ex. NJA 1994 s.33 och 749). En&lt;br&gt;viss sådan analogisk tillämpning torde kunna förekomma även i fort-&lt;br&gt;sättningen. Det är tänkbart att man i ett senare skede skulle kunna ha&lt;br&gt;anledning att överväga en utvidgning av den nya lagens tillämpnings-&lt;br&gt;område även till åtminstone en del sådana ärendetyper, så att regle-&lt;br&gt;ringen av de ärenden som ankommer på allmän domstol blir mera&lt;br&gt;enhetlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särställning intar inskrivningsärendena. Vid jordabalkens tillkomst&lt;br&gt;konstaterades att dessa ärenden inte skulle komma att omfattas av den&lt;br&gt;nuvarande ärendelagen, eftersom inskrivningsmyndighet inte är att anse&lt;br&gt;som allmän underrätt. Efter mönster av 11 § ärendelagen intogs i stället&lt;br&gt;i 19 kap. 3 § jordabalken en regel av innebörd att bestämmelserna om&lt;br&gt;tvistemål i tillämpliga delar skulle gälla i fråga om behandlingen av&lt;br&gt;inskrivningsärenden i den mån annat inte följer av jordabalken (NJA II&lt;br&gt;1972 s. 450). När nu den bestämmelse i ärendelagen som utgjort&lt;br&gt;förebild för jordabalkens regler slopas, skulle det ha varit följdriktigt&lt;br&gt;om hänvisningen i jordabalken ändrades till att avse den nya ärende-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;320&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen. Lagrådet vill förorda att denna fråga tas upp i lämpligt samman- Prop. 1995/96:115&lt;br&gt;hang. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya ärendelagen är avsedd att tillämpas även i högre rätt. Detta&lt;br&gt;föranleder i och för sig ingen erinran, även om ett alternativ skulle ha&lt;br&gt;kunnat vara att lagen i detta hänseende hänvisat till rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler om överklagande av beslut. Lagrådet vill emellertid i detta sam-&lt;br&gt;manhang beröra en terminologisk fråga. I hovrätt och i Högsta dom-&lt;br&gt;stolen, liksom för övrigt i kammarrätt och Regeringsrätten, betecknas&lt;br&gt;överklagade ärenden alltid som mål. Enligt remissen (avsnitt 7.2) talar&lt;br&gt;praktiska skäl med styrka for att man övergår till att beteckna dem som&lt;br&gt;ärenden. Lagrådet vill hävda att de praktiska skälen talar i motsatt&lt;br&gt;riktning, eftersom man då behåller en enhetlig beteckning för processer&lt;br&gt;som anhängiggjorts genom överklagande av ett avgörande i lägre rätt,&lt;br&gt;något som minskar risken för förbiseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller jävsreglema i 4 kap. 13 § rättegångsbalken,&lt;br&gt;när en anställd i en tingsrätt, som inte är juristdomare, enligt särskild&lt;br&gt;föreskrift handlägger ett ärende. Någon hänvisning görs dock inte till&lt;br&gt;övriga jävsregler i 4 kap., t.ex. om skyldigheten att självmant anmäla&lt;br&gt;ett jävsförhållande (14 §) eller om de åtgärder som får vidtas trots jäv&lt;br&gt;(15 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jävsregeln i förevarande stycke har sin motsvarighet i 1 kap. 3 e §&lt;br&gt;andra stycket rättegångsbalken. Den bestämmelsen gäller emellertid&lt;br&gt;endast åtgärder som avses i paragrafens första stycke, dvs. beredande&lt;br&gt;av ett mål. Reglerna i 4 kap. 14 och 15 §§ tar sikte närmast på den som&lt;br&gt;handlägger ett mål eller ärende och inte på den som endast vidtar&lt;br&gt;förberedande åtgärder, vilket kan förklara begränsningen i 1 kap. 3 e §&lt;br&gt;andra stycket. En motsvarande begränsning görs inte i fråga om ett&lt;br&gt;domstolsbiträde, som enligt 18 a § förordningen (1979:572) med&lt;br&gt;tingsrättsinstruktion har förordnats att på eget ansvar handlägga vissa&lt;br&gt;mål och ärenden. Även om varken tingsrättsinstruktionen eller&lt;br&gt;nuvarande ärendelag innehåller någon jävsregel för sådant domstols-&lt;br&gt;biträde, får det antas att samtliga jävsregler i 4 kap. rättegångsbalken är&lt;br&gt;tillämpliga. Enligt Lagrådets mening bör detsamma gälla för de&lt;br&gt;anställda som avses i det nu föreslagna 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet föreslår mot denna bakgrund att 3 § andra stycket med vissa&lt;br&gt;redaktionella jämkningar i övrigt ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”När en anställd i en tingsrätt, som inte är juristdomare, enligt särskild&lt;br&gt;föreskrift handlägger ett ärende, gäller reglerna om jäv i 4 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett ärende skall inledas skriftligen utesluter inte, som påpekas i&lt;br&gt;författningskommentaren, att så sker genom telefax. Eftersom över-&lt;br&gt;föring på telefax sker i elektronisk form, föreslår Lagrådet att ordet&lt;br&gt;”elektroniskt” i andra meningen ersätts med orden ”i annan form”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;321&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet inledningsvis antytt kan föreskriften att ett ärende skall&lt;br&gt;inledas skriftligen ge upphov till tvekan om detta skall gälla även i de&lt;br&gt;fell där den materiella lagstiftningen inte innehåller något sådant krav&lt;br&gt;utan det tvärtom är underförstått att ärendet kan inledas muntligen. Ett&lt;br&gt;exempel på detta är ett ärende som rör registrering av en bouppteck-&lt;br&gt;ning. Enligt författningskommentaren bör ett sådant ärende behandlas&lt;br&gt;som ett anmälningsärende, som då till följd av 4 § skall inledas&lt;br&gt;skriftligen. En sådan ordning skulle enligt Lagrådets mening te sig&lt;br&gt;alltför formalistisk i de fell då bouppteckningsingivaren inställer sig&lt;br&gt;personligen i tingsrätten. Med den av Lagrådet föreslagna lydelsen av&lt;br&gt;4 § andra meningen blir det möjligt för regeringen att i sådana fell där&lt;br&gt;skriftlig inledning av ett ärende inte anses nödvändig bestämma att&lt;br&gt;förfärandet får inledas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreslås att, när ett beslut av en förvaltningsmyndighet&lt;br&gt;överklagas till tingsrätt, överklagandet skall ha kommit in till myndig-&lt;br&gt;heten inom tre veckor från dagen för beslutet. Valet av beslutsdagen&lt;br&gt;som utgångspunkt för klagofristens beräkning är i överensstämmelse&lt;br&gt;med vad som gäller som huvudregel enligt rättegångsbalken, en huvud-&lt;br&gt;regel som där har sin naturliga förklaring i att den muntliga handlägg-&lt;br&gt;ningen är ett grundläggande inslag i processen vid de allmänna dom-&lt;br&gt;stolarna. Huvudregeln skall emellertid tillämpas också i de flesta mål&lt;br&gt;där någon muntlig förhandling inte hålls, t.ex. i tvistemål på grund av&lt;br&gt;att huvudförhandling inte behövs och inte heller begärs av någon av&lt;br&gt;parterna. Beslutsdagen bildar vidare utgångspunkt för klagotiden i vissa&lt;br&gt;typer av domstolsärenden, bl.a. ärenden för vilka gällande ärendelags&lt;br&gt;hänvisning till tvistemålsreglema i rättegångsbalken får genomslag i&lt;br&gt;överklagandehänseende. Vad nu sagts talar för att ordningen enligt&lt;br&gt;rättegångsbalkens huvudregel oftast kan tillämpas för domstolsärenden&lt;br&gt;utan påtagliga risker för rättssäkerheten. I lagrådsremissen har också&lt;br&gt;framhållits att detta system har fungerat väl under lång tid på åtskilliga&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad saken nu gäller är emellertid i första hand att för ett förfarande,&lt;br&gt;som hos såväl förvaltningsmyndighet som domstol väsentligen bygger&lt;br&gt;på skriftlig handläggning med i praktiken begränsad skriftväxling, välja&lt;br&gt;en grundläggande regel för klagotidsberäkning som bäst svarar mot&lt;br&gt;rättssäkerhetens krav. Från sådan synvinkel framstår onekligen en&lt;br&gt;modell med beräkning av klagotiden från delfåendet av beslutet som&lt;br&gt;klart överlägsen. Den har också kommit till användning vid utformning&lt;br&gt;av överklaganderegleringen i såväl förvaltningslagen som förvaltnings-&lt;br&gt;processlagen, vilka lagar ju bygger på att handläggningen normalt är&lt;br&gt;enbart skriftlig. Här kan f.ö. hänvisas till Domstolsutredningens&lt;br&gt;uttalande om att det är alldeles uppenbart att det system som före-&lt;br&gt;kommer i förvaltningsdomstolarna ger de bästa garantierna mot att den&lt;br&gt;enskilde parten inte försitter möjligheter att överklaga (SOU 1991:106,&lt;br&gt;del B s. 273). Frågan måste således på allvar ställas om inte förebilden&lt;br&gt;för en ny och modem ärendelag i förevarande hänseende snarare bör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;322&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökas i förvaltningslagen och förvaltningsprocesslagen än i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen anges att den nuvarande regleringen för klagotider&lt;br&gt;företer en splittrad bild. De allra flesta av de specialbestämmelser om&lt;br&gt;överklagande till tingsrätt som redovisas i lagrådsremissen återspeglar&lt;br&gt;emellertid den ordning som gäller för förvaltningsprocessen eller också&lt;br&gt;tillåter de obegränsad klagotid. Något underlag anges inte finnas för att&lt;br&gt;nu mera allmänt ändra dessa bestämmelser om klagotidens utgångs-&lt;br&gt;punkt. De få exempel som remissen nämner på ärendeslag med överkla-&lt;br&gt;gandefrist enligt rättegångsbalkens modell synes Lagrådet vara speciella&lt;br&gt;och bör knappast kunna ge stöd för slutsatser med avseende på vad som&lt;br&gt;i allmänhet är lämpligast för många andra ärendetyper. En synpunkt,&lt;br&gt;som förts fram under remissbehandlingen av promemorian och som inte&lt;br&gt;bör lämnas utan avseende vid bedömningen av vad som är lämpligaste&lt;br&gt;ordning, är att det för förvaltningsmyndighet inte torde gälla någon&lt;br&gt;generell regel som föreskriver att myndighetens beslut skall sändas ut&lt;br&gt;samma dag som beslutet fattas. Förslag om en sådan generell regel&lt;br&gt;läggs inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådsremissens val av system för klagotidens beräkning motiveras&lt;br&gt;inte minst av att det finns ett behov av att undvika onödiga och kost-&lt;br&gt;nadskrävande delgivningar. Några närmare synpunkter redovisas inte på&lt;br&gt;vilka eller hur stora problem som skulle uppstå med delgivningar vid&lt;br&gt;tillämpning av förvaltningsrättens system. Det kan dock i sammanhanget&lt;br&gt;framhållas att det alls inte kan vara en nödvändig följd av ett sådant&lt;br&gt;system att ett formligt delgivningsförferande används i vaije ärende&lt;br&gt;eller ens i flertalet ärenden. Inom förvaltningsrätten förutsätts inte att ett&lt;br&gt;beslut delgetts enligt delgivningslagen för att klagotid skall böija löpa.&lt;br&gt;Det räcker med att parten skriftligen - exempelvis genom en vanlig&lt;br&gt;lösbrevsförsändelse - har fått del av beslutet genom myndighetens&lt;br&gt;försorg, låt vara att detta också innebär att man som utgångspunkt för&lt;br&gt;överklagandetiden ofta måste godta partens egen uppgift om när denne&lt;br&gt;fått del av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av det anförda och med hänsyn särskilt till den tyngd&lt;br&gt;som bör tillmätas rättssäkerhetsaspektema anser Lagrådet att&lt;br&gt;argumenten för en bestämmelse av den föreslagna innebörden inte fram-&lt;br&gt;står som tillräckligt övertygande. Lagrådet vill därför förorda att&lt;br&gt;bestämmelsen utgår, vilket skulle få till följd att tidsfristen för över-&lt;br&gt;klagande av förvaltningsmyndighets beslut med tillämpning av 23 §&lt;br&gt;andra stycket förvaltningslagen räknas från dagen för delfående av&lt;br&gt;beslutet. För särskilda ärendeslag kan författningarna inom resp, sak-&lt;br&gt;område få uppta den avvikande reglering som efter närmare över-&lt;br&gt;väganden befinns lämplig och godtagbar med hänsyn till de klagandes&lt;br&gt;rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den av Lagrådet förordade lösningen kan hela den aktuella&lt;br&gt;paragrafen slopas, eftersom paragrafens första mening inte innefattar&lt;br&gt;någon avvikelse från vad som gäller enligt förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;323&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs enligt förslaget att, om tingsrätten i samband&lt;br&gt;med att ett ärende inleds finner att den inte är behörig att handlägga&lt;br&gt;ärendet, rätten skall lämna över den skrivelse genom vilken ärendet&lt;br&gt;inleddes till en domstol som är behörig, om den som inlett ärendet inte&lt;br&gt;har något att invända mot detta. Samma regel föreslås införd i&lt;br&gt;rättegångsbalken såväl for brottmål som för tvistemål. Som regeln är&lt;br&gt;avfattad skall skrivelsen lämnas över oberoende av om den domstol som&lt;br&gt;är behörig är en annan tingsrätt eller en överrätt eller förvaltnings-&lt;br&gt;domstol. Utan särskild föreskrift står det emellertid klart att endast&lt;br&gt;svenska domstolar kan komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna regeln synes ändamålsenlig för de allra flesta fell som&lt;br&gt;den tar sikte på. Det förhållandet att regeln har fått en obligatorisk&lt;br&gt;utformning torde emellertid kunna leda till vissa problem. I en del låt&lt;br&gt;vara sällsynta fell kan forumfrågan vara svårbedömd och domstolarna&lt;br&gt;ha olika mening. Om den tingsrätt vid vilken ärendet inleddes finner att&lt;br&gt;en annan tingsrätt är behörig, kan den tingsrätten ha en annan&lt;br&gt;uppfattning och anse att det är den ursprungliga tingsrätten som är&lt;br&gt;behörig. Regeln innebär då att ärendet skall återlämnas till den&lt;br&gt;tingsrätten, som i sin tur kan tänkas vidhålla sin uppfattning och därmed&lt;br&gt;blir skyldig att sända över ärendet på nytt. Även om den som har inlett&lt;br&gt;ärendet förutsätts kunna stoppa denna procedur genom att påfordra ett&lt;br&gt;avvisningsbeslut, är detta förhållande inte helt tillfredsställande. Kom-&lt;br&gt;plikationer kan också tänkas uppstå, om en ansökan innehåller flera&lt;br&gt;yrkanden och tingsrätten är obehörig endast beträffande något eller&lt;br&gt;några av dessa liksom i fell då flera parter genom skilda skrifter har&lt;br&gt;anhängiggjort ett mål eller ärende och alla inte går med på att ärendet&lt;br&gt;lämnas över till en annan domstol. I fell då tingsrätten av handlingarna&lt;br&gt;kan sluta sig till att ansökningen under alla förhållanden skall avvisas på&lt;br&gt;annan grund än att den har givits in till fel forum, kan det framstå som&lt;br&gt;onödigt att den översänds till annan domstol. Man måste vidare räkna&lt;br&gt;med fell då tingsrätten omedelbart kan konstatera att den inte själv är&lt;br&gt;behörig men ytterligare utredning behövs för att klarlägga vilken annan&lt;br&gt;domstol som är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som har anförts nu ger vid handen att den nya regeln inte&lt;br&gt;lämpligen bör få obligatorisk utformning utan ge tingsrätten utrymme&lt;br&gt;att underlåta att sända över skrivelsen i fell då detta skulle kunna leda&lt;br&gt;till komplikationer. Med hänsyn härtill och med vissa redaktionella jus-&lt;br&gt;teringar i övrigt synes regeln i andra styckets första mening kunna få&lt;br&gt;följande utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Finner tingsrätten i annat fell i samband med att ett ärende inleds att&lt;br&gt;den saknar behörighet att handlägga ärendet men att en annan domstol&lt;br&gt;skulle vara behörig, skall tingsrätten lämna över den skrivelse genom&lt;br&gt;vilken ärendet inleddes till den domstolen, om den som inlett ärendet&lt;br&gt;inte har något att invända mot detta och det inte heller finns något annat&lt;br&gt;skäl mot att skrivelsen överlämnas. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;324&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen enligt förslaget föreskrivs att skrivelsen skall anses ha&lt;br&gt;kommit in till den senare domstolen samma dag som den kom in till den&lt;br&gt;domstol som först tog emot skrivelsen. En konsekvens av denna regel&lt;br&gt;blir att om en annan parts - exempelvis en testamentstagares -&lt;br&gt;rättsställning är beroende av att ett mål eller ärende inte inleds vid viss&lt;br&gt;domstol inom en i lag angiven frist, denne inte kan vinna full säkerhet&lt;br&gt;genom ett intyg från nämnda domstol om att så inte har skett vid&lt;br&gt;fristens utgång. För att vara på den säkra sidan måste han avvakta&lt;br&gt;under en tid som kan vara svår att bestämma, eftersom det kan tänkas&lt;br&gt;att målet eller ärendet inletts vid annan domstol och denna till följd av&lt;br&gt;balanser eller av annan orsak inte omedelbart uppmärksammar att&lt;br&gt;felaktigt forum har valts. Komplikationer kan med hänsyn härtill också&lt;br&gt;tänkas uppstå när det gäller att avgöra vid vilken tidpunkt ett intyg av&lt;br&gt;nu aktuellt slag skall tilläggas fullt bevisvärde om partens rätt, om det&lt;br&gt;uppvisas för vinnande av lagfart, i bank eller i något liknande samman-&lt;br&gt;hang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda kunde det möjligen finnas anledning att&lt;br&gt;komplettera den föreslagna regeln med en föreskrift om att skrivelsen&lt;br&gt;skall anses ha kommit in till rätt domstol samma dag som den kom in&lt;br&gt;till den domstol som först tog emot skrivelsen endast om den över-&lt;br&gt;lämnas till rätt domstol inom viss tid - t.ex. en månad - från det att den&lt;br&gt;kom in till den första domstolen. Emellertid får det antas att&lt;br&gt;komplikationer av det slag som nyss berörts blir så förhållandevis&lt;br&gt;sällsynta att skäl saknas att tynga regeln med en sådan kompletterande&lt;br&gt;föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;II §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som anger att en förvaltningsmyndighet är motpart om&lt;br&gt;en enskild överklagar dess beslut till tingsrätt, har en motsvarighet i&lt;br&gt;förslag till en ny 7 a § i förvaltningsprocesslagen enligt regeringens&lt;br&gt;proposition 1995/96:22 om tvåpartsprocess m.m. i de allmänna förvalt-&lt;br&gt;ningsdomstolarna. I det lagstiftningsärendet godtog regeringen Lag-&lt;br&gt;rådets förslag om en komplettering av 7 a § så att det angavs att förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndigheten är den enskildes motpart först sedan handlingarna&lt;br&gt;överlämnats till domstolen. De skäl som Lagrådet anförde till stöd för&lt;br&gt;sitt förslag talar för att även den nu aktuella bestämmelsen kompletteras&lt;br&gt;på motsvarande sätt (jfr Bilaga 2 till nämnda proposition). Lagrådet&lt;br&gt;föreslår att så sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna paragraf har enligt författningskommentaren&lt;br&gt;utformats efter förebild av det som gäller for tvistemål enligt 17 kap. 9,&lt;br&gt;12 och 13 §§ rättegångsbalken. Reglerna i dessa paragrafer skiljer sig&lt;br&gt;från motsvarande regler i 31 § förvaltningsprocesslagen genom att&lt;br&gt;upplysning om vad parterna skall iaktta vid ett överklagande av beslut&lt;br&gt;under rättegången i ett tvistemål skall lämnas endast om part begär det.&lt;br&gt;Eftersom förfarandet enligt domstolsärendelagen liksom enligt förvalt-&lt;br&gt;ningsprocesslagen i princip är skriftligt, kan det ifrågasättas om inte&lt;br&gt;sistnämnda lags regler om upplysningsskyldigheten i fråga om överkla-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;325&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande borde tillämpas också i domstolsärenden. I vart fall bör enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening parterna få besked om att upplysning om vad som&lt;br&gt;skall iakttas vid överklagande kan begäras hos domstolen. Det finns&lt;br&gt;annars risk för att en part låter nöja sig med att han eller hon fått veta&lt;br&gt;att beslutet kan överklagas och tror att det kan ske utan tidsbegränsning.&lt;br&gt;För att undvika risken för att en part lider rättsförlust föreslår Lagrådet,&lt;br&gt;om inte 30 § utformas efter mönster av 31 § förvaltningsprocesslagen,&lt;br&gt;att paragrafen, som i så fall för tydlighetens skull bör uppdelas i tre&lt;br&gt;stycken, ges följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”1 de fell där ett beslut kan överklagas skall parterna få upplysning om&lt;br&gt;detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebär beslutet att ärendet har avgjorts skall parterna få upplysning&lt;br&gt;om vad de skall iaktta vid ett överklagande. Om ärendet inte har&lt;br&gt;avgjorts, lämnas upplysningen efter begäran från en part. Parterna skall&lt;br&gt;underrättas om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krävs det prövningstillstånd vid överklagande, skall parterna få&lt;br&gt;upplysning även om detta och om de grunder på vilka sådant tillstånd&lt;br&gt;kan meddelas. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt första stycket har för de under punkterna 1-3 angivna fellen som&lt;br&gt;utgångspunkt för överklagandetidens beräkning valts dagen för&lt;br&gt;domstolens beslut. Det är samma princip som enligt 7 § avses gälla som&lt;br&gt;grundregel vid överklagande av förvaltningsmyndighets beslut till&lt;br&gt;tingsrätt. I anslutning till 7 § har Lagrådet förordat att tidsfristen i&lt;br&gt;stället skall räknas från dagen för delfående av beslutet. Enligt&lt;br&gt;Lagrådets mening är vad Lagrådet där anfört till stöd för denna lösning&lt;br&gt;i det väsentliga giltigt även i fråga om beslut varigenom domstol har&lt;br&gt;avgjort ärendet utan att beslutet har meddelats vid ett sammanträde eller&lt;br&gt;det vid ett sammanträde har angetts när beslutet kommer att meddelas.&lt;br&gt;Det skulle således vara följdriktigt att också för dessa beslut ta dagen&lt;br&gt;för delfåendet av beslutet som utgångspunkt för överklagandefristen.&lt;br&gt;Även om det enligt Lagrådets uppfattning i första hand borde vara&lt;br&gt;ärendenas skriftliga handläggningsform som styr vilken grundregel som&lt;br&gt;skall väljas, finns det i detta lagstiftningsärende knappast tillräckligt&lt;br&gt;underlag för att frångå lagrådsremissens förslag i förevarande paragraf,&lt;br&gt;som ju ligger i linje med vad som hittills under lång tid har tillämpats&lt;br&gt;hos de allmänna domstolarna. Lagrådet bedömer emellertid att spörs-&lt;br&gt;målet om övergång i fell av skriftlig procedur till förvaltningsprocessens&lt;br&gt;modell för klagotidens beräkning är av sådan vikt från rättssäkerhets-&lt;br&gt;synpunkt att det förtjänar att utredas och övervägas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra mening föreskrivs enligt förslaget att, om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl, resning eller undanröjande på grund av domvilla får&lt;br&gt;beviljas även under andra omständigheter än som sägs i rättegångs-&lt;br&gt;balken. Förslaget grundas bl. a. på uppfattningen att det åtminstone&lt;br&gt;före 1988 års ändringar i rättegångsbalken förhöll sig så att resning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;326&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undanröjande på grund av domvilla i domstolsärenden ansågs kunna&lt;br&gt;beviljas efter mindre restriktiva principer än dem som enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gäller för tvistemål. Huruvida en praxis av denna innebörd&lt;br&gt;utbildat sig är dock enligt Lagrådets uppfattning tvivelaktigt; refererad&lt;br&gt;rättspraxis medger knappast någon bestämd slutsats härvidlag. Det är&lt;br&gt;här också att märka att, medan resning omfattas av en föreskrift i 11&lt;br&gt;kap. 11 § regeringsformen och således, när rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;inte anses tillämpliga, kan stödjas omedelbart på regeringsformen, något&lt;br&gt;sådant resonemang inte kan föras beträffande klagan över domvilla, som&lt;br&gt;är exklusivt reglerad i rättegångsbalken. De åsyftade ändringarna i&lt;br&gt;rättegångsbalken år 1988 - 58 kap. 10 a § och 59 kap. 4 a § - kan för&lt;br&gt;övrigt inte ha förändrat rättsläget med avseende på andra domstols-&lt;br&gt;ärenden än sådana som inleds genom överklagande till tingsrätten av ett&lt;br&gt;avgörande av en förvaltningsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som anmärkts i remissprotokollet (avsnitt 7.6) kan det beträffande en&lt;br&gt;stor grupp av domstolsärendena vara tveksamt om ett avslagsbeslut&lt;br&gt;vinner rättskraft. I den mån sökanden har möjlighet att återkomma med&lt;br&gt;en ny ansökan får det anses vara en öppen fråga om en resningsansökan&lt;br&gt;över huvud taget kan tas upp till prövning, eftersom en förutsättning för&lt;br&gt;detta har brukat anses vara att resning har någon praktisk funktion att&lt;br&gt;fylla (se Welamson, Rättegång VI, 2 uppl. s. 198 f och 223; jfr NJA&lt;br&gt;1988 s.429, 1992 s. 420, 1993 s.108 och 1994 s. 525). Skulle resning&lt;br&gt;anses kunna komma i fråga i sådana fall torde gälla att förutsättningarna&lt;br&gt;är mera restriktiva än när det gäller domar och beslut i allmänhet (jfr&lt;br&gt;NJA 1993 s.226). Vad som har sagts nu torde bli förhållandet även om&lt;br&gt;resningsförutsättningama utformas i enlighet med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga avgöranden i domstolsärenden får emellertid anses vara av&lt;br&gt;det slaget att de vinner rättskraft, låt vara att frågan om rättskraft inte&lt;br&gt;erhållit någon uttrycklig reglering i remissförslaget. Lagrådet vill med&lt;br&gt;tanke på sådana fell inte motsätta sig att en allmän bestämmelse i&lt;br&gt;enlighet med förslaget införs om att resning i domstolsärende kan&lt;br&gt;beviljas när det finns synnerliga skäl, något som kommer att motsvara&lt;br&gt;vad som numera enligt uttryckliga bestämmelser gäller inom förvalt-&lt;br&gt;ningsrätten (37 b och c §§ förvaltningsprocesslagen i lydelse enligt SFS&lt;br&gt;1995:22). Att utsträcka denna princip till att även gälla klagan över&lt;br&gt;domvilla synes emellertid inte tillräckligt motiverat och kan dessutom&lt;br&gt;föranleda tolkningssvårigheter, bl. a. när det gäller att avgöra vad som&lt;br&gt;skall anses utgöra domvilla. Det praktiska behovet av att principen blir&lt;br&gt;tillämplig i fråga om klagan över domvilla är inte heller särskilt stort&lt;br&gt;med hänsyn till att den omständigheten att ett rättegångsfel utgör&lt;br&gt;domvilla inte hindrar att det också kan vara resningsgrund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av motiven framgår att den föreslagna regeln är avsedd att kunna&lt;br&gt;tillämpas inte bara på det sättet att resning skall kunna beviljas även&lt;br&gt;under andra omständigheter än dem som anges i rättegångsbalken utan&lt;br&gt;också så, att en resningsansökan skall kunna tas upp till prövning även&lt;br&gt;när de i rättegångsbalken angivna tidsfristerna har försuttits och an-&lt;br&gt;sökningen alltså med tillämpning av balken skulle ha avvisats. Regelns&lt;br&gt;avfettning bör med hänsyn härtill jämkas något. Lagrådet förordar att&lt;br&gt;paragrafens andra mening får lyda: ” Om det finns synnerliga skäl, får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;327&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resning äga rum även i andra fell än som föreskrivs i 58 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i föräldrabalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas vad Lagrådet har förordat beträffande 7 § förslaget till lag om&lt;br&gt;domstolsärenden blir andra meningen överflödig och kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 kap. 20 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som anförts i anslutning till 8 § förslaget till lag&lt;br&gt;om domstolsärenden förordar Lagrådet att paragrafens första mening får&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Finner rätten i samband med att en ansökan ges in att rätten saknar&lt;br&gt;behörighet att ta upp målet eller att i annan ordning pröva ansökningen&lt;br&gt;men att en annan domstol skulle vara behörig, skall ansökningen lämnas&lt;br&gt;över till den domstolen, om sökanden inte har något att invända mot&lt;br&gt;detta och det inte heller finns något annat skäl mot att ansökningen&lt;br&gt;överlämnas. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anmärkts i remissprotokollet kan ett beslut om att överlämna&lt;br&gt;en ansökan inte anses utgöra något slutligt beslut. Om en ansökan&lt;br&gt;lämnas över till en annan domstol och även denna finner sig obehörig&lt;br&gt;samt avvisar ansökningen, torde därför förutsättningar saknas för en&lt;br&gt;tillämpning av 10 kap. 20 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 kap. 11 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet hänvisar till vad som har anförts vid 10 kap. 20 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i bötesverkställighetslagen (1979:189)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godtas vad Lagrådet har förordat beträffande 7 § förslaget till lag om&lt;br&gt;domstolsärenden blir andra meningen överflödig och kan utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;328&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:115&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hellström, Peterson, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blomberg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:115 En ny lag om&lt;br&gt;domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;329&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49346, Stockholm 1995&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:JuU17</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>10002</nummer>
<beteckning>10002</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU11</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-12-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-12-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-12-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-12-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 08:13:37</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03115</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 08:13:37</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:JuU17</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01JuU17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny lag om domstolsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU11</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Lag om företagsrekonstruktion, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:115&lt;br/&gt;
En ny lag om domstolsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Siw Persson  och Bengt Harding Olson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:115&lt;br/&gt;
En ny lag om domstolsärenden</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:115 En ny lag om domstolsärenden</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Siw Persson  och Bengt Harding Olson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>