<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2285622</hangar_id>
 <dok_id>GI03229</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>229</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:229</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>229</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-05-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:55:45</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vissa avräkningsfrågor vid personskadeersättning</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03229/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03229</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03229</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:229&lt;/h1&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03229/prop_199495__229-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;h2&gt;Vissa avräkningsfrågor vid personskadeersättning &lt;sup&gt;Pro&lt;/sup&gt;P-&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1994/95:229&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 maj 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Propositionen innehåller förslag till vissa ändringar av reglerna i 5 kap.&lt;br&gt;3 § skadeståndslagen (1972:207) om förmåner som skall avräknas när&lt;br&gt;man bestämmer skadestånd för inkomstförlust med anledning av person-&lt;br&gt;skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning skall göras för ersättning för inkomstförlust från vissa&lt;br&gt;personförsäkringar. Det skall i fortsättningen inte ha någon betydelse&lt;br&gt;om det är en individuellt tecknad försäkring, en gruppförsäkring eller&lt;br&gt;en kollektivavtalsgrundad försäkring. Det avgörande skall i stället vara&lt;br&gt;om försäkringen är en anställningsförmån för den som har tillfogats&lt;br&gt;skadan. Så är det i de fall där premierna för försäkringen betalas av&lt;br&gt;arbetsgivaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma regel skall gälla för olycksfalls- och sjukförsäkringar som för&lt;br&gt;pensionsförsäkringar. Till följd av den ändringen kan avräkningsbestäm-&lt;br&gt;melserna utformas enklare än hittills.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också frågan om avräkning för sjuklön som&lt;br&gt;arbetsgivaren betalar på grund av bestämmelserna i lagen (1991:1047)&lt;br&gt;om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 229&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207) . .&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning.......................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avräkning enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen...... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Något om avräkningsförmånerna ............. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Regressrätt........................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagen (1991:1047) om sjuklön .............. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avräkning för lagstadgad sjuklön ................. 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Avräkning för ersättning från pensionsförsäkring, sjuk-&lt;br&gt;försäkring och olycksfallsförsäkring................ 21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande .............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslagets kostnadseffekter ..................... 27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar........................ 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Promemorians lagförslag .................. 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna............ 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande ...................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995 . . 34&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;antar regeringens förslag till lag om ändring i skadeståndslagen&lt;br&gt;(1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr 229&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;(1972:207)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av&lt;br&gt;underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlusten har rätt till i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning, som utgår på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring, eller annan likartad förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuklön eller pension som&lt;br&gt;utges av arbetsgivare på grund av&lt;br&gt;anställningsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning som betalas på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring eller någon annan likartad&lt;br&gt;förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pension eller annan periodisk&lt;br&gt;ersättning eller sjuklön, om&lt;br&gt;förmånen betalas av en arbets-&lt;br&gt;givare eller på grund av en&lt;br&gt;försäkring som är en anställnings-&lt;br&gt;förmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension som utgår på grund&lt;br&gt;av kollektiv tjänstepensionsför-&lt;br&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. periodisk ersättning som utgår&lt;br&gt;på grund av sådan olycksfalls-&lt;br&gt;eller sjukförsäkring som har med-&lt;br&gt;delats på grund av kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1975:404.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1977:272&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I sitt betänkande 1991/92:LU8 anmärkte lagutskottet att det kunde anses&lt;br&gt;oklart om bestämmelserna i 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) om&lt;br&gt;avräkning vid bestämmande av skadestånd för inkomstförlust vid&lt;br&gt;personskada omfattar sjuklön enligt lagen (1991:1047) om sjuklön.&lt;br&gt;Därmed ansåg utskottet det också osäkert vad som gäller i fråga om&lt;br&gt;arbetsgivares regressrätt för sådan sjuklön (s. 14). Uttalandena gjordes&lt;br&gt;med anledning av en motion (1990/91 :Sf52) där det hemställts att riks-&lt;br&gt;dagen skulle besluta om regressrätt för arbetsgivare mot skadevållare&lt;br&gt;för sjuklön som betalats enligt lagen om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagutskottet ansåg det angeläget med ett klarläggande av rättsläget&lt;br&gt;lagstiftningsvägen och hemställde att riksdagen skulle ge regeringen&lt;br&gt;detta till känna. Riksdagen biföll utskottets hemställan (rskr.&lt;br&gt;1991/92:45).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt avräknas sådan pension som är en ersättning för&lt;br&gt;inkomstförlust och som betalas ut på grund av kollektiv tjänstepensions-&lt;br&gt;försäkring. Försäkringsbranschens Serviceaktiebolag föreslog i en skriv-&lt;br&gt;else till Justitiedepartementet den 22 oktober 1982, dnr 82-2705, att&lt;br&gt;också pension som betalas på grund av individuell tjänstepensions-&lt;br&gt;försäkring i fortsättningen skall avräknas när skadestånd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet förordnade f.d. justitierådet Bertil Bengtsson att&lt;br&gt;göra en översyn av bestämmelserna i 5 kap. 3 § skadeståndslagen, och&lt;br&gt;han utarbetade promemorian Vissa avräkningsfrågor vid personskade-&lt;br&gt;ersättning (Ds 1994:73). I promemorian föreslås ändringar i avräknings-&lt;br&gt;reglerna i 5 kap. 3 § skadeståndslagen. Promemorians lagförslag finns i&lt;br&gt;bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över&lt;br&gt;remissinstanserna finns i bilaga 2. En remissammanställning finns till-&lt;br&gt;gänglig i Justitiedepartementet (dnr 94/2107).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian framhålls att det kan vara motiverat med en mera&lt;br&gt;omfattande utredning av de allmänna principerna för samordningen&lt;br&gt;mellan å ena sidan skadestånd och å andra sidan andra förmåner vid&lt;br&gt;personskada. Flera remissinstanser anför i sina yttranden att det är&lt;br&gt;angeläget att en sådan utredning görs. Regeringen kommer senare att ta&lt;br&gt;ställning till den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har granskat lagförslaget och lämnat det utan erinran. En&lt;br&gt;redaktionell ändring har gjorts i lagtexten. Lagrådsremissens lagförslag&lt;br&gt;finns i bilaga 3 och Lagrådets yttrande i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande ordning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;Avräkning enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om bestämmande av skadestånd för personskada finns i 5 kap.&lt;br&gt;skadeståndslagen (SkL). Dessa regler kom till i huvudsak genom lag-&lt;br&gt;ändringar år 1975 (prop. 1975:12, bet. 1975:LU16, rskr. 1975:133,&lt;br&gt;bet. 1975:LU23, rskr. 1975:209, SFS 1977:272).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1 § anges vad ersättningen till den som tillfogats personskada skall Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;omfatta och i 2 § finns motsvarande regler för fall då skadan har lett till&lt;br&gt;döden. I 3 § föreskrivs avräkning från ersättning för inkomstförlust eller&lt;br&gt;förlust av underhåll för vissa förmåner som den skadelidande uppbär&lt;br&gt;från annat håll med anledning av skadefallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 3 § SkL innebär att avräkning skall göras när&lt;br&gt;skadeståndet bestäms, om den skadelidande med anledning av förlusten&lt;br&gt;har rätt till ersättning som utgår på grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäkring, eller annan likartad förmån.&lt;br&gt;Sjuklön eller pension som betalas av arbetsgivare på grund av anställ-&lt;br&gt;ningsavtal skall också avräknas. Detsamma gäller pension som utgår på&lt;br&gt;grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring samt periodisk ersättning&lt;br&gt;som utgår på grund av sådan olycksfalls- eller sjukförsäkring som har&lt;br&gt;meddelats på grund av kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande redovisas de principer som legat till grund för reglering-&lt;br&gt;en i 5 kap. 3 § SkL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning genom netto- respektive bruttometod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilka förmåner som skall avräknas vid bestämmande av&lt;br&gt;skadestånd inrymmer vissa tankemässiga komplikationer. Det gäller&lt;br&gt;framför allt förhållandet mellan avräkningsfrågan och frågan om&lt;br&gt;regressrätt mot skadevållaren för den som ersätter den skadelidande i&lt;br&gt;annan ordning, t.ex. en försäkringsgivare. Det finns en koppling mellan&lt;br&gt;avräkning och regressrätt som innebär att avräkningsreglerna direkt&lt;br&gt;påverkar regressrätten och vice versa. Därför är det viktigt att redan här&lt;br&gt;klargöra att avräkning kan göras antingen genom en ”nettometod” eller&lt;br&gt;genom en ”bruttometod”. Svensk skadeståndsrätt bygger i huvudsak på&lt;br&gt;den ena av dessa metoder och det kan givetvis inte komma i fråga att i&lt;br&gt;det här sammanhanget ändra regelsystemets grundläggande struktur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den metod för avräkning som 5 kap. 3 § SkL är ett uttryck för brukar&lt;br&gt;kallas nettometoden. Den innebär att slutlig avräkning mellan skade-&lt;br&gt;stånd och förmåner görs redan när skadeståndet fästställs. Skadeståndet&lt;br&gt;bestäms till skillnaden mellan den totala skadan och de förmåner som&lt;br&gt;den skadelidande har rätt att få. Förmånerna avräknas med de belopp&lt;br&gt;som är aktuella när skadeståndet bestäms. Det fastställda skadestånds-&lt;br&gt;beloppet påverkas därefter inte om förmånernas storlek skulle ändras.&lt;br&gt;Principen om avräkning enligt nettometoden innebär att skadestånd&lt;br&gt;enbart kan komma i fråga om den totala skadan överstiger de avräk-&lt;br&gt;ningsförmåner som den skadelidande har rätt till. Nettometoden innebär&lt;br&gt;alltså att den skadeståndsskyldige undgår skadeståndsskyldighet för de&lt;br&gt;förluster som motsvarar de förmåner som skall avräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan metod för avräkning är den s.k. bruttometoden. Skade-&lt;br&gt;ståndet bestäms då till ett belopp som motsvarar hela skadan. När för-&lt;br&gt;måner som är förenade med regressrätt betalas ut till den skadelidande&lt;br&gt;före skadeståndsersättningen minskar hans skadeståndsfordring i mot-&lt;br&gt;svarande mån. Om den skadelidande blir ersatt genom skadestånd har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;han därefter inte rätt att uppbära en förmån för motsvarande förlust, om Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;förmånen är förenad med regressrätt. Det innebär t.ex. att försäkrings-&lt;br&gt;givarens ansvar för förlusten vid skadeförsäkring minskar, om försäk-&lt;br&gt;ringstagaren väljer att kräva skadestånd i stället för att begära försäk-&lt;br&gt;ringsersättning och den skadeståndsskyldige betalar ut skadeståndet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När 1975 års lagändringar gjordes valdes alltså nettometoden som&lt;br&gt;huvudprincip. Nettometoden ansågs underlätta skaderegleringen väsent-&lt;br&gt;ligt eftersom den innebär att parterna redan från början med säkerhet&lt;br&gt;kan beräkna skadeståndets storlek. Följden av nettoavräkning är ju att&lt;br&gt;regressrätt inte finns för förmånerna och att en uppräkning av dessa&lt;br&gt;alltså inte påverkar skadeståndet. I förarbetena till bestämmelserna&lt;br&gt;framhölls att en regressrätt beträffande de förmåner som skall avräknas&lt;br&gt;oftast har ringa ekonomisk betydelse för den som betalar ut förmånen&lt;br&gt;(prop. 1975:12 s. 128 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen var att på sikt minska skadeståndsrättens betydelse i&lt;br&gt;fråga om personskada. Ett skäl för denna strävan var att rätten till&lt;br&gt;skadestånd ofta beror på tillfälliga omständigheter. Det ansågs därför att&lt;br&gt;skadestånd i ökad utsträckning borde samordnas med andra förmåner&lt;br&gt;som en skadelidande har rätt till. Man ville sålunda öka betydelsen av&lt;br&gt;sådana förmåner som den skadelidande får oberoende av om han kan få&lt;br&gt;skadestånd (prop. 1975:12 s. 125). Samordningen skulle bidra till att&lt;br&gt;ersättningssystemet blev enkelt och kostnaderna för skaderegleringen&lt;br&gt;låga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av den angivna samordningen är att regressrätten är begrän-&lt;br&gt;sad och att den skadevållande i regel bara behöver betala en mindre del&lt;br&gt;av skadan. Det är en effekt som ofta varit föremål för diskussion (se&lt;br&gt;vidare i avsnitt 4.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmande ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningen för avräkning enligt 5 kap. 3 § SkL är att den skade-&lt;br&gt;lidande har rätt till förmånen med anledning av den förlust skadeståndet&lt;br&gt;skall ersätta. Enbart förmåner som betalas ut på grund av förluster som&lt;br&gt;har orsakssamband med den handling eller underlåtenhet som lett till&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet kan alltså avräknas. För att klargöra vissa ut-&lt;br&gt;gångspunkter för den nuvarande regleringen finns det anledning att&lt;br&gt;diskutera ändamålet med vissa förmåner samt jämföra med skadestån-&lt;br&gt;dets ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner som är resultatet av den skadelidandes sparande omfattas i&lt;br&gt;princip inte av bestämmelserna i 5 kap. 3 § SkL. Det framhölls i för-&lt;br&gt;arbetena att man skulle närma sig ett system med skälighetsprövning av&lt;br&gt;skadeståndet med hänsyn till den skadelidandes ekonomiska förhållan-&lt;br&gt;den, om samordningen skulle omfatta även försäkringsformer som&lt;br&gt;innefattar ett sparande. Det ansågs att en sådan samordning skulle föra&lt;br&gt;för långt (prop. 1975:12 s. 124, bet. 1975:LU16 s. 31 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda stämmer med den angivna utgångspunkten, att enbart&lt;br&gt;förmåner som betalas på grund av den aktuella skadan skall avräknas. I&lt;br&gt;den mån en utbetalning till den skadelidande är en återbetalning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparande jämte förräntning av detta, som exempelvis vid ålderspension Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;från pensionsförsäkring, är det inte fråga om en förmån som betalas för&lt;br&gt;en ekonomisk förlust som inträffat på grund av personskada. Ålderspen-&lt;br&gt;sion skall alltså inte avräknas enligt 5 kap. 3 § SkL. När det gäller&lt;br&gt;pensionsförmåner är det således pension som betalas ut före den tid-&lt;br&gt;punkt då ålderspension börjar betalas, dvs. sjukpension (ibland kallad&lt;br&gt;invalidpension), och efterlevandepension som är av intresse i fråga om&lt;br&gt;avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmåner som är avsedda att delvis ersätta annat än inkomstförlust&lt;br&gt;och förlust av underhåll, t.ex. omställningskostnader eller ideell skada,&lt;br&gt;avräknas i princip inte enligt gällande rätt. Även detta beror på att&lt;br&gt;avräkning skall göras enbart om den skadelidande har rätt till förmånen&lt;br&gt;med anledning av den förlust som skadeståndet skall täcka. Det skall&lt;br&gt;vid avräkning naturligtvis inte ske en sammanblandning av olika ersätt-&lt;br&gt;ningsposter. Det är en viktig princip. En eventuell överkompensation&lt;br&gt;för ideell skada - om en sådan skulle kunna konstateras - skall därför&lt;br&gt;inte avräknas från skadestånd för inkomstförlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att systemet inte skall bli för komplicerat skall avräkning enligt&lt;br&gt;5 kap. 3 § SkL göras enbart för periodisk ersättning från olycksfalls-&lt;br&gt;eller sjukförsäkring. Engångsbelopp ur sådana försäkringar anses näm-&lt;br&gt;ligen ersätta såväl ekonomisk som ideell skada. Förfärandet skulle&lt;br&gt;kompliceras avsevärt och bli i viss mån godtyckligt om avräkning skulle&lt;br&gt;göras för en del av ett sådant engångsbelopp. Av samma skäl skall av-&lt;br&gt;räkning enligt 5 kap. 3 § SkL inte ske för förmåner i form av kapitalbe-&lt;br&gt;lopp från livförsäkring även om försäkringen inte innefattar sparande&lt;br&gt;(SOU 1973:51 s. 209).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skadelidandes eget initiativ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förarbetena till 5 kap. 3 § SkL borde avräkning inte ske i fråga&lt;br&gt;om försäkringar som den skadelidande själv tecknat. Det ansågs finnas&lt;br&gt;skäl att ta hänsyn till den skadelidandes eget initiativ eftersom skade-&lt;br&gt;vållaren annars kunde dra fördel av den skadelidandes förtänksamhet.&lt;br&gt;Det ansågs självklart att avräkningsreglerna inte får medföra att den&lt;br&gt;skadelidande själv bär någon del av förlusten med anledning av skadan&lt;br&gt;(prop. 1975:12 s. 126 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Något om avräkningsförmånerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena bakom bestämmelserna om avräkning i 5 kap. 3 § SkL&lt;br&gt;har lett till att förmåner från socialförsäkring (p. 1) och vissa förmåner&lt;br&gt;som betalas ut på grund av anställning (p. 2-4) skall avräknas när&lt;br&gt;skadestånd bestäms. Vad gäller avräkning för anställningsförmåner har&lt;br&gt;avsikten varit att det i princip inte skall ha någon betydelse om för-&lt;br&gt;månerna betalas av arbetsgivaren direkt eller genom en försäkring som&lt;br&gt;arbetsgivaren betalar. Däremot faller de flesta typer av ersättning från&lt;br&gt;privata försäkringar utanför samordningsregeln i 5 kap. 3 § SkL. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anfördes i förarbetena att ”frivilliga försäkringar” torde karakteriseras&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att de är avsedda att tillgodose den försäkrades speciella situation Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;och hans behov av trygghet (bet. 1975:LU16 s. 33).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta lagstiftningsärende knyts intresset främst till sjuklön enligt&lt;br&gt;lagen (1991:1047) om sjuklön samt till olika typer av försäkringsersätt-&lt;br&gt;ningar som den enskilde kan uppbära som kompensation för en inkomst-&lt;br&gt;förlust som han drabbas av till följd av den aktuella skadan. Sjuklön&lt;br&gt;behandlas i avsnitt 4.4. Här skall redogöras för de försäkringar som är&lt;br&gt;av intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstepensionsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänstepensionsförsäkringar är sådana pensionsförsäkringar som har&lt;br&gt;samband med ett anställningsförhållande och för vilka arbetsgivaren&lt;br&gt;betalar hela premien. Dessa försäkringar avser att trygga den anställdes&lt;br&gt;pension. Tjänstepensionsförsäkringen berättigar först och främst till&lt;br&gt;ålderspension. Om den anställde blir varaktigt oförmögen att arbeta,&lt;br&gt;betalas vanligtvis sjukpension enligt försäkringen om rätten till sjuklön&lt;br&gt;har upphört. Vid dödsfall betalas ofta försäkringsersättning till den&lt;br&gt;anställdes efterlevande (efterlevandepension). Som tidigare sagts är det&lt;br&gt;de två sistnämnda förmånerna som är av intresse när det gäller avräk-&lt;br&gt;ning enligt 5 kap. 3 § skadeståndslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande föreskrivs avräkning enligt 5 kap. 3 § 3 SkL endast&lt;br&gt;för pension som utgår från kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Med&lt;br&gt;kollektiv försäkring avses i detta sammanhang dels försäkringar enligt&lt;br&gt;avtal - gruppavtal - som gäller för en större eller mindre grupp av&lt;br&gt;personer som anges i avtalet, dels försäkringar som är grundade på&lt;br&gt;kollektivavtal. Kollektivavtalsgrundad försäkring är sådan försäkring&lt;br&gt;som tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda och&lt;br&gt;som meddelas enligt villkor som följer ett i villkoren angivet kollektiv-&lt;br&gt;avtal (se Personförsäkringslag, SOU 1986:56, s. 239 f., och Ny försäk-&lt;br&gt;ringsavtalslag, Ds 1993:39, s. 197).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Individuella tjänstepensionsförsäkringar avser en enskild arbetstagare.&lt;br&gt;Ersättning från sådana tjänstepensionsförsäkringar avräknas alltså inte i&lt;br&gt;dag när skadestånd bestäms. Det är inte ovanligt med individuella&lt;br&gt;tjänstepensionsförsäkringar. De förekommer dels i företag som inte är&lt;br&gt;bundna av kollektivavtal, dels för arbetstagare som inte är anslutna till&lt;br&gt;en kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Flertalet av de&lt;br&gt;individuellt försäkrade tillhör den s.k. frikretsen. Dit brukar räknas&lt;br&gt;ägare av företag som inte är juridisk person, delägare i handelsbolag&lt;br&gt;och sådana aktieägare i aktiebolag som ensamma eller tillsammans med&lt;br&gt;make, föräldrar eller barn äger minst en tredjedel av aktierna. Vidare&lt;br&gt;räknas företagares make som är sysselsatt i företaget till frikretsen samt&lt;br&gt;normalt också verkställande direktör i aktiebolag och vissa andra be-&lt;br&gt;fattningshavare i ledande ställning inom större företag. Också vissa&lt;br&gt;andra anställda brukar sakna skydd genom kollektiv försäkring, näm-&lt;br&gt;ligen tjänstemän som arbetar under 16 timmar i veckan, personer över&lt;br&gt;65 år samt sådana personer som anställts efter fyllda 62 år och lyfter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pension från anställning hos en annan arbetsgivare eller saknar tidigare Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;intjänad pensionsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa grupper kan delägare i aktiebolag, kommanditdelägare och&lt;br&gt;personer som är anställda få tjänstepension, medan ägare av enskild&lt;br&gt;firma och andra delägare i handelsbolag än kommanditdelägare är hän-&lt;br&gt;visade till privat pensionsförsäkring. I promemorian anförs att den&lt;br&gt;privata pensionsförsäkring som de sistnämnda kan teckna innehåller i&lt;br&gt;stort sett samma villkor som en individuell tjänstepensionsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tjänstepensionsförsäkring brukar vara kombinerad med en s.k.&lt;br&gt;premiebefrielseförsäkring, som ger rätt till premiebefrielse vid mera&lt;br&gt;långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom och olycksfall. Det&lt;br&gt;innebär att den skadelidande kan vara berättigad att få sjukpension&lt;br&gt;samtidigt som premierna för hans ålderspension betalas ur premie-&lt;br&gt;befrielseförsäkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom det är arbetsgivaren som betalar premiema för en tjänste-&lt;br&gt;pensionsförsäkring verkar en befrielse från skyldigheten att betala dessa&lt;br&gt;i första hand till arbetsgivarens förmån. Vid fastställande av skadestånd&lt;br&gt;för inkomstförlust kan det dock beaktas om den skadelidande har för-&lt;br&gt;lorat pensionsförmåner till följd av skadan på så sätt att hans ålders-&lt;br&gt;pension har blivit mindre än annars. En premiebefrielseförsäkring&lt;br&gt;säkerställer i princip att ålderspensionen blir densamma oavsett att den&lt;br&gt;skadade fått lägre inkomster på grund av nedsatt arbetsförmåga. På det&lt;br&gt;sättet minskar en premiebefrielseförsäkring den skadelidandes inkomst-&lt;br&gt;förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterlevandepension&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd för förlust av underhåll avser dödsfall och är avsett att&lt;br&gt;försätta den efterlevande i samma ekonomiska situation som om döds-&lt;br&gt;fallet inte hade inträffat. Huvudtanken bakom bestämmelserna i&lt;br&gt;5 kap. 2 § SkL är att den efterlevande skall kunna leva på i stort sett&lt;br&gt;samma levnadsstandard som tidigare. Skadeståndet skall sålunda be-&lt;br&gt;stämmas så att det motsvarar de ekonomiska förhållandena om den döde&lt;br&gt;hade fått leva vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlust av underhåll täcks numera inte sällan helt eller delvis genom&lt;br&gt;försäkringsförmåner. När skadeståndet bestäms skall avräkning göras&lt;br&gt;enligt 5 kap. 3 § SkL för vissa av dessa förmåner. Det gäller efter-&lt;br&gt;levandepension från kollektiv tjänstepensionsförsäkring. Avräkning skall&lt;br&gt;därvid göras även om efterlevandepensionen helt eller delvis motsvarar&lt;br&gt;ett sparande. Här skiljer sig alltså avräkningsregeln vid förlust av&lt;br&gt;underhåll från vad som gäller vid inkomstförlust. Ett skäl för det är att&lt;br&gt;skadestånd till efterlevande är ett avsteg från huvudprincipen att endast&lt;br&gt;den som omedelbart drabbas av en skada har rätt till skadestånd. Det är&lt;br&gt;oftast inte heller möjligt att med någon exakthet uppskatta den efter-&lt;br&gt;levandes förlust med anledning av dödsfallet. Det är sålunda svårt att&lt;br&gt;göra en rimligt säker jämförelse mellan de anhörigas verkliga ekono-&lt;br&gt;miska situation och den situation som skulle ha varit om dödsfallet inte&lt;br&gt;hade inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndet till efterlevande skall vidare bestämmas efter en skälig- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;hetsprövning enligt 5 kap. 2 § andra stycket SkL. Skälen för detta är&lt;br&gt;väsentligen desamma som de skäl som nyss redovisats för att sparande&lt;br&gt;kan avräknas enligt 5 kap. 3 §. Skadeståndet skall bestämmas till vad&lt;br&gt;som är skäligt med hänsyn till den efterlevandes förmåga att försörja&lt;br&gt;sig, bl.a. genom eget arbete, egen förmögenhet och sådana försäkrings-&lt;br&gt;ersättningar som inte avräknas enligt 5 kap. 3 § (prop. 1975:12 s. 121).&lt;br&gt;Av detta följer att en efterlevandepension från en privat pensionsförsäk-&lt;br&gt;ring eller en engångsbetalning från en livförsäkring kan medföra att&lt;br&gt;skadeståndsskyldigheten begränsas eller helt faller bort. Det gäller alltså&lt;br&gt;trots att sådana förmåner inte skall avräknas enligt 5 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sjukförsäkring omfattar i regel endast periodisk ersättning avsedd att&lt;br&gt;kompensera en del av den inkomstförlust som följer av arbetsoförmåga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sjukförsäkring där ersättningen är periodisk är avsedd att täcka&lt;br&gt;skillnaden mellan å ena sidan den försäkrades vanliga inkomst och å&lt;br&gt;andra sidan den sjukersättning som han i förekommande fall får från&lt;br&gt;arbetsgivaren och enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Syftet&lt;br&gt;är alltså uteslutande att ersätta inkomstförlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagen försöker så långt som möjligt undvika att den&lt;br&gt;försäkrade blir berättigad till högre försäkringsersättning än som kom-&lt;br&gt;penserar inkomstbortfallet (överförsäkring). Genom maximiregler för&lt;br&gt;försäkringsbeloppen söker bolagen se till att den försäkrade inte kom-&lt;br&gt;penserar sig för mer än 90-95 procent av sin lön före skatt. I fråga om&lt;br&gt;gruppsjukförsäkring för tjänstemän förekommer exempelvis maximi-&lt;br&gt;regler av innebörd att ett försäkringsbelopp om 1 000 kr förutsätter en&lt;br&gt;månadsinkomst överstigande 14 500 kr. Den försäkrade kan givetvis&lt;br&gt;välja att inte kompensera sig maximalt utan bestämma ett lägre ersätt-&lt;br&gt;ningsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsoförmåga enligt sjukförsäkring föreligger då den försäkrade&lt;br&gt;förlorat arbetsförmågan helt eller fått den nedsatt till minst hälften på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller olycksfall. Ibland kan sjukersättning betalas ut&lt;br&gt;om arbetsförmågan är nedsatt med minst 25 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullständig arbetsoförmåga medför rätt till hela försäkringsbeloppet.&lt;br&gt;Om arbetsförmågan är nedsatt i sådan grad att ersättning betalas ut men&lt;br&gt;den försäkrade inte är helt oförmögen till arbete, betalas ersättning med&lt;br&gt;så stor del som svarar mot nedsättningen. Ersättningen betalas ut under&lt;br&gt;försäkrings tiden, ofta efter en karenstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De periodiska ersättningsbeloppen bestäms på förhand i försäkrings-&lt;br&gt;avtalet, vanligtvis enligt schabloner som står i viss relation till årslönen.&lt;br&gt;Oftast bestäms försäkringsersättningen till beloppet, men det före-&lt;br&gt;kommer också att ersättningen bestäms som en viss procentsats av den&lt;br&gt;försäkrades lön. Det sker således ingen exakt beräkning av hur stor&lt;br&gt;inkomstförlusten blir i det enskilda fallet, men anpassningen till den&lt;br&gt;försäkrades inkomster är tydlig. Anpassningen till lönen beror främst på&lt;br&gt;att överförsäkring skall undvikas. Schablonerna används företrädesvis&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;!*• Riksdagen 1994/95. 1 samL Nr229&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av det skälet att de medför lägre administrationskostnader än om ersätt- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;ningen är mer individualiserad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagen kräver vid individuella sjukförsäkringar att försäk-&lt;br&gt;ringstagaren lämnar uppgifter om sina inkomstförhållanden och om&lt;br&gt;andra försäkringar som han har samt att han meddelar bolaget om in-&lt;br&gt;komstförhållandena skulle ändras. Försäkringsbolagen tillämpar också&lt;br&gt;ofta det villkoret att om det vid ett försäkringsfall upptäcks att den&lt;br&gt;försäkrade blir överkompenserad för inkomstförlusten, försäkrings-&lt;br&gt;ersättningen inte betalas ut förrän den försäkrade återgått i arbete. Det&lt;br&gt;anses bidra till att rehabiliteringstiden inte blir längre på grund av över-&lt;br&gt;kompensationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfallsförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfallsskador definieras i försäkringsvillkoren som kroppsskador&lt;br&gt;som drabbar den försäkrade ofrivilligt genom en plötslig yttre händelse.&lt;br&gt;Härmed likställs skador på grund av förfrysning, värmeslag eller sol-&lt;br&gt;sting. Däremot anses skador som uppkommer på grund av smitta genom&lt;br&gt;bakterier, virus eller andra smittämnen inte som olycksfallsskador.&lt;br&gt;Skador som har framkallats genom att den försäkrade varit sinnessjuk&lt;br&gt;eller påverkad av droger är vanligen inte att anse som olycksfallsskador&lt;br&gt;i den mening som avses i försäkringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ett för försäkringsbranschen gemensamt tabellverk enligt&lt;br&gt;vilket medicinsk invaliditetsgrad fastställs. I tabellverket anges i procent&lt;br&gt;invaliditetsgraden för olika typer av skador. Försäkringsbolagen biträds&lt;br&gt;regelmässigt av medicinsk expertis när invaliditetsgraden fastställs i det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbeloppet - normalt den maximala ersättningen från försäk-&lt;br&gt;ringen - bestäms redan när försäkringen tecknas. Beloppet har ingen&lt;br&gt;koppling till en förväntad faktisk ekonomisk skada. Det sker således&lt;br&gt;inga bedömningar av försäkringsbeloppet i förhållande till olycksfallets&lt;br&gt;ekonomiska följder för den försäkrade. Det står den försäkrade fritt att&lt;br&gt;välja hur stort försäkringsbeloppet skall vara, och det finns inga be-&lt;br&gt;gränsningar av försäkringsbeloppen med hänvisning till överförsäkrings-&lt;br&gt;resonemang. Vanligen bestäms försäkringsbeloppet i förhållande till det&lt;br&gt;basbelopp som gäller när ersättningen betalas ut. Genom anknytningen&lt;br&gt;till gällande basbelopp åstadkoms en värdesäkring av försäkringsersätt-&lt;br&gt;ningen. Försäkringspremien bestäms i förhållande till försäkringsbe-&lt;br&gt;loppet. Den ersättning som försäkringsgivaren betalar ut beräknas oftast&lt;br&gt;genom att försäkringsbeloppet multipliceras med den medicinska in-&lt;br&gt;validitetsgrad som fastställts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om olycksfallet har lett till att den försäkrades arbetsförmåga är ned-&lt;br&gt;satt med minst 50 procent, har den försäkrade möjlighet att åberopa&lt;br&gt;ekonomisk invaliditet (även kallad förvärvsmässig invaliditet). Detta är&lt;br&gt;alltså ett annat invaliditetsbegrepp än det medicinska och invaliditets-&lt;br&gt;graderna för en och samma skada kan vara olika. Exempelvis kan för-&lt;br&gt;lust av ett finger för en konsertpianist innebära att han eller hon inte&lt;br&gt;längre kan utöva sitt yrke medan samma skada för en jurist kanske inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;alls påverkar förvärvsförmågan. Vanligen beräknas försäkringsersätt- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;ningen vid ekonomisk invaliditet med utgångspunkt i dubbla försäk-&lt;br&gt;ringsbeloppet, vilket multipliceras med den procentsats som den ekono-&lt;br&gt;miska invaliditetsgraden fastställts till. Av naturliga skäl används den&lt;br&gt;ekonomiska invaliditetsberäkningen, om den leder till högre ersättning&lt;br&gt;för den försäkrade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Numera förekommer i princip inte periodiska ersättningar från olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring - tidigare förekom s.k. dagersättningar och livräntor.&lt;br&gt;Försäkringsersättningar enligt de olycksfallsförsäkringar avseende vuxna&lt;br&gt;som meddelas i dag betalas alltså regelmässigt ut som engångsbelopp.&lt;br&gt;Det betyder att dagens olycksfallsförsäkringar nästan helt saknar&lt;br&gt;intresse från avräkningssynpunkt. Ersättningen avräknas i praktiken inte&lt;br&gt;när skadestånd bestäms.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Regressrätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 5 kap. 3 § SkL innebär att det inte finns rätt till&lt;br&gt;skadestånd för förluster som täcks av de uppräknade förmånerna&lt;br&gt;(”nettometoden” se avsnitt 4.1). Det betyder i sin tur att den som&lt;br&gt;betalar ut en sådan ersättning till den skadelidande inte har regressrätt&lt;br&gt;(återkravsrätt) mot skadevållaren. Det följer av att regressrätten inte är&lt;br&gt;en självständig rätt till skadestånd för den som betalat ut viss ersättning&lt;br&gt;utan en rätt att ta över den rätt till skadestånd som den skadelidande kan&lt;br&gt;ha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om förmåner som inte omfattas av uppräkningen i 5 kap. 3 §&lt;br&gt;SkL kan det däremot finnas en regressrätt för den som betalar ut ersätt-&lt;br&gt;ning. Men regressrätt finns inte alltid. När regressrätt finns för en viss&lt;br&gt;ersättning som betalas ut skall avräkning göras enligt bruttometoden.&lt;br&gt;När regressrätt inte finns får den skadelidande vid personskada i regel&lt;br&gt;uppbära både skadeståndet och ersättningen (kumulation), även om det&lt;br&gt;leder till överkompensation för en ekonomisk förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För försäkringsavtal regleras frågan om regressrätt i 25 § lagen&lt;br&gt;(1927:77) om försäkringsavtal (FAL). Huvudregeln för personförsäk-&lt;br&gt;ringar är att det inte finns någon regressrätt (25 § andra stycket). Vid&lt;br&gt;olycksfallsförsäkring och sjukförsäkring finns emellertid en regressrätt i&lt;br&gt;vissa fall. Om försäkringsgivaren utfäst sig att betala ersättning med&lt;br&gt;verkliga beloppet av utgifter eller förluster, får det utbetalda beloppet&lt;br&gt;återkrävas från den som framkallat försäkringsfallet uppsåtligen eller&lt;br&gt;genom grov vårdslöshet eller från den som är strikt skadestånds-&lt;br&gt;ansvarig. Bestämmelserna i FAL är dispositiva. Försäkringsgivaren kan&lt;br&gt;alltså förbehålla sig en längre gående regressrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda innebär bl.a. att det enligt FAL inte finns någon regress-&lt;br&gt;rätt för vad som har betalats ut på grund av en s.k. summaförsäkring.&lt;br&gt;Ersättningen från en summaförsäkring har inte ansetts i egentlig mening&lt;br&gt;ha som syfte att utjämna en ekonomisk förändring som inträffat genom&lt;br&gt;försäkringsfallet och anses därför inte stå i ett sådant förhållande till&lt;br&gt;skadeståndsskyldigheten att en konkret skada blir dubbelt ersatt. Den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkrade har av den anledningen rätt att kumulera ersättningen från en Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;summaförsäkring med ett eventuellt skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgifter från försäkringsbranschen har det inte på mycket lång&lt;br&gt;tid förekommit att svenska försäkringsbolag erbjuder sjukförsäkring&lt;br&gt;eller olycksfallsförsäkring där försäkringsersättning avseende inkomst-&lt;br&gt;förlust bestäms med verkliga beloppet av förlusten. Det innebär att&lt;br&gt;regressregeln i 25 § FAL i stort sett saknar intresse för personförsäk-&lt;br&gt;ringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning från sådana personförsäkringar som inte nämns i 5 kap. 3 §&lt;br&gt;SkL får alltså kumuleras med skadestånd, om inte annat följer av för-&lt;br&gt;säkringsavtalet. Och det förekommer inte i någon utsträckning att för-&lt;br&gt;säkringsbolagen vid personförsäkring förbehåller sig en längre gående&lt;br&gt;regressrätt än i FAL. Sättet att fastställa försäkringsbeloppet och försäk-&lt;br&gt;ringsersättningen vid sjukförsäkring innebär som framgått att anpass-&lt;br&gt;ningen till den konkreta inkomstförlusten oftast är stor. Det betyder att&lt;br&gt;kumulationen ger upphov till överkompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För trafikförsäkring finns särskilda regler om regressrätt i 20 § trafik-&lt;br&gt;skadelagen (1975:1410; TSL). För vad försäkringsbolaget har betalat&lt;br&gt;från försäkringen har det regressrätt mot den skadevållande, om skadan&lt;br&gt;vållats uppsåtligen eller genom grov vårdslöshet eller vårdslöst av en&lt;br&gt;förare som gjort sig skyldig till rattfylleribrott. En särregel om regress-&lt;br&gt;rätt vid produktskador saknar betydelse här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det skall bedömas vilka förmåner som skall avräknas vid be-&lt;br&gt;stämmande av skadestånd har man sålunda anledning att beakta att&lt;br&gt;avräkning enligt nettometoden utesluter regressrätt. Anses det i fråga&lt;br&gt;om en viss förmån finnas särskilda skäl för att den som betalar ut ersätt-&lt;br&gt;ning skali kunna återkräva ersättningen från t.ex. skadevållaren, bör en&lt;br&gt;sådan förmån inte avräknas enligt avräkningsbestämmelserna i SkL. Det&lt;br&gt;är också viktigt att beakta att en rätt för den skadelidande att kumulera&lt;br&gt;en förmån med skadestånd för samma förlust - som uppkommer när&lt;br&gt;ingen avräkning sker och ingen regressrätt finns - ger upphov till över-&lt;br&gt;kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Lagen (1991:1047) om sjuklön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1991:1047) om sjuklön har en arbetstagare rätt att vid&lt;br&gt;sjukdom behålla lön och andra anställningsförmåner enligt i lagen&lt;br&gt;angivna förutsättningar. Reglerna innebär i huvudsak att en arbetstagare&lt;br&gt;har rätt att under sjuklöneperioden - de första 14 dagarna av varje&lt;br&gt;sjukdomsfall - behålla en viss andel av den lön och de andra anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner som han armars skulle ha gått miste om till följd av sjuk-&lt;br&gt;domen (6 och 7 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till sjuklön gäller från och med den första dagen av anställ-&lt;br&gt;ningstiden, och rätten gäller endast för anställda (3 §). Det måste alltså&lt;br&gt;finnas ett anställningsavtal. Bedömningen av om det finns ett anställ-&lt;br&gt;ningsavtal sker med utgångspunkt i avtalet mellan parterna och genom&lt;br&gt;en helhetsbedömning av hur förhållandena rent faktiskt varit mellan&lt;br&gt;dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avtal som upphäver eller inskränker arbetstagarens rättigheter Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;enligt lagen om sjuklön är ogiltigt i den delen. Avvikelser från vissa&lt;br&gt;regler får dock göras genom kollektivavtal som på arbetstagarsidan har&lt;br&gt;slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation (2 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av reglerna om sjuklönens storlek skall ersättning som&lt;br&gt;utges till arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring&lt;br&gt;anses som sjuklön från arbetsgivaren, om försäkringen åtnjuts enligt&lt;br&gt;grunder som fastställts i kollektivavtal mellan arbetsmarknadens huvud-&lt;br&gt;organisationer (6 § andra stycket). Sådan försäkringsersättning är en&lt;br&gt;avräkningsförmån enligt 5 kap. 3 § 4 SkL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare innehåller lagen en regel om att en arbetsgivare vars samman-&lt;br&gt;lagda lönekostnad inte beräknas överstiga 90 gånger det för året gällan-&lt;br&gt;de basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring kan försäkra sig hos&lt;br&gt;den allmänna försäkringskassan för kostnader för sjuklön (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mellan arbetstagare och arbetsgivare om tillämpning av lagen om&lt;br&gt;sjuklön handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbets-&lt;br&gt;tvister, som enligt 1 § äger tillämpning på rättegången i tvister ”rörande&lt;br&gt;förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare”. En tvist om sjuklön&lt;br&gt;kan gälla just frågan om ett anställningsförhållande finns.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Avräkning för lagstadgad sjuklön&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelsen i 5 kap. 3 § 2 skade-&lt;br&gt;ståndslagen om avräkning för viss sjuklön eller pension får anses&lt;br&gt;omfatta sjuklön enligt lagen om sjuklön. Det bör gälla även fort-&lt;br&gt;sättningsvis. Arbetsgivaren bör sålunda inte ha regressrätt mot&lt;br&gt;skadevållaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians bedömning: Promemorians bedömning överens-&lt;br&gt;stämmer med regeringens (se promemorian s. 15 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Nästan alla remissinstanser lämnar promemorians&lt;br&gt;bedömning utan invändning. Svenska Arbetsgivareföreningen anser att&lt;br&gt;det finns skäl för att införa en regressrätt för arbetsgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt bestämmelsen i 5 kap.&lt;br&gt;3 § 2 skadeståndslagen (SkL) skall avräkning göras för sjuklön som&lt;br&gt;utges av arbetsgivare ”på grund av anställningsavtal”. I sitt tidigare&lt;br&gt;nämnda betänkande (1991/92:LU8) ansåg lagutskottet att det med ut-&lt;br&gt;gångspunkt i lagtexten var oklart om sjuklön enligt lagen om sjuklön&lt;br&gt;skall avräknas från skadestånd på samma sätt som avtalsreglerad sjuklön&lt;br&gt;och hemställde därför om ett klarläggande lagstiftningsvägen. Utskottet&lt;br&gt;anförde att ett arbetsrättsligt synsätt på tolkningsfrågan kunde föranleda&lt;br&gt;att de båda sjuklönefbrmerna jämställs (s. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall sjuklön enligt lagen om sjuklön avräknas enligt gällande rätt?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fråga som lagutskottet har ansett obesvarad kan formuleras på&lt;br&gt;följande sätt. Avses med uttrycket ”på grund av anställningsavtal” i&lt;br&gt;5 kap. 3 § 2 SkL enbart det personliga avtalet mellan arbetsgivaren och&lt;br&gt;arbetstagaren, dvs. det som är särskilt avtalat mellan dem, eller avses&lt;br&gt;alla rättsregler som reglerar villkoren för anställningen och som ger&lt;br&gt;anställningsavtalet dess innehåll?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet anställningsavtalet menar man vanligtvis rättsförhållan-&lt;br&gt;det mellan arbetsgivaren och arbetstagaren. Anställningsavtalet får sitt&lt;br&gt;innehåll inte enbart genom vad parterna själva avtalat utan också genom&lt;br&gt;regler från annat håll, t.ex. lagregler, kollektivavtal och tjänste-&lt;br&gt;reglemente (jfr Folke Schmidt, Löntagarrätt, reviderad uppl. 1988,&lt;br&gt;s. 11 f.). Termen ”avtalsinnehållet” inkluderar med detta synsätt allt&lt;br&gt;som ger avtalet dess slutliga rättsverkningar, dvs. också utfyllande rätts-&lt;br&gt;regler (jfr dock Adlercreutz, Avtalsrätt II, 3 uppl. 1991, s. 42 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagregler för anställningsavtal är i de flesta fåll tvingande till arbets-&lt;br&gt;tagarens förmån och tillämpas alltså även om parterna skulle ha avtalat&lt;br&gt;annorlunda. Ett exempel är lagen om sjuklön där det i 2 § anges att ett&lt;br&gt;avtal som innebär att arbetstagarens rättigheter enligt lagen upphävs&lt;br&gt;eller inskränks är ogiltigt i den delen. Parterna kan alltså avvika från&lt;br&gt;lagen endast genom att avtala om bättre sjuklöneförmåner för arbets-&lt;br&gt;tagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Skadeståndskommitténs delbetänkande Skadestånd V, Skadestånd&lt;br&gt;vid personskada (SOU 1973:51), framgår att sjuklön vid den tiden före-&lt;br&gt;trädesvis reglerades i kollektivavtal och således inte i det personliga&lt;br&gt;avtalet (s. 94 f.). Kommittén angav att den med uttrycket ”sjuklön eller&lt;br&gt;pension som utges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal” åsyfta-&lt;br&gt;de förmåner som utges direkt av arbetsgivaren till den anställde eller&lt;br&gt;hans efterlevande och att det skulle vara fråga om förmåner som till-&lt;br&gt;försäkrats den anställde eller hans efterlevande ”på grund av anställ-&lt;br&gt;ningsavtal eller motsvarande” (s. 302). Kommittén torde alltså inte ha&lt;br&gt;avsett enbart sådan sjuklön som regleras i det personliga avtalet om&lt;br&gt;anställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fortsatta förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 3 § 2 SkL finns&lt;br&gt;ingenting som antyder att lagstiftaren sett anledning att skilja mellan fall&lt;br&gt;där arbetsgivaren betalar sjuklön enligt det personliga avtalet och fall&lt;br&gt;där sjuklönen regleras i bestämmelser som fyller ut det personliga av-&lt;br&gt;talet, t.ex. villkor i kollektivavtal. I förarbetena görs det skillnad enbart&lt;br&gt;mellan sådana förmåner som betalas direkt av arbetsgivaren och sådana&lt;br&gt;som betalas från en försäkring som arbetsgivaren tecknat&lt;br&gt;(prop. 1975:12 s. 123 f.). Som framhålls i promemorian var Lagrådets&lt;br&gt;uppfattning när bestämmelsen i 5 kap. 3 § 2 SkL kom till, att den avsåg&lt;br&gt;”alla sådana sjuklöne- och pensionsförmåner som utges på annat sätt än&lt;br&gt;genom försäkring”. Dåvarande departementschefen instämde i detta&lt;br&gt;(prop. 1975:12 s. 214 och s. 225).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är knappast motiverat att göra skillnad mellan olika anställnings-&lt;br&gt;förmåner enligt samma anställningsavtal utifrån det sätt på vilket an-&lt;br&gt;ställningsförmånen kommit att ingå i anställningsavtalet. I promemorian&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anförs att det inte är tänkbart att lagstiftaren har avsett att ge arbets- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;tagaren dubbel kompensation genom att berättiga honom att kumulera&lt;br&gt;skadestånd för inkomstförlust och lagstadgad sjuklön. Vidare anförs i&lt;br&gt;promemorian att den lagstadgade sjuklönen är en anställningsförmån&lt;br&gt;och kan antas påverka övriga villkor för anställningen på ett liknande&lt;br&gt;sätt som om rätten till sjuklön skulle regleras i det personliga avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekas i promemorian bör det också beaktas att ersättning till&lt;br&gt;arbetstagaren på grund av förmån av fri gruppsjukförsäkring, som&lt;br&gt;åtnjuts enligt grunder som anges i kollektivavtal mellan arbetsmark-&lt;br&gt;nadens huvudorganisationer, enligt 6 § andra stycket lagen om sjuklön&lt;br&gt;likställs med sjuklön. Att sådan periodisk sjukförsäkringsersättning skall&lt;br&gt;avräknas är givet (5 kap. 3 § 4 SkL). Även det talar för att lagstadgad&lt;br&gt;sjuklön skall avräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsjuridiska föreningen påpekar i sitt remissvar att ett an-&lt;br&gt;ställningsavtal mera sällan reglerar alla de rättigheter och skyldigheter&lt;br&gt;som parterna i avtalet har mot varandra. Föreningen framhåller också&lt;br&gt;att anställningsavtalet till stora delar hämtar sitt innehåll från andra&lt;br&gt;regelsystem. Enligt föreningens mening kan det inte råda någon tvekan&lt;br&gt;om att sjuklön enligt 1991 års lag om sjuklön är en anställningsförmån&lt;br&gt;som - på samma sätt som t.ex. lagstadgad semesterlön - utges av&lt;br&gt;arbetsgivaren på grund av anställningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att vissa arbetsgivare kan försäkra sig för kost-&lt;br&gt;nader för sjuklön innebär inte att sjuklöneförmånen bör ses som en&lt;br&gt;försäkringsförmån (se 17 § lagen om sjuklön).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs angående innebörden av nuvarande bestämmelse&lt;br&gt;sammanfattningsvis (s. 14) att inte bara lagtexten utan också de tanke-&lt;br&gt;gångar som ligger bakom reglerna och hänsyn till reglernas systematik&lt;br&gt;ger stöd för slutsatsen att sjuklön enligt lagen om sjuklön skall avräknas&lt;br&gt;från skadeståndet redan vid fastställande av ersättningsbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna håller med om slutsatsen i promemorian. Rege-&lt;br&gt;ringen har samma uppfattning. Denna slutsats innebär, som framgått&lt;br&gt;tidigare, att arbetsgivaren inte har regressrätt för sjuklön enligt lagen&lt;br&gt;om sjuklön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall sjuklön avräknas från skadestånd i framtiden?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd med anledning av personskada är en del av ett ersättnings-&lt;br&gt;system där bl.a. också socialförsäkringar, kollektiva försäkringar och&lt;br&gt;privata försäkringar ingår. Det främsta syftet med ersättningssystemet är&lt;br&gt;att säkerställa att den skadelidande får full gottgörelse för alla följder av&lt;br&gt;skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en skadelidande har rätt till skadestånd samtidigt som han har rätt&lt;br&gt;till andra förmåner med anledning av skadan är en grundläggande fråga&lt;br&gt;om den skadelidande skall få lägga samman förmånerna med skade-&lt;br&gt;ståndet eller om förmånerna skall avräknas från skadeståndet. Avräk-&lt;br&gt;ning kan göras enligt bruttometoden eller enligt nettometoden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller försäkringsersättning för sakskador och rena förmögen-&lt;br&gt;hetsskador är utgångspunkten att den skadelidande inte har rätt att be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gära ersättning från två håll för samma skada. I Sverige har principen Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;att samma konkret beräknade skada inte skall ersättas mer än fullt ut&lt;br&gt;ansetts vara en konsekvens av allmänna skadeståndsrättsliga principer,&lt;br&gt;och den har gällt även utan uttryckligt stöd i lag. Motivet för principen&lt;br&gt;är att en rätt att kumulera olika ersättningar leder till överkompensation.&lt;br&gt;En rätt till överkompensation för sakskada anses leda till fler och mer&lt;br&gt;omfattande skador. Dessutom har det ansetts allmänt sett inte önskvärt&lt;br&gt;att en skadelidande får högre ersättning än som motsvarar skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om personskador är situationen delvis en annan. Där är risken&lt;br&gt;för ökade skador på grund av överkompensation inte stor, särskilt inte&lt;br&gt;när det gäller ersättning till efterlevande vid dödsfall. Men ett skäl mot&lt;br&gt;kumulation är att resurserna inom samhällets ersättningssystem då ut-&lt;br&gt;nyttjas ineffektivt. Överkompensation vid personskador anses också ha&lt;br&gt;nackdelar för den skadelidande ur medicinsk och psykologisk synvinkel,&lt;br&gt;bl.a. eftersom det kan leda till en längre rehabiliteringstid än annars. En&lt;br&gt;rätt för en skadelidande att lägga samman skadestånd och förmåner kan&lt;br&gt;också många gånger framstå som omotiverad eller rent av stötande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om att samma ekonomiska skada inte skall ersättas från&lt;br&gt;flera håll bör även fortsättningsvis vara grundläggande i fråga om såväl&lt;br&gt;sakskador som personskador. En förmån som i allt väsentligt skall&lt;br&gt;ersätta en ekonomisk förlust med anledning av en personskada bör där-&lt;br&gt;för som huvudregel avräknas från skadestånd för samma förlust.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sjuklön är anknytningen till inkomstförlusten i det&lt;br&gt;enskilda fallet alldeles klar. Sjuklönen är tveklöst avsedd att ersätta den&lt;br&gt;inkomstförlust nedsättningen i arbetsförmåga leder till. Visserligen&lt;br&gt;betalas sjuklön oftast ut med i förväg bestämda belopp (se 6 § lagen om&lt;br&gt;sjuklön) men det finns inte anledning att av den orsaken anse att sjuk-&lt;br&gt;lönen inte i egentlig mening ersätter inkomstförlusten. Om den skade-&lt;br&gt;lidande skulle få även skadestånd för samma förlust, skulle det alltså bli&lt;br&gt;fråga om kumulation på det sätt som sagts tidigare och som alltså inte&lt;br&gt;bör förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finns inte någon anledning att den som får sjuklön&lt;br&gt;också skall få skadestånd för den inkomstförlust som motsvaras av&lt;br&gt;sjuklönen, dvs. ha rätt till dubbelkompensation. Det gäller oavsett om&lt;br&gt;det är fråga om inkomstförlust för förfluten tid eller förlust för fram-&lt;br&gt;tiden och oberoende av om rätten till sjuklön regleras i avtal eller i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkningen för sjuklön kan göras antingen genom att nuvarande ord-&lt;br&gt;ning får bestå (nettometoden) eller genom att arbetsgivaren får rätt att&lt;br&gt;återkräva belopp som motsvarar den sjuklön han har betalat (brutto-&lt;br&gt;metoden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt till regress för sjuklön?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om arbetsgivaren skulle ges regressrätt för lagstadgad sjuklön, borde&lt;br&gt;rätten till återkrav också gälla annan sjuklön som arbetsgivaren betalar.&lt;br&gt;Regeringen delar uppfattningen i promemorian att en skillnad mellan&lt;br&gt;lagstadgad och annan sjuklön i detta hänseende inte bör komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att arbetsgivaren skall ha regressrätt för sjuklön kan Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;anföras att det kan anses orättvist att arbetsgivaren skall ersätta en&lt;br&gt;förlust som orsakats av någon annan. När skadan vållats genom upp-&lt;br&gt;såtligt brott - den situation som närmast berördes i den tidigare nämnda&lt;br&gt;motionen (1990/91 :Sf52) - kan det kännas direkt stötande att arbets-&lt;br&gt;givaren skall bära kostnaden för sjuklönen utan rätt till återkrav mot&lt;br&gt;skadevållaren. Att låta detta skäl ensamt avgöra frågan om regressrätt&lt;br&gt;för sjuklön skulle emellertid vara en återgång till en äldre uppfattning&lt;br&gt;att skadeståndsskyldighet är en rättvis reaktion på skuld och att detta i&lt;br&gt;sig utgör en tillräcklig grund för skadeståndsansvar. Enligt regeringens&lt;br&gt;uppfattning bör synen på skadeståndsrätten som en del av samhällets&lt;br&gt;ersättningssystem även i framtiden vara mer nyanserad än så.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mer vägande skäl för att arbetsgivaren skall ha regressrätt skulle&lt;br&gt;kunna vara att överflyttningen av betalningsansvaret till den skade-&lt;br&gt;ståndsskyldige medför att antalet skadefall minskar. Den avhållande&lt;br&gt;effekten vid culpaansvar uppnås under förutsättning att flertalet personer&lt;br&gt;- eller i vart fall den grupp personer man vill påverka - undviker hand-&lt;br&gt;lande eller underlåtenhet som kan medföra att de får betala skadestånd&lt;br&gt;och att det är risken för skadeståndsskyldighet som förmår dem att bete&lt;br&gt;sig så att skador inte uppstår. För att argumentet skall ha bärkraft måste&lt;br&gt;det således finnas ett sådant samband mellan risken att bli skade-&lt;br&gt;ståndsskyldig och beteendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall har rätten till återkrav motiverats i huvudsak just med att&lt;br&gt;en viss placering av det slutliga kostnadsansvaret för skador kan med-&lt;br&gt;föra att färre skador inträffar. Det gäller bl.a. en trafikförsäkrings-&lt;br&gt;anstalts rätt, enligt 20 § andra stycket trafikskadelagen (1975:1410), att&lt;br&gt;träda i den skadelidandes ställe mot den som är skadeståndsskyldig&lt;br&gt;enligt produktansvarslagen (1992:18). Skälet för försäkringsanstaltens&lt;br&gt;regressrätt i det fallet är huvudsakligen önskemålet att principen om&lt;br&gt;tillverkarens produktansvar skall slå igenom även inom trafikskade-&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde. Produktansvarslagens regler är utformade så&lt;br&gt;att skadeståndsskyldighet kan drabba dem som kan påverka produkter-&lt;br&gt;nas säkerhet och skadeståndsansvaret förutsätts leda till ett mer intensivt&lt;br&gt;skadeförebyggande arbete (prop. 1992/93:8 s. 25 f.). Regressrätten&lt;br&gt;enligt trafikskadelagen har förutsatts stimulera ett sådant arbete och&lt;br&gt;därmed minska antalet skadefall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 20 § andra stycket trafikskadelagen är alltså ett exem-&lt;br&gt;pel på att lagstiftaren fäst vikt vid argumentet att en regressrätt kan&lt;br&gt;minska antalet skador. Men regeln avser en speciell situation och utgör&lt;br&gt;ett undantag från huvudprincipen. Den kan inte ses som ett avgörande&lt;br&gt;steg i riktning mot att utöka försäkringsgivares regressrätt vid person-&lt;br&gt;skadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också anföras vägande skäl mot en regressrätt för sjuklön. Ett&lt;br&gt;sådant skäl är att samhällets och arbetsgivarens kostnader för att utöva&lt;br&gt;rätten till återkrav för sjuklön mot enskilda skadevållare ofta skulle bli&lt;br&gt;högre än de belopp som verkligen flyttas över till den skadestånds-&lt;br&gt;skyldige. Som anförs i promemorian blir regressrättens värde för den&lt;br&gt;arbetsgivare som betalat sjuklön därför begränsat från ekonomisk syn-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt. Det är åtminstone fallet om inte regressrätten kan göras gällande Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;mot ett försäkringssystem eller mot någon som har ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare finns det när det gäller personskador inte anledning att anta att&lt;br&gt;antalet skador verkligen skulle minska, om arbetsgivaren fick regressrätt&lt;br&gt;för sjuklön. De som uppsåtligen eller av oaktsamhet vållar personskada&lt;br&gt;har i de flesta fall ett straffrättsligt ansvar som i sig kan ha en avhållan-&lt;br&gt;de verkan; dessutom kan de naturligtvis bli skyldiga att ersätta andra&lt;br&gt;skadeposter än den inkomstförlust som motsvaras av sjuklönen. De&lt;br&gt;flesta människor känner också så stort obehag av att orsaka en annan&lt;br&gt;människa skada att de söker undgå det även om de inte riskerar någon&lt;br&gt;sanktion från samhällets sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörande skäl mot att nu införa regressrätt för sjuklön är slutligen&lt;br&gt;att frågan om en sådan regressrätt bör bedömas mot bakgrund av hela&lt;br&gt;det ersättningssystem som skall skydda den skadelidande vid person-&lt;br&gt;skada. I detta hänseende ser regeringen saken på samma sätt som ges&lt;br&gt;uttryck för i promemorian. Alltjämt kvarstår de väsentliga dragen i&lt;br&gt;1975 års ersättningssystem. Det kommer inte i fråga att nu ändra de&lt;br&gt;grundläggande principerna för ersättningssystemet. Inte heller bör det&lt;br&gt;komma i fråga att särbehandla sjuklön. Det skulle, som anförs i prome-&lt;br&gt;morian, vara ett främmande inslag i det nuvarande systemet för sam-&lt;br&gt;ordning mellan skadestånd och andra förmåner att i fråga om sjuklön&lt;br&gt;frångå nettometoden när skadeståndet bestäms. De flesta remissinstan-&lt;br&gt;serna delar den uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör alltså inte införas någon regressrätt för sjuklön. Med hänsyn&lt;br&gt;bl.a. till de skäl som kan anföras för en utvidgad regressrätt i vissa&lt;br&gt;sammanhang kan det dock, som anförs i promemorian, finnas anledning&lt;br&gt;att så småningom göra en mera allmän översyn av reglerna om samord-&lt;br&gt;ning mellan å ena sidan skadestånd för personskada och å andra sidan&lt;br&gt;försäkring och andra förmåner med anledning av skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande bestämmelsen anges att avräkning skall göras för&lt;br&gt;sjuklön som ”utges av arbetsgivare på grund av anställningsavtal”. Det&lt;br&gt;är självklart att den arbetsgivare som avses är den hos vilken den&lt;br&gt;person som tillfogats personskadan är anställd. Det är därför inte nöd-&lt;br&gt;vändigt att ange att arbetsgivaren skall betala sjuklönen till arbetstagaren&lt;br&gt;på grund av anställningsavtalet. Eftersom hänvisningen till anställnings-&lt;br&gt;avtalet dessutom lett till tolkningssvårigheter bör den utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Avräkning för ersättning från pensionsförsäk- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;ring, sjukförsäkring och olycksfallsförsäkring&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Periodisk ersättning för inkomstförlust från&lt;br&gt;försäkring skall avräknas från skadestånd för förlusten, om ersätt-&lt;br&gt;ningen betalas från en försäkring som är att anse som en anställ-&lt;br&gt;ningsförmån. Samma regel skall gälla för olycksfalls- och sjukför-&lt;br&gt;säkringar som för pensionsförsäkringar. Efterlevandepension skall&lt;br&gt;också avräknas, om den betalas från en försäkring som är en&lt;br&gt;anställningsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag: Promemorians förslag överensstämmer vad&lt;br&gt;gäller tjänstepensionsförsäkringar med regeringens (se promemorian&lt;br&gt;s. 21 f.). Promemorian innehåller inget förslag om lagändring beträffan-&lt;br&gt;de andra försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Alla remissinstanserna utom en stödjer prome-&lt;br&gt;morians förslag. Finansinspektionen anför att frågan om avräkning för&lt;br&gt;individuell tjänstepensionsförsäkring bör behandlas i samband med en&lt;br&gt;allmän översyn av principerna för samordning mellan skadestånd och&lt;br&gt;försäkring vid personskada. Sveriges Försäkringsförbund och Försäk-&lt;br&gt;ringsjuridiska föreningen anser att justeringen av samordningsreglerna&lt;br&gt;bör gå längre än promemorians förslag och omfatta också 5 kap. 3 § 4&lt;br&gt;SkL, dvs. periodisk ersättning från olycksfalls- eller sjukförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund och utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den framställning som nämnts i avsnitt 3 anförde Försäkringsbran-&lt;br&gt;schens Serviceaktiebolag att skillnaden mellan de kollektiva och de&lt;br&gt;individuella tjänstepensionsförsäkringarna huvudsakligen är av teknisk&lt;br&gt;natur, eftersom en individuell tjänstepensionsförsäkring tryggar pen-&lt;br&gt;sionsförmåner för en anställd på samma sätt som en kollektiv försäkring&lt;br&gt;av samma slag. Bolaget framhöll att avräkningsreglerna kan leda till&lt;br&gt;orättvisa och pekade på ett exempel där det ekonomiska utfallet för två&lt;br&gt;personer som förlorar arbetsinkomster till följd av en trafikolycka&lt;br&gt;skiljer sig markant av den enda anledningen att den ena personen har en&lt;br&gt;tjänstepensionsförsäkring som är individuell medan den andra personens&lt;br&gt;motsvarande försäkring är kollektiv. Bolaget föreslog därför att 5 kap.&lt;br&gt;3 § 3 SkL utvidgas till att omfatta också pension som betalas på grund&lt;br&gt;av individuell tjänstepensionsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I linje med framställningen föreslås i promemorian att pension som&lt;br&gt;betalas på grund av tjänstepensionsförsäkring skall avräknas enligt&lt;br&gt;5 kap. 3 § SkL, oavsett om försäkringen tecknats individuellt eller&lt;br&gt;kollektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund och Försäkringsjuridiska föreningen&lt;br&gt;anser att den nu aktuella översynen av samordningsreglerna bör omfatta&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även periodisk ersättning från olycksfalls- eller sjukförsäkring. Bägge Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;dessa remissinstanser anför att det i fråga om avräkning kan finnas&lt;br&gt;anledning att genomgående skilja mellan försäkringar som är anställ-&lt;br&gt;ningsförmåner och försäkringar som är privata och inte har samband&lt;br&gt;med anställningen. Däremot finns det enligt deras mening inte anledning&lt;br&gt;att i fråga om avräkning för periodisk ersättning skilja mellan olika&lt;br&gt;försäkringar som har det gemensamt att de är anställningsförmåner. I&lt;br&gt;propositionen tar regeringen upp även denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för diskussionen om vilka förmåner som skall av-&lt;br&gt;räknas vid bestämmande av skadestånd bör vara att omotiverad över-&lt;br&gt;kompensation till den skadelidande skall undvikas. I den frågan kan i&lt;br&gt;allt väsentligt hänvisas till vad som anförts beträffande sjuklön (se&lt;br&gt;avsnitt 5 under rubriken Skall sjuklön avräknas från skadestånd i&lt;br&gt;framtiden?). Vidare bör utgångspunkten vara att den s.k. nettometoden&lt;br&gt;används för avräkning (se avsnitt 4.1). Det finns sålunda inte anledning&lt;br&gt;att nu göra några stora ingrepp i ersättningssystemets grundstruktur.&lt;br&gt;Som regeringen tidigare påpekat kan det dock finnas anledning att så&lt;br&gt;småningom överväga frågorna om samordning mellan försäkringser-&lt;br&gt;sättning och skadestånd i ett vidare perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bör avräkning göras för individuell tjänstepensionsförsäkring?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 5 kap. 3 § 3 SkL innebär, som framgått, att pension&lt;br&gt;som betalas på grund av kollektiv tjänstepensionsförsäkring skall av-&lt;br&gt;räknas när skadestånd för inkomstförlust och förlust av underhåll be-&lt;br&gt;stäms. Andra pensionsförmåner från försäkringar får kumuleras med&lt;br&gt;skadestånd. I fråga om skadestånd för förlust av underhåll kan ersätt-&lt;br&gt;ningar till efterlevande från en individuell försäkring emellertid beaktas&lt;br&gt;enligt 5 kap. 2 § andra stycket SkL (jfr prop. 1975:12 s. 166).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndskommittén anförde beträffande individuell tjänstepensions-&lt;br&gt;försäkring att sådan försäkring enligt kommitténs förslag uteslöts från&lt;br&gt;samordning ”i den mån den var eller skulle komma att bli möjlig”&lt;br&gt;(SOU 1973:51 s. 303). Det visar - som Trafikskadenämnden är inne på&lt;br&gt;i sitt remissvar - att individuella tjänstepensionsförsäkringar inte före-&lt;br&gt;kom i någon större utsträckning då reglerna om avräkning kom till och&lt;br&gt;att kommittén inte riktade särskild uppmärksamhet åt sådana försäk-&lt;br&gt;ringar. I de fortsatta förarbetena berördes inte närmare vilket skäl som&lt;br&gt;fanns att skilja mellan kollektiv och individuell tjänstepensionsförsäkring&lt;br&gt;(prop. 1975:12 s. 123 f.). I fråga om pension godtogs kommitténs sätt&lt;br&gt;att bestämma vilka försäkringsförmåner som skulle samordnas med&lt;br&gt;skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian redovisas (s. 18) att olika försäkringsbolag uppgivit att&lt;br&gt;det numera är vanligt att en arbetsgivare åtar sig att betala premier för&lt;br&gt;en pensionsförsäkring för sådana arbetstagare som inte är anslutna till&lt;br&gt;en kollektivavtalsgrundad tjänstepensionsförsäkring. Enligt promemorian&lt;br&gt;förekommer icke kollektivavtalsgrundade pensionsplaner som ändå har&lt;br&gt;kollektiv prägel, men även individuella tjänstepensionsförsäkringar är&lt;br&gt;ganska vanliga. Det är svårt att förutse hur försäkringsmarknaden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att utvecklas men det är inte osannolikt att individuella pen- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;sionslösningar inom ramen för anställningsförhållanden blir ännu van-&lt;br&gt;ligare än i dag. Den utveckling som skett innebär under alla förhållan-&lt;br&gt;den att frågan om avräkning för individuella tjänstepensionsförsäkringar&lt;br&gt;har stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är, som anförs i promemorian, svårt att göra en rättvisande jäm-&lt;br&gt;förelse mellan individuell och kollektiv tjänstepensionsförsäkring när det&lt;br&gt;gäller förmånernas innehåll. Förmåner enligt kollektiva försäkringar är&lt;br&gt;helt naturligt mera standardiserade än förmåner som förekommer vid&lt;br&gt;individuella försäkringar. Enligt bedömningen i promemorian står det&lt;br&gt;emellertid klart att de individuella tjänstepensionsförsäkringarna till&lt;br&gt;innehållet inte avviker nämnvärt från de kollektiva försäkringarna, och&lt;br&gt;det anförs att de skillnader som finns torde ha liten betydelse för frågan&lt;br&gt;om pensionförmånen bör avräknas från skadestånd eller inte. Remiss-&lt;br&gt;instanserna har inte någon invändning mot vad som anförs i prome-&lt;br&gt;morian på den här punkten och regeringen instämmer i bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsaken till att en individuell tjänstepension tecknas är i allmänhet att&lt;br&gt;företaget inte är bundet av kollektivavtal eller att arbetstagaren på grund&lt;br&gt;av sin ställning inte omfattas av den kollektiva försäkringslösning som&lt;br&gt;gäller för övriga anställda i företaget (se avsnitt 4.2). En individuell&lt;br&gt;tjänstepensionsförsäkring grundas inte på ett gruppavtal eller på ett&lt;br&gt;kollektivavtal. Som anförs i promemorian har inte heller dessa omstän-&lt;br&gt;digheter någon sådan betydelse från den skadelidandes eller den skade-&lt;br&gt;ståndsskyldiges synpunkt att de bör inverka på skadeståndets bestäm-&lt;br&gt;mande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss tvekan om behandlingen av de individuella tjänstepensionsförsäk-&lt;br&gt;ringarna skulle kunna uppstå med hänsyn till den inverkan de kan ha på&lt;br&gt;den anställdes löneförmåner i övrigt. En viktig synpunkt bakom avräk-&lt;br&gt;ningsreglerna är att försäkringar som har ett inslag av sparande eller&lt;br&gt;annars beror på den enskilde försäkringstagarens förtänksamhet inte&lt;br&gt;skall medföra någon minskning av det skadestånd som tillkommer&lt;br&gt;honom. I promemorian anförs att man kan tänka sig argumentet, att ett&lt;br&gt;avtal med arbetsgivaren om en individuell tjänstepensionsförsäkring i&lt;br&gt;högre grad än en kollektiv försäkring inverkar på den enskildes lön.&lt;br&gt;Detta kan tala för att en individuell tjänstepensionsförsäkring jämställs&lt;br&gt;med en privat pensionsförsäkring i avräkningshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är emellertid svårt att avgöra i vad mån individuella tjänste-&lt;br&gt;pensionsförsäkringar påverkar lönen mer än kollektiva försäkringar. Det&lt;br&gt;är inte troligt att andra anställda än de med bestämmande inflytande&lt;br&gt;över företaget kan påverka fördelningen mellan pension och lön i någon&lt;br&gt;nämnvärd utsträckning. Som anförs i promemorian torde det i många&lt;br&gt;anställningsförhållanden framstå som naturligt att arbetsgivaren ordnar&lt;br&gt;pensionsfrågan på det ena eller andra sättet och att typen av tjänste-&lt;br&gt;pensionsförsäkring inte spelar någon nämnvärd roll för arbetstagaren.&lt;br&gt;Också det talar för att individuella och kollektiva försäkringar behandlas&lt;br&gt;på samma sätt i fråga om avräkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen i promemorian är att de individuella tjänstepensionsförsäk-&lt;br&gt;ringarna bör behandlas på samma sätt som de kollektiva försäkringarna &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fråga om avräkning. Gränsen mellan olika försäkringar bör enligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förslaget i promemorian dras genom att man tar fasta på det lätt konsta- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;terbara förhållandet att premien för försäkringen betalas från arbets-&lt;br&gt;givarsidan. Enligt promemorian skulle det medföra betydande komplika-&lt;br&gt;tioner vid skaderegleringen att göra skillnad mellan olika individuella&lt;br&gt;avtal eller mellan olika typer av anställningsavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagförslaget i promemorian skall avräkning göras för ”pension&lt;br&gt;som betalas på grund av tjänstepensionsförsäkring”. En sådan reglering&lt;br&gt;får i sak brett stöd hos remissinstanserna, varvid dock synpunkter an-&lt;br&gt;förs beträffande den lagtekniska utformningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även enligt regeringens mening är den föreslagna lösningen i sak den&lt;br&gt;lämpligaste. Den innebär att man inte behöver undersöka anställnings-&lt;br&gt;förhållandet i övrigt, samtidigt som man väljer en tydlig gräns för av-&lt;br&gt;räkningsmöjligheten vilken därtill stämmer väl med tankegångarna&lt;br&gt;bakom den nuvarande ordningen. Bestämmelsen bör dock utformas&lt;br&gt;något annorlunda än i promemorieförslaget. Som Försäkringsjuridiska&lt;br&gt;föreningen föreslår är det lämpligt att i bestämmelsen göra frågan om&lt;br&gt;avräkning beroende av om försäkringen utgör en anställningsförmån&lt;br&gt;eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olycksfalls- och sjukförsäkringar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 3 § 4 SkL skall periodisk ersättning från sådan olycks-&lt;br&gt;falls- och sjukförsäkring som meddelats på grund av kollektivavtal&lt;br&gt;avräknas när skadestånd för inkomstförlust bestäms. Enbart den om-&lt;br&gt;ständigheten att en försäkring är av kollektiv natur - dvs. inte individu-&lt;br&gt;ellt tecknad - medför inte att bestämmelsen blir tillämplig (se&lt;br&gt;prop. 1975:12 s. 166). Avräkning skall alltså inte göras för periodisk er-&lt;br&gt;sättning från sådana kollektiva försäkringar (t.ex. gruppsjukförsäk-&lt;br&gt;ringar) som arbetsgivaren visserligen betalar men som inte har med-&lt;br&gt;delats på grund av kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Numera förekommer nästan inte alls periodisk ersättning från olycks-&lt;br&gt;fallsförsäkring (se avsnitt 4.2). Olycksfallsförsäkringar är därför för&lt;br&gt;närvarande inte intressanta i fråga om avräkning. Det finns dock skäl att&lt;br&gt;behandla dem tillsammans med sjukförsäkringar. Periodisk ersättning&lt;br&gt;från sådana försäkringar är vanlig. En skadelidande som åtnjuter ett&lt;br&gt;sjukförsäkringsskydd som inte grundas på kollektivavtal har rätt att&lt;br&gt;kumulera ersättning för inkomstförlust från försäkringen med skade-&lt;br&gt;stånd för samma förlust. Det leder till överkompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av att försäkringen skall ha ”meddelats på grund av&lt;br&gt;kollektivavtal” torde vara att avräkning skall göras enbart för periodisk&lt;br&gt;ersättning från kollektivavtalsgrundad försäkring, dvs. sådan försäkring&lt;br&gt;som tecknas av arbetsgivare för att ge försäkringsskydd åt anställda och&lt;br&gt;som meddelas enligt villkor som följer ett i villkoren angivet kollektiv-&lt;br&gt;avtal (se avsnitt 4.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian anförs att det kan diskuteras om inte avräkning enligt&lt;br&gt;samma principer som föreslås för tjänstepensionsförsäkring är motive-&lt;br&gt;rad även vid annan periodisk försäkringsersättning som betalas till en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anställd. I promemorian förordas emellertid att en sådan ändring inte&lt;br&gt;görs före en allmän översyn av samordningsreglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund och Försäkringsjuridiska föreningen&lt;br&gt;anser däremot att den nu aktuella översynen av samordningsreglerna bör&lt;br&gt;omfatta även periodisk ersättning från olycksfalls- och sjukförsäkring.&lt;br&gt;Försäkringsförbundet anför att starka skäl talar för att bestämmelserna&lt;br&gt;nu justeras så att försäkringar som finansieras av arbetsgivaren likställs&lt;br&gt;i fråga om avräkning och påpekar att de försäkringsbelopp som det här&lt;br&gt;är fråga om inte sällan är betydande. Vidare anför förbundet att en&lt;br&gt;eventuell anknytning mellan en försäkring och ett kollektivavtal inte bör&lt;br&gt;tillmätas betydelse i fråga om avräkning. Försäkringsjuridiska&lt;br&gt;föreningen anför att avsikten när avräkningsbestämmelsema kom till&lt;br&gt;inte var att hålla periodisk ersättning från vissa olycksfalls- och sjukför-&lt;br&gt;säkringar som tecknats av arbetsgivaren utanför samordningen. Enligt&lt;br&gt;föreningen var avsikten enbart att avräkning inte skulle göras för perio-&lt;br&gt;disk ersättning från sådana försäkringar som den skadelidande själv&lt;br&gt;tecknat. Föreningen menar sålunda att bestämmelsen fått en utformning&lt;br&gt;som inte motsvarar syftet och att det alltså rör sig om ett lagtekniskt&lt;br&gt;misstag som bör rättas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl förbundet som föreningen påpekar också att det är oklart vad&lt;br&gt;som i 5 kap. 3 § 4 SkL avses med att en försäkring ”har meddelats på&lt;br&gt;grund av ett kollektivavtal”. De framhåller att en kollektivavtalsgrundad&lt;br&gt;försäkring kan tecknas även av en arbetsgivare som inte är bunden av&lt;br&gt;kollektivavtal. De anför att det är oklart om bestämmelsen omfattar&lt;br&gt;även detta fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När bestämmelsen tillkom var det mycket diskussion om hur den&lt;br&gt;skulle utformas. Skadeståndskommittén föreslog att periodisk ersättning&lt;br&gt;från olycksfalls- eller sjukförsäkring skulle avräknas fullt ut&lt;br&gt;(SOU 1973:51). I propositionen föreslogs emellertid att enbart ersätt-&lt;br&gt;ning från sådan försäkring som meddelats på grund av kollektivavtal&lt;br&gt;alltid skulle avräknas fullt, medan avräkning skulle göras ”i skälig om-&lt;br&gt;fattning” för individuella försäkringar (prop. 1975:12). Departements-&lt;br&gt;chefen gick ifrån kommitténs förslag eftersom han ansåg att det i fråga&lt;br&gt;om individuell försäkring kunde uppstå fall då det kändes stötande med&lt;br&gt;avräkning. Enligt kommitténs förslag skulle nämligen skadevållaren&lt;br&gt;alltid komma att dra fördel av den skadelidandes förtänksamhet. En&lt;br&gt;avräkning efter skälighet för periodisk ersättning från individuella&lt;br&gt;olycksfalls- och sjukförsäkringar skulle däremot medge att man i erfor-&lt;br&gt;derlig mån kunde premiera den skadelidandes förtänksamhet genom att&lt;br&gt;helt eller delvis underlåta avräkning men samtidigt ge möjlighet att&lt;br&gt;undvika en alltför stor överkompensation (prop. 1975:12 s. 127). Lagut-&lt;br&gt;skottet befarade dock att den regel som föreslogs i propositionen skulle&lt;br&gt;ge upphov till tolkningssvårigheter (bet. 1975:LU16 s. 33). Vidare&lt;br&gt;anförde utskottet att det torde vara karakteristiskt för frivilliga försäk-&lt;br&gt;ringar att de är anpassade efter den försäkrades speciella situation och&lt;br&gt;tillgodoser hans subjektiva krav på trygghet samt att en avräkning efter&lt;br&gt;skälighet för individuella försäkringar inte var helt förenlig med det för&lt;br&gt;den skadelidande gynnsamma synsätt som annars gjorde sig gällande i&lt;br&gt;de föreslagna reglerna. Resultatet blev alltså att avräkning enbart skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;göras för periodisk ersättning från olycksfalls- och sjukförsäkring som Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;meddelats på grund av kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som påpekas i promemorian och av Sveriges Försäkringsförbund och&lt;br&gt;Försäkringsjuridiska föreningen finns det anledning att sätta i fråga om&lt;br&gt;skälen för den nuvarande avgränsningen är bärande. Här liksom i fråga&lt;br&gt;om tjänstepensionsförsäkringar bör det beaktas att det har skett en&lt;br&gt;långtgående utveckling på försäkringsmarknaden och att det nu erbjuds&lt;br&gt;en rad olika försäkringar som tecknas inom ramen för ett anställnings-&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är följdriktigt att periodisk ersättning från olycksfalls- och sjuk-&lt;br&gt;försäkring som meddelas på grund av kollektivavtal avräknas eftersom&lt;br&gt;motsvarande förmåner (i första hand sjuklön) avräknas, om arbets-&lt;br&gt;givaren själv betalar ut ersättningarna. Men som framhålls av remiss-&lt;br&gt;instanserna är det inte motiverat att låta avräkningsfrågan bero på för-&lt;br&gt;säkringens koppling till ett kollektivavtal. Däremot framstår det som&lt;br&gt;naturligt, på samma sätt som för ersättningar från pensionsförsäkring,&lt;br&gt;att periodiska försäkringsersättningar behandlas lika i fråga om avräk-&lt;br&gt;ning om de betalas från en försäkring som arbetsgivaren betalar premi-&lt;br&gt;erna för. Försäkringen är då en anställningsförmån, och anställningsför-&lt;br&gt;måner bör behandlas lika om inte starka skäl talar för motsatsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan förändring som nu sagts har starka skäl för sig. Den synes&lt;br&gt;kunna genomföras redan nu, utan att en större utredning avvaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Periodisk ersättning från sjuk- eller olycksfallsförsäkring ersätter&lt;br&gt;inkomstförlust och bör i enlighet med det anförda avräknas från skade-&lt;br&gt;stånd för samma förlust, om förmånen betalas från en försäkring som är&lt;br&gt;en anställningsförmån. Vid bedömningen av om en försäkring är en&lt;br&gt;anställningsförmån bör man därvid i princip ta fasta på det lätt konsta-&lt;br&gt;terbara förhållandet att premien för försäkringen betalas av den skade-&lt;br&gt;lidandes arbetsgivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avräkning för försäkringar som inte är att anse som anställningsför-&lt;br&gt;måner?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har regeringen intagit ståndpunkten att avräkning bör&lt;br&gt;göras för försäkringsersättning när försäkringen är en anställningsför-&lt;br&gt;mån för den skadelidande. Det finns i och för sig skäl att överväga om&lt;br&gt;avräkning inte borde göras även för helt privata försäkringar. I prome-&lt;br&gt;morian berörs den frågan. Regeringen delar uppfattningen i prome-&lt;br&gt;morian att det kan diskuteras om kumulation över huvud taget bör&lt;br&gt;kunna ske av ersättningar som avser samma ekonomiska förlust. Den&lt;br&gt;frågan hänger emellertid som framgått direkt samman med bl.a. frågor&lt;br&gt;om regressrätt och s.k. kanalisering av skadeståndsansvar. Det är&lt;br&gt;grundläggande frågor inom ersättningsrätten. Som sägs i promemorian&lt;br&gt;och understryks av flera remissinstanser finns det skäl att så småningom&lt;br&gt;behandla dessa problem i samband med den övergripande frågan om&lt;br&gt;samordningen mellan försäkring och skadestånd resp, mellan olika&lt;br&gt;försäkringssystem. Det kan som tidigare sagts inte komma i fråga att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ompröva grundtankarna bakom det nuvarande systemet på grundval av Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;den beredning som skett i detta ärende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Premiebefrielseförsäkring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås att avräkning skall göras för pension som be-&lt;br&gt;talas på grund av premiebefrielseförsäkring. Som tidigare nämnts inne-&lt;br&gt;bär en sådan försäkring befrielse från skyldigheten att betala försäk-&lt;br&gt;ringspremier för en pensionsförsäkring. Premiebefrielseförsäkringen&lt;br&gt;träder in vid mera långvarig arbetsoförmåga på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;olycksfall och innebär att den skadelidandes pension blir densamma som&lt;br&gt;om skadan inte hade inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som särskilt tar upp frågan anser att premie-&lt;br&gt;befrielseförsäkringen inte behöver nämnas i avräkningsbestämmelserna.&lt;br&gt;Regeringen delar den uppfattningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om avräkning bör ändras på det sättet att alla försäk-&lt;br&gt;ringar som är att anse som anställningsförmåner i fortsättningen behand-&lt;br&gt;las på samma sätt. Det gäller pensionsförsäkringar och andra försäk-&lt;br&gt;ringar där ersättningen betalas ut periodiskt (i dag sjukförsäkringar). En&lt;br&gt;sådan ändring gör reglerna enklare och mer konsekventa. Vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om en försäkring är en anställningsförmån bör man i princip&lt;br&gt;ta fasta på det lätt konstaterbara förhållandet att premien för en försäk-&lt;br&gt;ring betalas av arbetsgivaren. Ändringen innebär att regleringen kan&lt;br&gt;förenklas väsentligt och - som Försäkringsjuridiska föreningen föreslår&lt;br&gt;i sitt remissvar - de nuvarande punkterna 2-4 i 5 kap. 3 § SkL&lt;br&gt;sammanföras till en enda punkt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i 5 kap. 3 § skadeståndslagen bör kunna träda i kraft den 1&lt;br&gt;januari 1996. De nya bestämmelserna bör i enlighet med allmänna&lt;br&gt;skadeståndsrättsliga grundsatser (jfr prop. 1972:5 s. 593) tillämpas på&lt;br&gt;skador som inträffar efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelse behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Förslagets kostnadseffekter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna innebär inte några stora avsteg från vad som&lt;br&gt;redan gäller. Det kan inte antas att förslaget kommer att medföra någon&lt;br&gt;ökad måltillströmning i domstolar eller andra kostnader för det all-&lt;br&gt;männa. För försäkringsbolagen kan förenklingen medföra vissa be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sparingar genom en smidigare skadereglering. Bolagen emellan sker en Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;viss medelsöverföring från personsförsäkringsgivama till skadeförsäk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsgivarna. Det beror på att ansvarsförsäkringarna, som tecknas hos&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de senare, kommer att få anlitas något mindre till följd av de utvidgade&lt;br&gt;avräkningsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av&lt;br&gt;underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av&lt;br&gt;förlusten har rätt till i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning som betalas på grund av obligatorisk försäkring enligt&lt;br&gt;lagen (1962:381) om allmän försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäkring eller någon annan likartad förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pension eller annan periodisk ersättning eller sjuklön, om förmånen&lt;br&gt;betalas av en arbetsgivare eller på grund av en försäkring som är en&lt;br&gt;anställningsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra punkten är ny. Den ersätter punkterna 2-4 i de tidigare gällande&lt;br&gt;bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med sjuklön avses ersättning som betalas av en arbetsgivare till en&lt;br&gt;arbetstagare för utebliven inkomst i anställningen under en sjukdomstid.&lt;br&gt;Sjuklön skall avräknas. Det har ingen betydelse om arbetsgivaren be-&lt;br&gt;talar sjuklönen enligt en bestämmelse i lag eller enligt avtal eller på&lt;br&gt;någon annan grund. Det avgörande är att sjuklönen betalas till den&lt;br&gt;skadelidande inom ramen för anställningsförhållandet. Sjuklön skall&lt;br&gt;avräknas även om den betalas ut som ett engångsbelopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pension och annan periodisk ersättning som den skadelidande har rätt&lt;br&gt;till med anledning av inkomstförlust eller förlust av underhåll skall&lt;br&gt;också avräknas när skadestånd för sådan förlust bestäms. Det skall ske&lt;br&gt;om ersättningen betalas av arbetsgivaren eller från en försäkring som är&lt;br&gt;en anställningsförmån. Engångsbelopp skall inte avräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur en försäkring benämns saknar betydelse för frågan om avräkning&lt;br&gt;skall göras. Av den anledningen nämns inte längre begreppen tjänste-&lt;br&gt;pensionsförsäkring, olycksfallsförsäkring eller sjukförsäkring i bestäm-&lt;br&gt;melserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För frågan om försäkringen är en anställningsförmån eller inte bör det&lt;br&gt;avgörande i princip vara om försäkringspremierna har betalats av&lt;br&gt;arbetsgivaren. Vem som äger försäkringen eller har förfoganderätten&lt;br&gt;över den bör sålunda inte vara avgörande. Om arbetstagaren har tagit&lt;br&gt;över betalningsansvaret för premierna bör försäkringen därefter inte&lt;br&gt;betraktas som en anställningsförmån när det gäller en försäkring utan&lt;br&gt;sparmoment. Det betyder t.ex. att en sjukpension som betalas ut från en&lt;br&gt;pensionsförsäkring där arbetstagaren har betalningsansvaret för premier-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;na gentemot försäkringsbolaget inte skall avräknas även om arbets- Prop. 1994/95:229&lt;br&gt;givaren tidigare har betalat premierna. Sjukpensionen är nämligen hän-&lt;br&gt;förlig till riskdelen i en pensionsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sparmomentet i en försäkring kan tas i anspråk vid avräkning enbart i&lt;br&gt;fråga om efterlevandepension. Sådan ersättning till en efterlevande som&lt;br&gt;är utbetalning av sparande bör anses vara en anställningsförmån till den&lt;br&gt;del sparandet är hänförligt till premier som arbetsgivaren har betalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om försäkringsersättning innebär bestämmelserna den ändring-&lt;br&gt;en i förhållande till gällande rätt att det i fortsättningen inte har någon&lt;br&gt;betydelse om försäkringen är av kollektiv natur eller inte. Det gäller&lt;br&gt;såväl pensionsförsäkring som sjuk- och olycksfallsförsäkring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som i övrigt gjorts i paragrafen är endast redaktionella.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ikraftträdande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya bestämmelserna skall tillämpas i fråga om skadefall som in-&lt;br&gt;träffar efter ikraftträdandet. Det överensstämmer med skadeståndsrätts-&lt;br&gt;liga grundsatser att äldre bestämmelser skall tillämpas på sådana skador&lt;br&gt;som skett innan de nya reglerna trätt i kraft. Det gäller även om skade-&lt;br&gt;regleringen sker efter ikraftträdandet. Någon särskild övergångsbestäm-&lt;br&gt;melse har inte ansetts nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av&lt;br&gt;underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förlusten har rätt till i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning, som utgår på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring eller på grund&lt;br&gt;av lagen (1976:380) om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring, eller annan&lt;br&gt;likartad förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuklön eller pension som&lt;br&gt;utges av arbetsgivare på grund&lt;br&gt;av anställningsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension som utgår på grund&lt;br&gt;av kollektiv tjänstepensionsför-&lt;br&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. periodisk ersättning som&lt;br&gt;utgår på grund av sådan olycks-&lt;br&gt;falls- eller sjukförsäkring som&lt;br&gt;har meddelats på grund av&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning, som betalas på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om&lt;br&gt;allmän försäkring eller på grund&lt;br&gt;av lagen (1976:380) om arbets-&lt;br&gt;skadeförsäkring, eller annan&lt;br&gt;likartad förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuklön som betalas av ar-&lt;br&gt;betsgivare enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1047) om sjuklön eller på&lt;br&gt;grund av anställningsavtal, eller&lt;br&gt;pension som utges av arbets-&lt;br&gt;givare på grund av anställnings-&lt;br&gt;avtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension som betalas på&lt;br&gt;grund av tjänstepensionsförsäk-&lt;br&gt;ring eller därmed förenad pre-&lt;br&gt;miebefrielseförsäkring, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. periodisk ersättning som&lt;br&gt;betalas på grund av sådan&lt;br&gt;olycksfalls- eller sjukförsäkring&lt;br&gt;som har meddelats på grund av&lt;br&gt;kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Justitiekanslem,&lt;br&gt;Hovrätten för Övre Norrland, Göteborgs tingsrätt, Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksskatteverket, Riksförsäkringsverket, Brottsoffermyndigheten,&lt;br&gt;Statens Löne- och Pensionsverk, Statens Arbetsgivarverk, Beredningen&lt;br&gt;(S 1993:07) för en ny ordning för sjuk- och arbetsskadeförsäkringarna,&lt;br&gt;Trafikskadenämnden, Juridiska fäkultetsnämnden vid Stockholms uni-&lt;br&gt;versitet, Sveriges Domareförbund, Sveriges Advokatsamfund, Lands-&lt;br&gt;tingsförbundet, Svenska Kommunförbundet, Svenska Arbetsgivareför-&lt;br&gt;eningen, Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens Centralorgani-&lt;br&gt;sation, Sveriges akademikers centralorganisation (SACO), Sveriges&lt;br&gt;Försäkringsförbund, Ansvarsförsäkringens Personskadenämnd, Försäk-&lt;br&gt;ringsjuridiska föreningen, Kommunernas försäkringsaktiebolag och&lt;br&gt;Försäkringskasseförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försäkringskasseförbundet har bifogat yttranden av Försäkringskassan&lt;br&gt;Stockholms län, Norrbottens allmänna försäkringskassa och Västman-&lt;br&gt;lands läns allmänna försäkringskassa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utländska Försäkringsbolags Förening och Kooperativa Förbundet har&lt;br&gt;beretts tillfälle att avge yttranden men har avstått från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i skadeståndslagen (1972:207)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 kap. 3 § skadeståndslagen (1972:207)'&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättning för inkomstförlust eller förlust av&lt;br&gt;underhåll avräknas förmån som den skadelidande med anledning av&lt;br&gt;förlusten har rätt till i form av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning, som utgår på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring, eller arman likartad förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuklön eller pension som&lt;br&gt;utges av arbetsgivare på grund av&lt;br&gt;anställningsavtal,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. pension som utgår på grund&lt;br&gt;av kollektiv tjänstepensionsför-&lt;br&gt;säkring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. periodisk ersättning som utgår&lt;br&gt;på grund av sådan olycksfalls-&lt;br&gt;eller sjukförsäkring som har med-&lt;br&gt;delats på grund av kollektivavtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. ersättning som betalas på&lt;br&gt;grund av obligatorisk försäkring&lt;br&gt;enligt lagen (1962:381) om allmän&lt;br&gt;försäkring eller på grund av lagen&lt;br&gt;(1976:380) om arbetsskadeförsäk-&lt;br&gt;ring, eller någon annan likartad&lt;br&gt;förmån,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sjuklön eller pension eller&lt;br&gt;annan periodisk ersättning, om&lt;br&gt;förmånen betalas av en arbets-&lt;br&gt;givare eller från en försäkring som&lt;br&gt;är en anställningsförmån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1975:404.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-05-12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å.&lt;br&gt;Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 4 maj 1995 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i skadeståndslagen (1972:207).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Anders&lt;br&gt;Weihe.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:229&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 maj 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Mona Sahlin, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Tham, Schori, Heckscher,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren, Sundström,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:229 Vissa avräkningsfrågor&lt;br&gt;vid personskadeersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 48550, Stockholm 1995&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1995/96:LU3</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-05-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-05-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-06-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-06-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:24:12</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03229</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:36</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 13:24:12</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03229</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__229.pdf</filnamn>
<filstorlek>1488336</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Vissa avräkningsfrågor vid personskadeersättning</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/BDD35397-9811-47F1-9379-5986875EEED6</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1995/96:LU3</uppgift>
<ref_dok_id>GJ01LU3</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1995/96</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU3</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vissa avräkningsfrågor vid personskadeersättning</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>