2285897 GI03151 1994/95 151 prop prop prop Proposition 1994/95:151 Proposition Proposition Justitiedepartementet 151 0 1995-03-23 00:00:00 2025-12-19 13:50:41 1995-01-01 00:00:00 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd digitaliserad html skarven https://data.riksdagen.se/dokument/GI03151/text https://data.riksdagen.se/dokument/GI03151 https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03151 <h1><a name="caption1"></a>Regeringens proposition<br>1994/95:151</h1> <h2>Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd</h2><img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03151/prop_199495__151-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/> <p>Prop.</p> <p>1994/95:151</p> <p>Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.</p> <p>Stockholm den 23 mars 1995</p> <p>Mona Sahlin</p> <p>Laila Freivalds</p> <p>(Justitiedepartementet)</p> <h2>Propositionens huvudsakliga innehåll</h2> <p>I propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer att<br>stärka det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i lagen<br>(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.</p> <p>För det första föreslår regeringen att det införs bestämmelser om s.k.<br>droit de suite. Upphovsmannen skall ha rätt till en ersättning på fem<br>procent av försäljningspriset vid yrkesmässig försäljning av exemplar av<br>hans konstverk. Rätten till ersättning skall inte gälla alster av<br>byggnadskonst och inte heller alster av brukskonst som har framställts i<br>flera identiskt lika exemplar. Rätt till ersättning skall finnas under<br>verkets skyddstid. Rätten skall vara personlig och inte kunna överlåtas.<br>Den skall kunna göras gällande endast av en organisation som<br>företräder ett flertal upphovsmän på området. Fordran på ersättning<br>skall vara preskriberad, om inte organisationen kräver den<br>ersättningsskyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det<br>kalenderår då försäljningen ägde rum. Den som yrkesmässigt säljer<br>konst skall vara skyldig att överlämna en redovisning till<br>organisationen, om denna begär det. I redovisningen skall anges de<br>ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre närmast<br>föregående kalenderåren. Bestämmelserna om rätt till ersättning<br>begränsas så att de skall tillämpas på verk av den som är svensk<br>medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Regeringen får<br>förekriva om bestämmelsemas tillämpning med avseende på andra<br>länder.</p> <p>För det andra föreslår regeringen att vissa av de upphovsrättsliga<br>skyddstiderna förlängs och att reglerna om skyddstiden ändras i några<br>andra avseenden. Skyddstiden för Utterära och konstnärtiga verk i &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;1</p> <p>1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151<br></p> <p>allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden for filmverk Prop. 1994/95:151<br>skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,<br>manusförfattaren, dialogförfettaren och kompositören av verkets<br>speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för<br>utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för<br>framförandet. Om en upptagning av framförandet har getts ut eller<br>offentliggjorts, skall utgångspunkten i stället vara tidpunkten för den<br>första av dessa åtgärder. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för<br>beräkningen av skyddstiden för framställare av ljud- och<br>bildupptagningar. Den som för första gången lovligen ger ut eller<br>offentliggör ett verk, for vilket skyddstiden har gått ut och som inte<br>tidigare har getts ut, skall ha en rätt som svarar mot de ekonomiska<br>rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten skall gälla i 25 år.</p> <p>Skyddet begränsas så att det skall tillämpas på utgivningar och<br>offentliggöranden av sådana fysiska och juridiska personer som har<br>anknytning till Sverige. Regeringen får föreskriva att bestämmelserna<br>skall tillämpas med avseende på andra länder. Förslaget innebär att<br>Sverige uppfyller rådets direktiv 93/98/EEG om harmonisering av<br>skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter.</p> <p>I propositionen föreslår regeringen också en ändring av<br>upphovsrättslagens delegationsbestämmelse om kompetens för<br>regeringen att meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder. Regeringen skall få meddela föreskrifter om lagens<br>tillämpningsområde inte endast under förutsättning av ömsesidighet utan<br>också i de fall det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller<br>en mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt.</p> <p>Regeringen föreslår att lagändringarna träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>Innehållsförteckning</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 5</p> <p>2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lagtext ................................. 5</p> <p>2.1 &nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om</p> <p>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ..... 5</p> <p>2.2 &nbsp;&nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om</p> <p>ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk............... 11</p> <p>3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ärendet................................. 12</p> <p>4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Allmänna utgångspunkter...................... 14</p> <p>5 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Droit de suite ............................. 15</p> <p>5.1 &nbsp;&nbsp;Införande av bestämmelser om droit de suite...... 15</p> <p>5.2 &nbsp;&nbsp;Rättens närmare utformning ................ 18</p> <p>6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Längre upphovsrättsligt skydd&nbsp;&nbsp;...................23</p> <p>6.1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Skyddstiden för litterära och konstnärtiga verk i</p> <p>allmänhet............................23</p> <p>6.2 &nbsp;&nbsp;Särskild skyddstid for&nbsp;filmverk............... 25</p> <p>6.3 &nbsp;&nbsp;Skyddstiden för närstående&nbsp;rättigheter..........26</p> <p>6.4 &nbsp;&nbsp;Outgivna verk.........................28</p> <p>6.5 &nbsp;&nbsp;Några andra ffågor......................29</p> <p>7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ändring av delegationsbestämmelsen............... 30</p> <p>8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Kostnader och resursbehov ..................... 32</p> <p>9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser........... 32</p> <p>10 &nbsp;&nbsp;Författningskommentarer ...................... 35</p> <p>10.1 &nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om</p> <p>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk .....35</p> <p>10.2 &nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) om</p> <p>ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk...............45</p> <p>Bilaga 1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Sammanfattning av Upphovsrättsutredningens</p> <p>förslag .............................46</p> <p>Bilaga 2 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Upphovsrättsutredningens lagförslag ...........47</p> <p>Bilaga 3 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förteckning på remissinstanser ..............50</p> <p>3<br>Bilaga 4 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Rådets direktiv 93/98/EEG.................52</p> <p>Bilaga 5 Sammanfattning av Justitiedepartementets promemoria 61 Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 6 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Promemorians lagförslag .................. 62</p> <p>Bilaga 7 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Förteckning på remissinstanser .............. 66</p> <p>Bilaga 8 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 67</p> <p>Bilaga 9 &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Lagrådets yttrande ...................... 74</p> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde</p> <p>den 23 mars 1995 ............................... 75</p> <p>Rättsdatablad.................................. 76</p> <h2>1 &nbsp;&nbsp;&nbsp;Förslag till riksdagsbeslut</h2> <p>Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till</p> <p>1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk,</p> <p>2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729)<br>om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.</p> <h2>2 &nbsp;&nbsp;Lagtext</h2> <p>Regeringen har följande förslag till lagtext.</p> <h3>2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk</p> <p>dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 2 a kap., av följande<br>lydelse,</p> <p>dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 44 a §, av följande<br>lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>2 a kap. Ersättning vid vidare-<br>försäljning av exemplar av<br>konstverk</p> <p>26 j §</p> <p>Om ett exemplar av ett konstverk<br>som har överlåtits säljs vidare<br>inom upphovsrättens giltighetstid<br>av en näringsidkare i hans<br>yrkesmässiga verksamhet, har<br>upphovsmannen rätt till ersättning<br>av säljaren. Upphovsmannen har<br>rätt till ersättning även i annat<br>fall, om försäljningen förmedlas av<br>en näringsidkare i dennes yrkes-<br>mässiga verksamhet. I ett sådant<br>fall skall ersättningen betalas av<br>näringsidkaren. Ersättningen skall<br>vara fem procent av försäljnings-<br>priset exklusive mervärdesskatt.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Upphovsmannen har dock inte Prop. 1994/95:151<br>rätt till ersättning,</p> <p>1. om försäljningspriset exklusive<br>mervärdesskatt inte överstiger en<br>tiondel av basbeloppet enligt lagen<br>(1962:381) om allmän försäkring,</p> <p>2. om exemplaret av konstverket<br>är ett alster av byggnadskonst<br>eller</p> <p>3. om exemplaret av konstverket<br>är ett alster av brukskonst som har<br>framställts i flera identiskt lika<br>exemplar.</p> <p>Rätten till ersättning är personlig<br>och kan inte överlåtas. Efter<br>upphovsmannens död är, utan<br>hinder av 10 kap. 3 § första<br>stycket äktenskapsbalken, före-<br>skrifterna om bodelning, arv och<br>testamente tillämpliga pä rätten.</p> <p>Endast organisation som före-<br>träder ett flertal svenska<br>upphovsmän på området har rätt<br>att kräva in ersättningen. Orga-<br>nisationen skall kräva in<br>ersättningen och betala beloppet<br>till den ersättningsberättigade,<br>efter avdrag för skälig ersättning<br>till organisationen för dess<br>omkostnader. Om organisationen<br>inte kräver den ersättningsskyldige<br>på ersättningen inom tre år efter<br>utgången av det kalenderår då<br>försäljningen ägde rum, är<br>fordringen preskriberad.</p> <p>Den som är ersättningsskyldig<br>skall på begäran av organi-<br>sationen redovisa de ersättnings-<br>grundande försäljningar som<br>gjorts under de tre närmast<br>föregående kalenderåren.</p> <p>43 §</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då upphovsmannen<br></p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av sjuttionde året<br>efter det år då upphovsmannen</p> <p>¹ Senaste lydelse 1970:488.</p> <p>avled, eller, beträffande verk som<br>i 6 § sägs, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår.</p> <p>avled eller, i fråga om verk som Prop. 1994/95:151<br>avses i 6 §, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår. Upp-<br>hovsrätt till ett filmverk gäller i<br>stället intill utgången av sjuttionde<br>året efter dödsåret för den sist<br>avlidne av huvudregissören, ma-<br>nusförfattaren, dialogförfattaren<br>och kompositören av musik som<br>har skapats speciellt för verket.</p> <p>44</p> <p>För verk, som offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur, gäller upphovsrätten<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då verket offent-<br>liggjordes. Består verket av två<br>eller flera delar med inbördes<br>sammanhang, räknas tiden från<br>det år, då sista delen offentlig-<br>gjordes.</p> <p>Blir upphovsmannen inom<br>nämnda tid angiven såsom i 7 §<br>sägs eller visas att han avlidit<br>innan verket offentliggjordes,<br>gäller vad i 43 § stadgas.</p> <p>§²</p> <p>För verk som har offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen har blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur gäller upphovsrätten in-<br>till utgången av sjuttionde året<br>efter det år då verket offent-<br>liggjordes. Om verket består av<br>två eller flera delar, räknas tiden<br>för varje del för sig.</p> <p>Om upphovsmannen inom den<br>tid som anges i första stycket<br>avslöjar sin identitet, gäller<br>bestämmelserna i 43 §.</p> <p>För verk som inte har offent-<br>liggjorts och vars upphovsman inte<br>är känd gäller upphovsrätten intill<br>utgången av sjuttionde året efter<br>det år då verket skapades.</p> <p>44 a §</p> <p>Om ett verk inte har getts ut<br>inom den tid som avses i 43 eller<br>44 §, har den som därefter för<br>första gången ger ut eller offent-<br>liggör verket sådan rätt till verket<br>som svarar mot de ekonomiska<br>rättigheter som innefattas i<br>upphovsrätten. Rätten gäller intill<br>utgången av tjugofemte året efter</p> <p>² Senaste lydelse 1970:488.<br></p> <p>det år då verket gavs ut eller of- Prop. 1994/95:151<br>fentliggjordes.</p> <p>45 §³</p> <p>En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt<br>verk får inte utan hans samtycke</p> <p>1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,<br>genom vilken det kan återges, eller</p> <p>2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring</p> <p>göras tillgängligt för allmänheten.</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke föras över<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgängligt för<br>allmänheten förrän femtio år har<br>förflutit efter det år då<br>upptagningen gjordes.</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke föras över<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgängligt för<br>allmänheten förrän femtio år har<br>förflutit efter det år då<br>framförandet skedde eller, om</p> <p>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år från<br>framförandet, efter det år då upp-<br>tagningen först gavs ut eller<br>offentliggjordes.</p> <p>Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket<br>andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28<br>§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om<br>framföranden som avses i denna paragraf.</p> <p>46 §⁴</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig för allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år<br>då upptagningen gjordes. Som<br>eftergörande anses även att upp-<br>tagningen förs över från en sådan<br>anordning till en annan.</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig för allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år<br>då upptagningen gjordes eller, om<br>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år frän<br>upptagningen, efter det år då upp-<br>tagningen först gavs ut eller<br>offentliggjordes. Som eftergörande<br>anses även att upptagningen förs</p> <p>³ Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.</p> <p>⁴ Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.<br></p> <p>över från en sådan anordning till Prop. 1994/95:151<br>en annan.</p> <p>Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,<br>19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b<br>och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna<br>paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar<br>än sådana som avses i 47 §.</p> <p>60 §⁵</p> <p>Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på</p> <p>1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga<br>vistelseort i Sverige,</p> <p>2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom<br>riket,</p> <p>3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i<br>Sverige,</p> <p>4. här uppfort byggnadsverk,</p> <p>5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt<br>är fest förenat med marken.</p> <p>Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt<br>rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning<br>utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat<br>visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av</p> <p>filmverket som verkets producent.</p> <p>Vid i 50 och 51 §§ stadgas äger<br>tillämpning på varje litterärt eller<br>konstnärligt verk, oberoende av<br>dess ursprung.</p> <p>Bestämmelserna i 26 j §<br>tillämpas på verk av den som är<br>svensk medborgare eller har sin<br>vanliga vistelseort i Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 44 a §<br>tillämpas på utgivningar och<br>offentliggöranden av den som är<br>svensk medborgare eller har sin<br>vanliga vistelseort i Sverige.<br>Bestämmelserna tillämpas också<br>på utgivningar och offentlig-<br>göranden av juridiska personer<br>som har säte i Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 50 och 51 §§<br>tillämpas på varje litterärt eller<br>konstnärligt verk, oberoende av<br>dess ursprung.</p> <p>Senaste lydelse 1973:363.</p> <p>62 §⁶</p> <p>Regeringen får under förut-<br>sättning av ömsesidighet meddela<br>föreskrifter om denna lags<br>tillämpning med avseende på<br>andra länder. Regeringen får<br>också meddela föreskrifter om<br>lagens tillämpning på verk och<br>fotografiska bilder som först har<br>utgivits av en mellanfolklig<br>organisation och på inte utgivna<br>verk och fotografiska bilder som<br>en sådan organisation får ge ut.</p> <p>Regeringen får, under förut-<br>sättning av ömsesidighet eller om<br>det följer av ett sådant avtal med<br>en främmande stat eller en<br>mellanfolklig organisation som<br>riksdagen godkänt, meddela<br>föreskrifter om denna lags<br>tillämpning med avseende på<br>andra länder. Regeringen får<br>också meddela föreskrifter om<br>lagens tillämpning på verk och<br>fotografiska bilder som först har<br>utgivits av en mellanfolklig<br>organisation och på inte utgivna<br>verk och fotografiska bilder som<br>en sådan organisation får ge ut.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till<br>före ikraftträdandet.</p> <p>3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De<br>exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre<br>bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra<br>stycket och 26 j § skall dock tillämpas.⁷</p> <p>4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de<br>äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har böijat att förfoga<br>över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder<br>av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock<br>längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under<br>motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga<br>åtgärder för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk<br>som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och<br>visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock<br>tillämpas.⁸</p> <p>5. &nbsp;Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller<br>televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av<br>upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före<br>ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna<br>om upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller</p> <p>⁶ Senaste lydelse 1994:190.</p> <p>⁷ 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.</p> <p>⁸ 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.<br></p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>10</p> <p>televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller Prop. 1994/95:151<br>också för offentligt framförande av filmupptagningar.</p> <p>6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som<br>framställs med stöd av punkt 4.</p> <p>7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av<br>de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid<br>tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna<br>om giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock<br>alltid efter ikraftträdandet.</p> <p>8. Det som sägs i punkt 2 - 7 tillämpas också på framföranden och<br>upptagningar som avses i 45 och 46 §§.</p> <h3>2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om änd-<br>ring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen<br>(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt<br>6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser<br>framföranden och ljudupptagningar.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>11</p> <h2>3 Ärendet</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>I den här propositionen lägger regeringen fram två förslag som kommer<br>att stärka det upphovsrättsliga skyddet. Förslagen gäller ändringar i<br>lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk<br>(upphovsrättslagen).</p> <p>För det första föreslår regeringen att upphovsmannen skall ha rätt till<br>en särskild ersättning när exemplar av hans konstverk säljs vidare, s.k.<br>droit de suite. Bildkonstnärerna lever ofta under mera besvärliga för-<br>hållanden än vad andra upphovsmän gör trots olika sorters insatser från<br>samhället. Det är en gammal tanke att man skulle kunna stärka deras<br>ställning genom att ge dem rätt till en upphovsrättslig ersättning när<br>exemplar av deras konstverk säljs vidare. Ett sådant system ligger i<br>linje med grundläggande upphovsrättsliga tankegångar och det finns<br>redan i många europeiska länder. Rätten kallas på franska för &quot;droit de<br>suite&quot;. Detta skulle kunna översättas med &quot;följdrätt&quot;, men i Sverige<br>(liksom i andra nordiska länder) brukar man alltid använda den franska<br>termen.</p> <p>Droit de suite behandlades av Upphovsrättsutredningen, som<br>tillkallades år 1976. Utredningen redovisade sina överväganden i sitt<br>slutbetänkande, Översyn av upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30).<br>Där föreslog utredningen att man i upphovsrättslagen skulle införa en<br>rätt för konstnären och hans arvingar till ersättning vid yrkesmässig<br>vidareförsäljning av konstverk. Betänkandet remissbehandlades. En<br>sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitie-<br>departementet (dnr Ju90/1020).</p> <p>Den förra regeringen tog upp frågan om droit de suite i proposition<br>1992/93:214 Ändringar i upphovsrättslagen men valde att inte lägga<br>fram några förslag till lagstiftningsåtgärder. Den hänvisade till att det<br>inom Europeiska gemenskapen (EG) pågick en studie som var avsedd<br>att ligga till grund for beslut huruvida ett initiativ skulle tas på området.<br>Först om kommissionens skulle besluta att inte göra detta borde, enligt<br>den dåvarande regeringen, frågan om en svensk lagstiftning tas upp på<br>nytt. Lagutskottet instämde, i sitt av riksdagen godkända betänkande, i<br>att det fanns anledning att avvakta arbetet inom EG innan något svenskt<br>initiativ togs (se bet. 1992/93:LU44 s. 11 f.). Utskottet underströk dock<br>att det utgick från att saken skulle komma att tas upp på nytt, om det<br>visade sig att kommissionen valde att inte göra något. Frågan<br>behandlades därefter på nytt av Lagutskottet i samband med proposition<br>1993/94:109 Fotografirättens integration i upphovsrätten (bet.<br>1993/94:LU16). Kommissionen har ännu inte lagt fram något förslag.</p> <p>Ett ställningstagande i saken bör inte anstå längre. På grundval av<br>Upphovsrättsutredningens förslag lägger regeringen i propositionen fram<br>förslag till lagtext om droit de suite.</p> <p>Vid tidigare riksdagsbehandling har frågan väckts huruvida en sådan<br>upphovsrättslig ordning bör kombineras med en offentligrättslig avgift<br>på konst som inte omfattas av något upphovsrättsligt skydd. Den frågan<br>måste beredas vidare innan regeringen kan ta ett slutligt ställnings-<br>tagande i saken.</p> <p>12</p> <p>En sammanfattning av Upphovsrättsutredningens förslag om droit de Prop. 1994/95:151<br>suite finns i bilaga 1. Det lagförslag som utredningen lade fram finns i<br>bilaga 2. En förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 3.</p> <p>Det andra förslaget som regeringen tar upp i propositionen och som<br>kommer att stärka det upphovsrättsliga skyddet rör upphovsrättens<br>giltighetstid. Regeringen föreslår att de upphovsrättsliga skyddstiderna<br>skall vara längre än vad de är idag.</p> <p>Rådet antog den 29 oktober 1993 ett direktiv om harmonisering av<br>skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter<br>(93/98/EEG). I direktivets ingress uttalas bl.a. att det finns skillnader<br>mellan de nationella lagar som reglerar skyddstiderna. Detta kan hindra<br>den fria rörligheten för varor och friheten att tillhandahålla tjänster. Det<br>kan också störa konkurrensen på den gemensamma marknaden. För att<br>den inre marknaden skall kunna fungera smidigt bör medlemsstaternas<br>lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana inom hela gemen-<br>skapen. Denna harmonisering bör gälla inte bara skyddstiderna i sig<br>utan också exempelvis reglerna om utgångspunkten för beräkningen av<br>varje skyddstid.</p> <p>Under hösten 1994 skrevs i Justitiedepartementet en promemoria om<br>direktivet (De upphovsrättsliga skyddstiderna, Ds 1994:127). I<br>promemorian jämfördes de krav som direktivet ställer med gällande<br>regler i den upphovsrättsliga lagstiftningen och förslag till lagändringar<br>lades fram. Promemorian remissbehandlades. Remissyttrandena finns<br>tillgängliga i Justitiedepartementet (dnr Ju94/4155).</p> <p>Alldeles oavsett direktivets krav finns det goda skäl för att stärka det<br>upphovsrättsliga skyddet genom längre skyddstider. På grundval av<br>promemorians förslag lägger regeringen i propositionen fram förslag till<br>lagtext om längre skyddstider och vissa andra ändringar till följd av<br>direktivets bestämmelser.</p> <p>Direktivet finns i bilaga 4. En sammanfattning av promemorian finns<br>i bilaga 5. De lagförslag som lades fram i promemorian finns i bilaga</p> <p>6. En förteckning på remissinstanserna finns i bilaga 7.</p> <p>Lagrådet</p> <p>Regeringen beslutade den 9 mars 1995 att inhämta Lagrådets yttrande<br>över de lagförslag som finns i bilaga 8.</p> <p>Lagrådet lämnade förslagen utan någon erinran. Lagrådets yttrande<br>finns i bilaga 9.</p> <p>I förhållande till lagrådsremissen har vissa redaktionella ändringar<br>gjorts i lagtexten.</p> <p>Nordiskt samarbete</p> <p>Upphovsrätten är ett rättsområde där det traditionellt har funnits en<br>likartad lagstiftning i de nordiska länderna. Det är av stort värde att vi<br>behåller denna rättslikhet. En likartad nordisk lagstiftning har praktisk<br>betydelse för det kulturella utbytet i Norden. Att vi har likadana regler<br>i Norden kan också avgöra om vi får gehör för särskilda nordiska<br></p> <p>13</p> <p>lösningar i det allt bredare europeiska samarbetet på upphovsrättens Prop. 1994/95:151<br>område.</p> <p>Inför utarbetandet av förslagen i propositionen har därför<br>överläggningar hållits med företrädare för ansvariga departement och<br>ministerier i Danmark, Island, Finland och Norge. När det gäller EG-<br>direktivet om harmonisering av skyddstiderna har man vid<br>överläggningarna enats om vilken väg man skall gå när direktivet ger<br>valmöjligheter, t.ex. om övergångsbestämmelser. Också i övrigt har<br>man försökt att uppfylla direktivets föreskrifter på ett likartat sätt. Även<br>vid utarbetandet av förslaget om droit de suite har regeringen strävat<br>efter nordisk rättslikhet.</p> <p>Det förslag till lagtext som regeringen lägger fram i propositionen<br>innebär att den nordiska rättslikheten inom upphovsrätten upprätthålls,<br>inte bara i sakligt utan också i lagtekniskt hänseende.</p> <h2>4 Allmänna utgångspunkter</h2> <p>Upphovsrätten är den del av rättssystemet som har att göra med<br>rättigheter till främst litteratur och konst. Enligt upphovsrättslagen har<br>författare, kompositörer, konstnärer och andra som skapar litterära och<br>konstnärliga verk vissa tidsbegränsade ensamrätter till sina verk. Rättig-<br>heterna uppkommer när verket skapats och varar normalt i 50 år efter<br>upphovsmannens död.</p> <p>Upphovsrätten består av den ekonomiska rätten och den ideella rätten.<br>Den ekonomiska rätten består av två delar, nämligen rätten att<br>framställa exemplar av verket och rätten att göra verket tillgängligt för<br>allmänheten. Verket görs tillgängligt för allmänheten dels när det<br>framförs offentligt, dels när det visas offentligt och dels när exemplar<br>av verk sprids till allmänheten på annat sätt.</p> <p>Också den ideella rätten består av två delar. För det första har<br>upphovsmannen en rätt att i den omfattning och på det sätt som god sed<br>kräver bli angiven när exemplar av hans verk framställs eller verket<br>görs tillgängligt för allmänheten. För det andra har han en rätt att<br>motsätta sig att verket ändras så att hans litterära eller konstnärliga<br>anseende eller egenart kränks eller att verket görs tillgängligt for<br>allmänheten i en sådan form eller i ett sådant sammanhang som är krän-<br>kande för honom.</p> <p>I fråga om den ekonomiska rätten gäller en rad inskränkningar. Dessa<br>finns i 2 kap. upphovsrättslagen. En viktig inskränkning är att ett<br>exemplar av ett verk - t.ex. ett konstverk - i princip fritt får spridas<br>vidare, om upphovsmannen har överlåtit exemplaret.</p> <p>Upphovsrättslagen innehåller också regler om rättigheter som står<br>upphovsrätten nära, s.k. närstående rättigheter. Dessa rättigheter<br>tillkommer utövande konstnärer (artister, musiker, sångare m.fl.),<br>framställare av fonogram (grammofonskivor och andra ljudinspelningar)<br>och filmer (biograffilm och andra inspelningar av filmverk) samt radio- &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;14</p> <p>och televisionsföretag. De här kategorierna av rättighetshavare har vissa<br></p> <p>tidsbegränsade. ensamrätter att bestämma över utnyttjandet av sina Prop. 1994/95:151<br>prestationer.</p> <p>Också rätten till fotografier regleras numera i upphovsrättslagen.<br>Fotografiska verk har samma skyddstid som konstverk, vilket innebär<br>att skyddet upphör 50 år efter det år då upphovsmannen avled. För<br>sådana fotografier som inte uppfyller kravet på självständighet och<br>originalitet, det s.k. verkshöjdskravet, upphör skyddet 50 år efter det år<br>då bilden togs. Innehållet i skyddet för alla fotografier är utformat i<br>enlighet med vad som gäller for konstverk.</p> <p>I de närstående rättigheterna och i fotografirätten finns inskränkningar<br>som svarar mot vad som gäller för den egentliga upphovsrätten.</p> <p>Lagstiftningen tillämpas på svenska verk och prestationer.<br>Upphovsrätten har dock en starkt internationell prägel. Till följd av<br>Sveriges anslutning till olika internationella konventioner tillämpas<br>lagstiftningen i betydande utsträckning också på verk och prestationer<br>med utländskt ursprung. Den viktigaste konventionen är Bemkon-<br>ventionen for skydd av litterära och konstnärliga verk från år 1886. Den<br>senaste reviderade versionen är från år 1971. Drygt 100 länder har<br>anslutit sig till konventionen, bl.a. alla EU:s medlemsländer, Japan,<br>Förenta staterna och senast också Ryska federationen. En annan viktig<br>konvention är Internationella konventionen om skydd for utövande<br>konstnärer, framställare av fonogram och radioföretag (Romkon-<br>ventionen) från år 1961. Drygt 40 länder har anslutit sig till<br>konventionen, bl.a. i stort sett alla EU:s medlemsländer och Japan men<br>inte Förenta staterna. Sverige ger skydd enligt upphovsrättslagen åt verk<br>och prestationer från stater som är anslutna till någon av dessa kon-<br>ventioner. Det finns regler om detta i den internationella upphovs-<br>rättsförordningen (1994:193).</p> <p>Den upphovsrättstiga lagstiftningen är av betydelse for vårt samhälle<br>på flera sätt. Den är en grund for det litterära och konstnärliga<br>skapandet. När det gäller utformningen av regelverket gör sig olika<br>intressen gällande. Upphovsmännens och de närstående rättighets-<br>havamas individuella rättigheter måste tillgodoses. Men att författare,<br>kompositörer, konstnärer och andra har ett fullgott upphovsrättstigt<br>skydd är också till nytta för hela samhället. Samtidigt måste hänsyn tas<br>till dem som konsumerar verken och prestationerna. Utgångspunkten för<br>den upphovsrättsliga lagstiftningen måste vara en avvägning av sådana<br>intressen.</p> <h2>5 Droit de suite</h2> <h3>5.1 Införande av bestämmelser om droit de suite</h3> <p>Regeringens förslag: I upphovsrättslagen skall det införas regler<br>om rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av<br>konstverk, s.k. droit de suite.</p> <p>15</p> <p>Upphovsrättsutredningens förslag: Stämmer överens med Prop. 1994/95:151<br>regeringens (se betänkandet s. 540 f.).</p> <p>Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslaget eller lämnat det utan någon invändning. Några<br>remissinstanser har avstyrkt förslaget.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Med uttrycket &quot;droit de suite&quot; avser<br>man att upphovsmannen har rätt till särskild ersättning när ett exemplar<br>av hans konstverk säljs vidare. Det finns bestämmelser om saken i<br>Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk. Enligt<br>artikel 14.1 har upphovsmannen en icke överlåtbar rätt till del i de<br>försäljningar av verket som görs sedan han själv har avhänt sig det. I<br>artikel 14.2 sägs att skyddet dock kan påkallas endast om lagstiftningen<br>i det land som upphovsmannen tillhör medger ett sådant skydd.</p> <p>Bakgrunden till dessa regler är i korthet den här.</p> <p>En av upphovsmannens ekonomiskt mest betydelsefulla rättigheter är<br>att han ensam kan bestämma om och på vilka villkor som exemplar av<br>hans verk skall spridas till allmänheten. Han har uteslutande rätt att<br>göra verket tillgängligt för allmänheten (2 &nbsp;&nbsp;§ första stycket</p> <p>upphovsrättslagen), och verket görs tillgängligt för allmänheten bl.a.<br>när exemplar bjuds ut till försäljning eller på något annat sätt sprids<br>vidare (tredje stycket i samma paragraf). Detta brukar man kalla för<br>upphovsmannens spridningsrätt. Men spridningsrätten sträcker sig<br>givetvis inte hur långt som helst. När ett exemplar av verket med<br>upphovsmannens samtycke väl har överlåtits, kan han inte hindra att<br>exemplaret sprids vidare (19 § första stycket, i paragrafens lydelse<br>enligt förslaget i prop. 1994/95:58). Hans spridningsrätt är konsumerad.</p> <p>Reglerna om konsumtion av spridningsrätten innebär att ett exemplar<br>av ett verk - t.ex. ett konstverk - fritt kan spridas bland allmänheten<br>genom försäljning, om upphovsmannen en gång har överlåtit<br>exemplaret. Principen gäller visserligen för alla upphovsmän. Men<br>reglerna slår olika hårt mot olika grupper av upphovsmän. De träffar<br>bildkonstnärerna hårdare.</p> <p>Som har redovisats i avsnitt 4 består upphovsrätten av två ekonomiska<br>delar: rätten att framställa exemplar av verket och rätten att göra verket<br>tillgängligt för allmänheten, dvs. spridningsrätten. För en författare är<br>det främst rätten att framställa exemplar som är av ekonomisk<br>betydelse; spridningsrätten är inte lika betydelsefull. Om allmänheten<br>uppskattar hans verk, kan han ju begära kompensation i form av royalty<br>när verket skall ges ut i nya upplagor. För kompositörer är för-<br>hållandena ungefär desamma när det är fråga om utgivning av noter.<br>Dessutom kan kompositörer och textförfattare begära ersättning när<br>deras verk framförs offentligt, t.ex. vid konserter eller i radio eller TV.<br>Dessa kategorier av upphovsmän kan således i stor utsträckning dra<br>nytta av upphovsrätten. Bildkonstnärer däremot kan inte på samma sätt<br>utnyttja den ekonomiska delen av sin upphovsrätt. Normalt begränsar<br>sig konstnärernas rättigheter till överlåtelsen av själva<br>originalexemplaret eller, som t.ex. vid grafiska verk, till utgivning av<br>en ganska liten upplaga. Det är därför som principen om konsumtion av<br></p> <p>16</p> <p>spridningsrätten slår kraftigare mot bildkonstnärerna än vad den gör Prop. 1994/95:151<br>mot andra upphovsmän.</p> <p>Detta bidrar säkert till att många bildkonstnärer lever under sämre<br>ekonomiska förhållanden. Och samtidigt kan det vara så att andra säljer<br>exemplar av deras konstverk vidare till höga priser utan att de själva får<br>något utbyte av den vinst som görs på deras arbete. Det är givet att<br>detta kan uppfattas som orättvist. Det finns tungt vägande<br>kulturpolitiska skäl for att ge bildkonstnärerna - och deras efterlevande<br>- rätt till en andel av det ekonomiska utbyte som handeln med deras<br>verk ger upphov till. Det är också en gammal tanke att man skulle<br>kunna stärka deras ställning genom att ge dem en sådan rätt i<br>upphovsrättslig utformning. Men också mera rent upphovsrättsliga<br>argument kan anföras till stöd för detta. När ett exemplar av ett<br>konstverk säljs vidare görs det ju tillgängligt for en ny personkrets som<br>kan tillgodogöra sig verket direkt. Precis som när kompositörer har rätt<br>till ersättning när deras verk framförs offentligt kan det på goda grunder<br>göras gällande att bildkonstnärer skall ha rätt till ersättning när deras<br>verk görs tillgängliga för allmänheten genom vidareförsäljning.</p> <p>Det är sådana här överväganden som ligger bakom principen om droit<br>de suite och artikel 14 i Bemkonventionen.</p> <p>Enligt Bemkonventionen är det inte fråga om någon minimirättighet<br>som upphovsmännen måste ha. Länderna kan själva välja om de vill<br>införa rättigheten eller inte. Många europeiska länder har valt att göra<br>detta. Bland annat Belgien, Frankrike, Italien, Spanien och Tyskland<br>har gjort det. Även i Norden finns sådan lagstiftning. Regler om droit<br>de suite finns i Danmark, Island och Norge. I Finland har regeringen<br>nyligen föreslagit riksdagen att en sådan rätt till ersättning skall införas<br>(RP 287/1994 rd).</p> <p>Upphovsrättsutredningen förordade i sitt slutbetänkande Översyn av<br>upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) att även vi i Sverige skulle<br>införa en rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförsäljning av<br>konstverk. Vid remissbehandlingen välkomnades förslaget av det helt<br>övervägande antalet remissinstanser. Den dåvarande regeringen valde<br>ändå att inte lägga fram något förslag i saken (jfr prop. 1992/93:214<br>Ändringar i upphovsrättslagen s. 47). Den hänvisade till att det inom<br>EG pågick en studie om reglering av rätt for konstnärer till ersättning<br>vid yrkesmässig vidareförsäljning. Studien var avsedd att ligga till<br>grund för beslut huruvida kommissionen skulle ta ett initiativ på<br>området. När riksdagen tog ställning till propositionen utgick den från<br>att frågan skulle komma att tas upp på nytt, om det visade sig att<br>kommissionen valde att inte lägga fram något förslag. Riksdagen har<br>även senare behandlat frågan om införande av droit de suite.</p> <p>Enligt regeringens uppfattning bör ett ställningstagande i saken inte<br>anstå längre. I EG:s arbetsprogram år 1990 nämndes ersättning för<br>vidareförsäljning men utan att man lyckades presentera något förslag. I<br>början av år 1995 meddelade kommissionen visserligen att frågan igen<br>var uppe till prövning. Men det är högst osäkert om kommissionen<br>verkligen kommer att lägga fram något förslag och hur ett sådant &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;17</p> <p>förslag i så fall ser ut. Utvecklingen har visat att det kommer att ta lång</p> <p>2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151<br></p> <p>tid innan det finns någon färdig rättsakt om harmonisering av Prop. 1994/95:151<br>medlemsländernas lagstiftning på området.</p> <p>Som riksdagen tidigare har slagit fäst finns det tungt vägande kultur-<br>politiska och andra skäl för att ge konstnärerna rätt till en andel av det<br>ekonomiska utbyte som konsthandeln med deras verk ger upphov till. I<br>synnerhet bildkonstnärernas ekonomiska villkor är otillfredsställande<br>trots de insatser som samhället gör. Regler om droit de suite finns redan<br>i många länder, och de praktiska erfarenheterna är goda. Det helt<br>övervägande antalet remissinstanser har därför också välkomnat<br>Upphovsrättsutredningens förslag att vi infor en sådan rätt i Sverige.<br>Det fätal remissinstanser som varit kritiska (bl.a. Riksrevisionsverket,<br>Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk och Sveriges Konst- och<br>Antikhandlarförening) har egentligen inte haft några större invändningar<br>mot själva principen om droit de suite utan har i stället riktat in kritiken<br>mot den av utredningen föreslagna närmare utformningen av rätten.<br>Statens kulturråd har ansett att en upphovsrättslig ordning riskerar att<br>mest gynna dem som är i minst behov av ersättning. Kulturrådet har<br>därför förordat en offentligrättslig avgift.</p> <p>Regeringen föreslår att det i upphovsrättslagen skall införas regler om<br>rätt till ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk, s.k.<br>droit de suite.</p> <p>Frågan huruvida en sådan upphovsrättslig ersättning bör kombineras<br>med en offentligrättslig avgift på vidareförsäljning av konst som inte<br>omfettas av något upphovsrättsligt skydd måste beredas ytterligare.<br>Regeringen kan därför inte ta slutlig ställning i frågan i detta ärende.</p> <h3>5.2 Rättens närmare utformning</h3> <p>Regeringens förslag: Upphovsmannen skall ha rätt till en<br>ersättning på fem procent av försäljningspriset vid yrkesmässig<br>försäljning av exemplar av hans konstverk. Rätten till ersättning<br>skall inte gälla alster av byggnadskonst och inte heller alster av<br>brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar. Rätt<br>till ersättning skall finnas under verkets skyddstid. Rätten skall<br>vara personlig och inte kunna överlåtas. Den skall kunna göras<br>gällande endast av en organisation som företräder ett flertal<br>upphovsmän på området. Fordran på ersättning skall vara<br>preskriberad, om inte organisationen kräver den ersättnings-<br>skyldige på ersättningen inom tre år efter utgången av det<br>kalenderår då försäljningen ägde rum. Den som yrkesmässigt<br>säljer konst skall vara skyldig att överlämna en redovisning till<br>organisationen, om denna begär det. I redovisningen skall anges<br>de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre<br>närmast föregående kalenderåren. Bestämmelserna om rätt till<br>ersättning begränsas så att de skall tillämpas på verk av den som<br>är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.<br>Regeringen får förekriva om bestämmelsernas tillämpning med<br>avseende på andra länder.</p> <p>18</p> <p>Upphovsrättsutredningens förslag: Stämmer i allt väsentligt överens Prop. 1994/95:151<br>med regeringens (se betänkandet s. 540 f.).</p> <p>Remissinstanserna: Det helt övervägande antalet remissinstanser har<br>tillstyrkt förslagen eller lämnat dem utan någon invändning. Några<br>remissinstanser - bl.a. Riksrevisionsverket, Näringsfrihetsombuds-<br>mannen, Aktiebolaget Stockholms Auktionsverk, Aktiebolaget Bukowski<br>Auktioner och Sveriges Konst- och Antikhandlarförening - har riktat<br>kritik mot utredningens förslag om den närmare utformningen av droit<br>de suite. Kritiken har främst gällt risk för att handeln med konstverk<br>blir byråkratisk och för att den flyttas utomlands.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: I det förra avsnittet har regeringen<br>konstaterat att det bör införas regler om droit de suite. Den närmare<br>utformningen av ersättningsrätten måste vara klar och enkel och passa<br>in i det upphovsrättsliga systemet. Som flera remissinstanser har<br>framhållit får rätten inte innebära någon omfattande byråkrati.<br>Erfarenheterna från andra länder visar att den risken finns. Samtidigt<br>måste det finnas ett smidigt och effektivt system for att göra gällande<br>krav på ersättning. Dessutom bör man sträva efter nordisk rättslikhet på<br>området. I huvudsak uppfyller Upphovsrättsutredningens förslag också<br>dessa villkor. Det är bara på ett par punkter som regeringen väljer att<br>föreslå andra lösningar.</p> <p>Regeringen gör följande överväganden om rättens närmare utform-<br>ning.</p> <p>I enlighet med de tankegångar som ligger bakom artikel 14 i<br>Bemkonventionen bör rätten till ersättning utformas som en individuell<br>rättighet som upphovsmannen har (men krav skall kunna göras gällande<br>endast av en organisation, se nedan). Detta är också utredningens<br>förslag.</p> <p>Om den upphovsrättsliga skyddstiden för verket har gått ut vid<br>försäljningen, bör det inte finnas någon rätt till ersättning. Rätten bör<br>inte heller gälla för alla försäljningar. För det första bör - precis som<br>utredningen har föreslagit - det krävas att det rör sig om en<br>vidareförsäljning av exemplaret. Att det skall vara fråga om en<br>vidareförsäljning innebär att den försäljning som sker direkt från<br>konstnären inte omfattas. För det andra bör rent privata försäljningar<br>inte ge rätt till någon ersättning. Från principiell synpunkt saknas i och<br>for sig anledning att utesluta dessa försäljningar. Men det skulle vara<br>praktiskt helt omöjligt för upphovsmännen att kontrollera en sådan<br>ordning. Övervägande skäl talar alltså for att privata försäljningar inte<br>skall omfettas. Utgångspunkten bör vara att upphovsmannen skall ha<br>rätt till ersättning av säljaren, om denne är näringsidkare och säljer<br>exemplaret av konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet.<br>Upphovsmannen bör även ha rätt till ersättning när säljaren visserligen<br>inte själv är en sådan näringsidkare men när försäljningen har kommit<br>till stånd genom att en näringsidkare förmedlat köpet i sin yrkesmässiga<br>verksamhet. Det är betydelsefullt att regleringen verkligen omfettar all<br>försäljning som inte är att betrakta som rent privat.</p> <p>I linje med vad utredningen har förordat föreslår regeringen därför att &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;19</p> <p>upphovsmannen skall ha rätt till ersättning av säljaren när exemplaret<br></p> <p>säljs av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. Regeringen Prop. 1994/95:151<br>föreslår också att upphovsmannen skall ha rätt till ersättning även i<br>annat fåll om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes<br>yrkesmässiga verksamhet samt att ersättningen då skall betalas av<br>näringsidkaren.</p> <p>Denna rätt till ersättning bör omfatta bildkonsten, dvs. sådana<br>konstverk som inte samtidigt har någon praktisk funktion, t.ex.<br>målningar, teckningar och grafik. Det förekommer försäljningar både av<br>originalexemplar och av utgivna mindre upplagor av verket. Som<br>utredningen har föreslagit bör det inte krävas att det skall röra sig om<br>originalexemplar för att ersättning skall utgå. Man måste försöka<br>undvika de problem som hänger ihop med bedömningen av om ett<br>exemplar kan sägas vara ett original eller inte. I stället kan man komma<br>ifrån de eventuellt negativa konsekvenser av en sådan här lösning<br>genom att ha bestämmelser om att rätt till ersättning inte skall finnas om<br>försäljningen understiger ett visst minsta pris (strax mer om detta).<br>Uppförda byggnadsverk bör inte omfattas av rätten till ersättning,<br>eftersom priset på sådana verk främst beror på annat än den<br>konstnärliga utformningen. Däremot finns det inte skäl att undanta<br>brukskonst, dvs. konstnärligt utformade bruksföremål, t.ex. glas,<br>keramik, möbler och textilier. Men det skulle naturligtvis inte vara<br>rimligt om ersättningsordningen omfattade all industriellt tillverkad<br>brukskonst. Som utredningen förordat är det lämpligt att skilja ut de fall<br>där flera identiskt lika exemplar av verket har framställts. Det är också<br>den väg man har valt att gå i Danmark.</p> <p>Regeringen föreslår därför att rätten till ersättning skall gälla exemplar<br>av konstverk dock inte alster av byggnadskonst och inte heller alster av<br>brukskonst som har framställts i flera identiskt lika exemplar.</p> <p>Främst av praktiska skäl bör - som nyss har påpekats - försäljningar<br>som understiger ett visst pris inte ge rätt till någon ersättning. Det<br>framstår som lämpligt att minimipriset kopplas till basbeloppet enligt<br>lagen (1962:381) om allmän försäkring. Då uppnår man också den<br>fördelen att den allmänna prisutvecklingen påverkar beloppets storlek.<br>Gränsen måste - så som bl.a. Aktiebolaget Bukowski Auktioner har<br>anmärkt i sitt remissyttrande - fastställas så att rätten till ersättning inte<br>kommer att omfatta alltför obetydliga belopp. Samtidigt bör<br>minimipriset bestämmas till ett så lågt belopp att man fångar upp<br>försäljningen av en stor del av de grafiska bladen och de flesta<br>målningarna. Ett minimipris på 3.000 - 4.000 kronor torde vara rimligt.<br>Regeringen föreslår därför att det skall finnas rätt till ersättning endast<br>om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt överstiger en tiondel av<br>gällande basbelopp enligt lagen om allmän försäkring.</p> <p>Liksom i de flesta andra länder bör ersättningen utgå med en bestämd<br>procentsats på försäljningspriset. Alternativet är ett system enligt vilket<br>ersättningen beräknas efter värdestegringen. Det har visat sig att detta<br>inte fungerar i praktiken. Utredningens förslag om en andel på fem<br>procent har över lag gillats av remissinstanserna. Det är också samma<br>procentsats som gäller i bl.a. Danmark och som har föreslagits i &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;20</p> <p>Finland. Regeringen föreslår därför att ersättningen skall motsvara fem<br></p> <p>procent av försäljningspriset exklusive mervärdesskatt. Detta innebär att Prop. 1994/95:151<br>ersättning kommer utgå oavsett om värdet har stigit eller sjunkit.</p> <p>Av sociala skäl bör rätten till ersättning - i samklang med artikel 14 i<br>Bemkonventionen - inte kunna överlåtas under upphovsmannens livstid.<br>Efter hans död bör rätten övergå till efterlevande make och arvingar och<br>kunna testamenteras enligt vantiga regler.</p> <p>Som tidigare har framhållits tillkommer rätten till ersättning upphovs-<br>mannen själv. De utländska erfarenheterna talar dock starkt för att det<br>inte är realistiskt att överlåta till den enskilde konstnären eller, efter<br>hans död, rättsinnehavama att kräva in ersättningen. Utredningen har<br>förordat att bevakningen och administrationen av rätten i stället handhas<br>av en organisation. Nästan alla remissinstanser har delat bedömningen<br>att detta är den bästa ordningen; upphovsmännens olika organisationer<br>på området är också villiga att ta på sig uppgiften. Kollektiv förvaltning<br>av rättigheter är inte heller ovanlig inom upphovsrätten.<br>Upphovsmännens organisationer har i dag stor erfarenhet av hur man<br>effektivt administrerar ersättningssystem som rör ett mycket stort antal<br>användare. Genom att upplåta åt en organisation att bevaka, kräva in<br>och betala ut ersättningen får man en samordning som dessutom<br>besparar konsthandeln ett stort antal ersättningskrav. På samma sätt som<br>i bl.a. Danmark (och i enlighet med vad som har föreslagits i Finland)<br>bör det föreskrivas att rätten till ersättning skall kunna göras gällande<br>endast av en organisation. Efter mönster av vad som föreskrivs i fråga<br>om avtalslicens enligt 26 i § upphovsrättslagen kan bestämmelsen<br>lämpligen utformas så att organisationen skall företräda ett flertal<br>svenska upphovsmän på området. Därigenom uppnår man att<br>organisationen är legitimerad att kräva in ersättningen oavsett om den<br>ersättningsberättigade är medlem i organisationen eller inte.</p> <p>Regeringen föreslår därför att krav på ersättning skall kunna göras<br>gällande endast av en organisation som företräder ett flertal svenska<br>upphovsmän på området. Organisationen skall vara skyldig att kräva in<br>ersättningen och betala ut den insamlade ersättningen till den<br>ersättningsberättigade.</p> <p>För att underlätta tillämpningen bör det - så som utredningen har<br>föreslagit - finnas en viss kortare preskriptionstid för upphovsmannens<br>fordran. Eftersom det rör sig om en fordran mot säljaren eller i vissa<br>fall mot en förmedlare, bör preskriptionen avbrytas om någon av dessa<br>ersättningsskyldiga krävs på betalning. I enlighet med vad som nyss har<br>föreslagits om den insamlande organisationens ställning bör endast krav<br>från organisationen medföra att preskriptionen avbryts. Regeringen<br>föreslår därför att en fordran på ersättning skall vara preskriberad, om<br>inte organisationen kräver den ersättningsskyldige på ersättningen inom<br>tre år efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum.</p> <p>I syfte att göra det möjligt att kontrollera om det finns rätt till<br>ersättning bör den näringsidkare som kan vara ersättningsskyldig<br>antingen som säljare eller som fömedlare vara skyldig att redovisa de<br>försäljningar för vilka det föreligger ersättningsskyldighet. Det bör vara<br>tillräckligt att detta görs om organisationen begär det. Utredningen har &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;21</p> <p>ansett att redovsningen måste vara attesterad av en auktoriserad revisor,<br></p> <p>men enligt regeringens mening är det inte nödvändigt att ha speciella Prop. 1994/95:151<br>föreskrifter om detta.</p> <p>När det gäller reglernas tillämpningsområde finns det inte anledning<br>att låta rätten till ersättning tillämpas på varje konstverk som säljs<br>vidare i Sverige, oberoende av verkets ursprung. I stället bör<br>bestämmelserna tillämpas på verk av den som har anknytning till<br>Sverige. Regeringen föreslår därför att bestämmelserna om rätt till<br>ersättning enligt upphovsrättslagen skall tillämpas på verk av den som<br>är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Med<br>stöd av 62 § upphovsrättslagen får regeringen meddela föreskrifter om<br>tillämpning med avseende också på andra länder (se avsnitt 7).</p> <p>Utredningen har föreslagit att ersättningsskyldigheten och<br>redovisningsskyldigheten skall sanktioneras med straffbestämmelser.<br>Som regeringens förslag är utformat har upphovsmannen en rätt till<br>ersättning av säljaren (eller i vissa fall av en förmedlare) när denne<br>säljer ett exemplar av konstverket vidare. Det rör sig då om fall där<br>spridningsrätten redan är konsumerad enligt bestämmelserna i 19 §<br>upphovsrättslagen men där den vidare spridningen ger upphovsmannen<br>en rätt till ersättning. Att inte betala ersättningen innebär inte något<br>intrång i den till verket knutna upphovsrätten och kan därmed inte<br>bestraffas enligt det allmänna straffstadgandet i 53 §. Det finns knappast<br>något större behov av särskilda straffbestämmelser i saken. Allmänt sett<br>vore det också olämpligt att bestraffa en underlåtenhet att uppfylla en<br>rent civilrättsligt förpliktelse att betala ersättning. Inte heller finns det<br>tillräckliga skäl att - vilket utredningen även har föreslagit - låta<br>skyldigheten att avge en redovisning vara straffsanktionerad. Enligt<br>regeringens förslag har organisationen rätt att få en redovisning om den<br>begär detta. För det fall en viss säljare eller förmedlare skulle vägra att<br>fullgöra den förpliktelsen kan organisationen säkerställa sin rätt enligt<br>vanliga regler, t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om<br>betalningsföreläggande och handräckning eller genom ett vites-<br>föreläggande av domstol.</p> <p>Den närmare utformning av rätten som regeringen sålunda föreslår<br>innebär en klar och enkel ordning som passar väl in i upphovsrätten.<br>Samtidigt kommer det att finnas ett smidigt och effektivt system for att<br>göra gällande krav på ersättning. Genom förslaget undviker man risken<br>för en omfattande byråkrati. Förslaget står dessutom i samklang både<br>med den danska utformningen av rätten och med vad som nyligen har<br>föreslagits i Finland.</p> <p>22</p> <h2>6 Längre upphovsrättsligt skydd</h2> <h3>6.1 Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i<br>allmänhet</h3> <p>Regeringens förslag: Skyddstiden för litterära och konstnärliga<br>verk i allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. De särskilda<br>reglerna om skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk skall<br>inte tillämpas, om upphovsmannen avslöjar sin identitet inom<br>skyddstiden. Skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk som<br>ges ut i flera delar skall inte vara beroende av huruvida delarna<br>har ett inbördes sammanhang. För verk som inte har<br>offentliggjorts och vars upphovsman inte är känd skall<br>upphovsrätten gälla till utgången av 70 år efter det år då verket<br>skapades.</p> <p>Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 16).</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt<br>tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: 1 avsnitt 3 har nämnts att rådet<br>antagit ett direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt<br>och närstående rättigheter. Direktivet innehåller regler om skyddstiden<br>både for upphovsrätten och för de närstående rättigheterna. I detta<br>avsnitt behandlas direktivets regler om skyddstiden for litterära och<br>konstnärliga verk i allmänhet.</p> <p>Artikel 1.1 föreskriver att upphovsrätten till ett litterärt eller<br>konstnärligt verk skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år<br>efter hans död oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes<br>tillgängligt för allmänheten. Artikel 1.2 föreskriver att skyddstiden för<br>verk med två eller flera upphovsmän skall räknas från den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsdag. Direktivet omfattar enligt artikel 9 inte de<br>ideella rättigheterna, och någon skyldighet att utsträcka skyddstiden<br>även for dessa rättigheter föreligger alltså inte.</p> <p>I svensk rätt finns bestämmelser om den upphovsrättsliga skyddstiden<br>i 43 § upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller upphovsrätt till ett<br>verk intill utgången av femtionde året efter det år då upphovsmannen<br>avled. Beträffande verk som har två eller flera upphovsmän vars bidrag<br>inte utgör självständiga verk sägs att tiden räknas från den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår.</p> <p>Upphovsrättslagen skall alltså ändras så att direktivets krav på en<br>sjuttioårig skyddstid blir uppfyllt. Men alldeles oavsett direktivet finns<br>det enligt regeringens mening goda skäl för en längre skyddstid än vad<br>vi har i dag. En förlängning av skyddstiden kommer att ge bättre<br>förutsättningar for litterärt och konstnärligt skapande här i landet. Att<br>författare, kompositörer och konstnärer har möjlighet till ett fullgott<br>upphovsrättsligt skydd ligger i hela samhällets intresse. Den nya, längre<br></p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>23</p> <p>skyddstiden bör inte gälla bara för upphovsmännens ekonomiska Prop. 1994/95:151<br>rättigheter - vilket direktivet kräver - utan också för deras ideella<br>rättigheter. Som flera remissinstanser har framhållit talar mycket för att<br>de ideella rättigheterna kommer att få en större betydelse i framtiden än<br>vad de haft hittills. Ny teknik öppnar helt nya möjligheter vad gäller<br>t.ex. exemplarfiramställning och ändring av verket. Det är viktigt att<br>upphovsmannens ideella rättigheterna inte har ett sämre skydd än vad de<br>ekonomiska rättigheterna har.</p> <p>Regeringen föreslår därför att skyddstiden för litterära och<br>konstnärliga verk i allmänhet skall sträckas ut från 50 till 70 år. Den<br>längre skyddstiden kommer att gälla även för fotografiska verk (1 §<br>första stycket 5 upphovsrättslagen). I nästa avsnitt behandlas särskilda<br>regler för filmverk.</p> <p>Vid sidan av denna allmänna förlängning av upphovsrättens<br>giltighetstid bör en del bestämmelser i upphovsrättslagen justeras i<br>enlighet med direktivets krav.</p> <p>Artikel 1.3 föreskriver som huvudregel i fråga om anonyma och<br>pseudonyma verk att skyddstiden skall löpa under 70 år från det att<br>verket lagligen gjorts tillgängligt för allmänheten. Den föreskrivna<br>skyddstiden skall inte tillämpas i två fåll. Då skall i stället den i artikel<br>1.1 angivna skyddstiden gälla. Det ena fallet är om upphovsmannens<br>pseudonym inte lämnar något utrymme för tvivel om hans identitet. Det<br>andra fallet är om upphovsmannen avslöjar sin identitet.</p> <p>1 svensk rätt finns regler om skyddstiden för anonyma och pseudo-<br>nyma verk i 44 § upphovsrättslagen. Där sägs att när det gäller verk<br>som har offentliggjorts utan att upphovsmannen blivit angiven med sitt<br>namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller signatur så gäller<br>upphovsrätten intill utgången av det femtionde året efter det år när<br>verket offentliggjordes. Ett verk anses vara offentliggjort när det<br>lovligen har gjorts tillgängligt for allmänheten (8 § första stycket).<br>Bestämmelsen i 44 § är alltså inte tillämplig på anonyma eller<br>pseudonyma verk om upphovsmannens pseudonym eller signatur är<br>allmänt känd. Uttrycket &quot;allmänt känd&quot; svarar mot vad som i direktivet<br>sägs om att pseudonymen inte lämnar något utrymme för tvivel om<br>upphovsmannens identitet. När det sedan gäller den andra undantags-<br>situationen i direktivet - att upphovsmannen avslöjar sin identitet - finns<br>motsvarande reglering i 44 § andra stycket. Enligt den bestämmelsen<br>skall skyddstiden inte räknas från offentliggörandet utan från dödsåret,<br>om upphovsmannen inom skyddstiden har blivit angiven på det sätt som<br>anges i 7 § eller om det visas att han avlidit inom den nämnda tiden.<br>Enligt 7 § skall, där annat inte visas, som upphovsman anses den vars<br>namn eller allmänt kända pseudonym eller signatur på sedvanligt sätt<br>har satts ut på exemplar av verket eller angetts när detta gjorts till-<br>gängligt för allmänheten.</p> <p>Dessa regler i upphovsrättslagen täcker delvis samma situationer som<br>dem som avses med direktivets undantagsbestämmelse men delvis<br>andra. De bör följaktligen ändras för att komma helt i överens-<br>stämmelse med direktivets regler. Regeringen föreslår därför att de sär- &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;24</p> <p>skilda reglerna om skyddstiden för anonyma och pseudonyma verk inte<br></p> <p>skall tillämpas, om upphovsmannen avslöjar sin identitet under skydds- Prop. 1994/95:151<br>tiden. Om detta sker, skall i stället tillämpas den allmänna bestäm-<br>melsen om upphovsrättens giltighetstid (43 § upphovsrättslagen).</p> <p>Artikel 1.5 handlar om verk som ges ut i delar. Skyddstiden skall då<br>beräknas för vaije del för sig.</p> <p>I svensk rätt finns motsvarande regel i 44 § första stycket andra me-<br>ningen upphovsrättslagen. Enligt paragrafen gäller i fråga om verk som<br>ges ut i flera delar med inbördes sammanhang att skyddstiden skall<br>räknas från den tidpunkt när den sista delen offentliggjordes. Eftersom<br>direktivets regel innebär att skyddstiden skall räknas för vaije del för<br>sig även om det finns ett inbördes sammanhang, måste upphovs-<br>rättslagen ändras för att komma i överensstämmelse med direktivet.<br>Regeringen föreslår därför att skyddstiden för anonyma och<br>pseudonyma verk som ges ut i delar inte skall vara beroende av<br>huruvida delarna har ett inbördes sammanhang.</p> <p>Artikel 1.6 föreskriver att skyddet skall upphöra for sådana verk for<br>vilka skyddstiden inte räknas från upphovsmannens död och vilka inte<br>lagligen har gjorts tillgängliga for allmänheten inom 70 år efter det att<br>de skapades.</p> <p>I svensk rätt finns inte någon motsvarande bestämmelse. Principiellt<br>sett är skyddstiden for ett anonymt eller pseudonymt verk i Sverige inte<br>begränsad så länge verket inte har offentliggjorts. Konsekvensen av<br>detta kan i vissa fall bli ett evigt skydd. Detta strider mot direktivets<br>krav, och upphovsrättslagen måste följaktligen ändras. Regeringen<br>föreslår därför att för verk som inte har offentliggjorts och vars<br>upphovsman inte är känd skall upphovsrätten gälla till utgången av 70<br>år efter det år då verket skapades.</p> <h3>6.2 Särskild skyddstid för filmverk</h3> <p>Regeringens forslag: Skyddstiden för filmverk skall vara 70 år<br>från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,<br>manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets<br>speciella musik.</p> <p>Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 19).</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt<br>promemorians förslag eller lämnat det utan någon invändning.</p> <p>Skälen for regeringens förslag: I det föregående avsnittet har<br>regeringen föreslagit en förlängning av skyddstiden for litterära och<br>konstnärliga verk i allmänhet. Direktivet innehåller vissa särskilda<br>regler som direkt eller indirekt rör skyddstiden för kinematografiska<br>eller audiovisuella verk, dvs. filmverk.</p> <p>Artikel 2.1 föreskriver att ett filmverks huvudregissör skall anses som<br>dess upphovsman eller en av dess upphovsmän men att medlemsstaterna<br>får föreskriva att också andra skall anses som medupphovsmän. I</p> <p>25</p> <p>svensk rätt är huvudregissören till ett filmverk praktiskt taget undan-<br>tagslöst en av dess upphovsmän. Någon ändring av upphovsrättslagen<br>torde alltså inte vara påkallad.</p> <p>Artikel 2.2 innehåller en huvudbestämmelse om skyddstiden för<br>filmverk. Bestämmelsen är en harmonisering av två olika rättstraditioner<br>på området. Enligt nordisk och kontinental rättstradition tillkommer<br>upphovsrätten till ett filmverk samtliga de upphovsmän som medverkar<br>vid skapandet av filmverket och skyddstiden räknas från den längst<br>levande upphovsmannens död. Enligt anglosaxisk rätt tillkommer<br>upphovsrätten till ett filmverk däremot principiellt producenten och<br>skyddstiden räknas inte från en upphovsmans dödsår utan från när<br>verket gjordes offentligt. Genom artikeln harmoniseras de här två<br>systemen. Det sker på ett sådant sätt att skyddstiden för ett filmverk<br>skall räknas från en upphovsmans död men att antalet upphovsmän som<br>skall beaktas begränsas. Sålunda skall skyddstiden vara 70 år räknat<br>från det att den siste inom en kategori av fyra personer har avlidit.<br>Kategorin består av huvudregissören, manusförfattaren, dialog-<br>författaren och kompositören av musik som har skapats särskilt for<br>användning i verket.</p> <p>I svensk rätt finns det inte några särskilda lagbestämmelser om<br>skyddstiden för filmverk. I linje med det nyss sagda om nordisk<br>rättstradition på området kan åtskilliga personer anses ha lämnat sådana<br>bidrag till ett filmverk att de är upphovsmän till verket. Enligt 6 §<br>upphovsrättslagen gäller att om ett verk har två eller flera upphovsmän<br>vilkas bidrag inte utgör självständiga verk så tillkommer upphovsrätten<br>dem gemensamt. För sådana verk räknas skyddstiden enligt 43 § från<br>den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Denne behöver emellertid inte<br>tillhöra någon av de fyra personkategorier som nämns i direktivet utan<br>kan t.ex. vara en dräktdesigner.</p> <p>Det anförda betyder att skyddstiden för ett filmverk med tillämpning<br>av de nuvarande reglerna i upphovsrättslagen kan bli en annan än den<br>som direktivet föreskriver. Lagen måste alltså på denna punkt anpassas<br>till direktivet. Regeringen föreslår därför att skyddstiden for filmverk<br>skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av huvudregissören,<br>manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av verkets<br>speciella musik.</p> <h3>6.3 Skyddstiden för närstående rättigheter</h3> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Regeringens förslag: Utgångspunkten for beräkningen av<br>skyddstiden for utövande konstnärers prestationer skall vara<br>tidpunkten för framförandet. Om en upptagning av framförandet<br>har getts ut eller offentliggjorts, skall utgångspunkten i stället vara<br>tidpunkten för den första av dessa åtgärder. Motsvarande<br>utgångspunkt skall gälla för beräkningen av skyddstiden för<br>framställare av ljud- eller bildupptagningar.</p> <p>26</p> <p>Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se Prop. 1994/95:151<br>promemorian s. 20, 21 och 22).</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har i allt väsentligt<br>tillstyrkt promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.</p> <p>Skälen för förslaget: I de två föregående avsnitten har behandlats<br>direktivets regler om skyddstiden för upphovsrättsligt skyddade verk.<br>Direktivet innehåller även bestämmelser om skyddstiden för närstående<br>rättighetshavares prestationer. Det finns regler om utövande konstnärers<br>prestationer. Det finns också regler om rättigheter som tillkommer<br>framställare av ljud- och bildupptagningar och om rättigheter som<br>tillkommer radio- och televisionsföretag.</p> <p>Artikel 3.1 föreskriver att en utövande konstnärs rätt skall löpa ut 50<br>år efter framförandet. Om en upptagning av framförandet lovligen har<br>getts ut eller offentliggjorts inom 50 år från framförandet, skall enligt<br>artikeln utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden dock vara den<br>tidpunkt då upptagningen gavs ut eller offentliggjordes, beroende på<br>vilket som sker först.</p> <p>I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för utövande<br>konstnärers rättigheter i 45 § andra stycket upphovsrättslagen. Enligt<br>bestämmelsen får ett framförande som har tagits upp på en anordning<br>genom vilken det kan återges inte utan den utövande konstnärens<br>samtycke föras över till en annan sådan anordning eller göras<br>tillgängligt för allmänheten förrän 50 år har förflutit efter det år då<br>upptagningen gjordes (i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop.<br>1994/95:58).</p> <p>Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets<br>giltighetstid för utövande konstnärer är således en annan än vad som<br>föreskrivs i direktivet. Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att<br>lagen stämmer överens med direktivet. Regeringen föreslår därför att<br>utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden för utövande<br>konstnärers prestationer skall vara tidpunkten för framförandet eller, om<br>en upptagning av framförandet har getts ut eller offentliggjorts,<br>tidpunkten för den första av dessa båda åtgärder.</p> <p>Artikel 3.2 föreskriver att fonogramframställares rättigheter skall löpa<br>ut 50 år efter upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller<br>lagligen offentliggörs under denna tid, skall enligt bestämmelsen<br>rättigheterna dock löpa ut 50 år efter dagen för första utgivning eller<br>offentliggörande, beroende på vilket som sker först. I artikel 3.3 finns<br>motsvarande bestämmelser om de rättigheter som tillkommer<br>producenter av den första upptagningen av en film.</p> <p>I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för framställare av<br>ljud- eller bildupptagningar i 46 § första stycket upphovsrättslagen.<br>Enligt bestämmelsen får en grammofonskiva, en film eller en annan<br>anordning på vilken ljud eller rörliga bilder har tagits upp inte utan<br>framställarens samtycke eftergöras eller göras tillgänglig för allmän-<br>heten förrän 50 år har förflutit från det år då upptagningen gjordes (i<br>paragrafens lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58).</p> <p>Utgångspunkten enligt upphovsrättslagen för beräkningen av skyddets &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;27</p> <p>giltighetstid är således en annan än vad som föreskrivs i direktivet.</p> <p>Upphovsrättslagen måste alltså ändras så att lagen stämmer överens med Prop. 1994/95:151<br>direktivet. Regeringen föreslår därför att utgångspunkten för<br>beräkningen av skyddstiden för framställare av ljud- eller<br>bildupptagningar skall vara tidpunkten för upptagningen eller, om<br>upptagningen har getts ut eller offentliggjorts, tidpunkten for den första<br>av dessa båda åtgärder.</p> <p>Artikel 3.4 föreskriver att televisions- och radioföretags rättigheter<br>skall löpa ut 50 år efter det att utsändningen först överförs via tråd eller<br>trådlöst, inbegripet via kabel eller satellit.</p> <p>I svensk rätt finns bestämmelser om skyddstiden för de rättigheter som<br>tillkommer radio- och televisionsföretag i 48 § andra stycket upphovs-<br>rättslagen. Enligt bestämmelsen får en ljudradio- eller televisions-<br>utsändning som har tagits upp på en anordning genom vilken den kan<br>återges inte utan företagets samtycke foras över från en sådan anordning<br>till en annan förrän 50 år har förflutit efter det år då utsändningen ägde<br>rum; anordningen får inte heller utan företagets samtycke spridas till<br>allmänheten förrän samma tid har förflutit (i paragrafens lydelse enligt<br>förslaget i prop. 1994/95:58). Begreppet &quot;ljudradio- eller tele-<br>visionsutsändning&quot; omfattar kabelsändning och sändning över satellit.<br>Upphovsrättslagen stämmer således överens med direktivet, och någon<br>lagändring bör enligt regeringens bedömning inte göras.</p> <h3>6.4 Outgivna verk</h3> <p>Regeringens förslag: Den som för första gången ger ut eller<br>offentliggör ett verk for vilket skyddstiden har gått ut och som<br>inte tidigare har getts ut skall ha en rätt som svarar mot de<br>ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten. Rätten<br>skall gälla i 25 år. Skyddet begränsas så att det skall tillämpas på<br>utgivningar och offentliggöranden av sådana fysiska och juridiska<br>personer som har anknytning till Sverige. Regeringen får<br>föreskriva att bestämmelserna skall tillämpas med avseende på<br>andra länder.</p> <p>Promemorians förslag: Stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 23).</p> <p>Remissinstanserna: Remissinstanserna har i allt väsentligt tillstyrkt<br>promemorians förslag eller lämnat dem utan någon invändning.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Artikel 4 föreskriver att en person<br>som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång för första gången<br>lagligen ger ut eller offentliggör ett verk som inte tidigare har getts ut<br>skall ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens ekonomiska<br>rättigheter. Skyddstiden för sådana rättigheter skall enligt artikeln vara<br>25 år från den dag då verket först lagligen gavs ut eller<br>offentliggjordes. Regeln ger en ny sorts skydd. Den syftar till att<br>uppmuntra och ge ett ekonomiskt utbyte vid utgivningar av nyupptäckta &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;28</p> <p>verk vars upphovsrättsliga skyddstid har löpt ut. Ett exempel på detta är<br></p> <p>när en okänd symfoni av Mozart plötsligt hittades i Odense i Danmark Prop. 1994/95:151<br>för några år sedan.</p> <p>I svensk rätt är ett verk fritt när skyddstiden har gått ut (om man<br>bortser från de åtgärder som kan vidtas enligt 51 § upphovsrättslagen<br>när ett verk används på ett sätt som kränker den andliga odlingens<br>intressen). Detta gäller även om verket aldrig har getts ut. Upp-<br>hovsrättslagen stämmer således i detta avseende inte överens med<br>direktivet. En motsvarande bestämmelse måste alltså införas.<br>Regeringen föreslår därför att den som för första gången ger ut eller<br>offentliggör ett verk för vilket skyddstiden har gått ut och som inte<br>tidigare har getts ut skall ha ett skydd som motsvarar upphovsrättens<br>ekonomiska del och att skyddet skall gälla under 25 år.</p> <p>Direktivet innehåller inte några regler om på vilka utgivningar och<br>offentliggöranden som artikel 4 skall tillämpas. Skyddet omfettas inte<br>heller av Bemkonventionen eller någon annan internationell<br>överenskommelse på området. Enligt regeringens mening framstår det<br>som naturligt att det nya skyddet tillämpas på utgivningar och<br>offentliggöranden av fysiska och juridiska personer som har anknytning<br>till Sverige. Med stöd av 62 § får regeringen meddela föreskrifter om<br>tillämpningen med avseende också på andra länder (se avsnitt 7).</p> <h3>6.5 Några andra frågor</h3> <p>Regeringens bedömning: Inga andra lagändringar bör göras.</p> <p>Promemorians bedömning: Stämmer överens med regeringens (se<br>promemorian s. 23 och 24).</p> <p>Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har delat promemorians<br>bedömning eller lämnat den utan någon invändning.</p> <p>Skälen for regeringens bedömning: Artikel 5 ger medlemsländerna<br>möjlighet att föreskriva ett särskilt skydd för kritiska och vetenskapliga<br>publikationer for vilka skyddstiden har gått ut eller som av någon annan<br>anledning är fria från upphovsrättslig synpunkt. Enligt artikeln är den<br>längsta tiden för ett sådant skydd 30 år från första lagliga utgivningen.<br>I svensk rätt skyddas kritiska och vetenskapliga verk på samma sätt som<br>andra verk, ofta som litterära verk. Följaktligen gäller vantiga<br>skyddstider också för sådana verk och de är fria, om skyddstiden har<br>gått ut. Enligt regeringens bedömning finns det inte någon anledning att<br>ha en särreglering för kritiska eller vetenskapliga publikationer.</p> <p>Artikel 7.1 föreskriver att om ett verks ursprungsland enligt<br>Bemkonventionen är ett tredje land och om upphovsmannen till verket<br>inte är medborgare i en medlemsstat, så skall den skyddstid som<br>föreskrivs av medlemsstaterna löpa ut den dag då det skydd som gäller<br>i verkets ursprungsland löper ut och den får inte överstiga den tid som<br>festställs i artikel 1. Motsvarande bestämmelser för närstående<br>rättigheter finns i artikel 7.2. För svensk del ger de här artiklarna inte<br>anledning till några lagändringar. Sverige är anslutet till konventionerna<br></p> <p>29</p> <p>och ger enligt bestämmelserna i den internationella upphovsrätts- Prop. 1994/95:151<br>förordningen (1994:193) skydd åt upphovsmän och närstående<br>rättighetshavare från andra länder. Skyddet enligt svensk rätt gäller<br>dock inte när skyddstiden i verkets hemland respektive det land där<br>framförandet skedde har gått ut (3 §).</p> <h2>7 Ändring av delegationsbestämmelsen</h2> <p>Regeringens förslag: Regeringen skall få meddela föreskrifter om<br>upphovsrättslagens tillämpning med avseende på andra länder inte<br>endast under förutsättning av ömsesidighet utan också i de fall det<br>följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en<br>mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt.</p> <p>Skälen för regeringens förslag: Som har nämnts i avsnitt 4 tillämpas<br>upphovsrättslagen på svenska verk och på svenska framföranden,<br>upptagningar och andra prestationer. Enligt 60 § skall lagens<br>föreskrifter om upphovsrätt sålunda tillämpas bl.a. på verk av svenska<br>medborgare eller personer som har sin vanliga vistelseort i Sverige och<br>på verk som först har getts ut i Sverige. Regler om tillämpningen av<br>lagens bestämmelser om närstående rättigheter finns i 61 &nbsp;§.</p> <p>Huvudregeln är att bestämmelserna tillämpas på sådana framföranden,<br>ljudupptagningar och utsändningar som äger rum i Sverige och på<br>utsändningar där sändarföretaget har sitt säte i Sverige. I 61 § finns<br>även regler om lagens tillämpning som är grundade på svenskt<br>medborgarskap eller liknande. Exempelvis skall enligt paragrafens<br>andra stycke bestämmelserna i 49 § (katalogskyddet) som utgångspunkt<br>tillämpas på den som är svensk medborgare eller svensk juridisk<br>person.</p> <p>Men upphovsrätten är ett rättsområde med en mycket stark<br>internationell anknytning, och Sverige är anslutet till flera<br>internationella konventioner, bl.a. till Bemkonventionen för skydd av<br>litterära och konstnärliga verk och till Internationella konventionen om<br>skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram och<br>radioföretag (Romkonventionen). Konventionerna bygger på nationell<br>behandling. Med detta menas att en stat som har anslutit sig till en<br>konvention måste behandla medborgare i en annan medlemstat på<br>samma sätt som sina egna medborgare. Genom Sveriges anslutning till<br>konventionerna skyddas utländska verk och prestationer i betydande<br>grad här i landet.</p> <p>Föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpning med avseende på<br>andra länder finns i internationella upphovsrättsforordningen<br>(1994:193). Exempelvis skall enligt 2 § bestämmelserna om upphovsrätt<br>i upphovsrättslagen tillämpas på verk av den som är medborgare eller<br>har sin vanliga vistelseort i ett annat land än Sverige, om det landet är<br>anslutet till Bemkonventionen. Regeringen har meddelat föreskrifterna i<br></p> <p>30</p> <p>förordningen med stöd av en delegationsbestämmelse i upphovs- Prop. 1994/95:151<br>rättslagen. Enligt 62 § får regeringen meddela föreskrifter om lagens<br>tillämpning med avseende på andra länder. Regeringen får dock -<br>enligt bemyndigandets nuvarande lydelse - meddela sådana föreskrifter<br>endast under förutsättning av ömsesidighet.</p> <p>Till följd av medlemskapet i EU och EES-avtalet måste Sverige ge<br>skydd till andra länder även om det inte föreligger någon ömsesidighet.<br>Enligt artikel 6 i Romfördraget i dess lydelse enligt MaastrichtfÖrdraget<br>skall nämligen all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden<br>inom fördragets tillämpningsområde och samma princip finns även i<br>EES-avtalet (artikel 4). Principen om icke-diskriminering gäller för<br>upphovsrätt och närstående rättigheter och ett EES-lands lagstiftning får<br>inte utesluta andra samarbetsländers medborgare från sådana rättigheter<br>som lagen ger åt den egna statens medborgare (jfr EG-domstolens dom<br>den 20 oktober 1993 i &quot;Phil Collins-målet”, domen är redovisad i<br>Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna,<br>Ds 1994:127 s. 27 f.). Av EES-avtalet följer alltså att de rättigheter<br>som upphovsrättslagen ger till svenska medborgare måste ges till alla<br>personer som är medborgare i något EES-land även om det inte<br>föreligger ömsesidighet. Också avtalet om handelsrelaterade aspekter av<br>immaterialrätter (TRIPs) kräver i vissa fall att rättigheter på<br>upphovsrättslagens område ges till andra länder oberoende av<br>ömsesidighet (prop. 1994/95:35 Sveriges anslutning till Världs-<br>handelsorganisationen m.m. Del A s. 64 f.). För första gången i det<br>multilaterala internationella regelverket om immaterialrätt har man<br>infört en bestämmelse om mest-gynnad-nationsbehandling. Denna<br>innebär att alla de immaterialrättsliga förmåner som en medlem i<br>Världshandelsorganisationen beviljar någon annan medlems medborgare<br>måste - med vissa undantag - omedelbart och ovillkorligt ges till alla<br>andra medlemsländers medborgare.</p> <p>I dag är föreskrifterna om upphovsrättslagens tillämpning med<br>avseende på andra länder samlade i internationella upphovsrätts-<br>förordningen. Den nuvarande delegationsbestämmelsen i 62 § förutsätter<br>dock ömsesidighet och ger därmed regeringen inte rätt att meddela alla<br>de föreskrifter om lagens tillämpning som är nödvändiga till följd av<br>EES-avtalet och TRIPs-avtalet. Om 62 § inte ändras, måste de<br>föreskrifter som inte grundas på ömsesidighet ges direkt i lagen medan<br>de andra föreskrifterna skulle finnas kvar i förordningen.</p> <p>För den enskilde blir regelverket klarast och enklast, om samtliga<br>konventionsbundna föreskrifter om upphovsrättslagens tillämpnings-<br>område med avseende på andra länder finns i internationella<br>upphovsrättsforordningen. Även av andra skäl är en sådan ordning mest<br>ändamålsenlig. En uppräkning i lagen av de länder gentemot vilka<br>bestämmelserna skall tillämpas kunde göra det nödvändigt med en<br>lagändring - och alltså en riksdagsbehandling - varje gång något land<br>ansluter sig till Världshandelsorganisationen. Riksdagen har vid flera<br>tillfallen också godtagit att denna typ av föreskrifter delegeras till<br>regeringen (jfr Lagrådet i prop. 1985/86:119 s. 51). Ett exempel på<br>detta finns på ett näraliggande område. Enligt 15 § lagen (1992:1685)<br></p> <p>31</p> <p>om skydd för kretsmönster för halvledarprodukter får regeringen, under Prop. 1994/95:151<br>förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av ett sådant avtal med<br>en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen<br>godkänt, föreskriva om lagens tillämplighet i förhållande till andra<br>stater. Det är lämpligt att 62 § upphovsrättslagen utformas på samma<br>sätt som delegationsbestämmelsen i kretsmönsterlagen. Med ett sådant<br>bemyndigande från riksdagen kommer regeringen att ha kompetens att<br>meddela de föreskrifter om lagens tillämpning som är nödvändiga på<br>grund av EES-avtalet och TRIPs-avtalet. De konventionsbundna<br>föreskrifterna om lagens tillämpning kommer då också i fortsättningen<br>att finnas samlade i internationella uppphovsrättsförordningen. Samtidigt<br>är förutsättningarna för regeringens utnyttjande av riksdagens<br>bemyndigande tillräckligt begränsade.</p> <p>Regeringen föreslår därför att 62 § upphovsrättslagen ändras så att<br>regeringen får meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende<br>på andra länder också i de fall det följer av ett sådant avtal med en<br>främmande stat eller en mellanfolklig organisation som riksdagen<br>godkänt.</p> <h2>8 &nbsp;&nbsp;Kostnader och resursbehov</h2> <p>Lagförslagen medför i sig inte några ekonomiska konsekvenser for det<br>allmänna. Däremot kommer naturligtvis den som väljer att utnyttja ett<br>verk som åter blir upphovsrättsligt skyddat att kunna drabbas av en<br>kostnad som annars inte skulle ha akualiserats.</p> <h2>9 &nbsp;&nbsp;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h2> <p>Artikel 10 i direktivet innehåller bestämmelser om tillämpningen i tiden<br>av direktivets bestämmelser.</p> <p>I artikel 10.2 finns en regel av innebörd att skyddstiderna i direktivet<br>skall tillämpas på alla verk och prestationer som den 1 juli 1995 är<br>skyddade i åtminstone en medlemsstat enligt den nationella lag-<br>stiftningen där. Bestämmelsen innebär att skyddstiden i vissa fall<br>kommer att återupplivas.</p> <p>De flesta av EU:s medlemsstater har för närvarande, i likhet med<br>Sverige, en skyddstid på 50 år. Men några länder har en längre tid. I<br>Tyskland är skyddstiden 70 år, i Spanien 60 år och i Frankrike 70 år<br>för vissa verk. Med hänsyn till EG-domstolens dom i det tidigare<br>nämnda &quot;Phil Collins-målet” måste man utgå från att Tyskland kommer<br>att ge en sjuttioårig skyddstid till alla verk av medborgare från EES-<br>ländema. I Tyskland kommer det sålunda den 1 juli 1995 att finnas en<br>sjuttioårig skyddstid för verk som skapats av medborgare från något<br>EES-land. Eftersom skyddstiderna skall tillämpas på verk som den 1<br>juli 1995 är skyddade i åtminstone en medlemsstat, måste EES-ländema<br>vid uppfyllandet av direktivet ge en sjuttioårig skyddstid för alla verk av<br>personer som är medborgare i något EES-land. EES-ländema är alltså</p> <p>32</p> <p>skyldiga att återuppliva skyddet för verk där en sjuttioårig skyddstid Prop. 1994/95:151<br>inte har gått ut. Samma bedömning gjordes i Justitiedepartementets<br>promemoria De upphovsrättsliga skyddstiderna (Ds 1994:127), och<br>denna bedömning har godtagits av det helt övervägande antalet<br>remissinstanser. Även kommissionen har gett uttryck for samma<br>uppfattning (jfr kommissionens skrivelse till rådet den 19 januari 1995<br>[4346/95]). En annan uppfattning skulle för övrigt innebära att skyddet<br>i Sverige, för en viss tidsperiod, typiskt sett skulle bli sämre för<br>svenska upphovsmän än för tyska, franska och spanska upphovsmän (jfr<br>promemorians s. 27). En sådan ordning framstår inte som lämplig.</p> <p>Den nya skyddstiden på 70 år som regeringen föreslår i<br>lagrådsremissen skall därför tillämpas även på verk som har skapats<br>innan de nya reglerna träder i kraft, oavsett om skyddstiden hade löpt ut<br>enligt de hittills gällande bestämmelserna. Detta innebär dock inte att en<br>sjuttioårig skyddstid kommer att ges till verk som inte har någon EES-<br>anknytning. I dessa fall skall den i Bemkonventionen angivna principen<br>om jämförelse av skyddstiden tillämpas (se artikel 7.1 i direktivet; jfr<br>också 3 § internationella upphovsrättsförordningen, 1994:193).</p> <p>För att det inte skall kunna råda någon tvekan om att den nya<br>skyddstiden kan gälla retroaktivt for samtliga svenska verk bör den<br>förlängda skyddstiden träda i kraft så att den redan löper den 1 juli<br>1995. De föreslagna lagändringarna bör därför träda i kraft den 30 juni<br>1995.</p> <p>Lagförslaget innebär sålunda att skyddet kommer att återupplivas för<br>vissa verk som enligt de nuvarande bestämmelserna redan hunnit bli fria<br>eller som kommer att bli fria före den nya lagens ikraftträdande. Det<br>kan dock inträffa att någon under den fria tiden hade börjat förfoga över<br>verket, genom att framställa exemplar av verket eller genom att göra<br>det tillgängligt för allmänheten. Det är därför nödvändigt med<br>övergångsregler som skyddar tredje man. I inledningen till direktivet<br>konstateras också att hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade<br>förväntningar är en del av gemenskapens rättsordning (punkten 27).<br>Enligt artikel 10.3 skall direktivet inte påverka sådana utnyttjanden som<br>har skett före den 1 juli 1995 och medlemsstaterna skall anta de<br>nödvändiga bestämmelserna for att särskilt skydda rättigheter som har<br>förvärvats av tredje man.</p> <p>En redan vidtagen åtgärd - t.ex. framställning av exemplar av ett verk<br>- skall naturligtvis inte kunna angripas med stöd av den återupplivade<br>upphovsrätten. Inte heller bör de nya reglerna gripa in i rådande<br>avtalsförhållanden. Om någon genom ett avtal har getts rätt att förfoga<br>över verket, skall han alltså inte förlora den rätt som han fått. De nya<br>bestämmelserna bör således inte tillämpas när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.</p> <p>Övergångsbestämmelser av detta slag föreslogs också i den nyss<br>nämnda promemorian från Justitiedepartementet. Vid remiss-<br>behandlingen av promemorian har dock flera remissinstanser - bl.a.<br>Hovrätten för Västra Sverige och Sveriges Advokatsamfund - kritiserat<br>de föreslagna övergångsbestämmelserna för att dessa inte ger ett &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;33</p> <p>tillräckligt skydd för den som under den fria tiden börjat att förfoga</p> <p>3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151<br></p> <p>över ett verk. Remissinstanserna har framhållit att det är viktigt att Prop. 1994/95:151<br>projekt som inletts när verket var fritt får avslutas på rimliga villkor.</p> <p>Enligt regeringens bedömning är denna kritik väl grundad. Eftersom<br>förfogandet var lovligt under den fria tiden, har den som gjorde det ett<br>berättigat intresse att utan hinder av de nya bestämmelserna få<br>tillgodogöra sig det arbete och de kostnader som han har lagt ned på<br>företaget. Detta gäller inte minst för förfogande i form av<br>exemplarframställning av litterära och musikaliska verk. Här rör det sig<br>ju ofta om mycket långsiktiga projekt med stora investeringar. Det finns<br>naturligtvis även ett allmänt intresse i att investeringar inte går förlorade<br>genom att ett utnyttjande måste upphöra eller inte kan sättas igång.<br>Sådana intressen måste skyddas genom särskilda övergångsregler.<br>Frågan hur intressena bäst tillgodoses utan att det slår ut det<br>upphovsrättsliga skyddet har därför åter tagits upp vid särskilda<br>överläggningar mellan ansvariga departement och ministerier i de<br>nordiska länderna. Vid de nordiska överläggningarna har frågan<br>diskuterats ingående. Man har nått full enighet om hur övergångs-<br>reglerna bör utformas.</p> <p>Den som under den fria tiden har böijat att förfoga över ett verk<br>genom att framställa exemplar av verket bör få avsluta den planerade<br>verksamheten utan hinder av att skyddet återupplivas. Det bör även<br>finnas ett skydd för den som under den fria tiden förberett ett sådant<br>förfogande, t.ex. genom dyra investeringar. Samma rätt bör därför<br>tillkomma den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa<br>exemplar av verket. Att det - trots den återuppväckta upphovsrätten -<br>under en obegränsad tid skulle finnas rätt till förfogande över verket är<br>emellertid knappast motiverat och det skulle dessutom kunna föranleda<br>missbruk. Rätten att fortsätta med exemplarframställningen bör därför<br>gälla under en viss övergångstid. Liknande regler till skydd for tredje<br>man är för övrigt vedertagna inom immaterialrätten när ensamrätter<br>återupplivas (jfr 74 § andra stycket patentlagen [1967:837] och 5<br>ikraftträdande- och övergångsbestämmelserna till lagen [1993:1406] om<br>ändring i patentlagen).</p> <p>Exemplar av verk som har framställts före ikraftträdandet eller under<br>övergångsfristen bör fritt få visas och spridas. Undantag bör dock göras<br>för uthyrning och utlåning (19 § andra stycket upphovsrättslagen, i<br>paragrafens lydelse enligt proposition 1994/95:58).</p> <p>Av praktiska skäl bör verk, som ingår i upptagningar avsedda for<br>radio- eller televisionsutsändning och som gjordes under den fria tiden,<br>få användas for sådana utsändningar under en övergångstid utan att<br>användaren skall behöva inhämta upphovsmannens samtycke. Detsamma<br>bör gälla for offentligt framförande av filmupptagningar. Bland andra<br>Sveriges Radio Aktiebolag har efterlyst övergångsregler med detta<br>syfte.</p> <p>När det gäller de närstående rättigheterna finns det goda skäl för att så<br>långt som möjligt behandla dem på samma sätt som upphovsrätten.<br>Retroaktivitet bör gälla for de nya bestämmelserna om framföranden<br>och andra prestationer på de närstående rättigheternas område från &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;34</p> <p>samtliga EES-ländema. Samma övergångsregler bör också gälla. En<br></p> <p>sådan ordning innebär att regelsystemet blir enkelt och klart och har Prop. 1994/95:151<br>också gillats av de flesta remissinstanserna.</p> <p>I proposition 1994/95:58 Uthyrning och utlåning av upphovsrättsligt<br>skyddade verk, m.m. har regeringen föreslagit en övergångs-<br>bestämmelse enligt vilken vissa övergångsbestämmelser till lagen<br>(1986:367) om ändring i upphovsrättslagen skall gälla. Dessa över-<br>gångsbestämmelser innebär i korthet att de nya bestämmelser om<br>skyddstid som då infördes skulle gälla också äldre prestationer enligt 45<br>- 48 §§ men enbart om skyddstiden enligt de då gällande äldre<br>bestämmelserna ännu inte hade gått ut. Eftersom de regler som<br>regeringen nu föreslår innebär ett återupplivande av skyddet för<br>rättigheter enligt 45 och 46 §§ där skyddstiden har gått ut, bör<br>övergångsbestämmelserna inte längre gälla såvitt avser dessa rättigheter.</p> <p>I artikel 10.1 sägs att om en skyddstid löper i ett EU-land den 1 juli<br>1995 och är längre än den som föreskrivs i direktivet skall detta inte<br>innebära att den skyddstiden förkortas. Denna situation torde för svensk<br>del kunna komma i fråga i undantagsfall beträffande filmverk. Dessa är<br>i dag skyddade 50 år från den sist avlidne upphovsmannens död. Enligt<br>de nya bestämmelserna skall skyddstiden räknas från den sist avlidne<br>personens död inom en av fyra bestämda upphovsmannakategorier,<br>nämligen huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren eller<br>kompositören av den speciella musiken. Om den sist avlidne<br>upphovsmannen till verket är t.ex. en dräktdesigner, skulle de nya<br>bestämmelserna kunna komma att medföra en kortare skyddstid än den<br>som gäller enligt nuvarande bestämmelser. Med hänsyn till sådana<br>situationer bör det i lagen införas en regel om att de nya reglerna inte i<br>något fall får medföra att en kortare skyddstid kommer att gälla än i<br>dag.</p> <p>Också den föreslagna regeln om upphörande av skyddet för icke<br>offentliggjorda okända verk i fråga om vilka skyddstiden i dag är evig<br>skulle i och för sig kunna medföra en inskränkning av skyddstiden. Men<br>någon undantagsregel i denna situation kan här inte komma i fråga,<br>eftersom det skulle innebära en permanentning av den nuvarande<br>situationen och strida mot direktivet.</p> <h2>10 Författningskommentarer</h2> <h3>10.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3> <p>2 a kap. Ersättning vid vidareförsäljning av exemplar av konstverk</p> <p>26 j §</p> <p>Öm ett exemplar av ett konstverk som har överlåtits säljs vidare inom<br>upphovsrättens giltighetstid av en näringsidkare i hans yrkesmässiga<br>verksamhet, har upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren.<br>Upphovsmannen har rätt till ersättning även i annat fall, om<br></p> <p>35</p> <p>försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga Prop. 1994/95:151<br>verksamhet. I ett sådant fall skall ersättningen betalas av<br>näringsidkaren. Ersättningen skall vara fem procent av försäljningspriset<br>exklusive mervärdesskatt.</p> <p>Upphovsmannen har dock inte rätt till ersättning,</p> <p>1. om försäljningspriset exklusive mervärdesskatt inte överstiger en<br>tiondel av basbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,</p> <p>2. om exemplaret av konstverket är ett alster av byggnadskonst eller</p> <p>3. om exemplaret av konstverket är ett alster av brukskonst som har<br>framställts i flera identiskt lika exemplar.</p> <p>Rätten till ersättning är personlig och kan inte överlåtas. Efter<br>upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 § första stycket<br>äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och testamente<br>tillämpliga pä rätten.</p> <p>Endast organisation som företräder ett flertal svenska upphovsmän på<br>området har rätt att kräva in ersättningen. Organisationen skall kräva in<br>ersättningen och betala beloppet till den ersättningsberättigade, efter<br>avdrag för skälig ersättning till organisationen för dess omkostnader.<br>Om organisationen inte kräver den ersättningsskyldige på ersättningen<br>inom tre är efter utgången av det kalenderår då försäljningen ägde rum,<br>är fordringen preskriberad.</p> <p>Den som är ersättningsskyldig skall på begäran av organisationen<br>redovisa de ersättningsgrundande försäljningar som gjorts under de tre<br>närmast föregående kalenderåren.</p> <p>Paragrafen, som är ny och finns under ett nytt kapitel, innehåller<br>bestämmelser om droit de suite. Den är tillämplig på verk av den som<br>är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige (60 §<br>tredje stycket). Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet<br>eller om det följer av ett sådant avtal med en främmande stat eller en<br>mellanfolklig organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela<br>föreskrifter om paragrafens tillämpning med avseende på andra länder<br>(62 §).</p> <p>Första stycket</p> <p>I paragrafens första stycke anges de grundläggande bestämmelserna<br>om droit de suite. När ett exemplar av ett konstverk med<br>upphovsmannens samtycke har överlåtits, får exemplaret spridas vidare<br>(19 § första stycket, i paragrafens lydelse enligt förslaget i prop.<br>1994/95:58). Under vissa förutsättningar har upphovsmannen rätt till<br>ersättning när exemplaret sprids vidare. Enligt första stycket har<br>upphovsmannen rätt till ersättning av säljaren, om ett exemplar av ett<br>konstverk har överlåtits och därefter inom upphovsrättens giltighetstid<br>säljs vidare av en näringsidkare i hans yrkesmässiga verksamhet. I<br>första stycket sägs också att upphovsmannen har rätt till ersättning även<br>i annat fall, om försäljningen förmedlas av en näringsidkare i dennes<br>yrkesmässiga verksamhet. I andra stycket anges när upphovsmannen<br>inte har någon rätt till ersättning trots att förutsättningarna i första<br>stycket är uppfyllda.</p> <p>För att rätt till ersättning skall finnas krävs således att det rör sig om<br>försäljning av ett exemplar av ett konstverk. Begreppet &quot;konstverk&quot;<br>omfattar inte bara sådan konst som inte samtidigt fyller ett praktiskt<br>ändamål, t.ex. målningar, teckningar och grafik. Det omfattar också<br></p> <p>36</p> <p>brukskonst, t.ex. glas, keramik, möbler och textilier, samt Prop. 1994/95:151<br>byggnadskonst. I bestämmelsens andra stycke undantas dock från<br>ersättningsrätt alster av byggnadskonst och alster av sådan brukskonst<br>som har framställts i flera identiskt lika exemplar. I övrigt omfattar<br>rätten till ersättning alla typer av konstverk, dvs. även fotografiska verk<br>(jfr 1 § första stycket 5). Det uppställs inte något krav på att exemplaret<br>skall kunna betecknas som original eller liknande.</p> <p>Det krävs också att försäljningen äger rum under upphovsrättens<br>giltighetstid, annars finns inte någon rätt till ersättning. Likaså krävs att<br>exemplaret har överlåtits tidigare. Exemplaret skall ha övergått till en<br>ny ägare genom köp, byte eller gåva. Den första överlåtelsen av<br>exemplaret ger alltså inte rätt till någon ersättning. Däremot ger vaije<br>följande försäljning rätt till ersättning, om förutsättningarna i övrigt är<br>uppfyllda.</p> <p>Vidare krävs att det är en näringsidkare som säljer exemplaret av<br>konstverket i sin yrkesmässiga verksamhet. Upphovsmannen har då rätt<br>till ersättning av säljaren. Även om säljaren inte är en näringsidkare<br>som säljer exemplaret i sin yrkesmässiga verksamhet kan<br>upphovsmannen ha rätt till ersättning, men då bara om försäljningen<br>förmedlas av en näringsidkare i dennes yrkesmässiga verksamhet.<br>Näringsidkaren kan förmedla köpet t.ex. som agent eller mäklare.<br>Upphovsmannen har då rätt till ersättning av näringsidkaren, dvs. den<br>som förmedlat köpet. Om näringsidkaren handlar som kommissionär,<br>vilket ofta är fallet vid auktion, föreligger inte något förmedlingsfall.<br>Näringsidkaren är då i paragrafens mening att betrakta som säljare och<br>är ersättningsskyldig redan av det skälet.</p> <p>Ersättningens storlek skall vara fem procent av försäljningspriset efter<br>avdrag for mervärdesskatt. Ersättning skall således betalas oavsett om<br>det inträffat en värdestegring eller inte.</p> <p>Rätten till ersättning är individuell och tillkommer upphovsmannen.<br>Rätten gäller gentemot säljaren eller den som förmedlat köpet. Det är<br>alltså denne som är skyldig att betala upphovsmannens ersättning. Enligt<br>paragrafens fjärde stycke får dock endast en organisation som företräder<br>ett flertal svenska upphovsmän på området kräva in ersättningen. I<br>fjärde stycket finns även en bestämmelse om preskription av<br>upphovsmannens fordran på ersättning.</p> <p>Andra stycket</p> <p>I paragrafens andra stycke anges när upphovsmannen inte har rätt till<br>ersättning trots att förutsättningarna i första stycket är uppfyllda.<br>Upphovsmannen har inte rätt till ersättning om försäljningspriset<br>exklusive mervärdesskatt inte överstiger en tiondel av gällande<br>basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. Han har inte<br>heller rätt till ersättning om exemplaret av konstverket är ett alster av<br>byggnadskonst. Han har slutligen inte rätt till ersättning om exemplaret<br>av konstverket är ett alster av brukskonst som har framställts i flera<br>identiskt lika exemplar.</p> <p>37</p> <p>Tredje stycket &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:151</p> <p>I paragrafens tredje stycke föreskrivs att rätten till ersättning är<br>personlig och inte kan överlåtas. Detta innebär att rätten i sig inte får<br>utmätas (5 kap. 5 § första stycket utsökningsbalken). En annan sak är<br>att belopp som har betalats på vanligt sätt kan vara föremål för verk-<br>ställighet. Efter upphovsmannens död är, utan hinder av 10 kap. 3 §<br>första stycket äktenskapsbalken, föreskrifterna om bodelning, arv och<br>testamente tillämpliga på rätten. Motsvarande bestämmelse finns for<br>upphovsrättens övergång vid upphovsmannens död (41 § första stycket).<br>Några särskilda begränsningar i möjligheten att disponera över rätten<br>genom testamente är inte föreskrivna.</p> <p>Fjärde stycket</p> <p>I paragrafens fjärde stycke finns bestämmelser om rättens<br>administration. Bestämmelserna är besläktade med reglerna om<br>avtalslicens i 26 i §. I stycket finns även en bestämmelse om<br>preskription.</p> <p>Rätten till ersättning tillkommer upphovsmannen och gäller enligt<br>huvudregeln gentemot säljaren. Krav på ersättning kan dock göras<br>gällande endast av en organisation som företräder ett flertal svenska<br>upphovsmän på området. Detta innebär att upphovsmannen inte själv får<br>kräva in sin ersättning av den ersättningsskyldige. Organisationen är<br>ensam legitimerad att göra detta. Organisationen är skyldig att kräva in<br>ersättningen och betala den insamlade ersättningen till upphovsmannen<br>eller, efter dennes död, den som är ersättningsberättigad. Organi-<br>sationen får och skall kräva in ersättning också i de fall där<br>upphovsmannen är okänd eller inte har tagit kontakt med<br>organisationen.</p> <p>Upphovsmannens fordran mot den som är ersättningsskyldig enligt<br>första stycket är preskriberad, om inte organisationen har gjort gällande<br>krav på ersättningen hos den ersättningsskyldige inom tre år efter<br>utgången av det kalenderår då den aktuella försäljningen ägde rum.</p> <p>Femte stycket</p> <p>I paragrafens sista stycke finns regler om skyldighet att redovisa<br>försäljningar, om det begärs av den organisation som enligt fjärde<br>stycket administrerar rätten till ersättning. På begäran skall den som är<br>ersättningsskyldig enligt första stycket överlämna en redovisning till<br>organisationen. Redovisning skall göras av den näringsidkare som är<br>ersättningsskyldig som säljare och den näringsidkare som är ersättnings-<br>skyldig som förmedlare. I redovisningen skall anges de ersättnings-<br>grundande försäljningar som gjorts under de tre närmast föregående<br>kalenderåren. Fullgörande av redovisningsskyldigheten kan säkerställas<br>t.ex. med handräckning enligt lagen (1990:746) om betal-<br>ningsföreläggande och handräckning eller genom ett vitesföreläggande<br>av domstol.</p> <p>38</p> <p>43 §</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller intill utgången av sjuttionde året efter<br>det år då upphovsmannen avled eller, i fråga om verk som avses i 6 §,<br>efter den sist avlidne upphovsmannens dödsår. Upphovsrätt till ett film-<br>verk gäller i stället intill utgången av sjuttionde året efter dödsåret för<br>den sist avlidne av huvudregissören, manusförfattaren, dialogförfattaren<br>och kompositören av musik som har skapats speciellt för verket.</p> <p>Paragrafen innehåller en generell bestämmelse om den upphovsrättsliga<br>skyddstiden. Paragrafen har ändrats i två avseenden. Till en början har<br>skyddstiden förlängts från 50 till 70 år (artikel 1.1 i direktivet). Vidare<br>har det inforts särskilda skyddstidsbestämmelser i fråga om filmverk<br>(artikel 2.2). För sådana verk skall skyddstiden räknas från dödsåret för<br>den siste av en kategori bestående av fyra personer, nämligen huvud-<br>regissören, manusförfattaren, dialogförfattaren och kompositören av den<br>speciella filmmusiken. Detta betyder inte att upphovsrätten till ett<br>filmverk inte kan tillkomma andra sorters upphovsmän. Upphovsrätten<br>tillhör samtliga dem som genom sitt skapande har bidragit till filmverket<br>(jfr 6 §). Att det finns andra upphovsmän till filmverket som lever efter<br>det att den siste i den nyssnämnda kategorin har avlidit påverkar dock<br>inte skyddstiden för filmverket.</p> <p>44 §</p> <p>För verk som har offentliggjorts utan att upphovsmannen har blivit<br>angiven med sitt namn eller med sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det<br>år då verket offentliggjordes. Om verket består av två eller flera delar,<br>räknas tiden för varje del för sig.</p> <p>Om upphovsmannen inom den tid som anges i första stycket avslöjar<br>sin identitet, gäller bestämmelserna i 43 §.</p> <p>För verk som inte har offentliggjorts och vars upphovsman inte är<br>känd gäller upphovsrätten intill utgången av sjuttionde året efter det är<br>då verket skapades.</p> <p>I paragrafen finns bestämmelser om skyddstiden for anonyma eller<br>pseudonyma verk som har offentliggjorts. Förutom språkliga justeringar<br>har den ändringen gjorts att skyddstiden har förlängts från 50 till 70 år<br>(artikel 1.3 i direktivet). Vidare har beräkningen av skyddstiden för<br>verk som ges ut i flera delar gjorts oberoende av om delarna har ett<br>inbördes sammanhang (artikel 1.5); vaije del räknas för sig. Andra<br>stycket har ändrats så att paragrafen inte blir tillämplig om upphovs-<br>mannen avslöjar sin identitet (artikel 1.3). Slutligen har ett nytt tredje<br>stycke lagts till paragrafen. Den nya bestämmelsen handlar om verk<br>som har en okänd upphovsman och som inte har offentliggjorts. För<br>sådana verk skall utgångspunkten för beräkningen av skyddstiden vara<br>det år då verket skapades (artikel 1.6).</p> <p>44 a §</p> <p>Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,<br>har den som därefter för första gången ger ut eller offentliggör verket<br>sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som<br>innefattas i upphovsrätten. Rätten gäller intill utgången av tjugofemte<br>året efter det år då verket gavs ut eller offentliggjordes.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>39</p> <p>Paragrafen, som är ny, ger vissa rättigheter åt den som ger ut eller Prop. 1994/95:151<br>offentliggör ett verk som inte har getts ut inom den &quot;vanliga&quot;<br>skyddstiden. Bestämmelserna tillämpas på utgivningar och offent-<br>liggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga<br>vistelseort i Sverige och på utgivningar och offentliggöranden av<br>juridiska personer som har säte i Sverige (60 § fjärde stycket).<br>Regeringen kan, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig<br>organisation som riksdagen godkänt, i förordning meddela föreskrifter<br>om paragrafens tillämpning med avseende på andra länder (62 §).</p> <p>Om ett verk inte har getts ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §,<br>har den som därefter for första gången offentliggör eller ger ut verket<br>sådan rätt till verket som svarar mot de ekonomiska rättigheter som<br>innefattas i upphovsrätten; det nya skyddet gäller i 25 år (artikel 4 i<br>direktivet).</p> <p>Rätten enligt paragrafen är inte begränsad till någon viss typ av verk<br>utan gäller för alla sorters verk (jfr 1 §). Verket får dock inte ha getts<br>ut inom den tid som avses i 43 eller 44 §, dvs. enligt huvudregeln 70 år<br>efter det år då upphovsmannen avled. Bestämmelsen gäller också för de<br>fall där ett verk av historiska skäl aldrig har varit föremål för något<br>upphovsrättsligt skydd men där upphovsmannen har varit död i mer än<br>70 år. Rätten tillkommer den som för första gången offentliggör eller<br>ger ut verket. Ett verk anses offentliggjort när det lovligen har gjorts<br>tillgängligt for allmänheten (8 § första stycket). Ett verk anses utgivet<br>när ett exemplar med upphovsmannens samtycke har spritts till<br>allmänheten (8 § andra stycket). Den som först vidtar någon av de två<br>åtgärderna får rätten. Det betyder att den som gör verket tillgängligt för<br>allmänheten - t.ex. genom ett offentligt arkiv - kan åberopa rätten<br>gentemot den som senare ger ut verket. Att rättighetshavaren får de<br>ekonomiska rättigheter som innefattas i upphovsrätten innebär att han<br>har en uteslutande rätt att förfoga över verket genom att framställa<br>exemplar av det och genom att göra det tillgängligt för allmänheten (2 §<br>första stycket), givetvis med de inskränkningar som följer av 2 kap.<br>Däremot har han inte några rent ideella rättigheter till verket (3 §).</p> <p>Genom paragrafen ges sålunda en rätt som helt svarar mot den<br>ekonomiska delen av upphovsrätten. Ansvarsbestämmelsen i 53 §<br>tillämpas alltså vid intrång i rätten.</p> <p>45 §</p> <p>En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt<br>verk får inte utan hans samtycke</p> <p>1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,<br>genom vilken det kan återges, eller</p> <p>2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring<br>göras tillgängligt för allmänheten.</p> <p>Ett framförande som har tagits upp på en anordning som avses i första<br>stycket 1 får inte utan konstnärens samtycke foras över från en sådan<br>anordning till en annan eller göras tillgängligt for allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år då framförandet skedde eller, om<br>upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femiio år från<br></p> <p>40</p> <p>framförandet, efter det år då upptagningen först gavs ut eller offent- Prop. 1994/95:151<br>liggjordes.</p> <p>Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket<br>andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28<br>§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om<br>framföranden som avses i denna paragraf.</p> <p>Paragrafen handlar om de utövande konstnärernas rättigheter.<br>Utgångspunkten för skyddstidens beräkning är det år då framförandet<br>skedde. Om upptagningen av framförandet ges ut eller offentliggörs<br>inom femtio år från framförandet, räknas dock skyddstiden inte längre<br>från framförandet utan från det år då den första av de nämnda<br>åtgärderna vidtogs (artikel 3.1 i direktivet). Begreppen &quot;utgivning” och<br>&quot;offentliggörande&quot; är definierade i 8 §.</p> <p>46 §</p> <p>En grammofonskiva, en film eller en annan anordning på vilken ljud<br>eller rörliga bilder har tagits upp får inte utan framställarens samtycke<br>eftergöras eller göras tillgänglig för allmänheten förrän femtio år har<br>förflutit efter det år då upptagningen gjordes eller, om upptagningen har<br>getts ut eller offentliggjorts inom femtio år från upptagningen, efter det<br>år då upptagningen först gavs ut eller offentliggjordes. Som eftergöran-<br>de anses även att upptagningen fors över från en sådan anordning till en<br>annan.</p> <p>Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,<br>19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b<br>och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna<br>paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar<br>än sådana som avses i 47 §.</p> <p>Paragrafen handlar om skyddet för framställare av ljudupptagningar och<br>framställare av upptagningar av rörliga bilder. Utgångspunkten för<br>skyddstidens beräkning är det år då upptagningen gjordes. Om<br>upptagningen har getts ut eller offentliggjorts inom femtio år därifrån,<br>räknas dock skyddet inte längre från det år då upptagningen gjordes<br>utan från det år då den första av nämnda åtgärder vidtogs (artikel 3.2<br>och 3.3 i direktivet). Begreppen &quot;utgivning&quot; och &quot;offentliggörande&quot; är<br>definierade i 8 §.</p> <p>60 §</p> <p>Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på</p> <p>1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga<br>vistelseort i Sverige,</p> <p>2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom<br>riket,</p> <p>3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i<br>Sverige,</p> <p>4. här uppfort byggnadsverk,</p> <p>5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt<br>är fest förenat med marken.</p> <p>Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt<br>rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivningen<br>utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat<br>visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av<br>filmverket som verkets producent.</p> <p>41</p> <p>Bestämmelserna i 26 j § tillämpas på verk av den som är svensk Prop.<br>medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 44 a § tillämpas pä utgivningar och<br>offentliggöranden av den som är svensk medborgare eller har sin<br>vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna tillämpas också på<br>utgivningar och offentliggöranden av juridiska personer som har säte i<br>Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 50 och 51 §§ tillämpas på vaije litterärt eller<br>konstnärligt verk, oberoende av dess ursprung.</p> <p>I paragrafen finns bestämmelser om upphovsrättslagens tillämpnings-<br>område. Förutom redaktionella ändringar har föreskrifter intagits i<br>tredje stycket om tillämpningen av reglerna i 26 j § och i fjärde stycket<br>om tillämpningen av reglerna i 44 a §.</p> <p>Tredje stycket</p> <p>Enligt paragrafens tredje stycke tillämpas bestämmelserna i 26 j § på<br>verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga vistelseort<br>i Sverige. Upphovsrättslagen ger alltså inte någon rätt till ersättning vid<br>vidareförsäljning av konstverk åt den som inte har en sådan anknytning<br>till Sverige. En sådan rätt, t.ex. för personer som är medborgare i något<br>annat EES-land, kan i stället följa av regeringsföreskrifter enligt 62 §.</p> <p>Fjärde stycket</p> <p>Enligt paragrafens fjärde stycke tillämpas bestämmelserna i 44 a § på<br>alla utgivningar eller offentliggöranden av den som är svensk<br>medborgare eller har sin vanliga vistelseort i Sverige. Bestämmelserna<br>tillämpas också på offentliggöranden och utgivningar av juridiska<br>personer som har säte i Sverige. Detta innebär att utgivningar av denna<br>krets skyddas i Sverige enligt 44 a § oavsett var utgivningen har ägt<br>rum. Om bestämmelsens tillämplighet på t.ex. personer som är med-<br>borgare i något annat EES-land kan regeringen föreskriva enligt 62 §.</p> <p>62 §</p> <p>Regeringen får, under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer<br>av ett sådant avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig<br>organisation som riksdagen godkänt, meddela föreskrifter om denna<br>lags tillämpning med avseende på andra länder. Regeringen får också<br>meddela föreskrifter om lagens tillämpning på verk och fotografiska<br>bilder som först har utgivits av en mellanfolklig organisation och på inte<br>utgivna verk och fotografiska bilder som en sådan organisation får ge<br>ut.</p> <p>Paragrafen innehåller ett bemyndigande för regeringen att i förordning<br>meddela föreskrifter om lagens tillämpning med avseende bl.a. på andra<br>länder. I dessa fall får regeringen meddela föreskrifter om lagens<br>tillämpning under förutsättning av ömsesidighet eller om det följer av<br>ett avtal med en främmande stat eller en mellanfolklig organisation som<br>riksdagen godkänt. Ett exempel på ett sådant avtal är EES-avtalet.<br>Enligt artikel 4 i EES-avtalet är all diskriminering på grund av<br>nationalitet förbjuden inom avtalets tillämpningsområde. Av EES-avtalet<br>följer således att t.ex. rätt till ersättning enligt 26 j § skall ges till alla<br></p> <p>1994/95:151</p> <p>42</p> <p>personer som är medborgare i något EES-land (jfr 60 § tredje stycket). Prop. 1994/95:151<br>Med stöd av bemyndigandet i paragrafen får regeringen meddela de<br>nödvändiga föreskrifterna.</p> <h4>Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser</h4> <p>1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till<br>före ikraftträdandet.</p> <p>3. De nya bestämmelserna tillämpas inte när det gäller åtgärder som<br>har vidtagits eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. De<br>exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre<br>bestämmelser får fritt spridas och visas. Vad som sägs i 19 § andra<br>stycket och 26 j § skall dock tillämpas.</p> <p>4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de<br>äldre bestämmelserna men före ikraftträdandet har börjat att förfoga<br>över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder<br>av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning fortsätta den planerade framställningen dock<br>längst till den 1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under<br>motsvarande förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga<br>åtgärder för att framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk<br>som framställs med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas och<br>visas. Vad som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock<br>tillämpas.</p> <p>5. &nbsp;Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller<br>televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av<br>upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före<br>ikraftträdandet, får upptagningen utan hinder av de nya bestämmelserna<br>om upphovsrättens giltighetstid användas för radio- eller<br>televisionsutsändning dock längst till den 1 januari 2000. Detta gäller<br>också för offentligt framförande av filmupptagningar.</p> <p>6. Det som sägs i punkt 5 tillämpas också på upptagningar som<br>framställs med stöd av punkt 4.</p> <p>7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av<br>de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid<br>tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna<br>om giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket tillämpas dock<br>alltid efter ikraftträdandet.</p> <p>8. Det som sägs i punkt 2-7 tillämpas också på framföranden och<br>upptagningar som avses i 45 och 46 §§.</p> <p>Enligt punkt 1 träder den nya reglerna i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>Punkt 2 innehåller regeln att de nya föreskrifterna skall tillämpas<br>också för de verk som har kommit till före ikraftträdandet. Detta<br>innebär att den förlängda skyddstiden gäller för alla verk som skyddas<br>enligt den svenska upphovsrättsliga lagstiftningen. Skyddet återupplivas<br>bl.a. för sådana verk där skyddstiden visserligen gått ut enligt de gamla<br>bestämmelserna men där 70 år inte förflutit från upphovsmannens<br>dödsår. Tredje mans intressen skyddas genom bestämmelser i punkt 3 -<br>6 vilka tar sikte på verk där skyddstiden gått ut men där den nu<br>återupplivas.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 3 skyddar tredje mans intressen vad gäller<br>förfoganden som gjorts innan de nya reglerna träder i kraft. De nya<br>föreskrifterna tillämpas inte på åtgärder som har vidtagits före<br>ikraftträdandet. Detta innebär t.ex. att om någon har framställt<br></p> <p>exemplar före ikraftträdandet under sådan tid då upphovsrätten inte Prop. 1994/95:151<br>längre gäller, så kan förfogandet inte angripas med stöd av de nya<br>reglerna. Inte heller tillämpas de nya reglerna på rättigheter som<br>förvärvats före ikraftträdandet. Detta innebär att de nya föreskrifterna<br>inte griper in i rådande avtalsförhållanden. Utgångspunkten är att<br>exemplar av ett verk som har framställts med stöd av de äldre bestäm-<br>melserna får spridas och visas i fortsättningen. Bestämmelserna om<br>uthyrning och utlåning i 19 § andra stycket (i paragrafens lydelse enligt<br>förslaget i prop. 1994/95:58) och om ersättning i 26 j § tillämpas dock.</p> <p>Bestämmelserna i punkt 4 skyddar tredje mans intressen vad gäller<br>vissa förfoganden som görs sedan de nya reglerna trätt i kraft. Om<br>någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre<br>bestämmelserna men innan de nya reglerna träder i kraft böijat förfoga<br>över ett verk genom att framställa exemplar av det, så får han fortsätta<br>med och avsluta den planerade exemplarframställningen även sedan de<br>nya reglerna trätt i kraft. Den som har upphovsrätten kan således inte<br>åberopa rätten gentemot den som börjat framställa exemplar under den<br>fria tiden utan denne har rätt att avsluta den planerade framställningen.<br>Avgörande är således vad han har planerat. Exempelvis kan hans planer<br>avse omtryckning av exemplar av ett verk eller utgivning av flera band.<br>Han får då avsluta denna planerade framställning, men han får inte gå<br>längre än vad som är nödvändigt eller sedvanligt. Övergångs-<br>bestämmelserna ger honom inte heller under några omständigheter rätt<br>att fortsätta med förfogandet längre än till den 1 januari 2000. Samma<br>rätt att avsluta ett planerat förfogande har den som under den fria tiden<br>vidtagit väsentliga åtgärder för att framställa exemplar av verket.<br>Exempel på sådana åtgärder är framställning av tekniska hjälpmedel for<br>tryckning och andra väsentliga investeringar. Andra exempel kan vara<br>att avtala med skådespelare om medverkan i en filmupptagning eller<br>med musiker om medverkan i en fonogramupptagning. De exemplar<br>som framställs med stöd av dessa bestämmelser under övergångstiden<br>får fritt spridas vidare och visas. Bestämmelserna om uthyrning och<br>utlåning i 19 § andra stycket (i paragrafens lydelse enligt förslaget i<br>prop. 1994/95:58) och om ersättning i 26 j § tillämpas dock. Av punkt<br>6 följer att de övergångsvis framställda exemplaren under vissa<br>förutsättningar kan användas vid offentliga framföranden.</p> <p>Punkt 5 innehåller regler som ger rätt att under en övergångstid<br>använda upptagningar for radio- och televisionsutsändning utan<br>upphovsmannens samtycke. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd<br>för radio- eller televisionsutsändning och upptagningen är framställd<br>under den fria tiden, så får den användas för radio- eller televi-<br>sionsutsänding till den 1 januari 2000. Om ett verk ingår i en<br>filmupptagning som är framställd under den fria tiden, får upptagningen<br>framföras offentligt under samma övergångstid.</p> <p>Punkt 6 innehåller en regel som ger rätt att under vissa förutsättningar<br>använda de upptagningar som framställs med stöd av övergångsregeln i<br>punkt 4 vid offentliga framföranden. Det som sägs i punkt 5 tillämpas<br>också på dessa upptagningar.</p> <p>44</p> <p>Punkt 7 innehåller en regel som innebär att äldre skyddstidsbe- Prop. 1994/95:151<br>stämmelser gäller, om de nya bestämmelserna skulle medföra en för-<br>kortning av skyddet för ett visst verk. Bestämmelsen i 44 § tredje<br>stycket tillämpas dock alltid.</p> <p>Enligt punkt 8 har bestämmelserna i punkt 2-7 motsvarande<br>tillämpning på sådana framföranden och upptagningar som avses i 45<br>och 46 §§.</p> <h3>10.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1995:000) om<br>ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen<br>(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt<br>6 övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser<br>framföranden och ljudupptagningar.</p> <p>Förslaget innebär att punkt 6 i övergångsbestämmelserna till den<br>lagändring som föreslås i prop. 1994/95:58 inte längre skall gälla såvitt<br>avser framföranden och ljudupptagningar.</p> <p>Punkt 6 i de övergångsbestämmelser som föreslås i prop. 1994/95:58<br>föreskriver i fråga om framföranden, ljudupptagningar och utsändningar<br>för vilka skyddstiden enligt äldre bestämmelser löpte ut före den 1 juli<br>1986 att vissa övergångsbestämmelser till lagen (1986:367) om ändring<br>i upphovsrättslagen skall gälla. De sistnämnda övergångs-<br>bestämmelserna innebär i korthet att de nya bestämmelser om skyddstid<br>som då infördes skulle gälla också äldre prestationer enligt 45 - 48 §§<br>upphovsrättslagen men enbart om skyddstiden enligt de då gällande<br>bestämmelserna ännu inte hade gått ut.</p> <p>De regler som föreslås i propositionen om ändring i upphovsrätts-<br>lagen medför att skyddstiden i vissa fall kan komma att återupplivas.<br>Punkten 6 i övergångsbestämmelserna skall därför inte längre gälla i<br>dessa fall, dvs. såvitt avser framföranden (45 §) och ljudupptagningar<br>(46 §).</p> <p>45</p> <h2>Sammanfattning av Upphovsrättsutredningens<br>förslag</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 1</p> <p>Som ett resultat av Upphovsrättsutredningens särskilda översyn av<br>bildkonstnärernas rättigheter föreslås i betänkandet införandet av en ny<br>rätt till ersättning vid yrkesmässig vidareförädlingen av konstverk, s.k.<br>droit de suite. i 25 § upphovsrättslagen finns bestämmelser om<br>spridningsrätten till konstverk. Rätten till ersättning bör inforas i 25 §.</p> <p>Bestämmelserna om droit de suite bör utformas som en rätt for<br>konstnären till andel av försäljningspriset vid vidareförsäljningen av sina<br>verk. Rätten bör bara omfatta offentlig vidareförsäljning som sker på<br>auktioner eller genom konsthandeln. En sådan avgränsning innebär att<br>försäljning som sker privat faller utanför tillämpningsområdet.<br>Ersättningsordningen bör omfatta den s.k. bildkonsten. Det bör inte<br>uppställas något krav på att verken skall kunna betecknas som original<br>eller liknande. Uppförda byggnadsverk bör inte omfattas. Brukskonst<br>bör inte omfattas om verket har framställts i flera identiska exemplar.</p> <p>Den föreslagna ersättningsordningen bör utformas som en individuell<br>rätt som tillkommer upphovsmannen. Den bör gälla under verkets<br>skyddstid enligt bestämmelserna i upphovsrättslagen. Rätten bör inte<br>kunna överlåtas. Efter upphovsmannens död bör rätten dock kunna<br>övergå till efterlevande make och arvingar och testamenteras enligt<br>vanliga regler. Om konstnären inte efterlämnar några arvsberättigade<br>och inte heller disponerat över rätten genom testamente, bör<br>ersättningen, i stället for att tillfalla allmänna arvsfonden, övergå till<br>den organisation som skall förvalta drott de suite-ersättningama för att<br>användas till kollektiva ändamål.</p> <p>Ersättningen bör beräknas på försäljningspriset exklusive<br>mervärdesskatt eller annan offentlig avgift. En minimigräns för<br>avgiftsgrundande försäljningspris bör fastställas i administrativ ordning.</p> <p>Bevakningen och administrationen av rätten bör handhas av en<br>organisation. Rätten till ersättning bör kunna göras gällande endast av<br>en enda organisation. Organisationen bör godkännas av regeringen.</p> <p>För att göra det möjligt att kontrollera att den ersättningsskyldige<br>fullgör sina skyldigheter bör det föreskrivas att denne på begäran av<br>organisationen är skyldig att redovisa vilka försäljningar som har ägt<br>rum under de tre närmast föregående kalenderåren genom att förete en<br>förteckning som är attesterad av en auktoriserad revisor. Ersättnings-<br>och uppgiftsskyldigheten bör sanktioneras genom straffbestämmelser.</p> <p>46</p> <h2>Upphovsrättsutredningens lagförslag</h2> <h3>Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk</p> <p>dels att 15 och 19 §§ skall upphöra att gälla,</p> <p>dels att 1, 9, 10, 12 - 14, 16, 18, 20, 22, 22 a, 23, 24, 25, 27, 45,<br>46, 48, 49, 53, 58 och 60 §§ skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 25 a och 52 a §§, av<br>följande lydelse.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 2</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>/--/</p> <p>25</p> <p>Sedan upphovsmannen överlåtit<br>exemplar av konstverk eller verket<br>utgivits, må exemplar, som<br>överlåtits eller omfattas av<br>utgivningen, spridas vidare samt<br>verket visas offentligt på annat sätt<br>än genom film eller television.</p> <p>/--/</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>§</p> <p>Sedan upphovsmannen överlåtit<br>exemplar av konstverk eller verket<br>utgivits, får exemplar, som<br>överlåtits eller omfattas av<br>utgivningen, spridas vidare samt<br>verket visas offentligt på annat sätt<br>än genom film eller television. Vid<br>vidarespridning genom försäljning<br>som sker yrkesmässigt har<br>upphovsmannen rätt till ersättning<br>som föreskrivs i 25 a §.</p> <p>47</p> <p>25 a §</p> <p>Ersättning som avses i 25 §<br>första stycket andra meningen<br>utgår med fem procent av<br>försäljningspriset efter avdrag av<br>skatt och offentliga avgifter.<br>Ersättningen utges av den som<br>yrkesmässigt saluhåller eller<br>förmedlar försäljning av<br>konstverket.</p> <p>Första stycket gäller inte<br>byggnad och inte heller alster av<br>brukskonst, som framställts i flera<br>identiska exemplar.</p> <p>Avser vidareförsäljningen verk<br>framställda av ädelmetall eller<br>verk vari ingår ädelsten, skall<br>värdet av metallen eller stenen<br>dras av från försäljningspriset<br>innan beräkning av ersättning sker<br>enligt första stycket.</p> <p>Ersättningen utgår inte om<br>försäljningspriset, sedan avdrag<br>gjorts enligt första och tredje<br>styckena, underskrider det<br>minimipris som regeringen<br>fastställer.</p> <p>Rätten till ersättning är personlig<br>och kan inte överlåtas. Efter<br>upphovsmannens död övergår<br>rätten enligt reglerna i<br>ärvdabalken. Efterlämnar<br>upphovsmannen inte någon som är<br>berättigad enligt dessa regler<br>övergår rätten till den i sjätte<br>stycket nämnda organisationen i<br>stället för till allmänna<br>arvsfonden.</p> <p>Rätten till ersättning kan endast<br>göras gällande av en organisation<br>som företräder ett flertal svenska<br>upphovsmän på området och som<br>godkänts av regeringen.<br>Organisationen ansvarar för att<br>ersättningen, efter avdrag för<br>organisationens omkostnader,<br>tillställs den som är berättigad till<br>ersättning. Krav mot organi-<br>sationen preskriberas efter tre år</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 2</p> <table border="1"> <tr><td></td><td> <p>från utgången av det är då Prop. 1994/95:151<br>vidareförsäljningen skedde. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 2</p> <p>Den som yrkesmässigt saluhåller<br>eller förmedlar försäljning av<br>konstverk som ger rätt till<br>ersättning enligt denna paragraf<br>är skyldig att på begäran av<br>organisationen redovisa vilka<br>vidareförsäljningar som ägt rum<br>under de tre närmast föregående<br>kalenderåren. Förteckningen skall<br>vara aitesterad av en auktoriserad<br>revisor.</p></td></tr> <tr><td> <p>/—/</p></td><td> <p>53 §</p> <p>[Ansvarsbestämmelse]</p></td></tr> <tr><td> <p>/--/</p></td><td> <p>Den som uppsåtligen eller av<br>grov oaktsamhet inte fullgör sin<br>redovisningsskyldighet enligt 25 a<br>§ sista stycket, döms till böter<br>eller fängelse i högst två år.</p> <p>60 §</p> <p>[Lagens tillämpningsområde]</p></td></tr> <tr><td> <p>/—/</p></td><td> <p>Det som föreskrivs i 25 a §<br>gäller för verk av den som svensk<br>medborgare eller har sin vanliga<br>hemvist i Sverige.</p></td></tr> </table> <p>/—/</p> <p>[Vad gäller ikraftträdande- och övergångsbestämmelser hänvisas till<br>SOU 1990:30 s. 52]</p> <p>49</p> <p>4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151</p> <h2>Förteckning på remissinstanser</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 3</p> <p>Yttrande över Upphovsrättsutredningens betänkande Översyn av<br>upphovsrättslagstiftningen (SOU 1990:30) har avgetts av Hovrätten för<br>Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt, Kungl. biblioteket (KB),<br>Talboks- och punktskriftsbiblioteket, Universitets- och högskoleämbetet<br>(UHA), Statens kulturråd, Riksrevisionsverket (RRV), Närings-<br>frihetsombudsmannen (NO), Juridiska fekultetsstyrelsen vid Lunds<br>universitet, Statens konstråd, Närradionämnden, Nordiska muséet,<br>Statens sjöhistoriska muséer, Konstvetenskapliga institutionen vid<br>Uppsala universitet, Svenska kyrkans centralstyrelse, AB Stockholms<br>Auktionsverk, Föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige (BUS),<br>Arkitektförbundet, Folkbildningsförbundet, BONUS, Konstnärernas<br>riksorganisation (KRO), Konstnärliga och litterära yrkesutövares<br>samarbetsnämnd (KLYS), Copyswede, Föreningen Svenska tonsättares<br>internationella musikbyrå (STIM), Svenska Teaterförbundet,<br>Kooperativa förbundet (KF), Svenska Arkitekters Riksförbund, Svenska<br>artisters och musikers intresseorganisation (SAMI), Svenska<br>Bokförläggareföreningen, Svenska Fotografers Upphovsrättsråd,<br>Svenska gruppen av the International Federation of the Phonographic<br>Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska museiföreningen,<br>Svenska Musikförläggareföreningen, Tidningarnas Arbets-<br>givareföreningen (TA), Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU),<br>Sveriges Advokatsamfund, Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF),<br>Sveriges Industriförbund, Sveriges frikyrkoråd, De fria kristna<br>samfundens råd, Sveriges Konst- och Antikhandlareförening, Sveriges<br>Radio AB (SR), Synskadades Riksförbund, Teatrarnas Riksförbund<br>(TR), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svenska<br>Journalistförbundet, Örebro Länsbibliotek, Grafiska sällskapet,<br>Stiftelsen Upplandsmuseet, Museet i Örnsköldsvik, Stiftelsen Hallands<br>länsmuseer, Bildleverantörers Förening, Södermanlands museum,<br>Tekniska museet, Riksförbundet för Hembygdsvård, Arbetets museum,<br>Försvarets civilförvaltning, Krigsarkivet, Annonsörföreningen,<br>Jämtlands läns museum, Föreningen Stockholms Företagsminnen,<br>Föreningen arkivverksamma i landsting och kommun, Mariestads<br>missionsförsamling, Statens försvarshistoriska museer, Stiftelsen<br>Skaraborgs länsmuseum, Landstingsarkivet i Stockholms läns landsting,<br>Föreningen Sveriges konsthantverkare och industriformgivare, Arbetar-<br>rörelsens arkiv och bibliotek i Stockholm, Näringslivets Arkivråd,<br>Arkitekturmuseet, AB Bukowski-Auktioner, Sveriges Författarförbund,<br>Svenska Konstnärsförbundet, Riksarkivet, SRF Tal &amp; Punkt AB,<br>Örebromissionen, Folkrörelsernas arkivförbund, Museichefskollegiet i<br>Stockholm, Livrustkammaren/Skoklosters Slott/Hallwylska Museet,<br>Statens handikappråd, Statens lantmäteriverk, Föreningen Svensk<br>Fackpress, Sveriges Reklamförbund, Värmlands museum, Folkens<br>museum-etnografiska, Riksantikvarieämbetet och Statens historiska<br>museer, Konstnärsnämnden, Stockholms stadsmuseum, Dialekt- och<br>ortnamnsarkivet samt Svenskt visarkiv, Önskefoto AB, Statens</p> <p>50</p> <p>musiksamlingar, Sveriges författarfond, &nbsp;&nbsp;DIK-förbundet,&nbsp;&nbsp;&nbsp;Statens Prop. 1994/95:151</p> <p>konstmuseer, Svenska arkivsamfundet och Bibliotekstjänst AB. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 3</p> <p>Universitets- och högskoleämbetet har gett in och hänvisat till<br>yttranden av Stockholms universitetsbibliotek, Juridiska<br>fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Rektorsämbetet vid<br>Uppsala universitet. Biblioteksnämnden vid Uppsala universitet,<br>Samhällsvetenskapliga institutionen vid Linköpings universitet,<br>Linköpings universitetsbibliotek, Rektorsämbetet vid Göteborgs<br>universitet, Samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden vid Göteborgs<br>universitet, Humanistiska utbildnings- och forskningsnämnden vid<br>Göteborgs universitet, Linjenämnden för bild- och formutbildningar vid<br>Göteborgs universitet, Biblioteksnämnden vid Göteborgs<br>universitetsbibliotek, Umeå universitetsbibliotek, Kungl. Tekniska<br>Högskolan (KTH) och Sveriges lantbruksuniversitetsbibliotek.</p> <p>51</p> <h2>Rådets direktiv 93/98/EEG</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 4</p> <p>av den 29 oktober 1993</p> <h4>om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa<br>närstående rättigheter</h4> <p>EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA<br>DIREKTIV</p> <p>med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska<br>gemenskapen, särskilt artiklarna 57.2, 66 och 100a i detta,</p> <p>med beaktande av kommissionens förslag¹,</p> <p>i samarbete med Europaparlamentet²,</p> <p>med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande³, och</p> <p>med beaktande av följande:</p> <p>1. I Bemkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk och<br>Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer,<br>framställare av fonogram samt radioföretag (Romkonventionen)<br>festställs endast kortare skyddstider för de rättigheter som<br>konventionerna avser, vilket innebär att avtalsslutande stater har<br>möjlighet att föreskriva längre tider. Vissa medlemsstater har utnyttjat<br>denna möjlighet. Härtill kommer att vissa medlemsstater inte har tillträtt<br>Romkonventionen.</p> <p>2. Av denna anledning finns det skillnader i den nationella lagstiftning<br>som reglerar skyddstiderna för upphovsrätt och närstående rättigheter,<br>vilket kan hindra den fria rörligheten för varor och friheten att<br>tillhandahålla tjänster samt störa konkurrensen på den gemensamma<br>marknaden. För att den inre marknaden skall kunna fungera smidigt bör<br>medlemsstaternas lagar harmoniseras så att skyddstiderna blir likadana<br>inom hela gemenskapen.</p> <p>'EGT nr C 92, 11.4.1992, s.6 och</p> <p>EGT nr C 27, 30.1.1993, s. 7.</p> <p>²EGT nr C 337, 21.12.1992, s. 205, och</p> <p>beslut av den 27 oktober 1993 (ännu inte offentliggjort i EGT).</p> <p>³EGT nr C287, 4.11.1992, s.53.</p> <p>52</p> <p>3. Harmoniseringen måste gälla inte bara skyddstiden i sig, utan också Prop. 1994/95:151<br>vissa tillämpningsföreskrifter, såsom dagen från vilken vaije skyddstid Bilaga 4<br>beräknas.</p> <p>4. Bestämmelserna i detta direktiv påverkar inte medlemsstaternas<br>tillämpning av bestämmelserna i artikel 14a.2 b-d och 14a.3 i<br>Bemkonventionen.</p> <p>5. Den kortaste skyddstid som fastställs i Bemkonventionen, nämligen<br>upphovsmannens livstid och 50 år efter hans död, var avsedd att ge<br>skydd för upphovsmannen och de två första generationerna<br>efterlevande. Den genomsnittliga livslängden i gemenskapen har ökat så<br>mycket att denna skyddstid inte längre är tillräcklig för att täcka två<br>generationer.</p> <p>6. Vissa medlemsstater har föreskrivit en längre tid än 50 år efter<br>upphovsmannens död för att uppväga de verkningar som världskrigen<br>haft på utnyttjandet av upphovsmäns verk.</p> <p>7. För att skydda närstående rättigheter har vissa medlemsstater infört<br>en tid på 50 år efter den lagliga utgivningen eller det lagliga<br>offentliggörandet.</p> <p>8. Enligt den ståndpunkt som gemenskapen intagit inför Uruguay-<br>rundans förhandlingar inom ramen för GATT bör skyddstiden för<br>framställare av fonogram vara 50 år efter den första utgivningen.</p> <p>9. Att ta tillbörlig hänsyn till redan förvärvade rättigheter är en av de<br>allmänna rättsprinciper som skyddas av gemenskapens rättsordning. En<br>harmonisering av skyddstiderna för upphovsrätt och närstående<br>rättigheter kan därför inte leda till en minskning av det skydd som<br>rättshavare för närvarande har inom gemenskapen. För att begränsa<br>effekterna av övergångsåtgärdema så långt som möjligt och för att den<br>inre marknaden skall kunna fungera i praktiken bör harmoniseringen av<br>skyddstiderna ske på lång sikt.</p> <p>10. &nbsp;I sitt meddelande av den 17 januari 1991 &quot;Uppföljning av<br>grönboken - kommissionens arbetsprogram inom området upphovsrätt<br>och närstående rättigheter&quot; understryker kommissionen att<br>upphovsrätten och närstående rättigheter bör harmoniseras på en hög<br>skyddsnivå, eftersom dessa rättigheter är av grundläggande betydelse<br>för det intellektuella skapandet, och att skyddet av dessa rättigheter<br>säkerställer att skapandet upprätthålls och utvecklas, vilket är av<br>intresse för upphovsmännen, kulturindustrin, konsumenterna och<br>samhället i dess helhet.</p> <p>11. För att upprätta en hög skyddsnivå som både uppfyller den inre<br>marknadens krav och behovet av att skapa en rättslig miljö som bidrar<br>till en harmonisk utveckling av litterärt och konstnärligt skapande inom</p> <p>53</p> <p>5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151<br></p> <p>gemenskapen, bör skyddstiden harmoniseras så att den för upphovsrätt Prop. 1994/95:151<br>fastställs till 70 år efiter upphovsmannens död eller 70 år efter det att Bilaga 4<br>verket lagligen görs tillgängligt for allmänheten, och för närstående<br>rättigheter till 50 år efter den händelse som gör att skyddstiden börjar<br>löpa.</p> <p>12. Samlingsverk skyddas i enlighet med artikel 2.5 i Bemkonventionen<br>om de utgör intellektuella skapelser på grund av innehållets urval och<br>arrangemang. Dessa verk skyddas som sådana, utan att det påverkar<br>tillämpningen av upphovsrätten till vart och ett av de verk som utgör en<br>del av ett sådant samlingsverk. Särskilda skyddstider får därför<br>tillämpas för verk som ingår i samlingsverk.</p> <p>13. I alla fall där en eller fler fysiska personer identifieras som<br>upphovsmän bör skyddstiden beräknas från deras död. Frågan om<br>upphovsmannaskap till hela eller en del av ett verk är en sakfråga som<br>får bedömas av de nationella domstolarna.</p> <p>14. Skyddstiderna bör beräkas från den 1 januari året efter den<br>relevanta händelsen enligt Bern- och Romkonventionema.</p> <p>15. I artikel 1 i rådets direktiv 91/250/EEG av den 14 maj 1991 om<br>rättsligt skydd for datorprogram⁴ föreskrivs att medlemsstaterna skall ge<br>datorprogram upphovsrättsligt skydd som litterära verk enligt<br>Bemkonventionen. Genom det här direktivet harmoniseras skyddstiden<br>för litterära verk inom gemenskapen. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG,<br>vilken endast inför tillfälliga bestämmelser angående skyddstiden för<br>datorprogram, bör därför upphävas.</p> <p>16. I artiklarna 11 och 12 i rådets direktiv 92/100/EEG av den 19<br>november 1992 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter och om vissa<br>upphovsrätten närstående rättigheter inom det immaterialrättsliga<br>området⁵ fastställs endast kortare tillåtna skyddstider, om inte annat<br>följer av en ytterligare harmonisering. Det här direktivet medför en<br>sådan ytterligare harmonisering. Dessa artiklar bör därför upphävas.</p> <p>17. &nbsp;Skyddet av fotografier i medlemsstaterna regleras av olika<br>ordningar. För att uppnå en tillräcklig harmonisering av skyddstiden for<br>fotografiska verk, särskilt sådana som på grund av sin konstnärliga eller<br>yrkesmässiga karaktär är av betydelse för den inre marknaden, är det<br>nödvändigt att ange den nivå av originalitet som krävs i detta direktiv.<br>Ett fotografiskt verk skall enligt Bemkonventionen anses som originellt<br>om det rör sig om upphovsmannens egna intellektuella skapelse och<br>avspeglar hans personlighet, utan hänsyn tagen till andra</p> <p>⁴EGT nr L 122, 17.5.1991, s. 42.</p> <p>⁵EGT nr L 346, 27.11.1992, s. 61.</p> <p>54</p> <p>bedömningsgrunder såsom värde eller syfte. Skyddet av andra typer av Prop. 1994/95:151<br>fotografier bör överlåtas till nationell lagstiftning. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 4</p> <p>18. För att undvika skillnader i skyddstiden vad gäller närstående<br>rättigheter är det nödvändigt att fastställa samma utgångspunkt for<br>beräkning av skyddstiden inom hela gemenskapen. Framförande,<br>upptagning, överföring, laglig utgivning och lagligt offentliggörande,<br>d.v.s. de medel som finns för att på alla relevanta sätt göra föremålet<br>för den närstående rättigheten tillgängligt för allmänheten, bör tas i<br>beaktande vid beräkningen av skyddstiden, oavsett i vilket land<br>uppförandet, upptagningen, överföringen, den lagliga utgivningen eller<br>det lagliga offentliggörandet sker.</p> <p>19. Televisions- och radioföretags rättigheter till sina utsändningar,<br>antingen dessa överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via kabel eller<br>satellit, bör inte vara evig. Det är därför nödvändigt att skyddstiden<br>endast beräknas från den första överföringen av en viss utsändning.<br>Avsikten med denna bestämmelse är att undvika att en ny skyddstid<br>böljar löpa om en utsändning är identisk med en tidigare utsändning.</p> <p>20. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att behålla eller införa<br>andra närstående rättigheter, särskilt i samband med skydd för kritiska<br>och vetenskapliga publikationer. För att säkerställa överskådlighet på<br>gemenskapsnivå är det dock nödvändigt att medlemsstater som inför nya<br>närstående rättigheter underrättar kommissionen om detta.</p> <p>21. Det bör göras klart att den harmonisering som genomförs genom<br>detta direktiv inte är tillämplig på ideella rättigheter.</p> <p>22. För verk vars ursprungsland enligt Bemkonventionen är ett tredje<br>land och vars upphovsman inte är medborgare i en medlemsstat, bör en<br>skyddstidsjämförelse ske, i det att den skyddstid som ges inom<br>gemenskapen inte får överstiga den tid som fastställs i detta direktiv.</p> <p>23. Om en rättshavare som inte är medborgare i en medlemsstat har rätt<br>till skydd enligt en internationell överenskommelse bör skyddstiden för<br>närstående rättigheter vara den som festställs i detta direktiv, med det<br>undantaget att den inte bör överstiga den tid som festställts i det land<br>där rättshavaren är medborgare.</p> <p>24. Skyddstidsjämförelsen bör inte medföra att medlemsstater kommer<br>i konflikt med sina internationella förpliktelser.</p> <p>25. För att den inre marknaden skall fungera smidigt bör detta direktiv<br>tillämpas från och med den 1 juli 1995.</p> <p>26. Medlemsstaterna bör fortsätta att ha rätt att anta bestämmelser om<br>tolkning, anpassning och vidare genomförande av sådana avtal om</p> <p>55</p> <p>utnyttjande av skyddade verk och andra skyddade prestationer som Prop. 1994/95:151<br>ingåtts före den förlängning av skyddstiden som detta direktiv medför. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 4</p> <p>27. Hänsyn till förvärvade rättigheter och berättigade förväntningar är<br>en del av gemenskapens rättsordning. Medlemsstaterna får därför<br>särskilt föreskriva att upphovsrätt och närstående rättigheter som under<br>vissa omständigheter återupplivas genom detta direktiv, inte får leda till<br>att personer som i god tro inlett utnyttjandet av verken vid en tidpunkt<br>då dessa verk inte var skyddade av upphovsrätt skall behöva betala för<br>detta.</p> <h4>HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.</h4> <p>Artikel 1</p> <h4>Upphovsrättens varaktighet</h4> <p>1. Upphovsrätten till ett litterärt eller konstnärligt verk enligt artikel 2 i<br>Bemkonventionen skall löpa under upphovsmannens livstid och 70 år<br>efter hans död, oavsett vilken dag som verket lagligen gjordes<br>tillgängligt för allmänheten.</p> <p>2. I fråga om verk med gemensamt upphovsmannaskap skall den<br>skyddstid som avses i punkt 1 beräknas från den sist avlidna<br>upphovsmannens dödsdag.</p> <p>3. I fråga om anonyma eller pseudonyma verk skall skyddstiden vara 70<br>år efter det att verket lagligen gjordes tillgängligt för allmänheten. Om<br>det pseudonym som upphovsmannen antagit inte medger något tvivel<br>om hans identitet eller om upphovsmannen avslöjar sin identitet under<br>den tid som avses i första meningen, skall dock den skyddstid som<br>fästställs i punkt 1 tillämpas.</p> <p>4. &nbsp;Om en medlemsstat föreskriver särskilda bestämmelser om<br>upphovsrätt för kollektiva verk eller om att en juridisk person skall<br>anses som rätts ha vare, skall skyddstiden beräknas enligt punkt 3, utom<br>i fall när de fysiska personer som har skapat verket identifieras som<br>upphovsman i de exemplar av verket som görs tillgängliga för<br>allmänheten. Bestämmelserna i denna punkt skall inte påverka<br>tillämpningen av rättigheter som tillkommer de identifierade<br>upphovsmän vars identifierbara bidrag ingår i sådana verk, där<br>punkterna 1 och 2 skall tillämpas på bidragen.</p> <p>5. &nbsp;&nbsp;Om ett verk utges i band, delar, häften, nummer eller avsnitt och<br>skyddstiden beräknas från den dag då verket lagligen gjordes tillgängligt<br>för allmänheten, skall en separat skyddstid gälla för vaije sådan del.</p> <p>6. Skyddet skall upphöra för verk för vilka skyddstiden inte beräknas Prop. 1994/95:151<br>från upphovsmannens eller upphovsmännens död och som inte lagligen Bilaga 4<br>gjorts tillgänliga för allmänheten inom 70 år efter det att de skapades.</p> <p>Artikel 2</p> <h4>Filmverk eller audiovisuella verk</h4> <p>1. Huvudregissören till ett filmverk eller audiovisuellt verk skall anses<br>som dess upphovsman eller en av dess upphovsmän. Medlemsstaterna<br>kan föreskriva att andra skall anses som medupphovsmän.</p> <p>2. Skyddstiden för filmverk eller audiovisuella verk skall löpa ut 70 år<br>efter den tidpunkt då den sist avlidne av följande personer dör, oavsett<br>om dessa personer anses som medupphovsmän eller inte:<br>huvudregissören, filmmanusets författare, författaren till dialogen och<br>kompositören till musik som särskilt skapats för att användas i<br>filmverket eller det audiovisuella verket.</p> <p>Artikel 3</p> <h4>Närstående rättigheters varaktighet</h4> <p>1. Utövande konstnärers rättigheter skall löpa ut 50 år efter dagen för<br>framförandet. Om en upptagning av framförandet ges ut lagligen eller<br>lagligen offentliggörs under denna tid, skall rättigheterna dock löpa ut<br>efter 50 år från den dag då verket först gavs ut eller offentliggjordes,<br>beroende på vilken dag som kommer först.</p> <p>2. &nbsp;Fonogramframställares rättigheter skall löpa ut 50 år efter<br>upptagningen. Om fonogrammet ges ut lagligen eller lagligen<br>offentliggörs under denna tid skall rättigheterna dock löpa ut 50 år efter<br>den dag då verket först gavs ut eller offentliggjordes, beroende på<br>vilken dag som kommer först.</p> <p>3. &nbsp;De rättigheter som tillkommer producenter av den första<br>upptagningen av en film skall löpa ut 50 år efter upptagningen. Om<br>filmen ges ut lagligen eller lagligen offentliggörs under denna tid skall<br>rättigheterna dock löpa ut 50 år efter den dag då verket först gavs ut<br>eller offentliggjordes, beroende på vilken dag som kommer först.<br>Uttrycket &quot;film&quot; skall avse ett kinematografiskt eller audiovisuellt verk<br>eller rörliga bilder, med eller utan ljud.</p> <p>4. Televisions- och radioföretags rättigheter skall löpa ut femtio år efter<br>det att utsändningen först överförs via tråd eller trådlöst, inbegripet via<br>kabel eller satellit.</p> <p>Artikel 4</p> <h4>Skydd för inte tidigare utgivna verk</h4> <p>En person som efter det upphovsrättsliga skyddets utgång for första<br>gången lagligen ger ut eller lagligen offentliggör ett inte tidigare utgivet<br>verk skall ha rätt till ett skydd motsvarande upphovsmannens<br>ekonomiska rättigheter. Skyddstiden för sådana rättigheter skall vara 25<br>år från den dag då verket först lagligen gavs ut eller lagligen<br>offentliggjordes.</p> <p>Artikel 5</p> <h4>Kritiska och vetenskapliga publikationer</h4> <p>Medlemsstaterna får skydda kritiska och vetenskapliga utgåvor av verk<br>som inte längre skyddas av upphovsrätt. Skyddstiden för sådana<br>rättigheter skall vara högst 30 år från den dag då verket först lagligen<br>gavs ut.</p> <p>Artikel 6</p> <h4>Skydd för fotografier</h4> <p>Fotografier som är originella på så sätt att de är upphovsmannens egna<br>intellektuella skapelse skall skyddas enligt artikel 1. Inga andra<br>bedömningsgrunder skall tillämpas för rätten till skydd.<br>Medlemsstaterna för fastställa skydd for andra fotografier.</p> <p>Artikel 7</p> <h4>Skydd i förhållande till tredje land</h4> <p>1. Om ett verks ursprungsland enligt Bemkonventionen är ett tredje<br>land och om upphovsmannen till verket inte är medborgare i en<br>medlemsstat, skall den skyddstid som föreskrivs av medlemsstaterna<br>löpa ut den dag då det skydd som gäller i verkets ursprungsland löper<br>ut, och den får inte överstiga den tid som festställs i artikel 1.</p> <p>2. De skyddstider som föreskrivs i artikel 3 skall också tillämpas om<br>rättshavaren inte är medborgare i en medlemsstat, förutsatt att<br>medlemsstaterna ger honom skydd. Utan att det påverkar tillämpningen<br>av medlemsstaternas internationella förpliktelser skall dock den<br>skyddstid som ges av medlemsstaterna löpa ut senast den dag då det<br>skydd som ges i det land där rättshavaren är medborgare löper ut, och<br>den får inte överstiga den tid som festställs i artikel 3.</p> <p>3. Medlemsstater som då detta direktiv antas särskilt i enlighet med sina<br>internationella förpliktelser ger en längre skyddstid än den som följer av<br></p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 4</p> <p>58</p> <p>bestämmelserna i punkterna 1 och 2, får behålla detta skydd till dess Prop. 1994/95:151<br>internationella överenskommelse om skyddstiden för upphovsrätt eller Bilaga 4<br>närstående rättigheter har ingåtts.</p> <p>Artikel 8</p> <h4>Beräkning av skyddstider</h4> <p>De skyddstider som föreskrivs i detta direktiv beräknas från den 1<br>januari det år som följer på den händelse som ger upphov till skyddet.</p> <p>Artikel 9</p> <h4>Ideella rättigheter</h4> <p>Bestämmelserna i detta direktiv skall inte påverka tillämpningen av<br>medlemsstaternas bestämmelser om de ideella rättigheterna.</p> <p>Artikel 10</p> <h4>Tillämpning i tiden</h4> <p>1. Om en skyddstid som är längre än den motsvarande skyddstid som<br>föreskrivs i detta direktiv redan löper i en medlemsstat på den dag som<br>avses i artikel 13.1 skall detta direktiv inte medföra att skyddstiden<br>förkortas i den medlemsstaten.</p> <p>2. De skyddstider som fastställs i detta direktiv skall tillämpas på alla<br>verk och prestationer som skyddas i minst en medlemsstat på den dag<br>som avses i artikel 13.1, i enlighet med de nationella bestämmelserna<br>om upphovsrätt eller närstående rättigheter eller som uppfyller<br>kriterierna för skydd enligt direktiv 92/100/EEG.</p> <p>3. Detta direktiv skall inte påverka sådana utnyttjanden som skett före<br>den dag som avses i artikel 13.1. Medlemsstaterna skall anta de<br>nödvändiga bestämmelserna för att särskilt skydda rättigheter som<br>förvärvats av tredjeman.</p> <p>4. Medlemsstater behöver inte tillämpa bestämmelserna i artikel 2.1 på<br>filmverk eller audiovisuella verk som skapats före den 1 juli 1994.</p> <p>5. Medlemsstaterna får fastställa den dag från vilken artikel 2.1 skall<br>tillämpas, förutsatt att den dagen inte är senare än den 1 juli 1997.</p> <p>Artikel 11</p> <p>Teknisk anpassning</p> <p>1. Artikel 8 i direktiv 91/250/EEG skall upphöra att gälla.</p> <p>59</p> <p>2. Artiklarna 11 och 12 i direktiv 92/100/EEG skall upphöra att gälla. Prop. 1994/95:151<br>Bilaga 4</p> <p>Artikel 12</p> <h4>Anmälningsförfarande</h4> <p>Medlemsstaterna skall omgående till kommissionen anmäla eventuella<br>officiella förslag om att föreskriva nya närstående rättigheter, inbegripet<br>de viktigaste orsakerna för att införa dem och den skyddstid som<br>planeras.</p> <p>Artikel 13</p> <h4>Allmänna bestämmelser</h4> <p>1. Medlemsstaterna skall före den 1 juli 1995 sätta i kraft de lagar och<br>andra författningar som är nödvändiga för att uppfylla artikel 1-11 i<br>detta direktiv.</p> <p>När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en<br>hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de<br>offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras<br>skall vaije medlemsstat själv utfärda.</p> <p>Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till<br>bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som<br>omfattas av detta direktiv.</p> <p>2. Medlemsstaterna skall tillämpa artikel 12 från dagen för anmälan av<br>detta direktiv.</p> <p>Artikel 14</p> <p>Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.</p> <p>Utfärdat i Bryssel den 29 oktober 1993.</p> <p>Pä rådets vägnar</p> <p>R.URBAIN</p> <p>Ordförande</p> <p>60</p> <h2>Sammanfattning av Justitiedepartementets<br>promemoria</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 5</p> <p>Den Europeiska Gemenskapens ministerråd antog den 29 oktober 1993<br>ett direktiv om harmonisering av skyddstiden för upphovsrätt och vissa<br>närstående rättigheter. I promemorian föreslås att den svenska<br>lagstiftningen anpassas till innehållet i direktivet. Detta föranleder vissa<br>ändringar i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk.</p> <p>Skyddstiden för litterära och konstnärliga verk i allmänhet - inklusive<br>fotografiska verk - skall sträckas ut från 50 till 70 år. Skyddstiden för<br>filmverk skall vara 70 år från dödsåret för den sist avlidne av<br>huvudregissören, manusförfattaren, dialogforattaren och kompositören<br>av verkets speciella musik. Utgångspunkten för beräkningen av<br>skyddstiden för utövande konstnärers prestationer skall vara tidpunkten<br>for framförandet eller, om en upptagning av framförandet har getts ut<br>eller offentliggjorts, tidpunkten för den första av de båda sistnämnda<br>åtgärderna. Motsvarande utgångspunkt skall gälla för beräkningen av<br>skyddstiden för framställare av fonogram och upptagningar av rörliga<br>bilder. Den som för första gången lovligen ger ut eller offentliggör ett<br>verk för vilket skyddstiden har gått ut och som är outgivet skall ha ett<br>upphovsrättsligt skydd under 25 år.</p> <p>Det föreslås att lagstiftningen träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 151</p> <h2>Promemorians lagförslag</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 6</p> <h3>1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk</p> <p>dels att 43, 44, 45 och 46 §§ skall ha följande lydelse,</p> <p>dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 44 a och 44 b §§, av<br>följande lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse</p> <p>43</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då upphovsmannen<br>avled eller, beträffande verk som i<br>6 § sägs, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår.</p> <p>44</p> <p>För verk, som offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur, gäller upphovsrätten<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då verket<br>offentliggjordes. Består verket av<br>två eller flera delar med inbördes<br>sammanhang, räknas tiden frän<br>det är, dä sista delen offentlig-<br>gjordes.</p> <p>Blir upphovsmannen inom<br>nämnda tid angiven såsom i 7 §<br>sägs eller visas att han avlidit</p> <p>Föreslagen lydelse</p> <p>§</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av sjuttionde året<br>efter det år då upphovsmannen<br>avled eller, i fräga om verk som<br>avses i 6 §, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår. Upp-<br>hovsrätt till ett filmverk gäller i<br>stället intill utgången av sjuttionde<br>året efter dödsåret för den sist<br>avlidne av huvudregissören,<br>manusförfattaren, dialogförfattaren<br>och kompositören av musik som<br>har skapats speciellt för verket.</p> <p>§</p> <p>För verk som har offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen har blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur gäller upphovsrätten intill<br>utgången av sjuttionde året efter<br>det år då verket offentliggjordes.<br>Om verket består av två eller flera<br>delar räknas tiden för varje del för<br>sig.</p> <p>Om upphovsmannen inom<br>nämnda tid avslöjar sin identitet,<br>gäller bestämmelserna i 43 §.</p> <p>62</p> <p>innan verket offentliggjordes,<br>gäller vad i 43 § stadgas.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 6</p> <p>44 a §</p> <p>För verk som inte har offent-<br>liggjorts och vars upphovsman inte<br>är känd gäller upphovsrätten intill<br>utgången av sjuttionde året ffter<br>det år då verket skapades.</p> <p>44 b §</p> <p>Om ett verk varken har getts ut<br>eller offentliggjorts inom den tid<br>som avses i 43 - 44 a §§, har den<br>som därefter för första gången ger<br>ut eller offentliggör verket, med de<br>begränsningar som anges i 2 kap.,<br>de rättigheter till verket som sägs i<br>2 § intill utgången av tjugofemte<br>året efter det år då verket gavs ut<br>eller offentliggjordes.</p> <p>45 §</p> <p>En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt<br>verk får inte utan hans samtycke</p> <p>1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning<br>genom vilken det kan återges, eller</p> <p>2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring</p> <p>göras tillgängligt for allmänheten.</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke överföras<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgänglig för<br>allmänheten förrän femtio år har<br>förflutit efter det år då<br>upptagningen gjordes.</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke överföras<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgänglig for<br>allmänheten förrän femtio år har<br>förflutit efter det år då<br>framförandet skedde eller, om</p> <p>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år<br>därifrån, efter det år då upptag-<br>ningen först gavs ut eller offent-<br>liggjordes.</p> <p>I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande<br>gäller 47 §.</p> <p>63</p> <p>Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket<br>andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26 b, 26 e, 26 f, 27 och<br>28 §§, 39 § första meningen, 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om<br>framföranden som avses i denna paragraf.</p> <p>46 §</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 6</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig för allmänheten femtio<br>år har förflutit efter det år då upp-<br>tagningen gjordes. Som efter-<br>görande anses även att upp-<br>tagningen överförs från en sådan<br>anordning till en annan.</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig för allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år<br>då upptagningen gjordes eller, om<br>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år<br>därifrån, efter det år då upptag-<br>ningen forst gavs ut eller offent-<br>liggjordes. Som eftergörande<br>anses även att upptagningen<br>överförs från en sådan anordning<br>till en annan.</p> <p>I fråga om användning av ljudupptagningar för offentligt framförande<br>gäller 47 §.</p> <p>Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§,<br>19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25-26b<br>och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna<br>paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar<br>än sådana som avses i 47 §.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>2. Med de undantag som anges i punkt 3 tillämpas de nya före-<br>skrifterna även på verk och prestationer som har kommit till före<br>ikraftträdandet.</p> <p>3. Sådana exemplar av ett verk eller en prestation som har framställts<br>med stöd av äldre bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De<br>nya föreskrifterna tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder<br>som har gjorts eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet.<br>Bestämmelserna i 19 § andra stycket samt 45 och 46 §§ såvitt gäller<br>hänvisningen till 19 § andra stycket tillämpas dock alltid från tiden for<br>ikraftträdandet.</p> <p>4. Om vid tillämpning av de nya föreskrifterna skyddstiden för ett<br>visst verk blir kortare än den skulle ha blivit vid tillämpning av äldre<br>bestämmelser tillämpas de äldre bestämmelserna om skyddstid.<br>Detsamma gäller i fråga om framföranden och upptagningar som avses</p> <p>64</p> <p>i 45 och 46 §§. Bestämmelsen i 44 a § tillämpas dock alltid från Prop. 1994/95:151<br>ikraftträdandet. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 6</p> <h3>2 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:000) om<br>ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1994:000) om ändring i lagen<br>(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att punkt<br>6 i övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>65</p> <h2>Förteckning på remissinstanser</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 7</p> <p>Yttrande över Justitiedepartementets promemoria De upphovsrättsliga<br>skyddstiderna (Ds 1994:127) har avgetts av Hovrätten för Västra<br>Sverige, Stockholms tingsrätt, Juridiska fakultetsnämnden vid<br>Stockholms universitet, Statens kulturråd, Kungl. biblioteket,<br>Konkurrensverket, Riksåklagaren, Handelshögsolan i Stockholm,<br>Bildleverantöremas förening, föreningen BONUS, Konstnärliga och<br>Litterära Yrkesutövares Samarbetsnämnd (KLYS) och Copyswede,<br>föreningen Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, Svenska Bokförläggare-<br>föreningen och Föreningen Svenska Läromedelsproducenter, föreningen<br>Svenska tonsättares internationella musikbyrå (STIM), Konstnärernas<br>Riksorganisation (KRO), Konstnärsnämnden, Svenska Artisters och<br>Musikers Intresseorganisation (SAMI), Svenska Fotografernas<br>Upphovsrättsråd, Svenska gruppen av the International Federation of the<br>Phonographic Industry (IFPI), Svenska kommunförbundet, Svenska<br>musikförläggareforeningen, Svenska Konstnärsförbundet, Svenska<br>Teaterförbundet, Sveriges advokatsamfund, Sveriges författarförbund,<br>Sveriges Industriförbund, Sveriges Radio Aktiebolag, Sveriges<br>Television Aktiebolag, Teatrarnas Riksförbund, Svenska<br>Tidningsutgivareföreningen, International Magazine Service och Statens<br>musiksamlingar samt av enskilda.</p> <p>66</p> <h2>Lagrådsremissens lagförslag</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 8</p> <h2>1 Lagtext</h2> <h3>1.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till<br>litterära och konstnärliga verk<br>dels att 43 - 46, 60 och 62 §§ skall ha följande lydelse,<br>dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 26 j och 44 a §§, av<br>följande lydelse,<br>dels att det närmast före 26 j § skall införas en ny rubrik av följande<br>lydelse.</p> <p>Nuvarande lydelse &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Föreslagen lydelse</p> <p>2 a kap. Ersättning vid<br>vidareförsäljning av exemplar av<br>konstverk</p> <p>26 y §</p> <p>Om ett exemplar av ett konstverk<br>som har överlåtits säljs vidare<br>inom upphovsrättens giltighetstid<br>av en näringsidkare i hans<br>yrkesmässiga verksamhet, har<br>upphovsmannen rätt till ersättning<br>av säljaren. Upphovsmannen har<br>rätt till ersättning även i fall då<br>säljaren inte är en näringsidkare<br>som nyss sagts, om köpet<br>förmedlas för säljaren av en<br>näringsidkare i dennes yrkes-<br>mässiga verksamhet. I ett sådant<br>fall skall ersättningen betalas av<br>näringsidkaren. Ersättningen skall<br>vara fem procent av försäljnings-<br>priset exklusive mervärdesskatt.</p> <p>Upphovsmannen har dock inte<br>någon rätt till ersättning,</p> <p>1. om försäljningspriset exklusive<br>mervärdesskatt inte överstiger en<br>tiondel av gällande basbelopp<br>enligt lagen (1962:381) om allmän<br>försäkring,</p> <p>67</p> <p>43</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då upphovsmannen<br>avled, eller, beträffande verk som<br>i 6 § sägs, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår.</p> <p>2. om exemplaret av konstverket<br>är ett alster av byggnadskonst<br>eller,</p> <p>3. om exemplaret av konstverket<br>är ett alster av brukskonst som har<br>framställts i flera identiskt lika<br>exemplar.</p> <p>Rätten till ersättning är personlig<br>och kan inte överlåtas. Efter<br>upphovsmannens död är, utan<br>hinder av 10 kap. 3 § ftjrsta<br>stycket äktenskapsbalken, före-<br>skrifterna om bodelning, arv och<br>testamente tillämpliga pä rätten.</p> <p>Endast en organisation som<br>företräder ett flertal svenska<br>upphovsmän på området får kräva<br>in ersättningen. Organisationen<br>skall kräva in ersättningen och<br>betala den insamlade ersättningen<br>till den ersättningsberättigade,<br>efter avdrag för skälig ersättning<br>till organisationen för dess<br>omkostnader. Om organisationen<br>inte kräver den ersättningsskyldige<br>på ersättningen inom tre år efter<br>utgången av det kalenderår då<br>försäljningen ägde rum, är<br>fordringen preskriberad.</p> <p>Den som är ersättningsskyldig<br>skall på begäran av organi-<br>sationen redovisa de ersättnings-<br>grundande försäljningar som<br>gjorts under de tre närmast<br>föregående kalenderåren.</p> <p>§'</p> <p>Upphovsrätt till ett verk gäller<br>intill utgången av sjuttionde året<br>efter det år då upphovsmannen<br>avled eller, i fråga om verk som<br>avses i 6 §, efter den sist avlidne<br>upphovsmannens dödsår. Upp-<br>hovsrätt till ett filmverk gäller i<br>stället intill utgången av sjuttionde<br>året efter dödsåret för den sist</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 8</p> <p>¹ Senaste lydelse 1970:488.</p> <p>68</p> <p>avlidne av huvudregissören, ma- Prop. 1994/95:151<br>nusförfattaren, dialogförfattaren Bilaga 8<br>och kompositören av musik som<br>har skapats speciellt för verket.</p> <p>44</p> <p>För verk, som offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur, gäller upphovsrätten<br>intill utgången av femtionde året<br>efter det år, då verket offent-<br>liggjordes. Består verket av två<br>eller flera delar med inbördes<br>sammanhang, räknas tiden från<br>det år, då sista delen offentlig-<br>gjordes.</p> <p>Blir upphovsmannen inom<br>nämnda tid angiven såsom i 7 §<br>sägs eller visas att han avlidit<br>innan verket offentliggjordes,<br>gäller vad i 43 § stadgas.</p> <p>44</p> <p>§²</p> <p>För verk som har offentliggjorts<br>utan att upphovsmannen har blivit<br>angiven med sitt namn eller med<br>sin allmänt kända pseudonym eller<br>signatur gäller upphovsrätten in-<br>till utgången av sjuttionde året<br>efter det år då verket offent-<br>liggjordes. Om verket består av<br>två eller flera delar, räknas tiden<br>för varje del för sig.</p> <p>Om upphovsmannen inom den<br>tiden avslöjar sin identitet, gäller<br>bestämmelserna i 43 §.</p> <p>För verk som inte har offent-<br>liggjorts och vars upphovsman inte<br>är känd gäller upphovsrätten intill<br>utgången av sjuttionde året rfter<br>det år då verket skapades.</p> <p>a §</p> <p>Om ett verk inte har getts ut<br>inom den tid som avses i 43 eller<br>44 §, har den som därefter för<br>första gången ger ut eller offent-<br>liggör verket sådan rätt till verket<br>som svarar mot de ekonomiska<br>rättigheter som innefattas i<br>upphovsrätten. Rätten gäller intill<br>utgången av tjugofemte året efter<br>det år då verket gavs ut eller of-<br>fentliggjordes.</p> <p>² Senaste lydelse 1970:488.</p> <p>69</p> <p>45 §³</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 8</p> <p>En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt<br>verk får inte utan hans samtycke</p> <p>1. tas upp på en grammofonskiva, en film eller en annan anordning,<br>genom vilken det kan återges, eller</p> <p>2. sändas ut i ljudradio eller television eller genom direkt överföring</p> <p>göras tillgängligt för allmänheten.</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke föras över<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgängligt för<br>allmänheten förrän femtio år har</p> <p>Ett framförande som har tagits<br>upp på en anordning som avses i<br>första stycket 1 får inte utan<br>konstnärens samtycke föras över<br>från en sådan anordning till en<br>annan eller göras tillgängligt för<br>allmänheten förrän femtio år har</p> <p>förflutit efter det &nbsp;&nbsp;år då förflutit efter det år&nbsp;&nbsp;&nbsp;då</p> <p>upptagningen gjordes. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;framförandet skedde eller, om</p> <p>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år<br>därifrån, efter det år då upptag-<br>ningen först gavs ut eller offent-<br>liggjordes.</p> <p>Bestämmelserna i 3, 6-9, 11-13, 15 och 16 §§, 19 § första stycket<br>andra meningen och andra stycket, 21, 22 , 25-26 b, 26 e, 26 f, 27, 28<br>§§, 39 § första meningen samt 41 och 42 §§ skall tillämpas i fråga om<br>framföranden som avses i denna paragraf.</p> <p>46</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig for allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år<br>då upptagningen gjordes. Som<br>eftergörande anses även att upp-<br>tagningen fors över från en sådan<br>anordning till en annan.</p> <p>§⁴</p> <p>En grammofonskiva, en film<br>eller en annan anordning på vilken<br>ljud eller rörliga bilder har tagits<br>upp får inte utan framställarens<br>samtycke eftergöras eller göras<br>tillgänglig for allmänheten förrän<br>femtio år har förflutit efter det år<br>då upptagningen gjordes eller, om<br>upptagningen har getts ut eller<br>offentliggjorts inom femtio år<br>därifrån, efter det år då upptag-<br>ningen först gavs ut eller offent-<br>liggjordes. Som eftergörande<br>anses även att upptagningen förs<br>över från en sådan anordning till<br>en annan.</p> <p>³ Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.</p> <p>⁴ Lydelse enligt förslaget i prop. 1994/95:58.</p> <p>70</p> <p>Bestämmelserna i 6-9 §§, 11 § andra stycket, 12, 13, 15 och 16 §§, Prop. 1994/95:151<br>19 § första stycket andra meningen och andra stycket, 21, 22, 25 - 26 b Bilaga 8<br>och 26 e §§ skall tillämpas i fråga om upptagningar som avses i denna<br>paragraf. Dessutom skall 26 f § tillämpas i fråga om andra upptagningar<br>än sådana som avses i 47 §.</p> <p>60 §⁵</p> <p>Vad i denna lag är stadgat om upphovsrätt är tillämpligt på</p> <p>1. verk av den som är svensk medborgare eller har sin vanliga<br>vistelseort i Sverige,</p> <p>2. verk som först utgivits i Sverige eller samtidigt i Sverige och utom<br>riket,</p> <p>3. filmverk vars producent har sitt säte eller sin vanliga vistelseort i<br>Sverige,</p> <p>4. här uppfört byggnadsverk,</p> <p>5. konstverk som utgör del av här belägen byggnad eller på annat sätt<br>är fast förenat med marken.</p> <p>Vid tillämpning av första stycket 2. anses samtidig utgivning ha ägt<br>rum, om verket utgivits i Sverige inom trettio dagar efter utgivning<br>utomlands. Vid tillämpning av första stycket 3. anses, där ej annat<br>visas, den vars namn på sedvanligt sätt utsatts på exemplar av<br></p> <p>filmverket som verkets producent.</p> <p>Mid i 50 och 51 §§ stadgas äger<br>tillämpning på vaije litterärt eller<br>konstnärligt verk, oberoende av<br>dess ursprung.</p> <p>Bestämmelserna i 26 j §<br>tillämpas pä verk av den som är<br>svensk medborgare eller har sin<br>vanliga vistelseort i Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 44 a §<br>tillämpas på utgivningar och<br>offentliggöranden av den som är<br>svensk medborgare eller har sin<br>vanliga vistelseort i Sverige.<br>Bestämmelserna tillämpas också<br>på utgivningar och offentlig-<br>göranden av juridiska personer<br>som har säte i Sverige.</p> <p>Bestämmelserna i 50 och 51 §§<br>tillämpas på vaije litterärt eller<br>konstnärligt verk, oberoende av<br>dess ursprung.</p> <p>⁵ Senaste lydelse 1973:363.</p> <p>71</p> <p>62 §^s</p> <p>Regeringen får under förut-<br>sättning av ömsesidighet meddela<br>föreskrifter om denna lags<br>tillämpning med avseende på<br>andra länder. Regeringen får<br>också meddela föreskrifter om<br>lagens tillämpning på verk och<br>fotografiska bilder som först har<br>utgivits av en mellanfolklig<br>organisation och på inte utgivna<br>verk och fotografiska bilder som<br>en sådan organisation får ge ut.</p> <p>Regeringen får, under förut-<br>sättning av ömsesidighet eller om<br>det följer av ett sådant avtal med<br>en främmande stat eller en<br>mellanfolklig organisation som<br>riksdagen godkänt, meddela<br>föreskrifter om denna lags<br>tillämpning med avseende på<br>andra länder. Regeringen får<br>också meddela föreskrifter om<br>lagens tillämpning på verk och<br>fotografiska bilder som först har<br>utgivits av en mellanfolklig<br>organisation och på inte utgivna<br>verk och fotografiska bilder som<br>en sådan organisation får ge ut.</p> <p>1. Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>2. De nya bestämmelserna tillämpas även på verk som har kommit till<br>före ikraftträdandet.</p> <p>3. De exemplar av ett verk som har framställts med stöd av äldre<br>bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. De nya bestämmelserna<br>tillämpas inte heller i övrigt när det gäller åtgärder som har vidtagits<br>eller rättigheter som har förvärvats före ikraftträdandet. Vad som sägs i<br>19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.⁷</p> <p>4. Om någon efter utgången av upphovsrättens giltighetstid enligt de<br>äldre bestämmelserna men före den 30 juni 1995 har börjat att förfoga<br>över ett verk genom att framställa exemplar av det, får han utan hinder<br>av de nya bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid i nödvändig<br>och sedvanlig utsträckning avsluta den planerade framställningen till den<br>1 januari 2000. Sådan rätt till förfogande har under motsvarande<br>förutsättningar även den som har vidtagit väsentliga åtgärder för att<br>framställa exemplar av verket. De exemplar av ett verk som framställs<br>med stöd av dessa bestämmelser får fritt spridas vidare och visas. Vad<br>som sägs i 19 § andra stycket och 26 j § skall dock tillämpas.’</p> <p>5. Om ett verk ingår i en upptagning avsedd för radio- eller<br>televisionsutsändning och upptagningen är framställd efter utgången av<br>upphovsrättens giltighetstid enligt de äldre bestämmelserna men före<br>den 30 juni 1995, får upptagningen utan hinder av de nya<br>bestämmelserna om upphovsrättens giltighetstid användas för radio-</p> <p>⁶ Senaste lydelse 1994:190.</p> <p>⁷ 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.</p> <p>’ 19 § andra stycket enligt föreslagen lydelse i prop. 1994/95:58.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 8</p> <p>72</p> <p>eller televisionsutsändning till den 1 januari 2000. Detta gäller också för Prop. 1994/95:151<br>offentligt framförande av filmupptagningar. &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Bilaga 8</p> <p>6. Det som sägs i 5 tillämpas också på upptagningar som framställs<br>med stöd av 4.</p> <p>7. Om upphovsrättens giltighetstid för ett visst verk vid tillämpning av<br>de nya bestämmelserna blir kortare än den skulle ha blivit vid<br>tillämpning av äldre bestämmelser, tillämpas de äldre bestämmelserna<br>om upphovsrättens giltighetstid. Bestämmelsen i 44 § tredje stycket<br>tillämpas dock alltid från tiden för ikraftträdandet.</p> <p>8. Det som sägs i 2 - 7 tillämpas också på framföranden och<br>upptagningar som avses i 45 och 46 §§.</p> <h3>1.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1995:000) om<br>ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk</h3> <p>Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1995:000) om ändring i lagen<br>(1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk att 6<br>övergångsbestämmelserna skall upphöra att gälla såvitt avser<br>framföranden och ljudupptagningar.</p> <p>Denna lag träder i kraft den 30 juni 1995.</p> <p>73</p> <h2>Lagrådets yttrande</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid sammanträde den 16 mars 1995.</p> <p>Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Ä.</p> <p>Beckman, regeringsrådet Sigvard Holstad.</p> <p>Enligt en lagrådsremiss den 9 mars 1995 (Justitiedepartementet) har<br>regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till</p> <p>1. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och<br>konstnärliga verk,</p> <p>2. lag om ändring i lagen (1995:000) om ändring i lagen (1960:729)<br>om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk.</p> <p>Förslagen har infor Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Dag<br>Mattsson.</p> <p>Lagrådet lämnar förslagen utan erinran.</p> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Bilaga 9</p> <p>74</p> <h2>Justitiedepartementet &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;Prop. 1994/95:151</h2> <p>Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 23 mars 1995</p> <p>Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,</p> <p>Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,</p> <p>Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,</p> <p>Sundström, Lindh, Johansson</p> <p>Föredragande: statsrådet Freivalds</p> <p>Regeringen beslutar proposition 1994/95:151 Droit de suite och<br>längre upphovsrättsligt skydd.</p> <p>75</p> <h2>Rättsdatablad</h2> <p>Prop. 1994/95:151</p> <p>Författningsrubrik</p> <p>Bestämmelser som<br>inför, ändrar, upp-<br>häver eller upprepar<br>ett normgivnings-<br>bemyndigande</p> <p>Celexnummer för<br>bakomliggande EG-<br>regler</p> <p>Lag om ändring i lagen 62 §<br>(1960:729) om</p> <p>upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk</p> <p>Lag om ändring i lagen<br>(1995:000) om ändring i<br>lagen (1960:729) om<br>upphovsrätt till litterära<br>och konstnärliga verk</p> <p>393L0098</p> <p>393L0098</p> <p>gotab 48197, Stockholm 1995</p> <p>76</p> 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till lag 1 delvis bifall lag 2 bifall = utskottet 1995/96:LU1 ? 1 1 att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till ? B Bordläggning 1995-03-29 00:00:00 inträffat 2 INL Inlämning 1995-03-29 00:00:00 inträffat 60 HÄN Hänvisning 1995-03-30 00:00:00 inträffat 3 MOT Motionstid slutar 1995-04-18 00:00:00 inträffat 4 inlamnatav Inlämnat av Justitiedepartementet 2014-11-22 11:33:24 statustext statustext Ärendet är avslutat GI03151 2019-05-28 12:24:28 tilldelat Tilldelat Lagutskottet 2014-11-22 11:33:24 GI03151 prop_199495__151.pdf 3005189 pdf Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd https://data.riksdagen.se/fil/09EAAB1D-5A71-4E33-92B2-43301D148C4A behandlas_i 1995/96:LU1 GJ01LU1 bet 1995/96 LU1 Längre upphovsrättsligt skydd och droit de suite Betänkande följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L33 mot 1994/95 L33 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L34 mot 1994/95 L34 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L35 mot 1994/95 L35 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L36 mot 1994/95 L36 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L37 mot 1994/95 L37 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L38 mot 1994/95 L38 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L39 mot 1994/95 L39 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L40 mot 1994/95 L40 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion <br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L41 mot 1994/95 L41 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd Motion följdmotion av Agne Hansson och Marianne Andersson (C)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L36 mot 1994/95 L36 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Agne Hansson och Marianne Andersson (C) Motion följdmotion av Carl-Johan Wilson (FP)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L34 mot 1994/95 L34 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Carl-Johan Wilson (FP) Motion följdmotion av Ingegerd Sahlström och Agneta Ringman (S)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L35 mot 1994/95 L35 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Ingegerd Sahlström och Agneta Ringman (S) Motion följdmotion av Inger Lundberg (S)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L37 mot 1994/95 L37 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Inger Lundberg (S) Motion följdmotion av Karl-Göran Biörsmark (FP)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L38 mot 1994/95 L38 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Karl-Göran Biörsmark (FP) Motion följdmotion av Margitta Edgren (FP)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L39 mot 1994/95 L39 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Margitta Edgren (FP) Motion följdmotion av Rolf Dahlberg m.fl. (M)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L33 mot 1994/95 L33 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Rolf Dahlberg m.fl. (M) Motion följdmotion av Tanja Linderborg (V)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L40 mot 1994/95 L40 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Tanja Linderborg (V) Motion följdmotion av Yvonne Ruwaida (MP)<br/> med anledning av prop. 1994/95:151<br/> Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd GI02L41 mot 1994/95 L41 med anledning av prop. 1994/95:151 Droit de suite och längre upphovsrättsligt skydd av Yvonne Ruwaida (MP) Motion