<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290594</hangar_id>
 <dok_id>GI0397</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>97</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:97</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Utrikesdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>97</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-11-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:11</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0397/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0397</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI0397</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:97&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändring i lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0397/prop_199495__97-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mats Hellström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(U trikesdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen. Skulle Sverige&lt;br&gt;bli medlem av EU kommer EG:s rättsakter att bli gällande i Sverige. EG-&lt;br&gt;förordningar är direkt tillämpliga i varje medlemsstat. Detta innebär bl.a.&lt;br&gt;att de förordningar om ekonomiska sanktioner som är i kraft vid en&lt;br&gt;eventuell svensk anslutning blir direkt tillämpliga i Sverige.&lt;br&gt;Förordningarna innehåller uppmaningar till medlemsstaterna att förse&lt;br&gt;dem med nationella påföljder. I propositionen föreslås att&lt;br&gt;ansvarsbestämmelserna m.m. i lagen (1971:176) om vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner görs tillämpliga på EG:s förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&amp;nbsp;&amp;nbsp;.................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-rätten - en översikt....................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktions instrumentet inom EU.................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;FN:s säkerhetsråds beslut om sanktioner och EG:s&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktioner ............................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige och EG:s sanktioner.................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ansvarsbestämmelser m.m.&amp;nbsp;till EG:s förordningar om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktioner ................................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Befogenhet för tullverket att använda tvångsmedel m.m. i&lt;br&gt;fråga om brott mot bestämmelserna i EG:s förordningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om sanktioner............................. 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar ....................... 20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag .................. 22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådets yttrande ........................ 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 10 november 1994 ............................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad..................................29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår regeringen att riksdagen mot bakgrund av ärendets&lt;br&gt;brådskande natur beslutar att förkorta motionstiden till 7 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner dels att 11-14 och 16 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny bestämmelse, 17 §, av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 3 - 8&lt;br&gt;§§ döms, om gärningen skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;grovt, till fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;Har gärningen skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. I&lt;br&gt;ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 3 - 8&lt;br&gt;§§ döms, om gärningen skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;grovt, till fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;Har gärningen skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i första stycket&lt;br&gt;gäller också den som bryter mot&lt;br&gt;förbud i förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen med anledning av&lt;br&gt;sådana beslut eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1257.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För anstiftan av eller medhjälp till&lt;br&gt;gärning som avses i första stycket&lt;br&gt;döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det påkallas med&lt;br&gt;anledning av beslut eller&lt;br&gt;rekommendation som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket eller samarbete som&lt;br&gt;avses i 1 § andra stycket kan&lt;br&gt;regeringen förordna att en svensk&lt;br&gt;medborgare, som utom riket har&lt;br&gt;begått brott som avses i denna&lt;br&gt;paragraf, skall dömas efter denna&lt;br&gt;lag och vid svensk domstol, även&lt;br&gt;om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken&lt;br&gt;inte är tillämplig och utan hinder&lt;br&gt;av 2 kap. 5 a § första och andra&lt;br&gt;styckena nämnda balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rekommendationer som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf&lt;br&gt;skall inte dömas i ringa fall. Till&lt;br&gt;ansvar skall inte heller dömas för&lt;br&gt;anstiftan av eller medhjälp till&lt;br&gt;gärningar som avses i denna&lt;br&gt;paragraf&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan förordna att en&lt;br&gt;svensk medborgare som utomlands&lt;br&gt;har begått brott som avses i denna&lt;br&gt;paragraf skall dömas efter denna&lt;br&gt;lag och vid svensk domstol, om det&lt;br&gt;föranleds av ett beslut eller en&lt;br&gt;rekommendation enligt 1 § första&lt;br&gt;stycket eller av samarbete enligt 1&lt;br&gt;§ andra stycket. Detta gäller även&lt;br&gt;om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken&lt;br&gt;inte är tillämplig och trots 2 kap.&lt;br&gt;5 a § första och andra styckena&lt;br&gt;den balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyte av brott enligt denna lag Utbyte av brott enligt 11 § skall&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det ej förklaras förverkat, om det inte är&lt;br&gt;är uppenbart obilligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uppenbart obilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som använts såsom&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt denna&lt;br&gt;lag eller som frambragts genom&lt;br&gt;sådant brott kan förklaras&lt;br&gt;förverkad, om det är påkallat till&lt;br&gt;förebyggande av brott eller eljest&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger.&lt;br&gt;Detsamma gäller egendom med&lt;br&gt;vilken tagits befattning som utgör&lt;br&gt;brott enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som använts såsom&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt 11 §&lt;br&gt;eller som frambragts genom sådant&lt;br&gt;brott kan förklaras förverkad, om&lt;br&gt;det är påkallat till förebyggande av&lt;br&gt;brott eller eljest särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Detsamma gäller&lt;br&gt;egendom med vilken tagits&lt;br&gt;befattning som utgör brott enligt&lt;br&gt;11 §■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ätal för brott enligt denna lag får&lt;br&gt;väckas endast efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen eller den regeringen&lt;br&gt;bemyndigar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen meddelat förbud&lt;br&gt;som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5,&lt;br&gt;gäller 13 - 19 §§ lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling i fråga&lt;br&gt;om brott mot sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal för brott enligt 11 § får&lt;br&gt;väckas endast efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen eller den regeringen&lt;br&gt;bemyndigar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen meddelat förbud&lt;br&gt;som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5,&lt;br&gt;gäller 13 - 19 §§ lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling i fråga&lt;br&gt;om brott mot sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller vid brott mot&lt;br&gt;motsvarande förbud i sådana av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen beslutade&lt;br&gt;förordningar som avses i 11 §&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna,&lt;br&gt;vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket och beträffande vilka&lt;br&gt;straffansvar därför gäller i landet&lt;br&gt;direkt enligt 11 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1979:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:51.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Enligt Förenta nationernas (FN) stadga (prop. 1946:196) kan FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd under vissa förhållanden anta resolutioner om sanktioner av&lt;br&gt;icke militär natur i syfte att upprätthålla eller återställa internationell fred&lt;br&gt;och säkerhet. Sådana resolutioner kan ges i form av bindande beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer. En stat som är medlem i FN är enligt FN:s stadga&lt;br&gt;skyldig att godta och verkställa säkerhetsrådets bindande beslut om&lt;br&gt;sådana sanktioner. En rekommendation av rådet är däremot endast en&lt;br&gt;uppmaning till medlemsstaterna utan beslutets bindande kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge regeringen möjlighet att snabbt vidta åtgärder i den mån&lt;br&gt;sådana påkallas med anledning av ett beslut eller en rekommendation som&lt;br&gt;har meddelats av FN:s säkerhetsråd antogs år 1971 lagen (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen är en s.k. fullmaktslag som formellt är i kraft men som i&lt;br&gt;huvudsak endast kan tillämpas för att fullfölja säkerhetsrådets beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer. Genom en lagändring som trädde i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1993 kan lagen också tillämpas om samarbetet med Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna (EG) eller inom Europeiska säkerhetskonferensen (ESK)&lt;br&gt;för att främja internationell fred och säkerhet påkallar det och om det är&lt;br&gt;ett svenskt intresse att åtgärder införs utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen (EU). Om&lt;br&gt;svenska folket ger sitt ja till medlemskap och ratifikationsproceduren&lt;br&gt;avslutas före årsskiftet, kan Sverige inträda som medlem den 1 januari&lt;br&gt;1995. Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer delar av den svenska&lt;br&gt;sanktionslagstiftningen inte längre att kunna tillämpas. Ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner kommer till stor del att regleras genom EG-rättsakter, närmare&lt;br&gt;bestämt förordningar, vilka är direkt tillämpliga i medlemsländerna.&lt;br&gt;Motsvarande svenska nationella bestämmelser får då inte tillämpas och&lt;br&gt;bör därför upphävas. I vissa delar krävs dock även fortsättningsvis&lt;br&gt;nationella bestämmelser, exempelvis på områden där gemenskapen&lt;br&gt;saknar kompetens. Detta gäller t.ex. för ansvarsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 22 december 1993 att en särskild utredare&lt;br&gt;skulle tillkallas med uppgift att se över lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner (UD 1993:144). I mars 1994 tillsattes&lt;br&gt;ordförande, experter, sakkunniga och sekreterare i utredningen, som&lt;br&gt;antog namnet Sanktionslagsutredningen. I uppdraget ingår förutom en&lt;br&gt;allmän översyn av lagen också att beakta vilka konsekvenser ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EU kan medföra för den tekniska utformningen av det&lt;br&gt;svenska regelverket, samt att därvid bl.a. föreslå de ändringar som&lt;br&gt;påkallas av detta. Utredningen har ännu inte avslutat sitt arbete. I avbidan&lt;br&gt;på utredningens betänkande måste emellertid frågan om kompletterande&lt;br&gt;ansvarsbestämmelser till EG:s rättsakter tas upp särskilt. Ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EU kräver, som anförts ovan, att bestämmelser om&lt;br&gt;påföljder till de ifrågavarande förordningarna finns vid dagen för&lt;br&gt;anslutningen. Propositionen innehåller förslag om detta.&lt;br&gt;Beredningsarbetet inom regeringskansliet har skett i nära samarbete med&lt;br&gt;utredningen. Synpunkter har inhämtats från Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen samt från Generaltullstyrelsen och Kommerskollegium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 oktober 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över det lagförslag som finns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen inte ansett sig kunna följa Lagrådets&lt;br&gt;förslag. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 EG-rätten - en översikt&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den europeiska unionen är grundad på folkrättsliga fördrag mellan&lt;br&gt;suveräna stater. De grundläggande fördragen utgörs av Romfördraget,&lt;br&gt;Parisfördraget, Euratomfördraget och Maastrichtfördraget med&lt;br&gt;tillhörande protokoll och bilagor. Till de grundläggande fördragen hör&lt;br&gt;också de fördrag och beslut som innehåller tillägg till eller ändringar i de&lt;br&gt;tre ursprungliga fördragen. Maastrichtfördraget innehåller till&lt;br&gt;övervägande del sådana ändringar och tillägg. Reglerna i fördragen&lt;br&gt;brukar betecknas primärrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De grundläggande fördragen upprättar gemenskapens institutioner och&lt;br&gt;tilldelar institutionerna deras befogenheter eller kompetenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s institutioner är Europaparlamentet, rådet, kommissionen,&lt;br&gt;domstolen och revisionsrätten. Andra viktiga organ är Ekonomiska och&lt;br&gt;sociala kommittén och Regionkommittén. Allmänna politiska riktlinjer för&lt;br&gt;unionens utveckling fastställs av Europeiska rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsakter som institutionerna utfärdar med stöd av bemyndigandena&lt;br&gt;i fördragen brukar betecknas sekundärrätt. För att fullgöra sina uppgifter&lt;br&gt;skall Europaparlamentet och rådet gemensamt, rådet eller kommissionen&lt;br&gt;i enlighet med fördragets bestämmelser utfärda förordningar och direktiv,&lt;br&gt;fatta beslut samt avge rekommendationer och yttranden (artikel 189 i&lt;br&gt;Romfördraget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förordning har allmän giltighet, är i alla delar bindande och är&lt;br&gt;direkt tillämplig i varje medlemsstat. Förordningar skall i sin&lt;br&gt;gemenskapsrättsliga form omedelbart tillämpas av enskilda och av&lt;br&gt;medlemsstaternas domstolar och förvaltningsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktiv är bindande för varje medlemsstat med avseende på det&lt;br&gt;resultat som skall uppnås men överlåter åt de nationella myndigheterna&lt;br&gt;att bestämma form och tillvägagångssätt för genomförandet. Ett beslut är&lt;br&gt;bindande i alla delar för dem som det är riktat till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från förordningar, direktiv och beslut är rekommendationer&lt;br&gt;och yttranden inte bindande. Uppräkningen av rättsakter i artikel 189 är&lt;br&gt;inte uttömmande. Förutom de där nämnda typerna av rättsakter finns&lt;br&gt;andra åtgärder som måste företas i annan form, vilket framgår på andra&lt;br&gt;håll i de grundläggande fördragen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrätten har företräde framför nationell lag. Detta medför att&lt;br&gt;det inte är möjligt för en medlemsstat att åsidosätta gemenskapsrätten&lt;br&gt;genom att lagstifta internt på ett område som regleras av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gemenskapsrätten eller att annars sätta denna ur spel genom nationella Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;åtgärder. Icke desto mindre kan det vara nödvändigt att fastställa&lt;br&gt;utfyllande regler nationellt. Som exempel härpå kan nämnas&lt;br&gt;bestämmelser om påföljder för överträdelse av förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Sanktionsinstrumentet inom EU&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;För att FN:s säkerhetsråds resolutioner om sanktioner skall bli tillämpliga&lt;br&gt;i de stater som är medlemmar i EU krävs åtgärder på gemenskapsnivå i&lt;br&gt;form av en förordning eller att nationella åtgärder vidtas. Vilken lösning&lt;br&gt;som väljs är främst beroende på om EG har normgivningskompetens på&lt;br&gt;området. Även andra faktorer kan ha betydelse. Inom EG:s&lt;br&gt;kompetensområde blir enligt principen om förordningars direkta&lt;br&gt;tillämplighet sanktioner beslutade av FN en del av den nationella rätten&lt;br&gt;så snart EG utfärdat en förordning i ämnet som trätt i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under EG-statemas politiska samarbete (EPS) betraktades införandet av&lt;br&gt;handelssanktioner som ett utrikespolitiskt beslut, varför enhälligt beslut&lt;br&gt;krävdes. De åtgärder man enats om fick därefter beslutas i formell&lt;br&gt;ordning inom EG eller i de enskilda länderna, allt efter kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut som fattats av FN:s säkerhetsråd gällande ekonomiska sanktioner&lt;br&gt;har på de områden som ligger inom EG:s kompetens genomförts genom&lt;br&gt;förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 113.1 i Romfördraget har fram till år 1993 utgjort den rättsliga&lt;br&gt;grunden för beslutade rådsförordningar om ekonomiska sanktioner. Den&lt;br&gt;har följande lydelse: &amp;quot;Den gemensamma handelspolitiken skall grundas&lt;br&gt;på enhetliga principer, särskilt när det gäller att ändra tulltaxor, ingå tull-&lt;br&gt;och handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder,&lt;br&gt;exportpolitik samt handelspolitiska skyddsåtgärder, inbegripet åtgärder&lt;br&gt;vid dumping och subventioner.&amp;quot; För uppfyllandet av sanktionerna i den&lt;br&gt;del de har avsett förbud mot tillgodoseende av rättsliga anspråk från en&lt;br&gt;blockerad stats sida har dock artikel 235 i Romfördraget åberopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med Maastrichtfördraget förändrades förfarandet. I fördraget kom&lt;br&gt;medlemsstaterna överens om att fastställa och genomföra en gemensam&lt;br&gt;utrikes- och säkerhetspolitik, GUSP, EU-samarbetets andra pelare.&lt;br&gt;Artikel J i avdelning V i fördraget behandlar utförligt samarbetets syften,&lt;br&gt;omfattning och beslutsformer. Fördraget skiljer principiellt på två olika&lt;br&gt;slags beslut inom området för GUSP. Det ena slaget, enligt artikel J.2,&lt;br&gt;innebär att medlemsstaterna fastställer en gemensam ståndpunkt (common&lt;br&gt;position), vilken därefter skall vara vägledande för varje lands nationella&lt;br&gt;politik och dess uppträdande inom internationella organisationer och på&lt;br&gt;internationella konferenser. Sådant beslut fattas av ministerrådet och&lt;br&gt;alltid med enhällighet. Det andra slaget av beslut, enligt artikel J.3,&lt;br&gt;avser s.k. gemensamma aktioner (joint action). Rådet skall på grundval&lt;br&gt;av allmänna riktlinjer från Europeiska rådet besluta att en fråga skall bli&lt;br&gt;föremål för en gemensam aktion. Även ett sådant beslut måste vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enhälligt. Rådet kan dock med enhälligt beslut avgöra vilka frågor under Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;den gemensamma aktionens förlopp som kan avgöras med kvalificerad&lt;br&gt;majoritet. I beslutet skall anges bl.a. aktionens exakta omfattning, mål,&lt;br&gt;tidsram, medel och förfaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från EPS, vars resultat formellt endast var vägledande är&lt;br&gt;GUSP bindande för medlemsstaterna. Sanktionsbeslut är också under&lt;br&gt;Maastrichtfördraget utrikespolitiska beslut. Gemensamma aktioner är,&lt;br&gt;när de väl beslutats, förpliktande och gemensamma ståndpunkter lägger&lt;br&gt;fast ramen för medlemsstaternas agerande på berört område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Maastrichtfördraget infördes artikel 228a som reglerar hur ett&lt;br&gt;beslut om ekonomiska sanktioner inom utrikes- och säkerhetspolitiska&lt;br&gt;samarbetet skall omvandlas till åtgärder under EU:s s.k. första pelare:&lt;br&gt;&amp;quot;Om en gemensam ståndpunkt eller en gemensam åtgärd som har&lt;br&gt;beslutats enligt bestämmelserna om en gemensam utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitik i Fördraget om Europeiska unionen förutsätter ett&lt;br&gt;handlande från gemenskapens sida som helt eller delvis avbryter eller&lt;br&gt;begränsar de ekonomiska förbindelserna med ett eller flera tredje länder,&lt;br&gt;skall rådet besluta om de brådskande åtgärder som är nödvändiga. Rådet&lt;br&gt;skall besluta med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen.&amp;quot;&lt;br&gt;Artikeln utgör i stort en kodifiering av gällande praxis. Den förutsätter&lt;br&gt;således att en gemensam ståndpunkt eller aktion om sanktioner enligt&lt;br&gt;artikel J.2 eller J.3 antagits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Maastrichtfördraget har också införts en artikel 73g, vilken&lt;br&gt;(punkt 1) medger rätt för rådet att i vissa fall av internationella&lt;br&gt;sanktioner besluta om inskränkningar i förbuden mot restriktioner för&lt;br&gt;kapitalrörelser och betalningar. Den situation som avses är, då beslut om&lt;br&gt;inskränkningar av de ekonomiska relationerna med ett eller flera tredje&lt;br&gt;länder tas enligt bestämmelserna för den gemensamma utrikes- och&lt;br&gt;säkerhetspolitiken. Även åtgärder enligt artikel 73g första punkten&lt;br&gt;förutsätter att en gemensam ståndpunkt eller aktion om sanktioner enligt&lt;br&gt;artikel J.2 eller J.3 antagits.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 FN:s säkerhetsråds beslut om sanktioner och&lt;br&gt;EG:s sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sverige har på grund av sanktioner beslutade eller rekommenderade av&lt;br&gt;FN:s säkerhetsråd (FN-sanktioner) förordnat om sanktionslagens&lt;br&gt;tillämpning mot Irak, Libyen, &amp;quot;Förbundsrepubliken Jugoslavien&amp;quot;&lt;br&gt;(Serbien-Montenegro), Haiti, Angola såvitt avser UNITA och Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina såvitt avser områden under bosnisk-serbiska styrkors&lt;br&gt;kontroll. Gemenskapen har infört ekonomiska sanktioner mot samma&lt;br&gt;länder och områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 97&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Irak och Kuwait&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 6 augusti 1990 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 661 (1990)&lt;br&gt;om sanktioner mot Irak och Kuwait. Sanktionerna omfattade förbud mot&lt;br&gt;införsel till och utförsel från Irak och Kuwait av varor jämte förbud att&lt;br&gt;främja sådan handel samt ett förbud att utföra betalningar till dessa&lt;br&gt;länder. Genom resolution nr 670 (1990) den 25 september 1990 infördes&lt;br&gt;ett flygembargo mot Irak och Kuwait. Dessa resolutioner föranledde&lt;br&gt;gemenskapen att införa sanktioner genom rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;2340/90 av den 8 augusti 1990 och förordning (EEG) nr 3155/90 av den&lt;br&gt;29 oktober 1990. Den rättsliga grunden för införandet av sanktionerna&lt;br&gt;angavs vara artikel 113 i Romfördraget. Genom förordningarna infördes&lt;br&gt;sanktioner som täckte FN:s sanktioner utom vad avsåg&lt;br&gt;betalningsförbudet, vilket följaktligen fick regleras av medlemsstaterna&lt;br&gt;på det nationella planet. Därtill infördes förbud mot tillhandahållande av&lt;br&gt;icke-finansiella tjänster med vissa undantag. Däremot fanns inga&lt;br&gt;bestämmelser om påföljder för överträdelser av förbuden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kuwaits befrielse innebar att landet undantogs från sanktionerna den 2&lt;br&gt;mars 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråds resolution 687 (1991) den 3 april 1991 innebar vissa&lt;br&gt;lättnader avseende varor för humanitärt bruk samt ett förbud att&lt;br&gt;tillgodose irakiska rättsanspråk. Resolutionen genomfördes på grundval&lt;br&gt;av artiklarna 113 och 235 i Romfördraget genom rådets förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 1194/91 av den 7 maj 1991 och förordning (EEG) nr 3541/92&lt;br&gt;av den 7 december 1992. Enligt artikel 5 i den senare förordningen skall&lt;br&gt;varje enskild medlemsstat inom gemenskapen bestämma de påföljder&lt;br&gt;som skall införas för överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Libyen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 748 (1992) om&lt;br&gt;sanktioner mot Libyen. Däri beslutades bl.a. om flygembargo mot&lt;br&gt;Libyen och förbud mot handel med flygplan eller flygplansdelar samt&lt;br&gt;med vapen. Resolutionen inrymde också förbud mot tillhandahållande av&lt;br&gt;tjänster i samband med dessa förbjudna åtgärder. Genom rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 945/92 av den 14 april 1992 infördes med&lt;br&gt;åberopande av artikel 113 i Romfördraget motsvarande sanktioner inom&lt;br&gt;gemenskapen utom de delar som avsåg bl.a. vapenembargot. Det senare&lt;br&gt;är överlämnat till de enskilda medlemsländernas nationella åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 11 november 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 883&lt;br&gt;(1993) om utvidgade sanktioner mot Libyen. Därigenom beslutades bl.a.&lt;br&gt;om frysning av libyska tillgångar. Vidare utvidgades handelsembargot till&lt;br&gt;att omfatta utrustning till oljeindustrin, utrustning för flygfält och tjänster&lt;br&gt;i samband därmed, samt tjänster i form av bistånd och träning av libysk&lt;br&gt;luftfårtspersonal. Slutligen infördes också förbud mot att tillgodose&lt;br&gt;libyska rättsanspråk. Införlivandet av denna resolution skedde genom&lt;br&gt;rådets förordning (EEG) nr 3274/93 av den 29 november 1993,&lt;br&gt;varigenom förordning (EEG) nr 945/92 upphävdes, och förordning&lt;br&gt;(EEG) nr 3275/93 av den 29 november 1993. Därigenom infördes med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åberopande av artikel 228a alla beslutade åtgärder utom frysning av Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;tillgångar vilket överlämnades till de enskilda medlemsländerna att vidta&lt;br&gt;nationella åtgärder om. Vidare uppmanades medlemsstaterna genom&lt;br&gt;artiklarna 7 respektive 5 att bestämma de påföljder som skall tillämpas&lt;br&gt;för överträdelse av bestämmelserna i förordningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;&amp;quot;Förbundsrepubliken Jugoslavien&amp;quot; (Serbien-Montenegro)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 25 september 1991 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr713(1991)&lt;br&gt;om införande av ett allmänt och fullständigt vapenembargo mot&lt;br&gt;Jugoslavien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 30 maj 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 757 (1992) om&lt;br&gt;sanktioner mot &amp;quot;Förbundsrepubliken Jugoslavien” (Serbien-Montenegro)&lt;br&gt;(här kallad Förbundsrepubliken Jugoslavien). Därigenom infördes ett&lt;br&gt;allmänt handelsembargo samt förbud mot betalningar och luftfart.&lt;br&gt;Resolutionen innebar därtill ett förbud mot tillhandahållande av tjänster&lt;br&gt;för förbjudna åtgärder. Vidare infördes förbud mot att tillgodose rättsliga&lt;br&gt;anspråk från Förbundsrepubliken Jugoslavien. Resolutionen införlivades&lt;br&gt;i gemenskapen genom rådets förordning (EEG) nr 1432/92 av den 1 juni&lt;br&gt;1992. Med åberopande av artikel 113 i Romfördraget infördes i enlighet&lt;br&gt;med resolutionen ett allmänt handelsembargo med åtföljande förbud mot&lt;br&gt;tillhandahållande av icke-finansiella tjänster. Därjämte infördes förbud&lt;br&gt;mot luftfart. Resolutionens förbud såvitt avsåg vapenembargo, förbud&lt;br&gt;mot betalningar och förbud mot tillgodoseende av rättsliga anspråk&lt;br&gt;överlämnades åt de enskilda medlemsländerna att besluta åtgärder om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resolution nr 760 (1992) den 18 juni 1992 om undantag för varor&lt;br&gt;avsedda för väsentliga humanitära ändamål medförde att samma undantag&lt;br&gt;infördes inom gemenskapen och en skärpning av tillämpningen av&lt;br&gt;sanktionerna mot Förbundsrepubliken Jugoslavien genom resolution nr&lt;br&gt;787 (1992) den 16 november 1992 medförde motsvarande skärpningar i&lt;br&gt;gemenskapens förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråd antog den 17 april 1993 resolution nr 820 (1993) om&lt;br&gt;utvidgade sanktioner mot Förbundsrepubliken Jugoslavien. Därigenom&lt;br&gt;infördes en rad åtgärder: förbud mot sjöfart, transiteringsförbud genom&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien liksom genom områden i Bosnien-&lt;br&gt;Hercegovina under bosnisk-serbiska styrkors kontroll och genom FN:s&lt;br&gt;skyddade områden i Kroatien, frysning av serbisk-montenegriska&lt;br&gt;tillgångar samt förbud mot tillhandahållande av finansiella och icke-&lt;br&gt;finansiella tjänster. Dessutom beslutades bestämmelser om beslag och&lt;br&gt;förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom rådets förordning (EEG) nr 990/93 av den 26 april 1993,&lt;br&gt;varigenom förordning (EEG) nr 1432/92 upphävdes, införlivades med&lt;br&gt;åberopande av artikel 113 alla dessa åtgärder, utom finansiella tjänster&lt;br&gt;och frysning av tillgångar, vilket överlämnades åt medlemsstaterna att&lt;br&gt;vidta åtgärder om. Enligt artiklarna 8 och 9 skall medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter besluta om beslag och kvarhållande och enligt&lt;br&gt;artikel 10 skall medlemsstaterna bestämma de påföljder som skall&lt;br&gt;tillämpas för överträdelse av bestämmelserna i förordningen. Vidare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;n&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föreskrivs att fordon m.m. får förverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom rådets förordning (EG) nr 1733/94 av den 11 juli 1994, Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;slutligen, har bestämmelser införts om förbud mot att tillgodose rättsliga&lt;br&gt;anspråk från någon i Förbundsrepubliken Jugoslavien. Enligt artikel 5&lt;br&gt;skall medlemsstaterna bestämma de påföljder som skall tillämpas för&lt;br&gt;överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Haiti&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den 16 juni 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 841 (1993) om&lt;br&gt;sanktioner mot Haiti. Sanktionerna omfattade handel med petroleum,&lt;br&gt;petroleumprodukter och krigsmateriel samt frysning av haitiska&lt;br&gt;tillgångar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktioner infördes i gemenskapen genom rådets förordning (EEG) nr&lt;br&gt;1608/93 av den 24 juni 1993. Med åberopande av artikel 113 i&lt;br&gt;Romfördraget infördes förbud mot handel med petroleum och&lt;br&gt;petroleumprodukter. Vad gäller krigsmateriel och frysning av haitiska&lt;br&gt;tillgångar överlämnades detta åt medlemsstaterna att vidta nationella&lt;br&gt;åtgärder om. Enligt artikel 5 i förordningen skall medlemsstaterna&lt;br&gt;bestämma de påföljder som skall tillämpas för överträdelse av&lt;br&gt;bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 6 maj 1994 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 917 (1994) om&lt;br&gt;utvidgade sanktioner mot Haiti. Åtgärderna utvidgades till att omfatta&lt;br&gt;förbud mot all handel med varor, förbud mot all luft- och sjöfart samt&lt;br&gt;förbud mot att tillgodose haitiska rättsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivandet av resolutionen i gemenskapen skedde genom rådets&lt;br&gt;förordning (EG) nr 1263/94 av den 30 maj 1994, varvid även förordning&lt;br&gt;(EG) nr 1608/93 upphävdes. Med åberopande av artikel 228a infördes&lt;br&gt;sanktioner på varuområdet och förbud mot luft- och sjöfart. Enligt&lt;br&gt;artikel 5 i förordningen skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att&lt;br&gt;införliva förordningen inklusive bestämma de påföljder som skall&lt;br&gt;tillämpas för överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom rådets förordning (EG) nr 1264/94 av den 30 maj 1994&lt;br&gt;infördes, med åberopande av artiklarna 73g och 228a, förbud mot&lt;br&gt;tillgodoseende av haitiska rättsanspråk. Enligt artikel 5 skall&lt;br&gt;medlemsstaterna bestämma de påföljder som skall tillämpas för&lt;br&gt;överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande frysning av haitiska tillgångar avgav rådet en&lt;br&gt;rekommendation på grundval av artikel 73g, rådets rekommendation&lt;br&gt;94/313/EG av den 30 maj 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråd beslutade den 29 september 1994 att under vissa&lt;br&gt;förutsättningar upphäva handelsembargot mot Haiti. Dessa förutsättningar&lt;br&gt;har nu uppfyllts och sanktionerna har därför upphävts med verkan från&lt;br&gt;den 16 oktober 1994. Detta har medfört att handelsembargot även hävts&lt;br&gt;inom gemenskapen. Dock kvarstår förbudet att tillgodose haitiska&lt;br&gt;rättsanspråk.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Angola&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 15 september 1993 antog FN:s säkerhetsråd resolution nr 864 (1993)&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om sanktioner mot UNITA i Angola. Sanktionerna omfattar krigsmateriel Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;samt petroleum- och petroleumprodukter och innebär att dessa varor&lt;br&gt;endast får införas till Angola vid sådana platser som Angolas regering&lt;br&gt;meddelat FN:s generalsekreterare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införlivandet av resolutionen i gemenskapen skedde genom rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 2967/93 av den 25 oktober 1993. Därigenom&lt;br&gt;infördes med åberopande av artikel 113 sanktioner såvitt avser&lt;br&gt;petroleum- och petroleumprodukter. Vad gäller vapenembargot&lt;br&gt;överlämnades till medlemsstaterna att vidta nationella åtgärder. Enligt&lt;br&gt;artikel 4 i förordningen skall medlemsstaterna bestämma de påföljder som&lt;br&gt;skall tillämpas för överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Bosnien-Hercegovina såvitt avser områden under bosnisk-&lt;br&gt;serbiska styrkors kontroll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;FN:s säkerhetsråd antog den 23 september 1994 resolution nr 942 (1994)&lt;br&gt;om skärpning av sanktionerna mot områden i Bosnien-Hercegovina&lt;br&gt;under bosnisk-serbiska styrkors kontroll. Sanktionerna riktar sig mot alla&lt;br&gt;juridiska personer som har anknytning till och alla fysiska och juridiska&lt;br&gt;personer som har aktiviteter i dessa områden. För dessa förbjuds alla&lt;br&gt;ekonomiska aktiviteter och förordas en frysning av deras tillgångar.&lt;br&gt;Vidare förbjuds alla finansiella och icke-finansiella tjänster samt viss&lt;br&gt;sjöfart. Undantag görs för livsmedel, varor avsedda för endast medicinskt&lt;br&gt;bruk och varor avsedda för väsentliga humanitära ändamål, dock under&lt;br&gt;kontroll av FN:s säkerhetsråds sanktionskommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resolutionen har införlivats i gemenskapen genom rådets förordning&lt;br&gt;(EG) nr 2471/94 av den 10 oktober 1994. Genom denna införs, med&lt;br&gt;åberopande av artiklarna 228a och 73g, alla de sanktioner som innefattas&lt;br&gt;i resolutionen. Förordningen reglerar därigenom även frysning av&lt;br&gt;tillgångar och förbud mot tillhandahållande av såväl finansiella som icke-&lt;br&gt;finansiella tjänster. Enligt artikel 13 i förordningen skall&lt;br&gt;medlemsstaterna bestämma de påföljder som skall tillämpas för&lt;br&gt;överträdelse av bestämmelserna i förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Sverige och EG:s sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av tidigare avsnitt införlivas FN:s säkerhetsråds sanktioner&lt;br&gt;i gemenskapen så långt dess kompetens sträcker sig genom&lt;br&gt;rådsförordningar. Dessa är direkt tillämpliga i varje medlemsstat och&lt;br&gt;någon nationell lagstiftningsåtgärd är inte tillåten i de frågor som regleras&lt;br&gt;av förordningarna. Som också framgått täcker förordningarna inte alla&lt;br&gt;delar av säkerhetsrådets sanktioner. Nationella lagstiftningsåtgärder är&lt;br&gt;därför erforderliga. Så är t.ex. fallet vad gäller vapenembargo. Genom&lt;br&gt;Maastrichtfördraget har gemenskapskompetensen utökats så att den nu&lt;br&gt;omfattar t.ex. frysning av tillgångar och alla tjänster, såväl finansiella&lt;br&gt;som icke-finansiella. Däremot omfattas inte allmänna straffrättsliga&lt;br&gt;bestämmelser, vilket fortfarande är en exklusiv nationell kompetens.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dock finns i förordningarna artiklar som anmodar varje enskild Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;medlemsstat inom gemenskaperna att bestämma de påföljder som skall&lt;br&gt;införas för överträdelser av bestämmelserna. Vidare finns det i rådets&lt;br&gt;förordning (EEG) nr 990/93 av den 26 april 1993 mot&lt;br&gt;Förbundsrepubliken Jugoslavien artiklar som anmodar medlemsstaternas&lt;br&gt;behöriga myndigheter att beslagta egendom som kan vara föremål för&lt;br&gt;brott och vidare en föreskrift till medlemsstaterna att dessa vid fastställt&lt;br&gt;brott mot sanktionsbestämmelsema får förverka egendomen. Det nu&lt;br&gt;nämnda visar på behovet av svenska kompletterande bestämmelser. Dessa&lt;br&gt;kräver lagform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer de förordningar som då är&lt;br&gt;i kraft att bli omedelbart gällande i Sverige, enligt regeln att en&lt;br&gt;förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i varje&lt;br&gt;medlemsstat. Det åligger medlemsstaterna att försäkra sig om att deras&lt;br&gt;medborgare respekterar EG-rätten. Detta följer bl. a av&lt;br&gt;solidaritetsprincipen i artikel 5 i Romfördraget: &amp;quot;Medlemsstaterna skall&lt;br&gt;vidta alla lämpliga åtgärder, både allmänna och särskilda, för att&lt;br&gt;säkerställa att de skyldigheter fullgörs som följer av detta fördrag eller&lt;br&gt;av åtgärder som vidtagits av gemenskapens institutioner.&amp;quot; Sverige är&lt;br&gt;vidare förpliktat att administrera gemenskapsrätten med samma omsorg&lt;br&gt;som gäller för genomförande av svensk lagstiftning. Denna förpliktelse&lt;br&gt;följer alltså av artikel 5 men den framgår också av själva&lt;br&gt;förordnings texterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på medlemsstaterna själva att besluta om medlen för att&lt;br&gt;beivra brott. Sverige kan alltså i princip själva välja vilken typ av&lt;br&gt;sanktioner det bör bli fråga om och omfattningen av sanktionen i fråga.&lt;br&gt;Det är emellertid viktigt att det inte uppstår inkonsekvenser i det svenska&lt;br&gt;straff- och sanktionssystemet. EG-domstolen har fastställt allmänna&lt;br&gt;principer som den anser bör gälla som grund för medlemsstaternas val&lt;br&gt;av sanktioner. Medlemsstaterna skall se till att överträdelser av&lt;br&gt;gemenskapsrätten sanktioneras i enlighet med liknande materiella och&lt;br&gt;processuella bestämmelser som gäller för överträdelser av nationell rätt&lt;br&gt;av samma slag. Under alla omständigheter skall sanktionerna enligt&lt;br&gt;domstolen vara effektiva och stå i rimlig proportion till överträdelsen och&lt;br&gt;ha avskräckande effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också nämnas att det samtidigt är en förpliktelse som Sverige&lt;br&gt;har gentemot FN och säkerhetsrådets bindande resolutioner om&lt;br&gt;sanktioner. Som exempel kan nämnas resolution nr 820 (1993) om&lt;br&gt;sanktioner mot &amp;quot;Förbundsrepubliken Jugoslavien&amp;quot; (Serbien-Montenegro)&lt;br&gt;punkt 19 som direkt uppmanar medlemsstaterna i FN att vidta rättsliga&lt;br&gt;åtgärder mot personer och företag som överträder resolutionens&lt;br&gt;bestämmelser och att ådöma lämpliga påföljder. Överträdelser av&lt;br&gt;bestämmelserna i de förordningar om sanktioner som nu är i kraft i&lt;br&gt;Sverige är också straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Ansvarsbestämmelser m.m. till EG:s&lt;br&gt;förordningar om sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Påföljdsbestämmelsema i lagen (1971:176)&lt;br&gt;om vissa internationella sanktioner görs tillämpliga på EG:s&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner som utfärdats med&lt;br&gt;anledning av beslut eller rekommendation som antagits av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga. Regeringen&lt;br&gt;skall i Svensk författningssamling ge till känna beteckningarna på&lt;br&gt;dessa förordningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som framgått av avsnitt 7 kräver ett&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EU att överträdelser av förbud i EG:s&lt;br&gt;rådsförordningar om ekonomiska sanktioner beivras med svenska&lt;br&gt;bestämmelser om påföljder. Enligt EG-domstolens allmänna principer&lt;br&gt;skall överträdelser av gemenskapsrätten sanktioneras i enlighet med&lt;br&gt;liknande materiella och processuella bestämmelser som gäller för&lt;br&gt;överträdelser av nationell rätt av samma slag, så att det inte skall uppstå&lt;br&gt;inkonsekvenser i strafftillämpningen. För svensk del regleras&lt;br&gt;överträdelser mot sanktionsbestämmelsema av 11 § lagen (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner (sanktionslagen). 11 § första stycket&lt;br&gt;sanktionslagen lyder: &amp;quot;Den som bryter mot förbud som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av 3-8 §§ döms, om gärningen skett uppsåtligen till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, till fängelse i högst fyra&lt;br&gt;år. Har gärningen skett av grov oaktsamhet, döms till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader. I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Motiven för ansvarsbestämmelserna finns i prop. 1971:77 med förslag&lt;br&gt;till lag om vissa internationella sanktioner, m.m., s. 89-92.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ett s.k. blankettstraffbud som får sitt innehåll genom de&lt;br&gt;regler den hänvisar till. Dessa regler återfinns i de enskilda&lt;br&gt;regeringsförordningarna som införts med tillämpning av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då EG:s rådsförordningar har samma grund som de svenska&lt;br&gt;sanktionsbestämmelsema, dvs. av FN:s säkerhetsråd beslutade eller&lt;br&gt;rekommenderade ekonomiska sanktioner, är det en naturlig följd att&lt;br&gt;straffbestämmelserna till dessa har samma innehåll som det som redan&lt;br&gt;gäller för vår nationella reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den närmare utformningen av straffbestämmelserna kan&lt;br&gt;följande sägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande svenska regleringen är uppbyggd för att de åtgärder&lt;br&gt;snabbt skall kunna vidtas som påkallas av FN:s säkerhetsråds beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer om ekonomiska sanktioner. Regeringen ges&lt;br&gt;möjligheten att agera snabbt med stöd av sanktionslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom hänvisningen i sanktionslagens nuvarande straffbestämmelse till&lt;br&gt;lagens materiella bestämmelser, på vilka de enskilda&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sanktionsförordningama bygger, anknyts till de bestämmelser som kan&lt;br&gt;komma att tillämpas i det enskilda fallet. Det innebär också att de&lt;br&gt;enskilda sanktionsförordningama redan från det de trätt i kraft är&lt;br&gt;straffsanktionerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de EG;s förordningar som grundas på säkerhetsrådets beslut och&lt;br&gt;rekommendationer gäller också att de kan beslutas snabbt och därigenom&lt;br&gt;uppstår samma behov av att straffbestämmelser finns nationellt samtidigt&lt;br&gt;som förordningen träder i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sätt att tillmötesgå detta är att för varje förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som kräver nationella straffbestämmelser utfärda sådana. En&lt;br&gt;sådan ordning medför emellertid genom den tidsutdräkt som en&lt;br&gt;riksdagsbehandling kan medföra, att straffbestämmelserna sannolikt inte&lt;br&gt;kan träda i kraft samtidigt med förordningen. Man vinner heller inget&lt;br&gt;genom att i en generell straffbestämmelse ange samtliga de&lt;br&gt;rådsförordningar om ekonomiska sanktioner som är i kraft. I sådant fall&lt;br&gt;krävs nämligen nationella straffbestämmelser i förhållande till nya&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner. Även här finns på grund av&lt;br&gt;riksdagsbehandlingen risk för att straffbestämmelserna inte kan träda i&lt;br&gt;kraft samtidigt med förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om straffbestämmelsen däremot utformas med mönster, från vad som&lt;br&gt;redan gäller enligt 11 § sanktionslagen, kan kravet på snabbhet uppfyllas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska författningarna kungörs i Svensk författningssamling och&lt;br&gt;når därmed allmän spridning. EG:s rådsförordningar kungörs i&lt;br&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning (EGT). Den utkommer&lt;br&gt;samtidigt på alla medlemsländernas språk. Som sägs i prop. 1994/95:19&lt;br&gt;Sveriges medlemskap i Europeiska unionen, Del 1, s. 557, uppfylls det&lt;br&gt;grundläggande rättssäkerhetskravet på publicering av för enskilda&lt;br&gt;bindande normer av publiceringen i EGT. Nu är det emellertid fråga om&lt;br&gt;att göra straffbestämmelserna som innehåller fängelsepåföljd tillämpliga&lt;br&gt;inte endast på redan beslutade förordningar med anledning av FN-&lt;br&gt;sanktioner utan även på sådana framtida förordningar. Dessa förordningar&lt;br&gt;kan av naturliga skäl inte räknas upp i lagen då de ännu inte är&lt;br&gt;publicerade i EGT. Regeringen föreslog därför i lagrådsremissen att&lt;br&gt;regeringen i Svensk författningssamling skulle ge till känna vilka&lt;br&gt;förordningar om ekonomiska sanktioner som beslutats och utfärdats av&lt;br&gt;EG med anledning av beslut och rekommendationer av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd. Lagrådet har i detta hänseende i sitt yttrande anfört&lt;br&gt;följande. Artikel 189 i Romfördraget föreskriver att EG:s förordningar&lt;br&gt;har allmän giltighet, är i alla delar bindande och är direkt tillämpliga i&lt;br&gt;varje medlemsstat. EG:s förordningar offentliggörs i EGT och ett&lt;br&gt;kungörande av en EG-förordning på detta sätt får samma rättsverkningar&lt;br&gt;i Sverige som ett kungörande av en svensk författning i SFS. Det är&lt;br&gt;också förbjudet för medlemsstaterna att implementera EG-förordningar&lt;br&gt;till nationell rätt genom någon form av normgivning. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening är därför förslaget om tillkännagivande ägnat att inge&lt;br&gt;betänkligheter. Det ger först och främst en felaktig bild av EG-rätten och&lt;br&gt;för tankarna till att EG-förordningar skall eller kan implementeras till&lt;br&gt;svensk rätt genom nationell lagstiftning. Dessutom leder stycket till&lt;br&gt;tveksamhet om när straffbestämmelserna i paragrafen kan tillämpas i det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fall att kungörandet av nya EG-förordningar i SFS kommer senare än Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;kungörandet i EGT. Bestämmelsen i 24 kap. 9 § brottsbalken om&lt;br&gt;straffrihet för den som begår en straffbar gärning i villfarelse rörande&lt;br&gt;dess tillåtlighet gäller nämligen bl.a. om fel förekommit vid kungörandet.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår därför att stycket om tillkännagivande utgår. Lagrådet&lt;br&gt;har härutöver föreslagit vissa ändringar av redaktionell natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör med anledning av vad Lagrådet uttalat följande&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer EG-förordningar att bli&lt;br&gt;direkt tillämpliga i Sverige. EG-förordningar kungörs i EGT. Som&lt;br&gt;Lagrådet angett i sitt yttrande får ett kungörande i EGT samma&lt;br&gt;rättsverkningar i Sverige som ett kungörande av en svensk författning i&lt;br&gt;SFS.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna tillkännagivandet är emellertid inte att jämställa med&lt;br&gt;ett sådant kungörande som avses i lagen (1976:633) om kungörande av&lt;br&gt;lagar och andra författningar. Regeringen är väl medveten om att det,&lt;br&gt;såsom Lagrådet också angett, är förbjudet för medlemsstaterna att&lt;br&gt;införliva EG-förordningar med nationell rätt genom någon form av&lt;br&gt;normgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant tillkännagivande som regeringen föreslagit innebär emellertid&lt;br&gt;inte någon normgivning utan endast att det i Svensk författningssamling&lt;br&gt;tas in en upplysning till en vid krets av berörda om beteckningarna på det&lt;br&gt;slag av EG-förordningar som beskrivs i straffbestämmelsen. Detta&lt;br&gt;eftersom det inte är möjligt att direkt i lagen ange beteckningarna på de&lt;br&gt;aktuella rådsförordningama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att betona att det är den nu aktuella lagregleringens&lt;br&gt;karaktär och konstruktion som kan anses motivera det särskilda kravet på&lt;br&gt;information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG-förordningama kommer genom ett sådant tillkännagivande varken&lt;br&gt;att införlivas med svensk rätt eller kungöras i Svensk författningssamling.&lt;br&gt;Syftet med straffbestämmelsen är således att den, oberoende av&lt;br&gt;regeringens tillkännagivande, skall vara direkt tillämplig på brott mot&lt;br&gt;förbud som meddelats i det slag av EG-förordningar som är beskrivna i&lt;br&gt;11 § andra stycket i propositionens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan emellertid instämma i vad Lagrådet uttalat så tillvida&lt;br&gt;att bestämmelsen såsom den formulerats i lagrådsremissen kan vålla&lt;br&gt;missförstånd. För att undvika att bestämmelsen tolkas på det sättet att&lt;br&gt;straffbestämmelsens tillämpning på förbud i nämnda EG-förordningar är&lt;br&gt;villkorad av regeringens tillkännagivande, bör den formuleras om och tas&lt;br&gt;in som lagens sista paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagtekniska lösningen som föreslås innebär att även&lt;br&gt;straffbestämmelsen för förordningarna inarbetas i sanktionslagens&lt;br&gt;straffbestämmelse. Det finns därmed en enda straffbestämmelse för hela&lt;br&gt;det ekonomiska sanktionsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i sammanhanget också nämnas att varje enskild förordning om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner ofta kräver någon form av nationella&lt;br&gt;kompletterande föreskrifter. Dessa kan utfärdas av regeringen med stöd&lt;br&gt;av bemyndigandena i sanktionslagen. I sådana föreskrifter kan hänvisas&lt;br&gt;till den aktuella förordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sanktionslagen finns i 12 och 13 §§ bestämmelser om förverkande Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;på grund av brott mot lagen. Motiven för dessa bestämmelser finns i&lt;br&gt;prop. 1971:77 med förslag till lag om vissa internationella sanktioner,&lt;br&gt;m.m., s. 92-93. Det får anses vara lika angeläget att möjligheten till&lt;br&gt;förverkande finns även på grund av brott mot sanktioner beslutade av&lt;br&gt;EG. Det finns dessutom i en nu gällande förordning om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner en bestämmelse om att medlemsstaterna får besluta om&lt;br&gt;förverkande i fall av konstaterade överträdelser av förordningen. Genom&lt;br&gt;att låta bestämmelserna i 12 och 13 §§ även omfatta förordningarna om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner tillgodoses krav på sådan åtgärd. Det föreslås&lt;br&gt;därför en sådan lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till att bestämmelserna, såvitt kan bedömas, måste kunna&lt;br&gt;sättas i kraft den 1 januari 1995 bör ärendet avgöras skyndsamt av&lt;br&gt;riksdagen. Motionstiden bör därför förkortas till 7 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Befogenhet för tullverket att använda&lt;br&gt;tvångsmedel m.m. i fråga om brott mot&lt;br&gt;bestämmelserna i EG:s förordningar om sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelserna i 13-19 §§ lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling görs tillämpliga på brott mot sådana&lt;br&gt;förbud i EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner som&lt;br&gt;motsvarar de förbud som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5 lagen&lt;br&gt;(1971:176) om vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom en lagändring i sanktionslagen&lt;br&gt;(SFS 1989:51) gjordes reglerna i lagen (1960:418) om straff för&lt;br&gt;varusmuggling om förundersökning m.m., beslag, husrannsakan,&lt;br&gt;kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning tillämpliga på brott mot&lt;br&gt;förbud meddelade med stöd av sanktionslagen. Motiven för detta angavs&lt;br&gt;i prop. 1988/89:22 om ändring i lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner (s. 6). Där anges att det självfallet är av stor&lt;br&gt;vikt att bestämmelserna efterlevs och att de myndigheter som har att&lt;br&gt;svara för gränskontroll har erforderliga befogenheter för att effektivt&lt;br&gt;övervaka bestämmelsernas efterlevnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna innebär i korthet att tullmyndighet får inleda förundersökning&lt;br&gt;(13 §). Vidare får tulltjänsteman bl.a. polismans rätt att gripa den som&lt;br&gt;misstänks för brott (14 §) samt ta sådan egendom i beslag som kan antas&lt;br&gt;vara förverkad (15 §). I 16 och 17 §§ anges under vilka förutsättningar&lt;br&gt;åtal skall väckas för brott som föranlett beslaget och hur beslagtagen&lt;br&gt;egendom skall omhändertas och förvaras. Slutligen får tulltjänsteman&lt;br&gt;genom bestämmelserna i 18 och 19 §§ befogenhet att företa&lt;br&gt;husrannsakan. Kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning samt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;urinprovstagning får företas om det finns anledning att anta att någon Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;som anträffas vid gräns- eller kustort eller ankommer till plats, med&lt;br&gt;förbindelse till utlandet, har på sig gods som är underkastat beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma skäl som åberopas för införandet av dessa bestämmelser för&lt;br&gt;brott mot förbud meddelade med stöd av sanktionslagen får anses&lt;br&gt;föreligga även vid överträdelser av bestämmelserna i EG:s förordningar&lt;br&gt;om ekonomiska sanktioner. Det är dessutom så att vissa av dessa&lt;br&gt;förordningar föreskriver att bl.a. beslag skall kunna verkställas vid&lt;br&gt;sådana överträdelser. Det föreslås därför en lagändring med detta&lt;br&gt;innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I avsnitten 8 och 9 har getts en allmän bakgrund till förslaget till&lt;br&gt;författningsändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;II §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens första och tredje stycken motsvarar med vissa redaktionella&lt;br&gt;ändringar paragrafens nuvarande första och andra stycken. I ett nytt&lt;br&gt;andra stycke görs en hänvisning till förbud i EG:s förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner utfärdade med anledning av beslut som fattats&lt;br&gt;eller rekommendationer som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd&lt;br&gt;i överensstämmelse med Förenta nationernas stadga. Därigenom kommer&lt;br&gt;förbuden i dessa förordningar att bli straffbelagda på samma sätt som&lt;br&gt;motsvarande svenska förbud som utfärdats med stöd av sanktionslagen.&lt;br&gt;Då det i båda fallen är fråga om sanktioner med samma ursprung, dvs.&lt;br&gt;av FN:s säkerhetsråd beslutade eller rekommenderade ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner, bör strafflatitudema vara desamma. Motiven för den svenska&lt;br&gt;straffbestämmmelsen finns i prop. 1971:77 med förslag till lag om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner, m.m., s. 89-92. Dessa motiv har bärighet för&lt;br&gt;båda de nu angivna situationerna. Det nya fjärde stycket motsvarar med&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar nuvarande tredje stycke.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12-13 §§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragraferna innehåller regler om förverkande. Ändringarna innebär att&lt;br&gt;bestämmelserna i sanktionslagen görs tillämpliga även på överträdelser&lt;br&gt;av förbuden i EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en regel om särskild åtalsprövning vid brott enligt&lt;br&gt;lagen. Genom ändringen görs denna åtalsprövning tillämplig även på&lt;br&gt;överträdelser av förbud i EG:s förordningar om ekonomiska sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen gäller bestämmelserna om bl.a. förundersökning,&lt;br&gt;beslag, husrannsakan, kroppsvisitation och ytlig kroppsbesiktning i lagen&lt;br&gt;(1960:418) om straff för varusmuggling även i fråga om brott mot vissa&lt;br&gt;förbud meddelade med stöd av sanktionslagen. Dessa förbud gäller bl.a.&lt;br&gt;in- och utförsel av varor, lastning, lossning, transport och förvaring av&lt;br&gt;varor samt uppdrag avseende sådana åtgärder. Ändringen innebär att&lt;br&gt;samma bestämmelser i lagen om straff för varusmuggling görs tillämpliga&lt;br&gt;på brott mot motsvarande förbud i EG:s förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner utfärdade med anledning av beslut som fattats eller&lt;br&gt;rekommendation som antagits av Förenta nationernas säkerhetsråd i&lt;br&gt;överensstämmelse med Förenta nationernas stadga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17 §&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny. Enligt denna skall regeringen i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna vilka förordningar om ekonomiska&lt;br&gt;sanktioner som har beslutats av Europeiska gemenskapen med anledning&lt;br&gt;av beslut som fattats eller rekommendationer som antagits av FN:s&lt;br&gt;säkerhetsråd i överensstämmelse med FN:s stadga och beträffande vilka&lt;br&gt;straffansvar därför gäller här i landet direkt enligt 11 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella sanktioner&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11-14 och 16 §§ lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 3 - 8&lt;br&gt;§§ döms, om gärningen skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;grovt, till fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;Har gärningen skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader. I&lt;br&gt;ringa fall skall inte dömas till&lt;br&gt;ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För anstiftan av eller medhjälp&lt;br&gt;till gärning som avses i första&lt;br&gt;stycket döms inte till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det påkallas med&lt;br&gt;anledning av beslut eller&lt;br&gt;rekommendation som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket eller samarbete som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som bryter mot förbud som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av 3 - 8&lt;br&gt;§§ döms, om gärningen skett&lt;br&gt;uppsåtligen, till böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst två år eller, om brottet är&lt;br&gt;grovt, till fängelse i högst fyra år.&lt;br&gt;Har gärningen skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet, döms till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar skall inte dömas i&lt;br&gt;ringa fall. Till ansvar skall inte&lt;br&gt;heller dömas för anstiftan av eller&lt;br&gt;medhjälp till gärningar som avses&lt;br&gt;i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i första och andra&lt;br&gt;stycket gäller också den som bryter&lt;br&gt;mot förbud i förordningar om&lt;br&gt;ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av Europ eiska&lt;br&gt;gemenskapen och utfärdats med&lt;br&gt;anledning av sådana beslut eller&lt;br&gt;rekommendationer som avses i 1 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen skall i Svensk&lt;br&gt;författningssamling ge till känna,&lt;br&gt;vilka förordningar som avses i&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan förordna att en&lt;br&gt;svensk medborgare, som utomlands&lt;br&gt;har begått brott som avses i denna&lt;br&gt;paragraf, skall dömas efter denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1992:1257.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 1 § andra stycket kan&lt;br&gt;regeringen förordna att en svensk&lt;br&gt;medborgare, som utom riket har&lt;br&gt;begått brott som avses i denna&lt;br&gt;paragraf, skall dömas efter denna&lt;br&gt;lag och vid svensk domstol, även&lt;br&gt;om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken&lt;br&gt;inte är tillämplig och utan hinder&lt;br&gt;av 2 kap. 5 a § första och andra&lt;br&gt;styckena nämnda balk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyte av brott enligt denna lag&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det ej&lt;br&gt;är uppenbart obilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som använts såsom&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt denna&lt;br&gt;lag eller som frambragts genom&lt;br&gt;sådant brott kan förklaras&lt;br&gt;förverkad, om det är påkallat till&lt;br&gt;förebyggande av brott eller eljest&lt;br&gt;särskilda skäl föreligger.&lt;br&gt;Detsamma gäller egendom med&lt;br&gt;vilken tagits befattning som utgör&lt;br&gt;brott enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag och vid svensk domstol, om det&lt;br&gt;föranleds av ett beslut eller en&lt;br&gt;rekommendation enligt 1 § första&lt;br&gt;stycket eller av samarbete enligt 1&lt;br&gt;§ andra stycket. Detta gäller även&lt;br&gt;om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken&lt;br&gt;inte är tillämplig och 2 kap. 5 a §&lt;br&gt;första och andra styckena den&lt;br&gt;balken är tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbyte av brott enligt 11 § skall&lt;br&gt;förklaras förverkat, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som använts såsom&lt;br&gt;hjälpmedel vid brott enligt 11 §&lt;br&gt;eller som frambragts genom sådant&lt;br&gt;brott kan förklaras förverkad, om&lt;br&gt;det är påkallat till förebyggande av&lt;br&gt;brott eller eljest särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger. Detsamma gäller&lt;br&gt;egendom med vilken tagits&lt;br&gt;befattning som utgör brott enligt&lt;br&gt;11 §•&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för egendomen kan dess&lt;br&gt;värde förklaras förverkat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal för brott enligt denna lag får&lt;br&gt;väckas endast efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen eller den regeringen&lt;br&gt;bemyndigar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtal för brott enligt 11 § får&lt;br&gt;väckas endast efter förordnande av&lt;br&gt;regeringen eller den regeringen&lt;br&gt;bemyndigar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1979:515.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen meddelat förbud&lt;br&gt;som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5,&lt;br&gt;gäller 13 - 19 §§ lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling i fråga&lt;br&gt;om brott mot sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har regeringen meddelat förbud&lt;br&gt;som avses i 3 § eller 5 § 2 eller 5,&lt;br&gt;gäller 13 - 19 §§ lagen (1960:418)&lt;br&gt;om straff för varusmuggling i fråga&lt;br&gt;om brott mot sådant förbud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller vid brott mot&lt;br&gt;motsvarande förbud i sådana av&lt;br&gt;Europeiska gemenskapen beslutade&lt;br&gt;förordningar som avses i 11 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1989:51.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;LAGRÅDET&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-11-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitie-&lt;br&gt;rådet Bo Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en 1agrådsremiss den 27 oktober 1994 (Utrikesdeparte-&lt;br&gt;mentet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över förslag till lag om ändring i lagen (1971:176) om vissa&lt;br&gt;internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av regeringsrätts-&lt;br&gt;sekreteraren Christer Ljungqvist.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 189 i Romfördraget föreskriver att EG:s förordningar&lt;br&gt;har allmän giltighet, är i alla delar bindande och är direkt&lt;br&gt;tillämpliga i varje medlemsstat. EG:s förordningar offent-&lt;br&gt;liggörs i EGT och ett kungörande av en EG-förordning på&lt;br&gt;detta sätt får samma rättsverkningar i Sverige som ett&lt;br&gt;kungörande av en svensk författning i SFS. Det är också&lt;br&gt;förbjudet för medlemsstaterna att implementera EG-förord-&lt;br&gt;ningar till nationell rätt genom någon form av normgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket av 11 § föreslås en bestämmelse om att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringen i SFS skall ge till känna vilka av EG meddelade&lt;br&gt;förordningar som omfattas av straffbestämmelserna i paragra-&lt;br&gt;fens första och andra stycke. Enligt remissen är detta att&lt;br&gt;betrakta enbart som en upplysning om faktiska förhållanden,&lt;br&gt;nämligen vilka förordningar som EG beslutat och som faller&lt;br&gt;in under lagens beskrivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Lagrådets mening är emellertid det föreslagna stycket&lt;br&gt;ägnat att inge betänkligheter. Det ger först och främst en&lt;br&gt;felaktig bild av EG-rätten och för tankarna till att EG-&lt;br&gt;förordningar skall eller kan implementeras till svensk rätt&lt;br&gt;genom nationell lagstiftning. Dessutom leder stycket till&lt;br&gt;tveksamhet om när straffbestämmelserna i paragrafen kan&lt;br&gt;tillämpas i det fall att kungörandet av nya EG-förordningar&lt;br&gt;i SFS kommer senare än kungörandet i EGT. Bestämmelsen i&lt;br&gt;24 kap. 9 § brottsbalken om straffrihet för den som begår en&lt;br&gt;straffbar gärning i villfarelse rörande dess tillåtlighet&lt;br&gt;gäller nämligen bl.a. om fel förekommit vid kungörandet.&lt;br&gt;Lagrådet föreslår därför att stycket utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen bör dessutom vissa ändringar av redaktionell&lt;br&gt;natur företas. Enligt Lagrådets förslag bör paragrafen få&lt;br&gt;följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Den som bryter mot förbud som har meddelats med stöd av&lt;br&gt;3-8 §§ döms, om gärningen skett uppsåtligen, till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;br&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till fängelse i högst fyra år. Har gärningen skett av grov&lt;br&gt;oaktsamhet, döms till böter eller fängelse i högst sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som sägs i första stycket gäller också den som bryter&lt;br&gt;mot förbud i förordningar om ekonomiska sanktioner som har&lt;br&gt;beslutats av Europeiska gemenskapen med anledning av sådana&lt;br&gt;beslut eller rekommendationer som avses i 1 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ansvar enligt denna paragraf skall inte dömas i ringa&lt;br&gt;fall. Till ansvar skall inte heller dömas för anstiftan av&lt;br&gt;eller medhjälp till gärningar som avses i denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan förordna att en svensk medborgare, som&lt;br&gt;utomlands har begått brott som avses i denna paragraf, skall&lt;br&gt;dömas efter denna lag och vid svensk domstol, om det föran-&lt;br&gt;leds av ett beslut eller en rekommendation enligt 1 § första&lt;br&gt;stycket eller av samarbete enligt 1 § andra stycket. Detta&lt;br&gt;gäller även om 2 kap. 2 eller 3 § brottsbalken inte är&lt;br&gt;tillämplig och utan hinder av 2 kap. 5 a § första och andra&lt;br&gt;styckena den bal ken.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvensändring bör göras i 16 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utrikesdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:97&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hellström&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:97 Ändring i lagen&lt;br&gt;(1971:176) om vissa internationella sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Författnings rubrik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som&lt;br&gt;inför, ändrar, upp-&lt;br&gt;häver eller upprepar&lt;br&gt;ett normgivnings-&lt;br&gt;bemyndigande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Celexnummer för&lt;br&gt;bakomliggande EG-&lt;br&gt;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1971:176) om&lt;br&gt;vissa internationella&lt;br&gt;sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;390r2340&lt;br&gt;390r3155&lt;br&gt;391r0542&lt;br&gt;391rO811&lt;br&gt;391rl194&lt;br&gt;392r3541&lt;br&gt;393rO99O&lt;br&gt;393r2967&lt;br&gt;393r3274&lt;br&gt;393r3275&lt;br&gt;394rl264&lt;br&gt;394rl733&lt;br&gt;394r2471&lt;br&gt;394r2472&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47269, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:UU8</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-11-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-11-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-11-25 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-11-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Utrikesdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 15:16:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI0397</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:43</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Utrikesutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 15:16:32</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI0397</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__97.pdf</filnamn>
<filstorlek>1037075</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner </titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/A0680AA4-6215-4EBD-A025-F2BFBF1C2191</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:UU8</uppgift>
<ref_dok_id>GI01UU8</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>UU8</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändring i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>