2289251 GI0334 1994/95 34 prop prop prop Proposition 1994/95:34 Proposition Proposition Finansdepartementet 34 0 1994-10-20 00:00:00 2025-12-19 13:49:41 1995-01-01 00:00:00 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GI0334/text https://data.riksdagen.se/dokument/GI0334 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI0334 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1994/95:34</h1> <h2>Den svenska tullagstiftningen vid ett<br>EU-medlemskap</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0334/prop_199495__34-1.png" style="width:39pt;height:31pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0334/prop_199495__34-2.png" style="width:36pt;height:21pt;"/> <p>Prop.</p> <p>1994/95:34</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 20 oktober 1994</p> <p>Ingvar Carlsson</p> <p>Jan Nygren</p> <p>(Finansdepartementet)</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>I propositionen läggs fram förslag till den nationella tullagstiftning som<br>behövs vid ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen (EU).</p> <p>I dag regleras den svenska tullagstiftningen i en rad lagar, förordningar<br>och föreskrifter. De centrala bestämmelserna om tullprocedurerna finns<br>i tullagen (1987:1065), medan bestämmelserna om svenska tullar finns<br>i tulltaxelagen (1987:1068) och de centrala bestämmelserna om tullfrihet<br>i lagen (1987:1069) om tullfrihet.</p> <p>Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer den nuvarande svenska<br>tullagstiftningen att till stora delar ersättas av bestämmelser i form av<br>gemenskapsförordningar som blir direkt gällande svensk rätt. Främst<br>bland dessa förordningar är rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den<br>12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen<br>(tullkodexen), kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli<br>1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92<br>av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen<br>(tillämpningskodexen), rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli<br>1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma<br>tulltaxan samt rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983<br>om upprättandet av ett gemenskapssystem för tullbefrielse. Nu gällande<br>svenska bestämmelser som reglerar förhållanden som även regleras i<br>gemenskapsförordningar måste upphävas vid ett svenskt medlemskap i<br>EU. Gemenskapsförordningama är dock inte heltäckande. De lämnar<br>utrymme för vissa nationella bestämmelser. I vissa fall är nationella<br>bestämmelser inte enbart möjliga utan även nödvändiga.</p> <p>1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>Detta gäller framför allt kompletterande straffbestämmelser och även Prop. 1994/95:34<br>administrativa tillämpningsföreskrifter.</p> <p>Inom EU finns även bestämmelser på tullagstiftningsområdet i form<br>av direktiv. Detta gäller främst bestämmelser om skatter. Ett direktiv<br>medför till skillnad från en gemenskapsförordning i princip inte att en be-<br>stämmelse blir gällande nationell rätt utan innebär i stället en skyldighet<br>för medlemsländerna att i nationell rätt genomföra direktivets be-<br>stämmelser.</p> <p>I propositionen föreslås</p> <p>dels att stora delar av den nu gällande tullagstiftningen upphävs, bl.a.<br>tullagen, tulltaxelagen, lagen om tullfrihet m.m. och lagen (1987:1066)<br>om frihet från skatt eller avgift vid införsel,</p> <p>dels att andra delar av tullagstiftningen ändras, bl.a. tullregisterlagen<br>(1990:137),</p> <p>dels att ny tullagstiftning införs med kompletterande bestämmelser till<br>gemenskapsförordningama eller till genomförande av direktiv, bl.a. en<br>ny tullag, en ny lag om tullfrihet m.m., en lag om frihet från skatt vid<br>import, m.m. och en lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk<br>verkan, m.m.</p> <p>Svenska folket skall i en folkomröstning den 13 november 1994 ta<br>ställning till om Sverige skall inträda som medlem i EU eller inte.</p> <p>Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer tullagstiftningen inte att<br>gälla för varor som förs mellan Sverige och ett annat medlemsland. I<br>propositionen lämnas dock förslag till övergångsbestämmelser som<br>innebär att tullmyndigheterna skall behålla sina befogenheter för att vid<br>den s.k. inre gränsen kunna kontrollera det undantag avseende införsel-<br>beskattning av alkohol och tobak som Sverige fått i anslutningsfördraget<br>med EU:s medlemsländer samt illegal införsel bl.a. av narkotika och<br>vapen.</p> <p>De nya reglerna föreslås träda i kraft den 1 januari 1995.</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Förslag till riksdagsbeslut&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;5</p> <p>Lagtext &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;6</p> <p>Förslag till tullag&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;6</p> <p>Förslag till lag om&nbsp;tullfrihet m.m.&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;31</p> <p>Förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;34</p> <p>Förslag till lag om vissa tullförfaranden</p> <p>med ekonomisk verkan, m.m. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;41</p> <p>Förslag till lag om tullkontroll av varumärkesintrång &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;43</p> <p>Förslag till lag om ändring i lagen (1960:419)</p> <p>om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;44</p> <p>Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff</p> <p>i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;45</p> <p>Förslag till lag om ändring av lagen (1969:200) om</p> <p>uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga 46</p> <p>Förslag till lag om ändring av lagen (1973:431) om</p> <p>utredning angående brott mot utländsk tullag &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;72</p> <p>Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980)</p> <p>om transport, förvaring och förstöring av</p> <p>införselreglerade varor, m.m. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;73</p> <p>Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137) &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;74</p> <p>Förslag till lag om upphävande av vissa tullförfattningar &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;76</p> <p>Ärendet och dess beredning m.m. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;77</p> <p>EG:s tullunion &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;80</p> <p>Grunderna för tullunionen &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;80</p> <p>EG:s gemensamma regler på tullområdet &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;80</p> <p>4.2.1 Tullförfarande&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;80</p> <p>4.2.2 Den gemensamma tulltaxan och TARIC&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;81</p> <p>Institutioner och tullkommittéer inom gemenskapen &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;82</p> <p>4.3.1 Allmänt&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;82</p> <p>4.3.2 Närmare om kommittéväsendet på tullområdet&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;83</p> <p>Införlivande av EG:s regelverk på tullområdet</p> <p>med svensk rätt &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;85</p> <p>EG:s regelverk &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;85</p> <p>5.1.1 Allmänt&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;85</p> <p>5.1.2 Särskilt om sekundärrätten (förordningar,</p> <p>direktiv, beslut m.m.) &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;85</p> <p>Den svenska anslutningslagen &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;87</p> <p>Avtalsfrågor &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;89</p><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0334/prop_199495__34-3.png" style="width:8pt;height:9pt;"/> <table border="1"> <tr><td> <p>6</p></td><td> <p>Lagförslag på Finansdepartementets verksamhetsområde</p></td><td> <p>95</p></td></tr> <tr><td> <p>6.1</p></td><td> <p>Tullagen</p></td><td> <p>95</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.1 Allmänt</p></td><td> <p>95</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.2 Tullkredit och förenklade förfaranden</p></td><td> <p>97</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.3 Tullombud</p> <p>6.1.4 Tillfälliga lager, tullager, frizon,</p></td><td> <p>100</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>frilager och exportbutik</p></td><td> <p>101</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.5 Tullverkets kontrollverksamhet</p></td><td> <p>103</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.6 Straffbestämmelser och administrativa sanktioner</p></td><td> <p>105</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.7 Ränta och ställande av säkerhet</p></td><td> <p>107</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.8 Omprövning och överklagande</p></td><td> <p>109</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>6.1.9 Övergångsbestämmelser</p></td><td> <p>110</p></td></tr> <tr><td> <p>6.2</p></td><td> <p>Lagen om frihet från skatt vid import, m.m.</p></td><td> <p>112</p></td></tr> <tr><td> <p>6.3</p></td><td> <p>Lagen om tullkontroll av varumärkesintrång</p></td><td> <p>113</p></td></tr> <tr><td> <p>6.4</p></td><td> <p>Övrigt</p></td><td> <p>115</p></td></tr> <tr><td> <p>7</p></td><td> <p>Lagförslag inom Utrikesdepartementets verksamhetsområde</p></td><td> <p>117</p></td></tr> <tr><td> <p>7.1</p></td><td> <p>TUllfrihet</p></td><td> <p>117</p></td></tr> <tr><td> <p>7.2</p></td><td> <p>Vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan</p></td><td> <p>119</p></td></tr> <tr><td> <p>7.3</p></td><td> <p>Straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg</p></td><td> <p>121</p></td></tr> <tr><td> <p>7.4</p></td><td> <p>Upphävande av vissa tullförfattningar</p></td><td> <p>122</p></td></tr> <tr><td> <p>8</p></td><td> <p>Författningskommentar</p></td><td> <p>123</p></td></tr> <tr><td> <p>8.1</p></td><td> <p>Förslaget till tullag</p></td><td> <p>123</p></td></tr> <tr><td> <p>8.2</p></td><td> <p>Förslaget till lag om tullfrihet m.m.</p></td><td> <p>167</p></td></tr> <tr><td> <p>8.3</p></td><td> <p>Förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m.</p></td><td> <p>173</p></td></tr> <tr><td> <p>8.4</p></td><td> <p>Förslaget till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk<br>verkan, m.m.</p></td><td> <p>182</p></td></tr> <tr><td> <p>8.5</p></td><td> <p>Förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång</p></td><td> <p>184</p></td></tr> <tr><td> <p>8.6</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud<br>i vissa fall mot införsel av spritdrycker</p></td><td> <p>186</p></td></tr> <tr><td> <p>8.7</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff<br>i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.</p></td><td> <p>186</p></td></tr> <tr><td> <p>8.8</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1969:200) om<br>uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga</p></td><td> <p>187</p></td></tr> <tr><td> <p>8.9</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om<br>utredning angående brott mot utländsk tullag</p></td><td> <p>187</p></td></tr> <tr><td> <p>8.10</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:980) om<br>transport, förvaring och förstöring av<br>införselreglerade varor, m.m.</p></td><td> <p>188</p></td></tr> <tr><td> <p>8.11</p></td><td> <p>Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)</p></td><td> <p>188</p></td></tr> <tr><td> <p>8.12</p></td><td> <p>Förslaget till lag om upphävande av vissa tullförfattningar</p></td><td> <p>189</p></td></tr> <tr><td colspan="2"> <p>Bilaga 1 Utredningens sammanfattning av betänkandet</p></td><td> <p>190</p></td></tr> <tr><td colspan="2"> <p>Bilaga 2 Förteckning över remissinstanserna</p></td><td> <p>192</p></td></tr> <tr><td colspan="2"> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p></td><td> <p>193</p></td></tr> <tr><td colspan="2"> <p>Rättsdatablad</p></td><td> <p>194</p></td></tr> </table> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p> <p>1. &nbsp;&nbsp;&nbsp;tullag</p> <p>2. &nbsp;&nbsp;lag om tullfrihet m.m.</p> <p>3. &nbsp;&nbsp;lag om frihet från skatt vid import, m.m.</p> <p>4. &nbsp;lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.</p> <p>5. &nbsp;&nbsp;lag om tullkontroll av varumärkesintrång</p> <p>6. &nbsp;lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot<br>införsel av spritdrycker</p> <p>7. &nbsp;&nbsp;lag om ändring i lagen (1962:120) om straff i vissa fall för<br>oriktig ursprungsdeklaration m.m.</p> <p>8. &nbsp;lag om ändring i lagen (1969:200) om uttagande av utländsk<br>tull, annan skatt, avgift eller pålaga</p> <p>9. &nbsp;&nbsp;lag om ändring i lagen (1973:431) om utredning angående<br>brott mot utländsk tullag</p> <p>10. lag om ändring i lagen (1973:980) om transport, förvaring<br>och förstöring av införselreglerade varor, m.m.</p> <p>11. lag om ändring i tullregisterlagen (1990:137)</p> <p>12. lag om upphävande av vissa tullförfattningar.</p> <h2>2 Lagtext</h2> <p>Regeringen har följande förslag till lagtext</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h3>2.1 Förslag till tullag</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <h4>Inledande bestämmelser</h4> <p>1 § Denna lag gäller dels tull som tas ut vid import eller export av varor<br>från eller till tredje land, dels Tullverkets övervakning och kontroll av<br>import från och export till sådant land. Vad som sägs i denna lag om tull<br>gäller även andra skatter samt sådana avgifter som skall tas ut för varor<br>vid import från tredje land, om inte annat uttryckligen anges eller<br>framgår av sammanhanget.</p> <p>Lagen innehåller kompletterande bestämmelser till rådets förordning<br>(EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex<br>för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av<br>den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG)<br>nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.</p> <p>Lagen innehåller även vissa bestämmelser om förfarandet avseende<br>skatt på varor som förs in i landet från sådan del av EG:s tullområde som<br>ligger utanför EG:s skatteområde. Genom dessa bestämmelser genomförs<br>delar av rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om<br>harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättnings-<br>skatter. Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund<br>och rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna<br>regler för punktskattebelagda varor och om innehav, rörlighet och<br>övervakning av sådana varor.</p> <p>Ytterligare kompletterande bestämmelser till förordningarna (EEG) nr<br>2913/92 och 2454/93 finns i lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. och<br>lagen (1994:000) om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m.</p> <h4>Innebörden av vissa uttryck</h4> <p>2 § I denna lag förstås med</p> <p>det svenska tullområdet: Sveriges landområde och sjöterritorium samt<br>luftrummet däröver,</p> <p>EG:s tullområde: de områden som anges i artikel 3 i förordning (EEG)<br>nr 2913/92,</p> <p>EG:s skatteområde: det område inom vilket gemenskapens bestämmel-<br>ser om en viss skatt är tillämpliga,</p> <p>tredje land: område som inte omfattas av EG:s tullområde,<br>tullklarering: en tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som</p> <p>angetts till en godkänd tullbehandling, &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:34</p> <p>förtullning: en tullmyndighets åtgärder i fråga om en vara som deklare-</p> <p>rats för övergång till fri omsättning.</p> <p>I övrigt har uttryck som används i denna lag samma innebörd som i<br>förordning (EEG) nr 2913/92.</p> <p>Vid tillämpning av tullagstiftningen förstås med tullmyndighet General-<br>tullstyrelsen och underställda myndigheter. Med tullagstiftningen förstås<br>såväl EG:s bestämmelser som svenska tullförfattningar.</p> <h4>Införsel av varor till EG:s tullområde</h4> <p>3 § Bestämmelser om skyldigheter för den som för in varor i EG:s<br>tullområde finns i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får meddela<br>närmare föreskrifter till utfyllnad av dessa bestämmelser.</p> <h4>Övergång till fri omsättning eller godkänd tullbehandling av varor</h4> <p>4 § Regeringen får meddela föreskrifter om på vilka platser varor får<br>deklareras för övergång till fri omsättning eller anges till annan godkänd<br>tullbehandling av varor.</p> <p>5 § Om inte annat följer av denna lag eller tullagstiftningen i övrigt får<br>inte någon förfoga över en icke-gemenskapsvara innan den har förtullats.</p> <p>6 § Oförtullade oljeprodukter får tillföras sådana märkämnen som avses</p> <p>i 2 kap. 7 § lagen (1994:00) om skatt på energi.</p> <p>7 § Tullmyndighet får, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,<br>bevilja importör eller sådant företag som i sin verksamhet deklarerar<br>varor för övergång till fri omsättning för importörs räkning (ombud för<br>importör), tillstånd att ta hand om och i övrigt förfoga över varor innan<br>tull fastställts. När det förenklade förfarandet används med stöd av ett<br>ombuds tillstånd, får även importören ta hand om och förfoga över varan.</p> <p>Om det är nödvändigt för tullmyndigheternas kontroll, får regeringen<br>föreskriva begränsningar i rätten att ta hand om varor.</p> <p>Det finns särskilda föreskrifter om andra begränsningar i rätten att ta<br>hand om varor enligt första stycket och att förfoga över varor som tagits<br>om hand.</p> <p>8 § Om en vara deklareras för övergång till fri omsättning med till-<br>lämpning av ett förenklat förfarande enligt 7 §, skall deklaranten ge in<br>kompletterande tulldeklaration senast nio dagar efter den dag då varan<br>frigjordes.</p> <p>9 § Den som till landet för in eller låter föra in en vara från ett område<br>som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde, är<br></p> <p>skyldig att anmäla införseln till tullmyndigheten. Motsvarande gäller den Prop. 1994/95:34<br>som för ut eller låter föra ut en vara till ett sådant område.</p> <p>En gemenskapsvara som förs in i landet från ett sådant område får<br>förvaras på tillfälligt lager, hänföras till tullförfarandena uppläggning på<br>tullager, aktiv förädling eller temporär import med fullständig befrielse<br>från tull samt föras in i en frizon eller i ett frilager. En vara som skall<br>föras ut ur landet till ett sådant område får hänföras till tullförfarandena<br>export eller passiv förädling.</p> <p>Regeringen meddelar ytterligare föreskrifter om anmälningsskyldighet<br>och tillämpning av förfaranden för godkänd tullbehandling på ifrågava-<br>rande varor.</p> <p>10 § Den som är skyldig att betala import- eller exporttull för en vara,<br>eller skulle ha varit det om varan varit tullbelagd (den tullskyldige), är<br>skyldig att betala arman skatt eller avgift som skall tas ut för varan vid<br>import eller export.</p> <p>Den som lämnar anmälan eller borde lämna anmälan enligt 9 § är<br>skyldig att betala annan skatt än tull samt avgift som skall tas ut för varan<br>på grund av införseln eller utförseln.</p> <p>Skatt och avgift enligt denna paragraf skall fastställas och betalas i den<br>ordning som gäller för tull, om inte annat föreskrivits.</p> <p>Om det finns särskilda skäl, kan tullmyndigheten i de fall som avses i</p> <p>83 § medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än tull samt<br>avgift.</p> <p>11 § I verksamheten enligt tullagstiftningen använder tullmyndigheterna<br>ett system för automatisk databehandling (tulldatasystemet). Bestämmelser<br>om register som ingår i systemet finns i tullregisterlagen (1990:137).</p> <p>12 § Tullmyndigheten kan ge tillstånd till att tulldeklarationer och andra<br>handlingar och uppgifter som skall avges till en tullmyndighet får lämnas<br>genom ett elektroniskt dokument till tulldatasystemet eller på annat sätt<br>med hjälp av automatisk databehandling.</p> <p>Med ett elektroniskt dokument avses en upptagning vars innehåll och<br>utställare kan verifieras genom ett visst tekniskt förfarande.</p> <p>Regeringen får meddela föreskrifter om det tekniska förfarandet för<br>uppgiftslämnandet och om förfarandet i övrigt.</p> <p>Ett tillstånd enligt första stycket får förenas med särskilda villkor om<br>det tekniska förfarandet för uppgiftslämnandet och om förfarandet i<br>övrigt.</p> <p>En tullmyndighet får genom tulldatasystemet överföra elektroniska<br>dokument och andra upptagningar till en uppgiftslämnare.</p> <p>13 § Ett elektroniskt dokument anses ha kommit in till en tullmyndighet<br>när det blivit tillgängligt för myndigheten för överföring till sådan form<br>att det kan läsas.</p> <p>Om uppgifter i ett elektroniskt dokument förmedlas genom annan<br>myndighet än tullmyndighet eller genom juridisk person efter bemyn-<br></p> <p>digande enligt 9 § tullregisterlagen (1990:137) anses dokumentet dock ha Prop. 1994/95:34<br>kommit in till tullmyndigheten redan när det tagits emot och kan antas ha<br>avskilts för tullmyndigheten hos förmedlaren.</p> <p>14 § Om uppgifter lämnats genom överföring av ett elektroniskt<br>dokument till tulldatasystemet, skall tullmyndigheten handlägga ärendet<br>i sak först sedan uppgiftslämnaren begärt tullklarering under åberopande<br>av dokumentets tullidentifikationsnummer (tullid).</p> <p>15 § Tullmyndighetens beslut i ett ärende som väckts genom ett elektro-<br>niskt dokument får meddelas genom ett sådant dokument.</p> <p>16 § Att var och en får anlita ombud i sina mellanhavanden med tullmyn-<br>digheterna är föreskrivet i förordning (EEG) nr 2913/92. Regeringen får<br>meddela föreskrifter om villkor och inskränkningar i fråga om an-<br>vändning av ombud.</p> <p>17 § Tulldeklaration för en vara får avges genom någon som är anställd<br>och kan anses ha en förtroendeställning hos deklaranten eller, om<br>tulldeklaration avges genom ombud, hos ombudet.</p> <p>18 § Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som skall<br>lämnas i en tulldeklaration eller anmälan till annan godkänd tullbe-<br>handling.</p> <p>19 § Den som enligt enligt artikel 14 i förordning (EEG) nr 2913/92 är<br>skyldig att förse en tullmyndighet med handlingar skall bevara dessa i<br>fem år eller den längre tid som för vissa uppgifter eller handlingar kan<br>vara föreskriven i annan lag eller författning.</p> <h4>Tulltaxering, omprövning och skönstulltaxering</h4> <p>20 &nbsp;§ Med ledning av tulldeklaration eller motsvarande uppgifter<br>fastställer en tullmyndighet tull som skall betalas vid import från eller<br>export till tredje land (tulltaxering).</p> <p>Omprövning</p> <p>21 § Den tullmyndighet som fattat beslut om tull som första instans skall<br>ompröva beslutet i en fråga som kan ha betydele för tulltaxeringen om<br>den tullskyldige begär det eller om det finns andra skäl. Ytterligare regler<br>om omprövning av tull finns i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och<br>2454/93.</p> <p>Bestämmelserna i denna lag och i tullagstiftningen i övrigt om ompröv-<br>ning av beslut om tull gäller även tulltaxeringsbeslut i övrigt samt beslut<br>om tulltillägg och förseningsavgift. Att omprövning av sådana beslut skall<br></p> <p>ske om de överklagats framgår av 104 och 106 §§.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>22 § Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut som vunnit<br>laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan.</p> <p>23 § Tulltaxering och sådan omprövning som innefattar bokföring i<br>efterhand får göras även efter utgången av annars föreskriven tid om den<br>tullskyldige samtyckt till att sådan tulltaxering sker.</p> <p>Om den tullskyldige har åtalats för brott enligt lagen (1960:418) om<br>straff för varusmuggling, får tulltaxering och omprövning enligt första<br>stycket göras även efter utgången av nämnda tid för den vara som åtalet<br>avser. Beslut om det får dock inte meddelas senare än under kalenderåret<br>efter det då åtalet väcktes. Om den tullskyldige har avlidit, får beslutet<br>inte meddelas senare än sex månader efter dödsfallet. Ogillas åtalet, skall<br>tullmyndigheten undanröja beslutet, om domen vinner laga kraft.</p> <p>Andra stycket skall tillämpas också i fall då den som har företrätt en<br>juridisk person åtalats för brott enligt lagen om straff för varusmuggling,<br>om brottet avser tull som den juridiska personen haft att betala.</p> <p>Skönstulltaxering</p> <p>24 § Om tull inte kan beräknas tillförlitligt vid tulltaxering eller<br>omprövning, fastställs vad som skall betalas efter skälig grund (skönstull-<br>taxering).</p> <h4>Betalning och återbetalning av tull</h4> <p>Betalning</p> <p>25 § Tull skall betalas till tullmyndigheten inom 10 dagar från den dag<br>då den tullskyldige underrättades om kravet, om inte betalningsanstånd<br>medgetts.</p> <p>26 § Tullmyndigheten får medge betalningsanstånd för den som bedriver<br>importverksamhet eller annan som importerar varor i större omfattning<br>(kreditimportör). Kreditimportör betalar tull enligt särskild tullräkning.<br>Motsvarande gäller den som bedriver exportverksamhet eller annan som<br>exporterar varor i större omfattning.</p> <p>Särskild tullräkning får utställas även på den som lämnat tulldeklaration<br>som ombud för tullskyldig, om ombudet gentemot tullverket åtagit sig att<br>fullgöra den tullskyldiges betalningsskyldighet.</p> <p>Särskild tullräkning utfärdas en gång i veckan och omfattar tulltaxe-<br>ringsbeslut för alla varor som frigjorts under en kalendervecka. Räk-<br>ningen skall betalas senast på fredagen i fjärde veckan efter nämnda<br>kalendervecka.</p> <p>Om ett ombud har tagit emot medel av tullskyldiga för betalning av<br></p> <p>10</p> <p>tullräkningar, skall ombudet hålla dessa medel skilda från andra Prop. 1994/95:34<br>tillgångar.</p> <p>27 § Av förordning (EEG) nr 2913/92 framgår att ställande av säkerhet<br>är ett villkor för betalningsanstånd i fråga om tull. Även i övrigt finns<br>gemenskapsföreskrifter om att säkerhet skall ställas för tull. Regeringen<br>får föreskriva att säkerhet skall ställas för andra skatter och avgifter. Om<br>säkerhet inte har ställts, utgör varan säkerhet för tullen och skatten så<br>länge den står under tullverkets övervakning och kontroll.</p> <p>28 § Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till<br>utfyllnad av reglerna om uppbörd i förordningen (EEG) nr 2913/92.</p> <p>Återbetalning</p> <p>29 § Bestämmelser om återbetalning och eftergift av tull finns i för-<br>ordning (EEG) nr 2913/92. Om en tullskyldig har betalat annan skatt än<br>tull, tulltillägg eller förseningsavgift eller annan avgift med högre belopp<br>än han rätteligen skall betala, återbetalas överskjutande belopp. Motsva-<br>rande gäller när han betalat annan skatt än tull, tulltillägg eller för-<br>seningsavgift eller annan avgift som rätteligen inte skall betalas. Belopp<br>som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen<br>(1994:200) eller som medför rätt till återbetalning enligt 10 kap. 9-13 §§<br>samma lag återbetalas dock inte.</p> <p>Vid återbetalning till den tullskyldige får avdrag göras för tull och<br>annan skatt samt avgift som förfallit till betalning och som den tullskyl-<br>dige skall betala till tullverket. I lagen (1985:146) om avräkning vid<br>återbetalning av skatter och avgifter finns också föreskrifter som<br>begränsar rätten till återbetalning.</p> <p>Regeringen får meddela de föreskrifter som behövs i övrigt till<br>utfyllnad av reglerna i förordningen (EEG) nr 2913/92 om återbetalning<br>eller eftergift av tull.</p> <h4>Dröjsmålsavgift</h4> <p>30 § Om tull inte betalas inom föreskriven tid, skall dröjsmålsavgift tas<br>ut enligt 58 § 2 - 5 mom. uppbördslagen (1953:272).</p> <p>Vad som föreskrivs i tullagstiftningen om tull tillämpas även be-<br>träffande dröjsmålsavgift enligt första stycket.</p> <h4>Ränta</h4> <p>31 § I förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 föreskrivs i vilka<br>fall ränta skall tas ut på tull som skall betalas. I motsvarande fall skall<br>ränta tas ut även på andra skatter och avgifter som skall betalas.</p> <p>Ränta tas ut även på andra skatter än tull samt på avgifter som skall Prop. 1994/95:34<br>betalas</p> <p>1. på grund av bokföring i efterhand enligt förordning (EEG) nr 2913/92,</p> <p>2. enligt beslut av Generaltullstyrelsen eller allmän förvaltningsdomstol,</p> <p>3. i fall som avses i artiklarna 202-204 i förordning (EEG) nr 2913/92,<br>när andra skatter eller avgifter undandragits genom förfarandet,</p> <p>Om utfärdande av särskild tullräkning fördröjs till följd av att den som<br>tagit hand om en vara med tillämpning av ett förenklat förfarande inte<br>lämnat kompletterande tulldeklaration inom föreskriven tid, tas ränta ut<br>på andra skatter än tull samt på avgifter.</p> <p>Ränta enligt första - tredje styckena tas dock inte ut på belopp som får<br>dras av vid redovisning av skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200).</p> <p>Bestämmelserna i denna lag och tullagstiftningen i övrigt om tull<br>tillämpas även i fråga om ränta som avses i denna paragraf.</p> <p>Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, Generaltullstyrelsen<br>får besluta om befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala ränta<br>på annan skatt än tull eller på avgift enligt denna paragraf, om det finns<br>synnerliga skäl.</p> <p>32 § Ränta som avses i 31 § andra stycket 1 eller 2 skall beräknas från<br>utgången av den första månaden efter den då varan deklarerades för<br>övergång till fri omsättning till och med den månad då beloppet skall<br>betalas. Ränta på skatt eller avgift, som motsvarar tidigare återbetalat<br>belopp, beräknas dock från utgången av den månad då beloppet återbe-<br>talades,</p> <p>Ränta enligt 31 § andra stycket 3 skall beräknas från utgången av den<br>månad då varan infördes eller det olovliga förfarandet ägde rum till och<br>med den månad då beloppet skall betalas.</p> <p>Ränta enligt 31 § tredje stycket tas ut för den tid fördröjningen<br>omfattar.</p> <p>33 § På belopp som återbetalas i fall som anges i 29 § utgår ränta. Ränta<br>utgår även på ränta enligt 31 § och på dröjsmålsavgift som återbetalas.<br>Ränta utgår från utgången av den månad under vilken beloppet betalats<br>till och med den månad då beloppet återbetalas.</p> <p>34 § Om beräkning av ränta i fall som avses i 31 § första stycket finns<br>bestämmelser i förordningen (EEG) nr 2454/93.</p> <p>Ränta i fall som avses i 31 § andra och tredje styckena och 33 §<br>beräknas för visst kalenderår efter en räntesats som motsvarar 75 procent<br>av den statslåneränta som gällde vid utgången av november det föregåen-<br>de året. Räntesatsen bestäms till procenttal med högst en decimal. För<br>den tid som infaller efter utgången av det år då skatten eller avgiften<br>slutligt fastställs tillämpas dock den räntesats som gäller för det året.<br>Räntebelopp som inte uppgår till femtio kronor tas inte ut och återbetalas<br>inte.</p> <p>12</p> <p>35 § Om ett beslut som föranlett ränta enligt 31 § har ändrats på sådant Prop. 1994/95:34<br>sätt att ränta inte skulle ha betalats eller skulle ha betalats med lägre</p> <p>belopp, skall ny beräkning av räntan göras. För mycket erlagd ränta<br>återbetalas.</p> <p>Ränta utgår inte på räntebelopp som en tullskyldig åläggs betala enligt</p> <p>31 § utöver tidigare erlagd ränta.</p> <p>Om ett beslut som föranlett ränta enligt 33 § har ändrats på sådant sätt</p> <p>att ränta inte skulle ha utgått eller skulle ha utgått med lägre belopp, skall<br>den tullskyldige återbetala vad han uppburit för mycket. Bestämmelserna<br>i tullagstiftningen om tull gäller därvid i tillämpliga delar.</p> <p>36 § För betalning enligt bestämmelserna i 25-35 §§ får uppgifter lämnas<br>mellan Tull verket och annan genom överföring av elektroniska dokument.<br>Regeringen meddelar föreskrifter om sådan överföring.</p> <h4>Indrivning m.m.</h4> <p>37 § Tull som har förfallit till betalning skall lämnas för indrivning.<br>Regeringen får föreskriva att indrivning inte behöver begäras för ett ringa<br>belopp. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om<br>indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet<br>enligt utsökningsbalken ske. Om säkerhet har ställts eller om varan utgör<br>säkerhet, får tullmyndigheten ta ut beloppet ur säkerheten.</p> <p>38 § Om någon, i egenskap av företrädare för en tullskyldig som är<br>juridisk person, uppsåtligen eller av grov oaktsamhet har underlåtit att<br>betala in tull i rätt tid och ordning, är han tillsammans med den<br>tullskyldige betalningsskyldig för tullen. Betalningsskyldigheten får helt<br>eller delvis efterges, om det finns särskilda skäl.</p> <p>Talan om åläggande av betalningsskyldighet enligt första stycket skall<br>föras vid allmän domstol. Talan får inte väckas sedan den tullskyldiges<br>betalningsskyldighet för beloppen har fallit bort enligt lagen (1982:188)<br>om preskription av skattefordringar m.m. Hos den som har blivit ålagd<br>betalningsskyldighet får indrivning ske i samma ordning som gäller för<br>tull enligt 37 §.</p> <p>Den som fullgjort betalningsskyldighet för tullbelopp enligt första<br>stycket har rätt att få ut beloppet av den tullskyldige.</p> <p>Bestämmelsen i 4 § preskriptionslagen (1981:130) gäller i fråga om<br>regressfordran enligt tredje stycket.</p> <p>39 § De föreskrifter om ränta, dröjsmålsavgift, indrivning, avräkning,<br>och preskription som gäller i fråga om fordringar mot en tullskyldig<br>gäller även när motsvarande fordringar tagits upp i tullräkning, som<br>utställts på ombud enligt 26 § andra stycket.</p> <p>13</p> <h4>Tullauktion m.m.</h4> <h4>Prop. 1994/95:34</h4> <p>40 § Om en vara skall säljas av tullmyndigheten enligt bestämmelser i<br>förordning (EEG) nr 2913/92 eller förordning (EEG) nr 2454/93, får<br>varan säljas genom tullmyndighetens försorg på offentlig auktion<br>(tullauktion) eller på annat sätt, om tullmyndigheten finner det vara<br>lämpligare. Om varan är skadad eller förskämd eller om köpeskillingen<br>inte kan beräknas täcka minst kostnaden för försäljningen eller om<br>tullmyndigheten annars finner att det finns särskilda skäl, får varan i<br>stället förstöras.</p> <p>Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av särskilda<br>bestämmelser.</p> <p>41 § En tullauktion skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt.</p> <p>Innan en vara säljs på tullauktion eller på annat sätt, skall tullmyn-<br>digheten i god tid skicka särskild underrättelse, om adressen är känd, till<br>den som är tullskyldig samt till den som kan antas vara ägare och den<br>som kan antas ha särskild rätt till varan. Vad som sagts nu skall om<br>möjligt tillämpas även innan en vara förstörs.</p> <p>42 § Medel från försäljningen enligt 40 § skall användas till att täcka i<br>första hand Tullverkets kostnader för förvaring och försäljning av varan,<br>i andra hand tull för varan och i tredje hand andra skatter och avgifter<br>samt ränta.</p> <p>Uppkommer överskott, skall beloppet tillställas den tullskyldige eller,<br>om någon annan visar att han var ägare till varan, denne. Om någon<br>visar att han hade särskild rätt till varan, skall dock häremot svarande del<br>av beloppet tillställas honom.</p> <p>Om beloppet eller del därav inte har kunnat tillställas någon enligt<br>andra stycket inom ett år från dagen för försäljningen, tillfaller det staten.</p> <h4>Export</h4> <p>43 § Regeringen får meddela föreskrifter till utfyllnad och verkställighet<br>av regler i förordningarna (EEG) nr 2913/92 och 2454/93 om export och<br>annan utförsel av varor från gemenskapens tullområde.</p> <h4>Statistik</h4> <p>44 § Uppgifter som en tullskyldig eller någon annan lämnat om en vara<br>enligt föreskrifter i förordning (EEG) nr 2454/93 eller föreskrifter som<br>avses i 18 § denna lag används även för statistiska ändamål.</p> <p>Regeringen får meddela föreskrifter om att den som för transportmedel<br>från eller till tredje land skall lämna särskilda uppgifter till tullmyn-<br>digheten för transportstatistiska ändamål.</p> <p>14</p> <h4>Tillfälliga lager, tullager, transitering, frizoner m.m.</h4> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>45 § Bestämmelser om tillfälliga lager, tullager, transitering samt frizoner<br>och frilager finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommis-<br>sionens förordning (EEG) nr 2454/93. Regeringen får meddela föreskrif-<br>ter till utfyllnad och verkställighet av dessa bestämmelser.</p> <p>För försäljning av oförtullade eller obeskattade varor till flygpas-<br>sagerare som avreser till utlandet får inrättas butik på flygplats (export-<br>butik). Om det finns särskilda skäl, får exportbutik inrättas även på någon<br>annan plats.</p> <p>46 § Tillstånd att inrätta frizon, frilager eller exportbutik meddelas av<br>regeringen.</p> <p>47 § En fraktförare är skyldig att lägga upp en icke-gemenskapsvara som<br>införs till det svenska tullområdet på tillfälligt lager. Om ingen frakt-<br>förare åtagit sig att befordra varan, skall den som befordrat varan lägga<br>upp den på tillfälligt lager. Vad som sagts nu gäller inte, om varan blir<br>deklarerad till ett tullförfarande eller anmäld till annan godkänd tullbe-<br>handling och inte heller om varan redan är underkastad ett tullförfarande.</p> <p>Befordras en vara på ett fordon som kommer till det svenska tullom-<br>rådet med fartyg är den som svarar för vägtransporten skyldig att lägga<br>upp varan på tillfälligt lager om fordonets förare medföljer fartyget. I<br>annat fall har redaren denna skyldighet.</p> <p>Om en fraktförare eller den som annars befordrat en vara inte fullgör<br>sin skyldighet enligt första eller andra stycket, läggs varan upp på<br>tillfälligt lager genom Tullverkets försorg. Den som inte fullgör skyldig-<br>heten skall ersätta Tullverket dess kostnader för varans uppläggning och<br>förvaring. Tullmyndigheten kan bestämma att varan inte får tas ut från<br>upplaget förrän kostnaderna ersatts eller säkerhet ställts för dem.</p> <p>48 § En tullmyndighet får tillfälligt ta hand om en oförtullad vara om det<br>behövs för tullkontrollen. Varan får läggas upp på tillfälligt lager eller<br>tullager. I sådant fall skall 47 § tredje stycket tillämpas.</p> <p>Innehavaren av ett tillfälligt lager är skyldig att ta emot oförtullade<br>varor, om det kan ske utan avsevärd olägenhet.</p> <p>49 § Regeringen får meddela föreskrifter om anmälningsskyldighet i fråga<br>om varor, inklusive transportmedel, som förs till eller från en frizon eller<br>ett frilager.</p> <p>50 § I en frizon och ett frilager får industriell verksamhet, annan<br>kommersiell verksamhet och serviceverksamhet bedrivas med de<br>begränsningar och på de villkor regeringen föreskriver.</p> <p>51 § Innehavare av en exportbutik skall betala den tull som belöper på<br>sådan oförtullad vara som säljs till en resande med bestämmelseort inom</p> <p>15</p> <p>EG:s tullområde. Vad som sägs om tull i denna paragraf gäller inte för Prop. 1994/95:34<br>andra skatter eller avgifter.</p> <p>52 § Tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager samt exportbutiker</p> <p>är underkastade tullmyndigheternas övervakning och kontroll.</p> <p>Regeringen får meddela föreskrifter om redovisningsskyldighet i fråga<br>om varor som förvaras på sådana platser.</p> <p>53 § Den som i verksamhet vid tillfälligt lager, tullager, frizon eller<br>frilager tar befattning med tulldeklarationer och andra handlingar som<br>lämnas för tullbehandling av varor, får inte obehörigen röja eller utnyttja<br>vad han i verksamheten fått veta om någon enskilds ekonomiska och<br>personliga förhållanden. I det allmännas verksamhet tillämpas i stället<br>bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).</p> <h4>Tullverkets kontrollverksamhet</h4> <p>54 § Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för transport-<br>medels förare eller befälhavare att göra anmälan om transportmedlets<br>ankomst från eller avgång till annat land.</p> <p>55 § Icke-gemenskapsvaror och varor som hänförts till en godkänd tullbe-<br>handling som innefattar att varorna förs ut ur EG:s tullområde är<br>underkastade tullmyndigheternas övervakning och kontroll (står under<br>tullkontroll). Detta gäller inte oförtullade varor som lämnats ut till fritt<br>förfogande enligt en deklaration för övergång till fri omsättning, utom i<br>fall då deklarationen ogiltigförklarats.</p> <p>56 § Transportmedel står under tullkontroll, om det</p> <p>1. ombord på transportmedlet finns varor som står under tullkontroll,</p> <p>2. kommer till det svenska tullområdet utan att medföra varor, till dess<br>anmälan om transportmedlet enligt 54 § har behandlats av tullmyn-<br>digheten,</p> <p>3. skall avgå från det svenska tullområdet direkt till tredje land utan att<br>medföra varor, sedan anmälan gjorts om detta.</p> <p>Utöver vad som följer av första stycket 1 och 2 står transportmedel,<br>som kommer till det svenska tullområdet och skall undersökas enligt</p> <p>57 §, under tullkontroll till dess undersökningen slutförts.</p> <p>57 § För kontroll av att deklarations- och uppgiftsskyldighet enligt<br>tullagstiftningen har fullgjorts riktigt och fullständigt får tullmyndigheten<br>undersöka</p> <p>1. transportmedel, containrar, lådor och andra utrymmen där varor kan<br>förvaras,</p> <p>2. områden för tillfälligt lager, tullager, frizoner, frilager och ex-<br>portbutiker, flygplatser och bangårdar, där varor som står under<br>tullkontroll förvaras, och även lokaler inom sådana områden, samt</p> <p>16</p> <p>3. handresgods, såsom resväskor och portföljer, samt handväskor och Prop. 1994/95:34<br>liknande som medförs av resande vid inresa till eller utresa från EG:s<br>tullområde eller av person som kan anmanas stanna enligt 58 §.</p> <p>Bestämmelser om kroppsvisitation och kroppsbesiktning finns i 19 §</p> <p>lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.</p> <p>58 § Förare eller befälhavare på transportmedel som står under tull-<br>kontroll är skyldig att använda anvisad väg eller led, att medföra<br>passhandling för transportmedlet och dess last och att stanna på en tull-<br>myndighets anmaning.</p> <p>Förbud får meddelas föraren eller befälhavaren att göra uppehåll under<br>resa inom det svenska tullområdet, att utan tullmyndighetens medgivande<br>ankomma eller avgå med transportmedlet samt att beträda eller lämna och<br>lossa eller lasta transportmedlet.</p> <p>Förare och befälhavare på transportmedel som inte står under<br>tullkontroll och även andra personer är skyldiga att stanna på tullmyndig-<br>hets anmaning. Sådan anmaning får ges, när det finns anledning att anta<br>att anmälningsskyldighet föreligger för honom enligt tullagstiftningen.</p> <p>Anvisning, anmaning och förbud som avses i denna paragraf får<br>meddelas endast om det behövs för att möjliggöra Tullverkets över-<br>vakning och kontroll av import eller export och får inte gå utöver vad<br>som är nödvändigt för detta ändamål.</p> <p>59 § En tullmyndighet får anbringa lås, förseglingar och igenkännings-<br>märken på transportmedel, containrar och andra varor som står under<br>tullkontroll. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om registre-<br>ringsbevis och liknande handlingar, som avser ett sådant transportmedel,<br>när det behövs för att hindra transportmedlets avgång.</p> <p>Bestämmelserna om befogenhet för en tullmyndighet att tillfälligt ta<br>hand om oförtullade varor finns i 48 § första stycket.</p> <p>60 § Om det behövs för kontrollverksamheten och det inte medför något<br>väsentligt hinder för trafiken, får en tullmyndighet tillfälligt stänga av<br>områden där transportmedel lossas eller lastas eller passagerare går<br>ombord på eller lämnar transportmedel. Detta gäller även annat område<br>närmast transportmedel, liksom infarter till och utfarter från tillfälliga<br>lager, frizoner och flygplatser.</p> <p>61 § En tullmyndighet får preja fartyg inom det svenska tullområdet, om<br>det behövs för att möjliggöra Tullverkets övervakning och kontroll av<br>import eller export av varor.</p> <p>Om ett fartyg under resa mellan orter inom EG:s tullområde lämnar<br>detta område och därvid avviker från sin rätta kurs utan att nöd eller<br>annat tvingande skäl föreligger, får tullmyndigheten, om befälhavaren<br>inte följer en anmaning att återvända till EG:s tullområde, inbringa<br>fartyget till en plats inom det svenska tullområdet. Om en anmaning inte<br>kan ges eller om det finns särskild anledning anta att en anmaning skulle</p> <p>17</p> <p>2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34<br></p> <p>förhindra eller avsevärt försvåra ett inbringande av fartyget, får det Prop. 1994/95:34<br>inbringas utan föregående anmaning.</p> <p>Inbringande enligt andra stycket får inte ske av ett utländskt fartyg eller<br>inom annan stats vattenområde, om det inte medges enligt avtal med den<br>andra staten.</p> <p>62 § För sådan kontroll som avses i 57 § skall den vars uppgifter skall<br>kontrolleras eller för vars räkning varan importeras eller exporteras ge<br>den som verkställer kontrollen tillfälle att undersöka varan och transport-<br>medlet. Denne skall också lämnas tillträde till de lokaler och andra<br>utrymmen som används för den transport, förvaring eller verksamhet som<br>kontrollen avser.</p> <p>Den som inte fullgör skyldigheten enligt förordning (EEG) nr 2913/92<br>att svara för den transport och hantering som är nödvändig för un-<br>dersökning och provtagning av varor, skall enligt beslut av tullmyndig-<br>heten ersätta staten dess kostnad för åtgärderna. Vad som sägs i 37 § om<br>indrivning av tull skall gälla även sådan ersättning. Tullmyndigheten får<br>medge befrielse helt eller delvis från ersättningsskyldigheten.</p> <p>63 § Även i annat fall än som avses i 62 § första stycket får en tulltjän-<br>steman undersöka och ta prov på varor som står under tullkontroll.</p> <p>64 § Om det finns anledning att anta att en uppgift som lämnats enligt<br>tullagstiftningen inte är riktig, får tullmyndigheten anlita särskild<br>sakkunnig för att få fram den upplysning som behövs. Om uppgiften<br>visas vara oriktig, är den som lämnat uppgiften skyldig att stå för<br>kostnaden för den sakkunnige. Sådan skyldighet föreligger dock inte, om<br>den oriktiga uppgiften avser varans tull- eller skattepliktiga värde och det<br>slutligen fastställda värdet inte överstiger det uppgivna med mer än tio<br>procent.</p> <p>En tullmyndighet får, med Generaltullstyrelsens medgivande, anlita<br>särskild sakkunnig även när en uppmaning att lämna uppgift eller<br>handling rörande en vara inte har följts. Den som rätteligen skulle ha<br>lämnat uppgiften eller handlingen skall stå för kostnaden, om styrelsen<br>inte beslutar annat.</p> <p>Om Dillverket haft kostnad som enligt första eller andra stycket någon<br>annan skall stå för, skall denne enligt beslut av tullmyndighet ersätta<br>staten dess kostnad. Vad som sägs i 37 § om indrivning av tull skall gälla<br>även sådan ersättning.</p> <p>65 § Om det behövs för kontrollverksamheten eller för uppgiftsskyl-<br>digheten enligt 118 §, får regeringen föreskriva att den som deklarerar<br>en vara till ett tullförfarande eller anmäler en vara till annan godkänd<br>tullbehandling skall lämna uppgift om sitt organisationsnummer eller<br>personnummer.</p> <p>66 § Polisen och Kustbevakningen är skyldiga att medverka i kontroll-<br>verksamheten enligt denna lag. Vad som sägs i 57 - 63 §§ om tullmyn-<br></p> <p>dighet och tulltjänsteman gäller vid sådan medverkan också polismyn- Prop. 1994/95:34<br>dighet och Kustbevakningen samt polisman och tjänsteman vid Kust-<br>bevakningen.</p> <p>Även postbefordringsföretag som regeringen bestämmer och järnvägs-<br>företag är skyldiga att medverka i kontrollverksamheten enligt denna lag<br>i fråga om varor som befordras med post eller på järnväg. I fråga om<br>sådan medverkan gäller inte 57 - 63 §§.</p> <p>Regeringen får meddela närmare föreskrifter om medverkan som avses</p> <p>i första och andra styckena.</p> <p>67 § Transportföretag som befordrar resande från tredje land skall utan<br>kostnad för staten ställa de lokaler och anordningar till Tullverkets<br>förfogande som enligt vad Generaltullstyrelsen bedömer behövs för<br>undersökning och tullklarering av resgods och fordon som resande för<br>med sig, för förhör, kroppsvisitation och kroppsbesiktning av resande<br>samt för tullpersonal under uppehåll i tjänstgöringen.</p> <p>68 § Tullmyndigheten får förelägga den som är eller kan antas vara<br>deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen att lämna<br>uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling som<br>behövs för kontroll av att deklarations- eller uppgiftsskyldigheten<br>fullgjorts på ett riktigt och fullständigt sätt.</p> <p>Vad som sagts i första stycket gäller även den för vars räkning en vara<br>importerats eller exporterats.</p> <p>Om ett föreläggande enligt första eller andra stycket avser uppgifter i<br>räkenskaper som förs med hjälp av automatisk databehandling skall dessa<br>därvid efter tullmyndighetens bestämmande tillhandahållas i utskrift eller<br>på medium för automatisk databehandling.</p> <p>69 § Tullmyndigheten får förelägga den, som bedriver verksamhet av<br>sådan beskaffenhet att uppgift av betydelse för kontrollen av annan<br>persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan hämtas ur handlingar<br>som rör verksamheten att lämna uppgift, visa upp handling eller lämna<br>över kopia av handling rörande rättshandling mellan den som föreläggs<br>och den andre personen (kontrolluppgift).</p> <p>Den som föreläggs kan, om föreläggandet medför att han måste lägga<br>ned ett betydande arbete för att fullgöra det, i stället ställa nödvändiga<br>handlingar till tullmyndighetens förfogande för granskning.</p> <p>70 § Tullmyndigheten får besluta om revision hos den som är eller kan<br>antas vara deklarations- eller uppgiftsskyldig enligt tullagstiftningen samt<br>den som bedriver verksamhet av sådan art att uppgift av betydelse för<br>kontrollen av annan persons deklarations- eller uppgiftsskyldighet kan<br>hämtas ur handlingar som rör verksamheten.</p> <p>Revisionen får avse att kontrollera att deklarations- eller uppgiftsskyl-<br>digheten enligt tullagstiftningen fullgjorts riktigt och fullständigt.</p> <p>19</p> <p>71 § Ett beslut om revision skall överlämnas till den reviderade innan Prop. 1994/95:34<br>revisionen verkställs. Beslutet skall innehålla uppgift om ändamålet med</p> <p>revisionen och om möjligheten att undanta handlingar och uppgifter enligt</p> <p>76 och 77 §§.</p> <p>I ett beslut om revision skall tullmyndigheten förordna en eller flera<br>tjänstemän att verkställa revisionen (revisor).</p> <p>72 § En revision skall bedrivas i samverkan med den reviderade och på<br>ett sådant sätt att den inte onödigt hindrar verksamheten. För det fall den<br>reviderade inte samverkar finns bestämmelser om vite i 74 § fjärde<br>stycket och om andra tvångsåtgärder i lagen (1994:000) om särskilda<br>tvångsåtgärder i beskattningsförfarandet.</p> <p>Tullmyndigheten får om det behövs bestämma tid och plats för revi-<br>sionen. Denna får inte utan särskilda skäl verkställas hos enskild mellan<br>kl. 19 och kl. 8. Revisionen skall ske hos den reviderade om han begär<br>det och revisionen kan göras där utan betydande svårighet.</p> <p>Om revisionen inte verkställs hos den reviderade skall handlingarna på<br>begäran överlämnas till revisorn mot kvitto.</p> <p>73 § Vid revision får räkenskapsmaterial och andra handlingar som rör<br>verksamheten granskas om de inte skall undantas enligt 76 §.</p> <p>Vid revision får revisorn även ta prov på varor och granska varulager.</p> <p>Med handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning<br>som kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas endast med tekniskt<br>hjälpmedel.</p> <p>74 § Vid revision skall den reviderade tillhandahålla revisorn de<br>handlingar och lämna de upplysningar som behövs för revisionen. Han<br>skall också lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen används i<br>verksamheten för sådan åtgärd som avses i 73 § och om möjligt ställa en<br>ändamålsenlig arbetsplats till förfogande samt i övrigt ge den hjälp som<br>behövs vid revisionen.</p> <p>Revisorn skall på begäran ges tillfälle att själv använda tekniskt<br>hjälpmedel för att ta del av upptagning som kan uppfattas endast med<br>sådant hjälpmedel, om inte den reviderade i stället tillhandahåller en<br>kopia av upptagningen och denna utan svårighet kan granskas med annat<br>tillgängligt tekniskt hjälpmedel. Revisorn får kontrollera att kopian<br>stämmer överens med den upptagning som finns hos den reviderade.</p> <p>Vid granskning av upptagning som avses i andra stycket får endast de<br>tekniska hjälpmedel och sökbegrepp användas, som behövs för att<br>tillgodose ändamålet med revisionen. Granskningen får inte verkställas<br>via telenät.</p> <p>Om den reviderade inte fullgör sina skyldigheter enligt första eller<br>andra stycket får tullmyndigheten förelägga honom vid vite att fullgöra<br>dem.</p> <p>75 § En revision får inte pågå längre tid än nödvändigt. Räkenskaps-<br>material och andra handlingar som överlämnats till revisorn skall så snart<br></p> <p>som möjligt och senast när revisionen avslutats återlämnas till den Prop. 1994/95:34<br>reviderade.</p> <p>Tullmyndigheten skall snarast lämna meddelande om resultatet av<br>revisionen till den reviderade i de delar som rör honom.</p> <p>76 § På den enskildes begäran skall från föreläggande eller revision<br>undantas</p> <p>1. handling som inte får tas i beslag enligt 27 kap. 2 § rättegångs-<br>balken,</p> <p>2. annan handling med ett betydande skyddsintresse om handlingens<br>innehåll på grund av särskilda omständigheter inte bör komma till någon<br>annans kännedom.</p> <p>Handling som avses i första stycket 2 får undantas endast om hand-<br>lingens skyddsintresse överväger dess betydelse för kontrollen.</p> <p>Bestämmelserna i första och andra styckena gäller i tillämpliga delar</p> <p>även föreläggande att lämna uppgifter.</p> <p>77 § En skriftlig begäran om befrielse från föreläggande att lämna<br>uppgift, visa upp handling eller lämna över en kopia av handling, skall<br>ges in till länsrätten, tillsammans med föreläggandet och den begärda<br>handlingen eller uppgiften.</p> <p>Om den reviderade begär att en handling skall undantas från revision<br>skall handlingen, om tullmyndigheten anser att den bör granskas,<br>omedelbart förseglas och överlämnas till länsrätten.</p> <p>Länsrätten skall utan dröjsmål pröva om handlingen eller uppgiften<br>skall undantas från kontrollen.</p> <p>78 § I fråga om upptagning som avses i 73 § tredje stycket bestämmer<br>länsrätten i vilken form eller på vilket sätt den skall tillhandahållas i<br>målet.</p> <p>Länsrätten får i fråga om upptagning som avses i föregående stycke<br>besluta om sådana begränsningar i tullmyndighetens rätt att själv använda<br>tekniska hjälpmedel som behövs för att uppgift, som skall undantas från<br>granskning, inte skall bli tillgänglig för myndigheten.</p> <p>79 § Om den enskilde begär det, skall länsrätten pröva om beslut kan</p> <p>fattas utan att rätten granskar handlingen.</p> <p>Anser den enskilde att en handling eller uppgift inte omfattas av<br>kontrollen handläggs frågan om undantagande på sätt som anges i 77 och<br>78 §§ samt i första stycket.</p> <p>80 § Om en handling eller del av handling undantagits från kontroll, får<br>dess innehåll inte återges eller åberopas vid redogörelse för granskningen<br>eller annars inför myndighet. Detta gäller även om en handling, utan<br>beslut av länsrätten, återlämnats efter det att den begärts undantagen.</p> <p>Ett beslut i fråga om undantagande av handling eller uppgift gäller<br>omedelbart om inte annat anges i beslutet.</p> <p>21</p> <h4>Tullskyldighet för postförsändelser</h4> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>81 § I fråga om varor som inkommer till tullområdet i postförsändelser<br>skall postbefordringsföretag som regeringen bestämmer anses som<br>deklarant och tullskyldig, om varorna inte deklareras för övergång till fri<br>omsättning eller hänförs till arman godkänd tullbehandling av någon<br>annan.</p> <p>Har försändelsen kommit adressaten till handa, skall dock denne anses<br>som deklarant och tullskyldig vid tillämpning av regler om omprövning<br>och bokföring i efterhand.</p> <h4>Tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite</h4> <p>82 § Har den som är tullskyldig och skyldig att lämna skriftlig eller med<br>databehandlingsteknik upprättad deklaration, i en deklaration eller ett<br>annat dokument som under förfarandet avgetts till ledning för fastställan-<br>de av tull, lämnat en uppgift som befinns vara oriktig, skall han påföras<br>en särskild avgift (tulltillägg). Tulltillägget är tjugo procent av den tull<br>som inte skulle ha påförts, om den oriktiga uppgiften godtagits.<br>Detsamma gäller, om den tullskyldige skriftligen har lämnat en sådan<br>uppgift i ett ärende som avser omprövning av tulltaxeringsbeslut eller i<br>ett överklagat ärende som avser fastställande av tull.</p> <p>Avgiftsberäkning enligt första stycket sker efter tio procent dels när den<br>oriktiga uppgiften har rättats eller hade kurmat rättas med ledning av<br>kontrollmaterial som bifogats deklarationen, dels när det gäller mer-<br>värdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt enligt mervär-<br>desskattelagen (1994:200).</p> <p>Om avvikelse från deklaration har skett vid skönstulltaxering skall den<br>tullskyldige påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent av den tull<br>som vid taxeringen påförs den tullskyldige utöver vad som annars skulle<br>ha påförts honom. Till den del taxeringen innefattar rättelse av en oriktig<br>uppgift från den tullskyldige påförs dock tulltillägg enligt första stycket.</p> <p>83 § Tulltillägg skall påföras om tullskyldighet uppkommer på grund av</p> <p>1. olaga införsel,</p> <p>2. olaga undandragande av varor från tullövervakning, eller</p> <p>3. förfogande i övrigt över en oförtullad vara, i strid mot för varan<br>föreskriven inskränkning i förfoganderätten som föreskrivits för varan.</p> <p>Första stycket gäller endast om den tullskyldige rätteligen skulle ha<br>lämnat en skriftlig eller med databehandlingsteknik upprättad deklaration<br>till ledning för fastställande av tull.</p> <p>84 § Tulltillägget enligt föregående paragraf är tjugo procent av den tull<br>som påförs. Även den som förfogat över en förtullad vara i strid mot<br>föreskriven förutsättning för befrielse från eller nedsättning eller<br>återbetalning av tull skall påföras tulltillägg. Tulltillägget är tjugo procent<br>av den tullförmån som den tullskyldige går miste om.</p> <p>22</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>85 § Vid tillämpning av 82 § ansvarar den som är tullskyldig för<br>handlingar och underlåtenhet av hans ombud. Tulldeklaration eller annat<br>dokument som lämnas för en tullskyldig som är juridisk person skall<br>anses ha lämnats av den tullskyldige, om det inte var uppenbart att<br>uppgiftslämnaren saknade behörighet att företräda den tullskyldige.</p> <p>86 § Tulltillägg påförs inte i samband med rättelse av en felräkning eller<br>felskrivning, som uppenbart framgår av tulldeklaration eller annat<br>dokument som lämnats till ledning för tulltaxeringen.</p> <p>Tulltillägg påförs inte heller i den mån avvikelsen avser bedömning av<br>ett yrkande, såsom fråga om yrkad förmånsbehandling, anspråk på<br>tullbefrielse eller tullnedsättning eller fråga om skäligheten av en<br>uppskattning eller värdering, och avvikelsen inte gäller uppgift i sak.</p> <p>Om en tullskyldig frivilligt har rättat en oriktig uppgift eller anmält<br>förhållande som avses i 83 § påförs inte tulltillägg.</p> <p>87 § Om den som deklarerat en vara för övergång till fri omsättning med<br>tillämpning av förenklat deklarationsförfarande eller lokalt klareringsför-<br>farande inte har kommit in med kompletterande tulldeklaration vid den<br>tidpunkt då denna senast skulle ha lämnats, påförs han en särskild avgift<br>(förseningsavgift).</p> <p>Förseningsavgiften är 300 kronor. Avgiften är dock 600 kronor, om<br>den tullskyldige anmodats att lämna tulldeklarationen, men inte fullgjort<br>skyldigheten inom den bestämda tiden.</p> <p>88 § Tulltillägg och förseningsavgift får helt eller delvis efterges, om<br>felaktigheten eller underlåtenheten kan antas ha ett sådant samband med<br>den tullskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller därmed<br>jämförligt förhållande att den kan anses ursäktlig. Detsamma gäller, om<br>felaktigheten eller underlåtenheten framstår som ursäktlig med hänsyn till<br>den oriktiga uppgiftens beskaffenhet eller arman särskild omständighet<br>eller om det framstår som uppenbart oskäligt att ta ut tillägget eller<br>avgiften.</p> <p>Tulltillägg får helt efterges även när det belopp som kunde ha un-<br>dandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som<br>ringa.</p> <p>Förseningsavgift får helt eller delvis efterges också när underlåtenheten<br>är att anse som ringa.</p> <p>89 § Tulltillägg eller förseningsavgift får inte påföras sedan den<br>tullskyldige har avlidit.</p> <p>90 § Om en oförtullad vara eller dess värde blir föremål för förverkande,<br>skall annan skatt än tull, avgifter och tulltillägg inte tas ut till den del<br>varan eller dess värde förverkats. Ett tidigare meddelat beslut om sådan<br>pålaga skall upphävas eller ändras sedan dom eller beslut som innefattar<br>förverkande har vunnit laga kraft.</p> <p>23</p> <p>Erlagd tull skall beaktas vid förverkande av en varas värde och vid Prop. 1994/95:34<br>bestämmande av påföljd.</p> <p>91 § Frågor om tulltillägg och förseningsavgift prövas av tullmyn-<br>digheten. Allmän förvaltningsdomstol prövar dock, på talan av det<br>allmänna ombudet som avses i 100 §, frågor om tulltillägg på grund av<br>oriktiga uppgifter i mål om tull. Sådan talan får föras, om den oriktiga<br>uppgiften inte har godtagits efter prövning i sak eller inte har prövats i<br>målet. Talan skall väckas inom ett år från utgången av den månad då<br>domen eller det slutliga beslutet i målet har vunnit laga kraft.</p> <p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p> <p>Den tullskyldiges yrkande i fråga om tulltillägg eller förseningsavgift<br>skall utan hinder av vad som annars gäller om överklagande prövas, om<br>beslutet om den tull som tulltillägget eller förseningsavgiften avser inte<br>har vunnit laga kraft. Detsamma gäller, om det allmänna ombudet<br>framställt ett sådant yrkande till förmån för den tullskyldige. Om<br>yrkandet framställs först i domstol, kan domstolen förordna att det skall<br>tas upp och vidare handläggas av tullmyndigheten.</p> <p>Innan beslut fattas om påföring av tulltillägg eller förseningsavgift skall<br>den tullskyldige om möjligt ges tillfälle att yttra sig.</p> <p>Underrättelse om att tullmyndigheten överväger att påföra tulltillägg<br>eller förseningsavgift får ske genom överföring av elektroniskt dokument.</p> <p>92 § Bestämmelserna om eftergift av tulltillägg och förseningsavgift skall<br>beaktas, även om yrkande om detta inte har framställts, i den mån det<br>föranleds av vad som har förekommit i ärendet eller målet om tulltillägg<br>eller förseningsavgift.</p> <p>Om tull sätts ned, skall också vidtas den ändring i beslutet om<br>tulltillägg som nedsättningen kan föranleda.</p> <p>Vid handläggningen i länsrätt eller kammarrätt av mål om tulltillägg<br>eller förseningsavgift skall muntlig förhandling hållas, om den tullskyldi-<br>ge begär det. Muntlig förhandling behövs dock inte, om det inte finns<br>anledning anta att tulltillägg eller förseningsavgift tas ut.</p> <p>93 § Tulltillägg under femtio kronor påförs inte.</p> <p>Tulltillägg tillfaller staten.</p> <p>94 § Om betalningsskyldighet för tull inte längre kan åläggas, får<br>tullmyndigheten inte påföra tulltillägg på beloppet.</p> <p>95 § Bestämmelserna i 25 - 27, 30, 36 och 37 §§ tillämpas även i fråga<br>om tulltillägg och förseningsavgift.</p> <p>96 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet</p> <p>1. underlåter att lämna uppgift eller inge handling till tullmyndighet<br>enligt föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat<br>med stöd av denna lagstiftning,</p> <p>2. underlåter att lägga upp en vara på tillfälligt lager enligt 47 §,</p> <p>24</p> <p>3. använder eller förbrukar en icke-gemenskapsvara i strid mot Prop. 1994/95:34<br>föreskrift i tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med</p> <p>stöd av denna lagstiftning, eller</p> <p>4. bryter mot föreskrift i förordningen (EEG) nr 2913/92, förordningen<br>(EEG) nr 2454/93, denna lag eller föreskrifter som utfärdats med stöd av<br>denna tullagstiftningen eller beslut som tullmyndighet meddelat med stöd<br>av denna lagstiftning om skyldighet att föra anteckningar och lämna<br>uppgifter om varor som förvaras på tillfälligt lager eller tullager eller i<br>frizon eller i frilager eller som är föremål för förenklat förfarande vid<br>tillämpning av ett tullförfarande</p> <p>döms för tullförseelse till böter.</p> <p>I ringa fall skall inte dömas till ansvar.</p> <p>97 § Ansvar för tullförseelse inträder inte, om gärningen är belagd med<br>straff i brottsbalken eller lagen (1960:418) om straff för varusmuggling.</p> <p>98 § Allmänt åtal för tullförseelse får väckas endast efter medgivande av<br>tullmyndighet.</p> <p>99 § När en tullmyndighet med stöd av tullagstiftningen förelägger<br>tullskyldig eller annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller<br>annan tullklarering eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite<br>föreläggas.</p> <p>Vite kan även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller<br>inge handling enligt föreskrift i tullagstiftningen eller att fullgöra<br>skyldighet som föreskrivs i 62 § eller med stöd av 65 §.</p> <p>Vite får inte fastställas till lägre belopp än femhundra kronor eller<br>högre än femtusen kronor.</p> <p>Frågor om utdömande av vite prövas av Generaltullstyrelsen.</p> <p>Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om viten.</p> <p>I övrigt gäller bestämmelserna i lagen (1985:206) om viten.</p> <h4>Allmänt ombud</h4> <p>100 § Hos Generaltullstyrelsen skall finnas ett allmänt ombud som för det<br>allmännas talan i mål och ärenden som avses i 107 § första stycket utom<br>sådana mål och ärenden som gäller eller har samband med inskränkning<br>i rätten att förfoga över varor. Det allmänna ombudet får föra talan även<br>till förmån för den tullskyldige eller annan enskild part. Ombudet har då<br>samma behörighet som den enskilda parten.</p> <p>Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer förordnar det<br>allmänna ombudet och ersättare för denne.</p> <p>25</p> <h4>Överklagande</h4> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>101 § Beslut, som någon annan tullmyndighet än Generaltull styrel sen har<br>meddelat enligt denna lag eller enligt bestämmelser som meddelats med<br>stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen i övrigt, får överklagas hos<br>Generaltullstyrelsen.</p> <p>Tullmyndighets beslut om revision enligt 70 § får inte överklagas.</p> <p>102 § Om överklagande enligt 101 § gäller beslut vid tulltaxering i en<br>fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull skall överklagandet ha<br>kommit in till den myndighet som meddelat beslutet inom tre år från den<br>dag då tullskyldigheten uppkom. Om tulltaxeringsbeslutet meddelats<br>senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom<br>får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom blir längre,<br>komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige fick del av<br>beslutet.</p> <p>Om beslut som avses i första stycket omprövats får även omprövnings-<br>beslutet överklagas inom där angiven treårsfrist. Om omprövningsbeslutet<br>meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten<br>uppkom, får överklagandet dock, om tiden för överklagande därigenom<br>blir längre, komma in inom två månader från den dag då den tullskyldige<br>fick del av omprövningsbeslutet.</p> <p>Den tullskyldige får överklaga ett tulltaxeringsbeslut även om det inte<br>gått honom emot.</p> <p>103 § Beslutsmyndighet som avses i 102 § skall pröva om den tullskyl-<br>diges överklagande har kommit in i rätt tid. Har överklagandet kommit<br>in för sent, skall myndigheten avvisa det, om inte annat följer av andra<br>eller tredje stycket.</p> <p>Överklagandet skall inte avvisas, om förseningen beror på att be-<br>slutsmyndigheten har lämnat den tullskyldige en felaktig underrättelse om<br>hur man överklagar.</p> <p>Överklagandet skall inte heller avvisas, om det inom överklagandetiden<br>kommit in till en annan tullmyndighet än den som fattat beslutet.<br>Överklagandet skall då omedelbart översändas till den tullmyndighet som<br>fattat beslutet med uppgift om den dag då handlingen kom in till<br>tullmyndigheten.</p> <p>104 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 §, skall beslutsmyn-<br>digheten snarast ompröva det överklagade beslutet.</p> <p>Ett överklagande förfaller, om tullmyndigheten ändrar beslutet så som<br>den tullskyldige begär.</p> <p>Om myndigheten ändrar beslutet på annat sätt än den tullskyldige<br>begär, skall överklagandet anses omfatta det nya beslutet. Finns skäl för<br>det, får myndigheten lämna den tullskyldige tillfälle att återkalla<br>överklagandet.</p> <p>26</p> <p>105 § Om överklagandet inte avvisas enligt 103 § eller förfaller enligt Prop, 1994/95:34<br>104 §, skall tullmyndigheten överlämna överklagandet, sitt omprövnings-</p> <p>beslut och övriga handlingar i ärendet till Generaltullstyrelsen. Om det<br>finns särskilda skäl får överklagandet överlämnas till Generaltullstyrelsen<br>utan föregående omprövning.</p> <p>106 § Vad som sägs i 102 - 105 §§ gäller också överklagande av beslut<br>om ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift.</p> <p>107 § Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller enligt be-<br>stämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt tullagstiftningen<br>i övrigt får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, när det är fråga<br>om</p> <p>1. fastställelse av tull och prövningen inte gäller sådant beslut om<br>befrielse från eller nedsättning eller återbetalning av tull som meddelats<br>med stöd av regeringens bemyndigande,</p> <p>2. uttag av tull ur en vara enligt gemenskapsregler eller 37 § denna</p> <p>lag,</p> <p>3. temporär import,</p> <p>4. restitution av tull,</p> <p>5. ursprungsintyg som krävs för erhållande av förmånsbehandling,</p> <p>6. inskränkning i rätten att förfoga över en vara,</p> <p>7. bindande klassificeringsbesked,</p> <p>8. ränta eller dröjsmålsavgift,</p> <p>9. tulltillägg eller förseningsavgift,</p> <p>10. ersättning som avses i 62 § andra stycket eller 64 § eller ersättning</p> <p>för särskilda kostnader för bindande klassificeringsbesked, eller</p> <p>11. beslut om föreläggande som meddelats enligt tullagstiftningen.</p> <p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p> <p>I övrigt överklagas Generaltullstyrelsens beslut enligt denna lag eller<br>enligt bestämmelser som meddelats med stöd av lagen eller enligt<br>tullagstiftningen i övrigt hos regeringen, om inte annat är särskilt<br>föreskrivet.</p> <p>108 § Om en part har överklagat ett beslut i sådant mål eller ärende vari<br>enligt 100 § det allmännas talan skall föras av ett allmänt ombud, får<br>också motparten överklaga beslutet, även om den för honom föreskrivna<br>tiden för överklagande har gått ut. Motpartens skrivelse skall ha kommit<br>in till den myndighet som meddelade beslutet inom två månader, om<br>överklagande görs enligt 102 eller 106 §, inom en vecka i mål om<br>bindande klassificeringsbesked och i övrigt inom två veckor från den dag<br>då han fick del av den först ingivna skrivelsen med överklagande eller,<br>om han inte fått del av den före utgången av den tid inom vilken den<br>senast skulle ha kommit in, från utgången av denna tid.</p> <p>Återkallas eller förfaller på annat sätt det första överklagandet, är även<br>det senare överklagandet förfallet.</p> <p>27</p> <p>109 § Bestämmelserna i 6 kap. 13 och 18 - 24 §§ taxeringslagen Prop. 1994/95:34<br>(1990:324) gäller i tillämpliga delar vid överklagande av beslut som avses</p> <p>i 102 och 106 §§. Vad som i nämnda bestämmelser sägs om Riks-<br>skatteverket skall gälla det allmänna ombudet och vad som sägs om<br>länsrätten Generaltullstyrelsen.</p> <p>110 § Beslut enligt 20, 21, 23 och 24 §§ samt beslut om tulltillägg och<br>förseningsavgift skall gälla omedelbart. Detsamma gäller annat beslut av<br>tullmyndighet, som meddelas enligt denna lag eller enligt föreskrifter som<br>utfärdats med stöd av lagen och som inte innebär att målet eller ärendet<br>avgörs.</p> <h4>Särskilda bestämmelser</h4> <p>111 § Belopp som enligt tullagstiftningen skall betalas till eller utbetalas<br>från en tullmyndighet, skall avrundas till närmast lägre hela krontal.</p> <p>112 § Av förordningen (EEG) nr 918/83 framgår att tullfrihet skall<br>medges för försändelser som avsänts från ett tredje land till en mottagare<br>i gemenskapen och vars sammanlagda värde uppgår till högst 22 ecu,<br>dock inte till den del sådan försändelse innehåller alkoholhaltiga<br>produkter, parfym, luktvatten, tobak eller tobaksvaror.</p> <p>Utöver vad som följer av första stycket skall tull och annan skatt och<br>avgift inte tas ut för en varuförsändelse när den tull och annan skatt och<br>avgift som är föreskriven för försändelsen sammanlagt inte uppgår till<br>etthundra kronor. Detta gäller dock inte om försändelsen innehåller<br>spritdrycker, vin, starköl eller tobaksvaror, eller utgör ett led i en<br>postorderförsäljning.</p> <p>113 § En tullmyndighet kan medge att en icke-gemenskapsvara överlåts<br>till staten, om överlåtelsen inte medför olägenhet eller kostnad för Tull-<br>verket.</p> <p>Tull skall inte tas ut för en vara som överlåts till staten enligt första<br>stycket. Att varan skall anses ha blivit upplagd på tullager framgår av<br>artikel 867a i förordning (EEG) nr 2454/93.</p> <p>114 § Regeringen får, med avvikelse från denna lag, meddela föreskrifter<br>om hur varor skall hänföras till en godkänd tullbehandling i vissa fall,<br>när varor importeras till eller exporteras från tullområdet på järnväg, med<br>post eller med luftfartyg.</p> <p>115 § På tullplats sker tullförrättning utan kostnad för allmänheten inom<br>område och på de tider som regeringen föreskriver. Regeringen får<br>föreskriva att tullförrättning även i andra fall skall ske utan kostnad för<br>allmänheten.</p> <p>28</p> <p>116 § Den som föranleder tullförrättning som inte är avgiftsfri skall Prop. 1994/95:34<br>betala avgift för förrättningen (förrättningsavgift) enligt taxa som</p> <p>regeringen föreskriver.</p> <p>Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om förrättningsavgift.</p> <p>117 § Regeringen får föreskriva att avgifter skall betalas för</p> <p>1. tillstånd till betalningsanstånd,</p> <p>2. utfärdande av särskild tullräkning, och</p> <p>3. tillstånd att inneha exportbutik.</p> <p>Bestämmelsen i 36 § tillämpas även i fråga om avgifter enligt första<br>stycket.</p> <p>118 § Tullmyndigheterna skall på begäran tillhandahålla Sveriges<br>riksbank, Riksskatteverket, Statens livsmedelsverk, Statens jordbruks-<br>verk, Kommerskollegium, skattemyndighet och Statistiska centralbyrån<br>uppgifter som förekommer hos tullmyndigheterna och som rör import<br>eller export av varor.</p> <p>I tullregisterlagen (1990:137) finns bestämmelser om utlämnande till<br>vissa myndigheter av uppgifter ur tullregistret på medium för automatisk<br>databehandling.</p> <p>119 § Regeringen får bemyndiga Generaltullstyrelsen att meddela<br>föreskrifter i de ämnen som anges i 3 §, 4 §, 7 § första och andra<br>styckena, 9 §, 12 § tredje stycket, 16, 18, 27, 36 och 43 §§, 44 § andra<br>stycket, 45 § första stycket, 49 §, 50 §, 52 § andra stycket, 54 §, 65 §,<br>66 § tredje stycket och 114-117 §§.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då tullagen (1987:1065)<br>skall upphöra att gälla. Beslut som har meddelats före ikraftträdandet<br>överklagas enligt äldre bestämmelser.</p> <p>2. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om<br>varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning<br>före utgången av år 1994.</p> <p>3. Föreskrifterna i den upphävda lagen om tullager och frihamn gäller<br>till utgången av år 1995 i fråga om tullager och frihamnar till vilka<br>tillstånd getts före utgången av år 1994.</p> <p>4. Bestämmelser om anmälnings- och uppgiftsskyldighet enligt den<br>upphävda lagen, samt 63 §, 64 § till den del den avser skyldighet att<br>stanna på tullmyndighets anmaning och 65 § samma lag skall förfarande<br>gälla för varor som skall beskattas enligt lagen (1994:000) om<br>beskattning av privatinförsel av alkoholdrycker och tobaksvaror från land<br>som är medlem i Europeiska unionen. Det samma gäller</p> <p>a. narkotika som avses i narkotikastrafflagen (1968:64),</p> <p>b. injektionssprutor och kanyler,</p> <p>c. dopningsmedel som avses i lagen (1991:1969) om förbud mot vissa<br>dopningsmedel,</p> <p>29</p> <p>d. vapen och ammunition som avses i vapenlagen (1973:1176),</p> <p>e. &nbsp;springstiletter, springknivar, knogjäm, kaststjämor, riv- eller<br>nithandskar och batonger samt karatepinnar, blydaggar, spikklubbor eller<br>liknande,</p> <p>f. krigsmateriel som avses i lagen (1992:1300) om krigsmateriel,</p> <p>g. produkter som avses i lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av<br>vissa produkter som kan användas i massförstörelsesyfte, m.m.,</p> <p>h. kulturföremål som avses i 5 kap. 4-6 §§ lagen (1988:950) om<br>kulturminnen m.m.,</p> <p>i. hundar och katter för annat ändamål än handel,</p> <p>j. spritdrycker, vin eller starköl,</p> <p>som förs in i landet från eller förs ut ur landet till ett land som är<br>medlem i den Europeiska unionen om införseln eller utförseln står i strid<br>med förbud eller med stöd av tillstånd som föranletts av vilseledande<br>uppgift.</p> <p>5. Förekommer det i lag eller i annan författning hänvisning till<br>tullagen (1987:1065) skall hänvisningen i stället gälla motsvarande<br>bestämmelser i den nya tullagstiftningen.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>30</p> <h3>2.2 Förslag till lag om tullfrihet m.m.</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>Inledande bestämmelser</h4> <p>1 § Bestämmelser om frihet från tull i vissa fall finns i rådets förordning<br>(EEG) nr 918/83 av den 28 mars 1983 om upprättandet av ett gemen-<br>skapssystem för tullbefrielse. Bestämmelser om tullförmåner finns även</p> <p>1 handelsöverenskommelser som Europeiska gemenskaperna (EG) har<br>ingått. Bestämmelser om ursprung som medför förmånsbehandling för<br>varor finns i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992<br>om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och kommissionens<br>förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföre-<br>skrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en<br>tullkodex för gemenskapen.</p> <p>Bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import<br>finns i</p> <p>- rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd<br>mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är<br>medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, och</p> <p>- kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG av den 29 juli 1988 om<br>skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är<br>medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen.</p> <p>Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller<br>subventionerad import finns i</p> <p>- rådets förordning (EG) nr 517/94 av den 7 mars 1994 om gemensam-<br>ma regler för importen av textila produkter från vissa tredje länder som<br>inte täcks av bilaterala avtal, protokoll eller andra arrangemang eller av<br>särskilda gemenskapsregler om import,</p> <p>- rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 om gemensam-<br>ma regler för importen, och</p> <p>- rådets förordning (EG) nr 519/94 om gemensamma regler för import<br>från vissa tredje länder.</p> <p>I denna lag finns kompletterande bestämmelser till de i första, andra<br>och tredje styckena angivna bestämmelserna.</p> <p>2 § Bestämmelser om frihet från skatt vid införsel i vissa fall finns i<br>lagen (1994:000) om frihet från skatt vid import, m.m. och i föreskrifter<br>som har meddelats med stöd av denna.</p> <p>3 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen<br>(1994:000).</p> <p>31</p> <h4>Tullfrihet i vissa fall</h4> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>4 § Tullfrihet gäller för varor som förtullas för en främmande stats<br>beskickning eller konsulat eller en beskicknings- eller konsulatsmedlem<br>eller dennes familj enligt lagen (1976:661) om immunitet och privilegier<br>i vissa fall eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den<br>lagen.</p> <p>Tullfrihet gäller också för varor som förtullas för en internationell<br>organisation eller en person som är knuten till en sådan organisation, om<br>organisationen eller personen är upptagen i lagen om immunitet och<br>privilegier i vissa fall eller i föreskrifter som meddelats med stöd av<br>lagen och är berättigad till tullfrihet enligt stadga eller avtal som gäller<br>i förhållande till Sverige.</p> <p>5 § Tullfrihet gäller för markutrustning och undervisningsmateriel som<br>skall användas vid eller i samband med civil luftfart och som är<br>specialkonstruerade för att användas som luftfartsutrustning samt delar<br>och tillbehör till sådan materiel, när varorna förtullas för en flygskola,<br>ett lufttrafikföretag, en luftfartsmyndighet eller en annan förvaltning för<br>allmän flygplats.</p> <p>6 § Tullfrihet i fall som avses i 4 och 5 §§ bortfaller om varorna efter<br>införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. I<br>sådana fall skall detta utan dröjsmål anmälas för tullmyndigheten och<br>tullen för varan betalas.</p> <p>Detta gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då varan<br>anmäldes till förtullning till den dag varan får annan användning.<br>Regeringen får föreskriva om kortare tid för vissa varor.</p> <p>7 § Regeringen får meddela föreskrifter om tullfrihet för</p> <p>1. förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på<br>transportmedel som går i trafik mellan Sverige och tredje land, om<br>varorna är avsedda för transportmedlet eller för besättning eller passage-<br>rare, och</p> <p>2. varor som införs av en person som återvänder hit efter att på grund<br>av sitt arbete ha vistats i tredje land under en längre tid.</p> <h4>Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten</h4> <p>8 § Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda<br>till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna<br>i 57, 62, 64, 68 - 80 och 99 §§ tullagen (1994:000) tillämpas.</p> <p>9 § Den som tillverkar, importerar, exporterar eller i övrigt handlar med<br>varor är liksom ett ombud, en handelssammanslutning och en handelsor-<br>ganisation skyldig att, enligt föreskrifter som meddelas av regeringen,<br>lämna uppgifter som behövs för att uppfylla uppgiftsskyldigheten enligt</p> <p>32</p> <p>EG:s bestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad import.<br>Detta gäller även i fråga om uppgiftsskyldighet enligt EG:s bestämmelser<br>om annan marknadsstörande import än dumpad eller subventionerad<br>import.</p> <p>För kontroll av uppgiftsskyldighet enligt första stycket får, enligt<br>föreskrifter som meddelas av regeringen, den som är uppgiftsskyldig<br>föreläggas att för granskning tillhandahålla räkenskaper, anteckningar och<br>andra handlingar som rör verksamheten.</p> <p>Avser ett föreläggande enligt andra stycket räkenskaper som förs med<br>hjälp av automatisk databehandling, skall dessa på begäran tillhandahållas<br>i utskrift eller på medium för automatisk databehandling.</p> <p>Vid tillämpning av bestämmelserna i denna paragraf är även be-<br>stämmelserna i 71 - 80 §§ tullagen (1994:000) tillämpliga.</p> <p>10 § Regeringen får meddela föreskrifter</p> <p>1. till utfyllnad av regler om frihet från tull beslutade av EG:s<br>institutioner, och</p> <p>2. till utfyllnad av regler om tullförmåner i handelsöverenskommelser<br>som EG har ingått.</p> <p>11 § Regeringen får överlåta åt annan myndighet att meddela föreskrifter<br>i de ämnen som avses i 10 §.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen (1987:1069) om<br>tullfrihet m.m. skall upphöra att gälla.</p> <p>2. Den upphävda lagen skall dock fortfarande tillämpas i fråga om dels<br>varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före utgången av<br>år 1994, dels varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in<br>eller för vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före utgången av<br>år 1994.</p> <p>3. Tillstånd till återbetalning av tull (restitution) eller till motsvarande<br>tullbefrielse som meddelats före utgången av år 1994 gäller fortfarande,<br>dock längst till utgången av år 1995.</p> <p>3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>33</p> <h3>2.3 Förslag till lag om frihet från skatt vid import, m.m. ^Pr0P- 1994/95:34</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <h4>1 kap. Inledande bestämmelser</h4> <p>1 § I denna lag finns bestämmelser om frihet från och återbetalning av<br>annan skatt än tull vid import av varor från tredje land i vissa fall. I<br>lagen finns även kompletterande bestämmelser till de bestämmelser om<br>tullfrihet för resande som finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av<br>den 28 mars 1983 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbe-<br>frielse avsnitt XI och bestämmelser om beräkning av tull och skatt i vissa<br>fall.</p> <p>2 § Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt skall även gälla frihet<br>från sådana avgifter som tas ut för varor vid import.</p> <p>3 § Vad som sägs i denna lag om frihet från skatt vid import från tredje<br>land skall även gälla i fråga om varor som förs in i landet från ett<br>område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s skatteområde<br>när införseln sker under sådana förhållanden som vid import från tredje<br>land skulle ha medfört rätt till frihet från skatt enligt denna lag.</p> <p>Vid tillämpning av första stycket skall vad som sägs om tredje land<br>gälla område som ligger inom EG:s tullområde men utanför EG:s<br>skatteområde och vad som sägs om gemenskapen gälla EG:s skatteom-<br>råde.</p> <p>4 § Genom denna lag genomförs</p> <p>- rådets direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969 om harmonisering av<br>bestämmelser avseende befrielse från indirekta skatter vid import i<br>samband med internationella resor,</p> <p>- rådets direktiv 78/1035/EEG av den 19 december 1978 om frihet från<br>skatt vid import av små försändelser av varor utan kommersiell karaktär<br>och</p> <p>- rådets direktiv 83/181/EEG av den 28 mars 1983 bestämmande<br>omfattningen av artikel 14.1 d i direktiv 77/388/EEG om frihet från<br>mervärdesskatt vid slutlig import av vissa varor.</p> <p>5 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i tullagen<br>(1994:000).</p> <h4>2 kap. Frihet från skatt vid import</h4> <p>1 § Särskilda bestämmelser om frihet från skatt för varor som medförs<br>av resande finns i 3 kap.</p> <p>2 § Frihet från skatt vid import skall, om inte annat följer av 3 eller 4 §§ Prop. 1994/95:34<br>eller av 3 kap., medges för en vara som övergår till fri omsättning under</p> <p>sådana omständigheter som för en tullpliktig vara medför tullbefrielse<br>enligt rådets förordning (EEG) nr 918/83, lagen (1994:000) om tullfrihet<br>m.m. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av förordningen eller<br>lagen.</p> <p>Frihet från skatt vid import skall medges även i de fall som anges i</p> <p>5 - 9 §§.</p> <p>Frihet från skatt skall medges även när förutsättningar för hel frihet<br>från tull vid temporär import föreligger.</p> <p>3 § Rätt till frihet från skatt vid import enligt 2 § föreligger inte om den<br>importerade varan utgörs av</p> <p>1. hemutrustning som behövs för sekundärt boende,</p> <p>2. kapitalvaror och annan utrustning som importeras i samband med att</p> <p>verksamhet överförs från tredje land till gemenskapen,</p> <p>3. undervisningsmateriel, vetenskaplig och kulturell materiel, vetenska-<br>pliga instrument och apparater i andra fall än dem som anges i 7 eller<br>8 §§,</p> <p>4. skattemärken eller liknande bevis på betalning av skatt eller avgift</p> <p>i tredje land,</p> <p>5. proviant för järnvägståg,</p> <p>6. alkoholhaltiga produkter eller tobaksvaror i en försändelse från en<br>privatperson till en annan privatperson, eller</p> <p>7. försändelser som utgör ett led i en postorderförsäljning.</p> <p>4 § Bestämmelser om frihet från skatt för varor vilka såsom förnöden-<br>heter och proviant förs ombord på fartyg eller luftfartyg i internationell<br>trafik finns i mervärdesskattelagen (1994:200).</p> <p>5 § Frihet från skatt skall medges för gemenskapsvaror som efter att ha<br>förts ut från Sverige till tredje land återinförs till landet utan att ha<br>bearbetats under tiden de varit utförda från Sverige.</p> <p>Om en tullmyndighet har medgett befrielse från skatt eller återbetalning<br>av skatt i samband med tidigare utförsel medges frihet från skatt enligt<br>första stycket endast om den skatt betalas för vilken befrielse eller<br>återbetalning erhållits.</p> <p>I mervärdesskattelagen (1994:200) finns särskilda bestämmelser om<br>underlaget för beräkning av mervärdesskatt vid återinförsel av varor som<br>bearbetats i tredje land.</p> <p>6 § Frihet från skatt skall medges för import av egen fångst som medförs<br>av fiskefartyg som hör hemma inom gemenskapen.</p> <p>7 § Frihet från skatt skall medges för import av filmer, fotografier,<br>trycksaker, modeller, grammofonskivor, hologram och liknandeåskådnings-<br>eller ljudåtergivningsmateriel, som framställts av Förenta nationerna<br></p> <p>eller dess fackorgan och har undervisningskaraktär eller vetenskaplig eller Prop. 1994/95:34<br>kulturell karaktär.</p> <p>8 § Frihet från skatt skall medges för import av samlarföremål och<br>konstverk som inte är avsedda att säljas, när den för vars räkning varorna<br>införs är ett galleri, museum eller annan institution som har godkänts av<br>Generaltullstyrelsen för skattefri import enligt denna paragraf. Frihet från<br>skatt skall dock inte medges om varan tillhandahålls mot betalning av en<br>person som bedriver en verksamhet som skulle ha varit yrkesmässig<br>enligt mervärdesskattelagen (1994:200) om den hade bedrivits i Sverige.</p> <p>9 § Frihet från skatt skall medges för import av</p> <p>1. officiella publikationer utgivna under kontroll av exportlandet eller<br>av internationell institution, regional eller lokal myndighet eller offent-<br>ligrättsligt organ etablerat i exportlandet och</p> <p>2. trycksak utdelad av erkänd politisk organisation med anledning av<br>val till Europaparlamentet eller i anledning av nationellt val i det land där<br>trycksakerna har sitt ursprung.</p> <p>Frihet från skatt enligt första stycket skall medges endast för varor som<br>beskattats i exportlandet utan att den utländska skatten senare avlyfts eller<br>återbetalats.</p> <p>10 § Har förutsättningarna för frihet från skatt enligt detta kapitel upphört<br>skall den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till<br>tullmyndigheten och betala den skatt som belöper på varan.</p> <p>11 § Vad som i övrigt sägs om tullfrihet i rådets förordning (EEG) nr<br>918/83, lagen (1994:000) om tullfrihet m.m. och föreskrifter som har<br>medelats med stöd av förordningen eller lagen skall gälla även i fråga om<br>frihet från skatt vid import.</p> <p>12 § Medges för en vara återbetalning eller eftergift av tull vid<br>tillämpning av tullförfarandet aktiv förädling enligt restitutionssystemet<br>eller skulle sådan återbetalning eller eftergift ha medgetts om varan varit<br>tullpliktig, skall annan skatt som betalats till en tullmyndighet vid<br>förtullningen betalas tillbaka om skatten inte kan återbäras i annan<br>ordning.</p> <p>Detsamma gäller i fråga om en vara för vilken annan återbetalning eller<br>eftergift av tull medgetts eller skulle ha medgetts om varan varit<br>tullpliktig, om</p> <p>1. förutsättningar för hel frihet från tull vid temporär import för varan<br>uppenbart förelegat,</p> <p>2. varan inte får säljas på grund av föreskrift som har meddelats av<br>hänsyn till allmän hälsovård, allmän säkerhet eller liknande intresse,</p> <p>3. varan inte stämmer överens med vad som får anses avtalat eller</p> <p>varan inte har överlämnats inom avtalad tid,</p> <p>4. varan uppenbarligen har beställts av misstag eller hinder av teknisk<br>art förelåg vid införseln mot att använda varan för avsett ändamål,</p> <p>36</p> <p>5. varan uppenbarligen av förbiseende har sänts till mottagaren och Prop. 1994/95:34<br>förtullats för dennes räkning,</p> <p>6. avgiften uppenbarligen har betalats av förbiseende, eller</p> <p>7. annars synnerliga skäl föreligger.</p> <p>13 § Vad som föreskrivs i detta kapitel gäller inte avgifter inom den<br>gemensamma jordbruks- eller fiskeripolitiken.</p> <h4>Kap. 3 Resandes import</h4> <p>1 § Frihet från skatt vid import skall, utöver vad som följer av be-<br>stämmelserna i kapitel 2, medges en resande som kommer till landet från<br>ett tredje land i den omfattning och under de villkor som sägs i detta<br>kapitel. Skattefrihet gäller endast för varor som medförs i det personliga<br>bagaget och under förutsättning att importen inte är av kommersiell natur.</p> <p>Med varor som medförs i det personliga bagaget avses i detta kapitel<br>alla varor som en resande kan visa upp för tullmyndigheten när han<br>anländer till landet samt varor i polletterat bagage som registrerats för<br>den resande hos transportföretaget vid tidpunkten för den resandes<br>avfärd. Behållare med bränsle utgör inte personligt bagage.</p> <p>Importen anses inte vara av kommersiell natur om den är av tillfällig<br>art och varorna är avsedda för den resandes eller hans familjs personliga<br>behov eller som gåva.</p> <p>2 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges<br>en resande under vistelsen i landet för sådana personliga tillhörigheter<br>som är avsedda att återutföras ur landet till ett tredje land. Med<br>personliga tillhörigheter avses gångkläder samt nya eller begagnade<br>föremål som behövs under resan.</p> <p>Bestämmelser om temporär import med hel befrielse från tull i dessa<br>fall finns i artikel 684 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av<br>den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG)<br>nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.</p> <p>Har förutsättningarna för skattefrihet enligt första stycket upphört skall<br>den som medgetts skattefriheten utan dröjsmål anmäla det till tullmyndig-<br>heten och betala den skatt som belöper på varan.</p> <p>3 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges<br>en resande som återvänder till landet från tredje land för sådana varor<br>som återinförs efter att ha medförts för att användas på resan och för<br>vilka befrielse från eller återbetalning av skatt inte medgetts till följd av<br>utförseln.</p> <p>Har varan bearbetats under resan kan skatt dock utgå enligt be-<br>stämmelserna i 7 kap. 9 § mervärdesskattelagen (1994:200).</p> <p>Bestämmelser om tullfrihet för varor som återinförs i obearbetat skick<br>finns i artiklarna 185 och 186 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om<br>inrättandet av en tullkodex för gemenskapen.</p> <p>37</p> <p>4 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges Prop. 1994/95:34<br>en resande för import av</p> <p>1. 200 cigaretter eller 100 cigariller eller 50 cigarrer eller 250 gram<br>röktobak eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror,</p> <p>2. en liter alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22<br>volymprocent eller två liter musserat vin eller alkoholdryck med en<br>alkoholhalt som överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent;</p> <p>3. två liter vin med en alkoholhalt som inte överstiger 15 volympro-<br>cent,</p> <p>4. 50 gram parfym,</p> <p>5. 0,25 liter luktvatten,</p> <p>6. 500 gram kaffe eller 200 gram kaffeextrakt eller essens,</p> <p>7. 100 gram te eller 40 gram teextrakt eller essens, och</p> <p>8. medicin i den mängd som motsvarar den resandes personliga<br>behov.</p> <p>Frihet från skatt skall inte medges en resande under 17 år för varor<br>som anges i första stycket 1 eller för en resande under 15 år för varor<br>som anges i första stycket 6. Bestämmelser om hinder för den som inte<br>fyllt 20 år att föra in spritdrycker, vin och starköl i landet finns i 4 kap<br>2 § alkohollagen (1994:000).</p> <p>Bestämmelser om tullfrihet i fall som anges i denna paragraf finns i<br>artikel 46 i förordning (EEG) nr 918/83.</p> <p>5 § Frihet från skatt skall under förutsättningar som anges i 1 § medges<br>en resande för andra varor än sådana som anges i 4 § till ett sammanlagt<br>värde som inte överstiger tull- och skattefrihetsbeloppet enligt tredje<br>stycket.</p> <p>Bestämmelser om tullfrihet i fall som avses i första stycket finns i<br>artikel 47 i förordning (EEG) nr 918/83.</p> <p>Beloppet för tull- och skattefrihet enligt första och andra styckena<br>fastställs för varje år som det belopp i kronor som motsvarar 175 ecu<br>enligt den växelkurs som gäller första arbetsdagen i oktober året före det<br>år beloppet skall tillämpas. Beloppet avrundas till närmaste högre<br>hundratal kronor. Föregående års belopp skall fortsätta att gälla om det<br>är högre än det belopp som annars skulle gälla eller om ändringen skulle<br>vara mindre än 5 procent.</p> <p>Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp uttryckt i svenska<br>kronor i Tullverkets författningssamling.</p> <p>6 § Frihet från skatt enligt 5 § får medges för högst 15 liter starköl.</p> <p>7 § Frihet från tull och annan skatt får enligt detta kapitel medges<br>besättningsman som utför arbete på fartyg eller luftfartyg som kommer<br>från tredje land endast i fall som avses i 2 och 3 §§ samt för 100<br>cigaretter eller 20 cigarrer eller 20 cigariller eller 100 gram röktobak<br>eller en proportionell blandning av dessa tobaksvaror.</p> <p>Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första<br>stycket gäller inte om besättningsmannen</p> <p>38</p> <p>1. inför varorna i samband med att han slutar sin anställning hos Prop. 1994/95:34<br>rederiet eller flygföretaget eller hos annan som driver rörelse ombord,</p> <p>eller</p> <p>2. gör ett uppehåll i tjänstgöringen ombord för semester eller annan<br>ledighet och ledigheten avses vara minst 15 dagar, eller</p> <p>3. är bosatt i Sverige och har vistats utomlands minst 15 dagar.</p> <p>Begränsningen av rätten till frihet från tull och skatt enligt första<br>stycket gäller endast personal som utför arbete som sammanhänger med<br>transportmedlets gång eller med betjäningen ombord. Till betjäning<br>ombord på transportmedel hänförs förutom sedvanliga tjänster som<br>servering, uppassning och städning även sådana tjänster som lämnas av<br>frisörer, butikspersonal, underhållningsartister och andra jämförbara<br>personalgrupper.</p> <h4>4 kap. Beräkning av tull och skatt i vissa fall</h4> <p>1 § Tull och skatt för varor som medförs av en resande eller som<br>skickas av en privatperson i en försändelse till en annan privatperson får<br>tas ut med belopp som anges i 3 § i stället för den tull och skatt som<br>annars skulle ha utgått.</p> <p>Om den som skall betala tullen och skatten vid förtullningen begär det<br>skall denna bestämmelse dock inte tillämpas.</p> <p>2 § Tull och skatt enligt 1 § får tas ut endast för import av varor som<br>inte har kommersiell karaktär och inom den beloppsgräns som anges i<br>rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och<br>statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, för schablonbe-<br>räkning av tull i vissa fall.</p> <p>3 § Tull och skatt enligt 1 § skall utgå med följande belopp:</p> <table border="1"> <tr><td></td><td> <p>tull</p></td><td> <p>skatt</p></td></tr> <tr><td> <p>spritdryck</p></td><td> <p>22 kr/liter</p></td><td> <p>240 kr/liter</p></td></tr> <tr><td> <p>starkvin</p></td><td> <p>8 kr/liter</p></td><td> <p>65 kr/liter</p></td></tr> <tr><td> <p>vin</p></td><td> <p>5 kr/liter</p></td><td> <p>40 kr/liter</p></td></tr> <tr><td> <p>starköl</p></td><td> <p>3 kr/liter</p></td><td> <p>20 kr/liter</p></td></tr> <tr><td> <p>cigaretter</p></td><td> <p>100 öre/styck</p></td><td> <p>100 öre/styck</p></td></tr> <tr><td> <p>cigarrer</p></td><td> <p>80 öre/styck</p></td><td> <p>80 öre/styck</p></td></tr> <tr><td> <p>röktobak</p></td><td> <p>1080 kr/kg</p></td><td> <p>600 kr/kg</p></td></tr> <tr><td> <p>snus</p></td><td> <p>140 kr/kg</p></td><td> <p>130 kr/kg</p></td></tr> </table> <p>I denna paragraf förstås med<br>spritdryck: alkoholdryck med en alkoholhalt som överstiger 22 volympro-<br>cent,<br>starkvin: musserat vin och alkoholdryck med en alkoholhalt som<br>överstiger 15 volymprocent men inte 22 volymprocent, och<br>vin: annat vin än starkvin.</p> <p>39</p> <p>4 § Generaltullstyrelsen skall publicera gällande belopp enligt 2 § uttryckt Prop. 1994/95:34<br>i svenska kronor i Tullverkets författningssamling.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 då lagen<br>(1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel och förordningen<br>(1987:1072) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt<br>skall upphöra att gälla.</p> <p>2. De upphävda författningarna skall dock fortfarande tillämpas i fråga<br>om varor som anmälts eller borde ha anmälts till förtullning före den 1<br>januari 1995.</p> <p>40</p> <h3>2.4 Förslag till lag om vissa tullförfaranden med ekonomisk Prop. 1994/95:34<br>verkan, m.m.</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <p>1 § I rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex<br>för gemenskapen och kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om<br>tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om in-<br>rättandet av en tullkodex för gemenskapen finns föreskrifter om</p> <p>- gynnsam taxebehandling,</p> <p>- varors ursprung,</p> <p>- tullvärde,</p> <p>- autonoma undantagsbestämmelser angående nedsättning av eller be-</p> <p>frielse från importtull för vissa varor,</p> <p>- tullförfaranden med ekonomisk verkan,</p> <p>- gynnade förfaranden, och</p> <p>- återbetalning och eftergift av tull.</p> <p>I denna lag finns vissa kompletterande bestämmelser till de i första<br>stycket angivna bestämmelserna.</p> <p>2 § Uttryck som används i denna lag har samma innebörd som i<br>förordning (EEG) nr 2913/92 och tullagen (1994:000).</p> <p>3 § Vid kontroll av uppgift som lämnas i ursprungsintyg ägnat att leda<br>till förmånsbehandling eller i ansökan om sådant intyg är bestämmelserna<br>i 57, 62, 64, 68 - 80 och 99 §§ tullagen (1994:000) tillämpliga.</p> <p>4 § Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får<br>meddela föreskrifter om skyldighet för näringsidkare att lämna uppgift<br>om genomsnittliga priser på importerade varor samt om importkvantiteter<br>och transportkostnader avseende sådana varor i samband med be-<br>stämmande av tullvärde på vissa lättfördärvliga varor.</p> <p>5 § Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela<br>föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten på områden enligt 1 §.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>2. Övergångsbestämmelser rörande varors ursprung, tullförfaranden<br>med ekonomisk verkan samt återbetalning och eftergift av tull finns i<br>bilaga VI till fördraget den 24 juni 1994 om Konungariket Norges,<br>Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges<br>anslutning till Europeiska unionen, se lagen (1994:000) med anledning av<br>Sveriges anslutning till Europeiska unionen och SFS 1994:000.</p> <p>41</p> <p>3. Att lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m., i vissa fall fortfarande skall Prop. 1994/95:34<br>tillämpas efter ikraftträdandet framgår av punkterna 2 och 3 av<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:000) om tullfrihet m.m.</p> <p>4. Varor som utförts till annat land för reparation eller bearbetning före<br>utgången av år 1994 och som återinförs från tredje land får deklareras till<br>övergång till fri omsättning med anspråk på tullättnad i enlighet med<br>tullförfarandet passiv förädling, dock längst till utgången av år 1995.</p> <p>42</p> <h3>2.5 Förslag till lag om tullkontroll av varumärkesintrång ^Pr°P- 1994/95:34</h3> <p>Härigenom föreskrivs följande.</p> <p>1 § Denna lag innehåller kompletterande bestämmelser till rådets<br>förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 om fastställande<br>av åtgärder för att förbjuda övergång till fri omsätting av förfalskade varor, -<br>nedan kallad EG-förordningen.</p> <p>2 § Generaltullstyrelsen är behörig myndighet enligt artikel 3 i EG-<br>förordningen. Generaltullstyrelsen skall, om det behövs, samråda med<br>andra myndigheter.</p> <p>3 § Varor som kvarhålls av en tullmyndighet skall förvaras på be-<br>tryggande sätt. Förvaringen skall ske på sökandens bekostnad. När<br>lagakraftvunnet beslut om förstöring av eller annan åtgärd med de<br>berörda varorna föreligger, har sökanden rätt till ersättning för dessa<br>kostnader från den eller dem som beslutet gått emot. Kan kravet riktas<br>mot mer än en person har dessa ett solidariskt ansvar.</p> <p>4 § Frågan om ett rättighetsintrång skett och hur det skall förfaras med<br>varorna i sådant fall prövas av behörig domstol.</p> <p>Domstolen får meddela interimistiskt beslut om att kvarhållandet skall<br>upphöra.</p> <p>Tullmyndigheten skall verkställa lagakraftvunna beslut från domstolen<br>om frigörande, ändring eller förstöring av varorna.</p> <p>Om beslutet innebär att varorna skall ändras, skall ändringen bekostas<br>av den som har rätten till varorna.</p> <p>5 § Regeringen får föreskriva att avgift skall tas ut för ansökan enligt<br>artikel 3 i EG-förordningen.</p> <p>Generaltullstyrelsen kan kräva att sökanden ställer säkerhet för<br>förvaringskostnaden enligt 3 §.</p> <p>6 § Generaltullstyrelsens beslut enligt artikel 3 i EG-förordningen och<br>enligt 5 § andra stycket denna lag får överklagas till allmän förvalt-<br>ningsdomstol.</p> <p>Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>43</p> <h3>2.6 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:419) om förbud ^ProP- 1994/95:34<br>i vissa fall mot införsel av spritdrycker</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 1 § 2 mom. lagen (1960:419) om förbud i vissa<br>fall mot införsel av spritdrycker skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>2 mom. Förbud, som i 1 mom.<br>avses, skall icke utgöra hinder för<br>införsel till svenskt territorialvatten<br>av spritdrycker</p> <p>a) då dryckerna äro att hänföra<br>till skeppsproviant för det fartyg,<br>med vilket de forslas, eller tillhöra<br>med fartyget följande resande eller<br>ombord å detsamma anställda<br>personer, allt i den mån dryckerna<br>prövas icke överstiga behovet<br>under resan eller dryckerna eljest<br>enligt gällande stadgande må av<br>den resande för eget bruk till riket<br>införas; samt</p> <p>b) vid genomfart utan onödigt<br>uppehåll genom Öresund mellan<br>Falsterbo rev och Kullens fyr från<br>internationellt eller utländskt om-<br>råde till annat sådant område,<br>såvida det av omständigheterna<br>uppenbarligen framgår, att dryc-<br>kerna icke äro avsedda att olov-<br>ligen införas till riket; dock må<br>vattenområde inom en halv kilome-<br>ter från svenska landet icke be-<br>faras.</p> <p>2 mom. Förbudet i 1 mom. utgör<br>inte hinder mot att föra in sprit-<br>drycker till svenskt territorialvatten</p> <p>1. om dryckerna utgör skepps-<br>proviant för det fartyg med vilket<br>de forslas,</p> <p>2. om dryckerna tillhör en resan-<br>de eller en besättningsman som<br>medföljer fartyget och dryckerna<br>inte uppgår till mer än tio liter per<br>person,</p> <p>3. vid genomfart utan onödigt<br>uppehåll genom Öresund mellan<br>Falsterbo rev och Kullens fyr från<br>internationellt eller utländskt om-<br>råde till annat sådant område,<br>såvida det av omständigheterna<br>uppenbarligen framgår, att dryc-<br>kerna inte är avsedda att olovligen<br>införas till riket; dock får vatten-<br>området inom en halv kilometer<br>från svenska landet inte befaras,<br>eller</p> <p>4. om det för dryckerna medförs<br>ett sådant ledsagardokument som<br>avses i lagen (1994:000) om alko-<br>holskatt eller bevis på att säkerhet<br>ställts för betalning av skatt för<br>dryckerna i Sverige.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>44</p> <h3>2.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1962:120) om straff ^ProP- 1994/95:34<br>i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.</h3> <p>Härigenom föreskrivs att rubriken till lagen (1962:120) om straff i vissa<br>fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m. samt 1 § lagen skall ha<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Lagen (1962:120) om straff i vissa<br>fall för oriktig ursprungsdeklara-<br>tion m.m.</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Lagen (1962:120) om straff i vissa<br>fall för oriktigt ursprungsintyg<br>m.m.</p> <p>Den som i ursprungsintyg eller<br>annan handling, som åberopas till<br>bevis för vinnande av förmåns-<br>behandling i främmande stat enligt<br>frihandelsavtal mellan Sverige och<br>sådan stat eller sammanslutning av<br>stater, uppsåtligen lämnat oriktig<br>uppgift ägnad att leda till förmåns-<br>behandling, döms till böter eller<br>fängelse i högst ett år. Till samma<br>straff döms den som i samband<br>med ansökan om varucertifikat<br>lämnat oriktig uppgift ägnad att<br>leda till förmånsbehandling samt<br>den som tillhandahållit en åberopad<br>handling med vetskap om att den<br>innehåller sådan oriktig uppgift. Är<br>brottet att anse som grovt döms till<br>fängelse i högst två år.</p> <p>Den som i ursprungsintyg eller<br>annan handling, som åberopas till<br>bevis för vinnande av förmåns-<br>behandling enligt handelsöverrens-<br>kommelser som Europeiska gemen-<br>skaperna (EG) har ingått eller<br>enligt EG:s rättsakter, uppsåtligen<br>lämnat oriktig uppgift ägnad att<br>leda till förmånsbehandling, döms<br>till böter eller fängelse i högst ett<br>år. Till samma straff döms den<br>som i samband med ansökan om<br>ursprungsintyg lämnat oriktig upp-<br>gift ägnad att leda till förmåns-<br>behandling samt den som tillhan-<br>dahållit en åberopad handling med<br>vetskap om att den innehåller<br>sådan oriktig uppgift. Är brottet att<br>anse som grovt döms till fängelse<br>i högst två år.</p> <p>Begår någon av grov oaktsamhet gärning som avses i första stycket,<br>döms till böter.</p> <p>Är brott som avses i denna paragraf att anse som ringa, döms ej till<br>ansvar.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande beträffande gärning som begåtts<br>före ikraftträdandet.</p> <p>¹ Senaste lydelse 1981:436.</p> <p>45</p> <h3>2.8 Förslag till lag om ändring av lagen (1969:200) om ^ProP- 1994/95:34<br>uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga</h3> <p>Härigenom föreskrivs att lagen (1969:200) om uttagande av utländsk tull,<br>annan skatt, avgift eller pålaga¹ skall ha följande lydelse.</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Nuvarande lydelse</p></td><td> <p>Föreslagen lydelse</p></td></tr> <tr><td></td><td> <p>1 §</p> <p>Följande rättsakter skall gälla som<br>svensk lag.</p> <p>1. Rådets direktiv 76/308/EEG av<br>den 15 mars 1976, (ändrat genom<br>direktiven 79/1071/EEG och<br>92/108/EEG) om ömsesidigt<br>bistånd för indrivning av<br>fordringar uppkomna till följd av<br>verksamhet som utgör en del av<br>finansieringssystemet för<br>Europeiska utvecklings- och<br>garantifonden för jordbruket och<br>av jordbruksavgifter och tullar<br>samt med avseende pä<br>mervärdesskatt och vissa<br>punktskatter, samt</p> <p>2. &nbsp;Kommissionens direktiv<br>77/794/EEG av den 4 november<br>1977 (ändrat genom direktiven<br>85/479/EEG och 86/489/EEG) med<br>detaljerade bestämmelser för gen-<br>omförande av vissa bestämmelser i<br>direktivet 76/308/EEG av den 15<br>mars 1976 om ömsesidigt bistånd<br>för indrivning av fordringar<br>uppkomna till följd av verksamhet<br>som utgör en del av finans-<br>ieringssystemetförEuopéskautvecklmg^-<br>och garantifonden för jordbruket<br>och av jordbruksavgifter och tullar<br>samt med avseende på<br>mervärdesskatt och vissa<br>punktskatter.</p> <p>Den svenska texten till direktiven<br>i dess senaste lydelse finns som<br>bilaga till denna lag.</p></td></tr> </table> <p>¹ Senaste lydelse</p> <p>av lagen 1992:1365 (jfr 1993:1646)<br>av lagens rubrik 1990:315.</p> <p>46</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>2 §</p> <p>Om åtgärd skall vidtas enligt 1 §<br>avseende en pålaga som inte upp-<br>bärs av en tullmyndighet vid eller<br>i samband med export eller import<br>av varor skall lagen (1990:314) om<br>ömsesidig handräckning i skatte-<br>ärenden tillämpas.</p> <p>3<br>(nuvarande lagen)²</p> <p>I den mån utländsk tull, andra<br>skatter, avgifter eller pålagor som<br>en tullmyndighet tar emot vid eller<br>i samband med export eller import<br>av varor enligt överenskommelse<br>mellan Sverige och främmande stat<br>eller mellan Sverige och mellanfol-<br>klig organisation får tas ut här i<br>landet skall bestämmelserna i 1, 3<br>- 5 §§, 6 § första stycket, 7, 10 -<br>12 samt 16 §§ lagen (1990:314)<br>om ömsesidig handräckning i skat-<br>teärenden gälla.</p> <p>§</p> <p>I den mån utländsk tull, andra<br>skatter, avgifter eller pålagor som<br>en tullmyndighet tar emot vid eller<br>i samband med export eller import<br>av varor enligt överenskommelse<br>mellan Sverige och främmande stat<br>eller mellan Sverige och mellanfol-<br>klig organisation får tas ut här i<br>landet och vid åtgärd enligt 1 § i<br>andra fall än som avses i 2 § skall<br>bestämmelserna i 1, 3 - 5 §§, 6 §<br>första stycket, 7, 10 - 12 samt<br>16 §§ lagen (1990:314) om ömse-<br>sidig handräckning i skatteärenden<br>gälla.</p> <p>Härvid skall vad som i dessa bestämmelser sägs om Riksskatteverket<br>i stället avse Generaltullstyrelsen.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>2 Senaste lydelse 1992:1365 (jfr 1993:1646)</p> <p>47</p> <p>Bilaga Prop. 1994/95:34<br>Rättsakt nr 1</p> <p>RÅDETS DIREKTIV</p> <p>av den 15 mars 1976</p> <p>om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar uppkomna till<br>följd av verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för<br>Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket och av<br>jordbruksavgifter och tullar samt med avseende på mervärdesskatt<br>och vissa punktskatter<br>(76/308/EEG)</p> <p>EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA</p> <p>DIREKTIV</p> <p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomis-</p> <p>ka gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta,</p> <p>med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 729/70 av den 21 april<br>1970 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken³, senast<br>ändrad genom förordning (EEG) nr 2788/72⁴, särskilt artikel 8.3 i<br>denna,</p> <p>med beaktande av kommissionens förslag,</p> <p>med beaktande av Europaparlamentets yttrande⁵,</p> <p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande⁶,<br>och</p> <p>med beaktande av följande:</p> <p>Det är för närvarande inte möjligt att i en medlemsstat verkställa<br>återvinning av en fordran som bygger på ett dokument som har upprättats<br>av myndigheterna i en annan medlemsstat.</p> <p>Att nationella bestämmelser beträffande återvinning endast kan till-<br>ämpas inom nationella territorier är i sig ett hinder för upprättandet av<br>en väl fungerande gemensam marknad. Det förhindrar att gemenskaps-<br>regler kan tillämpas till fullo och på ett rättvist sätt, i synnerhet inom den<br>gemensamma jordbrukspolitikens område, och det underlättar bedrägliga<br>transaktioner.</p> <p>Det är därför nödvändigt att anta gemensamma regler för ömsesidigt<br>bistånd vid återvinning.</p> <p>Dessa regler måste gälla både för återvinning av fordringar som<br>uppstått på grand av olika åtgärder som ingår i det system som helt eller<br>delvis finansierar den europeiska struktur- och garantifonden för<br>jordbruket, samt för återvinning av jordbruksavgifter och tullar enligt<br>artikel 2 i beslut 70/243/CECA, EEG, Euratom av den 21 april 1970 om</p> <p>³EGTnrL 94, 28.4.1970, s. 13.</p> <p>⁴ EGT nr L 295, 30.12.1972, s. 1</p> <p>⁵ EGT nr C 19, 12.4.1973, s. 38.</p> <p>⁶ EGT nr C 69, 28.8.1973, s. 3.</p> <p>48<br></p> <p>ersättning av ekonomiska bidrag från medlemsstaterna genom gemenska- Prop. 1994/95:34<br>pemas egna resurser⁷ och enligt artikel 128 i anslutningsakten. De måste<br>också gälla för återvinning av ränta och bikostnader i samband med dessa<br>fordringar.</p> <p>Det ömsesidiga biståndet skall bestå av följande: Den anmodade<br>myndigheten skall å ena sidan till den sökande myndigheten lämna de<br>upplysningar som denna myndighet behöver för att återvinna fordringar<br>som har uppstått i den medlemsstat där den är belägen samt underrätta<br>gäldenären om alla dokument som gäller dessa fordringar och som har<br>sitt ursprung i denna medlemsstat, och å andra sidan skall den anmodade<br>myndigheten på begäran av den sökande myndigheten återvinna de<br>fordringar som har uppstått i den medlemsstat där den anmodade myndig-<br>heten är belägen.</p> <p>Dessa olika former av bistånd skall lämnas av den anmodade myndig-<br>heten i enlighet med de lagar och andra förordningar som reglerar sådana<br>frågor i den medlemsstat där den är belägen.</p> <p>Det är nödvändigt att fastställa de villkor enligt vilka den sökande<br>myndigheten skall upprätta sin begäran om bistånd, samt att begränsa de<br>särskilda omständigheter enligt vilka den anmodade myndigheten får<br>vägra att lämna sitt bistånd i varje givet fall.</p> <p>När det begärs av den anmodade myndigheten skall handla å den<br>sökande myndigheternas vägnar för att återvinna en fordran skall den<br>anmodade myndigheten om det är förenligt med gällande bestämmelser<br>i den medlemsstat där den är belägen ha möjlighet att i samförstånd med<br>den sökande myndigheten bevilja gäldenären en betalningsfrist eller<br>godkänna ett avbetalningsförfarande. Varje form av ränta som debiteras<br>för sådana betalningsförfaranden skall också överföras till den med-<br>lemsstat där den sökande myndigheten är belägen.</p> <p>På en rimlig begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade<br>myndigheten om det är förenligt med gällande bestämmelser i den<br>medlemsstat där den är belägen, också ha möjlighet att vidta före-<br>byggande åtgärder för att garantera återvinning av fordringar som uppstår<br>i den sökande medlemsstaten. Dessa fordringar får emellertid inte ges<br>någon prioritet i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är<br>belägen.</p> <p>Under återvinningsförfarandet i den medlemsstat där den anmodade<br>myndigheten är belägen är det möjligt att fordringen eller det dokument<br>som bemyndigar återvinningen och som har upprättats i den medlemsstat<br>där den sökande myndigheten är belägen, bestrids av den berörda<br>personen. I sådana fall bör det fastställas att den berörda personen skall<br>inge sitt bestridande av fordringen till det behöriga organet i den<br>medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen, och att den<br>anmodade myndigheten skall uppskjuta alla påbörjade verkställighetsåt-<br>gärder tills ett beslut har fattats av detta organ.</p> <p>⁷ EGT nr L 94, 28.4.1970, s. 19.</p> <p>49</p> <p>4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>Det bör fastställas att de dokument och upplysningar som har översänts Prop. 1994/95:34<br>i samband med ömsesidigt bistånd för återvinning av en fordran inte får<br>användas för andra ändamål.</p> <p>Detta direktiv bör inte inskränka ömsesidigt bistånd mellan särskilda<br>medlemsstater enligt bilaterala eller multilaterala uppgörelser.</p> <p>Det är nödvändigt att säkerställa att det ömsesidiga biståndet fungerar<br>smidigt och därför fastställa ett gemenskapsförfarande för att besluta om<br>de närmare bestämmelserna för tillämpningen av detta bistånd inom en<br>lämplig tid. Det är nödvändigt att bilda en kommitté för att organisera ett<br>nära och effektivt samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen<br>på detta område.</p> <p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p> <p>Artikel 1</p> <p>Detta direktiv fastställer de bestämmelser som skall innefattas i med-<br>lemsstaternas lagar och andra författningar för att i varje medlemsstat<br>säkerställa återvinningen av fordringar enligt artikel 2 som uppstår i en<br>annan medlemsstat.</p> <p>Artikel 2</p> <p>Detta direktiv skall gälla för alla fordringar som avser</p> <p>a) återbetalning, medling och andra åtgärder som ingår i systemet för<br>hel eller delvis finansiering av den europeiska struktur och garantifonden<br>för jordbruket, inklusive de summor som skall uppbäras i samband med<br>dessa åtgärder.</p> <p>b) jordbruksavgifter enligt artikel 2.a i beslut 70/243/CECA, EEG,<br>Euratom och artikel 128a i anslutningsakten.</p> <p>c) Tullavgifter enligt artikel 2b i detta beslut och artikel 128b i an-<br>slutningsakten.</p> <p>d) Mervärdeskatt.</p> <p>e) Punktskatter på tobaksvaror, alkohol och mineraloljor.</p> <p>f) Räntor och kostnader i samband med återvinningen av dessa ford-<br>ringar.</p> <p>Artikel 3</p> <p>I detta direktiv avses med</p> <p>- sökande myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat som<br>framställer en begäran om bistånd beträffande en fordran enligt artikel 2.</p> <p>- anmodad myndighet: den behöriga myndigheten i en medlemsstat till<br>vilken en begäran om bistånd framställs.</p> <p>50</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Artikel 4</p> <p>1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade<br>myndigheten tillhandahålla alla upplysningar som skulle kunna vara av<br>värde för den sökande myndigheten vid återvinningen av dess fordran.</p> <p>För att erhålla dessa upplysningar skall den anmodade myndigheten<br>utnyttja sina befogenheter enligt de lagar och andra förordningar som<br>gäller för återvinning av liknande fordringar som uppstår i den med-<br>lemsstat där denna myndighet är belägen.</p> <p>2. I en begäran om upplysningar skall namn och adress anges på den<br>person som de begärda upplysningarna gäller samt fordringens typ och<br>belopp.</p> <p>3. Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig att tillhandahålla<br>upplysningar</p> <p>a) som den inte skulle kunna erhålla för att återvinna liknande for-<br>dringar som uppstår i den medlemsstat där den är belägen,</p> <p>b) som skulle avslöja kommersiella, industriella eller professionella<br>hemligheter, eller</p> <p>c) som om de yppas skulle kunna vara till skada för säkerheten eller<br>strida mot allmän ordning i denna stat.</p> <p>Den anmodade myndigheten skall upplysa den sökande myndigheten<br>om orsakerna för att den avvisar en begäran om upplysningar.</p> <p>Artikel 5</p> <p>1. Den anmodade myndigheten skall på begäran av den sökande<br>myndigheten och i enlighet med gällande rättsregler beträffande<br>överlämnande av liknande dokument eller beslut i den medlemsstat där<br>den anmodade myndigheten är belägen, delge mottagaren alla dokument<br>och beslut, inklusive handlingar av juridisk natur, som härstammar från<br>den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen och som<br>hänför sig till en fordran och/eller dess återvinnande.</p> <p>2. En begäran om överlämnande skall ange den berörda mottagarens<br>namn och adress, art och innehåll i det dokument eller beslut som skall<br>överlämnas, om så är nödvändigt gäldenärens namn och adress och den<br>fordran, till vilken dokumentet eller beslutet hänför sig, samt all andra<br>användbara upplysningar.</p> <p>3. Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande<br>myndigheten om de åtgärder som har vidtagits med anledning av dess<br>begäran om överlämnande, och särskilt om vilken dag dokumentet eller<br>beslutet skickades till mottagaren.</p> <p>51</p> <p>Artikel 6</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>1. På begäran av den sökande myndigheten skall den anmodade<br>myndigheten i enlighet med de lagar och andra förordningar som gäller<br>för återvinning av liknande fordringar som uppstår i den medlemsstat där<br>den anmodade myndigheten är belägen återvinna fordringar som stöds av<br>en dokument som medger att fordringen återvinns.</p> <p>2. För detta ändamål skall varje fordran i fråga om vilken en begäran<br>om återvinning har framställts behandlas som en fordran i den med-<br>lemsstat där den anmodade myndigheten är belägen, utom när artikel 12<br>är tillämplig.</p> <p>Artikel 7</p> <p>1. En begäran om återvinning av en fordran som den sökande myndig-<br>heten riktar till den anmodade myndigheten skall åtföljas av en officiell<br>eller bestyrkt kopia av det dokument som gör det möjligt att verkställa<br>återvinningen och som har utfärdats i den medlemsstat där den sökande<br>myndigheten är belägen samt om så är tillämpligt av andra dokument i<br>original eller bestyrkt kopia som behövs för återvinningen av fordran.</p> <p>2. Den sökande myndigheten får endast begära återvinning</p> <p>a) om fordringsanspråken och/eller det dokument som medger ut-<br>sökning inte bestrids i den medlemsstat där den sökande myndigheten är<br>belägen,</p> <p>b) om den sökande myndigheten i den medlemsstat där den är belägen<br>har tillämpat det återvinningsförfarande som myndigheten har tillgång till<br>på grundval av det dokument som avses i punkt 1 och om de vidtagna<br>åtgärderna inte har lett till full betalning av fordringen.</p> <p>3. En begäran om återvinning skall ange den berörda personens namn<br>och adress, fordringens art, det belopp som den egentliga fordringen<br>uppgår till, upplupen ränta och andra kostnader samt alla övriga<br>tillämpliga upplysningar.</p> <p>4. En begäran om återvinning skall dessutom innehålla ett uttalande av<br>den sökande myndigheten som anger från och med vilken dag utsökning<br>är möjlig enligt gällande lagar i den medlemsstat där den är belägen, och<br>som bekräftar att villkoren enligt punkt 2 är uppfyllda.</p> <p>5. Så snart den sökande myndigheten erhåller några tillämpliga upp-<br>lysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om återvinning<br>skall den vidarebefordra dessa upplysningar till den anmodade myndig-<br>heten.</p> <p>Artikel 8</p> <p>Det dokument som medger utsökning av fordringen skall om så är<br>tillämpligt och i enlighet med gällande bestämmelser i den medlemsstat<br></p> <p>där den anmodade myndigheten är belägen, tas emot, godkännas, Prop. 1994/95:34<br>kompletteras eller ersättas av ett dokument som möjliggör utsöking inom<br>denna medlemsstats territorium.</p> <p>Dokumentet skall tas emot, godkännas, kompletteras eller ersättas så<br>snart som möjligt efter det att en begäran om återvinning har erhållits.<br>Dokumentet får inte avvisas, om det möjliggör utsökning i den med-<br>lemsstat där den sökande myndigheten är belägen samt är korrekt<br>formulerat.</p> <p>Om någon av dessa formaliteter skulle förorsaka en undersökning eller<br>ett bestridande i samband med fordringen och/eller det dokument som<br>möjliggör utsökning och som har upprättats av den sökande myndigheten<br>skall artikel 12 tillämpas.</p> <p>Artikel 9</p> <p>1. Fordringar skall återvinnas i valutan för den medlemsstat i vilken den<br>anmodade myndigheten är belägen.</p> <p>2. Den anmodade myndigheten får, om det är förenligt med gällande<br>lagar och andra författningar i den medlemsstat där den är belägen och<br>efter samråd med den sökande myndigheten ge gäldenären tid att betala<br>eller godkänna ett avbetalningsförfarande. All ränta som påförs av den<br>anmodade myndigheten för sådan tilläggstid skall betalas till den<br>medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen.</p> <p>All annan ränta som i enlighet med lagar och andra förordningar i den<br>medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen påförs för<br>dröjsmål med betalningen skall också betalas till den medlemsstat i vilken<br>den sökande myndigheten är belägen.</p> <p>Artikel 10</p> <p>Fordringar som skall återvinnas får inte prioriteras i den medlemsstat där<br>den anmodade myndigheten är belägen.</p> <p>Artikel 11</p> <p>Den anmodade myndigheten skall omedelbart underrätta den sökande<br>myndigheten om vilka åtgärder som har vidtagits i fråga om en begäran<br>om återvinning.</p> <p>Artikel 12</p> <p>1. Om fordringen och/eller det dokument som möjliggör utsökningen,<br>och som har upprättats i den medlemsstat där den sökande myndigheten<br></p> <p>är belägen, under återvinningsförfarandets gång bestrids av en berörd part Prop. 1994/95:34<br>skall denna part inge sin framställan till det behöriga organet i den<br>medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen i enlighet med de<br>lagar som gäller där. Den sökande myndigheten skall underrätta den<br>anmodade myndigheten om denna framställan. Den berörda parten får<br>också underrätta den anmodade myndigheten om denna framställan.</p> <p>2. Så snart den anmodade myndigheten har erhållit de upplysningar<br>som avses i punkt 1, antingen från den sökande myndigheten eller från<br>den berörda parten, skall den uppskjuta utsökningsförfarandet i avvaktan<br>på det beslut som det behöriga oiganet fattar i detta ärende. Skulle den<br>anmodade myndigheten bedöma det nödvändigt, och utan att det påverkar<br>tillämpningen av artikel 13, får denna myndighet vidta försiktighetsåt-<br>gärder för att garantera återvinningen, om lagar och andra författningar<br>i den medlemsstat där den är belägen medger ett sådant förfarande för<br>liknande fordringar.</p> <p>3. Om det är de utsökningsåtgärder som vidtas i den medlemsstat där<br>den anmodade myndigheten är belägen som bestrids, skall frågan<br>hänskjutas till det behöriga organet i denna medlemsstat i enlighet med<br>dess lagar och andra författningar.</p> <p>4. Om det behöriga organ till vilket frågan har hänskjutits i enlighet<br>med punkt 1 är en civilrättslig domstol eller en förvaltningsdomstol skall<br>denna domstols beslut, om det är gynnsamt för den sökande myndigheten<br>och medger återvinning av fordran i den medlemsstat där den sökande<br>myndigheten är belägen, utgöra det dokument som möjliggör återvinning<br>i enlighet med artikel 6-8 och återvinningen av fordringen skall<br>genomföras på grundval av detta beslut.</p> <p>Artikel 13</p> <p>På en rimlig begäran från den sökande myndigheten skall den anmodade<br>myndigheten vidta försiktighetsåtgärder för att säkerställa återvinningen<br>av en fordran, om det är förenligt med lagar och andra författningar i den<br>medlemsstat i vilken den är belägen.</p> <p>Vid genomförandet av bestämmelserna i föregående stycke skall<br>artiklarna 6, 7.1, 7.3, 7.5, 8, 11, 12 och 14 gälla i tillämpliga delar.</p> <p>Artikel 14</p> <p>Den anmodade myndigheten skall inte vara skyldig</p> <p>a) att garantera de bistånd som föreskrivs i artiklarna 6 - 13, om<br>återvinningen av fordringen på grund av gäldenärens situation skulle<br>förorsaka allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i den med-<br>lemsstat där denna myndighet är belägen,</p> <p>54</p> <p>b) att åta sig återvinningen av en fordran om den sökande myndigheten Prop. 1994/95:34<br>inte har uttömt alla möjligheter till återvinning inom territoriet för den<br>medlemsstat där den är belägen.</p> <p>Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndigheten<br>om sina skäl för att avvisa dess begäran om bistånd. Denna rimliga<br>vägran skall också meddelas kommissionen.</p> <p>Artikel 15</p> <p>1. Frågor om preskriptionstider skall uteslutande regleras av gällande<br>lagar och andra författningar i den medlemsstat där den sökande<br>myndigheten är belägen.</p> <p>2. Åtgärder som vidtas av den anmodade myndigheten vid återvinning<br>av fordringar för att efterkomma en begäran om bistånd som om de hade<br>vidtagits av den sökande myndigheten skulle ha lett till att preskriptionsti-<br>den uppsköts eller avbröts i enlighet med gällande lagar och andra<br>författningar i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen<br>skall anses ha vidtagits i den senare medlemsstaten vad gäller denna<br>verkan.</p> <p>Artikel 16</p> <p>Dokument och upplysningar som skickas till den anmodade myndigheten<br>i enlighet med detta direktiv får av denna myndighet endast översändas<br>till</p> <p>a) den person som anges i begäran om bistånd,</p> <p>b) de personer och myndigheter som är ansvariga för återvinningen av<br>fordringarna, och endast för detta ändamål,</p> <p>c) de rättsliga instanser som handlägger ärenden beträffande återvinning<br>av fordringar.</p> <p>Artikel 17</p> <p>Begäran om bistånd och tillämpliga dokument skall åtföljas av en<br>översättning till det officiella språket eller till ett av de officiella språken<br>i den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen utan att det<br>påverkar den senares rätt att avstå från översättningen.</p> <p>Artikel 18</p> <p>Medlemsstaterna skall avstå från alla fordringar på varandra för<br>återbetalning av de kostnader som uppstår vid det ömsesidiga bistånd de<br>ger varandra i enlighet med detta direktiv.</p> <p>Den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen skall Prop. 1994/95:34<br>emellertid förbli betalningsskyldig till den medlemsstat där den anmodade<br>myndigheten är belägen för de kostnader som uppstår på grund av<br>åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens<br>sakinnehåll eller giltigheten av det dokument som utfärdats av den<br>sökande myndigheten.</p> <p>Artikel 19</p> <p>Medlemsstaterna skall förse varandra med en förteckning över behöriga<br>myndigheter som har befogenhet att framställa eller ta emot en begäran<br>om bistånd.</p> <p>Artikel 20</p> <p>1. Härmed bildas kommitté för återvinning av fordringar (i det följande<br>kallad kommittén), som skall bestå av företrädare för medlemsstaterna<br>med en företrädare för kommissionen som ordförande.</p> <p>2. Kommittén skall själv fastställa sin arbetsordning.</p> <p>Artikel 21</p> <p>Kommittén får undersöka alla ärenden som rör tillämpningen av detta<br>direktiv, som tas upp av ordföranden antingen på eget initiativ eller på<br>begäran av företrädaren för en medlemsstat.</p> <p>Artikel 22</p> <p>1. Närmare bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2<br>och 5.3, 7.1, 7.3 och 7.5, 9, 11 och 12.1 samt av bestämmelserna om<br>omräkning, överföring av återvunna summor och fastställande av ett<br>minimibelopp för fordringar, för vilka bistånd får begäras, skall antas<br>enligt det förfarande som fastställs i punkt 2 och 3.</p> <p>2. Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén ett förslag till<br>åtgärder. Kommittén skall yttra sig över förslaget inom den tid som<br>ordföranden bestämmer med hänsyn till hur brådskande frågan är. Den<br>skall fatta sitt beslut med en majoritet av 41 röster, varvid medlemsstater-<br>nas röster skall vägas enligt fördragets artikel 148.2. Ordföranden får inte<br>rösta.</p> <p>3. a) Kommissionen skall själv anta förslaget, om det inte strider mot<br>kommitténs yttrande.</p> <p>b) Om förslaget strider mot kommitténs yttrande, eller om inget<br>yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet vilka</p> <p>56<br></p> <p>åtgärder som skall vidtas. Rådet skall fatta sitt beslut med kvalificerad Prop. 1994/95:34<br>majoritet.</p> <p>c) Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att<br>förslaget mottagits, skall kommissionen själv besluta att de föreslagna<br>åtgärderna vidtas.</p> <p>Artikel 23</p> <p>Bestämmelserna i detta direktiv skall inte förhindra ett större mått av<br>ömsesidigt bistånd som lämnas nu eller i framtiden av särskilda med-<br>lemsstater i enlighet med överenskommelser eller uppgörelser, inklusive<br>åtgärder som rör upplysningar om rättsliga eller utomrättsliga handlingar.</p> <p>Artikel 24</p> <p>Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som är nödvändiga<br>för att följa detta direktiv senast den 1 januari 1978.</p> <p>Artikel 25</p> <p>Vaije medlemsstat skall underrätta kommissionen om de åtgärder som<br>den har vidtagit för att genomföra detta direktiv. Kommissionen skall<br>vidarebefordra dessa upplysningar till de övriga medlemsstaterna.</p> <p>Artikel 26</p> <p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p> <p>Utfärdat i Bryssel den 15 mars 1976.</p> <p>På rådets vägnar</p> <p>R. VOUEL</p> <p>Ordförande</p> <p>57</p> <p>Bilaga Prop. 1994/95:34<br>Rättsakt nr 2</p> <p>KOMMISSIONENS DIREKTIV</p> <p>av den 4 november 1977</p> <p>om fastställande av närmare bestämmelser för genomförandet av<br>vissa bestämmelser i direktiv 76/308/EEG om ömsesidigt bistånd för<br>indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som<br>utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings- och<br>garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar<br>samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskatter<br>(77/794/EEG)</p> <p>EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT</p> <p>DETTA DIREKTIV</p> <p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomis-</p> <p>ka gemenskapen,</p> <p>med beaktande av rådets direktiv 76/308/EEG av den 15 mars 1976</p> <p>om ömsesidigt bistånd vid återvinning av fordringar till följd av<br>verksamhet som utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska struktur-<br>och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och tullar<br>inom jordbrukssektorn¹, och särskilt artikel 22.1 i detta, och</p> <p>med beaktande av följande:</p> <p>Ovannämnda direktiv införde ett system med ömsesidigt bistånd mellan<br>de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna i syfte att förse den<br>sökande myndigheten med alla de upplysningar som behövs för att delge<br>den berörda mottagaren alla dokument och beslut som är tillämpliga för<br>att vidta förebyggande åtgärder och för att den anmodade myndigheten<br>skall kunna återvinna fordringar å den sökande myndighetens vägnar.</p> <p>Närmare bestämmelser för genomförandet av sådant ömsesidigt bistånd<br>måste fastställas inom vart och ett av dessa områden för att göra biståndet<br>effektivt.</p> <p>De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv överensstämmer med<br>yttrandet från kommittén för återvinning.</p> <p>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</p> <p>Artikel 1</p> <p>1. Detta direktiv fastställer de närmare bestämmelserna för tillämpning<br>av artiklarna 4.2 och 4.4, 5.2 och 5.3, 7.1, 7.3 och 7.5, 9 och 12.1 i<br>direktiv 76/308/EEG, i det följande kallad &quot;basdirektivet&quot;.</p> <p>¹ EGT nr L 73, 19.3.1976, s. 18.</p> <p>58</p> <p>2. Detta direktiv fastställer också närmare bestämmelser för omräkning Prop. 1994/95:34<br>och överföring av återvunna summor samt för fastställandet av ett<br>minimibelopp för fordringar som får föranleda en begäran om bistånd.</p> <p>AVDELNING I</p> <h4>Begäran om upplysningar</h4> <p>Artikel 2</p> <p>1. En begäran om upplysningar enligt artikel 4 i grunddirektivet skall<br>framställas skriftligen i enlighet med förlagan i bilaga 1. Denna begäran<br>skall vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och<br>skall vara undertecknad av en tjänsteman hos myndigheten, som är<br>behörig att framställa en sådan begäran.</p> <p>2. Den sökande myndigheten skall, om så är tillämpligt, i sin begäran<br>ange namnet av varje annan myndighet, till vilken en liknande begäran<br>om upplysningar har sänts.</p> <p>Artikel 3</p> <p>Begäran om upplysningar får gälla</p> <p>a) gäldenären, eller</p> <p>b) alla personer som är ansvariga för att betala fordringen enligt<br>gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är belägen.</p> <p>Om den sökande myndigheten känner till att en tredje part har till-<br>gångar som tillhör en av de personer som avses i föregående stycke kan<br>myndighetens begäran också avse denna tredje part.</p> <p>Artikel 4</p> <p>Den anmodade myndigheten skall skriftligt bekräfta mottagandet av denna<br>begäran om upplysningar så snart som möjligt och i varje fall inom sju<br>dagar efter mottagandet (om möjligt via telex).</p> <p>Artikel 5</p> <p>1. Den anmodade myndigheten skall, så snart den fått tillgång till de<br>begärda upplysningarna, vidarebefordra dem till den sökande myndig-<br>heten.</p> <p>2. Om alla eller en del av de begärda upplysningarna inte kan erhållas<br>inom en rimlig tidsfrist skall den anmodade myndigheten med hänsyn till<br>det särskilda fallet underrätta den sökande myndigheten om detta och<br>ange skälen därför.</p> <p>59</p> <p>I varje fall skall den anmodade myndigheten senast sex månader från Prop. 1994/95:34<br>den dag då mottagandet av begäran bekräftades underrätta den sökande<br>myndigheten om resultatet av de undersökningar den har genomfört för<br>att erhålla de begärda upplysningarna.</p> <p>På grundval av de upplysningar som har erhållits från den anmodade<br>myndigheten får den sökande myndigheten begära att undersökningarna<br>skall fortsätta. Denna begäran skall göras skriftligen (om möjligt per<br>telex) inom två månader efter den dag då myndigheten har erhållit<br>underrättelse om resultatet av undersökningarna som genomförts av den<br>anmodade myndigheten och skall av den anmodade myndigheten<br>behandlas i enlighet med de föreskrifter som gällde för den ursprungliga<br>begäran.</p> <p>Artikel 6</p> <p>När den anmodade myndigheten beslutar att inte efterkomma den begäran<br>om upplysningar som ställts till den skall den skriftligen underrätta den<br>sökande myndigheten om skälen för sin vägran att efterkomma denna<br>begäran och särskilt ange de särskilda bestämmelser i artikel 4 i<br>grunddirektivet på vilka den grundar sitt beslut. Denna underrättelse skall<br>lämnas av den anmodade myndigheten så snart den har fattat sitt beslut<br>och i varje fall senast sex månader efter den dag då mottagandet av denna<br>begäran bekräftades.</p> <p>Artikel 7</p> <p>Den sökande myndigheten får när som helst dra tillbaka den begäran om<br>upplysningar som den har skickat till den anmodade myndigheten.<br>Beslutet om tillbakadragandet skall skriftligen tillställas den anmodade<br>myndigheten (om möjligt per telex).</p> <p>AVDELNING 2</p> <h4>Begäran om delgivning</h4> <p>Artikel 8</p> <p>Den begäran om delgivning som avses i artikel 5 i grunddirektivet skall<br>vara skriftlig och utfärdas i två exemplar i enlighet med förlagan i bilaga<br>2. Denna begäran skall vara försedd med den sökande myndighetens<br>officiella stämpel och skall undertecknas av en tjänsteman hos myndig-<br>heten som är behörig att utfärda en sådan begäran.</p> <p>Två exemplar av det dokument (eller beslut), för vilket delgivning<br>begärs, skall bifogas den begäran som avses i föregående stycke.</p> <p>60</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Artikel 9</p> <p>Begäran om delgivning får avse alla fysiska eller juridiska personer som,<br>enligt gällande lag i den medlemsstat där den sökande myndigheten är<br>belägen, skall underrättas om alla dokument eller beslut som berör<br>honom.</p> <p>Artikel 10</p> <p>1. Omedelbart efter erhållande av denna begäran om delgivning skall den<br>anmodade myndigheten vidta de åtgärder som behövs för att verkställa<br>denna delgivning i enlighet med gällande lag i den medlemsstat där den<br>är belägen.</p> <p>2. Den anmodade myndigheten skall underrätta den sökande myndig-<br>heten om dagen för delgivningen så snart den har verkställts genom att<br>återsända ett exemplar av begäran om delgivning, med intyget på<br>baksidan rätt ifyllt.</p> <p>AVDELNING III</p> <h4>Begäran om återvinning och/eller om vidtagande av förebyggande<br>åtgärder</h4> <p>Artikel 11</p> <p>1. Begäran om återvinning och/eller om vidtagande av förebyggande<br>åtgärder enligt artiklarna 6 och 13 i grunddirektivet skall göras skriftligen<br>i enlighet med förlagan i bilaga 3. Denna begäran, som skall innehålla<br>tillkännagivande om att villkoren för att påbörja ett ömsesidigt bistånds-<br>förfarande enligt grunddirektivet i föreliggande fall har uppfyllts, skall<br>vara försedd med den sökande myndighetens officiella stämpel och skall<br>vara undertecknad av en tjänsteman hos myndigheten som är behörig att<br>utfärda en sådan begäran.</p> <p>2. Det dokument som medger utsökning, som skall bifogas begäran om<br>återvinning och/eller vidtagande av förebyggande åtgärder, får avse flera<br>fordringar om det gäller en och samma person.</p> <p>I artiklarna 12 - 19 skall alla fordringar, som omfattas av samma<br>dokument som medger utsökning, anses utgöra en enda fordran.</p> <p>Artikel 12</p> <p>Begäran om återvinning och/eller vidtagande av förebyggande åtgärder<br>får avse</p> <p>61</p> <p>a) gäldenären, eller&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:34</p> <p>b) alla som är ansvariga för att fordran betalas enligt lagen i den<br>medlemsstat där den sökande myndigheten har sitt säte.</p> <p>2. Den sökande myndigheten skall om så är tillämpligt underrätta den<br>anmodade myndigheten om alla tillgångar som innehas av de personer<br>som avses i punkt 1 och som enligt dess kännedom befinner sig i en<br>tredje parts förvar.</p> <p>Artikel 13</p> <p>1. Den sökande myndigheten skall ange beloppet av den fordran som<br>skall återvinnas, både i valutan för den medlemsstat där den är belägen<br>och i valutan för den medlemsstat där den anmodade myndigheten är<br>belägen.</p> <p>2. Den växelkurs som skall användas i fråga om punkt 1 skall vara den<br>senaste sälj kursen som har noterats på den mest representativa valutamar-<br>knaden eller marknaderna i den medlemsstat där den sökande myndig-<br>heten är belägen den dag då begäran om återvinning undertecknades.</p> <p>Artikel 14</p> <p>Den anmodade myndigheten skall skriftligen bekräfta mottagandet av<br>begäran om återvinning och/eller vidtagande av förebyggande åtgärder<br>så snart som möjligt och i varje fall inom sju dagar efter mottagandet (om<br>möjligt per telex).</p> <p>Artikel 15</p> <p>Om hela eller en del av fordran inte kan återvinnas eller förebyggande<br>åtgärder inte kan vidtas inom en rimlig tid med beaktande av det<br>särskilda fallet skall den anmodade myndigheten underrätta den sökande<br>myndigheten om detta och ange skälen därför.</p> <p>I vaije fall skall den anmodade myndigheten senast ett år efter den dag<br>då begäran bekräftades underrätta den sökande myndigheten om resultatet<br>av det förfarande den har genomfört för återvinning av fordran och/eller<br>för förebyggande åtgärder.</p> <p>På grundval av de upplysningar som har erhållits av den anmodade<br>myndigheten får den sökande myndigheten begära att den anmodade<br>myndigheten skall fortsätta det förfarande den genomfört för återvinning<br>av fordran och/eller för förebyggande åtgärder. Denna begäran skall<br>göras skriftligen (om möjligt per telex) inom två månader från den dag<br>myndigheten har erhållit underrättelse om resultatet av det genomförda<br>förfarandet för återvinning av fordran och/eller för förebyggande åtgärder<br>från den anmodade myndigheten, och den skall av den anmodade</p> <p>62<br></p> <p>myndigheten behandlas enligt de föreskrifter som gällde för den Prop. 1994/95:34<br>ursprungliga begäran.</p> <p>Artikel 16</p> <p>Varje åtgärd som bestrider fordringen eller det dokument som medger<br>utsökningen, och som vidtas i den medlemsstat där den sökande<br>myndigheten är belägen skall av den sökande myndigheten, så snart den<br>får kännedom om denna åtgärd, skriftligen anmälas till den anmodade<br>myndigheten (om möjligt per telex).</p> <p>Artikel 17</p> <p>1. Om begäran om återvinning av fordran och/eller vidtagande av<br>förebyggande åtgärder har blivit verkningslös på grund av att fordringen<br>har betalats eller avskrivits, eller av någon annan orsak, skall den<br>sökande myndigheten omedelbart skriftligen underrätta den anmodade<br>myndigheten (om möjligt per telex), så att den senare kan avbryta alla<br>åtgärder den har vidtagit.</p> <p>2. Om beloppet för den fordran som är föremål för begäran om<br>återvinning och/eller vidtagande av förebyggande åtgärder av någon<br>anledning har ändrats, skall den sökande myndigheten omedelbart<br>skriftligen underrätta den anmodade myndigheten om detta (om möjligt<br>per telex).</p> <p>Om ändringen består av en minskning av fordringens belopp skall den<br>sökande myndigheten så snart som möjligt hos den anmodade myndig-<br>heten begära att den skall fortsätta med de åtgärder som den har vidtagit<br>för att återvinna fordran och/eller vidta förebyggande åtgärder, men<br>åtgärderna skall begränsas till det belopp som fortfarande inte är betalt.<br>Om vid det tillfälle då den anmodade myndigheten underrättas om<br>minskningen av fordringsbeloppet det ursprungliga beloppet redan har<br>återvunnits men att det överföringsförfarande som avses i artikel 18 ännu<br>inte har ägt rum skall det överskjutande beloppet betalas tillbaka till den<br>person som är berättigad till detta.</p> <p>Om ändringen består av en ökning av det ursprungliga beloppet skall<br>den sökande myndigheten så snart som möjligt sända en tilläggsbegäran<br>om återvinning och/eller vidtagande av förebyggande åtgärder till den<br>anmodade myndigheten. Denna tilläggsbegäran skall så långt det är<br>möjligt behandlas samtidigt av den anmodade myndigheten som den<br>ursprungliga begäran från den sökande myndigheten. Om det, beroende<br>på det skede som det pågående förfarandet befinner sig i, inte är möjligt<br>att behandla tilläggsbegäran tillsammans med den ursprungliga begäran<br>skall den anmodade myndigheten endast behöva uppfylla tilläggsbegäran<br>om den gäller ett belopp som inte är mindre än vad som avses i artikel<br>20.</p> <p>63</p> <p>3. Vid omräkning av det rättade fordringsbeloppet till valutan i den Prop. 1994/95:34<br>medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen skall den sökande<br>myndigheten använda den växelkurs som den använde i sin ursprungliga<br>begäran.</p> <p>Artikel 18</p> <p>Alla belopp som återvinns av den anmodade myndigheten, inklusive då<br>så är lämpligt den ränta som avses i artikel 9.2 i grunddirektivet, skall<br>överföras till den sökande myndigheten i valutan för den medlemsstat,<br>där den anmodade myndigheten är belägen. Denna överföring skall äga<br>rum inom en månad från den dag då återvinningen genomfördes.</p> <p>Artikel 19</p> <p>Oavsett eventuella belopp som har tagits in av den anmodade myndig-<br>heten som ränta enligt artikel 9.2 i grunddirektivet, skall fordringen anses<br>ha återvunnits i proportion till återvinningen av beloppet i den nationella<br>valuta för den medlemsstat där den anmodade myndigheten är belägen,<br>på grundval av den växlingskurs som avses i artikel 13.2.</p> <p>AVDELNING IV</p> <h4>Allmänna bestämmelser och slutbestämmelser</h4> <p>Artikel 20</p> <p>1. En begäran om bistånd får göras av den sökande myndigheten antingen<br>beträffande en enskild fordring eller flera fordringar om dessa kan<br>återvinnas från en och samma person.</p> <p>2. Ingen begäran om bistånd får göras om beloppet för den eller de<br>tillämpliga fordringarna är mindre än 750 europeiska beräkningsenheter.</p> <p>Artikel 21</p> <p>Upplysningar och andra uppgifter som meddelas den anmodade myndig-<br>heten av den sökande myndigheten skall vara avfattade på det officiella<br>språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där den<br>anmodade myndigheten är belägen.</p> <p>64</p> <p>Artikel 22</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Medlemsstaterna skall sätta i kraft de åtgärder som är nödvändiga för att<br>följa detta direktiv senast den 1 januari 1978.</p> <p>Artikel 23</p> <p>Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de åtgärder de vidtar<br>för att genomföra detta direktiv. Kommissionen skall underrätta de andra<br>medlemsstaterna om detta.</p> <p>Artikel 24</p> <p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p> <p>Utfärdat i Bryssel den 4 november 1977.</p> <p>På kommissionens vägnar</p> <p>Étienne DAVIGNON</p> <p>Ledamot av kommissionen</p> <p>65</p> <p>5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>BILAGA 1</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>DIREKTIV 76/308/EEG</p> <p>(Artikel 4)</p> <p>Uppgifter om den sökande myndigheten, adress, telefon, telex och<br>bankkonton etc.</p> <p>(Ort och avsändningsdatum för begäran)</p> <p>(Den anmodade myndighetens diarienummer)</p> <p>Till</p> <p>(Namn på den myndighet till vilken begäran skickas, box, ort etc.)</p> <p>(Utrymme reserverat för den myndighet till vilken begäran skickas)</p> <p>BEGÄRAN OM UPPLYSNINGAR</p> <p>Undertecknad....................(namn och tjänsteställning) av ovannämnda</p> <p>myndighet vederbörligen befullmäktigad företrädare, hemställer härmed<br>om att erhålla följande upplysningar enligt artikel 4 i direktiv 76/308/E-<br>EG:</p> <p>Upplysningar som avser den berörda personen (1)</p> <p>a) Namn och adress känd(*) förmodad(*)</p> <p>b) Övriga tillämpliga upplysningar om denna person</p> <p>- huvudgäldenär</p> <p>- medgäldenär</p> <p>- tredje part som innehar tillgångar</p> <p>Upplysningar som avser fordringen (fordringarna)</p> <p>- belopp (exklusive ränta och kostnader)</p> <p>- den exakta arten av fordringen (fordringarna)</p> <p>- övriga upplysningar</p> <p>66</p> <p>Övriga anmodade myndigheter</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Begärda upplysningar</p> <p>.....................Underskrift</p> <p>Myndighetens stämpel<br></p> <p>(*) Stryk det ej tillämpliga</p> <p>(1) Fysisk eller juridisk person</p> <p>67</p> <p>BILAGA 2</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>DIREKTIV 76/308/EEG</p> <p>(Artikel 5)</p> <p>Uppgifter om den sökande myndigheten, adress, telefon, telex och<br>bankkonton etc.</p> <p>(Ort och avsändningsdatum för begäran)</p> <p>(Den anmodade myndighetens diarienummer)</p> <p>Till</p> <p>(Namn på den myndighet till vilken begäran skickas, box, ort etc.)</p> <p>(Utrymme reserverat för den myndighet till vilken begäran skickas)</p> <p>BEGÄRAN OM DELGIVNING</p> <p>Undertecknad....................(namn och tjänsteställning) av ovannämnda</p> <p>myndighet vederbörligen befullmäktigad företrädare, hemställer härmed<br>om delgivning av följande dokument/beslut (*) enligt artikel 5 i direktiv<br>76/308/EEG:</p> <p>Upplysningar som avser den berörda personen (1)</p> <p>a) Namn och adress känd(*) förmodad/*)</p> <p>b) Namn och adress för huvudgäldenären om annan än mottagaren</p> <p>c) Övriga upplysningar</p> <p>Art och innehåll i det dokument (eller det beslut) som är föremål för<br>delgivning</p> <p>Upplysningar som avser fordringen (fordringarna)</p> <p>- Belopp (inklusive ränta och kostnader)</p> <p>- Den exakta arten av fordringen (fordringarna)</p> <p>68</p> <p>- Övriga upplysningar</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Övriga upplysningar</p> <p>.....................Underskrift</p> <p>Myndighetens stämpel</p> <p>(*) Stryk det ej tillämpliga</p> <p>(1) Fysisk eller juridisk person</p> <p>INTYG</p> <p>Undertecknad intygar härmed</p> <p>- att dokumentet/beslutet (*) bifogat till omstående begäran har delgivits</p> <p>den mottagare som anges i denna begäran, daterad den...................</p> <p>Delgivningen har utförts på följande sätt (1) (*):</p> <p>- att dokumentet/beslutet (*) bifogat till omstående begäran inte har<br>kunnat delges mottagaren som anges i denna begäran av följande<br>orsakerf*):</p> <p>(Datum)</p> <p>(Underskrift)</p> <p>Myndighetens stämpel</p> <p>(*) Stryk det ej tillämpliga</p> <p>(1) Ange exakt om delgivningen skedde till mottagaren personligen eller<br>genom ett annat förfarande.</p> <p>69</p> <p>BILAGA 3</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>DIREKTIV 76/308/EEG</p> <p>(Artikel 6-13)</p> <p>Uppgifter om den sökande myndigheten, adress, telefon, telex och<br>bankkonton etc.</p> <p>(Ort och avsändningsdatum för begäran)<br></p> <p>(Den anmodade myndighetens diarienummer)</p> <p>Till</p> <p>(Namn på den myndighet till vilken begäran skickas, box, ort etc.)</p> <p>(Utrymme reserverat för den myndighet till vilken begäran skickas)</p> <p>ANSÖKAN OM INDRIVNING / PROVISORISKA SÄKERHETSÅT-<br>GÄRDER (*)</p> <p>Undertecknad....................(namn och tjänsteställning) av ovannämnda</p> <p>myndighet vederbörligen befullmäktigad företrädare, hemställer härmed<br>om följande:</p> <p>- Återvinning av följande fordring(ar) enligt bifogat verkställighets-<br>dokument enligt artikel 7 i direktiv 76/308/EEG. Villkoren enligt artikel<br>7.2a och 7.2b är uppfyllda (*).</p> <p>- Vidtagande av förebyggande åtgärder enligt artikel 13 i direktiv<br>76/308/EEG beträffande den person som anges nedan vad gäller<br>hans/hennes fordring(ar) enligt bifogat verkställighetsdokument. Jag<br>bifogar uppgift om orsakerna till denna hemställan (*).</p> <p>Upplysningar som avser den berörda personen (1)</p> <p>a) Namn och adress känd(*) förmodad/*)</p> <p>b) Övriga tillämpliga upplysningar</p> <p>- Huvudgäldenär</p> <p>70</p> <p>- Medgäldenär</p> <p>- Tredje part som innehar tillgångar</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Upplysningar som avser fordringen/fordringama</p> <p>Den exakta arten av fordringen/fordringama</p> <p>Beloppet i valutan för den medlemsstat där den sökande myndigheten är<br>belägen</p> <p>Belopp i valutan för den medlemsstat där den anmodade myndigheten är<br>belägen</p> <p>Huvudskuldens belopp (2)</p> <p>Räntan fram till den dag då detta dokument undertecknas (*)</p> <p>Kostnader fram till den dag då detta dokument undertecknas (*)</p> <p>Summa</p> <p>Uppgifter om bifogade dokument:</p> <p>Använd växelkurs</p> <p>Övriga upplysningar</p> <p>Dagen då utsökning blir möjlig</p> <p>Preskriptionstid</p> <p>Gäldenärs tillgångar som befinner sig i tredje parts förvar</p> <p>Underskrift</p> <p>Myndighetens stämpel</p> <p>(*) Stryk det ej tillämpliga.</p> <p>(1) Fysisk eller juridisk person.</p> <p>(2) Om alla fordringar är upptagna på samma dokument, skall beloppen<br>för de olika fordringarna anges.</p> <p>71</p> <h3>2.9 Förslag till lag om ändring av lagen (1973:431) om Prop. 1994/95:34<br>utredning angående brott mot utländsk tullag</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1973:431) om utredning<br>angående brott mot utländsk tullag</p> <p>dels att 1 § skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att i 5 § ordet &quot;Konungen&quot; skall bytas ut mot &quot;regeringen&quot;.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslagen lydelse</p> <p>1 §<br>I den mån det påkallas av överens-<br>kommelse mellan Sverige och<br>främmande stat om ömsesidigt<br>bistånd för att förhindra, utreda<br>och beivra brott mot tullag, får<br>Konungen föreskriva att genom<br>svensk tullmyndighet bistånd skall<br>lämnas tullmyndighet i den främ-<br>mande staten med utredning röran-<br>de brott mot tullag i den staten.<br>Vid sådan utredning skall 2 - 4 §§<br>gälla.</p> <p>I den mån det påkallas av överens-<br>kommelse mellan Sverige och<br>främmande stat om ömsesidigt<br>bistånd för att förhindra, utreda<br>och beivra brott mot tullag, får<br>regeringen föreskriva att genom<br>svensk tullmyndighet bistånd skall<br>lämnas tullmyndighet i den främ-<br>mande staten med utredning röran-<br>de brott mot tullag i den staten.<br>Vid sådan utredning och vid bis-<br>tånd enligt förordning (EEG) nr<br>1468/81 av den 19 maj 1981 om<br>ömsesidig hjälp mellan med-<br>lemsstaternas administrativa myn-<br>digheter samt om samarbete mel-<br>lan de förra och kommissionen för<br>att säkerställa en korrekt tillämp-<br>ning av tull- och jord-<br>brukslagstiftningen skall 2 - 4 §§<br>gälla.</p> <p>Med tullag förstås i denna lag sådana bestämmelser i lag eller annan<br>författning om införsel, utförsel eller transitering, som avser tullar eller<br>andra allmänna avgifter eller rör förbud, inskränkningar eller kontroll-<br>åtgärder beträffande varu- eller valutatrafiken.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>72</p> <h3>2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1973:980) om ^ProP- 1994/95:34<br>transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,</h3> <h3>m.m.</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 1 och 2 §§ lagen (1973:980) om transport,<br>förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. skall ha<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäl-<br>ler, om annat ej föreskrivits, för<br>vara som enligt särskild författning<br>ej får införas hit och vara för<br>vilken särskilt föreskrivet införsel-<br>villkor ej är uppfyllt.</p> <p>Bestämmelserna i 2 och 3 §§ gäl-<br>ler, om inte annat föreskrivits, för<br>vara som enligt särskild författning<br>inte får föras in i landet och vara<br>för vilken särskilt föreskrivet inför-<br>selvillkor inte är uppfyllt.</p> <p>Lagen gäller inte för införsel-<br>restriktion som följer av gemen-<br>skapsrätten eller för införsel av<br>gemenskapsvaror från annan med-<br>lemsstat i den Europeiska unionen.</p> <p>2 §*</p> <p>En vara får utan hinder av förbud eller villkor som avses i 1</p> <p>1. sändas genom tullområdet<br>eller mellan orter inom detta enligt<br>de villkor och föreskrifter som<br>generaltullstyrelsen meddelar,</p> <p>2. förvaras på tullupplag eller<br>tullager eller i frihamn,</p> <p>1. transiteras genom det svenska<br>tullområdet eller mellan orter inom<br>detta enligt de föreskrifter och<br>villkor som gäller för tullförfaran-<br>det extern transitering,</p> <p>2. förvaras på tillfälligt lager<br>eller tullager eller i frizon eller<br>frilager,</p> <p>3. förstöras under kontroll av tullmyndighet eller annan som denna<br>godkänner,</p> <p>4. återutföras,&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;4. återutföras.</p> <p>5. tas om hand med tillämpning<br>av ett förenklat förfarande enligt<br>8 § första stycket 2 tullagen<br>(1987:1065) under villkor att varan<br>till dess införselvillkoret uppfyllts<br>förvaras i oförändrat skick av den<br>som med tillämpning av det för-<br>enklade förfarandet tagit hand om<br></p> <p>varan.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>Senaste lydelse 1991:158.</p> <p>73</p> <h3>2.11 Förslag till lag om ändring i tullregisterlagen ^Pr0P- 1994/95:34<br>(1990:137)</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 1 och 3 §§ tullregisterlagen (1990:137) skall ha<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>1 §</p> <p>För de ändamål som anges i 2 § får ett för tullmyndigheterna gemensamt<br>tullregister föras med hjälp av automatisk databehandling.</p> <p>Bestämmelserna i denna lag gäller inte det register som TUllverket för<br>i spaningssyfte med stöd av lagen (1965:94) om polisregister m. m. och<br>inte heller andra register som regleras i annan lag eller förordning.</p> <p>Bestämmelser om förfarandet vid<br>import och export finns i tullagen<br>(1987:1065).</p> <p>Bestämmelser om förfarandet vid<br>import och export finns i rådets<br>förordning (EEG) nr 2913/92 av<br>den 12 oktober 1992 om inrät-<br>tandet av en tullkodex för gemen-<br>skapen och i kommissionens för-<br>ordning (EEG) nr 2454/93 av den<br>2 juli 1993 om tillämpningsföre-<br>skrifter för rådets förordning<br>(EEG) nr 2913/92 om inrättandet<br>av en tullkodex för gemenskapen<br>och i tullagen (1994:000).</p> <p>3 §</p> <p>I den utsträckning som behövs för att ändamålet med registret skall<br>tillgodoses får tullregistret innehålla</p> <p>1. uppgifter som importörer och exportörer enligt lag eller annan<br>författning är skyldiga att lämna med anledning av import eller export av</p> <p>varor,</p> <p>2. andra uppgifter som importör eller exportör lämnar i tullärenden,</p> <p>3. uppgifterna i tulltaxan enligt<br>tulltaxelagen (1987:1068) och i<br>statistisk varuförteckning som<br>utfärdats av generaltullstyrelsen,</p> <p>4. uppgifter om kontroll av import<br>område,</p> <p>3. uppgifterna i Europeiska<br>gemenskapernas tulltaxa som avses<br>i artikel 20 i förordning (EEG) nr<br>2913/92, och i statistisk varuför-<br>teckning som utfärdats av General-<br>tullstyrelsen,<br>och export inom tullmyndigheternas</p> <p>5. uppgifter för statistikproduktion,</p> <p>74</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>6. uppgifter för debitering eller avräkning av skatt och avgifter som<br>inte påförs vid tulltaxering,</p> <p>7. uppgifter om beslut av tullmyndigheter,</p> <p>8. uppgifter om andra myndigheters beslut om import- och export-<br>licenser,</p> <p>10. uppgifter om registrering hos<br>Skattemyndigheten i Kopparbergs<br>län av en importör som skattskyl-<br>dig avseende vissa punktskatter,</p> <p>9. uppgifter om tillstånd som krävs för import eller export av varor,</p> <p>10. uppgifter om registrering hos</p> <p>Riksskatteverket av en importör<br>som skattskyldig avseende vissa<br>punktskatter,</p> <p>11. uppgifter om betalning och indrivning av tull, annan skatt och<br>avgifter,</p> <p>12. uppgifter rörande fysiska och juridiska personers identitet,</p> <p>13. uppgifter avseende identitetsbeteckningar för transportmedel och</p> <p>14. uppgifter för kontroll av, åtkomst till och användning av registret.</p> <p>Närmare föreskrifter om tullregistrets innehåll meddelas av regeringen<br>eller den myndighet regeringen bestämmer.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>75</p> <h3>2.12 Förslag till lag om upphävande av vissa<br>tullförfattningar</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Härigenom föreskrivs att följande författningar skall upphöra att gälla när<br>denna lag träder i kraft, nämligen</p> <p>1. tulltaxelagen (1987:1068), och</p> <p>2. förordningen (1968:226) om rätt för Konungen att medge tull- och<br>skattefrihet m.m. för anläggning som uppföres vid rikets gräns.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.</p> <p>2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vara som anmälts<br>eller som borde ha anmälts till förtullning innan denna lag trätt i kraft.</p> <p>3. Förekommer det i en lag eller i en annan författning hänvisning till<br>lag eller förordning som upphävts genom denna lag skall hänvisningen i<br>stället gälla EG:s bestämmelser eller svenska tullförfattningar.</p> <p>76</p> <h2>3 Ärendet och dess beredning m.m.</h2> <p>Sverige har ansökt om medlemskap i Europeiska unionen, EU. Under<br>förutsättning att svenska folket ger sitt bifall till medlemskap i folkom-<br>röstningen kan Sverige bli medlem i EU den 1 januari 1995. EU grundar<br>sig på en tullunion, som innebär att medlemsländerna skall ha en<br>gemensam tulltariff gentemot tredje land samt ett förbud mot import- och<br>export-tullar och avgifter med motsvarande verkan på all handel med<br>varor mellan medlemsländerna.</p> <p>I juni 1993 tillkallades en särskild utredare, regeringsrådet Leif Lind-<br>stam. Utredningen, som antog namnet Tullanpassningsutredningen, skulle<br>enligt direktiven (dir. 1993:78) lägga fram förslag till de nationella<br>författningar som vid ett svenskt medlemskap i EU behövs utöver EG:s<br>tull- och tullfrihetsförordningar för att upprätthålla tullförfarandet vid<br>införsel från och utförsel till tredje land. Utredningen överlämnade i juni<br>1994 betänkandet Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89). Utredningens<br>sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1.</p> <p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-<br>na finns i bilaga 2. En sammanfattning av remissyttrandena finns<br>tillgänglig på Finansdepartementet (dnr 2262/94).</p> <p>I utredningsarbetet har deltagit experter från Finansdepartementet,<br>Utrikesdepartementet, Generaltullstyrelsen och Kommerskollegium.<br>Arbetets inriktning har varit att föreslå de ändringar som är nödvändiga<br>vid ett medlemskap. Utredningen har i huvudsak endast föreslagit<br>ändringar som är nödvändiga för att genomföra ett medlemskap.<br>Utredningen har således som huvudregel inte övervägt om det finns skäl<br>att genomföra ändringar som inte är nödvändiga för ett svenskt med-<br>lemskap. Utredningen har vidare utformat lagförslagen så att den<br>nuvarande uppdelningen enligt departementsförordningen (1982:1177) av<br>frågor om tull mellan Finansdepartementet och Utrikesdepartementet skall<br>kunna behållas. Regeringen delar uppfattningen att de lagändringar som<br>nu skall genomföras får begränsas till det som är nödvändigt att<br>genomföra för att Sverige skall kunna bli delaktigt i tullunionen och den<br>gemensamma handelspolitiken. Nedan i avsnitt 6 redovisas de lagförslag<br>som faller under Finansdepartementets ansvarsområde medan de<br>lagförslag som faller under Utrikesdepartementets ansvarsområde<br>redovisas i avsnitt 7.</p> <p>Lagrådet</p> <p>Yttrande från Lagrådet har inte inhämtats med hänsyn till att hörande av<br>Lagrådet skulle fördröja lagstiftningsfrågans behandling så att avsevärt<br>men skulle uppkomma.</p> <p>Vid ett svenskt medlemskap i EU måste gemenskapens tullagstiftning<br>vara helt genomförd och även kunna tillämpas från första dagen. Detta<br>är en väsentlig del av vad ett medlemskap innebär. Det svenska<br>Tullverket blir en del i den gemensamma marknadens mot omvärlden vid<br>den s.k. yttre gränsen samtidigt som klareringsverksamheten och den</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>77</p> <p>därmed förbundna kontrollverksamheten vid den s.k. inre gränsen skall Prop. 1994/95:34<br>upphöra. Tullmyndigheten skall vid den yttre gränsen bl.a. uppbära tull<br>i enlighet med gemenskapens regelverk. Sådan tull utgör gemenskapens<br>egna intäkter. Från första dagen av ett medlemskap skall såväl Tullverket<br>som näringslivet tillämpa nya regler och nya rutiner. Det är väsentligt att<br>de svenska nationella bestämmelser på området fastställs och blir kända<br>så tidigt som möjligt, så att nödvändiga omställningar kan göras. Om-<br>ställningen är inte obetydlig vare sig för näringslivet eller myndigheten.<br>Ett yttrande över lagförslagen av Lagrådet skulle ha varit värdefullt.<br>Emellertid skulle ett sådant yttrande kräva en genomgång inte enbart av<br>ett omfattande förslag till nationell lagstiftning utan även en genomgång<br>av en ännu mer omfattande samling bestämmelser i EG-förordningar.<br>Den tid som nu står till förfogande ger emellertid inte utrymme härför.</p> <p>Övrigt</p> <p>I propositionen används bl.a. beteckningarna Europeiska unionen<br>(EU), Europeiska gemenskaperna (EG) och gemenskapen. Mot bakgrund<br>av anmärkningar från ett par remissinstanser kan det finnas anledning att<br>i korthet redogöra för begreppen som i propositionen används i enlighet<br>med Statsrådsberedningens rekommendationer. Den grundläggande<br>skillnaden är att EG är en juridisk person (art. 210 i Romfördraget). EU<br>är inte en juridisk person och kan således inte t.ex. ingå internationella<br>avtal. EU är ett övergripande, politiskt begrepp varmed avses att täcka<br>de områden som omfattas av Maastrichtfördraget. Unionen har således<br>som grund inte enbart Europeiska gemenskaperna utan även den politik<br>och de samarbetsformer som införs genom den nya fördraget En stat<br>ansöker därför om medlemskap i unionen. Eftersom det endast är EG<br>som har normgivningsmakt bör regelverket benämnas EG:s regelverk och<br>rättsakterna EG:s rättsakter. Uttrycket EG bör även användas för<br>samarbetet i tull- och handelspolitiska frågor. Europeiska gemenskaperna<br>(EG) används som samlingsbegrepp för de tre gemenskaperna, nämligen<br>Europeiska gemenskapen (EG) - tidigare Europeiska ekonomiska<br>gemenskapen (EEG), Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) och<br>Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom). Ibland används enbart<br>begreppet gemenskapen som en synonym till gemenskaperna.</p> <p>I remissomgången har främst från näringslivets representanter framförts<br>kritik för att utredningen i vissa fall föreslår att det infors en ny<br>terminologi som upplevs som främmande. Utredningen har, som den<br>även har redovisat, valt att i fråga om terminologi följa översättnings-<br>arbetet av EG-rättsaktema vad gäller tullområdet. Regeringen delar utred-<br>ningens uppfattning att terminologin i den nationella lagstiftningen måste<br>följa terminologin i EG-författningama. Det bör emellertid framhållas att<br>kommissionen, som har i uppdrag att granska de av Delegationen för<br>översättning av EG:s regelverk utförda översättningarna på tullområdet<br>ännu inte har färdiggranskat samtliga rättsakter. Det finns även rättsakter<br>som ännu inte har översatts av Delegationen for översättning av EG:s</p> <p>78<br></p> <p>regelverk. Detta innebär att översättningar av vissa ord och uttryck kan Prop. 1994/95:34<br>komma att ändras. Detta gäller såväl rättsaktens titel som dess innehåll.</p> <p>I den föreslagna lagstiftningen hänvisas till flertalet EG-rättsakter.</p> <p>Hänvisningen inbegriper givetvis senare ändringar av rättsakten även om<br>dessa inte uttryckligen omnämns i författningen.</p> <p>79</p> <h2>4 EG:s tullunion</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h3>4.1 &nbsp;Grunderna för tullunionen</h3> <p>EG är enligt artikel 9 i Fördraget om upprättandet av Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen (Romfördraget) en tullunion. Gemenskapen för<br>en gemensam handelspolitik som enligt artikel 113.1 grundas på enhetliga<br>principer, särskilt när det gäller att fastställa tulltariffer, ingå tull- och<br>handelsavtal, uppnå enhetlighet i fråga om liberaliseringsåtgärder och<br>exportpolitik samt när det gäller att vidta handelspolitiska skyddsåtgärder.<br>Besluten fattas som regel med kvalificerad majoritet och blir bindande för<br>medlemsstaterna. Medlemsstaterna har inte kompetens att ingå egna avtal<br>eller vidta handelspolitiska åtgärder på egen hand på de områden där de<br>har överlämnat behörigheten till gemenskapen.</p> <p>Tullunionen och den gemensamma handelspolitiken är centrala inslag<br>i EG-samarbetet och förutsättningarna för en fungerande inre marknad.<br>Genom den nu helt genomförda tullunionen har gemenskapen blivit ett<br>enda tullområde, i vilket varor kan röra sig fritt på samma sätt som i ett<br>enskilt land. På denna inre marknad har begreppen import och export<br>förlorat sin betydelse: någon tullklarering av varor förekommer inte<br>längre vid passering av de inre gränserna, utan tullverksamheten inriktas<br>helt på gemenskapens yttre gränser.</p> <p>Genom att ansluta sig till EG:s tullunion och den gemensamma<br>handelspolitiken får Sverige tillträde till den gemensamma EG-marknaden<br>utan gränsformaliteter och ursprungsregler. Sverige övertar samtidigt<br>såväl sakinnehåll som medel och instrument i gemenskapens regelverk,<br>vilket kommer att utgöra kärnan i den svenska tullagstiftningen. Sveriges<br>verksamhet på tull- och handelsområdet kommer inte att upphöra<br>härigenom, men den kommer att bedrivas inom EU:s ram i syfte att<br>redovisa och försvara de svenska intressena.</p> <h3>4.2 EG:s gemensamma regler på tullområdet</h3> <h4>4.2.1 Tullförfarande</h4> <p>Vid ett svenskt medlemskap i EU kommer ett antal gemenskaps-<br>förordningar att bli kärnan i den tullagstiftning som skall gälla i Sverige.<br>Gemenskapens regelverk på tullområdet avser endast relationen med<br>tredje land. Främst bland dessa förordningar är rådets förordning (EEG)<br>nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (tullkodex-<br>en), kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 om tillämpningsföre-<br>skrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en<br>tullkodex för gemenskapen (tillämpningskodexen) samt rådets förordning<br>(EEG) nr 2658/87 (tulltaxan). Frågor om tullfrihet regleras i huvudsak<br>i rådets förordning (EEG) nr 918/83 om upprättandet av ett gemenskaps-<br>system för tullbefrielse.</p> <p>80</p> <p>Bestämmelserna i dessa förordningar utgör stommen för tullförfarandet<br>och för beräkning och uttag av tull. EG:s tullkodex består huvudsakligen<br>av en inledande del som omfattar behandling av varor som ankommer till<br>gemenskapens tullområde, en definition av detta tullområde samt av<br>övriga grundbegrepp såsom EG:s tulltaxa, tullvärde och varors ursprung.<br>En central del täcker alla tullbehandlingsformer och viktiga tullprocedurer<br>av ekonomisk betydelse, där den första behandlingsformen, övergång till<br>fri omsättning, motsvarar det svenska begreppet förtullning. Vidare<br>återfinns bestämmelser om aktiv och passiv förädlingstrafik, om<br>uppläggning av varor på tullager samt om frizoner och frilager. I den<br>sista delen samlas alla bestämmelser som behandlar påföring av avgifter,<br>t.ex. hur tullfordran uppstår samt betalning av avgiftsbelopp. Dessutom<br>innehåller tullkodexen vissa regler om överklagande samt procedurregler<br>för kommissionens antagande av tillämpningsbestämmelser.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>4.2.2 Den gemensamma tulltaxan och TARIC</h4> <p>EG:s gemensamma tulltaxa är baserad på den s.k. HS-nomenklaturen<br>(Harmonized Commodity Description and Coding System), vilken<br>tillämpas av flertalet industriländer. Med utgångspunkt från detta<br>sexställiga varuklassificeringssystem har EG upprättat en s.k. kombinerad<br>nomenklatur som skall användas både för tarifferingsändamål och för<br>statistiska ändamål, rådets förordning (EEG) nr 2658/87 om tulltaxe- och<br>statistiknomeklaturen och om Gemensamma tulltaxan. Den kombinerade<br>nomenklaturen (Combined Nomenclature, CN) omfattar dels HS-nomen-<br>klaturen och EG:s underuppdelningar (CNsubdivisions), dels komplette-<br>rande anmärkningar och andra bestämmelser relaterade till EG:s<br>underuppdelningar. Den gemensamma tulltaxan upprättas på samtliga<br>medlemsstaters språk och distribueras löpande till medlemsländerna.</p> <p>Ministerrådet fastställer den kombinerade nomenklaturen med dess<br>tullnivåer. Ändringar av tullnivåema för enskilda positioner beslutas<br>också av ministerrådet efter förslag från kommissionen. Nomenklatur-<br>ändringar beslutas av kommissionen, som under sig har en särskild<br>nomenklaturkommitté. Beslut om ändringar av enskilda tullar offent-<br>liggörs genom publicering i Europeiska gemenskapernas officiella<br>tidning (EGT).</p> <p>Kommissionen har också upprättat en integrerad databas benämnd<br>TARIC som utöver den kombinerade nomenklaturen innehåller de<br>ytterligare EG-underuppdelningar som erfordras för att identifiera ett<br>stort antal speciella arrangemang på tullområdet, t.ex. tullsuspensioner,<br>tullpreferenser, tullkontingenter, antidumpningstullar och importlicenser.<br>TARIC indikerar vilka olika gemenskapsregler som är tillämpliga för en<br>specifik vara samt hänvisar till aktuell författning. Ändringar sänds<br>löpande via datakommunikation till medlemsländerna där informationen<br>överförs till de nationella tulldatasystemen.</p> <p>TARIC-systemet spelar en central roll för en korrekt och enhetlig<br>tillämpning av EG:s rättsakter på tullområdet. Det nuvarande systemet</p> <p>81</p> <p>6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>har dock vissa tekniska begränsningar som förhindrar utbyggnad och Prop. 1994/95:34<br>integration med andra system. En ny version TARIC II har därför<br>utvecklats. Också andra centraliserade databaser finns i EG, med<br>anknytning till det yttre tullskyddet, såsom t.ex. register över kemiska<br>produkter (tullklassificering) som för närvarande upptar över 30 000<br>produkter.</p> <p>EG:s tulltaxa är en s.k. dubbeltariff, innehållande två kolumner, en för<br>autonoma och en för konventionella (avtalsbundna) tullsatser. De<br>konventionella tullarna används mot GATT-länder och andra länder med<br>vilka EG slutit avtal om mest gynnad nationsbehandling (MGN). Enligt<br>de i förordningen om tulltariffen intagna allmänna reglerna skall dessa<br>tullar dock användas mot alla länder, om inte annat framgår av samman-<br>hanget. De autonoma tullsatsema används när de är lägre än de<br>konventionella eller när konventionell tullsats saknas.</p> <h3>4.3 Institutioner och tullkommittéer inom gemenskapen</h3> <h4>4.3.1 Allmänt</h4> <p>Institutionernas allmänna uppgifter inom gemenskapen samt deras<br>sammansättning och verksamhetsformer regleras bl.a. i del 5 i Romför-<br>draget. Mer detaljerade bestämmelser finns på skilda håll i samma<br>fördrag.</p> <p>Gemenskapens främsta institutioner är Europeiska unionens råd, eller<br>rådet som det även benämns, kommissionen, Europaparlamentet och<br>domstolen. För en närmare presentation av dessa institutioner hänvisas till<br>propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (prop.<br>1994/95:19, avsnitt 8.6).</p> <p>För att behandla tullfrågor har olika kommittéer inrättats — bl.a.<br>kommittén för tull- och handelsfrågor samt tullkodexkommittén, se nedan<br>under avsnitt 4.3.2.</p> <p>Rent allmänt kan sägas att rådet och kommissionen bistås av ett antal<br>kommittéer. Kommittéväsendet är omfattande och kommittéernas status<br>varierar. Vissa kommittéer har inrättats i enlighet med stadganden i<br>grundfördragen, t.ex. kommittén för tull- och handelsfrågor (artikel 113.3<br>i Romfördraget). Andra kommittéer, ofta tekniska kommittéer, har<br>inrättats genom beslut i rådet eller kommissionen. Dessa kommittéer har<br>som sin främsta uppgift att förbereda eller yttra sig över beslut och<br>åtgärder som planeras av rådet och kommissionen. En särskild typ av<br>kommittéer inom kommittéväsendet utgörs av de kommittéer som<br>inrättas, med representanter för medlemsstaterna och kommissionen, för<br>att bistå kommissionen vad gäller utövandet av från rådet delegerad<br>kompetens (kommittologin). Rådet har här velat försäkra sig om att till<br>kommissionen delegerad befogenhet verkställs i nära samråd med<br>medlemsstaterna (rådets beslut 87/373).</p> <p>Rådet kan, som nämnts, även inrätta en kommitté som följd av<br>sekundärrätten i syfte att garantera ett nära samarbete mellan kommissio-</p> <p>82<br></p> <p>nen och medlemsstaterna. Rådet har sålunda i förordning (EEG) nr Prop. 1994/95:34<br>2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för<br>gemenskapen inrättat en särskild tullkodexkommitté.</p> <h4>4.3.2 Närmare om kommittéväsendet på tullområdet</h4> <p>113-kommittén</p> <p>Artikel 113.2 och 3 i Romfördraget anger dels att kommissionen skall<br>lägga fram förslag för rådet om hur den gemensamma handelspolitiken<br>skall genomföras, dels att kommissionen, inom ramen för de direktiv som<br>rådet kan komma att utfärda, skall föra förhandlingar om avtal med tredje<br>land i samråd med en särskild kommitté utsedd av rådet för att biträda<br>kommissionen i denna uppgift. Beslut enligt artikel 113 fattas således av<br>rådet. Besluten förbereds i rådsarbetsgrupper. På det handelspolitiska<br>området är den viktigaste rådsarbetsgruppen kommittén för tull- och<br>handelsfrågor, den s.k. 113-kommittén. Kommittén, som är allmänt<br>rådgivande, har det övergripande samordningsansvaret för handelspolitis-<br>ka policyfrågor och biträder kommissionen på sätt som anges i artikel<br>113.3, dvs. i förhandlingsuppgiften. I 113-kommittén diskuteras alla<br>former av handelspolitik men vissa frågor sakbehandlas i regel i mer<br>specialiserade arbetsgrupper under rådet, t.ex. stålkommittén och<br>textilkommittén.</p> <p>Tullkodexkommittén</p> <p>Som nämnts ovan har en särskild tullkodexkommitté inrättats med<br>anledning av artiklarna 247-249 i tullkodexen. Kommittén, som samman-<br>träder i olika sammansättningar (sektioner) skall behandla frågor som rör<br>gemenskapens regelverk på tullområdet. Kommittén skall bestå av<br>representanter för samtliga medlemsstater och en representant för<br>kommissionen, som skall vara kommitténs ordförande.</p> <p>En av kommitténs främsta uppgifter är att behandla frågor om nya eller<br>ändrade tullbestämmelser. Förfarandet är i korthet följande.</p> <p>Kommissionens representant i kommittén lägger fram förslag till de<br>åtgärder som skall vidtas. Kommittén skall avge sitt yttrande över<br>förslaget, i förekommande fall inom den tidsfrist som kom-<br>missionsrepresentanten utsatt. Yttrandet skall avges med sådan majoritet<br>som anges i artikel 148.2 i Romfördraget (viss kvalificerad majoritet),<br>varvid ländernas röster skall vägas på det sätt som anges i nämnda<br>artikel. Om kommittén instämmer i förslaget, beslutar kommissionen om<br>de åtgärder som förutses i förslaget. Om kommitténs uppfattning avviker<br>eller om kommittén inte avger något yttrande, skall kommissionen lämna<br>ett förslag till rådet om de åtgärder som skall vidtas. Rådet har därefter<br>tre månader på sig att besluta i ärendet. Om rådet inte beslutar inom tre<br>månader, beslutar kommissionen i enlighet med sitt förslag.</p> <p>83</p> <p>Vissa avvikelser finns från ovan angivna förfarande. När det bl.a. Prop. 1994/95:34<br>gäller tillämpningsföreskrifter till tullkodexens regler om överklagande<br>har gemenskapen över huvud taget ingen kompetens. Sådana föreskrifter<br>skall enligt artikel 245 i tullkodexen utfärdas av medlemsstaterna.</p> <p>När det gäller vissa bestämmelser i tullkodexen, bl.a. om bindande<br>klassificeringsbesked och andra upplysningar, hänvisas till andra för-<br>faranderegler för beslut om tillämpningsföreskrifter.</p> <p>Ursprungssektionen</p> <p>Bland tullkodexkommitténs olika sektioner kan särskilt nämnas ursprungs-<br>sektionen (origin section). I denna sektion diskuteras såväl EG:s allmänna<br>ursprungsregler som EG:s ursprungsregler om förmånsbehandling.<br>Ursprungsregler om förmånsbehandling finns i samtliga EG:s avtal och<br>arrangemang som innebär förmånsbehandling vid import till EU.<br>Sektionen möts två gånger per månad.</p> <p>84</p> <h2>5 Införlivande av EG:s regelverk på tullområdet ^ProP- ^{1994/95:34<br>}med svensk rätt</h2> <h3>5.1 EG:s regelverk</h3> <h4>5.1.1 Allmänt</h4> <p>Grundvalen för samarbetet inom gemenskapen utgörs främst av de fyra<br>grundfördragen om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen<br>(Parisfördraget), Europeiska ekonomiska gemenskapen (Romfördraget),<br>Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) och Fördraget om<br>Europeiska unionen (Maastrichtfördraget). Dessa fördrag utgör in-<br>ternationella överenskommelser.</p> <p>Gemenskapsrätten består, förutom av de grundläggande fördragen, av<br>en mängd rättsakter av skilda slag och av EG-domstolens i stor ut-<br>sträckning rättsskapande avgöranden samt av internationella avtal som EG<br>har ingått.</p> <p>De grundläggande fördragen upprättar gemenskapernas institutioner och<br>ger dem deras befogenheter. De rättsakter som institutionerna, främst<br>rådet, utfärdar med stöd av dessa bemyndiganden betecknas ofta<br>sekundärrått, till skillnad från primärrätt, varmed regleringen i grund-<br>fördragen åsyftas.</p> <p>För att utföra sina uppgifter skall enligt artikel 189 i Romfördraget<br>rådet och kommissionen, i enlighet med fördragets bestämmelser, besluta<br>förordningar, utfärda direktiv, fatta beslut, ge rekommendationer och<br>avge yttranden. Förordningar är gällande inom hela EU och är direkt<br>tillämpliga i medlemsländerna. Direktiv riktar sig till medlemsländerna<br>och anger ett visst resultat som skall uppnås inom en bestämd tid, men<br>överlåter åt medlemsländerna att bestämma form och tillvägagångssätt för<br>det nationella införlivandet. Beslut är bindande i alla delar för dem som<br>de är riktade till. Dessa tre typer av rättsakter är bindande rättsakter.<br>Rekommendationer och yttranden är inte bindande rättsakter. Andra typer<br>av rättsakter har genom åren utvecklats. En närmare presentation av EG:s<br>regelverk ges i propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska unionen<br>(prop. 1994/95:19, avsnitt 35.3).</p> <h4>5.1.2 Särskilt om sekundärrätten (förordningar, direktiv, beslut<br>m.m.)</h4> <p>Gemenskapens centrala tullbestämmelser finns i en förordning -<br>tullkodexen. Även de tillämpningsföreskrifter som kompletterar tullkodex-<br>en har beslutats i förordningsform. Detsamma gäller gemenskapens<br>tulltaxa liksom gemenskapens bestämmelser på tullfrihetsområdet. I fråga<br>om skatter, mervärdesskatt och punktskatter, har i princip samtliga<br>rättsakter utfärdats som direktiv. Det kan därför finnas anledning att ge<br>ytterligare kommentarer vad gäller dessa slag av rättsakter.</p> <p>85</p> <p>Enligt artikel 189 i Romfördraget skall en förordning ha allmän Prop. 1994/95:34<br>giltighet. Den skall till alla delar vara bindande och direkt tillämplig i<br>varje medlemsstat. Av detta följer att förordningarna i deras gemenskaps-<br>rättsliga form omedelbart och ord för ord skall tillämpas av med-<br>lemsstaternas förvaltningsmyndigheter utan särskild inkorporerings- eller<br>transformationsakt. Utgångspunkten är t.o.m. att de inte får trans-<br>formeras till eller inkorporeras i den nationella rätten. I mål 39/72,<br>Kommissionen mot Italien [1973] ECR s. 101, slog EG-domstolen fast<br>att förordningar är direkt tillämpliga i alla medlemsstater och träder i<br>kraft uteslutande genom att de publiceras i EGT. Domstolen anförde<br>vidare att i konsekvens med detta är alla metoder för implementering<br>oförenliga med fördraget och skulle innebära ett hinder för förordningar-<br>nas direkta effekt och en fara för deras samtidiga och enhetliga tillämp-<br>ning inom hela gemenskapen. Vidare kunde följden bli att medborgarna<br>och de nationella domarna inte kommer att vara uppmärksamma på att<br>EG-reglema skall ha företräde framför nationella regler och eventuella<br>tolkningsfrågor kan eller skall föreläggas EG-domstolen till prejudiciellt<br>avgörande.</p> <p>Förordningarna är som nyss angetts direkt tillämpliga i medlemsländer-<br>na. Icke desto mindre kan det vara nödvändigt att utfärda utfyllande<br>regler nationellt. Som ett viktigt exempel härpå kan nämnas bestämmelser<br>om straff för överträdelse av förordningarna. I vissa fall kan det vara<br>svårt att bestämma hur omfattande denna utfyllnad av förordningarna<br>skall vara och särskilda problem har uppkommit i mål där en medlemsstat<br>har velat fastställa regler rörande frågor som förordningen inte ut-<br>tryckligen har behandlat. Eftersom EG-rätten i stort sett saknar förarbeten<br>får man, när tolkningsproblem uppstår, utgå från stadgandets språkliga<br>innebörd, EG-rättens grundläggande syften och EG-domstolens praxis.</p> <p>Som nämnts ovan anger artikel 189 i Romfördraget att ett direktiv skall<br>med avseende på det resultat som skall uppnås vara bindande för varje<br>medlemsstat till vilken det är riktat men överlåta åt de nationella<br>myndigheterna att bestämma form och tillvägagångssätt. Medlemsländer-<br>na är alltså bundna av att ett visst resultat skall uppnås till en given<br>tidpunkt men kan själva besluta form och metod inom ramen för den<br>nationella rätten. Om en medlemsstat underlåter att inom den föreskrivna<br>tiden genomföra ett direktiv helt eller delvis kan kommissionen eller<br>annan medlemsstat då väcka talan inför EG-domstolen gentemot det land<br>som brustit i sina förpliktelser att genomföra direktivet. Direktiven syftar<br>till att skapa samordnade regler i medlemsländerna. Vissa direktiv är<br>utformade på ett sådant detaljrikt sätt att de knappast lämnar något<br>manöverutrymme åt de nationella myndigheterna vad gäller frågan om<br>genomförandet. Ett sådant direktiv kan ofta innehållsmässigt närmast vara<br>att betrakta som en förordning. EG-domstolen har i ett antal rättsfall valt<br>att ta fasta på en rättsakts innehåll och bortsett från hur rättsakten har<br>betecknats (se t.ex. målen 16 och 17/62, Confédération Nationale des<br>Producteurs de Fruits et Légumes mot rådet [1962] ECR s. 471). Det bör<br>noteras att det inte enbart är förordningar som kan ha direkt effekt, dvs.<br>bestämmelser som grundar rättigheter eller skyldigheter för enskilda och</p> <p>86<br></p> <p>som kan åberopas inför domstolar och andra myndigheter i medlemssta- Prop. 1994/95:34<br>tema. Även direktiv kan ha direkt effekt om bestämmelserna i direktivet<br>är tillräckligt tydliga och ovillkorliga. Detta grundas på rättsaktens<br>bindande natur i förhållande till medlemsstaterna. Ett direktiv kan<br>emellertid endast ha direkt effekt såvitt gäller enskildas rättigheter, och<br>inte skyldigheter, gentemot det allmänna.</p> <p>För ytterligare kommentarer om förordningar, direktiv och andra<br>rättsakter hänvisas till regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges<br>medlemskap i Europeiska unionen, avsnitt 35.3.4.</p> <h3>5.2 Den svenska anslutningslagen</h3> <p>I regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska<br>unionen föreslås att riksdagen bl.a. skall anta regeringens förslag till lag<br>med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen. I<br>propositionens fjärde del behandlas bl.a. frågan om den övergripande<br>lagstiftning som behövs vid en svensk anslutning till Europeiska unionen.</p> <p>Som framgår av propositionen (del I, s. 495) beslutade regeringen i<br>december 1993 att överlämna propositionen 1993/94:114 Grundlagsän-<br>dringar inför ett svenskt medlemskap i Europeiska unionen till riksdagen.<br>Riksdagen har den 28 april 1994 tillstyrkt förslagen i grundlagspropositio-<br>nen.</p> <p>I grundlagspropositionen föreslås en på medlemskap särskilt inriktad<br>regel i 10 kap. 5 § regeringsformen om överlåtelse av viss beslutanderätt<br>till Europeiska gemenskaperna. Enligt förslaget skall riksdagen kunna<br>överlåta beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna så länge som dessa<br>har ett fri- och rättighetsskydd motsvarande det som ges i regerings-<br>formen och i den europeiska konventionen angående skydd för de<br>mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. I en övergångs-<br>bestämmelse till den föreslagna 10 kap. 5 § regeringsformen regleras den<br>procedur som föreslås gälla vid inträdet i den europeiska unionen för<br>anslutningens båda sidor, dvs. såväl övertagandet av redan existerande<br>EG-rätt som överlåtelsen av beslutsbefogenheter för framtiden.</p> <p>Förslaget till lag med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska<br>unionen är grundat på de föreslagna ändringarna i regeringsformen. I<br>lagen regleras införlivandet av EG:s nuvarande regelverk, dvs. fördragen<br>och den före anslutningen antagna sekundärrätten. Därefter regleras<br>överlåtelsen av beslutanderätt till Europeiska gemenskaperna. Vidare<br>anges i en bestämmelse de fördrag och andra instrument som skall gälla<br>här i landet.</p> <p>Genom 2 § förslaget till anslutningslag införlivas anslutningsfördraget<br>mellan Sverige och övriga kandidatländer å ena och EU:s medlemsländer<br>å den andra sidan. Vidare införlivas de grundläggande fördragen (dvs.<br>främst Romfördraget, Kol- och stålfördraget, Euratomfördraget,<br>Enhetsakten och Maastrichtfördraget). Paragrafen omfattar också<br>rättsakter, dvs. förordningar, direktiv och beslut samt rekommendationer<br>och yttranden och vidare vissa andra typer av rättsakter på kol- och</p> <p>87</p> <p>stålområdet. Härutöver omfattar paragrafen andra typer av beslut, t.ex. &nbsp;Prop. 1994/95:34</p> <p>resolutioner och program samt olika typer av avtal.</p> <p>Bestämmelsen innebär dels att anslutningsfördraget och de grund-<br>läggande fördragen liksom de olika typerna av rättsakter, avtal och andra<br>beslut som EG:s institutioner har antagit före Sveriges anslutning till EU<br>gäller här i landet med den verkan som följer av anslutningsfördraget och<br>de grundläggande fördragen. Detta medför att inte endast de före<br>anslutningen antagna EG-reglema som sådana utan också att sådana<br>rättsliga effekter av reglerna som följer av fördragen och EG-domstolens<br>praxis blir gällande i Sverige. Med andra ord blir principerna om direkt<br>tillämplighet, direkt effekt och EG-rättens företräde på detta sätt gällande<br>i Sverige.</p> <p>Det nu sagda innebär för den gemensamma tullagstiftningens vid-<br>kommande att de EG-regler som har antagits av EG:s institutioner före<br>Sveriges anslutning till Europeiska unionen och som utgörs av för-<br>ordningar blir genom anslutningslagen direkt gällande i Sverige på det<br>sätt som föreskrivs i artikel 189 i Romfördraget. Som framgår av<br>regeringens proposition 1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska<br>unionen har EG-domstolen fastslagit att förordningar inte får införlivas<br>i nationell rätt eftersom detta skulle kunna skapa tvivel om deras<br>ursprung och rättsliga effekt. Det konstateras emellertid samtidigt i<br>propositionen att förordningar inte desto mindre kan föranleda att svenska<br>föreskrifter på olika, konstitutionella nivåer måste meddelas. Det sägs att<br>en förordning kan innehålla förpliktelser för ett medlemsland att besluta<br>om utfyllande bestämmelser, att förordningar kan förutsätta att ett<br>medlemslands myndigheter meddelar sådana föreskrifter och inte minst<br>att en förordning förutsätter utfärdandet av straffsanktioner för över-<br>trädelser av förordningen. Detta kan framgå antingen av själva för-<br>ordningstexten eller av samarbetsförpliktelsen i artikel 5 i Romfördraget.<br>Vidare kan svenska föreskrifter behöva utfärdas för att utfylla luckor i en<br>förordning eller för att kompletterande administrativa bestämmelser skall<br>kunna få verkningar på det nationella planet.</p> <p>Som har framgått är de flesta av EG:s gemensamma tullregler<br>utfärdade i förordningsform. Detta innebär att motsvarande svenska<br>föreskrifter måste upphävas men att det samtidigt måste säkerställas att<br>det finns svenska sanktionsföreskrifter och tillämpningsföreskrifter i<br>anslutning till förordningen i fråga.</p> <p>I fråga om direktiv gäller samma metoder som för införlivandet av en<br>internationell överenskommelse med svensk rätt. Om det redan finns<br>bestämmelser som medför att direktivets krav är uppfyllda behövs i<br>allmänhet ingen ytterligare författningsreglering. I övrigt blir det vanligen<br>fråga om att omarbeta direktivets bestämmelser till svenska föreskrifter<br>med användande av den systematik och den form som passar bäst med<br>hänsyn till den svenska lagstiftningen på området i övrigt. Även på<br>tullområdet förekommer EG-regler utfärdade i form av direktiv, dock inte<br>i lika hög grad som förordningar. I den mån direktiv har utfärdats<br>ankommer det alltså på en medlemsstat att se till att nationell lagstiftning<br>finns som införlivar direktivets bestämmelser.</p> <p>88</p> <p>Beslut kan som också nämns i propositionen vara av mycket olika<br>karaktär och till skillnad från direktiv rikta sig - förutom till med-<br>lemsländer - till enskilda rättssubjekt. Ett beslut kan, om det riktas till<br>Sverige, behöva genomföras genom att svenska föreskrifter utfärdas eller<br>förvaltningsåtgäider vidtas. På tullområdet synes de flesta beslut utgöras<br>av rådsbeslut genom vilka EG ingått olika avtal med utomstående länder.<br>Beträffande avtal, se nedan under avsnitt 5.3.</p> <p>I övrigt finns vissa icke bindande rättsakter, såsom rekommendationer<br>och yttranden men också icke bindande rättsakter av annat slag, t.ex.<br>resolutioner och program m.m. Sådana rättsakter grundar inte några<br>skyldigheter för enskilda men kan i vissa fall sägas vara bindande för den<br>institution som har utfärdat dem såtillvida att enskilda bör kunna förlita<br>sig på att institutionen själv efterlever den, t.ex. i fråga om hur kommis-<br>sionen ser på olika rättsliga frågor.</p> <p>Som ovan framhållits blir alltså olika rättsakter, avtal och andra beslut<br>som har antagits före Sveriges anslutning till Europeiska unionen enligt<br>anslutningslagen gällande i Sverige med den verkan som följer av<br>anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen. Detta innebär att<br>EG-reglema på tullområdet kommer att gälla i Sverige inte bara enligt sin<br>ordalydelse utan också på det sätt de har tolkats enligt EG-domstolens<br>praxis. På tullområdet finns en omfattande praxis från EG-domstolen.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h3>5.3 Avtalsfrågor</h3> <p>En beskrivning av gemenskapens traktatkompetens och vissa allmänna<br>avtalsfrågor återfinns i propositionen Sveriges medlemskap i Europeiska<br>unionen (prop. 1994/95:19, avsnitt 9). Propositionen behandlar även<br>frågor som rör EG:s handels- och associationsavtal (avsnitt 23.3.1).</p> <p>Samtliga författningar på tullsamarbetsområdet och ett flertal på<br>tullfrihetsområdet har som grund en internationell överenskommelse som<br>Sverige har ingått, i vissa fall efter riksdagens godkännande.</p> <p>Frihandelsavtalen med EG</p> <p>Sverige har, liksom övriga länder som tillhör Europeiska frihandelssam-<br>manslutningen (EFTA), ingått bilaterala frihandelsavtal med Europeiska<br>ekonomiska gemenskapen (EEG) och med Kol- och stålgemenskapen<br>(EKSG). Genom dessa frihandelsavtal har tullar och kvantitativa<br>restriktioner på industrivaror avvecklats mellan EG och EFTA-ländema.<br>Förhållandet mellan EES-avtalet och frihandelsavtalet med EEG regleras<br>i EES-avtalets artikel 120, vilken innebär att EES-avtalet har företräde i<br>den utsträckning samma fråga regleras i detta. I fråga om avtalet med<br>EKSG finns särskilda bestämmelser i EES-avtalets protokoll 14 anger att<br>avtalet skall kvarstå om inte annat anges i protokollet.</p> <p>89</p> <p>För Sverige innebär ett medlemskap i EU att bestämmelserna i Prop. 1994/95:34<br>anslutningsfördraget och de grundläggande fördragen helt och hållet i<br>såväl materiellt som institutionellt avseende tar över bestämmelserna i de<br>bilaterala avtal som Sverige har ingått med EG på tull- och handelspoliti-<br>kens område. Det nu sagda följer emellertid inte av bestämmelserna i<br>anslutningsfördraget utan av allmänna traktaträttsliga principer. Det har<br>således inte ansetts nödvändigt att säga upp de bilaterala frihandelsav-<br>talen. I fråga om Kol- och stålgemenskapen har i propositionen<br>1994/95:19 Sveriges medlemskap i Europeiska unionen föreslagits att den<br>s.k. CECA-lagen skall upphävas. I övrigt får det ankomma på regeringen<br>att besluta om upphävande av de föreskrifter som meddelats till inför-<br>livande av Sveriges bilaterala avtal med EG.</p> <p>SAD- och TRANSIT-konventionema</p> <p>Sverige är part i konventionen den 20 maj 1987 om förenkling av for-<br>maliteterna vid handel med varor (SAD-konventionen). Konventionen har<br>i dag EFTA-statema och gemenskapen som avtalsparter men ett förslag<br>om ändring i konventionen föreligger som innebär att tredje land kan bli<br>fördragsslutande part.</p> <p>Frågan om tillträde för svensk del till SAD-konventionen har be-<br>handlats av riksdagen (prop. 1986/87:136, bet. 1986/87:SkU47, rskr.<br>1986/87:205). Regeringen har inkorporerat konventionen genom<br>förordningen (1987:1126) om en konvention om förenkling av formalite-<br>terna vid handel med varor.</p> <p>Kommissionen (DG XXI) har i sin rapport från sekundärrätts-<br>genomgången med resp, kandidatland särskilt framhållit att vaije<br>kandidatland måste frånträda konventionen vid ett medlemskap (dok:<br>XXI/645/93 FINAL). Vid ett medlemskap kommer Sverige att bli bundet<br>av konventionen som gemenskapspart och inte som EFTA-stat.</p> <p>Enligt 10 kap. 2 § regeringsformen får regeringen inte ingå en för riket<br>bindande internationell överenskommelse utan att riksdagen har godkänt<br>den, om överenskommelsen föranleder lagändring eller anslagsbeslut.<br>Samma förhållande gäller om överenskommelsen är av större vikt.<br>Riksdagen har som nämnts godkänt att Sverige tillträder SAD-kon-<br>ventionen. Den har införlivats med svensk rätt genom förordning. Fråga<br>uppstår om regeringen enligt regeringsformen är skyldig att underställa<br>riksdagen frågan om uppsägning. Regeringsformens bestämmelser om<br>ingående av internationella överenskommelser äger enligt 10 kap. 4 §<br>motsvarande tillämpning även på uppsägning av överenskommelser. En<br>uppsägning kräver således riksdagens godkännande om den t.ex. bedöms<br>vara av större vikt. Det kan vara av intresse att notera grundlagbe-<br>redningens kommentarer till nämnda bestämmelse (prop. 1973:90 s. 361).<br>Grundlagberedningen anförde att föreskriften inte innebar att upp-</p> <p>90<br></p> <p>sägningen nödvändigtvis skulle behandlas i riksdagen enbart på grund av<br>den omständigheten att den överenskommelse som skulle sägas upp hade<br>ingåtts med riksdagens godkännande. Uppsägningen skulle enligt<br>beredningen bedömas självständigt.</p> <p>Vad gäller SAD-konventionen kan konstateras att enligt artikel 16 skall<br>den part som vill frånträda konventionen lämna skriftlig underrättelse till<br>depositarien tolv månader i förväg. Parterna måste därför komma överens<br>om ett arrangemang som tillgodoser tidsaspekten. Det kan vidare<br>konstateras att en uppsägning av konventionen varken förutsätter<br>lagändring eller anslagsbeslut. Den fråga som aktualiseras är om<br>uppsägningen, tagen för sig, är av större vikt. Som nämnts tidigare<br>kommer Sverige vid ett medlemskap att bli bundet av SAD-konventionen<br>i sin egenskap av medlemsland i EU. Samma förhållande gäller naturli-<br>gen övriga kandidatländer i EFTA-kretsen som blir medlemmar. Det är<br>här således egentligen fråga om att byta partssida i en överenskommelse.<br>Det kan därför sägas att en uppsägning i föreliggande fall är närmast en<br>ren formalitet eftersom Sverige så snart uppsägningen trätt i kraft är<br>bundet av samma förpliktelser i egenskap av gemenskapspart och att<br>uppsägningen, mot denna bakgrund, knappast kan anses vara av större<br>vikt.</p> <p>I anslutningsakten, som finns fogad till anslutningsfördraget, anges de<br>avtal, förutom de grundläggande fördragen, som blir bindande för<br>Sverige, eller som Sverige förbinder sig att tillträda, vid ett medlemskap<br>i EU. Artikel 5 anger t.ex. att ett avtal som gemenskapen har ingått med<br>tredje land skall vara bindande för den nya medlemsstaten på de villkor<br>som anges i de grundläggande fördragen och anslutningsakten. Av artikel</p> <p>228.2 i Romfördraget framgår att internationella avtal som gemenskapen<br>har ingått skall vara bindande för medlemsstaterna. Eftersom anslutnings-<br>akten i övrigt inte särskilt reglerar SAD-konventionen innebär nämnda<br>bestämmelse i anslutningsakten att Sverige vid ett medlemskap om-<br>edelbart blir bundet av SAD-konventionen.</p> <p>Genom lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska<br>unionen (jfr prop. 1994/95:19, se ovan under avsnitt 5.2) införlivas<br>gemenskapernas regler. Genom 2 § jämte 4 § införlivas anslutningsför-<br>draget med anslutningsakten och avtal som har antagits av EG. SAD-<br>konventionen skall därför vid ett medlemskap gälla här i landet på de<br>grunder som nu angetts. Ett bemyndigande för regeringen att meddela<br>föreskrifter som kan behövas med anledning av konventionen återfinns<br>i 18 § förslaget till tullag, se nedan under avsnitten 6.1 och 8.1.</p> <p>Regeringens samlade bedömning är därför att fråga om uppsägning av<br>och tillträde till SAD-konventionen som gemenskapspart inte behöver<br>underställas riksdagen särskilt.</p> <p>Det kan nämnas att Sverige även är part i konventionen den 20 maj<br>1987 om ett gemensamt transiteringsförfarande (TRANSIT-konventio-<br>nen). Tillträdet till TRANSIT-konventionen har inte behandlats av<br>riksdagen. Vid ett medlemskap måste Sverige frånträda konventionen.<br></p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>91</p> <p>Sverige kommer emellertid vid ett medlemskap att bli bundet av Prop. 1994/95:34<br>TRANSIT-konventionen som gemenskapspart genom anslutningslagen.</p> <p>Också i fråga om de bestämmelser som behövs vid ett medlemskap med<br>anledning av denna konvention finns bemyndigande i den föreslagna<br>tullagen.</p> <p>TIR-konventionen</p> <p>Sverige har tillträtt tullkonventionen den 14 november 1975 om in-<br>ternationell transport av gods upptaget i TIR-camet (TIR-konven-<br>tionen).Tillträdet till konventionen har inte behandlats av riksdagen.<br>Konventionen är numera införd i svensk rätt genom 53 § tullförordningen<br>(1987:1114). Även gemenskapen är part i konventionen, liksom<br>medlemsstaterna. Sverige måste således inte i detta fall frånträda<br>konventionen som enskild stat.</p> <p>EFTA-konventionen</p> <p>Sverige är part i 1960 års konvention angående upprättandet av Europeis-<br>ka frihandelssammanslutningen (EFTA). Frågan om tillträde för svensk<br>del till konventionen har behandlats av riksdagen (prop. 1960:25,<br>bet. 1960:UtrU2, rskr. 1960:140). Tillträdet till konventionen har föranlett<br>lagstiftning.</p> <p>I artikel 130 i anslutningsakten stadgas att Sverige med verkan fr.o.m<br>med den 1 januari 1995 skall frånträda bl.a. EFTA-konventionen. I<br>samtliga de frihandelsavtal som EFTA-statema har ingått med länder i<br>Central- och Östeuropa, Turkiet och Israel finns en bestämmelse som<br>anger att en EFTA-stat som frånträder konventionen om upprättandet av<br>EFTA samma dag som uppsägningen blir giltig skall upphöra att vara<br>part i avtalet.</p> <p>Artikel 42 i EFTA-konventionen anger en uppsägningstid om 12<br>månader för att en medlemsstat skall kunna frånträda konventionen.<br>Avtalsparterna har inom ramen för EFTA:s råd emellertid bejakat en<br>kortare uppsägningstid.</p> <p>Av 2 § jämte 4 § förslaget till lag med anledning av Sveriges an-<br>slutning till Europeiska unionen framgår att anslutningsfördraget, av<br>vilket anslutningsakten utgör en integrerad del, gäller i Sverige med den<br>verkan som följer av fördraget (jfr prop. 1994/95:19).</p> <p>Regeringens bedömning är därför att fråga om uppsägning av EFTA-<br>konventionen inte behöver underställas riksdagen särskilt. En uppsägning<br>av EFTA-konventionen föranleder en ändring i bilagan till lagen<br>(1976:661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Regeringen har i en<br>proposition lämnat förslag till sådana ändringar i denna lag som föranleds<br>av ett svenskt medlemskap i EU. Det får i övrigt ankomma på regeringen<br>att besluta om upphävande av de föreskrifter som meddelats med<br>anledning av tillträdet till EFTA-konventionen.</p> <p>92</p> <p>Tullsamarbetsavtal</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Med tullsamarbete avses ett samarbete mellan olika länders tullmyndig-<br>heter. Samarbetet kan t.ex. avse utbyte av information eller bistånd med<br>delgivning eller indrivning. Sverige är part i ett antal bilaterala tullsam-<br>arbetsavtal, för närvarande finns tullsamarbetsavtal med de flesta<br>västeuropeiska länder samt USA och Ryssland, och ett multilateralt<br>tullsamarbetsavtal med våra nordiska grannländer. Vidare ingår ett<br>tullsamarbetsavtal inom ramen för EES-avtalet (protokoll 11). Fråga<br>uppstår om vi på svensk sida vid ett medlemskap i EU kan fortsätta vara<br>part i dessa avtal.</p> <p>I artikel 6 i anslutningsakten anges bl.a. att artikel 234 i Romfördraget<br>skall gälla även för de nya medlemsstaterna i fråga om sådana avtal som<br>dessa stater ingått före anslutningen. Huvudregeln i sistnämnda artikel är<br>att sådana internationella avtal som ingåtts med tredje land före ik-<br>raftträdandet av Romfördraget (resp, anslutningsfördraget) skall fortsätta<br>att gälla och inte beröras av fördragets bestämmelser (art. 234 första<br>stycket). För att emellertid ge utrymme för den gemensamma han-<br>delspolitiken anger andra stycket att i den mån dessa avtal inte är<br>förenliga med Romfördraget skall den eller de berörda medlemsstaterna<br>vidta alla lämpliga åtgärder för att undanröja det som är oförenligt med<br>fördraget. Detta torde innebära att sådana traditionella handelspolitiska<br>avtal som anges i artikel 113 i Romfördraget (t.ex. frihandelsavtal) inte<br>kan fortsätta att gälla gentemot tredje land. Däremot torde inte de<br>tullsamarbetsavtal som Sverige är part i anses vara oförenliga med den<br>gemensamma handelspolitiken. Det kan emellertid inte uteslutas att det<br>finns element i tullsamarbetsavtalen som inte anses förenliga med<br>Romfördraget och därför bör omförhandlas. Såvitt gäller EES-avtalet och<br>protokoll 11 om tullsamarbete innebär medlemskapet att Sverige i stället<br>för att vara part i avtalet som EFTA-stat blir bundet i egenskap av<br>medlemsland.</p> <p>Regeringen har vid ingående av tullsamarbetsavtalen inhämtat<br>riksdagens godkännande och införlivat avtalen med svensk rätt på<br>förordningsnivå.</p> <p>Inom gemenskapen regleras tullsamarbetsfrågor under nationell kompe-<br>tens av den s.k. Neapelkonventionen (Convention of 7 September 1967<br>between the Member States of the European Economic Community on<br>the Provision of Mutual Assistance by their Customs Authorities). Sam-<br>arbetet på tullområdet när det gäller frågor under gemenskapskompetens<br>baseras på rådets förordning (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj 1981 om<br>ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas administrativa myndigheter samt<br>om samarbete mellan de förra och kommissionen för att säkerställa en<br>korrekt tillämpning av tull- och jordbrukslagstiftningen, se nedan under<br>avsnitt 6.4. Inom ramen för den s.k. Mutual Assistance Group (MAG)<br>har EG:s tullmyndigheter sedan åtskilliga år behandlat olika samarbets-</p> <p>93</p> <p>frågor enligt Neapelkonventionen. Samarbetet i MAG är på väg att Prop. 1994/95:34<br>byggas ut och en revidering och modernisering av Neapelkonventionen<br>pågår inom ramen för det nya inrikespolitiska och rättsliga samarbetet<br>enligt Maastrichtfördraget.</p> <p>Utredningen har funnit tre rättsakter på detta område som aktualiseras<br>vid ett svenskt medlemskap i EU. Två av dessa medför behov av<br>bestämmelser i nationell lag. Dessa behandlas närmare under avsnitt 6.4.</p> <p>94</p> <h2>6 Lagförslag på Finansdepartementets<br>verksamhetsområde</h2> <h3>6.1 Tullagen</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.1 Allmänt</h4> <p>Regeringens förslag: Den nuvarande tullagen (1987:1065) upp-<br>hävs. En ny tullag införs med kompletterande bestämmelser till<br>rådets förordning (EEG) nr 2913/92 (tullkodexen) och kommissio-<br>nens förordning (EEG) nr 2454/93 (tillämpningskodexen) på de<br>områden som faller under Finansdepartementets ansvarsområde.<br>Den nya tullagen föreslås även innehålla bestämmelser om dekla-<br>rationsskyldighet, fastställelse och uppbärande av andra skatter<br>och avgifter vid import och vid införsel från sådant område som<br>ligger inom EG:s tullområde, men utanför EG:s skatteområde.<br>Lagen föreslås även innehålla vissa bestämmelser om utförsel av<br>varor till sådant område.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har i huvudsak inte<br>haft någon erinran mot förslaget. Grossistförbundet Svensk Handel och<br>Industriförbundet har ifrågasatt om det är nödvändigt med ett så stort<br>antal bestämmelser i nationell lagstiftning som föreslagits. Riksåklagaren<br>har ansett att ett större antal begrepp bör definieras. Kritik har vidare<br>riktats mot delar av den terminologi som använts. Sådan kritik har<br>lämnats av Exportrådet, Grossistförbundet Svensk Handel och Industriför-<br>bundet. Flera remissinstanser har ansett att en uppföljning av utrednings-<br>arbetet bör genomföras. Philip Morris AB har hemställt att det i den nya<br>tullagen skall införas en dispensbestämmelse som innebär att importföre-<br>tag kan medges att, under viss tid efter lagens ikraftträdande, få varor<br>förtullade enligt nu gällande tulltariffer om det finns särskilda skäl för<br>detta.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Förfarandet i tullhänseende vid import<br>och export regleras för närvarande i huvudsak genom tullagen<br>(1987:1065) och tullförordningen (1987:1114). Vid ett inträde i EU<br>kommer förfarandena i första hand att vara reglerade genom tullkodexen<br>och tillämpningskodexen. Dessa båda rättsakter kommer, med vissa an-<br>passningar som framgår av anslutningsakten, att bli direkt tillämpliga i<br>Sverige vid ett medlemskap. Den föreslagna lagen skall endast ses som<br>ett komplement till de nämnda rättsakterna. Lagen skall gälla endast i<br>fråga om import och export från tredje land och gäller således inte<br>handeln mellan medlemsstaterna med gemenskapsvaror. Däremot blir<br>lagen aktuell om icke-gemenskapsvaror, dvs. varor som införts till<br>gemenskapens tullområde från tredje land och ännu inte övergått till fri<br>omsättning, förs mellan Sverige och annan medlemsstat. Tullkodexen och<br></p> <p>95</p> <p>tillämpningskodexen reglerar importtull och exporttull men inte andra Prop. 1994/95:34<br>skatter eller avgifter. Den nya tullagen skall, liksom den nuvarande<br>tullagen, även avse annan skatt än tull och avgift som skall tas ut vid<br>import från tredje land. Dessutom finns behov av bestämmelser om in-<br>och utförsel av varor från och till områden som ligger inom EG:s<br>tullområde men utanför EG:s skatteområde. Om Finland blir medlem i<br>EU samtidigt som Sverige kan Åland bli ett näraliggande sådant område.<br>Vid införsel från ett sådant område skall tull inte tas ut, men däremot<br>skall importskatt tas ut. Vid kommersiell utförsel skall förfarandet intern<br>gemenskapstransitering enligt artikel 311 i tillämpningskodexen tillämpas.</p> <p>I båda fallen skall förfarandet hanteras av tullverket.</p> <p>Regeringen delar utredningens uppfattning att det finns ett behov av en<br>relativt omfattande nationell lagstiftning vid sidan av tullkodexen och<br>tillämpningskodexen. Begrepp som definieras i tullkodexen eller<br>tillämpningskodexen har i utredningens förslag i huvudsak inte även<br>definierats i den nationella lagstiftningen. Regeringen delar i och för sig<br>den uppfattning som framförts av vissa remissinstanser om värdet av att<br>samla definitionerna på ett ställe. Ett sådant arbete finns det dock för<br>närvarande inte utrymme för. Regeringen delar uppfattningen att den nu<br>föreslagna lagstiftningen behöver följas upp inom kort. Vid en sådan<br>uppföljning finns utrymme för att samla definitioner på ett ställe i<br>nationell författning och att överväga ändringar som inte är nödvändiga<br>för ett medlemskap men som ändå kan vara önskvärda.</p> <p>Vad gäller hemställan om dispensbestämmelser i den nya tullagen får<br>regeringen framhålla att Sverige vid ett EU-medlemskap från första dagen<br>skall tillämpa EG:s tullnivåer. Övertagandet av EG:s handelspolitik<br>medför vissa nackdelar i form av högre tull på vissa enskilda produkter<br>(se propositionen 1994/95:19 Del I Sveriges medlemskap i Europeiska<br>unionen, sid 329). Det framhålls i nämnda proposition att det inför<br>förhandlingarna om medlemskap gjordes den bedömningen att det låg i<br>Sveriges intresse att fullt ut ansluta sig till EG:s tullunion och handelspo-<br>litik från första dagen av medlemskapet. Det anslutningsfördrag med<br>EU:s medlemsländer som Sverige undertecknat medger inte några<br>undantag från EG:s tulltariffer. Det är därför inte möjligt att införa någon<br>dispensbestämmelse som skulle göra det möjligt för importföretag att<br>under viss tid få varor förtullade enligt nu gällande tulltariffer.</p> <p>96</p> <h4>6.1.2 Tullkredit och förenklade förfaranden</h4> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringens förslag: I tullagen regleras möjligheten att ge till-<br>stånd att använda förenklade förfaranden vid övergång till fri<br>omsättning motsvarande de nuvarande förenklade förfarandena<br>hemtagning och förfarande med godkänd mottagare. Tiden för<br>lämnande av kompletterande uppgifter föreslås bli nio dagar.<br>Betalning av tullpålagor skall vid medgiven kredit ske senast<br>fredagen i fjärde veckan efter den vecka då varorna frigjordes av<br>tullmyndigheten.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinsatanser har inte haft någon<br>erinran. Grossistförbundet Svensk Handel, Industriförbundet, Köp-<br>mannaförbundet och Sydsvenska Handelskammaren har dock ansett att<br>den av utredningen föreslagna tiden för lämnande av kompletterande<br>uppgifter är för kort och att den nuvarande kredittiden vid hemtagning<br>om ca 41 dagar bör bibehållas.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Ett grundförfarande vid import, såväl<br>enligt nuvarande svenska bestämmelser som enligt EG-bestämmelsema,<br>är att</p> <p>1. en importör anmäler införseln till en tullmyndighet och därvid<br>lämnar all behövlig information och styrkande handlingar,</p> <p>2. myndigheten undersöker att det inte finns något hinder för införseln<br>(att det inte finns några införselrestriktioner för varorna och att alla<br>nödvändiga tillstånd finns),</p> <p>3. myndigheten fastställer tull, annan skatt och avgift att betala,</p> <p>4. uppbär betalningen och</p> <p>5. medger därefter att varan släpps in i landet.</p> <p>I Sverige i dag sker dock större delen av importen med användning av<br>ett eller flera förenklade förfaranden som medför avsteg från det<br>beskrivna grundförfarandet.</p> <p>En importör kan ha tillstånd att vara en s.k. kreditimportör. Det<br>innebär att varan släpps fri efter att tullpålagoma fastställts men innan de<br>har betalats. Pålagorna skall betalas 15 dagar efter att tullräkning<br>utfärdats. Med handläggningstiden i tullverket inräknat blir kredittiden i<br>dag i genomsnitt 24 dagar för en kreditimportör.</p> <p>En kreditimportör kan få tillstånd att vara hemtagare. Ett hemtagnings-<br>tillstånd kan avse hemtagning för egen räkning eller hemtagning för<br>annans räkning. I det senare fallet är hemtagaren ombud för importören<br>men hemtagningen sker med stöd av ett tillstånd som ombudet har. En<br>hemtagare behöver inte lämna alla uppgifter vid införseltidpunkten. En<br>hemtagare behöver endast lämna vissa uppgifter i ett första steg för att<br>få ta hand om och fritt förfoga över varan. De uppgifter som lämnas i det<br>första steget har i huvudsak betydelse för bedömningen om det finns<br>något hinder mot införseln. Hemtagaren lämnar senast 15 dagar efter den</p> <p>97</p> <p>7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>första anmälan (anmälan till förtullning) en tulldeklaration med de<br>ytterligare uppgifter som behövs för att fastställa tullpålagoma i ett andra<br>steg, varefter tullmyndigheten fastställer och uppbär pålagorna. Eftersom<br>hemtagaren även är kreditimportör skall betalningen erläggas 15 dagar<br>efter att tullräkningen utfärdats. Med tullverkets handläggningstid<br>inräknat är den genomsnittliga kredittiden för en hemtagare i dag 41<br>dagar.</p> <p>Godkänd mottagare innebär att varusändningar kan under transitering<br>föras ända fram till mottagarens eget lager, där varan kan frigöras efter<br>att en underrättelse lämnats till tullmyndigheten. Denna underrättelse<br>innebär att en anmälan till förtullning har skett.</p> <p>I tullkodexen finns bestämmelser om betalningsanstånd i artikel 224 och<br>efterföljande artiklar. Detta ses i EG-rätten inte som bestämmelser om<br>förenklat förfarande. Kredittiden vid betalningsanstånd skall enligt artikel<br>227 i tullkodexen vara 30 dagar. I artikeln anges ett antal olika sätt att<br>beräkna tiden beroende av om anstånd med betalningen beviljas separat<br>för varje tullbelopp eller gemensamt för alla tullbelopp som bokförts<br>under en viss tidsperiod. De olika beräkningsmetoderna ger en genom-<br>snittlig kredit om ca 30 dagar från den dag varan frigörs. Utredningen<br>har föreslagit att en tullräkning skall omfatta en importörs import under<br>en kalendervecka och att betalning skall erläggas fredagen i fjärde veckan<br>efter denna kalendervecka. Förslaget följer den beräkningsmetod som<br>anges i punkt 3 a i artikel 227 i tullkodexen och ger en kredittid om<br>mellan 28 och 32 dagar beroende på när under kalenderveckan varan<br>frigörs. Detta innebär att nuvarande förfarande med sammanföring av all<br>import under en vecka till en gemensam tullräkning kan behållas. En<br>övergång till en uppsamling av import under en längre tid, upp till en<br>månad vore möjligt enligt EG:s bestämmelser. Det skulle innebära att en<br>kredittid skulle kunna tillämpas som för de varuposter som lämnades<br>tidigt under uppsamlingsperioden skulle kunna uppgå till 46 dagar medan<br>kredittiden för de varuförsändelser som frigörs i slutet av uppsam-<br>lingstiden är nere på 16 dagar. Vid ett sådant system skulle den som kan<br>styra sin import till vissa dagar kunna få en kredittid som överstiger<br>dagens, medan den som har en jämnt fördelad import i genomsnitt skulle<br>få en kredittid om ca 30 dagar. Även om en sådan ordning skulle<br>innebära möjligheter till längre kredittid för vissa varuförsändelser skulle<br>det innebära väsentligt kortare kredittid för andra. Det är inte självklart<br>att en sådan ordning sammantaget skulle vara fördelaktigare för<br>näringslivet än den av utredningen föreslagna. Regeringen anser att det<br>i vart fall inte för närvarande är möjligt att välja en arman ordning än den<br>utredningen föreslagit. Följderna av att övergå till en annan period för<br>utfärdande av tullräkningar kan inte för närvarande till fullo överblickas.<br>Det torde i vart fall leda till behov av inte obetydliga och kostsamma<br>omställningar.</p> <p>EG-förordningama innehåller även bestämmelser om förenklade<br>förfaranden. Sådana förfaranden kan enligt EG-bestämmelsema före-<br>komma vid varje tullförfarande och inte endast vid övergång till fri<br>omsättning. De grundläggande reglerna om förenklade förfaranden finns</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>98</p> <p>i artikel 76 i tullkodexen. I tillämpningskodexen identifieras tre typer av Prop. 1994/95:34<br>förenklade förfaranden</p> <p>1. ofullständiga deklarationer,</p> <p>2. förenklat deklarationsförfarande, och</p> <p>3. lokalt klareringsförfarande.</p> <p>Det utmärkande för de förenklade förfarandena är att deklaranten inte<br>behöver lämna alla uppgifter eller handlingar vid klareringstillfället, utan<br>får lämna de kompletterande uppgifterna eller handlingarna vid ett senare<br>tillfälle. Förenklingen kan också bestå i att tulldeklarationen får lämnas<br>på annan handling än enhetsdokumentet.</p> <p>Något förenklat förfarande motsvarande ofullständiga deklarationer har<br>vi inte i dag i Sverige. Det motsvaras närmast av att den lokala tullmyn-<br>digheten i enskilda fall medger att preliminär tulldeklaration lämnas eller<br>medger uppskov med att lämna vissa uppgifter.</p> <p>Hemtagning för egen eller för annans räkning motsvaras närmast av<br>förenklat deklarationsförfarande.</p> <p>Förfarandet med godkänd mottagare påminner om lokalt klareringsför-<br>farande men en väsentlig skillnad är att anmälan till förtullning enligt<br>EG:s bestämmelser i detta fall rättsligt består i att den godkände<br>mottagaren registrerar en mottagen varuförsändning i sin egen bokföring<br>och inte av den underrättelse om sändningen som han skall lämna till<br>tullmyndigheten.</p> <p>Gemenskapsreglema lämnar förhållandevis stor frihet för tullmyndig-<br>heterna att utforma villkoren för att tillämpa de förenklade förfarandena.<br>Det gäller t.ex. vilka uppgifter som skall lämnas vid importtillfället<br>respektive senare i den kompletterande deklarationen.</p> <p>När det gäller förenklade förfaranden för övergång till fri omsättning<br>har utredningen ansett att det behövs reglering i lag. Som skäl har angetts<br>att detta tullförfarande även avser uttag av annan skatt än tull och att<br>tillämpningen i dess grunddrag bör vara enhetlig hos alla tullmyndigheter.<br>Regeringen delar denna bedömning.</p> <p>Vid den närmare utformningen av förenklat deklarationsförfarande och<br>lokalt klareringsförfarande måste hänsyn tas till tullkodexens regler om<br>frist för betalning vid betalningsanstånd. Dessa bestämmelser ger den<br>yttre ramen för de förenklade förfarandenas utsträckning i tiden.<br>Regeringen delar utredningens bedömning att hemtagningssystemet bör<br>behållas i sina grunddrag inom ramen för det förenklade förfarandet och<br>att tullräkning skall utfärdas för import som anmäls till förtullning under<br>en kalendervecka. Enligt vad som anförts ovan innebär detta en<br>genomsnittlig kredittid om 30 dagar inom vilket tidsintervall tre faser<br>skall fullgöras;</p> <p>1. importören skall lämna kompletterande uppgifter,</p> <p>2. tullverket skall på grundval av dessa uppgifter fastställa tull och<br>annan skatt samt avgifter att betala samt utställa tullräkning, och</p> <p>3. importören skall betala tullräkningen.</p> <p>Utredningen har föreslagit att tidsfristen för den första fasen, lämnande<br>av kompletterande uppgifter, skall bestämmas till 8 dagar. Motsvarande<br>frist enligt nuvarande bestämmelser är som sagts ovan 15 dagar.</p> <p>99</p> <p>Utredningen föreslår att den andra fasen skall avslutas inom sådan tid att Prop. 1994/95:34<br>importören har 10 dagar på sig att betala pålagorna från dess tull-<br>räkningen utfärdas (mot 15 dagar enligt dagens bestämmelser). Detta<br>innebär att tullmyndigheten i snitt har 12 dagar på sig att fastställa<br>pålagor att betala och utfärda tullräkning.</p> <p>Enligt artikel 218 i tullkodexen skall den sammanlagda beloppet att<br>betalas bokföras av myndigheten enligt huvudregeln inom 5 dagar från<br>den införselperioden beloppet avser. Framställningen av tullräkningen får<br>ses som en sådan bokföring. Någon tidigare tidpunkt där en sådan<br>bokföring kan anses ha skett finns inte.</p> <p>Med stöd av artikel 219 i tullkodexen kan tiden dock utsträcks till längst</p> <p>14 dagar. Tullmyndigheten kan således i praktiken högst utnyttja tiden<br>fram t.o.m söndagen andra veckan efter den vecka som tullräkningen<br>avser för att framställa tullräkningen. Enligt uppgift från Generaltullsty-<br>relsen kräver det tekniska förfarande med framställning av tullräkning att<br>de sista uppgifterna som skall ingå i tullräkningen är lämnade före<br>onsdagen andra veckan efter den vecka tullräkningen avser. Med en<br>inlämningstid om åtta dagar skall de sista uppgifterna lämnas under<br>måndagen andra veckan efter den vecka tullräkningen avser. Det ger en<br>dag i reserv.</p> <p>Regeringen inser att denna dag vore värdefull för tullmyndigheten att<br>ha tillgång till för att möta olika förseningar och problem som kan uppstå<br>under hanteringen, men finner ändå att denna dag i stället bör utnyttjas<br>till att utsträcka tiden för inlämnande av kompletterande uppgifter i<br>förhållande till vad utredningen föreslagit.</p> <h4>6.1.3 Tullombud</h4> <p>Regeringens förslag: Kravet på att ombud som lämnar tullde-<br>klaration för förtullning skall ha godkänts av tullmyndigheten<br>avskaffas. Vidare ges ett bemyndigande till regeringen att meddela<br>föreskrifter om villkor och inskränkningar i användningen av<br>ombud i vissa fall. Bemyndigandet skall kunna delegeras vidare<br>till Generaltullstyrelsen.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen och Sydsvenska Handels-<br>kammaren anser att kravet på att ombud skall vara godkända bör<br>behållas. Industriförbundet anser att den av utredningen föreslagna<br>bestämmelsen innebär att regeringen ges rätt att föreskriva undantag från<br>gemenskapensrätten och ifrågasätter om detta är tillåtet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt nuvarande 13 § TL måste ett<br>ombud ha godkänts av Generaltullstyrelsen för att få lämna en tull-<br>deklaration. I artikel 5 i tullkodexen finns bestämmelser om ställande av<br>ombud för kontakter med tullmyndigheterna. Enligt dessa bestämmelser</p> <p>100<br></p> <p>kan en medlemstat ställa krav på att ett ombud skall bedriva sin<br>verksamhet inom landet enligt reglerna för direkt eller indirekt om-<br>budskap. Enligt artikel 227.1 i tillämpningskodexen får tullmyndighet<br>föreskriva att muntlig tulldeklaration inte får avges genom ombud och<br>enligt artikel 794 i tillämpningskodexen får medlemsstaten föreskriva att<br>exportdeklaration i vissa fall inte får avges genom ombud.</p> <p>Det är inte helt klart om tullkodexens och tillämpningskodexens<br>bestämmelser utgör ett hinder för att behålla kravet på godkännande. Det<br>kan väl hävdas att sådant hinder inte finns. Regeringen delar dock<br>utredningens bedömning att det inte har framkommit några starka skäl för<br>att behålla kravet på godkännande. Mot bakgrund av att det saknas i lag<br>eller eljest angivna kriterier för prövning av ombudets lämplighet är det<br>oklart vilken betydelse ett godkännande kan ha. Regeringen delar därför<br>utredningens bedömning att det inte finns tillräckliga skäl att behålla<br>kravet på godkännande av ombud.</p> <p>I den mån tullkodexen och tillämpningskodexen ger utrymme för<br>föreskrifter om villkor och inskränkningar i användningen av ombud finns<br>skäl att ge ett bemyndigande till regeringen att meddela sådana före-<br>skrifter på det sätt som utredningen föreslagit. Detta bemyndigande skall<br>kunna delegeras till Generaltullstyrelsen. Bemyndigandet kan naturligtvis<br>inte utnyttjas för villkor och begränsningar som går utöver vad som får<br>göras enligt gemenskapsrätten.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.4 Tillfälliga lager, tullager, frizon, frilager och exportbutik</h4> <p>Regeringens förslag: I den nya tullagen införs bestämmelser om<br>exportbutiker som motsvarar bestämmelserna i den nuvarande<br>tullagen. I sådana exportbutiker skall även viss skattefri försälj-<br>ning till resande till annat EU-land tillåtas.</p> <p>Den nya tullagen skall vidare innehålla vissa kompletterande<br>bestämmelser till tullkodexens och tillämpningskodexens bestäm-<br>melser om tillfälliga lager, tullager, frizoner och frilager.</p> <p>En övergångsordning behövs för tullager och frihamnar under<br>det första året av ett svenskt medlemskap i EU.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte haft någon<br>erinran mot förslagen. Industriförbundet har framhållit att det är<br>väsentligt att de lagerformer som förekommer i EG-rätten tillämpas på ett<br>så smidigt sätt som möjligt. Förbundet ifrågasätter om det bör finnas en<br>skyldighet för fraktförare att lägga upp icke-gemenskapsvara på tillfälliga<br>lager. Förbundet anser att begreppet &quot;tillfälliga lager&quot; inte bör användas<br>eftersom det inte är lagret som skall vara tillfälligt utan förvaringen där.<br>Förbundet ifrågasätter om regeringen kan ges rätt att meddela föreskrifter<br>om industriell verksamhet i frizon. Förbundet efterlyser en precisering av<br></p> <p>101</p> <p>vilken övervakning och kontroll från tullmyndigheterna som de olika Prop. 1994/95:34<br>lagerformema skall underkastas. Grossistförbundet Svensk Handel anser<br>att det föreligger betydande oklarheter beträffande regelverket för olika<br>typer av tullfri lagring. Innan klar information lämnas om detta bör<br>möjligheter till smidig tillämpning av handelsrestitution kvarstå.</p> <p>Sydsvenska Handelskammaren anser att det lagrum i vilket det anges<br>möjlighet att inskränka rätten att bedriva verksamhet i frizon eller frilager<br>måste få en utformning där det klart framgår att det endast är i undan-<br>tagsfall som man kan begränsa verksamheten i frizoner. Sveriges Hamn-<br>och Stuveriförbund önskar att det klarare skall framgå vad som skall ske<br>med det svenska frihamnsinstitutet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande svenska<br>tullagstiftningen utgör förvaring på tullupplag eller tullager eller i frihamn<br>eller exportbutik särskilda klareringsformer. Vid ett svenskt medlemskap<br>i EU kommer tullkodexens och tillämpningskodexens institut tillfälliga<br>lager, tullager samt frizon och frilager att ersätta de nuvarande lagrings-<br>formerna tullupplag, tullager och frihamn.</p> <p>Tillfälliga lager tjänar i stort sett samma ändamål som nuvarande<br>tullupplag, dvs. för korttidsförvaring av importerade varor i avvaktan på<br>att de övergår t.ex. till fri omsättning. Till skillnad från uppläggning på<br>tullupplag utgör dock förvaring på tillfälligt lager inte ett tullförfarande.</p> <p>Tullager enligt tullkodexen motsvarar i princip det nuvarande svenska<br>institutet tullager. Det finns dock många skillnader i enskildheter. En<br>väsentlig skillnad jämfört med nuvarande svenska bestämmelser är att<br>förvaringstiden på tullager enligt EG-bestämmelsema är obegränsad.<br>Tillämpningskodexen definierar sex olika typer av tullager som betecknas<br>med bokstäverna A-F.</p> <p>Frizoner och frilager behandlas i tullkodexen som ett enhetligt institut.<br>Den enda väsentliga skillanden är att frizoner är inhägnade områden<br>medan frilager utgör enskilda byggnader eller lokaler. Den närmaste<br>svenska motsvarigheten är frihamnar men skillnaderna är avsevärda.</p> <p>Enligt övergångsbestämmelserna till anslutningsakten får Sverige bl.a.<br>behålla frizoner och frilager som inte uppfyller villkoren i gemen-<br>skapslagstiftningen under högst ett år efter anslutningen till EU. Den<br>nuvarande tullagens bestämmelser om tullager och frihamnar skall under<br>denna tid gälla övergångsvis. Detta innebär att frihamnsinstitutet formellt<br>upphör från medlemskapet, men kan i praktiken bestå under ett år.</p> <p>Tullkodexen och tillämpningskodexen innehåller inte några regler om<br>exportbutiker, dvs. butiker avsedda för försäljning av tullfria varor till<br>flygpassagerare som avreser till annat land. Det finns inte heller i övrigt<br>några begränsningar i gemenskapsrätten av möjligheterna till sådan<br>försäljning till resande till tredje land. Vid ett medlemskap i EU kan vi<br>således behålla nuvarande bestämmelser om försäljning av tull- och<br>skattefria varor i exportbutik till resande till tredje land.</p> <p>För försäljning till resande till annat EU-land gäller som huvudregel att<br>försäljningen skall beskattas av det land som enligt beskattningsordningen<br>har beskattningsrätten. Som en övergångsregel gäller dock att viss<br>skattefri försäljning får tillåtas även till sådana resande. Sådan försäljning</p> <p>102<br></p> <p>på flygplats bör från praktisk synpunkt ske i exportbutik. Eftersom den<br>skattefria försäljningen till resande inom EU inte medför rätt till frihet<br>från tull behövs dock särskilda bestämmelser för att försäkra att tull utgår<br>när det rör sig om försäljning av importerade varor. Det faktiska<br>monopol som SAS och Luftfartsverket har enligt 45 § nuvarande<br>tullförordningen har i olika sammanhang ifrågasatts. Regeringen avser<br>dock inte att i detta sammanhang behandla den frågan.</p> <p>I tullagen föreslås förutom bestämmelserna om exportbutiker vissa<br>utfyllande bestämmelser om tillfälliga lager, tullupplag samt frizoner och<br>frilager. Bestämmelserna gäller meddelande av tillstånd, skyldighet att<br>lägga upp varor på tillfälligt lager i vissa fall, anmälningskyldighet i fråga<br>om varor som förs till eller från frizon eller frilager, möjlighet till<br>begränsningar och villkor för verksamhet i frizon, övervakning och<br>kontroll av tillfälliga lager, tullager, frizon och frilager samt vissa<br>bestämmelser om tystnadsplikt. Regeringen finner att de av utredningen<br>föreslagna bestämmelserna är väl avvägda och att de inte på något sätt<br>står i strid mot gemenskapsrätten.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.5 Tullverkets kontrollverksamhet</h4> <p>Regeringens förslag: I den föreslagna nya tullagen införs be-<br>stämmelser om tullverkets kontrollverksamhet som i huvudsak<br>överensstämmer med motsvarande bestämmelser i den nuvarande<br>tullagen. Tullkodexen och tillämpningskodexen innehåller prak-<br>tiskt taget inte några bestämmelser om kontrollverksamheten.<br>Frågorna om tullmyndigheternas kontrollverksamhet hör därför i<br>huvudsak till den nationella kompetensen. Ett undantag är artikel<br>14 i tullkodexen som har ett innehåll som motsvarar bestämmel-<br>serna i 65 § nuvarande tullagen om skyldighet för transportförare<br>att förete de handlingar som behövs för tullkontroll. Någon be-<br>stämmelse motsvarande 65 § nuvarande tullagen föreslås därför<br>inte i den nya tullagen. Tullverkets kontrollverksamhet enligt den<br>nya tullagen kommer vid ett medlemskap att i huvudsak endast<br>avse varurörelser över s.k. yttre gräns. En möjlighet att föreskriva<br>anmälningsskyldighet för transportmedel som ankommer till eller<br>avgår från Sverige även från annat EU-land bör dock behållas.<br>Regeringen föreslås få bemyndiga Generaltullstyrelsen att meddela<br>sådana föreskrifter.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Kustbevakningen anser att en hänvisning i den nya<br>tullagen bör göras till artikel 14 i tullkodexen i förtydligande syfte.<br>Sjöfartsverket anser att fartyg som ankommer till eller avgår från det<br>svenska tullområdet — oberoende av om det kommer från eller avgår till<br>tredje land eller annat medlemsland — skall lämna anmälan och uppgifter<br></p> <p>103</p> <p>om fartyget och om varor som medförs på detta i enlighet med vad Prop. 1994/95:34<br>Generaltullstyrelsen föreskriver. Generaltullstyrelsen anför att fartygs och<br>luftfartygs ankomst och avgång som huvudregel bör anmälas för<br>tullverket oavsett varifrån de kommer eller vart de är destinerade. Från<br>denna huvudregel bör undantag kunna föreskrivas av Generaltullstyrelsen<br>i fråga om viss trafik, t. ex. för färjor som går i regelbunden trafik<br>mellan enbart medlemsländer och för viss flygtrafik mellan EU-länder.<br>Industriförbundet anser att förslagen om tullverkets kontrollverksamhet<br>innebär en skärpning av EG:s bestämmelser och att de ger intryck av att<br>svenska företag som sysslar med utrikeshandel är synnerligen opålitliga.<br>Företagens Uppgiftslämnardelegation (FUD) avstyrker utredningens<br>förslag beträffande anmälningsskyldighet till den del den avser trafik<br>mellan EU-länder, då detta förslag anses strida mot strävandena att<br>eliminera kostnadskrävande gränsformaliteter på den inre marknaden.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Tullmyndigheternas kontrollverk-<br>samhet och myndigheternas befogenheter i anslutning därtill regleras för<br>närvarande i huvudsak i 61-79 §§ TL. Begreppet &quot;stå under tullkontroll&quot;<br>innebär att tullmyndighet och tulltjänstemän automatiskt får befogenhet<br>att utöva kontroll över varor och transportmedel som förs till eller från<br>tullområdet. Enligt 63 § TL får tullmyndighet, i syfte att kontrollera att<br>föreskriven anmälnings- och uppgiftsskyldighet fullgjorts riktigt och<br>fullständigt, undersöka bland annat utrymmen där varor kan förvaras vid<br>införsel och utförsel såsom transportmedel, lådor, handresgods och<br>handväskor. Den befogenhet som föreskrivs i 63 § TL innebär att<br>kontroll får utföras utan att någon misstanke behöver föreligga i det<br>enskilda fallet.</p> <p>I samma syfte som gäller för åtgärd enligt 63 § TL får tullmyndighet<br>enligt 75 § TL förelägga bland annat den som är uppgiftsskyldig att för<br>granskning tillhandahålla räkenskaper och andra handlingar som rör hans<br>verksamhet. Den befogenhet som avses i 75 § TL utgör stödet för<br>tullmyndigheternas efterkontroll. Några motsvarande bestämmelser finns<br>i stort sett inte alls i tullkodexen. Kontrollverksamheten behandlas där på<br>ett sätt som leder till bedömningen att dessa frågor tills vidare avses bli<br>reglerade väsentligen i medlemsstaternas nationella lagstiftning. De<br>artiklar i tullkodexen som kan bli aktuella är 13, 37, 38, 78 och 183.<br>Enligt artikel 13 får tullmyndigheterna, i enlighet med de villkor som<br>anges i gällande bestämmelser, utföra alla de kontroller som de bedömer<br>som nödvändiga för att säkerställa att tullagstiftningen tillämpas korrekt.<br>Med gällande bestämmelser avses enligt artikel 4 punkt 23 både<br>gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser. I artikel 37 sägs<br>att varor som förs in i gemenskapens tullområde skall underkastas<br>tullövervakning från och med införseln och att de får utsättas för kontroll<br>av tullmyndigheterna enligt gällande bestämmelser. Övervakning av<br>myndigheterna innebär vaije allmän åtgärd som vidtas av tullmyndig-<br>heterna i syfte att säkerställa att tullagstiftningen och andra bestämmelser<br>som rör varor som är underkastade tullövervakning iakttas. Varorna skall<br>enligt artikel 37 kvarstå under denna övervakning under den tid som<br>krävs för att fastställa deras tullstatus och i fråga om icke-gemenskapsva-<br></p> <p>104<br></p> <p>ror till dess att deras tullstatus förändras, de förs in i en frizon eller ett<br>frilager eller återexporteras eller förstörs. Kontroll av tullmyndigheterna<br>exemplifieras i tullkodexen genom uppräkning av särskilda åtgärder som<br>undersökning av varor, kontroll av att dokument finns och är äkta,<br>granskning av företags räkenskaper och andra handlingar, undersökning<br>av transportmedel, undersökning av bagage och andra varor som personer<br>bär eller har på sig samt genomförande av förhör. Då tullkodexen inte<br>ger tullmyndigheterna kontrollbefogenheter krävs kompletterande<br>bestämmelser på nationell nivå. De nuvarande bestämmelserna i tullagen<br>om tullverkets kontrollverksamhet bör därför, med undantag för<br>stadgandet i 65 § TL om skyldighet för transportförare att förete de<br>handlingar som behövs för tullkontroll som blir överflödigt på grund av<br>bestämmelserna i artikel 14 i tullkodexen, föras över med i stort sett<br>oförändrat innehåll till den nya tullagen. Hänvisningar i nationella<br>bestämmelser på lagnivå till enskilda artiklar i EG-rättsakter bör undvikas<br>eftersom ändringar i artikelnumreringen i en rättsakt annars leder till<br>behov av lagändring.</p> <p>Utförselkontrollen regleras i artikel 183 där det sägs att varor som förs<br>ut ur genenskapens tullområde skall underkastas tullövervakning och att<br>de får underkastas kontroller av tullmyndigheterna enligt gällande<br>bestämmelser.</p> <p>Enligt nuvarande tullagstiftning skall införsel och utförsel av transport-<br>medel anmälas till tullmyndighet. En sådan regel bör behållas och<br>regeringen bör bemyndigas att ge Generaltullstyrelsen rätt att utföra<br>föreskrifter om sådan anmälan. Därvid kan finnas skäl att begränsa eller<br>helt upphäva anmälningsskyldigheten avseende transportmedel som<br>ankommer från annat EU-land.</p> <p>I avsnitt 6.1.9 redogörs för en övergångsbestämmelse som skall göra<br>det möljigt för tullmyndigheterna att fortsätta att utföra kontroller vid inre<br>gräns för vissa typer av in- och utförsel enligt dagens bestämmelser.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.6 Straffbestämmelser och administrativa sanktioner</h4> <p>Regeringens förslag: De bestämmelser om straff- och admini-<br>strativa sanktioner som finns i den nuvarande tullagen överförs till<br>den nya tullagen med de justeringar som är nödvändiga för att be-<br>stämmelserna skall passa in i EG:s regelsystem. Vidare föreslås<br>att tulltillägg skall återinföras avseende belopp som motsvarar<br>avdragsgill mervärdesskatt. Sådant tulltillägg skall tas ut med tio<br>procent. Nuvarande bestämmelser om vite skall behållas.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna:De flesta remissinstanser har inte haft något att<br>erinra mot förslaget. Grossistförbundet Svensk Handel framför syn-<br>punkten att det nu vore lämpligt att kritiskt studera regelverket för<br></p> <p>105</p> <p>tulltillägg, förseningsavgift, straff och vite med syftet att minska antalet Prop. 1994/95:34<br>nationella bestämmelserna. Generaltullstyrelsen anför bland annat<br>följande. Uttagsprocenten för tulltillägg bör vara tio procent inte bara<br>när den oriktiga uppgiften har rättats eller hade kunnat rättas med ledning<br>av kontrollmaterial som bifogats deklarationen utan även när det gäller<br>mervärdesskatt som, om den hade påförts, skulle ha varit avdragsgill. Det<br>kan vidare övervägas om inte förseningsavgift bör kunna komma i fråga<br>som sanktion mot den som tillämpar tillstånd till förenklat förfarande vid<br>export och som lämnar kompletterande deklaration för sent. Beträffande<br>vite föreligger inte någon anledning att ompröva den ordning som för<br>närvarande gäller och som innebär att frågor om utdömande av vite<br>prövas av General tullstyrelsen.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Frågor om sanktioner mot över-<br>trädelser av tullagstiftningen hör till den nationella kompetensen. Den<br>nuvarande tullagen innehåller bestämmelser om administrativa sanktioner<br>i form av tulltillägg och förseningsavgift samt straff- och vitesbe-<br>stämmelser. De nuvarande bestämmelserna bör med vissa justeringar<br>kunna behållas.</p> <p>De centrala straffbestämmelserna för överträdelser av föreskrifter om<br>in- eller utförsel av varor finns huvudsakligen i lagen (1960:418) om<br>straff för varusmuggling (VSL). Lagen är i princip tillämplig på alla brott<br>vid införsel och utförsel av varor som innebär att staten undandras<br>pålagor eller att varor införs eller utförs i strid mot förbud. Straffbe-<br>stämmelser finns emellertid också i den nuvarande tullagen. Sålunda kan<br>enligt 94 § TL den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att<br>lämna uppgifter eller handlingar till ledning för förtullning bestraffas med<br>böter i likhet med den som underlåter att lägga upp en vara på tullupplag.<br>Åtal för förseelser enligt tullagen, s.k. tullförseelser, får väckas endast<br>efter medgivande av tullmyndighet och ansvar skall inte ådömas om<br>underlåtenheten är straffbelagd enligt varusmugglingslagen. Straffbe-<br>stämmelserna i förslaget till ny tullag motsvarar sakligt sett de nuvarande<br>bestämmelserna i 94 § TL. De har dock redigerats om främst med<br>hänsyn till gemenskapens regler.</p> <p>Vitesinstitutet torde höra till den nationella kompetensen. Enligt den<br>nuvarande tullagen skall frågor om utdömande av vite prövas av<br>Generaltullstyrelsen. Detta är ett avsteg från huvudregeln i 6 § lagen<br>(1985:206) om viten där det stadgas att vite utdöms av länsrätten.<br>Utredningen har föreslagit att frågor om utdömande av vite skall följa<br>huvudregeln. Till skillnad från utredningen anser regeringen dock att det<br>i detta sammanhang inte finns tillräckliga skäl för att ändra den nuva-<br>rande ordningen härvidlag.</p> <p>Tullmyndighets beslut om vitesföreläggande bör, till skillnad från vad<br>som gäller enligt den nuvarande tullagen, kunna överklagas. Detta är<br>nödvändigt för att uppfylla de krav som ställs i artikel 243.1 i<br>tullkodexen.</p> <p>Tulltillägg kan enligt nuvarande regler komma i fråga endast för den<br>som är skyldig att lämna tulldeklaration och endast i samband med<br>tullklareringsformen förtullning. Enligt EG:s bestämmelser skall</p> <p>106<br></p> <p>tulldeklaration lämnas inte bara vid överföring av en vara till fri<br>omsättning (förtullning) utan vid varje tullförfarande. De tullförfaranden<br>som tullkodexen tillhandahåller är emellertid inte lika renodlade som våra<br>nuvarande tullklareringsformer. Tullförfarandena aktiv förädling<br>(restitutionssystemet), passiv förädling och bearbetning under tullkontroll<br>innesluter i sig att varor övergår till fri omsättning, dvs. förtullas.<br>Skyldighet att betala tull kan uppkomma även vid andra tullförfaranden<br>såsom vid temporär import med partiell tullfrihet och export, det senare<br>dock mycket sällsynt förekommande. Det förefaller naturligt att tulltillägg<br>skall kunna komma i fråga vid oriktigt uppgiftslämnande i varje<br>sammanhang där tullskyldighet förekommer utan avseende på vad<br>tullförfarandet kallas i EG-bestämmelsema. De nuvarande bestämmelser-<br>na om tulltillägg bör sålunda kunna behållas, dock med den ändringen att<br>tulltillägg på mervärdesskatt, som får dras av vid redovisning av skatt<br>enligt mervärdesskattelagen (1994:200) återinförs. Den 1 januari 1994<br>beslutade riksdagen att avskaffa tulltillägg när det gäller avdragsgill<br>mervärdesskatt. Även om den tullskyldige i ett sådant fall inte gör någon<br>definitiv skattevinst, till följd av att den mervärdesskatt som tas ut vid<br>importtillfället vanligen får lyftas av i den följande mervärdesskattedekla-<br>rationen, kan han uppnå vissa fördelar i ränte- och likviditetshänseende.<br>Detta medför att den som i tulldeklarationen redovisar korrekta uppgifter<br>hamnar i ett sämre läge än den som uppsåtligen eller genom slarv<br>deklarerar för låga belopp. Ett sådant resultat är inte godtagbart ur<br>rättvisesynpunkt. Tulltillägg bör därför påföras även i dessa fall.</p> <p>Även systemet med förseningsavgift kan behållas med hänsyn till att<br>frågorna hör till nationell kompetens. Enligt de nuvarande bestämmelser-<br>na tas förseningsavgift ut om den som tagit hand om en vara med<br>tillämpning av ett förenklat förfarande efter anmälan till förtullning inte<br>har kommit in med tulldeklaration inom föreskriven tid. Enligt förslaget<br>skall förseningsavgift kunna tas ut när en vara övergått till fri omsättning<br>med tillämpning av det förenklade deklarationsförfarandet eller det lokala<br>klareringsförfarandet och deklaranten inte kommit in med kompletterande<br>tulldeklaration inom föreskriven tid.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.7 Ränta och ställande av säkerhet</h4> <p>Regeringens förslag: I den nya tullagen införs bestämmelser om<br>ränta på annan skatt än tull samt avgifter som kompletterar tullko-<br>dexens och tillämpningskodexens regler om ränta på tull. Vidare<br>föreslås en bestämmelse om möjlighet till nedsättning av eller<br>befrielse från ränta på skatter och avgifter. Nuvarande bestämmel-<br>ser om ställande av säkerhet skall behållas i sak för annan skatt än<br>tull samt för avgifter.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens.</p> <p>107</p> <p>Remissinstanserna: Generaltullstyrelsen anser att ränta skall utgå även Prop. 1994/95:34<br>på avdragsgill mervärdesskatt som betalats senare än normalt till följd av<br>att kompletterande tulldeklaration inte har lämnats i rätt tid. Sydsvenska<br>Handelskammaren anser att den längsta tid för debitering av ränta om två<br>år som finns i den nuvarande tullagen bör behållas. Industriförbundet<br>ifrågasätter om det är försvarligt att ägna så mycket text åt räntefrågan.</p> <p>Grossistförbundet Svensk Handel anför beträffande ställande av säkerhet<br>för betalningsanstånd ifråga om tull bland annat följande. Detta tillämpas<br>inte i Sverige i nuvarande tullagstiftning utan företagen kontrolleras<br>beträffande kreditvärdighet. Krav på säkerhet, som helt uppenbart<br>kommer att medföra kostnadsökningar för de enskilda företagen, bör om<br>möjligt undvikas.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: 1 den nuvarande tullagen finns<br>bestämmelser om respitränta på tull och annan skatt. I tullkodexen och<br>tillämpningskodexen finns regler om respitränta på tull. Tullkodexen<br>innehåller däremot inte bestämmelser om ränta på annan skatt än tull<br>samt på avgifter. Detta tillhör den nationella kompetensen. Liksom<br>utredningen anser regeringen det befogat att ränta tas ut på skatt och<br>avgifter i den omfattning som sker i dag.</p> <p>Liksom i dag bör ränta inte beräknas på mervärdesskatt som får dras<br>av vid redovisning av sådan skatt. Enligt dagens utformning av räntebe-<br>stämmelserna gäller detta inte för fall där utfärdande av tullräkning har<br>fördröjts. Detta har blivit följden av att lagstiftningen fått en utformning<br>som lagstiftaren inte synes ha avsett och som kan ge effekter som inte är<br>önskvärda. Därför föreslås att även i detta fall ränta inte skall beräknas<br>på sådan avdragsgill mervärdesskatt.</p> <p>Enligt nuvarande tullag gäller en tvåårsgräns för beräkning av<br>respitränta. Denna begränsningsregel har tagits bort på uppbördsområdet<br>i övrigt. Det finns inte något skäl att behålla denna särregel i den nya<br>tullagen.</p> <p>Vidare bör i likhet med vad som gäller bl.a. avseende punktskatter och<br>mervärdesskatt införas en möjlighet att kunna befria den tullskyldige helt<br>eller delvis från skyldigheten att betala ränta om det finns synnerliga skäl.<br>Denna reglering i den nya tullagen kan naturligtvis endast gälla ränta på<br>skatt och avgift men inte ränta på tull.</p> <p>När det gäller återbetalningsränta är huvudregeln enligt tullkodexen att<br>sådan inte utgår vid återbetalning av tull etc. Ränta kan dock utgå bland<br>annat om nationella bestämmelser föreskriver detta. Eftersom återbe-<br>talningsränta för närvarande utgår vid återbetalning av tull, annan skatt<br>m.m. bör en sådan bestämmelse tas in även i den nya tullagen.</p> <p>Enligt de nuvarande reglerna får regeringen föreskriva att säkerhet skall<br>ställas för tull och annan skatt. Enligt EG:s bestämmelser skall krävas att<br>säkerhet för tull ställs i vissa fall. I sådana fall kan den svenska tullen vid<br>ett svensk medlemskap i EU inte avstå från att kräva säkerhet. Såvitt<br>avser annan skatt än tull samt avgifter hör det till den nationella<br>kompetensen att avgöra om säkerhet skall ställas. Nuvarande bestämmelse<br>i tullagen kan således behållas i sak oförändrad såvitt avser annan skatt<br>än tull samt avgifter.</p> <p>108</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.8 Omprövning och överklagande</h4> <p>Regeringens förslag: Ett omprövningsförfarande motsvarande det<br>som gäller på taxeringsområdet och på den indirekta beskattning-<br>ens område införs.</p> <p>Den första domstolsprövningen av tullmål skall göras i länsrätt i<br>stället för i kammarrätt.</p> <p>Prövningstillstånd skall gälla för tullmål i ledet länsrätt - kammar-<br>rätt.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Utredningen har dock inte föreslagit en ny instansordning.</p> <p>Remissinstanserna: De flesta remissinstanser har inte något att erinra<br>mot förslaget. Industriförbundet framhåller det som väsentligt att det ges<br>möjligheter att överklaga i fall då en tullmyndighet inte inom rimlig tid<br>fattar ett beslut. Kammarrätten i Stockholm anser att det bör övervägas<br>om tullmålen i framtiden skall prövas av länsrätt och först efter pröv-<br>ningstillstånd i kammarrätten.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Nyligen har det genomförts regler för<br>omprövning och överklagande på hela området för inrikes beskattning (se<br>proposition 1989/90:74 Ny taxeringslag m.m.). Bl.a. rättssystematiska<br>skäl talar för att en liknande ordning genomförs beträffande tulltaxe-<br>ringsbeslut i samband med att tullkodexens omprövningsregler blir<br>gällande för tull. Omprövnings- och överklagandeförfarandet bör ändras<br>så att det så långt möjligt liknar det som gäller vid den inrikes be-<br>skattningen. Som förebild har använts lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter eftersom den reglerar ett förfarande med ett<br>allmänt ombud. Allmänt ombud bör finnas kvar på tullområdet med<br>hänsyn till Generaltullstyrelsens roll som besvärsinstans.</p> <p>När det gäller instansordningen pågår ett omfattande arbete med att<br>genomföra Domstolsutredningens (SOU 1991:106) förslag i dessa delar,<br>dvs. att den första domstolsprövningen av ett förvaltningsärende alltid bör<br>ske i länsrätt. En första etapp i genomförandet av Domstolsutredningens<br>förslag om nedflyttning av mål i instanskedjan beslutades av riksdagen<br>under våren 1994 (prop. 1993/94:133, bet. 1993/94:JuU 24, rskr.<br>1993/94:319). I samma lagstiftningsärende behandlades också frågan om<br>prövningstillstånd i kammarrätt på grundval av förslag i en inom<br>Justitiedepartementet upprättad promemoria. Lagändringarna innebär bl. a.<br>att länsrätt ges allmän behörighet att pröva mål som första domstolsin-<br>stans, att generella regler om prövingstillstånd i kammarrätt införs i<br>förvaltningsprocesslagen (1971:291) samt att ett par måltyper flyttas ned<br>från kammarrätt till länsrätt och att det skall krävas prövningstillstånd i<br>kammarrätt för dessa mål. I en andra etapp, Fortsatt reformering av<br>instansordningen m.m. i de allmänna förvaltningsdomstolarna (prop.<br>1994/95:27), vilken nyligen överlämnats till riksdagen, föreslås bl.a. att</p> <p>109<br></p> <p>ytterligare cirka 90 måltyper flyttas ned från kammarrätt till länsrätt och<br>att det skall krävas prövningstillstånd i kammarrätt.</p> <p>Mot bakgrund härav anser regeringen att även tullmålen bör prövas av<br>länsrätt som första domstolsinstans och att det bör krävas prövningstill-<br>stånd i kammarrätten.</p> <p>En konsekvens av att överklagningsförfarandet anpassas till det som<br>gäller på den inrikes beskattningens område är att institutet &quot;överklagande<br>i särskild ordning&quot; försvinner. Några bestämmelser motsvarande 103 och<br>104 §§ i den nuvarande tullagen föreslås därför inte i den nya lagen.</p> <p>Enligt nuvarande bestämmelser kan ett tulltaxeringsbeslut överklagas av<br>den tullskyldige och det allmänna ombudet. Även för några ytterligare<br>fall anges vem som är besvärsberättigad, medan i övrigt den allmänna<br>bestämmelsen i 22 § förvaltningslagen (1986:223) gäller om att ett beslut<br>får överklagas av den som beslutet angår om det har gått honom emot<br>och beslutet kan överklagas. I tullkodexen (artikel 243) anges att varje<br>person har rätt att överklaga ett beslut av tullmyndigheterna om det berör<br>denne &quot;direkt och personligen&quot;. Mot denna bakgrund kan det inte anses<br>finnas utrymme för någon nationell bestämmelse som närmare anger vem<br>som skall ha rätt att överklaga vissa typer av beslut.</p> <p>Liksom utredningen finner regeringen det inte lämpligt eller nödvändigt<br>att nu särskilt för tullområdet införa rättsfiguren &quot;överklagande av<br>myndighets underlåtelse att fatta beslut”.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h4>6.1.9 Övergångsbestämmelser</h4> <p>Regeringens förslag: Tullens befogenheter behålls tills vidare vid<br>inre gräns när det gäller att utföra &quot;stickprovskontroll&quot; för att<br>hindra olaga införsel av narkotika, vapen m.m.</p> <p>Utredningens förslag: Innebär att tullens befogenhet att utföra<br>&quot;stickprovskontroll&quot; upphör vid inre gräns.</p> <p>Remissinstanserna: TCO föreslår att tull- och kustbevaknings-<br>tjänstemän skall kunna ingripa och företa kontroll vid den inre gränsen<br>för eftersökande av allmänfarliga och högbeskattade varor med stöd av<br>tillämpliga delar av den nuvarande tullagen och varusmugglinfgslagen<br>mm.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Tullens befogenheter vid gränskontroll<br>regleras huvvudsakligen i lagen (1960:418) om straff för varusmuggling<br>(VSL) och i tullagen. VSL innehåller regler om ingripanden som grundas<br>på misstanke om brott, exempelvis beslag, husrannsakan och kroppsvisi-<br>tation. Tullagen innehåller (63 §) föreskrifter om kontroll som företas<br>utan att misstanke om brott behöver åberopas (&quot;stickprovskontroll”).</p> <p>Det finns olika former av &quot;stickprovskontroll&quot;. I snäv mening avses<br>med &quot;stickprovskontroll&quot; att kontrollobjekten väljs ut helt slumpvis.<br>Sådan kontroll är inte särskilt effektiv och används inte längre av den<br></p> <p>110</p> <p>svenska tullen. En förfinad och betydligt effektivare metod är s.k. Prop. 1994/95:34<br>selektiva kontroller, som innebär att objektet väljs ut med utgångspunkt<br>från riskprofiler, tulltjänstemännens yrkeserfarenhet etc. I många fall är<br>därvid omständigheterna sådana att det föreligger en brottsmistanke av<br>sådan styrka att ingripande kan göras med stöd av regler i VSL. I andra<br>fall grundas den selektiva kontrollen på föreskrifterna i 63 § tullagen.</p> <p>Också sådan kontroll benämns i många fall &quot;stickprovskontroll&quot;.</p> <p>Den fria rörligheten inom EU bygger bl.a. på principen att det inte<br>skall förekomma någon varukontroll vid inre gränser. Denna princip är<br>dock inte undantagslös och innebär inte utan vidare att all kontroll vid<br>inre gränser försvinner. Sålunda finns i Romfördraget, artikel 36, regler<br>som innebär att EU-länder mellan sig kan upprätthålla in- och utförsel-<br>restriktioner som motiveras bl.a. av hänsyn till skyddet för allmän<br>ordning och säkerhet, liv och hälsa, nationella konstskatter m.m. Därav<br>följer att förbudens efterlevnad också får kontrolleras, låt vara att det inte<br>klart framgår av fördragstexten vilka slag av kontroller som därvid kan<br>anses godtagbara.</p> <p>Ett förslag till ny lagstiftning om kontroll vid den inre gränsen har<br>redovisats i EU-gränskontrollutredningens betänkande (SOU 1994:131)<br>Skyddet vid den inre gränsen. Förslaget bygger bl.a. på att VSL inte<br>skall gälla såvitt gäller varor som införs från eller utförs till ett annat EU-<br>land. En ny lag föreslås om straff för olovlig införsel eller utförsel över<br>EU-gräns. De varor som där upptas är bl.a. narkotika, injektionssprutor<br>och kanyler, dopningsmedel, vapen och ammunition, springstiletter och<br>andra s.k. gatustridsvapen, krigsmateriel, vissa kulturföremål samt<br>hundar och katter. Lagen innehåller, förutom straffbestämmelser, regler<br>om olika slag av ingripanden på grundval av brottsmisstanke. Det<br>föreslås också liknande regler när det gäller införsel av spritdrycker, vin<br>och starköl samt tobaksvaror för privat bruk. Däremot innehåller den<br>föreslagna lagen ingen motsvarighet till reglerna om &quot;stickprovskontroll&quot;<br>i 63 § tullagen. Det nya kontrollsystemet bygger också på att tullen får<br>tillgång till vissa uppgifter ur transportföretagens bokningsregister och att<br>nya arbetsmetoder utvecklas för kontroll vid den inre gränsen.</p> <p>Betänkandet är föremål för remissbehandling. Ett nytt kontrollsystem<br>vid inre gräns kan inte vara på plats till den 1 januari 1995. I avvaktan<br>på ett nytt kontrollsystem bör givetvis tillses att nuvarande kontrollmöjlig-<br>heter inte försämras. Tullens nuvarande kontrollbefogenheter bör därför<br>behållas i den utsträckning de inte strider mot EU:s regelverk.</p> <p>1 det anförda ligger bl.a. att VSL tills vidare bör fortsätta att gälla<br>också i fråga om den inre gränsen. Den kan därmed tillämpas i fråga om<br>narkotika, vapen och andra varor beträffande vilka Sverige bör behålla<br>in- eller utförselrestriktioner också som EU-medlem.</p> <p>Också reglerna i den nuvarande tullagen om kontroll utan åberopande<br>av brottsmisstanke, dvs. &quot;stickprovskontroll&quot;, bör behållas tills vidare.<br>De bör visserligen inte tillämpas så att objekten uttas slumpmässigt, något<br>som inte torde vara tillåtet mellan EU-länder. Däremot ger reglerna i<br>tullagen stöd för sådan selektiv kontroll som inte grundar sig på</p> <p>111<br></p> <p>brottsmisstanke. Det bör vara en uppgift för Generaltullstyrelsen att se Prop. 1994/95:34<br>till att kontrollen utövas på ett sätt som inte står i strid med EU-reglema.</p> <p>Reglerna om &quot;stickprovskontroll&quot; vid inre gräns bör tas in som<br>övergångsbestämmelser till den nya tullagen.</p> <p>Den nu föreslagna ordningen innebär att tullen behåller alla de<br>befogenheter att ingripa mot bl.a. illegal införsel av narkotika och vapen<br>som de i dag tillämpar.</p> <h3>6.2 Lagen om frihet från skatt vid import, m.m.</h3> <p>Regeringens förslag: Lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller<br>avgift vid införsel och förordningen (1987:1072) om rätt för<br>resande m.fl. att införa varor tull- och skattefritt skall upphävas<br>och en ny lag införas genom vilken EG:s bestämmelser om skatte-<br>frihet vid import genomförs. I den föreslagna lagen finns även<br>vissa bestämmelser om tullfrihet för resande och om beräkning av<br>tull och skatt vid resandeinförsel och för gåvoförsändelser i vissa<br>fall.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Har i huvudsak inte haft någon erinran mot<br>förslaget. Socialstyrelsen anser att det bör prövas om den skattefria<br>införselkvantiteten för starköl kan behållas på nuvarande nivå om 2 liter,<br>om åldersgränsen för införsel av alkohol fortfarande kan vara 20 år och<br>om 24-timmarsregeln kan vara kvar. Generaltullstyrelsen har framhållit<br>att bl.a. alkoholpolitiska synpunkter talar för ett bibehållande av en strikt<br>20-årsgräns. Sveriges redareförening har hemställt att bl.a. 24-timmars-<br>regeln liberaliseras och anpassas till vad som gäller bland EU-ländema.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt EG:s skattebestämmelser skall<br>mervärdesskatt, alkoholskatt, mineraloljeskatt och tobaksskatt tas ut vid<br>import. Med import avses därvid att en vara förs in till det område inom<br>vilket EG:s rättsakt i fråga är tillämpligt (skatteområdet). Sådan skatt<br>skall uppbäras av tullmyndigheten.</p> <p>EG:s direktiv på mervärdesskatte- och punktskatteområdet innehåller<br>vissa bestämmelser om skattefrihet vid import. Sådana bestämmelser<br>finns i</p> <p>1. direktivet 77/388/EEG (sjätte mervärdesskattedirektivet),</p> <p>2. direktivet 92/12/EEG om hanteringsordningen för punktskatter,</p> <p>3. direktivet 83/181/EEG som utgör ett förtydligande av punkten 1 d<br>i sjätte mervärdesskattedirektivets artikel 14 och avser frihet från mervär-<br>desskatt vid import i vissa fall,</p> <p>4. direktivet 78/1035/EEG som behandlar frihet från indirekta skatter<br>avseende gåvoförsändelser och</p> <p>5. direktivet 69/169/EEG som gäller frihet från indirekta skatter för<br>resandes varor.</p> <p>112</p> <p>De bestämmelser som behövs för att genomföra direktivens bestämmel- Prop. 1994/95:34<br>ser om skattefrihet vid import i vissa fall föreslås införas i en ny lag. Där<br>så är möjligt föreslås att detta görs genom en hänvisning till vad som<br>gäller för frihet från tull i motsvarande fall.</p> <p>Friheten från skatt skall även gälla i fråga om varor som förs in i<br>landet från ett område som ligger inom gemenskapens tullområde men<br>utanför dess skatteområde. Med gemenskapens skatteområde avses det<br>område inom vilket gemenskapens bestämmelser avseende den berörda<br>skatten är tillämplig.</p> <p>Förutom frågor om skattefrihet behandlas i den föreslagna lagen frihet<br>från tull avseende resande. Detta utgör ett avsteg från systematiken i<br>övrigt. Grunden för detta är att frågan om tullfrihet för resande i dag<br>handläggs vid Finansdepartementet till skillnad från andra tullfrihetsgrun-<br>der som handläggs vid Utrikesdepartementets handelsavdelning.</p> <p>Den föreslagna lagen kommer vidare att innehålla bestämmelser om<br>schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall avseende resande och<br>gåvopaket.</p> <p>Regeringen avser att föreslå att i en ny alkohollag införs en restriktion<br>för privatinförsel av spritdrycker, vin och starköl som innebär att sådana<br>drycker inte får föras in i landet av den som inte fyllt 20 år.</p> <p>EG:s bestämmelser ger inte utrymme för att behålla 24-timmarsregeln<br>såsom den är utformad i dag vid införsel från tredje land. Möjligheter<br>finns till särskilda restriktioner för personer som bor nära en gräns eller<br>arbetar nära en gräns. Utredningen har inte funnit att de möjligheter som<br>bestämmelserna ger kan utnyttjas för att i Sverige införa några praktiskt<br>hanterbara regler som kan ersätta 24-timmarsregeln. Regeringen avser<br>däremot att i fråga om beskattning av privatinförsel av alkohol och tobak<br>från annat EU-land införa en bestämmelse med samma verkan som 24-<br>timmars-regeln för sådan införsel. Det är förenligt med det undantag som<br>förhandlats fram på det området. Det förslaget behandlas närmare i annat<br>sammanhang.</p> <p>Det undantag som Sverige förhandlat sig till avseende beskattning av<br>införsel av starköl innebär även en skyldighet och rättighet att införa<br>motsvarande begränsning vid den yttre gränsen. Något uttrymme för att<br>vid yttre gränsen begränsa möjligheten till tull- och skattefri införsel<br>ytterligare finns dock inte.</p> <h3>6.3 Lagen om tullkontroll av varumärkesintrång</h3> <p>Regeringens förslag: I en ny lag införs kompletterande regler till<br>rådets förordning (EEG) nr 3842/86 av den 1 december 1986 om<br>fastställande av åtgärd för att förbjuda övergång till fri omsättning<br>av förfalaskade varor.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med rege-<br></p> <p>113</p> <p>8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>ringens. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:34</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i huvudsak inte haft någon<br>erinran mot utredningens förslag. Generalltullstyrelsen har föreslagit att<br>det införs en bestämmelse som innebär att om det uppstår kostnader för<br>en tullmyndighet att ändra en vara enligt beslut av domstol skall denna<br>kostnad betalas av den som har rätten till varan.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: I rådets förordning (EEG) nr 3842/86<br>av den 1 december 1986 med bestämmelser för att förhindra att<br>förfalskade märkesvaror övergår till fri omsättning, ges bestämmelser om<br>att varor som kan misstänkas utgöra varumärkesförfalskningar i vissa fall<br>skall kvarhållas av en tullmyndighet för att en prövning i sak skall kunna<br>genomföras. Förordningen blir vid ett svenskt medlemskap i EU gällande<br>rätt i Sverige. Till förordningen behövs dock vissa utfyllande bestämmel-<br>ser. Vissa sådana bestämmelser bör ges i form av lag, vissa andra kan<br>ges i form av nationell förordning.</p> <p>Regeringen delar Generaltullstyrelsens uppfattning att den som har<br>rätten till varan skall bekosta en sådan ändring av en vara som kan<br>beslutas av domstol enligt den föreslagna lagen.</p> <p>Förordningen (EEG) nr 3842/86 kan komma att ersättas med en ny<br>förordning med ett något vidare tillämpningsområde. När och om detta<br>inträffar behöver den föreslagna lagen ändras som en följd av detta.<br>Lagförslaget har utformats för att göra en sådan ändring så enkel som<br>möjligt.</p> <p>114</p> <h3>6.4 Övrigt</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringens förslag: Lagen (1960:419) om förbud i vissa fall<br>mot införsel av spritdrycker ändras så att kommersiell införsel och<br>privatinförsel inom den s.k. indikativa gränsen medges av sprit-<br>drycker till svenskt territorium även med fartyg av mindre brutto-<br>dräktighet än 850.</p> <p>Bestämmelser föreslås för genomförande av rådets direktiv<br>76/308/EEG av den 15 mars 1976 om ömsesidigt bistånd för<br>indrivning av fordringar uppkomna till följd av verksamhet som<br>utgör en del av finansieringssystemet för Europeiska utvecklings-<br>och garantifonden för jordbruket och av jordbruksavgifter och<br>tullar samt med avseende på mervärdesskatt och vissa punktskat-<br>ter.</p> <p>Lagen (1973:431) om utredning angående brott mot utländsk<br>tullag görs tillämplig även på bistånd enligt rådets förordning<br>(EEG) nr 1468/81 om ömsesidig hjälp mellan medlemsstaternas<br>administrativa myndigheter samt om samarbete mellan de förra<br>och kommissionen för att säkerställa en korrekt tillämpning av<br>tull- och jordbrukslagstiftningen. Lagen (1973:980) om transport,<br>förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m. görs<br>tillämplig endast på nationella införselrestriktioner vid införsel<br>från tredje land. I tullregisterlagen (1990:137) föreslås en ändring<br>som följer av att Riksskatteverkets beskattningsavdelning överförts<br>till skattemyndigheten i Kopparbergs län samt några hänvisningar<br>till EG-bestämmelser.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Har i huvudsak inte haft någon erinran mot<br>förslagen.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande lydelsen av<br>lagen (1960:419) om förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker får<br>spritdrycker inte införas från internationellt eller utländskt område till det<br>svenska territorialhavet med fartyg av mindre bruttodräktighet än 850.<br>Från förbudet medges vissa undantag. För införsel från tredje land kan<br>bestämmelsen behållas i oförändrat skick. För införsel från annat EU-land<br>torde däremot bestämmelsen inte kunna behållas avseende legal införsel<br>för kommersiellt eller privat bruk. Om en privatperson för med sig<br>alkoholdrycker är presumtionen att införseln utgör legal privatinförsel så<br>länge införseln avser en kvantitet som inte överstiger den s.k. indikativa<br>gränsen. För spritdrycker är denna kvantitet tio liter. Om en person för<br>med sig mer än tio liter spritdrycker är presumtionen att införseln är för<br>kommersiellt bruk och att det därför skall finnas ett ledsagardokument<br>som medföljer varorna. Saknas sådant dokument är presumtionen således<br>att det rör sig om kommersiell införsel i strid med gällande bestämmel-<br>ser. Mot denna bakgrund får det anses befogat att låta lagen gälla även</p> <p>115</p> <p>vid inre gräns för sådan införsel som överstiger tio liter spritdrycker när Prop. 1994/95:34<br>ledsagardokument saknas. Denna ändring innebär att tio-litersgränsen i<br>detta avseende även blir tillämplig i förhållande till tredje land.</p> <p>Direktivet 76/308/EEG avser indrivning. Ursprungligen omfattade<br>direktivet endast tull och vissa jordbruksavgifter. I denna del synes<br>direktivet endast avse pålagor som tas ut vid import eller export.<br>Emellertid har direktivets tillämpningsområde utvidgats först med<br>mervärdesskatt och senare med vissa punktskatter. I dessa fall synes<br>direktivet omfatta såväl importfall som inrikesbeskattning. Direktivets<br>bestämmelser föreslås genomföras i lagen (1969:200) om uttagande av<br>utländsk tull, annan skatt, avgifter eller pålaga på sådant sätt att lagens<br>bestämmelser blir tillämpliga avseende fall som rör pålagor som uppbärs<br>av en tullmyndighet vid eller i samband med export eller import och att<br>lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i skatteärenden blir<br>tillämplig i övriga fall. Även kommissionens direktiv 77/794/EEG, som<br>innehåller närmare bestämmelser om indrivningen föreslås genomfört i<br>den nämnda lagen.</p> <p>Förordningen (EEG) nr 1468/81 blir vid ett medlemskap i EU direkt<br>gällande rätt i Sverige. Det behövs dock utfyllande bestämmelser<br>avseende vilken eller vilka svenska myndigheter som skall vara behörig<br>myndighet som ansökande respektive anmodad myndighet vid tillämpning<br>av förordningen. Enligt förslaget görs bestämmelserna i lagen (1973:431)<br>om utredning angående brott mot utländsk tullag tillämpliga på ömsesidigt<br>samarbete enligt EG-förordningen. Lagen ger i dag den legala grunden<br>för tullmyndigheterna att fullgöra det samarbete med andra länders<br>tullmyndigheter som Sverige åtagit sig i våra tullsamarbetsavtal.</p> <p>Lagen (1973:980) om transport, förvaring och förstöring av införsel-<br>reglerade varor, m.m. innehåller bestämmelser om hur det skall förfaras<br>med införselreglerade varor till landet. Vid ett medlemskap i EU finns<br>inte utrymme för sådana nationella bestämmelser avseende införsel-<br>restriktioner som följer av EG-bestämmelser. Bestämmelserna kan dock<br>behållas för sådana nationella restriktioner som vi själva kan önska<br>behålla eller införa inom de ramar som EG-bestämmelsema tillåter. En<br>möjlighet som i dag finns är att hemtagning med förfogandeförbud tillåts<br>av en införselreglerad vara. Den som brukar en sådan hemtagen vara i<br>strid med förfogandeförbudet gör sig skyldig till varusmuggling. Vid en<br>medlemskapssituation skulle den nationella införselrestriktionen inte<br>utgöra hinder för att sätta varan i fri omsättning enligt tullagstiftningen.</p> <p>De föreslagna ändringarna i tullregisterlagen har närmast karaktär av<br>följdändringar.</p> <p>116</p> <h2>7 Lagförslag inom Utrikesdepartementets<br>verksamhetsområde</h2> <h3>7.1 TUllfrihet</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringens förslag: Lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. skall<br>upphävas och en ny lag införas med kompletterande bestämmelser<br>till i första hand rådets förordning (EEG) nr 918/83, rådets för-<br>ordning (EEG) nr 2423/88, kommissionens beslut nr<br>2424/88/EKSG och handelsöverenskommelser om tullförmåner<br>som EG har ingått. En preskriptionsregel bör införas vad gäller<br>skyldigheten att anmäla att en vara efter införseln används i strid<br>med de för tullfriheten gällande reglerna. Vidare bör i lagen<br>införas en bestämmelse om skyldighet för enskilda att i samband<br>med import lämna vissa uppgifter till Kommerskollegium. I lagen<br>tas inte in någon bestämmelse om s.k. särskild tull.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning i<br>stort till lagförslaget. Exportrådet och Industriförbundet framför<br>uppfattningen att bestämmelser om skydd mot dumpad och subventione-<br>rad import inte hör hemma i tullfrihetslagen. Exportrådet anser att dessa<br>bestämmelser förslagsvis borde kunna tas in i lagen om vissa tullförfaran-<br>den med ekonomisk verkan, m.m. Generaltullstyrelsen påpekar behovet<br>av en preskriptionsregel för skyldigheten att anmäla att en vara används<br>i strid med de för tullfriheten gällande reglerna. Kommerskollegium<br>föreslår att bestämmelser införs så att kollegiet får tillgång till im-<br>porthandlingar vid bl.a. dumpningsundersökningar.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Gällande svenska bestämmelser om<br>frihet från tull vid införsel finns i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.<br>och tullfrihetsförordningen (1987:1289). Bestämmelser om tullfrihet för<br>resande finns i förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att<br>införa varor mil- och skattefritt (se avsnitt 6.2). I tullfrihetsförfatt-<br>ningama finns även regler om frihet från tull vid temporär införsel. I<br>många av de fall där tullfrihet medges skall även medges frihet från skatt<br>och avgifter. Villkoren i EG:s rättsakter för tull- resp, skattefrihet är i de<br>flesta fall identiska. Vissa smärre skillnader kan dock föreligga materiellt<br>sett eller vad gäller den systematiska utformningen av reglerna.</p> <p>De regler om befrielse från import- och exporttullar som gäller inom<br>gemenskapen finns i rådets förordning (EEG) nr 918/83 av den 28 mars<br>1983 om upprättandet av ett gemenskapssystem för milbefrielse. Dessa<br>bestämmelser blir vid ett svenskt medlemskap i EU direkt gällande rätt<br>i Sverige. Förordningen medger emellertid vissa nationella särregler och<br>utfyllande bestämmelser. En närmare beskrivning av förordningens<br>innehåll finns i utredningens betänkande SOU 1994:89 Tullagstiftningen<br>och EG, s.175 ff.</p> <p>117</p> <p>Tullfrihetsförordningen i dess nuvarande lydelse innehåller bestämmel-<br>ser om anmälningsskyldighet till tullmyndighet i det fall en vara<br>medgivits definitiv tullfrihet men inte använts på det sätt eller för det<br>ändamål som angetts som förutsättning för tullbefrielsen. Anmälnings-<br>skyldigheten gäller dock inte om mer än fem år förflutit från den dag då<br>varan anmäldes till förtullning till den dag då varan fick annan an-<br>vändning. Artikel 133 i rådets förordning (EEG) nr 918/83 utgör inget<br>hinder för att en sådan preskriptionsregel bibehålies. En preskriptions-<br>regel bör därför införas vad gäller skyldigheten att anmäla att en vara<br>efter införseln används i strid med de för tullfriheten gällande reglerna.<br>Preskriptionstiden bör behållas vid fem år men bestämmelsen tas in i<br>tullfrihetslagen.</p> <p>Bestämmelser om skydd mot dumpad och subventionerad import<br>återfinns i den nu gällande lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.<br>Regeringen hyser förståelse för den uppfattning som Exportrådet gett<br>uttryck för, nämligen att dessa bestämmelser skulle kunna tas in i lagen<br>om vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan, m.m. Regeringen finner<br>emellertid inte nu tillräckliga skäl att frångå utredningens förslag.<br>Bestämmelser om skydd mot dumpad och subventionerad import bör<br>därför tas in i den lag som handlar om tullfrihet.</p> <p>Kommerskollegium har hemställt att bestämmelser införs som gör det<br>möjligt för kollegiet att i sin utredande verksamhet få tillgång till fakturor<br>och andra importhandlingar (s.k. styrkande handlingar) inte bara i<br>samband med dumpnings- och subventionsundersökningar utan också i<br>samband med andra marknadsstömingsundersökningar.</p> <p>Kollegiet har i olika sammanhang påtalat den förändring som har skett<br>och som kommer att ske vad gäller arkiveringen — och därmed till-<br>gängligheten — av styrkande handlingar i och med att elektroniskt<br>uppgiftslämnande successivt genomförs inom ramen för tulldatasystemet<br>(TDS). Det elektroniska uppgiftslämnandet kommer att medföra att det<br>inte längre blir möjligt för kollegiet att med stöd av tullagen (se 118 §<br>förslaget till tullag) från tullmyndigheterna få del av fakturor och andra<br>importhandlingar utgörande underlag till tulldeklarationer (styrkande<br>handlingar), eftersom sådana handlingar då normalt inte längre kommer<br>att finnas tillgängliga hos tullmyndigheterna. Kollegiet har inte heller i<br>annan ordning lagligt stöd för att kunna få del av sådana handlingar.</p> <p>Regeringen anser för sin del att det är angeläget att den i Sverige<br>ansvariga myndigheten för dumpnings- och subventionsundersökningar<br>har tillgång till s.k. styrkande handlingar inte bara i och för sådana<br>undersökningar utan också för undersökningar som avser marknadsstör-<br>ningar av annat slag. Vid ett medlemskap i EU är det viktigt att<br>kommissionen vid behov kan få en snabb och effektiv medverkan från<br>berörd nationell myndighet. Vid ett medlemskap i EU utförs dumpnings-<br>och subventionsundersökningar av kommissionen. Kollegiets behov av<br>tillgång till styrkande handlingar torde härmed minska såvitt gäller sådana<br>undersökningar. Det kan dock inte uteslutas att kommissionen i vissa fall<br>kan komma att begära medverkan från kollegiet. Ett behov av sådana<br>handlingar torde också komma att finnas för andra marknadsstömingsut-</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>118</p> <p>redningar. I dessa senare sammanhang förutses i enlighet med EG:s Prop. 1994/95:34<br>bestämmelser om import (se nedan under avsnitt 8.2) medverkan från<br>nationell myndighet och importhandlingar utgör i dessa sammanhang en<br>väsentlig del av utredningsmaterialet. En bestämmelse om kollegiets rätt<br>att i sin utredande verksamhet få tillgång till fakturor och andra<br>importhandlingar bör därför införas. Regeringen anser att det är lämpligt<br>att en sådan bestämmelse tas in i den nya tullfrihetslagen.</p> <p>I 3 § nuvarande tullfrihetslag finns en bestämmelse som ger regeringen<br>rätt att &quot;om det föreligger särskilda förhållanden&quot; föreskriva att särskild<br>tull skall tas ut för varor som förtullas. Regeringens föreskrifter skall i<br>efterhand underställas riksdagen för prövning inom vissa tidsfrister som<br>anges i den aktuella paragrafen. Detta bemyndigande, vartill motsvarighet<br>har funnits i den svenska tullagstiftningen sedan början av 1930-talet, har<br>som utredningen påpekar använts mycket sparsamt. Senast skedde det år<br>1958 då minimitull infördes för bl.a. gummidäck och vissa textilvaror.<br>Med stöd av bemyndigandet har regeringen kunnat förordna om särskild<br>tull när en tullhöjning har ansetts nödvändig av handelspolitiska skäl eller<br>från skyddssynpunkt. I propositionen 1986/87:166 Ny tullagstiftning<br>framhölls att bemyndigandet fortfarande kunde motiveras av t.ex.<br>beredskapsskäl. 'nillanpassningsutredningen anser att något utrymme för<br>att använda det aktuella bemyndigandet av handelspolitiska skäl knappast<br>längre finns om Sverige blir medlem i EU, eftersom den nationella<br>kompetensen här övergår till gemenskapen. Regeringen delar denna<br>uppfattning. Visserligen förutses, som utredningen framhåller i artikel<br>224 i Romfördraget att ett nationellt agerande på olika sätt kan före-<br>komma i händelse av krig eller allvarlig spänning som innebär krigsfara.<br>Utredningen anser emellertid att utformningen av ett eventuellt be-<br>myndigande för försöijningsberedskapssituationer torde böra utformas på<br>ett annat sätt än hittills och att frågan bör övervägas i annat sammanhang.<br>Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på utredningens förslag<br>i denna del. Regeringen, som anser det viktigt att Sverige vid kriser kan<br>upprätthålla en viss nationell civil beredskap, delar utredningens<br>bedömning att frågan bör övervägas i annat sammanhang. Förslaget till<br>ny tullfrihetslag innehåller därför inte någon bestämmelse om särskild<br>tull.</p> <h3>7.2 Vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan</h3> <p>Regeringens förslag: I en ny lag om vissa tullförfaranden med<br>ekonomisk verkan införs vissa kompletterande bestämmelser till<br>rådets förordning (EEG) nr 2913/92 och kommissionens förord-<br>ning (EEG) nr 2454/93. En tullmyndighet bör ges befogenhet att i<br>vissa fall förelägga vite.</p> <p>119</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens. Prop. 1994/95:34<br>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning i<br>stort till lagförslaget. Generaltullstyrelsen och Sydsvenska Handelskam-<br>maren anser att lagen bör innehålla en bestämmelse som ger en tullmyn-<br>dighet befogenhet att förelägga vite i vissa fall. Generaltullstyrelsen<br>framför vidare synpunkten att även ett ursprungsintyg på blankett EUR.2,<br>dvs. en exportörsdeklaration, som utfärdas i en medlemsstat kan behöva<br>kontrolleras, varför nämnda lag behöver kompletteras även på denna<br>punkt. Industriförbundet framför synpunkten att det är oklart vad som i<br>lagen avses med inhemska priser och att eventuella tillämpningsföre-<br>skrifter till lagen bör tillkomma i samråd med exportindustrins organisa-<br>tioner.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: I tullkodexen och tillämpningskodexen<br>finns bestämmelser om varors ursprung, tullvärde, tullnedsättning eller<br>tullfrihet för vissa varor, tullförfaranden med ekonomisk verkan, vissa<br>s.k. gynnade förfaranden samt återbetalning och eftergift av tull. En<br>närmare beskrivning av dessa bestämmelser finns i utredningens<br>betänkande SOU 1994:89 Tullagstiftningen och EG, s. 156 ff. Vissa<br>nationella bestämmelser behövs för att komplettera tullkodexen och<br>tillämpningskodexen i nu nämnda hänseenden. I lagen bör tas in<br>bestämmelser om kontroll av ursprungsintyg. Sådant ursprungsintyg som<br>Generaltullstyrelsen avser bör givetvis också omfattas av kontrollen . Det<br>kan emellertid påpekas att begreppet exportörsdeklaration inte återfinns<br>i EG-rätten.</p> <p>I 99 § i den föreslagna tullagen återfinns bestämmelser om att när en<br>tullmyndighet med stöd av tullagstiftningen förelägger tullskyldig eller<br>annan att vidta åtgärd som behövs för förtullning eller annan tullklarering<br>eller för tullverkets kontrollverksamhet, kan vite föreläggas. Vite kan<br>även föreläggas, om någon underlåtit att lämna uppgift eller inge<br>handling enligt föreskrift i tullagstiftningen. Regeringen delar vissa<br>remissinstansers uppfattning att vitesmöjlighet även bör finnas i samband<br>med kontroll av ursprungsintyg. I lagen bör därför i samband med den<br>nyssnämnda bestämmelsen om kontroll av ursprungsintyg tas in en<br>hänvisning till 99 § tullagen.</p> <p>För vissa varor kan enligt bestämmelser i tillämpningskodexen tullvärde<br>beräknas enligt ett av kommissionen fastställt enhetsvärde som beräknas<br>på uppgifter som lämnas av medlemsländerna. För att sådan upp-<br>giftsskyldighet skall kunna fullgöras bör det i lagen som utredningen har<br>föreslagit tas in en föreskrift om att regeringen, eller den myndighet<br>regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om skyldighet för företag<br>att lämna sådana uppgifter Bestämmelsen bör emellertid anpassas till den<br>terminologi som används i tullkodexen och tillämpningskodexen. Med<br>anledning av Industriförbundets synpunkter har föreskrifterna ändrats till<br>att avse genomsnittliga enhetspriser, se nedan under avsnitt 8.4.<br>Beträffande de föreskrifter som kommer att utfärdas av regeringen<br>kommer givetvis samråd att äga rum på sedvanligt sätt.</p> <p>120</p> <h3>7.3 Straff i vissa fall för oriktigt ursprungsintyg</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringens förslag: Lagen (1962:120) om straff i vissa fall för<br>oriktig ursprungsdeklaration m.m. skall ändras så att det i lagen<br>anges att det är fråga om förmånsbehandling enligt<br>handelsavtal som gemenskaperna har slutit enligt EG:s<br>rättsakter. I övrigt har texten ändrats på så sätt att den anpassats<br>till EG:s terminologi vad gäller ursprungsintyg.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Ingen remissinstans har haft någon invändning i<br>stort till förslaget om ändring i 1962 års lag. Hovrätten för Övre<br>Norrland anser att det bör framgå av lagtexten att den även skall omfatta<br>förmånsbehandling som grundas på vad EG ensidigt bestämt eller på s.k.<br>blandade avtal. Överåklagaren vid Åklagarmyndigheten i Stockholm<br>framför behovet av en längre preskriptionstid i de fall där den för<br>närvarande är två år.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Vid ett medlemskap blir EG:s ur-<br>sprungsregler gällande för Sverige. EG:s regler om ursprung för varor<br>finns dels i avtal om förmånsbehandling som EG slutit med vissa länder<br>eller sammanslutning av länder, dels i tullkodexen (art. 27) och i<br>tillämpningskodexen (art. 66 - 140).</p> <p>EG:s bestämmelser innehåller också regler om upprättande och<br>utfärdande av ursprungsintyg. Detta skall vara utfärdat av en myndighet<br>eller annat i exportlandet bemyndigat tillförlitligt organ.</p> <p>Lagen (1962:120) om straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration<br>m.m. utfärdades ursprungligen i anledning av Sveriges tillträde till<br>EFTA-konventionen med de bestämmelser om ursprungsintyg som finns<br>där. Lagen har sedermera anpassats så att den också gäller intyg eller<br>annan handling som åberopas som bevis för förmånsbehandling enligt<br>frihandelsavtalen mellan Sverige och EG och enligt EES-avtalet. Även i<br>ett medlemskap krävs straffsanktioner för att komma till rätta med<br>oriktiga uppgifter i ursprungsintyg. Lagen bör därför ändras så att den tar<br>sikte på förmånsbehandling enligt handelsavtal som gemenskaperna har<br>slutit enligt EG:s rättsakter. Med avtal åsyftas inte enbart avtal som EG<br>har ingått med andra länder än EU:s medlemsländer utan även avtal som<br>EG ingått tillsammans med medlemsländerna som parter på ena sidan,<br>s.k. blandade avtal (se tullkodexen avd. II, kap. 1 artikel 20.3 d och e).</p> <p>Straffet är böter eller fängelse i högst ett år eller högst två år, om<br>brottet är grovt. Vid grov oaktsamhet är straffet böter.</p> <p>Överåklagaren i Stockholm har anfört behov av en längre preskrip-<br>tionstid. Som har framgått inledningsvis läggs i denna proposition fram<br>främst förslag som är nödvändiga för att Sverige skall kunna ingå i EG:s<br>tullunion och den gemensamma handelspolitiken. Regeringen tar därför<br>inte i detta sammanhang upp frågan.</p> <p>121</p> <h3>7.4 Upphävande av vissa tullförfattningar</h3> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Regeringens förslag: Tulltaxelagen (1987:1068) och förordningen<br>(1968:226) om rätt för Konungen att medge tull- och skattefrihet<br>m.m. för anläggning som uppföres vid rikets gräns skall upp-<br>hävas.</p> <p>Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna: Hovrätten för Övre Norrland påpekar beträffande<br>begreppet tullagstiftning att antingen lagtexten bör kompletteras med en<br>definition av begreppet eller ett annat ordval användas som bättre klaigör<br>att även EG:s regler på området avses att täckas in.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Inom EU tillämpas som framgått (se<br>avsnitt 4.2.2) en gemensam tulltaxa. Tulltaxan återfinns i rådets<br>förordning (EEG) nr 2658/87. Sverige har i anslutningsfördraget åtagit<br>sig att tillämpa EG:s gemensamma tulltaxa från och med dagen för<br>tillträdet utan särskilda ändringar eller öveigångsordningar. Vid ett<br>medlemskap blir således nämnda rådsförordning direkt tillämplig här i<br>landet. Tulltaxelagen bör därför upphöra att gälla.</p> <p>Frågor som rör tullfrihet ligger under EG:s exklusiva kompetens.<br>Gemenskapsrätten medger endast på vissa punkter nationella bestämmel-<br>ser. Då det inte finns någon rättslig grund för 1968 års förordning om<br>rätt för Konungen att medge tull- och skattefrihet m.m. i vissa fall bör<br>den upphävas. Regeringen delar utredningens uppfattning att riksdagen<br>bör besluta om förordningens upphävande (jfr prop. 1968:86, bet.<br>1968:BeU39, rskr. 1968:200).</p> <p>I fråga om varor som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till<br>förtullning innan lagen trätt i kraft bör, som utredningen föreslår, äldre<br>bestämmelser fortfarande gälla.</p> <p>Som utredningen funnit finns hänvisningar till den tullagstiftning som<br>bör upphävas i ett stort antal andra författningar. Motsvarande be-<br>stämmelser kommer dock att återfinnas i de nya tullförfattningama i de<br>allra flesta fall. De nya reglerna kommer i vissa fall att återfinnas i direkt<br>tillämpliga EG-förordningar och i vissa andra fall i nationella för-<br>fattningar. Regeringen delar därför utredningens uppfattning att en<br>övergångsbestämmelse behövs i vilken föreskrivs att hänvisningar till<br>upphävd tullagstiftning i stället skall gälla motsvarande bestämmelser i<br>EG:s bestämmelser och svenska tullförfattningar. Med anledning av<br>Hovrättens för Övre Norrland påpekande beträffande begreppet tullag-<br>stiftning bör övergångsbestämmelsen ändras i enlighet med definitionen<br>av begreppet tullagstiftning i 2 § förslaget till tullag så att hänvisning<br>görs till de nya reglerna.</p> <p>122</p> <h2>8 Författningskommentar</h2> <h3>8.1 Förslaget till tullag</h3> <p>1 §</p> <p>Lagen skall gälla i fråga om import från och export till tredje land.<br>Varuhandeln med tredje land regleras i första hand genom gemenskapens<br>rättsakter. De centrala tullbestämmelsema, särskilt sådana som rör<br>förfarandet, har samlats i en gemenskapstullkodex, som är en förordning<br>utfärdad av ministerrådet, och en förordning av kommissionen med<br>föreskrifter för verkställigheten av tullkodexen. Den föreslagna lagen<br>skall ses endast som ett komplement till dessa EG-förordningar.</p> <p>Lagen gäller således inte handeln mellan medlemsstaterna med<br>gemenskapsvaror. Däremot blir lagen aktuell om icke-gemenskapsvaror,<br>dvs. varor som införts till gemenskapens tullområde från tredje land och<br>ännu inte övergått till fri omsättning, förs till Sverige från en annan<br>medlemsstat.</p> <p>Tullkodexen reglerar endast importtull och exporttull. Dessa begrepp<br>definieras i tullkodexen. Den nya tullagen, liksom den nu gällande, skall<br>även avse annan skatt och avgift som skall tas ut vid import från tredje<br>land och detta skall anges i en generell bestämmelse i paragrafens första<br>stycke. Däremot skall tullagen som huvudregel inte reglera uttag av skatt</p> <p>1 varuhandeln mellan medlemsstater. Tullagen skall dock innehålla regler<br>om uttag av skatt vid införsel från områden som hör till medlemsstaterna,<br>men på vilka gemenskapens skattedirektiv inte är tillämpliga. Se 9 och<br>10 §§ lagförslaget och kommentarerna därtill.</p> <p>I första stycket kompletteras det nuvarande ordet &quot;övervakning&quot; med<br>&quot;kontroll&quot; för att terminologin redan i inledningsparagrafen skall<br>harmoniera med tullkodexen. Ordet &quot;övervakning&quot; definieras i<br>tullkodexen som tullmyndigheternas åtgärder i allmänhet för att<br>säkerställa att tullbestämmelsema iakttas, medan &quot;kontroll&quot; definieras<br>som genomförandet av olika särskilda kontrollåtgärder.</p> <p>2 §</p> <p>Gemenskapens tullområde definieras i artikel 3 i tullkodexen genom en<br>uppräkning av medlemsstaternas territorier. För vissa länder görs<br>undantag för delar av deras territorier, t.ex Ceuta och Melilla som hör<br>till Spanien. Det finns också områden som inte hör till någon medlemsstat<br>men som ändå ingår i tullområdet på grand av deras speciella band till<br>en medlemsstat (t.ex. Monaco och San Marino). Tillhörande territorial-<br>vatten, inre farvatten samt luftrum hör också till tullområdet. En<br>redogörelse för alla områden, med anknytning till en medlemsstat, som<br>har speciell status i tull- och/eller skattehänseende finns i EG:s<br>revisionsrätts specialrapport 2/93, EGT nr C 347, 27.12.93. En förkortad</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>123</p> <p>benämning på gemenskapens tullområde: &quot;EG:s tullområde&quot; bör<br>användas i tullagen.</p> <p>&quot;EG:s skatteområde&quot; bör användas som beteckning på det område inom<br>vilket EG:s skattebestämmelser är tillämpliga. Detta område över-<br>ensstämmer till största delen med tullområdet, men vissa avvikelser finns.<br>Avvikelserna kan även variera något mellan olika skatter. I fråga om<br>mervärdesskatt framgår tillämpningsområdet för det sjätte mervär-<br>desskattedirektivet (77/388/EEG) i dess artikel 3. Bland de områden som<br>ingår i tullområdet, men inte i skatteområdet avseende mervärdesskatt,<br>märks Kanarieöarna och de franska utomeuropeiska departementen.<br>Nämnda områden är uteslutna även ur tillämpningsområdet för punktskat-<br>tedirektivet (92/12/EEG), som avser skatter på mineraloljeprodukter,<br>alkohol och alkoholprodukter samt tobaksvaror, såvida inte respektive<br>medlemsstat avgett förklaring om att skattebestämmelsema, helt eller<br>delvis, skall tillämpas även på nämnda områden, se artikel 2 i direktivet.<br>Av betydelse för svensk del är den ställning som Åland kommer att ha<br>i skattehänseende. Finland har förhandlat sig till ett undantag för Åland<br>i fråga om EG:s skattelagstiftning. Den exakta omfattningen och<br>konsekvenserna av detta undantag torde det vara för tidigt att ange.</p> <p>&quot;Det svenska tullområdet&quot; definieras i paragrafen eftersom det i många<br>sammanhang behövs en praktisk benämning på den svenska delen av<br>EG:s tullområde.</p> <p>När det gäller begreppet &quot;tullmyndigheter&quot; definieras detta i artikel 4.3<br>i tullkodexen som &quot;myndigheter som bl.a. har ansvar för tillämpningen<br>av tullagstiftningen&quot;. Begreppet &quot;tullagstiftningen&quot; definieras i artikel 1<br>i tullkodexen som tullkodexen och de föreskrifter som antas på gemen-<br>skapsnivå eller nationellt för dess genomförande. För svensk del bör i<br>författning anges vilka tullmyndigheterna är i Sverige. En bestämmelse<br>därom har tagits in i paragrafens sista stycke.</p> <p>I nuvarande definition av &quot;tullmyndighet&quot; i 4 § TL hänvisas till<br>&quot;fastställd distriktsoiganisation för tullverket&quot;. Eftersom det numera är<br>till största delen överlåtet till Generaltullstyrelsen att bestämma om<br>distriktsindelningen av tullverket, jfr 7 och 8 §§ förordningen<br>(1991:1524) med instruktion för tullverket, bör de citerade orden tas bort<br>från definitionen.</p> <p>Begreppet &quot;tullklarering&quot; behålls, med sakligt sett samma innebörd som<br>för närvarande. Definitionen har dock anpassats till tullkodexens<br>terminologi, där &quot;godkänd tullbehandling&quot; (customs-approved treatment<br>or use) är det överordnade begreppet som omfattar dels alla tullförfaran-<br>den, dels övriga klareringsformer som inte betecknas som &quot;tullförfaran-<br>den&quot; (customs procedures). I &quot;tullklarering&quot; ingår som sista moment<br>&quot;frigörande av varorna&quot; så som detta uttryck definierats i artikel 4.20 i<br>tullkodexen.</p> <p>Även ordet &quot;förtullning&quot; (och &quot;förtulla&quot;, &quot;förtullad&quot; etc.) kan behållas<br>i nationella författningar. Man kan då göra en distinktion mellan tullförfa-<br>randet &quot;övergång till fri omsättning&quot; och tullmyndigheternas åtgärder<br>med en vara som deklarerats till detta tullförfarande (förtullning), jfr</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>124</p> <p>nuvarande distinktion mellan begreppen &quot;tullklareringsform&quot; och Prop. 1994/95:34<br>&quot;tullklarering&quot;.</p> <p>3 §</p> <p>Bemyndigandet avser sådana frågor som behandlas i avdelning III kapitel<br>1-3 i tullkodexen, dvs. införsel av varor i gemenskapens tullområde,<br>uppvisande av varor för tullen samt summarisk deklaration och lossning<br>av varor som uppvisats för tullen. Bemyndigandet bör kunna delegeras<br>vidare till Generaltullstyrelsen (se 119 §).</p> <p>4 §</p> <p>Regeln anknyter till artikel 60 i tullkodexen som ålägger vaije med-<br>lemsstat att bestämma vilken behörighet som de olika tullkontoren på dess<br>territorium skall ha.</p> <p>5 §</p> <p>Innehållet i paragrafen får anses följa av hela EG-regelverket, men någon<br>uttrycklig regel av det innehållet finns inte i tullkodexen. Det är önskvärt<br>att ha en sådan regel i tullagen.</p> <p>6 §</p> <p>En uttrycklig bestämmelse bör behållas i svensk författning om att det är<br>tillåtet att tillföra märkämnen till oförtullade oljeprodukter. När det<br>gäller varor som förvaras på tullager eller i frizon eller frilager kan<br>denna möjlighet inrymmas under begreppet &quot;vanliga hanteringsformer&quot;,<br>som är tillåtna enligt artikel 109.1 och artikel 173 b i tullkodexen, och<br>som bl.a. innefattar åtgärder för att förbereda varorna för distribution och<br>återförsäljning. Några uttryckliga gemenskapsbestämmelser om att någon<br>behandling av varor är tillåten medan de befinner sig under tillfällig<br>förvaring synes inte finnas, utöver att varuundersökning och provtagning<br>kan medges enligt artikel 42 i tullkodexen. Det bör vara tillåtet att tillföra<br>märkämnen även under tillfällig förvaring och därför föreslås en generell<br>lagbestämmelse därom.</p> <p>7 §</p> <p>Grunden för de förenklade förfarandena i samband med att en vara<br>deklareras till ett tullförfarande finns i artikel 76 i tullkodexen. De</p> <p>125<br></p> <p>förenklade förfarandena anges närmare i artikel 253 i tillämpnings-<br>kodexen.</p> <p>De förenklade förfaranden för öveigång till fri omsättning, som det<br>avses att närmare föreskrifter skall utfärdas om enligt 7 §, är det<br>förenklade deklarationsförfarandet (simplified declaration procedure) och<br>det lokala klareringsförfarandet (local clearance procedure). Både<br>importör och företag som uppträder som ombud skall kunna få tillstånd<br>av det förstnämnda slaget. Däremot föreligger inte skäl för att ombud<br>skall kunna få tillstånd till lokalt klareringsförfarande, såvitt gäller<br>tullförfarandet öveigång till fri omsättning. Speditörer och liknande<br>företag bör kunna få tillstånd att tillämpa den typen av förenklat<br>förfarande i samband med andra tullförfaranden, såsom transitering och<br>uppläggning på tullager.</p> <p>8 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 12 § andra stycket TL. Fristen för att lämna in<br>kompletterande tulldeklaration blir kortare i enlighet med vad som sagts<br>ovan i avsnitt 6.1.2. Härvid märks att fristen skall räknas från den dag<br>då en vara frigjordes (lämnades ut) och inte såsom i nu gällande<br>bestämmelse från dagen för anmälan. Den ändrade utgångspunkten är<br>förestavad av reglerna om betalningsanstånd i artikel 227 i tullkodexen.</p> <p>Förslaget skall ses i samband med förslaget i 26 § om utfärdande av<br>och betalning av tullräkningar.</p> <p>9 §</p> <p>Gemenskapens tullområde och dess skatteområde har inte samma<br>geografiska utsträckning. Det finns områden inom tullområdet som ligger<br>utanför skatteområdet. För varor som förs in till landet från ett sådant<br>område skall som huvudregel importskatt tas ut. Denna skatt skall om<br>inte annat föreskrivits tas ut av tullmyndigheten trots att varan kommer<br>från en plats inom gemenskapens tullområde och trots att varan är en<br>gemenskapsvara och därmed i fri omsättning tullrättsligt sett.</p> <p>Genom paragrafen införs en skyldighet att anmäla varor som förs in i<br>landet från ett sådant område. Anmälan skall göras till tullmyndigheten.<br>Denna skyldighet motsvarar den anmälningsskyldighet som enligt<br>tullkodexen föreligger för varor som förs in från en plats utanför EG:s<br>tullområde. Det framstår som naturligt att anmälningsskyldigheten enligt<br>denna paragraf i tullagen skall fullgöras på i princip samma sätt som<br>anmälningsskyldigheten enligt tullkodexen. Detta bör dock inte hindra<br>bruket av sådana avvikelser därifrån som framstår som motiverade. I<br>artikel 33a. 1 i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG) finns<br>bestämmelser som innebär att även för varor som förs in i landet från ett<br>område som är tredje land enligt skattebestämmelsema, men inte enligt<br>tullbestämmelsema, skall tillämpas förfaranden som i ett antal uppräknade</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>126</p> <p>fall motsvarar vad som gäller enligt tullbestämmelsema vid import.<br>Bestämmelser med denna innebörd finns i andra stycket av paragrafen.</p> <p>Paragrafen innehåller även bestämmelser om anmälningsskyldighet<br>m.m. vid utförsel till sådant område. Behov av reglering av en sådan<br>anmälningsskyldighet finns för de fall där förfarandet för intem gemen-<br>skapstransitering enligt artikel 311 i tillämpningskodexen skall tillämpas.</p> <p>De närmare föreskrifterna bör utformas av Generaltullstyrelsen efter<br>bemyndigande av regeringen. Detta anges i tredje stycket jämfört med<br>119 §.</p> <p>10 §</p> <p>I tullkodexen föreskrivs vem som under olika omständigheter är<br>&quot;gäldenär&quot; (eng. debtor). Reglerna därom är, på ett sätt, mycket lika de<br>nuvarande svenska reglerna i tullagen om vem som är tullskyldig.<br>Sålunda är, vid import under normala omständigheter, den som lämnar<br>en tulldeklaration för övergång till fri omsättning avseende tullpliktiga<br>varor gäldenär, jfr artikel 201 i tullkodexen. Detta motsvarar regeln i<br>10 § första stycket TL. I artiklarna 202-205 anges vem som är gäldenär<br>i fall av &quot;olaga införsel&quot; eller andra fall av icke-föreskriftsmässig<br>hantering av tullpliktiga varor eller i vissa fall hantering av förtullade<br>varor i strid mot de villkor som gällde för förtullningen. Dessa regler<br>överensstämmer, delvis mycket nära, med reglerna i 81 och 82 §§ TL<br>om tullskyldighet i särskilda fall. I fråga om tullskyldighet för varor som<br>inkommer med post (nuvarande 80 § TL) hänvisas till kommentarerna till<br>81 § i lagförslaget. Eftersom tull kan förekomma även vid export från<br>EG innehåller tullkodexen även regler om vem som är gäldenär vid<br>export under olika omständigheter (artiklarna 209-211).</p> <p>En konsekvens av EG-bestämmelsema är att det inte behöver finnas<br>några nationella bestämmelser om vem som är skyldig att betala tull.</p> <p>Från en annan synpunkt skiljer sig de nämnda begreppen åt. Ttill-<br>skyldig är enligt nuvarande svenska bestämmelse i normalfallet den som<br>anmält en vara till förtullning, oavsett om i det enstaka fallet någon tull<br>skall utgå eller inte. I tullkodexen förekommer begreppet gäldenär endast<br>i samband med att det föreligger en tullskuld (customs debt).</p> <p>I nuvarande tullag finns åtskilliga bestämmelser som gäller för den som<br>är tullskyldig, oavsett om det i det enstaka fallet verkligen skall betalas<br>någon tull eller annan skatt eller avgift eller om det inte skall utgå någon<br>pålaga. Även i fortsättningen kan det vara ändamålsenligt att kunna<br>beteckna en person som tullskyldig i ordets nuvarande mening. Termen<br>&quot;den tullskyldige&quot; bör därför behållas i tullagen. Begreppet används i<br>många bestämmelser som bör tillämpas på samma sätt oavsett om det<br>gäller import eller export. Därför har begreppet definierats på sådant sätt<br>att det gäller i båda dessa fall.</p> <p>I övrigt överförs från 10 § TL bestämmelsen att den tullskyldige även<br>skall betala annan skatt och avgift som skall utgå för varan vid importen.<br>I detta avseende har paragrafen begränsats till import, eftersom det<br></p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>127</p> <p>förutses att det inte kommer att förekomma några nationella skatter eller<br>avgifter på export. Avgifter på export torde enbart vara avgifter enligt<br>den gemensamma jordbrukspolitiken. Dessa går in under begreppet<br>exporttull (export duties), och skyldigheten att betala dessa regleras<br>uttömmande i tullkodexen.</p> <p>I andra stycket regleras vem som är skattskyldig för införsel av<br>gemenskapsvara från ett område inom EG:s tullområde men utanför dess<br>skatteområde. För sådan införsel finns ju inte någon tullskyldig.<br>Skattskyldigheten har kopplats till bestämmelserna om anmälnings-<br>skyldighet för sådan införsel i 9 §. Anmälningsskyldigheten föreligger för<br>den som för in eller låter föra in varan.</p> <p>I tredje stycket anges att skatt och avgift skall fastställas och betalas i<br>den ordning som gäller för tull. Därigenom blir berörda tullbestämmel-<br>ser, oavsett om de finns i EG-rättsakter eller i nationella bestämmelser,<br>tillämpliga även på uttag av skatt. Detta gäller för skatt som skall betalas<br>såväl vid import från tredje land som vid införsel från en plats inom EG:s<br>tullområde men utanför dess skatteområde. Stycket innehåller dock den<br>begränsningen att det som sägs inte gäller om annat föreskrivits. Därmed<br>avses de fall, rörande vissa punktskatter, där importskatten inte skall<br>erläggas till tullmyndighet utan till den inrikes skattemyndigheten, om<br>importören är registrerad på visst sätt.</p> <p>I fiärde stycket föreslås en bestämmelse enligt vilken en tullmyndighet<br>i vissa fall kan medge nedsättning av eller befrielse från annan skatt än<br>tull samt avgift. Detta är en kompletterande bestämmelse till bestämmel-<br>serna i tullkodexen om nedsättning av eller befrielse från tull. Den<br>föreslagna bestämmelsen motsvarar fjärde stycket 82 § i nuvarande TL<br>till den del stycket handlar om annan skatt än tull samt avgift.</p> <p>11 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar nuvarande 3 a § TL. Bestämmelsen har dock<br>placerats i anslutning till övriga bestämmelser som rör tulldatasystemet<br>(TDS). Den verksamhet som bedrivs med hjälp av TDS måste i huvudsak<br>anses som verksamhet enligt EG:s tullkodex och utgör endast till liten del<br>&quot;verksamhet enligt denna lag&quot;. Därför föreslås att sistnämnda uttryck<br>byts ut mot &quot;verksamheten enligt tullagstiftningen&quot;. Så som &quot;tullagstift-<br>ningen&quot; definieras i artikel 1 i tullkodexen och i 2 § i den nya tullagen<br>omfattar uttrycket både tullkodexen, tillämpningskodexen, denna lag och<br>de lagar som anges i 1 § samt de förordningar och myndighetsföreskrifter<br>som kommer att meddelas i anslutning därtill.</p> <p>12 §</p> <p>Paragrafen motsvarar 11 a § i nuvarande tullag. I första stycket tas inte<br>med någon hänvisning motsvarande den nuvarande &quot;enligt denna lag eller<br>enligt lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m.” Även om en liknande</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>128</p> <p>hänvisning skulle göras till tullkodexen och den nya tullagen riskerar man<br>att den blir för snäv. I detta sammanhang kan antecknas att artikel 4 a i<br>tillämpningskodexen ger uttryck för att i princip varje &quot;tullformalitet&quot;<br>skall kunna utföras med ADB-teknik. I stället införs i paragrafen begräns-<br>ningen att det skall vara fråga om uppgifter som lämnas till tullmyndig-<br>het. Genom tillståndsgivningen kan ändå preciseras vilken typ av<br>uppgifter som avses, t.ex. deklarationer för övergång till fri omsättning<br>enligt tullkodexen.</p> <p>Ordet &quot;tulldeklaration&quot; används i den betydelse ordet har enligt<br>tullkodexen, dvs. den åtgärd genom vilken en person i föreskriven form<br>och på föreskrivet sätt anger ett önskemål om att anmäla varor till ett<br>visst tullförfarande, och är alltså inte som i nuvarande tullag begränsat<br>till att vara ett element i tullförfarandet förtullning.</p> <p>13-15 §§</p> <p>Bestämmelserna motsvarar 11 b-11 d §§ i nuvarande tullag och föreslås<br>överförda med oförändrad lydelse till den nya lagen. Bestämmelsen i<br>13 § om när ett elektroniskt dokument skall anses ha kommit in till en<br>tullmyndighet bör ses som en komplettering av bestämmelsen i artikel</p> <p>222.2 i tillämpningskodexen, som säger att en &quot;tulldeklaration som gjorts<br>med EDI skall anses ha avlämnats när EDI-meddelandet har mottagits av<br>tullmyndigheterna&quot;.</p> <p>16 §</p> <p>Se avsnitt 6.1.3 ovan.</p> <p>17 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar närmast nuvarande 13 § andra stycket TL.<br>Frågan om vem som på deklarantens vägnar skall vara behörig att skriva<br>under en tulldeklaration för övergång till fri omsättning är en annan fråga<br>än frågan om att ha kvar kravet på att ombud skall vara godkänt av<br>tullmyndigheten. Bestämmelsen bör finnas kvar av formella skäl,<br>eftersom tullmyndigheterna annars måste kräva att varje tulldeklaration<br>skrivs under av behörig firmatecknare eller den som fått särskild fullmakt<br>av behörig firmatecknare hos deklaranten. Bestämmelsen bör inte vara<br>begränsad till att gälla vid övergång till fri omsättning, utan bör gälla<br>deklaration till vaije tullförfarande.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>129</p> <p>9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>18 §</p> <p>När en vara deklareras till ett tullförfarande skall enhetsdokumentet<br>användas, om inte de bestämmelser som gäller för ett visst tullförfarande<br>tillåter något annat (artikel 205 i tillämpningskodexen). I bilagorna 37 och<br>38 till tillämpningskodexen anges vilka uppgifter som skall lämnas i<br>enhetsdokumentet för varje tullförfarande. Dock lämnas i fråga om vissa<br>uppgifter valfrihet för medlemsstaterna att bestämma om uppgifterna skall<br>krävas eller inte krävas. EG-reglema om uppgiftslämnandet måste därför<br>kompletteras med nationella föreskrifter. När det gäller anmälan till en<br>annan tullbehandlingsform (godkänd tullbehandling) än ett tullförfarande,<br>dvs. återutförsel i vissa fall, uppläggning i frizon, överlåtelse till<br>statskassan eller förstöring, finns ett påtagligt behov av nationella<br>föreskrifter om form och innehåll i sådan anmälan, eftersom EG-reglema<br>därom är mycket knapphändiga.</p> <p>Regeringen bör därför bemyndigas att meddela sådana föreskrifter. Be-<br>stämmelsen motsvarar bl.a. delar av nuvarande 14, 42 och 52 §§ TL.</p> <p>19 §</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>Om skyldighet att bevara s.k. styrkande handlingar föreskrivs i artikel 16<br>jämfört med artikel 14 i tullkodexen. Bestämmelserna motsvarar<br>nuvarande 16 a § TL, men skiljer sig från den bestämmelsen på några<br>väsentliga punkter. I artikel 14 föreskrivs bl.a. att var och en som är<br>direkt eller indirekt inblandad i verksamhet som berör handeln med varor<br>skall, för tillämpningen av tullagstiftningen, förse tullmyndigheterna med<br>alla nödvändiga dokument och upplysningar, oavsett vilket medium som<br>används. I första hand avses sådana handlingar som enligt uttryckliga<br>föreskrifter skall avlämnas eller företes i samband med tullbehandling av<br>varor, t.ex. fakturor, ursprungsbevis, frakthandlingar, intyg etc.</p> <p>I den mån sådana handlingar inte behålls av tullmyndigheten föreligger<br>skyldighet för den berörde att bevara handlingarna enligt artikel 16 för<br>att tullmyndigheterna skall kunna kontrollera dem. I fråga om den tid<br>under vilken handlingarna skall bevaras hänvisas till &quot;gällande be-<br>stämmelser&quot;, vilket i avsaknad av gemenskapsregler innebär att varje<br>medlemsstat bestämmer den tiden. Tiden skall dock vara minst tre år. I<br>övrigt anges vad som i olika fall skall vara utgångspunkt för bevarings-<br>tiden. I fråga om varor som förtullats eller exporterats räknas tiden från<br>utgången av det år då deklarationen för övergång till fri omsättning<br>respektive export togs emot.</p> <p>Bestämmelsen är således inte, såsom 16 a § TL, begränsad till<br>underlaget för förtullning av varor utan gäller alla tullförfaranden och alla<br>&quot;tullärenden&quot; i övrigt.</p> <p>Den nuvarande bevarandetiden om fem år bör behållas. Ett skäl för<br>detta är att det gäller fem års tid för åtalspreskription av varusmugglings-<br>brott av normal svårhetsgrad.</p> <p>130</p> <p>20 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 17 § första stycket TL.. Begreppet &quot;tulltaxe-<br>ring&quot; behålls med samma betydelse som i dag. Genom bestämmelsen i<br>1 § första stycket omfattar begreppet tulltaxering även fastställande av<br>annan skatt och avgift.</p> <p>21 §</p> <p>Regler som innebär att tulltaxeringsbeslut omprövas finns dels i artikel<br>220, dels i artiklarna 235-242 i tullkodexen. Den först nämnda artikeln<br>behandlar det fall att tull inte har bokförts i sådant samband med<br>frigörandet av varorna som föreskrivs i artiklarna 218 och 219 eller har<br>bokförts med lägre belopp än som rätteligen skall utgå. Bokföring som<br>sker med anledning därav kallas bokföring i efterhand (&quot;subsequent entry<br>in the accounts&quot;, i tillämpningskodexen även kallat &quot;post-clearance<br>recovery&quot;). I de senare nämnda artiklarna behandlas olika fall av<br>återbetalning av tull, t.ex. när tull tagits ut med högre belopp än som<br>rätteligen skall utgå. Dessa regler motsvarar i grova drag våra nuvarande<br>regler om omtulltaxering och eftertulltaxering. Gemenskapsreglema om<br>återbetalning av tull omfattar även vissa fall som f.n. regleras genom<br>bestämmelser om särskild restitution.</p> <p>De faktorer som ligger till grund för skatterna och avgifterna är t.ex.<br>klassificering av varorna enligt gemenskapernas tulltaxa och fastställande<br>av avgiftssats eller annan debiteringsgrund beträffande tull, jordbruks-<br>avgifter och andra importavgifter, tillämpning av bestämmelser som<br>föreskriver en nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor<br>eller frihet från avgifter under vissa förutsättningar, tillämpning av<br>bestämmelserna om förmånsbehandling på grund av varornas ursprung,<br>fastställande av tullvärdet, och åtgärder i övrigt som anges i tullag-<br>stiftningen. Vaije sådan faktor kan bli föremål för omprövning. Om-<br>prövningen kan avse vaije fråga som kan ha betydelse för tulltaxeringen.</p> <p>Bestämmelserna om omprövning gäller även beslut om tulltillägg och<br>förseningsavgift.</p> <p>Att omprövning av tulltaxeringsbeslut, beslut om tulltillägg och<br>förseningsavgift skall ske om de har överklagats framgår av 104 och<br>106 §§.</p> <p>22 §</p> <p>Om en fråga som avses i 21 § har avgjorts genom beslut av GTS som<br>vunnit laga kraft, får tullmyndigheten inte pröva frågan. Omprövning kan<br>naturligtvis inte heller företas om frågan har avgjorts av en domstol eller<br>om tiden för omprövning har gått ut.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>131</p> <p>23 §</p> <p>Tidsfristen för bokföring i efterhand enligt artikel 220 i tullkodexen är tre<br>år. Det följer av bestämmelsen i artikel 221.3 om att meddelande till den<br>tullskyldige om det bokförda beloppet inte får ske efter utgången av en<br>frist på tre år från dagen då tullskulden uppkom. I samma punkt ges<br>emellertid möjlighet att överskrida tidsfristen i fall som har visst samband<br>med straffrättsliga förfaranden, som medför att tullmyndigheten inte exakt<br>kan bestämma den tull som skall utgå. Bestämmelsen är ganska oklart<br>formulerad. Denna oklarhet är dock inte av avgörande betydelse eftersom<br>bestämmelsen endast gäller &quot;i den mån gällande bestämmelser (provisions<br>in force) medger det&quot;. Detta innebär, i avsaknad av andra gemenskapsbe-<br>stämmelser i frågan, en hänvisning till nationella bestämmelser.</p> <p>Bokföring i efterhand skall efter utgången av treårsfristen, kunna ske<br>på samma villkor som f.n. gäller för eftertulltaxering efter utgången av<br>femårsfristen enligt 23 § TL. Dessa bestämmelser har därför tagits in i<br>andra och tredje styckena i förevarande paragraf.</p> <p>Bestämmelsen i paragrafens första stycke är hämtad ur nuvarande 21 §<br>TL. En regel av detta innehåll bör kunna behållas eftersom den inte är<br>till förfång för något intresse, i synnerhet inte gemenskapens fiskala<br>intresse. Genom bestämmelsen kan i vissa foll den som gjort sig skyldig<br>till varusmugglingsbrott utverka ansvarsfrihet enligt 8 a § VSL, jfr prop.<br>1986/87:166 s. 76-77 och 125-126.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>24 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 24 § i nuvarande TL. Tullkodexen innehåller<br>inte någon motsvarande bestämmelse. Däremot är det uppenbart att det<br>även vid tillämpningen av gemenskapsregler kan uppkomma situationer<br>som motsvarar dem då skönstulltaxering f.n. får tillgripas. Något skäl att<br>inte ha en bestämmelse om skönstulltaxering även i den nya tullagen kan<br>därmed inte anses föreligga. Bestämmelsen avser även annan skatt och<br>avgift.</p> <p>25 §</p> <p>Bestämmelsen anger huvudregeln vid betalning av tull och annan skatt<br>och avgift, i fall då inga betalningslättnader medges, dvs. kontant<br>betalning. Den motsvarar nuvarande 25 § TL. Av artikel 222.1 a i<br>tullkodexen framgår att det måste nationellt bestämmas en tidsfrist för<br>kontant betalning av tull. Fristen får vara högst 10 dagar. Det föreslås<br>därför att fristen skall vara 10 dagar. Det noteras att i övrigt tillämpas<br>artikel 221 fullt ut, vilket t.ex. medför att den sålunda bestämda fristen<br>förlängs på villkor som sägs i art. 222.1 a tredje och fjärde styckena. I<br>detta sammanhang bör även anmärkas att en vara inte får lämnas ut<br>förrän tullen har betalts eller säkerhet ställts för tullen.</p> <p>132</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>26 §</p> <p>Första stycket motsvarar närmast 26 § i nuvarande TL.</p> <p>Genom sista meningen i första stycket görs bestämmelserna i paragra-<br>fen tillämpliga även vid export.</p> <p>Det andra stycket i paragrafen skall komplettera artikel 231 i tull-<br>kodexen som föreskriver att vaije tullbelopp får betalas av en tredje<br>person i gäldenärens ställe.</p> <p>I tredje stycket anges kredittidens längd. Övervägandena i denna del<br>redovisas ovan i avsnitt 6.1.2.</p> <p>Bestämmelsen i sista stycket har överförts oförändrad från sista stycket<br>nuvarande 26 § TL. Frågan om redovisningsskyldighet enligt den<br>bestämmelsen hör till den nationella kompetensen.</p> <p>27 §</p> <p>Enligt artikel 225 första stycket är det obligatoriskt att ställa säkerhet för<br>tull för att betalningsanstånd skall beviljas. I fråga om annan skatt än tull<br>samt avgifter synes det som huvudregel höra till den nationella kompe-<br>tensen att avgöra om säkerhet skall krävas som villkor för kredit.<br>Bemyndigandet i nuvarande 27 § TL bör behållas i sak oförändrad, såvitt<br>gäller annan skatt än tull samt avgifter.</p> <p>28 §</p> <p>Det föreslagna bemyndigandet för regeringen avser föreskrifter i bl.a.<br>följande hänseenden. Artikelhänvisningama avser tullkodexen:</p> <p>- de praktiska förfarandena för bokföring av tull i räkenskaperna<br>(artikel 271.2)</p> <p>- fördröjning av bokföring i räkenskaperna (artikel 219)</p> <p>- utfärdande av tullräkning, jfr artiklarna 226 och 227, i den<br>utsträckning detta inte regleras redan i denna lag,</p> <p>- vilka betalningssätt som skall godtas, jfr artikel 223, t.ex. kontant,<br>med check, över postgiro och bankgiro,</p> <p>- vilka slag av säkerhet för tull som kan godtas, utöver dem som anges<br>i artikel 193 (jfr artikel 857 i tillämpningskodexen),</p> <p>- om skyldighet för GTS att lämna sådana uppgifter till regeringen att<br>Sverige kan uppfylla sin informationsskyldighet mot kommissionen enligt<br>artiklarna 870 och 871 i tillämpningskodexen, alternativt föreskrift att<br>GTS skall på medlemsstatens vägnar fullgöra denna informations-<br>skyldighet.</p> <p>133</p> <p>29 §</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Paragrafen motsvarar 28 § i nuvarande TL. Att tull skall återbetalas, om<br>en tullskyldig betalat tull med högre belopp än som rätteligen skall<br>betalas, eller betalat tull som inte rätteligen borde ha bokförts, är<br>föreskrivet i tullkodexen. I paragrafens första stycke regleras därför<br>frågan om återbetalning av skatt och avgift i motsvarande fall.</p> <p>Tullkodexen innehåller ett stort antal bestämmelser om återbetalning av<br>tull, vilka är av olika karaktär. Den i förra stycket nämnda bestämmelsen<br>finns i artikel 236. I artikel 237 föreskrivs att tull skall återbetalas om en<br>tulldeklaration ogiltigförklaras (se artikel 66) och tullen har betalats.<br>Dessa båda fall kan karakteriseras som fall då tulltaxering blivit felaktig<br>på grund av något misstag från deklarantens och/eller tullmyndighetens<br>sida, och tull återbetalas för att korrigera felaktigheten. Det är dessa fall<br>som skall omfattas av 29 § första stycket såvitt avser återbetalning av<br>annan skatt eller avgift.</p> <p>Enligt artikel 238 skall tull återbetalas, under vissa förutsättningar, för<br>varor som är defekta eller inte uppfyller villkoren i det avtal som låg till<br>grund för importen. Vidare kan tull återbetalas i fall som avses i artikel<br>239, och som anges närmare i tillämpningskodexen, artiklarna 900, 901,<br>903 och 905 (sistnämnda artikel avser fall som skall underställas<br>kommissionen). Dessa fall synes mer likna materiella tullfrihetsgrunder,<br>där återbetalning inte kommer i fråga på grund av något fel vid tulltaxe-<br>ringen utan det i stället uppkommer eller framkommer ett förhållande<br>efter tulltaxeringen, som motiverar att betald tull återbetalas (eller att<br>påförd men ännu inte betald tull efterges). Vissa av dessa fall är av<br>sådant slag att f.n. särskild restitution av tull kan medges enligt 60 §<br>tullfrihetsförordningen (1987:1289), medan skatt kan återbetalas enligt 4<br>§ lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid införsel, under<br>vissa angivna förutsättningar. Återbetalning av annan skatt och avgift i<br>motsvarande fall föreslås bli reglerade i lagen om frihet från skatt vid<br>import m.m., se 2 kap. 12 § i förslaget.</p> <p>Bestämmelserna om kvittning och avräkning i andra stycket bör<br>behållas utan ändring i sak men kan formuleras på ett enklare sätt. Första<br>meningen i stycket omfattar sålunda dels återbetalning av tull enligt<br>gemenskapsreglema (även när den materiella tullfrihetsgrunden finns i<br>den föreslagna lagen om tullfrihet m.m.), dels återbetalning av annan<br>skatt samt avgift enligt denna paragraf eller enligt lagen om frihet från<br>skatt vid import, m.m. eller annan återbetalning av skatt genom<br>tullmyndigheterna. Uttrycket &quot;återbetalning av tull&quot; omfattar även sådan<br>återbetalning som sker vid aktiv förädling enligt restitutionssystemet, jfr<br>artikel 114.1 b i tullkodexen. Detta fall motsvaras närmast av andra<br>stycket andra meningen i nuvarande 28 § TL.</p> <p>Regeringen bemyndigas i sista stycket att meddela ytterligare före-<br>skrifter om återbetalning eller eftergift av tull. Här avses bl.a. före-<br>skrifter om ordningen för underställning till kommissionen av fall som<br>avses i artikel 905 i tillämpningskodexen.</p> <p>134</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>30 §</p> <p>Paragrafen motsvarar nuvarande 29 § TL. Förslaget innebär att nu-<br>varande regler om dröjsmålsavgift vid försenad betalning av tull, annan<br>skatt och avgift till tullverket i stort sett behålls.</p> <p>Enligt artikel 232.1 b i tullkodexen skall det tas ut &quot;dröjsmålsränta&quot;<br>(interest on arrears) om tull inte betalas inom föreskriven tid. Räntesatsen<br>skall vara minst lika hög som räntesatsen för den &quot;kreditränta&quot; som i<br>vissa fall skall tas ut enligt artikel 229. Några ytterligare regler om<br>räntesatsen eller om tidpunkter som skall beaktas vid ränteberäkningen<br>finns inte i gemenskapsreglema. Det krävs uppenbart nationell lag-<br>stiftning som kompletterar EG-bestämmelsema på detta område.</p> <p>Dröjsmålsavgiften enligt nuvarande tullag beräknas på sätt som närmare<br>anges i uppbördslagen. De nuvarande reglerna om dröjsmålsavgift<br>uppfyller de krav som ställs i artikel 232 på en &quot;dröjsmålsränta&quot; och bör<br>därför behållas.</p> <p>Bestämmelsen i första stycket är tillämplig även på annan skatt än tull<br>och avgift som skall betalas till tullverket.</p> <p>I förslaget finns inte med någon bestämmelse om att tullmyndigheten<br>får medge befrielse helt eller delvis från skyldigheten att betala dröjs-<br>målsavgift om det finns särskilda skäl. Möjligheterna till och villkoren<br>för befrielse från &quot;dröjsmålsränta&quot; anges i punkt 2 av artikel 232 och<br>synes inte ge utrymme för några &quot;särskilda skäl&quot; utöver dem som anges<br>i nämnda punkt 2.</p> <p>31 §</p> <p>Regler om s.k. respitränta på tull och annan skatt finns f.n. i 30 § TL.<br>I fråga om tull finns närmast motsvarande bestämmelse i artikel 214.3 i<br>tullkodexen. Enligt den bestämmelsen skall en &quot;kompensationsränta&quot;<br>(compensation interest) påföras, i de fall och enligt de villkor som<br>fastställts enligt kommittéförfarandet, för att förhindra att ekonomisk<br>fördel oriktigt erhålls genom framflyttning av den dag då tullskulden<br>uppkom eller bokfördes.</p> <p>I artikel 589 i tillämpningskodexen föreskrivs att kompensationsränta<br>skall tas ut. Det ena fallet gäller när det vid tillämpning av tullförfarandet<br>aktiv förädling enligt suspensionssystemet uppkommer en tullskuld på<br>förädlingsvaroma eller på varor i oförändrat skick. Bestämmelsen<br>motsvarar i sak nuvarande 30 § första stycket 4 TL jämfört med 24 §<br>TFL. Räntesatsen bestäms av kommissionen och utförliga regler därom<br>och om ränteberäkningen i övrigt finns i nämnda artikel. När varor som<br>varit föremål för temporär import övergår till fri omsättning skall<br>kompensationsränta tas ut enligt artikel 709. Första stycket i den<br>föreslagna bestämmelsen avser dessa fall. Om ränta i sådant fall tas ut på<br>tull bör ränta tas ut på samma grunder även på annan skatt eller avgift<br>som belöper på varan.</p> <p>135</p> <p>I övrigt synes inte finnas utrymme för nationella föreskrifter om ränta<br>på tull i fall motsvarande nuvarande 30 § första, andra och tredje<br>styckena TL. Det får dock anses befogat att ta ut ränta på annan skatt än<br>tull samt på avgift i vissa fall. Bestämmelser därom har därför tagits in<br>i andra och tredje styckena i paragrafen. Andra stycket motsvarar i stort<br>sett nuvarande 30 § första stycket 1 - 3 TL och tredje stycket motsvarar<br>30 § fjärde stycket.</p> <p>Liksom gäller f.n. bör ränta inte beräknas på mervärdesskatt som får<br>dras av vid redovisning av sådan skatt. Bestämmelsen därom bör placeras<br>som ett fjärde stycke i paragrafen för att bestämmelsen skall bli tillämplig<br>även i det fallet att utfärdandet av särskild tullräkning har fördröjts.</p> <p>I lagen (1984:151) om punktskatter och prisregleringsavgifter och<br>mervärdesskattelagen (1994:200) finns möjlighet till nedsättning av eller<br>befrielse från skatt om synnerliga skäl föreligger. Om nedsättning eller<br>befrielse medges får beslutet även omfatta ränta på skatt. Nedsättning<br>eller befrielse kan i dessa fall även ges för skatt som tas ut i anledning<br>av import. I 16 kap. 14 § mervärdesskattelagen finns vidare en möjlighet<br>att medge befrielse från viss ränta oavsett om nedsättning eller befrielse<br>ges för själva skatten. Denna bestämmelse omfattar dock inte ränta enligt<br>TL. Det får anses befogat med en motsvarande bestämmelse om<br>nedsättning eller befrielse från ränta på importskatt samt avgift och<br>föreslår att en sådan bestämmelse införs som sista stycke i förevarande<br>paragraf. I fråga om ränta på tull kan befrielse medges endast i de fall<br>som föreskrivs i gemenskapsrätten. Sådana bestämmelser finns i artikel</p> <p>589.2 och 3 i tillämpningskodexen.</p> <p>32 §</p> <p>Hur ränteberäkningen skall ske i fall som anges i 31 § första stycket är<br>uttömmande föreskrivet i tillämpningskodexen. Dessa bestämmelser skall<br>tillämpas även för beräkning av ränta på skatt och avgift i motsvarande<br>fall. I denna paragraf, som närmast motsvarar 31 § TL, anges hur ränta<br>på skatt och avgift skall beräknas i fall som anges i 31 § andra och tredje<br>styckena. Bestämmelserna motsvarar nuvarande 31 § första, andra och<br>fjärde styckena TL. Enligt första stycket skall ränta beräknas redan från<br>utgången av första månaden (f.n. andra månaden) efter den då varan<br>deklarerades för öveigång till fri omsättning. Därmed beaktas den<br>avsevärda förkortning av kredittiden, räknat från frigörandet av varorna,<br>som tullkodexens regler innebär för den som tillämpar förenklade<br>förfaranden jämfört med dagens svenska regler, jfr kommentarerna till 7,<br>8 och 26 §§. Jfr även övervägandena bakom nu gällande regler om<br>ränteberäkning i prop. 1974:180.</p> <p>Den nuvarande tvåårsgränsen för beräkning av ränta enligt 31 § tredje<br>stycket bör inte tas med i den nya lagen, eftersom den begränsningen<br>slopats inom uppbördsområdet i övrigt, se prop. 1989/90:74 s. 350 f.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>136</p> <p>33 §</p> <p>Bestämmelser om återbetalningsränta finns i artikel 241 i tullkodexen.<br>Huvudregeln är att återbetalningsränta inte utgår vid återbetalning av tull,<br>kreditränta eller dröjsmålsränta. Dock skall återbetalningsränta utgå dels<br>om ett beslut om återbetalning av tull etc. inte har verkställts inom tre<br>månader från den dag då beslutet fattades, dels i övrigt om nationella<br>bestämmelser så föreskriver. Eftersom återbetalningsränta f.n. utgår<br>enligt 32 § TL vid återbetalning av tull, annan skatt m.m. bör en sådan<br>bestämmelse tas in även i den nya tullagen.</p> <p>Genom uttrycket &quot;fall som anges i 29 §&quot; i inledningen av den<br>föreslagna bestämmelsen, omfattar denna både återbetalning av tull enligt<br>tullkodexen och återbetalning av annan skatt och avgift enligt 29 §.<br>Liksom f.n. skall återbetalningsränta beräknas även på ränta och<br>dröjsmålsavgift som återbetalas.</p> <p>Räntebeloppet skall enligt tullkodexen &quot;beräknas på ett sådant sätt att<br>det motsvarar det belopp som skulle debiteras för detta ändamål på den<br>nationella penning- eller finansmarknaden&quot;, se vidare kommentarerna till</p> <p>34 §.</p> <p>34 §</p> <p>Så som 31 och 33 §§ utformats, hör det till allra största delen till<br>nationell kompetens att föreskriva vilka räntesatser som skall tillämpas<br>eller ange regler för hur räntesatsen skall bestämmas. Nuvarande regler<br>därom i 33 § TL bör kunna behållas och tas in som andra stycket i denna<br>paragraf. En räntesats som bestämts på angivet sätt får anses uppfylla<br>kravet enligt artikel 241 andra stycket i tullkodexen att vara en ränta som<br>&quot;motsvarar det belopp som skulle debiteras för detta ändamål på den<br>nationella penning- eller finansmarknaden&quot;. Även kreditränta enligt<br>artikel 229 andra stycket b, som skall tas ut om tullmyndigheterna<br>beviljar andra betalningslättnader än normalt betalningsanstånd, synes<br>kunna tas ut enligt en räntesats som bestämts på sätt anges i denna<br>paragraf.</p> <p>Av praktiska skäl bör 50-kronorsgränsen för återbetalningsränta gälla<br>även i det fall då betalning av återbetalningsränta är föreskriven i<br>tullkodexen, jfr ovan kommentarerna till 33 §.</p> <p>35 §</p> <p>Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från nuvarande 34 § TL.</p> <p>36 §</p> <p>Bestämmelsen har överförts utan ändring från nuvarande 34 a § TL.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>137</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>37 §</p> <p>I fråga om åtgärder när betalning inte har skett i rätt tid hänvisar<br>tullkodexen i praktiken till nationell lagstiftning genom bestämmelsen i<br>artikel 232.1 a. Enligt denna skall tullmyndigheterna &quot;använda alla till<br>buds stående medel enligt gällande bestämmelser inklusive indrivning&quot;<br>för att säkerställa betalning av beloppet&quot;. Det finns inte skäl att ändra på<br>de nuvarande reglerna om indrivning och 35 § TL bör sålunda föras över<br>till den nya tullagen utan ändring i sak.</p> <p>38 §</p> <p>Bestämmelserna gäller s.k. ställföreträdaransvar, dvs. att en företrädare<br>för en tullskyldig som är juridisk person görs solidariskt betal-<br>ningsansvarig med den tullskyldige under vissa omständigheter. Frågan<br>om sådant ansvar bör kunna hänföras till den nationella kompetensen och<br>nuvarande 36 § TL bör därför föras över till den nya tullagen.</p> <p>39 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar den nuvarande 37 § TL och synes kunna<br>behållas även vid tillämpning av EG:s tullbestämmelser. Dock har ordet<br>&quot;avskrivning&quot; tagits bort eftersom avskrivningsinstitutet vid skatte-<br>indrivningen har avskaffats.</p> <p>40 och 41 §§</p> <p>Bestämmelserna motsvarar 38 och 39 §§ TL. Det behövs inte några<br>nationella bestämmelser om i vilka fall tullmyndigheterna får sälja varor<br>som befinner sig i en speciell situation under tullproceduren. Däremot<br>behövs nationella bestämmelser om själva förfarandet vid försäljning. Det<br>finns inte skäl att ändra nu gällande bestämmelser.</p> <p>Att vissa varor inte får säljas av tullmyndigheten följer av gällande<br>bestämmelser för varorna, t.ex. bestämmelserna i lagen (1977:293) om<br>handel med drycker. Försäljning av en oförtullad vara som innebär att<br>varan övergår till fri omsättning får i övrigt inte ske, om inte föreskrivna<br>införselvillkor är uppfyllda, jfr 3 § lagen (1973:980) om transport,<br>förvaring och förstöring av införselreglerade varor, m.m.</p> <p>42 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar nuvarande 40 § TL. De medel som inflyter vid<br>försäljningen skall i första hand användas till att täcka Tullverkets</p> <p>138<br></p> <p>kostnader för förvaringen och försäljningen och först i andra hand för att<br>tillgodose gemenskapens krav på tull. Detta krav bör dock placeras före<br>statens krav på annan skatt och avgift.</p> <p>I detta sammanhang måste beaktas artikel 867 a i tillämpningskodexen<br>som gäller hantering av icke-gemenskapsvaror som tagits i beslag eller<br>förverkats eller som överlåtits till statskassan. Vid försäljning av sådana<br>varor måste tullmyndigheten ta ut tull på något av de sätt som anges i<br>artikeln. Om det inte är möjligt synes endast återstå att förstöra varan,<br>såvida inte köparen omedelbart anger varorna till någon godkänd<br>tullbehandling. Se vidare kommentarerna till 90 och 113 §§ i lagför-<br>slaget.</p> <p>Export</p> <p>43 §</p> <p>Tullförfarandet export är i allt väsentligt reglerat i tullkodexen och<br>tillämpningskodexen, såvitt gäller allmänna förfaranderegler. Några<br>nationella bestämmelser på lagnivå behövs inte. Ytterligare föreskrifter<br>kan behövas i vissa detaljfrågor som avses t.ex. i artiklarna 207, 288,</p> <p>793.3 och 794.1 i tillämpningskodexen.</p> <p>Med &quot;annan utförsel av varor&quot; avses här i första hand återutförsel av<br>icke-gemenskapsvaror, som ligger utanför begreppet &quot;export&quot; enligt<br>tullkodexen.</p> <p>Statistik</p> <p>44 §</p> <p>Paragrafen motsvarar närmast 45 § TL men har delvis annat innehåll.</p> <p>De uppgifter som lämnas i enhetsdokumentet vid olika tullförfaranden<br>används för flera ändamål, i första hand som underlag för beräkning av<br>tull och annan skatt och avgift vid import, men även för handelsstatistiska<br>ändamål. Vid export är rentav de statistiska intressena de övervägande<br>för uppgiftslämnandet. Ett flertal uppgifter tjänar många ändamål<br>samtidigt, och det synes i det närmaste ogörligt att försöka urskilja de<br>uppgifter som lämnas enbart av statistiska skäl. Uppgiftskraven i samband<br>med varutrafiken med tredje land är redan i stor utsträckning föreskrivna<br>på gemenskapsnivå (bilagorna 37 och 38 till tillämpningskodexen). Dessa<br>föreskrifter måste kompletteras med nationella föreskrifter på de punkter<br>där EG-rätten överlåter till medlemsstaterna att bestämma om upp-<br>giftskraven, jfr 18 § i lagförslaget.</p> <p>Några särskilda föreskrifter om uppgifter som skall lämnas för<br>statistiskt ändamål rörande varor bör, mot ovannämnda bakgrund inte<br>ges. Däremot bör det finnas en bestämmelse av mer informativ natur som<br>klargör att de uppgifter som lämnas i tulldeklarationer och andra<br></p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>139</p> <p>handlingar för tullbehandling av varor används även för statistiska<br>ändamål. En bestämmelse av den innebörden har tagits in i första stycket.</p> <p>Den nuvarande 45 § TL omfattar även uppgifter för statistiska<br>ändamål, som lämnas i anmälningshandlingar för transportmedel i<br>samband med ankomst till eller avgång från tullområdet (&quot;inkommande<br>fartygsanmälan&quot;, &quot;inkommande lufifartygsanmälan&quot; etc). Tullkodexen<br>och tillämpningskodexen innehåller inga regler om anmälningsskyldighet<br>för transportmedel som sådana, varken för tullkontrolländamål eller för<br>statistiska ändamål. Frågan om anmälningsskyldighet för transportmedel<br>för tullkontrolländamål behandlas i författningskommentaren till 54 §.</p> <p>I fråga om uppgiftsplikt för statistiska ändamål rörande transportmedel<br>gäller följande. I den mån viss underrättelseskyldighet för befälhavaren<br>på ett fartyg föreligger, enligt EG-reglema (se art. 313 i tillämpnings-<br>kodexen) eller i övrigt anmälningsskyldighet för transportmedel föreskrivs<br>i nationella bestämmelser, när det gäller transportmedel i intrakommuni-<br>tär trafik, så skall dessa uppgifter uteslutande tjäna som hjälp för<br>tullmyndigheterna i bestämmelselandet att bedöma den tullmässiga<br>statusen på varor som därvid medförs. I viss utsträckning skall sådana<br>fartyg befrias från underrättelseskyldighet mot tullen, se punkt 3 c i<br>nämnda artikel. Därför bör dessa uppgifter inte tas till grund för statistik<br>över transporter mellan medlemsstaterna. Någon särskild uppgiftsskyldig-<br>het gentemot tullmyndigheterna, för statistiska ändamål, bör inte<br>föreskrivas i tullagstiftningen i fråga om transportmedel som går i<br>intrakommunitär trafik. Detta med hänsyn till att tullmyndigheternas<br>huvuduppgift i princip skall avse trafiken och varuhandeln mellan<br>gemenskapen och tredje land. Primärmaterialet till statistiken över<br>transporter mellan medlemsländerna bör därför inhämtas på annat sätt än<br>via tullmyndigheterna.</p> <p>Mot denna bakgrund har bestämmelsen begränsats till sådana fall då<br>transportmedel ankommer från eller avgår till tredje land. Bestämmelsen<br>avses vara tillämplig oavsett om ett transportmedel ankommer eller avgår<br>direkt från eller till tredje land eller om resan sker via annat med-<br>lemsland, dvs. om transportmedlet har med sig last eller passagerare som<br>tagits ombord eller skall avlämnas i tredje land.</p> <p>45 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 7 § första stycket 1 och 2 samt 46 § TL i det<br>att den upplyser om under vilka olika former icke-gemenskapsvaror kan<br>försändas eller förvaras inom gemenskapens tullområde. Reglerna därom<br>finns till största delen i tullkodexen och tillämpningskodexen. Det behövs<br>dock ytterligare bestämmelser i åtskilliga hänseenden. Det gäller t.ex.<br>tillståndsgivningen till att inrätta tillfälliga lager eller tullager, krav på<br>säkerhet avseende tull för varor som förvaras där, tillämpning av<br>förenklade förfaranden vid transitering och uppläggning på tullager och<br>frågor om lagerbokföring på dessa lager och i frizoner och frilager.<br>Regeringen bör därför ges ett bemyndigande att meddela närmare</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>140</p> <p>föreskrifter till utfyllnad och verkställighet av gemenskapsreglema på<br>dessa områden.</p> <p>Exportbutikema bör tills vidare behandlas som ett särskilt institut, trots<br>att de torde utgöra tullager i tullrättslig mening, såvitt gäller icke-<br>gemenskapsvaror som förvaras där. Bestämmelsen i 46 § andra stycket<br>TL kan överföras med oförändrad lydelse till den nya lagen. Det gäller<br>även uttrycket &quot;avreser till utlandet&quot;, där &quot;utlandet&quot; antingen är ett annat<br>medlemsland i EU eller ett tredje land.</p> <p>46 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar närmast 47 § tredje stycket TL. Frågan om rätt<br>att inrätta frizon bör även i fortsättningen prövas av regeringen.<br>Detsamma bör tills vidare gälla även frilager, som enligt tullkodexen är<br>ett med frizon närmast identiskt institut.</p> <p>I fråga om exportbutiker kan det inte heller anses föreligga skäl att<br>föreslå ändring i att det är regeringen som prövar frågan.</p> <p>När det gäller tillfälliga lager och tullager föreskrivs i tullkodexen att<br>det är tullmyndigheterna som prövar frågan om tillstånd. Någon<br>ytterligare föreskrift därom behövs därför inte i lag. Däremot bör i<br>förordning anges vilka tullmyndigheter som skall pröva frågan eller ges<br>bemyndigande för GTS att föreskriva därom.</p> <p>47 §</p> <p>Bestämmelserna motsvarar nuvarande 50 § TL och skall ses som en<br>komplettering och precisering av bestämmelserna i artikel 38 i tull-<br>kodexen. Hillkodexen kräver inte att medlemsstaterna inför ett särskilt<br>institut för korttidsförvaring av införda varor utan skulle även acceptera<br>t.ex. att de lokala tullmyndigheterna från fall till fall anvisar en plats för<br>förvaringen, jfr punkt 1 a i nämnda artikel. Oavsett formerna för<br>förvaringen har varorna status av &quot;varor under tillfällig förvaring&quot; till<br>dess de har hänförts till en godkänd tullbehandling, artikel 50 i tullkodex-<br>en.</p> <p>Den nuvarande ordningen skall bevaras i så måtto att skyldigheten att<br>lägga upp införda varor på tullupplag ersätts av skyldighet att lägga upp<br>varorna på &quot;tillfälliga lager&quot; som avses i artikel 185 i tillämpnings-<br>kodexen, dvs. platser som godkänts av tullmyndigheterna på permanent<br>basis för tillfällig förvaring.</p> <p>Uppläggningsskyldigheten gäller för varor som ankommer till landet<br>direkt från tredje land. Den gäller även för varor som medförts av fartyg<br>eller luftfartyg från tredje land via annat EG-land, utan att varorna lossats<br>där, jfr artiklarna 189, 443 och 446 i tillämpningskodexen. Om icke-<br>gemenskapsvaror destinerade till Sverige däremot lossats eller omlastats<br>i annat medlemsland, skall de under den fortsatta transporten hit vara<br>föremål för en transitering. I sådant fall skall inte följa någon upp-</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>141</p> <p>läggningsskyldighet på grund av ankomsten till det svenska tullområdet. Prop. 1994/95:34<br>Detta följer av slutet av första stycket i paragrafen.</p> <p>48 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 48 § TL och anger i första stycket att tull-<br>myndighet tillfälligt får ta hand om en oförtullad vara om det behövs för<br>tullkontrollen. Det är fråga om ett omhändertagande i administrativ<br>ordning som möjliggör för tullmyndighet att ta en vara i sin besittning.<br>Bestämmelsen bör behållas eftersom den varit ett praktiskt värdefullt<br>inslag i tullagstiftningen för att hantera &quot;oregelmässiga&quot; situationer, t.ex.<br>i fall då det inte finns förutsättningar att ta en vara i beslag, men ett<br>omhändertagande av varan är påkallat för att säkerställa de fiskala<br>intressena. En liknande bestämmelse finns i artikel 53.2 i tullkodexen<br>men den sträcker sig inte lika långt. Den synes gälla endast varor som<br>ännu inte hänförts till någon godkänd tullbehandling, medan den nu<br>föreslagna bestämmelsen gäller vaije vara som inte har övergått till fri<br>omsättning. Vid formuleringen har det nuvarande uttrycket &quot;för tillfällig<br>förvaring&quot; undvikits för att det inte skall ske en förväxling med<br>tullkodexens begrepp &quot;tillfällig förvaring&quot;. Vidare bör, mot bakgrund av<br>att institutet tullupplag försvinner och i praktiken ersätts av tillfälligt lager<br>och skillnaderna mellan dessa institut, tullmyndigheten kunna lägga upp<br>den omhändertagna varan även på tullager, på bekostnad av varuägaren<br>eller någon annan som åsidosatt sina skyldigheter mot Tullverket.</p> <p>Enligt andra stycket i 48 § TL är innehavaren av ett tullupplag eller en<br>frihamn skyldig att ta emot oförtullade varor, om det kan ske utan<br>avsevärd olägenhet. I fråga om innehavare av frihamn torde denna<br>skyldighet ha tillkommit mot bakgrund av att frihamnarna i praktiken i<br>stor utsträckning fullgjort samma funktion som tullupplag, nämligen<br>korttidsförvaring av importgods. Det framstår inte som naturligt att<br>ålägga innehavare av en frizon eller ett frilager en sådan skyldighet mot<br>bakgrund av hur dessa institut utformats enligt gemenskapsrätten. I<br>paragrafens andra stycke föreslås därför att endast innehavare av<br>tillfälliga lager skall ha sådan skyldighet. Vid den praktiska tillämpningen<br>bör beaktas om innehavaren är t.ex. ett speditionsföretag som har ett<br>tillfälligt lager som normalt är avsett för vem som helst som importerar<br>varor eller om han är en enskild importör som kan ha fått tillstånd att ha<br>tillfälligt lager i sina egna lokaler eller utrymmen.</p> <p>49 §</p> <p>Skyldigheten att göra anmälan till tullen och lämna uppgifter om varor<br>som förs till eller från en frizon eller ett frilager, antingen det sker<br>från/till annan del av tullområdet eller från/till tredje land regleras delvis<br>i gemenskapsreglema, se t.ex. artiklarna 168.4, 170 och 177 i tullkodex-<br>en och artiklarna 811, 813 och 821 i tillämpningskodexen. I viss mån är</p> <p>142<br></p> <p>tullmyndigheternas kontroll över varurörelser till och från en frizon eller<br>ett frilager baserad på kontroll av noteringar i de berörda företagens<br>lagerbokföring. Dessa regler innehåller en del oklarheter om hur reglerna<br>bör tillämpas i vissa fall. Det behövs vissa utfyllande nationella regler<br>och regeringen bör bemyndigas att meddela de föreskrifter som behövs.</p> <p>50 §</p> <p>Enligt nuvarande 51 § andra stycket TL får regeringen föreskriva om i<br>vilken utsträckning industriell verksamhet och detaljhandel får bedrivas<br>i frihamn.</p> <p>Enligt tullkodexen skall vaije slags industriell, annan kommersiell<br>verksamhet och serviceverksamhet tillåtas (&quot;be authorized&quot;) i en frizon<br>eller ett frilager. Bestämmelsen bör tolkas så att det råder etablerings-<br>frihet men att bedrivandet av sådan verksamhet får göras till föremål för<br>viss tillståndsprövning. Vidare får tullmyndigheterna, enligt tullkodexen,<br>utfärda särskilda förbud eller begränsningar för nämnda verksamheter,<br>mot bakgrund av de berörda varornas egenskaper eller behovet av<br>tullövervakning. Mot den bakgrunden får det anses befogat med ett<br>bemyndigande för regeringen att föreskriva om begränsningar och villkor<br>för nämnda verksamheter i frizon.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>51 §</p> <p>I paragrafen föreslås en särskild regel om vem som är skyldig att betala<br>tull för icke-gemenskapsvaror som förvaras i exportbutik och som säljs<br>till en resande med bestämmelseort inom EG:s tullområde. Grunden för<br>bestämmelsen är att göra det möjligt att tillåta sådan skattefri försäljning<br>till resande inom EU som enligt EG:s skattebestämmelser på den<br>indirekta beskattningens område är tillåten fram till mitten av 1999. Detta<br>är den enda nationella särbestämmelsen i förhållande till tullkodexens<br>regler om vem som är gäldenär (skyldig att betala en tullskuld).<br>Bestämmelsen kan motiveras med att institutet exportbutik överhuvudtaget<br>inte är tullrättsligt reglerat på gemenskapsnivå. Om den aktuella<br>försäljningen skall beskrivas i EG-tullrättsliga termer, synes den närmast<br>utgöra en öveigång till fri omsättning, med tillämpning av det förenklade<br>förfarandet lokalt klareringsförfarande, av en vara som förvaras på<br>tullager.</p> <p>52 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 52 § TL. Att tillfälliga lager, tullager, frizoner<br>och frilager samt exportbutiker skall vara underkastade tullmyndig-<br>heternas övervakning och kontroll följer av ett stort antal gemenskaps-<br>regler (se t.ex. artikel 106 i tullkodexen), men någon uttrycklig regel</p> <p>143</p> <p>föreligger uppenbarligen inte. En sådan regel bör därför i klarhetens<br>intresse tas in i den nya tullagen. Det nuvarande ordet &quot;tillsyn&quot; i 52 §<br>bör därvid bytas ut mot &quot;övervakning och kontroll&quot; som är de termer<br>som används i tullkodexen.</p> <p>Det andra stycket har begränsats till att avse redovisningsskyldighet för<br>varor som förvaras på inrättningar som avses i första stycket. Anmäl-<br>ningsskyldigheten för sådana varor regleras i tullkodexen och tillämp-<br>ningskodexen. I den mån det behövs ytterligare nationella bestämmelser<br>kan sådana meddelas med stöd av 18 § i detta lagförslag.</p> <p>53 §</p> <p>Bestämmelsen om tystnadsplikt i 53 § TL bör föras över till den nya<br>tullagen med vederbörlig anpassning.</p> <p>I fråga om sekretessen hos tullmyndigheterna finns en bestämmelse i<br>artikel 15 i tullkodexen. Upplysningar som är av konfidentiell natur eller<br>som lämnats på konfidentiell grund skall inte yppas av tullmyndigheterna<br>utan uttryckligt tillstånd av den person eller den myndighet som lämnat<br>dem. Det skall dock vara tillåtet att lämna ut upplysningar om tull-<br>myndigheterna är tvungna eller bemyndigade att göra detta enligt gällande<br>bestämmelser, &quot;särskilt beträffande dataskydd eller i samband med<br>rättsliga förfaranden&quot;. Hänvisningen till &quot;gällande bestämmelser&quot;, som<br>innefattar både gemenskapsrätt och nationella bestämmelser, får anses<br>medföra att sekretesslagen (1980:100) kan tillämpas fullt ut. I den mån<br>inte sekretesslagen ger samma resultat som artikel 15 i tullkodexen, så<br>sätts artikeln ur spel genom sekretesslagen. Även den sista meningen i</p> <p>53 § TL kan därmed överföras till den nya tullagen.</p> <p>TUllverkets kontrollverksamhet</p> <p>54 §</p> <p>Paragrafen motsvarar delvis nuvarande 3 § TL. Deklarationsskyldigheten<br>för varor eller annan informationsskyldighet mot tullmyndigheterna i<br>samband med import och export av varor är i allt väsentligt reglerad i<br>tullkodexen och dess tillämpningsföreskrifter. I den mån det krävs<br>ytterligare nationella föreskrifter därom, kan sådana utfärdas med stöd av<br>det bemyndigande som föreslås i 18 §. Bestämmelsen i nuvarande 3 § bör<br>behållas avseende transportmedel. Med hänsyn till dessa reglers nära<br>anslutning till reglerna om kontrollverksamheten bör bestämmelsen flyttas<br>till detta avsnitt av tullagen.</p> <p>Det finns skäl att i viss utsträckning föreskriva anmälningsskyldighet<br>även för transportmedel i trafik mellan medlemsstater. Hur den exakta<br>avgränsningen av denna anmälningsskyldighet bör göras är inte helt klart.<br>Den behöver dock föreskrivas på lagnivå och reglerna bör därför (liksom<br>hittills) delegeras till regeringen. Mot detta finns inget konstitutionellt<br></p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>144</p> <p>hinder, jfr 8 kap. 7 § första stycket 3 och 5 samt 9 § RF. Med &quot;annat Prop. 1994/95:34<br>land&quot; i förslaget avses både annat medlemsland i EU och tredje land.</p> <p>55 §</p> <p>I denna paragraf anges i vilka fall varor står under tullkontroll. Be-<br>stämmelserna har överförts från nuvarande 61 § TL med i grova drag<br>samma innehåll, men åtskilliga anpassningar har måst göras med hänsyn<br>till EG-reglema.</p> <p>Att icke-gemenskapsvaror står under tullkontroll betyder samma sak<br>som när det i nuvarande lag står att oförtullade varor står under<br>tullkontroll. När varor, som skall utföras ur gemenskapen, skall stå under<br>tullkontroll kan inte uttryckas lika enkelt som i nuvarande lag. I första<br>hand avses varor som deklarerats till tullförfarandet export. Utförsel från<br>gemenskapen kan emellertid även ske i samband med tullförfarandet<br>intem transitering. Äterutförsel från gemenskapen anses som huvudregel<br>inte som ett tullförfarande, utan går in under det vidare begreppet<br>&quot;godkänd tullbehandling&quot; som definieras i artikel 4.15 i tullkodexen.</p> <p>Av artikel 37 i tullkodexen framgår att varor som införts till gemen-<br>skapens tullområde skall kvarstå under tullövervakning till dess att de -<br>i förekommande fall - förs in i en frizon eller ett frilager. Enligt artikel</p> <p>168.4 får tullmyndigheterna kontrollera varor som förs in i, förs ut ur<br>eller befinner sig i en frizon eller ett frilager. Med anledning därav bör<br>icke-gemenskapsvaror som befinner sig i det svenska tullområdet stå<br>under tullkontroll även om de befinner sig i sådan del av tullområdet som<br>kan komma att utgöra frizon eller frilager. I detta sammanhang noteras<br>att det förhållandet att en vara &quot;står under tullkontroll&quot; inte i sig säger<br>något om vilka befogenheter tullmyndigheterna har. Befogenheterna<br>regleras i de bestämmelser där uttrycket används.</p> <p>Från huvudregeln att oförtullade varor står under tullkontroll görs i<br>nuvarande tullag undantag för varor som tagits om hand med tillämpning<br>av något av de förenklade förfarandena hemtagning för egen räkning,<br>hemtagning för annans räkning eller förfarandet för godkänd mottagare<br>(jfr 8 § första stycket 2 TL och 4 § TF). Vidare görs undantag för varor<br>som vid normalförfarandet (direktförtullning) har lämnats ut till fritt<br>förfogande till den som har kredit för tull och annan skatt (jfr 8 § första<br>stycket 1 och 26 § TL). Dessa undantag kan i stort sett behållas i sak.<br>Undantagen sammanfattas i förslaget med orden &quot;oförtullade varor som<br>lämnats ut till fritt förfogande enligt en deklaration till övergång till fri<br>omsättning&quot;. När det gäller normalförfarandet framgår av artiklarna 73<br>och 74 i tullkodexen att, under vissa angivna villkor, varorna skall<br>frigöras av tullmyndigheten så snart den har kontrollerat uppgifterna i<br>deklarationen eller godtagit dem utan kontroll samt eventuellt tullbelopp<br>har betalats eller säkerställts. Om betalningsanstånd för tull har medgetts,<br>vilket obligatoriskt kräver att säkerhet har ställts, måste anses att<br>tullskulden har &quot;säkerställts&quot;.</p> <p>145</p> <p>10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>Uttrycket &quot;oförtullade varor&quot; väljs här (i stället för &quot;icke-gemen-<br>skapsvaror&quot;) för att markera att det är fråga om varor som är föremål för<br>det tullförfarande som medför att varornas tullstatus skall ändras från<br>icke-gemenskapsvara till gemenskapsvara, men att de åtgärder som detta<br>innefattar inte har fullbordats. Jfr förslaget till definition av ordet<br>&quot;förtullning&quot; i 2 §.</p> <p>I fråga om varor som lämnats ut till en hemtagare/godkänd mottagare<br>görs i nuvarande 61 § tre &quot;undantag från undantaget&quot;. De gäller varor<br>som på olika grunder är underkastade förfogandeförbud samt varor som<br>skall byta tullklareringsform. Sådana varor står f.n. under tullkontroll.</p> <p>När det gäller förfogandeförbud synes några bestämmelser, mot-<br>svarande 61 § första stycket 1 och 3 TL, inte komma i fråga. Såvitt<br>kunnat utrönas medger inte tullkodexen att varor som deklarerats för<br>öveigång till fri omsättning, frigörs (lämnas ut) av tullmyndigheterna om<br>inte alla eventuella införselvillkor är uppfyllda. Det gäller även vid<br>användning av förenklat förfarande. Å andra sidan synes inte finnas<br>möjlighet för tullmyndighet att i enstaka fall besluta att en frigjord vara<br>skall förvaras i oförändrat skick, om alla införselvillkor är uppfyllda (jfr<br>nuvarande 7 § TF).</p> <p>Möjligheterna att &quot;byta tullklareringsform&quot; efter det att en vara frigjorts<br>enligt ett förenklat förfarande för övergång till fri omsättning är mycket<br>restriktiva. Dessa möjligheter framgår av regler om &quot;ogiltigförklaring&quot;<br>(ungefär samma som återkallelse) av tulldeklarationer i artikel 66 i<br>tullkodexen och artikel 251 i tillämpningskodexen. I fråga om varor som<br>deklarerats till öveigång till fri omsättning får deklarationen ogiltigför-<br>klaras endast om den lämnats av misstag och, om varan redan frigjorts,<br>under villkor bl.a. att varan omedelbart deklareras till det ursprungligen<br>avsedda tullförfarandet. Mot denna bakgrund finns det ingen anledning<br>att i tullagen uppta en bestämmelse motsvarande 61 § första stycket 2<br>TL. I stället bör för här beskrivet fall föreskrivas att varan återförs under<br>tullkontroll om deklarationen ogiltigförklaras.</p> <p>56 §</p> <p>I denna paragraf anges i vilka fall transportmedel står under tullkontroll.<br>Bestämmelserna har med vissa anpassningar överförts från nuvarande<br>62 § TL.</p> <p>Punkt 1 innebär en utvidgning jämfört med nu gällande bestämmelse.<br>Syftet därmed är att inte bara transportmedel som kommer till Sverige<br>från tredje land med varor skall stå under tullkontroll, utan även<br>transportmedel som påbörjar sin resa inom landet eller i annat EU-land<br>och transporterar icke-gemenskapsvaror (dvs. utför en extern gemenskap-<br>stransitering) bör stå under tullkontroll. De befogenheter tullen har i<br>fråga om transportmedlet bör bestämmas enbart av att på detta medförs<br>varor som står under tullkontroll och inte dessutom av var transporten<br>börjat. Denna ordning gäller även i t.ex. Danmark.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>146</p> <p>Däremot innebär punkt 1 ingen ändring i det avseendet att tullkontrol-<br>len på ett ankommande transportmedel upphör, om alla varor som finns<br>ombord frigörs på grund av deklarationer för övergång till fri omsättning.<br>Även om varorna finns kvar t.ex. på en lastbil för fortsatt transport till<br>varornas egentliga bestämmelseort, står varorna inte längre under<br>tullkontroll till följd av 55 § och därmed står inte heller lastbilen under<br>tullkontroll, utom i fall som avses i paragrafens andra stycke, se nedan.</p> <p>Punkten två motsvarar samma punkt i nuvarande 62 § TL. Bestämmel-<br>sen gäller även transportmedel som kommer till det svenska tullområdet<br>från annat EU-land om anmälningsskyldighet enligt 54 § skall fullgöras.</p> <p>Genom den ändrade omfattningen av punkt 1 kan punkt 3 begränsas till<br>transportmedel som avgår utan last direkt till tredje land. Om transport-<br>medlet medför varor till tredje land eller icke-gemenskapsvaror till annat<br>EG-land står det under tullkontroll enligt punkt 1. Om transportmedlet<br>medför endast gemenskapsvaror till annat medlemsland skall det inte stå<br>under tullkontroll.</p> <p>Bestämmelsen i andra stycket går tillbaka på 51 § andra stycket och<br>61 § första stycket i 1973 års tullstadga (1973:671). Dessa bestämmelser<br>avsåg i huvudsak att transportmedel (främst lastbilar) med importvaror<br>skulle stå under tullkontroll, även om lasten frigjorts från tullsynpunkt,<br>utan att lossas, genom förtullning eller hemtagning på gränsorten - varvid<br>varorna inte längre stod under tullkontroll - om utlämningstullanstalten<br>bestämt att det skulle ske en kontroll av fordonet efter lossningen av<br>lasten på dess egentliga bestämmelseort. Därigenom kunde vissa<br>befogenheter utövas mot fordonet under transporten och på be-<br>stämmelseorten. I den nuvarande tullagen anges inte uttryckligen att<br>kontroll i sådant fall kan ske på bestämmelseorten trots att lasten<br>frigjorts. Någon ändring i sak var emellertid inte avsedd i lagen, se prop.<br>1986/87:166 s. 92.</p> <p>57 §</p> <p>Bestämmelserna motsvarar nuvarande 63 § TL. Befogenheterna enligt<br>paragrafen skall endast avse varuförsel till eller från gemenskapen eller<br>i övrigt trafiken med icke-gemenskapsvaror. Detta framgår genom<br>hänvisningen till &quot;tullagstiftningen&quot;, så som detta begrepp definierats i<br>artikel 1 i tullkodexen och i punkt 3 där &quot;tullområdet&quot; byts ut mot<br>&quot;gemenskapens tullområde&quot;.</p> <p>I punkt 1 föreslås att den nuvarande bestämningen &quot;vid införsel till<br>eller utförsel från tullområdet&quot; slopas. Någon ändring i sak avses inte<br>därmed, bortsett från det självklara att bestämmelsen skall ta sikte på<br>import till eller export från gemenskapens tullområde. Den väsentliga<br>begränsningen ligger i uttrycket &quot;deklarations- och uppgiftsskyldighet<br>enligt tullagstiftningen&quot;. I detta sammanhang kan antecknas att befogen-<br>heten enligt denna punkt inte kräver att transportmedel står under<br>tullkontroll i den mening som angetts i 55 och 56 §§. Det måste dock<br>finnas rimlig anledning anta att ett transportmedel använts eller används,<br>eller inom kort skall användas, för transport av icke-gemenskapsvaror<br></p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>147</p> <p>eller andra varor som står under tullkontroll för att tullmyndigheten skall<br>få undersöka det. Denna begränsning framgår också av inledningen av<br>paragrafen som förutsätter att det finns anledning anta att det förelegat<br>någon deklarations- eller uppgiftsskyldighet att kontrollera.</p> <p>När det gäller hänvisningen i sista stycket till 19 § lagen (1960:418)<br>om straff för varusmuggling erinras om förslaget till ändring i den lagen<br>som innebär att lagen blir tillämplig endast på &quot;oregelmässig&quot; varuförsel<br>till eller från tredje land.</p> <p>58 §</p> <p>Bestämmelsen har överförts från nuvarande 64 § TL med i stort sett<br>oförändrat innehåll.</p> <p>När det gäller skyldighet att använda anvisad väg eller led, finns vissa<br>bestämmelser i tullkodexen, artikel 38.1 gällande inresa och artikel 183<br>angående utresa. Det bör likväl finnas bestämmelser därom i svensk lag<br>som grund för mer detaljerade verkställighetsföreskrifter på förordnings-<br>nivå och myndighetsnivå. Sådana föreskrifter kan dels gälla generellt för<br>vissa typer av fall, dels ge lokal tullmyndighet befogenhet att i ett särskilt<br>fall förelägga en förare eller befälhavare att hålla sig till viss väg eller<br>led.</p> <p>I andra stycket bör &quot;tullområdet&quot; bytas ut mot &quot;det svenska tull-<br>området&quot; eftersom de svenska tullmyndigheterna inte kan meddela sådana<br>förbud som avses i stycket med verkan utanför svenskt territorium.</p> <p>I det tredje stycket föreslås i förhållande till 64 § tredje stycket TL att<br>hänvisning görs endast till &quot;tullagstiftningen&quot;,jfr artikel 1 i tullkodexen.</p> <p>Det gärde stycket bör behållas. Dock föreslås att ordet &quot;övervakning&quot;<br>ersätts med &quot;övervakning och kontroll&quot;, jfr kommentarerna till 1 §.</p> <p>59 §</p> <p>Bestämmelserna motsvarar 66 § TL. Artikel 72 i tullkodexen säger att<br>tullmyndigheterna skall &quot;vidta de åtgärder som behövs för att identifiera<br>varorna&quot; om identifiering behövs för att säkerställa att de villkor följs<br>som gäller för det aktuella tullförfarandet. En sådan bestämmelse måste<br>kompletteras med en nationell bestämmelse som explicit anger vilka<br>åtgärder tullmyndigheterna får vidta i det angivna syftet. Första<br>meningen bör därför stå kvar i lagen. Den andra meningen i första<br>stycket synes sakna motsvarighet i EG-bestämmelsema och bör också<br>behållas.</p> <p>I första meningen läggs till &quot;containrar&quot;.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>148</p> <p>60 §</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Någon motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s regelverk.<br>Bestämmelsen bör finnas kvar. I praktiken har bestämmelsen sin främsta<br>betydelse vid passagerarfartygs ankomst. Det synes mindre lämpligt att<br>tala om att &quot;transportmedel lossas&quot; med avseende på passagerare. Jämfört<br>med nuvarande lydelse har därför lagts till &quot;eller passagerare går ombord<br>på eller lämnar transportmedel&quot;.</p> <p>61 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 68 § i nuvarande tullag. Bestämmelserna i andra<br>och tredje styckena går tillbaka på 23 § i 1927 års tullstadga. Där<br>framgår att bestämmelserna tar sikte på fartyg som går i inrikestrafik.<br>Förutsättning för inbringande är att fartyget &quot;färdas utanför tullområdet,<br>avvikande från sin rätta kurs&quot;. Dvs. om den rätta kursen under en<br>inrikesresa går utanför tullområdet, så är detta i sig ingen grund för<br>inbringande.</p> <p>Bestämmelsen i andra stycket kan f.n. tillämpas endast på svenska<br>fartyg som befinner sig på internationellt vatten, eftersom det inte finns<br>något avtal som medger att utländskt fartyg inbringas från internationellt<br>eller utländskt territorialvatten eller att svenskt fartyg inbringas från<br>utländskt territorialvatten. Denna uppfattning hade beredningsgruppen för<br>tullagstiftningsfrågor i Ds UD 1985:4 s. 151. De avtal som närmast<br>skulle komma i fråga är de med Finland och Danmark ang. gemensam<br>bevakning för bekämpande av olovlig införsel av alkoholvaror, SÖ<br>1934:1 respektive SÖ 1936:2. Där ges ena statens bevakningspersonal<br>vissa befogenheter på respektive avtalsparts territorium, men så långt som<br>till inbringande därifrån till det egna territoriet sträcker de sig inte, se<br>vidare kungörelserna SFS 1934:65 och 1936:13.</p> <p>I den utsträckning bestämmelserna är tillämpliga är det numera<br>huvudsakligen Kustbevakningen som i praktiken har resurser för att utöva<br>befogenheterna enligt andra stycket (jfr 73 § i gällande TL).</p> <p>Det är inte självklart hur bestämmelsen bör utformas. Ett alternativ är<br>att enbart avvikelser under inrikes resor skall kunna föranleda inbrin-<br>gande, varvid får övervägas om en förutsättning härför skall vara, att<br>avvikelsen sker utanför svenskt tullområde eller att den sker utanför<br>gemenskapens tullområde. Ett annat alternativ är att även en avvikelse<br>som sker i resa mellan medlemsstater skall kunna föranleda inbringande.<br>I så fall bör naturligen ett ingripande komma i fråga endast mot avvikelse<br>som sker utanför gemenskapens tullområde. Oavsett vilka rekvisit som<br>i dessa avseenden sätts upp i bestämmelsen, måste begränsningarna som<br>finns i det nuvarande tredje stycket behållas.</p> <p>I perspektivet av den &quot;gränslösa inre marknaden&quot; borde ingripanden<br>kunna ske, under omständigheter som motsvarar de nuvarande, mot<br>fartyg i &quot;intra-EG-trafik&quot;, om de utanför gemenskapens tullområde<br>avviker från den rätta kursen, t.ex. om man kan befara illegal trafik till</p> <p>149</p> <p>tredje land. I den mån tullmyndigheterna - och Kustbevakningen - skall<br>ha befogenheter att ingripa mot avvikelser som sker helt inom gränserna<br>för gemenskapens tullområdet, dvs. om tredje land inte alls berörs, så<br>bör detta systematiskt inte regleras i förevarande lagstiftning.</p> <p>Ingripande av svenska myndigheter enligt andra stycket kan av<br>naturliga skäl bara komma i fråga mot avvikelser som sker inom områden<br>som ligger i närheten av den svenska delen av gemenskapens tullområde<br>(det svenska tullområdet), där den svenska Kustbevakningen naturligen<br>opererar. Denna begränsning behöver inte komma till uttryck i paragraf-<br>texten eller närmare anges.</p> <p>62 §</p> <p>Bestämmelserna i nuvarande 69 § TL motsvaras delvis av artikel 69 i<br>tullkodexen. En skillnad är att nämnda artikel bara gäller varor som har<br>deklarerats till ett tullförfarande medan den svenska bestämmelsen gäller<br>kontroll av all anmälnings- och uppgiftsskyldighet för både varor och<br>transportmedel. I de fall ett transportmedel i sig självt såsom en vara är<br>föremål för ett tullförfarande, t.ex. temporär import, blir dock artikel 69<br>tillämplig.</p> <p>I artikel 68 i tullkodexen ges tullmyndigheterna rätt att bl.a. undersöka<br>varorna för att kontrollera riktigheten i mottagna tulldeklarationer. Själva<br>skyldigheten för trafikanten att bereda tulltjänsteman tillfälle att un-<br>dersöka vara och transportmedel synes dock inte vara direkt föreskriven<br>i tullkodexen, ej heller skyldigheten att lämna tillträde till de lokaler där<br>verksamheten bedrivs, utom när det gäller efterkontroll enligt artikel 78.</p> <p>Första stycket i nuvarande 69 § TL synes, med hänsyn till det ovan<br>anförda, böra behållas. Dock behöver inte föreskrivas skyldighet att<br>kostnadsfritt tillhandahålla varuprov. Av artikel 69 i tullkodexen följer att<br>tullen har rätt att kostnadsfritt ta ut varuprov och att tullen kan anmoda<br>deklaranten att själv eller genom ombud vara närvarande för att ge<br>biträde vid provtagningen.</p> <p>I artikel 69 föreskrivs att transport av varorna till den plats där de skall<br>undersökas och prover skall tas, och all hantering som behövs för<br>undersökningen eller provtagningen, skall utföras av deklaranten eller på<br>hans ansvar. Angående kostnaderna för transporten och hanteringen sägs<br>endast att de kostnader som uppstår &quot;skall bäras av deklaranten&quot;. Denna<br>bestämmelse bör kompletteras med en uttrycklig föreskrift om att<br>deklaranten, om han åsidosätter sina skyldigheter, skall ersätta staten för<br>kostnader som därigenom åsamkas staten. Sista delen av det andra stycket<br>i nuvarande 69 § TL, inklusive möjligheten till indrivning enligt 35 §<br>samt befogenhet för GTS att helt eller delvis befria från ersättnings-<br>skyldigheten, bör därför behållas.</p> <p>Angående provtagning förutses i art. 242.1 i tullkodexen att det kan<br>finnas nationella bestämmelser om metoder för provtagning. Några<br>sådana bestämmelser finns f.n. inte. För den händelse behov skulle</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>150</p> <p>uppstå bör sådana bestämmelser kunna meddelas som verkställighets- Prop. 1994/95:34<br>föreskrifter till förevarande paragraf.</p> <p>63 §</p> <p>Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s<br>regelverk. Bestämmelsen bör därför behållas. Angående dess till-<br>lämpningsområde, se prop. 1986/87:166 s. 98.</p> <p>64 §</p> <p>Någon direkt motsvarighet till denna bestämmelse finns inte i EG:s<br>regelverk. I artikel 241.2 i tillämpningskodexen talas om möjligheten att,<br>&quot;i enlighet med gällande bestämmelser&quot;, tillkalla en expert eller annan<br>person i det fall att en deklarant har vägrat både att själv närvara och att<br>utse någon som kan företräda honom vid en varuundersökning. Be-<br>stämmelserna i nuvarande 71 § TL bör behållas, med viss redaktionell<br>ändring i första stycket. Någon nationell föreskrift för det ovannämnda<br>fallet enligt artikel 241.2 kan inte anses behövas.</p> <p>65 §</p> <p>Den nuvarande bestämmelsen i 72 § TL innebär att uppgift om organisa-<br>tions- eller personnummer skall få krävas endast i samband med två av<br>de förekommande tullklareringsformema. Bilaga 37 till tillämpnings-<br>kodexen anger att medlemsstaterna i fråga om samtliga tullförfaranden<br>som förekommer vid import och export kan kräva att uppgift om<br>mottagare respektive avsändare/exportör anges med, förutom namn och<br>adress, ett &quot;identifieringsnummer som tilldelats berörd person eller berört<br>företag av de behöriga myndigheterna för skatteändamål eller statistiska<br>eller andra ändamål&quot;.</p> <p>Den nationella valfrihet som sålunda ges bör tillvaratas. Det är särskilt<br>angeläget med hänsyn till mildatasystemets (TDS) funktion att milverkets<br>trafikanter kan identifieras med ett lämpligt nummer. För svensk del bör<br>detta nummer vara juridiska personers organisationsnummer och enskilda<br>näringsidkares och andra fysiska personers personnummer (o/p-nummer).<br>Uppgift om o/p-nummer bör få krävas även i anmälan till annan godkänd<br>tullbehandling än sådan som utgör &quot;tullförfarande&quot; i tullkodexens mening.<br>Krav på uppgift om o/p-nummer i tullhandlingar förutsätts f.ö. i 5 §<br>tullregisterlagen (1990:137). Nämnas bör att av det totala antalet personer<br>som är registrerade i TDS är en mycket liten andel fysiska personer.</p> <p>151</p> <p>66 §</p> <p>Frågan om skyldighet för andra myndigheter eller andra organ än tullen<br>att medverka i tullkontrollen hör till den nationella kompetensen. Som<br>jämförelse kan nämnas 67 § danska toldloven som förutser medverkan<br>från polisen och 19 § 1 tyska Zollverwaltungsgesetz som förutser att<br>myndighetsuppgifter skall kunna överlåtas på de tyska järnvägsbolagen.</p> <p>När det gäller Polisens och Kustbevakningens medverkan i kontroll-<br>verksamheten ger vad som angetts i Yttre gränskontrollutredningens be-<br>tänkande &quot;Varu- och personkontroll vid EU:s yttre gräns&quot; (SOU<br>1994:124) inte skäl att införa en annan ordning än den som för närvaran-<br>de gäller. Betänkandet är f.n. föremål för beredning i regeringskansliet..</p> <p>Gemenskapsrätten innebär inte något hinder mot att en postförvaltning<br>medverkar i kontrollarbetet på det sätt som f.n. sker i Sverige. EG:s<br>regelverk synes visserligen utgå från att postförvaltningen är jämförbar<br>med vilken transportör som helst, men posten kan nationellt utses att<br>även vara deklarant och tullskyldig (artikel 237.2 i tillämpningskodexen).<br>Något hinder mot att ett privaträttsligt oigan får utföra vissa kontrollupp-<br>gifter synes inte föreligga. När det t.ex. gäller transport av varor på<br>järnväg innebär EG:s regelverk att vaije medlemsstats &quot;järnvägsbolag&quot;<br>(railway company) utför uppgifter som eljest ankommer på tullmyndig-<br>heter, se t.ex. artiklarna 412 - 442 i tillämpningskodexen, som innehåller<br>förenkling av transiteringsformalitetema för varor som befordras på<br>järnväg. Dessa bestämmelser synes vara tillämpliga oavsett vilken<br>företagsform respektive lands järnvägar drivs under.</p> <p>Det bör också beaktas vad det i verkligheten är fråga om vid postens<br>&quot;medverkan i tullkontrollen&quot;. I första hand kommer den s.k. &quot;pang-<br>ningen&quot; i åtanke, dvs. att posten utsorterar en stor mängd inkomna<br>försändelser, så att de aldrig förs fram till tullen för tullbehandling. Det<br>rör sig om brev, vykort, försändelser som uppenbart inte innehåller några<br>varor, eller varor som det inte skall tas ut någon tull eller annan skatt<br>eller avgift på och som inte är underkastade importrestriktioner och inte<br>är av intresse för handelsstatistiken samt försändelser som enbart skall<br>passera genom landet. Bestämmelser av den innebörden finns i t.ex.<br>Danmark och Tyskland och är uppenbart tillåtna enligt tullkodexen, se<br>artikel 38.4. Liknande bestämmelser bör finnas i Sverige. De kommer att<br>vara av sådan detaljeringsgrad att de lämpligen bör utfärdas av GTS med<br>stöd av bemyndigande.</p> <p>Den nuvarande föreskriften i 73 § TL bör behållas även såvitt gäller<br>postföretags medverkan i tullkontrollen. Med anledning av Postens<br>nuvarande oiganisation som en koncern som inrymmer ett flertal<br>aktiebolag bör det inte anges i lag vilket eller vilka av dessa bolag som<br>skall medverka i kontrollverksamheten. Posten AB bör därför i denna<br>paragraf bytas ut mot &quot;postbefordringsföretag som regeringen be-<br>stämmer&quot; .</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>152</p> <p>67 §</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Frågan om kostnadsansvaret för infrastrukturanläggningar som behövs för<br>tullverksamheten behandlas inte i EG:s regelverk. Frågan torde höra till<br>nationell kompetens. Det föreslås att den nuvarande bestämmelsen i 74 §<br>TL, som tar sikte på kontroll av resande och av dem medfört resgods och<br>deras fordon, behålls med den ändringen att utlandet bytts ut mot tredje<br>land. Vidare har ordet &quot;tulltaxering&quot; bytts ut mot &quot;tullklarering&quot; med<br>hänsyn till att varor som medförs av resande mycket väl kan bli föremål<br>för annan godkänd tullbehandling än övergång till fri omsättning, t.ex.<br>temporär import, transitering eller överlåtelse till statskassan.</p> <p>68 §</p> <p>Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från 75 §. Dock föreslås<br>vissa redaktionella ändringar på grund av ändrad terminologi.</p> <p>69 §</p> <p>Även denna bestämmelse har överförts utan ändring i sak från 75 a §.<br>Bestämmelsen korresponderar mot artikel 78.2 i tullkodexen, såvitt den<br>artikeln avser att krav på att få granska handlingar kan riktas även mot<br>annan person än deklaranten som affärsmässigt är &quot;direkt eller indirekt<br>inblandad i nämnda förfaranden eller någon annan person som innehar<br>nämnda dokument och data i affarssyfte&quot;.</p> <p>70 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 75 b § men ges ett ändrat innehåll. Revision får<br>enligt 75 b § göras endast hos vissa juridiska personer. Enligt artikel 78.2<br>i tullkodexen får däremot granskning ske i lokaler som tillhör deklaran-<br>ten. Deklarant är den person som lämnat en tulldeklaration eller i vars<br>namn en tulldeklaration lämnats. Med person avses här fysisk person,<br>juridisk person samt en sammanslutning av personer som tillerkänns<br>rättskapacitet utan att vara juridiska personer, om detta är möjligt enligt<br>gällande lagstiftning. Begränsningen till juridiska personer i nuvarande<br>tullag torde strida mot tullkodexen. Första stycket i paragrafen har<br>därför anpassats till tullkodexen.</p> <p>71 §</p> <p>Ingen ändring föreslås i denna paragraf jämfört med 76 § i gällande<br>tullag.</p> <p>153</p> <p>72 §</p> <p>I andra stycket av 77 § i nuvarande tullag sägs att revisionen får verkstäl-<br>las hos den reviderade om denne medger det. Artikel 78.2 i tullkodexen,<br>liksom f.n. gällande svenska tullag, gör dock inget förbehåll för att<br>granskning i deklarantens eller andra personers lokaler skall få företas<br>endast om de medger detta. I andra stycket i förevarande paragraf bör<br>därför finnas en bestämmelse om att tullmyndigheten, om det behövs, får<br>bestämma tid och plats för revisionen. Därvid bör finnas en bestämmelse<br>om att granskning inte utan särskilda skäl får ske hos enskild mellan kl.<br>19 och kl. 8. Detta innebär en återgång till en ordning som gällde före<br>den 1 juli 1994.</p> <p>73 §</p> <p>Paragrafen motsvarar nuvarande 77 a §. Även en revisor har behov av<br>att kunna undersöka varor och ta varuprov i samband med revision.<br>Därför föreslås här att ett nytt andra stycke läggs till, som delvis skall<br>kompensera bortfallet av 79 § i den lydelse som gällde före den 1 juli<br>1994. Motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 11 § andra stycket<br>taxeringslagen och 3 kap. 11 § andra stycket lagen (1984:151) om<br>punktskatter och prisregleringsavgifter.</p> <p>74 §</p> <p>Paragrafen motsvarar nuvarande 77 b §. Av samma skäl som i fråga om<br>73 § bör i första stycket andra meningen göras ett tillägg om skyldighet<br>för den reviderade att lämna tillträde till utrymmen som huvudsakligen<br>används i verksamheten. En motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 12<br>§ första stycket LPP. Lokutionen &quot;den hjälp som behövs&quot; och hän-<br>visningen till 73 § synes ge stöd för att kräva det som följde av 79 § i<br>dess tidigare lydelse, nämligen att den reviderade skall svara för<br>uppackning och återinpackning och tillhandahålla arbetsbiträde vid<br>provtagning och vägning, i den mån dessa moment förekommer i<br>revisionen.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>75-80 §§</p> <p>Dessa paragrafer har överförts med oförändrad lydelse från 77 c-79 c §§<br>i den nuvarande tullagen.</p> <p>154</p> <p>Tullskyldighet för postförsändelser</p> <p>81 §</p> <p>Som huvudregel skall adressaten anses som deklarant och i förekom-<br>mande fall som tullskyldig för varor som importeras med post. Vid<br>export skall på motsvarande sätt avsändaren anses som deklarant och i<br>förekommande fall tullskyldig. Detta föreskrivs i artikel 237.2 i<br>tillämpningskodexen. Emellertid föreskrivs i samma punkt att &quot;tull-<br>myndigheterna kan föreskriva” att postförvaltningen skall anses som<br>deklarant och i förekommande fall som tullskyldig. Vad nu sagts gäller<br>sådana försändelser som åtföljs av en Cl- och/eller C2/CP3-deklaration.<br>Cl-deklarationen är den s.k. gröna etiketten, som innebär ett medgivande<br>av avsändaren att vederbörande myndigheter får öppna försändelsen och<br>C2/CP3-deklarationen är den postala tulldeklarationen. I fråga om<br>försändelser som inte åtföljs av någon sådan deklaration, och som inte<br>befriats från att föras fram till tullen (jfr kommentarerna till 66 §), skall<br>tullmyndigheterna enligt artikel 237.4 &quot;bestämma formerna för hur<br>tulldeklarationen skall göras&quot;.</p> <p>Mot bakgrund av dessa bestämmelser kan nuvarande ordning, så som<br>den är reglerad i 80 § TL, i sak behållas. Som huvudregel skall alltså<br>gälla att sådant postbefordringsföretag som regeringen bestämmer skall<br>anses som deklarant och tullskyldig. Det postbefordringsföretag som<br>avses, Posten Distribution AB, måste anses som &quot;postförvaltning&quot; vid<br>tillämpning av nämnda artikel.</p> <p>Andra stycket är i sak oförändrat. Det innebär att det är adressaten som<br>är berättigad att begära omprövning och i förekommande fall få<br>återbetalning av tull och att det är adressaten som påförs ytterligare tull<br>vid bokföring i efterhand.</p> <p>Någon särskild regel om vem som skall anses som deklarant och<br>tullskyldig vid export av varor med post föreslås inte. Något behov därav<br>föreligger knappast med hänsyn till den sällsynta förekomsten av tullar<br>eller avgifter på export. I detta avseende gäller därför huvudregeln enligt<br>artikel 237.2 i tillämpningskodexen, att avsändaren skall anses som<br>deklarant och i förekommande fall som tullskyldig. För den händelse det<br>skulle uppkomma ett praktiskt behov av att generellt eller i vissa typer av<br>fall ange postförvaltningen som deklarant och tullskyldig synes före-<br>skrifter därom kunna lämnas med ledning av ordalydelsen i nämnda<br>artikel.</p> <p>TUllltillägg, förseningsavgift, straff och vite</p> <p>82-84 §§</p> <p>Paragraferna motsvarar med vissa ändringar nuvarande 83 § TL. I 82 §<br>första stycket görs i huvudsak endast redaktionella justeringar vad gäller<br>terminologin.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>155</p> <p>I andra stycket görs den väsentliga ändringen att tulltillägg återinförs<br>är det gäller mervärdesskatt som får dras av vid redovisning av skatt<br>enligt mervärdesskattelaglen (1994:200).</p> <p>Tredje stycket är oförändrat jämfört med dagens bestämmelser.</p> <p>De nuvarande bestämmelserna i 81 och 82 §§ TL om tullskyldighet i<br>särskilda fall bortfaller, eftersom motsvarande regler finns i tullkodexen<br>(artiklarna 202 - 205 i samband med införsel och 210 och 211 i samband<br>med utförsel). Hänvisningen i den nuvarande paragrafens fjärde stycke<br>till 82 § TL kan därför inte behållas. För att undvika att området för<br>tulltillägg omfattar fler förfaranden än de som avses i nuvarande 82 § har<br>de fall som bör träffas av sådana sanktioner - vilka syftar till avkriminali-<br>sering av vissa varusmugglingsbrott - beskrivits i 83 §. Uttrycken &quot;olaga<br>införsel&quot; och &quot;olaga undandragande från tullövervakning&quot; används i<br>artikel 202 respektive 203 i tullkodexen. I övrigt innebär 83 § ingen<br>ändring i förhållande till nuvarande bestämmelser.</p> <p>Tulltillägg beräknas även på annan skatt och avgift än tull, vilket följer<br>av den generella regeln i 1 § första stycket i förslaget.</p> <p>I 84 § anges uttagsprocenten för tulltillägg som påförs enligt<br>83 §.</p> <p>85 §</p> <p>Bestämmelsen har överförts med oförändrad lydelse från nuvarande 84 §<br>TL.</p> <p>86 §</p> <p>Bestämmelsen har utan ändring i sak överförts från nuvarande 85 § TL.<br>I sista stycket hänvisas dock till 83 §. Skälet till det framgår av kommen-<br>tarerna till det lagrummet.</p> <p>87 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 86 § TL. När det gäller förseningsavgift<br>uppkommer fråga om uttrycket &quot;förenklat förfarande&quot; kan användas, med<br>den innebörd som detta har enligt tullkodexen och tillämpningskodexen.<br>Med förenklat förfarande avses där, förutom uppskov med att lämna<br>ytterligare uppgifter, även uppskov med att lämna styrkande handlingar<br>(jfr artikel 76.1 a i tullkodexen).</p> <p>I artikel 253 i tillämpningskodexen definieras tre typer av förenklade<br>förfaranden som kan förekomma i vaije tullförfarande. De kan kallas<br>&quot;förfarande med ofullständiga deklarationer&quot;, &quot;förenklat dek-<br>larationsförfarande&quot; och &quot;lokalt klareringsförfarande&quot;. I artiklarna 254 -<br>267 beskrivs dessa förenklade förfaranden närmare vad avser tullförfaran-<br>det öveigång till fri omsättning. Därvid framgår att de två senare</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>156</p> <p>förenklade förfarandena företer vissa likheter med de förenklade Prop. 1994/95:34<br>förfaranden som f.n. kan förekomma hos oss med stöd av 8 § första<br>stycket 2 TL (hemtagning för egen räkning, hemtagning för annans<br>räkning respektive förfarande med godkänd mottagare). Likheterna består<br>bl.a. i att det krävs ett i förväg utfärdat tillstånd för att få använda<br>förfarandet. Det första av de tre förenklade förfaranden som anges i EG-<br>bestämmelsema, förfarandet med ofullständig deklaration, påminner<br>däremot närmare om att deklaranten i ett enstaka fall lämnar en<br>preliminär deklaration eller att den lokala tullmyndigheten i visst fall<br>medger uppskov med att lämna vissa uppgifter eller att förete vissa<br>styrkande handlingar.</p> <p>Om tillämpningsområdet för förseningsavgift så långt det är möjligt<br>skall bevaras oförändrat sakligt sätt, bör förseningsavgift tas ut endast vid<br>för sent avlämnande av sådan kompletterande tulldeklaration som förutses<br>i &quot;det förenklade deklarationsförfarandet&quot; och i &quot;det lokala klareringsför-<br>farandet&quot;. Därför anges dessa förfaranden i förslaget till 87 §.</p> <p>Bestämmelserna i paragrafen bör anses vara tillämpliga även i det fall<br>att övergången till fri omsättning, med tillämpning av något av de två<br>angivna förenklade förfarandena, sker inom ramen för andra tullför-<br>faranden, t.ex. aktiv förädling med tillämpning av restitutionssystemet (jfr<br>artikel 114.1 b och 2 b i tullkodexen) eller passiv förädling (artikel<br>145.1). Någon uttrycklig föreskrift om det kan inte anses nödvändig.</p> <p>88 och 89 §§</p> <p>Bestämmelserna motsvarar nuvarande 87 TL. De föreslås uppdelade på<br>två paragrafer.</p> <p>90 §</p> <p>Första stycket motsvarar innehållet i nuvarande 88 § TL. Bestämmelsen<br>avser dock inte längre frihet från tull. Sverige kommer att ha en<br>förpliktelse att ta ut tull och leverera denna till gemenskapen. Denna<br>förpliktelse kan inte inskränkas genom nationella bestämmelser. I andra<br>stycket finns dock en bestämmelse som skall motverka att tullbeloppet på<br>ett orättvist sätt belastar den från vilken en vara förverkats, utan att<br>gemenskapens rätt till tullbeloppen påverkas.</p> <p>91 och 92 §§</p> <p>191 § har de ändringarna gjorts att allmän förvaltningsdomstol (länsrätt)<br>i stället för kammarrätt skall vara första domstolsinstans samt att det skall<br>krävas prövningstillstånd i kammarrätt. Se även avsnitt 6.1.8. I 92 § har<br>en följdändring till den nya instansordningen gjorts. I övrigt har, jämfört</p> <p>157<br></p> <p>med nu gällande 89 och 90 §§, endast den ändringen gjorts att uttrycket Prop. 1994/95:34<br>&quot;tull och annan skatt&quot; bytts ut mot &quot;tull&quot;, jfr 1 §.</p> <p>93 §</p> <p>Bestämmelsen har överförts från 91 § TL. Att överskjutande öretal skall<br>bortfalla vid beräkning av tulltillägg behöver dock inte föreskrivas med<br>den generella avrundningsregel som föreslås i 111 §.</p> <p>94 §</p> <p>Paragrafen motsvarar 92 § och har ändrats på samma sätt som 91 och<br>92 §§.</p> <p>95 §</p> <p>Genom denna paragraf, som motsvarar 93 § i nuvarande tullag, görs<br>bestämmelserna om betalning, dröjsmålsavgift och indrivning tillämpliga<br>på tulltillägg och förseningsavgift.</p> <p>Straff</p> <p>96 §</p> <p>Straffbestämmelserna i denna paragraf motsvarar sakligt sett de nu-<br>varande bestämmelserna i 94 § TL. De har dock redigerats om.</p> <p>Punkt 1 avser bl.a. underlåtelse att lämna summarisk deklaration enligt<br>artikel 43 i tullkodexen, underlåtelse att lämna tulldeklaration enligt<br>artikel 59 och underlåtelse att ge in s.k. styrkande handlingar enligt<br>artikel 62.2. Vidare avser punkt 1 överträdelser av föreskrifter som<br>meddelats med stöd av 18 och 56 §§ i detta lagförslag. Punkten avser att<br>täcka nuvarande straffbestämmelser i 94 § första stycket punkt 1 TL och<br>71 § första stycket punkterna 5 och 12 TF.</p> <p>Punkt 2 är i sak oförändrad.</p> <p>Punkt 3 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklarna 52 och</p> <p>109.1 i tullkodexen om vilka former av hantering som är tillåtna för<br>varor som är under tillfällig förvaring respektive förvaring på tullager<br>och överträdelse av förbudet i artikel 175 i tullkodexen att förbruka eller<br>använda icke-gemenskapsvaror i frizon eller frilager i annat fall än som<br>avses i artiklarna 173 och 174. Motsvarande föreskrifter finns f.n. i 71<br>§ första stycket punkterna 1-3 TF.</p> <p>Punkt 4 avser bl.a. överträdelser mot föreskrifter i artiklarna 76.1 c,<br>105 och 176 i tullkodexen samt 182.2 b i tillämpningskodexen. Över-<br>trädelser som här avses kan också gälla fall när någon bryter mot villkor</p> <p>158<br></p> <p>i en tullmyndighets tillstånd avseende förande av anteckningar. Mot-<br>svarande föreskrifter finns f.n. i 71 § första stycket 4 TF.</p> <p>Liksom f.n. bör brottet betecknas &quot;tullförseelse&quot; och, enligt andra<br>stycket, inte föranleda ansvar i ringa fall.</p> <p>97 och 98 §§</p> <p>Dessa bestämmelser har förts över med i stort sett oförändrat innehåll<br>från nuvarande 95 och 96 §§ TL.</p> <p>99 §</p> <p>Då vitesinstitutet torde höra till den nationella kompetensen kan<br>bestämmelserna i nuvarande 97 § TL behållas med nödvändiga justering-<br>ar.</p> <p>Tullmyndighets beslut om vitesföreläggande bör, till skillnad från vad<br>som gäller enligt den nuvarande tullagen, kunna överklagas. Detta är<br>nödvändigt för att uppfylla det krav som ställs i artikel 243.1 i tullkodex-<br>en.</p> <p>Allmänt ombud</p> <p>100 §</p> <p>Allmänt ombud bör behållas på tullområdet. Den nuvarande bestämmel-<br>sen i 98 § TL bör föras över med oförändrad lydelse till den nya lagen.</p> <p>Överklagande</p> <p>101 §</p> <p>Paragrafen motsvarar i huvudsak den nuvarande 99 § TL och innebär att<br>lokala tullmyndigheters beslut enligt tullagstiftningen överklagas hos<br>GTS. Det nuvarande andra stycket i 99 §, som gäller tulltaxeringsbeslut<br>m.m. utgår dock och ersätts av 102 § och följande paragrafer.</p> <p>För närvarande är beslut om &quot;granskning enligt 75 §&quot; inte överklag-<br>bara. Beslut om förelägganden enligt 68 eller 69 §§ bör, vilket utvecklas<br>närmare nedan, vara överklagbara till följd av artikel 243 i tullkodexen<br>och något undantag för sådana beslut görs därför inte i förevarande<br>paragraf.</p> <p>När det gäller beslut om revision enligt 75 b § bör den nuvarande<br>bestämmelsen i tullagen behållas. Till en böljan kan diskuteras om sådana<br>beslut skall anses som beslut rörande tillämpningen av &quot;tullagstiftningen&quot;<br>i den mening som avses i artiklarna 1 och 243 i tullkodexen. En rätt att</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>159</p> <p>överklaga sådana beslut skulle inte ha någon praktisk betydelse. Besluten<br>är enligt artikel 7 i tullkodexen omedelbart verkställbara och ett<br>överklagande skall enligt artikel 244 första stycket i tullkodexen inte<br>medföra att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet uppskjuts. Den<br>instans som prövar överklagandet kan dock medge inhibition under de<br>förutsättningar som anges i andra stycket i artikel 244 i tullkodexen. I<br>andra stycket föreslås en bestämmelse om att tullmyndighets beslut om<br>revision enligt 70 § inte får överklagas.</p> <p>l\illmyndighets beslut om vitesföreläggande kan f.n. inte överklagas<br>(medan beslut angående utdömande av vite självklart är överklagbara, se<br>nuvarande 100 § 11 TL). Denna ordning skulle i och för sig kunna<br>behållas med motiveringen att sådana beslut inte kan anses fattade enligt<br>&quot;tullagstiftningen&quot; i den mening som avses i artikel 1 i tullkodexen, och<br>således inte heller omfattade av den till synes undantagslösa rätten att<br>överklaga beslut enligt tullagstiftningen (artikel 243 i tullkodexen). Det<br>skulle dock vara en något egendomlig ordning att förelägganden, t.ex.<br>enligt 68 eller 69 §§ i förslaget, som är överklagbara om de inte förenats<br>med vite, inte skulle vara överklagbara om de förenats med vite.<br>Förslaget till 101 § innebär därför att förelägganden skall vara över-<br>klagbara oavsett om de förenats med vite eller ej. Inte heller i detta fall<br>har dock överklagbarheten någon praktisk betydelse, med hänsyn till<br>artiklarna 7 och 244 i tullkodexen.</p> <p>Någon bestämmelse motsvarande sista stycket i nuvarande 99 § TL har<br>inte tagits med. Ett beslut om inskränkning i rätten att förfoga över en<br>vara, som deklarerats till ett tullförfarande, har inte ett sådant tydligt<br>samband med ett eventuellt kommande tulltaxeringsbeslut, att det behövs<br>en särskild regel för att det förstnämnda beslutet skall vara överklagbart<br>för sig.</p> <p>102 §</p> <p>Angående uttrycket &quot;fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull&quot;,<br>se kommentarerna till 21 §.</p> <p>I första stycket anges samma treårsfrist för att överklaga tulltaxerings-<br>beslut, i en fråga som kan ha betydelse för fastställelse av tull, skatt och<br>avgift, som gäller för omprövning av tull enligt artiklarna 221.3 och<br>236.2 i tullkodexen. Om tiden för överklagande därigenom blir längre får<br>överklagandet dock komma in två månader efter den dag då den<br>tullskyldige fick del av beslutet. I vissa fall, t.ex. fall då en tullskuld<br>enligt artiklarna 202-205 i tullkodexen eller skyldighet att betala annan<br>skatt eller avgift enligt 10 § uppkommer, kan tulltaxeringsbeslutet<br>nämligen komma att meddelas långt efter det att skyldigheten att betala<br>skatten och avgiften uppkom. Tulltaxeringsbeslut som meddelas senare<br>än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom bör<br>därför delges den tullskyldige.</p> <p>Andra stycket anger att ett beslut som omprövats får överklagas inom<br>tre år från den dag då tullskyldigheten uppkom. Om tiden därigenom blir</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>160</p> <p>längre får överklagandet dock komma in två månader efter den dag då<br>den tullskyldige fick del av omprövningsbeslutet, om omprövningsbeslutet<br>meddelats senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten<br>uppkom. Beslut om omprövning av tulltaxeringsbeslut som meddelas<br>senare än två och ett halvt år efter den dag då tullskyldigheten uppkom<br>bör därför delges den tullskyldige.</p> <p>Andra stycket omfattar även omprövning efter treårsfristens utgång i<br>de fall sådan är tillåten, jfr förslaget till 23 §.</p> <p>Enligt tredje stycket gäller att den tullskyldige får överklaga ett beslut<br>även om det inte har gått honom emot.</p> <p>Paragrafen motsvarar 8 kap. 2 § LPP.</p> <p>103 §</p> <p>Paragrafen motsvarar 8 kap. 3 § LPP.</p> <p>104 §</p> <p>Paragrafen motsvarar 8 kap. 4 § LPP.</p> <p>105 §</p> <p>Paragrafen motsvaras av 8 kap. 5 § LPP. Enligt sista meningen i<br>paragrafen får tullmyndigheten överlämna ett överklagande till GTS utan<br>föregående omprövning om det finns särskilda skäl. Ett fall då ärendet<br>bör överlämnas utan omprövning är då det föreligger skäl till att avvisa<br>överklagandet på annan grund än att det har kommit in för sent enligt<br>103 §.</p> <p>106 §</p> <p>De beslut som kan omprövas enligt 21 § skall också kunna överklagas<br>enligt en gemensam ordning, på motsvarande sätt som gäller vid inrikes<br>beskattning.</p> <p>F.n. gäller ett års besvärsfrist, förutom beträffande tulltaxeringsbeslut<br>och beslut om ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift,<br>även beträffande beslut om ersättning enligt 69 § andra stycket (kostnader<br>för transport, arbetsbiträde etc. som åsamkats tullverket) och beslut om<br>ersättning enligt 71 § (kostnad för sakkunnig), se 99 § andra stycket TL.<br>Detta är specifika typer av beslut, som förekommer förhållandevis sällan<br>och som, när de förekommer, kan antas bli ordentligt delgivna med den<br>ersättningsskyldige. Det finns därför inte någon anledning att ha någon<br>annan besvärsfrist än den gängse treveckorsfristen enligt förvaltnings-</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>161</p> <p>11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>lagen i dessa ärenden. Förslaget innehåller följaktligen inte någon särskild<br>regel angående sådana beslut.</p> <p>Även i övrigt kommer förvaltningslagens förfaranderegler om<br>omprövning och överklagande att bli tillämpliga på andra beslut som<br>fattas av tullmyndigheterna än sådana som omfattas av 102 och 106 §§,<br>jfr 3 § förvaltningslagen.</p> <p>107 §</p> <p>Paragrafen motsvarar nuvarande 100 § TL med den ändringen att allmän<br>förvaltningsdomstol (länsrätt) är första domstolsinstans i stället för<br>kammarrätt samt att det införs ett nytt andra stycke där det framgår att<br>det krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten, jfr även<br>avsnitt 6.1.8. I första stycket räknas sådana beslut upp som skall kunna<br>överklagas till länsrätten, medan övriga typer av beslut enligt andra<br>stycket skall överklagas till regeringen, med viss reservation som<br>kommenteras nedan.</p> <p>De nuvarande punkterna 1-10 kan behållas, vid behov med viss an-<br>passning till tullkodexens regler och terminologi.</p> <p>I punkt 11 föreslås att beslut om föreläggande enligt tullagstiftningen<br>vara överklagbara. Detta skall gälla oavsett om ett föreläggande förenats<br>med vite eller ej, se kommentarerna till</p> <p>101 §.</p> <p>Beslut angående utdömande av vite skall naturligtvis även i fort-<br>sättningen vara överklagbara men någon bestämmelse härom skall, mot<br>bakgrund av förslaget till 99 §, inte finnas i tullagen. Detta regleras i<br>stället i 33 och 34 §§ förvaltningsprocesslagen.</p> <p>I tredje stycket föreslås att övriga beslut skall överklagas hos regering-<br>en, såvida inte annat är särskilt föreskrivet. Med hänsyn till den vida<br>omfattningen av begreppet &quot;tullagstiftningen&quot;, se artikel 1 i tullkodexen,<br>kan det inte uteslutas att det kan föreligga eller uppkomma typer av<br>beslut som bör överklagas till allmän förvaltningsdomstol, utöver dem<br>som räknats upp i första stycket. Detta måste då föreskrivas särskilt.</p> <p>108 §</p> <p>I paragrafen anges de tidsfrister som gäller i fråga om att anföra s.k.<br>anslutningsbesvär. Bestämmelserna har överförts utan ändring i sak från<br>nuvarande 102 § TL.</p> <p>En motsvarande bestämmelse fanns i 8 kap. 6 § LPP fram till 1991.<br>Bestämmelsen togs då bort och ersattes med en hänvisning i 8 kap. 9 §<br>till 6 kap. 14 § taxeringslagen. Med hänsyn till de särskilda förhållandena<br>på tullområdet bör den särskilda bestämmelsen behållas i tullagen. Någon<br>motsvarighet till den nya 8 kap. 6 § LPP synes inte behövas i tullagen.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>162</p> <p>109 §</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Denna paragraf motsvaras av 8 kap. 9 § LPP och innebär att ett antal<br>paragrafer i taxeringslagen skall ha motsvarande tillämpning i ompröv-<br>nings- och överklagningsärenden på tullområdet. Någon hänvisning till<br>14 § i 6 kap. taxeringslagen görs dock inte eftersom tidsfristerna för s.k.<br>anslutningsbesvär föreslås reglerade genom 108 § TL. Inte heller<br>hänvisas till 17 § i 6 kap. taxeringslagen som föreskriver rätt för RSV att<br>föra talan till förmån för skattskyldig. Motsvarande rätt för allmänna<br>ombudet i tullmål föreskrivs i 100 § i förslaget.</p> <p>110 §</p> <p>I artikel 7 i tullkodexen föreskrivs att beslut enligt tullkodexen skall<br>omedelbart kunna verkställas av tullmyndigheterna, om inte inhibition<br>medges enligt artikel 244 andra stycket. I artikel 244 anges vidare att ett<br>överklagande inte medför att verkställigheten av det ifrågasatta beslutet<br>skjuts upp. Nuvarande bestämmelser i 105 § TL bör behållas i den del<br>de avser skatt, ränta, dröjsmålsavgift, tulltillägg och förseningsavgift.<br>Detsamma gäller annat beslut av tullmyndighet som meddelas enligt den<br>föreslagna lagen eller enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen<br>och som inte innebär att målet eller ärendet avgörs.</p> <p>Särskilda bestämmelser</p> <p>111 §</p> <p>I vissa sammanhang föreskrivs att medlemsstaterna får avrunda belopp<br>uppåt och/eller nedåt. Någon generell EG-regel synes dock inte finnas.<br>Av praktiska skäl kan det inte komma i fråga att debitera ören, även om<br>kanske vissa medlemsländer debiterar hundradelar av sin myntsort. Den<br>nuvarande avrundningsregeln i 107 § tullagen bör därför överföras till<br>den nya tullagen.</p> <p>Regeln bör dock utformas annorlunda eftersom bestämmelserna om<br>uttag av tull, införselskatt, m.m. inte längre kommer att vara reglerade<br>enbart i den nationella tullagen. Den nuvarande regeln anger att<br>avrundning skall tillämpas avseende tull, annan skatt (vilket inkluderar<br>avgifter) och ränta. Däremot sägs inget om dröjsmålsavgift eller<br>tulltillägg. I fråga om tulltillägg finns en uttrycklig regel i 91 § TL,<br>medan i fråga om dröjsmålsavgift regeln i 107 § TL möjligen blir<br>tillämplig genom bestämmelsen i 29 § tredje stycket TL. Bestämmelsen<br>bör i klarhetens intresse utformas så att den är generellt tillämplig på<br>betalningar till och utbetalningar från en tullmyndighet som sker enligt<br>tullagstiftningen.</p> <p>163</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>112 §</p> <p>Bestämmelsen har med vissa modifieringar förts över från nuvarande</p> <p>108 § TL.</p> <p>EG:s regelverk innehåller flera bestämmelser som syftar till att<br>debitering av småbelopp skall undvikas. I vissa fall ges medlemsstaterna<br>valfrihet i fråga om att utnyttja bestämmelserna.</p> <p>En bestämmelse som delvis liknar nuvarande 108 § finns i artikel 868<br>i tillämpningskodexen. En medlemsstat får avstå från att ta ut tull som<br>uppgår till mindre än 10 ecu (f.n. ca 90 kronor). Beloppet är i samma<br>storleksordning som den nuvarande svenska gränsen på 100 kronor men<br>motsvarar ett betydligt större varuvärde eftersom den svenska 100-<br>kronorsgränsen avser summan av tull och annan skatt och avgift.</p> <p>Bestämmelsen i tillämpningskodexen är inte tvingande utan ger endast<br>ett utrymme för en nationell bestämmelse.</p> <p>I artikel 27 i förordning (EEG) nr 918/83 föreskrivs om tullfrihet för<br>försändelser som har ett värde av högst 22 ecu (f.n. ca 200 kronor),<br>utom till den del en sådan försändelse innehåller alkoholvaror, parfym,<br>luktvatten eller tobaksvaror. Detta gäller även postorderförsändelser.<br>Bestämmelsen är direkt tillämplig och ger inte möjlighet till nationella<br>undantag. I fråga om postorderförsändelser innebär alltså EG:s regler en<br>liberalisering jämfört med nuvarande svenska bestämmelse.</p> <p>När det gäller skatt finns motsvarande bestämmelse i artikel 22 i<br>direktiv 83/181/EEG. Medlemsstaterna är förpliktade att medge<br>skattefrihet för försändelser vars värde uppgår till högst 10 ecu och kan<br>medge skattefrihet för försändelser upp till ett värde av 22 ecu. Skatte-<br>frihet skall dock inte medges för alkoholvaror, parfym, luktvatten eller<br>tobaksvaror. Medlemsstaterna kan välja att undanta postorderförsändelser<br>från skattefriheten. Gränsen för skattefrihet skall vara densamma som för<br>tullfrihet, dvs. 22 ecu. Detta framgår av 2 kap. 2 § i förslaget till lag om<br>frihet från skatt vid iimport m.m. Vidare bör möjligheten att utesluta<br>postorderförsändelser från skattefrihet utnyttjas. En bestämmelse härom<br>finns i 2 kap. 3 § 7 i förslaget till lag om frihet från skatt vid import,<br>m.m.</p> <p>Starka praktiska skäl talar för att behålla en bestämmelse som anger det<br>sammanlagda beloppet av tull, annan skatt och avgifter, som befrielse<br>skall medges från. Den nuvarande bestämmelsen kan behållas och den<br>håller sig inom ramarna för vad EG-bestämmelsema kräver respektive<br>tillåter. Dock skall som framgått ovan tullfrihet, men inte skattefrihet,<br>medges även för postorderförsändelser med ett värde av högst 22 ecu till<br>den del de inte innehåller alkohol, parfym, luktvatten eller tobaksvaror.</p> <p>113 §</p> <p>För att en vara skall kunna överlåtas till - egentligen &quot;avstås till förmån<br>för&quot; - staten, krävs en bestämmelse i nationell lagstiftning. Det framgår<br>av artikel 182.1 tredje strecksatsen i tullkodexen.</p> <p>164</p> <p>Den nuvarande bestämmelsen i 109 § bör därför behållas såvitt avser<br>överlåtelse. Av framställningsmässiga skäl behålls rekvisitet &quot;inte medför<br>olägenhet eller kostnad&quot;, trots att det föreskrivs redan i tullkodexen<br>(artikel 182.4) att överlåtelsen inte får medföra någon utgift för stats-<br>kassan.</p> <p>Att tull inte skall tas ut i samband med överlåtelsen är uppenbart av<br>EG:s regelverk. Saken framgår närmast genom frånvaron av bestämmelse<br>om att tullskuld uppkommer i detta fall och framgår även motsatsvis av<br>nedannämnda artikel 867a i tillämpningskodexen. I klarhetens intresse bör<br>emellertid en uttrycklig bestämmelse tas in i lagen om att tull inte skall<br>tas ut på grund av överlåtelsen som sådan. En motsvarande bestämmelse<br>finns t.ex. i danska toldloven.</p> <p>Av artikel 867a i tillämpningskodexen framgår att överlåtelse skall<br>anses innebära att varan har överförts till tullförfarandet lagring i<br>tullager. Därifrån kan varan anmälas till en ny form av godkänd<br>tullbehandling, t.ex. övergång till fri omsättning, varvid tull tas ut, för<br>att tillgodose gemenskapens fiskala intresse. Alternativt kan varan säljas<br>till ett belopp som inkluderar tull, varefter tullbeloppet redovisas till EG-<br>kassan. Försäljningen skall då &quot;anses jämställd med övergång till fri<br>omsättning&quot;.</p> <p>Om staten vill behålla en överlåten vara för eget bruk, måste staten<br>låta förtulla varan för egen räkning och redovisa tullbeloppet till EG-<br>kassan. Någon särskild bestämmelse om detta torde inte behövas.</p> <p>114 §</p> <p>En bestämmelse motsvarande 110 § TL behålls. Utrymmet för särskilda<br>bestämmelser i fråga om tullbehandling av försändelser som införs eller<br>utförs på järnväg, med post eller med luftfartyg, utöver de särbestämmel-<br>ser som kan finnas i gemenskapsreglema, är mycket litet. Några<br>avvikelser från vad som föreskrivs i gemenskapsrätten får självfallet inte<br>förekomma. Det bör dock finnas möjligheter att inom ramarna för<br>gemenskapsreglema föreskriva om sådana avvikelser från denna lag som<br>det kan visa sig finnas praktiska behov av.</p> <p>115 §</p> <p>Bestämmelsen bör behållas, både såvitt avser förrättning på &quot;annan tid&quot;<br>och förrättning på &quot;annan plats&quot;. I förstnämnda hänseende finns stöd i<br>artikel 202 i tillämpningskodexen. I fråga om förrättning på annan plats<br>än tullplats måste frågan anses falla inom nationell kompetens. Enligt vad<br>som inhämtats finns bestämmelser som möjliggör att kostnaden för<br>sådana förrättningar kan tas ut av den som begärt eller föranlett förrätt-<br>ningen både i l\skland (Artikel 178 i Abgabenordnung) och Storbritanni-<br>en.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>165</p> <p>116 §</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>Bestämmelsen har överförts från 112 § TL med oförändrad lydelse.</p> <p>117 §</p> <p>I samband med beviljandet av betalningsanstånd medger tullkodexen<br>(artikel 225) att tullmyndigheten tar ut avgifter av kredithavaren för<br>&quot;uppläggning av handlingar eller för tjänster&quot;. Denna bestämmelse ger<br>stöd för att behålla nationella bestämmelser både om s.k. kreditavgift och<br>bestämmelser om s.k. tullräkningsavgift. Det nuvarande bemyndigandet<br>i 113 § TL kvarstår såvitt avser punkterna 1 och 2.</p> <p>118 §</p> <p>Bestämmelsen har överförts från 114 § TL.</p> <p>Genom bestämmelsen bryts eljest gällande sekretess enligt</p> <p>14 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100). Tullkodexen tillåter nationella<br>bestämmelser om utlämning av konfidentiella uppgifter, jfr artikel 15.</p> <p>119 §</p> <p>Bestämmelsen motsvarar 115 § TL och innebär ett medgivande att<br>regeringen på vissa områden delegerar föreskriftsrätten vidare till GTS.</p> <p>Övergångsbestämmelser</p> <p>Den nya tullagen skall träda i kraft den 1 januari 1995 då den nuvarande<br>tullagen (1987:1065) skall upphöra att gälla.</p> <p>Den nuvarande tullagen skall dock fortsätta att tillämpas för varor som<br>har anmälts till förtullning eller som borde ha anmälts till förtullning<br>innan ett svenskt medlemskap i EU trätt i kraft även om förfarandet<br>avslutas efter att Sverige blivit medlem i EU. Tull som betalas i<br>anledning av sådan import utgör nationell intäkt, inte EU:s intäkt.</p> <p>Tullager och frihamnar får fortsätta sin verksamhet med stöd av<br>tidigare medgivna tillstånd enligt den nuvarande tullagen under år 1995.<br>För tid därefter kommer att krävas nytt tillstånd att bedriva tullager,<br>frizon eller frilager enligt EG-bestämmelsema. &quot;Frihamn&quot; kommer<br>därmed att försvinna som juridiskt begrepp. En frihamn som övergår till<br>att bli frizon kan däremot naturligtvis behålla &quot;frihamn&quot; i sitt namn om<br>så önskas.</p> <p>Övergångsbestämmelserna innebär vidare att tullen behåller befogen-<br>heten vid inre gräns att utföra kontroller utan åberopande av misstanke,<br>s.k. &quot;stickprovskontroll&quot; (se 6.1.9). Befogenheten gäller i fråga om<br></p> <p>166</p> <p>kontroll av de in- och utförselförbud som anges i bestämmelsen, vilka<br>motsvarar de förbud som föreslås i EU-gränskontrollutredningens<br>betänkande (SOU 1994:131) Skyddet vid den inre gränsen. För dessa<br>varor behålls också anmälnings- och uppgiftsskyldigheten enligt TL (5<br>och 41 §§). Det innebär att VSL, vars tillämpning förutsätter att en vara<br>förs in eller ut utan att tillkännages för vederbörlig myndighet (1 §), blir<br>tillämplig såvitt avser dessa varor vid olaga införsel från eller utförsel till<br>ett annat EU-land.</p> <p>Hänvisningar till den tullag som skall upphävas finns i ett stort antal<br>andra författningar. Motsvarande bestämmelser kommer dock att<br>återfinnas i den nya tullagstiftningen i de allra flesta fall. De nya reglerna<br>kommer i vissa fall att finnas i EG-förordningar och i andra fall i<br>nationella författningar. Det låter sig inte nu göra att reda ut samtliga de<br>fall där ändringar av detta slag behövs och hur den nya utformningen bör<br>se ut.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <h3>8.2 Förslaget till lag om tullfrihet m.m.</h3> <p>Inledande bestämmelser</p> <p>1 §</p> <p>Paragrafen upplyser om gemenskapsrätt rörande tullfrihet i vissa fall,<br>gemenskapsrätt i form av internationella avtal om bl.a. tullförmåner som<br>EG slutit med andra länder än EU:s medlemsländer samt gemenskapsrätt<br>rörande skydd mot dumpad eller subventionerad import.</p> <p>I det följande ges exempel på länder och grupper av länder med vilka<br>gemenskaperna ingått internationella avtal</p> <p>- EES - Europeiska ekonomiska samarbetsområdet</p> <p>- ULT - Utomeuropeiska länder och territorier</p> <p>- AVS - Länder i Afrika, Karibien och Stillahavsregionen (grupp av<br>utvecklingsländer som är associerade till gemenskapen genom Lomé-<br>konventionen)</p> <p>- Polen, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien, Turkiet,<br>Cypern, Malta, Marocko, Algeriet, &quot;hmisien, Egypten, Jordanien,<br>Libanon, Syrien och Israel.</p> <p>Regler om ensidigt medgivna tullförmåner gentemot vissa länder, bl.a.<br>utvecklingsländer, finns i artiklarna 66 - 140 i tillämpningskodexen.</p> <p>I förslaget till ny lag om tullfrihet m.m. samlas bestämmelser om<br>tullfrihet där gemenskapsrätt inte hindrar att tullfrihet i vissa fall regleras<br>av nationella bestämmelser. Lagen innehåller även vissa bemyndiganden<br>för regeringen att utfärda föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten.</p> <p>Lagen innehåller inte några regler om frihet från tull, hel eller partiell,<br>då införda varor skall återutföras efter viss tid (temporär import). Detta<br>regleras, förutom i gemenskapsbestämmelser (tullkodexen och tillämp-<br>ningskodexen) genom den föreslagna lagen om vissa tullförfaranden med<br></p> <p>167</p> <p>ekonomisk verkan, m.m. Den temporära skattefriheten i motsvarande fall Prop. 1994/95:34<br>regleras genom förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m.</p> <p>TUllfrihet i vissa fall</p> <p>Bestämmelserna i lagen (1987:1069) om tullfrihet m.m. (TFL) bortfaller<br>i princip på grund av att EG har exklusiv kompetens i fråga om<br>bestämmande av tull. I vissa delar tillåter gemenskapsrätten att nationell<br>reglering bibehålls. Exempel på detta i fråga om tullfrihet finns i<br>artiklarna 133, 135, 136 och 139 i förordning (EEG) nr 918/83.</p> <p>4§</p> <p>Nationella bestämmelser om tullfrihet för varor avsedda för främmande<br>staters representanter, internationella organisationer och personer knutna<br>till sådana organisationer finns i nuvarande lagstiftning i 6 § TFL. De tas<br>utan ändring i sak in i paragrafen med hänvisning till artikel 133.1 a-e i<br>förordning (EEG) nr 918/83. Reglerna rör områden där Sverige tillträtt<br>internationella konventioner om immunitet och privilegier i samband med<br>diplomatiska förbindelser samt immunitet och privilegier som följer av<br>internationella avtal.</p> <p>Bestämmelserna om tullfrihet för markutrustning och under-<br>visningsmateriel som skall användas vid eller i samband med civil luftfart<br>i nuvarande 7 § första stycket 7 TFL tas oförändrade in i den nya lagen<br>i 5 §. Nationella bestämmelser kan behållas med hänvisning till artikel<br>133.1 g i förordning (EEG) nr 918/83, punkten införd genom förordning<br>(EEG) nr 1315/88. Enligt den bestämmelsen får en medlemsstat medge<br>tullfrihet, i anledning av avtal som ingåtts med stat som anslutit sig till<br>konventionen om internationellt civilflyg (Chicago 1944), i enlighet med<br>de rekommendationer som ges i punkterna 4.42 och 4.44 i bilaga 9 till<br>konventionen (8 uppl. av bilaga 9, juli 1980). Nuvarande 7 § första<br>stycket 8 TFL innehåller bestämmelser om tullfrihet för varor för<br>provning av flygsäkerhetsmateriel, när de förtullas för en luftfartsmyndig-<br>het. Dessa varor bör inte anses omfattas av Chicagokonventionens bilaga<br>9 och bestämmelsen i punkt 8 bortfaller således.</p> <p>168</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>6§</p> <p>\ första stycket föreskrivs om skyldighet för den som erhållit tullfrihet vid<br>import enligt 4 eller 5 §§, att utan dröjsmål anmäla för tullmyndighet om<br>det i efterhand visar sig att gällande förutsättningar för tullfrihet inte var<br>eller inte längre är uppfyllda. Bestämmelsen motsvarar nuvarande 11 §<br>TFL.</p> <p>I andra stycket återfinns en preskriptionsregel på fem år vad gäller<br>skyldigheten att anmäla att en vara efter införseln används i strid med de<br>för tullfrihet gällande reglerna. I dag innehåller 71 § första stycket<br>tullfrihetsförordningen (1987:1289) en preskriptionstid på fem år. Rådets<br>förordning (EEG) nr 918/83 (art. 133) uppställer inte något hinder för en<br>preskriptionsregel. En möjlighet ges för regeringen att föreskriva om en<br>kortare preskriptionstid för vissa varor.</p> <p>7 §</p> <p>Enligt nuvarande bestämmelser i 13 § TFL bemyndigas regeringen<br>meddelat föreskrifter om tullfrihet för varor som importeras under vissa<br>omständigheter. Bemyndigandena enligt paragrafens första stycke 1 och<br>3 (i vad avser varor som införs av en person som haft kvar sin bosättning<br>i Sverige och som återvänder hit efter längre tids yrkesutövning i<br>utlandet) kan i huvudsak behållas med hänvisning till artikel 139 b och<br>136.2 i förordning (EEG) nr 918/83, ändrad genom förordning (EEG) nr<br>1315/88.</p> <p>Enligt 13 § första stycket 1 TFL får regeringen föreskriva om tullfrihet<br>för förnödenheter och proviant som medförs eller tas ombord på<br>transportmedel i utrikes trafik om varorna är avsedda för transportmedlet<br>eller för besättning eller passagerare. Tullfrihet för förnödenheter och<br>proviant bör gälla då transportmedlet går i trafik mellan Sverige och<br>tredje land. Någon tullfrihet för förnödenheter och proviant skall således<br>inte medges då transportmedlet går i trafik inom gemenskapen. Frågan<br>om frihet från skatt regleras i förslaget till lag om frihet från skatt vid<br>import, m.m. Den föreslagna regeln tas i förslaget in i punkten 1.</p> <p>Enligt bestämmelserna i 13 § första stycket 3 TFL bemyndigas<br>regeringen föreskriva om tullfrihet för varor som införs av en person,<br>vilken flyttar in till Sverige eller återvänder hit efter längre tids vistelse<br>i utlandet, om varorna inte införs i handelssyfte. Bestämmelsen i vad den<br>avser inflyttning bortfaller och ersätts av gemenskapens flyttgodsbe-<br>stämmelser i artiklarna 1 - 10 i förordning (EEG) nr 918/83. Enligt<br>artikel 136.2 får dock medlemsstaterna behålla nationella bestämmelser<br>om tullfrihet för - enligt den engelska texten - &quot;workers&quot; som återvänder<br>till hemlandet efter att ha arbetat i tredje land i minst sex månader. I den<br>svenska texten till artikeln torde ordet arbetstagare komma att användas.<br>Innebörden av gemenskapsrättens begrepp &quot;workers&quot; är dock vidare än<br>innebörden av ordet arbetstagare enligt svenskt språkbruk. Det gemen-<br></p> <p>169<br></p> <p>skapsrättsliga begreppet synes omfatta t..ex. såväl arbetstagare som<br>egenföretagare. Uttolkningen av ordet arbetstagare i detta sammanhang<br>bör knytas till innebörden enligt gemenskapsrätten. Således bör be-<br>träffande personer bosatta i Sverige, som på grund av sitt arbete vistats<br>i tredje land en längre tid och därefter återvänder hit, nuvarande<br>tullfrihetsbestämmelse kunna behållas. Regeringen bör därför bemyndigas<br>att utfärda föreskrifter om tullfrihet för varor som införs av en person<br>som är bosatt i Sverige och som återvänder hit efter att ha arbetat i tredje<br>land under en längre tid. Bestämmelsen tas in i punkten 2.</p> <p>Bestämmelser till utfyllnad av gemenskapsrätten</p> <p>8§</p> <p>Enligt EG:s handelsöverenskommelser med andra länder än EU:s<br>medlemsländer skall ursprungsintyg på fastställda formulär utfärdas av<br>tullmyndighet om det behövs som underlag för att tillämpa ett avtal.<br>Ursprungsintygen utfärdas på ansökan av exportör eller, i fråga om s.k.<br>ersättningscertifikat, på ansökan av importör. En annan form av<br>ursprungsintyg är sådana deklarationer som utfärdas av exportören. Finns<br>anledning företa kontroll av riktigheten av uppgifterna i en ansökan om<br>ursprungsintyg utförs denna av den tullmyndighet som utfärdat intyget.<br>Även kontroll av riktigheten av intyg som utfärdas av exportören utförs<br>av tullmyndighet. För att kunna genomföra kontrollen behöver tullmyn-<br>digheten de befogenheter som framgår av 57, 62, 64, 68 - 80 och 99 §§<br>förslaget till ny tullag. Nuvarande befogenheter i detta sammanhang finns<br>i 7 § förordningen (1993:1648) om frihandel i varuutbytet enligt avtalet<br>om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).</p> <p>9§</p> <p>Paragrafen anknyter till gemenskapens regler om skydd mot dumpad eller<br>subventionerad import och annan marknadsstörande import.</p> <p>Gemenskapsbestämmelser om skydd mot dumpad eller subventionerad<br>import och annan marknadsstörande import</p> <p>Företrädare för industri inom gemenskapen, som anser att viss industri<br>är skadad eller hotar att skadas av dumpad eller subventionerad import,<br>får enligt artikel 5.1 i rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli<br>1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som<br>inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen, lämna in<br>skriftligt klagomål till kommissionen eller till en medlemsstat. I det<br>senare fallet skall medlemsstaten vidarebefordra klagomålet till kommis-<br>sionen. En medlemsstat skall, i fall där något skriftligt klagomål inte<br></p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>170</p> <p>givits in, på eget initiativ till kommissionen vidarebefordra uppgifter, som<br>utgör tillfredsställande bevisning om dumpning eller otillåten sub-<br>ventionering samt skada (art. 5.6).</p> <p>Av artikel 7 framgår att kommissionen, om den anser att det finns<br>tillräckliga bevis på skadlig dumpning eller subventionering, skall<br>inhämta all information som den anser nödvändig. Kommissionen kan<br>begära att en medlemsstat bl.a. skall tillhandahålla information samt<br>utföra alla nödvändiga kontroller och undersökningar, särskilt bland<br>importörer, näringsidkare och tillverkare inom gemenskapen. En<br>medlemsstat skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att efterkomma<br>kommissionens framställningar. Tjänstemän i kommissionen skall ha rätt<br>att, om kommissionen eller en medlemsstat så begär, biträda med-<br>lemsstatens tjänstemän när de utför sina uppgifter i här berört samman-<br>hang.</p> <p>I kommissionens beslut nr 2424/88/EKSG av den 29 juli 1988 om<br>skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är<br>medlemmar i Europeiska kol- och stålgemenskapen finns bestämmelser<br>likalydande dem som här redovisats med avseende på förordning (EEG)<br>nr 2423/88.</p> <p>Bestämmelser om annan marknadsstörande import än dumpad eller<br>subventionerad import finns i rådets förordning (EG) nr 517/94 av den<br>7 mars 1994, rådets förordning (EG) nr 518/94 av den 7 mars 1994 och<br>rådets förordning nr 519/94 av den 7 mars 1994. Den första rättsakten<br>innehåller regler om import av textila produkter. Den andra rättsakten<br>innehåller allmänna bestämmelser om import från tredje länder. Den<br>tredje rättsakten gäller vissa tredje länder, nämligen import från<br>statshandelsländer, inklusive Kina. Enligt bestämmelserna i förord-<br>ningarna skall en medlemsstat meddela kommissionen om importutveck-<br>lingen synes motivera vidtagande av övervaknings- eller skyddsåtgärder.<br>Medlemsstaten skall därvid lämna information som styrker nämnda för-<br>hållande och som bl.a. skall innehålla uppgifter om importpriser och<br>importvolymer.</p> <p>Svenska bestämmelser</p> <p>Nuvarande svenska bestämmelser om skydd mot dumpad eller subven-<br>tionerad import finns i 4 § TFL och i förordningen (1985:738) om<br>dumpnings- och subventionsundersökningar. Bestämmelserna ersätts av<br>ovannämnda förordning (EEG) nr 2423/88 och kommissionens beslut nr<br>2424/88/EKSG samt av bestämmelserna i den nu föreslagna lagen och<br>med stöd därav utfärdade författningar.</p> <p>För att skyldigheterna enligt ovannämnda gemenskapsbestämmelser<br>skall kunna uppfyllas behöver skyldigheten för näringsidkare m.fl. att<br>lämna de upplysningar som erfordras i samband med undersökningar som<br>rör dumpad eller subventionerad import regleras i svensk författning.<br>Inom gemenskapen utförs dumpnings- och subventionsundersökningar av<br>kommissionen. Det kan emellertid inte uteslutas att kommissionen i vissa<br>fall kan komma att begära medverkan av den i Sverige ansvariga<br></p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>171</p> <p>myndigheten, dvs. Kommerskollegium, i sådana undersökningar. Vidare<br>finns det anledning räkna med att kommissionen kan komma att begära<br>medverkan av nationell myndighet, dvs. även i detta fall Kommerskolle-<br>gium, också vid andra marknadsstömingsutredningar. Det bör därför<br>finnas en bestämmelse som möjliggör för Kommerskollegium att i sin<br>utredande verksamhet få tillgång till fakturor och andra importhandlingar<br>i såväl dumpnings- och subventionsundersökningar som andra marknads-<br>stömingsutredningar.</p> <p>Första stycket innehåller en bestämmelse som möjliggör för Kommer-<br>skollegium att få tillgång till sådana handlingar som nyss nämnts. Andra<br>och tredje styckena innehåller bestämmelser om kontrollen av upp-<br>giftsskyldigheten enligt första stycket.</p> <p>10 §</p> <p>Regeringen bemyndigas i paragrafen att meddela föreskrifter i anslutning<br>till regler om tullfrihet som har beslutats av EG:s institutioner och om<br>tullförmåner i handelsöverenskommelser som EG har ingått.</p> <p>H §</p> <p>Paragrafen innehåller bemyndigande för regeringen att överlåta åt<br>förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i de ämnen som avses i<br>och 10 §.</p> <p>Övergångsbestämmelser</p> <p>Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1995 då lagen<br>(1987:1069) om tullfrihet m.m. skall upphöra att gälla.</p> <p>Anslutningsfördraget innehåller, i bilaga VI till anslutningsakten, över-<br>gångsbestämmelser som rör bl.a. tullförfaranden med ekonomisk verkan,<br>se förslaget till lagen med anledning av Sveriges anslutning till Europeis-<br>ka unionen (prop. 1994/95:19). De fördrag och andra instrument som<br>anges i 4 § nämnda förslag till lag kommer att kungöras i Svensk<br>författningssamling (SFS). Övergångsreglerna i bilaga VI bör komplette-<br>ras med ytterligare övergångsbestämmelser om behandlingen av varor<br>som anmälts till förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före an-<br>slutningen till EU och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet<br>lämnats in eller vilka medgetts temporär tullfrihet utan ansökan före<br>anslutningen samt om fortsatt giltighet av svenska restitutionstillstånd.</p> <p>Enligt övergångsreglerna i bilaga VI punkt 4 i anslutningsakten får<br>tillstånd att använda tullförfarandet aktiv förädling fortsätta att gälla på<br>oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under<br>ett år efter anslutningen till EU. I de svenska bestämmelserna motsvaras<br>tillstånd att använda tullförfarandet aktiv förädling närmast av tillstånd till<br></p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>172</p> <p>industri- och flygrestitution. Övergångsreglerna bör anses innebära att<br>medlemsstaten får bestämma att företag efter anslutningsdagen får<br>deklarera varor, för vilka svenska restitutionstillstånd gäller, till aktiv<br>förädlingstrafik utan att de har tillstånd till detta enligt tullkodexen.</p> <p>Av övergångsreglerna framgår vidare att förfarandet skall avslutas<br>enligt gemenskapslagstiftningen vilket får anses avse de varor som efter<br>anslutningen deklarerats till något av tullkodexens tullförfaranden t.ex.<br>aktiv förädling eller temporär import. De varor som anmälts till<br>förtullning med anspråk på industri- eller flygrestitution eller motsvarande<br>tullbefrielse före anslutningen kan dock inte anses hänförda till aktiv för-<br>ädling. Dessa är slutgiltigt klarerade i Sverige varför de skall behandlas<br>enligt äldre bestämmelser. Likaså bör varor för vilka ansökan om<br>temporär tullfrihet lämnats in eller tullfrihet medgetts före anslutningen<br>behandlas enligt äldre bestämmelser.</p> <h3>8.3 Förslaget till lag om frihet från skatt vid import, m.m.</h3> <p>1 §</p> <p>1 paragrafen anges lagens huvudsakliga tillämpningsområde, frihet från<br>skatt i vissa fall vid import från tredje land. I paragrafen anges vidare att<br>lagen innehåller vissa bestämmelser om tullfrihet för resande (3 kap.) och<br>om beräkning av tull och skatt i vissa fall (4 kap.).</p> <p>2 §</p> <p>Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse<br>även frihet från avgifter.</p> <p>3 §</p> <p>Genom denna paragraf utvidgas lagens tillämpningsområde till att avse<br>även införsel av varor från ett sådant område inom tullområdet som<br>ligger utanför det s.k. skatteområdet, dvs. det område på vilket EG:s<br>olika direktiv om indirekta skatter är tillämpliga. Kanarieöarna är ett<br>exempel på ett sådant område. Åland kan, såvitt kan utläsas av anslut-<br>ningsfördraget avseende Finland, bli ett mer näraliggande exempel.</p> <p>Vid införsel från sådant område skall skatt tas ut på införseln men inte<br>tull. Bestämmelserna om skattefrihet i denna lag bör därför tillämpas<br>även på sådan införselbeskattning.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>173</p> <p>4 §</p> <p>1 paragrafen lämnas upplysning om EG-direktiv som genomförs genom<br>lagen. Det kan därvid observeras att huvuddelen av bestämmelserna i</p> <p>2 kap. tar sikte på bestämmelser i rådets direktiv 83/181/EEG som endast<br>avser frihet från mervärdesskatt. Bestämmelserna i denna lag om frihet<br>från skatt gäller dock både punktskatter och mervärdesskatt.</p> <p>5 §</p> <p>Genom paragraf klargörs att bl.a. begreppen EG:s tullområde, EG:s<br>skatteområde och tredje land har samma betydelse i denna lag som i<br>tullagen.</p> <p>2 kap</p> <p>1 §</p> <p>I paragrafen anges endast att det finns särskilda bestämmelser i 3 kap.<br>om frihet från skatt för varor som medförs av resande. Skälet till att<br>dessa bestämmelser skiljs åt är att lagen i fråga om resande innehåller<br>förutom skattefrihetsbestämmelser även vissa tullfrihetsbestämmelser. Det<br>är därför lämpligt att inte placera dessa bestämmelser i samma kapitel<br>som de rena skattefrihetsbestämmelsema.</p> <p>Det kan inte uteslutas att en resande medför varor, för vilka frihet från<br>skatt inte kan medges enligt bestämmelserna i 3 kap, men väl enligt<br>bestämmelserna i 2 kap. Det möter i så fall inte något hinder att åberopa<br>de senare bestämmelserna.</p> <p>2§</p> <p>I de flesta fall där skattefrihet skall medges är förutsättningarna sådana<br>att även tullfrihet skall medges enligt rådets förordning (EEG) nr 918/83<br>eller förslaget till lag om tullfrihet m.m. eller föreskrift som meddelats<br>med stöd därav. Dessa fall av skattefrihet regleras i denna paragraf<br>genom en hänvisning till den berörda tullfrihetslagstiftningen. I 3 och<br>4 §§ inskränks dock i vissa fall den skattefrihet som annars skulle följa<br>av denna paragraf. I 5 - 9 §§ regleras några ytterligare fall av skattefri<br>import. I paragrafens tredje stycke regleras frågan om skattefrihet i<br>samband med temporär import.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>174</p> <p>3 § 1</p> <p>Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 4 i förordningen (EEG) nr 918/83 om<br>sekundärt boende saknar motsvarighet i rådets direktiv 83/181/EEG.</p> <p>3 §2</p> <p>Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 7 i förordningen (EEG) nr 918/83 om<br>företagsflyttgods motsvaras av bestämmelserna i avdelning 4 i rådets<br>direktiv 83/181/EEG. Bestämmelserna i skattedirektivet är dock, till<br>skillnad från bestämmelserna i tullförordningen, inte tvingande för det<br>enskilda medlemslandet. Då Sverige för närvarande saknar en motsvaran-<br>de skattefrihet, bör en sådan inte införas nu.</p> <p>3 §3</p> <p>Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 12 i förordningen (EEG) nr 918/83 om<br>utbildningsmateriel, vetenskapligt och kulturellt materiel, vetenskapliga<br>instrument och apparater samt bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 14 a i<br>samma förordning om instrument och apparater för medicinsk forskning<br>m.m., saknar med två undantag direkt motsvarighet i rådets direktiv<br>83/181/EEG. Dessa två undantag återges i 7 och 8 §§. I artikel 91 i<br>direktivet ges dessutom möjlighet att behålla skattefrihet som medgetts i<br>enlighet med kulturellt, vetenskapligt eller tekniskt samarbetavtal med<br>tredje land. Någon sådan skattefrihet synes inte föreligga.</p> <p>3 §4</p> <p>Bestämmelsen i artikel 109 (q) om skattemärken m.m. i förordningen<br>(EEG) nr 918/83 saknar motsvarighet i rådets direktiv 83/181/EEG.</p> <p>3 §5</p> <p>Bestämmelserna om proviantering av fartyg, luftfartyg och tåg i 9 §<br>tullfrihetsförordningen (1987:1289) har överförts i huvudsak oförändrade<br>till 4 § i förslaget till förordning om tullfrihet m.m. Det kan ske med<br>stöd av artikel 139 b i förordningen (EEG) nr 918/83. Motsvarande<br>skattebestämmelse medger dock endast att bestämmelser om proviantering<br>av fartyg och luftfartyg behålls (se artikel 23 i direktiv 92/12/EEG).<br>Nuvarande bestämmelser om skattefrihet för proviantering av tåg kan<br>således inte behållas.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>175</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Bestämmelserna i kapitel 1 avsnitt 7 i förordningen (EEG) nr 918/83 om<br>tullfrihet för småförsändelser motsvaras på skatteområdet av be-<br>stämmelserna i direktiv 78/1035/EEG. I skattedirektivet ges dock till<br>skillnad från tullförordningen möjlighet att sätta ned eller slopa en eller<br>flera av de i bestämmelserna angivna kvoterna för vissa varor. Denna<br>möjlighet föreslås utnyttjas så vitt avser alkoholhaltiga produkter och<br>tobaksvaror.</p> <p>3 §7</p> <p>Se författningskommentaren till 112 § i förslaget till ny tullag.</p> <p>4 §</p> <p>I paragrafen anges att bestämmelser om skattefrihet vid proviantering av<br>utgående fartyg och luftfartyg finns i mervärdesskattelagen vilket innebär<br>att skattefrihet i motsvarande fall inte regleras enligt denna lag. Detta<br>innebär att denna lag avseende proviant främst reglerar skattefrihet vid<br>import avseende medförd proviant.</p> <p>5 §</p> <p>Första och andra styckena handlar om varor som återinförs i oförändrat<br>skick och motsvarar i huvudsak innehållet i 2 § i lagen (1987:1066) om<br>frihet från skatt eller avgift vid införsel. Den skillnaden föreligger dock<br>att vad som nu gäller svensk vara som återförs från utlandet skall i<br>fortsättningen gälla för gemenskapsvara som återinförs från tredje land.<br>Med gemenskapsvara avses i denna paragraf en vara som har ursprung<br>inom gemenskapen eller som har satts i fri omsättning inom gemen-<br>skapen, trots att varan genom den tidigare utförseln förlorat sin status<br>som gemenskapsvara.</p> <p>Bestämmelsen om skattefrihet vid återinförsel har stöd i artikel 14.1 (e)<br>i sjätte mervärdesskattedirektivet. Bestämmelsen saknar motsvarighet i<br>rådets förordning (EEG) nr 918/83 om ett gemenskapssystem för<br>tullfrihet. Bestämmelser om tullfrihet i motsvarande fall finns dock i<br>artiklarna 185 och 186 i tullkodexen samt i artiklarna 844 - 856 i<br>tillämpningskodexen.</p> <p>Tredje stycket innehåller en hänvisning till de regler som finns och som<br>även fortsättningsvis kommer att finnas om beräkning av underlaget för<br>mervärdesskatt i vissa fall när en vara återinförs efter viss bearbetning.</p> <p>176</p> <p>6§</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Enligt sjätte mervärdesskattedirektivet artikel 14.1 (h) skall skattefrihet<br>medges för egen fångst i havsfiskeverksamhet, när fångsten inte<br>bearbetats eller endast undergått konservering inför försäljning, men ännu<br>inte sålts. Enligt punkt 2 i samma artikel får medlemsländerna behålla<br>nuvarande bestämmelser på området till dess gemenskapsregler på<br>området antagits. I tullordningen (Generaltullstyrelsens föreskrifter) finns<br>i dag i 3 kap. 1 § en bestämmelse som innebär att egen fångst som<br>medförs av svenska fiskefartyg inte behöver anmälas till förtullning.<br>Därmed utgår inte importskatt på fångsten. En bestämmelse med<br>motsvarande verkan avseende importskatt föreslås här, men har utvidgats<br>till att avse även andra fiskefartyg som hör hemma inom gemenskapen.</p> <p>Enligt artikel 188 i tullkodexen medges frihet från importtull för fångst<br>som hämtats i tredje lands territorialvatten av fartyg som är registrerat<br>eller registeranmält i en medlemsstat och som för denna stats flagga.<br>Tullfriheten medges även för produkter som framställts ombord av sådan<br>fångst. Bestämmelser om havsfångst finns även i artikel 23 i tullkodexen<br>och i artikel 325 ff i tillämpningskodexen.</p> <p>7 §</p> <p>Innehållet i denna punkt motsvarar innehållet i artikel 79 (q) i rådets<br>direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 50 i rådets<br>förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet till den del artikeln avser<br>punkten B i bilaga I till förordningen. Detta utgör ett av två undantag<br>från huvudregeln att skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel,<br>vetenskapligt eller kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge<br>tullfrihet föreligger. Huvudregeln finns i 3 § 3 och det andra undantaget<br>i 8 §.</p> <p>8 §</p> <p>Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 (r) i rådets<br>direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen motsvarar artikel 51 i rådets<br>förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet till den del artikeln avser<br>punkten B i bilaga II till förordningen. I direktivet uppställs dock ett<br>ytterligare krav för skattefrihet, nämligen att om ersättning utgår för<br>förvärvet så får tillhandahållaren inte vara en beskattningsbar person<br>enligt sjätte mervärdesskattedirektivet. Uttrycket &quot;beskattningsbar person&quot;<br>användas inte i den svenska mervärdesskattelagstiftningen. Det får antas<br>motsvara en person som bedriver yrkesmässig verksamhet, vilket är en<br>nödvändig men inte tillräcklig förutsättning för skattskyldighet till<br>mervärdesskatt.</p> <p>Denna bestämmelse utgör ett av två undantag från huvudregeln att<br>skattefrihet inte medges för undervisningsmateriel, vetenskapligt eller</p> <p>177</p> <p>12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>kulturellt materiel trots att förutsättningar att medge tullfrihet föreligger. Prop. 1994/95:34<br>Huvudregeln finns i 3 § 3 och det andra undantaget i 7 §.</p> <p>9§</p> <p>Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i artikel 79 (s) i rådets<br>direktiv 83/181/EEG. Bestämmelsen saknar motsvarighet i rådets<br>förordning (EEG) nr 918/83 om tullfrihet.</p> <p>10 §</p> <p>Paragrafen motsvarar innehållet i 6 § den föreslagna lagen om tullfrihet<br>m.m. och i 11 § i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m.</p> <p>11 §</p> <p>Genom denna paragraf görs förfarande- och behörighetsbestämmelser<br>från tullfrihetsområdet tillämpliga även på skattefrihetsområdet. Exempel<br>på sådana bestämmelser på tullfrihetsområdet är förfarande-<br>bestämmelserna i 3 § i den föreslagna förordningen om tullfrihet m.m.,<br>behörighet för Generaltullstyrelsen enligt 8 § andra stycket samma<br>förordning att medge viss tullfrihet samt bestämmelserna i 13 - 17 §§<br>samma förordning.</p> <p>12 §</p> <p>Innehållet i denna paragraf motsvarar innehållet i 4 § i lagen (1987:1066)<br>om frihet från skatt eller avgift vid införsel. De fall som avses motsvarar<br>de fall som anges i punkterna a-n i artikel 900.1 i tillämpningskodexen.</p> <p>13 §</p> <p>I paragrafen inskränks tillämpningsområdet för bestämmelserna i kapitlet<br>så att vissa skatter och avgifter inte omfattas av lagen. Bestämmelsen<br>motsvarar 5 § i lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid<br>införsel.</p> <p>178</p> <p>3 Kap.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>1 §</p> <p>1 första stycket anges grundförutsättningarna för skattefrihet enligt detta<br>kapitel, nämligen att det gäller varor som en resande medför i sitt bagage<br>och att importen inte är kommersiell. För att rätt till skattefrihet skall<br>föreligga krävs dessutom att förutsättningarna i någon av de efterföljande<br>paragraferna är uppfyllda.</p> <p>I andra stycket anges vad som utgör personligt bagage. Där undantas<br>behållare med bränsle från området för skattefrihet enligt denna lag. Rätt<br>till skattefrihet för införsel av bränsle i fordonstank eller i reservdunk kan<br>dock följa av bestämmelserna i 2 kap.</p> <p>I tredje stycket regleras vad som avses med kommersiell import.</p> <p>2 §</p> <p>I paragrafen regleras skattefrihet för import av personliga tillhörigheter<br>som den resande skall använda under resa i landet och därefter återutföra.<br>Bestämmelsen tar främst sikte på utländska besökande från tredje land.<br>Innehållet i paragrafen motsvarar en del av det som enligt nuvarande<br>bestämmelser får föras in tull- och skattefritt som reseutrustnig. I 3 §<br>finns bestämmelser som motsvarar en annan del av de nuvarande<br>bestämmelserna om reseutrustning.</p> <p>I andra stycket finns en upplysning om var motsvarande bestämmelser<br>om tullfrihet finns. Dessa bestämmelser är dock inte utformade som ett<br>slutligt undantag, utan som en temporär tullfrihet. Denna temporära<br>tullfrihet kräver dock inte något deklarationsförfarande (utom den<br>deklaration som anses ligga i att &quot;gå mot grönt&quot;) eller uttryckligt beslut<br>vid import eller någon anmälan vid återutförseln. Genom att det i tredje<br>stycket dessutom finns en skyldighet att betala importskatten om varan<br>inte återutförs, föreligger inte egentligen någon skillnad mellan den<br>slutliga skattefriheten och den temporära tullfriheten.</p> <p>Sättet att här reglera skattefriheten har valts för att ge en klarare bild<br>över resandes rätt till skattefrihet.</p> <p>3 §</p> <p>I paragrafen regleras skattefrihet för varor som en resande återför till<br>landet. Bestämmelserna i denna paragraf tillsammans med<br>bestämmelserna i 2 § motsvarar dagens bestämmelser om skattefrihet för<br>reseutrustning. Den stora skillnaden mellan bestämmelserna i detta<br>lagförslag och de nuvarande bestämmelserna är att de nuvarande<br>reseutrustningsbestämmelsema tillåter tull- och skattefri import av<br>reseutrustning som inköpts under resa i utlandet och som förs in i Sverige<br></p> <p>179</p> <p>för att stanna här, medan de nu föreslagna bestämmelserna i likhet med<br>EG-bestämmelsema inte tillåter sådan skattefri import.</p> <p>Den tull- och skattefria import av varor som har köpts i tredje land och<br>som skall föras in i landet permanent är således begränsad till vad som<br>får föras in inom de särskilda kvoterna (se 4 §) och inom beloppsgränsen<br>(se 5 §). Reseutrustningsbestämmelsema i 2 och 3 §§ kan inte användas<br>för sådan import.</p> <p>Skattefriheten enligt denna paragraf förutsätter i motsats till 2 kap. 5 §<br>att varan medförs i den resandes bagage, vilket bl.a. innebär att några<br>särskilda formaliteter inte behöver iakttas för att skattefrihet skall uppnås.</p> <p>När det gäller varor som bearbetats i tredje land hänvisas i andra<br>stycket till mervärdesskattelagens bestämmelser om beräkning av<br>underlaget för mervärdesskatt för sådana varor. Bearbetade varor kan<br>således inte återföras skattefritt med stöd av 3 §. Om sådana varor ryms<br>inom beloppsgränsen enligt 5 § kan de dock införas tull- och skattefritt<br>om förutsättningarna för sådan import i övrigt är uppfyllda.</p> <p>Denna paragraf avser endast frågan om skattefrihet. I tredje stycket<br>finns en upplysning om var tullfrihetsbestämmelsema finns. Det finns ett<br>särskilt behov av denna upplysning då bestämmelserna inte finns i<br>förordningen (EEG) nr 918/83, utan i tullkodexen.</p> <p>4 §</p> <p>I paragrafen anges de särskilda kvoter inom vilka skattefri import får ske<br>enligt EG:s bestämmelser. Motsvarande kvoter för tullfri import regleras<br>i förordningen (EEG) nr 918/83/EEG. Bestämmelsen innebär i motsats<br>till nuvarande svenska bestämmelser i fråga om sprit, vin och starköl,<br>inte en begränsning av rätten att föra in varorna, utan en begränsning av<br>den skattefria importen.</p> <p>Andra stycket innehåller bestämmelser om särskilda åldersgränser i<br>vissa fall. Liksom när det gäller kvoterna är det dock endast skat-<br>tefriheten som regleras, inte införselrätten som sådan. I stycket anges inte<br>någon åldersgräns avseende införsel av spritdrycker och vin trots att<br>direktivet innehåller en 17 års gräns för skattefrihet för sådana varor.<br>Regeringen kommer dock att i en annan proposition föreslå riksdagen att<br>i en ny alkohollag införa ett införselförbud för spritdrycker för den som<br>inte fyllt 20 år. Eftersom den som är under 20 år i så fall inte överhuvud-<br>taget får föra in sådana varor i landet blir det naturligtvis inte fråga om<br>att beskatta någon sådan införsel, än mindre att medge skattefrihet för<br>införseln. Det saknas därför behov av en bestämmelse som begränsar<br>rätten till skattefrihet för den som är under 17 år.</p> <p>Tredje stycket innehåller en upplysning om var bestämmelserna om<br>tullfrihet kan återfinnas.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>180</p> <p>5 §</p> <p>Paragrafen innehåller bestämmelser om skattefri import inom en<br>beloppsgräns. Bestämmelsen är ett genomförande av artikel 1 i direktivet<br>69/169/EEG. Därvid har möjligheten att på visst sätt begränsa rätten till<br>skattefri införsel för yngre resande inte utnyttjats. I andra stycket finns<br>en upplysning om motsvarande bestämmelse om tullfrihet.</p> <p>I tredje stycket finns regler för beräkning av tull- och skattefrihets-<br>beloppet i enlighet med artikel 7 i direktivet och artikel 132 jämfört med<br>artikel 47 i förordningen (EEG) 918/83. I fjärde stycket anges att<br>Generaltullstyrelsen skall publicera beloppet i svenska kronor.</p> <p>6§</p> <p>Paragrafen innehåller en reglering av den särskilda begränsning som<br>Sverige genom anslutningsakten fått rätt att använda avseende beskattning<br>av införsel från tredje land av öl. I fråga om begränsnigar i rätten till<br>införsel för den som är under 20 år hänvisas till vad som sägs ovan i<br>motiveringen till 4 § andra stycket.</p> <p>7 §</p> <p>Paragrafen innehåller särskilda begränsningar av rätten till tull- och<br>skattefri införsel för besättningsmedlemmar på transportmedel. Sådana<br>nationella begränsningar tillåts enligt artikel 49 i förordningen (EEG) nr<br>918/83 och artikel 5 i direktivet 69/169/EEG. Bestämmelsens innehåll<br>motsvarar vad som i dag gäller enligt 2 § andra och tredje stycket i<br>förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att införa varor tull-<br>och skattefritt.</p> <p>4 kap.</p> <p>1 §</p> <p>Kapitlet handlar om schablonberäkning av tull och skatt i vissa fall. I<br>första paragrafen anges de två grupper av import för vilka<br>bestämmelserna kan tillämpas. Det är dels resandes införsel av varor,<br>dels gåvoförsändelser mellan privatpersoner.</p> <p>2§</p> <p>Paragrafen innehåller begränsningar av första paragrafens tillämpning<br>dels i form av en beloppsgräns, dels genom att begränsa tillämpningen<br>till icke-kommersiell import. Begränsningarna anknyter till de begräns-</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>181</p> <p>13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 34</p> <p>ningar som finns avseende schablonberäkning av tull i vissa fall i Prop. 1994/95:34<br>förordningen (EEG) nr 2658/87.</p> <p>3 §</p> <p>Paragrafen innehåller en tabell över de varor för vilka bestämmelserna<br>i kapitlet är tillämpliga och den schablonttullsats respektive schablon-<br>skattesats som skall gälla för vaije varutyp. Schablonskattesatsen avser<br>även eventuella avgifter.</p> <p>Metoden att ange ett belopp för tull och ett för annan skatt har valts<br>därför att ett särskilt belopp som inte inkluderar tull ändå måste finnas<br>för resande och försändelser som kommer från ett område som ligger<br>utanför skatteområdet men inom tullområdet. I fråga om schablonbeloppet<br>för tull får det anses att ett schablonvärde för varorna bestäms och att tull<br>på detta värde tas ut i enlighet med förordningen (EEG) nr 2658/87.<br>Följande tullsatser har använts: för cigaretter 90 procent, för cigarrer 43<br>procent, för röktobak 117 procent, för snus 65 procent och för andra<br>varor än tobaksvaror 10 procent.</p> <p>4 §</p> <p>Generaltullstyrelsen publicerar den beloppsgräns som avses i 2 § uttryckt<br>i svenska kronor. Den avser den beloppsgräns inom vilken tull med<br>10 procent schablonmässigt kan tas ut enligt förordningen (EEG) nr<br>2658/87.</p> <p>Övergångsbestämmelser</p> <p>Lagen ersätter lagen (1987:1066) om frihet från skatt eller avgift vid<br>införsel och förordningen (1987:1072) om rätt för resande m.fl. att införa<br>varor tull- och skattefritt. Dessa författningarna skall upphävas men<br>fortfarande gälla avseende tiden före upphävandet.</p> <h3>8.4 Förslaget till lag om vissa tullförfaranden med<br>ekonomisk verkan, m.m.</h3> <p>1 §</p> <p>Paragrafen upplyser om att bestämmelser om gynnsam taxebehandling,<br>varors ursprung, tullvärde, autonoma undantagsbestämmelser angående<br>nedsättning av eller befrielse från importtull för vissa varor, tullför-<br>faranden med ekonomisk verkan, gynnade förfaranden för t.ex. varor<br>som återinförs utan att ha bearbetats i tredje land samt återbetalning och</p> <p>182<br></p> <p>eftergift av tull finns i tullkodexen och tillämpningskodexen. I lagen finns Prop. 1994/95:34<br>vissa kompletterande bestämmelser till nämnda bestämmelser.</p> <p>2 §</p> <p>Uttryck som används i lagen har samma innebörd som i tullkodexen och<br>förslaget till tullag.</p> <p>3 §</p> <p>Regler om ursprung på grund av ensidiga förmånsmedgivanden från EG:s<br>sida (förmånsberättigat ursprung) finns i artiklarna 66-140 i tillämpnings-<br>kodexen. Ensidiga tullförmåner ges till utvecklingsländer, Västbanken<br>och Gaza, Bosnien-Hercegovina, Kroatien, Slovenien och Makedonien.</p> <p>Framställs anspråk på tullförmåner på grund av förmånsberättigat<br>ursprung skall ursprunget styrkas med ursprungsintyg utfärdat i ex-<br>portlandet. Ett eller flera ursprungsintyg som utfärdats i något av de<br>förmånsberättigade länderna skall i gemenskapen kunna ersättas av ett<br>eller flera ursprungsintyg under förutsättning att dessa utfärdas av<br>tullmyndighet i den medlemsstat som har tillsyn över varorna (art. 83).<br>Utfärdade ursprungsintyg skall kontrolleras stickprovsvis eller då<br>tullmyndighet i importlandet finner anledning företa kontroll av intyget.<br>För att kunna genomföra kontrollen behöver tullmyndigheten de<br>befogenheter som framgår av 57, 62 , 64, 68 - 80 och 99 §§ ) förslaget<br>till ny tullag.</p> <p>4 §</p> <p>I artiklarna 173-177 i tillämpningskodexen ges möjlighet att tillämpa ett<br>förenklat förfarande för fastställande av tullvärde på vissa lättfördärvliga<br>varor. Det innebär i korthet att tullvärde för vissa lättfördärvliga varor<br>som förtecknas i bilaga 26 till förordningen beräknas efter ett av EG-<br>kommissionen fastställt enhetsvärde. Beräkningen av enhetsvärdet baseras<br>på uppgifter som lämnas av medlemsstaterna om dels genomsnittspriser<br>på oförtullade varor fritt gränsen, dels vilken kvantitet av respektive<br>varuslag som förtullats under ett kalenderår och för vilket tull betalats.</p> <p>Genomsnittspris som medlemsstaten lämnar uppgift om beräknas med<br>hjälp av priser på oskadade varor i vissa av medlemsstaterna anmälda<br>marknadscentra. Därvid får vissa kostnader avräknas från priserna i<br>marknadscentra, t.ex. kostnader för transport och försäkring inom<br>tullområdet, importtullar och andra avgifter vilka inte skall räknas in<br>tullvärdet samt vissa schablonavdrag. Medlemsstaten får fastställa<br>standardbelopp för avdrag beträffande transport- och försäkringskostnader<br>(art. 173.3). De av kommissionen fastställda enhetsvärdena publiceras i<br>EGT. Det förenklade förfarandet för fastställande av tullvärde för vissa</p> <p>183<br></p> <p>lättfördärvliga varor får användas av importör i en medlemsstat även om<br>medlemsstaten inte anmält marknadscentra på vars priser enhetsvärdena<br>baseras.</p> <p>För att uppgiftsskyldigheten skall kunna fullgöras för det fall att<br>Sverige anmäler ovannämnda marknadscentra skall behövliga uppgifter<br>få infordras från näringsidkare enligt föreskrifter som meddelas av<br>regeringen. Med begreppet näringsidkare avses såväl fysiska som<br>juridiska personer, vilka driver rörelse.</p> <p>5 §</p> <p>Regeringen, eller myndighet som regeringen bestämmer, får meddela<br>föreskrifter till utfyllnad av gemenskapsrätten på de områden som anges<br>i 1 §•</p> <p>Övergångsbestämmelser</p> <p>Anslutningsfördraget innehåller i bilaga VI till anslutningsakten över-<br>gångsbestämmelser som rör varors ursprung, tullförfaranden med ekono-<br>misk verkan samt återbetalning och eftergift av tull (se förslaget till lag<br>med anledning av Sveriges anslutning till Europeiska unionen).</p> <p>Nämnda regler kompletteras med svenska övergångsbestämmelser till<br>den föreslagna lagen om tullfrihet m.m. Dessa rör fortsatt giltighet av<br>svenska restitutionstillstånd, behandlingen av varor som anmälts till<br>förtullning eller borde ha anmälts till förtullning före anslutningen till EU<br>och varor för vilka ansökan om temporär tullfrihet lämnats in eller för<br>vilka temporär tullfrihet medgetts utan ansökan före anslutningen. I dessa<br>delar hänvisas till författningskommentaren till den föreslagna lagen om<br>tullfrihet m.m.</p> <p>Enligt övergångsreglerna till tullförfarandet passiv förädling i anslut-<br>ningsfördraget får medlemsstaterna låta sådana tillstånd till passiv<br>förädling som har utfärdats före anslutningen fortsätta att gälla på<br>oförändrade villkor till dess att giltighetstiden går ut, dock längst under<br>ett år efter anslutningen. I svenska bestämmelser motsvaras passiv<br>förädling av bestämmelserna i 22 § fjärde och femte styckena och 23 §<br>tullfrihetsförordningen (1987:1289). Lagen bör innehålla en övergångsbe-<br>stämmelse som tillåter att reparerade varor och varor vilka tillverkats av<br>svenskt eller i Sverige förtullat material, som utförts till annat land före<br>anslutningen, anmäls till övergång till fri omsättning med anspråk på den<br>tullättnad som passiv förädling inrymmer vid återinförsel från tredje land.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>184</p> <h3>8.5 Förslaget till lag om tullkontroll av varumärkesintrång Prop. 1994/95:34</h3> <p>1 §</p> <p>Anger lagens tillämpningsområde.</p> <p>2§</p> <p>I paragrafen utses behörig myndighet enligt artikel 3 i förordningen<br>(EEG) nr 3842/86. Förordningen lämnar utrymmet fritt för medlemslän-<br>derna att själva välja vilken myndighet som skall vara behörig. I ett<br>föreliggande förslag till ny förordning (COM(94) 43 final) anges däremot<br>att sådan behörig myndighet skall finnas inom tullverket. För att<br>förhindra att det blir nödvändigt att byta behörig myndighet bör en<br>behörig myndighet utses inom tullverket. Denna myndighet bör vara<br>Generaltullstyrelsen eftersom ett beslut om kvarhållande av varor kan<br>avse varor där flera alternativa införselplatser kan misstänkas och det är<br>angeläget med en enhetlig tillämpning.</p> <p>Det är möjligt även enligt förslaget till ny förordning att ha ytterligare<br>behöriga myndigheter utanför tullverket. Något behov av sådana<br>ytterligare myndigheter synes inte finnas.</p> <p>GTS skall samråda med andra myndigheter när det behövs. Det kan<br>t.ex. tänkas att ett sådant behov kan uppkomma vid bedömning av<br>immaterialrättsliga frågor.</p> <p>3 §</p> <p>Varor som kvarhålls skall omhändertas av tullmyndigheten. Tullmyndig-<br>heten kan dock t.ex. låta varorna ligga på ett tillfälligt lager. Varorna<br>ligger då upplagda under tullverkets tillsyn. I förhållande till lagerhavaren<br>är tullmyndigheten uppdragsgivaren. Sökanden bör dock ha ansvaret för<br>kostnaden för förvaringen med en regressrätt i förhållande till sin motpart<br>om sökandens talan leder fram till att varorna skall förstöras, ändras eller<br>bli föremål för annan åtgärd som avses i artikel 7 i förordningen (EEG)<br>nr 3842/86.</p> <p>4 §</p> <p>I första stycket erinras om att det är behörig domstol som skall pröva om<br>varumärkesintrång skett och om varorna i så fall skall förstöras, ändras<br>eller bli föremål för annan åtgärd. Detta prövas således inte av tull-<br>myndigheterna.</p> <p>I andra stycket ges domstolen rätt att genom interimistiskt beslut<br>upphäva kvarhållandet.</p> <p>185</p> <p>I tredje stycket regleras tullmyndighetens skyldighet att verkställa<br>domstolens beslut.</p> <p>I fjärde stycket regleras ansvaret för kostnaderna i det fall tullmyndig-<br>heten skall verkställa ett beslut om ändring av varor. Den som har rätten<br>till varorna skall bekosta ändringen.</p> <p>5 §</p> <p>Sökanden bör betala kostnaderna för tullverkets handläggning av ärendet<br>och i förekommande fall andra åtgärder. Därför föreslås att regeringen<br>får föreskriva att en ansökningsavgift skall tas ut.</p> <p>I andra stycket anges att säkerhet kan krävas av sökanden för<br>förvaringskostnadema.</p> <p>6§</p> <p>Beslut om kvarhållande enligt artikel 3 i förordningen (EEG)<br>nr 3842/86 och om ställande av säkerhet enligt 5 § andra stycket i lagen<br>skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol (länsrätt). Mot<br>länsrättens beslut förs enligt 33 § förvaltningsprocesslagen (1971:291)<br>talan hos kammarrätten.</p> <p>I andra stycket anges att det krävs prövningstillstånd vid överklagalnde<br>till kammarrätten ( se även avsnitt 6.1.8).</p> <h3>8.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:419) om<br>förbud i vissa fall mot införsel av spritdrycker</h3> <p>1 § 2 mom.</p> <p>I momentet har gjorts ändringar som har sin grund i att införselmonopolet<br>försvinner. Det finns därmed inte längre några gränser för vem som får<br>föra in spritdrycker eller hur mycket som får föras in oavsett om<br>införseln sker från tredje land eller annat EG-land. Det som återstår är<br>frågan om beskattning och i fråga om kommersiell införsel från annat<br>EG-land att viss dokumentation medförs.</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <h3>8.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1962:120) om<br>straff i vissa fall för oriktig ursprungsdeklaration m.m.</h3> <p>1 §</p> <p>I bestämmelsen anges att den som uppsåtligen lämnat oriktig uppgift<br>ägnad att leda till förmånsbehandling enligt avtal som gemenskaperna har</p> <p>186</p> <p>slutit och som föreskriver att förmånsbehandling i tullhänseende skall<br>medges döms till böter eller fängelse.</p> <p>Bestämmelsen anger uttryckligen förmånsbehandling enligt Europeiska<br>gemenskapernas rättsakter, dvs. sådan förmånsbehandling som antagits<br>ensidigt av gemenskaperna med hänsyn till vissa länder, grupper av<br>länder och territorier, och som nämnts, enligt handelsavtal som gemen-<br>skaperna har ingått. (Se tullkodexen avd. II, kap. 1, art. 20.3 d och e.)<br>Bestämmelsen avses täcka sådana handelsavtal som inte enbart har ingåtts<br>av gemenskaperna med andra länder än EU:s medlemsländer utan av<br>gemenskaperna jämte medlemsstaterna som parter på ena sidan, s.k.<br>blandade avtal. Exempel på ett blandat avtal är EES-avtalet. Texten<br>anpassas i övrigt till EG:s terminologi vad gäller ursprungsintyg.</p> <p>Författningens rubrik och 1 § anpassas i övrigt till EG:s terminologi<br>vad gäller ursprungsintyg.</p> <p>Enligt övergångsbestämmelserna gäller äldre föreskrifter beträffande<br>gärning som begåtts före ikraftträdandet.</p> <h3>8.8 Förslaget till lag om ändring av lagen (1969:200) om<br>uttagande av utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga</h3> <p>1 §</p> <p>Genom paragrafen genomförs direktiven 76/308/EEG och 77/794/EEG.<br>Direktiven är utformade så att de, i likhet med tullsamarbetsavtal och<br>avtal om ömsesidigt bistånd med indrivning, är möjliga att tillämpa direkt<br>med stöd av de bestämmelser om bl.a. behörig myndighet som finns i<br>lagen om ömsesidig handräckning i skatteärenden och lagen om uttagande<br>av annan utländsk tull, annan skatt, avgift eller pålaga. Därför föreslås<br>i detta fall inte att direktivens innehåll skrivs om i nationell författnings-<br>text. I stället återges den svenska lydelsen av direktiven i en bilaga till<br>lagen.</p> <p>2§</p> <p>Direktiven innehåller bestämmelser om indrivning dels av tull- och<br>tullrelaterade fordringar, dels av rent interna skattefordringar. I<br>paragrafen avskiljs de senare frågorna och lagen om ömsesidig handräck-<br>ning i skatteärenden görs tillämplig på hanteringen av ärenden som rör<br>sådana frågor.</p> <p>3 §</p> <p>Paragrafen motsvarar den nuvarande lagen. Därutöver görs<br>bestämmelserna tillämpliga även på indrivning och andra åtgärder enligt<br>1 § med undantag för de fall som avses i 2 §.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>187</p> <p>Bilaga</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>I en bilaga till lagen återges direktiven i sin svenska lydelse med<br>beaktande av de ändringar som gjorts sedan direktiven ursprungligen<br>utfärdades.</p> <h3>8.9 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:431) om ut-<br>redning angående brott mot utländsk tullag;</h3> <p>1 §</p> <p>Bestämmelserna ger den legala grunden för tullmyndigheterna att fullgöra<br>det samarbete med andra länders tullmyndigheter som Sverige åttagit sig<br>i sina tullsamarbetsavtal. I förordningen (EEG) nr 1468/81 av den 19 maj<br>1981 om ömsesidigt samarbete mellan medlemsländernas administrativa<br>myndigheter och samarbete mellan dessa och kommissionen i tull- och<br>jordbruksfrågor reglerars ett likartat samarbete som tullsamarbetsavtalen.<br>Ändringen i paragrafen innebär att lagens hanteringsordning blir<br>tillämplig även på bistånd enligt EG-förordningen.</p> <p>5 §</p> <p>Ordet &quot;Konungen&quot; ändras till &quot;regeringen&quot;.</p> <h3>8.10 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973:980) om<br>transport, förvaring och förstöring av införselreglerade varor,<br>m.m.</h3> <p>1 §</p> <p>Genom ändringarna begränsas lagens tillämpningsområde till nationella<br>införselrestriktioner och till införsel från tredje land. Med införsel från<br>tredje land avses införsel av icke-gemenskapsvaror, antingen införseln<br>sker direkt från tredje land eller via annan medlemsstat. I det senare<br>fallet skall varan vara placerad under ett tullförfarande.</p> <p>2§</p> <p>Eftersom lagen skall vara tillämplig endast på nationella införselrestriktio-<br>ner kan bestämmelser om transitering i punkten 1 bara avse transitering<br>genom eller inom det egna svenska tullområdet. Ändringen i punkten 2<br>är en följdändring. Att lämna ut varan för hemtagning med förfogande-<br>inskränkning blir inte praktiskt hanterbart, eftersom det saknas en ordning<br></p> <p>188</p> <p>för att hantera fall då införselvillkoren inte uppfylls. Punkten 5 utgår<br>därför.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <h3>8.11 &nbsp;&nbsp;Förslaget till lag om ändring i tullregisterlagen</h3> <p>(1990:137)</p> <p>1 och 3 §§</p> <p>Ändringarna har närmast karaktär av följdändringar.</p> <h3>8.12 &nbsp;Förslaget till lag om upphävande av vissa tullförfatt-<br>ningar</h3> <p>Inom EU tillämpas en gemensam tulltaxa. Sverige har i anslutningsakten<br>åtagit sig att tillämpa den gemensamma tulltaxan utan särskilda över-<br>gångsordningar vid ett medlemskap. Eftersom rådets förordning (EEG)<br>nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen<br>och om Gemensamma tulltaxan vid ett medlemskap blir direkt tillämplig<br>i Sverige bör tulltaxelagen upphöra att gälla. Frågor som rör tullfrihet<br>ligger under EG:s exklusiva kompetens. Då det inte finns någon rättslig<br>grund för 1968 års förordning om rätt för Konungen att medge tull- och<br>skattefrihet m.m. för anläggning som uppförs vid rikets gräns (jfr. prop.<br>1968:86, bet. 1968:BeU39, rskr. 1968:200) bör denna upphävas.</p> <p>Hänvisningar till den tullagstiftning som skall upphävas finns i ett stort<br>antal andra författningar. Motsvarande bestämmelser kommer dock att<br>återfinnas i den nya tullagstiftningen i de allra flesta fall. De nya reglerna<br>kommer i vissa fall att finnas i EG-förordningar och i andra fall i<br>nationella författningar.</p> <p>Det bör noteras att lagen om upphävande av vissa tullförfattningar inte<br>innehåller en fullständig förteckning över all lagstiftning på tullområdet<br>som bör upphöra att gälla vid ett medlemskap i EU. Vissa lagar upphävs<br>i annan ordning, se ovan under avsnitten 6 och 7.</p> <p>189</p> <h2>Sammanfattning av Tullanpassningsutredningens<br>betänkande Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89)</h2> <p>Tullanpassningsutredningen har haft till uppdrag (dir. 1993:78) att lämna<br>förslag till den nationella lagstiftning som vid ett svenskt medlemskap i<br>EU behövs för att komplettera EG:s tull- och tullfrihetsförordningar. Ett<br>inträde i EU kommer att innebära att de grundläggande EG-fördragen,<br>den s.k primärrätten (Romfördraget, Fusionsfördraget, Enhetsakten och<br>Unionsfördraget) och rättsakterna inom den s.k sekundärrätten (förord-<br>ningar, direktiv, beslut, rekommendationer och uttalanden) blir en del av<br>svensk rätt. Till stor del kommer den nuvarande svenska tullagstiftningen<br>att falla bort, men i vissa delar kommer även i fortsättningen att krävas<br>nationella svenska bestämmelser. Förfarandet i tullhänseende vid import<br>och export kommer i stor utsträckning att regleras genom tullkodexen och<br>tillämpningskodexen i stället för som nu genom nationella författningar.<br>EG:s rättsakter tillåter dock, och förutsätter i vissa delar, kompletterande<br>nationell lagstiftning. Vi föreslår i betänkandet att tullkodexen och<br>tillämpningskodexen kompletteras med sådana bestämmelser i nya<br>författningar: tullag, tullförordning och lag respektive förordning om<br>vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan. I tullagen och tullförord-<br>ningen regleras därvid frågor som i huvudsak faller under Finans-<br>departementets ansvarsområde och i lagen respektive förordningen om<br>vissa tullförfaranden med ekonomisk verkan frågor som i huvudsak faller<br>under Utrikesdepartementets handelsavdelnings ansvarsområde.</p> <p>Frågor om tullfrihet anses utgöra väsentliga angelägenheter för EG och<br>regleras därför genom EG-rätten, i huvudsak genom rådsförordningen<br>918/83. EG:s bestämmelser om tullfrihet blir direkt gällande rätt i<br>Sverige vid ett medlemskap. Rådsförordningen medger dock vissa<br>nationella särregler och utfyllande bestämmelser. Utredningen har samlat<br>dessa i förslag till lag respektive förordning om tullfrihet m.m. samt i<br>fråga om resandebestämmelser i förslaget till lag om frihet från skatt vid<br>import, m.m.</p> <p>Inom EU har införts en beskattningsordning som gör det möjligt att<br>avskaffa gränskontrollerna för skatteändamål inom EU-området. Vid<br>införsel från tredje land skall däremot indirekta skatter (mervärdesskatt<br>och punktskatter) tas ut av tullmyndigheterna i allt väsentligt på samma<br>sätt som i dag. Inom gemenskapen finns bestämmelser i direktivform om<br>frihet från importskatt i vissa fall, t. ex. avseende varor som medförs av<br>resande, gåvoförsändelser och flyttgods. Dessa bestämmelser skall vid ett<br>svenskt medlemskap i EU genomföras genom nationella bestämmelser.<br>Vi har föreslagit sådana bestämmelser i en ny lag om frihet från skatt vid<br>import m.m. I gemenskapen finns geografiska områden som ligger inom<br>tullområdet men inte inom det s.k skatte-området. Om en vara förs från<br>ett sådant område till en plats inom gemenskapens skatteområde skall<br>importskatt utgå trots att det inte ur tullsynpunkt är fråga om import. Vi<br>har lämnat förslag till bestämmelser som innebär att tullmyndigheterna<br></p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Bilaga 1</p> <p>190</p> <p>skall hantera även sådan beskattning.</p> <p>Den svenska tulltaxan bortfaller och ersätts med rådsförordningen<br>2658/87 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma<br>tulltaxan. Förordningen blir direkt tillämplig i Sverige.</p> <p>Prop.1994/95:34</p> <p>Bilaga 1</p> <p>191</p> <h2>Remissinstanser, Tullanpassningsutredningens<br>betänkande</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Efter remiss har yttranden över Tullanpassningsutredningens betänkande<br>Tullagstiftningen och EG (SOU 1994:89) avgetts av Riksdagens<br>ombudsmän (JO), Justitiekanslem (JK), Riksåklagaren (RÅ), Rikspolis-<br>styrelsen, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Datainspektionen, Kom-<br>merskollegium, Kustbevakningen, Socialstyrelsen, Posten AB, Vägverket,<br>Sjöfartsverket, Luftfartsverket, Statskontoret, Generaltullstyrelsen,<br>Statistiska centralbyrån (SCB), Riksrevisionsverket (RRV), Riksskat-<br>teverket (RSV), Statens Jordbruksverk, Fiskeriverket, Närings- och<br>teknikutvecklingsverket (NUTEK), Konkurrensverket, Hovrätten för Övre<br>Norrland, Kammarrätten i Stockholm, Exportrådet, Sydsvenska Han-<br>delskammaren, Västsvenska Handelskammaren, Svenska Kom-<br>munförbundet, Sveriges Hamn- och Stuveriförbund, Landstingsförbundet,<br>Sveriges advokatsamfund, Grossistförbundet Svensk Handel, Sveriges<br>Köpmannaförbund, Industriförbundet, Föreningen Auktoriserade<br>Revisorer (FAR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralor-<br>ganisationen SACO, Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska arbets-<br>givareföreningen (SAF), Sveriges redareförening, Företagens Upp-<br>giftslämnardelegation (FUD), Scandinavian Airlines System (SAS),<br>Göteborgs Hamn AB, Företagarnas Riksorganisation, Svenska åkeriför-<br>bundet, Sveriges Bokförings- och Revisionsbyråers förbund, Sveriges<br>Skeppshandlareförbund, EU-Gränskontrollutredningen (JU 1994:01),<br>Yttre gränskontrollutredningen (Ju 1994:02). Yttrande har dessutom<br>avgetts av Philip Morris AB.</p> <p>Riksåklagaren har till sitt eget yttrande fogat yttranden från Överåkla-<br>garen i Stockholms stad och Regionåklagarmyndigheten i Malmö.</p> <p>192</p> <h2>Finansdepartementet</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 20 oktober 1994.</p> <p>Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,<br>Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,<br>Tham, Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,<br>Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh och Johansson.</p> <p>Föredragande: statsråden Jan Nygren och Mats Hellström</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen<br>vid ett EU-medlemskap.</p> <p>193</p> <h2>Rättsdatablad</h2> <p>Prop. 1994/95:34</p> <p>Författningsrubrik</p> <p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar upp-<br>häver eller<br>upprepar ett<br>normgivnings-<br>bemyndigande</p> <p>Celexnummer för<br>bakomliggande<br>EG-regler</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Tullagen</p></td><td> <p>3, 4, 7, 9, 12,16,</p> <p>18, 27 - 29, 31,</p> <p>43 - 45, 49 - 50,</p> <p>52, 56, 100, 114 -</p> <p>115, 117, 119 §§</p></td><td> <p>377L038</p> <p>392L0012</p></td></tr> <tr><td> <p>Lag om tullfrihet</p> <p>m.m.</p></td><td> <p>7, 10- 11 §§</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Lag om vissa<br>tullförfaranden<br>med ekonomisk<br>verkan, m.m.</p></td><td> <p>4, 5 §§</p></td><td></td></tr> <tr><td> <p>Lag om frihet från<br>skatt vid import,<br>m.m.</p></td><td></td><td> <p>L0169</p> <p>377L0138</p> <p>383LO181</p> <p>392L0012</p></td></tr> </table> <p>5 §</p> <p>Lag om<br>tullkontroll av<br>varumärkesintrång</p> <p>Lag om ändring i<br>lagen (1969:200)<br>om uttagande av<br>utländsk tull,<br>annan skatt, avgift<br>eller pålaga</p> <p>376L0308</p> <p>194</p> <p>Prop. 1994/95:34</p> <table border="1"> <tr><td> <p>Författningsrubrik</p></td><td> <p>Bestämmelser som &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Celexnummer&nbsp;för</p> <p>inför, ändrar upp- &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;bakomliggande</p> <p>häver eller &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;EG-regler</p> <p>upprepar ett<br>normgivnings-<br>bemyndigande</p></td></tr> <tr><td> <p>Lag om ändring i<br>lagen (1973:431)<br>om utredning<br>angående brott mot<br>utländska tullag</p></td><td> <p>1 §</p></td></tr> </table> <p>195</p> 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till delvis bifall = utskottet 1994/95:SkU8 ? 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? B Bordläggning 1994-10-27 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1994-10-27 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1994-10-28 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1994-11-16 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Finansdepartementet 2014-11-23 19:58:03 statustext statustext Ärendet är avslutat GI0334 2019-05-28 12:24:37 tilldelat Tilldelat Skatteutskottet 2014-11-23 19:58:03 GI0334 prop_199495__34.pdf 8180302 pdf Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap https://data.riksdagen.se/fil/88F8102E-D11D-43DD-ABC9-11EC31F9244B behandlas_i 1994/95:SkU8 GI01SkU8 bet 1994/95 SkU8 Tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk3 mot 1994/95 Sk3 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk4 mot 1994/95 Sk4 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk5 mot 1994/95 Sk5 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap Motion följdmotion av Karl-Gösta Svenson m.fl. (M)<br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk4 mot 1994/95 Sk4 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap av Karl-Gösta Svenson m.fl. (M) Motion följdmotion av Maud Björnemalm m.fl. (S)<br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk3 mot 1994/95 Sk3 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap av Maud Björnemalm m.fl. (S) Motion följdmotion av Yvonne Ruwaida och Thomas Julin (MP)<br/> med anledning av prop. 1994/95:34<br/> Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap GI02Sk5 mot 1994/95 Sk5 med anledning av prop. 1994/95:34 Den svenska tullagstiftningen vid ett EU-medlemskap av Yvonne Ruwaida och Thomas Julin (MP) Motion