<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2359160</hangar_id>
 <dok_id>GJ03110</dok_id>
 <rm>1995/96</rm>
 <beteckning>110</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1995/96:110</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>110</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-11-30 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:56:36</systemdatum>
 <publicerad>1996-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03110/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GJ03110</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GJ03110</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1995/96:110&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Riktlinjer för åklagarväsendets organisation&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GJ03110/prop_199596__110-1.png" style="width:44pt;height:51pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 30 november 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lena Hjelm-Wallén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att riksdagen godkänner nya riktlinjer för åkla-&lt;br&gt;garväsendets organisation. Syftet med förslagen är att skapa en organi-&lt;br&gt;sation som är effektivare, mer flexibel och mindre sårbar än den nuva-&lt;br&gt;rande. Härigenom kommer åklagarväsendet att vara bättre anpassat till&lt;br&gt;det moderna samhällets alltmer komplicerade brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarväsendet avses även fortsättningsvis bestå av i princip tre&lt;br&gt;myndighetsnivåer: central, regional och lokal nivå. Regeringen föreslår&lt;br&gt;att landet skall vara regionalt indelat i åklagardistrikt med en åklagar-&lt;br&gt;myndighet i varje distrikt. På lokal nivå föreslås åklagarväsendet bestå&lt;br&gt;av åklagarkammare. Åklagarmyndigheterna och åklagarkamrama före-&lt;br&gt;slås vara betydligt färre än nuvarande regionåklagarmyndigheter och&lt;br&gt;storstadsmyndigheter respektive lokala åklagarmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att införa en ny arbetsfördelning som innebär en&lt;br&gt;renodling av ledningsfunktioner och brottsbeivrande verksamhet. Den&lt;br&gt;brottsbeivrande verksamheten kommer att vara koncentrerad till åkla-&lt;br&gt;garkamrama. Den administrativa och kamerala verksamheten skall be-&lt;br&gt;drivas vid åklagarmyndigheterna på den regionala nivån, med möjlighet&lt;br&gt;att delegera viss sådan verksamhet till åklagarkamrama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje regional åklagarmyndighet kommer att ledas av en överåklaga-&lt;br&gt;re. Åklagarkamrama kommer att ledas av chefsåklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändrad åklagarorganisation enligt de föreslagna riktlinjerna för-&lt;br&gt;väntas medföra betydande besparingar för statskassan och bedöms kun-&lt;br&gt;na träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en reform ................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förändringar inom statsförvaltningen........... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åklagarväsendet ....................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolsväsendet....................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Polisväsendet ......................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Övrig statlig verksamhet .................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Brottsutvecklingen ...................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationaliseringen .................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Teknikutvecklingen...................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åklagarväsendets organisation .................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Struktur och arbetsfördelning ............... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åklagarmyndigheternas ledning.............. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åklagarmyndigheternas och åklagarkamramas antal&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och storlek...........   17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Beslut i organisationsfrågor ................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Genomförande.............................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader................................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 30 november 1995 ............................ 23&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkänner följande nya riktlinjer för åklagarväsendets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Landet skall vara regionalt indelat i åklagardistrikt med en åkla-&lt;br&gt;garmyndighet i varje distrikt. På lokal nivå skall åklagarväsendet&lt;br&gt;bestå av åklagarkammare. Statsåklagarmyndigheten för speciella&lt;br&gt;mål skall även fortsättningsvis ha hela landet som verksamhetsom-&lt;br&gt;råde. Regeringen skall vid behov kunna inrätta ytterligare riks-&lt;br&gt;täckande åklagarmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Åklagarmyndigheterna och åklagarkamrama skall vara betydligt&lt;br&gt;färre än dagens regionåklagarmyndigheter och storstadsmyndig-&lt;br&gt;heter respektive lokala åklagarmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Regeringen skall besluta om indelningen i åklagardistrikt och om&lt;br&gt;åklagarmyndigheternas lokalisering. Riksåklagaren eller, efter&lt;br&gt;beslut av Riksåklagaren, åklagarmyndigheten skall efter samråd&lt;br&gt;med övriga berörda myndigheter bestämma om åklagarkamramas&lt;br&gt;antal och lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren fick i december 1994 regeringens uppdrag att se över&lt;br&gt;åklagarväsendets organisation i dess helhet. Riksåklagaren tillsatte där-&lt;br&gt;efter en organisationsgrupp med uppdrag att arbeta fram ett diskussions-&lt;br&gt;underlag inför den förestående översynen. Gruppens arbete redovisades&lt;br&gt;i promemorian Framtidens åklagarväsende - ett diskussionsunderlag.&lt;br&gt;Sedan promemorian hade remissbehandlats inom åklagarväsendet redo-&lt;br&gt;visade Riksåklagaren i juni 1995 sitt uppdrag i rapporten Framtidens&lt;br&gt;åklagarväsende (Åklagarväsendet rapport 1995:3). I september 1995&lt;br&gt;anordnade Justitiedepartementet en s.k. hearing angående förslagen i&lt;br&gt;rapporten. Närvarande var de flesta av landets överåklagare, ett tjugotal&lt;br&gt;chefsåklagare samt representanter för polisväsendet, domstolarna, Dom-&lt;br&gt;stolsverket, Sveriges advokatsamfund och arbetstagarorganisationerna.&lt;br&gt;En sammanställning av de synpunkter som framfördes finns tillgänglig&lt;br&gt;i Justitiedepartementet (dnr Ju95/2347).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en reform&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Förändringar inom statsförvaltningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den svenska statsförvaltningen har under de senaste åren genomgått&lt;br&gt;omfattande strukturförändringar. Dessa förändringar kommer att fortsät-&lt;br&gt;ta, inte minst mot bakgrund av de krav på ökad kostnadseffektivitet som&lt;br&gt;ställs på all statlig verksamhet. En av utgångspunkterna för förändring-&lt;br&gt;arna är att de centrala förvaltningsmyndigheterna skall ägna sig åt över-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gripande arbetsuppgifter och att det egentliga verksamhetsansvaret i Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;största möjliga utsträckning skall delegeras så långt ut i organisationerna&lt;br&gt;som möjligt. Den allmänna inriktningen är att förlägga tyngdpunkten i&lt;br&gt;verksamheten nära medborgarna och att införa en ordning med s.k.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål- och resultatorienterad styrning. Den mål- och resultatorienterade&lt;br&gt;styrningen innebär att riksdag och regering beslutar om inriktning av&lt;br&gt;den statliga verksamheten genom att formulera mål för denna. Samtidigt&lt;br&gt;sker en långtgående delegering till myndigheterna av ansvar och besluts-&lt;br&gt;fattande. Myndigheten får fritt använda resurserna inom de ramar och&lt;br&gt;regler som givits samt svarar för att det sker en uppföljning och utvär-&lt;br&gt;dering av verksamhetens resultat. Denna resultatinformation skall rap-&lt;br&gt;porteras till regeringen för att ligga till grund för beslut om verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Åklagarväsendet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När åklagarväsendet förstatligades den 1 januari 1965 genomfördes en&lt;br&gt;omfattande omorganisation. Lands- och stadsfiskalemas uppgift som&lt;br&gt;åklagare skildes från uppgifterna som polischef och utmätningsman.&lt;br&gt;Samtidigt minskades antalet lokala distrikt kraftigt. Redan åren närmast&lt;br&gt;efter förstatligandet påtalade emellertid Riksåklagaren i sina anslags-&lt;br&gt;framställningar vissa svagheter i den nya organisationen. Frågan om&lt;br&gt;åklagarväsendets organisation var därefter under några år föremål för&lt;br&gt;övervägande i olika omgångar, vilket dock ledde till endast smärre änd-&lt;br&gt;ringar i distriktsindelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1979 tillsatte Riksåklagaren en arbetsgrupp, kallad Åklagarutred-&lt;br&gt;ningen, med uppdrag att bl.a. utreda frågan om en ändring av indel-&lt;br&gt;ningen i länsåklagarområden. Arbetsgruppen föreslog år 1982 i pro-&lt;br&gt;memorian Åklagarväsendets organisation bl.a. att de dåvarande läns-&lt;br&gt;åklagarområdena skulle läggas samman till ett mindre antal åklagarre-&lt;br&gt;gioner. Förslagen kom att ligga till grund för regeringens proposition&lt;br&gt;om åklagarväsendets regionala organisation, som i huvudsak godtogs av&lt;br&gt;riksdagen (prop. 1982/83:158, bet. 1983/84:JuU6, rskr. 1983/84:35).&lt;br&gt;Organisationsförändringen, den s.k. regionreformen, genomfördes den&lt;br&gt;1 juli 1985 och innebar att 21 länsåklagarmyndigheter lades samman till&lt;br&gt;nuvarande 13 regionåklagarmyndigheter. Samtidigt inrättades Statsåkla-&lt;br&gt;garmyndigheten för speciella mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1986 överlämnade den efter regeringens bemyndigande tillsatta&lt;br&gt;Åklagarkommittén betänkandet Åklagarväsendets lokala organisation&lt;br&gt;m.m. (SOU 1986:26). Kommittén föreslog bl.a. att regionåklagarmyn-&lt;br&gt;dighetemas administrativa uppgifter avseende de lokala myndigheterna&lt;br&gt;i huvudsak skulle flyttas över till dessa. I betänkandet föreslogs vidare&lt;br&gt;en rad förändringar av indelningen i åklagardistrikt i syfte att minska&lt;br&gt;sårbarheten vid de små myndigheterna. Flertalet av kommitténs förslag&lt;br&gt;behandlades i 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100, bil. 4).&lt;br&gt;Departementschefen anslöt sig i stora delar till tankegångarna i kommit-&lt;br&gt;téns betänkande. När det gällde förslaget att lägga samman de minsta&lt;br&gt;åklagardistrikten kunde departementschefen dock inte bortse från den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kritik som hade framförts från remissinstansernas sida och godtog inte&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1990 tillsattes en parlamentarisk kommitté för att se över åklagar-&lt;br&gt;verksamheten och förundersökningsreglema. Kommittén, som antog&lt;br&gt;namnet Åklagarutredningen -90, lämnade i juni 1992 betänkandet Ett&lt;br&gt;reformerat åklagarväsende (SOU 1992:61). I organisatoriskt hänseende&lt;br&gt;föreslogs att en s.k. regionmodell skulle införas. Modellen innebar att&lt;br&gt;samtliga åklagarmyndigheter inom en region skulle läggas samman till&lt;br&gt;en enda myndighet och att de lokala åklagarmyndigheterna skulle om-&lt;br&gt;bildas till lokala enheter på samma orter som tidigare. Regionåklagar-&lt;br&gt;myndighetemas brottsbeivrande verksamhet, exempelvis handläggningen&lt;br&gt;av mål om ekonomisk brottslighet, skulle även fortsättningsvis bedrivas&lt;br&gt;på regional nivå. Efter remissbehandling av förslaget uttalade regering-&lt;br&gt;en i 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100, bil. 3) att den inte&lt;br&gt;skulle komma att ta initativ till att regionmodellen infördes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att särskilt belysa frågan om åklagarmyndigheternas dimensio-&lt;br&gt;nering hade regeringen dock redan i november 1993 uppdragit åt Riks-&lt;br&gt;åklagaren att bl.a. se över indelningen i åklagardistrikt. I april 1994 gav&lt;br&gt;regeringen Riksåklagaren tilläggsuppdraget att utreda om det fanns&lt;br&gt;anledning att ändra arbetsfördelningen mellan de regionala och lokala&lt;br&gt;myndigheterna. Riksåklagaren redovisade uppdragen i oktober 1994 i&lt;br&gt;rapporten Åklagarväsendets dimensionering på regional och lokal nivå&lt;br&gt;(Åklagarväsendet rapport 1994:2). I rapporten föreslogs bl.a. en minsk-&lt;br&gt;ning av dels antalet regionåklagarmyndigheter från 13 till 12, dels&lt;br&gt;antalet lokala åklagarmyndigheter från 86 till 76. Rapporten remissbe-&lt;br&gt;handlades. Flera remissinstanser avstyrkte föreslagna sammanläggningar&lt;br&gt;av myndigheter. Regeringen fann att Riksåklagarens förslag i viss mån&lt;br&gt;borde kunna medföra en mer rationell resursanvändning, men att för-&lt;br&gt;slagen inte var tillräckligt långtgående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots ett omfettande utredningsarbete om åklagarväsendets organisa-&lt;br&gt;tion har således resultatet av arbetet hittills varit begränsat. Åklagarvä-&lt;br&gt;sendet har sedan det förstatligades år 1965 genomgått i stort sett endast&lt;br&gt;en förändring, regionreformen år 1985. Lednings- och styrformerna har&lt;br&gt;sedan förstatligandet varit i huvudsak oförändrade. Följden har blivit att&lt;br&gt;åklagarväsendet fortfarande är uppbyggt enligt principer som var förhär-&lt;br&gt;skande inom statsförvaltningen under början av 1960-talet. Organisa-&lt;br&gt;tionen har till följd av sin struktur begränsade möjligheter att utnyttja&lt;br&gt;främst personalresurserna optimalt. Vidare saknar organisationen nöd-&lt;br&gt;vändiga förutsättningar och instrument för att kunna utveckla och förnya&lt;br&gt;verksamheten. Åklagarväsendets bristande flexibilitet medför att utrym-&lt;br&gt;met för rationaliseringar är litet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom delegering av arbetsuppgifter från Riksåklagaren till regional&lt;br&gt;nivå har kontroll- och tillsynsuppgiftema på central nivå successivt&lt;br&gt;minskat. Även vissa administrativa beslut har delegerats till regional&lt;br&gt;nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Drygt hälften av landets 86 lokala åklagarmyndigheter har endast 2-3&lt;br&gt;åklagare anställda, medan det vid omkring 20 myndigheter finns 4-5&lt;br&gt;åklagare. Vid övriga lokala myndigheter, bortsett från de tre storstads-&lt;br&gt;myndighetema, finns högst 12 åklagare. De mindre myndigheterna är i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1995/96. 1 saml. Nr 110&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;både brottsbeivrande och administrativt hänseende sårbara samt förhål- Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;landevis kostsamma att leda och administrera. Även vissa myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på regional nivå är för små för att fungera effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 &amp;nbsp;Domstolsväsendet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 29 juni 1995 att bemyndiga chefen för Justi-&lt;br&gt;tiedepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att se över den&lt;br&gt;organisatoriska strukturen inom domstolsväsendet (dir. 1995:102).&lt;br&gt;Översynen skall göras med utgångspunkt i de ökade kraven på domsto-&lt;br&gt;larnas, främst underrätternas, kompetens och förmåga att handlägga&lt;br&gt;alltmer komplicerade mål. Även kraven på rationaliseringar inom dom-&lt;br&gt;stolsväsendet skall beaktas. I en första etapp, som skall redovisas i&lt;br&gt;december 1996, skall kommittén lämna förslag till en ny organisation&lt;br&gt;för domstolsväsendet som helhet. I direktiven anges att domstolsväsen-&lt;br&gt;det skall vara organiserat så att det kan uppfylla högt ställda krav på&lt;br&gt;kvalitet i rättskipningen och kompetens hos domstolspersonalen. Organi-&lt;br&gt;sationen skall också vara effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs arbete skall bedrivas utifrån en helhetssyn på domstolsvä-&lt;br&gt;sendet. Med hänsyn till bl.a. rimlig samhällsservice samt geografiska,&lt;br&gt;demografiska och ekonomiska förhållanden skall utredningen föreslå var&lt;br&gt;i landet domstolarna skall vara belägna. Av direktiven framgår att det är&lt;br&gt;ofrånkomligt att antalet tingsrätter kommer att minska. En sådan ut-&lt;br&gt;veckling medför krav på en effektivare och mer flexibel åklagarorgani-&lt;br&gt;sation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.4 &amp;nbsp;Polisväsendet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom polisväsendet pågår sedan några år en omfattande strukturomvand-&lt;br&gt;ling. En ny organisation är en förutsättning för att klara de besparings-&lt;br&gt;och rationaliseringskrav som lagts på polisväsendet. Utvecklingen går i&lt;br&gt;hela landet i riktning mot att polisdistrikten omfattar hela län, dvs. i&lt;br&gt;riktning mot s.k. länsmyndigheter. Parallellt med de övergripande&lt;br&gt;strukturförändringarna sker omfattande interna verksamhetsförändringar&lt;br&gt;och organisationsöversyner. Ledningsfunktionerna begränsas, bl.a. i&lt;br&gt;fråga om vakthavande befäl. Personalresurser förs över från övervak-&lt;br&gt;nings-, utrycknings- och utredningsverksamhet till närpolisema. Krimi-&lt;br&gt;nalpolisarbetet specialiseras på många håll inom länskriminalavdelningar&lt;br&gt;och allt fler utredningsuppgifter rörande s.k. vardagsbrottslighet läggs&lt;br&gt;ut på närpoliser. Förändringarna inom polisväsendet har nått olika långt&lt;br&gt;i olika län. Det kommer sannolikt att ta lång tid innan verksamhetens&lt;br&gt;inriktning och struktur har stabiliserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omorganisationen av polisväsendet har en direkt påverkan på verk-&lt;br&gt;samheten inom åklagarväsendet. Med hänsyn till att polisväsendet är&lt;br&gt;under omvandling och har en skiftande organisation i de olika länen&lt;br&gt;krävs, för att samarbetet mellan åklagare och polis skall fungera ratio-&lt;br&gt;nellt, att åklagarväsendet är flexibelt. Särskilt gäller detta samarbetet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan åklagare och närpoliser, där det ställs stora krav på nya och Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;effektiva samarbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.5 &amp;nbsp;Övrig statlig verksamhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Länen har under lång tid utgjort grundvalen for stora delar av den stat-&lt;br&gt;liga verksamheten. Nyligen lade Regionberedningen fram betänkandet&lt;br&gt;Regional framtid (SOU 1995:27), i vilket föreslås vissa sammanlägg-&lt;br&gt;ningar av län. Sammanläggningarna föreslås inledas under år 1996 och&lt;br&gt;vara helt genomförda den 1 januari 1999. Enligt Regionberedningen bör&lt;br&gt;det på sikt råda geografisk överensstämmelse mellan den funktionella&lt;br&gt;regionindelningen och den administrativa indelningen av olika organ,&lt;br&gt;vars verksamhet har något samband av betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna förändringarna i länsindelningen kommer inte direkt att&lt;br&gt;påverka förutsättningarna för åklagarväsendets organisation. Indirekt&lt;br&gt;kan dock en viss påverkan förväntas ske, bl.a. genom att polisens orga-&lt;br&gt;nisation får ett nytt utseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelsernas verksamhet och verksamheten inom den kommunala&lt;br&gt;sektorn innefattar i vissa fåll myndighetsutövning på områden där straff&lt;br&gt;förekommer som sanktion, bl.a. på miljöområdet. Härutöver finns det&lt;br&gt;en rad andra myndigheter och organ, vars verksamhet har betydelse för&lt;br&gt;arbetsbelastningen inom åklagarväsendet. Betydelsen kan variera mellan&lt;br&gt;de olika områdena. Tullverket, Kustbevakningen, Försvarsmakten, Luft-&lt;br&gt;fartsverket, skatteförvaltningen och konkursförvaltama bedriver alla&lt;br&gt;verksamhet som påverkar åklagarväsendet. Att bedöma vilka föränd-&lt;br&gt;ringar inom dessa områden som under de närmaste åren kommer att på-&lt;br&gt;verka åklagarväsendet är vanskligt. Det är t. ex. ännu för tidigt att dra&lt;br&gt;några slutsatser i fråga om varusmugglingens omfattning till följd av&lt;br&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen. Kustbevakningen har avise-&lt;br&gt;rat ökade insatser mot miljöbrott, men omfattningen är ännu oklar.&lt;br&gt;Effekterna av den planerade förstärkningen av skattemyndigheternas&lt;br&gt;resurser för kontroll av företag kan ännu inte bedömas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.6 Brottsutvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt Brottsförebyggande rådets framtids- och omvärldsanalys (BRÅ&lt;br&gt;rapport 1994:1) har antalet polisanmälda brott ökat markant sedan år&lt;br&gt;1950. Under samma period har rättsväsendets resurser minskat i för-&lt;br&gt;hållande till antalet anmälda brott. Det finns undersökningar som tyder&lt;br&gt;på att utvecklingen är sådan att polisen, om verksamheten inte effektivi-&lt;br&gt;seras, inom vissa regioner och beträffande vissa brottstyper inte kom-&lt;br&gt;mer att ha resurser att utreda ens de brott där det redan vid anmälnings-&lt;br&gt;tillfället finns en känd misstänkt. För åklagarväsendet är den totala&lt;br&gt;brottsutvecklingen visserligen av betydelse men arbetsbelastningen på-&lt;br&gt;verkas i första hand av antalet inkommande ärenden, ärendenas karaktär&lt;br&gt;samt polisens insatser. Utvecklingen mot allt fler och mer komplicerade&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål om ekonomisk brottslighet samt grövre våldsbrott leder till att Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;arbetssituationen inom åklagarväsendet blir mer ansträngd.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.7 &amp;nbsp;Internationaliseringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inför omfattande organisationsförändringar inom åklagarväsendet finns&lt;br&gt;det skäl att försöka bedöma hur förändrade internationella förhållanden&lt;br&gt;kan komma att påverka den framtida verksamheten inom rättsväsendet.&lt;br&gt;Sveriges anslutning till Europeiska unionen kommer att medföra krav på&lt;br&gt;stora förändringar. Viss brottslighet underlättas genom den ökade rörlig-&lt;br&gt;heten för varor, personer, tjänster och kapital. Det förekommer redan&lt;br&gt;nu i de gamla medlemsländerna ett visst missbruk av Europeiska unio-&lt;br&gt;nens omfettande subventionssystem. Denna typ av brottslighet kommer&lt;br&gt;sannolikt att bli ett problem även i Sverige. Samtidigt bör emellertid&lt;br&gt;förutsättningarna för bekämpning av internationell brottslighet förbättras&lt;br&gt;i takt med att det europeiska samarbetet mellan de rättsvårdande myn-&lt;br&gt;digheterna byggs ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsutvecklingen i Östeuropa har under de senaste åren betecknats&lt;br&gt;som ett allvarligt hot också mot Sverige. Biståndsinsatser av olika slag&lt;br&gt;har lämnats från svensk sida till främst de baltiska staterna för upp-&lt;br&gt;byggnaden av ett väl fungerande rättsväsende. Sverige har hittills i stort&lt;br&gt;sett förskonats från den beferade ökningen av brott med anknytning till&lt;br&gt;f.d. östblocksländer. En framtidsbedömning är emellertid mycket svår&lt;br&gt;att göra, inte minst med hänsyn till den labila situationen i vissa delar&lt;br&gt;av Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Narkotikabrottsligheten är till sin natur internationell och har hittills&lt;br&gt;svarat för merparten av de brottmål som har haft internationell anknyt-&lt;br&gt;ning. Det finns i dagsläget inte något som talar för att narkotikabrotts-&lt;br&gt;ligheten kommer att minska. Den ekonomiska brottsligheten har också i&lt;br&gt;allt större utsträckning fått internationella inslag. I takt med att det&lt;br&gt;gränsöverskridande kommersiella samarbetet utökas kan det beferas att&lt;br&gt;även den ekonomiska brottslighetens internationella anknytning kommer&lt;br&gt;att öka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det utökade internationella samarbetet medför att kompetenskraven på&lt;br&gt;åklagarpersonalen ökar. Organisationen måste vara utformad så att den&lt;br&gt;bl.a. kan avsätta personalresurser för utredning av komplicerad interna-&lt;br&gt;tionell brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.8 &amp;nbsp;Teknikutvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen i samhället kan sägas påverka rättsväsendet i&lt;br&gt;tre avseenden. Ny eller förbättrad teknik kan vara brottsalstrande i den&lt;br&gt;meningen att den underlättar brottslighet. Vidare kan tekniken användas&lt;br&gt;för att förhindra eller försvåra brottslighet. Slutligen kan tekniken an-&lt;br&gt;vändas för att underlätta såväl det brottsutredande arbetet som övrig&lt;br&gt;verksamhet inom rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datorn är ett viktigt hjälpmedel inom rättsväsendet. För åklagarväsen- Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;dets del är ett fortsatt införande av informationstekniskt stöd, s.k. IT-&lt;br&gt;stöd, en såväl strategisk som operativ fråga. För en fortsatt utveckling&lt;br&gt;av organisation och arbetsmetoder kommer det att krävas betydande&lt;br&gt;satsningar på detta område i framtiden. Inte minst de förbättrade möjlig-&lt;br&gt;heterna till kommunikation, såväl inom åklagarväsendet som med sam-&lt;br&gt;verkande myndigheter, t.ex. inom polis- och domstolsväsendena, kom-&lt;br&gt;mer att påverka det dagliga arbetet på olika sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med ett utbyggt IT-stöd följer rationaliserings- och effektiviserings-&lt;br&gt;vinster i samhället. Samtidigt ökar emellertid den brottslighet som är&lt;br&gt;relaterad till datoriseringen. Brott avseende s.k. hård- och mjukvara,&lt;br&gt;datorbrottslighet i form av manipulativa åtgärder samt brott mot integri-&lt;br&gt;tetsbestämmelser är exempel på områden där det finns anledning att&lt;br&gt;räkna med en stigande kriminalitet under kommande år. Denna typ av&lt;br&gt;kriminalitet kommer sannolikt att ställa höga krav på åklagarnas teknis-&lt;br&gt;ka kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det kriminaltekniska området kan förutses ett genombrott för den&lt;br&gt;nya teknikens användning i brottmålsprocessen. Analyskostnadema&lt;br&gt;kommer med nya metoder att bli avsevärt lägre än i dag och analysti-&lt;br&gt;dema kommer att minska från månader till dagar. Tekniker för narkoti-&lt;br&gt;kaanalys, röstidentifiering, fingeravtrycksframkallning och bildöver-&lt;br&gt;föring utvecklas snabbt. Med en ökad datorisering på kriminalteknikens&lt;br&gt;område får tekniken antas komma att få allt större betydelse inom fram-&lt;br&gt;tidens rättsväsende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Teknikutvecklingen på de flesta områden som berör åklagarväsendet&lt;br&gt;går snabbt. Det som i dag kan tyckas vara framtidsteknik kan i morgon&lt;br&gt;vara föråldrat. Detta försvårar naturligtvis möjligheten att göra prog-&lt;br&gt;noser om teknikutvecklingens påverkan på åklagarväsendet. I organisa-&lt;br&gt;toriskt hänseende är dock teknikutvecklingen mycket intressant, efter-&lt;br&gt;som den skapar möjligheter till snabbare och säkrare kommunikation.&lt;br&gt;Ny teknik för bildöverföring minskar behovet av personliga samman-&lt;br&gt;träffanden. Tekniken skapar följaktligen nya möjligheter för en rationell&lt;br&gt;verksamhet inom åklagarväsendet. Möjligheterna till administrativt stöd&lt;br&gt;kommer att förbättras och i sin tur ge utrymme för betydande rationali-&lt;br&gt;seringar. För att åklagarväsendet skall kunna ta till vara dessa vinster&lt;br&gt;måste organisationen vara tillräckligt flexibel.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Åklagarväsendets organisation&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Struktur och arbetsfördelning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Landet skall vara regionalt indelat i åkla-&lt;br&gt;gardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. På lokal nivå&lt;br&gt;skall åklagarväsendet bestå av åklagarkammare. Statsåklagarmyn-&lt;br&gt;digheten för speciella mål skall även fortsättningsvis ha hela lan-&lt;br&gt;det som verksamhetsområde. Regeringen skall vid behov kunna&lt;br&gt;inrätta ytterligare rikstäckande åklagarmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör införas en ny arbetsfördelning&lt;br&gt;som innebär en renodling av ledningsfunktioner och brottsbeivran-&lt;br&gt;de verksamhet. Den brottsbeivrande verksamheten bör vara kon-&lt;br&gt;centrerad till åklagarkamrama, där cheferna får ansvaret för led-&lt;br&gt;ningen av i princip all sådan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning: Åklagarväsendet är under Riksåklagaren indelat&lt;br&gt;i 13 åklagarregioner. I varje sådan region finns en regionåklagarmyn-&lt;br&gt;dighet. Regionerna är i sin tur indelade i 83 åklagardistrikt med en&lt;br&gt;lokal åklagarmyndighet i varje distrikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direkt under Riksåklagaren lyder även åklagarmyndigheterna i Stock-&lt;br&gt;holms, Göteborgs och Malmö åklagardistrikt. Dessa myndigheter är in-&lt;br&gt;delade i åklagarkammare. Direkt under Riksåklagaren lyder vidare&lt;br&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsbeivrande verksamhet bedrivs vid samtliga åklagarmyndigheter.&lt;br&gt;Vid regionåklagarmyndighetema och storstadsmyndighetema finns sär-&lt;br&gt;skilda resurser för bekämpning av bl.a. ekonomisk brottslighet. Vid&lt;br&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål bedrivs brottsbeivrande verk-&lt;br&gt;samhet avseende bl.a. kvalificerad ekonomisk brottslighet med nationell&lt;br&gt;utbredning, internationell anknytning eller av principiell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens organisationsgrupp: Gruppen behandlar följande&lt;br&gt;organisationsaltemativ:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A. Alternativ A innebär att den nuvarande indelningen i regioner&lt;br&gt;bibehålls och att chefen för regionåklagarmyndigheten beslutar om de&lt;br&gt;lokala myndigheternas antal, lokalisering och storlek. Enligt detta alter-&lt;br&gt;nativ har regionchefen det samlade ekonomiska ansvaret för regionen&lt;br&gt;och ansvarar inom sin region för resursfördelning, tjänstestruktur,&lt;br&gt;personalresurser och arbetsfördelning mellan de lokala myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Alternativ B innebär att det nuvarande antalet regioner minskas så&lt;br&gt;att de t.ex. stämmer överens med hovrättsområdena. Chefen för region-&lt;br&gt;åklagarmyndigheten beslutar om de lokala myndigheternas antal, lokali-&lt;br&gt;sering och storlek. Även enligt detta alternativ har regionchefen inom&lt;br&gt;regionen det samlade ekonomiska ansvaret och ansvaret för resursför-&lt;br&gt;delning, tjänstestruktur, personalresurser och arbetsfördelning mellan de&lt;br&gt;lokala myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;C. I alternativ C tas den regionala nivån bort. De lokala myndigheter-&lt;br&gt;na lyder direkt under Riksåklagaren och är väsentligt färre än de nuva-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande. Chefen för den lokala myndigheten beslutar om myndighetens Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;arbetsenheter, deras lokalisering och storlek. Myndighetschefen har det&lt;br&gt;ekonomiska ansvaret och ansvarar inom verksamhetsområdet för resurs-&lt;br&gt;fördelning, tjänstestruktur, personalresurser och arbetsfördelning vid&lt;br&gt;myndigheten och dess arbetsenheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga tre organisationsaltemativ är storstadsmyndighetemas orga-&lt;br&gt;nisation oförändrad jämförd med den nu gällande. I gruppens prome-&lt;br&gt;moria behandlas även den av Åklagarutredningen -90 föreslagna region-&lt;br&gt;modellen (jfr avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande storstadsmyndighetema framhåller organisationsgruppen&lt;br&gt;att flexibiliteten och anpassningsförmågan inom dessa myndigheter är&lt;br&gt;förhållandevis stor, eftersom de har ett stort antal befattningshavare och&lt;br&gt;ett flertal specialistbefattningar. Myndigheterna är därför inte särskilt&lt;br&gt;sårbara. Förutsättningarna for effektiva lednings- och stödfunktioner är&lt;br&gt;goda. Inom storstadsmyndighetema finns också förhållandevis goda&lt;br&gt;möjligheter till personalutveckling och kompetenshöjning för såväl åkla-&lt;br&gt;gare som kanslipersonal. Storstadsmyndighetemas kostnader för ad-&lt;br&gt;ministrationen är låga i förhållande till kostnaderna för den brottsbe-&lt;br&gt;ivrande verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Angående specialiståklagama anförs att organisationsaltemativ A ger&lt;br&gt;vissa möjligheter till specialisering vad gäller olika måltyper inom&lt;br&gt;främst de större regionerna. Såväl alternativ B som regionmodellen&lt;br&gt;anser man ge ökade möjligheter till specialisering. Alternativ C bedöms&lt;br&gt;ge mindre sådana möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som har yttrat sig över organisationsgruppens pro-&lt;br&gt;memoria: I stort sett alla åklagarmyndigheter har yttrat sig över grup-&lt;br&gt;pens diskussionsunderlag. Av de 17 myndigheter som lyder direkt under&lt;br&gt;Riksåklagaren förordar 14 alternativ B och 3 regionmodellen. De lokala&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna har en mer skiftande uppfattning. Ungefär hälf-&lt;br&gt;ten, knappt 40 myndigheter, förordar alternativ B, medan 10 myndig-&lt;br&gt;heter förespråkar alternativ C. Ett tjugotal myndigheter föreslår en&lt;br&gt;modifierad form av alternativ C, innebärande att det under de lokala&lt;br&gt;myndigheterna inte skall finnas några arbetsenheter. Alternativ A och&lt;br&gt;regionmodellen har enstaka förespråkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av arbetstagarorganisationerna, Statstjänstemannaförbundets av-&lt;br&gt;delning för åklagarväsendet (ST-Åklagarväsende), förespråkar att åkla-&lt;br&gt;garväsendet under Riksåklagaren skall bestå av Statsåklagarmyndigheten&lt;br&gt;för speciella mål, storstadsmyndighetema och åtta regionala myndig-&lt;br&gt;heter indelade i lokala arbetsenheter. All brottsbeivrande verksamhet&lt;br&gt;skall enligt förslaget bedrivas vid de lokala enheterna. Dessa skall vara&lt;br&gt;så stora som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alternativ A bedöms av många som alltför småskaligt for att uppnå&lt;br&gt;önskad rörlighet. Det framförs att alternativet sannolikt inte heller&lt;br&gt;skulle leda till sådana minskade kostnader för ledning och administra-&lt;br&gt;tion som är önskvärda. Flertalet av de remissinstanser som inte före-&lt;br&gt;språkar alternativ B anser att det skulle skapa för stora avstånd mellan&lt;br&gt;regional och lokal nivå. Vissa instanser hävdar att alternativ C skulle&lt;br&gt;medföra en stel organisation. De som förespråkar regionmodellen anser&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den bäst skulle tillgodose kraven på en flexibel och effektiv åklagar- Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal lokala åklagarmyndigheter förordar att den brottsbe-&lt;br&gt;ivrande verksamheten koncentreras till den lokala nivån. Den gällande&lt;br&gt;ordningen med brottsbeivrande verksamhet på både regional och lokal&lt;br&gt;nivå kritiseras. Vissa instanser anser att den nuvarande ordningen leder&lt;br&gt;till ett konkurrensförhållande mellan nivåerna. Det nämns att det i dag&lt;br&gt;inte finns några egentliga principer för målfördelningen. Den tillfälliga&lt;br&gt;arbetsbördan kan vara avgörande för på vilken nivå ett brottmålsärende&lt;br&gt;handläggs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser är av den uppfattningen att specialiståklagama&lt;br&gt;bör vara placerade vid de regionala myndigheterna. Som skäl anges att&lt;br&gt;en regional placering leder till att dessa åklagares kompetens kan använ-&lt;br&gt;das med största möjliga flexibilitet. Några remissinstanser anser att&lt;br&gt;specialiståklagama bör finnas på lokal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har föreslagit en organisation&lt;br&gt;som är uppbyggd kring dagens tre myndighetsnivåer. De regionala och&lt;br&gt;lokala myndigheterna föreslås vara färre än i dag. Förslaget stämmer i&lt;br&gt;huvudsak överens med organisationsgruppens alternativ B. Riksåklaga-&lt;br&gt;ren har även föreslagit att det införs en ny arbets- och ansvarsfördelning&lt;br&gt;mellan de olika nivåerna, som innebär en renodling av ledningsfunktio-&lt;br&gt;ner och brottsbeivrande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har i likhet med de flesta remissinstanser förordat att&lt;br&gt;den brottsbeivrande verksamheten koncentreras till det lokala planet.&lt;br&gt;Enligt Riksåklagaren finns det goda skäl att anta att åklagarverksam-&lt;br&gt;hetens resultat skulle vinna väsentligt på en koncentration av de brotts-&lt;br&gt;beivrande uppgifterna till enbart en nivå. Samtidigt bör det ske en för-&lt;br&gt;stärkning och renodling av de regionala uppgifterna till att avse ledning,&lt;br&gt;styrning, tillsyn och kontroll av de lokala myndigheternas brottsbeivran-&lt;br&gt;de verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har föreslagit att samtlig personal skall vara anställd&lt;br&gt;vid den regionala myndigheten och tills vidare vara placerad där eller&lt;br&gt;vid en lokal åklagarmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets hearing: En klar majoritet ansåg att åkla-&lt;br&gt;garväsendet, i varje fall tills vidare, bör ha kvar tre nivåer såvitt gäller&lt;br&gt;arbetsfunktioner. Enighet rådde om att den brottsbeivrande verksam-&lt;br&gt;heten bör koncentreras till den lokala nivån. Några förordade emellertid&lt;br&gt;att s.k. ekomål och polismål även fortsättningsvis handläggs vid de&lt;br&gt;regionala myndigheterna. En del ansåg dock att polismålen borde kunna&lt;br&gt;handläggas vid en annan lokal enhet än den där åklagarna normalt sam-&lt;br&gt;arbetar med polismannen i fråga. Åklagarmyndigheten i Stockholm för-&lt;br&gt;ordade beträffande ekoåklagama en organisation som tillåter olika lös-&lt;br&gt;ningar i regionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många ansåg det sakna betydelse om enheterna på den lokala nivån&lt;br&gt;har myndighetsstatus och att åklagarväsendet därför skulle kunna bestå&lt;br&gt;av endast två myndighetsnivåer. Förbundet för jurister, samhällsvetare&lt;br&gt;och ekonomer (JUSEK) gjorde emellertid gällande att det är viktigt för&lt;br&gt;”vi-känslan” att även de lokala enheterna har myndighetsstatus. JUSEK&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framhöll också att myndighetsstatus bidrar till att göra den lokala nivån&lt;br&gt;mer självständig i förhållande till övriga nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket hävdade att åklagarväsendet kan framstå som mindre&lt;br&gt;attraktivt för unga jurister, om personalen anställs regionalt med tjänst-&lt;br&gt;göringsskyldighet i hela regionen. JUSEK och ST-Åklagarväsende&lt;br&gt;accepterade Riksåklagarens förslag om regional anställning. Förbunden&lt;br&gt;framhöll emellertid vikten av att personalen behandlas med stor var-&lt;br&gt;samhet vid förflyttningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera ansåg att storstadsmyndighetema bör finnas kvar som självstän-&lt;br&gt;diga myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Åklagarväsendet måste ges bättre&lt;br&gt;förutsättningar för att kunna anpassa organisation, arbetsformer och&lt;br&gt;metoder till kommande förändringar inom rättsväsendet och samhället i&lt;br&gt;övrigt. Framtidens åklagarväsende måste kunna möta nya och växlande&lt;br&gt;krav på verksamhetens resultat. Organisationen måste med andra ord&lt;br&gt;vara mer flexibel än den nuvarande. Häri ligger att den skall medge att&lt;br&gt;brottsbeivrande uppgifter blir lösta på ett effektivt sätt, samtidigt som&lt;br&gt;den skall kunna anpassas efter begränsade ekonomiska förutsättningar.&lt;br&gt;För att minska sårbarheten inom organisationen och i syfte att begränsa&lt;br&gt;kostnaderna för ledning och administration är det vidare angeläget att&lt;br&gt;det skapas åklagarmyndigheter som är tillräckligt stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tiden måste nu anses vara mogen att införa en för hela landet enhetlig&lt;br&gt;organisation. Åklagarväsendet bör i enlighet med Riksåklagarens förslag&lt;br&gt;även fortsättningsvis bestå av i princip tre myndighetsnivåer: central,&lt;br&gt;regional och lokal nivå. Regeringen anser att landet skall vara regionalt&lt;br&gt;indelat i åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. På&lt;br&gt;lokal nivå bör åklagarväsendet bestå av åklagarkammare. Organisa-&lt;br&gt;tionen möjliggör att även på andra orter än de nuvarande storstäderna&lt;br&gt;ha flera åklagarkammare. En sådan flexibel organisation gör att åklagar-&lt;br&gt;väsendet står väl rustat inför framtida förändrade förhållanden, bl.a. när&lt;br&gt;det gäller minskade ekonomiska ramar för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Riksåklagaren att personalen skall vara&lt;br&gt;anställd vid den regionala åklagarmyndigheten och tills vidare vara pla-&lt;br&gt;cerad där eller vid en åklagarkammare. En sådan ordning innebär för-&lt;br&gt;delar i fråga om personalutveckling och rekrytering samt underlättar&lt;br&gt;arbetsbyte och cirkulationstjänstgöring. Även möjligheterna att renodla&lt;br&gt;vissa arbetsuppgifter ökar. Åklagarna vid en åklagarkammare kommer&lt;br&gt;att vara behöriga att bedriva brottsbeivrande verksamhet inom hela&lt;br&gt;åklagardistriktet. Härigenom uppnås den önskade flexibiliteten inom&lt;br&gt;organisationen. Regeringen återkommer i avsnitt 4.3 till frågan om&lt;br&gt;åklagardistriktens antal och storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1988 års budgetproposition kommenterade föredraganden, statsrådet&lt;br&gt;Leijon, Åklagarkommitténs förslag (se ovan, avsnitt 3.2) och anförde:&lt;br&gt;”Som jag ser det bör det gå att finna organisatoriska lösningar som&lt;br&gt;förenar de större myndigheternas fördelar med möjligheten att ha en&lt;br&gt;fortsatt lokal anknytning av verksamheten” (prop. 1987/88:100 s. 69).&lt;br&gt;Enligt regeringens bedömning är den organisation som nu föreslås för&lt;br&gt;åklagarväsendet en sådan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål har i dag hela landet som&lt;br&gt;verksamhetsområde. Vid myndigheten bedrivs brottsbeivrande verksam-&lt;br&gt;het avseende bl.a. kvalificerad ekonomisk brottslighet som har nationell&lt;br&gt;utbredning, internationell anknytning eller är av principiell natur. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår ingen ändring beträffande denna myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ekobrottsberedning utreder för närvarande om det behövs&lt;br&gt;förändringar av myndighetsstrukturen inom rättsväsendet för bekämp-&lt;br&gt;ning av ekonomisk brottslighet. Översynen grundas på de principer för&lt;br&gt;en effektivisering av myndigheternas verksamhet som har slagits fast i&lt;br&gt;regeringens strategi för samlade åtgärder mot den ekonomiska brottslig-&lt;br&gt;heten (skr. 1994/95:217, bet. 1994/95 :JuU25, rskr. 1994/95:412). I&lt;br&gt;framtiden kan det komma att uppstå behov av att inrätta ytterligare&lt;br&gt;rikstäckande åklagarmyndigheter med särskilda uppgifter. Regeringen&lt;br&gt;bör då kunna inrätta sådana myndigheter eller utöka uppgifterna för&lt;br&gt;Statsåklagarmyndigheten för speciella mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med en enhetlig åklagarorganisation finns det inte längre några sakli-&lt;br&gt;ga skäl för att bibehålla olika benämningar för åklagarna i storstäderna&lt;br&gt;och landet i övrigt. Regeringen avser att reglera frågan genom en ny&lt;br&gt;åklagarförordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringen delar Riksåklagarens&lt;br&gt;uppfattning, som också var allmänt företrädd vid Justitiedepartementets&lt;br&gt;hearing, att åklagarväsendet bör vara indelat i central, regional och&lt;br&gt;lokal nivå även såvitt avser arbetsfunktioner. Inte minst med hänsyn till&lt;br&gt;den kritik som riktats mot det nuvarande systemet finns det skäl att&lt;br&gt;överväga en renodling av arbetsuppgifterna och en omfördelning av&lt;br&gt;dessa mellan de olika nivåerna inom organisationen. Regeringen delar&lt;br&gt;vidare Riksåklagarens uppfattning att åklagarnas egentliga uppgifter, de&lt;br&gt;brottsbeivrande, bör koncentreras till en nivå inom åklagarväsendet och&lt;br&gt;så långt ut i organisationen som möjligt. En sådan koncentration möjlig-&lt;br&gt;gör en effektiv bekämpning av exempelvis ekobrott, narkotikabrott, IT-&lt;br&gt;relaterad brottslighet och sexuella övergrepp mot barn. Den brottsbe-&lt;br&gt;ivrande verksamheten bör därför koncentreras till åklagarkamrama.&lt;br&gt;Som en allmän utgångspunkt bör gälla att dessa skall vara självförsör-&lt;br&gt;jande beträffande personalresurserna, dvs. oberoende av förstärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är genom en samordning av funktioner som åklagarväsendet har&lt;br&gt;de bästa förutsättningarna att göra effektivitetsvinster på det administra-&lt;br&gt;tiva området. Den administrativa och kamerala verksamheten inom&lt;br&gt;åklagardistriktet bör därför i enlighet med Riksåklagarens förslag be-&lt;br&gt;drivas vid åklagarmyndigheten. Chefen för en sådan myndighet får däri-&lt;br&gt;genom ansvaret i administrativt hänseende. Handläggningen av admini-&lt;br&gt;strativa frågor som står i direkt samband med den brottsbeivrande verk-&lt;br&gt;samheten bör dock så långt möjligt delegeras till åklagarkamrama. An-&lt;br&gt;svaret för övergripande administrativa rutiner, stödfunktioner och IT-&lt;br&gt;frågor bör ligga kvar hos Riksåklagaren. Regeringen avser att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för att principerna för mål- och resultatorienterad styr-&lt;br&gt;ning skall kunna tillämpas inom åklagarväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan arbetsfördelning bör enligt regeringens mening skapa goda&lt;br&gt;förutsättningar för ett effektivt utnyttjande av åklagarväsendets samlade&lt;br&gt;resurser. Vidare bör de regionala cheferna i ökad omfattning kunna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ägna sig åt att leda verksamheten, något som är av väsentlig betydelse Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;vid en decentralisering av beslutsfattandet. Detta är också en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att ett system enligt principerna om mål- och resultatorienterad&lt;br&gt;styrning skall kunna genomföras med önskvärt resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny ordning med den brottsbeivrande verksamheten koncentrerad&lt;br&gt;till åklagarkamrama innebär att specialistfunktionema som huvudregel&lt;br&gt;skall inordnas i dessa. Det ger möjlighet att öka personalens kompetens&lt;br&gt;där verksamheten bedrivs. Det har visat sig vara effektivt att hålla&lt;br&gt;samman specialiståklagama i större enheter. Ett nära samarbete, geo-&lt;br&gt;grafiskt och funktionellt, med polisens specialiserade utredningsresurser&lt;br&gt;ökar ytterligare effektiviteten och höjer kompetensen. Med den utgångs-&lt;br&gt;punkten är det, som Riksåklagaren har påpekat, naturligt att samla&lt;br&gt;specialistfunktionema vid enheter, där den geografiska och funktionella&lt;br&gt;samordningen med polisen kan tillgodoses. En sådan ordning möjliggör&lt;br&gt;att det på lokal nivå tillskapas åklagarkammare, motsvarande de nuva-&lt;br&gt;rande storstadsmyndighetemas eko- och narkotikakammare, där specia-&lt;br&gt;listfunktioner för hela eller delar av åklagardistriktet samlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts finns det anledning att befara att brottsligheten&lt;br&gt;blir alltmer komplicerad. Det kan antas att den i allt högre grad kom-&lt;br&gt;mer att ha inslag av ekonomisk brottslighet, narkotikabrott och vålds-&lt;br&gt;brott. Mot denna bakgrund bör specialistutbildningen breddas. En större&lt;br&gt;krets inom åklagarkåren måste utbildas för att kunna handlägga speciella&lt;br&gt;måltyper.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Åklagarmyndigheternas ledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Varje regional åklagarmyndighet bör&lt;br&gt;ledas av en överåklagare. Vid varje sådan myndighet bör det även&lt;br&gt;finnas en biträdande överåklagare. Åklagarkamrama bör ledas av&lt;br&gt;chefsåklagare. Om behov föreligger bör det vid en åklagarkam-&lt;br&gt;mare även finnas en biträdande chefsåklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning: Regionåklagarmyndighetema, storstadsmyndig-&lt;br&gt;hetema och Statsåklagarmyndigheten för speciella mål leds av stats-&lt;br&gt;åklagare med titeln överåklagare. De lokala åklagarmyndigheterna och&lt;br&gt;åklagarkamrama leds av distriktsåklagare med titeln chefsåklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under riksåklagaren har överåklagarna, var och en inom sitt verksam-&lt;br&gt;hetsområde, ansvaret för och ledningen av åklagarväsendet. Överåkla-&lt;br&gt;garna har också ansvaret för den regionala medelstilldelningen samt för&lt;br&gt;en rad uppgifter på det personaladministrativa området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens organisationsgrupp: Gruppen framhåller att ökade&lt;br&gt;regionala beslutsbefogenheter ger den fördelen att betydelsefulla beslut&lt;br&gt;kan fattas närmare den brottsbeivrande verksamheten än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som har yttrat sig över organisationsgruppens pro-&lt;br&gt;memoria: Remissinstansernas uppfattning om överåklagarnas ställning&lt;br&gt;är skiftande. Bland de regionala myndigheterna förordar en klar majori-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tet att överåklagarna ges ett övergripande administrativt ansvar. Flerta-&lt;br&gt;let remissinstanser förordar att de lokala myndigheterna ges ett större&lt;br&gt;ansvar för den samlade lokala verksamheten. Förespråkare av endast en&lt;br&gt;myndighetsnivå under Riksåklagaren framhåller att ansvaret för eko-&lt;br&gt;nomi och administration måste ligga nära den brottsbeivrande verk-&lt;br&gt;samheten. Samtidigt påpekas betydelsen av ett starkt administrativt stöd&lt;br&gt;från Riksåklagaren. De remissinstanser som förespråkar att den regio-&lt;br&gt;nala nivån skall finnas kvar uttalar att en administration decentraliserad&lt;br&gt;till lokal nivå skulle bli mer omfattande än om en regional samordning&lt;br&gt;sker. Flera myndigheter pekar på vikten av att utarbeta en ny arbetsför-&lt;br&gt;delning mellan åklagare och kanslipersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har föreslagit att överåklagar-&lt;br&gt;na under riksåklagaren får ansvaret för verksamhet, ekonomi, personal,&lt;br&gt;organisation och arbetsformer med uppgift att delegera ansvaret till che-&lt;br&gt;ferna för de lokala myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets hearing: Många ansåg att ansvaret för ad-&lt;br&gt;ministrationen huvudsakligen bör finnas på den regionala nivån. Åkla-&lt;br&gt;garmyndigheten i Huddinge förordade dock att så stor del som möjligt&lt;br&gt;av administrationen läggs ut på den lokala nivån. Myndigheten ansåg&lt;br&gt;även att anställningsbeslut bör fattas på den lokala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Åklagarväsendets centrala orga-&lt;br&gt;nisation har nyligen setts över. I anslutning till denna översyn har rege-&lt;br&gt;ringen gjort överväganden om Riksåklagarens framtida roll. Regeringen&lt;br&gt;har haft två grundläggande utgångspunkter. Den ena är att riksåklagaren&lt;br&gt;i framtiden skall ha kvar dagens tre uppgifter: att vara åklagare i Hög-&lt;br&gt;sta domstolen, att vara rikets högste åklagare samt att vara chef för den&lt;br&gt;centrala förvaltningsmyndigheten, Riksåklagaren. Den andra utgångs-&lt;br&gt;punkten är att framtids- och utvecklingsfrågor måste få en betydligt mer&lt;br&gt;framskjuten plats i verksamheten (prop 1993/94:100, bil. 3, s. 37).&lt;br&gt;Häri bör även inbegripas övergripande [ rsonalfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har i olika sammanhang uttalat att den förändrings-&lt;br&gt;process som pågår inom åklagarväsendet i hög grad kommer att omfatta&lt;br&gt;även Riksåklagarens verksamhet. För närvarande ligger flera uppgifter&lt;br&gt;rörande stödfunktioner, personal- och ekonomiadministration och frågor&lt;br&gt;rörande informationsteknik på Riksåklagaren. Enligt riksåklagaren&lt;br&gt;kommer det att ske en decentralisering av flera av dessa uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna regionala åklagarmyndigheterna bör, i likhet med da-&lt;br&gt;gens regionåklagarmyndigheter och storstadsmyndigheter, ledas av&lt;br&gt;statsåklagare med titeln överåklagare. Åklagarkamrama bör ledas av&lt;br&gt;distriktsåklagare med titeln chefsåklagare. Övriga distriktsåklagare bör,&lt;br&gt;i likhet med benämningarna vid dagens storstadsmyndigheter, ha titeln&lt;br&gt;kammaråklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarväsendet kommer framöver att få en allt viktigare roll i för-&lt;br&gt;verkligandet av samhällets kriminalpolitiska mål. Överåklagarna kom-&lt;br&gt;mer att i ökad omfattning få ägna tid och kraft åt samverkan med andra&lt;br&gt;samhällsorgan, t.ex. polis-, skatte- och kronofogdemyndigheter. Vidare&lt;br&gt;kommer överåklagarna att ha uppgiften att tydligare profilera åklagar-&lt;br&gt;väsendet. Ett decentraliserat beslutsfattande innebär också ökade krav&lt;br&gt;på överåklagarnas kontroll och tillsyn av den brottsbeivrande verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heten. Den föreslagna organisationen medför således en förstärkt och i Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;vissa avseenden ny chefsroll för överåklagarna som får huvudansvaret&lt;br&gt;för verksamheten. För att den regionala ledningen skall vara mindre&lt;br&gt;sårbar bör överåklagaren biträdas av en ställföreträdare som är väl&lt;br&gt;insatt i myndighetens ledning och uppgifter. Vid varje regional åkla-&lt;br&gt;garmyndighet bör det därför finnas en statsåklagare med titeln biträdan-&lt;br&gt;de överåklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är väsentligt att överåklagarna och de biträdande överåklagarna&lt;br&gt;inte helt befrias från brottsbeivrande verksamhet och därmed avskärmas&lt;br&gt;från den egentliga åklagarverksamheten. En viss kontinuerlig erfarenhet&lt;br&gt;av sådan verksamhet är värdefull exempelvis vid handläggningen av&lt;br&gt;överprövningsärenden och vid tillsyn. Till de mål som närmast bör&lt;br&gt;komma i fråga i ett sådant sammanhang hör mål om brott mot rikets&lt;br&gt;säkerhet och mål som gäller brott av person i särskilt framskjuten ställ-&lt;br&gt;ning eller oriktig myndighetsutövning av allvarligare slag, de s.k. auk-&lt;br&gt;toritetsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationen medför en i flera avseenden ny chefsroll även för&lt;br&gt;chefsåklagarna. De får det direkta ansvaret för ledningen av i princip all&lt;br&gt;brottsbeivrande verksamhet. Härigenom får chefsåklagarna en betydligt&lt;br&gt;självständigare ställning än för närvarande. Vid de allra största åklagar-&lt;br&gt;kamrama kan chefcgöromålen få en sådan omfattning att det där bör&lt;br&gt;finnas även en biträdande chefsåklagare. Liknande befattningar, biträ-&lt;br&gt;dande kammarchefer, finns redan i dag vid storstadsmyndighetema. I&lt;br&gt;stället för att anställa biträdande chefsåklagare kan övervägas att inrätta&lt;br&gt;ytterligare åklagarkammare, om det bedöms vara rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Åklagarmyndigheternas och åklagarkamramas antal&lt;br&gt;och storlek&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Åklagarmyndigheterna och åklagarkamrama&lt;br&gt;skall vara betydligt färre än dagens regionåklagarmyndigheter och&lt;br&gt;storstadsmyndigheter respektive lokala åklagarmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning: En åklagarregion omfattar ett eller flera län.&lt;br&gt;Varje sådan region är i sin tur indelad i flera åklagardistrikt som består&lt;br&gt;av en eller flera kommuner. Även storstadsdistrikten består av en eller&lt;br&gt;flera kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens organisationsgrupp: Gruppen framhåller att rationa-&lt;br&gt;lisering av arbetet med vissa måltyper kan utvecklas i stora organisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som har yttrat sig över organisationsgruppens pro-&lt;br&gt;memoria: De flesta remissinstanserna anser att antalet regioner bör&lt;br&gt;minska. Många avstyrker dock modellen med nya regioner motsvarande&lt;br&gt;hovrättsområdena. Man förordar i stället en minskning till totalt 8-10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regionala myndigheter utöver storstadsmyndighetema. Samtliga remiss-&lt;br&gt;instanser godtar att utvecklingen kräver färre och större lokala enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har föreslagit att de regionala&lt;br&gt;och lokala myndigheterna skall bli färre än i dag. Enligt Riksåklagaren&lt;br&gt;är det uppenbart att färre regioner och distrikt medför en ökad flexibili-&lt;br&gt;tet och minskad sårbarhet. I dessa hänseenden utgör dagens små myn-&lt;br&gt;digheter ett påtagligt problem för åklagarväsendet. De små myndig-&lt;br&gt;heterna är förhållandevis kostsamma att leda och administrera. Många&lt;br&gt;lokala myndigheter och några regionåklagarmyndigheter är så små att&lt;br&gt;de inte fungerar på ett effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren inkom i september 1995 till regeringen med förslag till&lt;br&gt;en ny regionindelning för åklagarväsendet (Åklagarväsendet rapport&lt;br&gt;1995:4). I rapporten föreslås med utgångspunkt i hovrätternas domkrets-&lt;br&gt;indelning att åklagarväsendets regionala organisation skall omfatta åtta&lt;br&gt;myndigheter: två i Stockholm samt en i vardera Jönköping, Malmö,&lt;br&gt;Göteborg, Vänersborg, Västerås och Härnösand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets hearing: Många framhöll vikten av att regio-&lt;br&gt;nerna blir färre och större. Regionåklagarmyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;ansåg att det inte bör finnas fler än fyra-fem regionala myndigheter.&lt;br&gt;Härigenom skulle Riksåklagarens kontakter med regionerna underlättas.&lt;br&gt;Några varnade emellertid för att alltför stora regioner kan leda till en&lt;br&gt;olycklig distans mellan den regionala och den lokala nivån. Det gjordes&lt;br&gt;vidare gällande att det skulle vara svårt att rekrytera personal till Norr-&lt;br&gt;land, om norra Sverige bestod av en enda region.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De lokala enheterna ansågs med hänsyn till tingsrätternas lokalisering&lt;br&gt;och polisorganisationen böra vara betydligt fler än antalet regioner.&lt;br&gt;Någon framhöll dock vikten av att även dessa enheter blir relativt stora.&lt;br&gt;Vidare betonades att utvecklingen inom åklagarväsendet bör ske i sam-&lt;br&gt;klang med rättsväsendet i övrigt. Vid förändringar av den lokala organi-&lt;br&gt;sationen bör samråd ske med de tingsrätter som berörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Åklagarmyndigheterna bör vara färre&lt;br&gt;än dagens regionala myndigheter för att få ökad flexibilitet och minskad&lt;br&gt;sårbarhet. De måste också ha en storlek och struktur som gör det möj-&lt;br&gt;ligt att fortsätta delegeringen från central nivå av ekonomi- och per-&lt;br&gt;sonaladministrativa frågor. Det är vidare önskvärt att dessa myndigheter&lt;br&gt;inte avviker alltför mycket från varandra avseende antalet åklagare.&lt;br&gt;Några av de minsta nuvarande regionala myndigheterna framstår som&lt;br&gt;alltför små för att tillgodose dessa krav. Med den förändrade arbetsför-&lt;br&gt;delning som föreslås och som innebär att den brottsbeivrande verksam-&lt;br&gt;heten särskiljs från den administrativa ledningen finns det inte något&lt;br&gt;praktiskt hinder mot att de föreslagna åklagardistrikten blir betydligt&lt;br&gt;större än dagens åklagarregioner. Enligt regeringens uppfattning bör&lt;br&gt;åklagarmyndigheterna därför vara betydligt färre än dagens regionåkla-&lt;br&gt;garmyndigheter och storstadsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Storstadsmyndighetema uppfyller redan nu högt ställda krav på effek-&lt;br&gt;tivitet, resultatorientering och möjligheter till kompetensutveckling. Att&lt;br&gt;lägga samman en storstadsmyndighet med en intilliggande regionåkla-&lt;br&gt;garmyndighet kan leda till att det bildas en myndighet som blir så stor&lt;br&gt;att den inte fungerar effektivt. Den föreslagna organisationen hindrar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid inte att ett storstadsdistrikt utvidgas geografiskt och att åkla- Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;garmyndigheten består av fler åklagarkammare än i dag, om detta skulle&lt;br&gt;bedömas vara rationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har framhållit svårigheterna med att leda en organisa-&lt;br&gt;tion med ett stort antal åklagarmyndigheter direkt under centralmyndig-&lt;br&gt;heten. Regeringen delar Riksåklagarens uppfattning att det inte är ratio-&lt;br&gt;nellt med en sådan ordning. Riksåklagaren skulle riskera att få bära en&lt;br&gt;rad uppgifter av forvaltningskaraktär, samtidigt som många av myndig-&lt;br&gt;heterna skulle vara alltför små för att vara tillräckligt bärkraftiga. En&lt;br&gt;effektiv organisation förutsätter att antalet myndigheter direkt under&lt;br&gt;Riksåklagaren kraftigt begränsas. Enligt regeringens bedömning består&lt;br&gt;en sådan organisation av ett tiotal åklagarmyndigheter. Det är emellertid&lt;br&gt;viktigt att åklagarorganisationen kan erbjuda medborgarna en service&lt;br&gt;som är rimlig i förhållande till vad som erbjuds inom andra samhälls-&lt;br&gt;sektorer med specialiserade tjänster av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarkamrama måste vara tillräckligt stora for att kunna fungera&lt;br&gt;självständigt och klara förändringar i verksamheten och variationer i&lt;br&gt;arbetsbelastningen. Det är av avgörande betydelse att de blir större och&lt;br&gt;mer effektiva än dagens lokala åklagarmyndigheter, om åklagarväsendet&lt;br&gt;skall ha förutsättningar att uppnå en bättre fungerande och mer kost-&lt;br&gt;nadseffektiv organisation. När det gäller åklagarkamramas lokalisering&lt;br&gt;måste, liksom vid domstolarnas lokalisering, såväl geografiska som&lt;br&gt;demografiska och ekonomiska hänsyn tas. Lokaliseringen får inte låsas&lt;br&gt;till vissa orter som i nuvarande organisation, utan skall kunna hanteras&lt;br&gt;friare med beaktande av de regionala intressen som kan vara gällande&lt;br&gt;från tid till annan. För att åklagarverksamheten skall kunna fungera&lt;br&gt;effektivt bör enligt regeringens bedömning åklagarväsendets brottsbe-&lt;br&gt;ivrande verksamhet inte bedrivas på ett alltför långt avstånd från den&lt;br&gt;eller de tingsrätter vid vilka åklagarna för talan. I avsnitt 3.3 har&lt;br&gt;nämnts att det är ofrånkomligt att antalet tingsrätter i framtiden kommer&lt;br&gt;att minska. På sikt innebär dessa omständigheter att antalet åklagarkam-&lt;br&gt;mare blir betydligt färre än dagens lokala åklagarmyndigheter, kanske&lt;br&gt;en halvering av antalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närheten till polis är emellertid också viktig for att åklagarnas arbete&lt;br&gt;skall kunna bedrivas effektivt. Polisväsendet är starkt decentraliserat,&lt;br&gt;bl.a. till följd av den nyligen genomförda närpolisreformen. Detta talar&lt;br&gt;för att åklagarverksamhet bör bedrivas på ett förhållandevis stort antal&lt;br&gt;orter i landet. För detta talar också ambitionerna att åklagarna skall ta&lt;br&gt;en mer aktiv roll i förverkligandet av de kriminalpolitiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade och till synes motstridiga kraven på åklagarväsendet&lt;br&gt;innebär att geografisk närhet mellan polis och åklagare inte alltid är&lt;br&gt;möjlig att upprätthålla. Det är emellertid viktigt att framhålla att åkla-&lt;br&gt;garna måste bedriva sitt arbete i nära samarbete med bl.a. närpolisema.&lt;br&gt;Detta kan ske t.ex. genom att varje närpoliskontor regelbundet får&lt;br&gt;besök av en åklagare. En annan form av samordning kan vara att åkla-&lt;br&gt;gare med utnyttjande av modem kommunikationsteknik i större ut-&lt;br&gt;sträckning än i dag arbetar ”på distans”. Det är angeläget att åklagarna&lt;br&gt;tillsammans med polisen utarbetar former för detta samarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Beslut i organisationsfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Regeringen skall besluta om indelningen i&lt;br&gt;åklagardistrikt och om åklagarmyndigheternas lokalisering. Riks-&lt;br&gt;åklagaren eller, efter beslut av Riksåklagaren, åklagarmyndigheten&lt;br&gt;skall efter samråd med övriga berörda myndigheter bestämma om&lt;br&gt;åklagarkamramas antal och lokalisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning: Åklagarväsendets regionala och lokala indelning&lt;br&gt;regleras genom förordningen (1985:492) om rikets indelning i verksam-&lt;br&gt;hetsområden för åklagarväsendet. Frågan om åklagarväsendets indelning&lt;br&gt;har efter förstatligandet varit föremål för riksdagens behandling vid två&lt;br&gt;tillfällen (prop. 1971:173, bet. 1972:JuUl, rskr. 1972:19 samt prop.&lt;br&gt;1982/83:158, bet. 1983/84:JuU6, rskr. 1983/84:35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens organisationsgrupp: Gruppen framhåller att beslut&lt;br&gt;om indelning i lokala myndigheter bör delegeras från regeringsnivå till&lt;br&gt;åklagarorganisationens regionala nivå. Detta skulle underlätta anpass-&lt;br&gt;ningen till framtida organisationsförändringar på andra områden inom&lt;br&gt;rättsväsendet. En annan viktig faktor som framhålls är möjligheten att&lt;br&gt;bättre anpassa de lokala myndigheternas storlek efter verksamhetens&lt;br&gt;krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter som har yttrat sig över organisationsgruppens pro-&lt;br&gt;memoria: En klar majoritet av remissinstanserna förordar att besluten&lt;br&gt;om regional indelning delegeras till Riksåklagaren. JUSEK framhåller&lt;br&gt;vikten av att Riksåklagaren förses med de beslutsbefogenheter som&lt;br&gt;krävs för att genomföra en organisationsförändring. Merparten av re-&lt;br&gt;missinstanserna anser att även beslut om den lokala indelningen bör&lt;br&gt;anförtros Riksåklagaren. Ett fåtal remissinstanser anser att överåklagar-&lt;br&gt;na bör ha rätt att fatta beslut i dessa frågor. Som skäl mot en delegering&lt;br&gt;till regional nivå anförs att det skulle kunna leda till en bristande insyn&lt;br&gt;och till skillnader mellan olika regioner. Några remissmyndigheter&lt;br&gt;framhåller vikten av insyn och hänsyn till andra samhällsintressen när&lt;br&gt;det gäller lokaliseringsfrågor. Några remissinstanser anser att Riksåkla-&lt;br&gt;garens rådgivande nämnd är ett lämpligt samrådsorgan, medan andra&lt;br&gt;instanser finner sådant samråd vara otillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagarens förslag: Riksåklagaren har förordat att beslut om den&lt;br&gt;regionala indelningen ankommer på Riksåklagaren. Som stöd för denna&lt;br&gt;ståndpunkt har anförts att den nuvarande ordningen i praktiken utgör ett&lt;br&gt;hinder mot smidiga förändringar i organisationen. Vidare har påpekats&lt;br&gt;att de utökade kraven på effektivitet och rationalisering medför behov&lt;br&gt;av att med utgångspunkt i den egna verksamhetens krav och så nära den&lt;br&gt;lokala nivån som möjligt fetta beslut om den egna organisationen. Riks-&lt;br&gt;åklagaren anser därför att även beslut om den lokala organisationen bör&lt;br&gt;anförtros Riksåklagaren med möjlighet att delegera sådana beslut till&lt;br&gt;den regionala nivån. Riksåklagaren har dock framhållit att beslut som&lt;br&gt;fettats efter delegation bör festställas av Riksåklagaren. Riksåklagaren&lt;br&gt;har även framhållit att det inför beslut om en ändrad indelning av åkla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1995/96:110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garväsendet bör ske samråd med Riksåklagarens rådgivande nämnd, be- Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;rörda länsstyrelser. Domstolsverket och Rikspolisstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementets hearing: Domstolsverket ansåg att åklagarvä-&lt;br&gt;sendets indelning såväl regionalt som lokalt bör bestämmas av Riksåkla-&lt;br&gt;garen. Verket ansåg vidare att den lokala indelningen bör bygga på för-&lt;br&gt;slag från de regionala myndigheterna. Sveriges advokatsamfund för-&lt;br&gt;ordade att regeringen beslutar om den regionala indelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Landets indelning i föreslagna åkla-&lt;br&gt;gardistrikt är av stor betydelse för statlig verksamhet även utanför åkla-&lt;br&gt;garväsendet. Beslut om sådan indelning kräver överblick över statsför-&lt;br&gt;valtningen i stort. Indelningen i åklagardistrikt och de regionala åklagar-&lt;br&gt;myndigheternas lokalisering bör därför beslutas av regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om åklagarkamramas antal och lokalisering kräver detaljkun-&lt;br&gt;skaper och sköts därför lämpligare på en nivå närmare verksamheten.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening bör därför sådana beslut fettas av Riksåkla-&lt;br&gt;garen efter samråd med åklagarmyndigheten. Riksåklagaren bör även&lt;br&gt;höra Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen samt berörda tingsrätter, polis-&lt;br&gt;myndigheter och länsstyrelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på flexibilitet i åklagarorganisationen får anses tillgodosett&lt;br&gt;genom att bl.a. beslut om åklagarkamramas antal och lokalisering fettas&lt;br&gt;av Riksåklagaren. I enlighet med principerna för en mål- och resul-&lt;br&gt;tatorienterad styrning bör emellertid cheferna på den regionala nivån ha&lt;br&gt;nödvändiga befogenheter för att uppfylla angivna mål. Befogenheten att&lt;br&gt;besluta om åklagarkamramas antal och lokalisering bör därför kunna&lt;br&gt;delegeras till åklagarmyndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Genomförande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis konstaterades att åklagarväsendets organisation har över-&lt;br&gt;vägts under lång tid. Inom organisationen uppfattas det som angeläget&lt;br&gt;att en reform kommer till stånd snarast möjligt. Om riksdagen godtar de&lt;br&gt;föreslagna riktlinjerna för åklagarväsendets organisation, avser regering-&lt;br&gt;en att snarast vidta de åtgärder som krävs för att reformen skall kunna&lt;br&gt;genomföras. Regeringen avser att bl.a besluta om en ny åklagarförord-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har lämnat förslag till en ny regional indelning, som&lt;br&gt;avses utgöra underlag för regeringens beslut om indelning i åklagardi-&lt;br&gt;strikt (Åklagarväsendet rapport 1995:4). Rapporten remissbehandlas för&lt;br&gt;närvarande. Åklagarorganisationen enligt de av regeringen föreslagna&lt;br&gt;riktlinjerna bedöms kunna träda i kraft den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;All statlig verksamhet skall bedrivas kostnadseffektivt. Statens finanser&lt;br&gt;medger inte att den offentliga verksamheten tillförs ytterligare medel.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärtom måste omfattande utgiftsminskningar ske för att få ned statens Prop. 1995/96:110&lt;br&gt;budgetunderskott. Det är därför angeläget att alla möjligheter till&lt;br&gt;rationalisering tas till vara. I 1995 års budgetproposition (prop.&lt;br&gt;1994/95:100, bil. 3) framhålls särskilt att arbets- och organisationsfor-&lt;br&gt;mer måste omprövas och förbättras. Samordningen mellan olika myn-&lt;br&gt;digheter skall förbättras och stärkas. Målet för detta reformarbete är att&lt;br&gt;rättssäkerheten och rättstryggheten, trots minskade resurser, skall stär-&lt;br&gt;kas genom att tillgängliga resurser utnyttjas mer effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt riksdagens beslut skall rättsväsendets utgifter minskas med 400&lt;br&gt;miljoner kronor redan under innevarande budgetår (prop. 1994/95:100,&lt;br&gt;bil. 3, bet. 1994/95:JuU15, rskr. 1994/95:255). Enligt beslutet skall ut-&lt;br&gt;gifterna inom rättsväsendet som helhet minskas med ytterligare sam-&lt;br&gt;manlagt 600 miljoner kronor under budgetåren 1997 och 1998. Åklagar-&lt;br&gt;väsendet har tidigare inte drabbats av nedskärningar. Det är ofrånkom-&lt;br&gt;ligt att en del av besparingskraven kommer att avse åklagarväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dagens åklagarorganisation utgör ett allvarligt hinder mot att de&lt;br&gt;medel som anvisas för verksamheten används på ett rationellt och kost-&lt;br&gt;nadseffektivt sätt. En organisation som jämförd med den nuvarande är&lt;br&gt;mer flexibel, mindre sårbar och mer effektiv är därför en nödvändig&lt;br&gt;förutsättning för att åklagarväsendet skall kunna minska sina utgifter&lt;br&gt;utan att det sker på bekostnad av verksamhetens kvalitet. De föreslagna&lt;br&gt;riktlinjerna ger regeringen möjlighet att skapa en sådan organisation.&lt;br&gt;Regeringen bedömer att åklagarväsendets årliga besparing till följd av&lt;br&gt;förslagen i föreliggande proposition blir betydande. Under en över-&lt;br&gt;gångsperiod fr.o.m. den 1 juli 1996 är det ofrånkomligt att det uppstår&lt;br&gt;vissa kostnader för själva reformen. Sådana kostnader får belasta åkla-&lt;br&gt;garväsendets löpande anslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;JUSTITIEDEPARTEMENTET &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1995/96:110&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 30 november 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Hjelm-Wallén, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hellström, Peterson, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blomberg, Andersson, Uusmann, Nygren, Ulvskog, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarvä-&lt;br&gt;sendets organisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 49350, Stockholm 1995&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner följande nya riktlinjer för åklagarväsendets organisation. 1. Landet skall vara regionalt indelat i åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. På lokal nivå skall åklagarväsendet bestå av åklagarkammare. Statsåklagarmyndigheten för speciella mål skall även i fortsättningsvis ha hela landet som verksamhetsområde. Regeringen skall vid behov kunna inrätta ytterligare rikstäckande åklagarmyndigheter. 2. Åklagarmyndigheterna och åklagarkamrarna skall vara betydligt färre än dagens regionåklagarmyndigheter och storstadsmyndigheter respektive lokala åklagarmyndigheter. 3. Regeringen skall besluta om indelningen i åklagardistrikt och om åklagarmyndigheternas lokalisering. Riksåklagaren eller, efter beslut av Riksåklagaren, åklagarmyndigheten skall efter samråd med övriga berörda myndigheter bestämma om åklagarkamrarnas antal och lokalisering.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:JuU13</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner följande nya riktlinjer för åklagarväsendets organisation. 1. Landet skall vara regionalt indelat i åklagardistrikt med en åklagarmyndighet i varje distrikt. På lokal nivå skall åklagarväsendet bestå av åklagarkammare. Statsåklagarmyndigheten för speciella mål skall även i fortsättningsvis ha hela landet som verksamhetsområde. Regeringen skall vid behov kunna inrätta ytterligare rikstäckande åklagarmyndigheter. 2. Åklagarmyndigheterna och åklagarkamrarna skall vara betydligt färre än dagens regionåklagarmyndigheter och storstadsmyndigheter respektive lokala åklagarmyndigheter. 3. Regeringen skall besluta om indelningen i åklagardistrikt och om åklagarmyndigheternas lokalisering. Riksåklagaren eller, efter beslut av Riksåklagaren, åklagarmyndigheten skall efter samråd med övriga berörda myndigheter bestämma om åklagarkamrarnas antal och lokalisering.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-12-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-12-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-12-05 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-12-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-15 19:10:44</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GJ03110</dok_id>
<systemdatum>2019-05-22 17:24:16</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-15 19:10:44</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:JuU13</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01JuU13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny åklagarorganisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Andersson  och Ingrid Andersson  (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Andersson  och Ingrid Andersson  (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Berit Andnor  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Berit Andnor  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju12</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju12</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1995/96:110&lt;br/&gt;
Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</uppgift>
<ref_dok_id>GJ02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1995/96:110 Riktlinjer för åklagarväsendets organisation</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Ingbritt Irhammar  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>