<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228773</hangar_id>
 <dok_id>GI0316</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>16</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:16</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Civildepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>16</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-09-08 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:31</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Den framtida konsumentpolitiken</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0316/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0316</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI0316</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;p&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida&lt;br&gt;konsumentpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 16&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:16&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Den framtida konsumentpolitiken&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0316/prop_199495__16-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 8 september 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inger Davidson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Civildepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner regeringens&lt;br&gt;förslag om konsumentpolitikens mål och inriktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att nya mål för konsumentpolitiken läggs&lt;br&gt;fäst och att vissa prioriteringsgrunder anges. Konsumentpolitiken skall&lt;br&gt;starkare än nu inriktas mot människor som har särskilt behov av stöd.&lt;br&gt;Betydelsen av utökad lokal verksamhet bl.a. i de frivilliga organisa-&lt;br&gt;tionernas regi betonas, liksom vikten av näringslivets egenåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett första mål för konsumentpolitiken skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser enligt egna&lt;br&gt;önskemål, inbegripet möjligheten att genom god överskådlig het på&lt;br&gt;marknaden göra välöverlagda val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett andra mål skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja konsumenternas rättsliga ställning, inbegripet deras för-&lt;br&gt;måga att göra sina rättigheter gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje mål skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja konsumenternas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All verksamhet inom den statliga konsumentpolitiken skall ta sikte på ett&lt;br&gt;eller flera av dessa av mål. Verksamheten skall dessutom vara förenlig&lt;br&gt;med en eller flera av följande prioriteringsgrunder. Den skall således&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* stödja människor som på grund av sina individuella förhållanden Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;är förhindrade att fungera som brukare eller konsumenter på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bästa sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* avse hushållens baskonsumtion eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* undanröja brister i marknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken skall som ett fjärde mål ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt lång-&lt;br&gt;siktigt hållbar utveckling samt att därvid verka för att konsumenternas&lt;br&gt;önskemål om en god miljö får genomslag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiska åtgärder skall vidtas i statlig regi bara när det är&lt;br&gt;väsentligt och de inte kan utföras bättre av andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen görs också en inventering av konsumentpolitikens me-&lt;br&gt;del. Där diskuteras vilka medel som kan leda till de fyra målen, liksom&lt;br&gt;vilka medel olika aktörer förfogar över. Vidare diskuteras rollfördel-&lt;br&gt;ningen mellan aktörerna. I propositionen beskrivs även anknytningen till&lt;br&gt;det nordiska handlingsprogrammet på konsumentområdet samt den&lt;br&gt;svenska konsumentpolitikens förhållande till den inom Europeiska&lt;br&gt;Unionen (EU).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om konsumentpolitikens organisation anförs att Konsumentverket&lt;br&gt;bör förbli den centrala förvaltningsmyndigheten för konsumentfrågor.&lt;br&gt;Verkets ansvar bör därför inte begränsas till ren myndighetsutövning.&lt;br&gt;Men organisationen bör anpassas till de nya målen för konsumentpoliti-&lt;br&gt;ken. Vidare bör möjligheterna att privatisera en del av Konsumentver-&lt;br&gt;kets verksamhet utredas närmare, liksom hur gränsen skall dras mellan&lt;br&gt;Konsumentverket och vissa andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas också Allmänna reklamationsnämnden. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår inga ändringar av nämndens arbetsformer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringarna beräknas leda till vissa besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitikens utveckling .................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sverige............................. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 &amp;nbsp;Norden............................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 &amp;nbsp;EG/EU............................. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter for den framtida konsumentpolitiken..... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den ekonomiska utvecklingen............... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationaliseringen ....................20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrensen.........................21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avregleringen.........................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya marknadsföringsmetoder, teknikstyrd service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och nya varuförsöijningsformer ..............24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Miljön..............................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitikens mål och inriktning.............29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Främja hushållens möjligheter att utnyttja sina&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;resurser.............................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Främja konsumenternas rättsliga ställning........33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Främja konsumenternas hälsa och säkerhet.......35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Prioriteringsgrunder.....................36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar&amp;nbsp;ut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;veckling .............................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder vidtas bara när det är väsentligt........40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitikens medel.....................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagstiftning ..........................44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ekonomiskt stöd .......................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtgärder för att främja tillgången på varor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster .............................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskning, provning och annan utredningsverksam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het ................................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utbildning ...........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rådgivning, opinionsbildning och annan informa-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tion ...............................54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknad sbevakning och annan s.k. producentpåver-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ...............................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Standardisering ........................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 &amp;nbsp;Reklamationshantering, medling och tvistlösning&amp;nbsp;....&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 &amp;nbsp;Skuldsanering.........................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 &amp;nbsp;Konsumtionen och miljön..................72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitikens aktörer.................... 75 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................ 75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Konsumenten ......................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Näringslivet .......................... 80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De frivilliga organisationerna ............... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.5 &amp;nbsp;Kommunerna ......................... 84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Staten.............................. 86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Andra aktörer......................... 88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den statliga konsumentverksamhetens organisation m.m. ... 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter........................ 89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;Myndigheter m.m....................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentverket.......................95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna reklamationsnämnden.............. 99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Stöd till konsumentorganisationer och konsument-&lt;br&gt;forskning ........................... 102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader och finansiering .................... 104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av Konsumentpolitiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs betänkande (SOU 1994:14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitik i en ny tid........... 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanser........ 118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Myndigheter med ansvar på konsument-&lt;br&gt;området ....................... 120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Program för näringslivets egenåtgärder&amp;nbsp;&amp;nbsp;....&amp;nbsp;&amp;nbsp;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Organisationer med konsumentverksamhet .&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;EG-rättsakter och motsvarande svenska&amp;nbsp;lagar&amp;nbsp;.&amp;nbsp;&amp;nbsp;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentskyddande lagstiftning........ 143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 8 september 1994 ........................... 144&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkänner regeringens förslag om konsumentpolitikens mål och&lt;br&gt;inriktning (avsnitt 5).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har vid två tillfällen fastställt riktlinjerna för den statliga&lt;br&gt;konsumentpolitiken, nämligen första gången år 1972 och andra gången&lt;br&gt;år 1986 (prop. 1972:33, bet. 1972:NU40, rskr. 1972:225 respektive&lt;br&gt;prop. 1985/86:121, bet. 1985/86:LU34, rskr. 1985/86:292).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu aktuella ärendet initierades genom att regeringen den 14 maj&lt;br&gt;1992 bemyndigade chefen för Civildepartementet att tillkalla en kom-&lt;br&gt;mitté med uppdrag att göra en konsumentpolitisk översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén, som antog namnet Konsumentpolitiska kommittén, ord-&lt;br&gt;förande f.d. landshövdingen Britt Mogård, avlämnade i januari 1994&lt;br&gt;betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid (SOU 1994:14). Till betänkan-&lt;br&gt;det fogades ett antal reservationer och särskilda yttranden. Betänkandet&lt;br&gt;har remissbehandlats. Remissyttrandena finns tillgängliga i Civildeparte-&lt;br&gt;mentet (dm C94/105).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition ger regeringen sin syn på hur den framtida kon-&lt;br&gt;sumentpolitiken bör utformas. Vi skildrar inledningsvis konsumentpoliti-&lt;br&gt;kens utveckling i Sverige och inom Europeiska unionen (EU). Här ges&lt;br&gt;också en kort beskrivning av dagens konsumentpolitik, liksom av det&lt;br&gt;gällande nordiska konsumentpolitiska programmet (avsnitt 3). Vi redo-&lt;br&gt;visar sedan några betydelsefulla utgångspunkter för den framtida konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken (avsnitt 4). Därefter redovisar vi vårt förslag till mål och&lt;br&gt;prioriteringar (avsnitt 5). Vi beskriver sedan de medel som används&lt;br&gt;inom konsumentpolitiken och redovisar vår uppfattning om vilka medel&lt;br&gt;som bör kunna brukas i den statliga verksamheten (avsnitt 6). Därefter&lt;br&gt;följer en genomgång av de personer - fysiska och andra, här kallade&lt;br&gt;aktörer - som är eller kan vara verksamma inom konsumentpolitiken&lt;br&gt;och diskuteras vilka medel som respektive aktör bör kunna förfoga&lt;br&gt;över. I det sammanhanget redovisar vi också vår bedömning av hur&lt;br&gt;rollfördelningen bör vara mellan aktörerna (avsnitt 7). Vi kommer&lt;br&gt;sedan in på konsumentpolitikens organisation och anger de utgångs-&lt;br&gt;punkter som vi förordar för denna (avsnitt 8). Slutligen tar vi upp kost-&lt;br&gt;naderna för och finansieringen av i första hand den statliga konsument-&lt;br&gt;verksamheten (avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilagor till propositionen upptas en sammanfattning av betänkandet&lt;br&gt;Konsumentpolitik i en ny tid (bilaga 7), en förteckning över remissin-&lt;br&gt;stanserna (bilaga 2), en översikt av statliga myndigheter med ansvar på&lt;br&gt;konsumentområdet (bilaga 3), förteckningar över program för näringsli-&lt;br&gt;vets egenåtgärder (bilaga 4), organisationer med konsumentverksamhet&lt;br&gt;(bilaga 5), EG-rättsakter och motsvarande svenska författningar (bilaga&lt;br&gt;6) samt konsumentskyddande lagstiftning (bilaga 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiska kommittén behandlade i sitt betänkande ett stort Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;antal frågor och lade åtskilliga förslag. Regeringen tar i propositionen&lt;br&gt;inte upp alla dessa förslag utan begränsar sig huvudsakligen till de&lt;br&gt;frågor som får anses ha den största betydelsen för inriktningen av den&lt;br&gt;framtida konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Konsumentpolitikens utveckling&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Sverige&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Före år 1972&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet med syfte att stödja konsumenterna har bedrivits under&lt;br&gt;lång tid i vårt land. Fram till 1940-talet bars verksamheten främst upp&lt;br&gt;av organisationer av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett statligt engagemang på konsumentområdet böljade växa fram på&lt;br&gt;1940-talet. Det första inslaget i en statlig konsumentpolitik kan infor-&lt;br&gt;mationsbyrån Aktiv hushållning sägas ha varit, som tillskapades år&lt;br&gt;1940. Verksamheten var givetvis betingad av krigs- och kristiden, och&lt;br&gt;ett grundläggande syfte för Aktiv hushållning var att genom upplysning&lt;br&gt;och opinionsbildning lära hushållen att effektivare utnyttja tillgängliga&lt;br&gt;resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter tillkom ganska snart nya halv- eller helstatliga institutioner&lt;br&gt;med konsumentvårdande uppgifter. År 1944 bildades således Hemmens&lt;br&gt;forskningsinstitut (HFI) av kvinnoorganisationer med stöd av närings-&lt;br&gt;livet och staten. Genom forskning om tekniska och ekonomiska problem&lt;br&gt;skulle hushållen få bättre kunskaper om hushållning med resurserna och&lt;br&gt;om rationalisering av hemarbetet. År 1951 tillkom Varudeklarations-&lt;br&gt;nämnden (VDN) med syfte att utveckla varudeklarationer som veder-&lt;br&gt;häftig upplysning till konsumenterna vid köptillfället. Användningen av&lt;br&gt;varudeklarationer var frivillig. Några år senare, år 1957, förstatligades&lt;br&gt;HFI och fick namnet Statens institut för konsumentfrågor (Kl). Hus-&lt;br&gt;hållens frågor stod i centrum. Samma år bildades Statens konsumentråd&lt;br&gt;(KR). Kl hade till uppgift att samordna forskning inom konsumentva-&lt;br&gt;ruområdet, att främja informationen till konsumenterna och att stödja&lt;br&gt;konsumenternas intressen i allmänhet. Rådet skulle också utarbeta rikt-&lt;br&gt;linjer för konsumentupplysning. År 1967 inleddes försöksverksamhet&lt;br&gt;med lokal konsumentverksamhet och året därpå, 1968, startades&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden (ARN) som en försöksverksamhet vid&lt;br&gt;KR. Konsumenterna skulle lättare kunna få rättelse vid tvister om köp.&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden blev egen myndighet år 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att konsumentorganens verksamhet&lt;br&gt;fram till slutet av 1950-talet framför allt var inriktad på att hjälpa hus-&lt;br&gt;hållen att utnyttja sina resurser i form av arbete och tid så väl som&lt;br&gt;möjligt. Med ett stigande välstånd kom inriktningen vid senare delen av&lt;br&gt;50-talet att delvis ändras mot provning av och upplysning om varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortlöpande välståndsutvecklingen tog sig uttryck i ett allt större&lt;br&gt;utbud av varor och tjänster, samtidigt som konsumenterna hade möjlig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;heter till en ökad efterfrågan. Marknadsföring och distribution blev Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;alltmer komplexa. Dessa och andra faktorer medförde att konsumentens&lt;br&gt;roll som aktör på marknaden kom att uppmärksammas allt mer. Konsu-&lt;br&gt;mentens ställning behövde stärkas. Lagstiftning kom att användas som&lt;br&gt;ett viktigt medel, liksom inrättandet av nya organ med konsument-&lt;br&gt;vårdande uppgifter. Betydelsefulla inslag var här inrättandet av en&lt;br&gt;särskild konsumentombudsman år 1971 och tillkomsten av lagar om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring (1970) och oskäliga avtalsvillkor (1971). År&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1971 tillkom också Marknadsrådet - som år 1973 bytte namn till&lt;br&gt;Marknadsdomstolen - med uppgift att tillämpa de marknadsrättsliga&lt;br&gt;lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1972 års riksdagsbeslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1972 antog riksdagen riktlinjer för en ny konsumentpolitik (prop.&lt;br&gt;1972:33, bet. 1972:NU40, rskr. 1972:225). Det slogs fäst att målet för&lt;br&gt;konsumentpolitiken skulle vara att stödja konsumenterna och förbättra&lt;br&gt;deras ställning på marknaden. I samband med att riktlinjerna antogs&lt;br&gt;inrättades en ny myndighet, Konsumentverket, som central myndighet&lt;br&gt;för konsumentfrågor, samtidigt som KR, Kl och VDN lades ned. Rikt-&lt;br&gt;linjerna kom att bli vägledande för konsumentpolitiken ända tills de&lt;br&gt;avlöstes av nya riktlinjer genom ett riksdagsbeslut år 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kännetecknande drag för konsumentpolitiken efter år 1972 har&lt;br&gt;varit tillkomsten av en omfattande konsumentskyddslagstiftning. Lagstif-&lt;br&gt;taren har här gått efter två vägar och tillskapat dels förebyggande regler&lt;br&gt;av näringsrättslig (marknadsrättslig) art, dels reparativa civilrättsliga&lt;br&gt;regler (avseende ingångna avtal). Exempel på lagstiftning av det först-&lt;br&gt;nämnda slaget är 1975 års marknadsföringslag (MFL), som ersatte 1970&lt;br&gt;års lag om otillbörlig marknadsföring, och 1971 års avtalsvillkorslag för&lt;br&gt;konsumentförhållanden (AVLK). Civilrättsliga konsumentskyddslagar är&lt;br&gt;exempelvis konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen. Det finns&lt;br&gt;också lagar som innehåller både näringsrättsliga och civilrättsliga be-&lt;br&gt;stämmelser, exempelvis konsumentkreditlagen och konsumentförsäk-&lt;br&gt;ringslagen. Tillämpningen av den marknadsrättsliga lagstiftningen ligger&lt;br&gt;på Konsumentverket/KO, som bildades år 1976 efter en sammanslag-&lt;br&gt;ning av dåvarande Konsumentverket och KO, och Marknadsdomstolen.&lt;br&gt;De civilrättsliga lagarna tillämpas av allmän domstol och Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen efter år 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för konsumentpolitiken in-&lt;br&gt;nebar inte något brott mot den tidigare utvecklingen utan snarare en&lt;br&gt;bekräftelse på 1972 års beslut, med vissa modifikationer. Konsument-&lt;br&gt;politiken skulle - i ljuset av att det i ekonomiskt kärva tider är särskilt&lt;br&gt;viktigt att konsumenterna får ut så mycket som möjligt av sina resurser&lt;br&gt;- bli tydligare inriktad på hushållsekonomiska frågor. Målet att för- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bättra konsumenternas ställning på marknaden fördes också vidare med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en viss justering. Målet for konsumentpolitiken kom således att anges Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;vara &amp;quot;att stödja hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sina&lt;br&gt;resurser samt att stärka konsumenternas ställning på marknaden&amp;quot;. Kon-&lt;br&gt;sumentpolitiken skulle tydligare inriktas på de hushållsekonomiska&lt;br&gt;frågorna och då särskilt på hushållens baskonsumtion. Tre särskilt&lt;br&gt;viktiga utvecklingslinjer utpekades, nämligen att den lokala verksam-&lt;br&gt;heten skulle utvecklas, särskilt utsatta grupper stödjas och fler grupper&lt;br&gt;i samhället engageras i konsumentpolitiken (prop. 1985/86:121 s. 14,&lt;br&gt;bet. 1985/86:LU 34, rskr. 1985/86:292).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling som har blivit alltmer markerad under åren även på&lt;br&gt;konsumentpolitikens område är internationaliseringen. Flödet av varor&lt;br&gt;och tjänster över gränserna ökar och marknaderna blir alltmer integrera-&lt;br&gt;de med varandra. Det internationella samarbetet på konsumentpolitikens&lt;br&gt;område har också kommit att utvecklas. Det gäller bl.a. det nordiska&lt;br&gt;samarbetet under Nordiska Ministerrådet. Det gäller i viss mån också&lt;br&gt;det globala samarbetet inom ramen för OECD. Men särskilt betydelse-&lt;br&gt;fullt på senare tid är förstås samarbetet inom EES (Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet). Sverige har genom EES-avtalet, som trädde&lt;br&gt;i kraft den 1 januari 1994, åtagit sig att överfora ett tjugotal rättsakter&lt;br&gt;(regler) på konsumentområdet till svensk rätt. Arbetet med detta är&lt;br&gt;avslutat, och flera nya författningar har tillkommit, exempelvis om&lt;br&gt;paketresor, om leksakers säkerhet och personlig skyddsutrustning för&lt;br&gt;privat bruk samt om informationskrav i fråga om textilier och hushålls-&lt;br&gt;apparater. Det tilläggsavtal till EES-avtalet som trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994 innebär att också bl.a. regler om generell produktsäkerhet och om&lt;br&gt;miljömärkning har förts över till svensk rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läget vid mitten av 1990-talet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens tidigare redogörelse har visat att konsumentskyddet i&lt;br&gt;Sverige successivt har breddats och fördjupats, särskilt under de senaste&lt;br&gt;drygt 20 åren. Ett stort antal lagar har införts. Det har byggts upp&lt;br&gt;särskilda statliga institutioner med konsumentpolitiska uppgifter, såsom&lt;br&gt;Konsumentverket/KO och Allmänna reklamationsnämnden. Dessa gör&lt;br&gt;viktiga insatser inom ett brett register, som innefattar bl.a. hushållens&lt;br&gt;ekonomiska situation, produktsäkerhet, utbildning i konsumentfrågor,&lt;br&gt;marknadsövervakning och tvistlösning. Denna verksamhet kompletteras&lt;br&gt;av den som bedrivs av ett stort antal andra myndigheter, med tillsyns-&lt;br&gt;uppgifter inom särskilda samhällssektorer. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk, som bl.a. skall bevaka konsumenternas intressen&lt;br&gt;och informera om viktiga frågor på livsmedelsområdet, Boverket, som&lt;br&gt;främst svarar för frågor om byggande och boende och också har hand&lt;br&gt;om statliga bidrag för finansiering av bostäder, Kemikalieinspektionen,&lt;br&gt;som har en samordnande och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen,&lt;br&gt;Läkemedelsverket, som svarar för kontroll och tillsyn enligt läkemedels-&lt;br&gt;lagstiftningen, Finansinspektionen, som utövar tillsyn över bl.a. banker&lt;br&gt;och försäkringsbolag samt Socialstyrelsen, som är central förvaltnings-&lt;br&gt;myndighet för bl.a. socialtjänst, hälso- och sjukvård samt tandvård. Här&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör också det nära sambandet mellan konsumentpolitik och konkur- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;renspolitik uppmärksammas och en erinran göras om den viktiga roll&lt;br&gt;som spelas av Konkurrensverket. - Myndigheter med ansvar på konsu-&lt;br&gt;mentområdet anges i bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av denna centrala verksamhet har också verksamheten på&lt;br&gt;lokal nivå fortlöpande breddats och utvecklats. En kommunal konsu-&lt;br&gt;mentvägledning har sedan början av 1970-talet vuxit fram i många&lt;br&gt;kommuner. Efter en viss stagneringsperiod vid ingången av 1990-talet&lt;br&gt;ser den kommunala verksamheten nu ut att utvidgas igen, närmast som&lt;br&gt;en följd av skuldsaneringslagen (1994:334), som trädde i kraft den 1&lt;br&gt;juli 1994 och som bygger på betydelsefulla insatser från kommunernas&lt;br&gt;sida (i fråga om bl.a. budgetrådgivning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också inom näringslivet har konsumentfrågorna fått en alltmer fram-&lt;br&gt;skjuten plats. Företagen och konsumenterna är marknadens viktigaste&lt;br&gt;aktörer och den seriöse näringsidkaren har givetvis ett grundläggande&lt;br&gt;intresse av att ha nöjda kunder. Det är därför naturligt att det inom&lt;br&gt;näringslivet fortlöpande har kommit att utvecklas olika program för&lt;br&gt;reklamationshantering, tvistlösning och annan kundinriktad verksamhet&lt;br&gt;(s.k. egenåtgärder). Det finns i dag åtskilliga sådana program i olika&lt;br&gt;branscher. - Program för näringslivets egenåtgärder anges i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare skall erinras om den viktiga konsumentverksamhet som olika&lt;br&gt;organisationer bedriver. Vi har ju redan inledningsvis påmint om att det&lt;br&gt;just var olika organisationer som stod for de första konsumentpolitiska&lt;br&gt;insatserna i vårt land. De frivilliga organisationernas verksamhet utgör&lt;br&gt;fortfarande ett viktigt inslag. Ett uttryck för detta utgör bildandet år&lt;br&gt;1992 av Sveriges Konsumentråd, som är en paraplyorganisation för&lt;br&gt;löntagarorganisationer, konsumentkooperationen, pensionärsorgani-&lt;br&gt;sationer m.fi., som driver en konsumentpolitisk verksamhet. Också&lt;br&gt;sammanslutningar med enskilda konsumenter som medlemmar har&lt;br&gt;bildats under de senaste åren, vissa med lokal anknytning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av organisationer av detta slag, med en bred konsument-&lt;br&gt;verksamhet på sitt program, finns också flera andra som arbetar i sina&lt;br&gt;medlemmars intressen inom avgränsade konsumtionsområden, såsom&lt;br&gt;Villaägareförbundet, Motormännens Riksförbund (M), Oljekonsumen-&lt;br&gt;tema (OK), Sveriges Bankkunders Förening samt Aktiespararna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att en hel mängd organisationer har konsument-&lt;br&gt;frågor som ett av flera inslag i sina program. I första hand syftar vi&lt;br&gt;därvid på fackföreningsrörelsen, som traditionellt har haft ett starkt&lt;br&gt;konsumentpolitiskt engagemang, både på central nivå och lokalt. Men&lt;br&gt;hit kan också bl.a. flera kvinnoorganisationer räknas, liksom hushåll-&lt;br&gt;ningssällskap och miljöorganisationer. - Organisationer med verksamhet&lt;br&gt;på konsumentområdet upptas i bilaga 5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också andra som bidrar med konsumentpolitiska insatser,&lt;br&gt;däribland massmedia. Konsumentfrågor uppmärksammas ofta, och&lt;br&gt;konsumentinformation är återkommande inslag i bl.a. de större dags-&lt;br&gt;tidningarna men också i många tidskrifter. Även radio och TV spelar en&lt;br&gt;viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man bör slutligen inte glömma konsumenterna själva. Många av de &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;H&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentpolitiska medel som har tillskapats ger konsumenterna viktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verktyg för att ta tillvara sina egna intressen, exempelvis lagstiftningen Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;och näringslivets egenåtgärdssystem. Och genom andra aktörer, såsom&lt;br&gt;näringslivet, föreningslivet och massmedia, kan konsumenterna kanali-&lt;br&gt;sera sina önskemål och åsikter och därmed bidra till att påverka konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kännetecknas dagens konsumentpolitik av en&lt;br&gt;mycket bred och mångfasetterad verksamhet. Den är inriktad på en hel&lt;br&gt;mängd frågor - konsumentproblem - av såväl mikro- som makrokarak-&lt;br&gt;tär. Många aktörer är verksamma. Det har vuxit fram en vid flora av&lt;br&gt;instrument (medel). Det kan med rätta hävdas att det svenska konsu-&lt;br&gt;mentskyddet är välutvecklat. Det står sig mycket väl vid en internatio-&lt;br&gt;nell jämförelse. I många avseenden har det tjänat som en internationell&lt;br&gt;förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller nu att anpassa konsumentpolitiken till de förändringar som&lt;br&gt;sker i Sverige och i vår omvärld. Betydelsefulla faktorer är givetvis den&lt;br&gt;ekonomiska utvecklingen och dess påverkan på hushållen. Andra viktiga&lt;br&gt;inslag är konkurrensen och avregleringen, liksom förändringarna såväl&lt;br&gt;på marknaden som hos de enskilda hushållen till följd av ny teknik och&lt;br&gt;nya varuförsörjnings-, distributions- och marknadsföringsformer. En&lt;br&gt;ytterligare omständighet är insikten om konsumtionens samband med&lt;br&gt;och påverkan på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan faktor som måste påverka den framtida konsumentpolitiken&lt;br&gt;är internationaliseringen. Konsumentverksamheten har på flera punkter&lt;br&gt;utvecklats inom ramen för ett nordiskt samarbete. Regeringen utgår från&lt;br&gt;att det skall kunna vara så också i framtiden. Men här kommer nu en&lt;br&gt;ytterligare dimension in i bilden. Genom EES-avtalet och det tilläggsav-&lt;br&gt;tal som trädde i kraft den 1 juli 1994 har den nationella svenska konsu-&lt;br&gt;mentverksamheten knutits samman med den som bedrivs på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå inom EU. Det ger oss tillfälle att påverka utvecklingen av&lt;br&gt;konsumentpolitiken i Europa. Ett EU-medlemskap skulle innebära att&lt;br&gt;Sverige också i formellt hänseende fullt ut kan verka inom EU för ett&lt;br&gt;svenskt och nordiskt synsätt på konsumentfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.2 Norden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Före år 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska konsumentarbetet har under de senaste femtio åren utveck-&lt;br&gt;lats från sporadiska kontakter mellan konsumentorganen till en institu-&lt;br&gt;tionaliserad samverkan. Nordiska kommittén för konsumentfrågor upp-&lt;br&gt;rättades år 1958 under Nordiska rådet och ledde samarbetet till år 1974.&lt;br&gt;Nordiska ämbetsmannakommittén för konsumentfrågor, under Nordiska&lt;br&gt;ministerrådet, övertog därpå ansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nordiska ministerrådet (konsumentministrama) beslutar om riktlinjer&lt;br&gt;för verksamheten och fattar de övergripande besluten om dess inrikt-&lt;br&gt;ning. Inom de ramar som ministrarna drar upp driver sedan ämbetsman-&lt;br&gt;nakommittén det löpande arbetet genom biträde av s.k. styrgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledande för det nordiska samarbetet på konsumentområdet har Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;varit de samarbetsprogram (handlingsprogram) som har antagits av&lt;br&gt;konsumentministrama i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsprogrammet för perioden 1994-1998&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fjärde handlingsprogrammet antogs av konsumentministrama i&lt;br&gt;januari 1994. Det avviker från det närmast föregående främst genom en&lt;br&gt;starkare satsning på internationella frågor, särskilt sådana med en&lt;br&gt;Europadimension. I programmet framhålls att det är en huvuduppgift&lt;br&gt;för det nordiska konsumentpolitiska samarbetet att utöva största möjliga&lt;br&gt;inflytande på den europeiska utvecklingen på området. De nordiska&lt;br&gt;länderna har vidare ambitionen att spela en aktiv roll i samband med&lt;br&gt;utvecklingen i Östeuropa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande övergripande mål gäller för det nordiska samarbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att förbättra konsumenternas rättsliga och ekonomiska ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samt deras hälsa och säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att tillgodose konsumenternas krav på miljöhänsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att utvidga och bredda konsumentforskningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att delta i och påverka den europeiska utvecklingen på konsument-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsprogrammet anges vissa prioriteringar för samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller rättsliga frågor anges att Ministerrådet bl.a. kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ta initiativ till att stärka konsumentens ställning på det europeiska&lt;br&gt;planet, t.ex. genom möjligheter till grupptalan och prövning av&lt;br&gt;gränsöverskridande tvister i reklamation snämnder,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att den nordiska konsumentpolitiken får genomslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid utformningen av rättsakter inom EES,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att EES-områdets regler förs över på ett likartat sätt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till de nordiska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utveckla en gemensam nordisk beredskap för reklamationer m.m. i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samband med gränsöverskridande köp samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stärka samarbetet mellan de europeiska tillsynsorganen på mark-&lt;br&gt;nadsföringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ekonomi och information sägs att Ministerrådet kommer att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att förbättra konsumentinformationen, bl.a. genom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;användningen av ny informationsteknologi,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- analysera erfarenheterna av de nationella systemen för budgetråd-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givning och skuldsanering i syfte att förbättra dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utarbeta ett nordiskt handlingsprogram för finansiella tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att förstärka konsumentundervisningen, särskilt i&lt;br&gt;hushållsekonomiska frågor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utveckla strategier, exempelvis i fråga om distribution och tillgäng- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;lighet, som ökar konsumenternas möjligheter att utnyttja utbudet på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programmet konstateras att hälsa och säkerhet spelar en viktig roll i&lt;br&gt;Norden liksom i Europa i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet kommer bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för en ändamålsenlig och effektiv marknadsövervakning&lt;br&gt;och kontroll av produkters säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för en ändamålsenlig och effektiv arbetsfördelning mel-&lt;br&gt;lan provningsorganen i de nordiska länderna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för ett nordiskt konsumentinflytande i europeiskt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övrigt internationellt standardiseringsarbete,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- vidareutveckla det nordiska deltagandet i internationella system för&lt;br&gt;information om (notifiering av) farliga varor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- främja samordningen mellan nationella, nordiska och internationella&lt;br&gt;skaderapporteringssystem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för ett enhetligt europeiskt regelsystem för märkning av&lt;br&gt;varor, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att ny teknologi blir konsumentvänlig och att särskild&lt;br&gt;hänsyn tas till barn, äldre och handikappade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programmet konstateras att sambandet mellan miljö- och konsument-&lt;br&gt;politik har blivit allt starkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ministerrådet kommer bl.a. att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att konsumentutbildningen och informationen om&lt;br&gt;miljöfrågor stärks och också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aktivt arbeta för att öka konsumenternas möjlighet till inflytande på&lt;br&gt;miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt programmet är behovet av konsumentforskning stort och minister-&lt;br&gt;rådet kommer att utarbeta ett nordiskt konsumentpolitiskt forsknings-&lt;br&gt;program. Man kommer vidare att aktivt arbeta för ökad konsument-&lt;br&gt;forskning på det nordiska och det europeiska planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsprogrammet genomförs i praktiken genom bl.a. projekt för&lt;br&gt;exempelvis samordning av regel- och kontrollsystem, forsknings- och&lt;br&gt;utredningsverksamhet samt informationsutväxling. Som exempel på&lt;br&gt;verksamheter som pågår nu kan nämnas utarbetandet av program för&lt;br&gt;forskning och för finansiella tjänster, liksom projekt om olika EU-regler&lt;br&gt;(oskäliga avtalsvillkor, distansförsäljning m.m.). För närvarande bedrivs&lt;br&gt;ca 40 samnordiska projekt på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.3 EG/EU&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fram till mitten av 1980-talet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Romfördraget fanns från böijan inget avsnitt om konsumentskydd.&lt;br&gt;Men det hindrade inte en konsumentpolitik från att ändå långsamt växa&lt;br&gt;fram inom EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inför EG:s utvidgning från sex till nio medlemmar år 1972 förstärk- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tes samarbetet och man bestämde sig för att lägga större vikt vid med-&lt;br&gt;borgarnas vardagsproblem. En särskild enhet för miljö- och konsu-&lt;br&gt;mentskydd inrättades inom kommissionen. En rådgivande konsument-&lt;br&gt;kommitté (Consumers Consultative Council, CCC) bildades också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG:s första konsumentpolitiska program antogs år 1975. Det slog fest&lt;br&gt;vissa grundläggande rättigheter för konsumenterna, varav en gällde&lt;br&gt;skyddet för hälsa och säkerhet, en annan skyddet av ekonomiska in-&lt;br&gt;tressen och en tredje rätten till reklamation och skadestånd. Programmet&lt;br&gt;gav få synliga resultat men utgjorde startskottet för ett omfettande ut-&lt;br&gt;redningsarbete. Fastslåendet av de angivna rättigheterna fördes vidare i&lt;br&gt;EG:s andra konsumentpolitiska program, som antogs år 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vitboken, enhetsakten och det första treårsprogrammet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men aktiviteten på konsumentområdet var fortfarande låg inom Gemen-&lt;br&gt;skapen. Konkreta förslag blev inte utarbetade och genomförda i den&lt;br&gt;utsträckning som planerats. Först i mitten av 1980-talet tog utvecklingen&lt;br&gt;av konsumentskyddet fert. Avgörande för detta var vitboken och en-&lt;br&gt;hetsakten. År 1985 kom vitboken med en lista över de åtgärder som&lt;br&gt;skulle vidtas inför förverkligandet av den s.k. inre marknaden den 1&lt;br&gt;januari 1993. Av stor vikt för konsumentpolitiken blev den nya harmo-&lt;br&gt;niseringsmetoden (New approach). Den innebar en kraftig förenkling av&lt;br&gt;arbetet med produktsäkerhet. Tidigare hade de EG-direktiv som gällde&lt;br&gt;produkters utformning innehållit detaljerade tekniska krav. Nu formule-&lt;br&gt;rade EG endast de väsentligaste produktsäkerhetskraven, medan utform-&lt;br&gt;ningen av detaljregler överlämnades till de europeiska standardiserings-&lt;br&gt;organen (CEN, CENELEC och ETSI, se närmare avsnitt 6.9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom enhetsakten år 1987 beslutades om ett tillägg till Romför-&lt;br&gt;draget som innebar att konsumentskyddet för första gången kom att&lt;br&gt;nämnas där. I en ny artikel 100a slogs uttryckligen fest att kommissio-&lt;br&gt;nens förslag i fråga om hälsa, säkerhet, miljö och konsumentskydd skall&lt;br&gt;utgå från en hög skyddsnivå. Det viktigaste med enhetsakten var annars&lt;br&gt;att kravet på enhällighet för åtskilliga beslut togs bort. I stället skulle&lt;br&gt;kvalificerad majoritet räcka för de flesta beslut som berör den inre&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1990 antogs det första treårsprogrammet för åren 1990-1992.&lt;br&gt;Programmet inleds med en uppmaning till medlemsländerna att se till&lt;br&gt;att de konsumentpolitiska beslut som EG redan fettat också genomförs.&lt;br&gt;Nationell lagstiftning skulle genomföras så snabbt som möjligt enligt&lt;br&gt;direktiven om vilseledande marknadsföring, produktansvar, konsument-&lt;br&gt;krediter, hemförsäljning, livsmedelsmärkning och leksakers säkerhet.&lt;br&gt;Här pekades på vikten av att varor och tjänster är säkra och på behovet&lt;br&gt;av ett bättre skydd mot oskäliga avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Maastrichtfördraget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Maastrichtfördraget om den Europeiska unionen infördes en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskild artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;skall Gemenskapen således medverka till att konsumentskyddet uppnår&lt;br&gt;en hög nivå. Åtgärder skall vidtas som stöder och kompletterar den&lt;br&gt;politik som medlemsländerna bedriver för att skydda konsumenternas&lt;br&gt;hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt för att ge konsumenterna&lt;br&gt;fullgod information. Det slås vidare fäst att de åtgärder som EU vidtar&lt;br&gt;inte skall hindra något medlemsland att behålla eller infora strängare&lt;br&gt;skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i överensstämmelse med fördraget&lt;br&gt;och att EG-kommissionen informeras om dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Treårsprogrammet för år 1993-1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I juli 1993 antog kommissionen sitt andra konsumentpolitiska treårs-&lt;br&gt;program. I programmet framhålls att dess syfte inte är att sammanställa&lt;br&gt;en uttömmande förteckning över nödvändiga, önskvärda eller möjliga&lt;br&gt;åtgärder inom konsumentskyddsområdet. Kommissionen anför i stället&lt;br&gt;att en realistisk hållning kräver att ambitionerna begränsas till ett antal&lt;br&gt;prioriteringar. Handlingsprogrammets prioriteringar omfattar konsu-&lt;br&gt;mentinformation, förbättrat samråd med EU:s konsumentråd, tillgång&lt;br&gt;till domstolsprövning samt finansiella tjänster. Programmet pekar också&lt;br&gt;på att det finns ett nära samband mellan konsumentpolitik och miljöpoli-&lt;br&gt;tik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen anser att konsumentinformationen fortfarande är otill-&lt;br&gt;räcklig. I den nya treårsplanen faster man därför stort avseende vid&lt;br&gt;informationsfrågorna. Inom EU har t.ex. ett antal konsumentinforma-&lt;br&gt;tionskontor upprättats i gränsområden med uppgift att tillhandahålla&lt;br&gt;information om erbjudanden, priser, gällande lagstiftning och andra&lt;br&gt;förhållanden i regionen på båda sidor om gränsen. Miljömärkning samt&lt;br&gt;pris- och kvalitetsöversikter nämns som andra viktiga informationskäl-&lt;br&gt;lor. Meningen är också att kommissionen skall ge ut en Europaguide,&lt;br&gt;som skall vara till hjälp för den europeiska konsumenten på den inre&lt;br&gt;marknaden. Det kan vidare nämnas att det inom EU för närvarande&lt;br&gt;bedrivs olika projekt för att belysa behovet av konsumentinformation&lt;br&gt;och metoder att på bästa sätt lämna sådan, bl.a. genom märkning (här&lt;br&gt;pågår ett pilotprojekt som gäller kameror).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt handlingsplanen skall EU:s rådgivande konsumentkommitté,&lt;br&gt;CCC, förnyas och effektiviseras. I programmet framhålls vidare att man&lt;br&gt;skall försöka att säkerställa ett effektivt skydd för konsumenternas rät-&lt;br&gt;tigheter, som innebär att man skapar förlikningsförfaranden utanför&lt;br&gt;domstolarna och tillgång till domstolsprövning för konsumentorgani-&lt;br&gt;sationer. För ändamålet har en särskild rapport, s.k. grönbok (Access to&lt;br&gt;Justice), utarbetats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen pekar dessutom på att ett förbättrat konsumentskydd&lt;br&gt;vad gäller finansiella tjänster bör prioriteras. Effektiva gränsöverskri-&lt;br&gt;dande betalningar är en förutsättning för konsumenternas förtroende för&lt;br&gt;den inre marknaden. Också frågan om ansvar i samband med använd-&lt;br&gt;ningen av bankkort är viktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen kommer vidare att ägna särskild uppmärksamhet åt att Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;EU:s konsumentregler verkligen införs i medlemsländerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överensstämmelser och skillnader mellan EG/EU och Sverige&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De närmaste motsvarigheterna i Sverige till handlingsprogrammen och&lt;br&gt;deklarationerna inom EU utgörs av 1972 och 1986 års riksdagsbeslut&lt;br&gt;om konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt kan sägas att konsumentpolitiken i Sverige har en längre&lt;br&gt;tradition än den i EG/EU och att den är mera välutvecklad här. Men&lt;br&gt;takten i utvecklingen mot ett mera kvalificerat konsumentskydd inom&lt;br&gt;EG/EU har som framgått ökat under de senaste åren. På många om-&lt;br&gt;råden har konsumentskyddet inom EU närmat sig det i Sverige och&lt;br&gt;övriga Norden. Den omständigheten att åtskilliga lagar på konsument-&lt;br&gt;skyddets område har fått ändras med anledning av EES-avtalet och att&lt;br&gt;vissa nya har behövt inforas illustrerar att konsumentskyddet inom EU&lt;br&gt;i vissa avseenden också har kommit längre än i Sverige. Som ett&lt;br&gt;exempel kan nämnas den nya lagen om paketresor, som inte tidigare har&lt;br&gt;haft någon lagstiftningsmässig motsvarighet här. Ett annat exempel är&lt;br&gt;lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagstiftning på konsumentområdet finns en grundläg-&lt;br&gt;gande skillnad mellan regler som gäller produktsäkerhet och annan&lt;br&gt;produktutformning, å ena sidan, och sådana som gäller konsumenternas&lt;br&gt;ekonomiska och rättsliga intressen å den andra. Regler om produktsä-&lt;br&gt;kerhet har i allmänhet inte bara ett konsumentskyddssyfte. De avser&lt;br&gt;också att, genom att uppställa standardiserade produktnormer m.m.,&lt;br&gt;främja den fria rörligheten av varor. Det innebär att normerna skall&lt;br&gt;tillämpas inom hela gemenskapen och att nationella avvikelser i princip&lt;br&gt;inte tillåts. Det är annorlunda med de regler som handlar om konsumen-&lt;br&gt;ternas ekonomiska och rättsliga skydd, exempelvis om marknadsföring,&lt;br&gt;hemförsäljning och konsumentkrediter. De har i allmänhet s.k. mini-&lt;br&gt;mikaraktär. Det innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att&lt;br&gt;konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i reglerna. Men&lt;br&gt;det är inget som hindrar att en stat utsträcker konsumentskyddet ännu&lt;br&gt;längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det här betyder att konsumentskyddet på produktsäkerhetsområdet i&lt;br&gt;princip blir likadant inom hela EES, förutsatt att EG-reglema förs över&lt;br&gt;till nationell rätt på likartat sätt i alla länder. När det däremot gäller det&lt;br&gt;ekonomiska och rättsliga skyddet kan det finnas skillnader mellan nor-&lt;br&gt;merna på gemenskapsnivå och de nationella regelsystemen. En jäm-&lt;br&gt;förelse av reglerna på gemenskapsnivå och motsvarande svenska för-&lt;br&gt;fattningar skulle visa att de svenska bestämmelserna ofta ger konsumen-&lt;br&gt;terna ett bättre skydd än EG-reglema. - I bilaga 6 upptas EG-direktiv&lt;br&gt;och andra s.k. rättsakter på konsumentområdet samt motsvarande&lt;br&gt;svenska författningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige - och övriga Norden - har mot bakgrund av det som har&lt;br&gt;anförts goda möjligheter att vara inspirerande och pådrivande på konsu-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mentområdet inom EES och - efter ett eventuellt medlemskap - inom Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;EU.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utgångspunkter för den framtida konsument-&lt;br&gt;politiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Den framtida konsumentpolitiken bör ut-&lt;br&gt;formas med hänsyn till bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den ekonomiska utvecklingen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- handelns och samfärdselns internationalisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sambandet mellan konsumentförhållanden och konkurrensför-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de effekter från konsumentsynpunkt som avregleringen ger&lt;br&gt;upphov till,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utvecklingen inom bl.a. marknadsföring, teknikstyrd service&lt;br&gt;och varuförsörjning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- sambandet mellan konsumtion och en från miljösynpunkt&lt;br&gt;långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Den ekonomiska utvecklingen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn tagen till den ekonomiska utvecklingen i samhället&lt;br&gt;i stort, liksom till den ekonomiska utvecklingen för det enskilda&lt;br&gt;hushållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den privata konsumtionen har&lt;br&gt;gått ned under de senaste åren. Detta kan förklaras av de förändringar&lt;br&gt;som har skett i fråga om hushållens ekonomiska förutsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En faktor är här att sparkvoten - dvs. nettosparandet i förhållande till&lt;br&gt;den disponibla inkomsten - mellan år 1989 och 1993 höjdes från 4,9%&lt;br&gt;till 7,8%. Sparkvoten - inbegripet amorteringar på lån - förväntas&lt;br&gt;enligt regeringens prognoser även vid mitten av 1990-talet ligga kring&lt;br&gt;7%. En orsak till detta torde vara att hushållen i sitt handlande måste&lt;br&gt;väga in risken för att den disponibla inkomsten skall reduceras genom&lt;br&gt;arbetslöshet, skattehöjningar eller minskade transfereringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan betydelsefull utvecklingstendens har varit att det under&lt;br&gt;1970-talet och långt in på 1980-talet var förhållandevis billigt att låna&lt;br&gt;pengar till konsumtion och investeringar. Inflationen var hög och kom-&lt;br&gt;binationen av höga marginalskatter och möjligheter till ränteavdrag&lt;br&gt;stimulerade skuldsättningen. Skuldsättning under 1980-talets senare hälft&lt;br&gt;underlättades också påtagligt av den avreglering av kreditmarknadema&lt;br&gt;som inleddes år 1985. Hushållen blev en allt viktigare kundgrupp för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kreditinstituten. Marknadsföringen av krediter inriktad på privatpersoner Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;blev allt intensivare. Men under senare år har en åtstramning skett på&lt;br&gt;kreditmarknaden. Trots att nyupplåningen under senare tid har gått ned&lt;br&gt;kraftigt har många hushåll i dag stora skulder. Detta är ett problem som&lt;br&gt;konsumentpolitiken måste uppmärksamma. Detta har också skett, vilket&lt;br&gt;belyses av att riksdagen har beslutat om en särskild skuld saneringslag&lt;br&gt;(prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU:26, rskr. 1993/94:303). En annan&lt;br&gt;orsak till den minskade konsumtionen står att finna i sänkningen av&lt;br&gt;skattelättnaden för utgiftsräntor i samband med skattereformen. Denna&lt;br&gt;innebar att hushållens ränteutgifter efter skatt gick upp. Till den ökade&lt;br&gt;räntekostnaden bidrog också att marginalerna mellan inlåningsräntor och&lt;br&gt;utlåningsräntor vidgades. Samtidigt sjönk inflationstakten snabbt, med&lt;br&gt;resultat att realräntorna efter skatt steg mycket kraftigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har skillnaden mellan olika generationers levnadsvillkor&lt;br&gt;alltmer kommit att uppmärksammas. Generationsutredningen (SOU&lt;br&gt;1994:77) menar att skillnaderna mellan generationerna i fråga om lev-&lt;br&gt;nadsstandard ökat under senare år. Ungdomarnas materiella standard&lt;br&gt;släpar alltmer efter föräldra- och pensionärsgenerationens. Utredningen&lt;br&gt;föreslår bl.a. att generationsräkenskaper införs och att regeringen vid&lt;br&gt;utarbetandet av förslag rörande skatter och transfereringar redovisar&lt;br&gt;effekten i fördelning mellan olika generationer. Utredningen förordar&lt;br&gt;också att ett obligatoriskt livssparande införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett över en persons livscykel pekar utvecklingen på att hushållen,&lt;br&gt;som nyss berörts, framöver kommer att få ta ett större eget ansvar än&lt;br&gt;tidigare för sin långsiktiga ekonomi, bl.a. som en följd av förändringar&lt;br&gt;i transfereringssystemen. Detta innebär att det privata sparandet i fram-&lt;br&gt;tiden måste svara för en större del av det totala sparandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens ekonomiska situation är ytterst beroende av en positiv&lt;br&gt;utveckling av samhällsekonomin, med ökad ekonomisk tillväxt och&lt;br&gt;minskat budgetunderskott samt minskad statsskuld som avgörande in-&lt;br&gt;slag. Hur hushållens reala disponibla inkomster utvecklas bestämmer&lt;br&gt;utrymmet för den privata konsumtionen. Men hur stort detta utrymme&lt;br&gt;blir är också beroende av behovet av ett ökat sparande. Den svenska&lt;br&gt;ekonomin beräknas, i enlighet med de prognoser som regeringen gör i&lt;br&gt;kompletteringspropositionen (prop. 1993/94:150), att stabiliseras mot&lt;br&gt;mitten av 1990-talet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inriktningen för den ekonomiska politiken är att åstadkomma ökad&lt;br&gt;sysselsättning med riktiga arbeten och stabila trygghetssystem. Den&lt;br&gt;privata konsumtionen beräknas öka något under år 1994-95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har konstaterat att många hushåll står inför samma slags ekono-&lt;br&gt;miska bekymmer som för tio år sedan. Regeringen räknar med att den&lt;br&gt;kursändring som sedan dess har gjorts av den ekonomiska politiken på&lt;br&gt;sikt skall leda till ökad ekonomisk tillväxt, minskad arbetslöshet och&lt;br&gt;ökat välstånd för hushållen. Detta kommer att ta ytterligare någon tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läget i dag och den situation som kan överblickas pekar på att det&lt;br&gt;också i framtiden bör vara en viktig uppgift för konsumentpolitiken att&lt;br&gt;uppmärksamma problem som har samband med hushållens ekonomi.&lt;br&gt;Regeringen får anledning att återkomma till detta när målen för den &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;framtida konsumentpolitiken skall slås fest.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Internationaliseringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till handelns och samfärdselns internationalisering,&lt;br&gt;såväl inom Europa som i ett vidare globalt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När EES-avtalet trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari 1994 etablerades ett vidsträckt samarbetsområde inom&lt;br&gt;Västeuropa. Genom avtalet skapades fri rörlighet för personer, varor&lt;br&gt;och tjänster samt kapital, liksom en enhetlig konkurrenspolitik. Sedan&lt;br&gt;juni 1994 deltar Sverige och de tre övriga länder som har ansökt om&lt;br&gt;medlemskap i EU som aktiva observatörer i EU:s ministerråd,&lt;br&gt;kommittéer, arbetsgrupper och andra organ. Det gäller också på&lt;br&gt;konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av avtalet kommer den gränsöverskridande handeln och&lt;br&gt;konkurrensen att öka inom EES. Priserna kan då pressas och konsumen-&lt;br&gt;terna få ökad valfrihet genom ett större utbud av varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men den gränsöverskridande handeln kan också ge upphov till frågor&lt;br&gt;som måste lösas. Man kan förutse att antalet tvister mellan en närings-&lt;br&gt;idkare i ett land och en konsument från ett annat kommer att öka. Det&lt;br&gt;reser krav på möjligheten att lösa tvister av sådana slag på ett billigt&lt;br&gt;och enkelt sätt. En annan fråga som måste uppmärksammas är förut-&lt;br&gt;sättningarna för gränsöverskridande betalningar. En ytterligare fråga rör&lt;br&gt;information till konsumenterna om förhållanden som har betydelse vid&lt;br&gt;gränsöverskridande handel, alltifrån sådant som gäller utbud och pris-&lt;br&gt;förhållanden till frågor om vilket lands lag som är tillämplig om det&lt;br&gt;uppstår tvister, liksom var tvister kan lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frågor som vi har berört nu uppmärksammas inom EU bl.a. i det&lt;br&gt;andra treårsprogrammet för konsumentpolitiken. EU:s engagemang på&lt;br&gt;konsumentområdet omfattar också åtskilligt annat (se avsnitt 3.3). Man&lt;br&gt;skulle kunna fråga sig om utvecklingen av konsumentskyddet på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå inom EU innebär att det inte längre behövs någon nationell&lt;br&gt;konsumentpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den frågan måste besvaras nekande. Grundläggande är att konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken på gemenskapsnivå förutsätter att det bedrivs en nationell&lt;br&gt;konsumentpolitik. Meningen är ju att EG-reglema skall föras över till&lt;br&gt;nationella regler och hanteras av nationella organ. De förutsätter således&lt;br&gt;att det finns myndigheter m.fl. som kan ingripa mot exempelvis farliga&lt;br&gt;produkter och vilseledande marknadsföring. På andra områden än i&lt;br&gt;fråga om produktsäkerhet har rättsakterna inom EU dessutom minimi-&lt;br&gt;karaktär för att möjliggöra nationella anpassningar. Konsumentpolitiken&lt;br&gt;inom EU har inte heller samma breda karaktär som den i vårt land. Så&lt;br&gt;exempelvis saknas på gemenskapsnivå motsvarigheter till den svenska&lt;br&gt;konsumentskyddslagstiftningen på viktiga områden (bl.a. konsumentköp,&lt;br&gt;konsumenttjänster och konsumentförsäkring). Detsamma gäller bl.a.&lt;br&gt;möjligheterna till tvistlösning inom och utom domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En svensk konsumentpolitik behövs således också i framtiden. Men&lt;br&gt;givetvis kommer den att präglas av ett ömsesidigt flöde av idéer mellan&lt;br&gt;Sverige och omvärlden. Det nordiska samarbetet är här en viktig faktor.&lt;br&gt;Sverige har vidare ett fortlöpande erfarenhetsutbyte på konsumentom-&lt;br&gt;rådet med EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen är emellertid inte begränsad till EES-området.&lt;br&gt;Inom ramen för så väl OECD som WTO (tidigare GATT) strävar man&lt;br&gt;mot en ökad liberalisering av handeln till fromma för konsumenterna i&lt;br&gt;alla världsdelar. Detta ger på sikt samma effekter som liberaliseringen&lt;br&gt;inom Europa, nämligen ökad konkurrens, lägre priser och ett större&lt;br&gt;utbud av varor och tjänster och därmed ökad valfrihet för konsumen-&lt;br&gt;terna. Samtidigt kan då också frågor av det slag som vi nyss har berört&lt;br&gt;uppkomma, dvs. om tvistlösning, information osv. Detta är också något&lt;br&gt;som måste uppmärksammas i den framtida konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 Konkurrensen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till det nära sambandet mellan konsumentförhål-&lt;br&gt;landen och konkurrensförhållanden, liksom till vikten av att&lt;br&gt;företagen uppträder med insikt om och vilja att efterleva kraven&lt;br&gt;på effektiv konkurrens och marknadens spelregler i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det finns ett nära samband&lt;br&gt;mellan konsumentpolitiken och konkurrenspolitiken. Syftet med&lt;br&gt;konkurrenspolitiken är ytterst att ta till vara konsumenternas intressen.&lt;br&gt;Omvänt kan konsumentpolitiskt betingade regler för företagens&lt;br&gt;handlande på marknaden bidra till en effektiv konkurrens på etiskt&lt;br&gt;sunda villkor. För att konsumenterna skall kunna tillgodogöra sig&lt;br&gt;fördelarna av den fria konkurrensen och den ökade avregleringen krävs&lt;br&gt;i sin tur att de själva är både aktiva och välinformerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fortsatta och intensifierade insatser for att befrämja konkurrensen är&lt;br&gt;alltså av central betydelse för konsumenterna. Det pågår ett omfattande&lt;br&gt;sådant arbete som berör i stort sett alla sektorer i samhället. Ett antal&lt;br&gt;generella åtgärder har genomförts i syfte att öka konkurrensen på olika&lt;br&gt;marknader. En ny konkurrenslag (1993:20) trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1993. Därutöver har regeringen föreslagit ett förstärkt grundlagsskydd&lt;br&gt;för näringsfriheten. Dessa åtgärder medför ett skärpt konkurrenstryck&lt;br&gt;och ökad utvecklingskraft i den privata sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innebär stora fördelar från konkurrenssynpunkt. En fri&lt;br&gt;utrikeshandel är det effektivaste sättet att öka konkurrensen även på den&lt;br&gt;svenska marknaden och därmed förhindra att företag får en domineran-&lt;br&gt;de ställning och att monopol bildas. Genom EES-avtalet gäller bestäm-&lt;br&gt;melser motsvarande EG:s på konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att systemet med vidsträckt näringsfrihet, konkurrensfrihet och&lt;br&gt;avtalsfrihet skall fungera tillfredsställande krävs bl.a. att företagen inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utnyttjar sin handlingsfrihet på ett sätt som är till skada för konsumen- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tema. Konkurrenspolitiken ger spelregler för företagen så att resurserna&lt;br&gt;används på bästa sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiska åtgärder leder ofta till förbättrad pris- och presta-&lt;br&gt;tionskonkurrens. Samtidigt kan enskilda åtgärder inom konsumentpoliti-&lt;br&gt;ken tänkas begränsa konkurrensen på ett sätt som också är negativt för&lt;br&gt;konsumenterna. Konsumentpolitiska kommittén hade i uppgift att upp-&lt;br&gt;märksamma om det fanns regler på det rättsliga konsumentskyddsom-&lt;br&gt;rådet som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri marknad och&lt;br&gt;konkurrens. Kommittén kom fram till att problemen från konkurrens-&lt;br&gt;synpunkt framstod som begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avancerade ekonomier som skapar rika länder baseras på specialise-&lt;br&gt;ring, arbetsfördelning och därmed en omfattande handel och utbyte av&lt;br&gt;varor och tjänster. Samtidigt som utvecklingen gör produktionsförmågan&lt;br&gt;allt mer likartad och mindre begränsande blir transaktionskostnaderna&lt;br&gt;allt viktigare. Med transaktionskostnader avses sök- och informations-&lt;br&gt;kostnader, förhandlings- och beslutskostnader samt kontroll- och ge-&lt;br&gt;nomförandekostnader och andra kostnader vid sidan om de direkta&lt;br&gt;produktionskostnaderna. Transaktionskostnaderna utgör ofta en stor del&lt;br&gt;av ekonomin. Alltför höga transaktionskostnader förhindrar samtidigt ett&lt;br&gt;välståndsskapande utbyte av varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transaktionskostnadernas storlek bestäms av ekonomins spelregler.&lt;br&gt;Det är dessa formella och informella regler som möjliggör ett utbyte av&lt;br&gt;varor och tjänster mellan människor. Effektiva spelregler skapar säker-&lt;br&gt;het i utbytet och sänker kostnaderna för de ekonomiska transaktionerna.&lt;br&gt;Ineffektiva spelregler höjer transaktionskostnaderna och försvårar det&lt;br&gt;ekonomiska utbytet mellan människor. I grunden skapas alltså inte&lt;br&gt;ekonomisk tillväxt av investeringar i realkapital (maskiner och byggna-&lt;br&gt;der), humankapital (utbildning) eller teknisk utveckling. Allt detta är i&lt;br&gt;själva verket tillväxtens förlopp. Tillväxtens motor är hur samspelet i&lt;br&gt;samhället fungerar människor emellan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konsumentområdet kommer detta synsätt till uttryck i att spel-&lt;br&gt;reglerna på marknaden, exempelvis marknadsföringslagen, i stor ut-&lt;br&gt;sträckning just fastslår krav på hederlighet, ansvar och rättsmedvetande.&lt;br&gt;Detsamma gäller den vikt som regeringen vill fasta vid att näringslivet&lt;br&gt;och företagen själva i första hand tar ansvar för att störningar undviks&lt;br&gt;på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 Avregleringen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till de effekter från konsumentsynpunkt som&lt;br&gt;avregleringen får.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En viktig åtgärd för att stärka&lt;br&gt;marknadsekonomin har under de senaste åren varit avregleringen. Syftet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är att öka den konkurrensutsatta sektorn genom att ta bort etablerings- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;hindrande regler och att på andra sätt underlätta företagens marknads-&lt;br&gt;tillträde och öka konsumenternas valfrihet och inflytande på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövningen och förnyelsen av den offentliga sektorns olika system&lt;br&gt;och institutioner är ett annat viktigt led i regeringens politik. Offentliga&lt;br&gt;system och strukturer sätts i fråga för att åstadkomma valfrihet i väl-&lt;br&gt;färdspolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregleringsarbetet bedrivs inom olika samhällssektorer och omfattar&lt;br&gt;betydande förändringar för att effektivisera marknader, genomföra&lt;br&gt;privatiseringar och minimera kostnader. Genom den nya konkurrensla-&lt;br&gt;gen (1993:20), lagen (1992:1317) om offentlig upphandling och de&lt;br&gt;ändringar riksdagen beslutat om i viss speciallagstiftning med anledning&lt;br&gt;av regeringens proposition om ökad konkurrens i kommunal verksamhet&lt;br&gt;(prop. 1992/93:43) skapas förutsättningar för en ökad konkurrens inom&lt;br&gt;vida delar av ekonomin. Hinder för privata alternativ i vård och omsorg&lt;br&gt;har undanröjts. Inom kommunikationsområdet har ny lagstiftning på&lt;br&gt;tele- och radioområdet trätt i kraft. Riksdagen antog i december 1993&lt;br&gt;regeringens förslag till postlag. Steg i riktning mot ökad konkurrens har&lt;br&gt;också tagits på luftfärtsområdet och för järnvägstrafiken. Regeringen&lt;br&gt;har nyligen i en skrivelse till riksdagen redovisat de avregleringar som&lt;br&gt;genomförts eller beslutats under mandatperioden (Skr. 1994/95:22).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna för konsumenterna av avregleringama varierar. Så&lt;br&gt;kommer exempelvis avregleringen på elområdet till en början sannolikt&lt;br&gt;att betyda mest for stora köpare, såsom företag. Andra avregleringar&lt;br&gt;kan främja effektiviteten i samhällsekonomin totalt men leda till höjda&lt;br&gt;priser och avgifter för de privata konsumenterna, i varje fall på kortare&lt;br&gt;sikt. Exempel på detta är teletaxan och portot. Men på längre sikt bör&lt;br&gt;kostnadssänkningar för företagen komma också konsumenterna till&lt;br&gt;godo.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åter andra avregleringar kan leda till strukturförändringar i distribu-&lt;br&gt;tionssystemen. När utbudet styrs på marknadens villkor kan vid en viss&lt;br&gt;tidpunkt tillgången på service minska och priserna öka, framförallt i&lt;br&gt;glesbygd. Likaså kan, om direkt konkurrens saknas, offentliga monopol&lt;br&gt;komma att ersättas av privata med sämre utbud och högre priser som&lt;br&gt;följd. Avreglering av de tekniska försörjningssystemen (el, vatten och&lt;br&gt;avlopp) medför särskilda problem, eftersom konsumenternas ställning&lt;br&gt;på dessa marknader är svag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privata alternativ växer fram bl.a. inom vård, omsorg och skola.&lt;br&gt;Under senare år har en rad nya produktionsformer vuxit fram, dels i&lt;br&gt;kommunernas egen regi i form av entreprenader och resultatenheter,&lt;br&gt;dels i extern drift. Till den senare kategorin kan bl.a. privata företag&lt;br&gt;hänföras, liksom kooperativ och ideell verksamhet. Gemensamt for de&lt;br&gt;flesta av de nya produktionsformerna är ökad affärsmässighet och olika&lt;br&gt;inslag av konkurrens. Avregleringama leder i vissa fall till omreglerade&lt;br&gt;marknader som styrs av nya normer och med nya myndigheter som&lt;br&gt;utövar tillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att den konkurrens som avregle-&lt;br&gt;ringen ger utrymme för kan medföra höjd effektivitet bl.a. i den offent- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;liga sektorn, vilket kan öka möjligheterna till en hög servicenivå. Positi-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;va effekter är också ökad valfrihet och ökade möjligheter for konsumen- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tema att påverka utbudet. Samtidigt kan förändringarna i den offentliga&lt;br&gt;sektom ge upphov till samma slags konsumentproblem som uppkommer&lt;br&gt;på andra områden. Från konsumentsynpunkt är det viktigt att konsu-&lt;br&gt;mentintresset beaktas när systemen byggs upp och när de tillämpas.&lt;br&gt;Vidare måste det finnas kanaler for konsumenternas klagomål. För att&lt;br&gt;konsumenterna skall kunna dra fördelar av valfriheten krävs här som&lt;br&gt;annars vidare bl.a. att de kan bilda sig en uppfattning om priset och&lt;br&gt;kvaliteten på de tjänster som utbjuds. Det kan samtidigt konstateras att&lt;br&gt;en följd av avregleringen är att den marknadsrättsliga lagstiftningen&lt;br&gt;automatiskt till viss del blir tillämplig på nya områden såsom barnom-&lt;br&gt;sorg, utbildning i den obligatoriska skolan och sjukvård när verksam-&lt;br&gt;heten där bedrivs av näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägen uppgift for den framtida konsumentpolitiken att&lt;br&gt;uppmärksamma problem av det slag som har berörts och vidta åtgärder&lt;br&gt;så att de avreglerade marknaderna fungerar konsumentpolitiskt ratio-&lt;br&gt;nellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också erinra om att avregleringsfrågoma i regeringens propo-&lt;br&gt;sition Bygder och regioner i utveckling (prop. 1993/94:140) behand-&lt;br&gt;lades ur ett regionalpolitiskt perspektiv. Där sades bl.a. att regeringen&lt;br&gt;avser att ge samtliga myndigheter som har tillsynsansvar eller motsva-&lt;br&gt;rande funktion inom avreglerade områden i uppdrag att årligen redovisa&lt;br&gt;utvecklingen av bl.a. servicenivån och priserna i de regionalpolitiskt&lt;br&gt;prioriterade regionerna. Berörda myndigheter bör i anslutning till sin&lt;br&gt;uppföljningsverksamhet också lämna förslag till åtgärder med anledning&lt;br&gt;av eventuella problem.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 Nya marknadsföringsmetoder, teknikstyrd service och&lt;br&gt;nya varuförsörjningsformer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till den utveckling i tekniskt och annat hänseende&lt;br&gt;som sker i fråga om bl.a. marknadsföring, teknikstyrd service&lt;br&gt;och varuförsörjning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Under de senaste åren har nya&lt;br&gt;kanaler skapats som ger näringsidkarna ökade möjligheter att komma i&lt;br&gt;kontakt med konsumenterna. Numera förekommer t.ex. reklam både i&lt;br&gt;TV och radio, liksom nya distributionsformer som exempelvis s.k. TV-&lt;br&gt;shopping. Att via postorder köpa varor och tjänster från utlandet har&lt;br&gt;länge varit möjligt, men i takt med internationaliseringen har företeelsen&lt;br&gt;blivit vanligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom både varu- och tjänstesektorn pågår en snabb utbyggnad av&lt;br&gt;metoderna för data- och telekommunikation. Nya service- och informa-&lt;br&gt;tionssystem tas i bruk, såsom automater för sedeluttag och olika biljett-&lt;br&gt;automater. Tågbiljetter kan exempelvis i dag på många håll köpas i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;automat. Även upplysning om tågavgångar från den ort där man be- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;finner sig kan fås genom att man knappar in vissa data på en terminal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel är de datoriserade system som har vuxit fram för&lt;br&gt;prismärkning och elektronisk överföring av information från kassatermi-&lt;br&gt;naler till bl.a. lager med uppgifter om när en lagerpåfyllnad måste ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom informationsteknologiområdet underlättar tillvaron&lt;br&gt;för många människor, bl.a. äldre och handikappade. Det sker exempel-&lt;br&gt;vis genom att vissa tjänster kan ombesörjas från hemmet, såsom bank-&lt;br&gt;tjänster av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan den nya tekniken också medföra allehanda svårigheter.&lt;br&gt;Det kan således vara problematiskt för äldre och handikappade att ut-&lt;br&gt;nyttja teknikstyrda serviceanläggningar. Likaså reser de nya marknads-&lt;br&gt;föringsmetodema frågor av praktisk och rättslig natur, exempelvis om&lt;br&gt;vart konsumenten kan vända sig om han vill klaga på en vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillgänglighet till varor och tjänster har avgörande betydel-&lt;br&gt;se för konsumenternas välfärd. Problem på detta område kan uppstå&lt;br&gt;särskilt i glesbygd. Vi återkommer till denna fråga (avsnitt 6.4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Miljön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentpolitiken bör utformas&lt;br&gt;med hänsyn till sambandet mellan konsumtion och miljö, inbe-&lt;br&gt;gripet konsumtionens betydelse för en varaktigt hållbar utveck-&lt;br&gt;ling i fråga om miljö och naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det traditionella svenska miljöskyddsarbetet har till stora delar varit&lt;br&gt;framgångsrikt. Utsläppen från processindustrin och energisystemets&lt;br&gt;skorstenar och avlopp är, trots mångdubblad varuproduktion, nere på&lt;br&gt;1940- och 1950-talens nivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges och den övriga västvärldens miljöproblem beror i allt större&lt;br&gt;utsträckning på föroreningar från små eller diffusa källor med sam-&lt;br&gt;manlagt stor volym. I takt med att processutsläppen från industrin mins-&lt;br&gt;kar, ökar betydelsen av den miljöpåverkan som sker från bilkörning och&lt;br&gt;användningen av hushållskemikalier, liksom den som uppstår på grund&lt;br&gt;av allt det avfall som konsumtionen ger upphov till. Långt större voly-&lt;br&gt;mer av miljöfarliga ämnen är numera i omlopp i våra konsumtionsvaror&lt;br&gt;än vad som släpps ut vid själva tillverkningen av dem. Och förr eller&lt;br&gt;senare sprids de ut i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen har blivit globala och vittomfattande men orsakerna&lt;br&gt;står oftast att finna i de enskilda människomas dagliga livsföring. Kon-&lt;br&gt;sumenterna kan genom att bete sig miljömedvetet i vardagssituationer&lt;br&gt;skapa en konsumentopinion och ett marknadstryck som ger resultat i&lt;br&gt;form av minskad miljöstörning. Hänsynstagandet till miljön bör vara en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självklarhet i marknadsekonomin, men det kommer inte av sig självt. Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;Därtill krävs att konsumenterna är kunniga och medvetna. Det bör&lt;br&gt;också betonas att miljöeffekterna av en vara inte återspeglas i priset på&lt;br&gt;den, eftersom det inte finns någon allmänt godtagen metod att prismärka&lt;br&gt;miljöpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöproblemen och konsumenten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt som konstrueras, byggs och produceras blir på kortare eller längre&lt;br&gt;sikt avfell. Alla material bryts ned, men i olika takt och med varierande&lt;br&gt;effekt på miljön. Varor som används i vardagslivet sprids med tiden och&lt;br&gt;mycket hamnar som avfall på soptippar, i förbränningsugnar eller i&lt;br&gt;avlopp. Många varor förbrukar dessutom energi under sin användnings-&lt;br&gt;fas. Miljöskador från själva konsumtionen av varorna kommer därför,&lt;br&gt;relativt sett, att få allt större betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige uppkommer totalt ca 55 miljoner ton restprodukter och&lt;br&gt;avfell årligen. För att uppskatta mängderna avfell och problemen med&lt;br&gt;varor i avfallsledet kan försäljnings- och konsumtionsstatistik användas.&lt;br&gt;Att det inte finns någon balans mellan tillflöde i form av råvaror och&lt;br&gt;utflöde i form av avfell innebär att avfellsproblemet, liksom kostnaderna&lt;br&gt;för att komma till rätta med det, skjuts på framtiden. Kostnaderna beror&lt;br&gt;inte bara på framtida skador utan ligger också i omkostnaderna för&lt;br&gt;hantering, markanvändning, sanering, förbränningsanläggningar och&lt;br&gt;rökgasrening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I regeringens proposition 1992/93:180 om riktlinjer för en kretslopps-&lt;br&gt;anpassad samhällsutveckling (kretsloppspropositionen) föreslogs bl.a.&lt;br&gt;ändringar i renhållningslagen (1979:596), vilka riksdagen antagit (bet.&lt;br&gt;1992/93:JoU14, rskr. 1992/93:344). Det innebär att regeringen kan&lt;br&gt;meddela förskrifter om införandet av producentansvar, dvs. företagens&lt;br&gt;ansvar för att ta hand om bl.a. en uttjänt vara eller förpackning. Rege-&lt;br&gt;ringen har hittills meddelat sådana föreskrifter för returpapper, förpack-&lt;br&gt;ningar och bildäck. I kretsloppspropositionen har regeringen angivit&lt;br&gt;ytterligare varugrupper för vilka producentansvar snarast bör inforas.&lt;br&gt;Dessa är plaster, byggnadsmaterial samt elektroniska och elektriska&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild kretsloppsdelegation knuten till regeringen har inrättats&lt;br&gt;med uppdrag att bl.a. utarbeta förslag till en strategi for hur arbetet&lt;br&gt;med en kretsloppsanpassning av varusektom skall bedrivas. En del-&lt;br&gt;rapport beträffande strategiarbetet har lagts fram. Delegationen har&lt;br&gt;också i en rapport (SOU 1994:104) redovisat en plan för att undvika&lt;br&gt;miljöpåverkan av PVC-plast. Dessa rapporter bereds för närvarande i&lt;br&gt;regeringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär en helt ny inriktning för varuproduktionen. Producen-&lt;br&gt;ten måste nu ha avfellsperspektivet med redan vid produktutvecklingen.&lt;br&gt;Konsumenterna kommer därmed i framtiden att möta produkter med ny,&lt;br&gt;miljöanpassad utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samhället används mängder av ämnen och produkter vilkas effekter&lt;br&gt;i storskalig spridning inte är tillräckligt kända. Ofta finns inte heller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskaper om hur mycket av olika ämnen som sprids i miljön. Kemika- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;lieinspektionen bedriver ett omfattande arbete, både nationellt och&lt;br&gt;internationellt, för att öka kunskapen om olika kemikaliers egenskaper&lt;br&gt;från miljö- och hälsosynpunkt. I internationell samverkan upprättas&lt;br&gt;register över de vanligast förekommande kemikalierna, deras egen-&lt;br&gt;skaper och de risker de medför. Program finns för avveckling av de&lt;br&gt;mest problematiska substanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har med anledning av regeringens proposition om åtgärder&lt;br&gt;mot klimatpåverkan m.m. (prop. 1992/93:179) beslutat att en nationell&lt;br&gt;strategi skall läggas fast med målet att koldioxidutsläppen i ett första&lt;br&gt;steg år 2000 skall vara stabiliserade på 1990 års nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa tecken tyder på att energikostnaderna måste öka om vi skall nå&lt;br&gt;de internationella miljömålen och åtagandena. Högre energipriser kom-&lt;br&gt;mer med all sannolikhet att påverka konsumentbeteendet. Men redan&lt;br&gt;innan priserna på och förbrukningen av energi regleras, kan medvetna&lt;br&gt;konsumenter aktivt påverka energiförbrukningen, marknaden och pro-&lt;br&gt;duktutvecklingen genom förändringar i sin livsstil och sina produktval.&lt;br&gt;Satsningar på eneigisnåla produkter kommer att bli nödvändiga om en&lt;br&gt;från miljösynpunkt varaktig hållbar utveckling skall vara en realitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenten och miljöinformationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl underbyggd och seriös information om varors miljöpåverkan är&lt;br&gt;avgörande för att konsumenterna skall känna sig trygga i sina varuval&lt;br&gt;och kunna åstadkomma en reell anpassning av sina beteenden till mil-&lt;br&gt;jön. Ett problem är att det kan vara svårt att få djupgående kunskaper&lt;br&gt;om varors miljöpåverkan. Det behövs större kunskap om såväl kortsikti-&lt;br&gt;ga som långsiktiga miljö- och hälsoeffekter, nedbrytbarhet etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den viktigaste miljöinformationen till konsumenterna gäller energiåt-&lt;br&gt;gång, kemikalieanvändning, livsstilsfrågor och risker med avfell. Många&lt;br&gt;intressenter har tagit upp frågan om vad enskilda människor kan göra&lt;br&gt;för att förändra utvecklingen till det bättre. Flera kommuner uppmanar&lt;br&gt;i kampanjer invånarna att leva mera miljöanpassat. I många kommuner&lt;br&gt;pågår ett intensivt arbete med konsumentrådgivning på miljöområdet.&lt;br&gt;Fackföreningar och olika personalgrupper engagerar sig i upphandling&lt;br&gt;av varor och transportfrågor. Bland företagen märks också en attitydför-&lt;br&gt;ändring, som bl.a. yttrar sig i initiativ till miljöprogram med satsningar&lt;br&gt;på nya miljöskonande processer, nya materialval och utbildning av&lt;br&gt;personalen i miljökunskap. Inom skolan introduceras miljöfrågorna i&lt;br&gt;alltfler ämnen. Allt detta påverkar marknaden, utbudet och varornas&lt;br&gt;utformning i mera miljöanpassad riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna har en viktig roll när det gäller att främja miljöanpassa-&lt;br&gt;de alternativ. Exempel på fell där konsumenttrycket blivit så starkt att&lt;br&gt;det givit direkt utslag på produkters utformning är de klorfria alternati-&lt;br&gt;ven i fråga om produkter som papper och blöjor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om konsumenterna får information om konsekvenserna av ett visst Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;produktval eller om miljökonsekvenserna avspeglas i priset, kan de som&lt;br&gt;har tillgång till alternativa val utgöra en betydande maktfaktor. Miljö-&lt;br&gt;märkning kan fungera som ett viktigt styrmedel under förutsättning att&lt;br&gt;konsumenter efterfrågar miljökvalitet, att denna efterfrågan leder till en&lt;br&gt;snabb produktutveckling och att miljömärkningssystemet strävar efter att&lt;br&gt;upprätthålla takten i denna utvecklingsprocess. Ett ökat miljömedvetan-&lt;br&gt;de hos konsumenterna ökar vidare behovet av saklig information. Miljö-&lt;br&gt;argument används numera allt oftare i marknadsföringen. Det kan note-&lt;br&gt;ras att de nordiska konsumentombudsmännen har utarbetat en vägled-&lt;br&gt;ning för miljöargument i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Idén bakom positiv miljömärkning är att peka ut produkter som är&lt;br&gt;mindre miljöbelastande än andra i övrigt likvärdiga produkter. På så&lt;br&gt;sätt kan konsumenternas val styra utvecklingen och företagen miljöan-&lt;br&gt;passa sina produkter för att inte tappa andelar på marknaden. År 1989&lt;br&gt;beslutade konsumentministrama i Nordiska ministerrådet om en gemen-&lt;br&gt;sam nordisk positiv miljömärkning. Till miljömärkessymbol valdes en&lt;br&gt;stiliserad svan. År 1989 inrättades den svenska miljömärkningsstyrel-&lt;br&gt;sen, som är knuten till Standardiseringen i Sverige (SIS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkningen är frivillig och bygger på att producenter och importö-&lt;br&gt;rer ansöker om att få använda svanmärket på sina produkter. Innan en&lt;br&gt;licens beviljas måste produkten genomgå oberoende testning och certi-&lt;br&gt;fiering. Företag som ansöker om licens får betala en ansökningsavgift.&lt;br&gt;Kriterier har hittills fastställts för 25 produktgrupper, bl.a. diskmaski-&lt;br&gt;ner, kuvert, blöjor och tvättmedel. Omkring 650 varumärkta produkter&lt;br&gt;finns i dag på den nordiska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Märkningen &amp;quot;Bra miljöval&amp;quot; drivs i samarbete mellan Svenska Natur-&lt;br&gt;skyddsföreningen (SNF) samt ICA, KF och Dagab. Samarbetet omfattar&lt;br&gt;kriterieframtagning, marknadsöversikter och märkning. Projektet in-&lt;br&gt;leddes år 1989, samtidigt som svanmärkningen. År 1992 introducerade&lt;br&gt;SNF en egen symbol, en falk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver den samnordiska svanmärkningen och &amp;quot;Bra miljöval&amp;quot; finns&lt;br&gt;olika företags- och organisationsmärken på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG antog våren 1992 en förordning om miljömärkning med en sym-&lt;br&gt;bol i form av en stiliserad blomma. Kommissionen fattar beslut om&lt;br&gt;festställande av kriterier. Berörda parter konsulteras innan kriterier&lt;br&gt;festställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varje medlemsland skall utse ett eller flera s.k. behöriga organ.&lt;br&gt;Dessa skall behandla ansökningarna och granska om produkten i fråga&lt;br&gt;uppfyller festställda kriterier. En godkänd ansökan remitteras sedan till&lt;br&gt;de andra ländernas behöriga organ, som har ett antal veckor på sig att&lt;br&gt;invända om de anser att bedömningen varit felaktig. EU:s system är&lt;br&gt;avgiftsbelagt med en ansökningsavgift och en årsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom tilläggsavtalet till EES-avtalet har EU:s miljömärknings-&lt;br&gt;system fr.o.m. den 1 juli 1994 införlivats i svensk rätt, vid sidan av det&lt;br&gt;nordiska systemet. Tills vidare skall SIS även administrera EG-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Konsumentpolitikens mål och inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;5.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: Konsumentpolitikens mål skall vara att främ-&lt;br&gt;ja konsumenternas intressen som aktörer på marknaden och som&lt;br&gt;brukare av varor, tjänster och andra nyttigheter vad gäller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumenternas rättsliga ställning och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumenternas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;All verksamhet inom den statliga konsumentpolitiken skall ta&lt;br&gt;sikte på ett eller flera av dessa tre mål. Den skall dessutom vara&lt;br&gt;förenlig med en eller flera av följande prioriteringsgrunder. Den&lt;br&gt;skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stödja människor som på grund av sina individuella förhållan-&lt;br&gt;den är förhindrade att fungera som brukare eller konsumenter&lt;br&gt;på bästa sätt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avse hushållens baskonsumtion eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- undanröja brister i marknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken skall därutöver som ett fjärde mål ha att&lt;br&gt;främja konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt lång-&lt;br&gt;siktigt hållbar utveckling samt att därvid verka för att konsumen-&lt;br&gt;ternas önskemål om en god miljö får genomslag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiska åtgärder skall vidtas i statlig regi bara när&lt;br&gt;det är väsentligt och de inte kan utföras bättre av andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svårigheter som en konsument kan ha i denna sin egenskap kan vara&lt;br&gt;av de mest skiftande slag. De kan gälla frågor av avgörande betydelse&lt;br&gt;för ett hushålls förmåga till ekonomisk överlevnad, som exempelvis&lt;br&gt;förvärv av en bostad. Frågorna kan gälla ekonomiska åtaganden av&lt;br&gt;mindre dramatisk men ändå påtaglig art. De kan också gälla förhållan-&lt;br&gt;den som har begränsad praktisk betydelse. Många konsumentfrågor är&lt;br&gt;inte i första hand, eller över huvud taget, av ekonomisk karaktär. Ett&lt;br&gt;allvarligt problem kan ligga i förekomsten av farliga varor ute på mark-&lt;br&gt;naden eller i hemmen. Ett annat kan ha att göra med svårigheterna för&lt;br&gt;en brukare att veta hur en inköpt vara skall användas på rätt sätt, eller&lt;br&gt;att, även med sådan kunskap, exempelvis på grund av rörelsesvårigheter&lt;br&gt;kunna utnyttja den. Men konsumentens svårigheter kan också gälla&lt;br&gt;annat, exempelvis hans rättigheter, liksom hans möjligheter att ta till-&lt;br&gt;vara sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentproblemen kan också ha orsaker av mycket skilda slag.&lt;br&gt;Skälen kan ha att göra med hur marknaden fungerar. Problemet ligger&lt;br&gt;exempelvis i att en individ inte kan få tag i den vara han önskar. Orsa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken kan tänkas vara att han bor i en trakt med begränsat utbud. Men Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;den skulle också kunna bestå i att han inte vet hur han skall informera&lt;br&gt;sig om var produkten står att finna. Ett annat problem kan ligga i att&lt;br&gt;varan nog finns att tillgå, men bara till ett mycket högt pris. Orsaken&lt;br&gt;kan vara bristen på konkurrens. Ytterligare en annan situation är att en&lt;br&gt;köpare luras att förvärva en dålig vara i tron att den är bra, och för-&lt;br&gt;vägras rätt att byta. Här kan orsakerna vara otillbörlig marknadsföring,&lt;br&gt;oskäliga avtalsvillkor och dålig eller obefintlig reklamationshantering.&lt;br&gt;De kan också ligga i att konsumenten är illa informerad eller på annat&lt;br&gt;sätt illa rustad att hantera en sådan situation som han har råkat in i.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentproblem av dessa och andra slag kan lösas på en mängd&lt;br&gt;olika sätt. Vilka medel som bäst kan användas beror på problemens art&lt;br&gt;och orsaker. Vissa svårigheter kan en konsument undvika genom egna&lt;br&gt;åtgärder. Andra kan undvikas genom att företag blir utsatta för kon-&lt;br&gt;kurrens. Åter andra kan undvikas genom lagstiftning om konsumentköp&lt;br&gt;m.m. och principer och organ för reklamationshantering och andra åter&lt;br&gt;igen genom en marknadssanering genom marknadsbevakning. Konsu-&lt;br&gt;menterna kan lättare klara sig som brukare i hemmen och som aktörer&lt;br&gt;på marknaden genom att få utbildning och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta frågor som uppkommer i hemmen och på marknaden löses&lt;br&gt;av dem de gäller, dvs. av brukarna eller hushållen själva, i förekom-&lt;br&gt;mande fall i samråd med berörda näringsidkare och andra aktörer.&lt;br&gt;Staten har sedan många år varit en av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga engagemanget på konsumentområdet är omfattande. Med&lt;br&gt;stöd av lagstiftning av olika slag verkar ett stort antal myndigheter för&lt;br&gt;att i skilda avseenden - bl.a. genom övervakning, tillsyn och kontroll -&lt;br&gt;se till att konsumenternas intressen värnas. Som exempel kan nämnas&lt;br&gt;sektorsmyndigheter som Livsmedelsverket, Vägverket, Boverket, Kemi-&lt;br&gt;kalieinspektionen och Finansinspektionen. Till detta kommer Konsu-&lt;br&gt;mentverket som den centrala förvaltningsmyndigheten för konsument-&lt;br&gt;frågor, med ett brett mandat att bevaka konsumenternas intressen på i&lt;br&gt;första hand sådana områden som inte är specialreglerade. I viss ut-&lt;br&gt;sträckning sträcker sig dock Konsumentverkets ansvar även in på dessa&lt;br&gt;områden, exempelvis när det gäller tillsynen över marknadsföringen&lt;br&gt;där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen går i detta sammanhang inte in på sådana konsument-&lt;br&gt;frågor som omfattas av specialreglering. Vad som här behandlas är&lt;br&gt;principerna för samhällets generella konsumentpolitik, vilken i dag i&lt;br&gt;första hand administreras av Konsumentverket men inom vars ramar&lt;br&gt;också bl.a. Allmänna reklamationsnämnden verkar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målen för konsumentpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte komma i fråga att staten skulle engagera sig i alla slags&lt;br&gt;konsumentproblem. Mot det talar redan resursskäl. De satsningar som&lt;br&gt;staten skall svara för måste därför avgränsas till att gälla vissa närmare&lt;br&gt;angivna mål. Inom ramen för dessa mål måste satsningarna avse frågor&lt;br&gt;som i en allmän mening får anses vara särskilt angelägna. Innan en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet påbörjas måste det noga prövas vilket mål som verksam- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;heten skall leda mot och om den är angelägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål som i dag gäller för den statliga konsumentpolitiken är&lt;br&gt;mycket allmänt utformade och kan i princip omfatta varje slags åtgärd&lt;br&gt;som syftar till att stödja hushållen och konsumenterna. Regeringens&lt;br&gt;inställning är att nya mål bör ställas upp, som liksom de nuvarande är&lt;br&gt;flexibla, men som samtidigt på ett tydligare sätt anger konsumentpoliti-&lt;br&gt;kens inriktning. Vi vill också att konsumentverksamheten inriktas på&lt;br&gt;sådana områden eller frågor som framstår som väsentliga. Och vi vill&lt;br&gt;understryka vikten av att de som driver denna verksamhet gör detta&lt;br&gt;under hänsynstagande till de tidigare angivna utgångspunkterna för&lt;br&gt;konsumentpolitiken (avsnitt 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att konsumentpolitiken liksom hittills skall inriktas&lt;br&gt;på konsumenternas roll som både aktörer på marknaden och brukare av&lt;br&gt;varor, tjänster och andra nyttigheter. Den första rollen handlar om den&lt;br&gt;enskilde och hushållet som köpare osv. av varor, tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter (fast egendom, krediter m.m.). Den andra gäller förhållandet&lt;br&gt;i hemmet och hushållet samt på fritiden. Inom dessa ramar anser vi att&lt;br&gt;hushållens resurser och konsumenternas ekonomiska förhållanden, deras&lt;br&gt;rättsliga ställning samt deras hälsa och säkerhet är särskilt angelägna&lt;br&gt;områden att uppmärksamma i konsumentpolitiken. Vi anser att detta&lt;br&gt;uttryckligen bör återspeglas i målen för konsumentpolitiken. Den synen&lt;br&gt;ligger väl i linje med såväl det nordiska handlingsprogrammet (avsnitt&lt;br&gt;3.2) som EU:s konsumentpolitiska program (avsnitt 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men verksamhet som är inriktad på dessa tre områden kan ha mycket&lt;br&gt;varierande karaktär och angelägenhetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att det dessutom skall krävas att verksamheten är&lt;br&gt;förenlig med en eller flera av följande prioriteringsgrunder. En sådan är&lt;br&gt;att verksamheten är inriktad på konsumtionsområden som typiskt sett&lt;br&gt;påtagligt belastar hushållens budget (baskonsumtionen). En annan är att&lt;br&gt;den tar sikte på konsumentproblem som drabbar människor som på&lt;br&gt;grund av sina individuella förhållanden är förhindrade att fungera som&lt;br&gt;brukare eller konsumenter på bästa sätt (konsumtionshinder), exempel-&lt;br&gt;vis på grund av ålder eller funktionsnedsättning (ibland betecknade som&lt;br&gt;&amp;quot;utsatta&amp;quot; eller &amp;quot;svaga&amp;quot; grupper). En tredje prioriteringsgrund är att&lt;br&gt;verksamheten är inriktad på svagheter i marknadens sätt att fungera,&lt;br&gt;t.ex. dålig marknadstransparens (överskådlighet) eller bristande efter-&lt;br&gt;levnad av spelreglerna på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har berörts blir sambandet mellan konsumtion och miljö&lt;br&gt;allt mera påtagligt. Genom sitt val på marknaden kan konsumenterna&lt;br&gt;påverka natur och miljö. Detsamma gäller i fråga om konsumentens&lt;br&gt;beteende i hushållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett särskilt mål som tar sikte på dessa omständigheter bör därför&lt;br&gt;ställas upp. Också detta tigger väl i linje med synen inom EU. I EG-&lt;br&gt;kommissionens andra treåriga handlingsplan för konsumentpolitiken&lt;br&gt;framhålls således att det finns ett nära samband mellan konsumentpolitik&lt;br&gt;och miljöpolitik. Målen för miljöskyddet kräver enligt planen en för-&lt;br&gt;ändring i konsumentbeteendet så att resurserna används rationellt och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slöseri bekämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare mål för konsumentpolitiken bör således vara att främja Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling. Detta bör i första hand ske genom att man använder medel&lt;br&gt;som låter konsumenternas långsiktiga önskemål i fråga om en bättre&lt;br&gt;miljö få genomslag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nu kan man naturligtvis tänka sig verksamheter som möter de nämn-&lt;br&gt;da målen och prioriteringarna men som ändå inte ger påtaglig effekt&lt;br&gt;(konsumentnytta) vare sig på lång eller kort sikt och därför inte kan&lt;br&gt;sägas vara betydelsefulla från konsumentsynpunkt. Sådan verksamhet&lt;br&gt;skall givetvis inte bedrivas med statlig finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till de mål och prioriteringar som vi har ställt upp nu vill vi därför&lt;br&gt;lägga ett tredje krav: en konsumentpolitisk aktivitet skall bedrivas bara&lt;br&gt;om den är väsentlig från konsumentsynpunkt. För att den skall utföras i&lt;br&gt;statlig regi krävs dessutom att den inte bättre kan utföras av någon&lt;br&gt;arman aktör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande beskrivs innebörden av de konsumentpolitiska målen&lt;br&gt;och prioriteringsgrundema närmare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.2 Främja hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett mål för konsumentpolitiken skall&lt;br&gt;vara att främja hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser&lt;br&gt;enligt egna önskemål, inbegripet möjligheten att genom god&lt;br&gt;överskådlighet på marknaden göra välöverlagda val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén har föreslagit att de två mål som fastslogs i&lt;br&gt;1986 års riksdagsbeslut skall föras vidare. Det ena målet är att stärka&lt;br&gt;konsumenternas ställning på marknaden och det andra att stödja hus-&lt;br&gt;hållen i deras strävan att effektivare utnyttja sina resurser. Kommittén&lt;br&gt;har vidare föreslagit att ett nytt mål ställs upp, nämligen att främja en&lt;br&gt;från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling (bet. s. 230, 319-320).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig om&lt;br&gt;målen ansluter sig i stort till kommitténs förslag. Sveriges Konsument-&lt;br&gt;råd anför i sitt yttrande att begreppet &amp;quot;resurser&amp;quot; måste utvidgas till att&lt;br&gt;gälla även naturresurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som regeringen har anfört tidigare&lt;br&gt;(avsnitt 4.1) måste frågor som avser hushållens ekonomi uppmärksam-&lt;br&gt;mas i konsumentpolitiken. Den uppfattningen får också stöd av bl.a.&lt;br&gt;beslutet att införa en särskild lag om skuldsanering, liksom tidigare&lt;br&gt;beslut om lagstiftning om bl.a. konsumentköp och konsumenttjänster,&lt;br&gt;konsumentkrediter, hemförsäljning och paketresor. Det bör tilläggas att&lt;br&gt;artikel 129a i Romfördraget - som har tillkommit enligt Maastrichtför-&lt;br&gt;draget - uttryckligen anger att &amp;quot;Gemenskapen skall bidra till att en hög&lt;br&gt;konsumentskyddsnivå uppnås genom särskilda insatser som understöder&lt;br&gt;och kompletterar medlemsstaternas politik för att skydda konsumenter-&lt;br&gt;nas ekonomiska intressen&amp;quot;. Detta betonas också i EG-kommissionens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingsplan på konsumentområdet för perioden 1993-1995. Även det Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;nordiska handlingsprogrammet betonar vikten av att konsumenternas&lt;br&gt;ekonomiska intressen uppmärksammas i konsumentpolitiken (se avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryckligt mål för konsumentpolitiken bör mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som har sagts nu vara att främja hushållens möjligheter att utnyttja sina&lt;br&gt;resurser enligt sina egna önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med resurser avses i första hand tid, pengar och andra materiella&lt;br&gt;tillgångar. En verksamhet som är inriktad på detta mål kan avse konsu-&lt;br&gt;mentens resursutnyttjande både då han uppträder som köpare på mark-&lt;br&gt;naden och då han använder sina tillgångar i hemmet, under resor osv.&lt;br&gt;Den behöver inte vara inriktad enbart på &amp;quot;konsumtion&amp;quot; eller &amp;quot;brukande&amp;quot;&lt;br&gt;i snäv mening utan kan t.ex. också gälla en sådan sak som sparande (av&lt;br&gt;tid eller pengar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När konsumenten uppträder på marknaden som köpare eller liknande&lt;br&gt;är hans möjligheter att handla efter eget val på ett så välöverlagt sätt&lt;br&gt;som möjligt beroende av många faktorer. Vissa är hänförliga till honom&lt;br&gt;själv och gäller hans egen förmåga och hans eget handlande. Ibland kan&lt;br&gt;konsumentens individuella förhållanden vara sådana att han behöver&lt;br&gt;särskilt bistånd. Detta behandlar vi längre fram (avsnitt 5.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men konsumentens handlande är också beroende av marknadens&lt;br&gt;funktionssätt. Grundläggande för konsumentens möjlighet att göra ett&lt;br&gt;välöverlagt val är att marknaden kan överblickas (är transparent). För&lt;br&gt;att uppnå detta måste krav ställas framför allt på informationen om&lt;br&gt;marknaden - den måste vara tydlig, vederhäftig, adekvat och jämförbar.&lt;br&gt;Vi vill här erinra om den vikt som man inom EU fäster vid just god&lt;br&gt;konsumentinformation, vilket kommer till uttryck i bl.a. olika projekt&lt;br&gt;(se avsnitt 3.3). Detta är en fråga som måste uppmärksammas särskilt i&lt;br&gt;den statliga konsumentverksamheten. Den vikt som också regeringen&lt;br&gt;fäster vid informationsfrågan skall komma till uttryck i målbeskrivning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad som har sagts nu skall således ett första mål&lt;br&gt;för den framtida konsumentpolitiken vara att främja hushållens möjlig-&lt;br&gt;heter att utnyttja sina resurser enligt egna önskemål, inbegripet möjlig-&lt;br&gt;heten att genom god överskådlighet på marknaden göra välöverlagda&lt;br&gt;val.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.3 Främja konsumenternas rättsliga ställning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett andra mål för konsumentpolitiken&lt;br&gt;skall vara att främja konsumenternas rättsliga ställning, inbe-&lt;br&gt;gripet deras förmåga att göra sina rättigheter gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Se under avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna som har yttrat sig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om målen ansluter sig i huvudsak till kommitténs förslag. Sveriges &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbund (Industriförbundet), Grossistförbundet Svensk Handel, Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;&amp;amp;4F och Statskontoret har en annan uppfattning. Statskontoret menar att&lt;br&gt;den övergripande målsättningen bör vara att bevaka konsumenternas&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Konsumenternas rättsliga ställning&lt;br&gt;har avgörande betydelse särskilt för deras möjligheter att agera på&lt;br&gt;marknaden. Den får därigenom också effekt på hushållens ekonomiska&lt;br&gt;resursutnyttjande, liksom på skyddet för hälsa och säkerhet. Ett ytterli-&lt;br&gt;gare intresse som konsumentpolitiken skall främja är därför konsumen-&lt;br&gt;ternas rättsliga ställning. Detta ligger nära det andra mål som lades fast&lt;br&gt;i 1986 års riksdagsbeslut om att konsumenternas ställning på marknaden&lt;br&gt;skall stärkas (se avsnitt 3.1). Detta senare mål, som kommittén har&lt;br&gt;föreslagit skall föras vidare, har kritiserats av ett par remissinstanser,&lt;br&gt;som anser att det inte passar längre. Grunden till kritiken är att målet&lt;br&gt;utgår från att det råder obalans mellan näringslivet och konsumentkol-&lt;br&gt;lektivet. Målet har därvid uppfettats som att balans skall skapas genom&lt;br&gt;ny lagstiftning. Industriförbundet och Grossistförbundet Svensk Handel&lt;br&gt;anser att ett sådant mål bygger på en felsyn. När målet sattes upp första&lt;br&gt;gången vid böijan av 1970-talet kan det ha rått obalans av angivet slag,&lt;br&gt;men det är inte längre fellet i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;främja konsumenternas rättsliga ställning&amp;quot; skall inte upp-&lt;br&gt;fattas så snävt som har angivits. Konsumenternas rättsliga ställning kan&lt;br&gt;främjas på olika sätt, varav bara ett är ny lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men man kan knappast heller med rätta hävda att konsumenterna&lt;br&gt;genom lagstiftning har ett skydd på marknaden som är tillfredsställande&lt;br&gt;i alla delar. Det finns fortfarande områden där särskilda konsument-&lt;br&gt;skyddsregler är ofullständiga eller saknas, trots att ett behov av lagreg-&lt;br&gt;ler torde finnas. Som exempel kan nämnas problem som kan uppstå vid&lt;br&gt;elektronisk betalningsförmedling. Ett annat område är sådana konsu-&lt;br&gt;menttjänster som inte omfettas av konsumenttjänstlagen. Det har också&lt;br&gt;i samband med Sveriges anslutning till EES förekommit att nya konsu-&lt;br&gt;mentskyddsregler har behövt införas för att Sverige skall leva upp till&lt;br&gt;sina förpliktelser. Det kan tilläggas att man inom EU överväger nya&lt;br&gt;konsumentskyddsregler utan motsvarighet i Sverige, bl.a. om distansför-&lt;br&gt;säljning och andelsuthyming (&amp;quot;timeshare&amp;quot;). Detta belyser också att det&lt;br&gt;mål som nu diskuteras ligger väl i linje med synen inom EU och EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mål om att konsumenternas rättsliga ställning skall främjas ligger&lt;br&gt;också i linje med såväl det nordiska handlingsprogrammet som EU:s&lt;br&gt;treårsprogram för konsumentpolitiken (se avsnitt 3.2 och 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas rättsliga ställning kan främjas även på annat sätt än&lt;br&gt;genom ny lagstiftning. Det kan ske genom exempelvis förbättrad&lt;br&gt;efterlevnad av den civilrättsliga och marknadsrättsliga lagstiftningen&lt;br&gt;(produkter som tillhandahålls är otjänliga, ferliga eller felaktiga på&lt;br&gt;annat sätt, informationen är bristfällig, marknadsföringen otillbörlig).&lt;br&gt;Likaså kan reklamations- och tvistlösningsförhållandena vara outveckla-&lt;br&gt;de, vilket påverkar konsumentens rättsliga ställning i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men här kan också omständigheter som närmast är att hänföra till&lt;br&gt;konsumentens individuella situation spela in. Hans eller hennes förmåga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i det enskilda fellet orientera sig på marknaden eller att ta tillvara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sina rättigheter är kanske dålig på grund av bristande utbildning, tids- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;brist osv. Vi anser att ett främjande av konsumenternas rättsliga ställ-&lt;br&gt;ning också innefattar konsumenternas förmåga att göra sina rättigheter&lt;br&gt;gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett andra mål för den framtida konsumentpolitiken skall således vara&lt;br&gt;att främja konsumenternas rättsliga ställning, inbegripet deras förmåga&lt;br&gt;att göra sina rättigheter gällande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.4 Främja konsumenternas hälsa och säkerhet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett tredje mål för konsumentpolitiken&lt;br&gt;skall vara att främja konsumenternas hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Se under avsnitt 5.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Folkhälsoinstitutet föreslår att miljömålet skall&lt;br&gt;kompletteras med ett hälsomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Säkerhetsfrågorna har redan i dag&lt;br&gt;hög prioritet i konsumentpolitiken, både i Sverige och i andra länder.&lt;br&gt;Det har i vårt land kommit till uttryck i bl.a. tillkomsten av produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604). På senare tid har, som en följd av EES-av-&lt;br&gt;talet, ytterligare lagar på produktsäkerhetsområdet tillkommit, exempel-&lt;br&gt;vis om leksaker, personlig skyddsutrustning för privat bruk och farliga&lt;br&gt;livsmedelsimitationer. Det finns också en mängd andra lagar om särskil-&lt;br&gt;da produktkategorier, såsom läkemedel, livsmedel och kemikalier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den vikt som regeringen fäster vid säkerhetsfrågorna gör att vi anser&lt;br&gt;att ett tredje mål för konsumentpolitiken bör vara att främja konsumen-&lt;br&gt;ternas säkerhet. Frågan är då om målet också bör avse konsumenternas&lt;br&gt;hälsa. För detta talar att även frågor som gäller människornas hälsa&lt;br&gt;givetvis är av största vikt. Som skäl mot kan bl.a. anföras att hälsofrå-&lt;br&gt;gor till stor del omfattas av specialreglering och ligger inom ansvarsom-&lt;br&gt;rådet för myndigheter som i Sverige inte brukar hänföras till konsu-&lt;br&gt;mentsektom (bl.a. Folkhälsoinstitutet och Socialstyrelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan konstateras att det råder ett nära samband mellan sä-&lt;br&gt;kerhet och hälsa. Hälsoproblem kan uppkomma exempelvis som en&lt;br&gt;följd av konsumtionsförhållanden, t.ex. som en effekt av en persons&lt;br&gt;konsumtionsmönster eller därför att en produkt har skadliga egenskaper.&lt;br&gt;Redan i dag omfattar också den traditionella konsumentverksamheten -&lt;br&gt;som utförs av bl.a. Konsumentverket - vissa hälsoaspekter, exempelvis&lt;br&gt;användningen av hälsoargument i marknadsföringen. Vi kan vidare&lt;br&gt;erinra om att skyddet för konsumenternas hälsa och säkerhet upptas i&lt;br&gt;det nordiska konsumentpolitiska handlingsprogrammet liksom i EU:s&lt;br&gt;konsumentpolitiska program av 1975 och 1981 (se avsnitt 3.2 och 3.3).&lt;br&gt;Hälsa liksom säkerhet anges dessutom också i artikel 129a i Romför-&lt;br&gt;draget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad vi har anfört nu anser vi att det tredje konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska målet skall avse både hälsa och säkerhet. För Konsument-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkets del rör det sig närmast om att komplettera det arbete på hälso- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;området som utförs av andra myndigheter såsom Folkhälsoinstitutet,&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Livsmedelsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad vi har anfört nu skall därför ett tredje mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for den framtida konsumentpolitiken vara att främja konsumenternas&lt;br&gt;hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.5 Prioriteringsgrunder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: För att konsumentpolitiska åtgärder skall&lt;br&gt;vidtas skall de inte bara vara ägnade att leda till att ett eller&lt;br&gt;flera av de tidigare nämnda målen uppnås. Åtgärderna skall&lt;br&gt;dessutom vara förenliga med en eller flera av följande priorite-&lt;br&gt;ringsgrunder. De skall således&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- stödja människor som på grund av sina individuella förhållanden&lt;br&gt;är förhindrade att fungera som brukare eller konsumenter på&lt;br&gt;bästa sätt (konsumtionshinder),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- avse hushållens baskonsumtion eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- undanröja brister i marknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén betonar vikten av insatser som gäller bas-&lt;br&gt;konsumtion och s.k. utsatta grupper. Men några särskilda priorite-&lt;br&gt;ringsgrunder ställs inte upp (bet. s. 320).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Handikappinstitutet delar kommitténs bedömning&lt;br&gt;att konsumentpolitiska insatser i första hand bör inriktas mot sådana&lt;br&gt;varor och tjänster som har betydelse för resurssvaga grupper och ingår&lt;br&gt;i begreppet baskonsumtion. Livsmedelsverket och Sveriges Pensionärs-&lt;br&gt;förbund instämmer, i huvudsak, i denna uppfattning. Handikappinstitutet&lt;br&gt;framhåller vidare att personer med funktionshinder i dubbel mening är&lt;br&gt;en resurssvag grupp, som både är ekonomiskt svagare än andra och har&lt;br&gt;sämre förutsättningar att agera på marknaden. Ungdomsstyrelsen&lt;br&gt;(tidigare Statens ungdomsråd) anser att staten måste driva en offensiv&lt;br&gt;konsumentpolitik med fokus på de svaga gruppernas behov. Barn-&lt;br&gt;ombudsmannen (BO) understryker behovet av stöd till hushåll med&lt;br&gt;ansträngd ekonomi, dvs. ofta ensamstående med barn. Neurologiskt&lt;br&gt;Handikappades Riksförbund (NHR) menar att svaga grupper måste&lt;br&gt;definieras och att det måste klargöras på vilket sätt och med vilka resur-&lt;br&gt;ser man kommer att arbeta konsumentpolitiskt med handikappfrågor.&lt;br&gt;Statens handikappråd är av en liknande uppfettning. Flera remissinstan-&lt;br&gt;ser, bl.a. Riksförbundet mot Astma-Allergi och Statens handikappråd,&lt;br&gt;anser att kommittén tagit för litet hänsyn till funktionshindrade i sitt&lt;br&gt;arbete. Riksförbundet mot Astma-Allergi framhåller också att Konsu-&lt;br&gt;mentverket har en särskilt viktig uppgift när det gäller att bevaka funk-&lt;br&gt;tionshindrades konsumentintresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: De tre mål för konsumentpolitiken&lt;br&gt;som regeringen tidigare har föreslagit är mera precisa än de mål som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller i dag. De är likväl ganska allmänt hållna och ger inte ensamma Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tillräcklig ledning for vad den statliga konsumentverksamheten skall&lt;br&gt;omfatta. För att en åtgärd skall vidtas bör den därför uppfylla vissa&lt;br&gt;prioriteringskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi uppställer här tre prioriteringsgrunder. Den första tar sikte på att&lt;br&gt;människorna och hushållen kan vara förhindrade att på bästa sätt funge-&lt;br&gt;ra i sina roller som brukare eller aktörer på en marknad, av olika in-&lt;br&gt;dividuellt betingade skäl. Hindren kan således bestå i brist på resurser&lt;br&gt;(dålig ekonomi, ont om tid), nedsättningar i kroppsliga eller andra&lt;br&gt;funktioner på grund av sjukdom, handikapp, ålder m.m., eller dåliga&lt;br&gt;kunskaper (om hur man beter sig i hushållet eller på marknaden på&lt;br&gt;grund av exempelvis dålig utbildning, ålder, språksvårigheter eller&lt;br&gt;kulturella förhållanden). Detta kan kallas olika sorters konsumtionshin-&lt;br&gt;der.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Människor eller hushåll som hör till någon av dessa kategorier har i&lt;br&gt;det alldeles övervägande antalet fall inte hinder av angivet slag i hela&lt;br&gt;sin roll som brukare eller konsumenter. Den prioritering av konsument-&lt;br&gt;politiska insatser som vi talar om här avser givetvis bara sådana situa-&lt;br&gt;tioner där &amp;quot;svagheten&amp;quot; eller &amp;quot;utsattheten&amp;quot; får betydelse för vederbörande&lt;br&gt;i rollen som brukare eller konsument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra prioriteringsgrund som vi vill peka ut har samband med&lt;br&gt;hushållens baskonsumtion, dvs. sådana konsumtionsområden som typiskt&lt;br&gt;sett är mest belastande för hushållens budget. Denna prioriteringsgrund&lt;br&gt;har störst betydelse i förhållande till det första målet, dvs. det som&lt;br&gt;avser främjandet av hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser.&lt;br&gt;Frågor som gäller såväl konsumenternas rättsliga ställning som hälsa&lt;br&gt;och säkerhet bör givetvis uppmärksammas även då de gäller annat än&lt;br&gt;baskonsumtion. Detta följer redan av att hälso- och säkerhetsaspekter i&lt;br&gt;de flesta fall är klart relaterade både till den första prioriteringsgrunden&lt;br&gt;och till den tredje, som vi strax skall behandla. Också frågor som gäller&lt;br&gt;konsumenternas rättsliga ställning lär i allmänhet ha klart samband med&lt;br&gt;den tredje prioriteringsgrunden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De områden som i första hand är att hänföra till baskonsumtion är&lt;br&gt;livsmedel och kläder, bostäder och transporter. Men hit hör också i&lt;br&gt;ökad grad - bl.a. som en följd av avregleringen - sådant som utbildning&lt;br&gt;och sjukvård. Särskild uppmärksamhet bör således - med utgångspunkt&lt;br&gt;i denna prioriteringsgrund - ägnas åt sådana varor och tjänster som har&lt;br&gt;anknytning till de nämnda områdena. Men en konsumentpolitisk&lt;br&gt;verksamhet behöver givetvis inte direkt ha med produkterna (varorna&lt;br&gt;och tjänsterna) som sådana att göra. Den kan t.ex. avse frågor som&lt;br&gt;gäller finansieringen av förvärv av produkter av detta slag, liksom&lt;br&gt;sparande, försäkringar osv. som är knutna till konsumtionsområdet i&lt;br&gt;fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På t.ex. bostadsområdet betyder det som har sagts att frågor om&lt;br&gt;förvärv och hyra av lägenheter eller småhus bör uppmärksammas,&lt;br&gt;liksom sådant som gäller bostadens inredning och funktion (möbler,&lt;br&gt;utformning osv.). I fråga om transporter bör frågor som gäller såväl&lt;br&gt;hushållens egna transportmedel (bilar, cyklar) som transporttjänster&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(med buss, tåg osv.) bevakas. Vi kommer senare att ge ytterligare Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;exempel på innebörden av denna prioriteringsgrund (avsnitt 5.7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste framhållas att de konsumtionsområden som har angivits&lt;br&gt;delvis är specialreglerade och ligger inom ansvarsområdet för olika&lt;br&gt;sektorsmyndigheter, såsom Livsmedelsverket, Boverket och Vägverket.&lt;br&gt;Det innebär att den konsumentverksamhet som vi talar om här bara kan&lt;br&gt;avse vissa av de förhållanden som gäller på dessa områden, exempelvis&lt;br&gt;information och marknadsföring samt avtalsvillkor. Samtidigt måste&lt;br&gt;betonas att frågor som gäller information, marknadsföring och avtals-&lt;br&gt;villkor kan ha stor praktisk och ekonomisk betydelse särskilt på tunga&lt;br&gt;konsumtionsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje prioriteringsgrunden gäller brister i marknadens funktions-&lt;br&gt;sätt. Bristerna kan bestå i att avsaknaden av konkurrens ger upphov till&lt;br&gt;konsumentproblem - exempelvis dålig tillgång på bra eller billiga pro-&lt;br&gt;dukter - eller att problem uppstår därför att marknadens spelregler för&lt;br&gt;marknadsföring, informationslämnande, produktsäkerhet eller något&lt;br&gt;annat inte iakttas. Exempel på brister i marknadens funktionssätt är&lt;br&gt;således förekomsten av vilseledande eller på annat sätt otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföring, ofullständig information om de varor och tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter som bjuds ut och försäljning av produkter som inte uppfyller&lt;br&gt;uppställda säkerhetskrav. Ett annat exempel är att marknaden är svår att&lt;br&gt;överblicka (avsaknad av marknadstransparens).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.6 Främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar ut-&lt;br&gt;veckling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett fjärde mål för konsumentpolitiken&lt;br&gt;skall vara att främja konsumenternas intresse av en från miljö-&lt;br&gt;synpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Det innebär att valet av&lt;br&gt;sådana konsumtionsaltemativ som är minst belastande på miljön&lt;br&gt;skall understödjas, samtidigt som konsumenternas egna önske-&lt;br&gt;mål om en god miljö får genomslag på marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs miljömål överensstämmer delvis med&lt;br&gt;regeringens (bet. s. 230). Kommittén har emellertid inte närmare ut-&lt;br&gt;vecklat innebörden av målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i frågan&lt;br&gt;har varit positiva till att införa ett miljömål i konsumentpolitiken. Folk-&lt;br&gt;hälsoinstitutet föreslår att målet kompletteras med ett hälsomål. Stats-&lt;br&gt;kontoret anser inte att det uppgivna målet skall uppfattas som ett mål,&lt;br&gt;utan snarare en restriktion. Sveriges Konsumentråd pekar på att ett&lt;br&gt;effektivt ekonomiskt resursutnyttjande kan stå i motsättning till att&lt;br&gt;främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Problemet&lt;br&gt;förtjänar en fördjupad analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen anser att nya konsum-&lt;br&gt;tionsmönster bör främjas så att befintliga resurser inte i onödan för-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slösas. Konsumtionsmöjlighetema för morgondagens konsumenter får Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;inte utarmas. Som har framhållits tidigare överensstämmer detta också&lt;br&gt;med vad som sägs i EU:s nu gällande konsumentpolitiska program&lt;br&gt;(avsnitt 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har ställt sig bakom det handlingsprogram som antogs vid&lt;br&gt;FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992. I ett&lt;br&gt;avsnitt i konferensens mest omfattande dokument - handlingsprogram-&lt;br&gt;met Agenda 21 - diskuteras konsumtionens och produktionens betydelse&lt;br&gt;för de ökande globala miljöskadorna. Följande mål slås fast, nämligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att sådana konsumtions- och produktionsmönster skall främjas som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;minskar påfrestningarna på miljön och som tillfredsställer mänsklig-&lt;br&gt;hetens basbehov,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att en bättre förståelse för konsumtionens roll utvecklas, liksom vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att åstadkomma mera hållbara konsumtionsmönster samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att hållbara konsumtionsmönster uppnås genom att de utvecklade län-&lt;br&gt;derna går i spetsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom vi tidigare har anfört (avsnitt 4.6) presenterade regeringen år&lt;br&gt;1993 en kretsloppsproposition (prop. 1992/93:180) varigenom möjlig-&lt;br&gt;heten till ett s.k. producentansvar infördes från den 1 januari 1994. I&lt;br&gt;konsekvens med dessa beslut om bl.a. utökat producentansvar för avfall&lt;br&gt;bör konsumentpolitiken syfta till en långsiktigt hållbar utveckling med&lt;br&gt;resurshushållning och kretsloppstänkande som vägledande ideal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett så beskrivet miljömål kan, åtminstone på kort sikt, komma i&lt;br&gt;konflikt med såväl ett effektivt ekonomiskt resursutnyttjande som med&lt;br&gt;andra konsumentintressen. Sveriges Konsumentråd har i sitt remissvar&lt;br&gt;tagit upp detta förhållande. I ett kort perspektiv kan konsumentnyttan av&lt;br&gt;en anpassning av konsumtionen till en från miljösynpunkt långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling vara begränsad eller obefintlig. En sådan anpassning&lt;br&gt;kan till och med vara till nackdel från en renodlad kortsiktig konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt. Så exempelvis kan miljöbelastande förpackningar vara&lt;br&gt;enklare för konsumenterna att transportera än förpackningar som är&lt;br&gt;miljöanpassade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men ser man på saken i ett längre perspektiv kan den komma i en&lt;br&gt;annan dager. Alla människor är, också som konsumenter, beroende av&lt;br&gt;tidigare generationers förhållningssätt till miljö och naturresurser. Da-&lt;br&gt;gens konsumtionsutrymme är delvis en effekt av gårdagens konsum-&lt;br&gt;tionsmönster, och dagens konsumtionsbeteende påverkar på motsvaran-&lt;br&gt;de sätt morgondagens konsumenter. Detta långsiktiga perspektiv måste&lt;br&gt;enligt regeringens bedömning anläggas vid utformningen av den fram-&lt;br&gt;tida konsumentpolitiken. Regeringen utgår också från att konsumenterna&lt;br&gt;överlag ansluter sig till ett sådant mera långsiktigt perspektiv och alltså&lt;br&gt;finner ett intresse i en konsumtion som är anpassad till en från miljö-&lt;br&gt;synpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Detta bör särskilt vara fallet om&lt;br&gt;konsumenternas egna önskemål i frågan hur miljön skall skonas eller&lt;br&gt;förbättras får genomslag på marknaden. Målet bör därför omfatta också&lt;br&gt;denna aspekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fjärde mål för den framtida konsumentpolitiken skall således vara &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att främja konsumenternas intresse av en från miljösynpunkt långsiktigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbar utveckling. Det innebär att valet av sådana konsumtionsaltema- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tiv som är minst belastande på miljön bör understödjas, samtidigt som&lt;br&gt;konsumenternas egna önskemål om en god miljö får genomslag på&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de tre mål för konsumentpolitiken som vi har föreslagit&lt;br&gt;tidigare har vi också satt upp tre särskilda prioriteringsgrunder (avsnitt&lt;br&gt;5.5). Vi föreslår inte att dessa också skall gälla i förhållande till det&lt;br&gt;fjärde mål som vi nu har diskuterat. Anledningen är att de angivna&lt;br&gt;prioriteringsgrundema inte förefaller helt adekvata i förhållande till&lt;br&gt;miljömålet. Som exempel kan tas miljömärkning av disk- och tvättme-&lt;br&gt;del. Sådan märkning får anses ha stort värde från konsumentsynpunkt i&lt;br&gt;förhållande till miljömålet. Däremot kan dessa produkter inte hänföras&lt;br&gt;till hushållens baskonsumtion eller någon av de övriga två&lt;br&gt;prioriteringsgrundema. Enligt vår mening kan det dock finnas anledning&lt;br&gt;att längre fram föreslå särskilda prioriteringsgrunder även för detta mål.&lt;br&gt;Det kan vara befogat när man har fått mera praktisk erfarenhet av&lt;br&gt;verksamhet med sikte på sambandet mellan konsumtion och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5.7 Åtgärder vidtas bara när det är väsentligt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Konsumentpolitiska åtgärder skall vidtas&lt;br&gt;i statlig regi bara när det är väsentligt och åtgärderna inte bättre&lt;br&gt;kan utföras av någon annan aktör. Detta gäller i fråga om vart&lt;br&gt;och ett av de fyra målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som tidigare har framhållits finns&lt;br&gt;ett brett spektrum av frågor som angår marknadsaktörernas och hushål-&lt;br&gt;lens förhållanden. Vissa är stora och generella, andra ligger på ett mera&lt;br&gt;jordnära plan. Vissa berör många människor, andra åter bara några få.&lt;br&gt;Vissa problem medför en påtaglig påfrestning för berörda konsumenter,&lt;br&gt;andra drabbar den enskilda konsumenten endast i mindre grad. Vissa&lt;br&gt;frågor kan i en allmän konsumentpolitisk mening sägas vara viktiga och&lt;br&gt;tunga, medan andra har mindre betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller även sådana frågor som ligger inom ramen för de tre&lt;br&gt;första konsumentpolitiska målen och de prioriteringsgrunder som knyter&lt;br&gt;an till dem. Det gäller också frågor som har beröring med det fjärde&lt;br&gt;målet som gäller sambandet mellan konsumtion och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den statliga konsumentpolitiken bara skall ägna&lt;br&gt;sig åt frågor som är väsentliga från konsumentsynpunkt. Ett väsentlig-&lt;br&gt;hetskrav skall därför ställas upp. Vad som får anses vara väsentligt får&lt;br&gt;prövas i relation till de uppställda målen - om hushållens möjligheter att&lt;br&gt;utnyttja sina resurser, om konsumenternas hälsa och säkerhet, om deras&lt;br&gt;rättsliga ställning (lagstiftning, lagtillämpning, möjligheter att ta tillvara&lt;br&gt;sin rätt) och om konsumentintresset av en från miljösynpunkt långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentlighetskravet skall på motsvarande sätt också ses i förhållande Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;till de tre prioriteringsgrunder som hänför sig till de första tre målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga skall således uppmärksammas om den är väsentlig för kon-&lt;br&gt;sumenter med olika sorters konsumtionshinder, för hushållens baskon-&lt;br&gt;sumtion eller for brister i marknadens funktionssätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad detta innebär kan illustreras med några exempel som gäller&lt;br&gt;begreppet baskonsumtion. Denna prioriteringsgrund tar sikte på vissa&lt;br&gt;konsumtionsområden. Den innebär att en verksamhet som inte kan&lt;br&gt;motiveras utifrån någon av de andra två prioriteringsgrundema skall&lt;br&gt;vara inriktad på sådana produkter som typiskt sett i hög grad belastar&lt;br&gt;hushållens budget, dvs. som främst rör mat och kläder, bostaden och&lt;br&gt;transporter, liksom sjukvård och utbildning (inom de ramar som har&lt;br&gt;angivits tidigare, se avsnitt 5.5). Konsumentpolitiken skall uppmärk-&lt;br&gt;samma sådana produkter som har nödvändighetskaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga konsumentverksamheten bör - vad gäller baskonsumtio-&lt;br&gt;nen - inte omfatta produkter som antingen kostar förhållandevis litet&lt;br&gt;(och alltså skulle ha liten betydelse för hushållens utnyttjande av de&lt;br&gt;ekonomiska resurserna) eller som har föga betydelse för möjligheterna&lt;br&gt;att åstadkomma ett sparande av tid eller pengar. Inte heller bör den&lt;br&gt;gälla flertalet fritidsvaror eller produkter av utpräglad lyxkaraktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet baskonsumtion i den ntening som det här ges är, som&lt;br&gt;framgått, inte entydigt. Förutom av de exempel som ges här bör viss&lt;br&gt;ledning också kunna fås från de principer som är vägledande for av-&lt;br&gt;gränsningen av de konsumtionsområden som är skyddade från&lt;br&gt;utmätning eller ingår i socialbidragsnormen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör betonas att vad som har sagts nu om prioriteringsgrunden&lt;br&gt;baskonsumtion inte innebär att frågor som gäller varor och tjänster som&lt;br&gt;ligger utanför denna också faller utanför konsumentpolitiken. Sådana&lt;br&gt;frågor kan nämligen vara väsentliga för personer med konsumtions-&lt;br&gt;hinder eller när det gäller brister i marknadens funktionssätt. Det&lt;br&gt;betyder alltså att den statliga konsumentpolitiken, som tidigare har&lt;br&gt;berörts, kan ägna uppmärksamhet åt säkerhets- eller handikappaspekter&lt;br&gt;på produkter som uteslutande används på fritiden (t.ex. vissa idrotts-&lt;br&gt;redskap eller fordon) med hänvisning till att förekomsten av farliga&lt;br&gt;varor på marknaden är en brist i marknadens sätt att fungera. Farliga&lt;br&gt;varor kan givetvis också vara särskilt riskfyllda för personer som&lt;br&gt;exempelvis inte förmår att uppfatta riskerna, såsom barn, och då blir&lt;br&gt;prioriteringsgrunden om konsumtionshinder aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta kommer att åtskilliga varor och tjänster som av vissa män-&lt;br&gt;niskor nyttjas på fritiden av andra används för försöijningsändamål&lt;br&gt;(t.ex. båtar, snöskotrar). Frågor med anknytning till sådana varor och&lt;br&gt;tjänster kan då tas upp om de kan sägas vara betydelsefulla för den&lt;br&gt;senare gruppen. Men det skall samtidigt påpekas att denna senare grupp&lt;br&gt;inte får utgöras av näringsidkare utan skall vara konsumenter. På mot-&lt;br&gt;svarande sätt kan frågor som gäller exempelvis paketresor uppmärksam-&lt;br&gt;mas om de är väsentliga med utgångspunkt i marknadens funktionssätt,&lt;br&gt;t.ex. därför att de gäller viktiga informationsbrister, vilseledande mark-&lt;br&gt;nadsföring eller oskäliga avtalsvillkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör betonas att det väsentlighetskrav som föreslås här givetvis Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;inte är avsett att ändra de förutsättningar som gäller enligt olika för-&lt;br&gt;fattningar för ingripanden från exempelvis Konsumentverkets och KO:s&lt;br&gt;sida. Vid lagtillämpningen gäller givetvis de avgränsningar som framgår&lt;br&gt;av författningarna i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller det fjärde målet - om miljöhänsyn - skall på mot-&lt;br&gt;svarande sätt en verksamhet påböijas bara om den gäller en fråga som&lt;br&gt;är väsentlig för främjandet av konsumenternas intresse av en från miljö-&lt;br&gt;synpunkt långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väsentlighetskravet bör inrymma en ytterligare aspekt. Det kan enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte anses väsentligt att en viss konsumentpolitisk&lt;br&gt;verksamhet genomförs av staten om den kan utföras bättre av en annan&lt;br&gt;aktör.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Konsumentpolitikens medel&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: För att de konsumentpolitiska målen skall&lt;br&gt;kunna uppnås bör flera olika medel användas. Viktiga medel for&lt;br&gt;att uppnå de konsumentpolitiska målen är bl.a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- lagstiftning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ekonomiskt stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder for att främja tillgången på varor och tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- forskning, provning och annan utredningsverksamhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- utbildning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rådgivning, opinionsbildning och annan information,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- marknadsbevakning och annan s.k. producentpåverkan,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- standardisering,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- reklamationshantering, medling och tvistlösning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktiga medel för att uppnå miljömålet kan exempelvis vara mil-&lt;br&gt;jöinformation, miljömärkning och källsortering av hushållsavfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medel som har kommit att användas för att uppnå de konsument-&lt;br&gt;politiska målen har fortlöpande utvecklats och blivit allt fler. Den stat-&lt;br&gt;liga konsumentverksamheten präglades i ett inledningsskede vid 1940-&lt;br&gt;och 1950-talen av att man genom att avsätta ekonomiska medel för en&lt;br&gt;konsumentverksamhet (i fortsättningen betecknad ekonomiskt stöd) kom&lt;br&gt;att främja en utrednings-, provnings- och forskningsverksamhet som i&lt;br&gt;stor utsträckning avsåg hemmets och det enskilda hushållets praktiska&lt;br&gt;och ekonomiska förhållanden. Resultatet av den nyss nämnda verksam-&lt;br&gt;heten spreds till hushållen genom olika informationsinsatser (tidskrifter,&lt;br&gt;informationsblad, opinionsbildning m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan man säga att denna verksamhet i stor ut- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;sträckning var inriktad på att hjälpa eller t.o.m. söka förmå hushållen&lt;br&gt;att agera så välöverlagt som möjligt och att därigenom utnyttja sina&lt;br&gt;resurser i form av pengar, tid och arbetskraft så effektivt som möjligt.&lt;br&gt;Detta har också i stor utsträckning varit målet för den utbildningsverk-&lt;br&gt;samhet som har bedrivits under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medel som knappast hade använts inom konsumentpolitiken före&lt;br&gt;början av 1970-talet var lagstiftning. I 1972 års riktlinjer för konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken utpekas lagstiftning som ett instrument under framväxt&lt;br&gt;(prop. 1972:203 s. 5 f.). Lagstiftning har successivt kommit att använ-&lt;br&gt;das dels som ett civilrättsligt (reparerande) skyddsnät, dels som ett&lt;br&gt;näringsrättsligt (marknadsrättsligt) preventivt eller marknadssanerande&lt;br&gt;instrument för marknadsbevakning. I 1972 års beslut nämns också&lt;br&gt;reklamationshantering (inklusive medling och tvistlösning) i ljuset av&lt;br&gt;den försöksverksamhet på området som hade inletts några år tidigare&lt;br&gt;genom Allmänna reklamationsnämnden. Vid tillkomsten av en kommu-&lt;br&gt;nal konsumentverksamhet vid början av 1970-talet kom också rådgiv-&lt;br&gt;ning till enskilda konsumenter att bli ett betydelsefullt inslag. Ett ytterli-&lt;br&gt;gare medel för att tillgodose konsumentintresset, som har förekommit&lt;br&gt;alltsedan 1940-talet, är standardisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare tid har ett nytt konsumentpolitiskt medel, skuldsanering,&lt;br&gt;tillkommit genom 1994 års lag om skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör också erinras om att Sverige genom EES-avtalet har åtagit&lt;br&gt;sig att se till att vissa i olika s.k. rättsakter (direktiv, förordningar&lt;br&gt;m.m.) närmare angivna medel skall kunna användas så att de mål kan&lt;br&gt;uppnås som är rättsakternas syfte. Rättsakterna förutsätter således lag-&lt;br&gt;stiftning som konsumentpolitiska styrmedel, åtskilliga kräver vidare&lt;br&gt;producentpåverkan genom uppställande av säkerhetsnormer och infor-&lt;br&gt;mationskrav samt efterlevnadsövervakning genom certifiering och mark-&lt;br&gt;nadskontroll. Vi kan också erinra om vad som har sagts i EU:s andra&lt;br&gt;konsumentpolitiska handlingsprogram om nya medel på konsument-&lt;br&gt;politikens område i form av bl.a. grupptalan (se avsnitt 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer i det följande att diskutera vilka medel som bör&lt;br&gt;användas i konsumentpolitiken och därvid hur de olika medlen förhåller&lt;br&gt;sig till de konsumentpolitiska mål som vi har föreslagit (avsnitt 5).&lt;br&gt;Frågan om vilka intressenter - här kallade aktörer - som kan eller bör&lt;br&gt;ha tillgång till olika medel berörs också men utvecklas ytterligare längre&lt;br&gt;fram (avsnitt 7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagstiftning bör även i fortsättningen&lt;br&gt;vara ett viktigt konsumentpolitiskt medel för att stärka konsu-&lt;br&gt;menternas rättsliga ställning, bl.a. som en följd av det euro-&lt;br&gt;peiska samarbetet. Det är också viktigt att lagstiftningen får&lt;br&gt;genomslag i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Något förslag om införande av en konsumentbalk eller konsu-&lt;br&gt;mentskyddslag läggs inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att se över prisinformationslagen när reglerna&lt;br&gt;om prisinformation har ändrats inom Europeiska unionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (bet. s. 269 och 277).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta instanser som har yttrat sig i frågan&lt;br&gt;om tillskapandet av en konsumentbalk eller konsumentskyddslag, bl.a.&lt;br&gt;Marknadsdomstolen, delar kommitténs bedömning att det för närvarande&lt;br&gt;inte är motiverat att införa en sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att göra en utvärdering av prisinformationslagen&lt;br&gt;har också vunnit gillande hos några av remissinstanserna, däribland&lt;br&gt;Konkurrensverket och Dagligvaruleverantörers Förbund (DLF). Av&lt;br&gt;motsatt uppfattning är bl.a. Kooperativa Förbundet (KF) och Sveriges&lt;br&gt;Köpmannaförbund (Köpmannaförbundet), som för närvarande inte ser&lt;br&gt;några skäl för en utvärdering. Köpmannaförbundet föreslår i stället att&lt;br&gt;man i en ny marknadsföringslag inför erforderliga generella regler om&lt;br&gt;prisinformation. Konsumentverket anser inte att prisinformationslagen&lt;br&gt;innehåller några regler som kan kritiseras från konkurrenssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen erinrar här först om lagstiftningens betydelse som medel för&lt;br&gt;att uppnå de konsumentpolitiska målen och behandlar därefter ett par&lt;br&gt;särskilda lagstiftningsfrågor som kommittén har tagit upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan början av 1970-talet har lagstiftning utgjort ett viktigt medel i&lt;br&gt;konsumentpolitiken, främst för att uppnå målet att stärka konsumenter-&lt;br&gt;nas ställning på marknaden. - I bilaga. 7 ges exempel på konsument-&lt;br&gt;skyddande lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning bör även i fortsättningen utgöra ett viktigt konsument-&lt;br&gt;politiskt medel. Ett skäl är att det kan finnas områden där konsumenter-&lt;br&gt;nas ställning i dag inte skyddas tillräckligt av lagstiftning, exempelvis&lt;br&gt;konsumenttjänster som inte omfettas av konsumenttjänstlagen eller&lt;br&gt;frågor som har samband med användningen av elektroniska betalnings-&lt;br&gt;medel. Till detta kommer att nya varor och tjänster, distributions- och&lt;br&gt;marknadsföringsmetoder m.m., som i dag inte omfettas av någon lag,&lt;br&gt;kan komma att introduceras på marknaden. Sveriges anslutning till EES&lt;br&gt;och ett eventuellt medlemskap i EU innebär dessutom att vi har skyldig-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het att överföra vissa EG-regler till svensk rätt (se vidare vad vi har Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;anfört i avsnitt 5.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftning är ett medel som i första hand möter det mål för den&lt;br&gt;framtida konsumentpolitiken som avser främjandet av konsumenternas&lt;br&gt;rättsliga ställning. Men lagstiftning kan användas också för att uppnå de&lt;br&gt;andra målen. Som exempel kan nämnas att regler om att viss informa-&lt;br&gt;tion skall lämnas före (t.ex. om pris och betalningsvillkor) och i sam-&lt;br&gt;band med köp (t.ex. förvarings- och andra skötselråd) kan bidra till att&lt;br&gt;främja hushållens resursanvändning. Vidare är givetvis säkerhetsföre-&lt;br&gt;skrifter av olika slag (t.ex. om vamingsinformation och bruksanvis-&lt;br&gt;ningar för farliga varor) ägnade att främja konsumenternas hälsa och&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att prisinformationslagens (1991:601) effekter&lt;br&gt;bör utvärderas och att man därvid också bör beakta konkurrensaspekter-&lt;br&gt;na. Flera remissinstanser, bl.a. Konkurrensverket, har ställt sig positiva&lt;br&gt;till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan först konstatera att prisinformationslagen har varit i&lt;br&gt;kraft i drygt två år. Lagen har ett ändamålsenligt syfte, nämligen att&lt;br&gt;konsumenterna skall kunna få vederhäftiga, tillräckliga och lättillgängli-&lt;br&gt;ga upplysningar om priset på varor och tjänster. Lagen har emellertid,&lt;br&gt;främst från näringslivets sida, kritiserats för att vara alltför detaljstyran-&lt;br&gt;de och dessutom inte konkurrensneutral i sin praktiska tillämpning.&lt;br&gt;Dessa omständigheter gör att regeringen anser att det finns skäl att göra&lt;br&gt;en utvärdering av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sammanhanget skall dock även beaktas att det enligt EES-avtalet&lt;br&gt;åligger Sverige att införliva EG-direktiv om prismärkning med svensk&lt;br&gt;rätt. Från svensk sida har vi ansett att prisinformationslagen i huvudsak&lt;br&gt;täcker dessa direktiv. Inom EU håller man nu på att se över prisinfor-&lt;br&gt;mationsdirektiven, och man kan vänta sig att detta arbete kommer att&lt;br&gt;utmynna i en del ändringar. Regeringen anser mot den angivna bak-&lt;br&gt;grunden att en översyn av prisinformationslagen bör anstå i avvaktan på&lt;br&gt;resultatet av arbetet inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införande av en konsumentbalk eller konsumentskyddslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har ingående behandlat frågan om man i Sverige bör införa&lt;br&gt;en konsumentbalk eller, som ett mindre långtgående alternativ, en kon-&lt;br&gt;sumentskyddslag. Kommittén har som skäl för att samla all konsument-&lt;br&gt;rätt i en konsumentbalk anfört bl.a. att konsumenträtten i dag är spridd&lt;br&gt;på flera olika lagar och att det är svårt att få en överblick över rättsom-&lt;br&gt;rådet. Som skäl mot en konsumentbalk anför kommittén bl.a. att konsu-&lt;br&gt;menträtten är ett förhållandevis oenhetligt rättsområde, att reglerna är&lt;br&gt;av mycket blandat slag och att det skulle bli svårt att samordna dem&lt;br&gt;utan att besvärande systematiska brister uppkommer. Kommittén kom-&lt;br&gt;mer till slutsatsen att nackdelarna med en konsumentbalk väger så tungt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det för närvarande inte är möjligt att samla den konsumenträttsliga Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;lagstiftningen i en sådan. Kommittén anser också att nackdelarna är så&lt;br&gt;pass många med att slå samman de viktigaste konsumentlagama till en&lt;br&gt;konsumentskyddslag att man inte heller vill förespråka detta alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till kommitténs bedömning och anser således&lt;br&gt;att det för närvarande inte finns tillräckligt starka skäl att föreslå en&lt;br&gt;konsumentbalk eller en särskild konsumentskyddslag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Ekonomiskt stöd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Också i fortsättningen bör statliga&lt;br&gt;medel avsättas för konsumentpolitiken. Viss konsumentverk-&lt;br&gt;samhet bör bedrivas i statlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom bör statligt stöd utgå till konsumentorganisationer&lt;br&gt;och konsumentforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén har föreslagit att medel även i framtiden&lt;br&gt;skall avsättas för en konsumentpolitisk verksamhet i statlig regi. Kom-&lt;br&gt;mittén föreslår också att medel avsätts for konsumentpolitisk verksamhet&lt;br&gt;genom riktade anslag från olika fackdepartement (bet. s. 319-322).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland en del organisa-&lt;br&gt;tioner, har utpekat vissa ändamål som särskilt angelägna att satsa resur-&lt;br&gt;ser på. En del organisationer framhåller sina egna behov av medel.&lt;br&gt;Några instanser åter anser att staten i huvudsak bör bevilja medel endast&lt;br&gt;för myndighetsutövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Allt sedan 1940-talet då Aktiv&lt;br&gt;hushållning inrättades (se avsnitt 3.1) har staten avsatt medel till konsu-&lt;br&gt;mentpolitisk verksamhet. Regeringen finner det för sin del uppenbart&lt;br&gt;att det även i fortsättningen måste firmas en statligt finansierad konsu-&lt;br&gt;mentverksamhet. Utöver de skäl som tidigare har redovisats (se avsnitt&lt;br&gt;5) kräver redan Sveriges engagemang i EU och den myndighetsutövning&lt;br&gt;och övriga verksamhet som följer av EG-direktiven en statligt finan-&lt;br&gt;sierad konsumentpolitik. En sådan är också nödvändig för att de fyra&lt;br&gt;mål som vi förordar för den statliga konsumentpolitiken skall kunna&lt;br&gt;uppnås. Vi anser vidare att den på frivillig grund baserade konsument-&lt;br&gt;verksamheten, liksom konsumentforskningen, bör få statligt stöd även i&lt;br&gt;framtiden. För att den verksamheten skall utvecklas krävs statliga me-&lt;br&gt;del. Det belyses närmare längre fram (avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Åtgärder för att främja tillgången på varor och tjänster Prop. 1994/95:16&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Tillgången till kommersiell service&lt;br&gt;bör uppmärksammas också i fortsättningen. Det bör i första&lt;br&gt;hand åvila kommunerna att bevaka frågan i sin planerings-&lt;br&gt;process. Staten bör även i framtiden ge stöd till verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 305 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser berör området kommer-&lt;br&gt;siell service och varuförsötjning. Glesbygdsmyndigheten delar kommit-&lt;br&gt;téns uppfattning att tillgången till kommersiell service ytterligare måste&lt;br&gt;stärkas genom centrala insatser. Länsstyrelsen i Västerbottens län menar&lt;br&gt;att ett åtgärdsinriktat arbete som syftar till att stödja konsumentintresset&lt;br&gt;i hela landet förutsätter samverkan mellan flera instanser, såsom depar-&lt;br&gt;tement, Glesbygdsmyndigheten, länsstyrelser, handelns organisationer,&lt;br&gt;kommunerna m.fl. Länsstyrelsen anser att denna samverkan fungerar&lt;br&gt;utmärkt i dag. Länsstyrelsen i Blekinge län menar bl.a. att Konsument-&lt;br&gt;verket spelar en viktig roll för arbetet med glesbygdsstöd till kommer-&lt;br&gt;siell service. Lantbrukarnas Riksförbund ifrågasätter om det inte är mest&lt;br&gt;ändamålsenligt att administrationen av stödet till kommersiell service i&lt;br&gt;glesbygd överfors till Glesbygdsmyndigheten. Synskadades Riksförbund&lt;br&gt;och Neurologiskt Handikappades Riksförbund pekar på de svårigheter&lt;br&gt;som bl.a. stora köpcentra och nya självbetjänings- och automatsystem&lt;br&gt;medför för funktionshindrade personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;förändringar i butiksstrukturen påverkar konsumenternas tillgång till&lt;br&gt;service. Effekterna varierar för olika konsumentgrupper. Nya butiks-&lt;br&gt;och distributionsmodeller kan leda till effektivisering och ett bredare&lt;br&gt;utbud. Men de kan också medföra att konsumenterna tvingas lägga ner&lt;br&gt;mera tid på att anskaffa varor och Ijänster som de behöver och också&lt;br&gt;rent allmänt försämra tillgängligheten till sådana. Frågan är i hög grad&lt;br&gt;kopplad till butiksstrukturens utveckling men har också nära samband&lt;br&gt;med nya metoder att distribuera och sälja med hjälp av bl.a. ny teknik.&lt;br&gt;Analyser gjorda av Konsumentverket och Handelns Utredningsinstitut&lt;br&gt;(HUT) visar att nedläggningstakten bland glesbygdsbutiker ökar. HUI&lt;br&gt;förutspår att omkring hälften av dagens glesbygdsbutiker kommer att&lt;br&gt;vara nedlagda år 2000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom varuforsöijning och distribution har särskild&lt;br&gt;betydelse för människor som bor i glesbygd och for resurssvaga grup-&lt;br&gt;per, t.ex. äldre och rörelsehindrade. Nedläggningen av institutioner och&lt;br&gt;utflyttningen av bl.a. handikappade i enskilt boende och gruppboende&lt;br&gt;har ytterligare förstärkt problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens engagemang for glesbygdens utveckling har hittills i första&lt;br&gt;rummet haft ett regionalpolitiskt motiv. Ett viktigt inslag är stödet till&lt;br&gt;kommersiell service i glesbygd, som beviljas av länsstyrelserna. En&lt;br&gt;särskild utvärdering av glesbygdsstödet har genomförts av Konsument-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verket i samverkan med bl.a. länsstyrelserna. Utvärderingen visar att Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;stödet har förbättrat butikernas överlevnadsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vårt förslag till mål för regionalpolitiken (prop. 1993/94:140) har&lt;br&gt;regeringen också betonat att en rimlig dagligvaruförsöijning är en av&lt;br&gt;grundförutsättningarna för glesbygdens fortlevnad och utveckling. Där-&lt;br&gt;för infördes förbättringar av stödet till kommersiell service. För att&lt;br&gt;lanthandeln skall kunna bevaras och utvecklas behövs ett samlat ageran-&lt;br&gt;de av aktörer på lokal, regional och central nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är på den lokala nivån som det slutliga avgörandet sker om en&lt;br&gt;butik skall överleva. Konsumenternas köptrohet och engagemang är&lt;br&gt;avgörande för butikens existens. Det finns flera exempel på att lokala&lt;br&gt;utvecklingsgrupper har lyckats slå vakt om varuförsörjningen i glesbygd&lt;br&gt;- i vissa fall genom att ta över driften av lanthandeln. Kommunerna&lt;br&gt;påverkar förutsättningarna bl.a. via sin varuförsörjningsplanering, ge-&lt;br&gt;nom stöd till varuhemsändning samt genom bostadsplaneringen och&lt;br&gt;kollektivtrafiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På ett övergripande plan är en effektiv regional- och glesbygdspolitik&lt;br&gt;för sysselsättning och boende i glesbygd en grundförutsättning för ett&lt;br&gt;bibehållet kundunderlag i glesbygd. Staten tillhandahåller vidare verktyg&lt;br&gt;för att hjälpa till med bevarandet av butiker i glesbygd genom stödet till&lt;br&gt;kommersiell service i form av investeringsstöd, servicebidrag och hem-&lt;br&gt;sändningsbidrag. Konsumentverket är samordnande och rådgivande&lt;br&gt;gentemot länsstyrelserna i deras bidragsgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsmyndigheten har till uppgift att lämna förslag till förbätt-&lt;br&gt;ringar för glesbygds- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden.&lt;br&gt;Konsumentverket utfärdar föreskrifter gällande stöd till kommersiell&lt;br&gt;service i glesbygd, medan Glesbygdsmyndigheten utfärdar föreskrifter&lt;br&gt;när det gäller stöd till företag som inte avser kommersiell service.&lt;br&gt;Regeringen har givit Konsumentverket ett särskilt uppdrag kring vissa&lt;br&gt;frågor som rör lanthandelns fortlevnadsmöjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har också butiksstrukturen i städernas förorter samt&lt;br&gt;utarmningen av citykämor och mindre kommuncentra aktualiserats.&lt;br&gt;Glesare butiksnät kan medföra nackdelar för bl.a. gamla och småbarns-&lt;br&gt;föräldrar utan bil. På Chalmers tekniska högskola, institutionen för&lt;br&gt;statsbyggnad, bedrivs för närvarande ett projekt om extemetableringars&lt;br&gt;effekter på konsumenterna beträffande tillgänglighet, transportbehov och&lt;br&gt;färdmedelsval. Konsumentverket och Boverket medverkar i den projekt-&lt;br&gt;grupp som är knuten till projektet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att tillgången till kommersiell service&lt;br&gt;också i fortsättningen bör uppmärksammas. Detta är ett förhållande som&lt;br&gt;har samband med det första av de fyra mål för den framtida konsument-&lt;br&gt;politiken som vi har föreslagit, nämligen främjandet av hushållens&lt;br&gt;möjligheter att utnyttja sina resurser enligt egna önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i första hand åvila kommunerna i deras planeringsprocess att&lt;br&gt;uppmärksamma frågan. Staten bör även i framtiden ge stöd till verk-&lt;br&gt;samheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Forskning, provning och annan utredningsverksamhet Prop. 1994/95:16&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Forskning kan vara ett viktigt konsu-&lt;br&gt;mentpolitiskt medel för att vinna kunskap om konsumenternas&lt;br&gt;förhållanden och om hur dessa kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning, provning och annan utredningsverksamhet bör&lt;br&gt;användas också i framtiden för att belysa hur konsumentpro-&lt;br&gt;blem kan förebyggas och lösas och för att ge underlag för en&lt;br&gt;effektiv marknadsbevakning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att ett konsumentpolitiskt forskningsprogram&lt;br&gt;bör utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén föreslår att den konsumentpolitiska forsk-&lt;br&gt;ningen förstärks inom universitet och högskolor. En särskild satsning&lt;br&gt;bör göras på konsumenträtt och ekonomi. Ett konsumentpolitiskt forsk-&lt;br&gt;ningsprogram bör utarbetas (bet. s. 312-315).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar att Konsumentverkets provlaboratorium bryts ut&lt;br&gt;ur den statliga konsumentorganisationen och ombildas till ett av staten&lt;br&gt;eller annan ägt bolag, om affärsmässiga och marknadsmässiga förut-&lt;br&gt;sättningar föreligger. Kommittén föreslår vidare att diskussioner tas upp&lt;br&gt;på ministernivå för att påskynda en integration mellan de nordiska&lt;br&gt;laboratorierna (bet. s. 307-309).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett stort antal remissinstanser har yttrat sig om&lt;br&gt;konsumentforskningen. Konsumentverket och Handelshögskolan vid&lt;br&gt;Göteborgs universitet, rättsvetenskapliga institutionen, framhåller be-&lt;br&gt;tydelsen av förstärkning av konsumenträttslig forskning vid universitet&lt;br&gt;och högskolor. Behovet av ökade insatser beträffande hushållsekono-&lt;br&gt;miskt inriktad forskning, knuten till universitet och högskolor, framförs&lt;br&gt;av en rad instanser, bl.a. Konsumentverket, Husmodersförbundet Hem&lt;br&gt;och Samhälle, Sveriges Konsumentråd och Hushållningssällskapens&lt;br&gt;förbund. Några instanser, bl.a. Konsumentverket, betonar behovet av&lt;br&gt;fasta forskningsresurser inom området hushållsekonomi. Konsumentver-&lt;br&gt;ket och Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, rättsvetenskapliga&lt;br&gt;institutionen, framhåller därutöver bl.a. behovet av forskning inom&lt;br&gt;områdena reklam och produktsäkerhet. Några remissinstanser, bl.a.&lt;br&gt;Göteborgs universitet, institutionen för slöjd och hushållsvetenskap,&lt;br&gt;tillstyrker kommitténs förslag om ett konsumentpolitiskt forsknings-&lt;br&gt;program. Chalmers tekniska högskola anser att samordningen på depar-&lt;br&gt;tementsnivå är av avgörande betydelse för formulering och fördelning&lt;br&gt;av forskningsuppgifter och för resursallokering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad remissinstanser har yttrat sig om provningsverksamheten.&lt;br&gt;Statskontoret förordar att Konsumentverkets provningsverksamhet på&lt;br&gt;sikt ombildas till ett statligt bolag för att kritik inte skall kunna riktas&lt;br&gt;mot att staten subventionerar sin affärsmässigt bedrivna verksamhet.&lt;br&gt;Konsumentverket, däremot, avvisar tanken att bolagisera verksamheten&lt;br&gt;bl.a. eftersom kunskaperna från provningarna bäst kan användas inom&lt;br&gt;en sammanhållen organisation. Sveriges Provnings- och Forskningsin-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stitut (SP) föreslår att en samordning mellan Konsumentverkets prov- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ningslaboratorium och SP utreds. Konkurrensverket anför att provningar&lt;br&gt;bör upphandlas i konkurrens i den mån de bekostas med stadiga medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) anser, för att värna&lt;br&gt;konsumentintresset, att Konsumentverkets provningsverksamhet även&lt;br&gt;fortsättningsvis, i vart fäll innan standardiseringarna omfattar fler pro-&lt;br&gt;dukter, till viss del bör anslagsfinansieras. I annat fäll riskeras att dåliga&lt;br&gt;produkter inte blir testade. Alternativet är att göra viss testning obliga-&lt;br&gt;torisk. Statens Maskinprovningar är av en liknande uppfättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har berört metodutveckling. Statens Maskin-&lt;br&gt;provningar anser att det finns en risk för att kompetensen beträffande&lt;br&gt;metodutveckling på sikt utarmas, om metodutvecklingen inom prov-&lt;br&gt;ningsverksamheten skall ske på beställarnas villkor. Styrelsen för teknisk&lt;br&gt;ackreditering (SWEDAC) tror att myndighetssubventionerade laboratori-&lt;br&gt;er i framtiden endast kommer att finnas på områden med mycket låg&lt;br&gt;provningsvolym och för forsknings- och utvecklingsändamål. I ljuset av&lt;br&gt;detta föreslår SWEDAC att den framtida laboratorieverksamheten skynd-&lt;br&gt;samt utreds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Forskning kan ge underlag för&lt;br&gt;att vinna kunskap om konsumenternas forhållanden och hur dessa kan&lt;br&gt;förbättras med avseende på alla de fyra mål för konsumentpolitiken som&lt;br&gt;vi tidigare har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den konsumentpolitiska forskningen tillhör inte någon särskild akade-&lt;br&gt;misk disciplin. Tvärtom bedrivs forskning i konsumentfrågor inom&lt;br&gt;många områden med vitt skilda teoretiska och metodologiska ansatser.&lt;br&gt;Försök att förankra konsumentforskningen inom högskolor och institu-&lt;br&gt;tioner på mera kontinuerlig bas har delvis lyckats inom det konsument-&lt;br&gt;tekniska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill erinra om att vi i vårt förslag till inriktningen av&lt;br&gt;forskningspolitiken för budgetåren 1993/94-1995/96 (prop.&lt;br&gt;1992/93:170, bet. 1992/93:UbU15, rskr. 1992/93:388) har funnit det&lt;br&gt;angeläget att forskningen på konsumentområdet kan utvecklas. Vi anför-&lt;br&gt;de därvid att det finns viktiga forskningsuppgifter på det hushållsekono-&lt;br&gt;miska området. Som exempel anfördes frågan hur hushållen förmår&lt;br&gt;utnyttja sina resurser i ett ekonomiskt krisläge. Också på det kon-&lt;br&gt;sumenträttsliga området behövs forskningsinsatser, anfördes det, särskilt&lt;br&gt;i ljuset av den europeiska integrationen. Även rättssociologisk forskning&lt;br&gt;är angelägen för att belysa hur stor genomslagskraften av olika rätts-&lt;br&gt;regler - bl.a. sådana som har införts genom EES-avtalet - fäktiskt blir.&lt;br&gt;Vidare är internationella jämförelser viktiga för att värdera behovet av&lt;br&gt;konsumentpolitiska åtgärder. Den decentraliserade konsumentverk-&lt;br&gt;samheten i Sverige - kommunal verksamhet samt sådan som bedrivs av&lt;br&gt;frivilliga organisationer - ställer också krav på fortlöpande uppföljning&lt;br&gt;och analys, bl.a. genom forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av det anförda var att regeringen föreslog att Konsument-&lt;br&gt;verket skall ha tillgång till ett forskningsanslag. Med hänvisning till den&lt;br&gt;konsumentpolitiska översynen ansåg regeringen att anslaget tills vidare&lt;br&gt;borde ligga på i huvudsak oförändrad nivå. Regeringen föreslog således &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2,1 miljoner kronor för budgetåret 1993/94. Riksdagen, som antog&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens förslag, har beslutat om motsvarande belopp för budgetåret Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att regeringen tillsammans med ansvariga&lt;br&gt;myndigheter samt experter och forskare skall utarbeta ett konsument-&lt;br&gt;politiskt forskningsprogram. Några instanser stödjer kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har redovisats (avsnitt 3.2) pågår för närvarande ett&lt;br&gt;arbete under Nordiska ministerrådet med utformningen av ett nordiskt&lt;br&gt;konsumentpolitiskt forskningsprogram. Regeringen kan se fördelar med&lt;br&gt;att den framtida konsumentforskningen i Sverige inte bara är i linje med&lt;br&gt;ett kommande nordiskt forskningsprogram utan även står i samklang&lt;br&gt;med ett nationellt program. Regeringen avser därför att inom kort i&lt;br&gt;annan ordning ta initiativ till att det utarbetas ett nationellt forsknings-&lt;br&gt;program på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om inriktningen av ett sådant program är emellertid beroende&lt;br&gt;av en rad faktorer som måste klarläggas närmare. Innan ett program&lt;br&gt;utarbetas måste således ett underlag utarbetas som redovisar den konsu-&lt;br&gt;mentforskning som har bedrivits hittills, liksom den som nu pågår på&lt;br&gt;olika håll. Ett sådant underlag bör också inrymma en närmare analys av&lt;br&gt;vilka konsumentfrågor som framtida forskning lämpligen skall avse.&lt;br&gt;Slutligen behövs också en närmare beskrivning av de forskningsresurser&lt;br&gt;som i dag finns tillgängliga vid olika institutioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överväger att ta upp en diskussion om dessa frågor med&lt;br&gt;berörda intressenter för en preliminär bedömning av hur det fortsatta&lt;br&gt;arbetet lämpligen kan bedrivas. I det sammanhanget bör också över-&lt;br&gt;vägas vilka för- och nackdelar som är förknippade med att de särskilda&lt;br&gt;forskningsmedlen förs över från Konsumentverket till något annat or-&lt;br&gt;gan, t.ex. något forskningsråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att konsumentforskningen förstärks inom&lt;br&gt;universitet och högskolor. Regeringen stödjer i princip denna tanke&lt;br&gt;men vill inte nu föregripa resultatet av övervägandena om ett forsk-&lt;br&gt;ningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om prioriteringen av forskningsområden anser kommittén att&lt;br&gt;det krävs särskilda satsningar på rättslig och ekonomisk forskning.&lt;br&gt;Regeringen anser att också denna fråga bör få sin närmare belysning i&lt;br&gt;samband med att ett forskningsprogram utarbetas. Ett ställningstagande&lt;br&gt;i frågan bör anstå till dess att ett förslag till ett sådant program före-&lt;br&gt;ligger. Vi vill nu bara erinra om de ytterligare forskningsområden som&lt;br&gt;nämndes i den forskningsproposition som vi nyss refererade till. Ett&lt;br&gt;annat område som också bör nämnas är konsumentteknik. Som har&lt;br&gt;framgått finns en viss mera kontinuerlig förankring av forskningen på&lt;br&gt;det området vid olika forskningsinstitutioner. Vi anser det angeläget att&lt;br&gt;också den framtida forskningen på detta område beaktas när ett forsk-&lt;br&gt;ningsprogram utarbetas. Ett starkt skäl för detta är också att den s.k.&lt;br&gt;konsumenttekniska nämnden förväntas upphöra med sin verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller provnings- och annan utredningsverksamhet kan konsta-&lt;br&gt;teras att sådan utgör ett nödvändigt inslag i Konsumentverkets&lt;br&gt;verksamhet för att få underlag for åtgärder med syfte att uppnå de&lt;br&gt;konsumentpolitiska målen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets provningsverksamhet har skiftande karaktär. Viss Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;provning utförs på uppdrag mot ersättning, annan ingår som ett led i&lt;br&gt;myndighetsutövningen, exempelvis för att fastställa om en produkt&lt;br&gt;avviker från gällande säkerhetskrav, åter annan provning genomförs i&lt;br&gt;första hand för att ge underlag för konsumentinformation (t.ex. mark-&lt;br&gt;nadsöversikter i Råd &amp;amp; Rön). Regeringen anser att det finns skäl att&lt;br&gt;överväga möjligheterna att privatisera provningsverksamheten vid Kon-&lt;br&gt;sumentverket helt eller delvis. Detta bör i första hand kunna ske i fråga&lt;br&gt;om sådan verksamhet som inte behövs för myndighetsutövningen. Vi&lt;br&gt;återkommer senare till detta (avsnitt 8.3).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att konsumenterna skall kunna&lt;br&gt;fungera som brukare och marknadsaktörer på ett så väl övervägt&lt;br&gt;sätt som möjligt krävs att de har kunskaper. Utbildning är&lt;br&gt;därför ett viktigt medel i konsumentpolitiken. Konsumentfrågor-&lt;br&gt;na bör integreras i undervisningen i olika ämnen främst i grund-&lt;br&gt;skolan men också i gymnasial utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därutöver viktigt att specialutbildning i konsumentfrå-&lt;br&gt;gor ges av olika aktörer på marknaden. Konsumentverkets&lt;br&gt;utbildning av kommunernas konsumentvägledare spelar här en&lt;br&gt;viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs huvudförslag överensstämmer i stort sett&lt;br&gt;med regeringens bedömning (bet. s. 227, 293, 299, 300-304).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig i&lt;br&gt;denna del ansluter sig i stort till kommitténs förslag. Således instämmer&lt;br&gt;bl.a. Skolverket, Ungdomsstyrelsen och kommunerna i Malmö, Göteborg&lt;br&gt;och Jönköping i kommitténs bedömning av konsumentfrågornas betydel-&lt;br&gt;se inom undervisningen i skolan. Ungdomsstyrelsen föreslår att statligt&lt;br&gt;stöd bör ges till projektverksamhet liknande &amp;quot;Ungdomsprojekt med&lt;br&gt;konsumentfrågor&amp;quot; (se betänkandet s. 137). Även Konsumentverket be-&lt;br&gt;tonar projektverksamheten och anser att den är ett viktigt komplement&lt;br&gt;till skolinsatser. Lärararhögskolan i Stockholm delar kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning att konsumentfrågor i bokstavlig bemärkelse är vardagskunska-&lt;br&gt;per men anser att de bör inhämtas i undersökningar och praktiska öv-&lt;br&gt;ningar. Kopplingen mellan miljöfrågor och konsumentfrågor i utbildning&lt;br&gt;bör tydliggöras, menar Naturvårdsverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: För att konsumenten skall&lt;br&gt;kunna uppträda på ett medvetet sätt i hemmet och på marknaden fordras&lt;br&gt;kunskap. Konsumentutbildning spelar givetvis här en viktig roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentutbildningen sker dels inom den obligatoriska undervis-&lt;br&gt;ningen, dels i andra former. Konsumentfrågor kan behandlas i flera&lt;br&gt;ämnen i grundskolan, såsom i hemkunskap och samhällskunskap. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grundskolans kursplan i hemkunskap slås fest att ämnet skall medverka Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;till att eleverna blir medvetna konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisningen i ämnet hemkunskap skall omfetta kunskapsområdena&lt;br&gt;mat, boende och konsumentfrågor. Den skall ge praktiska och teoretiska&lt;br&gt;kunskaper av betydelse för hälsa och livskvalitet. Den skall utveckla&lt;br&gt;elevernas förmåga att analysera och lösa praktiska problem samt grund-&lt;br&gt;lägga en vana hos eleverna att reflektera över vilka konsekvenser våra&lt;br&gt;vardagtiga handlingar får för hälsa, ekonomi och miljö. Den skall också&lt;br&gt;medverka till att eleverna blir medvetna konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gymnasieskolan finns inget ämne som tydligt lyfter fram konsu-&lt;br&gt;mentfrågor. I kursplanerna för samhällskunskap, naturkunskap samt&lt;br&gt;idrott och hälsa finns dock mål som berör konsumenttekniska frågor.&lt;br&gt;Dessutom finns enskilda kurser inom vissa program som innehåller&lt;br&gt;ekonomiska frågor och konsumentfrågor, t.ex. företagsekonomi, hus-&lt;br&gt;hållning, livsmedelskunskap och näringslära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom ramen för folkbildningen verkar studieförbunden genom studie-&lt;br&gt;cirklar som belyser olika frågeställningar av intresse för bl.a. konsu-&lt;br&gt;menterna. Utbildning i konsumentfrågor bedrivs för bl.a. näringsidkare,&lt;br&gt;journalister, konsumentvägledare och socialsekreterare. Konsument-&lt;br&gt;verket anordnar grundkurser och fortbildning för konsumentvägledare.&lt;br&gt;Personal från Allmänna reklamationsnämnden medverkar också som&lt;br&gt;lärare i denna utbildning, som har stor betydelse dels för vägledamas&lt;br&gt;kontakter direkt med konsumenterna, dels för deras samarbete med&lt;br&gt;skolor och studieförbund. Konsumentverket utarbetar vidare studiemate-&lt;br&gt;rial för användning i bl.a. grundskolan samt anordnar utbildning för&lt;br&gt;lärare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även fackföreningsrörelsen och frivilliga organisationer liksom nä-&lt;br&gt;ringslivet bedriver olika former av konsumentutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas behov av kunskaper omfettar hela det konsument-&lt;br&gt;politiska fältet: hushållsekonomi, marknadsföring och reklam, konsu-&lt;br&gt;mentens rättigheter, hänsyn till miljön osv. I EU:s andra treårsprogram&lt;br&gt;anges rätt till information och utbildning som en av de grundläggande&lt;br&gt;rättigheterna för konsumenterna (se även avsnitt 3.3). Goda kunskaper&lt;br&gt;är en förutsättning för att hushållen skall kunna utnyttja sina resurser på&lt;br&gt;bästa sätt, för att konsumenterna skall kunna göra sina rättigheter på&lt;br&gt;marknaden gällande och för att de skall undgå hälso och säkerhetsris-&lt;br&gt;ker. Det krävs också för att de skall kunna agera på marknaden och i&lt;br&gt;hemmet på ett så miljöanpassat sätt som möjligt. Utbildning som kon-&lt;br&gt;sumentpolitiskt medel kan användas för att möta alla de fyra mål som vi&lt;br&gt;har förordat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt regeringens mening angeläget att skolans uppgift att&lt;br&gt;främja elevernas utveckling till ansvarskännande samhällsmedlemmar&lt;br&gt;omfettar också konsumentutbildning. Konsumentutbildningen bör ske i&lt;br&gt;enlighet med principerna i den nya läroplanen för grundskolan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte bara barn och ungdomar som behöver kunskaper som&lt;br&gt;konsumenter för att klara sin roll på marknaden och i hemmet. Vissa&lt;br&gt;kategorier vuxna kan typiskt sätt ha ett särskilt behov av utbildning,&lt;br&gt;t.ex. invandrare. Till detta kommer att vissa yrkeskategorier behöver &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;specialkunskaper, t.ex. socialsekreterare. Det är därför viktigt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utbildning tillhandahålls även på annat sätt än inom ramen för skol- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;väsendet. Här finns en viktig roll att spela för andra aktörer än staten,&lt;br&gt;såsom studieförbunden och andra organisationer samt näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte gjort någon närmare analys av vilka faktiska&lt;br&gt;effekter som Konsumentverkets utbildningsverksamhet (kurser och&lt;br&gt;läromedel) har i förhållande till verkets övergripande mål och i för-&lt;br&gt;hållande till andra konsumentpolitiska medel. Samtidigt rör det sig om&lt;br&gt;betydande resursinsatser från verkets sida. Vår principiella syn är att&lt;br&gt;utbildningsverksamheten bör vara självfinansierad och alltså bygga på&lt;br&gt;en naturlig efterfrågan. Till den del detta inte är möjligt måste det&lt;br&gt;finnas starka konsumentpolitiska skäl till att Konsumentverket ändå&lt;br&gt;genomför verksamheten. Det är möjligt att sådana finns när det gäller&lt;br&gt;att exempelvis stödja den lokala konsumentverksamheten. Detta är dock&lt;br&gt;en fråga som måste ges ytterligare belysning. Regeringen avser att göra&lt;br&gt;detta i samband med den kommande budgetprocessen och får således&lt;br&gt;anledning att i annan ordning återkomma till riksdagen i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att offentliga bidrag till studieförbundens&lt;br&gt;verksamhet i ökad utsträckning bör kunna utnyttjas på konsumentom-&lt;br&gt;rådet. Regeringen finner inte anledning att i detta sammanhang närmare&lt;br&gt;ta ställning till den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Rådgivning, opinionsbildning och annan information&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Information i olika former är ett&lt;br&gt;viktigt konsumentpolitiskt medel för att uppnå de konsument-&lt;br&gt;politiska målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen bör även fortsättningsvis ha ett huvudansvar för&lt;br&gt;informationen till konsumenterna om varor, tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter som de tillhandahåller. Men även kommunala konsu-&lt;br&gt;mentvägledningar och frivilliga konsumentorganisationer kan&lt;br&gt;spela en viktig roll för att sprida information och för att ta emot&lt;br&gt;klagomål, synpunkter och förslag från konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På staten bör det främst ankomma att se till att lagstiftningen&lt;br&gt;om informationslämnande efterlevs och att ge underlag till&lt;br&gt;andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Området för konsumentinformation bör utvidgas till att omfatta&lt;br&gt;även avreglerade produktområden, såsom elförsörjning och tran-&lt;br&gt;sporter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Det ankommer på konsumenterna att informera sig om&lt;br&gt;utbudet på marknaden och att hålla sig informerade om sina rättigheter&lt;br&gt;och skyldigheter. Statliga och andra insatser är nödvändiga för att göra&lt;br&gt;det möjligt för konsumenterna att inhämta kunskap så att de handlar&lt;br&gt;rationellt (bet. s. 203).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har yttrat sig mera all-&lt;br&gt;mänt om informationens roll. Enligt Konkurrensverket klargör kommit-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tén inte tillräckligt tydligt hur gränserna skall dras mellan konsumenter- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;nas individuella ansvar och det ansvar som det offentliga bör ta på sig&lt;br&gt;vad gäller information, rådgivning m.m. Konsumentverket framhåller att&lt;br&gt;det är en viktig konsumentpolitisk uppgift att bygga upp de enskilda&lt;br&gt;konsumenternas kunskaper genom information och utbildning. Livsme-&lt;br&gt;delsverket anser det särskilt viktigt - med tanke på att det marknads-&lt;br&gt;ekonomiska systemet förutsätter kunniga och kritiska konsumenter - att&lt;br&gt;konsumentinformationen får en framträdande plats i konsumentpolitiken.&lt;br&gt;Enligt Industriförbundet bör den statliga informations-, utbildnings- och&lt;br&gt;förlagsverksamheten strikt begränsas till sådana ämnen som kan hänfö-&lt;br&gt;ras till den egentliga myndighetsutövningen, produktsäkerhetsarbetet i&lt;br&gt;vidare mening samt budgetrådgivning och skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Information som konsument-&lt;br&gt;politiskt medel kan användas i förhållande till vart och ett av de fyra&lt;br&gt;mål för konsumentpolitiken som regeringen tidigare har föreslagit. In-&lt;br&gt;formation är samtidigt ett komplext medel som inrymmer många olika&lt;br&gt;aspekter om behov, avsändare, innehåll, utformning m.m. Regeringen&lt;br&gt;kommer här inledningsvis att beröra några sådana. Därefter redovisas&lt;br&gt;vårt ställningstagande till några av de detaljförslag på informationsom-&lt;br&gt;rådet som kommittén har lagt fram, nämligen rådgivning och opinions-&lt;br&gt;bildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är närmast en självklarhet att den som köper en vara eller en&lt;br&gt;tjänst ofta behöver information både inför köpbeslutet och som ledning&lt;br&gt;för sitt handlande därefter (t.ex om hur produkten skall användas). På&lt;br&gt;vissa områden har konsumenternas behov av information ansetts så&lt;br&gt;påtagligt och betydelsefullt att det har beskrivits närmare i författnings-&lt;br&gt;text. Där har då också slagits fast en skyldighet för konsumentens mot-&lt;br&gt;part att lämna information i fråga. Vi skall strax ge exempel på sådana&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det enskilda hushållet behöver också information för andra&lt;br&gt;situationer än då det uppträder som aktör på en marknad. Ett sådant&lt;br&gt;fall, som har uppmärksammats mycket, bl.a. i samband med den nya&lt;br&gt;skuldsaneringslagen, är information i hushållsekonomiska frågor,&lt;br&gt;exempelvis budgetrådgivning. Många andra exempel kan ges. Här finns&lt;br&gt;i princip utrymme för ett stort antal aktörer att verka, och detta sker&lt;br&gt;också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det är inte bara de enskilda konsumenterna som behöver infor-&lt;br&gt;meras i konsumentpolitiska frågor. Även kommunala och privata konsu-&lt;br&gt;mentorgan kan ha behov av information som de i sin tur skall ge vidare&lt;br&gt;till konsumenterna. Andra s.k. vidareinformatörer av grundläggande&lt;br&gt;betydelse för en framgångsrik konsumentinformation är massmedierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för synen på konsumentinformation i Sverige i dag&lt;br&gt;är att huvudansvaret för information till konsumenterna om de varor&lt;br&gt;och tjänster som bjuds ut på marknaden skall ligga på företagen själva.&lt;br&gt;Denna syn kommer till uttryck i åtskilliga lagar på konsumentområdet,&lt;br&gt;t.ex. marknadsföringslagen (1975:1418), produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604), prisinformationslagen (1991:601), konsumentförsäkringsla-&lt;br&gt;gen (1980:38), konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen om&lt;br&gt;paketresor (1992:1672).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill här erinra om att man inom EU faster stort avseende Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;vid informationsfrågorna. Redan i det första konsumentpolitiska prog-&lt;br&gt;rammet slås rätten till information fast. I EG-kommissionens andra&lt;br&gt;konsumentpolitiska treårsprogram (1993-1995) pekar man på betydelsen&lt;br&gt;av information för att konsumenterna skall kunna ta tillvara fördelarna&lt;br&gt;med den inre marknaden. Informationsplikt föreskrivs i flera EG-direk-&lt;br&gt;tiv. Det kan erinras om att artikel 129a i Romfördraget uttalar att Ge-&lt;br&gt;menskapen skall bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås&lt;br&gt;genom bl.a. god konsumentupplysning (se avsnitt 3.3). Även det konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska handlingsprogram som antagits av Nordiska ministerrådet&lt;br&gt;framhåller vikten av förbättrad konsumentinformation (se avsnitt 3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett viktigt komplement till näringslivets information till konsumenter-&lt;br&gt;na utgörs av information som har andra aktörer som avsändare och som&lt;br&gt;avser inte bara enskilda produkter utan exempelvis marknadsöversikter&lt;br&gt;och information om allmänna konsumentfrågor. Det kan röra sig om&lt;br&gt;konsumentinformation från staten, kommunerna, frivilliga konsumentor-&lt;br&gt;ganisationer, massmedierna m.fl. Kommunernas konsumentvägledning-&lt;br&gt;ar, med stöd från främst Konsumentverket, spelar här en huvudroll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande skall frågor om rådgivning i samband med köp av&lt;br&gt;varor och tjänster samt opinionsbildningens roll behandlas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Muntlig och skriftlig rådgivning kan&lt;br&gt;vara ett viktigt instrument för att främja konsumenternas&lt;br&gt;intressen med avseende på alla de fyra tidigare föreslagna målen&lt;br&gt;för konsumentpolitiken. Den bör bedrivas så nära konsumenten&lt;br&gt;som möjligt av de lokala konsumentorganen med stöd av bl.a.&lt;br&gt;faktaunderlag från centralt håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådgivningsverksamheten bör även omfatta nyligen avregle-&lt;br&gt;rade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: En viktig uppgift för kommunerna är rådgivning till&lt;br&gt;konsumenterna, bl.a. om hushållsbudget, konsumenträtt och reklamatio-&lt;br&gt;ner. Budgetrådgivningen bör utvecklas under de närmaste åren (bet. s.&lt;br&gt;281).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser, däribland kommunerna i&lt;br&gt;Jönköping och Sölvesborg och Sveriges Konsumentråd, instämmer i&lt;br&gt;kommitténs förslag att budgetrådgivning skall ha hög prioritet i det&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet under de närmsta åren. Sölvesborgs kommun&lt;br&gt;framhåller vidare vikten av att kommunerna får stöd och hjälp från&lt;br&gt;staten för att kunna bedriva en verksamhet med hög kvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Enligt regeringens bedömning&lt;br&gt;utgör rådgivning till konsumenterna ett värdefullt inslag i konsument-&lt;br&gt;verksamheten. Det gäller bl.a. budgetrådgivning och rådgivning om&lt;br&gt;skuldsanering och i rättstiga frågor. Den kommunala verksamheten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;spelar här en mycket betydelsefull roll. Men det finns rådgivningsorgan&lt;br&gt;inte bara i kommunal och annan offentlig regi utan även privat och i&lt;br&gt;olika mellanformer. Även när det gäller rådgivning har företagen ett&lt;br&gt;huvudansvar, t.ex. när det gäller egenskaper hos varor och tjänster,&lt;br&gt;priser, bruksanvisningar. Inom vissa branscher görs dessutom mera&lt;br&gt;generella rådgivningsinsatser, t.ex. av Konsumenternas bankbyrå, Kon-&lt;br&gt;sumenternas försäkringsbyrå och Byggtjänst. Regeringen vill i detta&lt;br&gt;sammanhang understryka vikten av att all rådgivning utförs under hän-&lt;br&gt;synstagande till principer om konkurrensneutralitet. Det är en förut-&lt;br&gt;sättning for att konsumenterna skall kunna ha förtroende för den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom vi har beskrivit tidigare (avsnitt 4.4) medför avregleringen och&lt;br&gt;förändringarna i den kommunala verksamheten att konsumenterna ställs&lt;br&gt;inför helt nya valsituationer. Det är angeläget att konsumentrådgivning-&lt;br&gt;en även kan fylla behov av information inom detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opinionsbildnin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det ligger i sakens natur att många&lt;br&gt;olika organ och aktörer på konsumentområdet deltar i den all-&lt;br&gt;männa debatten och åsiktsbildningen. Även Konsumentverket&lt;br&gt;bör givetvis kunna ge offentlighet åt sina synpunkter i frågor&lt;br&gt;som det åligger myndigheten att bevaka. Detta bör göras inom&lt;br&gt;ramen för verkets övergripande mål och under beaktande av att&lt;br&gt;informationens innehåll och utformning skall uppfylla berätti-&lt;br&gt;gade krav på saklighet och opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén har ingen erinran mot att en konsument-&lt;br&gt;myndighet ägnar sig åt opinionsbildning, men anser att detta inte bör&lt;br&gt;ligga på Konsumentverket utan en annan (ny) konsumentmyndighet (bet.&lt;br&gt;s. 329-330, 340).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några instanser, bl.a. Industriförbundet, anser&lt;br&gt;att den debatt och opinionsbildning som Konsumentverket i dag bedriver&lt;br&gt;inte bör ingå i den statliga konsumentverksamheten utan ankomma på&lt;br&gt;frivilliga organisationer, enskilda medborgare, politiker, företag och&lt;br&gt;medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med opinionsbildning avses här&lt;br&gt;information som syftar till eller får som effekt att debatt skapas eller&lt;br&gt;allmänhetens attityder, åsikter och värderingar påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande fråga är i vad mån en statlig myndighet bör ägna&lt;br&gt;sig åt opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte presenterat någon samlad syn på opinionsbildning&lt;br&gt;som ett konsumentpolitiskt medel. Samtidigt tillmäter kommittén opi-&lt;br&gt;nionsbildningen stor vikt bl.a. när det gäller renodlingen av Konsument-&lt;br&gt;verkets olika roller (se avsnitt 8.2). Regeringen vill därför närmare&lt;br&gt;belysa några i sammanhanget principiellt viktiga frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser av intresse finns bl.a. i regeringsformen (RF) och Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen (TF). Enligt 1 kap. 9 § RF skall domstolar&lt;br&gt;samt förvaltningsmyndigheter och andra som fullgör uppgifter inom den&lt;br&gt;offentliga förvaltningen i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen&lt;br&gt;samt iaktta saklighet och opartiskhet. Enligt 1 kap. 1 § TF står det vaije&lt;br&gt;svensk medborgare fritt att, med iakttagande av förordningens bestäm-&lt;br&gt;melser till skydd för enskild rätt och allmän säkerhet, i tryckt skrift&lt;br&gt;yttra sina tankar och åsikter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opinionsbildning har sedan decennier använts i statlig, kommunal och&lt;br&gt;privat konsumentverksamhet, t.ex. av Konsumentverkets föregångare&lt;br&gt;Aktiv hushållning och Konsumentinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns definitionsmässigt inget självklart motsatsförhållande mellan&lt;br&gt;opinionsbildning som sådan och myndighetsutövning. Det ligger i sa-&lt;br&gt;kens natur att offentliga organ som utövar myndighet mot enskild också&lt;br&gt;har en skyldighet att informera om de regler som de berörda har att&lt;br&gt;iaktta. Härigenom kan en god efterlevnad av reglerna främjas utan att&lt;br&gt;något ingripande behöver ske. Sådan information kan givetvis även&lt;br&gt;påverka mottagarnas åsikter och bidra till opinionsbildning i samhället i&lt;br&gt;stort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också myndighetsinformation som behandlar olika produktegenskaper&lt;br&gt;och olika företags uppträdande på marknaden kan naturligtvis i vissa&lt;br&gt;fäll ha en inverkan på den allmänna åsiktsbildningen i samhället. Så&lt;br&gt;t.ex. kan information från Konsumentverket om att Marknadsdomstolen&lt;br&gt;har förbjudit en farlig vara få genomslagskraft i massmedierna. Inte&lt;br&gt;heller sådan opinionsbildning kan anses oförenlig med vad som naturli-&lt;br&gt;gen ingår i ett myndighetsutövande organs uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som däremot kan sättas i fråga är sådan opinionsbildning som -&lt;br&gt;oavsett avsändarens syfte med informationen - kan komma att gälla&lt;br&gt;allmänna politiska eller andra generella värderingar som det inte kan&lt;br&gt;anses ligga i myndighetens uppgift att söka påverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett statligt konsumentorgan har den grannlaga uppgiften att beakta&lt;br&gt;RF:s krav på likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet, samtidigt&lt;br&gt;som det kan ingå i dess uppgift att ge uttryck åt exempelvis kritiska&lt;br&gt;ställningstaganden i frågor av allmänt intresse inom myndighetens an-&lt;br&gt;svarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att frågan om huruvida Konsumentverket och Social-&lt;br&gt;styrelsen hade åsidosatt RF:s krav på objektivitet och saklighet har&lt;br&gt;prövats av Justitieombudsmannen (JO) i ett ärende som gällde en skrift&lt;br&gt;om tobaksreklam med titeln Mördande reklam (beslut den 9 nov 1989,&lt;br&gt;dnr 1242-1989). JO ansåg att skriften brast på några punkter genom att&lt;br&gt;vissa relevanta fakta inte fanns med. Men JO tilläde att sådana myndig-&lt;br&gt;heter med uppgifter på tobaksreklamens område som Konsumentverket&lt;br&gt;och Socialstyrelsen måste kunna ge ut en debattskrift på området, värd&lt;br&gt;namnet. Man kan enligt JO &amp;quot;inte kräva att den skall vara fullständigt&lt;br&gt;neutral, helt odramatisk och i total avsaknad av provokativa uttalan-&lt;br&gt;den.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som har anförts anser regeringen att en myn-&lt;br&gt;dighet med sådana uppgifter som Konsumentverket måste kunna ge &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;offentlighet åt sina synpunkter i frågor som det åligger myndigheten att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bevaka, givetvis inom ramen för verkets övergripande mål och med Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;beaktande av att informationens innehåll och utformning skall uppfylla&lt;br&gt;berättigade krav på saklighet och opartiskhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Marknadsbevakning och annan s.k. producentpåverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Marknadsbevakning bör tillmätas&lt;br&gt;ökad betydelse som konsumentpolitiskt instrument. Det följer&lt;br&gt;bl.a. av Sveriges åtaganden enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även en påverkan på företagen med syfte att få till stånd en&lt;br&gt;frivillig anpassning av varor och tjänster m.m. till välgrundade&lt;br&gt;konsumentönskemål bör utövas som ett komplement till&lt;br&gt;marknadsövervakningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 219 f.). Kommittén har inte särskilt behandlat&lt;br&gt;frivillig s.k. producentpåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC)&lt;br&gt;delar i huvudsak kommitténs bedömning av hur den övergripande in-&lt;br&gt;riktningen av det framtida arbetet inom marknadskontroll bör utformas.&lt;br&gt;Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut (SP) instämmer i kommitténs&lt;br&gt;bedömning att resurserna för marknadskontroll i första hand bör satsas&lt;br&gt;på att övervaka produkter som vid bristande funktion kan medföra säkerhets-&lt;br&gt;och hälsorisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Med marknadsbevakning avses&lt;br&gt;här den granskning och tillsyn som utövas av i första hand Konsument-&lt;br&gt;verket inom ramen för verkets myndighetsutövning. Syftet med bevak-&lt;br&gt;ningen är att se till att företagen på marknaden efterlever de spelregler&lt;br&gt;som gäller om marknadsföring, information, avtalsvillkor och produkt-&lt;br&gt;säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom EES-avtalet och tilläggsavtalet till detta har Sverige åtagit sig&lt;br&gt;att infora delvis nya regler om bl.a. prismärkning, oskäliga avtalsvill-&lt;br&gt;kor, vilseledande marknadsföring, paketresor och konsumentkrediter.&lt;br&gt;Åtagandet innebär också att Sverige är förpliktat att tillse att reglerna&lt;br&gt;efterlevs, exempelvis så att föreskriven information till konsumenterna&lt;br&gt;lämnas av berörda näringsidkare. Tillsynen på konsumentområdet enligt&lt;br&gt;de s.k. näringsrättsliga (marknadsrättsliga) reglerna åvilar Konsument-&lt;br&gt;verket, i vissa fall i samråd med andra myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då vilka krav i fråga om resurser som de nya reglerna&lt;br&gt;kommer att uppställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bedömer att behovet av marknadsbevakning enligt icke&lt;br&gt;varurelaterade EG-direktiv av de slag som har nämnts (vilseledande&lt;br&gt;reklam, oskäliga avtalsvillkor, prismärkning m.m.) kommer att öka med&lt;br&gt;internationaliseringen och efter hand som ny teknik och nya distribu-&lt;br&gt;tionsformer tillämpas. Behovet av internationellt informationsutbyte och&lt;br&gt;internationell samordning kräver likaså ökade insatser. Att vidareutveck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;la befintliga kontaktnät och intensifiera samarbetet mellan de europeiska Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tillsynsmyndigheterna är nödvändigt för att marknad sbevakningen skall&lt;br&gt;kunna fungera inom hela EES. Utvecklingen går också åt det hållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontroll av varor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet marknadskontroll avses här en kontroll av produkters&lt;br&gt;säkerhet när produkterna finns på marknaden. Det är en statlig efter-&lt;br&gt;kontroll av att tillverkare och importörer har fullgjort sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen antagit förslagen i propositionen om mark-&lt;br&gt;nadskontroll för produktsäkerhet m.m. (prop.1993/94:161, bet.&lt;br&gt;1993/94:NU21, rskr. 1993/94:328). Innehållet i propositionen utgörs&lt;br&gt;bl.a. av riktlinjer för organisationen av en marknadskontroll av&lt;br&gt;produkter till skydd för främst liv, hälsa och miljö. Riktlinjerna innebär&lt;br&gt;att ansvaret för marknadskontrollen fördelas områdesvis på redan&lt;br&gt;befintliga tillsynsmyndigheter. SWEDAC är samordnande organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som i linje med EES-avtalet numera utgör svensk rätt&lt;br&gt;innebär att de nationella myndigheterna måste ta initiativ till&lt;br&gt;systematiska granskningar och provningar av produkterna för att fest-&lt;br&gt;ställa om dessa uppfyller säkerhetskraven. Marknadskontrollen omfettar&lt;br&gt;både importerade produkter och sådana som har tillverkats i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av nya lagar till följd av olika EG-direktiv har medfört att&lt;br&gt;bl.a. Konsumentverkets tillsynsansvar har kommit att utvidgas till nya&lt;br&gt;områden. Tillsynen kommer här framfor allt att omfetta leksaker,&lt;br&gt;personlig skyddsutrustning för privat bruk, hushållsapparater, maskiner&lt;br&gt;för personligt bruk och textilier. EG:s direktiv om allmän produkt-&lt;br&gt;säkerhet medför också ett ökat ansvar. Detta direktiv täcks i Sverige i&lt;br&gt;huvudsak av produktsäkerhetslagen (1988:1604). På vissa av dessa&lt;br&gt;områden samverkar Konsumentverket i sin tillsyn med andra myndig-&lt;br&gt;heter, exempelvis Arbetarskyddsstyrelsen (prop. 1993/94:186, s. 46).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadskontrollen skall kunna genomföras i hela landet. Handlägg-&lt;br&gt;ningen av anmälningar från konsumenterna och anmälningar förmedlade&lt;br&gt;via den lokala konsumentvägledningen är betydelsefulla för en effektiv&lt;br&gt;kontroll. Även s.k. konkurrentanmälningar har betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att skyddet av människors hälsa och säkerhet har&lt;br&gt;avgörande betydelse när man bedömer behovet av marknadskontroll.&lt;br&gt;Resurserna för marknadskontroll bör därför i första hand satsas på att&lt;br&gt;övervaka produkterna från säkerhetssynpunkt och stå i rimlig proportion&lt;br&gt;till de risker som är förknippade med olika produkter. Vid prioritering-&lt;br&gt;en av Konsumentverkets resurser för marknadskontroll bör detta be-&lt;br&gt;aktas. Vi anser också att Konsumentverket bör kunna engagera den&lt;br&gt;lokala konsumentverksamheten i arbetet med marknadskontrollen. Detta&lt;br&gt;bör beaktas vid bedömning av hur stora resurser som bör avsättas för&lt;br&gt;denna. Vi får återkomma till den frågan i samband med den kommande&lt;br&gt;budgetprocessen. Det bör samtidigt betonas att företagen själva ytterst&lt;br&gt;ansvarar för att spelreglerna på marknaden efterlevs. Det innebär att&lt;br&gt;näringsidkarna har huvudansvaret för att produkterna uppfyller gällande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav. På detta område får därför näringslivets s.k. egenåtgärder största Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;betydelse (se vidare avsnitt 7.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationell samverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att man, för att förebygga produktskador, inom ramen&lt;br&gt;för det europeiska samarbetet har upprättat ett notifikationssystem var-&lt;br&gt;igenom medlemsländerna snabbt skall kunna få information när en farlig&lt;br&gt;vara upptäcks i ett annat land. Även EFTA-ländema är som en följd av&lt;br&gt;EES-avtalet med i systemet och kommer härigenom att få information&lt;br&gt;om åtgärder som vidtagits för att stoppa farliga varor i andra länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EG:s skaderapporteringssystem (EHLASS) samlas information in&lt;br&gt;från utvalda sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade&lt;br&gt;i hem- och fritid solyckor. Statistik är alltså en del av produktsäker-&lt;br&gt;hetsarbetet med långsiktigt syfte att bidra till att göra produkter säkrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare pågår ett samnordiskt projekt om marknadsövervakning på&lt;br&gt;produktsäkerhetsområdet. Det går ut på att utreda möjligheterna till&lt;br&gt;nordisk samverkan, t.ex. i fråga om metoderna för marknadskontroll,&lt;br&gt;notifieringsrutiner och ömsesidigt godkännande av provningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har två nätverk bildats i syfte att utbyta erfarenheter om&lt;br&gt;marknadsövervakningen och marknadskontrollen. I det ena nätverket,&lt;br&gt;International Marketing Supervision NetWork, med representanter för&lt;br&gt;övervakningsorgan inom OECD-länder, utbyter deltagarna erfarenheter&lt;br&gt;om marknad sföringsmetoder och framväxten av nya system med hjälp&lt;br&gt;av ny teknik (s.k. TV-shopping, distansförsäljning och andra metoder&lt;br&gt;för försäljning över gränserna m.m.). Syftet är bl.a. att förebygga och&lt;br&gt;beivra oacceptabla former av marknadsföring över gränserna. Detta&lt;br&gt;nätverket behandlar inte produktsäkerhetsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra nätverket, PROSAFE (Product Safety and Enforcement&lt;br&gt;Forum in Europé) är ett samordningsorgan för produktsäkerhet inom&lt;br&gt;EFTA/EU-området. Här har tillsynsmyndigheter från EFTA- och EU-&lt;br&gt;ländema slutit sig samman i syfte att verka för en hög produktsäkerhet&lt;br&gt;inom EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill peka på möjligheten att i ett europeiskt perspektiv&lt;br&gt;ytterligare utveckla det nordiska samarbetet på kontrollområdet. Norden&lt;br&gt;betraktas alltmer som en gemensam marknad för tillverkare och&lt;br&gt;distributörer. Enligt vår bedömning bör en nordisk samverkan medverka&lt;br&gt;till en bättre samordning av tillsynen. En effektiv samverkan bör kunna&lt;br&gt;bidra till att begränsa de sammanlagda kostnaderna för kontrollverksam-&lt;br&gt;heten i Norden. Enligt vår mening bör Sverige i det nordiska samarbe-&lt;br&gt;tet verka för en förstärkning av en sådan samverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansieringen av marknadskontrollen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte funnit det möjligt att fastställa hur stora kostnaderna&lt;br&gt;för marknadskontrollen kommer att bli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skulle enligt direktiven bedöma alternativa möjligheter att&lt;br&gt;finansiera marknadskontrollen. Kommittén föreslår att en avgiftsfinan-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;siering av marknadskontrollen på konsumentvaruområdet bör övervägas Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ytterligare. Kommittén har också hänvisat till att SWEDAC på regering-&lt;br&gt;ens uppdrag utrett frågan om alternativa möjligheter att finansiera mark-&lt;br&gt;nadskontrollen till följd av EES-avtalet (rapport SWEDAC DOC 93:7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDAC gör bedömningen att avgiftsfinansiering inte lämpar sig for&lt;br&gt;konsumentområdet och att det på detta område är svårt att finna en&lt;br&gt;avgiftskonstruktion som är förenlig med EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill för egen del framhålla att några säkra slutsatser om&lt;br&gt;de framtida kostnaderna för marknadskontrollen inte kan slås fest i dag.&lt;br&gt;Regeringen har i den nyss nämnda propositionen om marknadskontroll&lt;br&gt;för produktsäkerhet m.m. behandlat SWEDAC:s rapport. Regeringen&lt;br&gt;uttalar där att en avgiftsfinansiering av själva marknadskontrollen är väl&lt;br&gt;motiverad på alla områden där avgifterna direkt kan kopplas till de&lt;br&gt;produkter eller den verksamhet som skall kontrolleras. Som exempel på&lt;br&gt;områden där avgiftsfinansiering knappast är möjlig anförs bl.a. konsu-&lt;br&gt;mentvaruområdet. Här är en anslagsfinansiering sannolikt nödvändig,&lt;br&gt;men utgångspunkten bör vara att resurser för marknadskontrollen&lt;br&gt;skapas genom omprioriteringar i myndigheternas verksamheter och inte&lt;br&gt;genom anslagsökningar. En mera ingående prövning av eventuell&lt;br&gt;anslagsfinansiering av marknadskontrollen inom särskilda sektorer bör&lt;br&gt;anstå tills ytterligare erfarenheter vunnits (prop. s. 29).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i detta sammanhang ingen anledning att frångå den&lt;br&gt;principiella bedömning som gjordes i den nämnda propositionen. Men&lt;br&gt;det bör samtidigt erinras om att riksdagen på förslag av regeringen på&lt;br&gt;ett par konsumentvaruområden - leksaker och personlig skyddsutrust-&lt;br&gt;ning för privat bruk - har bemyndigat regeringen eller den myndighet&lt;br&gt;som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för&lt;br&gt;en näringsidkare att betala vissa tillsynskostnader (7 § 2 lagen,&lt;br&gt;1992:1326, om personlig skyddsutrustning for privat bruk och 6 § 2&lt;br&gt;lagen, 1992:1327, om leksakers säkerhet; prop. 1992/93:112 s. 34 och&lt;br&gt;1992/93:111 s. 34 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har med stöd av bemyndigande föreskrivit att tillverkaren&lt;br&gt;eller dennes behöriga representant inom EES skall betala Konsument-&lt;br&gt;verkets kostnader för provtagning och undersökning av prover, om en&lt;br&gt;leksak (SFS 1993:971) eller personlig skyddsutrustning (SFS 1993:972)&lt;br&gt;vid kontroll visar sig inte uppfylla föreskrivna säkerhetskrav m.m. I&lt;br&gt;fråga om leksaker gäller detta också för importören till EES. Dessa&lt;br&gt;avgifter kan dock få endast marginell betydelse för finansieringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppföljning och rapportering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av insatser för marknadsövervakningen och marknadskontrollen&lt;br&gt;kommer att variera över tiden. Marknadsbevakning kommer dock också&lt;br&gt;i framtiden att vara en huvuduppgift för den statliga konsumentverksam-&lt;br&gt;heten. För att utföra denna uppgift bör de ansvariga myndigheterna -&lt;br&gt;liksom hittills - använda en kombination av konsumentpolitiska medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill peka på vikten av en samlad och kontinuerlig rappor-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tering av erfarenheterna av marknadskontrollen. En sådan rapportering Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;bör avse både nationella insatser och situationen i hela EES.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan s.k. producentpåverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagreglerad påverkan på företagens handlande på konsumentområdet&lt;br&gt;har förekommit sedan början av 1970-talet, genom tillkomsten av lagar&lt;br&gt;om marknadsföring och avtalsvillkor m.m. Verksamheten har sedan&lt;br&gt;fortlöpande byggts ut, senast som en följd av EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men redan innan en sådan verksamhet inleddes hade bl.a. de statliga&lt;br&gt;konsumentorganen - men också olika organisationer - sökt att förmå&lt;br&gt;företagen att på frivillig väg anpassa sina varor och tjänster m.m. till&lt;br&gt;konsumenternas behov. Också efter tillkomsten av en mera formaliserad&lt;br&gt;marknadsövervakning av det slag som regeringen tidigare har beskrivit&lt;br&gt;har bl.a. Konsumentverket vid sidan om denna sökt utöva en påverkan&lt;br&gt;av ett mera informellt slag. Det har handlat om att exempelvis förmå&lt;br&gt;tillverkare att anpassa sina produkter till brukarönskemål, t.ex. i säker-&lt;br&gt;hets- eller ergonomiskt hänseende. Ett inslag utgör här verkets med-&lt;br&gt;verkan i det internationella standardiseringsarbetet (se avsnitt 6.9). Men&lt;br&gt;det har också handlat om annat, såsom marknadsförings- och distribu-&lt;br&gt;tionsmetoder, varuförsörjning och säljvillkor. Påverkan utövas inte bara&lt;br&gt;mot tillverkare utan också mot näringsidkare i andra led.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En påverkan av det slag som vi behandlar här kan givetvis utövas&lt;br&gt;även av andra. Det sker också i praktiken, genom bl.a. både centrala&lt;br&gt;konsumentorganisationer och lokala konsumentgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En verksamhet av detta slag ligger väl i linje med det konsument-&lt;br&gt;politiska handlingsprogram som gäller inom EU (se avsnitt 3.3). Där&lt;br&gt;betonas nämligen vikten av ett förstärkt samråd mellan näringsliv och&lt;br&gt;konsumentföreträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en producentpåverkan av det slag som vi&lt;br&gt;behandlar här också i framtiden bör kunna tjäna som komplement till&lt;br&gt;den mera formaliserade myndighetspåverkan som vi har behandlat&lt;br&gt;tidigare. En sådan verksamhet bör kunna bidra till uppfyllelsen av vart&lt;br&gt;och ett av de fyra konsumentpolitiska mål som vi har förordat. På&lt;br&gt;samma sätt som i fråga om de övriga medlen skall producentpåverkan&lt;br&gt;av informellt slag bara användas i den statliga verksamheten när den är&lt;br&gt;förenlig med någon av de tre prioriteringsgrundema, liksom väsent-&lt;br&gt;lighetskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Standardisering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Standardiseringsverksamheten kom-&lt;br&gt;mer att få en allt större betydelse som en följd av EES-avtalet&lt;br&gt;och det ökade utbudet av varor på marknaden. Det är viktigt att&lt;br&gt;standardiseringen tillförs brukarsynpunkter och att en kompetent&lt;br&gt;och effektiv konsumentmedverkan därför innefattas i standardi-&lt;br&gt;seringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer med regering-&lt;br&gt;ens (bet. s. 217 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har uttalat sig i denna del.&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd tillstyrker kommitténs förslag att konsumentor-&lt;br&gt;ganisationer bör få stöd i form av utbildning och ekonomiska bidrag för&lt;br&gt;att delta i standardiseringsarbetet. Standardiseringen i Sverige (SIS),&lt;br&gt;tidigare Standardiseringskommissionen i Sverige, anser att kompetenta&lt;br&gt;företrädare från fristående konsumentorganisationer bör kunna vara ett&lt;br&gt;komplement till konsumentmyndigheten i standardiseringsarbetet. Han-&lt;br&gt;dikappinstitutet menar att det är viktigt att konsumentmyndigheten aktivt&lt;br&gt;medverkar i standardiseringsarbetet och därvid beaktar funktionhindra-&lt;br&gt;des behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: EG:s olika direktiv innehöll&lt;br&gt;tidigare en mångfald tekniska detaljer. Detta medförde att harmonise-&lt;br&gt;ringsarbetet blev tidskrävande och därmed framskred långsamt. År 1985&lt;br&gt;togs inom EG ett beslut om att tillämpa en ny metod när det gäller&lt;br&gt;harmonisering (The New Approach on Technical Harmonization of&lt;br&gt;Standards, se avsnitt 3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya metoden har förstärkt behovet av en aktivt medverkan från&lt;br&gt;konsumentrepresentanter. Det har blivit viktigare att i standarderna både&lt;br&gt;beakta allmänna brukaraspekter och produktsäkerhetsfrågor. En stan-&lt;br&gt;dard är frivillig, men EG-direktiven innebär att produkter som har&lt;br&gt;utformats enligt standarden förutsätts uppfylla de grundläggande säker-&lt;br&gt;hetskraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett led i att öka konsumentinflytandet tillkom år 1990 SIS konsu-&lt;br&gt;mentråd, där Konsumentverket för närvarande har ordförandeskapet.&lt;br&gt;Rådet har till uppgift att stärka konsumenternas deltagande i standardi-&lt;br&gt;seringsarbetet och höja medvetenheten om konsumentaspektema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det internationella planet har nyligen EFTA:s och EU:s rådgivan-&lt;br&gt;de konsumentkommittéer bildat en gemensam samarbetsorganisation för&lt;br&gt;konsumentdeltagande i det europeiska standardiseringsarbetet, Associa-&lt;br&gt;tion de Normalisation Européenne pour les Consommateurs (ANEC).&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd medverkar från Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konsumentområdet pågår ett omfattande europeiskt standardise-&lt;br&gt;ringsarbete. Ett tjugotal kommittéer, flera av dem med underarbets-&lt;br&gt;grupper, deltar för närvarande i arbetet med att utarbeta Europastandar-&lt;br&gt;der. Produkter som berörs är bl.a. möbler, leksaker, fritidshjälmar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bamomsorgsprodukter och flytvästar. Flera kommittéer inom CEN Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;arbetar med EU/EFTA-mandat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsfrågor, särskilt med avseende på barn, har traditionellt varit&lt;br&gt;prioriterade områden såväl hos Konsumentverket som hos de internatio-&lt;br&gt;nella standardiseringsorganen. Konsumentverket har således under flera&lt;br&gt;år bl.a. lett arbetsgrupper om mekanisk säkerhet för leksaker och bam-&lt;br&gt;omsorgsprodukter. Därigenom har man i det europeiska arbetet kunnat&lt;br&gt;slå vakt om svenska säkerhets- och konsumentskyddshänsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot den angivna bakgrunden att det är viktigt att&lt;br&gt;konsumentaspekter också i framtiden tillförs standardiseringsarbetet.&lt;br&gt;Konsumentverket bör därför även i framtiden medverka i detta arbete&lt;br&gt;till den del det gäller sådan verksamhet där standardiseringsorganen&lt;br&gt;utför ett arbete på uppdrag av EU och EFTA eller där Konsumentver-&lt;br&gt;kets insatser krävs med hänsyn till verkets tillsynsansvar i övrigt.&lt;br&gt;Dessutom kan det vara lämpligt att standardiseringsarbetet breddas, så&lt;br&gt;att även frivilliga organisationer kan vara med i detta, något som för&lt;br&gt;övrigt är fellet redan i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Reklamationshantering, medling och tvistlösning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Reklamationshantering, medling och&lt;br&gt;tvistlösning på lokal nivå bör uppmuntras och främjas. Frågan&lt;br&gt;om inrättande av lokala reklamationsråd bör prövas. Samtidigt&lt;br&gt;har Allmänna reklamationsnämndens verksamhet stort värde och&lt;br&gt;den bör fortsätta i samma former som i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén har föreslagit att det upprättas lokala rekla-&lt;br&gt;mationsråd, att den kommunala konsumentverksamheten bör ge vägled-&lt;br&gt;ning i hur man väcker talan vid allmän domstol, att det är önskvärt att&lt;br&gt;konsumenterna i första hand vänder sig till den lokala konsumentvägled-&lt;br&gt;ningen och i andra hand till Allmänna reklamationsnämnden vid tvister&lt;br&gt;i samband med gränsöverskridande handel, att man bör överväga att&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden upphör med vissa typer av ärenden och&lt;br&gt;i stället låter branscherna själva organisera och finansiera tvistlösning på&lt;br&gt;dessa områden, att Allmänna reklamationsnämnden i ökad omfattning&lt;br&gt;bör pröva ärenden som avser offentliga tjänster, att det bör införas en&lt;br&gt;bestämmelse i Allmänna reklamationsnämndens instruktion att ett ären-&lt;br&gt;de får avvisas med hänvisning till att det i första hand skall hanteras&lt;br&gt;lokalt samt att nämndens existens, huvudsakliga uppgifter och organisa-&lt;br&gt;tion ges stöd i lag (bet. s. 239 f.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokala reklamationsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket, Skellefteå kommun och Verdandi stöder förslaget om&lt;br&gt;inrättandet av lokala reklamationsråd. Svenska Bankföreningen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsument Göteborg är av motsatt uppfattning. Allmänna reklamations- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;nämnden menar att det inte är självklart att reklamationsrådens befatt-&lt;br&gt;ning med enskilda tvister skall utvecklas. Om detta ändå sker bör råden&lt;br&gt;främst inrikta sig på att lösa tvister som nämnden inte prövar. I varje&lt;br&gt;fall bör utvecklingen inte ledas i den riktningen att nämnden får rollen&lt;br&gt;som överinstans till de lokala råden. Grossistförbundet Svensk Handel är&lt;br&gt;tveksam till ytterligare överföring av tvistlösning till lokala konsument-&lt;br&gt;organ. Konsumentvägledamas förening anser att lokala reklamationsråd&lt;br&gt;endast kan fungera i begränsad omfattning och att de kräver en väl&lt;br&gt;organiserad kommunal konsumentverksamhet som står för beredningen&lt;br&gt;av ärenden samt övrig administration.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister över nationsgränserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden menar att farhågorna när det gäller&lt;br&gt;konsumenternas intressen beträffande tvister över nationsgränserna&lt;br&gt;förefaller överdrivna. I huvudsak torde problemen vad gäller handel&lt;br&gt;utanför Norden återfinnas på några speciella områden, nämligen när det&lt;br&gt;gäller finansiella tjänster, postorder och s.k. TV-shopping samt vid köp&lt;br&gt;av andelar i fritidslägenheter. Nämnden anser, liksom kommittén, att&lt;br&gt;tvister över nationsgränserna i första hand bör behandlas lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privata nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF instämmer i kommitténs överväganden att privata nämnder efter&lt;br&gt;danskt mönster prövas även i Sverige. Några instanser, bl.a. Konsu-&lt;br&gt;mentvägledamas förening, Konsument Göteborg och Hyresgästernas&lt;br&gt;Riksförbund delar inte kommitténs uppfattning i denna fråga. Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden anser det finns starka principiella skäl som talar&lt;br&gt;mot en övergång till privata nämnder och pekar också på att det inte&lt;br&gt;finns något intresse från näringslivet att inrätta sådana nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden pekar på att nämnden är oförhindrad att&lt;br&gt;pröva tvister mellan konsumenter och statliga eller kommunala organ&lt;br&gt;som driver verksamhet av ekonomisk natur. En del tvister lämpar sig&lt;br&gt;inte så väl för nämndförfarandet, exempelvis tvister som rör besvärliga&lt;br&gt;kvalitetsbedömningar inom utbildnings- och vårdsektorn eller bedöm-&lt;br&gt;ningar av tjänster vars kvalitet är beroende av politiska beslut. Motor-&lt;br&gt;männens riksförbund och Pensionärernas Riksorganisation tillstyrker&lt;br&gt;förslaget att Allmänna reklamationsnämnden i ökad omfattning bör&lt;br&gt;pröva ärenden som avser offentliga tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokal beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser, bl.a. Svenska Kommunförbundet, avstyrker förslaget att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en förutsättning för att Allmänna reklamationsnämnden skall behandla Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ärendet är att den kommunala konsumentverksamheten först har behand-&lt;br&gt;lat det. Även Allmänna reklamationsnämnden tar avstånd från kommit-&lt;br&gt;téns förslag om lokal beredning. Konsumentverket uttrycker däremot&lt;br&gt;sympati för tanken men framhåller vikten av att denna möjlighet inte&lt;br&gt;utnyttjas så att konsumenten kommer i kläm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;LO anför att det i och för sig är önskvärt att stärka den lokala med-&lt;br&gt;lingen och tvisthanteringen, men om detta skall ske genom att Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden hänvisar en klagande att först söka rättelse lokalt&lt;br&gt;måste sådana möjligheter finnas till hands. Så är det inte i alla landets&lt;br&gt;kommuner. Konsumentvägledamas förening ger uttryck för en liknande&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagreglering av nämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Banlföreningen tillstyrker kommitténs förslag att Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden existens, huvudsakliga uppgifter och organisation&lt;br&gt;i huvuddrag ges stöd i lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig del av det konsumentpolitiska arbetet syftar till att underlätta&lt;br&gt;för konsumenterna att ta till vara sin rätt när det uppstår en tvist mellan&lt;br&gt;en konsument och en näringsidkare om en vara eller tjänst. Det är en&lt;br&gt;verksamhet som möter målet att främja konsumenternas rättsliga ställ-&lt;br&gt;ning och som också får som effekt att hushållens resurser utnyttjas&lt;br&gt;bättre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens egen reklamationshantering är en grundläggande förut-&lt;br&gt;sättning för en fungerande marknad. Många företag, i synnerhet inom&lt;br&gt;detaljhandeln, har i varierande grad rutiner och regler för att hantera&lt;br&gt;reklamationer. Inom en rad branscher har det tillskapats särskilda nämn-&lt;br&gt;der som arbetar med reklamtionshantering. Vissa av dessa redovisas i&lt;br&gt;bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tvist inte blivit löst på företags- eller branschnivå kan konsu-&lt;br&gt;menten i första hand vända sig till den lokala vägledningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala konsumentverksamheten, liksom en lokal verksamhet i&lt;br&gt;föreningslivets regi, behandlas längre fram (avsnitt 7.4 och 7.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden inrättades år 1968. Vid sidan om en&lt;br&gt;prövning i nämnden har emellertid också domstolsaltemativet i alla år&lt;br&gt;stått öppet för konsumenterna. I fråga om kostnaderna kan noteras att&lt;br&gt;en tvist vid allmän domstol i genomsnitt kostar 6 000-7 000 kr och ett&lt;br&gt;ärende hos Allmänna reklamationsnämnden ca 1 600 kr. Kostnaden för&lt;br&gt;klagomål hanterade av konsumentvägledare är i genomsnitt 200-300 kr.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så gott som alla remissinstanser som har yttrat sig i frågan om All-&lt;br&gt;männa reklamationsnämndens verksamhet har varit positiva till denna.&lt;br&gt;Även regeringen är av denna uppfattning. Vi har i tidigare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt betonat vikten av att tvister så långt som möjligt kan lösas Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;lokalt. Den kommunala konsumentverksamheten spelar här en betydel-&lt;br&gt;sefull roll. Det bör också en lokal verksamhet i föreningslivets regi&lt;br&gt;kunna göra. Men även med en välutvecklad lokal verksamhet kommer&lt;br&gt;det också i framtiden att finnas behov av ett centralt tvistlösande organ&lt;br&gt;som Allmänna reklamationsnämnden. Ett skäl är att alla tvister inte kan&lt;br&gt;lösas lokalt. Ett annat är att det behövs en instans som kan vara vägle-&lt;br&gt;dande vid utformningen av praxis i rättsliga frågor, till nytta för den&lt;br&gt;lokala medlingsverksamheten. Slutligen utgör reklamationsnämnden&lt;br&gt;också ett stöd för den lokala verksamheten när det gäller bl.a. utbild-&lt;br&gt;ning och information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i detta sammanhang skäl att erinra om att EG-kommissio-&lt;br&gt;nen i handlingsplanen för konsumentpolitiken inom EU för perioden&lt;br&gt;1993-1995 betonar att man vill skapa förlikningsförfaranden utanför&lt;br&gt;domstolarna. Den svenska modellen med lokal medlingsverksamhet&lt;br&gt;samt central tvistprövning i Allmänna reklamationsnämndens regi,&lt;br&gt;liksom välutvecklade egenåtgärdsprogram för bl.a. reklamationshante-&lt;br&gt;ring (se avsnitt 7.3), ligger väl i linje med dessa planer. Den bör också&lt;br&gt;kunna tjäna som inspirationskälla då handlingsprogrammet skall för-&lt;br&gt;verkligas. Sverige bör inom EES (eller vid ett medlemskap i EU) agera&lt;br&gt;i linje med denna syn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att Allmänna reklamationsnämndens&lt;br&gt;existens m.m. skall ges stöd i lag. Enligt regeringens mening ger det&lt;br&gt;underlag som har presenterats i frågan inte tillräckligt stöd för ett ställ-&lt;br&gt;ningstagande. Frågan kommer därför att beredas ytterligare inom rege-&lt;br&gt;ringskansliet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lokal beredning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att det skall införas en bestämmelse i Allmän-&lt;br&gt;na reklamationsnämndens instruktion med innebörd att ett ärende hos&lt;br&gt;nämnden får avvisas med hänvisning till att det i första hand skall han-&lt;br&gt;teras lokalt. Som framgått har flera remissinstanser - bl.a. nämnden&lt;br&gt;själv - ställt sig kritiska till kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte, främst mot bakgrund av remissinstansernas&lt;br&gt;synpunkter, att det finns skäl att genomföra kommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I några kommuner har försöksverksamhet bedrivits med lokala rekla-&lt;br&gt;mationsråd. En utvärdering i Konsumentverkets rapport 1992/93:3 tyder&lt;br&gt;på att reklamationsråden, trots att antalet ärenden är litet, har haft be-&lt;br&gt;tydelse som grund för ett informellt samarbete mellan såväl konsument-&lt;br&gt;vägledama och handeln som mellan näringsidkarna själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har anfört att reklamationsråden förefaller att kunna lösa&lt;br&gt;konsumenternas klagomål på ett bra sätt och att de genom sin förekomst&lt;br&gt;bidrar till att förebygga tvister. Den har därför föreslagit att det skall&lt;br&gt;upprättas lokala reklamationsråd. Bl.a. Konsumentverket har ställt sig&lt;br&gt;positivt till detta. Däremot har t.ex. Allmänna reklamationsnämnden&lt;br&gt;och Grossistförbundet Svensk Handel ställt sig mera skeptiska till&lt;br&gt;tanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning skulle väl fungerande lokala reklama- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tionsråd kunna spela en viktig roll i konsumentpolitiken. Råden kan&lt;br&gt;exempelvis arbeta för goda förhållanden mellan konsumentintressena&lt;br&gt;och näringsidkarna lokalt. De kan också förmedla information om&lt;br&gt;gällande regler till bl.a. det lokala näringslivet. Råden kan dessutom&lt;br&gt;medverka till lösning av tvister mellan näringsidkare och konsumenter.&lt;br&gt;Emellertid kan man konstatera - som också Allmänna reklamations-&lt;br&gt;nämnden har påpekat - att erfarenheterna av lokala reklamationsråd&lt;br&gt;ännu så länge är begränsade. Regeringen avser att följa utvecklingen på&lt;br&gt;området. Om erfarenheterna ger skäl till det avser regeringen att längre&lt;br&gt;fram, i annan ordning, redovisa sin syn på i vad mån den fortsatta&lt;br&gt;utvecklingen av en reklamationsrådsverksamhet lämpligen kan anknytas&lt;br&gt;till den statliga konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvister över nationsgränserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har påpekat att det är svårt att närmare bedöma vad EES-&lt;br&gt;avtalet kommer att innebära för den internationella handeln och om&lt;br&gt;antalet konsumenttvister kommer att öka. Men redan i dag kan konsu-&lt;br&gt;menträttsliga problem observeras inom områden som bank- och för-&lt;br&gt;säkringsverksamhet. I dag tecknas t.ex. ett stort antal utländska kapital-&lt;br&gt;försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utanför Norden är systemet med reklamationsnämnder ovanligt. Att&lt;br&gt;vända sig till utländsk domstol kräver kunskaper som den genomsnitt-&lt;br&gt;lige konsumenten normalt inte besitter. Genom införandet av den s.k.&lt;br&gt;Luganokonventionen i svensk rätt (SFS 1992:794) har det dock blivit&lt;br&gt;möjligt för konsumenterna att i större utsträckning vända sig till svensk&lt;br&gt;domstol vid tvist efter köp över gränserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämndens avgöranden är rekommendationer&lt;br&gt;och inte verkställbara vare sig i Sverige eller utomlands. Enda möjlig-&lt;br&gt;heten att få rättelse i en konkret tvist är att konsumenten vänder sig till&lt;br&gt;domstol. Genom att sprida kunskap om reklamationsnämnden utomlands&lt;br&gt;kan man på sikt etablera ett samarbete mellan nämnder i länder där det&lt;br&gt;finns sådana men också bidra med idéer om hur tvister kan lösas utan-&lt;br&gt;för domstolarna, i linje med tankarna i EU:s konsumentpolitiska hand-&lt;br&gt;lingsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det angeläget att konsumenterna kan&lt;br&gt;få information om när de kan vända sig till svensk domstol eller&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden och när de måste vända sig till&lt;br&gt;utländska instanser. Det finns vidare skäl för Sverige att - i första hand&lt;br&gt;inom ramen för det europeiska samarbetet - bidra till framväxten av&lt;br&gt;informella tvistlösningsformer som alternativ till domstolsprövning.&lt;br&gt;Verksamheten vid Allmänna reklamationsnämnden och dess nordiska&lt;br&gt;motsvarigheter kan därvid tjäna som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Privata nämnder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;br&gt;Kommittén har föreslagit att man bör överväga att låta Allmänna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklamationsnämnden upphöra med vissa typer av ärenden och i stället Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;låta branscherna själva organisera och finansiera tvistlösning på dessa&lt;br&gt;områden. Kommittén hänvisar till Danmark, där reklamationsnämnds-&lt;br&gt;förfarandet utvecklats genom att man tillsatt ett antal privata nämnder&lt;br&gt;som finansieras av branscherna i fråga. Forbrugerklagenaevnet&lt;br&gt;(motsvarigheten till Allmänna reklamationsnämnden) auktoriserar nämn-&lt;br&gt;derna och utövar tillsyn över dem. Nämnderna bygger på avtal mellan&lt;br&gt;Forbrugerrådet och branschen i fråga. I Norge finns en liknande kon-&lt;br&gt;struktion med privata nämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är olika initiativ till privata nämnder en&lt;br&gt;intressant konsumentpolitisk utveckling. I Sverige har under de senaste&lt;br&gt;åren ett flertal privata nämnder kommit till inom ramen för olika egen-&lt;br&gt;åtgärdsprogram (se bilaga 4). Remissutfallet på kommitténs förslag i&lt;br&gt;denna del har dock varit blandat. Regeringen kommer att följa utveck-&lt;br&gt;lingen på området, men är inte nu beredd att genomföra kommitténs&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentliga tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller offentliga tjänster prövar Allmänna reklamationsnämnden&lt;br&gt;inte, enligt sin instruktion, konsumenttvister som rör exempelvis hälso-&lt;br&gt;och sjukvård. Vidare har nämnden själv undantagit en del offentliga&lt;br&gt;tjänster från sitt kompetensområde, såsom sotningstjänster och kommu-&lt;br&gt;nal renhållning m.m. Motivet är att nämnden inte bör pröva ärenden på&lt;br&gt;områden där verksamhetens kvalitet är direkt avhängig av politiska&lt;br&gt;beslut eller där prövningen är beroende av sådan utredning som inte kan&lt;br&gt;företas inom ramen för nämndens arbetsformer, som exempelvis inte&lt;br&gt;medger vittnesförhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser inte att det finns skäl att nu ändra denna ordning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 Skuldsanering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Under de närmaste åren bör hög&lt;br&gt;prioritet ges åt frågor som rör skuldsanering. Det är angeläget&lt;br&gt;att den nyligen införda skuldsaneringslagen utvärderas så att&lt;br&gt;man får ett underlag för eventuella förbättringar. Någon ändring&lt;br&gt;i sekretessbestämmelserna föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens. Kommittén har dock föreslagit att den budgetrådgiv-&lt;br&gt;ning som bedrivs inom ramen för konsumentverksamheten i kommu-&lt;br&gt;nernas egen regi bör ha samma sekretesskydd som enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen, oberoende av hur verksamheten organiseras (bet. s. 227, 286).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som har yttrat sig i frågan&lt;br&gt;om skuldsanering, bl.a. Göteborgs kommun, delar kommitténs uppfatt-&lt;br&gt;ning att hög prioritet skall ges åt skuldsanering i det konsumentpolitiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet under de närmaste åren. Några remissinstanser, däribland Kam- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;marrätten i Stockholm, har kritiserat kommitténs förslag vad gäller&lt;br&gt;sekretess inom den kommunala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Riksdagen beslutade våren 1994&lt;br&gt;att anta en skuldsaneringslag (prop. 1993/94:123, bet. 1993/94:LU26,&lt;br&gt;rskr. 1993/94:303, SFS 1994:334). Lagen trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med skuldsanering menas att en fysisk person helt eller delvis befrias&lt;br&gt;från betalningsansvaret för sina skulder. Skuldsaneringslagen innehåller&lt;br&gt;en förfarandemodell i tre steg. I det första steget, som i huvudsak läm-&lt;br&gt;nas utanför lagen, skall en kraftigt skuldsatt gäldenär själv försöka&lt;br&gt;träffa en uppgörelse med samtliga sina borgenärer. Gäldenären skall&lt;br&gt;därvid kunna få råd och anvisningar av kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett andra steg kan gäldenären, om försöken enligt första steget&lt;br&gt;misslyckas, hos kronofogdemyndigheten ansöka om frivillig skuldsane-&lt;br&gt;ring. Med sådan skuldsanering avses att gäldenären tillsammans med&lt;br&gt;kronofogdemyndigheten upprättar ett förslag till skuldsanering, som&lt;br&gt;måste godtas av samtliga borgenärer. Om någon borgenär skulle motsät-&lt;br&gt;ta sig ett sådant förslag, skall kronofogdemyndigheten överlämna ären-&lt;br&gt;det till tingsrätten, som i ett tredje steg kan besluta om tvingande skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1994 års budgetproposition (prop. 1993/94:100 bil. 14) anvisades&lt;br&gt;ett engångsanslag på 10 miljoner kronor till Konsumentverket för att&lt;br&gt;planera och genomföra utbildningsinsatser som bedömdes erforderliga i&lt;br&gt;samband med skuldsaneringslagens ikraftträdande. Detta godtogs av&lt;br&gt;riksdagen, liksom också - efter förslag av regeringen i kompletterings-&lt;br&gt;propositionen 1993/94:150 bil. 13 - att ytterligare ett engångsbelopp på&lt;br&gt;15 miljoner kronor skulle anvisas, i syfte att i ett inledningsskede effek-&lt;br&gt;tivisera och förstärka den kommunala verksamheten inom området&lt;br&gt;budgetrådgivning och skuldsanering med anledning av den nya skuldsa-&lt;br&gt;neringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det av stor vikt att frågor angående&lt;br&gt;skuldsanering ges hög prioritet i det konsumentpolitiska arbetet. Frågan&lt;br&gt;i vilken utsträckning Konsumentverket efter uppbyggnadsskedet skall&lt;br&gt;medverka vid lagtillämpningen bör dock övervägas ytterligare i ljuset av&lt;br&gt;att huvudansvaret för lagens tillämpning ligger på andra aktörer. I den&lt;br&gt;mån dessa också på sikt vill anlita verkets tjänster - t.ex. i form av&lt;br&gt;dataprogram eller utbildningsinsatser - bör utgångspunkten vara att&lt;br&gt;detta sker på marknad smässiga villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka det angelägna i att skuldsaneringslagen&lt;br&gt;inom ett par år utvärderas, så att man då kan få en uppfattning om&lt;br&gt;lagens effekter och därmed - i förekommande fall - underlag för even-&lt;br&gt;tuella justeringar av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller frågan om sekretess kan regeringen inledningsvis&lt;br&gt;konstatera att sekretessen i fråga om socialtjänsten regleras i 7 kap. 4 §&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100). Där stadgas att sekretess gäller inom social-&lt;br&gt;tjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte&lt;br&gt;står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon ho- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nom närstående lider men. I samband med skuldsaneringslagens till-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;komst uppmärksammades att det inte förekommer sekretess i de fall när Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;kommunala konsumentvägledare lämnar råd till enskilda i budgetfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De uppgifter som lämnas till vägledama torde dock vara av samma slag&lt;br&gt;som de som lämnas i socialnämndens rådgivningsverksamhet. Med&lt;br&gt;anledning härav form man att även sådana uppgifter om en enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden som förekommer i rådgivning som rör skuldsa-&lt;br&gt;nering hos konsumentvägledare bör omfattas av sekretess. Därför inför-&lt;br&gt;des ett nytt stadgande (7 kap. 35 § sekretesslagen) som innebär att&lt;br&gt;sekretess råder hos bl.a. kommunal konsumentvägledare i ärende om&lt;br&gt;skuldsanering för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det&lt;br&gt;kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Sekretessen gäller dock inte själva beslutet om skuldsa-&lt;br&gt;nering (prop. 1993/94:123 s. 164 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen finner mot den angivna bakgrunden inte skäl att nu göra&lt;br&gt;någon ändring vare sig i socialtjänstlagens eller skuldsaneringslagens&lt;br&gt;sekretessbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.12 Konsumtionen och miljön&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: För att konsumentpolitikens fjärde&lt;br&gt;mål - om sambandet mellan konsumtion och miljö - skall upp-&lt;br&gt;nås bör sådana medel användas som kan leda till att konsum-&lt;br&gt;tionen minskar belastningen på miljön. Sådana medel kan vara&lt;br&gt;bl.a. allmän miljöinformation, miljömärkning av varor samt&lt;br&gt;åtgärder för att underlätta hushållens sortering av avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens bedömning (bet. s. 230 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En rad remissinstanser behandlar miljöfrågorna.&lt;br&gt;Några instanser stödjer kommitténs förslag. En del instanser menar att&lt;br&gt;dessa inte är tillräckliga (Konsument-Forum, Jordens vänner). Konsu-&lt;br&gt;mentverket framhåller vikten av att konsumenterna får information om&lt;br&gt;produkter och system på ett samlat sätt och menar att detta i sig är ett&lt;br&gt;starkt motiv för att ge verket ett uttalat ansvar för miljön. Jordens&lt;br&gt;vänner anser att det inte räcker med att främja konsumtion av mindre&lt;br&gt;miljöskadliga varor, utan målet måste vara att minska miljöbelastningen&lt;br&gt;av konsumtionen. Konsument-Forum för ett liknande resonemang och&lt;br&gt;menar att konsumtionen är orsaken till miljöproblemen. Naturvårdsver-&lt;br&gt;ket instämmer i kommitténs bedömning att samarbetet mellan Konsu-&lt;br&gt;mentverket och Naturvårdsverket bör öka framöver. Dessutom anser&lt;br&gt;verket att det är ytterst angeläget för miljöarbetet att samhällets möjlig-&lt;br&gt;heter att sprida information om konsumtions- och livsstilsfrågor priorite-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän miljöinformation m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom information om varors olika miljöbelastning kan man uppmuntra&lt;br&gt;användningen av de mest miljöskonsamma alternativen. Regeringen&lt;br&gt;anser därför att det är angeläget att näringsidkarna lämnar upplysningar&lt;br&gt;om miljökonsekvenserna av sina varor. Också allmän utbildning i miljö-&lt;br&gt;kunnande bidrar till att göra konsumenterna medvetna om sambandet&lt;br&gt;mellan konsumtion och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väl underbyggd och seriös information om varors miljöpåverkan är&lt;br&gt;avgörande för att konsumenterna skall känna sig trygga i sina varuval&lt;br&gt;och kunna åstadkomma en reell förändring av beteendet med hänsyn till&lt;br&gt;miljön. Den viktigaste miljöinformationen till konsumenterna gäller&lt;br&gt;energiåtgång, kemikalieanvändning, livsstilsfrågor och risker med av-&lt;br&gt;fall. Men ett problem är att det kan vara svårt att få fram djupgående&lt;br&gt;kunskaper om varors miljöpåverkan. Det behövs större kunskap om&lt;br&gt;såväl kortsiktiga som långsiktiga miljö- och hälsoeffekter, nedbrytbarhet&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av de viktiga punkterna i riksdagens energi- och miljöpolitiska&lt;br&gt;beslut från 1991 är frågan om effektivare energianvändning. De gene-&lt;br&gt;rella ekonomiska styrmedlen behöver kompletteras med mer direkta&lt;br&gt;åtgärder, bl.a. information till hushållen om sparmöjligheter. Företagen&lt;br&gt;har ett grundläggande ansvar för en god och vederhäftig information om&lt;br&gt;sådana förhållanden som har angivits i det föregående. Vidare har Kon-&lt;br&gt;sumentverket bl.a. en viktig uppgift i att medverka till utformningen av&lt;br&gt;och informationen om energisnåla hushållsapparater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en vederhäftig miljömärkning kan vara ett viktigt&lt;br&gt;hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produk-&lt;br&gt;ter. Konsumenternas och företagens intresse av att handla miljöanpassa-&lt;br&gt;de varor bör tillmätas stor betydelse av producenter, importörer och&lt;br&gt;distributörer. Förutsatt att miljösymbolema åtnjuter konsumenternas&lt;br&gt;förtroende kan miljömärkningssystemen utgöra ett viktigt bidrag till&lt;br&gt;utvecklingen mot ett kretsloppsanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer i dag ett stort antal miljösymboler på marknaden,&lt;br&gt;som i varierande grad beaktar produkternas funktion och effekter på&lt;br&gt;miljön (se avsnitt 4.6). För att marknaden skall fungera effektivt är det&lt;br&gt;viktigt att konsumenterna lätt kan få en korrekt uppfattning om vad&lt;br&gt;miljösymbolema står för. Efter hand som antalet miljösymboler ökar&lt;br&gt;finns det en risk för att konsumenterna får allt svårare att överblicka&lt;br&gt;marknaden. Vi anser därför att Konsumentverket fortlöpande måste&lt;br&gt;följa utvecklingen och pröva vägar att få till stånd förbättrad informa-&lt;br&gt;tion på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källsortering &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att hushållen ”vid källan” effektivt sorterar sitt avfell kan re-&lt;br&gt;sursanvändningen och miljöbelastningen minska. Hushållen bör enligt&lt;br&gt;vår mening därför uppmuntras att utnyttja system för källsortering.&lt;br&gt;Hantering av avfall omfettar åtgärder såväl före som efter köp. Riks-&lt;br&gt;dagen fettade år 1990 beslut om att allt avfell som lämnas till slutbe-&lt;br&gt;handling fr.o.m. 1994 skall sorteras i kategorier som möjliggör lämplig&lt;br&gt;hantering och att förbränning och deponering av osorterat avfell i allt&lt;br&gt;väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om och svar på frågor om styrningen av avfellsström-&lt;br&gt;mama är en angelägenhet för både central och lokal konsumentverksam-&lt;br&gt;het. Konsumentverket bör i samarbete med Naturvårdsverket skapa ökat&lt;br&gt;utrymme för information och utbildning på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöargumentering i marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande miljöargument används ibland i marknadsföringen av&lt;br&gt;produkter. Detta kan på sikt leda till att miljömärkningen betraktas som&lt;br&gt;ovederhäftig av konsumenterna. Konsumentombudsmännen i de nordis-&lt;br&gt;ka länderna har därför nyligen utarbetat kriterier för bedömning av&lt;br&gt;miljöargument i marknadsföringen i enlighet med marknadsföringslag-&lt;br&gt;stiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill understryka att miljöargumenteringen i marknadsfö-&lt;br&gt;ringen måste tigga på en etiskt hög nivå. Vi menar att denna fråga&lt;br&gt;kommer att öka i betydelse och att det är angeläget att Konsumentverket&lt;br&gt;också ger hög prioritet åt bedömningen av miljöargument i marknads-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Konsumentpolitikens aktörer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning: De konsumentpolitiska medlen har olika&lt;br&gt;karaktär. Vissa är i princip tillgängliga för var och en, exempel-&lt;br&gt;vis information och opinionsbildning. Andra, som marknads-&lt;br&gt;kontroll och standardisering, är förbehållna ett begränsat antal&lt;br&gt;aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa frågor är en lokal verksamhet mest effektiv. För andra&lt;br&gt;krävs insatser på central nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir att en effektiv konsumentpolitik som skall till-&lt;br&gt;godose många olika behov utformas bäst genom medverkan från&lt;br&gt;aktörer av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta frågor som gäller den enskilde konsumentens indi-&lt;br&gt;viduella förhållanden kan klaras av effektivast i hans eller hen-&lt;br&gt;nes närmiljö. En effektiv lokal verksamhet är därför av största&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den konsumentpolitik som vi har i dag kännetecknas av en samver-&lt;br&gt;kan mellan olika aktörer. Givetvis står konsumenten själv - eller det&lt;br&gt;enskilda hushållet - här i centrum, i egenskap av den brukare eller&lt;br&gt;marknadsaktör som konsumentpolitiken ägnar sin uppmärksamhet. Men&lt;br&gt;konsumenten eller det enskilda hushållet är inte bara ett passivt objekt&lt;br&gt;för detta intresse. Det är konsumenten som genom sitt beteende ger&lt;br&gt;signaler till marknaden som denna reagerar på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att det i första hand också är konsumenten&lt;br&gt;själv som reagerar och vidtar nödvändiga åtgärder när det uppstår prob-&lt;br&gt;lem. Typiskt sett bör det ligga i intresset hos den näringsidkare som är&lt;br&gt;konsumentens handelspartner på en marknad att såväl han själv som&lt;br&gt;konsumenten blir nöjd med det ömsesidiga mellanhavandet. Och det&lt;br&gt;naturliga är att konsumenten själv reagerar gentemot näringsidkaren på&lt;br&gt;ett eller annat sätt om han inte är nöjd, exempelvis på grund av bristan-&lt;br&gt;de information eller därför att han anser att det finns skäl att reklamera&lt;br&gt;ett fel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan om konsumenterna själva har företagen en huvudroll i&lt;br&gt;konsumentpolitiken. Det måste alltid i första hand vara ett ansvar för&lt;br&gt;den enskilda näringsidkaren eller näringslivet som kollektiv att komma&lt;br&gt;till rätta med sådana marknadsstömingar eller problem i övrigt som kan&lt;br&gt;hänföras till företagens eget beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Historiskt är det i Sverige i första hand tre aktörer som har kommit&lt;br&gt;att verka inom konsumentpolitiken vid sidan om konsumenterna och&lt;br&gt;näringsidkarna själva, nämligen staten, kommunerna samt de frivilliga&lt;br&gt;organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör då rollfördelningen vara? Vi vill först erinra om att frågan&lt;br&gt;inte gäller att samhället skulle ålägga någon att vid sidan om staten ta&lt;br&gt;ett ansvar inom konsumentpolitiken. Det handlar om att peka på hur vi&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle vilja se ansvaret fördelat under förutsättning att de berörda är&lt;br&gt;beredda att ta detta, så att konsumentpolitiken uppfyller höga krav på&lt;br&gt;effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En diskussion om rollfördelningen tar naturligen sin utgångspunkt i&lt;br&gt;frågan om vem som kan eller bör kunna förfoga över de konsument-&lt;br&gt;politiska medel som har redovisats tidigare (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om lagstiftning som konsumentpolitiskt medel behöver inte&lt;br&gt;behandlas här eftersom aktörsrollen är given. När vi har talat om eko-&lt;br&gt;nomiskt stöd har vi avsett det förhållandet att samhället avsätter medel&lt;br&gt;för att möjliggöra för olika konsumentorgan m.fl. att driva en konsu-&lt;br&gt;mentinriktad verksamhet. Detta medel kan vi därför också lämna åt&lt;br&gt;sidan här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en vid mening kan åtgärder för att främja ett enskilt hushålls till-&lt;br&gt;gång på varor och tjänster vidtas av i princip vem som helst. Men den&lt;br&gt;företeelse som vi har uppmärksammat särskilt när vi har behandlat detta&lt;br&gt;konsumentpolitiska medel - varuförsöijningen i glesbygd - har generell&lt;br&gt;karaktär. Den utveckling som sker här har i första hand att göra med&lt;br&gt;handelns struktur och företagens eget handlande, distributions- och&lt;br&gt;kommunikationsförhållanden, befolkningsunderlag samt hushållens&lt;br&gt;beteende. Företeelsen har således komplex karaktär. Olika åtgärder kan&lt;br&gt;vidtas for att främja varutillgången i glesbygd. Här krävs i första hand&lt;br&gt;insatser i samverkan mellan näringslivet, staten och de berörda kommu-&lt;br&gt;nerna. Givetvis kan också andra aktörer - exempelvis enskilda konsu-&lt;br&gt;menter och frivilliga organisationer - här liksom annars söka påverka&lt;br&gt;utvecklingen genom bl.a. opinionsbildning. Men ytterst är lösningen på&lt;br&gt;det generella problem som vi syftar på beroende av politiska beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så gäller forskning, varuprovning och annan utredningsverksam-&lt;br&gt;het ter sig aktörsfrågan något enklare. Sådan verksamhet kan i princip&lt;br&gt;bedrivas av såväl offentliga som privata organ, både inom ramen för&lt;br&gt;och utanför statlig myndighetsutövning och av exempelvis frivilliga&lt;br&gt;organisationer. En sådan ordning har också förekommit på konsument-&lt;br&gt;området i Sverige under lång tid. Detsamma (utom i vad avser myndig-&lt;br&gt;hetsutövning) kan i viss mån sägas om utbildning i konsumentfrågor.&lt;br&gt;Men här måste man förstås skilja på sådan utbildning som är obligato-&lt;br&gt;risk och annan utbildning, t.ex. fortbildning. När det gäller utbildning&lt;br&gt;av det senare slaget finns ett utrymme för andra aktörer än det allmänna&lt;br&gt;skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare ingående redogjort för informationsfrågornas betydel-&lt;br&gt;se inom konsumentpolitiken och de olika aktörer som verkar och har&lt;br&gt;verkat här (avsnitt 6.7). Sammanfattningsvis kan sägas att detta är ett&lt;br&gt;område där det finns utrymme för ett i princip obegränsat antal aktörer&lt;br&gt;att verka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad därefter gäller marknadsövervakning påminner vi om (se avsnitt&lt;br&gt;6.8) att vi med detta uttryck avser en verksamhet med syfte att tillse att&lt;br&gt;regler om varors utformning, om marknadsföring och information m.m.&lt;br&gt;efterlevs. Begreppet innefattar myndighetsutövning gentemot berörda&lt;br&gt;företag. Sådan verksamhet är i princip förbehållen offentliga organ,&lt;br&gt;vilket alltså innebär en begränsning av kretsen av tilltänkta aktörer.&lt;br&gt;Slutsatsen blir följaktligen att marknadsövervakningen också fortsätt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningsvis i allt väsentligt måste vara en statlig angelägenhet, utövad av Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;statliga organ, som dock i viss utsträckning i princip kan anlita andra&lt;br&gt;aktörer (t.ex. de kommunala konsumentvägledama) att bistå i verksam-&lt;br&gt;heten. Det gäller däremot inte vad vi har betecknat som annan s.k.&lt;br&gt;producentpåverkan, dvs. försök att på informell väg påverka tillverkare&lt;br&gt;och andra att frivilligt anpassa produkter m.m. till konsumenternas&lt;br&gt;önskemål. En sådan verksamhet kan förstås bedrivas också av exempel-&lt;br&gt;vis konsumentorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medverkan i det internationella standardiseringsarbetet är givetvis en&lt;br&gt;uppgift för den industri som tillverkar de produkter som berörs av&lt;br&gt;standardiseringen. Men samtidigt berör standardiseringen givetvis också&lt;br&gt;avnämarna av de standardiserade produkterna och därmed bl.a. konsu-&lt;br&gt;menterna. I och med den nya harmoniseringsmetoden (New approach,&lt;br&gt;se avsnitt 3.3) har staten intresse av att även konsumenternas intresse av&lt;br&gt;hälsa och säkerhet beaktas när man fastställer standarder. Genom kon-&lt;br&gt;sumentmedverkan i standardiseringsarbetet kan detta ske under hän-&lt;br&gt;synstagande till brukaraspekter. Här finns en viktig roll att spela också&lt;br&gt;i framtiden för såväl den statliga konsumentmyndigheten (se avsnitt 6.9)&lt;br&gt;som för frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan gäller sedan rollfördelningen för reklamationshantering, med-&lt;br&gt;ling och tvistlösning. Det ligger i sakens natur att reklamationshantering&lt;br&gt;i mera snäv mening måste utövas av den som en reklamation riktas till&lt;br&gt;eller någon som han anlitar. Också rollen för tvistlösning i egentlig&lt;br&gt;mening - uppfattad som bindande och verkställbara avgöranden av&lt;br&gt;tvister - är given och lagd på de allmänna domstolarna. Med tvistlös-&lt;br&gt;ning i en vidare mening - innefattande medlingsverksamhet - är det an-&lt;br&gt;norlunda, dvs. sådan verksamhet som innefattar prövning av tvister med&lt;br&gt;icke bindande rekommendationer om hur de bör lösas. Vid sidan om&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden finns olika privata, mer eller mindre&lt;br&gt;branschanknutna nämnder. Likaså spelar den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten en viktig roll på detta område. I princip hindrar inget att&lt;br&gt;också andra aktörer verkar här. Man skulle således mycket väl kunna&lt;br&gt;tänka sig att frivilliga organisationer etablerade sådan verksamhet,&lt;br&gt;exempelvis på det lokala planet i samverkan med handeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad så slutligen gäller rollfördelningen i fråga om skuldsanering&lt;br&gt;måste man skilja på olika situationer. En form av skuldsanering är den&lt;br&gt;som sker inom ramen för den skuldsaneringslag som trädde i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1994. Här har rollfördelningen slagits fast i lagen, med kommu-&lt;br&gt;nerna, kronofogdemyndigheterna och domstolarna som huvudaktörer i&lt;br&gt;nu nämnd ordning. Men innan de två sistnämnda aktörerna engageras&lt;br&gt;måste konsumenten själv ha gjort ansträngningar att träffa uppgörelser&lt;br&gt;med sina borgenärer. I detta arbete kan han få råd och anvisningar av&lt;br&gt;kommunen. Men givetvis kan man tänka sig att han bistås också av&lt;br&gt;andra, som exempelvis en lokalt verkande förening med sådana upp-&lt;br&gt;gifter på sitt program. Och självfallet kan vidare en verksamhet med&lt;br&gt;skuldsanering som mål bedrivas även utan direkt anknytning till lagen.&lt;br&gt;Också i den situationen kan man identifiera uppgifter som med fördel&lt;br&gt;kan ligga på olika aktörer utanför den statliga eller kommunala sfären.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär det som har anförts att det finns ett stort Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;utrymme för många olika aktörer i första hand på områdena för forsk-&lt;br&gt;ning, provning och annan utredningsverksamhet, utbildning samt råd-&lt;br&gt;givning, opinionsbildning och annan information. På dessa områden&lt;br&gt;finns i princip inga begränsningar i möjligheterna för var och en att&lt;br&gt;driva en verksamhet. Inom vissa ramar finns det också utrymme för&lt;br&gt;både offentliga och privata aktörer vad gäller standardisering och skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör då ansvaret för insatser på dessa olika områden fördelas?&lt;br&gt;Svaret på den frågan bör enligt regeringens bedömning bl.a. vara be-&lt;br&gt;roende av om medlet i fråga skall användas för att skydda kollektivet av&lt;br&gt;konsumenter, kanske mera långsiktigt, eller en enskild konsument i det&lt;br&gt;individuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår grundläggande syn är att framtidens konsumentpolitik bör ut-&lt;br&gt;formas så att den enskilda konsumenten, det enskilda hushållet, i största&lt;br&gt;möjliga utsträckning får erforderligt stöd av en aktör som står honom&lt;br&gt;eller henne så nära som möjligt, både geografiskt och på annat sätt. En&lt;br&gt;konsumentpolitik som uttrycker denna subsidiaritetsprincip bygger alltså&lt;br&gt;på tanken att den konsument som inte klarar av att lösa problem på&lt;br&gt;egen hand - och inte heller med hjälp av sin nära omgivning (familj och&lt;br&gt;värmer) - är mest betjänt av att kunna få hjälp av någon som är lätt&lt;br&gt;tillgänglig. Det kan vara en kommunal konsumentvägledare, kanske&lt;br&gt;inom ramen för ett lokalt medborgarkontor. Det kan vara en lokal&lt;br&gt;konsumentorganisation eller en avdelning av en organisation med större&lt;br&gt;geografisk täckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det sedan gäller mera generella konsumentpolitiska insatser,&lt;br&gt;liksom skyddet av ett större (icke lokalt) kollektiv av konsumenter,&lt;br&gt;kommer det också i framtiden att krävas insatser på central nivå. Vår&lt;br&gt;bedömning är att en effektiv lokal verksamhet också i framtiden kräver&lt;br&gt;en praktisk uppbackning från statens sida. Staten har också i övrigt en&lt;br&gt;roll att spela när det gäller den mera övergripande verksamheten. Men&lt;br&gt;här finns också utrymme för andra aktörer, exempelvis regionala eller&lt;br&gt;rikstäckande organisationer. Givetvis kan också lokala föreningar tänkas&lt;br&gt;ägna sig åt frågor av mera generell konsumentpolitisk karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens uppfattning är att en bred och mångsidig konsument-&lt;br&gt;politisk verksamhet med medverkan från många olika aktörer på lokal&lt;br&gt;och central nivå bör uppmuntras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Konsumenten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumenten är konsumentpolitikens&lt;br&gt;viktigaste aktör. Genom sitt beteende påverkar han eller hon&lt;br&gt;marknaden. De flesta problem som uppkommer löser konsu-&lt;br&gt;menten på egen hand eller i samverkan med andra aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fler kanaler bör öppnas för konsumenterna att lämna infor-&lt;br&gt;mation och utöva påverkan, liksom för att få råd och stöd. Den&lt;br&gt;konsument som behöver hjälp utifrån bör i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning få det lokalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 202).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara ett fåtal instanser har yttrat sig om den&lt;br&gt;enskilda konsumenten som aktör. LO anser att det är i hög grad produ-&lt;br&gt;centernas och distributörernas beteende på marknaden som avgör huru-&lt;br&gt;vida det är praktiskt möjlighet för konsumenten att grunda sina val på&lt;br&gt;rationella överväganden, \krdandi menar bl.a. att kraven på konsu-&lt;br&gt;menten måste ställas i förhållande till den enskilda konsumentens förut-&lt;br&gt;sättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Marknadsekonomin innebär att&lt;br&gt;det pågår en fortlöpande dialog mellan näringsidkarna och konsumenter-&lt;br&gt;na. Konsumenterna ger genom sitt beteende information om sina önske-&lt;br&gt;mål och marknaden anpassar sig efter detta. I idealfallet fungerar allt&lt;br&gt;utan friktioner. Så är det givetvis också ofta i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det fungerar inte alltid så smidigt. Problem av olika slag uppkom-&lt;br&gt;mer, men av varierande orsaker. Vi har berört detta tidigare (se bl.a.&lt;br&gt;avsnitt 5.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att problemen i första hand tas upp i dialogen mellan&lt;br&gt;konsumenterna och näringsidkarna, när det är möjligt. Konsumentpoliti-&lt;br&gt;kens utgångspunkt måste därför vara att i första hand konsumenterna&lt;br&gt;själva reagerar och vidtar åtgärder för att ta till vara sina intressen. Det&lt;br&gt;är konsumenterna själva som är bäst skickade att bedöma hur de på&lt;br&gt;bästa sätt skall utnyttja sina resurser. Åtskilliga konsumenter kan själva&lt;br&gt;göra sina rättigheter gällande. Konsumenterna kan också många gånger&lt;br&gt;själva bedöma när varor och tjänster är förenade med hälso- och säker-&lt;br&gt;hetsrisker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men samtidigt finns situationer där den enskilda konsumenten varken&lt;br&gt;själv eller i samverkan med sin närmaste omgivning (familj, vänner)&lt;br&gt;klarar av att reda ut problem som uppstår. Vissa konsumentfrågor har&lt;br&gt;dessutom över huvud ingen anknytning till en relation mellan en konsu-&lt;br&gt;ment och en näringsidkare. De kan ha att göra med balansförhållandena&lt;br&gt;mellan konsumenter och näringsidkare på en marknad, marknadsstruktu-&lt;br&gt;ren eller allmänna bristföreteelser (knapphet på pengar och varor osv.).&lt;br&gt;Andra frågor kan uppkomma på grund av omständigheter som i större&lt;br&gt;eller mindre grad har att göra med konsumenternas subjektiva förhållan-&lt;br&gt;den: resurser, kunskaper och erfarenheter osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa spörsmål kan ha generell räckvidd och beröra många konsu-&lt;br&gt;menter. De behöver därför behandlas av en aktör med en sådan inrikt-&lt;br&gt;ning, t.ex. en myndighet eller en frivillig organisation som verkar&lt;br&gt;centralt. Andra frågor kan gälla svårigheter som det enskilda hushållet&lt;br&gt;har och som kan lösas endast genom att hushållet får hjälp utifrån.&lt;br&gt;Dessa omständigheter har också under lång tid varit erkända och utgjort&lt;br&gt;utgångspunkten för konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fungerande marknadsekonomi kräver kunniga, välinformerade och&lt;br&gt;kritiska konsumenter. Konsumentutbildning inom både det obligatoriska&lt;br&gt;skolväsendet och frivillig verksamhet är därför ett viktigt konsument-&lt;br&gt;politiskt medel. Detsamma gäller information av olika slag. Här är&lt;br&gt;utrymmet stort för en samverkan mellan olika slags insatser, alltifrån&lt;br&gt;generell information om marknaden till rådgivning till enskilda konsu-&lt;br&gt;menter. Vid regeringens genomgång tidigare av konsumentpolitikens&lt;br&gt;medel har vi betonat vikten av att den konsument som behöver råd eller&lt;br&gt;konkret hjälp i annan form i största möjliga utsträckning kan få det i sin&lt;br&gt;närmiljö. Vi faster alltså stor vikt vid en lokal konsumentverksamhet.&lt;br&gt;En sådan kan spela också en helt annan roll, nämligen som kanal för&lt;br&gt;den enskilda konsumentens önskningar och åsikter. Den lokala verksam-&lt;br&gt;heten kan bidra till att utveckla dialogen mellan näringsliv och konsu-&lt;br&gt;menter och därmed få marknadsekonomin att fungera bättre.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Näringslivet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Som konsumenternas handelspartner&lt;br&gt;på marknaden utgör näringsidkarna de viktigaste konsument-&lt;br&gt;politiska aktörerna, näst efter konsumenterna själva. Det är på&lt;br&gt;näringsidkarna som huvudansvaret bör ligga för att spelreglerna&lt;br&gt;på marknaden följs. Näringslivets egenåtgärder bör därför också&lt;br&gt;i fortsättningen spela en avgörande roll för ett fullgott konsu-&lt;br&gt;mentskydd .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 296 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konkurrensverket delar kommitténs uppfattning&lt;br&gt;att näringslivet bör öka sitt engagemang på konsumentområdet bl.a. på&lt;br&gt;områden som opinionsbildning, utbildning och rådgivning. Av en lik-&lt;br&gt;nande uppfattning är Finansinspektionen. ICA Förbundet ansluter sig till&lt;br&gt;kommitténs synsätt beträffande näringsidkamas huvudansvar. I fråga om&lt;br&gt;näringslivets egenåtgärder biträder bl.a. Industriförbundet, SAF och&lt;br&gt;Finansinspektionen kommitténs uppfattning. Industriförbundet är dock&lt;br&gt;inte fullt så optimistiskt som kommittén i fråga om de närmaste årens&lt;br&gt;utveckling av egenåtgärder. Av samma uppfattning är SAF och Före-&lt;br&gt;tagarnas Riksorganisation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ansvaret for att marknaden&lt;br&gt;fungerar så friktionsfritt som möjligt bör i första hand tigga på mark-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nadsaktörema själva. Det innebär att företagen själva måste svara för att Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;de produkter som de tillhandahåller är säkra, att konsumenterna får god&lt;br&gt;information och att de spelregler som i övrigt gäller för marknaden&lt;br&gt;efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet tar också i stor utsträckning ett sådant ansvar. Konsu-&lt;br&gt;menternas behov av information om utbudet av varor och tjänster på&lt;br&gt;marknaden tillgodoses givetvis i stor utsträckning av de berörda före-&lt;br&gt;tagen själva. Det alldeles övervägande antalet reklamationer klaras av&lt;br&gt;genom de berörda företagens egna åtgärder. Och näringslivet har i&lt;br&gt;samverkan under lång tid på olika områden bedrivit en självreglerande&lt;br&gt;och självsanerande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns skäl att något beröra den konsumentpolitiskt betydelsefulla&lt;br&gt;verksamhet som går under namnet egenåtgärder. Med egenåtgärder&lt;br&gt;avses åtgärder som i systematiserad form vidtas av antingen ett enskilt&lt;br&gt;företag, en grupp av företag, en hel bransch eller näringslivet i sin&lt;br&gt;helhet i syfte att utreda, förebygga eller lösa problem i förhållande till&lt;br&gt;konsumenter eller andra kunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exempel på egenåtgärder är normbildning, övervakning av efter-&lt;br&gt;levnaden av olika normer, reklamationsregler, reklamationshantering,&lt;br&gt;utarbetande av standardformulär, informationssystem, utbildning, in-&lt;br&gt;rättande av konsumentkontaktavdelningar hos företag samt produktut-&lt;br&gt;formning i enlighet med säkerhetskrav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel på organ som har inrättats för att ha hand om program&lt;br&gt;för egenåtgärder kan nämnas de tvistlösande nämnder m.m. som har&lt;br&gt;upprättats i vissa branscher (exempelvis på försäkringsområdet), Konsu-&lt;br&gt;menternas bankbyrå som ger råd och annan information till allmänheten&lt;br&gt;samt från marknadsföringens område Marknad setiska rådet och Etiska&lt;br&gt;rådet mot könsdiskriminerande reklam (se vidare bilaga 4). Egenåt-&lt;br&gt;gärdema bidrar till att förbättra marknadens sätt att fungera och innebär&lt;br&gt;att behovet av åtgärder från andra aktörer minskar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nära näringslivets egna program för egenåtgärder ligger det förhand-&lt;br&gt;lingssystem som har vuxit fram. Det kännetecknas av att konsumenter-&lt;br&gt;nas ställning förbättras genom förhandlingar mellan konsumentfö-&lt;br&gt;reträdare och näringsliv, vilket leder till överenskommelser om normer&lt;br&gt;och spelregler för t.ex. marknadsföring, information och avtalsvillkor.&lt;br&gt;Sådana överenskommelser efter förhandlingar är ett typiskt nordiskt&lt;br&gt;konsumentpolitiskt inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens inställning är att en vidareutveckling av näringslivets&lt;br&gt;program för egenåtgärder är av största betydelse för framtidens konsu-&lt;br&gt;mentskydd. Vi vill också betona vikten av att sådana program införs&lt;br&gt;och utvecklas på den lokala nivån, gärna i samverkan med de lokala&lt;br&gt;konsumentorganen (kommuner och frivilliga organisationer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att den idé om en utveckling av konsumentpolitiken i sam-&lt;br&gt;verkan mellan näringsliv och konsumentintressen som egenåtgärd sprog-&lt;br&gt;rammen och förhandlingssystemet uttrycker bör föras ut för att tjäna&lt;br&gt;som modell på ett vidare europeiskt plan. Om Sverige blir medlem i EU&lt;br&gt;kommer naturliga kanaler att öppnas för ett sådant inflytande. Detta ter&lt;br&gt;sig särskilt angeläget i ljuset av varu- och tjänstehandelns fortgående &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationalisering. Man måste dock vara uppmärksam på de konkur- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;rensproblem som kan skapas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det står samtidigt klart att näringslivet och konsumenterna inte&lt;br&gt;ensamma kan säkerställa att de konsumentpolitiska målen uppnås. Nä-&lt;br&gt;ringslivet kan exempelvis bara i vissa begränsade hänseenden - t.ex.&lt;br&gt;genom att använda etisk marknadsföring och välbalanserade köpvillkor&lt;br&gt;eller sälja produkter som håller hög kvalitet - främja hushållens resurs-&lt;br&gt;användning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dessutom inte givet var balanspunkten ligger mellan konsu-&lt;br&gt;menternas och näringslivets berättigade intressen. Man måste erkänna&lt;br&gt;att intressena kan vara motstridiga och att det alltså kan finnas en kon-&lt;br&gt;flikt mellan de båda parterna. Vi syftar här inte bara på förhållandet&lt;br&gt;mellan en enskild konsument och en individuell näringsidkare. Givetvis&lt;br&gt;förekommer också intressekonflikter mellan kollektiva konsumentintres-&lt;br&gt;sen och näringslivets intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikterna kan avse allt från frågan om behovet av lagstiftning på&lt;br&gt;ett visst område till en konkret tvist om huruvida en vara är behäftad&lt;br&gt;med ett fel eller ej, från frågan om konsumentkollektivets informations-&lt;br&gt;behov till en enskild konsuments behov av budgetrådgivning eller skuld-&lt;br&gt;sanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa konflikter kan undvikas genom intervention från andra aktörers&lt;br&gt;sida. Som exempel kan vi ta ett fall där konsumentorganisationer eller&lt;br&gt;massmedia gör en marknadsöversikt som kompenserar informations-&lt;br&gt;brister från de berörda näringsidkamas sida. Andra konflikter kvarstår&lt;br&gt;kanske men kan lösas genom ingripande från ett utomstående organ.&lt;br&gt;Det är fallet när en tvist hänskjuts till rättslig prövning. Vidare ligger ju&lt;br&gt;vissa konsumentpolitiska medel, som lagstiftning, marknadsbevakning&lt;br&gt;(myndighetsutövning) och skuldsanering i bestämda aktörers händer.&lt;br&gt;Det måste alltså finnas andra aktörer inom konsumentpolitiken än bara&lt;br&gt;konsumenterna och näringsidkarna själva.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.4 De frivilliga organisationerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De frivilliga konsumentorgani-&lt;br&gt;sationerna kan kanalisera de enskilda konsumenternas önskemål,&lt;br&gt;intressen och engagemang. De kan på så sätt påverka såväl&lt;br&gt;marknaden som morgondagens konsumentpolitik. De bör ock-&lt;br&gt;så, framför allt på det lokala planet, kunna bistå konsumenter&lt;br&gt;som behöver hjälp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 288 f.). På sikt önskar kommittén föra över&lt;br&gt;mer av ansvaret inom konsumentpolitiken till organisationerna (bet. s.&lt;br&gt;202-206, 328).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som har yttrat sig i frågan,&lt;br&gt;däribland Konsumentverket, uttrycker samma uppfattning som kommit-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tén. Statens handikappråd anser inte att konsumentupplysning är en Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;uppgift för frivilliga organisationer. Naturvårdsverket betonar att myn-&lt;br&gt;dighetsuppgifter inte skall läggas på organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De frivilliga organisationerna&lt;br&gt;har spelat en viktig roll for konsumentpolitikens utveckling i Sverige.&lt;br&gt;Det var sådana organisationer som först började driva en konsument-&lt;br&gt;verksamhet som har kommit att innefatta sådant som forskning, prov-&lt;br&gt;ning och annan utredningsverksamhet, utbildning, rådgivning, opinions-&lt;br&gt;bildning och annan information, liksom medverkan i standardisering.&lt;br&gt;Det var också tack vare medverkan från föreningar som ägnade sig åt&lt;br&gt;konsumentfrågor som statliga organ kom att inrättas på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är organisationer av många olika slag som har konsumentfrågor&lt;br&gt;på sina program. Vi har belyst detta tidigare (se avsnitt 3.1). Till skill-&lt;br&gt;nad från en del andra länder (t.ex. Storbritannien och Nederländerna)&lt;br&gt;finns det i Sverige ingen renodlad konsumentorganisation som på&lt;br&gt;central nivå bevakar sina medlemmars intressen på ett brett falt. Ur-&lt;br&gt;sprungligen var det främst kvinnoorganisationer, kooperativa föreningar&lt;br&gt;och fackliga organisationer som uppmärksammade konsumentfrågor.&lt;br&gt;Vid sidan om dem har det bildats organisationer med uppgift att bevaka&lt;br&gt;sina medlemmars intressen som konsumenter på ett visst område,&lt;br&gt;exempelvis som bil-, villa- eller aktieägare eller som bankkunder. På&lt;br&gt;senare år har det också bildats lokala och regionala föreningar eller&lt;br&gt;nätverk som tar upp konsumentfrågor. Vidare har Sveriges Konsument-&lt;br&gt;råd bildats som central paraplyorganisation för organisationer med&lt;br&gt;konsumentfrågor på sina program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationerna kan givetvis spela olika roller i konsumentpolitiken.&lt;br&gt;Vissa ser sin uppgift främst som opinionsbildande med inriktning&lt;br&gt;kanske på mera generella konsumentfrågor av intresse för många konsu-&lt;br&gt;menter. Andra åter behandlar mera jordnära frågor med inslag av bl.a.&lt;br&gt;rådgivning till sina medlemmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga organisationerna kan spela en viktig roll för utformning-&lt;br&gt;en av den generella konsumentpolitiken genom att vara remissinstanser&lt;br&gt;och debattfora. De kan utgöra viktiga kanaler genom vilka konsumen-&lt;br&gt;terna själva kan ge signaler om sin situation och sina uppfattningar. De&lt;br&gt;kan också tjänstgöra som kanaler för information till konsumenterna,&lt;br&gt;både i generella frågor och i mera avgränsade. Till sitt förfogande har&lt;br&gt;de sådana medel som nämndes inledningsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan vilka mål de frivilliga organisationerna skall ha bestämmer de&lt;br&gt;själva och det gäller också valet av medel inom de givna gränserna.&lt;br&gt;Bestämmande för detta är i sin tur sådant som intresse och engagemang&lt;br&gt;samt personella och andra resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen hoppas att de frivilliga organisationerna också kommer&lt;br&gt;att spela en aktiv roll i den framtida konsumentpolitiken, såväl centralt&lt;br&gt;som på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare understrukit betydelsen för den enskilde konsumenten&lt;br&gt;av en lokal konsumentverksamhet. Den kommunala verksamheten har&lt;br&gt;stor betydelse för ett gott konsumentskydd. Men vi ser gärna att den&lt;br&gt;kompletteras med en verksamhet i föreningslivets regi. Ett skäl är att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det saknas kommunal verksamhet i flera kommuner. I andra kommuner&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där det finns en konsumentverksamhet är den av begränsad omfattning. Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;En förening, ett nätverk e.d. med exempelvis rådgivningsverksamhet&lt;br&gt;skulle på sådana orter ge ett ökat konsumentskydd. Ett annat skäl att&lt;br&gt;bilda en organisation som tar upp konsumentfrågor är att ge konsumen-&lt;br&gt;terna själva ett forum där de kan ge uttryck för sitt kunnande, sina&lt;br&gt;erfarenheter och sina åsikter. En utvidgning av en lokal verksamhet i&lt;br&gt;föreningslivets hägn kan stärka dialogen på det lokala planet mellan&lt;br&gt;konsumenterna och näringslivet. Den kan leda till ökat engagemang, en&lt;br&gt;förstärkt konsumentpolitisk debatt och ökade möjligheter för de enskilda&lt;br&gt;konsumenterna att utöva påverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen vill främja utvecklingen av en lokal verksamhet i linje&lt;br&gt;med vad vi har anfört nu. En sådan kräver också i fortsättningen resur-&lt;br&gt;ser för stöd till konsumentorganisationer. Denna fråga återkommer vi&lt;br&gt;till (avsnitt 8.5).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.5 Kommunerna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är viktigt att den kommunala&lt;br&gt;konsumentverksamheten kan vidmakthållas och utvecklas. Den&lt;br&gt;bör också i fortsättningen få stöd och viss vägledning av en&lt;br&gt;aktiv stadig konsumentpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon lagstiftning som ålägger kommunerna att bedriva kon-&lt;br&gt;sumentverksamhet bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens. Kommittén har bara i förbigående behandlat frågan&lt;br&gt;om medborgarkontor (bet. s. 278-287).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsument-Forum delar kommitténs uppfattning&lt;br&gt;om en strävan efter en utveckling inom konsumentområdet där samtliga&lt;br&gt;aktörer har tydliga roller, tar ett större ansvar och visar ett större enga-&lt;br&gt;gemang. De flesta remissinstanser delar i huvudsak kommitténs upp-&lt;br&gt;fattning om den kommunala konsumentverksamheten. Dock anser bl.a.&lt;br&gt;kommunerna i Motala och Skellefteå att frågan om obligatorisk kommu-&lt;br&gt;nal konsumentverksamhet bör utredas. Sveriges Konsumentråd föreslår&lt;br&gt;att staten köper tjänster hos kommunerna för reklamationshantering,&lt;br&gt;marknadsbevakning och problemuppfångning. Vidare föreslår Piteå&lt;br&gt;kommun ett direkt ekonomiskt stöd till kommunerna riktat mot de prio-&lt;br&gt;riterade områdena marknadsbevakning, reklamtionshantering och bud-&lt;br&gt;getrådgivning. Malmö kommun menar att full kostnadstäckning skall&lt;br&gt;erhållas från staten vid utökade uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad remissinstanser har uttalat sig om kommitténs förslag om att&lt;br&gt;såväl organisationer som näringsliv lokalt i ökad utsträckning engagerar&lt;br&gt;sig i konsumentverksamheten. Kommunerna i Gävle, Ange, Sundsvall&lt;br&gt;och Motala ställer sig tvivlande till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden förklarar sig beredd att öka stödet till&lt;br&gt;den lokala verksamheten. Sölvesborgs kommun anser att en integrering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av konsumentverksamheten med verksamheten vid medborgarkontoren Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;är ett bra sätt att utveckla den lokala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har tidigare under-&lt;br&gt;strukit betydelsen av att hushåll som behöver individuellt stöd kan få&lt;br&gt;sådant i sin nära omgivning. När en kommunal konsumentverksamhet&lt;br&gt;började inforas för drygt 20 år sedan innebar det därför en betydelsefull&lt;br&gt;förstärkning av konsumentskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala verksamheten spelar enligt regeringens mening&lt;br&gt;fortfarande en mycket viktig roll på flera områden, särskilt när det&lt;br&gt;gäller rådgivning och annan information av betydelse för hushållens&lt;br&gt;resursutnyttjande och konsumenternas rättsliga ställning. Budgetråd-&lt;br&gt;givningen, medling och tvistlösning har således en viktig funktion. Varu-&lt;br&gt;och serviceförsöijningsfrågor är ett annat viktigt inslag. Det är natur-&lt;br&gt;ligt att den kommunala verksamheten kan hämta viss vägledning från de&lt;br&gt;mål, medel och prioriteringar som gäller för konsumentverksamheten i&lt;br&gt;statlig regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har den kommunala vägledningen en betydelsefull roll att&lt;br&gt;spela gentemot annan lokal konsumentverksamhet, exempelvis inom&lt;br&gt;föreningslivets ram. Här bör en samverkan kunna medföra ömsesidiga&lt;br&gt;fördelar, liksom en samverkan med bl.a. den lokala handeln. I detta&lt;br&gt;sammanhang vill vi peka på utvecklingen mot ett inrättande av lokala&lt;br&gt;medborgarkontor. Enligt vår mening är det önskvärt att kommuner med&lt;br&gt;ett sådant kontor överväger en samordning av den kommunala konsu-&lt;br&gt;mentverksamheten med verksamheten vid medborgarkontoren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den rättsliga rådgivningen, liksom medlings- och tvist-&lt;br&gt;lösningsverksamheten, vill vi understryka vikten av att ett starkt stöd&lt;br&gt;ges av såväl Konsumentverket som Allmänna reklamationsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vikten av en kommunal verksamhet med inriktning på hushållens&lt;br&gt;problem har kommit att markeras ytterligare genom tillkomsten av den&lt;br&gt;nya skuldsaneringslagen. Samtidigt kan man inte bortse från att den&lt;br&gt;kommunala verksamheten enligt denna lag kan komma att dra resurser&lt;br&gt;från andra konsumentskyddande insatser på kommunal nivå. Regeringen&lt;br&gt;anser att det finns skäl att följa utvecklingen i detta hänseende, särskilt&lt;br&gt;i ljuset av att särskilda medel har anslagits engångsvis för administratio-&lt;br&gt;nen av lagen på det kommunala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har föreslagit att den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten skall göras obligatorisk. Denna fråga har diskuterats&lt;br&gt;också tidigare då regering och riksdag behandlat det kommunala enga-&lt;br&gt;gemanget på konsumentområdet och då avvisats. När riktlinjerna för&lt;br&gt;dagens konsumentpolitik drogs upp pekades som skäl mot ett obligato-&lt;br&gt;rium bl.a. på den allmänna strävan att den statliga styrningen av kom-&lt;br&gt;munernas verksamhet minskar. Vidare framhölls att de lokala betingel-&lt;br&gt;serna kan vara starkt skiftande och behovet i fråga om konsumentverk-&lt;br&gt;samhet därför variera mellan olika kommuner. Slutligen framhölls att en&lt;br&gt;framgångsrik verksamhet förutsätter att kommunen själv är övertygad&lt;br&gt;om värdet av den (prop. 1985/86:121 s. 53).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att dessa skäl mot ett obligatorium fortfarande är&lt;br&gt;giltiga. Kommunernas medverkan i konsumentpolitiken bör därför också &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§5&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i fortsättningen bygga på frivillighet. Här bortses då från vad som följer Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;av socialtjänstlagen och skuldsaneringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser tar upp frågan om statsbidrag till vissa delar&lt;br&gt;av den kommunala verksamheten. En remissinstans anser att staten skall&lt;br&gt;betala ersättning till kommunerna när den anlitar deras tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen nyss anförde bör en kommunal konsumentverksamhet&lt;br&gt;bygga på att kommunen själv anser att en sådan skall bedrivas. Kommu-&lt;br&gt;nen får därvid göra sina prioriteringar för den frivilliga verksamheten&lt;br&gt;inom de budgetramar som gäller. Regeringen kan inte se något skäl att&lt;br&gt;ge kommunerna särskild ersättning just på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saken ställer sig däremot annorlunda om staten begär bistånd av en&lt;br&gt;kommun att utföra en arbetsuppgift som i princip åvilar ett statligt&lt;br&gt;organ. Vi har inga invändningar mot att kommunen tar ut ersättning på&lt;br&gt;sedvanliga villkor för detta. Samtidigt måste erinras om att de kommu-&lt;br&gt;ner som bedriver en konsumentverksamhet alltsedan starten får om-&lt;br&gt;fattande stöd från i första hand Konsumentverket, både i form av mate-&lt;br&gt;rial och på annat sätt. Vi anser att detta är en lämplig ordning också i&lt;br&gt;framtiden. Men om en kommun tar upp frågan om ersättning från&lt;br&gt;exempelvis Konsumentverket för medverkan i en marknadsövervakning&lt;br&gt;bör också det nu berörda förhållandet beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.6 Staten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Staten har ett övergripande ansvar for&lt;br&gt;spelreglerna på marknaden och för att överträdelser av dem&lt;br&gt;beivras. Staten ansvarar också bl.a. för att de åtaganden på&lt;br&gt;konsumentområdet som följer av Sveriges internationella för-&lt;br&gt;pliktelser uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En effektiv lokal konsumentverksamhet bör få stöd av en aktiv&lt;br&gt;statlig konsumentverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 319).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Statskontoret delar i stort kommitténs uppfatt-&lt;br&gt;ning om statens roll. Industriförbundet anser att de viktigaste områdena&lt;br&gt;för ett statligt konsumentpolitiskt engagemang är myndighetsutövning,&lt;br&gt;produktsäkerhet, budgetrådgivning och skuldsanering. Av samma upp-&lt;br&gt;fattning är SAF och Företagarnas Riksorganisation. Konkurrensverket&lt;br&gt;anser inte att kommittén har tydliggjort gränserna för konsumenternas&lt;br&gt;ansvar å ena sidan och samhällets ansvar å den andra. En effektiv kon-&lt;br&gt;sumentpolitik kräver en tydlig ansvarsfördelning mellan den enskilda&lt;br&gt;konsumenten och staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Statens engagemang på konsu-&lt;br&gt;mentområdet är omfattande. Alltsedan 1940-talet har ett stort antal&lt;br&gt;statliga institutioner arbetat med konsumentfrågor. I dag verkar många&lt;br&gt;sektorsmyndigheter för konsumentskydd på sina ansvarsområden (se&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avsnitt 3.1). Konsumentverket/KO bevakar konsumenternas ställning på Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ett brett och övergripande plan. Allmänna reklamationsnämnden komp-&lt;br&gt;letterar verksamheten där med sin tvistlösande funktion. Marknads-&lt;br&gt;domstolen har inrättats för att tolka och tillämpa bl.a. den marknads-&lt;br&gt;rättsliga konsumentskyddande lagstiftningen. Staten medverkar även i&lt;br&gt;andra konsumentskyddande organ såsom Konsumenternas Försäkrings-&lt;br&gt;byrå och Konsumenternas Bankbyrå. Staten har också utnyttjat eller&lt;br&gt;främjat användningen av hela skalan av de konsumentskyddande medel&lt;br&gt;som regeringen har redovisat tidigare (avsnitt 6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur omfattande statens engagemang på konsumentom-&lt;br&gt;rådet skall vara och vilken inriktning det skall ha. Hur skall gränsen&lt;br&gt;dras mellan den statliga verksamheten och ansvarsområdet för andra&lt;br&gt;aktörer?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill inledningsvis ange tre grundförutsättningar. Den första gäller&lt;br&gt;de mål för konsumentpolitiken som vi har förordat. Den andra gäller&lt;br&gt;medlen. Den tredje tar sikte på konsumentpolitikens aktörer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den framtida konsumentpolitiken måste inte bara ligga i linje med de&lt;br&gt;mål som ställs upp. Den måste utformas så att målen i rimlig utsträck-&lt;br&gt;ning också uppnås. Det står klart att ett främjande av hushållens möjlig-&lt;br&gt;heter att utnyttja sina resurser, liksom av konsumenternas rättsliga&lt;br&gt;ställning och hälsa och säkerhet, kräver betydande stadiga insatser.&lt;br&gt;Detsamma gäller främjandet av konsumenternas intresse av en från&lt;br&gt;miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Utan sådana insatser går&lt;br&gt;det enligt regeringens bedömning inte att uppnå målen för konsument-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är vidare genom EES-avtalet förpliktat att driva en bred och&lt;br&gt;aktiv konsumentpolitik i linje med de mål som vi har föreslagit. För att&lt;br&gt;detta skall infrias krävs en statlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra grundförutsättningen gäller vilka medel som finns tillgäng-&lt;br&gt;liga. Som vi har utvecklat tidigare (avsnitt 6) är ju vissa roller givna&lt;br&gt;här. Ansvaret i fråga om lagstiftning och rättstillämpning är givet. Det&lt;br&gt;är staten som förfogar över medel som kan användas för ekonomiskt&lt;br&gt;stöd (även om inget i princip utesluter att även andra aktörer kan ge&lt;br&gt;sådant). Även myndighetsutövningen (marknadsbevakningen) är en&lt;br&gt;statlig angelägenhet. Detsamma gäller delar av den lagfästa skuldsane-&lt;br&gt;ringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller de övriga medlen finns större utrymme för&lt;br&gt;andra aktörer, och staten har från formella utgångspunkter ingen själv-&lt;br&gt;klar roll här. Men det ligger samtidigt i sakens natur att vissa av dessa&lt;br&gt;medel måste användas för att den övriga verksamheten skall kunna&lt;br&gt;utföras. Så kräver t.ex. en effektiv myndighetsutövning hos Konsument-&lt;br&gt;verket att provningar och annan utredningsverksamhet utförs, exempel-&lt;br&gt;vis för att fastställa om vissa produkter uppfyller gällande säkerhets-&lt;br&gt;krav. Ett annat exempel kan tas från standardiseringen. I formellt hän-&lt;br&gt;seende kräver denna möjligen ingen stadig medverkan. Ett konsument-&lt;br&gt;inflytande torde ofta i princip lika väl kunna ske exempelvis via de&lt;br&gt;frivilliga organisationerna. Teoretiskt skulle också den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs vid Allmänna reklamationsnämnden kunna bedrivas inom ramen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för en förening eller något annat privat organ, om det nu fanns intresse&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och resurser. Men skall en verksamhet av sådant slag bedrivas effektivt Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;torde en viss statlig medverkan ändå krävas i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje grundförutsättningen gäller aktörerna inom konsument-&lt;br&gt;politiken. Vi har tidigare (avsnitt 3.1) pekat på att den breda konsu-&lt;br&gt;mentpolitik som finns i Sverige i dag bygger på att det finns många&lt;br&gt;olika aktörer som verkar på olika nivåer, såväl centralt som lokalt. Vi&lt;br&gt;anser att detta system bör vidareutvecklas och vill därför främja till-&lt;br&gt;komsten av nya aktörer, särskilt på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är emellertid att en kraftfull lokal konsumentverksamhet&lt;br&gt;i kommunal regi eller i föreningslivets bygger på att staten ger en aktiv&lt;br&gt;uppbackning i form av bl.a. material och kunnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästa fråga är vilka medel som skall användas i den statliga verksam-&lt;br&gt;heten. Vi bortser då från dem som är förbehållna staten ensam eller&lt;br&gt;jämte någon annan aktör. Vår principiella inställning är att det ytterst&lt;br&gt;måste ankomma på de statliga konsumentorganen själva att avgöra vilka&lt;br&gt;medel som bäst kan användas för att målen skall uppnås. Hela skalan av&lt;br&gt;medel bör därför vara tillgänglig. Men det betyder inte att de medel&lt;br&gt;som staten utnyttjar också måste tillhandahållas av staten själv. Prov-&lt;br&gt;nings- och annan utredningsverksamhet köps redan i dag in av bl.a.&lt;br&gt;Konsumentverket från andra offentliga eller privata organ. Detta för-&lt;br&gt;hållande kan enligt regeringens mening utvecklas. Vi återkommer till&lt;br&gt;detta då vi tar upp den statliga konsumentpolitikens organisation, kost-&lt;br&gt;nader och finansiering (avsnitt 8 och 9).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.7 Andra aktörer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Också andra aktörer spelar en&lt;br&gt;betydelsefull roll inom konsumentpolitiken, bl.a. som informa-&lt;br&gt;törer och opinionsbildare. Det gäller exempelvis dagspress,&lt;br&gt;tidskrifter, radio och TV. Ett brett konsumentpolitiskt engage-&lt;br&gt;mang är till fördel för konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet.s. 304).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ingen remissinstans har anfört någon annan&lt;br&gt;uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Tidigare har framgått att åtskil-&lt;br&gt;liga av de konsumentpolitiska medlen kan användas av vem som helst.&lt;br&gt;Var och en som är intresserad kan alltså spela en konsumentpolitisk roll&lt;br&gt;- som debattör, informatör, lärare, utredare osv. Många är också enga-&lt;br&gt;gerade i sådana och andra roller. Också i framtiden kommer inte minst&lt;br&gt;dagspressen, olika tidskrifter, radio och TV och andra media att spela&lt;br&gt;en viktig roll både för en aktiv konsumentpolitisk debatt och opinions-&lt;br&gt;bildning och som spridare av information. Ju bredare engagemanget för&lt;br&gt;konsumentfrågor är, desto mer främjas konsumenternas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Den statliga konsumentverksamhetens organi- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;sation m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den statliga konsumentpolitiken bör&lt;br&gt;organiseras så att de principer om mål och medel m.m. som har&lt;br&gt;förordats tidigare kommer till bästa uttryck i praktiken.&lt;br&gt;Organisationen måste också skapa förutsättningar för en tydlig&lt;br&gt;resultatstyrning och för effektivitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak&lt;br&gt;med regeringens (bet. s. 323-331, 349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: TCO tillstyrker kommitténs förslag om en klara-&lt;br&gt;re målstyrning av Konsumentverket från regeringens sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Regeringens uppfattning när det&lt;br&gt;gäller den statliga konsumentverksamhetens organisation tar sin utgångs-&lt;br&gt;punkt i vad som sägs om styrningen av statlig verksamhet i 1994 års&lt;br&gt;budgetproposition (prop 1993/94:100 finansplanen bil. 1 avsnitt 6) och&lt;br&gt;samma års kompletteringsproposition (prop. 1993/94:150 reviderad&lt;br&gt;finansplan m.m. bil. 1 avsnitt 8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den reviderade finansplanen erinras om att 1988 års kompletterings-&lt;br&gt;proposition redovisade ett program för utvecklingen av styrningen av&lt;br&gt;den statliga verksamheten. En mål- och resultatorienterad styrning&lt;br&gt;skulle etableras. Målsättningarna för programmet kan sammanfattas i&lt;br&gt;två begrepp, omprövning och effektivitet. Förutsättningar skulle skapas&lt;br&gt;för att omfördela resurser från mindre prioriterade verksamheter till&lt;br&gt;andra med högre prioritet. De nya styrformerna skulle således leda till&lt;br&gt;omprövningar och förändringar av statens åtaganden. De skulle också&lt;br&gt;medverka till bättre effektivitet och produktivitet i offentlig verksamhet.&lt;br&gt;Ambitionerna med resultatstyrningen var att all statligt finansierad&lt;br&gt;verksamhet skulle ställas inför ökade krav på resultat och effektivt&lt;br&gt;resursutnyttjande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1994 års reviderade finansplan framhålls att den samhällsekonomis-&lt;br&gt;ka utvecklingen innebär att de mål som redovisades år 1988 har fått&lt;br&gt;ökad betydelse. Behovet av omprövning och förändring av statligt finan-&lt;br&gt;sierad verksamhet har blivit allt viktigare, liksom målet att öka effekti-&lt;br&gt;viteten. De ursprungliga målen med resultatstyrningen ligger fast som&lt;br&gt;utgångspunkt för det fortsatta arbetet. Hänsyn måste tas, anförs det&lt;br&gt;vidare, till de krav på besparingar som aktualiseras av det ansträngda&lt;br&gt;budgetläget. Resultatstyrningen bör leda till en tydligare rollfördelning&lt;br&gt;mellan riksdag, regering och myndigheter och en klarare ansvarsför-&lt;br&gt;delning mellan staten, kommunerna, organisationer och enskilda. Det&lt;br&gt;skapar förutsättningar för en effektiv styrning av de verksamheter som&lt;br&gt;staten finansierar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den reviderade finansplanen framhålls vidare att förmågan att for-&lt;br&gt;mulera mål för olika verksamheter är av avgörande betydelse för resul-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tatstymingen. I alltför stor utsträckning bedrivs statligt finansierad Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;verksamhet fortfarande utifrån tradition och beslut som fattades för lång&lt;br&gt;tid sedan. Det krävs en kontinuerlig omprövning av det offentliga åta-&lt;br&gt;gandet och målen för all statligt finansierad verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen påpekas att de som är ansvariga för att bedriva en verksam-&lt;br&gt;het också normalt skall svara för redovisning av resultaten. Verksam-&lt;br&gt;heten måste således återrapporteras i resultattermer. Redovisningen av&lt;br&gt;resultaten samt uppföljningar och utvärderingar måste användas vid&lt;br&gt;riksdagens och regeringens prövning av verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1994 års finansplan framhålls att utvecklingen från detaljstyrning av&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs i myndighetsform till mål- och resultatstyrning&lt;br&gt;inskärper behovet av att staten, som ägare av de statliga tillgångarna,&lt;br&gt;utövar en aktiv styrning. Tydliga krav på resultat måste riktas till verk-&lt;br&gt;samhetsansvariga och en ändamålsenlig uppföljning och kontroll måste&lt;br&gt;ske av att verksamheten har genomförts i enlighet med statsmakternas&lt;br&gt;intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för den framtida konsumentpolitiken som regeringen har&lt;br&gt;lagt fram i förevarande proposition har utarbetats i linje med uttalande-&lt;br&gt;na i 1988 års kompletteringsproposition och 1994 års finansplan och&lt;br&gt;reviderade finansplan. Förslaget innebär att tydligare mål än i dag ställs&lt;br&gt;upp för konsumentpolitiken. Vi har inskärpt att ingen statligt finansierad&lt;br&gt;verksamhet skall bedrivas som inte siktar mot målen. Vi har angivit&lt;br&gt;prioriteringsgrunder och ställt upp ett väsentlighetskrav för att ytterliga-&lt;br&gt;re stärka målstyrningen och skapa förutsättningar för omprioriteringar.&lt;br&gt;Vidare har vi inventerat och redovisat konsumentpolitikens medel och&lt;br&gt;diskuterat förhållandet mellan mål och medel. Vi har därvid betonat&lt;br&gt;vikten av att rätt medel väljs när en konsumentpolitisk fråga skall lösas.&lt;br&gt;Slutligen har regeringen också behandlat konsumentpolitikens aktörer&lt;br&gt;och deras roller och sökt klargöra deras olika ansvarsområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med regeringens förslag är få till stånd en konsumentpolitik&lt;br&gt;som är målinriktad, resultatorienterad och effektiv. Härmed skapas&lt;br&gt;förutsättningar inte bara för att de statliga medlen utnyttjas på bästa&lt;br&gt;sätt. Det ger också det bästa underlaget för ett gott konsumentskydd,&lt;br&gt;som kan tjäna som föredöme och inspirationskälla för vår omvärld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När regeringen nu redovisar sin syn på riktlinjerna för den statliga&lt;br&gt;konsumentverksamhetens organisation sker det i samma anda. Också&lt;br&gt;här gäller de utgångspunkter som vi nyss har redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Myndigheter m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentverket bör också i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor,&lt;br&gt;med ansvar för både myndighetsutövning och annan konsument-&lt;br&gt;verksamhet. Frågan hur gränsen skall dras mellan Konsument-&lt;br&gt;verket och andra myndigheter med konsumentverksamhet bör&lt;br&gt;utredas. Konsumentombudsmannen och Konsumentverket bör&lt;br&gt;även i fortsättningen utgöra en gemensam myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att i särskild ordning utreda vilka myndig-&lt;br&gt;heter och andra organ som i första hand bör ansvara för bevak-&lt;br&gt;ningen av och informationen i konsumentfrågor på nyligen av-&lt;br&gt;reglerade marknader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: En majoritet i kommittén föreslår att Konsumentverket&lt;br&gt;i framtiden bara skall ansvara för uppgifter som har karaktär av myn-&lt;br&gt;dighetsutövning. Den verksamhet som verket i dag bedriver därutöver&lt;br&gt;bör föras över till en ny myndighet &amp;quot;Konsument Sverige&amp;quot;&lt;br&gt;(bet. s. 329-330, 332-346). KO och Konsumentverket skall också i&lt;br&gt;fortsättningen utgöra en myndighet (bet. s. 7). Vidare bör staten ta&lt;br&gt;initiativ till att inrätta ett privatekonomiskt institut (bet. s. 228).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En minoritet i kommittén anser att Konsumentverket i allt väsentligt&lt;br&gt;bör ha samma ansvar i framtiden som i dag och att någon uppdelning av&lt;br&gt;verksamheten på flera myndigheter inte bör ske (bet. s. 341-344, 361-&lt;br&gt;365). En ledamot anser att staten bara bör svara för sådan verksamhet&lt;br&gt;som är myndighetsutövning (bet. s. 370 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår vidare att det tillsätts en konsumentpolitisk be-&lt;br&gt;redning under det departement som ansvarar för konsumentfrågor.&lt;br&gt;Departementet i fråga bör vidare ha ett starkare samarbete med andra&lt;br&gt;departement som ansvarar för konsumentfrågor (bet. s. 349).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår dessutom att en särskild översyn görs av för-&lt;br&gt;hållandena mellan olika myndigheter som har uppgifter på konsument-&lt;br&gt;området (bet. s. 351). Slutligen diskuterar kommittén också vilken&lt;br&gt;myndighet som skall bevaka konsumentfrågorna på avreglerade om-&lt;br&gt;råden (bet. s. 209 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig&lt;br&gt;motsätter sig att konsumentverksamheten delas upp på två myndigheter.&lt;br&gt;Ett fåtal delar majoritetens uppfattning i den delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser, bl.a. Grossistförbundet Svensk Handel, anser att&lt;br&gt;Konsumentverkets uppgifter bör renodlas till myndighetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några instanser stödjer tanken på att ett privatekonomiskt institut&lt;br&gt;inrättas, däribland Finansinspektionen och Posten. En motsatt uppfatt-&lt;br&gt;ning redovisas av bl.a. Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Konsu-&lt;br&gt;mentverket och LO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bara ett fåtal remissinstanser har uttalat sig i frågan om KO bör&lt;br&gt;utgöra en självständig myndighet. Marknadsdomstolen har ingen in-&lt;br&gt;vändning mot kommitténs ståndpunkt att den nuvarande ordningen kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godtas. Konkurrensverket framhåller att rättssäkerhetsskäl talar for att Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;Konsumentverket inte bör ha bemyndigande att utfärda bindande före-&lt;br&gt;skrifter, om KO även fortsättningsvis skall ingå i verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bl.a. Statskontoret, PRO och LRF tillstyrker förslaget att inrätta en&lt;br&gt;konsumentberedning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Industriförbundet, Vägverket, Boverket och NUTEK är positiva till att&lt;br&gt;en särskild översyn görs av förhållandena mellan myndigheterna på&lt;br&gt;konsumentområdet. Konsumentverket anser det inte befogat med en&lt;br&gt;särskild översyn med motiveringen att några gränsproblem inte påvisats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ansvaret för bevakningen av konsumentförhållandena på&lt;br&gt;avreglerade områden anför Konsumentverket att det av resurs- och&lt;br&gt;kompetensskäl knappast är möjligt för konsumentmyndigheten att be-&lt;br&gt;vaka konsumentintresset när det gäller kvaliteten hos förut offentliga&lt;br&gt;tjänster på avreglerade marknader. I första hand bör myndigheter som&lt;br&gt;ansvarar för tillsynen inom respektive område bevaka följderna av&lt;br&gt;avregleringama för de enskilda konsumenterna. Industriförbundets&lt;br&gt;ställning är i huvudsak densamma. TCO anser däremot att Konsument-&lt;br&gt;verket skall bevaka avreglerade områden, t.ex. allmänna kommunikatio-&lt;br&gt;ner, teletjänster och sophämtning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En eller två myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det resonemang som vi har fört tidigare innebär att staten också i fram-&lt;br&gt;tiden bör ta ett ansvar inom konsumentpolitiken. Ingen i kommittén&lt;br&gt;eller av remissinstanserna har heller föreslagit något annat. Vi har&lt;br&gt;tidigare givit tillkänna att staten bör ta ansvar inte bara för uppgifter&lt;br&gt;som utgör myndighetsutövning eller har direkt samband med sådan.&lt;br&gt;Som exempel på annan verksamhet har vi nämnt produktsäkerhet - där-&lt;br&gt;ibland medverkan i de europeiska standardiseringsorganen - och hus-&lt;br&gt;hållsekonomiska frågor, exempelvis budgetrådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga skäl som kommittén anför för sitt förslag i organi-&lt;br&gt;sationsfrågan är att rollerna skulle tydliggöras på ett bättre sätt än i dag&lt;br&gt;om myndighetsutövningen ligger på en myndighet och övrig verksam-&lt;br&gt;het, bl.a. opinionsbildning, på en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar uppfattningen att det är viktigt med en klar avgräns-&lt;br&gt;ning av det statliga engagemanget. Likaså bör det tydligt framgå vad&lt;br&gt;detta består i och var gränserna för det går. Vi har nyss redovisat också&lt;br&gt;andra utgångspunkter för övervägandena i organisationsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommittémajoritetens förslag att bilda en ny myndighet med&lt;br&gt;ansvar för uppgifter som inte är myndighetsutövning skulle genomföras&lt;br&gt;innebär det att den situation skulle uppstå som fanns före sammanslag-&lt;br&gt;ningen år 1975 av dåvarande Konsumentverket med dåvarande Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannens verksamhet. Ett av de viktigaste skälen till sam-&lt;br&gt;manslagningen var att de marknadsrättsliga lagar som KO hade att&lt;br&gt;tillämpa krävde utredningsverksamhet av det slag som fanns på Konsu-&lt;br&gt;mentverket. Det ansågs därför av statsfinansiella, effektivitets- och&lt;br&gt;andra skäl mest förnuftigt att låta utredningsverksamheten och lag- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tillämpningen ligga i samma myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i dag kräver lagtillämpningen stöd i annan utredande verksam- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;het. Situationen på Konsumentverket skiljer sig här inte från vad som&lt;br&gt;gäller för andra myndighetsutövande myndigheter. Det är inte självklart&lt;br&gt;att den utredande - stödjande - verksamheten skall utföras av det myn-&lt;br&gt;dighetsutövande organet självt. Det är inte ovanligt att en sådan myn-&lt;br&gt;dighet får bidrag till sitt utredningsunderlag utifrån. Så är det för övrigt&lt;br&gt;också med Konsumentverket, som får eller köper provnings- och andra&lt;br&gt;utredningsinsatser från annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittémajoriteten synes främst av principiella skäl anse att man&lt;br&gt;bör skilja på myndighetsutövning och annan verksamhet för att tydlig-&lt;br&gt;göra gränsdragningen mellan olika verksamheter och ansvarstaganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta kan två invändningar göras, en praktisk och en principiell.&lt;br&gt;För det första kan förhållanden av ekonomisk och kompetens- och&lt;br&gt;effektivitetsmässig art göra att det mest förnuftiga är att viss utrednings-&lt;br&gt;verksamhet kan utföras av det myndighetsutövande organet självt. Hur&lt;br&gt;det förhåller sig med Konsumentverket på den punkten har inte närmare&lt;br&gt;redovisats av kommittén. Av betänkandet framgår dock att Konsument-&lt;br&gt;verket har mycket god utredningskompetens på vissa områden, t.ex. i&lt;br&gt;fråga om leksakers säkerhet. Går man på kommitténs linje skulle denna&lt;br&gt;givetvis försvagas. Det kan inte uteslutas att det skulle vara till nackdel&lt;br&gt;för myndighetsutövningen. Det är inte utrett i vad mån den utrednings-&lt;br&gt;kompetens som verket förfogar över och som behövs för myndighetsut-&lt;br&gt;övningen finns att tillgå på annat håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det andra är frågan var gränsen går mellan myndighetsutövning&lt;br&gt;och annan verksamhet ingalunda självklar utan i själva verket problema-&lt;br&gt;tisk (något som belyses av Högsta domstolens dom, som redovisas i&lt;br&gt;Nytt Juridiskt Arkiv 1987 s. 535; frågan gällde bl.a. om Konsumentver-&lt;br&gt;kets distribution av ett pressmeddelande var myndighetsutövning, vilket&lt;br&gt;två justitieråd ansåg, medan tre var av motsatt uppfettning). Någon&lt;br&gt;analys av var gränserna går mellan myndighetsutövning och annan&lt;br&gt;verksamhet på Konsumentverket har kommittén inte heller redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för en delning av Konsumentverket har kommittén bl.a.&lt;br&gt;anfört att information/opinionsbildning bör särskiljas från myndighetsut-&lt;br&gt;övningen och främst skötas av Konsument Sverige, frivilliga konsu-&lt;br&gt;mentoiganisationer och massmedia. Som regeringen tidigare har påpekat&lt;br&gt;ligger det emellertid i sakens natur att även Konsumentverket kan ge&lt;br&gt;offentlighet åt sina synpunkter inom ramen för verkets mål och med&lt;br&gt;beaktande av kraven på saklighet och opartiskhet (se avsnitt 6.7 om&lt;br&gt;opinionsbildning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till vad vi har anfört nu är vi inte övertygade om att&lt;br&gt;en uppdelning av Konsumentverket på det sätt som kommitténs majori-&lt;br&gt;tet har föreslagit skulle skapa den tydlighet som i och för sig är efter-&lt;br&gt;strävansvärd. Som somliga remissinstanser har påpekat kan en sådan&lt;br&gt;förändring i stället skapa otydlighet i fråga om vilken av de två myndig-&lt;br&gt;heterna - Konsumentverket eller &amp;quot;Konsument Sverige&amp;quot; - som ansvarar&lt;br&gt;för en viss fråga eller verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår bedömning är dessutom att inrättandet av en ny myndighet riske-&lt;br&gt;rar att öka kostnaderna för den statliga konsumentpolitiken utan att ge &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;effektivitetsvinster. Vi är därför inte beredda att föreslå att ansvaret för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den statliga konsumentpolitiken delas upp på det sätt som kommittén har Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;föreslagit. Konsumentverket bör således också i framtiden ha det sam-&lt;br&gt;lade, övergripande ansvaret för konsumentpolitiken. Därutöver bör&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden svara för en reklamationsverksamhet av&lt;br&gt;det slag som bedrivs i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det synsätt som vi har redovisat nu betyder emellertid inte att just&lt;br&gt;den provnings- och övriga utredningsverksamhet som bedrivs på Konsu-&lt;br&gt;mentverket i dag måste ligga där också i framtiden. Vi återkommer till&lt;br&gt;den frågan i samband med diskussionen om Konsumentverkets organisa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institut för privatekonomi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs majoritet har föreslagit att ett institut för privatekonomi&lt;br&gt;skall inrättas. Regeringen anser att förslaget inrymmer en intressant&lt;br&gt;ansats. Vi delar uppfattningen att det är viktigt att främja forsknings-&lt;br&gt;och utvecklingsarbete på privatekonomins område. Frågan är emellertid&lt;br&gt;om den bästa organisatoriska lösningen för att åstadkomma detta ligger&lt;br&gt;i att det inrättas ett särskilt institut i statlig regi. De hushållsekonomiska&lt;br&gt;frågor som skulle omfattas av ett sådant arbete innefattas delvis i de&lt;br&gt;uppgifter som Konsumentverket också i framtiden har att utföra. Redan&lt;br&gt;av det skälet anser vi att det forsknings- och utvecklingsarbete som bör&lt;br&gt;komma till stånd genom statlig finansiering bör bedrivas inom ramen&lt;br&gt;för eller i varje fall i nära anknytning till verkets arbete på det hushålls-&lt;br&gt;ekonomiska området, exempelvis vad gäller sådant som utarbetande av&lt;br&gt;underlag för budgetrådgivning (&amp;quot;Matkorgen&amp;quot; m.m.) och skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen mellan Konsumentverket och andra myndigheter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi har framhållit tidigare (avsnitt 3.1) ansvarar åtskilliga myndig-&lt;br&gt;heter för konsumentpolitiska uppgifter inom sina respektive sakområ-&lt;br&gt;den. Som exempel kan nämnas Socialstyrelsen, Glesbygdsmyndigheten,&lt;br&gt;Läkemedelsverket och Livsmedelsverket. Denna ordning bör enligt vår&lt;br&gt;mening i princip bestå också framöver. Men vi anser att frågan var&lt;br&gt;gränsen skall gå mellan sådana myndigheter och Konsumentverket bör&lt;br&gt;utredas närmare. Regeringen avser att genomföra en sådan analys i&lt;br&gt;samband med det kommande budgetarbetet. Även frågan om att inrätta&lt;br&gt;en särskild konsumentberedning kommer att tas upp då.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén behandlar också frågan huruvida KO-funktionen också i&lt;br&gt;framtiden skall ligga hos Konsumentverket. Det argument som framför&lt;br&gt;allt kan anföras för en uppdelning är att KO vid Marknadsdomstolen&lt;br&gt;kan åberopa regler som han själv i sin egenskap av generaldirektör för&lt;br&gt;Konsumentverket har utarbetat. Regeringen anser dock inte att den&lt;br&gt;nuvarande ordningen har visats vara behäftad med sådana brister att den&lt;br&gt;bör ändras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvaret på avreglerade områden &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi förut har berört (avsnitt 4.4) kan olika konsumentfrågor aktuali-&lt;br&gt;seras på grund av avregleringen. En grundläggande fråga är konsumen-&lt;br&gt;ternas behov av information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också på avreglerade områden måste företagen själva bära huvud-&lt;br&gt;ansvaret för att de uppträder inom ramen för det marknadrättsliga regel-&lt;br&gt;verket. Det finns dock en särskild risk att aktörerna på en nyligen av-&lt;br&gt;reglerad marknad på grund av bristande vana handlar i strid med de&lt;br&gt;spelregler som gäller. Detta ökar behovet av vederhäftig och tillräcklig&lt;br&gt;information till konsumenterna om enskilda varor och tjänster samt om&lt;br&gt;vart man vänder sig med frågor och klagomål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vi har sagt nu gäller även frågor som rör myndighetsinformation&lt;br&gt;till konsumenter och andra. Regeringen anser att det ligger närmast till&lt;br&gt;hands att den sektorsmyndighet som är närmast berörd bevakar de&lt;br&gt;särskilda konsumentfrågor som avregleringen kan aktualisera, inklusive&lt;br&gt;informationsfrågorna. Men det står inte alltid klart vilken myndighet&lt;br&gt;som är närmast berörd. Regeringen kommer därför att i särskild ord-&lt;br&gt;ning utreda vilka myndigheter och andra organ som i första hand bör&lt;br&gt;ansvara för bevakningen av och informationen i konsumentfrågor på&lt;br&gt;nyligen avreglerade marknader.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Konsumentverket&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentverkets organisation bör&lt;br&gt;anpassas till de nya målen för konsumentpolitiken. Men det&lt;br&gt;ankommer på verket självt att besluta hur organisationen skall&lt;br&gt;se ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket bör också i framtiden ledas av en styrelse. Förutsättning&lt;br&gt;arna att privatisera eller på annat sätt få till stånd en självfinan-&lt;br&gt;siering av provnings- och förlagsverksamheten bör utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén anser att Konsumentverket skall indelas i&lt;br&gt;fyra avdelningar med en stabsfunktion för beredning av föreskrifter,&lt;br&gt;liksom kontakter gentemot EES/EU i utveckling av regelsystem. En&lt;br&gt;avdelning skall svara för produktsäkerhet. Två avdelningar skall svara&lt;br&gt;för vad som kallas för rättslig marknadsbevakning. Därtill kommer en&lt;br&gt;avdelning för personal och ekonomi (bet. s. 335). En minoritet vill&lt;br&gt;behålla Konsumentverket i dess nuvarande form (bet. s. 341).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller Råd &amp;amp; Rön förordar kommittén en självständig ställning i&lt;br&gt;form av en ekonomisk resultatenhet med en ledning som består av en&lt;br&gt;chefredaktör/ansvarig utgivare och ett redaktionellt råd (bet. s. 309 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att konsumentmyndighetens förlagsverksamhet&lt;br&gt;utvecklas genom att den ges en mer affärsmässig profil och marknads-&lt;br&gt;förs ytterligare (bet. s. 310-312).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: TCO delar kommitténs uppfattning att de senaste&lt;br&gt;årens utveckling, framförallt internationaliseringen av konsumentpoliti-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ken och avregleringen, ställer Konsumentverket infor nya uppgifter som Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;kan motivera en organisatorisk översyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte direkt uttalat sig om Konsumentverkets&lt;br&gt;interna organisation. Vad så gäller Råd &amp;amp; Rön anför Konsumentverket&lt;br&gt;att tidningen i praktiken redan är en egen resultatenhet. Verket avvisar&lt;br&gt;kommitténs förslag om ett redaktionellt råd för Råd &amp;amp; Rön eftersom&lt;br&gt;den då skulle kunna uppfattas som mindre självständig och därmed&lt;br&gt;mindre trovärdig. De flesta instanser som har yttrat sig i denna del&lt;br&gt;anser att tidningen fyller ett behov som kanal för opartisk konsumentin-&lt;br&gt;formation. TCO framhåller att Sverige är en liten marknad och att det&lt;br&gt;därför är svårt att göra Råd &amp;amp; Rön självbärande på samma sätt som&lt;br&gt;motsvarande konsumenttidningar i USA och Storbritannien. Konsument-&lt;br&gt;verket anser att kommitténs förslag rörande övriga publikationer (for-&lt;br&gt;lagsproduktionen) är alltför allmänt hållna för att kunna läggas till&lt;br&gt;grund för nya beslut av statsmakterna. Marknadsdomstolen menar att&lt;br&gt;information om utvecklingen på det rättsliga området, inte minst när det&lt;br&gt;gäller det internationella samarbetet, får betraktas som en uppgift för&lt;br&gt;det offentliga. Industriförbundet menar att Konsumentverkets informa-&lt;br&gt;tions-, utbildnings- och förlagsverksamhet bör begränsas till sådana&lt;br&gt;ämnen som kan hänföras till myndighetsutövning, produktsäkerhets-&lt;br&gt;arbete i vidare mening samt budgetrådgivning och skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Utgångspunkterna för den&lt;br&gt;framtida organisationen av Konsumentverket måste vara de som vi har&lt;br&gt;beskrivit tidigare (avsnitt 8.1). Hänsyn måste också tas till förordningen&lt;br&gt;(1993:134) om myndigheters årsredovisning och anslagsframställning.&lt;br&gt;Denna föreskriver att en myndighets verksamhet skall delas in i verk-&lt;br&gt;samhetsgrenar och redovisas per verksamhetsgren. För varje verksam-&lt;br&gt;hetsgren skall det finnas verksamhetsmål. Verksamhetsmålen skall ha&lt;br&gt;sin grund i de övergripande mål för verksamheten eller samhällssektorn&lt;br&gt;som beslutats av riksdagen och regeringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den statliga konsumentverksamheten måste organiseras så att de mål&lt;br&gt;som vi har föreslagit kan uppnås på bästa sätt. Det skall vidare vara&lt;br&gt;möjligt att avläsa resultatet av verksamheten i förhållande till varje mål.&lt;br&gt;Därav följer att organisationen också måste vara redovisningsmässigt&lt;br&gt;överskådlig. En ändamålsenlig uppföljning och kontroll skall kunna&lt;br&gt;göras av att verksamheten genomförs enligt statsmakternas intentioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets nuvarande organisation tillkom år 1986. Den är&lt;br&gt;uppbyggd efter följande åtta s.k. huvudområden: mat och dagligvaror,&lt;br&gt;boende, transporter, provning, hushållsekonomi, distribution, lokal&lt;br&gt;verksamhet samt utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa huvudområden är fördelade på fem enheter (byråer). Härutöver&lt;br&gt;finns bl.a. en särskild enhet för KO-funktionen (KO-sekretariatet) samt&lt;br&gt;en administrativ byrå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan år 1992/93 redovisar Konsumentverket sin verksamhet i åtta&lt;br&gt;verksamhetsgrenar, som dock inte sammanfaller med de åtta s.k. hu-&lt;br&gt;vudområdena. De åtta verksamhetsgrenarna är: utredning/utveckling/&lt;br&gt;forskning, provning/metodutveckling, utbildning, lokal verksamhet,&lt;br&gt;förlagsproduktion, Råd &amp;amp; Rön, rättslig marknadsbevakning (tillämpning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagar) samt internationell verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som synes följer Konsumentverkets organisation i dag inte uppdel- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ningen i verksamhetsgrenar. Den är inte heller utformad så att det av&lt;br&gt;organisationen går att utläsa hur verksamheten är indelad för att möta&lt;br&gt;de två mål som för närvarande gäller för konsumentpolitiken (&amp;quot;att stödja&lt;br&gt;hushållen i deras strävan att effektivt utnyttja sin resurser&amp;quot; och &amp;quot;att&lt;br&gt;stärka konsumenternas ställning på marknaden&amp;quot;). Av de åtta s.k. huvud-&lt;br&gt;områden som styr organisationen är de tre första konsumtionsområden&lt;br&gt;(mat och daglig varor, boende och transporter), tre andra är medel&lt;br&gt;(provning, distribution och utbildning), ett är en blandning av aktör och&lt;br&gt;medel (lokal verksamhet) och ett annat en övergripande konsumtions-&lt;br&gt;aspekt (hushållsekonomi). Detta senaste huvudområde svarar bäst mot&lt;br&gt;det första målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den indelning som verket har i verksamhetsgrenar är inte heller&lt;br&gt;anpassad till målen för verksamheten. Den är i stället i huvudsak me-&lt;br&gt;delsanknuten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den organisation och den indelning i verksamhetsgrenar som finns i&lt;br&gt;dag gör verksamheten svåröverskådlig. Genom att varken organisatio-&lt;br&gt;nen eller verksamhetsgrenarna är målanpassade är det svårt att avläsa&lt;br&gt;resultatet av verksamheten. Det är också svårt att se hur förhållandet är&lt;br&gt;mellan mål och medel, dvs. att utläsa vilket medel som används för&lt;br&gt;olika åtgärder som siktar mot respektive mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har nyligen, på grundval av regeringens proposition om&lt;br&gt;förvaltningsmyndigheternas ledning, beslutat att myndigheterna själva i&lt;br&gt;normala fåll skall få bestämma sin inre organisation (prop.&lt;br&gt;1993/94:185, bet. 1993/94:KU 42, rskr. 1993/94:381). Det ankommer&lt;br&gt;i linje med detta på Konsumentverket att besluta om en organisation&lt;br&gt;som på bästa sätt kan förverkliga en konsumentpolitik med den inrikt-&lt;br&gt;ning som vi har föreslagit. Regeringen har erfarit att verket under våren&lt;br&gt;1994 inlett arbetet på en förändrad organisation därför att den nuvaran-&lt;br&gt;de inte är ändamålsenlig. Vi förutsätter att en omorganisation sker med&lt;br&gt;utgångspunkt i den inriktning av konsumentpolitiken som föreslås här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga, som också behandlades av riksdagen i det nyss&lt;br&gt;angivna ärendet, är om myndigheter såsom Konsumentverket i fram-&lt;br&gt;tiden skall vara ett enrådighetsverk eller ledas av en styrelse. Regering-&lt;br&gt;ens förslag, som antogs av riksdagen, innebär att en myndighet normalt&lt;br&gt;skall ledas av en enrådig chef. Men om det finns vägande skäl kan en&lt;br&gt;myndighet ledas på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för att enrådighetsverk normalt är att föredra är att den ger&lt;br&gt;regeringen de bästa möjligheterna att styra myndigheterna strategiskt,&lt;br&gt;samordnat och effektivt. Dessa skäl talar onekligen för en sådan ordning&lt;br&gt;också för Konsumentverkets del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan omständighet talar emellertid för en annorlunda modell.&lt;br&gt;Chefen för Konsumentverket är i dag också KO. Konsumentverket har&lt;br&gt;bl.a. i uppgift att meddela tillämpningsföreskrifter till olika författningar&lt;br&gt;som exempelvis prisinformationslagen och sådana som tillkommit som&lt;br&gt;en följd av EES-avtalet (t.ex. om leksakers säkerhet). Tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifterna gäller bl.a. information, marknadsföring och andra frågor,&lt;br&gt;som i sista hand kan komma att prövas av Marknadsdomstolen. Detta &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär i praktiken att chefen för Konsumentverket hittills som ord-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förande i verkets styrelse har kunnat medverka i beslut om författningar Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;som han i sin egenskap av KO därefter kan åberopa vid Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen och som denna i sin tur i princip kan känna sig bunden av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna ordning har kritiserats på just den grunden. Som vi har fram-&lt;br&gt;hållit tidigare anser regeringen dock inte att förhållandet i fråga har&lt;br&gt;visats vara behäftat med sådana brister att det bör ändras (avsnitt 8.2;&lt;br&gt;se också prop. 1992/93:111 s. 33 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men om Konsumentverket förvandlas till en enrådighetsmyndighet&lt;br&gt;uppkommer däremot en identitet mellan den som beslutar om föreskrif-&lt;br&gt;ter och den som åberopar dem vid Marknadsdomstolen. Med tanke på&lt;br&gt;de principiella invändningar som har rests redan mot gällande ordning&lt;br&gt;anser regeringen att en sådan forändring inte bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I proposition 1993/94:185 anför regeringen att det alternativ till&lt;br&gt;enrådighetsverk som närmast bör övervägas är en styrelse med totalt&lt;br&gt;ansvar för verksamheten inför regeringen. Styrelsen har, som högsta&lt;br&gt;beslutande organ, att inför regeringen svara för myndighetens verksam-&lt;br&gt;het enligt de mål som regeringen satt upp. Styrelsens uppgift bör främst&lt;br&gt;vara att ta ansvar för den övergripande och långsiktiga planeringen.&lt;br&gt;Andra viktiga uppgifter för styrelsen är uppföljning, omprövning och&lt;br&gt;effekti visering av verksamheten. Myndighetschefens uppgift blir att&lt;br&gt;ansvara för den löpande verksamheten enligt de direktiv och riktlinjer&lt;br&gt;som styrelsen utfärdar (prop. s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad vi har anfört anser regeringen att Konsument-&lt;br&gt;verket också i framtiden bör ledas av en styrelse. Styrelsens uppgifter,&lt;br&gt;omfattning och sammansättning bör övervägas närmare när ställning har&lt;br&gt;tagits till bl.a. frågorna om provnings- och förlagsverksamhetens place-&lt;br&gt;ring i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen går nu över till att behandla vissa särskilda frågor som&lt;br&gt;har tagits upp av kommittén eller remissinstanserna. Den första gäller&lt;br&gt;förlagsverksamheten. Konsumentverket har i dag en omfattande för-&lt;br&gt;lagsverksamhet som omfattar allt från handböcker och liknande publika-&lt;br&gt;tioner till broschyrer och faktablad. Skrifter av det förstnämnda slaget&lt;br&gt;tar man betalt för, medan däremot exempelvis vissa broschyrer delas ut&lt;br&gt;gratis. Man ger också ut tidningen Råd &amp;amp; Rön, som för närvarande har&lt;br&gt;ca 170 000 prenumeranter och enligt uppgift läses av omkring 500 000&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förlagsverksamheten är ett viktigt inslag i konsumentpolitiken. Den&lt;br&gt;utgör i vissa delar redan i dag ett nödvändigt stöd för den kommunala&lt;br&gt;konsumentverksamheten och den bör på motsvarande sätt kunna bistå en&lt;br&gt;utbyggd lokal verksamhet i föreningslivets regi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förlagsprodukter som ges ut är som framgått av olika karaktär.&lt;br&gt;Vissa är sådana som är självfinansierande och i princip skulle kunna ges&lt;br&gt;ut av någon annan förläggare. Andra skrifter ges ut utan full kostnads-&lt;br&gt;täckning, inom ramen för verkets allmänna informationsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att Konsumentverket bör se över förlagsverksam-&lt;br&gt;heten i syfte att dels få den i linje med de mål och prioriteringar som vi&lt;br&gt;har föreslagit, dels se vilka företagsekonomiska vinster som kan göras&lt;br&gt;genom olika åtgärder, exempelvis ändrad utgivningspolitik och annor- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lunda prissättning. Övervägandena bör också innefatta vilka ändringar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som kan göras i redovisningshänseende så att såväl de interna som de Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;externa kostnaderna, liksom intäkterna, for vaije förlagsprodukt kan&lt;br&gt;utläsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser för sin del att i samband med den kommande bud-&lt;br&gt;getprocessen närmare utreda Konsumentverkets förlagsverksamhet med&lt;br&gt;syfte att belysa de konsumentpolitiska, företagsekonomiska och andra&lt;br&gt;följderna av en privatisering eller, alternativt, möjligheterna att på annat&lt;br&gt;sätt få till stånd en fullständig självfinansiering av förlagsverksamheten,&lt;br&gt;inklusive Råd &amp;amp; Rön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även provningsverksamheten hos Konsumentverket har skiftande&lt;br&gt;karaktär (se avsnitt 6.4). Regeringen anser att Konsumentverket även&lt;br&gt;för varuprovningama bör genomföra en analys av det slag som vi nyss&lt;br&gt;berörde i fråga om förlagsverksamheten. Analysen bör vidare omfatta&lt;br&gt;möjligheterna att åstadkomma ökat internationellt samarbete på området,&lt;br&gt;bl.a. inom Norden och inom EES. Regeringen avser för sin del att även&lt;br&gt;här i samband med budgetprocessen närmare utreda av frågan om priva-&lt;br&gt;tisering av provningsverksamheten eller delar av den. Därvid får också&lt;br&gt;övervägas vilka alternativ till verkets egna provningar som andra offent-&lt;br&gt;liga eller privata organ kan tillhandahålla.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Allmänna reklamationsnämnden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Allmänna reklamationsnämnden bör&lt;br&gt;fortsätta sin verksamhet i samma former som i dag som en&lt;br&gt;självständig myndighet. Men verksamheten bör ses över så att&lt;br&gt;dess innehåll i möjligaste mån anpassas till de nya konsument-&lt;br&gt;politiska målen och prioriteringarna. Det ankommer på&lt;br&gt;nämnden att besluta i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer senare att i samband med den kommande&lt;br&gt;budgetprocessen redovisa sin syn på en eventuell lagreglering av&lt;br&gt;nämndens verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén föreslår ingen ändring i Allmänna reklama-&lt;br&gt;tionsnämndens organisation. Däremot föreslås att nämndens verksamhet&lt;br&gt;lagregleras. Vidare anser kommittén att frågan om en samlokalisering&lt;br&gt;av nämnden med andra konsumentorgan bör övervägas. Kommittén&lt;br&gt;föreslår slutligen att nämnden skall spela en mera aktivt stödjande roll&lt;br&gt;mot den kommunala konsumentverksamheten (bet. s. 239 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Några remissinstanser har föreslagit att Allmän-&lt;br&gt;na reklamationsnämnden skall inordnas under Konsumentverkets ad-&lt;br&gt;ministration, däribland Konsumentvägledamas förening och Konsument&lt;br&gt;Luleå. Finansinspektionen och Riksrevisionsverket avvisar förslaget om&lt;br&gt;samlokalisering. Även Allmänna reklamationsnämnden tar avstånd från&lt;br&gt;detta förslag. Konsumentvägledamas förening ställer sig positiv till att&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden tillsammans med Konsumentverket ökar&lt;br&gt;sitt stöd till den kommunala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den verksamhet som utförs Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;vid Allmänna reklamationsnämnden har stor konsumentpolitisk betydel-&lt;br&gt;se. Den innebär att tvister kan lösas på ett enkelt och billigt sätt. Verk-&lt;br&gt;samheten innebär också att domstolarna avlastas mål som annars skulle&lt;br&gt;ha prövats där. Den bör därför fortsätta i samma former som idag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden är vid prövning av konsumenttvister&lt;br&gt;för nuvarande uppdelad på tolv avdelningar. Avdelningarna är indelade&lt;br&gt;efter konsumtions- eller produktområden enligt följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;bankavdelningen (bankers och andra finansinstituts tjänster),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;bostad (köp av byggnadsvaror m.m. och tjänster avseende golv,&lt;br&gt;målning, elinstallationer och WS),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;båt (köp och reparationer av fritidsbåtar, båttillbehör, vinterförva-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring m.m.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;el (köp och reparationer av kylskåp och frysar, disk- och tvättmas-&lt;br&gt;kiner, TV- och videoapparater, stereoanläggningar, kameror, små-&lt;br&gt;datorer m.m.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;försäkring (skadereglering och villkorstolkning),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;motor (bilar, husvagnar, motorcyklar, mopeder, snöskotrar m.m.),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;resor (paketresor, språkresor och resor med reguljär linjetrafik samt&lt;br&gt;uthyrning av stugor, hotellrum och lägenheter),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;skinn (köp, reparationer och tvätt av pälsar och skinnplagg),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;skor (köp och reparationer),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. textilier (köp av kläder och hemtextilier, sömnads- och skrädderi-&lt;br&gt;arbeten samt möbler och tapetserararbeten),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. tvätt (tvätt av kläder och hemtextilier som utförs av en näringsid-&lt;br&gt;kare) samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. allmänna avdelningen (tvister som inte prövas av andra avdelningar,&lt;br&gt;t.ex. om ur, optik, väskor, skidutrustning, fotografering, kurser,&lt;br&gt;fiyttningsuppdrag och städning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hos nämnden finns ett kansli som bereder ärendena, lämnar stöd till&lt;br&gt;den kommunala konsumentverksamheten och svarar för viss upplys-&lt;br&gt;ningsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag innebär att den nuvarande organisatoriska ord-&lt;br&gt;ningen skall bestå. Ingen remissinstans har anfört några skäl som bör&lt;br&gt;leda till en annan lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att också verksamheten vid Allmänna reklamations-&lt;br&gt;nämnden bör anpassas till de tidigare föreslagna målen och priorite-&lt;br&gt;ringarna. Samtidigt kan konstateras att det ligger i sakens natur att&lt;br&gt;nämndens verksamhet är inriktad på målet att främja konsumenternas&lt;br&gt;rättsliga ställning och också ofta torde vara förenlig med prioriterings-&lt;br&gt;grunden om att undanröja brister i marknadens funktionssätt. Nämnden&lt;br&gt;tillämpar vidare vissa beloppsgränser för att undvika att hantera tvister&lt;br&gt;som gäller alltför låga värden. Detta kan sägas vara ett sätt att möta det&lt;br&gt;väsentlighetskrav som vi har föreslagit för den statliga konsumentverk-&lt;br&gt;samheten. Men vi anser att det finns skäl att överväga om ytterligare&lt;br&gt;åtgärder kan vara befogade för att väsentlighetsrekvisitet skall uppfyllas,&lt;br&gt;närmast genom att nämnden avstår från att pröva också andra tvister än &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana där det omtvistade beloppet är lågt. Vi syftar här exempelvis på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvister som gäller varor och tjänster som kan sägas ligga fjärran från Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;vad vi har betecknat som baskonsumtion (se avsnitt 5.5) och där brister-&lt;br&gt;na i marknadens funktionssätt kan sägas vara av begränsad praktisk&lt;br&gt;eller principiell betydelse. Regeringen får anledning att återkomma i&lt;br&gt;frågan i samband med den kommande budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att reklamationsnämnden skall spela en&lt;br&gt;starkare och mera understödjande roll mot den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten. Den tanken stöder nämnden själv i sitt remissyttrande.&lt;br&gt;Även andra remissinstanser är inne på samma linje.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i denna proposition i flera sammanhang betonat vik-&lt;br&gt;ten av en lokal konsumentverksamhet. Vi har pekat på den kommunala&lt;br&gt;verksamhetens stora betydelse. Men vi har också givit till känna att vi&lt;br&gt;tror på utvecklingen av en lokal föreningsverksamhet med konsument-&lt;br&gt;frågor på sitt program. Det står alldeles klart att såväl en verksamhet i&lt;br&gt;kommunal regi som en i föreningslivets för sin framgång är beroende&lt;br&gt;av ett kraftfullt statligt stöd i form av framför allt information och&lt;br&gt;utbildning. Konsumentverket spelar här en avgörande roll, och det har&lt;br&gt;vi berört tidigare. Men också Allmänna reklamationsnämndens kunnan-&lt;br&gt;de kan ge ett betydande tillskott till en lokal verksamhet. Ett sådant&lt;br&gt;tillskott sker redan idag. Men vi tror att nämnden kan spela en ännu&lt;br&gt;mera aktiv roll som stöd till den lokala verksamheten. Vi avser att&lt;br&gt;återkomma också till hur detta kan ske, liksom till kostnadsfrågan, i den&lt;br&gt;kommande budgetpropositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har uttalat att lämpligheten av att samlokalisera Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden med övriga konsumentmyndigheter bör prövas.&lt;br&gt;Nämnden själv har anfört invändningar mot detta med hänvisning till&lt;br&gt;vikten av att den intar en opartisk, oberoende ställning. Ett par remiss-&lt;br&gt;instanser har anslutit sig till den synen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan för sin del se fördelar med att de konsumentvårdande&lt;br&gt;organen finns i närheten av varandra. Deras verksamhet är ömsesidigt&lt;br&gt;beroende. Allmänna reklamationsnämnden medverkar exempelvis i dag&lt;br&gt;i olika utbildningsinsatser gentemot bl.a den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten som anordnas av Konsumentverket. Samarbetet mellan&lt;br&gt;reklamationsnämnden och Konsumentverket kan förenklas och effektivi-&lt;br&gt;seras om myndigheterna är placerade nära varandra. Samtidigt är det&lt;br&gt;givetvis viktigt att nämndens opartiska ställning inte kan sättas i fråga.&lt;br&gt;Men vi tror inte att frågan om samlokalisering är avgörande här. In-&lt;br&gt;ställningen till detta har mera att göra med hur nämnden sköter sitt&lt;br&gt;uppdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om var en myndighet skall bedriva sin verksamhet måste&lt;br&gt;emellertid ytterst avgöras av myndigheten själv. Det ankommer alltså på&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden att inom sina finansiella ramar besluta&lt;br&gt;i lokalfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Stöd till konsumentorganisationer och konsumentforsk- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1994/95:16&lt;br&gt;ning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Konsumentorganisationerna - särskilt&lt;br&gt;de som verkar på lokal nivå - bör även i fortsättningen få&lt;br&gt;statligt stöd. Stöd bör bara ges till sådana organisationer som&lt;br&gt;verkar mot sådana mål och enligt sådana prioriteringar som vi&lt;br&gt;tidigare har föreslagit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat stöd till konsumentforskningen bör övervägas. Men ett&lt;br&gt;beslut i frågan tas först när det finns ett forskningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén anser att statligt stöd skall utgå till sådana&lt;br&gt;organisationer som tar över uppgifter som staten svarar för i dag. Kom-&lt;br&gt;mittén anser vidare att statligt stöd bör utgå till Sveriges Konsumentråd&lt;br&gt;(bet. s. 293).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket anser liksom kommittén att&lt;br&gt;statens stöd till organisationer bör förstärkas. Flera remissinstanser&lt;br&gt;motsätter sig kommitténs tanke att organisationerna skall ta på sig en&lt;br&gt;del verksamhet som i dag drivs i statlig regi, t.ex. konsumentinforma-&lt;br&gt;tion. Några organisationer framhåller att de behöver statligt stöd för att&lt;br&gt;ta på sig olika konsumentpolitiska uppgifter. Industriförbundet, SAF och&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation anser inte att de frivilliga organisationer-&lt;br&gt;nas verksamhet skall finansieras med statliga medel, utöver vad som&lt;br&gt;följer normalt stöd till föreningsverksamhet (aktivitetsstöd, studiecirkel-&lt;br&gt;stöd och dylikt; se avsnitt 6.5 angående konsumentforskning).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Som regeringen tidigare har&lt;br&gt;anfört bör en individinriktad konsumentpolitik bedrivas så nära den&lt;br&gt;enskilde själv som möjligt för att vara effektiv. Vi har också betonat&lt;br&gt;vikten av ett brett folkligt lokalt engagemang i konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag förfogar Konsumentverket över ett anslag för stöd till ideella&lt;br&gt;konsumentorganisationer. Riksdagen har beslutat att stödet för budget-&lt;br&gt;året 1994/95 skall uppgå till 2,1 miljoner kronor (prop. 1993/94:100,&lt;br&gt;bet. 1993/94:LU21, rskr. 1993/94:252). För att i första hand främja&lt;br&gt;utvecklingen av en lokal verksamhet anser vi att ett stöd till konsument-&lt;br&gt;organisationer bör finnas även i framtiden. Men stödet bör ges bara till&lt;br&gt;sådana konsumentorganisationer som driver en verksamhet som är i&lt;br&gt;linje med de mål och prioriteringar som vi har behandlat tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skulle kunna hävdas att en uppmuntran och förstärkning av en&lt;br&gt;lokal konsumentverksamhet i föreningslivets regi kan motverka utveck-&lt;br&gt;lingen av den kommunala konsumentverksamheten. En sådan farhåga&lt;br&gt;kan enligt vår mening inte avfärdas utan vidare. Man kan inte bortse&lt;br&gt;från risken att en sådan lokal verksamhet kan tas till intäkt för en lägre&lt;br&gt;ambitionsnivå på kommunal nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens önskan är att en fortsatt utveckling sker av den kommu-&lt;br&gt;nala konsumentverksamheten och att föreningsverksamheten och den&lt;br&gt;kommunala verksamheten i förekommande fall kompletterar varandra. I&lt;br&gt;kommuner med en välutvecklad kommunal verksamhet i form av råd-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givning o.d. bör de aktiviteter i föreningslivets regi som staten ger stöd Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;till i första hand inriktas på kompletterande uppgifter som exempelvis&lt;br&gt;generella informationsfrågor, liksom debatt och opinionsbildning. Det är&lt;br&gt;viktigt att stödet bidrar till att intresset för konsumentfrågorna växer&lt;br&gt;fram på ett naturligt sätt utifrån konsumenternas egna behov och önske-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stödet till en lokal konsumentverksamhet i föreningslivets regi bör&lt;br&gt;ges under hänsynstagande till de aspekter som regeringen har anlagt nu.&lt;br&gt;Regeringen kommer också att noga bevaka effekterna av stödet till det&lt;br&gt;lokala föreningslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att ett särskilt anslag skall ges till Sveriges&lt;br&gt;Konsumentråd. Vi delar uppfattningen att organisationen bör ges ekono-&lt;br&gt;miskt stöd. Vi har också erfarit att Sveriges Konsumentråd under bud-&lt;br&gt;getåret 1993/94 har fått medel ur det särskilda anslaget för stöd till&lt;br&gt;konsumentorganisationer som Konsumentverket förfogar över. Vi anser&lt;br&gt;inte att ett särskilt anslag böra göras för stöd just till Sveriges Konsu-&lt;br&gt;mentråd men utgår från att rådet också i fortsättningen kan få del av de&lt;br&gt;medel som avsätts för stöd till konsumentorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för att främja utvecklingen av konsumentforskningen har riks-&lt;br&gt;dagen anvisat särskilda medel under de senaste åren. För budgetåret&lt;br&gt;1994/95 är beloppet 2,1 miljoner kronor. Medlen disponeras av Konsu-&lt;br&gt;mentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare uttalat att ett program för den framtida kon-&lt;br&gt;sumentforskningen bör utarbetas. Men vi har också sagt att vissa frågor&lt;br&gt;bör klargöras närmare innan ett sådant arbete påbörjas (se avsnitt 6.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att anslaget till konsumentforskningen skall&lt;br&gt;kvarstå i avvaktan på ett forskningsprogram. Regeringen delar uppfatt-&lt;br&gt;ningen att forskning på konsumentområdet kan vara värdefull och ge&lt;br&gt;underlag för exempelvis en effektiv marknadskontroll. Innan ställning&lt;br&gt;tas till hur stora medel som i framtiden bör anslås till konsumentforsk-&lt;br&gt;ningen anser vi dock att de frågor som vi nyss åsyftade måste belysas&lt;br&gt;och ett program för forskningens inriktning och utformning ligga till&lt;br&gt;grund för övervägandena. Det vi har sagt nu leder till att tiden ännu&lt;br&gt;inte kan anses mogen för en höjning av anslaget i fråga. Enligt vår&lt;br&gt;mening bör dock det nuvarande anslaget kunna användas för att finan-&lt;br&gt;siera en belysning av det slag som vi har berört, liksom till utarbetandet&lt;br&gt;av ett forskningsprogram. Belysningen i fråga bör också avse frågan&lt;br&gt;vilket organ som är lämpligast att i framtiden administrera medel för&lt;br&gt;konsumentforskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Kostnader och finansiering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: De förändringar och privatiseringar&lt;br&gt;inom den statliga konsumentpolitiken som har redovisats&lt;br&gt;beräknas leda till besparingar för staten. Detta gäller även om&lt;br&gt;bl.a. marknadskontrollen kommer att kosta mer än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fortsatta övervägandena kommer att övervägas vilka ytterli-&lt;br&gt;gare besparingar som kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs förslag synes innebära att kostnaderna för&lt;br&gt;den statliga konsumentpolitiken blir i stort sett oförändrade, i vart fall&lt;br&gt;på kort sikt. En ledamot av kommittén anser att staten bara skall svara&lt;br&gt;för myndighetsutövning, vilket skulle leda till icke obetydliga besparing-&lt;br&gt;ar för staten. Kommittén föreslår att det statliga anslaget för konsument-&lt;br&gt;politiken fördelas på olika departement som är ansvariga för konsument-&lt;br&gt;frågor (bet. s. 321, 355, 373).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket betvivlar möjligheten att få till&lt;br&gt;stånd en breddad finansiering av konsumentpolitiken. Handelshögskolan&lt;br&gt;vid Göteborgs universitet, rättsvetenskapliga institutionen, menar att&lt;br&gt;kommitténs förslag om att Konsumentverkets anslag skall administreras&lt;br&gt;av olika departement skulle leda till en olycklig splittring. Av en lik-&lt;br&gt;nande uppfattning är TCO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens bedömning: Regeringen har tidigare före-&lt;br&gt;slagit att den statliga konsumentverksamheten tydligare än i dag skall&lt;br&gt;inriktas på bestämda mål och ligga i linje med vissa prioriteringar.&lt;br&gt;Innan en viss verksamhet påbötjas måste den prövas mot dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsaknad av en närmare analys av i vad mån Konsumentverkets&lt;br&gt;verksamhet i dag svarar mot dessa mål och prioriteringar går det inte&lt;br&gt;att säkert bedöma hur stora kostnaderna är för sådan verksamhet som&lt;br&gt;inte möter de nya kraven. Kommittén anser att den verksamhet som&lt;br&gt;Konsumentverket bedrivit har varit framgångsrik. Vi gör inte någon&lt;br&gt;annan bedömning. Också de rationaliseringar som verket redan har&lt;br&gt;genomfört har varit värdefulla. Men det hindrar inte att vi tror att vårt&lt;br&gt;förslag innebär att vissa verksamheter kan minska, exempelvis sådan&lt;br&gt;utredningsverksamhet som avser varor och tjänster som inte kan hän-&lt;br&gt;föras till baskonsumtionen eller relateras till konsumtionshinder av de&lt;br&gt;slag som vi har behandlat förut och inte heller gäller marknadens funk-&lt;br&gt;tionssätt (se avsnitt 5.3). Detsamma gäller sådan informationsverksam-&lt;br&gt;het som saknar en klar koppling till de nya målen och prioriteringarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen blir att de nya målen och prioriteringarna bör leda till vissa&lt;br&gt;besparingar. Detsamma gäller en eventuell privatisering av delar av&lt;br&gt;provnings- och förlagsverksamheten. Likaså bör de organisationsför-&lt;br&gt;ändringar som måste genomföras medföra vissa effektivitetsvinster som&lt;br&gt;också kan inrymma besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta står att kostnaderna för en utbyggd och intensifierad mark-&lt;br&gt;nadskontroll med anledning av EES-avtalet kommer att öka (avsnitt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8). Vidare tillkommer kostnader for verksamhet med inriktning på det&lt;br&gt;nya miljömålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av det som har sagts nu kan några givna slutsatser om möjligheterna&lt;br&gt;till besparingar inte dras. Det handlar här därför snarare om att anpassa&lt;br&gt;den statliga konsumentpolitiken till en budget som kan anses rimlig i&lt;br&gt;ljuset av den prioritet som bör ges åt olika konsumentfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av det senast anförda blir att vi anser att en schablonmäs-&lt;br&gt;sig minskning av verkets anslag bör kunna ske med drygt 8 miljoner&lt;br&gt;kronor. Regeringen får anledning att i samband med budgetpropositio-&lt;br&gt;nen för budgetåret 1995/96 återkomma till frågan om Konsumentverkets&lt;br&gt;förvaltningsanslag och de särskilda anslagen till konsumentorgani-&lt;br&gt;sationer och forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det som har sagts nu vill regeringen anföra att de olika utred-&lt;br&gt;ningsprojekt som har aviserats i propositionen - om gränsdragningen&lt;br&gt;mellan myndigheter, privatisering av förlagsverksamheten m.m. - bör&lt;br&gt;kunna leda till effektivitetsvinster och därmed ytterligare besparingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av Konsumentpolitiska kommitténs&lt;br&gt;betänkande (SOU 1994:14) Konsumentpolitik i en&lt;br&gt;ny tid&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Uppdraget till kommittén&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens direktiv (Dir. 1992:04, beslut vid regeringssamman-&lt;br&gt;träde 1992-05-14) har Konsumentpolitiska kommittén haft som uppgift&lt;br&gt;att se över den statliga konsumentverksamheten och bedöma arten,&lt;br&gt;omfattningen och inriktningen av det statliga engagemanget. Den orga-&lt;br&gt;nisatoriska strukturen på området skulle också ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledande för översynen bör vara att avgränsa det statliga engage-&lt;br&gt;manget. Den statliga verksamheten på konsumentpolitikens område bör&lt;br&gt;koncentreras till sådana verksamhetsområden där statliga insatser verkli-&lt;br&gt;gen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra or-&lt;br&gt;gan, kommunala eller enskilda. Statliga insatser behövs för att också&lt;br&gt;framdeles värna om särskilt utsatta konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skärpt konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas ställning på&lt;br&gt;marknaden. Konsumenternas intressen blir en angelägenhet för markna-&lt;br&gt;den. Den här utvecklingen gör att de hittillsvarande konsumentpolitiska&lt;br&gt;insatserna kan behöva omprövas i vissa delar. Detta är en av huvudupp-&lt;br&gt;gifterna för kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan huvuduppgift är att belysa de konsekvenser som närmandet&lt;br&gt;till EU för med sig för svenskt vidkommande. Detta arbete bör i första&lt;br&gt;hand inriktas på frågor som rör annat än behovet av lagstiftning, t.ex.&lt;br&gt;marknadsbevakning och deltagande i olika förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rättsliga konsumentskyddet intar en central plats inom konsument-&lt;br&gt;politiken. Sverige har en konsumentlagstiftning som i många avseenden&lt;br&gt;skapar garantier för ett bra rättsligt konsumentskydd. Lagstiftningen ger&lt;br&gt;samtidigt tydliga spelregler för näringsidkarna. Det finns anledning att&lt;br&gt;pröva om man - vid en ökad avreglering och en friare marknadsekono-&lt;br&gt;mi - behöver stärka konsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter&lt;br&gt;som det rättsliga konsumentskyddet erbjuder. Kommittén bör vidare&lt;br&gt;vara uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det rättsliga&lt;br&gt;konsumentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen för&lt;br&gt;en fri marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motver-&lt;br&gt;kar konsumenternas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som&lt;br&gt;i ett inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta&lt;br&gt;bildandet av frivilliga konsumentorganisationer i Sverige. Kommittén&lt;br&gt;bör också självfallet följa utvecklingen av den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten och hur den påverkar behovet av frivilliga insatser på den&lt;br&gt;lokala nivån. Vid övervägandena kring en avgränsning av det statliga&lt;br&gt;engagemanget är det naturligt att analysera möjligheterna av att i skilda&lt;br&gt;former privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av&lt;br&gt;konsumentmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt&lt;br&gt;starkare koppling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsument-&lt;br&gt;politik. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förutsättning för att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén&lt;br&gt;bör därför undersöka om några ytterligare åtgärder på det konsument-&lt;br&gt;politiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska&lt;br&gt;området efter dessa riktlinjer innebär att de statliga myndigheter som är&lt;br&gt;verksamma på området måste ses över. Kommittén bör uppmärksamma&lt;br&gt;utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och vilka&lt;br&gt;förändringar den utvecklingen kan få för Konsumentverket och Allmän-&lt;br&gt;na reklamationsnämnden. Översynen bör till att bötja med ta sikte på att&lt;br&gt;anpassa Konsumentverket till de förslag som kommittén kommer fram&lt;br&gt;till med anledning av utredningsuppdraget. Kommittén bör även under-&lt;br&gt;söka i vad mån det är påkallat att även i andra hänseenden göra om-&lt;br&gt;prioriteringar av den verksamhet som verket enligt sin instruktion har&lt;br&gt;att utföra. Kommittén bör i så fall lämna förslag till erforderliga änd-&lt;br&gt;ringar i verkets instruktion. Kommittén bör också pröva de möjligheter&lt;br&gt;som kan stå till buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för&lt;br&gt;den skull verkets väsentliga konsumentpolitiska uppgifter träds för när.&lt;br&gt;I detta syfte bör bl.a. ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och&lt;br&gt;andra statliga organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör upp-&lt;br&gt;märksammas är ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya&lt;br&gt;konkurrensmyndigheten, länsstyrelserna och den lokala konsumentverk-&lt;br&gt;samheten när det gäller formerna för och omfattningen av allmän kon-&lt;br&gt;sumentinformation om prisförhållandena på marknaden. Kommittén bör&lt;br&gt;också undersöka möjligheterna och lämpligheten av att delar av verk-&lt;br&gt;samheten vid Konsumentverket finansieras på annat sätt än över stats-&lt;br&gt;budgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Konsumentombudsmannnens roll och verksamhet inom ramen&lt;br&gt;för det rättsliga konsumentskyddet bör analyseras. Kommittén bör över-&lt;br&gt;väga i vad mån det kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för&lt;br&gt;att få till stånd en anpassning av verksamheten till områden som ter sig&lt;br&gt;konsumentpolitiskt särskilt angelägna men som i dag ligger utanför&lt;br&gt;KO:s tillsyn. Kommittén bör också överväga om det nu finns anledning&lt;br&gt;att ge KO en organisatoriskt självständig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att&lt;br&gt;beakta att reklamationsnämnden fyller en viktig funktion inom det rätts-&lt;br&gt;liga konsumentskyddet. En tvisthantering av det slag som reklamations-&lt;br&gt;nämnden bedriver bör inte bara bibehållas - som ett komplement till de&lt;br&gt;förebyggande åtgärderna - utan också utvecklas för att kunna möta de&lt;br&gt;behov som kan förutses. Utvecklingen av den kommunala medlingen får&lt;br&gt;här betydelse. I det hänseendet måste bl.a. behovet av att utveckla tvist-&lt;br&gt;lösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister som sträcker sig&lt;br&gt;över nationsgränserna uppmärksammas. Vidare bör kommittén pröva&lt;br&gt;om de nuvarande formerna för verksamheten hos reklamationsnämnden&lt;br&gt;kan behöva ändras. Ett riktmärke bör vara att statens kostnader för&lt;br&gt;verksamheten hålls nere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den utveckling som pågår bör kommmittén vidare&lt;br&gt;belysa om det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör in-&lt;br&gt;nefatta kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte&lt;br&gt;är avreglerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än de nu Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;berörda ta upp frågor som kan vara av betydelse för den statliga verk- Bilaga 1&lt;br&gt;samheten på det konsumentpolitiska området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kommitténs forslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Här följer en förkortad version av Konsumentpolitiska kommitténs egen&lt;br&gt;sammanfattning av sina förslag. Med &amp;quot;konsumentmyndigheten&amp;quot; avses i&lt;br&gt;det följande antingen det nuvarande Konsumentverket eller ett nytt&lt;br&gt;Konsumentverk, nämligen om kommitténs förslag till ny myndighetsor-&lt;br&gt;ganisation genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lades fast av riks-&lt;br&gt;dagen senast 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292). Kommittén&lt;br&gt;eftersträvar en utveckling inom konsumentområdet där samtliga aktörer&lt;br&gt;har tydligare roller, tar ett större ansvar och visar ett större engage-&lt;br&gt;mang, där ett samarbete bedrivs i öppnare och friare former och där&lt;br&gt;ambitionen är att i olika former slå vakt om konsumentintresset. Kom-&lt;br&gt;mitténs bedömning är att behovet av konsumentpolitiska insatser ökar&lt;br&gt;under 1990-talet och föreslår att målet för konsumentpolitiken skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att stärka konsumenternas ställning på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att stödja hushållen i deras strävan att effektivare utnyttja sina resur-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt skall beaktas hänsynen till människors hälsa och resurssvaga&lt;br&gt;gruppers behov. Insatserna skall i första hand inriktas mot sådana varor&lt;br&gt;och tjänster som svarar för en stor del av hushållsbudgeten, bl.a. livs-&lt;br&gt;medel, boende, transporter och kläder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som är myndighetsutövning, främst det rättsliga konsu-&lt;br&gt;mentskyddet, har staten ett primärt ansvar för. Huruvida staten skall&lt;br&gt;bedriva annan konsumentpolitisk verksamhet är en fråga om behov,&lt;br&gt;ambition, lämplighet, effektivitet och vad andra aktörer kan åstadkom-&lt;br&gt;ma. I den statliga verksamheten bör prioritet ges det rättstiga konsu-&lt;br&gt;mentskyddet, inkl, reklamations- och tvisthantering, samt åtgärder på&lt;br&gt;det konsumentekonomiska området som ekonomiska analyser, budget-&lt;br&gt;rådgivning och skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stödet till den lokala verksamheten bör ges en sådan&lt;br&gt;omfattning och inriktning att det lokala arbetet främjas och att det lokala&lt;br&gt;engagemanget breddas och utvecklas. De frivilliga organisationerna är&lt;br&gt;beroende av stöd från staten för att i större omfattning kunna medverka&lt;br&gt;i det konsumentpolitiska arbetet. En ökad andel av de konsumentpolitis-&lt;br&gt;ka insatser som inte avser myndighetsuppgifter bör finansieras genom&lt;br&gt;externa intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentperspektivet måste tydliggöras i beslutsprocessen inom&lt;br&gt;andra statliga områden såsom livsmedels-, bostads-, transport-, regio-&lt;br&gt;nal-, miljö- och socialpolitiken, vilka samtliga berör konsumentpoliti-&lt;br&gt;ken. Inom området kunskapsutveckling och kunskapsstöd bör andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;departement än det för konsumentfrågor huvudansvariga departementet Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ta ett ökat ansvar för finansieringen inom sina respektive områden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att marknadsekonomin skall fungera väl måste konsumenterna&lt;br&gt;kunna bilda sig en uppfattning om varors och tjänsters kvalitet, pris och&lt;br&gt;servicegrad. En övergripande målsättning bör vara att konsumenterna så&lt;br&gt;långt som möjligt har ändamålsenliga klagomålsmöjligheter när det&lt;br&gt;gäller såväl privata som offentliga tjänster. Mot den bakgrunden före-&lt;br&gt;slår kommittén följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Klagomålsprocedurer utformas för att tillgodose konsumenternas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndigheten bevakar kommunala och andra offentliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Kommunerna fångar upp och analyserar konsumentproblem inom den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del av den offentliga sektorn som avregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndigheten ger centralt stöd till den lokala konsument-&lt;br&gt;verksamheten och sprider information om erfarenheter från olika&lt;br&gt;kommuner i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndigheten i samverkan med Konkurrensverket utvecklar&lt;br&gt;och främjar användningen av modeller för lokala prisundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmandet till EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det konsumentpolitiska arbetet blir följden av närmandet till EU att&lt;br&gt;samråd, expertkontakter och förhandlingar delvis flyttas ut i Europa.&lt;br&gt;Det europeiska perspektivet blir särskilt markant i fråga om utarbetande&lt;br&gt;av regler, tillsyn över och kontroll av marknaden samt standardiserings-&lt;br&gt;arbete. Samarbetet kommer att äga rum på olika nivåer och förutsätter&lt;br&gt;medverkan från regeringsföreträdare, experter från tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;och företrädare för frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- EES-avtalet behöver kompletteras för att garantera möjligheterna till&lt;br&gt;kontakt och samarbete mellan EFTA:s konsumentkommitté och EU:s&lt;br&gt;konsumentråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten liksom hittills bör delta i det europeiska&lt;br&gt;standardiseringsarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- deltagandet i det internationella standardiseringsarbetet bör breddas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så att även representanter för friviUigorganisationema ges möjlighet&lt;br&gt;att delta och få stöd i form av utbildning, ekonomiska bidrag till&lt;br&gt;resor och ersättning för kostnader förknippade med deltagandet i&lt;br&gt;standardiseringsarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- befintliga internationella kontaktnät mellan de europeiska tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna bör vidareutvecklas för att marknadsbevakningen skall&lt;br&gt;kunna fungera inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten eller i förekommande fall annan ansvarig&lt;br&gt;myndighet kommer överens med berörda branschorganisationer om&lt;br&gt;hur näringslivets kontroll inom varje särskilt område skall utföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten engagerar den lokala konsumentverksamheten Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i arbetet med marknadskontrollen, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- staten i första hand finansierar marknadskontrollen med hänsyn till&lt;br&gt;kraven i EES-avtalet, svårigheterna att finna alternativa finansierings-&lt;br&gt;lösningar och behovet av högt ställda konsumentskyddskrav; avgifts-&lt;br&gt;finansiering av marknadskontrollen på konsumentvaruområdet över-&lt;br&gt;vägs dock ytterligare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten regelbundet rapporterar om erfarenheterna av&lt;br&gt;marknadskontrollen, såväl nationella insatser som genomförs av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten och näringslivet som situationen inom EES-om-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hög prioritet i det konsumentpolitiska arbetet ges åt budgetrådgivning&lt;br&gt;och skuldsanering under de närmaste åren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- socialsekreterarna redan i sin grundutbildning ges goda kunskaper i&lt;br&gt;ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett Centrum för privatekonomi bildas med en bred huvudmannakrets&lt;br&gt;som har en stark förankring i samhället (staten, banker, Posten,&lt;br&gt;andra finansieringsinstitut, försäkringsbolag och frivilligorgani-&lt;br&gt;sationer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken bör syfta till en långsiktigt hållbar utveckling med&lt;br&gt;resurshushållning och kretslopp stänkande som vägledande ideal. Hän-&lt;br&gt;synstagandet till miljön bör vara en självklarhet i marknadsekonomin.&lt;br&gt;Denna hänsyn kräver kunniga och medvetna konsumenter. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden föreslår kommittén att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ett viktigt mål för konsumentpolitiken skall vara att främja en från&lt;br&gt;miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten ger ökad prioritet åt miljöfrågorna i konsu-&lt;br&gt;mentinformationen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten medverkar till att informationen om energi-&lt;br&gt;snåla hushållsapparater förbättras och intensifierar sin verksamhet i&lt;br&gt;syfte att minska elförbrukningen i hushållen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- insatserna för miljömärkning intensifieras och uppmuntras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten får i uppdrag att fortlöpande följa utveck-&lt;br&gt;lingen på området genom bl.a. jämförande analyser av miljömärkta&lt;br&gt;produkter och bedömning av olika former av miljömärkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten ger hög prioritet åt bedömningen av miljöar-&lt;br&gt;gument i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till förändringar av konsumentpolitiken leder till att&lt;br&gt;behovet av styrning och uppföljning ökar. Den statliga konsumentverk-&lt;br&gt;samhetens organisation bör uppnå följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre styrning och prioritering av insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Effektiva insatser kring de områden som kommittén angivit som&lt;br&gt;viktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Möjligheter till ett effektivt agerande internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre förutsättningar att tydliggöra konsumentintresset på olika om-&lt;br&gt;råden i samverkan med frivilligoiganisationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Tydligare roller för myndighetsutövande och annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Bättre förutsättningar för samspelet mellan den lokala och den centra-&lt;br&gt;la verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Ökade möjligheter till extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar en renodling av Konsumentverkets olika roller och&lt;br&gt;verksamheter. Detta kan åstadkommas antingen genom en uppdelning&lt;br&gt;av dagens Konsumentverk i två delar, en myndighetsutövande och en&lt;br&gt;konsumentstödjande del, eller genom sådana förändringar inom Konsu-&lt;br&gt;mentverket att rollerna tydliggörs i den interna organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser det vara av stor vikt att den ofrånkomliga statliga&lt;br&gt;uppgiften att svara för konsumentskydd genom myndighetsutövning&lt;br&gt;åligger en anslagsfinansierad myndighet. Övriga åtaganden inom konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken bör enligt kommitténs majoritet föras till en uppdrags-&lt;br&gt;myndighet. I en sådan ges bättre förutsättningar att ta tillvara och ut-&lt;br&gt;veckla andra aktörers växande intresse och medverkan, att på sikt åstad-&lt;br&gt;komma ett ökat medansvar för konsumentpolitiken och därmed breddad&lt;br&gt;finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentverket delas i Nya Konsumentverket som handhar myndig-&lt;br&gt;hetsutövning och Konsument Sverige som har allmänt konsument-&lt;br&gt;stödjande uppgifter. (Se även avsnittet nedan om reservationer och&lt;br&gt;särskilda yttranden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndighetema samlokaliseras och lämpligheten av att&lt;br&gt;samlokalisera ARN med de övriga konsumentmyndighetema prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga engagemanget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det konsumentpolitiska perspektivet i högre grad&lt;br&gt;måste beaktas vid utformningen av politiken på alla områden av be-&lt;br&gt;tydelse for konsumenterna. Många departement och myndigheter har&lt;br&gt;verksamheter som berör det konsumentpolitiska arbetsfältet. Kommittén&lt;br&gt;föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en konsumentpolitisk beredning tillsätts inom regeringskansliet med&lt;br&gt;syfte att utveckla den konsumentpolitiska verksamheten och stärka&lt;br&gt;samverkan mellan berörda departement och andra aktörer t.ex. kon-&lt;br&gt;sumentorganisationer och näringsliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den föreslagna uppdragsmyndigheten Konsument Sverige skall identi-&lt;br&gt;fiera konsumentproblem även på andra myndigheters områden, obser-&lt;br&gt;vera behov av insatser och föra en dialog med andra myndigheter (en&lt;br&gt;&amp;quot; vakthundsfunktion &amp;quot;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det för konsumentfrågor ansvariga departementet - i särskild ordning&lt;br&gt;och i samråd med andra berörda departement och myndigheter -&lt;br&gt;utreder följande områden med utgångspunkten att renodla uppgifterna&lt;br&gt;och pröva fördelningen av finansieringsansvaret (dubblering av kom-&lt;br&gt;petens bör undvikas): livsmedel, boende, bilars bränsleförbrukning,&lt;br&gt;energi, hälsa, miljö, distribution och varuförsöijning, handikappfrå-&lt;br&gt;gor, konkurrensfrågor och finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande lokal verksamhet är enligt kommittén en förutsättning&lt;br&gt;för att konsumentpolitiken skall få genomslag. Staten eller andra centra-&lt;br&gt;la organ kan inte svara för rådgivning till enskilda konsumenter. Den&lt;br&gt;kommunala konsumentverksamheten bör även i framtiden vara frivillig.&lt;br&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det inte finns något realistiskt alternativ till en lokal konsumentverk-&lt;br&gt;samhet under kommunalt ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det är angeläget att kommunerna preciserar den lokala konsument-&lt;br&gt;verksamhetens uppgifter och prioriterar de viktigaste av dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det är i linje med intentionerna bakom socialtjänstlagen att kommu-&lt;br&gt;nerna tar ett ansvar för att rådgivningen i ekonomiska frågor erbjuds&lt;br&gt;dem som har behov av sådant stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den budgetrådgivning som bedrivs inom konsumentverksamheten i&lt;br&gt;kommunens regi bör åtnjuta samma sekretesskydd som gäller enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen, oberoende av hur verksamheten organiseras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den traditionella förköpsrådgivningen bör ses över och utformas&lt;br&gt;utifrån dagens behov och teknik, bl.a. i samråd med näringslivets&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Utvecklingen av och stödet till den lokala konsumentverksamheten&lt;br&gt;ses som en av de viktigaste uppgifterna för konsumentmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndigheten tillsammans med Kommunförbundet främjar&lt;br&gt;uppbyggnaden av den lokala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga organisationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den samverkan som förekommer mellan staten, kommunerna och&lt;br&gt;frivilligorganisationema bör utvecklas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Offentliga bidrag till studieförbundens verksamhet bör i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning kunna utnyttjas på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En mobilisering på konsumentområdet är önskvärd från de frivilliga&lt;br&gt;organisationernas sida. Staten bör i så fall stödja denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det är för närvarande motiverat att staten ekonomiskt stöder Sveriges&lt;br&gt;Konsumentråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Statligt stöd bör utgå om frivilligoiganisationema tar på sig uppgifter&lt;br&gt;som stat och kommun nu svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén bedömer att utvecklingen av näringslivets s.k. egenåtgärder&lt;br&gt;i huvudsak har varit positiv. Kommittén anser det önskvärt att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- näringslivets organisationer tar ytterligare initiativ för att så långt&lt;br&gt;som möjligt undanröja reklamationsorsakema och skapa smidiga&lt;br&gt;former för att lösa kundernas problem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- näringslivets organisationer mer aktivt medverkar till att förbättra&lt;br&gt;kunskaperna om gällande normer på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- näringslivet verkar för att konsumenträttslig undervisning ingår i&lt;br&gt;utbildningen för nyföretagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten särskilt bör följa hur företag som inte är&lt;br&gt;branschanslutna efterlever gällande konsumentskyddsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Skolverket uppmärksamt bevakar att konsumentfrågorna får en fram-&lt;br&gt;trädande plats i undervisningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- skolan beaktar att konsumentfrågor i bokstavlig bemärkelse är var-&lt;br&gt;dagskunskaper och att man därför bemödar sig om att vara konkret&lt;br&gt;och vardagsnära i beskrivningen av de kunskaper som skall förmed-&lt;br&gt;las,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- i lärarutbildningen fästs större avseende än vad som hittills skett vid&lt;br&gt;konsumentkunskap och dess betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten främjar utbildning i konsumentfrågor och&lt;br&gt;riktar åtgärder också mot kommunerna, som har ett huvudansvar för&lt;br&gt;lärarfortbildningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de kommunala konsumentvägledama fortlöpande utbildas i att handha&lt;br&gt;kontakter med massmedierna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den fortbildning av journalister som förekommer inom FOJO (Institu-&lt;br&gt;tionen för fortbildning av journalister vid högskolan i Kalmar) utökas&lt;br&gt;med en regelbundet återkommande kurs med inriktning på konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att den rådande ordningen kan godtas från rättssäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt. En utbrytning av den formella KO-funktionen från annan&lt;br&gt;verksamhet som i dag tillhör KO:s ansvar skulle medföra risk för olika&lt;br&gt;bedömningar i rättsfrågor, vilket försvagar möjligheterna att effektivt&lt;br&gt;företräda konsumentintresset på området för myndighetsutövning. Kom-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 16&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mitten förordar därför att tillsyn och föreskriftsarbete m.m. hålls sam-&lt;br&gt;man med den formella KO-funktionen i en myndighet samt att general-&lt;br&gt;direktören tillika skall vara KO och jurist med domarerfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den delning av Konsumentverket som kommitténs majoritet&lt;br&gt;föreslår får det nya Konsumentverket en tydlig profil när det gäller&lt;br&gt;myndighetsutövning och rättslig bevakning. KO får där en central plats.&lt;br&gt;Kopplingen mellan det rättsliga agerandet och KO blir mer naturlig och&lt;br&gt;direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvisthantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det i första hand åligger näringslivet att motverka&lt;br&gt;konsumentproblem, att hålla antalet reklamationer nere och att verka för&lt;br&gt;goda reklamationsrutiner. Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en övergripande målsättning för Allmänna reklamationsnämndens&lt;br&gt;(ARN) fortsatta verksamhet skall vara att dess informativa, rättsbil-&lt;br&gt;dande och praxisskapande funktion ytterligare framhävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndigheten i samråd med ARN främjar utvecklingen av&lt;br&gt;lokala reklamationsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- man överväger att ARN upphör med vissa ärenden och i stället låter&lt;br&gt;branscherna själva organisera och finansiera tvistlösning på dessa&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser vidare följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ARN bör förbli en självständig myndighet. Intresseledamötema bör&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ARN:s beslut bör även i fortsättningen vara rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den kommunala konsumentverksamheten bör ge vägledning i hur&lt;br&gt;man väcker talan vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det är angeläget att Konsumentombudsmannen ges möjlighet att&lt;br&gt;hjälpa enskilda konsumenter att föra talan vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ARN bör i ökad omfattning pröva ärenden som avser offentliga&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Man bör överväga att låta mäklartvister prövas av ARN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Det är önskvärt att konsumenterna i första hand vänder sig till den&lt;br&gt;lokala konsumentvägledningen och i andra hand till ARN vid tvister&lt;br&gt;i samband med gränsöverskridande handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ARN bör inte finansieras genom externa bidrag till dess verksamhet.&lt;br&gt;Avgifter bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för konkurrenshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller att konkurrensintresset i dag bevakas hårdare i&lt;br&gt;samband med normgivning än tidigare. Riskerna från konkurrenssyn-&lt;br&gt;punkt med Konsumentverkets riktlinjer, överenskommelser m.m. fram-&lt;br&gt;står därför generellt sett inte som särskilt stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa delar av prisinformationslagen, t.ex. skyltfönstermärkning,&lt;br&gt;utgör en reglering som av detaljhandeln anses onödig och besvärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har hävdats att den kan kritiseras från konkurrenssynpunkt. Det&lt;br&gt;finns också anledning att beakta förekommande prismärkningsdirektiv i&lt;br&gt;EES-avtalet. Kommittén föreslår att en utvärdering av prisinformations-&lt;br&gt;lagens effekter initieras och att därvid konkurrensaspekterna och EES-&lt;br&gt;avtalet blir beaktade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiell service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det konsumentpolitiska ansvaret inom kommersiell service bör bred-&lt;br&gt;das och omfattas av både näringsidkare (Köpmannaförbundet, större&lt;br&gt;företag) och organisationer (kooperativ, byalag, pensionärs- och&lt;br&gt;handikapporganisationer),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- åtgärder med gemensam finansiering bör utvecklas även fortsättnings-&lt;br&gt;vis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- den kompetens som byggts upp bör utnyttjas av olika aktörer, både&lt;br&gt;lokalt och centralt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumentmyndighetens verksamhet beträffande kommersiell service&lt;br&gt;i glesbygd bör utvecklas i samverkan med Arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;mentet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- staten bör initiera och stödja konsumentorienterad forskning inom&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miruprovningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med det statliga engagemanget inom provningsområdet är enligt&lt;br&gt;kommittén att påverka standardisering, produktutveckling och produkt-&lt;br&gt;information. Resultaten ligger även till grund för förköpsinformationen&lt;br&gt;och marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bolagisering av verksamheten hos Konsumentverket kräver enligt&lt;br&gt;kommitténs bedömning betydande tillskott från staten på grund av höga&lt;br&gt;kostnader för metodutveckling, en alltför liten marknad, stora kostnader&lt;br&gt;för marknadsföring etc. Kommittén föreslår i stället följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Testlaboratoriet görs till en resultatenhet och marknadsföringen in-&lt;br&gt;tensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Provningskostnadema belastar beställaren, oavsett om denne är intern&lt;br&gt;eller extern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Diskussioner tas upp på ministernivå för att påskynda en integration&lt;br&gt;av de nordiska laboratorierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Om det på sikt föreligger affärsmässiga och marknadsmässiga förut-&lt;br&gt;sättningar bolagiseras verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information, utbildning, forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket ger ut tidskriften Råd &amp;amp; Rön. Oavsett organisationsal-&lt;br&gt;temativ förordar kommittén i nuläget en självständig ställning för Råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;amp; Rön i form av en ekonomisk resultatenhet med en ledning bestående Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;av en chefredaktör/ansvarig utgivare och ett redaktionellt råd. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det ankommer på konsumentmyndigheten (dvs.&lt;br&gt;ett bibehållet eller nytt konsumentverk) att finna den lämpliga formen&lt;br&gt;för en fortlöpande bevakning av förändringar och nyheter på konsu-&lt;br&gt;mentområdet, för information om utvecklingen på rättsområdet och för&lt;br&gt;opinionsbildning och debatt i konsumentpolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentmyndighetens förlagsverksamhet utvecklas genom att den&lt;br&gt;ges en mer affärsmässig profil och marknadsförs tydligare. En bola-&lt;br&gt;gisering är inte affärsmässigt möjlig. Däremot bedömer kommitténs&lt;br&gt;majoritet att verksamheten kan bedrivas effektivare om det blir en&lt;br&gt;separat uppdragsmyndighet, Konsument Sverige, där det skapas ett&lt;br&gt;större tryck för att åstadkomma extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Konsumentverkets utbildning av konsumentvägledare, lärare, social-&lt;br&gt;sekreterare m.fl. intäktsfinansieras i högre grad; målet bör vara att&lt;br&gt;vaije genomförd kurs ger kostnadstäckning (efter i förväg festställd&lt;br&gt;subventionering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Den konsumentpolitiska forskningen förstärks inom universitet och&lt;br&gt;högskolor, speciellt inom områdena konsumenträtt och ekonomi.&lt;br&gt;Regeringen bör ta fram ett konsumentpolitiskt forskningsprogram. I&lt;br&gt;avvaktan på ett forskningsprogram bör de medel kvarstå som i dag&lt;br&gt;avsätts för forskning som initieras av Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte kunnat göra någon beräkning av kostnadskon-&lt;br&gt;sekvensema på grund av de stora förändringar som föreslås och osäkra&lt;br&gt;omvärldsfektorer. Den har prövat möjligheterna att överföra uppgifter&lt;br&gt;från konsumentmyndighetema till andra aktörer. Kostnaderna for tvist-&lt;br&gt;hantering bör långsiktigt kunna minska genom att näringslivet påtar sig&lt;br&gt;ett större ansvar och genom att den lokala verksamheten hanterar flera&lt;br&gt;ärenden som i dag går till ARN. Frivilligorganisationema är inte för&lt;br&gt;närvarande beredda att överta uppgifter som staten i dag svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör renodlas och delas upp i myndighetsuppgifter och&lt;br&gt;verksamheter som bl.a. finansieras externt. Genom att skilja beställar-&lt;br&gt;och utförarfunktioner utsätts verksamheten för ett ökat konkurrenstryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Externa intäkter från uppdrag, försäljning av tjänster, skrifter och&lt;br&gt;tidningar bedöms successivt öka och efter en treårsperiod uppgå till ca&lt;br&gt;40 miljoner kronor per år. En delning av Konsumentverket ger bättre&lt;br&gt;förutsättningar att öka de externa intäkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementet bör enligt kommittén tydligare precisera de ekonomis-&lt;br&gt;ka krav som bör ställas på respektive verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga subventioner och annat stadigt stöd till lokal verksamhet och&lt;br&gt;resurssvaga grupper bör redovisas. Förbättrad ekonomisk redovisning&lt;br&gt;bör införas för verksamheter som skall finansieras med externa intäkter.&lt;br&gt;En ekonomisk redovisning som beaktar samdiga kostnader och intäkter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är en förutsättning för att verksamheten bedrivs effektivt och målen för&lt;br&gt;verksamheten uppnås till lägsta möjliga kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra departement och myndigheter bör finansiera konsumentpolitis-&lt;br&gt;ka verksamheter som de har behov av; de kan då välja att köpa tjänster&lt;br&gt;internt eller externt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag på det organisatoriska området bör följas upp av&lt;br&gt;en organisationsöversyn och gränsområden mellan konsumentmyndig-&lt;br&gt;hetema och andra myndigheter bör tydliggöras. I samband med organi-&lt;br&gt;sationsöversynen bör en detaljerad genomgång av olika verksamheter&lt;br&gt;göras enligt principen för nollbasbudgetering för en bedömning av den&lt;br&gt;framtida verksamhetens inriktning och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De effekter som å ena sidan kan nås genom en avveckling av eller&lt;br&gt;förändring av regleringar kan å andra sidan leda till ökade kostnader på&lt;br&gt;det konsumentpolitiska området. En samhällsekonomisk helhetsbedöm-&lt;br&gt;ning måste göras vid planerade samhällsförändringar där effekterna för&lt;br&gt;det totala engagemanget på konsumentområdet måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Reservationer och särskilda yttranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Av kommitténs elva ledamöter har följande fyra angivit en gemensam&lt;br&gt;reservation bl.a. mot majoritetens förslag att åstadkomma renodlingen&lt;br&gt;av Konsumentverkets olika roller genom att dela verket: Inger Hestvik&lt;br&gt;(s), Inga-Britt lohansson (s), Bengt Kronblad (s) och Marie Engström&lt;br&gt;(v). Även Stina Gustavsson (c) har reserverat sig bl.a. mot detta sätt att&lt;br&gt;få en renodling till stånd. Mona Saint Cyr (m) har i en reservation i&lt;br&gt;stället förordat bl.a. en mera långtgående delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda yttranden har avgivits av följande ledamöter i kommittén:&lt;br&gt;Marie Engströn (v) om bl.a. kommunal konsumentverksamhet, Karin&lt;br&gt;Pilsäter (fp) om offentliga tjänster och Göran Skogh om bl.a. målet för&lt;br&gt;konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har särskilda yttranden avgivits av sakkunnige Axel Edling&lt;br&gt;om bl.a. Konsumentverkets mål, organisation och finansiering, experten&lt;br&gt;Sven-Åke Hansson om bl.a. den centrala och lokala organisationsfrå-&lt;br&gt;gorna och näringslivets roll, experten Anders Stenlund om bl.a. konsu-&lt;br&gt;mentpolitikens mål och innehåll samt experten Turid Ström om bl.a.&lt;br&gt;Konsumentverkets och frivilligorganisationemas roller i konsument-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, Kammarrätten i Stockholm, Barnombudsmannen,&lt;br&gt;Folkhälsoinstitutet, Handikappinstitutet, Statens handikappråd, Väg-&lt;br&gt;verket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Finansinspektio-&lt;br&gt;nen, Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Statens skolverk,&lt;br&gt;Folkbildningsrådet, Lärarhögskolan i Stockholm, Göteborgs universitet&lt;br&gt;(institutionen for slöjd och hushållsvetenskap), Handelshögskolan vid&lt;br&gt;Göteborgs universitet (rättsvetenskapliga institutionen), Chalmers teknis-&lt;br&gt;ka högskola (institutionen för konsumentteknik), Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Glesbygdsmyndigheten, Närings- och teknikutvecklingsverket&lt;br&gt;(NUTEK), Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Styrelsen for tek-&lt;br&gt;nisk ackreditering (SWEDAC), Konsumentverket, Allmänna reklama-&lt;br&gt;tionsnämnden (ARN), Ungdomsstyrelsen (tidigare Statens ungdomsråd),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länssty-&lt;br&gt;relsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Örebro län, Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk, Kemikalieinspektionen, Stockholms kommun, Uppsala kom-&lt;br&gt;mun, Jönköpings kommun, Sölvesborgs kommun, Malmö kommun,&lt;br&gt;Göteborgs kommun, Trollhättans kommun, Ånge kommun, Umeå kom-&lt;br&gt;mun, Enköpings kommun, Motala kommun, Alvesta kommun, Borås&lt;br&gt;kommun, Gävle kommun, Skellefteå kommun, Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation&lt;br&gt;(SACO), Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivare-&lt;br&gt;föreningen (SAF), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Dagligvaruleve-&lt;br&gt;rantöremas Förbund (DLF), Företagarnas Riksorganisation, Grossistför-&lt;br&gt;bundet Svensk Handel, Handikappförbundens samarbetsorgan, Hus-&lt;br&gt;modersforbundet Hem och Samhälle, Hushållningssällskapens förbund,&lt;br&gt;Hyresgästernas Riksförbund, Jordens vänner, Konsument-Forum, Kon-&lt;br&gt;sumentgillesförbundet, Konsumentvägledamas förening, Kooperativa&lt;br&gt;förbundet (KF), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund,&lt;br&gt;Motormännens Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation (PRO),&lt;br&gt;Posten AB (tidigare Postverket), Riksförbundet Hem och Skola, Stan-&lt;br&gt;dardiseringen i Sverige, SIS (tidigare Standardiseringskommissionen i&lt;br&gt;Sverige), Studieförbundet Vuxenskolan, Svenska Bankföreningen,&lt;br&gt;Svenska Kommunförbundet, Svenska Journalistförbundet, Sveriges&lt;br&gt;Industriförbund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Köpmannaförbund,&lt;br&gt;Sveriges Pensionärsförbund, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut,&lt;br&gt;Synskadades Riksförbund, Kommittén om översyn av socialtjänstlagen&lt;br&gt;(S 1991:3), Konsumentberedningen (Jo 1991:A).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har vidare kommit in från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentnämnden i Luleå kommun, Sundsvall kommun, Piteå kom-&lt;br&gt;mun, Centerkvinnoma, Konsument Göteborg, KonsumentGruppen,&lt;br&gt;Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Konsumentverkets journalist-&lt;br&gt;klubb, Statens Maskinprovningar, Svenska Kommittén för Hushållsve-&lt;br&gt;tenskap S-IFHE, Verdandi, Riksförbundet mot Astma-Allergi, Stats-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstemannaförbundets avdelning 412 (Konsumentverket), ICA För- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;bundet, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Hantverks- och Småföre- Bilaga 2&lt;br&gt;tag, Villaägarnas Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Myndigheter med ansvar på konsumentområdet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Departementen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom regeringskansliet har Civildepartementet huvudansvaret för konsu-&lt;br&gt;mentfrågorna. Departementet handlägger t.ex. frågor om budget och&lt;br&gt;verksamhet for Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Civildepartementet finns en särskild arbets- och referensgrupp&lt;br&gt;för EG-frågor och departementet deltar i EFTA:s regeringsexpertgrupp&lt;br&gt;för konsumentskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra departement som handlägger frågor av konsumentpolitiskt&lt;br&gt;intresse är främst Justitie-, Utrikes-, Social-, Finans-, Jordbruks- och&lt;br&gt;Näringsdepartementen samt Miljö- och naturresursdepartementet. Här&lt;br&gt;följer en uppställning över vilka förvaltningsmyndigheter som sorterar&lt;br&gt;under respektive departement.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civildepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkningsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantinämnden&lt;br&gt;Kammarkollegiet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen (Fl)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggnadsstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiedepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordbruksdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsekonomiska sam-&lt;br&gt;arbetsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetsmarknads-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsmyndigheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket&lt;br&gt;Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklings-&lt;br&gt;verket (NUTEK)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsäkerhetsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för teknisk ackredite-&lt;br&gt;ring (SWEDAC)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringen i Sverige&lt;br&gt;(SIS)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småhusskadenämnden (Fonden&lt;br&gt;för fukt- och mögelskador)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet&lt;br&gt;Läkemedelsverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd&lt;br&gt;Barnombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljö- och naturresurs-&lt;br&gt;departementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikesdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det följande ges forst en kort beskrivning av Konsumentverket, All- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;männa reklamationsnämnden, Konkurrensverket och Marknadsdom- Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stolen. Efter detta följer i bokstavsordning en kort kommentar till de&lt;br&gt;övriga förvaltningsmyndigheterna enligt förteckningen ovan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förvaltningsmyndigheter och liknande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket (KOV) är den centrala förvaltningsmyndigheten för&lt;br&gt;konsumentfrågor. Verket skall stödja hushållen i deras strävan att effek-&lt;br&gt;tivt utnyttja sina resurser och stärka konsumenternas ställning på mark-&lt;br&gt;naden. Chef för verket är en generaldirektör som också är Konsument-&lt;br&gt;ombudsman (KO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket skall se till att reklamen är vederhäftig och ger tillräcklig&lt;br&gt;information, att säljvillkoren inte är oskäliga och att farliga eller odugli-&lt;br&gt;ga varor och tjänster inte säljs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket/KO handlägger ärenden enligt marknadsförings-&lt;br&gt;lagen, produktsäkerhetslagen och lagen om avtalsvillkor i konsument-&lt;br&gt;förhållanden (avtalsvillkorslagen). De flesta problemen löses genom&lt;br&gt;förhandlingar med företagen. I sista hand kan KO föra ett ärende till&lt;br&gt;prövning i Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har Konsumentverket tillsynsansvar för lagen om leksakers&lt;br&gt;säkerhet, lagen om farliga livsmedelsimitationer, lagen om paketresor,&lt;br&gt;lagen om märkning av hushållsapparater, lagen om märkning av texti-&lt;br&gt;lier och lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk. Verket&lt;br&gt;fullgör också uppgifter enligt prisinformationslagen, konsumentkredit-&lt;br&gt;lagen och konsumentförsäkringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnäiiinden (ARN) har sin verksamhet uppdelad&lt;br&gt;i två grenar. Den egentliga nämndverksamheten omfattar prövningen av&lt;br&gt;tvister mellan konsumenter och näringsidkare (s.k. konsumenttvister)&lt;br&gt;och yttrande i sådana tvister på begäran av domstol. Den andra grenen&lt;br&gt;omfattar stödet till kommunernas medling i konsumenttvister och in-&lt;br&gt;formation till konsumenter och näringsidkare om nämndens praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens beslut är inte bindande for parterna utan är endast en&lt;br&gt;rekommendation om hur tvisten bör lösas. Vanligen följer dock parterna&lt;br&gt;besluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket är central myndighet för konkurrensfrågor. Verkets&lt;br&gt;uppgift är att arbeta for en effektiv konkurrens i privat och offentlig&lt;br&gt;verksamhet till nytta för konsumenten. Konkurrensverket bildades den 1&lt;br&gt;juli 1992. Samtidigt lades Statens pris- och konkurrensverk (SPK) och&lt;br&gt;Näringsfrihetsombudsmannen (NO) ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverkets arbete är inriktat på fem verksamhetsgrenar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Konkurrenslagstiftning: verket skall ingripa mot konkurrens&lt;br&gt;begränsningar som skadar konsumenterna, med stöd av den nya konkur-&lt;br&gt;renslagen som trädde i kraft den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Avreglering: verket skall uppmärksamma offentliga regleringar som&lt;br&gt;kan snedvrida konkurrensen och ge förslag till åtgärder som leder till&lt;br&gt;ökad konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Offentlig sektor: verket skall lämna förslag till konkurrenslösningar&lt;br&gt;som bidrar till att effektivisera den offentliga sektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Information: verket skall sprida kunskap om konkurrensreglerna och&lt;br&gt;verka för ett konkurrensinriktat synsätt i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Forskning: verket skall stimulera forskningen på konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Konkurrensverkets författningssamling publiceras föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd som ger vägledning om hur lagen skall tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidskriften Konkurrens redovisar Konkurrensverkets beslut, domar&lt;br&gt;som rör konkurrensområdet och avgöranden från EFTA-domstolen, EG-&lt;br&gt;domstolen och EG-kommissionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen (MD) är en specialdomstol för bl.a. mål om kon-&lt;br&gt;kurrensbegränsning, marknadsföring och produktsäkerhet. Domstolen är&lt;br&gt;i dessa frågor den enda eller sista dömande instansen. I domstolen sitter&lt;br&gt;yrkesdomare och ekonomiska experter. Domstolen tillämpar i första&lt;br&gt;hand konkurrenslagen, marknadsföringslagen, lagen om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden och produktsäkerhetslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämnda lagarna har s.k. generalklausuler. Dessa innehåller inte&lt;br&gt;preciserade regler om vad som är otillåtet utan detta anges i allmänna&lt;br&gt;ordalag. Vilka handlingar som är otillåtna festställs efter hand genom&lt;br&gt;MD:s praxis; domstolen har en rättsskapande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett företag har handlat i strid med en generalklausul förbjuder&lt;br&gt;MD företaget, i regel vid vite, att göra något liknande igen. Förbudet&lt;br&gt;betyder att företaget får betala vitesbeloppet om det upprepar sitt hand-&lt;br&gt;lande. Vitesbeloppet är vanligen 200 000 kronor. Andra företag är inte&lt;br&gt;direkt berörda av förbudet men förväntas ändå följa de principer som&lt;br&gt;MD slår fest.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Andra centrala konsumentorgan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Här redovisas kortfattat några av de övriga myndigheter och liknande&lt;br&gt;som har uppgifter på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnombudsmannen (BO) har som uppgift att bevaka barns och ung-&lt;br&gt;domars rättigheter. FN:s konvention om barnets rättigheter är grunden&lt;br&gt;för verksamheten. Uppgifterna hos det tidigare Bammiljörådet om&lt;br&gt;säkerhet för barn och ungdomar har överförts till BO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket är central förvaltningsmyndighet för frågor om byggd miljö&lt;br&gt;och hushållning med naturresurser, fysisk planering, byggande och&lt;br&gt;boende. Verket svarar också för den centrala administrationen av statligt&lt;br&gt;bostadsstöd i form av bidrag för finansiering av bostäder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Boverket skall meddela föreskrifter, utöva tillsyn och handlägga&lt;br&gt;förvaltningsärenden inom området. Det skall vidare följa tillämpningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagar och förordningar, utvärdera effekterna och verka for samord- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ning av myndigheternas arbete. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Byggforskningsrådet fördelar anslag till byggforskning. Rådets verk-&lt;br&gt;samhet är inriktad på forskning, utveckling och experiment kring för-&lt;br&gt;ändringen och utformningen av den bebyggda miljön. Rådet följer upp&lt;br&gt;och utvärderar forskningsresultat som sedan dokumenteras och ges&lt;br&gt;spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen har till uppgift att pröva frågor om tillstånd och&lt;br&gt;utöva tillsyn enligt datalagen, kreditupplysningslagen och inkassolagen.&lt;br&gt;Inspektionen skall verka för att automatiskt databehandling av person-&lt;br&gt;uppgifter inte leder till otillbörligt intrång i enskildas personliga integri-&lt;br&gt;tet och att god sed iakttas i kreditupplysnings- och inkassoverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket är central förvaltningsmyndighet för bl.a. de allmänna&lt;br&gt;domstolarna, hyresnämnderna, Rättshjälpsmyndigheten och de allmänna&lt;br&gt;advokatbyråerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Elsäkerhetsverket har som mål att förebygga skador som orsakas av&lt;br&gt;elektricitet. Det gäller att upprätthålla och förbättra den goda säker-&lt;br&gt;hetsnivån i Sverige, både när det gäller elmateriel och elanläggningar.&lt;br&gt;Ett nära samarbete med företag och organisationer är viktigt liksom ett&lt;br&gt;ökat svenskt deltagande i det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till verkets uppgifter hör bl.a. att utarbeta föreskrifter som rör elekt-&lt;br&gt;risk utrustning i hushållen, inklusive teknisk standardisering. För att få&lt;br&gt;bort farliga produkter kan verket besluta om försäljningsförbud, åter-&lt;br&gt;tagande av produkter och vamingsannonsering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen skall lämna tillstånd, utöva tillsyn och utforma&lt;br&gt;regler för finansiell verksamhet. Under inspektionens tillsyn står bl.a.&lt;br&gt;banker, försäkringsbolag och värdepappersbolag. Inspektionens arbete&lt;br&gt;syftar till att skapa stabilitet, effektivitet och sundhet i det finansiella&lt;br&gt;systemet så att allmänhetens förtroende för den finansiella marknaden&lt;br&gt;upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Finansinspektionen finns en konsumenträttsenhet, som har&lt;br&gt;ansvaret för konsumentfrågor. Centrala frågor i enhetens verksamhet är&lt;br&gt;att se till att instituten följer principerna för god information och skäliga&lt;br&gt;avtalsvillkor, och att underlätta konkurrensen och kundernas rörlighet&lt;br&gt;på den finansiella marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet har till uppgift att förebygga sjukdomar och annan&lt;br&gt;ohälsa och att främja en god hälsa för alla. Särskild vikt skall fastas vid&lt;br&gt;förhållanden som främjar hälsan hos de grupper som är utsatta for de&lt;br&gt;största hälsoriskerna. Verksamheten skall vara ett stöd för lokalt och&lt;br&gt;regionalt arbete och främja samarbete mellan olika organ på nationell&lt;br&gt;nivå för att påverka förhållanden av betydelse för folkhälsan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Glesbygdsmyndigheten har till uppgift att lämna förslag till förbättring- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ar för glesbygd- och landsbygdsbefolkningens levnadsförhållanden. Bilaga 3&lt;br&gt;Konsumentverket utfärdar föreskrifter om stöd till kommersiell service,&lt;br&gt;medan Glesbygdsmyndigheten utfärdar föreskrifter när det gäller sådant&lt;br&gt;stöd till foretag som inte avser kommersiell service.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet (HI) är samhällets centrala organ för hjälpmedels-&lt;br&gt;ffågor och har specialistkompetens på området. Huvudmän för institutet&lt;br&gt;är staten och Landstingsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Institutets övergripande mål är att ge människor med funktionshinder&lt;br&gt;ökad livskvalitet genom tillgång till bra hjälpmedel. Viktiga delmål är&lt;br&gt;att hjälpmedel förbättras, att ny teknik tas till vara och att brukarnas&lt;br&gt;inflytande ökar. Centrala arbetsuppgifter för institutet är att opartiskt&lt;br&gt;prova, bedöma och informera om hjälpmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarkollegiet förvaltar bl.a. fonder och ger administrativ, ekono-&lt;br&gt;misk och juridisk service till myndigheter på det statliga området. Enligt&lt;br&gt;resegarantilagen skall researrangörer och återförsäljare av paketresor&lt;br&gt;(dvs. &amp;quot;paket&amp;quot; av turisttjänster, till exempel en resa med övernattning)&lt;br&gt;ställa säkerhet hos Kammarkollegiet för att skydda konsumenterna. Se&lt;br&gt;även under Resegarantinämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kemikalieinspektionen (Kem 1) skall arbeta for att minska riskerna för&lt;br&gt;skador på människor och miljö av kemiska ämnen och produkter. Före-&lt;br&gt;tagen själva har ansvaret för att utreda kemikaliernas egenskaper. Med&lt;br&gt;ledning av dessa kunskaper skall företagen vidta de åtgärder som be-&lt;br&gt;hövs till skydd för hälsa och miljö, såsom att informera om skaderisker&lt;br&gt;eller att ersätta sina produkter med mindre farliga. Kemikalieinspektio-&lt;br&gt;nen skall se till att företagen tar det ansvar som lagen förutsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inspektionen skall vidare följa utvecklingen i fråga om förekomsten&lt;br&gt;av kemiska produkter och de risker användningen kan medföra. Inspek-&lt;br&gt;tionen medverkar i det internationella samarbetet på området och har en&lt;br&gt;samordnande och pådrivande roll inom kemikaliekontrollen, inte minst&lt;br&gt;genom att ge stöd till lokala och regionala tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen är en kommitté under Jordbruksdepartementet&lt;br&gt;med uppgift att kontinuerligt följa och utvärdera den livsmedelspolitiska&lt;br&gt;reformen ur ett brett konsumentperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beredningen skall bevaka att effekterna av jordbrukets avreglering&lt;br&gt;också kommer konsumenternas till godo. En viktig uppgift är att följa&lt;br&gt;prisutvecklingen, andra uppgifter rör kvalitet och ett varierat utbud.&lt;br&gt;Den internationella utvecklingen bevakas fortlöpande. Beredningen&lt;br&gt;rapporterar till regeringen om utvecklingen på livsmedelsmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium är central informationspunkt för frågor (bl.a. på&lt;br&gt;konsumentområdet) som rör regelverket inom EU-ländema och EES&lt;br&gt;(Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet). Kollegiet upprättar bl.a.&lt;br&gt;databaser och informationssystem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kronofogdemyndigheterna verkställer bl.a. utmätningar men har också&lt;br&gt;viktiga uppgifter enligt skuldsaneringslagen. Om en kraftigt skuldsatt&lt;br&gt;person inte lyckas nå en uppgörelse med sina fordringsägare kan han&lt;br&gt;ansöka hos kronofogdemyndigheten om en frivillig skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelsekonomiska samarbetsnämnden är ett organ som genom&lt;br&gt;utredningar och kalkyler söker belysa den ekonomiska utvecklingen&lt;br&gt;inom livsmedelsområdet samt de effekter som den nya livsmedelspotiti-&lt;br&gt;ken ger i livsmedelsprocessen från producent till konsument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsverket ansvarar för kontroll och tillsyn av läkemedel och&lt;br&gt;liknande produkter enligt läkemedelslagen och övriga läkemedelsförfett-&lt;br&gt;ningar. Verket ger ut föreskrifter och allmänna råd om läkemedel,&lt;br&gt;naturläkemedel och liknande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Länsstyrelserna är regionala statliga organ som skall fullfölja de natio-&lt;br&gt;nella målen och främja länets utveckling. De administrerar bl.a. det&lt;br&gt;stattiga stödet till kommersiell service i glesbygd samt det statliga stödet&lt;br&gt;vid bostadsfinansiering (t.ex. räntebidrag). De skall också lämna förslag&lt;br&gt;till och följa upp åtgärder som rör kraven på en effektiv konkurrens&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkningsstyrelsen är knuten till Standardiseringen i Sverige&lt;br&gt;(SIS) och administrerar ett system for s.k. positiv miljömärkning av&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) har till uppgift att&lt;br&gt;främja näringslivets tillväxt och förnyelse. Verksamheten omfattar bl.a.&lt;br&gt;teknisk forskning och industriell utveckling samt etablering och utveck-&lt;br&gt;ling av företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NUTEK ansvarar för samordningen av energiforskningsprogrammet&lt;br&gt;som omfettar stöd till forskning inom olika sektorer. NUTEK samarbe-&lt;br&gt;tar med Konsumentverket på energiområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resegarantmämnden prövar ansökningar om att göra utbetalningar när&lt;br&gt;sådana säkerheter behöver tas i anspråk som skall ställas enligt resega-&lt;br&gt;rantilagen för att skydda konsumenterna, t.ex. när arrangören ställer in&lt;br&gt;en resa. Se vidare under Kammarkollegiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SEMKO utför olika typer av provning av elektrisk materiel, t.ex. sä-&lt;br&gt;kerhetsprovning för S-märkning och energiförbrukningsmätningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska kravet på att konsumentprodukter skall vara förhands-&lt;br&gt;provade och godkända (&amp;quot;certifierade&amp;quot;) av ett opartiskt organ togs bort&lt;br&gt;då EES-avtalet trädde i kraft den 1 januari 1994. Myndigheterna ställer&lt;br&gt;dock även i fortsättningen samma säkerhetskrav på produkterna och S-&lt;br&gt;märket finns kvar som ett frivilligt alternativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolverket inrättades den 1 juli 1991. Samtidigt upphävdes Skolöver-&lt;br&gt;styrelsen och länsskolnämndema. Verket skall se till att den enskilde&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;elevens rätt respekteras och att skollagens bestämmelser följs. Lagen Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ger ramarna för de kommunala besluten om skolan, läroplaner, kurspla- Bilaga 3&lt;br&gt;ner och timplaner styr innehållet i skolverksamheten. Skolverket skall&lt;br&gt;kunna konstatera vilka skillnader som finns mellan olika kommuner och&lt;br&gt;vart tredje år ge riksdag och regering en samlad bild av läget samt&lt;br&gt;underlag för skolans nationella utvecklingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Småhusskadenämnden har möjlighet att ge hjälp att reparera ett små-&lt;br&gt;hus som är skadat av fukt eller mögel, så att det kan fungera tillfreds-&lt;br&gt;ställande som bostad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor är att huset är yngre än 30 år och har uppförts som perma-&lt;br&gt;nentbostad. Lägsta självrisk är alltid ett basbelopp (35 200 kr år 1994).&lt;br&gt;I vissa fall kan bidrag lämnas även till hus som är äldre än 30 år. An-&lt;br&gt;sökningshandlingar finns hos byggnadsnämnden och konsumentvägleda-&lt;br&gt;ren i kommunen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för socialtjänst, hälso-&lt;br&gt;och sjukvård, tandvård och särskilda omsorger om psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda. Styrelsen skall verka for god hälsa och social välfärd och för&lt;br&gt;omsorg och vård av hög kvalitet på lika villkor for hela befolkningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens arbete skall koncentreras på tillsyn och uppföljning&lt;br&gt;samt kunskapsutveckling och kunskapsförmedling. Den grundläggande&lt;br&gt;uppgiften är att följa kommunernas, landstingens och enskilda vård-&lt;br&gt;givares verksamhet för att bedöma hur målen uppfylls, vilka problem&lt;br&gt;som orsakar brister, och att belysa effektiviteten i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Standardiseringen i Sverige (SIS) är centralorgan för standardiserings-&lt;br&gt;verksamheten i Sverige. SIS uppgift är att svara for den nationella&lt;br&gt;standardiseringen samt företräda denna internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIS är en fristående, opartisk förening med medlemmar från närings-&lt;br&gt;liv och offentlig sektor. Regeringen festställer SIS stadgar och utser&lt;br&gt;dess ordförande på förslag av Industriförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIS bedriver bl.a. certifiering och kvalitetsmärkning av produkter&lt;br&gt;inom vissa områden med konsumentintresse. (Se även under Miljömärk-&lt;br&gt;ningsstyrelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SIS har inrättat ett konsumentråd. Rådets syfte är att stärka konsu-&lt;br&gt;menternas deltagande i arbetet med standardisering och höja medveten-&lt;br&gt;heten om konsumentfrågornas betydelse i det tekniska standardise-&lt;br&gt;ringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd (SHR) har som uppgift att verka för bättre&lt;br&gt;levnadsförhållanden för människor med funktionshinder genom samord-&lt;br&gt;ning av de olika samhällsorganens handikappinsatser och samarbete&lt;br&gt;mellan intressenter på olika plan: stat, landsting och primärkommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens livsmedelsverk (SLV) är central förvaltningsmyndighet för&lt;br&gt;frågor som rör livsmedel. Verket skall bl.a. bevaka konsumentintresset&lt;br&gt;inom livsmedelsområdet, utöva tillsyn enligt livsmedelslagen och leda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och samordna livsmedelskontrollen. Verket skall också informera kon- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;sumentema om viktiga ffågor på livsmedelsområdet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket utfärdar de närmare bestämmelserna om livsmedel med stöd&lt;br&gt;av livsmedelslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens naturvårdsverk (SNV) är central myndighet för ffågor om den&lt;br&gt;yttre miljön (dvs. inte arbetsmiljön). Verket skall vara samlande och&lt;br&gt;pådrivande i arbetet med att miljöanpassa samhällsutvecklingen for att&lt;br&gt;skydda människans hälsa, bevara den biologiska mångfalden och hus-&lt;br&gt;hålla med naturresurserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket arbetar särskilt med vägledning och uppföljning mot sektors-&lt;br&gt;myndigheter och regionala och lokala myndigheter, med miljöforskning&lt;br&gt;och miljöövervakning och med internationella miljöfrågor. Verket är&lt;br&gt;pådrivande och samordnande i arbetet för ett kretsloppsinriktat sam-&lt;br&gt;hälle, bl.a. när det gäller företagens ansvar för återtagning av förpack-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrelsen för teknisk ackreditering (SWEDAC) är central förvalt-&lt;br&gt;ningsmyndighet för teknisk provning och kontroll, legal mätteknik och&lt;br&gt;handel med ädelmetaller. SWEDAC handhar ackreditering av laborato-&lt;br&gt;rier, besiktning- och certifieringsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett omfattande arbete pågår med att i samråd med andra myndigheter&lt;br&gt;anpassa de svenska formerna for teknisk provning och kontroll till de&lt;br&gt;principer som gäller enligt EES-avtalet. Uppgiften att samordna mark-&lt;br&gt;nadskontrollfrågor inom ramen för EES-avtalet har stor betydelse för&lt;br&gt;konsumentskyddet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsstyrelsen (tidigare Statens Ungdomsråd) har som huvuduppgift&lt;br&gt;att främja fritidsverksamhet och kulturell verksamhet bland barn och&lt;br&gt;ungdomar. Till styrelsens uppgifter hör att kartlägga ungdomars upp-&lt;br&gt;växtvillkor samt stödja och utveckla kommunernas insatser för ung-&lt;br&gt;domar, bl.a. i konsumentfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägverket är den centrala myndigheten inom biltrafikområdet. Utöver&lt;br&gt;ansvaret för planering, byggande, underhåll och drift av de statliga&lt;br&gt;vägarna har Vägverket även uppgiften att föreskriva vilka krav som&lt;br&gt;bilar skall uppfylla i säkerhets- och miljöhänseende. För detta har ver-&lt;br&gt;ket även utarbetat normer för beräkning av olika slags prestanda etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verket har även ansvaret för vägtransportsektoms miljöpåverkan och&lt;br&gt;miljöanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Program för näringslivets egenåtgärder &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här presenteras huvuddragen i ett femtiotal egenåtgärdsprogram för-&lt;br&gt;delade på ett drygt trettiotal branscher. Sammanställningen är hämtad&lt;br&gt;från betänkandet Konsumentpolitik i en ny tid (SOU 1994:14). Inom&lt;br&gt;vissa branscher genomförs således flera typer av egenåtgärder. Redovis-&lt;br&gt;ningen av varje bransch är dock inte fullständig t.ex. har standard-&lt;br&gt;kontrakt och garantisystem helt utelämnats på grund av att sådana egen-&lt;br&gt;åtgärder är mycket vanliga och förekommer i stort sett i alla branscher.&lt;br&gt;Det har därför inte bedömts meningsfullt att ta med dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redovisningen sker branschvis, men inleds med vissa program som&lt;br&gt;kan betecknas som branschövergripande. I försäkringsbranschen finns&lt;br&gt;såväl för branschen gemensamma som företagsegna system för rådgiv-&lt;br&gt;ning samt för reklamationshantering. Ett antal företagsegna system finns&lt;br&gt;med endast i redovisningen av försäkringsbranschen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta uppgifter om här presenterade egenåtgärdsprogram är häm-&lt;br&gt;tade från samtal med och olika promemorior sammanställda av Nils&lt;br&gt;Ringstedt vid Konsumentverket och Torsten Brink vid Industriförbun-&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Branschövergripande program&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Internationella Handelskammarens Svenska National-&lt;br&gt;kommitté (ICC) och Näringslivets Delegation för&lt;br&gt;Marknadsrätt (NDM)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Grundregler för reklam, Regler för säljfrämjande&lt;br&gt;åtgärder, Regler för direktmarknadsföring m.fl. sam-&lt;br&gt;lingar av etiska regler för olika typer av marknadsfö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Marknadsetiska Rådet (MER) med uppgift att göra&lt;br&gt;principiella uttalanden rörande tolkning och tillämpning&lt;br&gt;av de nämnda reglerna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Grundreglerna i sin första edition fanns långt före&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Övriga regelsamlingar från&lt;br&gt;1970-talet och senare. MER etablerat 1989.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen, Reklamförbundet m.fl.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. I anslutning till Grundregler for reklam utbyggd&lt;br&gt;definition av könsdiskriminerande reklam.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamförbundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildning för Ansvariga Reklamutgivare (ARU).&lt;br&gt;Avancerad praktiskt upplagd utbildning i marknadsrätt&lt;br&gt;avseende såväl offentligrättsliga som utomrättsliga&lt;br&gt;regler och system.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutet av 1960-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Annonsörföreningen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning för Delegerade Reklamansvariga (DRA). Bilaga 4&lt;br&gt;Brett upplagd utbildning med särskild inriktning på&lt;br&gt;marknadsföringsrätten, både offentligrättsliga och&lt;br&gt;utomrättsliga regler och system.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Slutet av 1960-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tidningsutgivareföreningen (1-2) samt Pres-&lt;br&gt;sens samarbetsnämnd (2)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Regler för reklamidentifiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;Textreklamkommittén med uppgift att behandla&lt;br&gt;ärenden angående redaktionell text med reklaminslag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1976&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;h3&gt;2 Branschspecifika program&lt;/h3&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Advokatverksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Advokatsamfund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nämnd för prövning av arvodestvister mellan advokat-&lt;br&gt;byrå och klient.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stadgarna tillkom i samband med samfundets bildande&lt;br&gt;för ca 100 år sedan.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bankverksamhet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska Bankföreningen, Konsumentverket och Fi-&lt;br&gt;nansinspektionen .&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas Bankbyrå startade sin verksamhet i&lt;br&gt;böljan av 1994. Bankbyrån sysslar med rådgivning.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Begravningsentreprenörer&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Begravningsentreprenörers Förbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationsnämnd för bedömning av klagomål från&lt;br&gt;kunder. I nämnden ingår företrädare för branschen och&lt;br&gt;konsumenterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bostadsmarknaden&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bostadsrättsnämnden med uppgift att pröva tvister&lt;br&gt;mellan konsument/bostadsrättsinnehavare och bostads-&lt;br&gt;rättsförening. I nämnden ingår tre jurister.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Brunnsborrning&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Avantiborrares förening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationsnämnd för bedömning av tvister mellan&lt;br&gt;föreningens medlemsföretag och deras kunder rörande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994195. 1 saml. Nr 16&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;brunnsbormingsarbeten. Medlemmarnas har vid vite Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;förbundit sig att följa nämndens rekommendationer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1971&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bryggeribranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Bryggareförening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;Tolkningsregel för identifiering av lättölsreklam.&lt;br&gt;Regeln innebär en precisering av motsvarande bestäm-&lt;br&gt;melse i Konsumentverkets riktlinjer för marknadsföring&lt;br&gt;av öl klass II i syfte att motverka att lättölsreklamen&lt;br&gt;sammanblandas med reklam för öl i andra alkoholklas-&lt;br&gt;ser. All lättölsreklam insändes i efterhand till förening-&lt;br&gt;en för granskning. Överträdelse av regeln medför att&lt;br&gt;felande bryggeri ådöms ett &amp;quot;föreningsvite&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Utbildningsprogram för bryggeriernas marknadsfö-&lt;br&gt;ringspersonal och av bryggerierna anlitade reklambyrå-&lt;br&gt;er rörande marknadsföringslagen, alkoholreklamlagen&lt;br&gt;samt riktlinjer från Konsumentverket på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Klassificering av färdigförpackat vatten med krav på&lt;br&gt;visst innehåll och ursprung för användning av beteck-&lt;br&gt;ningar såsom Naturligt mineralvatten, Källvatten och&lt;br&gt;Mineralvatten etc.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 år 1987 samt 3 år 1990&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dagligvarubranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Organisationer och företag inom dagligvarubranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regler om volym och vikt finns i lagen om bestämning&lt;br&gt;av volym och vikt (1971:1081) som övervakas av&lt;br&gt;Konsumentverket. Dagligvaruhandeln har åtagit sig att&lt;br&gt;verka för att ökad kunskap om reglerna sprids inom&lt;br&gt;branschen och till konsumenterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I böljan av 1980-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Detaljhandeln&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationshantering under symbolen Trygga Köp.&lt;br&gt;Medlemsföretagen åtager sig att behandla reklamationer&lt;br&gt;korrekt samt att följa Allmänna reklamationsnämndens&lt;br&gt;rekommendationer. Om medlemsföretag inte fullföljer&lt;br&gt;sitt åtagande ersätter Köpmannaförbundet kunden med&lt;br&gt;hjälp av fonderade medel.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Konsumentkooperationen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationshantering av varaktiga konsumtionsvaror i&lt;br&gt;anslutning till köptrygghetsbevis. Garantin gäller i två&lt;br&gt;år. Om kunden köper en vara som kostar mer än 1 000&lt;br&gt;kronor, kan denne vid köptillfället teckna en treårig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försäkring som gäller om varan slutar fungera på grund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;av skada eller kommer bort. Med vissa undantag till- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;lämpar konsumentföreningarna öppet köp på inköpta Bilaga 4&lt;br&gt;varor i tre veckor.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1966&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direkthandelsbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direkthandelsföretagens förening (Df)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Dokumenten &amp;quot;God afiarssed i teledirekthandelns mark-&lt;br&gt;nadsföring&amp;quot; samt &amp;quot;God afiarssed i hembesökshandelns&lt;br&gt;marknadsföring&amp;quot; med omfattande presentation av gäl-&lt;br&gt;lande offentligrättsliga och utomrättsliga regler på&lt;br&gt;området samt deras tolkning och tillämpning. Dessutom&lt;br&gt;finns vissa gransknings- och bedömningsfunktioner i&lt;br&gt;form av &amp;quot;Df:s vägledare&amp;quot;. Inom ramen för programmet&lt;br&gt;har s.k. ångerhandlingar på olika främmande språk&lt;br&gt;tagits fram.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Direktmarknadsföringsbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Rekommendationer till företagen i branschen an-&lt;br&gt;gående god etik vid direktmarknadsföring. Till direkt-&lt;br&gt;marknadsföring hänförs adresserad och oadresserad&lt;br&gt;direktreklam, tidningsbilagor, telemarketing etc.&lt;br&gt;SWEDMA har utarbetat en handbok för företagen med&lt;br&gt;en genomgång av gällande regler och deras tillämp-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Etiska nämnden för direktmarknadsföring (DM-&lt;br&gt;nämnden) med uppgift att övervaka och göra uttalande-&lt;br&gt;na rörande god etik i direktmarknadsföring.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Däckbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Däckspecialistemas Riksförbund (DRF) och Däckleve-&lt;br&gt;rantöremas förening (DF)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationsnämnd för automobilgummi (RAG) med&lt;br&gt;uppgift att bl.a. pröva tvister mellan återförsäljare och&lt;br&gt;konsumenter rörande vissa angivna däcksfäbrikat.&lt;br&gt;Medlemsföretagen har åtagit sig att följa nämndens&lt;br&gt;rekommendationer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1970-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fastighets mäklarbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Fastighetsmäklarsamfund/Mäklarsamfundet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Etiska regler för medlemmarnas uppträdande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Medlemskap i föreningen prövas i kretsstyrelser,&lt;br&gt;bl.a. utifrån de etiska reglerna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;3. Centralt finns en disciplin- och ansvarsnämnd som Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;prövar inte bara medlems, utan även annan fastighets- Bilaga 4&lt;br&gt;mäklares, verksamhet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1984&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Aktiva Fastighetsmäklares Riksförbund (SAF)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Förbundet har antagit dokumentet &amp;quot;God mäklarsed -&lt;br&gt;etiska regler&amp;quot; som skall följas av medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Förbundet har inrättat dels en antagningsnämnd för&lt;br&gt;prövning av medlemsskap, dels en disciplinnämnd för&lt;br&gt;prövning av medlemmarnas uppträdande, dels en rekla-&lt;br&gt;mationsnämnd för prövning av tvister mellan mäklare&lt;br&gt;och kunder - Fastighetsmarknadens Reklamationsnämnd&lt;br&gt;(FRN). Medlemmarna har åtagit sig att följa reklama-&lt;br&gt;tionsnämndens beslut.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1965&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svensk Fastighetsförmedling (ESSEFF)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsnämnd bestående av två jurister och tre mäkla-&lt;br&gt;re som har till uppgift att avgöra om mäklare handlat i&lt;br&gt;strid med god mäklarsed. Tills vidare utgår bedöm-&lt;br&gt;ningarna från Mäklarsamfundets etiska regler i avvak-&lt;br&gt;tan på att huvudmannen skall fastställa egna regler.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fastighetsägare&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Fastighetsägareförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Övervakning av medlemmarnas vandel genom styrel-&lt;br&gt;serna i 24 regionala föreningar. Dessa kan ta ställning&lt;br&gt;till om medlem som misskött sig skall få erinran eller&lt;br&gt;uteslutas ur förbundet. Förbundet följer kontinuerligt&lt;br&gt;upp uteslutningar och skälen för dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsbroschyr rörande god sed på hyresmarkna-&lt;br&gt;den och utbildning på området av förtroendevalda&lt;br&gt;planeras.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1970-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Färger och lacker&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Färgfabrikanters Förening (SVEFF)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Information om målning av träfasader. Överenskom-&lt;br&gt;melse har träffats med Konsumentverket om innehållet&lt;br&gt;i en broschyr som informerar om hur man undviker&lt;br&gt;fukt- och rötskador.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1993&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund, Finansinspektionen och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;132&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Information och rådgivning genom Konsumenternas Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;Försäkring sbyrå. Råd före köp av försäkring genom Bilaga 4&lt;br&gt;bl.a. marknadsöversikter. Råd efter köp bl.a. i sam-&lt;br&gt;band med skadetvister där byrån intar en medlarroll&lt;br&gt;mellan parterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1979&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Livförsäkringens Villkorsnämnd avger yttrande på&lt;br&gt;begäran av försäkringsbolag, Försäkringsförbundet,&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden, domstol eller annan&lt;br&gt;myndighet rörande omfattningen av livförsäkringar&lt;br&gt;samt tolkningen av villkor i sådana försäkringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Olycksfalls- och sjukförsäkringsnämnden som på&lt;br&gt;begäran av försäkringsbolag, Försäkringsförbundet,&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden, domstol eller annan&lt;br&gt;myndighet avger yttrande i ffågor rörande reglering av&lt;br&gt;olycksfalls- och sjukförsäkringsskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Skadeförsäkringens villkorsnämnd som på begäran&lt;br&gt;av ovan nämnda inrättningar avger yttrande i frågor&lt;br&gt;som rör omfattningen av skadeförsäkringar och tolk-&lt;br&gt;ningen av villkor i sådana försäkringar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1940-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund&lt;br&gt;Ansvarighetsförsäkringens personskadenämnd som på&lt;br&gt;begäran av försäkringsbolag, domstol eller annan myn-&lt;br&gt;dighet avger yttrande i ärenden angående personskade-&lt;br&gt;ersättning från ansvarsförsäkring.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1960-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Försäkringsförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolagens rättsskyddsnämnd har till uppgift&lt;br&gt;att enligt villkoren för rättsskyddsförsäkring och trafik-&lt;br&gt;försäkring pröva ombuds (ombud som ej är advokat&lt;br&gt;eller biträdande jurist på advokatbyrå) lämplighet för&lt;br&gt;uppdrag samt fråga om dessa ombuds arvode och&lt;br&gt;övriga kostnader i händelse av tvist därom. Prövning&lt;br&gt;kan begäras av ombud eller försäkringsbolag.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1982&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Försäkringsbolaget Agria&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Agrias djurskadenämnd, som är gemensam för Agria&lt;br&gt;och Länsförsäkringar, prövar ärenden rörande djurför-&lt;br&gt;säkringar. Verksamheten är rådgivande ock kostnadsfri&lt;br&gt;för konsumenterna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folksam, Skandia respektive Trygg Hansa&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bolagen har likartat uppbyggda inrättningar med kund- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;ombudsman och nämnder for prövning av respektive Bilaga 4&lt;br&gt;bolags beslut i skadeärenden, tillämpning och tolkning&lt;br&gt;av försäkringsvillkor m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Folksam 1960-talet, Skandia 1986 och Trygg Hansa&lt;br&gt;1985.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hemelektronikbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Branschorganisationer inom såväl leverantörsledet (1-3)&lt;br&gt;som detaljistledet (2)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Marknadsöversikt i form av den s.k. Hi-Fi Hand-&lt;br&gt;boken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Sammanställning av gällande regler och praxis vid&lt;br&gt;marknadsföring av hemelektronik såsom den utvecklats&lt;br&gt;av dels Marknadsdomstolen, dels branschens gransk-&lt;br&gt;ningsnämnd som verkade under c.a. två år i slutet av&lt;br&gt;1980-talet. Nämndens tidigare ledamöter ger via hu-&lt;br&gt;vudmännen viss rådgivning i marknadsföringsetiska&lt;br&gt;frågor till företagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. EHL:s ansvarsnämnd med uppgift att främja enhetlig&lt;br&gt;och till produkternas tekniska beskaffenhet anpassad&lt;br&gt;rättstillämpning och praxisutveckling på köp- och&lt;br&gt;tjänsterättens område. Arbetet sker genom bedömning&lt;br&gt;av konkreta fall rörande reglering av skador förorsaka-&lt;br&gt;de av elektriska hushållsapparater.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 under 1960-talet, 2 år 1988 och 3 år 1991&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hotell och restauranger&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Hotell- och Restaurangförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsnämnd med uppgift att handlägga och bedöma&lt;br&gt;konsument- och affärsetiska frågor samt reklamations-&lt;br&gt;ärenden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1985&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kemibranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kemikontoret och Plast- och Kemikalieleve-&lt;br&gt;rantörsföreningen (PKL)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kemibranschens etiknämnd med uppgift att handlägga&lt;br&gt;ärenden rörande marknadsföring av kemiska produkter&lt;br&gt;och ämnen samt produktsäkerhet och att utveckla god&lt;br&gt;affärssed på området. Någon regelsamling i anslutning&lt;br&gt;till nämndens avgöranden och tolkning av begreppet&lt;br&gt;god affärssed har ännu inte sammanställts.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1988&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hälsokostbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hälsokostbranschens leverantörsförening&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Hälsokostbranschens bedömningsnämnd behandlar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärenden som rör marknadsföring av hälsoprodukter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trots att leverantörsföreningen i samband med tillska- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;pandet av egenåtgärdema antog egna marknadsförings- Bilaga 4&lt;br&gt;regler har bedömningsnämnden sällan tillämpat dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta ärendena har avsett marknadsföring av s.k.&lt;br&gt;naturmedel och nämnden har då kommit att tillämpa&lt;br&gt;och tolka Konsumentverkets riktlinjer för marknadsfö-&lt;br&gt;ring av naturmedel. I och med den nya läkemedels-&lt;br&gt;lagen försvinner efter en övergångsperiod begreppet&lt;br&gt;naturmedel. Det är dock troligt att nämndens verksam-&lt;br&gt;het kommer att fortsätta och framdeles till stor del avse&lt;br&gt;marknadsföring av s.k. naturläkemedel, men även&lt;br&gt;andra typer av hälsoprodukter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska Hälsokosthandlares Riksförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Utbildningsprogram för att höja kunskaperna hos an-&lt;br&gt;ställda i branschen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1987&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Livsmedel&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Medlemsföretag i Normpack&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Normpack som bygger på en frivillig överenskommelse&lt;br&gt;mellan Livsmedelsverket, Packforsk och företag med&lt;br&gt;verksamhet knuten till livsmedelsförpackningar. Svensk&lt;br&gt;materialnorm för livsmedelsförpackningar har utarbe-&lt;br&gt;tats. Normpack skall tillgodose både produktsäkerhets-&lt;br&gt;och miljösäkerhetsaspekter. Normpack svarar även för&lt;br&gt;viss utbildning om förpackningar avsedd för anställda&lt;br&gt;vid berörda företag. Berörda företag uppgår till c.a 140&lt;br&gt;och finns bland råvarutillverkare för förpackningsin-&lt;br&gt;dustrin, förpackningsindustrin samt livsmedelsindustrin.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1981&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Kontrollföreningen för alternativ odling (KRAV)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Regler för alternativ odling och uppfödning samt mark-&lt;br&gt;nadsföringsregler för sådana produkter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Livsmedelsindustriförbund (SLIM) m.fl.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etiska regler för användningen av hälsopåståenden i&lt;br&gt;livsmedelsreklam. Programmets huvudinslag utgörs av&lt;br&gt;dokumentet &amp;quot;Hälsoargument i marknadsföringen av&lt;br&gt;livsmedel&amp;quot;, som är en sammanställning av gällande&lt;br&gt;regler samt kända förhållanden i fråga om livsmed-&lt;br&gt;lens/kostens betydelse för hälsan i olika sammanhang.&lt;br&gt;Via stiftelsen Svensk Näringsforskning sker viss råd-&lt;br&gt;givning till företagen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1990 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;135&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsbranschen &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelsindustriföreningen (LIF) samt Representant- Bilaga 4&lt;br&gt;föreningen för utländska farmaceutiska industrier (RU-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TT)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Marknadsöversikter med uppgifter om läkemedlens&lt;br&gt;egenskaper och verkningar riktade till dels personal&lt;br&gt;inom sjuk- och hälsovård samt Apotekspersonal (FASS&lt;br&gt;samt FASS-vet), dels allmänheten/patienter (Patient-&lt;br&gt;FASS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Regler för läkemedelsinformation samt undervisning&lt;br&gt;rörande dessa regler samt andra marknadsrättsliga&lt;br&gt;regler på området för anställda på olika nivåer inom&lt;br&gt;läkemedelsföretagen. Företagens skriftliga information&lt;br&gt;övervakas fortlöpande av Läkemedelsindustrins infor-&lt;br&gt;mationsgranskningsman (IGM), medan Nämnden för&lt;br&gt;bedömning av läkemedelsinformation (NBL) har till&lt;br&gt;uppgift att tolka och utveckla informationsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;Läkemedelsförsäkringen - försäkringssystem för&lt;br&gt;ersättning åt patienter som drabbats av vissa skador till&lt;br&gt;följd av läkemedelsbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. System för återkallelse av läkemedel från Apotek&lt;br&gt;och andra hälso- och sjukvårdsinrättningar och i vissa&lt;br&gt;fall även från konsumenter/patienter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. FASS 1966, FASS-vet 1973 samt Patient-FASS&lt;br&gt;1983&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. 1969 med inriktning på läkemedelsinformation till&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonal. 1990 vidgat till att om-&lt;br&gt;fatta även läkemedelsinformation till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. 1978&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. 1980&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Motorbranschens riksförbund (MRF)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Åtagande gentemot Allmänna reklamationsnämnden&lt;br&gt;att medlemsföretagen skall följa nämndens rekommen-&lt;br&gt;dationer - MRF:s kundskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Varudeklaration av begagnade bilar. Deklarationerna&lt;br&gt;skall utformas i enlighet med Konsumentverkets riktlin-&lt;br&gt;jer. MRF har åtagit sig att tillse att medlemsföretagen&lt;br&gt;följer riktlinjerna.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 1969 och 2 1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Respektive bilindustriföretag eller bilimportör&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;System för återkallelse av motorfordon&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bötjan av 1970-talet&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Möbelbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Stiftelsen för Möbelforskning och NUTEK &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;136&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärder:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1. Forskning kring och testning av möbler. Möbelinsti- Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;tutet undersöker hur möbler skall vara beskaffade for Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att fungera bra och passa brukarnas behov. Resultaten&lt;br&gt;utgör grund för produktutvecklingen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Enhetligt informationssystem om möblers egenska-&lt;br&gt;per - Möbelfakta&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerade:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1967&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Optikerbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Leg. Optikers Riksförbund samt Optikerföre-&lt;br&gt;tagens Riksorganisation&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsnämnd som behandlar ärenden rörande yrkes-&lt;br&gt;och branschetiska frågor och reklamationsärenden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1989&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Småhusbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Trähusfabrikers Riksförbund (STR)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trähusbranschens reklamationsnämnd som handlägger&lt;br&gt;klagomål rörande monteringsfärdiga trähusmaterial&lt;br&gt;sålda av medlemsföretag. Anmälningsavgift om 1.000:-&lt;br&gt;tas ut av klaganden, men kan återfås efter beslut av&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1964&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbranschen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska TobaksbranschfÖreningen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Tobaksbranschens granskningsnämnd granskar och&lt;br&gt;verkar för att otillåten tobaksreklam kommer bort.&lt;br&gt;Granskningen sker genom tolkning och tillämpning av&lt;br&gt;Konsumentverkets riktlinjer för sådan reklam.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Köpmannaförbund&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Detaljhandelns Tobaksskyltningsråd som skall verka för&lt;br&gt;att detaljhandelns marknadsföringsåtgärder på säljstället&lt;br&gt;överensstämmer med Konsumentverkets riktlinjer.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Trafikskolor&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudman:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Trafiksskolors Riksförbund (SFR)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av tvister mellan medlemsföretag och deras&lt;br&gt;kunder.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1983&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bransch:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Värmepumpar&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Huvudmän:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Svenska Värmepumpsföreningen (SVEP) samt Rörfir-&lt;br&gt;momas Riksförbund (R)&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Egenåtgärd:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Reklamationsnämnd (VPN) för prövning av reklamatio- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ner rörande köp och installationer av värmepumpar. I&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;regel prövas endast ärenden rörande pumpanläggningar Prop. 1994/95:16&lt;br&gt;på högst 200 kw. En anmälningsavgift tas ut av an- Bilaga 4&lt;br&gt;mälaren, men den belastar slutligen den som förlorar&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Etablerad:&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1986&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Organisationer med konsumentverksamhet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga eller fristående konsumentorganisationer är ett samlande&lt;br&gt;begrepp för folkrörelser, ideella organisationer, intresseorganisationer,&lt;br&gt;aktionsgrupper etc. Den svenska modellen för konsumentinflytande&lt;br&gt;bygger på ett samarbete mellan det allmänna, näringslivet och konsu-&lt;br&gt;menterna, företrädda av politiska partier och frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa frivilliga organisationer är stora och har konsumentpolitiska&lt;br&gt;program som en begränsad del i en bred verksamhet. Inom bl.a. fack-&lt;br&gt;föreningsrörelsen, pensionärsorganisationerna och handikappförbunden&lt;br&gt;finns flera exempel. LO arbetar med hushållsekonomisk rådgivning,&lt;br&gt;skuldsanering och utbildning i konsumentfrågor. TCO arbetar med&lt;br&gt;standardisering, prisbevakning etc. Sveriges pensionärsförbund (SPF)&lt;br&gt;har inrättat s.k. konsumentombud for att hjälpa medlemmarna. Pensio-&lt;br&gt;närernas Riksorganisation (PRO) har medverkat i s.k. prispressaraktivi-&lt;br&gt;teter tillsammans med LO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisationer med konsumentfrågor som huvudprogram är t.ex.&lt;br&gt;Konsumentgillesförbundet, Konsument-Forum, Husmodersförbundet&lt;br&gt;Hem och Samhälle och Svenska Konsumenters Riksförbund. Konsu-&lt;br&gt;mentkooperationen intar en särställning bl.a. genom sin storlek (över 2&lt;br&gt;miljoner medlemmar), och genom sin egen mycket omfettande affärs-&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intresseorganisationer som Hyresgästföreningen, Unga Synskadade,&lt;br&gt;Kvinnojourer och aktionsgrupper som &amp;quot;Rädda lanthandeln&amp;quot; driver kon-&lt;br&gt;sumentfrågor av speciell betydelse för medlemmarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En nordisk undersökning visar att det i Sverige finns över 50 olika&lt;br&gt;organisationer som arbetar med konsumentfrågor. Sveriges Konsument-&lt;br&gt;råd bildades år 1992 för att göra de svenska konsumenternas röst hörd&lt;br&gt;i både nationella och internationella sammanhang. Det har f.n. (våren&lt;br&gt;1994) följande tolv medlemmar: ABF, Handikappförbunden, Husmo-&lt;br&gt;dersförbundet Hem och Samhälle, Konsumentgillesförbundet, KF,&lt;br&gt;Konsumentvägledamas förening, LO, Naturskyddsföreningen, Pensionä-&lt;br&gt;rernas Riksorganisation, Studieförbundet Vuxenskolan, Sveriges Pensio-&lt;br&gt;närsförbund och TCO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket bistår de frivilliga konsumentorganisationerna med&lt;br&gt;baskunskaper, faktamaterial, expertmedverkan och ekonomiskt stöd till&lt;br&gt;regionala och lokala projekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under tre budgetår har Konsumentverket fördelat ett särskilt anslag&lt;br&gt;om ca 2 miljoner kronor per år till projekt inom livsmedelsområdet.&lt;br&gt;Fr.o.m. budgetåret 1993/94 kan detta anslag även användas till att&lt;br&gt;stödja utvecklingen av nya konsumentorganisationer. Konsumentverket&lt;br&gt;bereder också ansökningar om anslag från regeringens barn- och ung-&lt;br&gt;domsdelegation till ungdomsprojekt om konsumtion och ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;EG-rättsakter och motsvarande svenska lagar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EG - rättsakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska lagar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 92/59/EEG om&lt;br&gt;allmän produktsäkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 85/374/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemssta-&lt;br&gt;ternas lagar och andra författ-&lt;br&gt;ningar om skadeståndsansvar for&lt;br&gt;produkter med säkerhetsbrister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 87/357/EEG om&lt;br&gt;anpassning av medlemsstaternas&lt;br&gt;lagstiftning om produkter som,&lt;br&gt;på grund av sina yttre egenska-&lt;br&gt;per, kan förväxlas med andra&lt;br&gt;produkter och härigenom utgöra&lt;br&gt;en risk för konsumenters hälsa&lt;br&gt;och säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 89/686/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemssta-&lt;br&gt;ternas lagstiftning om personlig&lt;br&gt;skyddsutrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/378/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstater-&lt;br&gt;nas lagstiftning om leksakers&lt;br&gt;säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1988:1604)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktansvarslagen (1992:18)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1328) om farliga&lt;br&gt;livsmedelsimitationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1326) om personlig&lt;br&gt;skyddsutrustning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1327) om leksakers&lt;br&gt;säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 84/450/EEG&lt;br&gt;rörande anpassningen av med-&lt;br&gt;lemsstaternas lagar, förordning-&lt;br&gt;ar och administrativa bestäm-&lt;br&gt;melser om vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1418)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 79/581/EEG om&lt;br&gt;konsumentskydd i samband med&lt;br&gt;prismärkning av livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/314/EEG om&lt;br&gt;konsumentskydd i samband med&lt;br&gt;prismärkning av andra varor än&lt;br&gt;livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 88/315/EEG om&lt;br&gt;ändring av direktiv 79/581/EEG&lt;br&gt;om konsumentskydd i samband&lt;br&gt;med prismärkning av livsmedel&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktinformation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 86/594/EEG&lt;br&gt;rörande luftburet buller från&lt;br&gt;hushållsapparater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 79/530/EEG om&lt;br&gt;märkning som anger hushållsap-&lt;br&gt;paraters energiförbrukning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 79/531/EEG om&lt;br&gt;tillämpning på elektriska ugnar&lt;br&gt;av direktivet 79/530/EEG om&lt;br&gt;märkning som anger hushållsap-&lt;br&gt;paraters energiförbrukning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 92/75/EEG om&lt;br&gt;märkning och annan produktin-&lt;br&gt;formation som anger hushållsap-&lt;br&gt;paraters förbrukning av energi&lt;br&gt;och andra resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 71/307/EEG&lt;br&gt;rörande tillnärmning av med-&lt;br&gt;lemsstaternas lagstiftning om&lt;br&gt;benämningar på textilier (komp-&lt;br&gt;letterat genom direktivet&lt;br&gt;75/36/EEG)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 72/276/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemssta-&lt;br&gt;ternas lagstiftning om vissa&lt;br&gt;metoder för kvantitativ analys&lt;br&gt;av binära fiberblandningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1232) om märkning&lt;br&gt;av hushållsapparater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;It&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1231) om märkning&lt;br&gt;av textilier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 73/44/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstater-&lt;br&gt;nas lagstiftning om kvantitativ&lt;br&gt;analys av temära fiberbland-&lt;br&gt;ningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsligt och ekonomiskt skydd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 9O/314/EEG om&lt;br&gt;paketresor, semesterpaket och&lt;br&gt;andra paketarrangemang&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 87/102/EEG om&lt;br&gt;tillnärmning av medlemsstater-&lt;br&gt;nas lagar och andra författningar&lt;br&gt;om konsumentkrediter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 90/88/EEG om&lt;br&gt;ändring av direktiv 87/102/EEG&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemssta-&lt;br&gt;ternas lagar och andra författ-&lt;br&gt;ningar om konsumentkrediter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 85/577/EEG för&lt;br&gt;att skydda konsumenten i de fall&lt;br&gt;då avtal ingås utanför fasta&lt;br&gt;affärslokaler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets direktiv 93/13/EEG om&lt;br&gt;oskäliga avtalsvillkor i konsu-&lt;br&gt;mentförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1992:1672) om paketresor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentkreditlagen (1980:38)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemförsäljningslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1981:1361)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets förordning EEG nr&lt;br&gt;880/92 om ett gemenskapsprog-&lt;br&gt;ram för tilldelning av miljömär-&lt;br&gt;ke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36§ lagen (1915:218) om avtal&lt;br&gt;och andra rättshandlingar på&lt;br&gt;förmögenhetsrättens område och&lt;br&gt;lagen (1971:112) om avtalsvill-&lt;br&gt;kor i konsumentförhållanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag (1994:609)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om ett europeiskt miljömärk-&lt;br&gt;ningssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Konsumentskyddande lagstiftning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:16&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalslagen (SFS 1976:185)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalsvillkorslagen (SFS 1971:112)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hemförsäljningslagen (SFS 1981:1361)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inkassolagen (SFS 1974:182)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen (SFS 1993:20)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentkreditlagen (SFS 1992:830)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentköp lagen (SFS 1990:932)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenttjänstlagen (SFS 1985:716)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Köplagen (SFS 1990:931)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om namn och bild i reklamen (SFS 1978:800)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om satellitsändningar av TV-program (SFS 1992:1356)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om tillfällig försäljning (SFS 1990:1183)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lotterilagen (SFS 1982:1011)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen (SFS 1975:1418)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformationslagen (SFS 1991:601)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktansvarslagen (SFS 1992:18)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Produktsäkerhetslagen (SFS 1988:1604)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Räntelagen (SFS 1975:635)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättshjälpslagen (SFS 1972:429)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skuldsaneringslagen (SFS 1994:334)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa produktområden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alkoholreklamlagen (SFS 1978:763)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordabalken (SFS 1970:995)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KonsumentfÖrsäkringslagen (SFS 1980:38)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om kemiska produkter (SFS 1985:426)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om leksakers säkerhet (SFS 1992:1327)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om märkning av textilier (SFS 1992:1231)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om märkning av tobaksvaror (SFS 1975:1154)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om paketresor (SFS 1992:1672)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen om personlig skyddsutrustning för privat bruk (SFS 1992:1326)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Livsmedelslagen (SFS 1971:511)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkemedelslagen (SFS 1992:859)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tobakslagen (SFS 1993:764)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 september 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Wester-&lt;br&gt;berg, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel,&lt;br&gt;Thurdin, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Unckel, P. Westerberg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Davidson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:16 Den firamtida konsument-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47049, Stockholm 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-10-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-10-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-10-19 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:34:51</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI0316</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:28</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text></text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 22:34:51</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI0316</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__16.pdf</filnamn>
<filstorlek>6706558</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Den framtida konsumentpolitiken</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/0E889BF7-EA17-4480-993E-27104458A2C4</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
</dokumentstatus>