2289969 GI03182 1994/95 182 prop prop prop Proposition 1994/95:182 Proposition Proposition Finansdepartementet 182 0 1995-03-23 00:00:00 2025-12-19 13:50:51 1995-01-01 00:00:00 Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt vissa andra förmåner digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GI03182/text https://data.riksdagen.se/dokument/GI03182 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03182 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition</h1> <h1>1994/95:182</h1> <h2>Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt<br>vissa andra förmåner</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03182/prop_199495__182-1.png" style="width:39pt;height:32pt;"/><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03182/prop_199495__182-2.png" style="width:37pt;height:21pt;"/> <p>Prop.</p> <p>1994/95:182</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 23 mars 1995</p> <p>Mona Sahlin</p> <p>Göran Persson</p> <p>(Finansdepartementet)</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>I propositionen läggs fram förslag som främst rör olika förmåner i in-<br>komstslaget tjänst. Förslagen innebär i huvudsak följande.</p> <p>Förmån av fri offentligt finansierad hälso- och sjukvård skall till<br>skillnad mot nu tas upp som intäkt. Detsamma gäller fria läkemedel.<br>Förmånen av fri vård utomlands resp, icke offentligt finansierad vård i<br>Sverige skall liksom nu vara skattefri. Från beskattning undantas också<br>fria vaccinationer som betingas av tjänsten. Vidare klarläggs skattereg-<br>lerna om rehabilitering och företagshälsovård. Propositionen tar också<br>upp arbetsgivarnas avdragsrätt för kostnader på sjukvårdsområdet samt<br>de enskilda näringsidkamas avdragsrätt för sådana kostnader. På<br>sistnämnda områden innebär förslagen i huvudsak inga materiella<br>ändringar i förhållande till dagens regler.</p> <p>Reglerna för skattefria personalrabatter föreslås få en delvis annan<br>utformning. För personalrabatter i allmänhet föreslås att dessa skall vara<br>skattefria vid inköp av varor och tjänster som ingår i arbetsgivarens<br>ordinarie utbud. Som förutsättning härför skall dock gälla att rabatten inte<br>överstiger den största rabatt som en konsument skulle kunna utverka på<br>affärsmässiga grunder och inte heller uppenbart överstiger den i<br>branschen sedvanliga personalrabatten. De särskilda reglerna om s.k.<br>korsvisa rabatter slopas. I stället skall de föreslagna allmänna reglerna<br>om skattefrihet för personalrabatter gälla även vid förvärv från ett annat<br>företag i samma koncern.</p> <p>1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 182</p> <p>Ett undantag från förmånsbeskattning föreslås när det gäller förmåner Prop. 1994/95:182<br>av begränsat värde för den anställde. Undantaget avser förmån av vara<br>eller tjänst när varan eller tjänsten är av väsentlig betydelse för utföran-<br>det av den anställdes arbetsuppgifter och förmånen är svår att särskilja<br>från nyttan i anställningen.</p> <p>Vidare föreslås en justering av reglerna om jämkning av bostadsför-<br>månsvärde vid bestämmande av underlaget för arbetsgivaravgifter samt<br>ytterligare ett par lagtekniska justeringar.</p> <p>Ändringarna föreslås huvudsakligen träda i kraft den 1 januari 1996<br>och tillämpas första gången vid 1997 års taxering.</p> <h2>Innehållsförteckning</h2> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>1 &nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;5</p> <p>2 &nbsp;Lagtext&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;6</p> <p>2.1 &nbsp;Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen</p> <p>(1928:370) &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;6</p> <p>2.2 &nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668)</p> <p>om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;15</p> <p>2.3 &nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325)</p> <p>om självdeklaration och kontrolluppgifter &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;16</p> <p>2.4 &nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852)</p> <p>om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvs-<br>inkomster vid 1996-1999 års taxeringar &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;17</p> <p>3 &nbsp;Ärendet och dess beredning&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;18</p> <p>4 &nbsp;Förmåner av fri hälso- och sjukvård,&nbsp;tandvård, före-<br>tagshälsovård och rehabilitering &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>4.1 &nbsp;Inledning&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>4.2 &nbsp;Hälso- sjukvård, tandvård samt läkemedel&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>4.3 &nbsp;Företagshälsovård&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;27</p> <p>4.4 &nbsp;Rehabilitering&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;29</p> <p>4.5 &nbsp;Enskild näringsidkare och delägare i handelsbolag&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;32</p> <p>5 &nbsp;Personalrabatter&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;33</p> <p>5.1 &nbsp;Sedvanliga rabatter&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;33</p> <p>5.2 &nbsp;Korsvisa rabatter&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;37</p> <p>6 &nbsp;Förmån av begränsat värde&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;39</p> <p>7 &nbsp;Bostadsförmån&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;40</p> <p>8 &nbsp;Vissa lagtekniska justeringar&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;41</p> <p>9 &nbsp;Ekonomiska effekter för den offentliga&nbsp;sektorn&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;42</p> <p>10 Författningskommentarer</p> <p>10.1 Kommunalskattelagen (1928:370)43</p> <p>10.2 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter<br>frän arbetsgivare</p> <p>10.3 Lagen (1990:325) om självdeklaration och<br>kontrolluppgifter</p> <p>10.4 Lagen (1994:1852) om beräkning av statlig<br>inkomstskatt pä förvärvsinkomster vid<br>1996-1999 års taxeringar</p> <p>Bilaga 1 Förteckning över de remissinstanser som yttrat<br>sig över betänkandet Beskattning av förmåner<br>(SOU 1994:98)</p> <p>Bilaga 2 Lagråds remissens lagförslag</p> <p>Bilaga 3 Lagrådets yttrande</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den<br>23 mars 1995</p> <p>43 Prop. 1994/95:182</p> <p>43</p> <p>47</p> <p>47</p> <p>47</p> <p>48</p> <p>49</p> <p>62</p> <p>64</p> <h2>1 Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>1. &nbsp;&nbsp;&nbsp;lag om ändring i kommunalskattelagen (1928:370),</p> <p>2. &nbsp;&nbsp;&nbsp;lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av social-<br>avgifter från arbetsgivare,</p> <p>3. &nbsp;&nbsp;&nbsp;lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och<br>kontrolluppgifter,</p> <p>4. &nbsp;&nbsp;&nbsp;lag om ändring i lagen (1994:1852) om beräkning av statlig<br>inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar.</p> <h2>2 Lagtext</h2> <p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <h3>2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370)</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om kommunalskattelagen (1928:370)<br>dels att 20 §, 32 § 1, 3 b, 3 c och 3 f mom., punkt 1 av anvisningarna<br>till 20 §, punkt 23 av anvisningarna till 23 § samt punkt 3 av övergångs-<br>bestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370) skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att i anvisningarna till 23 § skall införas en ny punkt, 34, av<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>20 §&gt;</p> <p>Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla<br>omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och<br>bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars värde<br>(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.</p> <p>Avdrag får inte göras för:</p> <p>den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så<br>som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller<br>därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;</p> <p>sådana kostnader för hälsovård,<br>sjukvård samt företagshälsovård<br>som anges i anvisningarna;</p> <p>kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar<br>eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är<br>skattefria enligt 19 §;</p> <p>värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts<br>av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges<br>barn som ej fyllt 16 år;</p> <p>ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans<br>förvärvsverksamhet;</p> <p>svenska allmänna skatter;</p> <p>kapitalavbetalning på skuld;</p> <p>ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§</p> <p>'Senaste lydelse 1994:1781.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.<br>uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd<br>av socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §<br>fordonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-<br>skattelagen (1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift<br>beräknad enligt uppbördslagen;</p> <p>avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;</p> <p>avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);</p> <p>avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);</p> <p>avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);</p> <p>avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);</p> <p>skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i<br>arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och<br>arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;</p> <p>företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;</p> <p>straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;</p> <p>belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 §<br>uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger<br>på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om<br>avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;</p> <p>avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;</p> <p>kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig<br>parkering;</p> <p>överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);</p> <p>vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot<br>vattenförorening från fartyg;</p> <p>avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela<br>föreskrifter om in- eller utförsel av varor;</p> <p>lagringsavgifit enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja<br>och kol eller lagen (1985:635) om försöijningsberedskap på natur-<br>gasområdet;</p> <p>avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar;</p> <p>kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;<br>avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;<br>ingående skatt enligt merväidesskattelagen (1994:200) för vilken det<br>finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt<br>10 kap. nämnda lag;</p> <p>avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6a § aktiebolagslagen<br>(1975:1385).</p> <p>(Se vidare anvisningarna.)</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>32 §</p> <p>1 mom.² Till intäkt av tjänst hänförs</p> <p>a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmän i<br>pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,</p> <p>b) pension,</p> <p>c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade-<br>försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av<br>livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det<br>inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av<br>2 mom.,</p> <p>d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av<br>personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av<br>livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur</p> <p>eller för förlorat underhåll,</p> <p>e) ersättning som utgått i annan<br>form än livränta på grund av sjuk-<br>eller olycksfallsförsäkring, tagen i<br>samband med tjänst, dock inte<br>ersättning, som avser sjukvårds-<br>eller läkarkostnader,</p> <p>e) ersättning som utgått i annan<br>form än livränta på grund av sjuk-<br>el ler olycksfallsförsäkring, tagen i<br>samband med tjänst, dock inte<br>ersättning, som avser sjukvårds-<br>eller läkarkostnader för vård som<br>inte är offentligt finansierad eller<br>för vård utomlands,</p> <p>f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig<br>periodisk intäkt som avses i 31 §,</p> <p>g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör<br>skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,</p> <p>h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag<br>som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall<br>tas upp som intäkt av tjänst,</p> <p>i) sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14<br>och 15 av anvisningarna,</p> <p>j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet<br>upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen<br>(1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del<br>behållningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.</p> <p>Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots<br>behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den<br>skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som<br>är hänförlig till kontot.</p> <p>Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom<br>vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -<br>vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller</p> <p>■^Senaste lydelse 1993:938.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.</p> <p>Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,<br>att han enligt 1 kap. 5 $ fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses<br>som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från<br>fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt<br>reglerna för privatbostad.</p> <p>3 b mom.³ Anställds förmån</p> <p>av fri hälso- och sjukvård, före-<br>tagshälsovård, fria läkemedel eller<br>ersättning för läkemedelskostnader<br>tas inte upp som intäkt.</p> <p>Har arbetsgivare utgivit ersätt-<br>ning för anställds utgift för tand-<br>vård som avses i 2 kap. 3 § lagen<br>(1962:381) om allmän försäkring,<br>tas ersättningen dock upp som<br>intäkt för den anställde. Som intäkt<br>tas emellertid inte upp</p> <p>1. &nbsp;sådan ersättning, om den<br>avser anställd som inte är försäk-<br>rad enligt lagen om allmän försäk-<br>ring,</p> <p>2. kostnad för tandbehandling<br>som har bedömts som erforderlig<br>med hänsyn till tjänstens krav för<br>försvarsmaktens submarina och<br>flygande personal och för andra<br>anställda med i huvudsak likartade<br>arbetsförhållanden, eller</p> <p>3. ersättning för tandbehandling,<br>när behov av denna har uppkommit<br>och utförts under tjänsteförrättning<br>utomlands.</p> <p>3 c mom.⁴ Förmån av fria ar-<br>betskläder och fri uniform tas inte<br>upp som intäkt, om förmånen<br>avser kläder som är avpassade för<br>arbetet och inte lämpligen kan<br>användas privat.</p> <p>3 b mom. En anställds förmån<br>av fri hälso- och sjukvård, fri<br>tandvård och fria läkemedel tas<br>inte upp som intäkt om den avser</p> <p>- hälso- och sjukvård som inte<br>är offentligt finansierad,</p> <p>- tandvård som inte är offentligt<br>finansierad,</p> <p>- hälso- och sjukvård eller tand-<br>vård utomlands och läkemedel vid<br>vård utomlands,</p> <p>- företagshälsovård, förebyggan-<br>de behandling eller rehabilitering,</p> <p>- vaccination som betingas av<br>tjänsten eller</p> <p>tandbehandling som har<br>bedömts som nödvändig med hän-<br>syn till tjänstens krav för För-<br>svarsmaktens submarina och fly-<br>gande personal och för andra med<br>i huvudsak likartade ar-<br>betsförhållanden.</p> <p>3 c mom. Om en vara eller en<br>tjänst, som en anställd erhåller av<br>arbetsgivaren, är av väsentlig be-<br>tydelse för utförandet av hans ar-<br>betsuppgifter, skall förmånen av<br>varan eller tjänsten inte tas upp<br>som intäkt, om förmånen är av be-<br>gränsat värde för den anställde och<br>inte utan svårighet kan särskiljas<br>från nyttan i anställningen. Inte</p> <p>³Senaste lydelse 1987:1303.</p> <p>⁴Senaste lydelse 1987:1303.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>3 f mom.⁵ Som intäkt tas inte<br>upp sedvanliga rabatter vid inköp<br>av varor och tjänster som ingår i<br>arbetsgivarens ordinarie utbud eller<br>i annat företags ordinarie utbud<br>om företaget är närstående arbets-<br>givarens företag och varorna eller<br>tjänsterna har ett nära samband<br>med arbetsgivarens verksamhet.<br>Vad som sagts nu gäller dock inte<br>om rabatten är en direkt ersättning<br>för utfört arbete eller utgår på sätt<br>som anges i 32 § 3 e mom. andra<br>stycket 2-4. Även om det inte<br>följer av 3 d mom. tas som intäkt<br>inte upp sådan rabatt eller liknande<br>förmån som transportföretag enligt<br>internationellt vedertagen praxis<br>utger för visad kundtrohet vid<br>utrikes flygresor och som slutligt<br>tillfaller en arbetstagare eller<br>uppdragstagare på grund av hans<br>egenskap av resenär.</p> <p>heller tas som intäkt upp förmån<br>av fria arbetskläder och fri uni-<br>form, om förmånen avser kläder<br>som är avpassade för arbetet och<br>inte lämplien gen kan användas<br>privat.</p> <p>3 f mom. Som intäkt tas inte<br>upp personalrabatt vid inköp av en<br>vara eller en tjänst från ar-<br>betsgivaren eller något annat före-<br>tag i samma koncern, om varan<br>eller tjänsten ingår i säljarens<br>ordinarie utbud. Vad som sagts nu<br>gäller dock inte om rabatten är en<br>direkt ersättning för utfört arbete,<br>om den överstiger den största<br>rabatt som en konsument kan er-<br>hålla på affärsmässiga grunder<br>eller om den uppenbart överstiger<br>personalrabatt som är sedvanlig i<br>branschen. Inte heller får rabatten<br>utgå på sätt som anges i 32 § 3 e<br>mom. andra stycket 2-4.</p> <p>Även om det inte följer av 3 d<br>mom. tas som intäkt inte upp<br>sådan rabatt eller liknande förmån<br>som transportföretag enligt inter-<br>nationellt vedertagen praxis utger<br>för visad kundtrohet vid utrikes<br>flygresor och som slutligt tillfaller<br>en arbetstagare eller<br>uppdragstagare på grund av hans<br>egenskap av resenär.</p> <p>Anvisningar</p> <p>till 20 §</p> <p>1.® Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna<br>paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga<br>försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut-<br>ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för<br>sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 §<br>2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av<br>anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på<br>pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt<br>21 av anvisningarna till 23 §.</p> <p>Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivar-</p> <p>⁵Senaste lydelse 1993:1515.</p> <p>⁶Senaste lydelse 1993:938.</p> <p>10</p> <p>Prop. 1994/95:182<br>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>organisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till<br>den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av<br>vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om<br>inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna<br>alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga or-<br>gani sationsverksamheten.</p> <p>Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till<br>omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med<br>verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla<br>affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för<br>företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,<br>stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att<br>hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med<br>större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fall för utgifter<br>för spritdrycker och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte<br>med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.</p> <p>Till kostnader för hälsovård,<br>sjukvård samt företagshälsovård,<br>för vilka avdrag inte medges enligt<br>denna paragraf, räknas</p> <p>kostnaderför hälso- och sjukvård<br>för vilken ersättning inte utges<br>enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring i den mån kostnaderna<br>inte avser antingen sjuk- och<br>tandvårdskostnader som uppkom-<br>mer vid insjuknande i samband<br>med tjänsteförrättning utomlands<br>eller sjuk- och tandvårdskostnader<br>för anställd som inte är försäkrad<br>enligt lagen om allmän försäkring,</p> <p>kostnader för företagshälsovård<br>som inte uppfyller villkoren i 3 §<br>1-7 den upphävda förordningen<br>(1985:326) om bidrag till företags-<br>hälsovård samt</p> <p>kostnader för sådan verksamhet<br>som avser rehabilitering eller<br>liknande och som inte bedrivs efter<br>grunder som fastställs i kollek-<br>tivavtal mellan arbetsmarknadens<br>huvudorganisationer.</p> <p>till 23 §</p> <p>23.⁷ Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt på<br>pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter<br>⁷Senaste lydelse 1994:201.</p> <p>11</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte<br>dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har<br>återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och<br>inbetalats till staten.</p> <p>Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans<br>egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill<br>omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma<br>att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare<br>grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare<br>i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses<br>motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattnings-<br>havare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för rese-<br>skyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkost-<br>nad i näringsverksamheten.</p> <p>Avdrag medges för kostnader för<br>egen hälsovård i den mån förmån<br>av fri sådan vård för anställd är<br>skattefri enligt 32 § 3 b mom.<br>första stycket.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för<br>avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av<br>näringsverksamhet.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för<br>kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om<br>begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också<br>beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har<br>kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget<br>näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna<br>och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget<br>tjänst.</p> <p>34. Avdrag får inte göras för<br>kostnader för hälso- och sjukvård<br>eller tandvård som inte är ojfentligt<br>finansierad utom när kostnaderna<br>avser en anställd eller en enskild<br>näringsidkare eller en delägare i<br>handelsbolag som inte omfattas av<br>den offentligt finansierade vården<br>enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring eller annan författning.</p> <p>1 fråga om kostnader för hälso-<br>och sjukvård, tandvård och läke-<br>medel utomlands får avdrag göras<br>under förutsättning att kostnaderna<br>uppkommit vid insjuknande i sam-<br>band med tjänstgöring utomlands.</p> <p>12</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Avdrag får göras för kostnader<br>för företagshälsovård, för vac-<br>cinationer som betingas av verk-<br>samheten och för sådan nödvändig<br>tandbehandling som avses i 32 §<br>3 b mom.</p> <p>Avdrag får vidare göras för<br>kostnader för arbetslivsinriktade<br>rehabiliteringsåtgärder, om ar-<br>betsgivaren skall svara för dem<br>enligt 22 kap. lagen om allmän<br>försäkring eller om den skattskyl-<br>dige kan visa att rehabiliteringen<br>syftar till att den anställde skall<br>kunna fortsätta att förvärvsarbeta.<br>Avdrag för sådana kostnader får<br>också göras i en enskild närings-<br>verksamhet eller i ett handelsbolag<br>om den skattskyldige kan visa att<br>rehabiliteringen syftar till att han<br>skall kunna fortsätta sitt förvärvs-<br>arbete Avdrag får även göras för<br>kostnader för förebyggande be-<br>handling, om den skattskyldige kan<br>visa att behandlingen har ett så-<br>dant syfte</p> <p>3.⁸ Aldre föreskrifter i 33 §<br>2 mom. gäller vid beräkning av<br>skaftskyldigs rätt till avdrag för<br>kostnader för resor till och från<br>arbetet beträffande inkomst av<br>näringsverksamhet i vilken ingår<br>förvärvskälla för vilken beskatt-<br>ningsåret har böljat före den 3<br>november 1994.</p> <p>3. Äldre föreskrifter i 33 §<br>2 mom. gäller vid beräkning av<br>skattskyldigs rätt till avdrag för<br>kostnader för resor till och från<br>arbetet beträffande inkomst av<br>näringsverksamhet i vilken ingår<br>förvärvskälla för vilken beskatt-<br>ningsåret har böijat före den 3<br>november 1994. Aldre föreskrifter<br>i 33 § 2 mom. gäller även i fråga<br>om bamomsorgskostnader som<br>avser tid före den 1 januari 1995.</p> <p>13</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första<br>gången vid 1997 års taxering. Den nya bestämmelsen i punkt 3 av<br>övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i kom-<br>munalskattelagen (1928:370) tillämpas dock redan vid 1996 års taxering.</p> <p>2. Äldre bestämmelser tillämpas beträffande utgifter lör hälso- och<br>sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsovård och rehabilitering vilka<br>hänför sig till tid före ikraftträdandet.</p> <p>⁸Senaste lydelse 1994:1855.</p> <p>14</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om<br>uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialav-<br>gifter från arbetsgivare¹ skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>5 §²</p> <p>Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i</p> <p>enlighet med 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).</p> <p>Om det föreligger fäll som avses<br>i punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § kommunalskat-</p> <p>Om det föreligger fäll som avses<br>i punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § kommunal skat-</p> <p>telagen (1928:370), eller sådant<br>fäll att den skattskyldige skulle<br>kunna få förmånsvärdet bestämt<br>med stöd av punkt 2 andra stycket<br>andra meningen av samma anvis-<br>ningar, får skattemyndigheten på<br>framställning av arbetsgivaren<br>bestämma värdet av förmånen med<br>hänsyn härtill. Motsvarande gäller<br>om bostadsförmånsvärde som be-<br>stäms enligt 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen avviker med mer än<br>10 procent från det värde som<br>följer av 42 § första stycket kom-<br>munalskattelagen. Arbetsgivaren<br>skall underrätta arbetstagare som<br>berörs av skattemyndighetens<br>beslut.</p> <p>telagen (1928:370), eller sådant<br>fäll att den skattskyldige skulle<br>kunna få förmånsvärdet bestämt<br>med stöd av punkt 2 andra stycket<br>andra meningen av samma an-<br>visningar, får skattemyndigheten på<br>framställning av arbetsgivaren<br>bestämma värdet av förmånen med<br>hänsyn härtill. Motsvarande gäller<br>om bostadsförmånsvärde som<br>bestäms enligt 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen avviker med mer än<br>10 procent från det värde som<br>följer av 42 § första stycket och<br>punkt 3 andra stycket av anvisning-<br>arna till 32 § kommunalskattela-<br>gen. Arbetsgivaren skall under-<br>rätta arbetstagare som berörs av<br>skattemyndighetens beslut.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas på förmåner<br>som utges efter ikraftträdandet.</p> <p>'Lagen omtryckt 1991:98.</p> <p>²Senaste lydelse 1993:1518.</p> <p>15</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om självdeklara-<br>tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Värdet av förmåner som utgått i<br>annat än pengar skall beräknas i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>kommunal skattelagen (1928:370).<br>Vid beräkning av värdet av bilför-<br>mån och kostförmån skall dock<br>bestämmelserna i punkt 2 andra<br>stycket andra meningen och<br>punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § nämnda lag<br>tillämpas endast i enlighet med<br>beslut av skattemyndigheten med<br>stöd av 5 § andra stycket lagen<br>(1984:668) om uppbörd av social-<br>avgifter från arbetsgivare. Värdet<br>av annan bostadsförmån här i riket<br>än förmån av semesterbostad skall<br>beräknas i enlighet med be-<br>stämmelserna i 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen (1953:272).</p> <p>3 kap.</p> <p>7 g¹</p> <p>Värdet av förmåner som utgått i<br>annat än pengar skall beräknas i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>kommunalskattelagen (1928:370).<br>Vid beräkning av värdet av bilför-<br>mån och kostförmån skall dock<br>bestämmelserna i punkt 2 andra<br>stycket andra meningen och<br>punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § nämnda lag<br>tillämpas endast i enlighet med<br>beslut av skattemyndigheten med<br>stöd av 5 § andra stycket lagen<br>(1984:668) om uppbörd av social-<br>avgifter från arbetsgivare. Värdet<br>av annan bostadsförmån här i riket<br>än förmån av semesterbostad skall<br>beräknas i enlighet med be-<br>stämmelserna i 8 § tredje och<br>sjätte styckena uppbördslagen<br>(1953:272).</p> <p>Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om<br>uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett.</p> <p>Det sammanlagda värdet av förmånerna skall anges särskilt för sig.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången<br>vid 1997 års taxering.</p> <p>‘Senaste lydelse 1993:1517.</p> <p>16</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:1852) om<br>beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid<br>1996-1999 års taxeringar</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 2 § lagen (1994:1852) om beräkning av statlig<br>inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar skall ha<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>2 §</p> <p>För fysiska personer beräknas statlig inkomstskatt på förvärvsinkomst<br>enligt följande.</p> <p>Skatt på förvärvsinkomst utgör<br>100 kronor samt 25 procent av den<br>del av den beskattningsbara för-<br>värvsinkomsten som överstiger en<br>skiktgräns som vid 1996 års taxe-<br>ring uppgår till 203 900 kronor.<br>Vid följande taxeringar uppgår<br>skiktgränsen till skiktgränsen för<br>föregående taxeringsår multiplice-<br>rad med det jämförelsetal, uttryckt<br>i procent, som enligt 1 kap. 6 §<br>andra stycket lagen (1962:381) om<br>allmän försäkring ligger till grund<br>för bestämmande av basbeloppet<br>för året före taxeringsåret med<br>tillägg av 1,2 procentenheter.<br>Skiktgränsen fastställs av rege-<br>ringen före utgången av andra året<br>före taxeringsåret och avrundas<br>nedåt till helt hundratal kronor.</p> <p>Skatt på förvärvsinkomst utgör<br>100 kronor samt 25 procent av den<br>del av den beskattningsbara för-<br>värvsinkomsten som överstiger en<br>skiktgräns som vid 1996 års taxe-<br>ring uppgår till 203 900 kronor.<br>Vid följande taxeringar uppgår<br>skiktgränsen till skiktgränsen för<br>föregående taxeringsår multiplice-<br>rad med ett tal, uttryckt i procent,<br>som anger förhållandet mellan det<br>jämförelsetal som enligt 1 kap. 6 §<br>andra stycket lagen (1962:381) om<br>allmän försäkring ligger till grund<br>för bestämmande av basbeloppet<br>för året före taxeringsåret och det<br>jämförelsetal som enligt nämnda<br>lagrum ligger till grund för be-<br>stämmande av basbeloppet för<br>andra året före taxeringsåret, med<br>tillägg av 1,2 procentenheter.<br>Skiktgränsen fastställs av rege-<br>ringen före utgången av andra året<br>före taxeringsåret och avrundas<br>nedåt till helt hundratal kronor.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången<br>vid 1997 åra taxering.</p> <p>17</p> <p>2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 182</p> <h2>3 Ärendet och dess beredning</h2> <p>Ett särskilt område i inkomstslaget tjänst är förmåner som utgår i annat<br>än pengar, s.k. naturaförmåner. Skattereglerna rörande naturaförmåner<br>har setts över i flera olika sammanhang genom åren i syfte att åstad-<br>komma en neutral beskattning mellan kontantlön och andra förmåner. De<br>senaste översynerna har gjorts av Utredningen om reformerad in-<br>komstbeskattning (RINK) vars betänkande Reformerad inkomstbeskatt-<br>ning (SOU 1989:33) låg till grund för 1990 års skattereform, därefter av<br>Utredningen om tjänsteinkomstbeskattning (SOU 1992:57 och 1993:44)<br>och nu senast av Utredningen om beskattning av förmåner (SOU<br>1994:98).</p> <p>Två typer av förmåner som varit föremål för översyn av samtliga nu<br>nämnda utredningar är personalrabatter och reseförmåner.</p> <p>En viss översyn av reglerna om personalrabatter gjordes i samband<br>med skattereformen. Därefter har ett par begränsade justeringar gjorts,<br>delvis i liberaliserande riktning. Trots dessa ändringar har det visat sig<br>att reglerna ger upphov till vissa tillämpningsproblem.</p> <p>Beträffande reseförmåner gjordes fram till skattereformen i lagtexten<br>ett uttryckligt undantag från skatteplikt för en skattskyldigs fria resor på<br>grund av anställning eller särskilt uppdrag under förutsättning att resorna<br>inte var att anse som ersättning för kontant lön. Undantagsbestämmelsen<br>kom i praxis att omfatta anställda inom rese- och trafikbranschen.<br>Skattefriheten slopades i samband med skattereformen. Hitintills har<br>Riksskatteverket (RSV) godtagit att vissa schabloner tillämpas vid<br>värderingen av reseförmåner, i avvaktan på att branschen utvecklar ett<br>system för kontroll av vaije enskilds resande. I prop. 1993/94:90<br>föreslog den dåvarande regeringen dels skattefrihet för en valfri resa per<br>år och anställd, dels en schablonvärderingsregel vid bestämmandet av<br>underlag för beräkning av preliminär skatt och arbetsgivaravgifter. I<br>propositionen förutskickades också att en särskild utredare skulle tillkallas<br>för att se över reglerna på nytt. Skatteutskottet (bet. 1993/94:SkU10)<br>hemställde dock att riksdagen skulle avslå propositionen när det gällde<br>schablonvärderingen och den skattefria resan samt uttalade att en ny<br>lagstiftning borde utformas i enlighet med nuvarande provisorium.<br>Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets hemställan (rskr.<br>1993/94:104).</p> <p>Skattereformen medförde inte några förändringar av förmånsbe-<br>skattningsreglema för hälso- och sjukvårdsförmåner och reglerna har inte<br>heller ändrats därefter. Förmånerna undantas till stora delar från<br>beskattning. Arbetsgivaren har å andra sidan endast i begränsad<br>utsträckning rätt till avdrag för sjuk- och hälsovårdskostnader. Begräns-<br>ningarna i avdragsrätten är ett undantag från huvudregeln att avdrag skall<br>medges för samtliga driftkostnader i näringsverksamheten och innebär ett<br>avsteg från de grundläggande principerna för inkomstbeskattningen.<br>Sedan år 1992 har arbetsgivarnas skyldighet ökat när det gäller det<br>förebyggande arbetsmiljöarbetet samtidigt som arbetsanpassnings- och<br>rehabiliteringsansvar har införts.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>18</p> <p>På grund av de förändringar som redovisats ovan inom hälso- och Prop. 1994/95:182<br>sjukvårdsområdet och tillämpningsproblemen avseende personalrabatter<br>samt mot bakgrund av uttalandena rörande reseförmåner i nyss nämnda<br>proposition och utskottsbetänkande, tillkallade regeringen i januari 1994<br>en särskild utredare med uppgift att se över reglerna om beskattning på<br>de aktuella områdena.</p> <p>De förmåner som enligt direktiven (dir. 1994:5) skulle ses över var<br>hälso- och sjukvårdsförmåner, personalrabatter, reseförmåner och<br>förmåner av begränsat värde i de fall förmånen har en inte oväsentlig<br>betydelse för förmånstagarens yrkesutövning.</p> <p>Utredningen om beskattning av förmåner (Fi 1994:01) redovisade i juni</p> <p>1994 sitt betänkande Beskattning av förmåner (SOU 1994:98).</p> <p>Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanser-</p> <p>na finns i bilaga 1.</p> <p>I det följande behandlas de frågor som tas upp i betänkandet med<br>undandtag för reseförmåner. I den lagrådsremiss som regeringen<br>beslutade den 2 mars 1995 ingick ett förslag om beskattning av reseför-<br>måner. Mot bakgrund bl.a. av kritik som riktats mot detta förslag anser<br>regeringen emellertid att frågan bör beredas ytterligare. Regeringen avser<br>att senare återkomma med förslag i denna del.</p> <p>I detta ärende tas också upp förslag om en regeljustering när det gäller<br>jämkning av bostadsförmånsvärdet vid bestämmandet av underlaget för<br>sociala avgifter samt ytterligare ett par justeringar av lagteknisk karaktär.</p> <p>Många remissinstanser har i samband med yttrandet över betänkandet<br>efterlyst en översyn av beskattningsreglerna rörande utbildningar.<br>Regeringen vill därför upplysa att den nyligen har beslutat att tillkalla<br>en särskild utredare som bl. a. skall se över beskattningsreglerna rörande<br>av arbetsgivaren helt eller delvis bekostad utbildning.</p> <p>Lagrådet</p> <p>Regeringen beslutade, som nämnts, den 2 mars 1995 att inhämta<br>Lagrådets yttrande över de lagförslag som finns i bilaga 2. Lagrådets<br>yttrande finns i bilaga 3. Lagrådet har föreslagit en viss justering i<br>utformningen av 32 § 3 f mom. KL. Regeringen har följt det förslag<br>lagrådet lämnat. Vissa förändringar av i huvudsak redaktionell art har<br>också gjorts.</p> <p>Förslagen till ändringar i övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:1855) om ändring i kommunal skattelagen och i 2 § lagen<br>(1994:1852) beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid<br>1996-1999 års taxeringar har inte granskats av Lagrådet. Dessa förslag<br>är enligt regeringens mening av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande<br>skulle sakna betydelse.</p> <p>19</p> <h2>4 Förmåner av fri hälso- och sjukvård, tandvård, ^p- 1994/95:182<br>företagshälsovård och rehabilitering</h2> <h3>4.1 Inledning</h3> <p>I betänkandet Beskattning av förmåner (SOU 1994:98) redovisas gällande<br>regler för beskattning av förmåner och avdrag på sjukvårdsområdet<br>(hälso- och sjukvård, läkemedelskostnader, tandvård, företagshälsovård<br>och rehabilitering) samt den historiska bakgrunden till nuvarande<br>bestämmelser. Även den bakomliggande lagstiftningen på hälso- och<br>sjukvårdsområdet och arbetsmiljöområdet tas upp. För denna bakgrund<br>hänvisas till betänkandet.</p> <p>När det gäller hälso- och sjukvård samt tandvård görs en distinktion<br>mellan offentligt och icke offentligt finansierad vård. Den offentligt<br>finansierade vården bekostas av det allmänna genom bl.a. den allmänna<br>försäkringen och andra offentliga finansieringssystem. Den icke offentligt<br>finansierade vården ligger alltså utanför det offentliga finansierings-<br>systemet och bekostas ofta genom privata sjukvårdsförsäkringar.</p> <h3>4.2 Hälso- och sjukvård, tandvård samt läkemedel</h3> <p>Regeringens förslag: En arbetsgivare får göra avdrag för kostnader<br>för anställdas offentligt finansierade hälso- och sjukvård samt<br>offentligt finansierade tandvård.</p> <p>För icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård<br>får avdrag göras endast om kostnaderna avser en anställd som inte<br>omfattas av den offentligt finansierade vården. I fråga om kostnader<br>för hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får<br>avdrag göras endast när kostnaderna uppkommer vid insjuknande i<br>samband med tjänstgöring utomlands.</p> <p>En arbetsgivare får vidare göra avdrag för anställdas läkemedels-<br>kostnader samt för vaccinationer som betingas av verksamheten.</p> <p>När en arbetsgivare ersätter en anställd för dennes utgifter för<br>offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård skall<br>ersättningen tas upp som intäkt. Icke offentligt finansierad hälso- och<br>sjukvård samt icke offentligt finansierad tandvård skall däremot inte<br>tas upp som intäkt. Inte heller beskattas förmån av fri hälso- och<br>sjukvård samt tandvård utomlands eller fria läkemedel i samband<br>med vård utomlands. Vidare undantas från beskattning fria vaccina-<br>tioner som betingas av tjänsten.</p> <p>Vad som sägs om avdrag för icke offentligt finansierad vård och<br>om förmån av fri sådan vård gäller också i fråga om privata sjuk-<br>vårdsförsäkringar.</p> <p>Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivarna.</p> <p>20</p> <p>Flertalet förmåner beskattas hos den anställde. Förmånen av fri icke Prop. 1994/95:182<br>offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård värderas till den<br>patientavgift som hade tagits ut för motsvarande behandling inom den<br>offentligt finansierade vården. Följande förutsättningar skall vara<br>uppfyllda för att värderingen av förmånen av icke offentligt finansierad<br>vård skall ske enligt patientavgiftsmodellen. Den anställde skall ha haft<br>rätt till behandlingen inom den offentligt finansierade vården. Den<br>anställde skall ha varit verksam hos arbetsgivaren i icke oväsentlig<br>omfattning. När det gäller privata sjukvårdsförsäkringar beskattas den<br>anställde för förmånen av den fria försäkringen först när den tas i<br>anspråk och då till ett belopp motsvarande patientavgiften vid vårdtillfäl-<br>lena. För att arbetsgivarna skall kunna fullgöra sin skyldighet att<br>innehålla preliminärskatt m.m. när försäkringar tas i anspråk föreslås en<br>uppgiftsskyldighet för försäkringsbolagen.</p> <p>Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har i princip tillstyrkt<br>utredningens förslag. SACO, TCO och Arbetsgivaralliansen anser dock<br>att förmånen av fri hälso- och sjukvård inte skall beskattas. RSK<br>Länsrätten i Göteborgs och Bohus län, Socialstyrelsen och Landstingsför-<br>bundet anser att förmånen av icke offentligt finansierad vård bör värderas<br>högre än motsvarande patientavgift inom den offentliga vården. Några<br>remissinstanser, bl.a. RSV och Länsrätten i Göteborgs och Bohus län,<br>befårar tillämpningssvårigheter när det gäller att utreda om den anställde<br>hade haft rätt till motsvarande offentligt finansierade vård, särskilt när<br>det gäller vård i utlandet. Socialstyrelsen anser att arbetsgivarens<br>avdragsrätt bör begränsas till sådana åtgärder som normalt finansieras<br>med offentliga medel. Socialstyrelsen ifrågasätter vidare en begränsad<br>ökad avdragsrätt eftersom en sådan ordning skulle strida mot hälso- och<br>sjukvårdslagens principer att fördela vårdens resurser på lika villkor.<br>Landstingsförbundet avstyrker förslaget om full avdragsrätt med hänsyn<br>till risken för en segregerad vård. Landstingsförbundet pekar också på att<br>ett finansieringssystem vid sidan av det traditionella försvårar planeringen<br>av det totala vårdutbudet. Socialstyrelsen föreslår att förmånen av en fri<br>sjuk vårdsförsäkring beskattas. Några remissinstanser, bl.a. Köpmannaför-<br>bundet, är kritiska till det administrativa merarbete som försäkringsbola-<br>gens uppgiftsskyldighet medför. RSV påpekar att uppgifitsskyldigheten inte<br>kan gälla utländska försäkringsbolag. Landstingsförbundet har hänvisat<br>till kanadensisk lagstiftning med förbud mot privata sjukvårdsförsäkringar<br>eftersom dessa försäkringar medfört stora olägenheter för sådana hälso-<br>och sjukvårdstjänster som omfattas av den solidariskt finansierade<br>vården.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande skatteregler på hälso- och<br>sjukvårdsområdet innebär avdragsbegränsningar för arbetsgivarna. För<br>vård utanför lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) medges<br>avdrag enbart när den anställde blivit sjuk under tjänstgöring utomlands<br>eller för anställda som inte är försäkrade enligt nämnda lag (punkt 1 av<br>anvisningarna till 20 § kommunalskattelagen (1928:370, KL). För den<br>anställde är förmånen skattefri (32 § 3 b mom. KL). Endast förmån av<br>fri tandvård enligt AFL förmånsbeskattas med vissa undantag. Un-<br></p> <p>21<br></p> <p>dantagen gäller tandbehandling som är erforderlig med hänsyn till Prop. 1994/95:182<br>tjänstens krav för försvarsmaktens submarina och flygande personal och<br>för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden. Vidare<br>undantas anställda som inte är försäkrade samt behandling under<br>tjänsteförrättning utomlands.</p> <p>Av beskrivningen framgår att reglerna på detta område skiljer sig från<br>skattelagstiftningens principiella uppbyggnad där avdrag medges i<br>näringsverksamheten för driftkostnader medan förmåner i pengar &quot;eller<br>annat som utgått för tjänsten&quot; skall tas upp som intäkt av tjänst och<br>värderas till marknadsvärdet.</p> <p>Utgångspunkten bör vara att även förmåner inom sjukvårdsområdet<br>inordnas under de generella skattereglerna. Det är också utifrån detta<br>synsätt som utredningen lagt fram sina förslag.</p> <p>Några remissinstanser har emellertid invänt att hälso- och sjukvårdsför-<br>måner hör till det slag av förmåner som bl.a. av sociala skäl inte lämpar<br>sig för beskattning. Liknande uppfattningar har aktualiserats i tidigare<br>sammanhang.</p> <p>Regeringen delar dock utredningens uppfattning att det inte finns några<br>principiella hinder mot att beskatta de nu aktuella förmånerna.</p> <p>I den typiska situationen är det dessutom inte den fria vården som<br>beskattas utan ersättningen från arbetsgivaren till den anställde för dennes<br>kontanta utlägg (patientavgifter, läkemedelskostnader, etc.). När<br>levnadskostnader ersätts av arbetsgivaren bör som regel denna förmån<br>beskattas. Bl.a. de speciella värderingsproblem som föreligger beträffan-<br>de sjukvårdsförmåner nödvändiggör dock betydande avsteg från den<br>nämnda utgångspunkten.</p> <p>Offentligt finansierad vård samt läkemedelskostnader</p> <p>När det gäller offentligt finansierad hälso- och sjukvård, offentligt<br>finansierad tandvård och läkemedelskostnader inordnas förmånerna i<br>skattesystemet utan några särskilda svårigheter. Arbetsgivaren medges<br>avdrag för de patient- eller vårdavgifter som han kontant ersätter den<br>anställde för. Den anställde beskattas för en förmån som motsvarar<br>arbetsgivarens kostnad, dvs. patientavgifterna m.m. Förmånen uppkom-<br>mer när arbetsgivaren ersätter den anställde för utgiften. Arbetsgivaren<br>betalar vidare arbetsgivaravgifter på ersättningarna enligt vanliga regler.<br>Motsvarande gäller för läkemedelskostnader.</p> <p>Kostnader för offentligt finansierad våld samt för läkemedelskostnader<br>bör i överensstämmelse med utredningens förslag även i fortsättningen<br>vara avdragsgilla för en arbetsgivare.</p> <p>Förmånen av fri offentligt finansierad tandvård förmånsbeskattas redan<br>enligt nuvarande bestämmelser. Utredningens förslag om förmånsbeskatt-<br>ningen av fri offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt fria<br>läkemedel är i linje med 1990 års skattereform. Förmånerna utgörs av<br>bl.a. de patientavgifter som arbetsgivaren ersätter den anställde för.<br>Patientavgifterna är närmast att anse som en självrisk och några högre</p> <p>22</p> <p>förmånsvärden kan inte bli aktuella med hänsyn till högkostnadsskyddet, Prop. 1994/95:182<br>som även innefattar läkemedelskostnader. Enligt vår uppfattning finns det<br>därför starka skäl för att ändra nuvarande undantag från förmånsbeskatt-<br>ning och beskatta förmånen av fri offentligt finansierad vård samt<br>läkemedelskostnader.</p> <p>Icke offentligt finansierad vård</p> <p>Den icke offentligt finansierade vården är av begränsad omfattning<br>eftersom flertalet privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster omfattas<br>av det offentliga finansieringssystemet.</p> <p>Stora svårigheter uppkommer om den icke offentligt finansierade<br>vården skall inordnas i den beskrivna skattemässiga mallen. Det gäller<br>särskilt hur förmånen skall värderas, vilket, som framgår av utredningen,<br>varit ett svårbemästrat problem även i tidigare lagstiftningssammanhang.<br>Utredningen har här föreslagit en värderingsgrund enligt patientav-<br>giftsmodellen. En sådan grund har den fördelen att värderingen sker<br>enligt en administrativt lättillämpad schablon och att beskattningen<br>knappast kan uppfattas som för hög. Å andra sidan kan patientav-<br>giftsmodellen leda till en undervärdering av förmånerna. Det gäller<br>särskilt i sådana fall när det finns köer inom den offentliga vården eller<br>om behandlingarna är ransonerade och ges enbart till de mest behövande.</p> <p>De begränsningsregler som är knutna till utredningens patientavgifts-<br>modell kan vara svåra att tillämpa, särskilt i utlandsfallen. Utredningen<br>har föreslagit att patientavgiftsmodellen inte skall tillämpas om den<br>anställde inte är verksam hos arbetsgivaren i tillräcklig omfattning. Det<br>är emellertid inte säkert att en värdering till marknadsvärdet kan<br>motiveras enbart på den grunden att arbetstagaren inte arbetat i tillräcklig<br>omfattning hos arbetsgivaren. För den anställde borde förmånen objektivt<br>sett vara av samma värde oavsett anställningens omfattning.</p> <p>Skatteregler på sjukvårdsområdet påverkar indirekt hälso- och<br>sjukvårdssystemet. Som några remissinstanser uttryckt kan de föreslagna<br>skattereglerna med obegränsad avdragsrätt och låg förmånsbeskattning<br>motverka de mål som samhället ställt upp för hälso- och sjukvårdspoliti-<br>ken. Det måste därför firmas tungt vägande skäl för att ändra<br>skattereglerna i fråga om den icke offentligt finansierade vården. Som<br>nämnts berör denna vård enbart ett fåtal och vad som framgår av<br>utredningen och remissyttrandena synes nuvarande skatteregler inte vara<br>något stort problem för näringslivet. Till det kommer svårigheterna att<br>värdera förmånerna.</p> <p>Regeringen föreslår mot denna bakgrund att det principiella avdrags-<br>förbudet behålls för arbetsgivarens kostnad för anställds vård inom den<br>icke offentligt finansierade hälso- och sjukvården. Å andra sidan skall<br>liksom i dag inte någon förmånsbeskattning ske hos den anställde.</p> <p>Några undantag från avdragsförbudet bör ändå komma i fråga.<br>Avdragsrätt för kostnader för icke offentligt finansierad hälso- och<br>sjukvård samt för icke offentligt finansierad tandvård bör finnas när den</p> <p>23<br></p> <p>anställde insjuknar under tjänstgöring utomlands. Vi återkommer till Prop. 1994/95:182<br>denna fråga. Vidare bör avdragsrätten gälla för anställda som inte<br>omfattas av den offentligt finansierade vården. Det är fråga om personer<br>som inte är bosatta i Sverige och andra som inte har rätt till vårdförmå-<br>ner i Sverige vid sjukdom och modersskap enligt vad som följer av<br>förordning (EEG) nr 1402/71 om tillämpningen av systemen för social<br>trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar<br>flyttar inom gemenskapen. Dessa avdragsmöjligheter finns emellertid<br>redan i dag (punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL).</p> <p>Undantagen från avdragsförbudet torde vara tillämpliga i liten<br>utsträckning. I de fäll avdragsrätt finns för arbetsgivaren aktualiseras<br>frågan om förmånsbeskattning hos den anställde med de värderingssvårig-<br>heter som uppkommer för förmåner av detta slag. Med hänsyn till att de<br>nu beskrivna avdragssituationema för icke offentligt finansierad vård<br>gäller i rena undantagssituationer och med beaktande av värderingssvårig-<br>hetema av förmånen samt inte minst av förenklingsskäl föreslås att<br>förmånen av icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård<br>även fortsättningsvis undantas från förmånsbeskattning.</p> <p>De föreslagna reglerna om den icke offentligt finansierade vården bör<br>gälla också i fråga om privata sjukvårdsförsäkringar som finansierar<br>sådan vård. Avdrag får alltså inte göras för sådana försäkringar. Å andra<br>sidan beskattas inte den anställde för förmånen av försäkringen.</p> <p>En invändning mot de av regeringen föreslagna reglerna kan vara att<br>det för både företaget och dess ägare och den anställde är skattemässigt<br>fördelaktigt med avdragsbegränsningar och ingen förmånsbeskattning av<br>icke offentligt finansierad vård. Ett exempel illustrerar. Enligt gällande<br>regler reducerar ett icke avdragsgillt belopp på 100 i bolaget underlaget<br>för skatt hos företagets ägare på ett sådant sätt att skatten sjunker med ca<br>20 (hänsyn har tagits till att vissa ägare inte betalar skatt). En avdragsrätt<br>för samma 100 medför ett bortfall av bolagsskatt med ca 25 och ett<br>bortfall av ägarskatter på ca 15. Följaktligen sjunker totala kapitalskatten<br>på grund av avdragsreglema med 20 (25 +15-20). Dock leder skatteplik-<br>ten hos mottagaren av förmånen till ökade skatter med 52 (skattedelen av<br>socialavgifter och inkomstskatt på förvärvsinkomster). Den totala skatten<br>stiger alltså med 32 (52-20). Exemplet visar att i en situation utan<br>avdragsbegränsningar men med förmånsbeskattning skulle alltså<br>beskattningen bli högre. Ett sådant resonemang förutsätter emellertid att<br>förmånsvärdet bestäms till väsentligt högre nivåer än motsvarande<br>patientavgiften. Utredningen har övertygande visat att en högre värdering<br>är osäker och leder till en slumpmässig beskattning. Det skattemässiga<br>utfallet med avdragsbegränsningar och ingen förmånsbeskattning kan<br>därför anses som rimligt.</p> <p>Vård utomlands</p> <p>En fråga gäller förmånsbeskattning av vård utomlands och arbetsgivarens<br>avdragsrätt för vårdkostnader utomlands. De föreslagna skattereglerna för</p> <p>24<br></p> <p>vård i Sverige tar sin utgångspunkt i om vården är offentligt finansierad Prop. 1994/95:182<br>eller inte. En sådan distinktion är knappast praktiskt möjlig för vård<br>utomlands.</p> <p>Begreppet offentligt finansierad vård tar visserligen sikte på den<br>svenska offentligt finansierade vården enligt AFL eller annan författning.<br>Genom bl.a. överenskommelser med andra länder har i Sverige bosatta<br>emellertid rätt till vård utomlands. Enligt förordningen (1994:2053) om<br>vissa ersättningar i internationella förhållanden till landsting och<br>kommuner från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring svarar sjukförsäkringen för kostnader för vård i annat land<br>som Sverige skall ersätta (3 §). När den svenska sjukförsäkringen ersätter<br>vård utomlands ligger det nära till hands att tala om offentligt finansierad<br>vård. I vissa fäll ersätter sjukförsäkringen inte vårdkostnader utomlands<br>utan vårdkostnaderna &quot;ersätts&quot; genom kvittning länderna emellan. Hur<br>länderna sig emellan löser ersättningsfrågan bör inte styra skattereglerna.</p> <p>Av förenklingsskäl bör därför förmånen av fri hälso- och sjukvård samt<br>tandvård utomlands och fria läkemedel utomlands undantas från<br>beskattning, oberoende av om vården kan anses offentligt finansierad<br>eller inte.</p> <p>Arbetsgivarens avdragsrätt bör å andra sidan inskränkas. I annat fäll<br>öppnas en möjlighet för avdragsgilla behandlingar utomlands; det gäller<br>vårdkostnader som inte är avdragsgilla om de hade uppkommit i Sverige.<br>Avdrag bör därför få göras enbart när kostnader för hälso- och sjukvård,<br>tandvård och läkemedel uppkommer vid insjuknande i samband med<br>tjänstgöring utomlands. Om arbetsgivaren ersätter den anställde för vård<br>under den anställdes utlandssemester får avdrag alltså inte göras.</p> <p>De föreslagna bestämmelserna i utlandsfällen innebär inte någon<br>ändring av gällande bestämmelser om förmånsbeskattning eftersom<br>sjukvårdsförmåner generellt är undantagna från förmånsbeskattning.<br>Visserligen innebär nuvarande ordning att förmånen av fria patientav-<br>gifter för tandvård skall beskattas men det torde vara sällsynt att tandvård<br>&quot;som avses i 2 kap. 3 §&quot; AFL sker utomlands (32 § 3 b mom. KL).<br>Under alla förhållanden undantas tandbehandling under tjänsteförrättning<br>utomlands (32 § 3 b mom. KL). När det gäller avdragsrätten överens-<br>stämmer förslaget med nuvarande bestämmelser eftersom avdrag får<br>göras för vårdkostnader under tjänsteförrättning utomlands. Övriga<br>vårdkostnader får inte dras av såvida vården utomlands inte ersätts<br>genom AFL. I den mån vård utomlands ersätts enligt AFL och vården<br>inte sker under tjänstgöring utomlands innebär förslaget alltså en<br>skärpning.</p> <p>Eftersom avdrag får göras för kostnader för vård i samband med<br>insjuknande under tjänstgöring utomlands bör avdrag också få göras för<br>försäkringar som enbart tar sikte på sjukdomsfall i utlandet. Sådana<br>försäkringsinslag är f.ö. inte ovanliga när det gäller reseskyddsförsäk-<br>ringar. Reseskyddsförsäkringar är avdragsgilla i näringsverksamheten<br>(punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL) och förmånen beskattas inte<br>(punkt 3 av anvisningarna till 32 § KL).</p> <p>25</p> <p>Vaccinationer</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Vaccinationer sker regelmässigt pä vissa arbetsplatser för att minska<br>produktionsbortfall pä grund av influensa m.m. Enligt regeringen är det<br>rimligt att kostnader för vaccinationer som betingas av verksamheten bör<br>fä dras av samtidigt som förmän av fria vaccinationer som betingas av<br>tjänsten inte bör tas upp som intäkt.</p> <p>Tandbehandling för flygare m.fl.</p> <p>Förmån av tandbehandling som har bedömts som erforderlig med hänsyn<br>till tjänstens krav för Försvarsmaktens submarina och flygande personal<br>och för andra anställda med i huvudsak likartade arbetsförhållanden är<br>i dag skattefri (32 § 3 b mom. KL). Som utredningen föreslagit bör<br>sådan behandling även fortsättningsvis undantas från förmånsbeskattning.<br>Det kan även förekomma att en enskild näringsidkare tillhör den aktuella<br>yrkeskategorin. Förmånsbeskattningen bör vara likformig. En enskild<br>näringsidkare bör därför fä göra avdrag för sådana kostnader.</p> <p>Sjuk- och olycksfallsförsäkringar</p> <p>Av 31 § andra stycket c KL framgår att med inkomst av tjänst likställs<br>rätt till ersättning i annan form än livränta som utgår på grund av sjuk-<br>eller olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst. För att en sådan<br>försäkring skall anses ha tagits i samband med tjänst fordras att premier<br>för försäkringen skall betalas av arbetsgivaren. Vidare fordras att<br>anmälan görs till försäkringsansfalten om att försäkringen har tagits i<br>samband med tjänst (punkt 1 tjugoförsta stycket av anvisningarna till 31 §<br>KL). Enligt 32 § 1 mom. KL hänförs till intäkt av tjänst ersättning som<br>utgått i annan form än livränta på grund av sjuk- eller<br>olycksfallsförsäkring tagen i samband med tjänst, dock inte ersättning<br>som avser sjukvårds- eller läkarkostnader.</p> <p>Nyss har föreslagits att när en arbetsgivare ersätter den anställde för<br>dennes utgifter för offentligt finansierad hälso- och sjukvård skall den<br>anställde beskattas för förmånen. Undantaget från förmånsbeskattning<br>för ersättningar för offentligt finansierad vård från en sjuk- eller<br>olycksfallsförsäkring bör därför slopas.</p> <p>I konsekvens med förslagen i övrigt bör å andra sidan förmånen av<br>icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård som ersätts via försäkring<br>inte leda till förmånsbeskattning. Inte heller vårdförmåner utomlands bör<br>beskattas.</p> <p>Vi föreslår därför att undantaget från beskattning av sjukvårds- eller<br>läkarkostnader i 32 § 1 mom. KL ändras så att undantaget enbart gäller<br>vårdkostnader inom den icke offentligt finansierade vården. Detta får till<br>följd att ersättning för sjukvårds- eller läkarkostnader för offentligt<br>finansierad vård, från en sjuk- eller olycksfallsföräkring tagen i samband</p> <p>26</p> <p>med tjänsten, skall förmånsbeskattas hos den anställde. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:182</p> <p>I detta sammanhang kan erinras om att det fortfarande kan finnas<br>arbetstagare som har kvar avdragsrätten för premier för sjuk- eller<br>olycksfallsförsäkringar som tagits i samband med tjänst. Det gäller för-<br>säkringar som tecknats före den 1 januari 1988. Enligt en övergångs-<br>bestämmelse (SFS 1987:1303) tillämpas äldre avdragsregler i 33 5<br>1 mom. KL för dessa försäkringar.</p> <p>Kostnader som har samband med sjukvård m.m.</p> <p>De föreslagna reglerna tar enbart sikte på öppen hälso- och sjukvård,<br>sjukhusvård och läkemedel. Vid sidan av vården kan andra kostnader/för-<br>måner komma i fråga, t. ex. för resor. Bedömningen av sådana<br>kostnader/förmåner får alltså ske enligt andra regler än de nu föreslagna.</p> <p>Lagregleringen</p> <p>Lag teknisk t föreslås att avdragsbegränsningarna i 20 § KL och i punkt 1<br>av anvisningarna till nämnda paragraf tas bort. I stället införs en ny<br>anvisningspunkt till 23 § KL som reglerar sjukvårdsområdet (inkomst av<br>näringsverksamhet). I anvisningspunkten anges när utgifter för icke<br>offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård får dras av<br>Vidare anges när kostnader utomlands är avdragsgilla. Dessa be-<br>stämmelser gäller även för enskilda näringsidkare och delägare i<br>handelsbolag för vilka avdrag normalt sett inte medges för utgifter på<br>sjukvårdsområdet eftersom det är fråga om privata levnadskostnader.<br>Undantag görs alltså för utlandstjänstgöring m.m. vare sig vården gäller<br>en anställd eller en näringsidkare. Någon avdragsregel för en arbetsgivare<br>för offentligt finansierad hälso- och sjukvård som gäller en anställd<br>behövs inte eftersom det är fråga om ordinarie driftkostnader<br>(personalkostnader).</p> <p>Undantagen från förmånsbeskattning finns i 32 § 3 b mom. KL<br>(inkomst av tjänst). Nuvarande undantag från beskattning behålls. En<br>viktig skillnad är dock att förmånen av offentligt finansierad vård skall<br>fas upp som intäkt.</p> <h3>4.3 Företagshälsovård</h3> <p>Regeringens förslag: Arbetsgivare får göra avdrag för kostnader<br>för företagshälsovård.</p> <p>Förmånen av fri företagshälsovård beskattas inte.</p> <p>Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.</p> <p>27</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag. Prop. 1994/95:182<br>Några remissinstanser, däribland RSV och Socialstyrelsen, har pekat på<br>gränsdragningsproblem mot bl.a. hälso- och sjukvård.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Företagshälsovårdens huvuduppgift<br>är att bedriva förebyggande arbetsmiljöarbete och arbetslivsinriktad<br>rehabilitering. I lagstiftning och avtal ställs i vissa fäll krav på tillgång<br>till företagshälsovård. Arbetsgivaren är enligt arbetsmiljölagen<br>(1977:1160, AML) skyldig att systematiskt planera, leda och kontrollera<br>arbetsmiljöarbetet (intemkontroll). Vidare har arbetsgivaren enligt AFL<br>och AML ett ansvar för rehabilitering. Både när det gäller intemkontrol-<br>len och rehabiliteringsansvaret är företagshälsovården ett viktigt<br>instrument.</p> <p>Enligt nuvarande skatteregler är kostnader för företagshälsovård under<br>vissa förutsättningar avdragsgilla. Avdragsrätten var tidigare kopplad till<br>den aktuella företagshälsovårdsenhetens rätt till statsbidrag, vilket innebar<br>krav på organisation, kompetens m.m. Med anledning av att statsbidraget<br>har upphört är avdragsrätten nu provisoriskt knuten till de äldre<br>kriterierna för bidrag (punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL). Förmånen<br>av fri företagshälsovård beskattas inte (32 § 3 b mom. KL).</p> <p>Som framgår av utredningen har företagshälsovården en viktig uppgift<br>i arbetsmiljöarbetet och rehabiliteringen. Avdragsrätten bör därför<br>bibehållas men utan någon knytning till det upphävda systemet med<br>statsbidrag. Företagshälsovården är oiganisations- och grupp inriktad.<br>Inslaget av individuellt inriktad vård är begränsat och ingår endast som<br>ett led i arbetet med att kartlägga och förbättra arbetsmiljön. För den<br>anställde kan därför förmånen av fri företagshälsovård knappast innebära<br>några inbesparade levnadskostnader eller på annat sätt utgöra grund för<br>förmånsbeskattning. Förmånen av fri företagshälsovård bör därför även<br>fortsättningsvis vara undantagen från förmånsbeskattning.</p> <p>Skattereglerna bör inte längre vara knutna till de gamla kraven för<br>statsbidrag. I stället bör definitionen på företagshälsovård styras av<br>arbetsmiljö- och rehabiliteringslagstiftningen. Med ledning av AML, AFL<br>och dess förarbeten kan företagshälsovård beskrivas på följande sätt.</p> <p>* Företagshälsovården är en professionell och oberoende rådgivare för<br>såväl arbetsgivare som arbetstagare.</p> <p>* Företagshälsovården har till uppgift att arbeta på ett sådant sätt att<br>ändamålet med arbetsmiljölagen uppfylls.</p> <p>* Företagshälsovården arbetar med det förebyggande arbetsmiljöarbetet<br>(jfr Arbetarskyddsstyrelsens kungörelse om Intemkontroll av arbetsmil-<br>jön, AFS 1992:6) och arbetslivsinriktad rehabilitering (jfr Arbetar-<br>skyddsstyrelsens kungörelse om Arbetsanpassning och rehabilitering,<br>AFS 1994:1).</p> <p>* Företagshälsovårdens verksamhet är baserad på en bred kompetens<br>inom ämnesområden som medicin, teknik, beteendevetenskap, arbetsor-<br>ganisation och rehabiliteringsmetodik.</p> <p>* Företagshälsovården identifierar och beskriver sambanden mellan<br>arbetsmiljö, organisation, produktivitet och hälsa samt lämnar förslag till<br>åtgärder och verkar aktivt för att dessa genomförs.</p> <p>28</p> <p>Enligt uppgift från Arbetarskyddsstyrelsen pågår ett arbete med att ta Prop. 1994/95:182<br>fram föreskrifter som närmare kommer att beskriva företagshälsovårdens<br>uppgifter.</p> <p>Lagregleringen</p> <p>Lagtekniskt föreslås att avdragsbegränsningama i 20 § KL och punkt 1<br>av anvisningarna till nämnda paragraf tas bort. Med hänsyn till näringsid-<br>karnas avdragsrätt bör i en ny punkt, punkt 34, av anvisningarna till 23 §<br>KL föreskrivas att avdrag medges för företagshälsovård. Vidare framgår<br>av 32 § 3 b mom. KL att förmån av företagshälsovård inte skall tas upp<br>som intäkt.</p> <h3>4.4 Rehabilitering</h3> <p>Regeringens förslag: Avdrag får göras för kostnader för arbets-<br>livsinriktade rehabiliteringsåtgärder i sådana fall där arbetsgivaren<br>skall svara för dem enligt 22 kap. AFL. Avdrag får även göras om<br>den skattskyldige kan visa att den förebyggande behandlingen eller<br>rehabiliteringen syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att<br>förvärvsarbeta.</p> <p>Den anställdes förmån av fri rehabilitering beskattas inte.</p> <p>Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för arbetsgivaren.</p> <p>Förmån av fri rehabilitering beskattas inte om åtgärderna är av sådant<br>slag att arbetsgivaren skall svara för dem enligt 22 kap. AFL. Andra<br>behandlingsåtgärder tas heller inte upp som intäkt under förutsättning att<br>behandlingen syftar till att förebygga att sjukdom eller nedsättning av<br>arbetsförmågan uppstår hos en anställd eller att rehabiliteringen syftar till<br>att återge en anställd som drabbats av sjukdom eller skada sin arbets-<br>förmåga och förutsättningar att försörja sig själv genom förvärvsarbete.<br>För skattefrihet krävs vidare att behovet av behandlingen eller rehabilite-<br>ringen är utrett och tillstyrkt av en läkare med specialistkompetens i<br>företagshälsovård eller av en läkare med en för skadan eller sjukdomen<br>relevant specialistkompetens.</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstanserna tillstyrker förslaget.<br>Arbetarskyddsstyrelsen föreslår att även andra yrkesgrupper som svarar<br>för rehabilitering bör kunna godkänna behandlingar. RSV föreslår att<br>försäkringskassan också bör godkänna åtgärden, en uppfattning som delas<br>av Göta hovrätt och Kooperativa Förbundet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Nuvarande skatteregler innebär<br>avdragsbegränsningar för arbetsgivaren. Avdrag medges för åtgärder i<br>enlighet med huvudavtal på arbetsmarknaden (punkt 1 av anvisningarna<br>till 20 § KL). Som framgår av utredningens betänkande finns det inte<br></p> <p>29</p> <p>längre några sådana avtal i kraft på den privata arbetsmarknaden varför Prop. 1994/95:182<br>bestämmelsen inte längre är relevant.</p> <p>Å andra sidan har arbetsgivarna ett lagenligt ansvar för rehabilitering.<br>Enligt 22 kap. 3 § AFL skall arbetsgivaren i samråd med den anställde<br>svara för att dennes behov av rehabilitering snarast klarläggs och att de<br>åtgärder vidtas som behövs för en effektiv rehabilitering. Arbetsgivaren<br>skall göra en rehabiliteringsutredning och försäkringskassan samordnar<br>och utövar tillsyn över rehabiliteringsinsatserna. Även AML innehåller<br>bestämmelser om rehabilitering (3 kap. 2 a §).</p> <p>Med stöd av bl.a. tidigare huvudavtal på arbetsmarknaden har olika<br>branscher utvecklat egna rutiner för rehabilitering. Därutöver har<br>enskilda företag rehabiliteringsprogram.</p> <p>Förebyggande medicinsk behandling enligt 3 kap. 7 b § AFL och<br>arbetslivsinriktad rehabilitering enligt 22 kap. AFL sker under försäk-<br>ringskassans överinseende. Därutöver förekommer rehabilitering utanför<br>försäkringskassans kontroll.</p> <p>För den anställde skall förmån av rehabilitering inte tas upp som intäkt<br>(32 § 3 b mom. KL).</p> <p>Det är angeläget att förebyggande behandlingar och arbetslivsinriktad<br>rehabilitering sätts in tidigt för att få lägre sjukfrånvaro och i förläng-<br>ningen minska utslagningen i arbetslivet. I detta arbete har inte minst<br>arbetsgivaren ett stort ansvar. Det är på arbetsplatsen som man lättast<br>upptäcker tecken på skador och ohälsa. Det är därför angeläget att<br>skattereglerna förtydligas och att avdragsrätten i viss mån utvidgas. Som<br>utredningen föreslagit bör avdrag därför medges för förebyggande<br>behandling och rehabilitering.</p> <p>Om arbetsgivaren skall uppmuntras att ta ett större rehabiliteringsan-<br>svar än vad som åligger honom enligt lag får denna strävan inte<br>motverkas av förmånsbeskattning hos den anställde. Förmån av fri<br>rehabilitering föreslås därför även i fortsättningen vara skattefri. Det<br>skulle också vara svårt att finna enhetliga grunder för förmånsbeskattning<br>av rehabilitering eftersom patientavgifter e.d. sällan förekommer och<br>åtgärderna sker inom olika organisationer, t.ex. företagshälsovården,<br>rehabiliteringskliniker, behandlingshem för missbrukare, landstinget och<br>rygginstitut.</p> <p>En fråga är om regleringen bör ha sin tyngdpunkt på avdrags- eller<br>förmånssidan. Enligt nuvarande bestämmelser är avdragsrätten begränsad.<br>Utredningen föreslog däremot att det inte skulle finnas några särskilda<br>avdragsregler medan rehabilitering undantogs från förmånsbeskattning<br>under vissa förutsättningar. Eftersom det är arbetsgivaren som bekostar<br>rehabiliteringsåtgärdema är det många gånger naturligare att det är<br>arbetsgivaren som visar att förutsättningarna för avdragsrätt är uppfyllda<br>än att den anställde skall visa att åtgärderna feller inom det skattefria<br>området. När en rehabiliteringsåtgärd inte feller inom det skattefria<br>området måste förmånen värderas och som nämnts är det svårt att<br>värdera sådana förmåner. Det finns därför flera skäl till att avdragsrätten<br>även fortsättningsvis bör vara begränsad medan förmånen undantas från<br>beskattning.</p> <p>30</p> <p>Avdrag bör givetvis medges för sådana arbetslivsinriktade åtgärder som Prop. 1994/95:182<br>arbetsgivaren skall svara för enligt 22 kap. AFL. Emellertid bör en<br>arbetsgivare kunna ta ett större rehabiliteringsansvar än vad lagen kräver,<br>en uppfattning som utredningen fört fram och som vunnit stöd hos<br>remissinstanserna. Som exempel kan nämnas att det sedan länge pågår<br>en relativt omfettande rehabiliteringsverksamhet med ekonomiskt stöd<br>från näringslivet, bl.a. som en följd av tidigare kollektivavtal. Avdrag<br>bör därför även medges för åtgärder som syftar till att den anställde skall<br>kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Den anställdes problem skall inte<br>behöva vara så långt gångna att den anställde löper stor risk att inte<br>kunna fortsätta att arbeta. Bedömningen bör kunna ske på ett tidigt<br>stadium och i ett långsiktigt perspektiv. Det kan t.ex. vara fråga om<br>förebyggande åtgärder enligt 3 kap. 7 b § AFL. Vad som här avses är<br>anställda som har en förhöjd sjukdomsrisk. Den sjukdom som kan<br>befaras uppkomma skall vara av sådan art att den kan förväntas leda till<br>nedsättning av arbetsförmågan. Som exempel kan nämnas sjuklig<br>övervikt. Det kan också gälla funktionsträning, t.ex. hörselträning,<br>talträning och rörelseträning i bassäng. I dessa fell har en sjukdom<br>orsakat en bestående funktionsnedsättning. Behandlingen avser inte att<br>bota sjukdomen utan att förbättra eller motverka en försämring av<br>sjukdomen i syfte att förhindra att arbetsoförmåga uppstår eller ökar.</p> <p>Några exempel på vanliga rehabiliteringsåtgärder som bör vara<br>avdragsgilla är behandling hos sjukgymnast, vård av missbrukare på<br>behandlingshem och ryggträning på rygginstitut.</p> <p>För att bestämmelserna inte skall missbrukas bör vissa krav ställas för<br>att avdrag skall medges. Några formella beviskrav med läkarintyg, som<br>utredningen föreslagit, bör emellertid inte finnas. Flertalet fell torde vara<br>tämligen klara och inte kräva någon närmare utredning. Det bör räcka<br>med att hänvisa till t.ex. försäkringskassans behandlingsplan. I andra fell<br>kan intyg krävas av behandlande personal.</p> <p>På grund av lagstiftningen om arbetsgivarens rehabiliteringsansvar<br>förekommer försäkringar som bl.a. täcker kostnaderna för arbetsgivarnas<br>rehabiliteringsutredningar. En annan försäkring inom rehabiliteringsområ-<br>det är krisförsäkring som bekostar bl.a. psykologstöd när personalen<br>blivit utsatt för rån e.d. Sådana försäkringar som bekostar åtgärder inom<br>ramen för 22 kap. AFL eller som syftar till att den anställde skall kunna<br>fortsätta att förvärvsarbeta bör också vara avdragsgilla.</p> <p>31</p> <h3>4.5 Enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag</h3> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Regeringens förslag: I fråga om kostnader för icke offentligt<br>finansierad hälso- och sjukvård samt tandvård får avdrag göras<br>endast om kostnaderna avser en näringsidkare som inte omfattas av<br>den offentligt finansierade vården. När det gäller kostnader för<br>hälso- och sjukvård, tandvård och läkemedel utomlands får avdrag<br>göras endast när kostnaderna uppkommer vid insjuknande i samband<br>med tjänstgöring utomlands.</p> <p>Avdrag får göras för kostnader för vaccination som betingas av<br>verksamheten. Avdrag får vidare göras för företagshälsovård.</p> <p>Avdrag får göras för rehabilitering om den skattskyldige kan visa<br>att åtgärderna syftar till att han eller hon skall kunna fortsätta sitt<br>arbete.</p> <p>Utredningens förslag: Inga avdragsbegränsningar för aktiv närings-<br>verksamhet. För icke offentligt finansierad vård får avdrag ske till den<br>del värdet av sådan vård inte skall tas upp som intäkt för anställd.</p> <p>1 fråga om sjukvårdsförsäkring får avdrag göras men som intäkt skall<br>tas upp förmånen av faktiskt utnyttjad vård värderad enligt patientav-<br>gifts modellen.</p> <p>Remissinstanserna: Ett fåtal remissinstanser tar särskilt upp de<br>enskilda näringsidkarna. Svenska Revisorssamfundet anser att avdrag för<br>företagshälsovård skall få göras även i passiv näringsverksamhet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Som utredningen föreslagit bör<br>enskilda näringsidkare eller fysiska personer som driver näringsverksam-<br>het i handelsbolag skattemässigt inte behandlas annorlunda än sådana som<br>driver verksamheten i ett aktiebolag. När det i det följande används<br>benämningen näringsidkare avses även delägare i handelsbolag. Lag-<br>tekniskt tas avdragsbegränsningama i 20 § KL och punkt 1 av anvis-<br>ningarna till nämnda paragraf bort. I stället föreslås att den nya punkten<br>34 av anvisningarna till 23 § KL skall innehålla särskilda avdragsregler.<br>Anvisningspunkten är anpassad såväl för en arbetsgivares avdrag för<br>kostnader på sjukvårdsområdet för personal som för en näringsidkares<br>kostnader för &quot;egen&quot; vård m.m.</p> <p>Avdragsregeln för &quot;egen hälsovård&quot; i punkt 23 av anvisningarna till<br>23 § KL, som tar sikte på enskilda näringsidkare, tas bort. I stället gäller<br>bestämmelsen om företagshälsovård i punkt 34 av anvisningarna till 23 §<br>KL.</p> <p>Någon avdragsregel som tar sikte på offentligt finansierad hälso- och<br>sjukvård, offentligt finansierad tandvård eller för läkemedelskostnader är<br>inte erforderlig. För en näringsidkare blir ett sådant avdrag meningslöst<br>eftersom avdraget skall minskas med ett belopp motsvarande förmånen<br>för en anställd, dvs. med samma belopp som avdraget (patientavgiften<br>e.d.).</p> <p>I den nya anvisningspunkten regleras avdragsrätten även för näringsid-</p> <p>32</p> <p>kare. Där finns en särskild föreskrift om när avdrag får göras för icke Prop. 1994/95:182<br>offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt icke offentligt finansierad<br>tandvård. I fråga om kostnader för hälso- och sjukvård, tandvård och<br>läkemedel utomlands får avdrag göras endast när kostnaderna uppkommer<br>vid insjuknande i samband med tjänstgöring utomlands. Vidare får avdrag<br>göras för vaccinationer som betingas av näringsverksamheten.</p> <p>När det gäller förebyggande behandling samt rehabilitering föreslog<br>utredningen ett krav på att näringsverksamheten skulle anses som aktiv,<br>dvs. ett aktivitetskrav uppställdes för avdragsrätten. Enligt regeringens<br>bedömning är det inte nödvändigt att formellt kräva att näringsverksam-<br>heten skall vara aktiv. Däremot bör kravet vara att näringsidkaren kan<br>visa att den förebyggande behandlingen eller rehabiliteringen syftar till<br>att han skall kunna fortsätta att bedriva verksamheten. I detta krav ligger<br>att det skall vara fråga om en förvärvsverksamhet som i hög grad är<br>beroende av näringsidkarens arbetsinsats. Vi föreslår därför, i linje med<br>vad som gäller för en arbetsgivares avdrag för anställdas rehabilitering,<br>att avdrag skall få göras för förebyggande behandling och rehabilitering.<br>Förutsättningen är att den skattskyldige kan visa att åtgärderna syftar till<br>att han skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete.</p> <p>Slutligen bör avdrag få göras för tandvård som är nödvändig för<br>flygare m.fl. (jfr 32 § 3 b mom. KL).</p> <h2>5 Personalrabatter</h2> <h3>5.1 Sedvanliga rabatter</h3> <p>Regeringens förslag: Som intäkt skall inte tas upp personalrabatt<br>vid inköp av en vara eller en tjänst från arbetsgivaren eller något<br>annat företag i samma koncern, om varan eller tjänsten ingår i det<br>ordinarie utbudet hos säljaren. Som förutsättning härför gäller dock<br>att rabatten inte överstiger den största rabatt som konsument skulle<br>kunna utverka på affärsmässiga grunder och inte heller uppenbart<br>överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen.</p> <p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.<br>Regeringen föreslår dock att begreppet ordinarie utbud behålls och att det<br>uttryckligen i lagtext anges att med största kund avses kund som är<br>enskild konsument.</p> <p>Remissinstanserna är till övervägande del positiva till utredningsför-<br>slaget. Näringslivets skattedelegation anser att det är rimligt att dra<br>gränsen även för skattefria ränteförmåner vid de villkor största kund<br>alternativt bästa kund kan erhålla för motsvarande typ av lån. SAS anser<br>att personalrabatter även skall omfatta de specifika rabattformer till<br>anställda som finns i trafik- och resebyråbranschen. Sveriges Bokförings-<br>och Revisionsbyråers Förbund föreslår att uttagsbeskattningen skall ske</p> <p>33</p> <p>3 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 182<br></p> <p>endast om priset på varan eller tjänsten understiger inköpsvärdet Prop. 1994/95:182<br>alternativt tillverkningskostnaden i enlighet med vad som gäller i<br>mervärdesskattehänseende.</p> <p>Skälen för regeringens forslag: Under vilka förutsättningar personal-<br>rabatter är skattefria anges i 32 § 3 f mom. KL. En redovisning av<br>gällande rätt finns i utredningens betänkande s. 109-112.</p> <p>Skattefriheten för sedvanliga personalrabatter infördes ursprungligen i<br>förenklingssyfte. Personal rabatterna betraktades som en s.k. per-<br>sonalvårdsförmån och samma restriktioner som för andra per-<br>sonalvårdsförmåner skulle gälla. Särskilt framhölls att det inte fick vara<br>fråga om förmåner som kunde antas vara avsedda att utgöra ett direkt<br>vederlag för utfört arbete (prop. 1956:150). Vad som kommit att godtas<br>i rättstillämpningen som skattefria sedvanliga rabatter har dock utvecklats<br>därhän att de i enskilda fell kan uppgå till relativt stora belopp. Den<br>nuvarande tillämpningen uppfettas ibland som orättvis eftersom vissa<br>skattskyldiga kan få skattefria personalrabatter till betydande belopp<br>medan andra inte alls kan få skattefria rabatter.</p> <p>Det bör inledningsvis framhållas att det ligger i det allmännas intresse<br>att de skattefria personalrabattema inte får en sådan omfattning att de<br>kommer att utgöra ett substitut för kontant lön.</p> <p>Det finns emellertid enligt regeringens mening inte tillräckliga skäl för<br>att slopa skattefriheten helt för personalrabatter. Slopad skattefrihet skulle<br>nämligen innebära svårigheter att hantera den gråzon som finns i gräns-<br>dragningen mot vanliga kundrabatter. Den rabatt som den anställde får<br>hos arbetsgivaren skulle då i skattehänseende alltid komma att betraktas<br>som en skattepliktig förmån trots att rabatten i många fell utgår på sådana<br>villkor att, om den utverkades hos någon annan än arbetsgivaren, den<br>skulle betraktas som en vanlig kommersiell kundrabatt. Det är inte troligt<br>att de anställda skulle uppfetta det som rättvist om de beskattas för en<br>rabatt som andra kan få utan skattekonsekvenser. Detta gäller i synnerhet<br>om de själva varit med om att producera eller distribuera varan eller<br>tjänsten. Det är också viktigt att principen för skattefriheten allmänt<br>uppfettas som rättvis.</p> <p>Den nuvarande utformningen av reglerna ger emellertid upphov till<br>vissa tillämpningsproblem. Utredningen har mot bakgrund av detta<br>föreslagit ändringar i syfte att ge reglerna rörande personal rabatter en<br>sådan utformning att gränsdragningen mellan skattefria och skatteplik-<br>tiga sådana klarare kommer till uttryck i lagtexten. Regeringen kan i allt<br>väsentligt ansluta sig till utredningens förslag. Regeringen föreslår därför<br>i det följande vissa förändringar avseende vad som skall räknas till<br>skattefria personalrabatter.</p> <p>RSV har i sitt remissyttrande framhållit att lagtexten endast bör<br>innehålla s.k. skälighetsrekvisit och att de olika omständigheter som kan<br>vara av vikt för bedömningen, bl.a. mängdrabatter, bör behandlas i<br>motiven. Mot bakgrund av vad som framkommit vid utredningens kart-<br>läggning av tillämpningen av nuvarande regler måste det dock anses<br>angeläget att åstadkomma en precisering av reglerna, vilket kräver en<br>mer detaljerad lagtext än vad RSV anser vara behövligt.</p> <p>34</p> <p>Det finns därför skäl att i lagtexten - tydligare än vad de nuvarande Prop. 1994/95:182<br>reglerna ger uttryck för - knyta de skattefria rabatterna till vad som vid<br>affärsmässiga grunder för en konsument är möjligt att uppnå på markna-<br>den. Därmed minskar också risken generellt sett för att personal-<br>rabatterna blir ett sätt att omvandla lön till en obeskattad förmån.</p> <p>Enbart sådana rabatter som en arbetsgivare på affärsmässig grund<br>uthålligt kan ge sina största kunder bör omfattas av skatteförmånen.<br>Tillfälligt starkt nedsatta priser kan i vissa fell vara ett uttryck för<br>marknadspriset. Om ett starkt nedsatt pris erbjuds de anställda måste<br>arbetsgivaren - för att prisnedsättningen inte skall komma att betraktas<br>som en skattepliktig förmån - kunna dokumentera att han även generellt<br>tillämpat detta pris i utbudet mot sina kunder. Vid en kraftig prissänkning<br>i förhållande till vad som är ordinarie marknadspris torde i regel inte<br>utrymme finnas att lämna ytterligare kundrabatter till de största kunderna.<br>Därmed skulle det inte heller finnas något utrymme för att ge ytterligare<br>rabatt som skattefri personalrabatt.</p> <p>En remissinstans har föreslagit att förmånsbeskattning endast skall ske<br>när den anställde får köpa varan eller tjänsten till ett pris som understiger<br>inköpsvärdet alternativt tillverkningskostnaden i enlighet med uttagsbe-<br>skattningsreglema i mervärdesskattehänseende. En sådan värdering skulle<br>emellertid strida mot huvudregeln att naturaförmåner skall värderas till<br>marknadsvärdet vid inkomsbeskattningen och bör därför avvisas.</p> <p>Av den enkätundersökning som utredningen företagit framgår att<br>partihandeln och andra som inte har försäljning till konsument vid en<br>förmånsvärdering i många fell tycks utgå från priset till sina kunder och<br>alltså inte det pris som tillämpas i detaljistledet eller annars mot enskild<br>konsument. Enligt regeringens mening bör, vilket också utredningen<br>ansett, vid bedömningen av rabattens storlek en jämförelse göras med<br>varans eller tjänstens marknadspris i konsumentledet. Marknadspriset på<br>varan eller tjänsten skall således vara detsamma oberoende av om den<br>anställde arbetar i ett tillverkningsföretag eller i detaljistledet. Lagtexten<br>bör därför förtydligas i detta avseende. Vi återkommer i författnings-<br>kommentarerna till hur detta förtydligande bör utformas.</p> <p>Vidare skall framhållas att den nu aktuella skatteförmånen endast kan<br>komma i fråga för rabatter som ligger inom de angivna ramarna. Det<br>innebär att om arbetsgivaren inte alls tar betalt eller säljer till ett pris<br>som understiger vad som annars kan godtas som skattefri personalrabatt<br>skall beskattning ske som för lön för ett belopp motsvarande hela<br>skillnaden mellan marknadspriset och vad den anställde betalat.</p> <p>Det nuvarande kravet på att rabatten skall var sedvanlig i den meningen<br>att rabatt beträffende varan eller tjänsten tidigare förekommit i företaget<br>eller branschen bör, som utredningen föreslagit, slopas. Ett sådant villkor<br>framstår som omotiverat och leder till orättvisor mellan t.ex. nya och<br>etablerade branscher.</p> <p>Begreppet sedvanlig har även tillagts betydelsen &quot;rimlig nivå&quot;. Ut-<br>redningen har ansett att ett sådant krav inte behövs om skattefriheten<br>knyts till villkoret att den inte får överstiga största rabatt som en kund<br>kan erhålla. Det sistnämnda begreppet har en relativt hög precision och</p> <p>35<br></p> <p>kan i många fell dokumenteras av arbetsgivaren genom faktiskt tillämpa- Prop. 1994/95:182<br>de rabatter mot kunder. Regeringen delar utredningens uppfettning i detta<br>avseende. Kravet på att det skall vara fråga om den rabatt som ges i<br>konsumentledet talar också för att personal rabatterna kommer att ha en<br>rimlig nivå.</p> <p>Det finns ändå anledning att, som utredningen föreslagit, uppställa<br>restriktionen &quot;sedvanlig i branschen&quot;. Även om en arbetsgivare i<br>normalfallet skall kunna tillämpa samma rabatt vid försäljning till sina<br>anställda som han i rabatt ger sina största kunder bör den i branschen<br>sedvanliga rabattnivån utgöra en begränsning för vad som är rimligt och<br>möjligt. Ett ytterligare skäl härför är att jämförelsen med största rabatt<br>till konsument inte innefattar ett krav på att arbetsgivarna faktiskt lämnar<br>rabatter också till andra än sina anställda. Vid bedömningen av vad som<br>är en godtagbar rabattnivå bör bl.a. de rabatter som de största ar-<br>betsgivarna tillämpar i fråga om rabatter till anställda kunna var särskilt<br>vägledande. Det kan också påpekas att den av utredningen företagna<br>enkätundersökningen bör kunna vara av värde vid bedömningen av vad<br>som kan anses brukligt i de vanligaste branscherna hos detaljister. Såvitt<br>framgår av utredningens enkätundersökning tillämpar dock många företag<br>högre personalrabatter än som ryms inom de föreslagna ramarna för<br>skattefrihet eftersom största kundrabatt synes vara mindre än den<br>sedvanliga rabatten till personalen.</p> <p>Enligt nuvarande regler omfettar skattefria personalrabatter endast varor<br>eller tjänster som ingår i arbetsgivarens eller arbetsgivaren närstående<br>företags &quot;ordinarie utbud&quot;. Utredningen har föreslagit att begreppet<br>&quot;ordinarie&quot; tas bort på grund av att det ger intryck av att rabatten inte<br>skulle gälla för tillfälliga partier. RSV anser att &quot;ordinarie&quot; bör behållas<br>i lagtexten eftersom uttrycket markerar att det skall vara fråga om varor<br>eller tjänster som bjuds ut på marknaden.</p> <p>Enligt regeringens mening bör begreppet &quot;ordinarie&quot; stå kvar i<br>lagtexten. Bestämmelsen bör fe sikte på att det skall vara varor eller<br>tjänster som i första hand utbjuds på marknaden till andra än personalen.<br>Eftersom det är tveksamt om enbart begreppet &quot;utbud&quot; är tillräckligt för<br>att markera att det är fråga om varor och tjänster som säljs till andra än<br>personalen bör nuvarande lydelse i detta avseende behållas. Uttrycket<br>&quot;ordinarie&quot; markerar också att skattefri personalrabatt endast kan ges på<br>varor ur ett sortiment som arbetsgivaren normalt har till försäljning. Det<br>går således inte att kringgå reglerna om korsvisa rabatter genom att<br>arbetsgivaren köper in ett parti av en vara - som inte ingår i hans<br>ordinarie utbud - till rabatterat pris för att sen sälja varorna vidare till<br>i huvudsak personalen. Om arbetsgivaren köper in varor som inte ingår<br>i det ordinarie utbudet och säljer dem vidare till de anställda skall de<br>beskattas för skillnaden mellan marknadspriset på orten och vad de har<br>betalat till arbetsgivaren. Om ett företags anställda får rabatt hos ett annat<br>företag kan s.k. korsvisa rabatter föreligga. Beskattningen av sådana<br>rabatter behandlas i nästa avsnitt.</p> <p>Förslaget föranleder ändring av 32 § 3 f mom. KL.</p> <p>36</p> <h3>5.2 Korsvisa rabatter</h3> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Regeringens förslag: De särskilda reglerna om korsvisa rabatter<br>slopas. I stället skall de föreslagna allmänna reglerna om skattefrihet<br>för personalrabatter gälla även vid inköp från ett annat företag i<br>samma koncern.</p> <p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens<br>förslag. Utredningen har dock föreslagit att det skall vara fråga om<br>förvärv från närstående företag.</p> <p>Remissinstanserna har i huvudsak tillstyrkt förslaget.</p> <p>Skälen for regeringens forslag: Det skattefria området för sedvanliga<br>rabatter utvidgades fr. om. 1992 års taxering till att omfatta också<br>sedvanliga rabatter som en anställd får vid inköp av varor och tjänster<br>från arbetsgivaren närstående företag. Skattefriheten förutsätter att<br>varorna eller tjänsterna ingår i företagets ordinarie utbud och har ett nära<br>samband med arbetsgivarens verksamhet. Beträffande personal rabatterna<br>- inklusive de korsvisa rabatterna - gäller de allmänna villkor som<br>uppställts för personalvårdsförmåner. Det innebär att skattefriheten<br>förutsätter att rabatterna inte är en direkt ersättning för utfört arbete, inte<br>utgår i kontanter, att de riktar sig till hela personalen och att den<br>anställde inte får åtnjuta förmåner utanför arbetsgivarens arbetsplatser<br>mot betalning med kupong eller annat motsvarande betalningssystem.</p> <p>Under den tid reglerna om korsvisa rabatter varit i kraft har det visat<br>sig att reglerna medfört vissa tolkningsproblem.</p> <p>Gränsdragningsproblemen gäller både begreppet &quot;närstående företag&quot;<br>och begreppet &quot;nära samband&quot; mellan de rabatterade varorna och<br>tjänsterna och arbetsgivarens verksamhet. Viss klarhet får anses ha<br>uppnåtts i och med att Regeringsrätten i juli 1994 har avgjort fyra<br>överklagade förhandsbesked rörande personalrabatter (RÅ 94 ref 55).<br>Målen var ännu inte avgjorda när utredningen lämnade sitt betänkande.<br>I de aktuella bilen var det fråga om bilköp av personer anställda i olika<br>dotterbolag i en och samma koncern. En var anställd i ett bolag som<br>bedrev utbildningsverksamhet, en annan i ett finansbolag, en tredje i ett<br>företag för försäkring av vagnskadegarantier och en fjärde i ett leasingbo-<br>lag. De anställda förvärvade bilarna från ett från koncernen fristående<br>försäljningsföretag. Regeringsrätten fann att närståendekriteriet var<br>uppfyllt och pekade därvid på att köp direkt från koncernen över huvud<br>taget inte var möjligt. Bilen ingick vidare i koncernens sortiment.<br>Rabatten bekostades huvudsakligen av bilköparens arbetsgivare enligt<br>avtal med koncernen och återförsäljarföretaget. Regeringsrätten ansåg i<br>samtliga fyra fäll att även sambandskriteriet var uppfyllt. Den omständig-<br>heten att arbetsgivarföretagens verksamhet avsåg koncernens utbildnings-<br>verksamhet, finansiering, försäkringsverksamhet resp, leasing lade inte<br>hinder i vägen för att sambandskriteriet skulle anses vara uppfyllt.<br>Utgången i målen visar att närståendekriteriet bedömts ganska generöst.</p> <p>37</p> <p>Det finns anledning att skilja mellan korsvisa rabatter inom en grupp Prop. 1994/95:182<br>av närstående företag i en och samma koncern och korsvisa rabatter i<br>andra fell. Tillräckliga motiv för en skattemässig gynnsam behandling<br>finns enligt regeringens mening inte i fråga om rabatter när det inte är<br>fråga om närstående företag i en och samma koncern. Däremot är<br>situationen något annorlunda när det gäller personalrabatter inom en<br>koncern. Det är ofta enbart en organisationsfråga om ett företag bedriver<br>sin verksamhet i form av en eller flera juridiska personer. Dessutom<br>uppfettar kanske inte personalen denna skillnad. Detta gäller i synnerhet<br>som en sådan företagsgrupp ofta arbetar under ett gemensamt kon-<br>cemnamn.</p> <p>Utredningen föreslår att bestämmelsen om korsvisa rabatter ändras så<br>att skattefriheten omfettar samtliga anställda hos arbetsgivaren och<br>arbetsgivaren närstående företag. Med närstående företag avses, enligt<br>utredningen, företag inom en koncern eller att företagen står under i<br>huvudsak gemensam ledning. Regeringen ansluter sig till utredningens<br>förslag dock mot den skillnaden att skattefriheten bör begränsas till<br>företag inom en och samma koncern. Med en sådan begränsning behövs<br>inte längre det andra kriteriet &quot;nära samband&quot;. Genom dessa förändringar<br>begränsas utrymmet för korsvisa rabatter.</p> <p>Förslaget innebär en ändring av 32 § 3 f mom. KL.</p> <p>Flera remissinstanser inom resebranschen hävdar att reserförmåner till<br>anställda inom trafik och resebranschen bör behandlas som skattefria<br>personalrabatter. Med de förutsättningar som föreslås gälla för att<br>personalrabatter skall behandlas som skattefria kan naturligtvis även<br>reseförmåner i vissa fell hamna inom det skattefria området. Men en<br>förutsättning är att det är en tjänst som ingår i företagets ordinarie utbud.<br>Så är sällan fallet med de rabatterade resorna för reseföretagens<br>anställda. Resorna är dels förenade med sådana villkor som inte tillämpas<br>mot vanliga kunder - utom i ett fåtal fell som t.ex. ungdomsbiljetter vid<br>inrikes flygresor - dels ligger priserna på en sådan nivå att de inte under<br>längre tid skulle kunna tillämpas gentemot största kund på affärsmässiga<br>villkor. Rabatten är oftast så stor att den vida överstiger vad en<br>konsument kan få. Denna typ av rabatterade resor är också den domine-<br>rande delen av de rabatterade resorna till anställda. Sådana reseförmå-<br>ner bör därför för anställda inom rese- och trafikbranschen regleras<br>särskilt och inte omfettas av begreppet personalrabatter. Regeringen har<br>för avsikt att återkomma senare i vår med hur dessa skall regleras.</p> <p>Näringslivets skattedelegation har som sin mening framfört att gränsen<br>för skattefria ränteförmåner, i likhet med skattefria rabatter, bör dras vid<br>de villkor största kund alternativt bästa kund kan få för motsvarande typ<br>av lån. Ränteförmåner har tidigare varit uppe för övervägande och inte<br>ansetts kunna falla under personalrabattsområdet. Regeringen finner inte<br>anledning frångå det ställningstagande som då gjordes (prop. 1992/93:<br>127 s.40 och prop. 1993/94:90 s. 79).</p> <p>38</p> <h2>6 Förmåner av begränsat värde</h2> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Regeringens forslag: Skattefrihet införs för förmän av en vara eller<br>en tjänst om förmånen är av begränsat värde för den anställde och<br>varan eller tjänsten har en väsentlig betydelse för utförandet av den<br>anställdes arbetsuppgifter och det är svårt att särskilja förmånen från<br>nyttan i anställningen.</p> <p>Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.</p> <p>Remissinstanserna är positiva till förslaget. RSV och Länsrätten i<br>Södermanlands län avstyrker dock förslaget.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: En närmare redogörelse för gällande<br>rätt och praxis finns i utredningsbetänkandet s. 149-153.</p> <p>Enligt nuvarande regler beskattas en anställd för värdet av t.ex. tid-<br>ningsprenumeration om tidningen inte är anse som ett arbetsredskap, trots<br>att prenumerationen kan vara föranledd av att den anställde behöver hålla<br>sig ä jour inom ett område med anknytning till hans yrkesutövning.</p> <p>Mot bl.a. denna bakgrund har i utredningens uppdrag ingått att<br>överväga om vissa förändringar av beskattningsreglerna behövs när en<br>förmån av begränsat värde har en inte oväsentlig betydelse för förmånsta-<br>garens yrkesutövning utan att kunna anses som nödvändig för tjänstens<br>fullgörande. I uppdraget har också ingått att presentera förslag på hur<br>gränsdragningen mot skattepliktiga förmåner i sådana fåll skall göras.</p> <p>En grundläggande utgångspunkt är, och måste även framdeles vara, att<br>privata levnadskostnader skall finansieras med beskattade medel. Den<br>nuvarande huvudregeln - att endast kostnader som varit nödvändiga för<br>intäkternas förvärvande är avdragsgilla - bör således ligga fast.</p> <p>Däremot anser regeringen i likhet med utredningen att en viss justering<br>bör kunna göras när det gäller påförande av förmånsvärde för av<br>arbetsgivaren betalda varor eller tjänster för arbetsbruk. Ibland kan<br>nämligen en förmånsbeskattning motverka andra önskvärda förändring-<br>ar som på sikt kan ha en positiv betydelse för utvecklingen av arbetslivet<br>både socialt och ekonomiskt.</p> <p>Det är inte ovanligt att ett sådan utrustning som arbetsgivaren till-<br>handahåller den anställde och som är &quot;nödvändig för intäkternas<br>förvärvande&quot; till en del också kan innebära en inbesparing i lev-<br>nadskostnaderna för den anställde. Om en sådan förmån är av mindre<br>värde och ett närmast ofrånkomligt utflöde av att den anställde har<br>tillgång till utrustningen synes enligt utredningen redan enligt gällande<br>praxis skattefrihet föreligga. Även om en utrustning eller en tjänst inte<br>är nödvändig för intäkternas förvärvande bör emellertid vissa sådana<br>förmåner kunna undantas från beskattning. Utvidgningen av det<br>&quot;skattefria&quot; området bör begränsas till de fall där den framstår som<br>särskilt motiverad. Så kan anses vara fallet då arbetsgivaren svarar för<br>kostnaden och den förmån som uppkommer har ett begränsat värde för<br>den anställde men samtidigt är av väsentlig betydelse för arbetets</p> <p>39</p> <p>utförande. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:182</p> <p>Utredningen har föreslagit att förmåner som är av begränsat värde för<br>den anställde men har en väsentlig betydelse för utförandet av den<br>anställdes arbetsuppgifter skall undantas från skatteplikt. Regeringen kan<br>i huvudsak ansluta sig till förslaget men med det tillägget att förmånen<br>då måste vara en närmast ofrånkomlig biförmån. Det finns ingen<br>anledning att från skatteplikt undanta förmåner där det privata nyttjandet<br>och värdet därav på ett klart och enkelt sätt kan särskiljas och värderas.<br>Undantaget bör således begränsas till fell där förmånen är av sådan<br>karaktär att den är svår att särskilja från nyttan i tjänsten.</p> <p>Detta leder i och för sig till en olikfbrmig behandling i beskattningen,<br>eftersom en avdragsrätt i motsvarande fell inte tillerkänns den anställde<br>när han själv svarar för kostnaden. Som tidigare framhållits är presum-<br>tionen normalt sett betydligt starkare för att ett arbetsredskap är av<br>väsentlig betydelse för arbetet i det fell arbetsgivaren svarar for det än<br>när den anställde själv betalar. En olikfbrmig behandling av de båda<br>fellen är därför försvarbar.</p> <p>Förslaget tar inte sikte på det fellet att arbetsgivaren utger en kostnads-<br>ersättning till den anställde. Det bör begränsas till de fell arbetsgivaren<br>själv direkt betalar den aktuella utrustningen eller tjänsten. Begräns-<br>ningen motiveras av att arbetsgivaren redan vid denna tidpunkt bör ha<br>klart för sig om den utrustning eller tjänst som svarar mot kostnaden har<br>en &quot;väsentlig betydelse&quot; för den anställdes arbetsuppgifter och därför inte<br>i skatte- eller avgiftshänseende skall behandlas som kontant lön.</p> <p>Regeringen återkommer till den närmare utformningen av lagtexten i<br>författningskommentarerna.</p> <p>Förslaget föranleder ändring av 32 § 3 c mom. KL.</p> <h2>7 Bostadsförmån</h2> <p>Regeringens förslag: Bostadsförmånsvärdet skall kunna jämkas även<br>vid beräkning av arbetsgivaravgifter, när bostaden på grund av<br>representationsskyldighet är större än normalt för en person i<br>motsvarande ställning utan representationsskyldighet.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Vid bestämmandet av underlaget för<br>arbetsgivaravgifter och preliminärskatteavdrag skall värdet av förmån av<br>bostad som är belägen i Sverige och inte är semesterbostad beräknas<br>schablonmässigt per kvadratmeter bostadsyta (8 § uppbördslagen<br>1953:272, UBL). Vid inkomsttaxeringen däremot värderas bo-<br>stadsförmånen till i orten gällande hyrespris eller om tillfälle till sådan<br>jämförelse saknas, efter annan lämplig grund (42 § första stycket KL).<br>I punkt 3 andra stycket av anvisningarna till 32 § KL anges att angående<br>värdesättningen å bostadsförmån och andra naturaförmåner, som kan ingå<br>i avlöningen meddelas bestämmelser i 42 § KL och därtill hörande an-<br></p> <p>40<br></p> <p>visningar. Vidare sägs i samma anvisningspunkt att om en tjänstebostad Prop. 1994/95:182<br>med hänsyn till vederbörande tjänsteinnehavares i tjänsten åliggande<br>representationsskyldighet är större än vad som skäligen kan anses<br>erforderligt för en person i motsvarande ställning men utan särskild, med<br>tjänsten förenad representationsskyldiget skall som bostadsförmånsvärde<br>upptas endast vad som kan anses motsvara en bostad av sistnämnda<br>beskaffenhet. Motsvarande gäller även i vissa andra fell.</p> <p>Enligt 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbets-<br>givare (USAL) kan arbetsgivaren begära att värdet skall jämkas om<br>schablonvärdet avviker med mer än 10 procent från det värde som följer<br>av 42 § första stycket KL. Denna regel trädde i kraft den 1 januari 1994.</p> <p>När det gäller representationsbostäder har det i den praktiska tillämp-<br>ningen visat sig att man hos skattemyndigheter och domstolar tolkar<br>möjligheten till jämkning på olika sätt. I vissa fell medges jämkning bara<br>om värdet enligt schablon beräknat på hela bostadsytan avviker mer än<br>10 procent från ortens pris. I andra fall medges jämkning även med<br>hänsyn tagen till vad som sägs i punkt 3 andra stycket av anvisningarna<br>till 32 § KL om representationsbostad.</p> <p>Enligt regeringens mening bör jämkning enligt 5 § USAL av bo-<br>stadsförmånsvärdet kunna ske även i representationsbostadsfällen. Det<br>finns därför anledning att förtydliga 5 § USAL så att detta klart framgår.</p> <p>Detta värde bör också anges på kontrolluppgiften. Det föranleder<br>ändring i 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om självdeklaration och kon-<br>trolluppgift.</p> <h2>8 Vissa lagtekniska justeringar</h2> <p>Regeringens förslag: Ett förtydligande görs beträffande regeln om<br>indexuppräkning av skiktgränsen för statlig inkomstskatt i 2 § i lagen<br>om beräkning av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid<br>1996-1999 års taxeringar.</p> <p>Vidare görs en justering av övergångsreglerna till lagen<br>(1994:1855) om ändring i KL beträffande avdrag för bamom-<br>sorgskostnader.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: När lagen (1994:1852) om beräkning<br>av statlig inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxe-<br>ringar infördes, var avsikten att skiktgränsen skulle justeras årligen i<br>förhållande till hur mycket basbeloppet har förändrats i procent mellan<br>det andra året före taxeringsåret och året före taxeringsåret, med tillägg<br>av 1,2 procentenheter (det s.k. reallöneskyddet). I propositionen (prop.<br>1994/95:25) föreslogs att detta skulle komma till uttryck i lagtexten (2 §)<br>genom att föregående års skiktgräns skulle multipliceras med det<br>jämförelsetal som enligt 1 kap. 6 § andra stycket AFL skulle ligga till<br>grund för bestämmande av basbeloppet för året före taxeringsåret. Under</p> <p>41<br></p> <p>riksdagsbehandlingen ändrades dock lydelsen av 1 kap. 6 § andra stycket Prop. 1994/95:182<br>AFL utan att någon ändring gjordes i 2 § lagen om beräkning av statlig<br>inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års taxeringar. För att<br>nämnda lagrum skall få avsedd innebörd måste den därför justeras.</p> <p>I prop. 1994/95:61 föreslog regeringen (socialdepartementet) bl.a. att<br>vårdnadsbidraget skulle slopas från och med den 1 januari 1995. I<br>propositionen föreslogs också en övergångsregel till 33 § 2 mom. KL<br>som innebar att äldre regler skulle gälla beträffande avdrag för bamom-<br>soigskostnader som hänförde sig till tiden före den 1 januari 1995. I den<br>samordning som skedde i riksdagen av ändringar i kommunalskattelagen<br>som behandlats i olika utskott föll denna övergångsregel bort (bet.<br>1994/95FiUl). Punkt 3 av övergångsbestämmelserna till lagen<br>(1994:1855) om ändring i kommunalskattelagen bör därför kompletteras<br>med en övergångsbestämmelse beträffande avdrag för bamomsorgskost-<br>nader.</p> <h2>9 Ekonomiska effekter för den offentliga sektorn</h2> <p>Förslaget om att förmåner av offentligt finansierad vård (patientavgift)<br>och läkemedel skall inkomstbeskattas innebär en inkomstförstärkning för<br>det allmänna med ca 200 miljoner kr.</p> <p>Inom området personalrabatter föreslås dels att möjligheten till skatte-<br>fria korsvisa rabatter begränsas till rabatter som ges av ett företag inom<br>den koncern inom vilken den skattskyldige arbetar dels att kravet på<br>&quot;nära samband&quot; slopas. Det förra innebär en uppstramning och det<br>senare en viss utvidgning äv nuvarande område för skattefria rabatter. I<br>övrigt innebär förslaget inte några förändringar i förhållande till gällande<br>lagstiftning, utan förslaget innebär snarare ett klarläggande av gällande<br>regler om vad som är en tillåten rabatt och vad som är att betrakta som<br>en skattepliktig förmån. Förslaget får i princip anses vara kostnadsneu-<br>tralt.</p> <p>Vidare föreslås att vissa förmåner av varor eller tjänster som är av<br>väsentlig betydelse för arbetets utförande men där förmånen av varan<br>eller tjänsten är av begränsat värde för den anställde skall undantas från<br>beskattning när förmånen svårligen kan särskiljas från nyttan i anställ-<br>ningen. Detta innebär en viss utvidgning av det skattefria området. Men<br>ändringen torde innebära en anpassning till hur reglerna tillämpas i<br>praktiken. Eventuella inkomstminskningar för det offentliga torde därför<br>vara marginella.</p> <p>42</p> <h2>10 Författningskommentarer</h2> <h3>10.1 Kommunalskattelagen (1928:370)</h3> <p>20 §</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Som en följd av att avdragsbegränsningama avseende kostnader för<br>hälsovård m.m. flyttas till punkt 34 av anvisningarna till 23 § KL tas<br>hänvisningen till anvisningarna till 20 § KL bort.</p> <p>32 § 7 mom.</p> <p>Som en följd av att hälso- och sjukvårdsförmåner generellt är undantagna<br>från förmånsbeskattning gäller detta även när ersättning för sjukvårds-<br>kostnader utgår till den anställde från en sjuk- eller olycksfallsförsäkring<br>som tagits i samband med tjänst.</p> <p>Förmån av fri offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt fria<br>läkemedel skall enligt den föreslagna lydelsen tas upp som intäkt av<br>tjänst. Därför bör även sådana ersättningar från nämnda försäkringar<br>beskattas. Med hänsyn till att förmån av fri icke offentligt finansierad<br>vård undantas från förmånsbeskattning gäller motsvarande undantag<br>försäkringsersättningar för sådan vård. Även förmån av fri vård<br>utomlands undantas från beskattning.</p> <p>32 § 3 b mom.</p> <p>Av bestämmelsen framgår att sjukvårdsförmåner, med de undantag som<br>framgår av paragrafen, skall tas upp som intäkt. Den stora skillnaden<br>mot dagens regler är att förmånen av fri offentligt finansierad hälso- och<br>sjukvård samt förmånen av fria läkemedel skall tas upp som intäkt.<br>Förmån av fri offentligt finansierad tandvård förmånsbeskattas redan<br>enligt nuvarande bestämmelser.</p> <p>Förmån av icke offentligt finansierad hälso- och sjukvård samt icke<br>offentligt finansierad tandvård skall emellertid inte tas upp som intäkt.</p> <p>Inte heller beskattas sjukvårdsförmåner utomlands.</p> <p>Förmånen av fri företagshälsovård, förebyggande behandling eller<br>rehabilitering skall inte tas upp som intäkt. Bestämmelsen ansluter till<br>avdragsregeln för arbetsgivare i den nya punkten 34 av anvisningarna till<br>23 § KL. Det bör anmärkas att även om en arbetsgivare inte skulle få<br>göra avdrag för sådana kostnader är ändå den förebyggande behandlingen<br>eller rehabiliteringen undantagen från förmånsbeskattning hos den<br>anställde. Det kan gälla en situation där åtgärden inte finns med i<br>försäkringskassans behandlingsplan och där arbetsgivaren inte heller på<br>annat sätt kan visa att åtgärderna syftar till att den anställde skall kunna<br>fortsätta att förvärvsarbeta. Förutsättningen för att förmånsbeskattning<br>ändå inte skall komma i fråga är givetvis att åtgärderna kan anses som<br>förebyggande behandling eller rehabilitering. Begreppen förebyggande<br>behandling och rehabilitering har naturligtvis samma innebörd i avdrags-</p> <p>43</p> <p>regeln som i bestämmelsen om undantag från förmånsbeskattning. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:182</p> <p>Förmånen av fri vaccination som betingas av tjänsten skall inte tas upp<br>som intäkt. Det gäller t.ex. influensavaccinationer eller vaccinationer<br>inför en tjänsteresa. Inte heller särskild tandbehandling för submarin eller<br>flygande personal skall tas upp som intäkt. I punkt 34 av anvisningarna<br>till 23 § KL hänvisas till bestämmelsen om tandbehandling för flygare<br>m.fl. Hänvisningen tar sikte på enskilda näringsidkares och delägares i<br>handelsbolag avdrag för sådan tandbehandling. Ordet &quot;anställds&quot; har<br>tagits bort för att beskrivningen av de aktuella yrkesgrupperna bättre skall<br>passa in även på näringsidkare.</p> <p>32 § 3 c mom.</p> <p>Bestämmelsen innehåller den föreslagna regeln om undantag från för-<br>månsbeskattning i vissa fell för varor eller tjänster som arbetsgivaren<br>tillhandahåller. Skälen härför har kommenterats i allmänmotiveringen (se<br>avsnitt 6).</p> <p>I lagtexten uppställs tre krav för att förmånen inte skall beskattas.</p> <p>En första förutsättning för skattefrihet är att varan eller tjänsten är av<br>väsentlig betydelse för utförandet av den anställdes arbetsuppgifter. Det<br>bör krävas att betydelsen är påtaglig utan att varan eller tjänsten behöver<br>vara direkt nödvändig för arbetets utförande.</p> <p>Ett andra krav för skattefrihet är att den förmån som den anställde får<br>av varan eller tjänsten är av begränsat värde. Däri ligger att förmånsvär-<br>det inte får uppgå till större belopp. Någon absolut beloppsgräns för vad<br>som är begränsat värde kan inte anges. Flera olika fektorer bör vägas in<br>vid bedömningen, som t.ex. förmånens fektiska värde och om det innebär<br>en fektisk inbesparing i en anställds normala privata levnadskostnader.</p> <p>Det tredje kravet för skattefrihet är att förmånen inte utan svårighet kan<br>särskiljas från nyttan i anställningen. Härmed avses att det är själva<br>förmånen som sådan eller värdet därav som inte kan särskiljas. Som<br>exempel kan nämnas att arbetsgivaren betalar en tidningsprenumeration<br>och tidningen är av väsentlig betydelse för tjänsteutövningen. Om<br>tidningen också är av visst privat värde är förmånen emellertid svår att<br>skilja ut. Som ett annat exempel där värdet av en förmån är svår att<br>särskilja från varans eller tjänstens nytta i anställningen kan nämnas<br>användandet av en persondator för privat bruk när datorn har betalats av<br>arbetsgivaren. Däremot kan t.ex. privata telefonsamtal från ett telefon-<br>abonnemang som arbetsgivaren står för särskiljas från tjänstesamtalen<br>genom t.ex. en specificerad telefonräkning. I sistnämnda fell skall alltså<br>beskattning ske på vanligt sätt för förmånen av privatsamtal.</p> <p>Förmån av fria arbetskläder och fri uniform undantas enligt 32 § 3 c<br>mom. KL från beskattning under vissa förutsättningar. Den föreslagna<br>bestämmelsen om varor och tjänster av begränsat värde har därför<br>placerats i nämnda lagrum, men som en huvudregel. Bestämmelsen om<br>arbetskläder och uniformer har behållits och utgör en variant på sådana<br>förmåner. Orsaken till att särreglerna om arbetskläder och uniformer bör<br>behållas är att förmånen inte alltid kan sägas vara av begränsat värde</p> <p>44</p> <p>för den anställde.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>32 § 3fmom.</p> <p>Reglerna om skattefria personalrabatter har lätt en ny utformning. Skälen<br>härför har angetts i den allmänna motiveringen i avsnitt 5.</p> <p>Personalrabatt föreligger i princip när en anställd av sin arbetsgivare får<br>köpa en vara eller en tjänst till rabatterat pris. En personalrabatt föreslås<br>kunna bli skattefri om den inte överstiger den största rabatt som en<br>konsument kan erhålla på affärsmässiga grunder. Vad som avses med<br>affärsmässiga grunder har utvecklats i den allmänna motiveringen.</p> <p>I lagrådsremissens lagtextförslag används benämningen &quot;mängdrabatt&quot;<br>i första stycket andra meningen. Mot bakgrund av att andra meningen är<br>avsedd att tillämpas även när fråga är om andra varor och tjänster än<br>sådana som vanligen säljs till konsument med mängdrabatt har undan-<br>tagsregeln i andra meningen utformats på det sätt som Lagrådet förordat.</p> <p>För att tydliggöra att vid bedömningen av en rabatts storlek jämförelse<br>skall göras med det pris en vara eller tjänst betingar när en konsument<br>inhandlar den på marknaden, har i lagtexten förts in begreppet konsu-<br>ment. Med konsument i detta sammanhang avses i princip samma sak<br>som i lagen (1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden, dvs.<br>fysisk person som handlar huvudsakligen för ändamål som fäller utanför<br>näringsverksamhet.</p> <p>Korsvisa rabatter skall i fortsättningen bara kunna vara skattefria när<br>de ges av företag inom en och samma koncern. Med koncern i detta sam-<br>manhang avses sådana i lag definierade koncernbegrepp som finns i bl.a.<br>1 kap. 5 § aktiebolagslagen (1975:1385), 1 kap. 4 § lagen (1987:667) om<br>ekonomiska föreningar och 1 kap. 1 § lagen (1980:1103) om årsredo-<br>visning m.m. i vissa företag. Skattefrihet föreligger endast när rabatten<br>ges vid inköp från arbetsgivaren eller koncernföretag. Lagrummet är<br>således inte tillämpligt när inköpet sker hos ett från koncernen fristående<br>företag även om rabatten betalas av arbetsgivaren eller ett koncern-<br>företag.</p> <p>Det bör i sammanhanget nämnas att prisinformationslagen (1991:601)<br>torde avsevärt ha ökat tillgängligheten för information om tillämpade<br>priser på en ort. Detta bör framför allt underlätta för sådana arbetsgivare<br>som inte själva har försäljning till enskild konsument.</p> <p>Anvisningar</p> <p>till 20 §</p> <p>punkt 1</p> <p>1 anvisningspunkten finns nu de avdragsbegränsningar som gäller för en<br>arbetsgivare för kostnader på sjukvårdsområdet som riktar sig till<br>anställda. Eftersom dessa bestämmelser enbart tar sikte på näringsverk-<br>samhet (arbetsgivarperspektiv) har, med de materiella förändringar som</p> <p>45</p> <p>föreslagits, reglerna flyttats till den nya punkten 34 av anvisningarna till Prop. 1994/95:182<br>23 § KL.</p> <p>till 23 §</p> <p>punkt 23</p> <p>Tredje stycket innehåller en avdragsregel för en enskild näringsidkares<br>kostnader för företagshälsovård. Denna bestämmelse har flyttats till den<br>nya punkten 34 av anvisningarna till 23 § KL.</p> <p>punkt 34</p> <p>Anvisningspunkten är ny. Hit har flyttats de bestämmelser på sjukvårds-<br>området som i dag finns i punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL och<br>punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL.</p> <p>Den nya bestämmelsen gäller såväl för en arbetsgivares sjukvårdskost-<br>nader för anställda som för en enskild näringsidkares (eller delägares i<br>handelsbolag) avdrag för &quot;egen&quot; vård. Därför innehåller bestämmelsen<br>inte några föreskrifter om offentligt finansierad hälso- och sjukvård/tand-<br>vård. För en arbetsgivare är sådana kostnader avdragsgilla som per-<br>sonalkostnader. En enskild näringsidkare får inte göra avdrag för sådana<br>kostnader eftersom det är fråga om privata levnadskostnader.</p> <p>Första stycket innehåller ett avdragsförbud för kostnader för icke<br>offentligt finansierad vård samt det undantag som finns från denna<br>huvudregel. Bestämmelsen överensstämmer med nuvarande regler i punkt<br>1 av anvisningarna till 20 § KL.</p> <p>I andra stycket finns en bestämmelse om avdragsbegränsningar för<br>vård- och läkemedelskostnader utomlands. Avdrag får göras när sådana<br>kostnader uppkommer vid insjuknande i samband med tjänstgöring<br>utomlands.</p> <p>Av tredje stycket framgår att avdrag får göras för företagshälsovård.<br>Avdragsrätten är inte längre kopplad till statsbidragsföreskriftema (jfr<br>punkt 1 av anvisningarna till 20 § KL). I stället får definitionen av<br>begreppet företagshälsovård hämtas från AML, AFL och dess förarbeten.<br>I avsnitt 4.3 beskrivs dessa begrepp.</p> <p>Avdrag får vidare göras för kostnader för vaccination som betingas av<br>verksamheten samt för tandbehandling för flygande personal m.m. När<br>det gäller enskilda näringsidkare finns det nu enbart en bestämmelse som<br>reglerar avdragsrätten på sjukvårdsområdet och den gäller &quot;egen<br>hälsovård&quot; (punkt 23 av anvisningarna till 23 § KL). Den föreslagna<br>avdragsrätten för vaccination och för viss tandbehandling kan därför ses<br>som en utvidgning och ett klarlägande av avdragsrätten för enskilda<br>näringsidkare.</p> <p>Fjärde stycket innehåller avdragsbestämmelserna för förebyggande<br>behandling samt för rehabilitering. Dessa uttryck används på samma sätt<br>som i 3 kap. 7 b § och 22 kap. AFL. För att avdrag skall få göras för<br>kostnader för sådana åtgärder krävs att arbetsgivaren kan visa att dessa</p> <p>46<br></p> <p>syftar till att den anställde skall kunna fortsätta att förvärvsarbeta. Det är Prop. 1994/95:182<br>alltså fråga om arbetslivsinriktade åtgärder. Det naturliga sättet att visa<br>syftet med dessa åtgärder är att hänvisa till en av försäkringskassan<br>upprättad eller godkänd plan.</p> <p>Också för enskilda näringsidkare skall syftet med åtgärderna vara att<br>näringsidkaren skall kunna fortsätta sitt förvärvsarbete.</p> <p>Övergångsbestämmelserna till lagen (1994:1855) om ändring i<br>kommunalskattelagen</p> <p>Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen avsnitt 8.</p> <h3>10.2 Lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från<br>arbetsgivare</h3> <p>5§</p> <p>Ändringen har kommenterats i den allmänna motiveringen, se avsnitt 7.</p> <h3>10.3 Lagen (1990:325) om självdeklaration och<br>kontrolluppgifter</h3> <p>3 kap.</p> <p>7§</p> <p>Har skattemyndigheten bestämt värdet av bostadsförmån enligt be-<br>stämmelserna i 5 § lagen om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare<br>bör detta värde också anges i kontrolluppgifter. Detta kommer till uttryck<br>genom att hänvisning görs till sjätte stycket i 8 § UBL.</p> <h3>10.4 Lagen (1994:1852) om beräkning av statlig<br>inkomstskatt på förvärvsinkomster vid 1996-1999 års<br>taxeringar</h3> <p>2 §</p> <p>Ändringen har kommenterats i allmänmotiveringen i avsnitt 8.</p> <p>47</p> <p>Förteckning över de remissinstanser som yttrat sig över betänkandet<br>Beskattning av förmåner (SOU 1994:98).</p> <p>Riksförsäkringsverket (RFV), Riksskatteverket (RSV), Göta hovrätt,<br>Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Länsrätten i<br>Göteborgs- och Bohus län, Länsrätten i Södermanlands län, Socialstyrel-<br>sen, Arbetsgivarverket, Statskontoret, Riksrevisionsverket (RRV),<br>Arbetarskyddsstyrelsen, Konkurrensverket, Arbetsmiljöinstitutet, ILO-<br>kommittén, Sveriges Akademikers Centralorganisationen (SACO),<br>Landsorganisationen i Sverige (LO), Sveriges Försäkringsförbund,<br>Svenska Kommunförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svenska<br>Revisorsamfundet SRS, Landstingsförbundet, Tjänstemännens Central-<br>organisation (TCO), Grossistförbundet Svensk Handel, Kooperativa<br>Förbundet (KF), International Air Transport Association (IATA),<br>Svenska Rese- och Turistindustrins Samarbetsorganisation, Arbetsgivar-<br>alliansen, Board of Airline Representatives in Sweden (BARIS), Före-<br>ningen Svensk Företagshälsovård, Kooperationens Förhandlingsorga-<br>nisation (KFO), Scandinavian Airlines System (SAS), SJ, Sveriges<br>Bokförings- &amp; Revisionsbyråers Förbund och Sveriges Köpmannaför-<br>bund.</p> <p>Stockholms Handelskammare, Svenska Arbetsgivareföreningen,<br>Svenska Bankföreningen och Sveriges Industriförbund har åberopat ett<br>yttrande från Näringslivets Skattedelegation.</p> <p>Företagarnas Riksorganisation har förutom eget yttrande åberopat<br>yttrandet från Näringslivets Skattedelegation.</p> <p>Försäkringsbranschens Arbetsgivareorganisation har förutom eget<br>yttrande åberopat yttrande från Sveriges Försäkringsförbund.</p> <p>Saab-Scania AB och AB Volvo har avgett ett gemensamt yttrande.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 1</p> <p>48</p> <h2>2 Lagtext</h2> <h3>2.1 Förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen<br>(1928:370)</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om kommunal skattelagen (1928:370)</p> <p>dels att 20 §, 32 § 1, 3 b, 3 c och 3 f mom., 42 §, punkt 1 av<br>anvisningarna till 20 §, punkt 23 av anvisningarna till 23 § samt punkt<br>4 av anvisningarna till 42 § skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att det i lagen skall införas två nya bestämmelser, punkt 34 av<br>anvisningarna till 23 § och punkt 6 av anvisningarna till 42 §, av följande<br>lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>20 §*</p> <p>Vid beräkningen av inkomsten från särskild förvärvskälla skall alla<br>omkostnader under beskattningsåret för intäkternas förvärvande och<br>bibehållande avräknas från samtliga intäkter i pengar eller pengars välde<br>(bruttointäkt) som har influtit i förvärvskällan under beskattningsåret.</p> <p>Avdrag får inte göras för:</p> <p>den skattskyldiges levnadskostnader och därtill hänförliga utgifter, så<br>som vad skattskyldig utgett som gåva eller som periodiskt understöd eller<br>därmed jämförlig periodisk utbetalning till person i sitt hushåll;</p> <p>sådana kostnader för hälsovård,<br>sjukvård samt företagshälsovård<br>som anges i anvisningarna;</p> <p>kostnader i samband med plockning av vilt växande bär och svampar<br>eller kottar till den del kostnaderna inte överstiger de intäkter som är<br>skattefria enligt 19 §;</p> <p>värdet av arbete, som i den skattskyldiges förvärvsverksamhet utförts<br>av den skattskyldige själv eller andre maken eller av den skattskyldiges<br>barn som ej fyllt 16 år;</p> <p>ränta på den skattskyldiges eget kapital som har nedlagts i hans<br>förvärvsverksamhet;</p> <p>svenska allmänna skatter;</p> <p>kapitalavbetalning på skuld;</p> <p>ränta enligt 8 kap. 1 § studiestödslagen (1973:349), 52, 52 a och 55 §§<br>lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, 32 § och 49 § 4 mom.<br>uppbördslagen (1953:272), 5 kap. 12 § lagen (1984:151) om punktskatter<br>och prisregleringsavgifter, 13 och 14 §§ lagen (1984:668) om uppbörd<br>av socialavgifter från arbetsgivare, 30 § tullagen (1987:1065), 60 §<br>fbidonsskattelagen (1988:327) och 16 kap. 12 och 13 §§ mervärdes-<br>skattelagen (1994:200) samt kvarskatteavgift och dröjsmålsavgift<br>beräknad enligt uppbördslagen;</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>49</p> <p>4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 182</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>avgift enligt lagen (1972:435) om överlastavgift;</p> <p>avgift enligt 10 kap. plan- och bygglagen (1987:10);</p> <p>avgift enligt 10 kap. 7 § utlänningslagen (1989:529);</p> <p>avgift enligt 8 kap. 5 § arbetsmiljölagen (1977:1160);</p> <p>avgift enligt 26 § arbetstidslagen (1982:673);</p> <p>skadestånd, som grundas på lagen (1976:580) om medbestämmande i<br>arbetslivet eller annan lag som gäller förhållandet mellan arbetsgivare och<br>arbetstagare, när skadeståndet avser annat än ekonomisk skada;</p> <p>företagsbot enligt 36 kap. brottsbalken;</p> <p>straffavgift enligt 8 kap. 7 § tredje stycket rättegångsbalken;</p> <p>belopp för vilket arbetsgivare är betalningsskyldig enligt 75 §<br>uppbördslagen (1953:272) eller för vilket betalningsskyldighet föreligger<br>på grund av underlåtenhet att göra avdrag enligt lagen (1982:1006) om<br>avdrags- och uppgiftsskyldighet beträffande vissa uppdragsersättningar;</p> <p>avgift enligt lagen (1976:206) om felparkeringsavgift;</p> <p>kontrollavgift enligt lagen (1984:318) om kontrollavgift vid olovlig<br>parkering;</p> <p>överförbrukningsavgift enligt ransoneringslagen (1978:268);</p> <p>vattenföroreningsavgift enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot<br>vattenförorening från fartyg;</p> <p>avgift enligt 3 § lagen (1975:85) med bemyndigande att meddela<br>föreskrifter om in- eller utförsel av varor;</p> <p>lagringsavgift enligt lagen (1984:1049) om beredskapslagring av olja<br>och kol eller lagen (1985:635) om försörjningsberedskap på natur-<br>gasområdet;</p> <p>avgift enligt 18 § lagen (1902:71 s. 1), innefattande vissa bestämmelser<br>om elektriska anläggningar;</p> <p>kapitalförlust m.m. i vidare mån än som särskilt föreskrivs;</p> <p>avgift enligt 10 kap. 5 § lagen (1994:1776) om skatt på energi;</p> <p>ingående skatt enligt mervärdesskattelagen (1994:200) för vilken det<br>finns rätt till avdrag enligt 8 kap. eller rätt till återbetalning enligt<br>10 kap. nämnda lag;</p> <p>avgift enligt 11 kap. 16 § och 13 kap. 6a § aktiebolagslagen<br>(1975:1385).</p> <p>(Se vidare anvisningarna.)</p> <p>32 §</p> <p>1 mom.² Till intäkt av tjänst hänförs</p> <p>a) avlöning, arvode och kostnadsersättning samt annan förmån i<br>pengar, bostad eller annat som utgått för tjänsten,</p> <p>b) pension,</p> <p>c) sådan livränta som utgått på grund av sjuk-, olycksfalls- eller skade-<br>försäkring eller annorledes än på grund av försäkring med undantag av</p> <p>50</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>livränta som utgör vederlag vid avyttring av egendom, i den mån det<br>inte är fråga om livränta som avses i d) och inte heller annat följer av<br>2 mom.,</p> <p>d) i fråga om sådan i c) angiven livränta, som utgår till följd av<br>personskada och på vilken 2 mom. inte är tillämpligt, den del av<br>livräntan som avser ersättning för förlorad inkomst av skattepliktig natur</p> <p>eller för förlorat underhåll,</p> <p>e) ersättning som utgått i annan<br>form än livränta på grund av sjuk-<br>eller olycksfallsförsäkring, tagen i<br>samband med tjänst, dock inte er-<br>sättning, som avser sjukvårds- eller<br>läkarkostnader,</p> <p>e) ersättning som utgått i annan<br>form än livränta på grund av sjuk-<br>eller olycksfallsförsäkring, tagen i<br>samband med tjänst, dock inte er-<br>sättning, som avser sjukvårds- eller<br>läkarkostnader inom den icke<br>offentligt finansierade vården eller<br>för vård utomlands,</p> <p>f) undantagsförmåner, periodiskt understöd eller därmed jämförlig<br>periodisk intäkt som avses i 31 §,</p> <p>g) engångsbelopp som utgår till följd av personskada och utgör<br>skattepliktig intäkt enligt punkt 1 av anvisningarna till 19 §,</p> <p>h) sådan utdelning på och vinst vid avyttring av aktier i fåmansföretag<br>som enligt 3 § 12 mom. lagen (1947:576) om statlig inkomstskatt skall<br>tas upp som intäkt av tjänst,</p> <p>i) sådana förmåner och ersättningar m.m. som anges i punkterna 14<br>och 15 av anvisningarna,</p> <p>j) behållning på pensionssparkonto till den del pensionssparavtalet<br>upphör att gälla enligt 4 kap. 6 och 14 §§ och 6 kap. 5 § lagen<br>(1993:931) om individuellt pensionssparande, samt till den del behåll-<br>ningen tas i anspråk på grund av utmätning, konkurs eller ackord.</p> <p>Vid avskattning enligt första stycket j avses med pensionssparkontots<br>behållning marknadsvärdet på kontots tillgångar efter avräkning för den<br>skatt enligt lagen (1990:661) om avkastningsskatt på pensionsmedel som<br>är hänförlig till kontot.</p> <p>Som intäkt av tjänst räknas jämväl annat belopp än ovan sagts - såsom<br>vinstandel, återbäring eller vid återköp av försäkring uppburet belopp -<br>vilket utgått på grund av pensionsförsäkring eller sådan sjuk- eller<br>olycksfallsförsäkring, som tagits i samband med tjänst.</p> <p>Har tjänsteinnehavare som löneförmån innehaft fastighet på sådant sätt,<br>att han enligt 1 kap. 5 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall anses<br>som ägare, skall dock intäkt, vilken tjänsteinnehavaren åtnjutit från<br>fastigheten, räknas som intäkt av näringsverksamhet eller behandlas enligt<br>reglerna för privatbostad.</p> <p>3 b mom.³ Anställds förmån<br>av fri hälso- och sjukvård, föret-<br>agshälsovård, fria läkemedel eller tandvård och fria läkemedel tas</p> <p>3 b mom. En anställds förmå-<br>ner av fri hälso- och sjukvård,</p> <p>51</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>ersättning för läkemedelskostnader<br>tas inte upp som intäkt.</p> <p>Har arbetsgivare utgivit ersätt-<br>ning för anställds utgift för tand-<br>vård som avses i 2 kap. 3 § lagen<br>(1962:381) om allmän försäkring,<br>tas ersättningen dock upp som<br>intäkt för den anställde. Som intäkt<br>tas emellertid inte upp</p> <p>1. sådan ersättning, om den<br>avser anställd som inte är försäk-<br>rad enligt lagen om allmän försäk-<br>ring,</p> <p>2. kostnad för tandbehandling<br>som har bedömts som erforderlig<br>med hänsyn till tjänstens krav för<br>försvarsmaktens submarina och<br>flygande personal och för andra<br>anställda med i huvudsak likartade<br>arbetsförhållanden,</p> <p>3. ersättning för tandbehandling,<br>när behov av denna har uppkommit<br>och utförts under tjänsteförrättning<br>utomlands.</p> <p>3 c mom.⁴ Förmån av fria ar-<br>betskläder och fri uniform tas inte<br>upp som intäkt, om förmånen av-<br>ser kläder som är avpassade för<br>arbetet och inte lämpligen kan<br>användas privat.</p> <p>3 f mom.⁵ Som intäkt tas inte<br>upp sedvanliga rabatter vid inköp<br>av varor och tjänster som ingår i<br>arbetsgivarens ordinarie utbud eller<br>i annat företags ordinarie utbud om<br>företaget är närstående arbets-<br>givarens företag och varorna eller<br>tjänsterna har ett nära samband<br>med arbetsgivarens verksamhet.</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>upp som intäkt om den avser annat<br>än</p> <p>- &nbsp;icke offentligt finansierad<br>hälso- och sjukvård,</p> <p>- icke offentligt finansierad tand-<br>vård,</p> <p>- hälso- och sjukvård samt tand-<br>vård utomlands och ersättning för<br>läkemedel vid vård utomlands,</p> <p>- företagshälsovård, förebyggan-<br>de behandling eller rehabilitering,</p> <p>- vaccination som betingas av<br>tjänsten eller</p> <p>- tandbehandling som har be-<br>dömts som nödvändig med hänsyn<br>till tjänstens krav för Försvarsmak-<br>tens submarina och flygande per-<br>sonal och för andra med i huvud-<br>sak likartade arbetsförhållanden.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>3 c mom. Om en vara eller<br>tjänst är av väsentlig betydelse för<br>utförandet av den anställdes ar-<br>betsuppgifter, skall förmånen av<br>varan eller tjänsten inte tas upp<br>som intäkt, om förmånen är av be-<br>gränsat värde för den anställde och<br>det är svårt att särskilja det privata<br>åtnjutandet från tjänsteanvänd-<br>ningen. Inte heller tas som intäkt<br>upp förmån av fria arbetskläder<br>och fri uniform, om förmånen<br>avser kläder som är avpassade för<br>arbetet och inte lämpligen kan<br>användas privat.</p> <p>3 f mom. Som intäkt tas inte<br>upp personalrabatter vid inköp av<br>en vara eller tjänst om varan eller<br>tjänsten ingår i det ordinarie ut-<br>budet från arbetsgivaren eller<br>något annat företag i samma kon-<br>cern och inköpet görs hos ar-<br>betsgivaren eller sådant företag.<br>Vad som sagts nu gäller dock inte</p> <p>52</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Vad som sagts nu gäller dock inte<br>om rabatten är en direkt ersättning<br>för utfört arbete eller utgår pä sätt<br>som anges i 32 § 3 e mom. andra<br>stycket 2-4.</p> <p>Även om det inte följer av 3 d<br>mom. tas som intäkt inte upp<br>sådan rabatt eller liknande förmån<br>som transportföretag enligt inter-<br>nationellt vedertagen praxis utger<br>för visad kundtrohet vid utrikes<br>flygresor och som slutligt tillfaller<br>en arbetstagare eller uppdrags-<br>tagare på grund av hans egenskap<br>av resenär.</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>om rabatten är en direkt ersättning<br>för utfört arbete, överstiger den<br>mängdrabatt som största kund i<br>egenskap av konsument skulle<br>kunna utverka på affärsmässiga<br>villkor och inte heller om den<br>uppenbart överstiger personal-<br>rabatt som är sedvanlig i bran-<br>schen. Inte heller får rabatten utgå<br>på sätt som anges i 32 § 3 e mom.<br>andra stycket 2-4.</p> <p>Även om det inte följer av 3 d<br>mom. tas som intäkt inte upp<br>sådan rabatt eller liknande förmån<br>som transportföretag enligt inter-<br>nationellt vedertagen praxis utger<br>för visad kundtrohet vid utrikes<br>flygresor och som slutligt tillfaller<br>en arbetstagare eller uppdrags-<br>tagare på grund av hans egenskap<br>av resenär.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>42 §⁶</p> <p>Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte<br>används som semesterbostad skall beräknas med ledning av i orten<br>gällande hyrespris eller, om tillfälle till sådan jämförelse saknas, efter<br>annan lämplig grund.</p> <p>Värdet av produkter, varor eller andra förmåner, som ingår i lön eller<br>annan inkomst, beräknas till marknadsvärdet.</p> <p>Bilförmån och kostförmån vär- Bilförmån, kostförmån och vissa<br>deras enligt särskilda grunder som reseförmåner värderas enligt sär-<br>anges i anvisningarna. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;skilda grunder som anges i anvis-</p> <p>ningarna.</p> <p>(Se vidare anvisningarna.)</p> <p>Anvisningar</p> <p>till 20 §</p> <p>l.⁷ Till skattskyldigs levnadskostnader, för vilka avdrag enligt denna<br>paragraf ej medges, räknas bland annat premier för egna personliga<br>försäkringar och avgifter till kassor, föreningar och andra sammanslut-<br>ningar, i vilka den skattskyldige är medlem. Avdrag får dock göras för<br>sådana premier och avgifter i den omfattning som anges i 33 §, 46 §<br>2 mom., punkterna 21 och 23 av anvisningarna till 23 § och punkt 6 av<br>anvisningarna till 33 §. Avdrag får även göras för inbetalning på</p> <p>53</p> <p>Prop. 1994/95:182<br>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 2</p> <p>pensionssparkonto i den omfattning som anges i 46 § 2 mom. och punkt<br>21 av anvisningarna till 23 §.</p> <p>Bestämmelserna i första stycket gäller inte avgifter till arbetsgivar-<br>organisationer. Beträffande sådana avgifter gäller att avdrag medges till<br>den del avgifterna avser medel för konfliktändamål. Bedömningen av<br>vad avgifterna avser får grundas på uppgifter i organisationens budget om<br>inte särskilda skäl talar mot det. Vid bedömningen skall dock avgifterna<br>alltid i första hand avräknas mot kostnaderna för den övriga or-<br>ganisationsverksamheten.</p> <p>Utgifter för representation och liknande ändamål är att hänföra till<br>omkostnader i förvärvskälla endast om de har omedelbart samband med<br>verksamheten, såsom då fråga uteslutande är om att inleda eller bibehålla<br>affärsförbindelser och liknande eller då utgifterna avser jubileum för<br>företaget, invigning av mera betydande anläggning för verksamheten,<br>stapelavlöpning eller jämförliga händelser eller då utgifterna är att<br>hänföra till personalvård. Avdrag medges i det enskilda fallet inte med<br>större belopp än som kan anses skäligt och inte i något fäll för utgifter<br>för spritdrycker och vin. Avdrag för måltidsutgifter medges normalt inte<br>med större belopp än som motsvarar skäliga utgifter för lunch.</p> <p>Till kostnader för hälsovård,<br>sjukvård samt företagshälsovård,<br>för vilka avdrag inte medges enligt<br>denna paragraf, räknas</p> <p>kostnader för hälso- och sjukvård<br>för vilken ersättning inte utges<br>enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring i den mån kostnaderna<br>inte avser antingen sjuk- och<br>tandvårdskostnader som uppkom-<br>mer vid insjuknande i samband<br>med tjänsteförrättning utomlands<br>eller sjuk- och tandvårdskostnader<br>för anställd som inte är försäkrad<br>enligt lagen om allmän försäkring,</p> <p>kostnader för företagshälsovård<br>som inte uppfyller villkoren i 3 §<br>1-7 den upphävda förordningen<br>(1985:326) om bidrag till företags-<br>hälsovård samt</p> <p>kostnader för sådan verksamhet<br>som avser rehabilitering eller<br>liknande och som inte bedrivs efter<br>grunder som fastställs i kollek-<br>tivavtal mellan arbetsmarknadens<br>huvudorganisationer.</p> <p>54</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>till 23 §</p> <p>23.⁸ Avdrag får göras för fastighetsskatt och särskild löneskatt pä<br>pensionskostnader och speciella för näringsverksamheten utgående skatter<br>och avgifter till det allmänna. Däremot får svenska allmänna skatter inte<br>dras av (se 20 §). Avdrag får dock göras för mervärdesskatt som har<br>återförts enligt 9 kap. 5 eller 6 § mervärdesskattelagen (1994:200) och<br>inbetalats till staten.</p> <p>Premie för grupplivförsäkring, som tecknats av fysisk person i hans<br>egenskap av utövare av viss näringsverksamhet, utgör avdragsgill<br>omkostnad i näringsverksamheten. Om den ersättning, som kan komma<br>att utfalla på grund av försäkringen, utgår efter väsentligt förmånligare<br>grunder än vad som gäller enligt grupplivförsäkring för befattningshavare<br>i statens tjänst, skall dock endast den del av premien som kan anses<br>motsvara förmåner enligt grupplivförsäkring för nämnda befattnings-<br>havare räknas som omkostnad i näringsverksamheten. Premie för rese-<br>skyddsförsäkring avseende resa i verksamheten utgör avdragsgill omkost-<br>nad i näringsverksamheten.</p> <p>Avdrag medges för kostnader för<br>egen hälsovård i den mån förmån<br>av fri sådan vård för anställd är<br>skattefri enligt 32 § 3 b mom.<br>första stycket.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 6 av anvisningarna till 33 § om avdrag för<br>avgift till erkänd arbetslöshetskassa gäller också beträffande inkomst av<br>näringsverksamhet.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 4 av anvisningarna till 33 § om avdrag för<br>kostnader för resor till och från arbetsplatsen och i 33 § 2 mom. om<br>begränsning i rätten till avdrag för sådana kostnader gäller också<br>beträffande inkomst av näringsverksamhet. Om den skattskyldige har<br>kostnader för sådana resor både i inkomstslaget tjänst och i inkomstslaget<br>näringsverksamhet skall begränsningen avse de sammanlagda kostnaderna<br>och i första hand medföra en minskning av avdraget i inkomstslaget<br>tjänst.</p> <p>34. Avdrag får inte göras för<br>kostnader för icke offentligt finan-<br>sierad hälso- och sjukvård samt<br>icke offentligt finansierad tandvård<br>utom när kostnaderna avser en<br>anställd eller en näringsidkare som<br>inte omfattas av den offentligt<br>finansierade vården enligt lagen<br>(1962:381) om allmän försäkring<br>eller annan författning.</p> <p>I fråga om kostnader för hälso-<br>och sjukvård, tandvård och läke-<br>medel utomlands får avdrag göras<br>endast när kostnaderna uppkommer</p> <p>55</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>vid insjuknande i samband med<br>tjänstgöring utomlands.</p> <p>Avdrag får göras för kostnader<br>för företagshälsovård, vaccinatio-<br>ner som betingas av verksamheten<br>och för sådan nödvändig tandbe-<br>handling som avses i 32 § 3 b<br>mom.</p> <p>Avdrag får vidare göras för<br>kostnader för arbetslivsinriktade<br>rehabiliteringsåtgärder i sådana<br>fall där arbetsgivaren skall svara<br>för dem enligt 22 kap. lagen om<br>allmän försäkring eller där den<br>skattskyldige kan visa att den före-<br>byggande behandlingen eller reha-<br>biliteringen syftar till att den<br>anställde skall kunna behålla sin<br>anställning eller, i fråga om<br>näringsidkare, fortsätta sitt arbete.</p> <p>4. Om den skattskyldige utger<br>ersättning för en förmån skall för-<br>månsvärdet, beräknat enligt punk-<br>terna 2,3 och 6 sättas ned med er-<br>sättningens belopp.</p> <p>till 42 §</p> <p>4.⁹ Om den skattskyldige utger<br>ersättning för en förmån skall för-<br>månsvärdet, beräknat enligt punk-<br>terna 2 och 3, sättas ned med er-<br>sättningens belopp.</p> <p>Värdet av bilförmån och förmån av fri kost, beräknat enligt punkterna<br>2 och 3, får jämkas uppåt eller nedåt, om det finns synnerliga skäl. Som<br>synnerliga skäl för jämkning nedåt av värdet av bilförmån anses att bilen<br>används som arbetsredskap eller att tjänstekömingen är omfattande eller<br>att andra sådana omständigheter föreligger.</p> <p>6. Värdet av förmån av fri eller<br>delvis fri resa som utgår till någon<br>på grund av anställning eller sär-<br>skilt uppdrag inom rese- eller<br>trafikbranschen beräknas enligt<br>tredje-femte styckena, om in-<br>skränkande villkor gäller för resan.</p> <p>Med inskränkande villkor avses</p> <p>att resan får företas endast under<br>viss tid, på vissa avgångar eller<br>endast i mån av platstillgång vid<br>resans avgång och villkoren dels<br>väsentligen avviker från vad som<br>gäller för resor som säljs på all-<br>männa marknaden, dels innebären<br>påtaglig olägenhet.</p> <p>En resa värderas till 75 procent<br>av det genomsnittliga lägsta mark-</p> <p>56</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>nadspriset för motsvarande bok-<br>ningsbara resa utan insksränkande<br>villkor.</p> <p>En flygresa värderas i stället till<br>40 procent av det genomsnittliga<br>lägsta marknadsvärdet för motsva-<br>rande bokningsbara resa utan<br>inskränkande villkor om det för<br>resan gällt sådant inskränkande<br>villkor att den endast får företas i<br>mån av platstillgång vid avgången.</p> <p>Vid bestämmande av genom-<br>snittliga lägsta marknadspris skall<br>följande iakttas. Priset beräknas<br>för perioden oktober andra året<br>före beskattningsåret till och med<br>september året före beskatt-<br>ningsåret. I första hand skall jäm-<br>förelse göras med priser för resor<br>med samma slags transportmedel<br>och med samma destinationsort<br>eller när sådant underlag saknas,<br>med priser för resor med samma<br>slags transportmedel och med<br>likartad resesträcka. För flygresor<br>skall världen indelas i zoner som<br>är väsentligen enhetliga i fråga om<br>resestruktur och priser. Det<br>genomsnittliga lägsta marknads-<br>priset skall bestämmas till det<br>regelmässigt genomsnittliga lägsta<br>priset på allmänna marknaden<br>inom respektive mellan zonerna.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången<br>vid 1997 års taxering. Äldre bestämmelser tillämpas dock för utgifter för<br>hälso- och sjukvård, tandvård, läkemedel, företagshälsovård och<br>rehabilitering som hänför sig till tid före ikraftträdandet.</p> <p>'Senaste lydelse 1994:1781.<br>lenaste lydelse 1993:938.</p> <p>³Senaste lydelse 1987:1303.</p> <p>⁴Senaste lydelse 1987:1303.</p> <p>⁵Senaste lydelse 1993:1515.<br>lenaste lydelse 1993:1515.</p> <p>⁷Senaste lydelse 1993:938.</p> <p>⁸Senaste lydelse 1994:201.</p> <p>⁹Senaste lydelse 1993:1515.</p> <p>57</p> <h3>2.2 Förslag till lag om ändring i uppbördslagen (1953:272)</h3> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Härigenom föreskrivs att 8<br>följande lydelse.</p> <p>§ uppbördslagen (1953:272)* skall ha</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>8 §^2<br>kontant inkomst andra förmåner skall<br>efter inkomstförmånemas sammanlagda</p> <p>Åtnjuter skattskyldig jämte<br>preliminär A-skatt beräknas<br>värde. Har den skattskyldige utgett ersättning för en förmån skall<br>förmånsvärdet sättas ned med ersättningens belopp.</p> <p>Värdet av bilförmån skall beräk-<br>nas enligt punkt 2 av anvisningar-<br>na till 42 § kommunalskattelagen<br>(1928:370). Andra stycket andra<br>meningen av nämnda anvisnings-<br>punkt skall dock tillämpas endast i<br>fell som avses i sjätte stycket<br>nedan. Värdet av förmån av ränte-<br>fritt lån eller lån där räntan under-<br>stiger marknadsräntan skall be-<br>räknas enligt punkt 10 tredje-femte<br>styckena av anvisningarna till 32 §<br>kommunalskattelagen.</p> <p>Värdet av bilförmån skall beräk-<br>nas enligt punkt 2 av anvisningar-<br>na till 42 § kommunalskattelagen<br>(1928:370). Andra stycket andra<br>meningen av nämnda anvisnings-<br>punkt skall dock tillämpas endast i<br>fell som avses i sjätte stycket ne-<br>dan. Värdet av sådana reseförmå-<br>ner som avses i punkt 6 av anvis-<br>ningarna till 42 § kommunal-<br>skattelagen skall beräknas enligt<br>vad som sägs där. Värdet av för-<br>mån av räntefritt lån eller lån där<br>räntan understiger marknadsräntan<br>skall beräknas enligt punkt 10<br>tredje-femte styckena av anvis-<br>ningarna till 32 § kommunalskat-<br>telagen.</p> <p>Värdet av förmån av bostad som är belägen här i riket och som inte är<br>semesterbostad skall beräknas enligt följande grunder. Riket delas in i<br>områden som är väsentligen enhetliga i fråga om boendekostnader.<br>Förmånsvärdet av en bostad inom vaije område skall bestämmas till det<br>genomsnittliga värdet beräknat per kvadratmeter bostadsyta för jämför-<br>bara bostäder inom området. Om bostaden är belägen utom tätort med<br>närmaste omgivning skall dock värdet bestämmas till det lägsta av<br>nämnda genomsnittsvärden reducerat med tio procent.</p> <p>Värdet av annan förmån än som avses i andra och tredje styckena skall<br>beräknas enligt 42 § andra stycket kommunalskattelagen samt punkt 1<br>andra och tredje styckena och punkt 3 av anvisningarna till den paragra-<br>fen.</p> <p>Föreligger fell som avses i punkt 4 andra stycket av anvisningarna till<br>42 § kommunalskattelagen får skattemyndigheten bestämma värdet av<br>förmånen med hänsyn härtill.</p> <p>Om skattemyndigheten bestämt värdet av förmånen enligt be-<br>stämmelserna i 5 § andra stycket lagen (1984:668) om uppbörd av</p> <p>58</p> <p>socialavgifter från arbetsgivare skall detta värde användas även vid Prop. 1994/95:182</p> <p>beräkning av preliminär A-skatt. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 2</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången<br>i fråga om preliminär skatt för år 1996.</p> <p>'Lagen omtryckt 1991:97.</p> <p>Senaste lydelse av lagens rubrik 1974:771.<br>lenaste lydelse 1993:1516.</p> <p>59</p> <h3>2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:668) om<br>uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1984:668) om uppbörd av socialav-<br>gifter från arbetsgivare¹ skall ha följande lydelse.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>5 §²</p> <p>Skattepliktiga förmåner skall tas upp till ett värde som bestäms i<br>enlighet med 8 § första-fjärde styckena uppbördslagen (1953:272).</p> <p>Om det föreligger fell som avses<br>i punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § kommunalskat-<br>telagen (1928:370), eller sådant<br></p> <p>fell att den skattskyldige skulle<br>kunna få förmånsvärdet bestämt<br>med stöd av punkt 2 andra stycket<br>andra meningen av samma anvis-<br>ningar, får skattemyndigheten på<br>framställning av arbetsgivaren<br>bestämma värdet av förmånen med<br>hänsyn härtill. Motsvarande gäller<br>om bostadsförmånsvärde som be-<br>stäms enligt 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen avviker med mer än<br>10 procent från det värde som<br>följer av 42 § första stycket kom-<br>munalskattelagen. Arbetsgivaren<br>skall underrätta arbetstagare som<br>berörs av skattemyndighetens<br>beslut.</p> <p>Om det föreligger fell som avses<br>i punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § kommunalskat-<br></p> <p>telagen (1928:370), eller sådant<br>fell att den skattskyldige skulle<br>kunna få förmånsvärdet bestämt<br>med stöd av punkt 2 andra stycket<br>andra meningen av samma an-<br>visningar, får skattemyndigheten på<br>framställning av arbetsgivaren<br>bestämma värdet av förmånen med<br>hänsyn härtill. Motsvarande gäller<br>om bostadsförmånsvärde som<br>bestäms enligt 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen avviker med mer än<br>10 procent från det värde som<br>följer av 42 § första stycket och<br>punkt 3 andra stycket av anvisning-<br>arna till 32 § kommunal skattela-<br>gen. Arbetsgivaren skall under-<br>rätta arbetstagare som berörs av<br>skattemyndighetens beslut.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995 och tillämpas första gången<br>på förmån som utges efter ikraftträdandet.</p> <p>'Lagen omtryckt 1991:98.<br>lenaste lydelse 1993:1518.</p> <p>60</p> <h3>2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1990:325) om<br>självdeklaration och kontrolluppgifter</h3> <p>Härigenom föreskrivs att 3 kap. 7 § lagen (1990:325) om självdeklara-<br>tion och kontrolluppgifter skall ha följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Värdet av förmåner som utgått i<br>annat än pengar skall beräknas i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>kommunalskattelagen (1928:370).<br>Vid beräkning av värdet av bilför-<br>mån och kostförmån skall dock<br>bestämmelserna i punkt 2 andra<br>stycket andra meningen och<br>punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § nämnda lag<br>tillämpas endast i enlighet med<br>beslut av skattemyndigheten med<br>stöd av 5 § andra stycket lagen<br>(1984:668) om uppbörd av social-<br>avgifter från arbetsgivare. Värdet<br>av annan bostadsförmån här i riket<br>än förmån av semesterbostad skall<br>beräknas i enlighet med be-<br>stämmelserna i 8 § tredje stycket<br>uppbördslagen (1953:272).</p> <p>3 kap.</p> <p>7 5¹</p> <p>Värdet av förmåner som utgått i<br>annat än pengar skall beräknas i<br>enlighet med bestämmelserna i<br>kommunalskattelagen (1928:370).<br>Vid beräkning av värdet av bilför-<br>mån och kostförmån skall dock<br>bestämmelserna i punkt 2 andra<br>stycket andra meningen och<br>punkt 4 andra stycket av anvis-<br>ningarna till 42 § nämnda lag<br>tillämpas endast i enlighet med<br>beslut av skattemyndigheten med<br>stöd av 5 § andra stycket lagen<br>(1984:668) om uppbörd av social-<br>avgifter från arbetsgivare. Värdet<br>av annan bostadsförmån här i riket<br>än förmån av semesterbostad skall<br>beräknas i enlighet med be-<br>stämmelserna i 8 § tredje och<br>sjätte styckena uppbördslagen<br>(1953:272).</p> <p>Om värdet av en förmån justerats enligt 5 § andra stycket lagen om<br>uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare skall anges att justering skett.</p> <p>Det sammanlagda värdet av förmånerna skall anges särskilt för sig.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 och tillämpas första gången<br>vid 1997 års taxering.</p> <p>'Senaste lydelse 1993:1517.</p> <p>61</p> <h2>Lagrådet</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-14</p> <p>Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Ä. Beckman,<br>regeringsrådet Sigvard Holstad.</p> <p>Enligt en lagrådsremiss den 2 mars 1995 (Finansdepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p> <p>1. lag om ändring i kommunal skattelagen (1928:370)</p> <p>2. lag om ändring i uppbördslagen (1953:272),</p> <p>3. lag om ändring i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från<br>arbetsgivare,</p> <p>4. lag om ändring i lagen (1990:325) om självdeklaration och kontroll-<br>uppgifter.</p> <p>Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kammarrättsassessorerna<br>Lars Emanuel sson Korsell och Monica Dahlbom.</p> <p>Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:</p> <p>Förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen</p> <p>32 § 3 f mom.</p> <p>Enligt momentets första stycke första meningen i förslaget tas som intäkt<br>inte upp personalrabatter vid inköp från arbetsgivaren eller något annat<br>företag i samma koncern av en vara eller tjänst om varan eller tjänsten<br>ingår i det ordinarie utbudet. I andra meningen föreskrivs att det sagda<br>dock inte gäller om rabatten är en direkt ersättning för utfört arbete, om<br>den överstiger den mängdrabatt som största kund i egenskap av konsu-<br>ment skulle kunna utverka på affärsmässiga villkor eller om den uppen-<br>bart överstiger personalrabatt som är sedvanlig i branschen. Enligt tredje<br>meningen gäller ytterligare vissa begränsningar.</p> <p>Av vad som anförs i lagrådsremissen synes framgå att undantagsregeln<br>i andra meningen angående det fallet att rabatten överstiger viss närmare<br>angiven mängdrabatt är avsedd att tillämpas även när fråga är om andra<br>varor och tjänster än sådana som vanligen säljs till konsumenter med<br>mängdrabatt. Vid föredragningen inför Lagrådet har som ett exempel<br>berörts det fallet att en anställd vid ett bilföretag köper en personbil för<br>privat bruk. Mot denna bakgrund förordar Lagrådet att undantagsregeln<br>ändras i förtydligande syfte. Enligt Lagrådets mening kan momentets<br>första stycke andra meningen lämpligen ges följande lydelse:</p> <p>&quot;Vad som sagts nu gäller dock inte om rabatten är en direkt ersättning<br>för utfört arbete, om den överstiger den största rabatt som en konsument<br>kan erhålla på affärsmässiga grunder eller om den uppenbart överstiger<br>personal rabatt som är sedvanlig i branschen.&quot;</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 3</p> <p>62</p> <p>Övriga lagförslag</p> <p>Förslagen länmas utan erinran.</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Bilaga 3</p> <p>63</p> <h3>Finansdepartementet</h3> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995</p> <p>Prop. 1994/95:182</p> <p>Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,<br>Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,<br>Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,<br>Sundström, Lindh, Johansson</p> <p>Föredragande; statsrådet Persson</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1994/95:182 Beskattning av fri<br>hälso- och sjukvård samt vissa andra förmåner.</p> <p>gotab 48202, Stockholm 1995</p> <p>64</p> 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till bifall = utskottet 1994/95:SkU25 ? 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? B Bordläggning 1995-03-30 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1995-03-30 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1995-03-31 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1995-04-18 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Finansdepartementet 2014-11-24 06:28:26 statustext statustext Ärendet är avslutat GI03182 2019-05-28 12:24:31 tilldelat Tilldelat Skatteutskottet 2014-11-24 06:28:26 GI03182 prop_199495__182.pdf 2621759 pdf Beskattning av fri hälso- och sjukvård samt vissa andra förmåner https://data.riksdagen.se/fil/9D0E18CB-D507-4FBC-B2A8-0958B0031B9F behandlas_i 1994/95:SkU25 GI01SkU25 bet 1994/95 SkU25 Beskattning av vissa förmåner Betänkande