<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228598</hangar_id>
 <dok_id>GI03194</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>194</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:194</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>194</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-03-23 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:51:01</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03194/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03194</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03194</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:194&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03194/prop_199495__194-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 23 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås en ändring i lagen (1991:1137) om rättpsykia-&lt;br&gt;trisk undersökning för att förtydliga sjukvårdshuvudmännens ansvar för&lt;br&gt;vården efter avslutad rättspsykiatrisk undersökning i bl.a. de fall behov&lt;br&gt;föreligger av fortsatt psykiatrisk tvångsvård. Vidare föreslås vissa nya&lt;br&gt;bestämmelser i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Förslagen&lt;br&gt;innebär bl. a. att chefsöverläkaren skall hos länsrätten ansöka om med-&lt;br&gt;givande för att kunna ge tillstånd till s.k. frigång för en patient som ges&lt;br&gt;rättpsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen anges att en parlamentarisk kommitté bör tillkallas för&lt;br&gt;att se över lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 194&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext........................................ 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning..........3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning......................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Psykiatrisk tvångsvård - regler och tillämpning............7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Användning av tvångsvård och tvångsåtgärder .........7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Konvertering ................................ 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Samhällsskyddet ................................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Stödperson..................................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Psykiatrisk vård för anhållna, häktade och intagna i kriminal-&lt;br&gt;vården ........................................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Psykiatrisk vård till rättspsykiatriskt undersökta .......22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Godkännande av vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av anhållna, häktade m.fl........................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Psykiskt störda i kriminalvården m.m...............29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Utredning om vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård m.m. . . 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Författningskommentar ............................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1137) om rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk undersökning........................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård ..............................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Lagrådsremissens lagförslag .....................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Lagrådets yttrande............................43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995 . 44&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersök-&lt;br&gt;ning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad och skall&lt;br&gt;genomgå rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning skall utan dröjsmål och&lt;br&gt;senast inom sju dagar från det att&lt;br&gt;beslutet om undersökning kom in&lt;br&gt;till undersökningsenheten föras&lt;br&gt;över till denna. Sedan den rätts-&lt;br&gt;psykiatriska undersökningen har&lt;br&gt;avslutats, skall den misstänkte&lt;br&gt;föras tillbaka till häktet, om hans&lt;br&gt;hälsotillstånd inte ger anledning&lt;br&gt;till något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad och skall&lt;br&gt;genomgå rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning skall utan dröjsmål och&lt;br&gt;senast inom sju dagar från det att&lt;br&gt;beslutet om undersökning kom in&lt;br&gt;till undersökningsenheten föras&lt;br&gt;över till denna. Sedan den rätts-&lt;br&gt;psykiatriska undersökningen har&lt;br&gt;avslutats, skall den misstänkte, om&lt;br&gt;han är i behov av psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård eller annan vård som&lt;br&gt;inte lämpligen kan ges på häktet,&lt;br&gt;föras över till enhet inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. I annat fall skall&lt;br&gt;han föras tillbaka till häktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får dock en rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;beträffande den som är häktad utföras i häktet. Beslut om detta med-&lt;br&gt;delas av kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behandlingen av den som är häktad och genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning finns bestämmelser i lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. och i lagen (1991:1129) om rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1* Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 194&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättpsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 och 22 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 a § och 18 a §,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning får&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdavdelningen&lt;br&gt;men inom sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område endast om länsrätten har&lt;br&gt;medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning av ansökan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren om sådant med-&lt;br&gt;givande som avses i första stycket&lt;br&gt;skall rätten särskilt beakta arten&lt;br&gt;av den brottslighet som föranlett&lt;br&gt;beslutet om särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning, risken för återfall i&lt;br&gt;brottslighet, verkan av den vård&lt;br&gt;och behandling som patienten ge-&lt;br&gt;nomgått och säkerhetsförhållan-&lt;br&gt;dena vid sjukvårdsinrättningen.&lt;br&gt;Medgivandet får ges tills vidare&lt;br&gt;eller för viss tid och får återkallas&lt;br&gt;om förhållandena föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall under-&lt;br&gt;rätta länsrätten om förhållanden&lt;br&gt;som är av betydelse för frågan om&lt;br&gt;ett lämnat medgivande skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrättens beslut enligt 10 a §&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar bestämmelserna&lt;br&gt;i 34 - 38 §§ lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård. I ett&lt;br&gt;mål enligt 18 § första stycket 3&lt;br&gt;eller 4, i fall då vården är förenad&lt;br&gt;med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar bestämmelserna&lt;br&gt;i 34 - 38 §§ lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård. 1 ett&lt;br&gt;mål enligt 10 a § skall dock 35 §&lt;br&gt;andra stycket och 36 § nämnda&lt;br&gt;lag inte tillämpas. I ett mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning, skall dock nämndemän ingå 18 § första stycket 3 eller 4, i fall då&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kammarrätten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;vården är förenad med särskild ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skrivningspiövning, skall nämndemän&lt;br&gt;ingå i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt 10 § första stycket eller 16 §, som har väckts genom&lt;br&gt;ansökan av patienten, eller enligt 18 § första stycket 1 skall länsrätten&lt;br&gt;inhämta yttrande av chefsöverläkaren. Om en chefsöverläkare ger in an-&lt;br&gt;sökan eller anmälan enligt 10 § första stycket, 13 § eller 16 §, skall han&lt;br&gt;därvid ange sin uppfattning i den fråga som skall prövas och lämna en&lt;br&gt;redogörelse för de omständigheter, på vilka uppfattningen grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall rätten i ett mål en-&lt;br&gt;ligt 10 eller 16 § ge åklagaren i&lt;br&gt;det mål där beslutet om rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård har meddelats eller,&lt;br&gt;när det finns särskilda skäl, någon&lt;br&gt;annan åklagare tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig innan beslut meddelas i fråga&lt;br&gt;om tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område, om&lt;br&gt;överlämnande åt chefsöverläkaren&lt;br&gt;att besluta om sådant tillstånd&lt;br&gt;eller om upphörande av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall rätten i ett mål en-&lt;br&gt;ligt 10, 10 a eller 16 § ge åklaga-&lt;br&gt;ren i det mål där beslutet om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård har meddelats&lt;br&gt;eller, när det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;någon annan åklagare tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig innan beslut meddelas i&lt;br&gt;fråga om tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, om&lt;br&gt;överlämnande åt chefsöverläkaren&lt;br&gt;att besluta om sådant tillstånd, om&lt;br&gt;medgivande för chefs öv erläkaren&lt;br&gt;att ge tillstånd till vistelse utanför&lt;br&gt;vårdavdelningen men inom sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område eller&lt;br&gt;om upphörande av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1992 började en ny lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;att gälla. Lagen (1966:293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i&lt;br&gt;vissa fall (LSPV) ersattes av två lagar nämligen lagen (1991:1128) om&lt;br&gt;psykiatrisk tvångsvård (LPT) och lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård (LRV).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård m.m. framhålls att kon-&lt;br&gt;sekvenserna av lagstiftningen måste följas uppmärksamt. Detta gäller&lt;br&gt;inte minst de olika formerna av psykiatrisk vård för lagöverträdare. I&lt;br&gt;propositionen anges vidare att det redan i anslutning till genomförandet&lt;br&gt;bör vara lämpligt att ta upp frågan om formerna för en utvärdering av&lt;br&gt;den nya lagstiftningen. I arbetet med att följa lagstiftningens effekter&lt;br&gt;och redovisa erfarenheterna bör Socialstyrelsen ges en central roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gav i april 1992 Socialstyrelsen i uppdrag att utvärdera&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. Social-&lt;br&gt;styrelsen delredovisade uppdraget den 15 december 1992. Den&lt;br&gt;15 december 1993 slutredovisades uppdraget genom att rapporten&lt;br&gt;Psykiatrisk tvångsvård - effekter av ny lagstiftning, lämnades till rege-&lt;br&gt;ringen. I enlighet med regeringens uppdrag har Socialstyrelsen bedrivit&lt;br&gt;uppdraget i samverkan med Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet och Landstingsförbundet. I arbetet har också patientorga-&lt;br&gt;nisationema getts möjlighet att delta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen följer sedan år 1992 löpande upp användningen av&lt;br&gt;tvångsvård och tvångsåtgärder m.m. genom att relevanta uppgifter&lt;br&gt;rapporteras in från hälso- och sjukvården. Uppgifterna registreras i ett&lt;br&gt;särskilt databaserat register hos Socialstyrelsen. Genom denna uppfölj-&lt;br&gt;ning har det varit möjligt att få en uppfattning om användningen av&lt;br&gt;tvångsvård m.m. även för år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på förslagen till ändringar i LRV har inhämtats från&lt;br&gt;Justitiekanslem, Kammarrätten i Sundsvall och Länsrätten i Söderman-&lt;br&gt;lands län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1992 tillsatte regeringen en parlamentarisk kommitté med uppgift&lt;br&gt;att se över kriminalvården i anstalt (dir 1992:36). Utredningen skulle&lt;br&gt;bl. a. analysera och redovisa konsekvenserna för kriminalvården av den&lt;br&gt;ändrade lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård och föreslå de ändring-&lt;br&gt;ar som kunde vara motiverade. Utredningen har behandlat dessa frågor&lt;br&gt;i sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykiatri (SOU 1994:5), vilket&lt;br&gt;har remissbehandlats. En sammanställning av remissyttrandena har upp-&lt;br&gt;rättats i Justitiedepartementet (dnr 94-320). Vissa av de förslag som&lt;br&gt;Fängelseutredningen har lämnat behandlas i denna proposition. Utred-&lt;br&gt;ningens övriga förslag bereds vidare inom Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 9 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 1. Lagrådets yttrande finns i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bilaga 2. Lagrådet har lämnat förslagen utan erinran. Vissa smärre Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;språkliga ändringar har gjorts i lagtexten i förhållande till förslagen i&lt;br&gt;lagrådsremissen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Psykiatrisk tvångsvård - regler och tillämpning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Användning av tvångsvård och tvångsåtgärder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det krävs ett utförligare underlag för be-&lt;br&gt;dömningen av om lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård och&lt;br&gt;lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård ger de effekter som har&lt;br&gt;avsetts. För att det med större säkerhet skall kunna bedömas om in-&lt;br&gt;tentionerna bakom lagstiftningen har förverkligats bör frågor som&lt;br&gt;avser användning av bl.a. tvångsvård och tvångsåtgärder analyseras&lt;br&gt;vidare i en särskild utredning. Även frågor om vårdtider, rättssäker-&lt;br&gt;het och användning av konvertering bör belysas. Utredningen bör&lt;br&gt;också presentera förslag om hur samhällsskyddet kan stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Användning av tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sin utvärdering av lagstiftningen om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård konstaterat att användningen av tvångsvård har minskat.&lt;br&gt;Enligt utvärderingen är antalet avslutade vårdtillfällen enligt lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård (LPT) färre verksamhetsåret&lt;br&gt;1992/93 än motsvarande antal vårdtillfällen enligt lagen (1966:293) om&lt;br&gt;beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV) år 1988. Under&lt;br&gt;år 1993 registrerades 6 722 avslutade vårdtillfällen enligt LPT och&lt;br&gt;under år 1988 10 259 avslutade vårdtillfällen enligt LSPV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har förutom sin rapport med utvärdering av lagstift-&lt;br&gt;ningen om psykiatrisk tvångsvård lämnat vissa kompletterande statist-&lt;br&gt;iska uppgifter från sin löpande uppföljning av den psykiatriska tvångs-&lt;br&gt;vården. Av dessa uppgifter framgår att år 1994 avslutades 7 974 vård-&lt;br&gt;tillfällen enligt LPT. Detta innebär således en viss ökning jämfört med&lt;br&gt;år 1993 (6 722) men en minskning jämfört med år 1988 (10 259).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av uppgifter från Socialstyrelsens inventeringar framgår att antalet&lt;br&gt;tvångsvårdade patienter enligt LPT har minskat. År 1993 var 1357 pati-&lt;br&gt;enter inskrivna i sluten psykiatrisk vård enligt LPT (inkl, permission)&lt;br&gt;medan 4 817 patienter i motsvarande kategori var inskrivna i vård enligt&lt;br&gt;LSPV år 1988 (inkl, försöksutskrivning). Av dem som vårdades enligt&lt;br&gt;LSPV år 1988 var dock 2 756 patienter försöksutskrivna. För år 1994&lt;br&gt;redovisas att 1 388 patienter var inskrivna i vård enligt LPT (inkl, per-&lt;br&gt;mission).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vård enligt lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;(LRV) anger Socialstyrelsen att det 1993 fanns 897 patienter som var&lt;br&gt;inskrivna för vård enligt LRV (inkl, permission) medan det 1988 fanns&lt;br&gt;1 178 patienter i motsvarande kategori som var inskrivna enligt LSPV&lt;br&gt;(inkl, försöksutskrivna).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens redovisningar tyder vidare på att vårdtiderna för vård&lt;br&gt;enligt LPT är kortare än vårdtiderna för vård enligt LSPV. En större&lt;br&gt;andel vårdtillfällen har avslutats inom fyra veckor år 1994 (74 %) än år&lt;br&gt;1993 (63 %) och år 1988 (60 %). Vidare framgår att andelen långtids-&lt;br&gt;vårdade patienter enligt LPT vid inventeringen år 1993 var mindre än&lt;br&gt;vid motsvarande inventering år 1991. Vid inventeringen år 1993 hade&lt;br&gt;23 % vårdats mer än 10 månader medan vid inventeringen 1991 30 %&lt;br&gt;hade vårdats över ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller vårdtider enligt LRV visar Socialstyrelsens utvärdering&lt;br&gt;att dessa är jämförelsevis långa. Vid inventeringen år 1993 hade 66 %&lt;br&gt;av LRV-patientema vårdats över 10 månader och vid inventeringen år&lt;br&gt;1991 hade 50 % av motsvarande kategori LSPV-patienter vårdats över&lt;br&gt;ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning av tvångsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens utvärdering framgår att andelen vårdtillfällen där&lt;br&gt;tvångsåtgärd använts har ökat för patienter som vårdades enligt LPT&lt;br&gt;verksamhetsåret 1992/93 jämfört med patienter i motsvarande kategori&lt;br&gt;som vårdades enligt LSPV år 1988. Som tänkbara orsaker till detta&lt;br&gt;anför Socialstyrelsen att den ingående regleringen av användningen av&lt;br&gt;tvångsåtgärder i den nya lagstiftningen kombinerat med skyldigheten att&lt;br&gt;anmäla dessa till Socialstyrelsen, kan ha skärpt uppmärksamheten och&lt;br&gt;därmed ha medfört att flera fall registreras. En annan orsak till att an-&lt;br&gt;vändningen av tvångsåtgärder synes ha ökat, kan vara att andelen&lt;br&gt;tvångsvårdade i förhållande till befolkningen har minskat mellan 1988&lt;br&gt;och 1993. Detta kan enligt styrelsen innebära att de som numera tvångs-&lt;br&gt;vårdas har svårare störningar och motsätter sig behandlingsinsatser.&lt;br&gt;Detta leder till att en större andel patienter blir föremål för tvångsåtgär-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättssäkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsens utvärdering har den nya lagstiftningen inneburit&lt;br&gt;att patientens rättssäkerhet har stärkts. Detta gäller framför allt vid vård&lt;br&gt;enligt LPT. Socialstyrelsens ställningstagande grundas på uppgifter som&lt;br&gt;har inhämtats från chefsöverläkare, domare, sakkunniga läkare och&lt;br&gt;offentliga biträden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller dock att tillämpningen av LPT och LRV&lt;br&gt;innebär vissa problem från rättssäkerhetssynpunkt. I utvärderingen redo-&lt;br&gt;visas bl.a. att vissa patienter som har konverterats (beslut om att frivillig&lt;br&gt;vård skall övergå i tvångsvård) från frivillig vård till vård enligt LPT&lt;br&gt;inte har anmälts till länsrätten när vården har överstigit fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens bedömning och förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare har användningen av tvångsvård minskat och avser&lt;br&gt;färre personer och färre vårdtillfällen. Socialstyrelsen anser att de&lt;br&gt;vårdtider för psykiatrisk tvångsvård som anges i LPT och LRV är väl&lt;br&gt;avvägda. Detta innebär att någon ändring av regleringen i detta avseen-&lt;br&gt;de enligt Socialstyrelsens uppfattning inte behövs. Länsrätten bör, för att&lt;br&gt;utreda om bl.a. vård i alternativa former kan erbjudas och i det över-&lt;br&gt;gripande syftet att begränsa de långa vårdtiderna, inhämta yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden när ansökan görs om fortsatt vård i sex månader, jämför&lt;br&gt;9 § LPT. Vissa patienter har nämligen vårdats jämförelsevis länge enligt&lt;br&gt;LPT. Orsaken till detta bör följas upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den ökade användningen av tvångsåtgärder konstaterar&lt;br&gt;Socialstyrelsen att detta problem kan begränsas genom tillsyns- och&lt;br&gt;informationsinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att en översyn av LPT och LRV bör göras i syfte&lt;br&gt;att förbättra rättssäkerheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översyn av regler och tillämpning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård, m.m. angavs att&lt;br&gt;syftet med de ändringar som föreslogs bl.a. var att anpassa lagstiftning-&lt;br&gt;en på området till den utveckling mot en starkt begränsad användning&lt;br&gt;av tvångsvård som ägt rum inom psykiatrin. Samhällsskyddet när det&lt;br&gt;gäller vård enligt LPT skall beaktas men inte ges en fullt så självständig&lt;br&gt;betydelse som i LSPV. Vidare är ett viktigt inslag i den nya lagstift-&lt;br&gt;ningen en ökad rättslig kontroll över tvångsvården genom domstolspröv-&lt;br&gt;ning i förening med ett system med begränsade vårdtider. Även använd-&lt;br&gt;ningen av övergång från frivillig vård till tvångsvård (s.k. konvertering)&lt;br&gt;skall minska. I propositionen framhålls att skyddet för andra personer&lt;br&gt;särskilt skall beaktats i fråga om psykiskt störda som har begått allvar-&lt;br&gt;liga våldsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämns tidigare i detta avsnitt har Socialstyrelsen konstaterat att&lt;br&gt;flera av målen med den nya lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård i&lt;br&gt;huvudsak har uppnåtts. Socialstyrelsen anser dock att det krävs forsk-&lt;br&gt;ningsinsatser under längre tid och en närmare översyn av lagstiftningen&lt;br&gt;för att bedöma om denna fått avsedda effekter för rättssäkerhet och&lt;br&gt;samhällsskydd. Vidare framhålls att tillämpningen av lagstiftningen i&lt;br&gt;vissa delar skulle kunna förbättras genom intensifierad information och&lt;br&gt;tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Socialstyrelsens uppfattning att det krävs ytterligare&lt;br&gt;utredningsinsater för att få fram ett säkrare underlag som visar om LPT&lt;br&gt;och LRV ger de effekter som statsmakterna har avsett. Socialstyrelsens&lt;br&gt;utvärdering bygger i huvudsak på erfarenheter som är inhämtade under&lt;br&gt;1992 och 1993 vilket i detta sammanhang är en mycket kort tidsperiod.&lt;br&gt;För att med större säkerhet kunna bedöma lagstiftningen anser regering-&lt;br&gt;en att framför allt frågor som avser användning av tvångsvård och&lt;br&gt;tvångsåtgärder bör analyseras vidare i en särskild utredning. I denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utredning bör även rättssäkerhet, vårdtidernas längd och användningen Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;av konvertering belysas. Även frågan om hur samhällsskyddet kan för-&lt;br&gt;bättras bör bli föremål för analys. Vi kommer att närmare beskriva in-&lt;br&gt;riktningen och organisationen av denna utredning i avsnitt 8. När det&lt;br&gt;gäller frågan om samhällsskyddet presenterar vi i avsnitt 5 vissa förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till hur detta redan nu kan stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen konstaterar att den ökade användningen av tvångsåt-&lt;br&gt;gärder kan begränsas genom tillsyns- och informationsinsatser. Rege-&lt;br&gt;ringen delar Socialstyrelsens uppfattning att sådana insatser behövs och&lt;br&gt;förutsätter att styrelsen vidtar behövliga insatser på området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Konvertering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det finns indikationer på att antalet kon-&lt;br&gt;verteringar (övergångar från frivillig vård till tvångsvård) inte har&lt;br&gt;minskat nämnvärt med den nya lagstiftningen. En fördjupad analys&lt;br&gt;av tillämpningen av konverteringsreglema bör genomföras för att&lt;br&gt;bedöma om åtgärder behöver vidtas för att att begränsa antalet kon-&lt;br&gt;vertering ar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för psykiatrisk tvångsvård m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård anges i 3 § lagen&lt;br&gt;(1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård - LPT. De utgör på en gång&lt;br&gt;förutsättningar för intagning och för fortsatt vård. Tre förutsättningar&lt;br&gt;måste samtidigt vara uppfyllda: allvarlig psykisk störning, kvalificerat&lt;br&gt;vårdbehov och vägran att mottaga vården eller oförmåga att ta ställning&lt;br&gt;till vårdfrågan. Frågan om förutsättningarna för psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;är uppfyllda i det enskilda fallet kan vara ganska svårbedömd. Mot&lt;br&gt;bakgrund härav föreskrivs i lagen att bedömningen skall göras av två&lt;br&gt;läkare, den som utfärdar vårdintyg och den som beslutar om själva in-&lt;br&gt;tagningen (s.k. tvåläkarprövning), jämför 4-6 §§ LPT. Ett intagningsbe-&lt;br&gt;slut gäller endast under en begränsad tid. Finner chefsöverläkaren vid&lt;br&gt;den enhet där patienten vårdas att patienten behöver tvångsvård utöver&lt;br&gt;fyra veckor från dagen för intagningsbeslutet, måste han enligt 7 § LPT&lt;br&gt;före utgången av fyraveckorstiden ansöka hos länsrätten om medgivande&lt;br&gt;till fortsatt tvångsvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inträffa att en patient som är intagen för frivillig psykiatrisk&lt;br&gt;vård visar sig vara i behov av tvångsvård. Enligt 4 § tredje stycket LPT&lt;br&gt;får emellertid vårdintyg inte utfärdas så länge patienten är intagen för&lt;br&gt;frivillig vård. Först när patienten lämnat sjukvårdsinrättningen kan det&lt;br&gt;vanliga intagningsförfarandet som beskrivits ovan tillämpas. Undantags-&lt;br&gt;vis kan dock ett särskilt förfarande tillämpas, som innebär att den frivil-&lt;br&gt;liga vården direkt förvandlas till tvångsvård, s.k. konvertering. Ett så-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lO&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dant beslut förutsätter dels att de i 3 § LPT angivna förutsättningarna&lt;br&gt;för tvångsvård är uppfyllda, dels att patienten till följd av sin psykiska&lt;br&gt;störning kan befaras komma att allvarligt skada sig själv eller någon&lt;br&gt;annan, jämför 11 § LPT. Beslut om konvertering fattas av chefsöver-&lt;br&gt;läkaren, men denne skall skyndsamt och senast inom fyra dagar ansöka&lt;br&gt;hos länsrätten om medgivande till fortsatt tvångsvård, jämför 12 § LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens utvärdering redovisas en undersökning om antalet&lt;br&gt;konverteringar från frivillig psykiatrisk vård till psykiatrisk tvångsvård.&lt;br&gt;Av denna undersökning framgår att 1194 konverteringar rapporterades&lt;br&gt;verksamhetsåret 1992/93 och 1412 år 1988. Av samma undersökning&lt;br&gt;framgår att antalet rapporterade konverteringar år 1984 uppgick till&lt;br&gt;1833.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att den begränsning av användningen av&lt;br&gt;konvertering som bl.a. var avsikten med den nya lagstiftningen därmed&lt;br&gt;inte har uppnåtts fullt ut. Enligt Socialstyrelsens bedömning är det inte&lt;br&gt;godtagbart att konvertering har ägt rum i så hög grad som vid 18 % av&lt;br&gt;alla avslutade vårdtillfällen enligt LPT år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har vidare rapporterat att konvertering också skett vid&lt;br&gt;18 % av alla avslutade vårdtillfällen under år 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en väsentlig skillnad mellan LSPV och LPT eftersom den&lt;br&gt;förstnämnda lagstiftningen innebar att patienten kunde tvångsvårdas&lt;br&gt;även om denne inte motsatte sig tvångsvård. Reglerna i LPT är så ut-&lt;br&gt;formade att patienten måste motsätta sig vård för att tvångsvård skall få&lt;br&gt;ske. Detta innebär att förutsättningar fanns för att en större andel patien-&lt;br&gt;ter kunde tvångsvårdas med LSPV än med LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sin utvärdering granskat journaler för vissa av&lt;br&gt;dem som har konverterats. Det gäller 116 journaler under verksamhets-&lt;br&gt;året 1992/93. Styrelsen konstaterar att journalerna saknar viktig informa-&lt;br&gt;tion om bl.a. orsaker till tvångsvårdsbeslutet. Av journalerna framgår&lt;br&gt;inte alltid klart om det funnits risk för att patienten på grund av sin&lt;br&gt;allvarliga psykiska störning skulle kunna allvarligt skada sig själv eller&lt;br&gt;någon annan, jämför 11 § LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt LPT skall konverteringen prövas av domstol i nära anslutning&lt;br&gt;till att den beslutats. Ansökan om medgivande till fortsatt tvångsvård&lt;br&gt;skall ha kommit in till länsrätt inom fyra dagar från konverteringsbe-&lt;br&gt;slutet. Enligt Socialstyrelsens utvärdering finns det indikationer på att&lt;br&gt;länsrättsprövning av konverteringen inte alltid har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utvärderingen blev 39 % av samtliga avslutade vårdtillfällen&lt;br&gt;p.g.a. konvertering inte prövade av länsrätt. Chefsöverläkaren ansöker i&lt;br&gt;dessa fall inte om medgivande till fortsatt tvångsvård trots att en sådan&lt;br&gt;skyldighet föreskrivs i 12 § LPT. Socialstyrelsen anger att många chefs-&lt;br&gt;överläkare har uppfattningen att denna skyldighet endast föreligger om&lt;br&gt;vårdtiden beräknas överstiga fyra dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § LPT måste det s.k. farlighetskriteriet tillsammans med&lt;br&gt;övriga kriterier för tvångsvård vara uppfyllda för att konvertering från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivillig vård till tvångsvård skall få ske. 1 Socialstyrelsens utvärdering Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;påtalas att denna bestämmelse i vissa fall har kringgåtts genom att pati-&lt;br&gt;enter som vårdas frivilligt men av läkare ansetts vara i behov av tvångs-&lt;br&gt;vård, skrivs ut från frivillig vård för att därefter omedelbart skrivas in i&lt;br&gt;tvångsvård genom vårdintyg. I de flesta av de uppmärksammade fallen&lt;br&gt;har vårdintyg skrivits samma dag som utskrivning har skett från den&lt;br&gt;frivilliga psykiatriska vården. I några fall har vårdintyg skrivits under&lt;br&gt;pågående frivillig vård trots att lagstiftningen inte medger detta, jämför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § tredje stycket LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare framhålls i utvärderingen att vissa företrädare för länsrätterna&lt;br&gt;upplever en osäkerhet om vad länsrättens prövning skall omfatta när det&lt;br&gt;gäller konvertering. Det saknas framför allt ledning i lagens förarbeten&lt;br&gt;om farlighetsrekvisitet skall vara uppfyllt under hela tvångsvårdstiden&lt;br&gt;eller bara vid tidpunkten för konverteringsbeslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 12 § LPT skall länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren,&lt;br&gt;som skall ha kommit in inom fyra dagar från konverteringsbeslutet,&lt;br&gt;medge om tvångsvården får fortsätta. Eftersom ungefär hälften av alla&lt;br&gt;patienter som konverterats skrivs ut inom fyra dagar från konverterings-&lt;br&gt;beslutet blir följden att dessa beslut inte prövas av länsrätten. Social-&lt;br&gt;styrelsen anser att detta är otillfredsställande från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen konstaterar sammanfattningsvis att reglerna i LPT inte&lt;br&gt;nämnvärt har bidragit till att minska antalet konverteringar. Styrelsen&lt;br&gt;anger att läkarna många gånger har tänjt på farlighetsbegreppet eller&lt;br&gt;låtit tidigare dokumenterad farlighet eller en bedömning om eventuell&lt;br&gt;framtida farlighet vara en indikation för konvertering. Socialstyrelsen&lt;br&gt;föreslår att farlighetsrekvisitet tas bort ur lagstiftningen. I stället bör&lt;br&gt;vårdintyg få utfärdas på vårdavdelningen följt av en skyndsam prövning&lt;br&gt;av specialistkompetent psykiatriker i anslutning till den personliga un-&lt;br&gt;dersökningen. Intagningsbeslutet och ansökan om medgivande till fort-&lt;br&gt;satt tvångsvård bör samma dag underställas länsrätten. Länsrätten skall&lt;br&gt;inom åtta dagar pröva såväl intagningsbeslutet som ansökan om med-&lt;br&gt;givande till fortsatt tvångsvård. Något krav påvisad eller befarad farlig-&lt;br&gt;het bör inte gälla. För att stärka rättssäkerheten föreslår Socialstyrelsen&lt;br&gt;vidare att chefsöverläkaren endast får delegera beslut enligt 11 § LPT&lt;br&gt;till specialistkompetent psykiatriker. Beslutet om konvertering bör därför&lt;br&gt;omfattas av undantagen i 39 § LPT.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördjupad analys av tillämpningen av konverteringsreglema i LPT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om att konvertering kan beslutas endast i vissa lärositua-&lt;br&gt;tioner innebär i jämförelse med tidigare regler på området en begräns-&lt;br&gt;ning och koncentration till speciellt angelägna fall. Socialutskottet ut-&lt;br&gt;talade vid riksdagsbehandlingen att det är angeläget att utvecklingen&lt;br&gt;noga följs beträffande användningen av konvertering. Utskottet erinrade&lt;br&gt;om att konvertering enligt LSPV användes i relativt stor omfattning,&lt;br&gt;nämligen vid cirka en femtedel av intagningstillfällena. Utskottet ansåg&lt;br&gt;att en utvärdering av tillämpningen av de nya bestämmelserna om kon-&lt;br&gt;vertering borde göras och redovisas för riksdagen inom två år efter det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den nya lagstiftningen hade trätt i kraft, jämför bet. 1990/91:SoU13 Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;s.42.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det finns vissa indikationer som tyder på att syf-&lt;br&gt;tet med bestämmelserna i LPT så vitt avser användningen av konverte-&lt;br&gt;ring inte har uppfyllts. Enligt Socialstyreslens utvärdering har konverte-&lt;br&gt;ring använts vid 18 % av alla vårdtillfällen enligt LPT år 1993. Rege-&lt;br&gt;ringen är dock inte beredd att med det underlag som för närvarande&lt;br&gt;finns att tillgå vidta några åtgärder för att ändra nuvarande reglering. Vi&lt;br&gt;anser att analysen när det gäller tillämpningen av konverteringsreglema&lt;br&gt;behöver fördjupas för att det skall vara möjligt att bedöma vilka åtgär-&lt;br&gt;der som behöver vidtas. Vi återkommer till uppläggningen av detta&lt;br&gt;arbete i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Samhällsskyddet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Chefsöverläkaren skall hos länsrätten ansöka&lt;br&gt;om medgivande för att kunna ge tillstånd till s.k. frigång för en pati-&lt;br&gt;ent som ges rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård (LRV) har särskild hänsyn&lt;br&gt;tagits till att skyddet för andra personer skall tillgodoses bättre. För att&lt;br&gt;tillgodose särskilda skyddsbehov har ett system införts med s.k. särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning av vissa domstolsöverlämnade patienter. Den all-&lt;br&gt;männa domstolen i ett brottmål har en möjlighet att besluta om särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning när någon överlämnas till rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;som brottspåföljd, jämför 31 kap. 3 § brottsbalken. I dessa fall gäller att&lt;br&gt;åklagare får tillfälle att yttra sig i frågor om vistelse utanför sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningen (permission) eller utskrivning och att prövningen skall göras&lt;br&gt;av länsrätten. Ett beslut av rätten som innebär att patienten skall skrivas&lt;br&gt;ut eller få vistas utanför sjukvårdsinrättningens område får överklagas&lt;br&gt;av åklagaren, jämför 20 § LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 § LRV skall vården av den som genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård enligt 31 kap. 3 § brottsbalken med särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;upphöra när det inte längre till följd av den psykiska störning som för-&lt;br&gt;anlett beslutet om särskild utskrivningsprövning finns risk för att patien-&lt;br&gt;ten återfaller i brottslighet som är av allvarligt slag. Patientens psykiska&lt;br&gt;tillstånd och personliga förhållanden i övrigt skall heller inte vara av&lt;br&gt;den art att han behöver vara intagen på en sjukvårdsinrättning för&lt;br&gt;psykiatrisk vård som är förenad med frihetsberövande och annat tvång.&lt;br&gt;Beslut om upphörande av vården prövas av länsrätten efter anmälan av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;chefsöverläkaren eller efter ansökan av patienten. Anmälan skall ske&lt;br&gt;genast när chefsöverläkaren finner att den rättspsykiatriska vården kan&lt;br&gt;upphöra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillstånd att under en viss del av vårdtiden vistas utanför&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningens område (permission) för den som genomgår rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning prövas denna fråga&lt;br&gt;av länsrätten efter ansökan av chefsöverläkaren eller patienten, jämför&lt;br&gt;10 § LRV. Vid sin prövning skall rätten särskilt beakta arten av den&lt;br&gt;brottslighet som föranlett beslutet om särskild utskrivningsprövning,&lt;br&gt;risken för återfall i brottslighet samt verkan av den vård och behandling&lt;br&gt;som patienten genomgått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § LRV föreskrivs att vid rättpsykiatrisk vård gäller i tillämpliga&lt;br&gt;delar bestämmelserna i 16 - 24 §§ lagen (1991:1128) om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård (LPT). I 17 § LPT anges att frågor om behandlingen ytterst&lt;br&gt;avgörs av chefsöverläkaren vid den enhet där patienten vårdas. I 18 §&lt;br&gt;första stycket LPT föreskrivs att en patient får hindras att lämna vårdin-&lt;br&gt;rättningens område eller den del av inrättningen där han skall vistas.&lt;br&gt;Regleringen innebär att det är chefsöverläkaren som beslutar i en sådan&lt;br&gt;fråga även när vården är förenad med särskild utskrivningsprövning. I&lt;br&gt;propositionen 1990/91:58 om psykiatrisk tvångsvård, m.m. anges att det&lt;br&gt;är särskilt betydelsefullt att det i dessa fall sker en noggrann prövning&lt;br&gt;av i vilken utsträckning patienten kan ges möjlighet att på egen hand&lt;br&gt;vistas t.ex. inom vårdinrättningens område men utanför sin vårdavdel-&lt;br&gt;ning. Vidare framhålls att det är angeläget att patienter som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning är intagna vid&lt;br&gt;sjukvårdsinrättningar som har tillräckliga säkerhetsmässiga förutsättning-&lt;br&gt;ar för sådan vård så att t.ex. rymningsförsök av patienter kan förhindras&lt;br&gt;vid s.k. frigång eller annars under vistelsen vid inrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i allmänna råd 1991:10 om tillämpning av lagen&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård redovisat faktorer som bör beaktas vid farlig-&lt;br&gt;hetsbedömningen av psykiskt störda personer. Det gäller tidigare vålds-&lt;br&gt;beteende, patientens aktuella tillstånd i relation till förväntad situation&lt;br&gt;vid utskrivning, patientens inställning till tidigare brottslighet samt&lt;br&gt;eventuell missbruksproblematik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Rättsmedicinalverket (RMV) pågår ett projekt om bl.a. metod-&lt;br&gt;utveckling när det gäller kvaliteten i farlighetsbedömningar av psykiskt&lt;br&gt;störda brottslingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Godkända vårdinrättningar för viss rättspsykiatrisk vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de regler i LRV som syftar till att tillgodose samhällsskyddet&lt;br&gt;återfinns särregler för var rättspsykiatrisk vård skall få ges till dem som&lt;br&gt;är anhållna, häktade eller intagna i kriminalvårdsanstalt m.m. När det&lt;br&gt;gäller rättspsykiatrisk vård som utgör en brottspåföljd skall denna kunna&lt;br&gt;ges på i princip samma sjukvårdsinrättningar som vård enligt LPT. Någ-&lt;br&gt;on särskild reglering för personer som genomgår rättpsykiatrisk vård&lt;br&gt;med särskild utskrivningsprövning har inte införts. Sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen har själva att avgöra i vilken utsträckning vissa vårdbehövande,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vare sig de är lagöverträdare eller inte, från behandlingssynpunkt och Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;med hänsyn till t.ex. säkerhetskraven bör vistas på särskilda enheter,&lt;br&gt;jämför 6 § LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättspsykiatrisk vård för häktade rn.fi som avses i 1 §&lt;br&gt;andra stycket 2 och 3 LRV finns däremot en särskild regel för var vår-&lt;br&gt;den får ges. Med hänsyn till att patienterna i dessa fall är frihetsbe-&lt;br&gt;rövade i annan ordning, t.ex. genom beslut om häktning, fängelsestraff&lt;br&gt;m.m., måste krav på byggnader, personalsammansättning m.m. kunna&lt;br&gt;upprätthållas. Utöver de säkerhetskrav som normalt ställs på tvångsvår-&lt;br&gt;den tillkommer att särskild hänsyn måste tas till risken för rymnings-&lt;br&gt;eller fritagningsförsök. Vidare gäller att särskilda restriktioner för en&lt;br&gt;patient i fråga om bl.a. rätten att kommunicera med utomstående skall&lt;br&gt;kunna tillämpas i dessa fall. Sådana restriktioner kan ha beslutats av&lt;br&gt;åklagare när det gäller den som är häktad och av regeringen eller krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen beträffande den som är intagen i kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § förordningen om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;(1991:1472) föreskrivs att för den som är anhållen, häktad eller intagen&lt;br&gt;på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagen i eller skall&lt;br&gt;förpassas till en kriminalvårdsanstalt får rättspsykiatrisk vård ges vid de&lt;br&gt;vårdinrättningar som anges i en bilaga till förordningen. De vårdinrätt-&lt;br&gt;ningar som redovisas i bilagan är sådana som tidigare godkänts av rege-&lt;br&gt;ringen för den ifrågavarande rättspsykiatriska vården. Ansökan om till-&lt;br&gt;stånd enligt 6 § första stycket LRV att få ge rättspsykiatrisk vård vid en&lt;br&gt;vårdinrättning som inte anges i nämnda bilaga i sådana fall som anges i&lt;br&gt;1 § andra stycket 2 och 3 samma lag, görs av sjukvårdshuvudmannen&lt;br&gt;hos Socialstyrelsen. Styrelsen vidarebefordrar därefter med eget yttrande&lt;br&gt;ansökan till regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inom den landstingsdrivna psykiatrin särskilda resursenheter&lt;br&gt;på regionnivå för vård av patienter som betecknas som särskilt vård-&lt;br&gt;krävande. Antalet vårdplatser uppgår till totalt drygt 300 vid dessa&lt;br&gt;regionvårdsenheter. Regionvårdsenheter finns i Växjö (S:t Sigfrids sjuk-&lt;br&gt;hus), Katrineholm (Karsuddens sjukhus), Umeå (Universitetssjukhuset),&lt;br&gt;Sundsvall (Sidsjöns sjukhus) samt Säter (Säters sjukhus). Även i Vad-&lt;br&gt;stena (S:ta Birgittas sjukhus) finns en vårdenhet för särskilt vårdkrävan-&lt;br&gt;de patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av de patienter som ges rättspsykiatrisk vård med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning vårdas vid de ovan nämnda enheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens utvärdering av samhällsskyddet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sin utvärdering särskilt studerat awikningar från&lt;br&gt;rättspsykiatriska regionvårdsenheter. Vid rättspsykiatrisk vård förekom-&lt;br&gt;mer det att patienter avviker vid utevistelse med personal, vid s.k. fri-&lt;br&gt;gång och vid permission. Awikningar förekommer även från vårdavdel-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Awikningar är enligt Socialstyrelsen betydligt ovanligare nu än för 20&lt;br&gt;år sedan. En minskning har också skett under de senaste åren. Under år&lt;br&gt;1990 rapporterades till Socialstyrelsen sådana awikningar som skedde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1*** Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 194&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;från de rättpsykiatriska regionvårdsenhetema. Rapporteringen har följts Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;upp vid styrelsens utvärdering av LRV under en sexmånadersperiod&lt;br&gt;under år 1993. Jämfört med förhållandena år 1990 har awikningar från&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård minskat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anger att awikningar förekommer främst vid frigång,&lt;br&gt;dvs. när patienten med chefsöverläkarens tillstånd får röra sig fritt inom&lt;br&gt;sjukhusområdet utan att personal följer med. Awikningar från frigång&lt;br&gt;ligger på samma nivå vid undersökningen år 1993 som vid undersök-&lt;br&gt;ningen år 1990. Antalet awikningar per 1 000 frigångstillfällen var 2,5&lt;br&gt;1993. Vid permission inträffade 2,3 awikningar per 1 000 permissions-&lt;br&gt;tillfällen samma år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att säkerhetsnivån vid regionvårdsenhetema är&lt;br&gt;tillräcklig med hänsyn till att den rättspsykiatriska vården bedrivs inom&lt;br&gt;landstingen. Det finns enligt styrelsens mening inga system som omöj-&lt;br&gt;liggör awikningar. Ett system som helt skulle förhindra awikningar&lt;br&gt;skulle innebära en behandlingsmiljö som enligt Socialstyrelsen inte hör&lt;br&gt;hemma inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utvärderingen har reglerna med särskild utskrivningsprövning&lt;br&gt;vid rättspsykiatrisk vård inneburit att samhällsskyddet har ökat. Effekten&lt;br&gt;av systemet med av regeringen godkända enheter för rättpsykiatrisk vård&lt;br&gt;av häktade m.tl. har, så vitt gäller samhällsskyddet, emellertid varit&lt;br&gt;svårt att bedöma. Socialstyrelsen anser att reglerna för godkännande av&lt;br&gt;enheter för viss rättspsykiatrisk vård är oflexibelt vilket i vissa situatio-&lt;br&gt;ner innebär att samhällsskyddet ges alltför stor betydelse i förhållande&lt;br&gt;till patientens behandling och rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen kan konstatera att de patienter som ges rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård med särskild utskrivningsprövning är en liten patientgrupp med&lt;br&gt;långa vårdtider. Från rättpsykiatriska regionvårdsenheter förekommer&lt;br&gt;awikningar i mycket liten omfattning enligt den rapportering som ges&lt;br&gt;in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis framhålls att den nya lagstiftningen i väsentliga&lt;br&gt;delar uppfyller rimliga krav på samhällsskydd med hänsyn till att den&lt;br&gt;rättspsykiatriska vården är en angelägenhet för den landstingskommu-&lt;br&gt;nala hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande för tillstånd till frigång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att reglerna i LRV har skapat förutsättningar för att&lt;br&gt;samhällsskyddet skall kunna tillgodses bättre än som var fallet med den&lt;br&gt;tidigare lagstiftningen på området. Reglerna om särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning för vissa domstolsöverlämnade patienter innebär enligt vår&lt;br&gt;mening att de rättsvårdande myndigheternas erfarenheter och kompetens&lt;br&gt;kan tas tillvara på ett bättre sätt än tidigare. Regeringen anser att denna&lt;br&gt;ordning skall gälla även fortsättningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under bl.a. de senaste åren har det emellertid inträffat ett antal upp-&lt;br&gt;märksammade awikningar från rättspsykiatrisk vård. Det har gällt bl.a.&lt;br&gt;personer som har genomgått rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning och som haft permission eller som har haft möjlighet till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Riksdagens ombudsmän (JO) uppmärksammat vissa av-&lt;br&gt;vikningar från permission och frigång när det gäller rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård. JO har i en promemoria (2968-1994) framhållit att det kan finnas&lt;br&gt;anledning att utreda awikningama och därvid särskilt granska hur lag-&lt;br&gt;stiftarens krav på skydd för omgivningen beaktas av de rättspsykiatriska&lt;br&gt;regionvårdenhetema vid handläggningen av ärenden rörande frigång&lt;br&gt;m.m. för patienter med särskild utskrivningsprövning. Socialstyrelsen&lt;br&gt;skall till JO avge yttrande i denna fråga och till yttrandet foga en rap-&lt;br&gt;port över antalet awikningar från de rättspsykiatriska regionvårdsen-&lt;br&gt;hetema med en redovisning över omständigheterna kring varje awik-&lt;br&gt;ning. Socialstyrelsen kommer att redovisa resultatet i en rapport under&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anför att det är förhållandevis få awikningar som sker&lt;br&gt;vid frigång och vid permission. Vi vill för vår del understryka att frågan&lt;br&gt;om samhällsskyddet tillgodoses i tillräcklig omfattning inte kan bedöm-&lt;br&gt;as enbart med hjälp av statistiska uppgifter. I detta sammanhang måste&lt;br&gt;bedömningen utgå ifrån en analys av bl.a. den dömdes benägenhet att&lt;br&gt;återfalla i brottslighet av allvarlig art. Det kan räcka med att ett fåtal&lt;br&gt;farliga personer har möjlighet att awika för att det från säkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt skall betecknas som oacceptabelt. Enligt regeringens mening är&lt;br&gt;det ett rimligt krav att den landstingskommunala psykiatrin skall kunna&lt;br&gt;ge psykiatrisk vård av god kvalitet med goda förutsättningar för reha-&lt;br&gt;bilitering samtidigt som allmänheten ges ett adekvat skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänheten bör kunna ställa höga krav på säkerheten vid de vårdin-&lt;br&gt;rättningar som vårdar psykiskt störda personer som bedöms vara farliga.&lt;br&gt;Det är naturligtvis inte acceptabelt att psykiskt störda personer som är&lt;br&gt;farliga för andra skall ha möjlighet att awika vare sig det sker från&lt;br&gt;vårdavdelningen eller vid permission eller vid s.k. frigång. Erforderliga&lt;br&gt;åtgärder måste därför vidtas för att tillgodose säkerheten vid de enheter&lt;br&gt;i landet som bedriver rättpsykiatrisk vård av patienter som bedöms vara&lt;br&gt;farliga för andra människor. Det är nödvändigt med åtgärder för att&lt;br&gt;förhindra att awikningar inträffar. Det krävs också åtgärder från Social-&lt;br&gt;styrelsens sida när det gäller tillsyn och kontroll av att såväl skalskydd&lt;br&gt;vid vårdenheterna som säkerhetsmedvetandet hos personalen är tillfreds-&lt;br&gt;ställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sin utvärdering noterat att awikningar förekom-&lt;br&gt;mer främst vid frigång, dvs. när patienten med chefsöverläkarens till-&lt;br&gt;stånd får röra sig fritt utanför vårdavdelningen men inom sjukhusom-&lt;br&gt;rådet utan att personal följer med. Regeringen anser att åtgärder behöver&lt;br&gt;vidtas för att öka säkerheten vid bedömningar av vilka patienter som&lt;br&gt;bör få möjlighet till s.k. frigång. Vi anser att Socialstyrelsen i sin tillsyn&lt;br&gt;särskilt bör kontrollera sjukvårdinrättningamas åtgärder för att förhindra&lt;br&gt;att patienter som genomgår rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning har möjlighet att awika bl.a. vid permission och vid&lt;br&gt;frigång. I denna kontroll bör särskilt uppmärksammas läkarnas kompe-&lt;br&gt;tens och erfarenhet bl.a. av farlighetsbedömningar inom det rättpsykia-&lt;br&gt;triska området. Det är av särskild vikt att de läkare som bedömer om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obevakade vistelser utanför vårdavdelningen skall beviljas har erforder-&lt;br&gt;lig erfarenhet och kunskaper för att kunna ta ställning till om det finns&lt;br&gt;risk för att patienten avviker eller återfaller i allvarlig brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det även krävs regeländringar för att öka säkerheten vid&lt;br&gt;beslut om frigång när det gäller patienter som ges rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;med särskild utskrivningsprövning. Några sådana möjliga åtgärder kom-&lt;br&gt;mer att tas upp inom ramen för den utredning som föreslås i avsnitt 8.&lt;br&gt;Vissa åtgärder bör dock kunna vidtas redan nu. Enligt vår mening skall&lt;br&gt;sålunda chefsöverläkaren ha länsrättens medgivande för att besluta om&lt;br&gt;frigång för en patient som ges rättspsykiatrisk vård med särskild utskriv-&lt;br&gt;ningsprövning. Om länsrätten ger detta medgivande får då chefsöver-&lt;br&gt;läkaren befogenhet att besluta om frigång i den utsträckning han finner&lt;br&gt;lämpligt. Länsrätten skall ha möjlighet att återkalla medgivandet. Detta&lt;br&gt;kan enligt vår mening vara påkallat bl.a. om det kan konstateras att&lt;br&gt;säkerhetsaspekterna inte har beaktats tillräckligt. Angående den närmare&lt;br&gt;utformningen av den nya bestämmelsen och de övriga lagtekniska änd-&lt;br&gt;ringar som behövs hänvisas till författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya regleringen med medgivande av länsrätt för beslut om frigång&lt;br&gt;för patienter med särskild utskrivningsprövning torde endast initialt&lt;br&gt;komma att påverka länsrätternas arbetssituation i någon nämnvärd ut-&lt;br&gt;sträckning. Det är här fråga om en begränsad krets patienter med för-&lt;br&gt;hållandevis långa vårdtider. Patienterna är i de flesta fall väl kända av&lt;br&gt;länsrätterna genom tidigare prövningar av tillstånd till permissioner etc.&lt;br&gt;Ifrågavarande patienter är dessutom placerade på vårdinrättningar över&lt;br&gt;hela landet varför det för närvarande inte kan förutses en markant ökad&lt;br&gt;arbetsbelastning för endast vissa länsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen är medveten om att vistelser utanför vårdavdelningen är ett&lt;br&gt;viktigt led i behandlingen och rehabiliteringen. Det är enligt vår mening&lt;br&gt;viktigt att dessa möjligheter till vistelse även fortsättningsvis får utgöra&lt;br&gt;ett medel i behandlingen även för patienter som ges rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;med särskild utskrivningsprövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör slutligen nämnas att det inom ramen för ett utredningsarbete&lt;br&gt;skall lämnas förslag som syftar till att stärka samhällsskyddet i förhåll-&lt;br&gt;ande till dagens situation. Vi återkommer till denna fråga i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Stödperson&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Alltför få av de personer som vårdas med&lt;br&gt;tvång har fått en stödperson utsedd för sig. Detta har sin grund i&lt;br&gt;brister i tillämpningen av gällande bestämmelser. Informationen till&lt;br&gt;chefsöverläkama om stödpersonens roll och om patientens rätt till&lt;br&gt;stödperson enligt 48 § lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;- LPT och 30 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård - LRV&lt;br&gt;bör intensifieras. Socialstyrelsen bör se till att såväl informationen&lt;br&gt;som tillsynen förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om stödpersonerna bör ges ökade möjligheter till informa-&lt;br&gt;tion från hälso- och sjukvården om förhållanden som rör patienten&lt;br&gt;bör övervägas av utredningen om LPT och LRV m.m. som redovisas&lt;br&gt;i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen tor regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Socialstyrelsens utvärdering framgår att landstingens förtroende-&lt;br&gt;nämnder, som har till uppgift att utse stödpersonerna, anser att stödper-&lt;br&gt;sonverksamheten i stort sett fungerat bra. Svårigheter att rekrytera stöd-&lt;br&gt;personer har dock funnits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utvärderingen anges att endast 9 % av alla patienter som under ett&lt;br&gt;visst år vårdats enligt LPT och LRV har haft stödperson. Under samma&lt;br&gt;år har 51 % av dem som vårdats enligt LPT och LRV inte erbjudits&lt;br&gt;stödperson. Socialstyrelsen framhåller att orsaken till att patienterna inte&lt;br&gt;erbjudits denna rättighet kan tyda på att informationen enligt 48 § LPT&lt;br&gt;har brustit. Av denna regel framgår att en patient som vårdas med stöd&lt;br&gt;av LPT så snart hans tillstånd medger det genom chefsöverläkarens&lt;br&gt;försorg skall upplysas om sin rätt till att få hjälp av en stödperson. Mot-&lt;br&gt;svarande gäller för de patienter som vårdas med stöd av LRV, jämför&lt;br&gt;30 § LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några förtroendenämnder har till Socialstyrelsen rapporterat att vissa&lt;br&gt;chefsöverläkare har avböjt stödpersoner med hänvisning till att vården&lt;br&gt;har egna kontaktpersoner som kan utföra stödpersonens uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att få av stödpersonerna har medverkat i&lt;br&gt;länsrätten trots att detta enligt styrelsen var ett av huvudsyftena med&lt;br&gt;stödpersonsfunktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att det vid psykiatrisk tvångsvård bör vara ob-&lt;br&gt;ligatoriskt att erbjuda den tvångsvårdade stödperson. Patienten skall&lt;br&gt;dock kunna avstå från denna rättighet. Vidare bör informationen till&lt;br&gt;chefsöverläkare om stödpersonens roll och om patienternas rätt till detta&lt;br&gt;stöd enligt 48 § LPT och 30 § LRV intensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av styrelsens utvärdering framgår att stödpersonverksamheten skall&lt;br&gt;följ as av Socialstyrelsen i samarbete med Landstingsförbundet och RSMH.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagens ombudsmän (JO)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO har i ett på eget initiativ upptaget ärende rörande omständigheter vid&lt;br&gt;en awikning från en rättspsykiatrisk regionvårdsenhet, lämnat synpunk-&lt;br&gt;ter på stödpersonverksamheten enligt den psykiatriska tvångsvårdslag-&lt;br&gt;stiftningen. JO gör följande bedömning (JO 3220-1993).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Stödpersonen har en från sjukvården fristående roll och har att till-&lt;br&gt;handagå patienten med hjälp och stöd i personliga frågor. Biståndet&lt;br&gt;kan avse olika rättsliga åtgärder som sammanhänger med tvångs-&lt;br&gt;vården och kontakter med sociala myndigheter men även rent prak-&lt;br&gt;tiska åtgärder som att följa med patienten i demies bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödpersonen har en grannlaga uppgift. Uppdraget innebär åtagand-&lt;br&gt;en att biträda patienten inom olika, många gånger känsliga områden.&lt;br&gt;Det får därför förutsättas att det till stödperson främst utses personer&lt;br&gt;med erfarenhet från arbete inom den psykiatriska vården eller social-&lt;br&gt;tjänsten. Lagen utgår från att en stödperson under uppdraget får viss&lt;br&gt;information om bl.a. patientens hälsotillstånd. Därför föreskrivs en&lt;br&gt;tystnadsplikt för stödperson om patientens förhållanden. Däremot&lt;br&gt;finns det ingen regel som medger sjukvårdspersonal att lämna in-&lt;br&gt;formation till stödpersonen om patienten. Frågan har heller inte be-&lt;br&gt;rörts under förarbetena till lagstiftningen, (prop. 1990/91:58,&lt;br&gt;SoUl 990/91:13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan Unnas fall där det från olika synpunkter är nödvändigt att&lt;br&gt;stödpersonen erhåller en förhållandevis ingående information om&lt;br&gt;patienten. I dessa fall kan det dessutom krävas att informationen&lt;br&gt;lämnas av en läkare. Ofta kan frågan antagligen lösas genom att&lt;br&gt;patienten ger samtycke till uppgiftslämnandet. Det torde vara en&lt;br&gt;smidigare ordning att lösa problemet lagstiftningsvägen så att man&lt;br&gt;från sjukvårdens sida får lämna ut sekretessbelagd information till en&lt;br&gt;stödperson. Det blir då vederbörande läkare som får bedöma omfatt-&lt;br&gt;ningen och inriktningen av uppgiftslämnandet. Naturligtvis bör i så&lt;br&gt;fall patienten informeras om att hemliga uppgifter om honom lämnas&lt;br&gt;ut. Därmed får han själv bedöma om han ändå vill ha en stödperson&lt;br&gt;utsedd. Lagtekniskt bör den av mig förordade lösningen anknytas till&lt;br&gt;reglerna om stödperson i 30 § LPT och utformas som en uppgifts-&lt;br&gt;skyldighet (jinfr 14 kap. 1 § sekretesslagen) för behandlande läkare&lt;br&gt;att lämna ut sekretessbelagda uppgifter om patienten i den utsträck-&lt;br&gt;ning som kan anses påkallat för att stödpersonen skall kunna fullfölja&lt;br&gt;sitt uppdrag&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att erhålla stödperson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en alltför begränsad andel av de personer som&lt;br&gt;vårdas med tvång erhåller stödperson. Vi anser att det är angeläget att&lt;br&gt;åtgärder vidtas för att förbättra möjligheterna för tvångsvårdade psykiskt&lt;br&gt;störda att få en stödperson utsedd. Inte minst mot bakgrund av kravet på&lt;br&gt;rättssäkerhet för den enskilde är en sådan åtgärd angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till LPT och LRV konstaterades att en patient med all-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varlig psykisk störning är skör och sårbar och att han befinner sig i en&lt;br&gt;mycket utsatt situation när tvångsvård kommer i fråga. Patienten har&lt;br&gt;ofta ett behov av stöd i samband med att rättslig prövning sker av&lt;br&gt;tvångsförutsättningama. Den prövningen skall gå ut på att bl.a. närmare&lt;br&gt;undersöka om det finns alternativ till tvångsvård och i så fall vilka&lt;br&gt;dessa är. Därvid bör det vara av värde för patienten att kunna få bistånd&lt;br&gt;av en person med kunskap och erfarenhet i sådana hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt vår mening ett stort behov av att den tvångsvårdade&lt;br&gt;ges ett personligt stöd av en person som står utanför såväl det rättsliga&lt;br&gt;systemet som sjukvården. Stödpersonen har som nämnts viktiga upp-&lt;br&gt;gifter inte minst för att tillgodose patientens rättssäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill vidare erinra om att det i förarbetena till lagstiftningen&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård m.m. behandlats hur man kan säkerställa att&lt;br&gt;patienter vars psykiska tillstånd var sådant att han inte tar något initiativ&lt;br&gt;till att få hjälp ändå skall kunna få en stödperson utsedd. Enligt proposi-&lt;br&gt;tionen bör i dessa fall stödperson kunna utses om patienten inte motsät-&lt;br&gt;ter sig detta, jämför 30 § LPT och 26 § LRV. Det bör ankomma på&lt;br&gt;vårdpersonalen att uppmärksamma och anmäla behov av stödperson i&lt;br&gt;sådana fall som här avses. Regeringen anser att orsakerna till att alltför&lt;br&gt;få patienter får stödperson främst har sin grund i brister i tillämpningen&lt;br&gt;av gällande bestämmelser. Vi anser att situationen skulle kunna förbätt-&lt;br&gt;ras väsentligt med intensifierade tillsyns- och informationsinsatser på&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Socialstyrelsens bedömning att kunskaperna hos&lt;br&gt;vårdpersonalen om stödpersonens roll måste förbättras. Vi anser i likhet&lt;br&gt;med Socialstyrelsen att informationen till chefsöverläkare om stödper-&lt;br&gt;sonens roll och om patientens rätt till stödperson enligt 48 § LPT och&lt;br&gt;30 § LRV bör intensifieras. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att se&lt;br&gt;till att erforderliga informations- och tillsynsinsatser genomförs i till-&lt;br&gt;räcklig utsträckning. Även förtroendenämnderna bör ta initiativ till att&lt;br&gt;vårdpersonalen informeras om stödpersonens roll m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 30 § LPT är det förtroendenämnderna inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den som utser stödpersoner. Regeringen förutsätter att landstingen ska-&lt;br&gt;par de förutsättningar som är nödvändiga för att tillräckligt många skall&lt;br&gt;vara villiga att åta sig uppdrag som stödperson. Om det skulle visa sig&lt;br&gt;att de föreslagna insatserna inte i tillräcklig utsträckning skulle förbättra&lt;br&gt;möjligheterna för tvångsvårdade patienter att erhålla stödperson avser vi&lt;br&gt;att återkomma till riksdagen i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheter till information till stödpersoner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;JO har i det beslut som refererats tidigare framhållit att möjligheterna&lt;br&gt;för stödpersoner att inhämta information om patienter bör förbättras. JO&lt;br&gt;föreslår därvid lagändringar för att möjliggöra detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar JO:s uppfattning att det är angeläget att stödperson-&lt;br&gt;erna ges erforderlig information från hälso- och sjukvården om förhåll-&lt;br&gt;anden som rör patienten. Denna information kan vara av betydelse inte&lt;br&gt;minst när det gäller att tillgodose kraven på rättssäkerhet och samhälls-&lt;br&gt;skydd. I de fall inte patientens samtycke kan erhållas torde dock nöd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vändig information till stödpersonen i vissa fall kunna lämnas med stöd&lt;br&gt;av 1 kap. 5 § sekretesslagen (1980:100). Det måste dock antas att nöd-&lt;br&gt;vändigt uppgiftslämnande i regel kan ske med patientens samtycke.&lt;br&gt;Stödpersonsinstitutet bygger ytterst på en ömsesidigt förtroendefull kon-&lt;br&gt;takt mellan patienten och stödpersonen. JO:s förslag innebär dessutom&lt;br&gt;svåra avvägningar med hänsyn till patientens integritet. Regeringen gör&lt;br&gt;därför bedömningen att frågan om hur stödpersonen skall kunna erhålla&lt;br&gt;viktig information om patientens förhållanden bör övervägas av utred-&lt;br&gt;ningen om LPT och LRV m.m. som redovisas i avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det av central betydelse för den som har&lt;br&gt;uppdraget att vara stödperson att han har vissa grundläggande kunskaper&lt;br&gt;om hur olika typer av psykiska störningar påverkar människor. Dessa&lt;br&gt;insikter skapar bättre möjligheter för stödpersonen att bl.a. bedöma hur&lt;br&gt;hans insatser till den psykiskt störde bör utformas. Att stödpersonen har&lt;br&gt;dessa kunskaper är väsentliga inte minst när det gäller att tillgodose&lt;br&gt;krav på samhällsskydd. Blivande stödpersoner ges ofta viss information&lt;br&gt;om psykiska störningar m.m. i samband med sin grundläggande utbild-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser dock att Socialstyrelsen i samråd med Landstingsför-&lt;br&gt;bundet och RSMH bör göra en bedömning av om de stödpersoner som&lt;br&gt;i dag finns har tillräckliga kunskaper om psykiska störningar och hur&lt;br&gt;dessa yttrar sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Psykiatrisk vård för anhållna, häktade och intagna&lt;br&gt;i kriminalvården&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Psykiatrisk vård till rättspsykiatriskt undersökta&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regelsystem förtydligas för att de&lt;br&gt;patienter som behöver det skall kunna få bl.a. rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;utan dröjsmål. I lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;görs ett förtydligande av sjukvårdshuvudmännens ansvar för vården&lt;br&gt;efter avslutad rättspsykiatrisk undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ansvaret enligt 6 § lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård för att driva en sådan vårdinrättning som&lt;br&gt;ger rättspsykiatrisk vård, omfattar finansiering, medicinsk ledning,&lt;br&gt;tillhandahållande av läkarinsatser samt insatser från övrig vårdperso-&lt;br&gt;nal. En uppdelning av den rättspsykiatriska vården med en sjuk-&lt;br&gt;vårdshuvudman som ansvarig för läkarinsatser och staten som an-&lt;br&gt;svarig för övriga vårdinstatser ligger inte i linje med de intentioner&lt;br&gt;som ligger till grund för lagstiftningen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Socialstyrelsens utvärdering konstateras att det finns vissa problem vid&lt;br&gt;tillämpningen av LRV som leder till svårigheter vid överföringen till&lt;br&gt;den psykiatriska vården av personer som vid rättspykiatrisk undersök-&lt;br&gt;ning bedömts vara i behov av rättspsykiatrisk vård. Enligt Socialstyrel-&lt;br&gt;sen torde dessa svårigheter bero på att lagen är svåröverskådlig och&lt;br&gt;innehåller många undantagsregler. Enligt LRV och lagen (1991:1137)&lt;br&gt;om rättpsykiatrisk undersökning (LRU) gäller olika förutsättningar för&lt;br&gt;den rättspsykiatriska vård som ges i samband med rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning och efter avslutad undersökning. Detta beror dels på om&lt;br&gt;undersökningen sker på en statlig enhet eller entreprenadenhet inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården, dels på om den undersökte är häktad eller på fri&lt;br&gt;fot eller intagen med stöd av domstols beslut enligt 10 § LRU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har vid sin undersökning, som omfattar andra halvåret&lt;br&gt;1992 funnit att 41 % av dem som överlämnats till rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;har flyttats över till vårdinrättning innan domen avkunnats. Knappt&lt;br&gt;25 % har intagits på vårdinrättning efter det att domen vunnit laga kraft.&lt;br&gt;Socialstyrelsen konstaterar att intagning för rättspsykiatrisk vård efter&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning numera sker snabbare än då LSPV gällde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har funnit indikationer på att vissa patienter efter rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk undersökning har givits fortsatt psykiatrisk vård på oklara&lt;br&gt;eller felaktiga grunder. Mot denna bakgrund föreslår Socialstyrelsen en&lt;br&gt;översyn av aktuella föreskrifter i LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anser att förenklade och enhetliga regler bör införas i&lt;br&gt;LRV som skapar bättre förutsättningar att ge dem som har genomgått en&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning fortsatt psykiatrisk vård i avvaktan på att&lt;br&gt;domen vinner laga kraft, oavsett om undersökningen skett på en statlig&lt;br&gt;undersökningsenhet eller på en undersökningsenhet inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Detta betyder att häktade och de som varit intagna enligt&lt;br&gt;10 § LRU bör kunna överföras till vårdenhet inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den för fortsatt psykiatrisk tvångsvård om sådan vård inletts under ut-&lt;br&gt;redningstiden. Intagningen skulle enligt Socialstyrelsens mening under-&lt;br&gt;lättas genom att beslutet om rättpsykiatrisk vård fortsätter att gälla när&lt;br&gt;den undersökte förs över till vårdenhet inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller vidare att ansvaret för rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;av domstolsöverlämnade patienter ligger på den psykiatriska organisa-&lt;br&gt;tionen på patientens hemort. Detta ansvar gäller även innan domen vun-&lt;br&gt;nit laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår att sjukvårdshuvudmannens ansvar för vården&lt;br&gt;efter genomförd rättspsykiatrisk undersökning som resulterat i att vård-&lt;br&gt;behov föreligger tydliggörs i lagstiftningen. Av 8 § LRU bör framgå att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannen skall svara för att den undersökte ges vård från&lt;br&gt;och med dagen efter det att rättpsykiatriskt utlåtande expedieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tydligare ansvar för patienter som genomgått rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård av domstolsöverlämnade personer som genomgått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning skall enligt 7 § LRV påbörjas ulan dröjs-&lt;br&gt;mål när domstolens beslut om sådan vård vunnit laga kraft. Om den&lt;br&gt;dömde är häktad skall vården påbörjas även om beslutet inte har vunnit&lt;br&gt;laga kraft under förutsättning att den dömde och åklagaren medger att&lt;br&gt;så sker. Av 8 § LRU framgår avseende rättspsykiatriska undersökningar&lt;br&gt;av häktade bl.a. att sedan den rättpsykiatriska undersökningen har av-&lt;br&gt;slutats, skall den misstänkte föras tillbaka till häktet om hans hälsotill-&lt;br&gt;stånd inte ger anledning till något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet har i sitt betänkande om psykiatrisk tvångsvård m.m.&lt;br&gt;(bet. 1990/9 LSoU 13) framhållit att ett allvarligt problem tidigare har&lt;br&gt;varit de väntetider som förekommit innan personer som dömts till sluten&lt;br&gt;psykiatrisk vård kunnat flyttas över till sjukvården. Enligt utskottet kan&lt;br&gt;det inte accepteras att en person som är i uppenbart behov av vård inte&lt;br&gt;tas om hand av sjukvården på grund av resursbrist eller andra skäl. Att&lt;br&gt;vård, i avvaktan på patientens placering i sjukvården, kunnat ges på en&lt;br&gt;rättspsykiatrisk klinik har naturligtvis inte påskyndat placeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen om psykiatrisk tvångsvård (1990/91:58) framhölls att&lt;br&gt;patienter på rättspsykiatrisk undersökningsenhet i regel kan ges vård&lt;br&gt;med eget samtycke och att det i princip endast är möjligheten att an-&lt;br&gt;vända tvångsmedicinering som skulle saknas på undersökningsenheten.&lt;br&gt;Socialutskottet betonade dock i sitt ovan nämnda betänkande att patien-&lt;br&gt;ter som av domstol överlämnas till rättspsykiatrisk vård skyndsamt mås-&lt;br&gt;te tas om hand i sjukvården när det finns behov av vård. Utskottet&lt;br&gt;noterade i sammanhanget att det inte längre skulle ankomma på Social-&lt;br&gt;styrelsen att besluta om placering av dem som av domstol överlämnas&lt;br&gt;till rättspsykiatrisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet framhöll vidare att om problem skulle uppkomma gen-&lt;br&gt;om att möjlighet till tvångsvård under viss tid skulle saknas och om&lt;br&gt;utfallet av lagstiftningen när det gäller överflyttande av patienter till&lt;br&gt;sjukvården skulle leda till väntetider borde regeringen återkomma till&lt;br&gt;riksdagen med förslag till ändring i bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nämnts tidigare i detta avsnitt tas de färdigundersökta personer&lt;br&gt;som behöver psykiatrisk vård om hand snabbare inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården i dag än tidigare. Regeringen kan således konstatera att de nya&lt;br&gt;reglerna ökat möjligheterna för ett snabbare omhändertagande av psyk-&lt;br&gt;iskt störda lagöverträdare inom hälso- och sjukvården än tidigare vilket&lt;br&gt;också var syftet med de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av regeringens proposition 1994/95:100, bil. 5, framgår att Rätts-&lt;br&gt;medicinalverket (RMV) har framhållit att det finns behov av att tydlig-&lt;br&gt;göra sjukvårdshuvudmännens ansvar efter genomförd rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning. Skälet är att vissa undersökta som har genomgått rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk undersökning och som har behov av rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;inte tillräckligt snabbt överförs till en enhet inom hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Detta medför olägenheter för patienterna i form av försenad eller ute-&lt;br&gt;bliven vård m.m. och för RMV i form av ökade kostnader. Detta gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. i sådana fall då den undersökte bedöms ha en allvarlig psykisk Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;störning och denne och/eller åklagare inte medger att vården påbörjas&lt;br&gt;innan domen vunnit laga kraft. Regeringen betonar i propositionen att&lt;br&gt;landstingen enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) och LRV har&lt;br&gt;ansvaret för att ge psykiatrisk vård till personer som är i behov av det.&lt;br&gt;Personer som är färdigundersökta och som befinner sig på en statlig&lt;br&gt;undersökningsenhet i avvaktan på vidare rättslig prövning utgör inget&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att färdigundersökta personer som är i be-&lt;br&gt;hov av rättspsykiatrisk vård numera tas omhand snabbare än tidigare.&lt;br&gt;Enligt vår mening finns det dock fortfarande vissa brister vid överför-&lt;br&gt;ingen av patienter till vård hos sjukvårdshuvudmännen. Trots ökad upp-&lt;br&gt;märksamhet på tillämpningen av nu gällande bestämmelser och uttaland-&lt;br&gt;en i tidigare års budgetpropositioner har noterade brister ännu inte kun-&lt;br&gt;nat begränsas i tillräcklig utsträckning. Vi anser därför att det krävs&lt;br&gt;förtydliganden i nuvarande regelsystem för att de patienter som behöver&lt;br&gt;det skall kunna få bl.a. rättspsykiatrisk vård utan dröjsmål. Regeringen&lt;br&gt;föreslår mot denna bakgrund att sjukvårdshuvudmännens ansvar för&lt;br&gt;vården efter det att den rättspsykiatriska undersökningen har avslutats&lt;br&gt;förtydligas. Detta bör ske genom att det i 8 § LRU föreskrivs att den&lt;br&gt;som är häktad och som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;skall föras över till hälso- och sjukvården när undersökningen har av-&lt;br&gt;slutats i de fall han är i behov av bl.a. psykiatrisk vård som inte lämp-&lt;br&gt;ligen kan ges på häktet. Angående den närmare utformningen av detta&lt;br&gt;förtydligande hänvisas till avsnitt 9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill i sammanhanget framhålla att ett beslut om intagning&lt;br&gt;för rättspsykiatrisk vård enligt 5 § LRV av den som är häktad och som&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk undersökning inte upphör att gälla enbart på&lt;br&gt;grund av att patienten flyttas över till en vårdinrättning inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården, jämför 15 § LRV. En annan sak är att beslutet kan komma&lt;br&gt;att upphöra att gälla på grund av att chefsöverläkaren vid den enhet till&lt;br&gt;vilken patienten flyttats gör den bedömningen att förutsättningar för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård av patienten inte är för handen. I ett sådant fall&lt;br&gt;skall den häktade, såvida han inte är i behov av frivillig psykiatrisk vård&lt;br&gt;som inte lämpligen kan ges på häktet, föras tillbaka till häktet i avvak-&lt;br&gt;tan på domen i brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättspsykiatrisk vård vidRMV:s undersökningsenheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sin utvärdering konstaterat att viss rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård till intagna i kriminalvårdsanstalt skett med utnyttjande av RMV:s&lt;br&gt;vårdplatser trots att rättspsykiatrisk vård av dessa patienter endast får&lt;br&gt;ges på landstingsdrivna vårdenheter som regeringen godkänt. Enligt&lt;br&gt;uppgifter bl.a. i RMV:s årsredovisning för budgetåret 1993/94 utnyttja-&lt;br&gt;des då en del av vårdkapaciteten vid RMV:s avdelningar i Stockholm&lt;br&gt;och Göteborg för rättspsykiatrisk och frivillig psykiatrisk vård enligt&lt;br&gt;avtal med Stockholms läns landsting och Göteborgs kommun. Chefs-&lt;br&gt;överläkaransvaret liksom daglig läkartillsyn utövas av uppdragsgivande&lt;br&gt;sjukvårdshuvudman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RMV ger således viss rättspsykiatrisk vård till personer som inte&lt;br&gt;genomgår rättspsykiatrisk undersökning. Sjukvårdshuvudmannen som&lt;br&gt;enligt LRV är ansvarig för att ge denna vård, utger ersättning till RMV.&lt;br&gt;Ersättningen täcker samtliga kostnader för vården utom läkarlönekost-&lt;br&gt;nadema. Sjukvårdshuvudmannen svarar för läkarinsatsen och ansvarar&lt;br&gt;enligt upprättade avtal för den medicinska ledningen av vården. All&lt;br&gt;övrig personal är anställd av RMV. Verket svarar också för de lokaler&lt;br&gt;som används för den aktuella vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De insatser som ges av RMV:s personal är av stor betydelse för resul-&lt;br&gt;tatet av vården. Vård och stöd till svårt psykiskt störda människor krä-&lt;br&gt;ver att all vårdpersonal som kommer i kontakt med patienterna har goda&lt;br&gt;kunskaper om psykiatriska behandlingsmetoder samt att de har god&lt;br&gt;insikt i hur allvarligt psykiskt störda personer beter sig och reagerar i&lt;br&gt;olika situationer. Personalens bemötande och förhållningssätt är av stor&lt;br&gt;betydelse när det gäller möjligheter till tillfrisknande och rehabilitering.&lt;br&gt;Vidare ställer omhändertagande av särskilt vårdkrävande patienter stora&lt;br&gt;krav på vårdpersonalens förmåga till konflikthantering. Vårdpersonalens&lt;br&gt;förmåga att bemöta patienterna är också av betydelse från säkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt. Även säkerhetsmedvetandet i övrigt påverkas inte bara av läkar-&lt;br&gt;insatserna utan även av insatserna från övrig vårdpersonal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 6 § LRV skall rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrätt-&lt;br&gt;ning som drivs av en landstingskommun. I förarbetena till lagstiftningen&lt;br&gt;har inte närmare preciserats i vilken utsträckning som landsting och&lt;br&gt;landstingsfria kommuner kan överlåta åt en statlig vårdgivare att mot&lt;br&gt;ersättning av kommunen helt eller delvis utföra rättspsykiatrisk vård. I&lt;br&gt;6 § andra stycket LRV anges dock att statliga rättspsykiatriska utred-&lt;br&gt;ningsenheter får ge rättspsykiatrisk vård under tiden som rättpsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning pågår. Därefter får dessa endast ge frivillig psykiatrisk&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ansvaret för att driva en sådan vårdinrättning&lt;br&gt;som ger rättspsykiatrisk vård enligt 6 § LRV omfattar finansiering,&lt;br&gt;medicinsk ledning, tillhandahållande av läkarinsatser samt insatser från&lt;br&gt;övrig vårdpersonal. En uppdelning av den rättspsykiatriska vården med&lt;br&gt;en sjukvårdshuvudman som ansvarig för läkarinsatser och staten som&lt;br&gt;ansvarig för övriga vårdinsatser ligger inte i linje med de intentioner&lt;br&gt;som utgör grunden för lagstiftningen på området, nämligen att lands-&lt;br&gt;tingen skall ta ett helhetsansvar för såväl finansiering, tillhandahållande&lt;br&gt;och produktion av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening innebär dagens situation med delat ansvar&lt;br&gt;för läkarinsatser och övriga insatser, att det i praktiken är svårt att ut-&lt;br&gt;kräva ett enhetligt ansvar av sjukvårdshuvudmannen för den rättspsykia-&lt;br&gt;triska vården. Psykiatrisk tvångsvård innebär ytterst svåra avvägningar&lt;br&gt;mellan å ena sidan individens integritet och å andra sidan behovet av att&lt;br&gt;i vissa situationer vårda en människa mot hennes vilja. I en sådan verk-&lt;br&gt;samhet är det ett oomtvistligt krav att en ansvarig vårdgivare måste ha&lt;br&gt;reella förutsättningar att inom den egna organisationen utforma vård-&lt;br&gt;innehållet. Rättspsykiatrins särart och speciella karaktär talar således för&lt;br&gt;att landstingen helt i egen regi skall svara för vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I budgetpropositionen har det framhållits att det är väsentligt att vår-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den till psykiskt störda lagöverträdare utvecklas när det gäller såväl be- Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;handlingsmetoder som diagnossättning. En ordning som innebär att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen överlåter åt exempelvis RMV att mot ersättning&lt;br&gt;utföra väsentliga delar av vården skapar inte förutsättningar för god&lt;br&gt;kompetensutveckling hos sjukvårdshuvudmännen. För att säkerställa en&lt;br&gt;god kompetensutveckling på lång sikt, är det av central betydelse att&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmännen även med egen personal producerar den rätt-&lt;br&gt;psykiatriska vården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Godkännande av vårdinrättningar för rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård av anhållna, häktade m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Bestämmelserna i 6 § lagen (1991:1129)&lt;br&gt;om rättspsykiatrisk vård (LRV) om godkännande av vårdinrättningar&lt;br&gt;för rättspsykiatrisk vård av den som är anhållen, häktad eller intagen&lt;br&gt;på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagen i eller&lt;br&gt;skall förpassas till kriminalvårdsanstalt bör tillämpas mer flexibelt.&lt;br&gt;Till exempel bör en vårdinrättning, som har ett gott yttre skalskydd&lt;br&gt;men sämre förutsättningar att differentiera de intagna inom vårdin-&lt;br&gt;rättningen, kunna godkännas för vård till de angivna kategorierna&lt;br&gt;med undantag för anhållna och häktade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som framgår av 6 § LRV skall&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård ges på en sjukvårdsinrättning som drivs av en&lt;br&gt;landstingskommun. Regeringen beslutar dock vid vilka vårdinrättningar&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård får ges till personer som är anhållna, häktade eller&lt;br&gt;intagna på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagna i&lt;br&gt;eller skall förpassas till kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 4 § förordningen (1991:1472) om psykiatrisk tvångsvård och&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård skall sjukvårdshuvudmännen ansöka hos Social-&lt;br&gt;styrelsen om tillstånd för att få ge rättspsykiatrisk vård vid en vårdin-&lt;br&gt;rättning enligt 6 § LRV, i de fall vården avser häktade, anhållna m.fl.&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall enligt bestämmelsen i förordningen ge in ansökan&lt;br&gt;till regeringen med eget yttrande. Vid Socialstyrelsens beredning av&lt;br&gt;dessa beslut yttrar sig Riksåklagaren och Kriminalvårdsstyrelsen över&lt;br&gt;sjukvårdshuvudmannens ansökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mars 1995 fanns det ett sextiotal avdelningar som var godkända av&lt;br&gt;regeringen för vård av personer som är anhållna, häktade eller intagna&lt;br&gt;på en enhet för rättspsykiatrisk undersökning eller är intagna i eller skall&lt;br&gt;förpassas till kriminalvårdsanstalt. Samtliga sjukvårdshuvudmän utom&lt;br&gt;landstinget i Jönköpings län, Bohuslandstinget och Gotlands kommun&lt;br&gt;hade godkända enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller i sin utvärdering att behovet av säkerhets-&lt;br&gt;mässiga arrangemang varierar vid placering av intagna för psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård. Den som är häktad misstänkt för grov brottslighet eller är&lt;br&gt;intagen på specialavdelning inom kriminalvården behöver en annan&lt;br&gt;säkerhetsnivå än den som är intagen på en lokalanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att Riksåklagaren på grund av höga säker-&lt;br&gt;hetskrav inte har kunnat tillstyrka godkännande av vissa vårdinrättningar&lt;br&gt;som enligt Kriminalvårdsstyrelsens uppfattning väl kan komma i fråga&lt;br&gt;för psykiatrisk vård av intagna på lokalanstalter. En mellan Riksåklaga-&lt;br&gt;ren och Kriminalvårdsstyrelsen skiljaktig mening leder i dessa samman-&lt;br&gt;hang till att vårdinrättningen inte blir godkänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsen är en differentierad syn på säkerhetskraven nöd-&lt;br&gt;vändig med hänsyn till den integritetskränkning som det annars innebär&lt;br&gt;för patienten att vårdas på en högre säkerhetsnivå inom hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården än inom kriminalvården. Enligt Socialstyrelsen bör inte Krimi-&lt;br&gt;nalvårdsstyrelsen vara hänvisad till att alltid använda enheter med en&lt;br&gt;säkerhetsnivå som krävs vid rättspsykiatrisk vård av anhållna och häkta-&lt;br&gt;de. För att tillgodose behov som finns av differentierade vård- och&lt;br&gt;säkerhetsnivåer vid psykiatrisk frivillig vård och rättspsykiatrisk vård av&lt;br&gt;intagna inom kriminalvården är det önskvärt att inom flera landsting&lt;br&gt;ytterligare enheter finns att tillgå utöver där redan godkända enheter.&lt;br&gt;Systemet med godkända enheter bör därför göras mer flexibelt och möj-&lt;br&gt;liggöra att landstingen kan ansöka om godkännande enbart för rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård av intagna i kriminalvårdsanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen har i sitt slutbetänkande Kriminalvård och psykia-&lt;br&gt;tri (SOU 1994:5) föreslagit att vissa vårdinrättningar bör kunna godkän-&lt;br&gt;nas för rättspsykiatrisk vård åt enbart intagna i kriminalvårdsanstalt och&lt;br&gt;inte åt anhållna och häktade. Enligt utredningen kan man även överväga&lt;br&gt;att godkänna vårdinrättningar för rättspsykiatrisk vård åt intagna för&lt;br&gt;vilka säkerhetskraven är mindre starka. Vid godkännande av vårdinrätt-&lt;br&gt;ningar för rättspsykiatrisk vård åt intagna i kriminalvårdsanstalt kan det&lt;br&gt;enligt Fängelseutredningen vara lämpligt att dela in dessa i olika säker-&lt;br&gt;hetsklasser, som kommer att svara mot den säkerhetsklassificering som&lt;br&gt;kriminalvården använder. Fördelen med detta skulle vara att en intagen&lt;br&gt;i egenskap av patient inte kommer att vårdas med högre säkerhetskrav&lt;br&gt;än vad som skulle ha gällt för honom vid placering i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen av Fängelseutredningens förslag har åklagar-&lt;br&gt;och polismyndigheterna av säkerhetsskäl varit tveksamma till förslaget&lt;br&gt;att godkänna fler vårdinrättningar för vård av intagna i anstalt. För det&lt;br&gt;fall att förslaget genomförs framhålls vikten av att säkerhetskraven upp-&lt;br&gt;rätthålls. Riksförbundet för Social och Mental Hälsa (RSMH) är negativt&lt;br&gt;till förslaget eftersom man anser att vården bör ske vid specialiserade&lt;br&gt;enheter, där man har speciella resurser och kompetens att ta emot pati-&lt;br&gt;enter från kriminalvården. Kriminalvårdsstyrelsen, Socialstyrelsen och&lt;br&gt;Landstinget i Stockholms län är däremot positiva till utredningens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan konstatera att tillgången till vårdplatser är tillräcklig&lt;br&gt;utom hos några få sjukvårdshuvudmän. Dessa är Göteborgs kommun,&lt;br&gt;Bohuslandstinget, Jönköpings läns landsting, Gotlands kommun samt&lt;br&gt;Stockholms läns landsting. Regeringen anser att de sjukvårdshuvudmän&lt;br&gt;som saknar erforderlig kapacitet snarast bör se till att vårdefterfrågan i&lt;br&gt;detta avseende kan tillgodoses. Detta är väsentligt bl.a. för att snabbare&lt;br&gt;kunna överföra sådana personer som har genomgått rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning till rättspsykiatrisk vård eller annan psykiatrisk vård när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov av det finns, jämför avsnitt 7.1. Vidare är tillgången till godkända&lt;br&gt;enheter viktig för att tillgodose kriminalvårdens behov av vårdplatser för&lt;br&gt;sådana intagna som behöver psykiatrisk tvångsvård. Det är heller inte&lt;br&gt;lämpligt att en person som avtjänar ett fängelsestraff på t.ex. en öppen&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt skall behöva vistas på en sjukvårdsinrättning inom&lt;br&gt;psykiatrin med högre säkerhetsnivå inom hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att det inom ramen för nuvarande regler bör vara&lt;br&gt;möjligt att godkänna vårdinrättningar med olika säkerhetsnivåer för&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård som avses i 6 § LRV. Till exempel bör en vårdin-&lt;br&gt;rättning, som har ett bra skalskydd men sämre förutsättningar att diffe-&lt;br&gt;rentiera de intagna inom vårdinrättningen, kunna godkännas med undan-&lt;br&gt;tag för vård till anhållna och häktade. Godkännande av vårdinrättningar-&lt;br&gt;na bör ske genom att det i regeringens beslut om att en viss vårdinrätt-&lt;br&gt;ning skall godkännas, görs undantag för den vård som inte får bedrivas&lt;br&gt;vid vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att administrationen av systemet skall underlättas bör av bilagan&lt;br&gt;till förordningen om psykiatrisk tvångsvård och rättspsykiatrisk vård&lt;br&gt;tydligt framgå vilka inskränkningar som gäller för godkännandet av en&lt;br&gt;vårdinrättning för rättspsykiatrisk vård av anhållna, häktade, intagna i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den parlamentariska kommitté, som regeringen avser att tillkalla för&lt;br&gt;att se över lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård, bör överväga om&lt;br&gt;regeringen bör ges möjlighet att delegera beslut om godkännande av&lt;br&gt;vårdinrättningar till de berörda myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Psykiskt störda i kriminalvården m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Inrättandet av stödavdelningar på vissa&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalter för intagna med exempelvis personlighetsstör-&lt;br&gt;ningar är ett viktigt steg för att förbättra dessa intagnas möjlighet till&lt;br&gt;ett adekvat omhändertagande. Hälso- och sjukvården bör förbättra&lt;br&gt;sitt bemötande och omhändertagande av intagna från kriminalvården.&lt;br&gt;En lämplig åtgärd för att underlätta detta är att kriminalvårdsanstalt-&lt;br&gt;ema - genom avtal mellan landstinget och kriminalvården - knyts&lt;br&gt;till enviss sjukvårdinrättning. Hälso- och sjukvårdslagen (1982:763)&lt;br&gt;(HSL) bör för närvarande inte ändras för att förbättra möjligheterna&lt;br&gt;för intagna inom kriminalvården att få psykiatrisk vård, utan frågan&lt;br&gt;bör kunna lösas genom frivilliga överenskommelser mellan lands-&lt;br&gt;tingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I Socialstyrelsens utvärdering&lt;br&gt;redovisas en undersökning av omfattningen när det gäller psykiatrisk&lt;br&gt;vård till intagna i kriminalvården. I denna undersökning redovisas att&lt;br&gt;antalet dagar som intagna i kriminalvården vårdats i psykiatrisk sluten-&lt;br&gt;vård har ökat under verksamhetsåret 1992/93 jämfört med verksamhets-&lt;br&gt;året 1991/92. Under verksamhetsåret 1991/92 vårdades intagna i krimi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nalvården total 5 641 dagar på allmänt sjukhus, varav 3 042 dagar av- Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;såg psykiatrisk vård. Verksamhetsåret 1992/93 har antalet vårddagar i&lt;br&gt;psykiatrisk slutenvård uppgått till 6 777. Detta motsvarar ca 19 vård-&lt;br&gt;platser under ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anger i sin utvärdering att vården av dem som är in-&lt;br&gt;tagna i kriminalvården till viss del har skett vid Rättsmedicinalverkets&lt;br&gt;enheter, trots att rättspsykiatrisk vård av ifrågavarande patienter endast&lt;br&gt;får ges vid landstingsdrivna vårdenheter som regeringen har godkänt.&lt;br&gt;Vid tidpunkten för Socialstyrelsens inventering vårdades sju patienter&lt;br&gt;vid Rättsmedicinalverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen framhåller att det är viktigt att i kriminalvårdsarbetet&lt;br&gt;noga skilja på psykiatriskt vårdbehov och vårdefterfrågan. Den senare är&lt;br&gt;vanligtvis mer omfattande än ett konstaterat psykiatriskt vårdbehov.&lt;br&gt;Socialstyrelsen anger att intagna, t.ex. personlighetsstörda, många gång-&lt;br&gt;er har behov av socialt och psykologiskt stöd i stället för psykiatrisk&lt;br&gt;specialistvård. Bedömningar i enskilda fall förutsätter att kriminalvården&lt;br&gt;har tillgång till psykiatrisk kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen anger att det är angeläget att överenskommelser träffas&lt;br&gt;lokalt mellan kriminalvården och hälso- och sjukvården om psykiatriska&lt;br&gt;konsult- och vårdinsatser. Ett fungerande samarbete med psykiatrin&lt;br&gt;förutsätter att kriminalvårdsanstaltema kan anlita sektorspsykiatrin på&lt;br&gt;den ort där en anstalt är belägen för psykiatriska bedömningar och ställ-&lt;br&gt;ningstagande till vårdbehov. Socialstyrelsen föreslår att landstingens&lt;br&gt;vård- och planeringsansvar enligt hälso- och sjukvårdslagen (HSL) bör&lt;br&gt;gälla intagna i kriminalvårdsanstalt inom landstingskommunen även om&lt;br&gt;dessa inte är bosatta inom kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fänge Iseutredni nge n&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Fängelseutredningen skapar en viss kategori intagna som är psyk-&lt;br&gt;iskt störda särskilda problem vid straffverkställigheten. Det gäller in-&lt;br&gt;tagna med personlighetsstörningar som tar sig uttryck i ett utagerande&lt;br&gt;beteende, förhöjd aggressivitet och benägenhet för självdestruktiva&lt;br&gt;handlingar. Tidigare skulle många av dessa symptom föranlett intagning&lt;br&gt;för sluten psykiatrisk vård. Att sluten psykiatrisk vård inte längre kom-&lt;br&gt;mer i fråga beror i första hand på att de personlighetsstördas psykiska&lt;br&gt;tillstånd i allmänhet inte anses behandlingsbart inom psykiatrin och att&lt;br&gt;psykiatrisk vård därför oftast bedöms som verkningslös. Fängelseutred-&lt;br&gt;ningen föreslår att s.k. stödavdelningar imättas för personlighetsstörda.&lt;br&gt;Till dessa avdelningar bör rekryteras personal med mentalskötarutbild-&lt;br&gt;ning. Dessutom bör det på en sådan avdelning finnas tillgång till&lt;br&gt;psykologiskt stöd åt intagna och personal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen föreslår att kriminalvårdens personal bör ges&lt;br&gt;bättre kunskap om vad psykiatrin kan behandla och hur behandlingen är&lt;br&gt;utformad. Anstalterna bör kunna anlita vårdanknutna psykiatriker för att&lt;br&gt;bedöma de intagnas psykiska tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga remissinstanser som yttrar sig i denna del är positiva till&lt;br&gt;förslaget att inrätta särskilda stödavdelningar. Flera remissinstanser på-&lt;br&gt;pekar vikten av att dessa avdelningar inte används som alternativ till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiatrisk sjukhusvård. Remissinstanserna är också positiva till förslag- Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;en om att öka kriminalvårdens kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen anser vidare att de problem som finns när det&lt;br&gt;gäller den psykiatriska utomlänsvården för intagna kan motverkas gen-&lt;br&gt;om att det mellan kriminalvården och sjukvårdshuvudmännen ingås&lt;br&gt;överenskommelser om att den sjukvårdshuvudman inom vars område en&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt är belägen skall svara för den psykiatriska vården.&lt;br&gt;Utredningen föreslår att det i HSL skall anges att landstinget skall er-&lt;br&gt;bjuda psykiatrisk vård åt intagen i kriminalvårdsanstalt, som är belägen&lt;br&gt;inom landstingets upptagningsområde, och att landstinget vid planering-&lt;br&gt;en av sin hälso- och sjukvård även skall beakta behovet av sådan vård.&lt;br&gt;Detta skulle innebära att den som är intagen i kriminalvårdsanstalt,&lt;br&gt;oberoende av hemvist, får även andra vårdinsatser än de som är rent&lt;br&gt;akuta vid sjukhus i anstaltens närhet. Dessutom föreslår utredningen att&lt;br&gt;varje kriminalvårdsanstalt genom avtal mellan kriminalvården och lands-&lt;br&gt;tingen knyts till en viss vårdinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av remissinstanserna är negativa eller tveksamma till den&lt;br&gt;föreslagna ändringen i HSL, framför allt mot bakgrund av lagens karak-&lt;br&gt;tär av ramlag. Till de remissinstanser som är positiva till den föreslagna&lt;br&gt;ändringen hör Kriminalvårdsstyrelsen och Socialstyrelsen. Några remiss-&lt;br&gt;instanser ifrågasätter om inte bestämmelsen istället bör tas in i lagen&lt;br&gt;(1974:203) om kriminalvård i anstalt. Flera remissinstanser anser att&lt;br&gt;frågan i stället borde lösas genom frivilliga överenskommelser mellan&lt;br&gt;landstingen. Däremot är remissinstanserna positiva till förslaget om att&lt;br&gt;varje anstalt skulle knytas till en viss sjukvårdsinrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrad tillgång till psykiatrisk vård för intagna inom&lt;br&gt;kriminalvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagnosen som dominerar bland intagna med psykiska problem är per-&lt;br&gt;sonlighetsstörning. De intagna med personlighetsstörningar är i många&lt;br&gt;fall utagerande med förhöjd aggressivitet m.m. Denna grupp far i regel&lt;br&gt;själva illa av den tid de tillbringar i fängelse och de stör också ofta&lt;br&gt;andra intagna. När psykiatrisk slutenvård inte blir aktuell bör dessa in-&lt;br&gt;tagna ges erforderlig hjälp och stöd inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har börjat inrätta stödavdelningar i enlighet&lt;br&gt;med Fängelseutredningens förslag. Enligt regeringens bedömning är&lt;br&gt;inrättandet av stödavdelningar för intagna med exempelvis personlig-&lt;br&gt;hetsstörningar ett viktigt steg för att förbättra dessa intagnas möjligheter&lt;br&gt;till ett adekvat omhändertagande. Regeringen har därför i budgetpro-&lt;br&gt;positionen uttalat att den stöder denna utveckling, (prop. 1994/95:100,&lt;br&gt;bil. 1, sid 65 f. och bil.5, sid 245 ff). Det är dock viktigt att framhålla att&lt;br&gt;inrättande av stödavdelningar inte får innebära att sjukvårdshuvudmän-&lt;br&gt;nen i mindre utsträckning ser till kriminalvårdens behov av psykiatrisk&lt;br&gt;vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som situationen ser ut i dag kan man inte utesluta att kriminalvården&lt;br&gt;i vissa fall har alltför stora förväntningar på vad psykiatrin har möjlighet&lt;br&gt;att utföra med tillgängliga behandlingsmetoder. Det är därför angeläget&lt;br&gt;att öka informations- och utbildningsinsatserna till kriminalvården om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad psykiatrin har möjlighet att göra för intagna med psykiska besvär.&lt;br&gt;Regeringen anser att hälso- och sjukvården bör förbättra sitt bemötan-&lt;br&gt;de och omhändertagande av intagna från kriminalvården. Vi anser att&lt;br&gt;Fängelseutredningens förslag om att varje kriminalvårdsanstalt - genom&lt;br&gt;avtal mellan landstinget och kriminalvården - skall knytas till en viss&lt;br&gt;sjukvårdsinrättning, bör kunna skapa bättre förutsättningar för intagna&lt;br&gt;att erhålla psykiatrisk vård. I detta sammanhang är det viktigt att fram-&lt;br&gt;hålla att det måste finnas tillräckligt många sjukhusavdelningar som är&lt;br&gt;godkända för rättspsykiatrisk vård av bl.a. intagna i kriminalvårdsan-&lt;br&gt;stalt. Det är därför viktigt att sjukvårdshuvudmännen anpassar sina vård-&lt;br&gt;enheter så att dessa blir säkerhetsmässigt godtagbara. I avsnitt 7.2 har vi&lt;br&gt;redogjort för hur fler vårdinrättningar skall kunna godkännas för rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk vård till intagna inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den landstingsanknutna psykiatrin bör inte bara utveckla säkerheten&lt;br&gt;utan även sin kompetens och sina möjligheter i övrigt att ge bra psykia-&lt;br&gt;trisk vård till intagna inom kriminalvården. Regeringen har också under-&lt;br&gt;strukit vikten av detta i budgetpropositionen (prop. 1994/95:100, bil.5,&lt;br&gt;sid 245 ff)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen föreslår i sin utvärdering att landstingens vård- och&lt;br&gt;planeringsansvar enligt HSL bör gälla intagna i kriminalvårdsanstalt&lt;br&gt;inom landstingskommunen även om dessa inte är bosatta inom kommu-&lt;br&gt;nen. Detta skulle, såsom Fängelseutredningen har föreslagit, betyda att&lt;br&gt;det i HSL skulle föreskrivas att landstinget skall erbjuda psykiatrisk&lt;br&gt;vård åt de intagna i kriminalvårdsanstalt som är belägen inom lands-&lt;br&gt;tingets upptagningsområde. Vistelselandstinget skulle med dessa regler&lt;br&gt;vara skyldigt att ge vård oberoende av om det träffas en överenskom-&lt;br&gt;melse om detta med patientens hemlandsting.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I HSL är utgångspunkten för landstingets ansvar att de personer som&lt;br&gt;är bosatta inom landstinget skall erbjudas en god hälso- och sjukvård.&lt;br&gt;Även i övrigt skall landstinget verka för en god hälsa hos hela befolk-&lt;br&gt;ningen i området. Om någon som vistas inom landstinget utan att vara&lt;br&gt;bosatt där behöver omedelbar hälso- och sjukvård skall landstinget er-&lt;br&gt;bjuda sådan vård. Ett landsting skall också i andra fall få erbjuda hälso-&lt;br&gt;och sjukvård åt den som är bosatt i ett annat landsting om landstingen&lt;br&gt;kommer överens om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av detta framgår att HSL med nuvarande utformning ger goda förut-&lt;br&gt;sättningar för att även intagna i kriminalvårdsanstalt som vårdas utanför&lt;br&gt;sitt hemlandsting skall kunna erhålla god hälso- och sjukvård. Det finns&lt;br&gt;således inget i lagstiftningen som hindrar att ett annat landsting än hem-&lt;br&gt;ortslandstinget tillhandahåller psykiatrisk vård till kriminalvårdens in-&lt;br&gt;tagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svårigheter som har konstaterats när det gäller möjligheterna för&lt;br&gt;intagna i kriminalvården att erhålla psykiatrisk vård i andra landsting än&lt;br&gt;hemlandstinget torde enligt regeringens mening snarare bero på brister i&lt;br&gt;tillämpningen av HSL än på utformningen av lagstiftningen. I likhet&lt;br&gt;med huvuddelen av de remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;Fängelseutredningens förslag anser regeringen vidare att en bestämmelse&lt;br&gt;av den art som föreslagits inte stämmer med HSL:s karaktär av ramlag.&lt;br&gt;Regeringen förslår därför inte nu några lagändringar för att förbättra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheterna för intagna i kriminalvårdsanstalt att erhålla psykiatrisk&lt;br&gt;vård. Som flera remissinstanser framhållit bör det istället finnas förut-&lt;br&gt;sättningar att lösa frågan genom frivilliga överenskommelser mellan&lt;br&gt;landstingen. Enligt regeringens mening bör vidare Socialstyrelsen i sin&lt;br&gt;tillsynsverksamhet uppmärksamma tillämpningen av HSL när det gäller&lt;br&gt;att tillgodose psykiskt störda intagnas möjligheter att erhålla psykiatrisk&lt;br&gt;vård. Skulle dessa åtgärder inte leda till önskat resultat får frågan om&lt;br&gt;lagändring tas upp på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har den 9 februari 1995 gett Socialstyrelsen i uppdrag att&lt;br&gt;genomföra en nationell översyn av innehåll och kvalitet i den psykia-&lt;br&gt;trisk vården. Styrelsen skall inom ramen för denna översyn bl.a. be-&lt;br&gt;skriva och avgränsa den specialiserade psykiatrins uppgifter i förhållan-&lt;br&gt;de till den vård och det stöd som ges inom andra verksamheter, t.ex.&lt;br&gt;primärvård, socialtjänst och kriminalvård. Genom en sådan avgränsning&lt;br&gt;skapas enligt vår mening ökade förutsättningar för att klarlägga ansvars-&lt;br&gt;fördelningen mellan hälso- och sjukvården och kriminalvården. Vi anser&lt;br&gt;att ett sådant klarläggande på sikt bör förbättra möjligheterna för&lt;br&gt;fängelsedömda att få psykiatrisk vård och stöd. Inom översynen skall&lt;br&gt;även kvaliteten i psykiatriska behandlingsmetoder inom det rättspsykia-&lt;br&gt;triska området bedömas. I detta sammanhang bör enligt uppdraget sär-&lt;br&gt;skilt uppmärksammas behandlingsmetoder för personer som gjort sig&lt;br&gt;skyldiga till grova våldsbrott och sexualbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill avslutningsvis erinra om att hälso- och sjukvården&lt;br&gt;också har ansvar för att ge erforderlig psykiatrisk vård till personer som&lt;br&gt;vårdas med stöd av lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (LVU) och lagen (1988:870) om vård av missbrukare i&lt;br&gt;vissa fall (LVM).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Utredning om vissa frågor om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En parlamentarisk kommitté bör tillkallas&lt;br&gt;för att utvärdera lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård. Kommit-&lt;br&gt;tén skall i första hand behandla frågan om syftet med lagstiftningen&lt;br&gt;har uppnåtts. Vidare skall kommittén uppmärksamma problem med&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen i vid mening och föreslå lämpliga&lt;br&gt;åtgärder. Inom ramen för utredningens arbete skall en redaktionell&lt;br&gt;översyn av lagstiftningen genomföras för att öka tydligheten och&lt;br&gt;därmed underlätta tillämpningen av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande syftet med den nya lagstiftningen om psykiatrisk&lt;br&gt;tvångsvård m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen (1990/91:58) om psykiatrisk tvångsvård, m.m. förklara-&lt;br&gt;des att syftet med de regler som föreslogs var att anpassa lagstiftningen&lt;br&gt;på området till den utveckling mot en starkt begränsad användning av&lt;br&gt;tvångsvård som ägt rum inom psykiatrin. Ändamålet med sådan vård&lt;br&gt;skulle enligt propositionen vara att se till att den som har ett oundgäng-&lt;br&gt;ligt behov av psykiatrisk vård som ges efter intagning på en sjukvårdin-&lt;br&gt;rättning blir i stånd att frivilligt medverka till fortsatta stöd- och be-&lt;br&gt;handlingsinsatser i frivilliga former. Samhällsskyddet skulle beaktas&lt;br&gt;men inte ges en fullt så självständig betydelse som i LSPV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt inslag i lagstiftningen är ökad rättslig kontroll över tvångs-&lt;br&gt;vården genom domstolsprövning i förening med ett system med begrän-&lt;br&gt;sade vårdtider. En närmare reglering föreslogs beträffande den tvångsan-&lt;br&gt;vändning som får ske under vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till s.k. konvertering från frivillig vård till tvångsvård&lt;br&gt;behölls men föreslogs bli begränsad till fall då en patient kan befaras&lt;br&gt;allvarligt skada sig själv eller någon annan. Ett konverteringsbeslut skall&lt;br&gt;följas av en rättslig prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen framhölls också att skyddet för andra personer särskilt&lt;br&gt;skall beaktas i fråga om psykiskt störda som har begått t.ex. allvarliga&lt;br&gt;våldsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen tar således sikte på att användningen av tvångs-&lt;br&gt;vård och tvångsåtgärder skall minska. Vidare skall den tid som en pati-&lt;br&gt;ent vårdas enligt LPT förkortas. När det gäller konvertering från frivillig&lt;br&gt;vård till tvångsvård skall användningen av denna minska. Ett viktigt&lt;br&gt;syfte med LRV är att skyddet för andra personer, det s.k. samhällskyd-&lt;br&gt;det, skall stärkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av tidigare avsnitt har Socialstyrelsen haft i uppdrag att&lt;br&gt;utvärdera tillämpningen av lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård&lt;br&gt;m.m. Detta uppdrag slutrapporterades i december 1993. Av styrelsens&lt;br&gt;rapport framgår bl.a. att syftet med lagstiftningen i stor utsträckning har&lt;br&gt;uppnåtts. Detta gäller dock inte användningen av konvertering samt&lt;br&gt;användningen av tvångsåtgärder vid tvångsvård. Socialstyrelsen fram-&lt;br&gt;håller emellertid att den tid som har stått till buds för utvärderingen inte&lt;br&gt;har gett underlag för att bedöma lagstiftningens effekter fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om vissa straffrättsliga frågor (dir. 1994:39)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tillkallade den 11 maj 1994 en särskild utredare för att ut-&lt;br&gt;reda vissa frågor inom den allmänna straffrätten. Utredaren skall över-&lt;br&gt;väga bl.a. om regelsystemet är ändamålsenligt utformat vad avser be-&lt;br&gt;dömningen av gärningar som någon begått under självförvållat rus eller&lt;br&gt;under påverkan av allvarlig psykisk störning eller under tillfällig sinnes-&lt;br&gt;förvirring som någon råkat i utan egen skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren skall också pröva om den nuvarande nedre gränsen för upp-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;såt bör konstrueras på något annat sätt och i så fall föreslå en lämplig&lt;br&gt;ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av direktiven framgår att det enligt brottsbalken (BrB) inte föreligger&lt;br&gt;något hinder mot att fälla den som begått brott under påverkan av all-&lt;br&gt;varlig psykisk störning till ansvar. Enligt 30 kap. 6 § BrB får den psyk-&lt;br&gt;iskt störde emellertid inte dömas till fängelse. Många gånger överlämnas&lt;br&gt;han i stället till rättpsykiatrisk vård enligt 31 kap. 3 § BrB. Den som är&lt;br&gt;tillfälligt sinnesförvirrad utan egen skuld går emellertid normalt fri från&lt;br&gt;ansvar. Det är en omdiskuterad fråga om detta följer av den allmänna&lt;br&gt;uppsåtsregleringen eller om det rör sig om en oskriven ansvarsfrihets-&lt;br&gt;regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ordning som nu gäller på området är enligt utredningsdirektiven&lt;br&gt;behäftad med flera svagheter. En svaghet är att det är ologiskt att den&lt;br&gt;som är mera permanent förvirrad ofta fälls till ansvar för brott medan&lt;br&gt;den tillfälligt sinnesförvirrade, om han inte har någon skuld till förvir-&lt;br&gt;ringen, går fri från ansvar. Vidare stämmer det dåligt med legalitetsprin-&lt;br&gt;cipen att det straffrättsliga ansvaret för tillfälligt sinnesförvirrade är&lt;br&gt;oreglerat. Det är också ibland förenat med svårigheter att göra en sådan&lt;br&gt;bedömning av den psykiskt stördes uppsåt som fordras för att han skall&lt;br&gt;kunna dömas för uppsåtligt brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven anges att verkningarna av 1991 års reform när det gäller&lt;br&gt;de psykiskt störda lagöverträdarna måste beaktas. Utredaren skall därvid&lt;br&gt;belysa det nuvarande regelsystemets effekter för bedömning av uppsåts-&lt;br&gt;frågan vid brott som någon begått under påverkan av psykisk störning.&lt;br&gt;Utredaren skall överväga vilka åtgärder som kan komma i fråga för att&lt;br&gt;skapa en ordning, när det gäller brott som har begåtts av personer som&lt;br&gt;varit tillfälligt sinnesförvirrade utan egen skuld eller drabbade av en&lt;br&gt;allvarlig psykisk störning, som tillgodoser de krav på lagstöd som&lt;br&gt;legalitetsprincipen ställer upp samtidigt som den leder till ett logiskt och&lt;br&gt;ändamålsenligt resultat i olika situationer. Utgångspunkten för överväg-&lt;br&gt;andena skall vara att tillfälliga och permanenta förvirringstillstånd prin-&lt;br&gt;cipiellt bör behandlas på samma sätt i ansvarshänseende. Utredningen&lt;br&gt;skall också ta upp den straffrättsliga problematiken kring självförvållad&lt;br&gt;berusning. Uppdraget skall redovisas den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En parlamentarisk kommitté bör tillkallas för att utvärdera lagstiftningen&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård. Kommittén skall behandla frågan om syftet&lt;br&gt;med lagstiftningen har uppnåtts. I första hand innebär detta att utred-&lt;br&gt;ningen skall analysera användningen av tvångsvård, tvångsåtgärder samt&lt;br&gt;konvertering. Vidare skall bedömas hur rättssäkerheten har påverkats av&lt;br&gt;lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall särskilt analysera och utvärdera nuvarande regler och&lt;br&gt;tillämpningen av dessa med avseende på samhällsskyddet. I detta sam-&lt;br&gt;manhang skall tillämpningen av reglerna i LRV vid utskrivning, permis-&lt;br&gt;sion och s.k. frigång studeras. Om analysen visar att det behövs regel-&lt;br&gt;ändringar för att ytterligare stärka samhällsskyddet skall förslag till&lt;br&gt;sådana åtgärder lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den offentliga debatten har behandlats frågor som avser tillämpning-&lt;br&gt;en av nuvarande lagstiftning om psykiatrisk tvångsvård och angränsande&lt;br&gt;regler vid rättpsykiatriska undersökningar. Det har framförts synpunkter&lt;br&gt;på att gällande lagstiftning innehåller svagheter som kan leda till att&lt;br&gt;personer som begått grova våldsbrott under tillfällig sinnesförvirring kan&lt;br&gt;dömas till straff som framstår som alltför lindriga i förhållande till&lt;br&gt;brottets art. Regeringen anser att denna fråga och andra frågor som till&lt;br&gt;övervägande del är att hänföra till det straffrättsliga området, inte ligger&lt;br&gt;inom denna utrednings uppdrag. Tidigare i detta avsnitt har redovisats&lt;br&gt;vissa delar av direktiven till utredningen om vissa straffrättsliga frågor.&lt;br&gt;Denna utredning har således i uppdrag att uppmärksamma bl.a. frågor&lt;br&gt;som är av straffrättslig natur och som har beröringspunkter med lagstift-&lt;br&gt;ningen om psykiatrisk tvångsvård m.m. Som framgår av direktiven skall&lt;br&gt;utredningen överväga bl.a. frågor avseende bedömningen av gärningar&lt;br&gt;som någon begått under självförvållat rus eller under påverkan av all-&lt;br&gt;varlig psykisk störning eller under tillfällig sinnesförvirring som någon&lt;br&gt;råkat i utan egen skuld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 6 redovisas att det i vissa fall kan finnas behov av att stöd-&lt;br&gt;personerna ges ökade möjligheter att erhålla information från hälso-&lt;br&gt;och sjukvården om förhållanden som rör patienten. Regeringen anser att&lt;br&gt;det bör utredas hur informationslämnandet från hälso- och sjukvården&lt;br&gt;till stödpersonerna skulle kunna förbättras för att underlätta arbetet. I&lt;br&gt;analysen skall särskilt beaktas gällande sekretessregler. Om utredaren&lt;br&gt;bedömer att det krävs ändringar i nuvarande regler för att underlätta&lt;br&gt;överföringen av informationen till stödpersonerna skall sådana förslag&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har konstaterat att lagstiftningen i vissa avseenden är&lt;br&gt;svåröverskådlig vilket leder till vissa tillämpningssvårigheter. Inom&lt;br&gt;ramen för kommitténs arbete bör därför en redaktionell översyn av lag-&lt;br&gt;stiftningen genomföras för att öka tydligheten och därmed underlätta&lt;br&gt;tillämpningen av lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uppmärksammats på vissa frågeställningar som gäller&lt;br&gt;vårdavgift för rättspsykiatrisk vård. Vi anser att utredningen skall be-&lt;br&gt;skriva och analysera de principer och regler m.m. som gäller patientens&lt;br&gt;betalningsansvar vid rättspsykiatrisk vård. Vidare skall kommittén be-&lt;br&gt;döma om dessa regler kan anses vara skäliga. I analysen bör särskilt&lt;br&gt;beaktas ifrågavarande patienters ekonomiska förutsättningar i allmänhet&lt;br&gt;och förhållandet att rättspsykiatrisk vård är en brottspåföljd. Denna del&lt;br&gt;av uppdraget skall slutredovisas senast den 1 juli 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen erhåller i samband med sin uppföljnings- och tillsyns-&lt;br&gt;verksamhet viktiga erfarenheter av frivillig psykiatrisk vård och psykia-&lt;br&gt;trisk tvångsvård. Styrelsen har dessutom i uppdrag att genomföra en&lt;br&gt;nationell översyn av innehåll och kvalitet i den psykiatriska vården.&lt;br&gt;Som nämnts tidigare ingår i detta uppdrag att analysera innehållet även&lt;br&gt;inom den rättspsykiatriska vården. Mot bl.a. denna bakgrund är det&lt;br&gt;enligt vår mening väsentligt att kommittén under utredningsarbetet sam-&lt;br&gt;råder med Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samråd under utredningsarbetet skall också ske med Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen, Riksåklagaren, Domstolsverket, Rättsmedicinalverket, Lands-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsförbundet, Svenska kommunförbundet, Riksförbundet för social och Prop. 1994/95:194&lt;br&gt;mental hälsa samt Intresseföreningar för schizofreni.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 30 december 1997.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1137) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;8§&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna bakgrunden till den ändrade lydelsen av bestämmelsen&lt;br&gt;framgår av avsnitt 7.1. Ändringen avser att tydliggöra sjukvårdshuvud-&lt;br&gt;männens redan nu gällande ansvar för vården efter genomförd rätts-&lt;br&gt;psykiatrisk undersökning i de fall ett vårdbehov föreligger. Syftet med&lt;br&gt;bestämmelsen i första stycket andra meningen är således att den miss-&lt;br&gt;tänkte inte skall behöva föras tillbaka till häktet efter avslutad undersök-&lt;br&gt;ning, om han är i behov av bl.a. psykiatrisk vård. Den som är häktad&lt;br&gt;och genomgår eller som har genomgått rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;skall kunna ges psykiatrisk tvångsvård - rättspsykiatrisk vård - eller&lt;br&gt;psykiatrisk vård i frivilliga former vid undersökningsenheten, om denna&lt;br&gt;hör till hälso- och sjukvården. I de fall undersökningsenheten drivs av&lt;br&gt;staten kan dock den häktade ges rättspsykiatrisk vård på enheten endast&lt;br&gt;under den tid som undersökningen pågår, jämför 6 § andra stycket lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård. Avsikten är således att den häkta-&lt;br&gt;de när undersökningen har avslutats skall föras över till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vården främst om han är i behov av fortsatt psykiatrisk tvångsvård, men&lt;br&gt;även om han behöver psykiatrisk vård i frivilliga former om sådan vård&lt;br&gt;inte lämpligen kan ges på häktet, jämför prop. 1990/91:58 bil.2 s. 554.&lt;br&gt;Motsvarande gäller naturligtvis om den häktade är i behov av kvalifice-&lt;br&gt;rad somatisk vård.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1991:1129) om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;10 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har uttalat att det är angeläget att stärka samhällsskyddet i&lt;br&gt;den rättspsykiatriska vården, se avsnitt 5. Detta gäller i synnerhet regle-&lt;br&gt;ringen för s.k. frigång för patienter som vårdas med stöd av lagen&lt;br&gt;(1991:1129) om rättspsykiatrisk vård - LRV - med föreskrift om sär-&lt;br&gt;skild utskrivningsprövning. Med frigång menas att patienten på egen&lt;br&gt;hand vistas inom sjukvårdsinrättningens område men utanför sin vård-&lt;br&gt;avdelning. Frigång avgörs för närvarande av chefsöverläkaren vid sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningen, jämför 8 § första stycket LRV.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya bestämmelsen krävs för vistelse utanför vårdavdelning-&lt;br&gt;en men inom sjukvårdsinrättningens område för en patient som har före-&lt;br&gt;skrift om särskild utskrivningsprövning att chefsöverläkaren har erhållit&lt;br&gt;medgivande av länsrätten att ge tillstånd till sådan vistelse. Förändring-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en syftar ytterst till att garantera att det sker en noggrann prövning av i&lt;br&gt;vilken utsträckning en patient bör ges möjlighet till frigång. Det är an-&lt;br&gt;geläget att det vid länsrättens prövning blir allsidigt belyst att vårdin-&lt;br&gt;rättningen har tillräckliga säkerhetsmässiga förutsättningar för sådan&lt;br&gt;frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Patienten har inte någon laglig rätt att initiera frågan om frigång och&lt;br&gt;är således inte part i ett mål enligt 10 a §. Det bör framhållas att patien-&lt;br&gt;ten inte heller i dag har någon på LRV grundad rätt att få chefsöver-&lt;br&gt;läkarens beslut att vägra honom frigång överprövat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall länsrätten vid sin prövning av chefsöver-&lt;br&gt;läkarens ansökan särskilt beakta arten av den brottslighet som föranlett&lt;br&gt;beslutet om särskild utskrivningsprövning, risken för återfall i brottslig-&lt;br&gt;het och verkan av den vård och behandling som patienten genomgått,&lt;br&gt;jämför 10 § LRV. Länsrätten skall vidare särskilt beakta säkerhetsför-&lt;br&gt;hållandena vid sjukvårdsvårdsinrättningen, t.ex. vårdinrättningens rutiner&lt;br&gt;för att förebygga att en patient avviker under frigång. Härav följer att ett&lt;br&gt;medgivande avseende en viss patient upphör att gälla om patienten&lt;br&gt;flyttas till en annan sjukvårdsinrättning. Det ankommer i ett sådant fall&lt;br&gt;på chefsöverläkaren vid den nya vårdinrättningen att inge ansökan om&lt;br&gt;medgivande i de fall han finner att patienten bör kunna ges tillstånd till&lt;br&gt;vistelse inom sjukvårdsinrättningens område men utanför vårdavdelning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter lämnat medgivande får chefsöverläkaren bestämma de närmare&lt;br&gt;formerna för varje vistelse av patienten inom sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område men utanför vårdavdelningen. Motsvarande gäller bedömningen&lt;br&gt;av i vilken omfattning patienten kan tillåtas sådan vistelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivandet kan ges tills vidare eller för viss tid. Detta innebär att&lt;br&gt;det också kan ges för resten av vårdtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medgivande kan återkallas. Återkallelse bör i regel övervägas om&lt;br&gt;säkerhetsförhållandena vid sjukvårdsinrättningen visat sig otillräckliga.&lt;br&gt;Att patienten avviker kan vara ett tecken på detta. Grund för återkallelse&lt;br&gt;kan också föreligga vid bristande övervakning av sjukhusområdet och&lt;br&gt;dess omgivningar eller bestå i att man alltför sällan kontrollerar var&lt;br&gt;patienten uppehåller sig under frigången. En awikning behöver dock&lt;br&gt;inte alltid leda till återkallelse. Detta måste bedömas med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i vaije särskilt fall. Återkallelse bör främst komma i&lt;br&gt;fråga om länsrätten bedömer att chefsöverläkarens beslut om frigång för&lt;br&gt;en patient inneburit ett alltför stort risktagande. Detsamma bör gälla om&lt;br&gt;det framkommit t.ex. att rutinerna för att kontrollera att patienterna finns&lt;br&gt;kvar inom sjukhusområdet under frigång visat sig otillräckliga. Det&lt;br&gt;ankommer enligt tredje stycket på chefsöverläkaren att underrätta läns-&lt;br&gt;rätten om förhållanden som är av betydelse för frågan om det lämnade&lt;br&gt;medgivandet skall bestå. Det bör dock framhållas att ingenting hindrar&lt;br&gt;att länsrätten självmant tar upp fråga om återkallelse av ett lämnat med-&lt;br&gt;givande, t.ex. när det kommit till rättens kännedom att patienten åter-&lt;br&gt;fallit i brott under en permission. Beslut om återkallelse bör dock inte&lt;br&gt;meddelas innan chefsöverläkaren lämnats tillfälle att yttra sig. Det kan&lt;br&gt;också vara lämpligt att åklagaren ges möjlighet till yttrande även i de&lt;br&gt;fall fråga uppkommer om återkallelse av ett lämnat medgivande, jämför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som sägs nedan under 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;18 a §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Länsrättens beslut enligt 10 a § får inte överklagas, varken av chefs-&lt;br&gt;överläkaren, patienten eller åklagaren. Detta bör ses mot bakgrund bl.a.&lt;br&gt;av att det inte heller enligt nu gällande regler finns någon rättslig möj-&lt;br&gt;lighet för patienten att utverka frigångar eller för åklagaren att motsätta&lt;br&gt;sig sådana. Den nya 10 a § syftar som ovan framgått främst till att&lt;br&gt;säkerställa en noggrann prövning av förutsättningarna för frigång.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;21 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Tilläggen i paragrafen innebär dels att 9 § förvaltningsprocesslagen&lt;br&gt;(1971:291) skall tillämpas i fråga om muntlig förhandling i mål enligt&lt;br&gt;10 a §, dels att den s.k. åttadagars-regeln inte gäller vid handläggningen&lt;br&gt;av sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hålls muntlig förhandling kan länsrätten, om det behövs, höra lämplig&lt;br&gt;sakkunnig - jämför 21 § lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk vård -&lt;br&gt;LRV och 37 § andra stycket lagen (1991:1128) om psykiatrisk tvångs-&lt;br&gt;vård - LPT. Det är lämpligt att även patienten och i förekommande fall&lt;br&gt;hans stödperson medverkar vid den muntliga förhandlingen, vilken i&lt;br&gt;enlighet med vad som i övrigt gäller för muntlig förhandling i mål en-&lt;br&gt;ligt LPT och LRV bör hållas på vårdinrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål enligt 10 a § skall handläggas skyndsamt, jämför 35 § första&lt;br&gt;stycket LPT. Det har emellertid inte ansetts nödvändigt att ställa upp&lt;br&gt;något krav på att mål enligt 10 a § skall tas upp till avgörande inom&lt;br&gt;åtta dagar från den dag ansökningen om medgivande kom in till läns-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget bör framhållas att offentligt biträde inte kan förordnas&lt;br&gt;för patienten i mål enligt 10 a § - jämför 41 § rättshjälpslagen&lt;br&gt;(1972:429).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;22 §&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I mål om medgivande enligt 10 a § skall länsrätten, om det inte är upp-&lt;br&gt;enbart obehövligt, ge åklagaren tillfälle att yttra sig innan beslut med-&lt;br&gt;delas. Genom att åklagaren ges möjlighet att yttra sig skapas förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att länsrätten får ett bättre underlag för sin bedömning fram-&lt;br&gt;för allt beträffande frågan om risk för återfall i brottslighet. Finner läns-&lt;br&gt;rätten att en ansökning om medgivande enligt 10 a § ändå skall avslås&lt;br&gt;behöver naturligtvis inte yttrande hämtas in från åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad och skall&lt;br&gt;genomgå rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning skall utan dröjsmål och&lt;br&gt;senast inom sju dagar från det att&lt;br&gt;beslutet om undersökning kom in&lt;br&gt;till undersökningsenheten föras&lt;br&gt;över till denna. Sedan den rätts-&lt;br&gt;psykiatriska undersökningen har&lt;br&gt;avslutats, skall den misstänkte&lt;br&gt;föras tillbaka till häktet, om hans&lt;br&gt;hälsotillstånd inte ger anledning&lt;br&gt;till något annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är häktad och skall&lt;br&gt;genomgå rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning skall utan dröjsmål och&lt;br&gt;senast inom sju dagar från det att&lt;br&gt;beslutet om undersökning kom in&lt;br&gt;till undersökningsenheten föras&lt;br&gt;över till denna. Sedan den rätts-&lt;br&gt;psykiatriska undersökningen har&lt;br&gt;avslutats, skall den misstänkte om&lt;br&gt;han är i behov av fortsatt psykiat-&lt;br&gt;risk tvångsvård eller annan vård&lt;br&gt;som inte lämpligen kan ges på&lt;br&gt;häktet föras över till enhet inom&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. I annat fall&lt;br&gt;skall han föras tillbaka till häktet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns särskilda skäl, får dock en rättspsykiatrisk undersökning&lt;br&gt;beträffande den som är häktad utföras i häktet. Beslut om detta med-&lt;br&gt;delas av kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För behandlingen av den som är häktad och genomgår rättspsykiatrisk&lt;br&gt;undersökning finns bestämmelser i lagen (1976:371) om behandlingen&lt;br&gt;av häktade och anhållna m.fl. och i lagen (1991:1129) om rättspsykiat-&lt;br&gt;risk vård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1991:1129) om rättspsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1991:1129) om rättpsykiatrisk&lt;br&gt;vård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 21 och 22 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas två nya paragrafer, 10 a § och 18 a §,&lt;br&gt;av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar bestämmelserna&lt;br&gt;i 34 - 38 §§ lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård. I ett&lt;br&gt;mål enligt 18 § första stycket 3&lt;br&gt;eller 4, i fall då vården är förenad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som genomgår&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård efter beslut&lt;br&gt;enligt 31 kap. 3 § brottsbalken om&lt;br&gt;särskild utskrivningsprövning får&lt;br&gt;chefsöverläkaren ge tillstånd till&lt;br&gt;vistelse utanför vårdavdelningen&lt;br&gt;men inom sjukvårdsinrättningens&lt;br&gt;område endast om länsrätten har&lt;br&gt;medgivit det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sin prövning av ansökan av&lt;br&gt;chefsöverläkaren om sådant med-&lt;br&gt;givande som avses i första stycket&lt;br&gt;skall rätten särskilt beakta arten&lt;br&gt;av den brottslighet som föranlett&lt;br&gt;beslutet om särskild utskrivnings-&lt;br&gt;prövning, risken för återfall i&lt;br&gt;brottslighet, verkan av den vård&lt;br&gt;och behandling som patienten ge-&lt;br&gt;nomgått och de säkerhetsmässiga&lt;br&gt;förutsättningarna vid sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättningen. Medgivandet får ges&lt;br&gt;tills vidare eller för viss tid och&lt;br&gt;får återkallas om förhållandena&lt;br&gt;föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Chefsöverläkaren skall under-&lt;br&gt;rätta länsrätten om förhållanden&lt;br&gt;som är av betydelse för ett lämnat&lt;br&gt;medgivande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsrättens beslut enligt 10 a §&lt;br&gt;får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid handläggningen i domstol&lt;br&gt;av ett mål enligt denna lag gäller&lt;br&gt;i tillämpliga delar bestämmelserna&lt;br&gt;i 34 - 38 §§ lagen (1991:1128)&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård. I ett&lt;br&gt;mål enligt 10 a § skall dock 35 §&lt;br&gt;andra stycket och 36 § nämnda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskild utskrivningspröv-&lt;br&gt;ning, skall dock nämndemän ingå&lt;br&gt;i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag inte tillämpas. I ett mål enligt&lt;br&gt;18 § första stycket 3 eller 4, i fall&lt;br&gt;då vården är förenad med särskild&lt;br&gt;utskrivningsprövning, skall dock&lt;br&gt;nämndemän ingå i kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett mål enligt 10 § första stycket eller 16 §, som har väckts genom&lt;br&gt;ansökan av patienten, eller enligt 18 § första stycket 1 skall länsrätten&lt;br&gt;inhämta yttrande av chefsöverläkaren. Om en chefsöverläkare ger in&lt;br&gt;ansökan eller anmälan enligt 10 § första stycket, 13 § eller 16 §, skall&lt;br&gt;han därvid ange sin uppfattning i den fråga som skall prövas och lämna&lt;br&gt;en redogörelse för de omständigheter, på vilka uppfattningen grundas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall rätten i ett mål en-&lt;br&gt;ligt 10 eller 16 § ge åklagaren i&lt;br&gt;det mål där beslutet om rättspsy-&lt;br&gt;kiatrisk vård har meddelats eller,&lt;br&gt;när det finns särskilda skäl, någon&lt;br&gt;annan åklagare tillfälle att yttra&lt;br&gt;sig innan beslut meddelas i fråga&lt;br&gt;om tillstånd att vistas utanför&lt;br&gt;vårdinrättningens område, om&lt;br&gt;överlämnande åt chefsöverläkaren&lt;br&gt;att besluta om sådant tillstånd&lt;br&gt;eller om upphörande av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall rätten i ett mål en-&lt;br&gt;ligt 10, 10 a eller 16 § ge åklaga-&lt;br&gt;ren i det mål där beslutet om&lt;br&gt;rättspsykiatrisk vård har meddelats&lt;br&gt;eller, när det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;någon annan åklagare tillfälle att&lt;br&gt;yttra sig innan beslut meddelas i&lt;br&gt;fråga om tillstånd att vistas utan-&lt;br&gt;för vårdinrättningens område, om&lt;br&gt;överlämnande åt chefsöverläkaren&lt;br&gt;att besluta om sådant tillstånd, om&lt;br&gt;medgivande för chefsöverläkaren&lt;br&gt;att ge tillstånd till vistelse utanför&lt;br&gt;vårdavdelningen men inom sjuk-&lt;br&gt;vårdsinrättningens område eller&lt;br&gt;om upphörande av vården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-14&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i lagen (1991:1137) om rättspsykiatrisk undersökning, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorn&lt;br&gt;Christian Groth.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande och statsråden Peterson, Hellström,&lt;br&gt;Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori, Blomberg, Heckscher,&lt;br&gt;Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:194 Vissa frågor om psykia-&lt;br&gt;trisk tvångsvård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 48199, Stockholm 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:SoU23</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-03-30 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-03-31 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-04-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 08:30:02</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03194</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:32</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-21 08:30:02</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03194</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__194.pdf</filnamn>
<filstorlek>1997394</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/EDF4D0A2-23D7-40AE-8DD1-1AC0FCF56AE8</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:SoU23</uppgift>
<ref_dok_id>GI01SoU23</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU23</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:194&lt;br/&gt;
Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:194&lt;br/&gt;
Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:194&lt;br/&gt;
Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So39</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So39</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Sandström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:194&lt;br/&gt;
Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So40</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So40</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:194 Vissa frågor om psykiatrisk tvångsvård</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Sandström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>