<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2278309</hangar_id>
 <dok_id>GI03148</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>148</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:148</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>148</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-03-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:41</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Transplantationer och obduktioner m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03148/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03148</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03148</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:148&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Transplantationer och obduktioner m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03148/prop_199495__148-1.png" style="width:37pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 16 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingela Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas frågor som gäller donation av organ och annat&lt;br&gt;biologiskt material från levande och avlidna människor för transplanta-&lt;br&gt;tion och andra medicinska ändamål, användning av vävnad från abor-&lt;br&gt;terade foster, förutsättningarna för kliniska och rättsmedicinska obduk-&lt;br&gt;tioner samt vissa andra frågor som gäller åtgärder med kroppen efter&lt;br&gt;döden. I propositionen föreslås en ny lag om transplantation m.m., en ny&lt;br&gt;lag om obduktion m.m. samt ändringar i lagen om kriterier för bestäm-&lt;br&gt;mande av människans död och i begravningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till lag om transplantation m.m. är det den avlidnes&lt;br&gt;vilja, om den är känd eller kan utredas, som avgör om ett ingrepp för&lt;br&gt;transplantation eller annat medicinskt ändamål får göras på den avlidne.&lt;br&gt;I annat fall får ett sådant ingrepp företas om inte den avlidne skriftligen&lt;br&gt;har motsatt sig ingreppet eller uttalat sig mot ett sådant ingrepp eller det&lt;br&gt;av annat skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den&lt;br&gt;avlidnes inställning. Om någon som stått den avlidne nära i sådant fall&lt;br&gt;motsätter sig det får ingrepp inte ske. Ingrepp får inte heller göras om&lt;br&gt;uppgifterna om den avlidnes inställning är motstridiga eller om det an-&lt;br&gt;nars finns särskilda skäl mot ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på levande för donation av organ eller vävnad för transplan-&lt;br&gt;tation eller annat medicinskt ändamål får endast göras om givaren sam-&lt;br&gt;tyckt till det och ingreppet inte kan medföra allvarlig fara för givarens&lt;br&gt;liv eller hälsa. Utgångspunkten är att användningen av organ från levan-&lt;br&gt;de bör begränsas så mycket som möjligt. Organ och vävnad som inte&lt;br&gt;återbildas får enligt huvudregeln endast tas från någon som är släkt med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står denne särskilt nära.&lt;br&gt;Särskilda regler till skydd för underåriga och psykiskt störda givare&lt;br&gt;föreslås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särregleringen av s.k. mindre ingrepp avskaffas. Detta betyder att&lt;br&gt;transplantationslagens allmänna bestämmelser om samtycke skall vara&lt;br&gt;uppfyllda för alla former av ingrepp som görs för transplantation eller&lt;br&gt;andra medicinska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vävnad från aborterade foster får användas endast för medicinskt ända-&lt;br&gt;mål och om det finns särskilda skäl. För att vävnad skall få tas tillvara&lt;br&gt;fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till detta. Dessutom&lt;br&gt;krävs tillstånd från Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget till lag om obduktion m.m. får klinisk obduktion göras&lt;br&gt;om det finns medicinska skäl såsom att klarlägga och vinna viktig kun-&lt;br&gt;skap om dödsorsaken, sjukdomen, diagnosen eller behandlingen. Klinisk&lt;br&gt;obduktion kräver enligt huvudregeln samtycke av den avlidne. Om det&lt;br&gt;råder oklarhet om den avlidnes inställning, får en sådan obduktion också&lt;br&gt;göras om inte någon av den avlidnes närstående motsätter sig det. Om&lt;br&gt;obduktionen behövs för att fastställa dödsorsaken och det är av särskild&lt;br&gt;betydelse att så sker, får dock obduktionen genomföras utan sådant sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion får företas om man inte skäligen kan bortse&lt;br&gt;från att dödsfallet kan ha samband med brott, om det kan misstänkas ha&lt;br&gt;förekommit fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården samt för&lt;br&gt;att identifiera den avlidne. Rättsmedicinsk obduktion får också ske om&lt;br&gt;dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre påverkan och undersökningen&lt;br&gt;behövs för att fastställa dödsorsaken eller vinna upplysningar av vikt för&lt;br&gt;miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet eller andra liknande intressen. I&lt;br&gt;samtliga fall får obduktion göras oberoende av den avlidnes eller de&lt;br&gt;närståendes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut ...........................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext........................................5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;Förslag till lag om transplantation m.m..............5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;Förslag till lag om obduktion m.m .................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för bestämmande av människans död .............. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i begravningslagen (1990:1144) 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning......................... 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Nuvarande lagstiftning ............................ 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Etiska grundfrågor............................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ingrepp for att ta vävnad for transplantation och andra medicinska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändamål ......................................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;Avlidna som donatorer för transplantation...........23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;Levande som donatorer&amp;nbsp;för&amp;nbsp;transplantation ..........31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.1 &amp;nbsp;Vuxna ..............................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2.2 &amp;nbsp;Underåriga och personer med psykisk störning . . 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;Mindre ingrepp för transplantation ................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;Ingrepp för att ta vävnad för andra medicinska ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;än transplantation............................39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.1 &amp;nbsp;Avlidna..............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4.2 &amp;nbsp;Levande .............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;Vävnad från aborterat foster ....................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.1 &amp;nbsp;Bakgrund ............................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.2 &amp;nbsp;Förutsättningar för att få använda vävnad från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aborterat foster ........................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5.3 &amp;nbsp;Behovet av lagstiftning...................45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;Information och utbildning .....................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;Registrering................................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;Donationskort för organdonation&amp;nbsp;&amp;nbsp;.................48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.9 &amp;nbsp;Regelmässig förfrågan hos närstående..............50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.10 Förbud mot kommersialisering...................51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.11 Anonymitetsskydd ...........................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.12 Behörighet att besluta om ingrepp&amp;nbsp;m.m.............53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.13 Transplantationer med genetiska konsekvenser........54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Obduktion.....................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;Inledning..................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;Klinisk obduktion............................56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;Rättsmedicinsk undersökning....................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.1 &amp;nbsp;Rättsmedicinsk obduktion .................60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.2 &amp;nbsp;Rättsmedicinsk likbesiktning...............63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.3 &amp;nbsp;Rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning . . 64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3.4 &amp;nbsp;Beslut och överklagande..................65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Överlämnande av döda kroppar för anatomisk dissektion m.m. . 65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Icke-biologiskt material (implantat) ...................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Balsamering ...................................68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde .........70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Brott mot griftefrid...............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Kostnader och uppföljning av utvecklingen..............&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Författningskommentar............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattningar av betänkandena............. 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningens lagförslag ..................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckningar över remissinstanser ............. 151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag .................. 154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande......................... 163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995 . 168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad..................................... 169&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;br&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om transplantation m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om obduktion m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande&lt;br&gt;av människans död,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;lag om ändring i begravningslagen (1990:1144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om transplantation m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ingrepp för att ta till vara&lt;br&gt;organ eller annat biologiskt material från en levande eller avliden männi-&lt;br&gt;ska för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan människa&lt;br&gt;(transplantation) eller för annat medicinskt ändamål. Lagen innehåller&lt;br&gt;också bestämmelser om användning av vävnad från ett aborterat foster&lt;br&gt;och förbud mot vissa förfaranden med biologiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller inte i fråga om transplantation av&lt;br&gt;könsceller eller organ som producerar könsceller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna gäller inte heller när biologiskt material tas i syfte att&lt;br&gt;behandla den som ingreppet görs på.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får tas från en avliden människa om denne har medgett det&lt;br&gt;eller det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstäm-&lt;br&gt;melse med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall än som avses i första stycket får biologiskt material tas, om&lt;br&gt;inte den avlidne har skriftligen motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat&lt;br&gt;sig mot det eller det av annat skäl finns anledning att anta att ingreppet&lt;br&gt;skulle strida mot den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller finns det&lt;br&gt;annars särskilda skäl mot ingreppet, får detta inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Även om biologiskt material får tas enligt 3 § andra stycket får&lt;br&gt;ingrepp inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig&lt;br&gt;det. Om det finns personer som stått den avlidne nära får ingrepp inte&lt;br&gt;företas innan någon av dessa har underrättats om det tilltänkta ingreppet&lt;br&gt;och om rätten att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig tid att&lt;br&gt;ta ställning till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från levande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får inte tas från en levande människa, om ingreppet kan befaras&lt;br&gt;medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får tas från en levande människa endast om han eller hon har&lt;br&gt;samtyckt till det. Om det organ eller material som skall tas inte åter-&lt;br&gt;bildas eller om ingreppet på annat sätt kan medföra beaktansvärd skada&lt;br&gt;eller olägenhet för givaren, skall samtycket vara skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underåriga och psykiskt störda personer gäller 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett ingrepp på en levande människa, som innebär att biologiskt&lt;br&gt;material som inte återbildas tas för transplantation, får göras endast på&lt;br&gt;en givare som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt&lt;br&gt;står mottagaren särskilt nära. Om det finns särskilda skäl får dock ett&lt;br&gt;sådant ingrepp göras på annan person än som nu sagts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ingrepp för att ta biologiskt material för transplantationsändamål från&lt;br&gt;en person som är underårig eller som på grund av psykisk störning sak-&lt;br&gt;nar förmåga att lämna samtycke får göras endast om givaren är släkt&lt;br&gt;med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att ta ett medi-&lt;br&gt;cinskt lämpligt biologiskt material från någon annan. Samtycke till in-&lt;br&gt;greppet skall lämnas, beträffande den som är underårig, av vårdnads-&lt;br&gt;havare eller god man och, beträffande den som lider av psykisk störning,&lt;br&gt;av god man eller förvaltare. Ingrepp får inte göras mot givarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får endast göras med Socialstyrelsens till-&lt;br&gt;stånd. Om tagandet avser biologiskt material som inte återbildas, får till-&lt;br&gt;stånd lämnas endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan om tillstånd&lt;br&gt;får göras av vårdnadshavare, god man eller förvaltare. Tillstånd får ges&lt;br&gt;endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har rätt att besluta&lt;br&gt;om ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Biologiskt material från en levande människa för annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål än transplantation får tas endast med Socialstyrelsens tillstånd,&lt;br&gt;om materialet är sådant som inte återbildas eller om ingreppet på annat&lt;br&gt;sätt kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får inte göras på den som är underårig&lt;br&gt;eller som på grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material avsett&lt;br&gt;för transplantation eller annat medicinskt ändamål, skall den läkare som&lt;br&gt;har rätt att besluta om ingreppet upplysa givaren och, i fall som avses i&lt;br&gt;8 §, vårdnadshavaren, gode mannen eller förvaltaren om ingreppet och&lt;br&gt;om de risker som är förknippade med det. Samtycke enligt 6 eller 8 §&lt;br&gt;skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om att den som&lt;br&gt;lämnar samtycke har förstått innebörden av upplysningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vävnad från aborterade foster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Vävnad från ett aborterat foster får användas endast för medicinska&lt;br&gt;ändamål. För att sådant material skall få tas till vara fordras att den&lt;br&gt;kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke inhäm-&lt;br&gt;tas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den tilltänkta använd-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vävnad får tas till vara enligt första stycket endast med Socialstyrel- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;sens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beslut m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Beslut om ingrepp enligt denna lag fattas vid sådana enheter som&lt;br&gt;avses i 14 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) av chefsöverläkaren&lt;br&gt;eller den till vilken chefsöverläkaren enligt andra stycket nämnda para-&lt;br&gt;graf uppdragit att besluta och vid andra enheter av den läkare som är&lt;br&gt;medicinskt ansvarig for verksamheten. Sådant beslut får inte fattas av en&lt;br&gt;läkare som ansvarar för vården av den person till vilken en transplanta-&lt;br&gt;tion skall ske eller som skall använda det biologiska materialet for annat&lt;br&gt;medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vissa beslut enligt denna lag inte får fattas utan Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillstånd föreskrivs i 8, 9 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare får fullgöra upp-&lt;br&gt;gifter som läkare har enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att ingrepp enligt denna lag får utföras endast på sjukhus som&lt;br&gt;avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller vid annan enhet&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården eller det medicinska området i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som med uppsåt utför ingrepp på eller tar biologiskt material&lt;br&gt;från en levande eller avliden människa eller använder eller tar till vara&lt;br&gt;vävnad från ett aborterat foster i strid med denna lag döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som med uppsåt och i vinningssyfte tar, överlämnar, tar emot&lt;br&gt;eller förmedlar biologiskt material från en levande eller avliden männi-&lt;br&gt;ska eller vävnad från ett aborterat foster döms till böter eller fängelse i&lt;br&gt;högst två år. Till samma straff döms den som med uppsåt använder eller&lt;br&gt;tar till vara sådant material för transplantation eller annat ändamål trots&lt;br&gt;insikt om att materialet tagits, överlämnats, tagits emot eller förmedlats&lt;br&gt;i vinningssyfte. 1 ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket gäller inte blod, hår, modersmjölk och tänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Biologiskt material som varit föremål for brott enligt denna lag&lt;br&gt;skall förklaras förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma&lt;br&gt;gäller vinningen av sådant brott.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Socialstyrelsens beslut enligt 8, 9 eller 11 § får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då transplantationslagen&lt;br&gt;(1975:190) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett medgivande enligt 2 § eller ett tillstånd enligt 4 § transplanta-&lt;br&gt;tionslagen (1975:190) skall anses som ett tillstånd enligt 8 eller 9 §&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om obduktion m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om obduktioner och vissa andra&lt;br&gt;åtgärder med kroppen efter en avliden människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall göra ett ingrepp i eller vidta annan åtgärd med en död&lt;br&gt;kropp skall fullgöra sin uppgift med respekt för den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död&lt;br&gt;finns bestämmelser om fastställande av en människas död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken finns i begrav-&lt;br&gt;ningslagen (1990:1144). I begravningslagen finns också bestämmelser&lt;br&gt;om gravsättning och kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kan det antas föreligga skäl för en rättsmedicinsk undersökning av&lt;br&gt;en avliden och skulle resultatet av den undersökningen kunna äventyras&lt;br&gt;genom ett ingrepp i kroppen för annat ändamål, får sådant ingrepp inte&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om obduktion m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och under-&lt;br&gt;söks invändigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rättsmedicinsk. En&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion skall också innefatta en yttre undersökning av&lt;br&gt;kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med rättsmedicinsk likbesiktning avses en yttre undersökning av krop-&lt;br&gt;pen efter en avliden. Undersökningen kan innefatta blodprovstagning och&lt;br&gt;andra mindre ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid en obduktion får organ och annat material tas ut ur kroppen för&lt;br&gt;undersökning, om det behövs för att syftet med obduktionen skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses. Biologiskt material skall läggas tillbaka i kroppen när ob-&lt;br&gt;duktionen har slutförts, om inte syftet med obduktionen kräver att mate-&lt;br&gt;rialet tas till vara för undersökning under en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Klinisk obduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § En klinisk obduktion får utföras om obduktionen behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa dödsorsaken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om&lt;br&gt;verkan av behandling som den avlidne gått igenom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersöka förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den&lt;br&gt;avlidnes kropp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om det finns personer som stått den avlidne nära skall någon av&lt;br&gt;dessa underrättas innan obduktionen utförs och ges skälig tid att yttra&lt;br&gt;sig. Underrättelse behöver dock inte ske om obduktionen får utföras en-&lt;br&gt;ligt 8 eller 9 § och det är omöjligt att inom tillgänglig tid nå en sådan&lt;br&gt;person eller att utreda om någon sådan person finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En klinisk obduktion får utföras om den avlidne skriftligen har med- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;gett obduktion eller uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skäl finns anledning att anta att obduktion skulle stå i överensstämmelse&lt;br&gt;med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Obduktion for ändamål som anges i 6 § 1 får, förutom i fall som&lt;br&gt;avses i 8 §, utföras om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fast-&lt;br&gt;ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Obduktion for ändamål som anges i 6 § 2 eller 3 får, förutom i fall&lt;br&gt;som avses i 8 §, utföras om det är oklart vilken inställning den avlidne&lt;br&gt;hade till en sådan obduktion och inte någon som stått den avlidne nära&lt;br&gt;motsätter sig det. Om det inte finns någon som stått den avlidne nära&lt;br&gt;som kan underrättas får sådan obduktion utföras endast om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beslut i fråga om klinisk obduktion fattas av läkare. Endast läkare&lt;br&gt;får utföra en sådan obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättsmedicinsk undersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Med rättsmedicinsk undersökning avses i denna lag rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning. Undersökningen skall göras&lt;br&gt;i form av rättsmedicinsk obduktion, om inte ändamålet kan tillgodoses&lt;br&gt;genom rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En rättsmedicinsk undersökning av en avliden får göras om under-&lt;br&gt;sökningen kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall&lt;br&gt;som inträffat under sådana omständigheter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte skäligen kan bortses från möjligheten att dödsfallet har sam-&lt;br&gt;band med ett brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan misstänkas ha förekommit fel eller försummelse inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om ett dödsfall kan&lt;br&gt;antas ha orsakats av yttre påverkan och undersökningen behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa dödsorsaken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vinna upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,&lt;br&gt;trafiksäkerhet eller annat liknande intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om det behövs for&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att fastställa en avlidens identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Sedan gravsättning har skett, får kroppen efter en avliden tas om&lt;br&gt;hand för rättsmedicinsk undersökning endast om det skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas att dödsfallet har samband med ett brott för vilket det inte är&lt;br&gt;föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och undersökningen kan&lt;br&gt;antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Om det finns synner-&lt;br&gt;liga skäl får kroppen tas om hand för sådan undersökning även i annat&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En rättsmedicinsk undersökning får genomföras, även om åtgärden&lt;br&gt;strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 - 15 §§ Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;meddelas av polismyndighet. Även allmän domstol eller allmän åklagare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;får besluta om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 § 1. Beslut&lt;br&gt;om rättsmedicinsk undersökning som avses i 16 § meddelas av allmän&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det inte är uppenbart obehövligt skall polismyndigheten under-&lt;br&gt;rättas om tid och plats för en rättsmedicinsk undersökning. Polisen får&lt;br&gt;närvara vid en sådan undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Rättsmedicinsk undersökning skall utföras av läkare. Regeringen&lt;br&gt;eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter&lt;br&gt;om krav på särskild läkarkompetens för att utföra en rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning samt om protokoll och utlåtande över undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa andra ingrepp på avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Kroppen efter en avliden får användas för dissektion vid en hög-&lt;br&gt;skoleenhet för undervisning i anatomi, om den avlidne skriftligen har&lt;br&gt;samtyckt till det. Kroppen får tas i anspråk under högst ett år efter döds-&lt;br&gt;fallet, om inte den avlidne har föreskrivit annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det finns särskilda skäl får ingrepp i kroppen efter en avliden&lt;br&gt;göras av läkare eller under läkares överinseende för träning av opera-&lt;br&gt;tionsteknik eller för förbättring eller utveckling av operationsmetoder.&lt;br&gt;Sådant ingrepp får göras endast om åtgärden är förenlig med den av-&lt;br&gt;lidnes inställning på sätt som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ingrepp i syfte att från en avliden ta ut icke-biologiskt material som&lt;br&gt;har infogats i kroppen (implantat) får göras även om åtgärden strider&lt;br&gt;mot den avlidnes eller de närståendes inställning, om det behövs för att&lt;br&gt;förebygga fara för människor eller annan väsentlig olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp som avses i första stycket får, om åtgärden är förenlig med&lt;br&gt;den avlidnes eller de närståendes inställning på sätt som anges i 8 eller&lt;br&gt;10 §, också göras om implantatet skall användas för behandling av en&lt;br&gt;annan människa eller för forskning eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 7 § och 11 § första meningen skall tillämpas även&lt;br&gt;vid ingrepp enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Kroppen efter en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är&lt;br&gt;nödvändigt för att kroppen skall kunna bevaras till dess kremering eller&lt;br&gt;gravsättning sker eller om den skall tas i anspråk för anatomisk dissek-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balsamering får också ske på begäran av den som enligt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;begravningslagen (1990:1144) ordnar med gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Den som med uppsåt utför ingrepp på en avliden människa i strid&lt;br&gt;med denna lag döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut enligt denna lag får överklagas endast om det följer av en Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;särskild föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då obduktionslagen&lt;br&gt;(1975:191) och kungörelsen (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion&lt;br&gt;skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för&lt;br&gt;bestämmande av människans död&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att det i lagen (1987:269) om kriterier för be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmande av människans död skall införas en ny paragraf, 2 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det har fastställts att döden&lt;br&gt;har inträtt får medicinska insatser&lt;br&gt;fortsättas, om det behövs för att&lt;br&gt;bevara organ eller annat bio-&lt;br&gt;logiskt material i avvaktan på ett&lt;br&gt;transplantationsingrepp eller, med&lt;br&gt;avseende på en gravid kvinna som&lt;br&gt;bär på ett livsdugligt foster, för&lt;br&gt;att rädda livet på det väntade bar-&lt;br&gt;net. Insatserna får inte pågå läng-&lt;br&gt;re tid än 24 timmar, om det inte&lt;br&gt;finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4, 5 och 7 §§ begravningslagen&lt;br&gt;(1990:1144) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att döden har&lt;br&gt;orsakats av någon annan person&lt;br&gt;eller om det annars finns skäl för&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller an-&lt;br&gt;nan rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;av den döda kroppen gäller - i&lt;br&gt;stället för vad som föreskrivs i 3 §&lt;br&gt;första stycket - att dödsbeviset&lt;br&gt;med uppgift om detta utan dröjs-&lt;br&gt;mål skall lämnas till polismyndig-&lt;br&gt;heten i den ort där dödsfallet&lt;br&gt;inträffade och skattemyndigheten&lt;br&gt;underrättas. Polismyndigheten&lt;br&gt;skall efter den utredning som kan&lt;br&gt;behövas skaffa intyg om döds-&lt;br&gt;orsaken. Därefter skall polismyn-&lt;br&gt;digheten till skattemyndigheten&lt;br&gt;lämna dödsbeviset tillsammans&lt;br&gt;med ett tillstånd till gravsättning&lt;br&gt;eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget om dödsorsaken skall&lt;br&gt;sändas till Statistiska centralbyrån&lt;br&gt;av den läkare som utfärdat det.&lt;br&gt;Om den avlidne vid dödsfallet&lt;br&gt;vårdades på en sjukvårdsinsrätt-&lt;br&gt;ning eller fördes dit i anslutning&lt;br&gt;till dödsfallet, skall intyget sändas&lt;br&gt;in av inrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förhållandena vid ett döds-&lt;br&gt;fall är sådana att det kan finnas&lt;br&gt;skäl för en rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om obduktion m.m. skall den&lt;br&gt;läkare som fastställt att döden har&lt;br&gt;inträtt eller som annars skall ut-&lt;br&gt;färda dödsbeviset snarast möjligt&lt;br&gt;anmäla dödsfallet till polismyn-&lt;br&gt;digheten i den ort där dödsfallet&lt;br&gt;inträffade eller, om kännedom&lt;br&gt;härom saknas, den ort där den&lt;br&gt;döda kroppen har anträffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället för vad som föreskrivs i&lt;br&gt;3 § första stycket skall döds-&lt;br&gt;beviset i ett sådant fall utan dröjs-&lt;br&gt;mål lämnas till polismyndigheten.&lt;br&gt;Polismyndigheten skall underrätta&lt;br&gt;skattemyndigheten om dödsfallet&lt;br&gt;och efter den utredning som kan&lt;br&gt;behövas lämna dödsbeviset till&lt;br&gt;skattemyndigheten tillsammans&lt;br&gt;med ett tillstånd till gravsättning&lt;br&gt;eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas att någon rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk undersökning inte skall&lt;br&gt;göras, skall polismyndigheten&lt;br&gt;underrätta den som har lämnat&lt;br&gt;dödsbeviset om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget om dödsorsaken skall&lt;br&gt;sändas till den myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer av den läkare&lt;br&gt;som utfärdat det. Om den avlidne&lt;br&gt;vid dödsfallet vårdades på en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinsrättning eller fördes dit i&lt;br&gt;anslutning till dödsfallet, skall in-&lt;br&gt;tyget sändas in av inrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 4 § skall polis-&lt;br&gt;myndigheten sända intyget till sta-&lt;br&gt;tistiska centralbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;br&gt;Skattemyndigheten skall utfärda ett&lt;br&gt;kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant intyg får utfärdas bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det enligt dödsbeviset kan&lt;br&gt;antas att döden inte har orsakats&lt;br&gt;av någon annan person eller att&lt;br&gt;det inte heller annars finns skäl&lt;br&gt;för rättsmedicinsk obduktion eller&lt;br&gt;annan rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning av den döda kroppen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning i fall som avses i 4 § skall&lt;br&gt;intyget sändas in av den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intyg om att stoft får gravsättas eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om förhållandena vid dödsfallet&lt;br&gt;enligt dödsbeviset inte är sådana&lt;br&gt;att det kan finnas skäl för en&lt;br&gt;rättsmedicinsk undersökning enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om obduktion&lt;br&gt;m.m., eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kreme-&lt;br&gt;ring i fall som avses i 4 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är känt for skattemyndigheten att det pågår eller har pågått&lt;br&gt;medling om kremering eller om gravsättning enligt 5 kap. 3 §, får intyg&lt;br&gt;inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det finns en rad olika förfaranden som av skilda skäl görs med en&lt;br&gt;avlidens kropp. Det kan gälla ingrepp för att ta till vara organ eller&lt;br&gt;vävnad för transplantation för att kunna behandla någon för sjukdom&lt;br&gt;eller kroppsskada eller att ta vävnad för något annat medicinskt ändamål&lt;br&gt;än transplantation. Det kan vidare gälla ingrepp för att fastställa dödsor-&lt;br&gt;saken eller för anatomisk dissektion, balsamering eller träning av opera-&lt;br&gt;tionsmetod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1987 tillsattes Transplantationsutredningen (dir. 1987:17) för att bl.a&lt;br&gt;göra en översyn av lagstiftningen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven har utredningen haft i uppdrag att se över transplanta-&lt;br&gt;tionslagen och då särskilt samtyckesreglema vid organdonation. Över-&lt;br&gt;synen har gällt både reglerna för levande och avlidna donatorer. Den&lt;br&gt;centrala fråga som utredningen har haft att överväga är under vilka&lt;br&gt;förutsättningar organ och annan vävnad skall få tas från en avliden för&lt;br&gt;transplantationsändamål. Det har däremot inte ingått i utredningens&lt;br&gt;uppdrag att finna lösningar som syftar till att förbättra tillgången på&lt;br&gt;organ från avlidna eller att ha synpunkter på behovet av resurser till&lt;br&gt;transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget har också omfattat en översyn av samtyckesreglema vid&lt;br&gt;obduktion och av vissa andra åtgärder som kan vidtas med avlidnas&lt;br&gt;kroppar. Vid översynen har utredningen haft att överväga hur avväg-&lt;br&gt;ningen av olika intressen bör göras och vilka etiska principer som bör&lt;br&gt;ligga till grund för dessa avvägningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 uppdraget har också ingått att överväga regler för användning av&lt;br&gt;vävnad från aborterade foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen överlämnade i slutet av år 1989 betänkandet Transplanta-&lt;br&gt;tion - etiska, medicinska och rättsliga aspekter (SOU 1989:98). År 1991&lt;br&gt;överlämnades betänkandet Aborterade foster m.m. (SOU 1991:42) och&lt;br&gt;året därpå betänkandet Kroppen efter döden (SOU 1992:16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattningar av betänkandena finns i bilaga 1 och&lt;br&gt;utredningens lagförslag i bilaga 2. Betänkandena har remissbehandlats.&lt;br&gt;Förteckningar över de instanser som yttrat sig finns i bilaga 3. Samman-&lt;br&gt;ställningar av remissyttrandena finns tillgängliga i Socialdepartementet&lt;br&gt;(dnr S90/379/S, S91/3778/S, S92/3691/S).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 det följande föreslår vi en gemensam författningsreglering av de&lt;br&gt;frågor som rör transplantation m.m. och att frågor som rör obduktion&lt;br&gt;m.m. regleras genom separat lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 februari 1995 att inhämta Lagrådets yttran-&lt;br&gt;de över förslag till lag om transplantation m.m. och de andra lagförslag&lt;br&gt;som finns i bilaga 4. Lagrådets yttrande över lagförslagen återfinns i&lt;br&gt;bilaga 5. Regeringen har följt Lagrådets förslag. Därutöver har vissa&lt;br&gt;redaktionella och andra ändringar gjorts i lagförslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Nuvarande lagstiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten att göra ingrepp på levande och döda människor for att tillvarata&lt;br&gt;organ i transplantationssyfite regleras nu i transplantationslagen&lt;br&gt;(1975:190). Det andra momentet i en transplantation, att föra över&lt;br&gt;organet eller vävnaden till mottagaren, utgör sjukvård i vanlig bemärkel-&lt;br&gt;se och regleras i sjukvårdsförfattningar av allmän natur. I samband med&lt;br&gt;att lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död&lt;br&gt;trädde i kraft ändrades transplantationslagen i vissa delar. Dessa änd-&lt;br&gt;ringar avsåg förutsättningarna för att organ skall få tas från avlidna. Till&lt;br&gt;ledning för tillämpningen av transplantationslagen har Socialstyrelsen&lt;br&gt;utfärdat allmänna råd (SOSFS 1975:122, ändrad senast 1987:17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationslagen reglerar sådana ingrepp som innebär att organ,&lt;br&gt;vävnader och annat biologiskt material tas från en levande eller avliden&lt;br&gt;person för behandling av sjukdom eller kroppskada hos en annan person.&lt;br&gt;Lagen gäller inte i fråga om s.k. mindre ingrepp. Hit räknas exempelvis&lt;br&gt;att man tar blod, homhinna eller hud. Sådana mindre ingrepp får således&lt;br&gt;enligt gällande lagstiftning göras utan krav på att samtycke har in-&lt;br&gt;hämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt transplantationslagen får Socialstyrelsen medge att biologiskt&lt;br&gt;material tas för annat medicinskt ändamål än behandling av sjukdom&lt;br&gt;eller kroppsskada hos någon annan person. Sådant ändamål kan exem-&lt;br&gt;pelvis vara framställning av läkemedel. En förutsättning är då att det&lt;br&gt;finns särskilda skäl. Ett ytterligare villkor är att de allmänna samtyckes-&lt;br&gt;villkoren i transplantationslagen är uppfyllda, dvs. att hänsyn tas till den&lt;br&gt;avlidnes och de anhörigas inställning till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett grundläggande villkor för att ingrepp skall få göras på en levande&lt;br&gt;person är att denne skriftligen har samtyckt. Det krävs att samtycket har&lt;br&gt;lämnats med insikt om ingreppets beskaffenhet och om de risker som är&lt;br&gt;förknippade med detta. Det åligger den läkare som beslutar om ingreppet&lt;br&gt;att ge donatorn den information som behövs. Organ eller annat bio-&lt;br&gt;logiskt material får inte tas om ingreppet kan befaras medföra allvarlig&lt;br&gt;skada för donatorns liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler gäller för ingrepp på underåriga och psykiskt störda. I&lt;br&gt;dessa fall krävs att medicinska skäl påkallar att biologiskt material tas&lt;br&gt;för transplantationsändamål. Dessutom fordras att det finns synnerliga&lt;br&gt;skäl och att Socialstyrelsen har gett tillstånd. Ingrepp får inte göras mot&lt;br&gt;givarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ingrepp på avlidna bygger de nuvarande reglerna i trans-&lt;br&gt;plantationslagen på en princip om förmodat icke-samtycke. Som huvud-&lt;br&gt;regel gäller att sådant ingrepp får göras om den avlidne under sin livstid&lt;br&gt;har lämnat skriftligt medgivande. Då finns det inte någon skyldighet att&lt;br&gt;fråga den avlidnes anhöriga. Om sådant medgivande saknas får ingrepp&lt;br&gt;ändå göras om den avlidne har uttalat sig för att organ får tas. Organ&lt;br&gt;eller annat biologiskt material får tas även om den avlidne inte särskilt&lt;br&gt;uttryckt en positiv inställning till detta men det av andra skäl finns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anledning att anta att ingreppet skulle överensstämma med den avlidnes Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;uppfattning. Om det råder oklarhet om dennes uppfattning krävs med-&lt;br&gt;givande av en nära anhörig for att ett ingrepp skall få göras. Om det&lt;br&gt;finns flera nära anhöriga och dessa är oeniga får något ingrepp inte&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dödorsaksutredning, dödsbevis och dödsorsaksintyg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans&lt;br&gt;död ankommer det på en läkare att i överensstämmelse med vetenskap&lt;br&gt;och beprövad erfarenhet fastställa att döden har inträtt. I begravnings-&lt;br&gt;lagen (1990:1144) föreskrivs att dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;br&gt;skall utfärdas av läkare. I begravningsförordningen (1990:1147) ges&lt;br&gt;bestämmelser om innehållet i dödsbevis och om dödsorsaksintyg. Under&lt;br&gt;vilka omständigheter en läkare är skyldig att vidta olika åtgärder i sam-&lt;br&gt;band med dödsfall och vari skyldigheten består framgår av flera för-&lt;br&gt;fattningar. Varje läkare skall bl.a. utan dröjsmål utfärda dödsbevis och&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken när någon som läkaren vårdat under dennes sista&lt;br&gt;sjukdom har avlidit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klinisk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Sverige har det sedan sekelskiftet funnits författningsregler om sådana&lt;br&gt;obduktioner som görs för att man skall kunna fastställa dödsorsaken eller&lt;br&gt;få kunskap om en viss sjukdom. Obduktionslagen (1975:191), som&lt;br&gt;reglerar de kliniska obduktionerna, trädde i kraft år 1976. Lagen är&lt;br&gt;tillämplig på obduktioner som inte innefattar rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning. Kliniska obduktioner får göras om den avlidne skriftligen har&lt;br&gt;medgett detta. Annars får obduktion göras om det behövs för att orsaken&lt;br&gt;till dödsfallet skall kunna fastställas eller viktig upplysning erhållas om&lt;br&gt;en sjukdoms beskaffenhet. Enligt obduktionslagen gäller vissa begräns-&lt;br&gt;ningar i rätten att företa obduktion när dödsorsaken är känd. Obduktion&lt;br&gt;får i ett sådant fall inte äga rum om den avlidne eller nära anhöriga till&lt;br&gt;honom har uttalat sig emot det eller åtgärden annars kan antas strida mot&lt;br&gt;den avlidnes eller nära anhörigs uppfattning. Begränsningen har sin&lt;br&gt;grund i hänsynen till den avlidne och dennes anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsen framgår också att det föreligger en ovillkorlig rätt att&lt;br&gt;företa obduktion när dödsorsaken är okänd. Denna rätt beror på att det i&lt;br&gt;ett sådant fall kan antas vara allmänt accepterat att obduktion sker&lt;br&gt;oavsett uppfattningen hos den avlidne eller dennes anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I obduktionslagen föreskrivs som huvudregel att någon nära anhörig&lt;br&gt;skall underrättas innan en obduktion äger rum. Det finns dock vissa&lt;br&gt;undantag. Det är sålunda inte nödvändigt att underrätta en anhörig om&lt;br&gt;den avlidne skriftligen har medgett att obduktion sker. De anhörigas&lt;br&gt;inställning är ju i ett sådant fall utan betydelse för om obduktionen får&lt;br&gt;äga rum. En anhörig behöver inte heller underrättas om särskilda skäl&lt;br&gt;talar emot det. Om dödsorsaken är känd får en obduktion inte påbörjas&lt;br&gt;förrän skälig tid förflutit efter underrättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt kungörelsen (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion får beslut&lt;br&gt;om sådana obduktioner meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän&lt;br&gt;åklagare eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändamål för vilka rättsmedicinsk obduktion får göras anges inte i&lt;br&gt;kungörelsen. En rättsmedicinsk obduktion får företas oberoende av om&lt;br&gt;samtycke har lämnats eller inte. Varken den avlidne under livstiden eller&lt;br&gt;hans anhöriga har sålunda möjlighet att med bindande verkan motsätta&lt;br&gt;sig en rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1991:24)&lt;br&gt;om rättsmedicinska undersökningar av avlidna anges tre former av&lt;br&gt;rättsmedicinska undersökningar av avlidna, nämligen utvidgad rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion, rättsmedicinsk obduktion och rättsmedicinsk lik-&lt;br&gt;besiktning. Utvidgad rättsmedicinsk obduktion är den mest kvalificerade&lt;br&gt;undersökningsformen. Den bör enligt författningen väljas när dödsfallet&lt;br&gt;har orsakats av ett brott eller när detta inte kan uteslutas. Rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion bör väljas i övriga fall när en obduktion behövs och om-&lt;br&gt;ständigheterna vid dödsfallet bedöms kunna klarläggas tillräckligt utan&lt;br&gt;en utvidgad rättsmedicinsk obduktion. Rättsmedicinsk likbesiktning är en&lt;br&gt;yttre undersökning med provtagning. Denna undersökningsform bör&lt;br&gt;väljas när dödsorsaken och händelseförloppet vid dödsfallet bedöms&lt;br&gt;kunna klarläggas utan obduktion. Enligt författningen bör den myndighet&lt;br&gt;som beslutar om en rättsmedicinsk undersökning vid behov samråda&lt;br&gt;med en rättsläkare om valet av undersökningsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare riksdagsbehandling av frågor om transplantation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen 1986/87:79 med förslag till lagen (1987:269) om kriterier&lt;br&gt;för bestämmande av människans död behandlades även transplanta-&lt;br&gt;tionslagens samtyckesregler vad gällde avlidna donatorer. Därvid fram-&lt;br&gt;hölls att det av flera skäl skulle vara önskvärt att donation av organ&lt;br&gt;kunde bygga på att donatorn i livstiden uttryckligen medgett transplanta-&lt;br&gt;tion. På så sätt skulle den enskilde donatorns integritet och vilja till-&lt;br&gt;godoses fullt ut. Detta skulle också avlasta de anhöriga deras ansvars-&lt;br&gt;börda i sammanhanget. Om krav på samtycke från donatorn skulle&lt;br&gt;införas med omedelbar verkan skulle detta emellertid få drastiska och&lt;br&gt;oönskade konsekvenser för den redan etablerade transplantationsverk-&lt;br&gt;samheten eftersom tillgången på organ sannolikt skulle minska kraftigt.&lt;br&gt;Mot denna bakgrund borde en utredning tillsättas för att se över trans-&lt;br&gt;plantationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 avvaktan på Transplantationsutredningens översyn föreslogs dock&lt;br&gt;redan i propositionen vissa ändringar av samtyckesreglema. Huvudregeln&lt;br&gt;borde liksom tidigare vara att det skall krävas ett skriftligt samtycke av&lt;br&gt;donatom under hans livstid. Om det inte finns något skriftligt samtycke,&lt;br&gt;borde man dock inte, som i den tidigare gällande bestämmelsen, utgå&lt;br&gt;från att samtycke ändå finns utan i stället från att samtycke inte före-&lt;br&gt;ligger. Presumtionen att samtycke inte finns borde kunna brytas om den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avlidne under sin livstid hade uttalat att han var positiv till att skänka Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;organ eller om en sådan positiv inställning framgår av omständigheterna&lt;br&gt;i övrigt. Om den avlidnes inställning inte är känd, bör den eller de&lt;br&gt;närmast anhöriga ges möjlighet att avgöra frågan. Om det finns flera&lt;br&gt;nära anhöriga och om dessa är oense bör transplantationsingrepp inte få&lt;br&gt;göras. De i propositionen föreslagna lagändringarna antogs av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtyckesfrågan har under senare år tagits upp i ett antal motioner i&lt;br&gt;riksdagen. Riksdagens socialutskott har då hållit fast vid sin tidigare&lt;br&gt;inställning att en transplantationsverksamhet som bygger på att donatorn&lt;br&gt;ger sitt aktiva samtycke till donation är att föredra. Konsekvenserna för&lt;br&gt;transplantationsverksamheten av olika alternativ måste dock belysas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare riksdagsbehandling av frågor om obduktion m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor som rör förutsättningarna för obduktion har vid åtskilliga till-&lt;br&gt;fällen behandlats i riksdagen. Efter obduktionslagens ikraftträdande har i&lt;br&gt;flera motioner föreslagits både en allmän översyn av lagen och ändringar&lt;br&gt;i den på vissa punkter. Det har bl.a. framställts krav på att den enskilde,&lt;br&gt;oavsett om dödsorsaken är känd eller inte, skall kunna förbjuda ob-&lt;br&gt;duktion beträffande honom själv eller nära anhörig. Det har också&lt;br&gt;ifrågasatts om man inte borde införa ett krav på aktivt samtycke an-&lt;br&gt;tingen från den avlidne eller någon nära anhörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga förfaranden med avlidnas kroppar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lik för dissektionsändamål tillgodoses på frivillighetens väg&lt;br&gt;genom ett slags testamentsliknande förordnande, i vilket donatorn&lt;br&gt;skriftligen ger till känna sin önskan att kroppen efter döden skall ställas&lt;br&gt;till vetenskapens förfogande. Detta förfarande grundas på en fast etab-&lt;br&gt;lerad praxis, och anatomisk dissektion hör till de åtgärder med döda&lt;br&gt;kroppar som anses tillåtna utan författningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I svensk rätt har sedan länge förutsatts att döda kroppar får balsame-&lt;br&gt;ras. För vissa sällsynta fall är balsamering obligatorisk enligt begrav-&lt;br&gt;ningsförordningen (1990:1147).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Etiska grundfrågor&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att olika förfaranden med avlidnas kroppar sker i&lt;br&gt;former som är förenliga med vad människor i allmänhet kan godta och&lt;br&gt;på ett sätt som bidrar till att bevara och befästa förtroendet för hälso-&lt;br&gt;och sjukvården. Därför är det viktigt att ägna uppmärksamhet åt etiska&lt;br&gt;och psykologiska aspekter, och även åt de juridiska regler som skall&lt;br&gt;kodifiera de slutsatser som dragits på basis av sådana överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dem som direkt eller indirekt är berörda i samband med organ- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;donation hör den sjuke och dennes anhöriga, donatorn och donatorns&lt;br&gt;anhöriga, läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal samt besluts-&lt;br&gt;fattare på olika nivåer. Både enskilda och grupper kan här ha intressen&lt;br&gt;som ibland kan komma i konflikt med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) skall god vård ges till alla&lt;br&gt;på lika villkor. Vården skall bygga på respekt för patientens självbe-&lt;br&gt;stämmande och integritet. Behandlingsalternativ skall presenteras för&lt;br&gt;patienten, och läkaren skall välja i samråd med denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuka människor kan behöva nya organ för att överleva. Särskilt gäller&lt;br&gt;detta hjärt- och njursjuka samt dem som drabbas av vissa blod-, lung-&lt;br&gt;och leversjukdomar. Om inga donatorer finns, kan dessa svårt sjuka&lt;br&gt;människor inte få hjälp. Samtidigt är det viktigt att döda kroppar visas&lt;br&gt;respekt och att de anhöriga till en avliden får hjälp och stöd i sorge-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen har enligt vår mening beskrivit detta på ett&lt;br&gt;utmärkt sätt när man säger att det inte är sjukvården eller transplanta-&lt;br&gt;tionskirurgema som behöver organ. Det är i stället svårt sjuka människor&lt;br&gt;som behöver organ för att överleva eller leva ett bättre liv. Det är&lt;br&gt;således inte den enskildes intresse som står mot samhällets. Samhället är&lt;br&gt;vi alla och vi har alla ett gemensamt ömsesidigt intresse av att trans-&lt;br&gt;plantationsverksamheten fungerar och bedrivs på ett etiskt godtagbart&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde vet aldrig på förhand vilken roll som kan bli aktuell för&lt;br&gt;henne eller honom: donatorns eller mottagarens. Lika litet vet den&lt;br&gt;enskilde vad som kommer att hända familj och vänner. Den som är&lt;br&gt;beredd att ta emot organ i en nödsituation är naturligtvis tacksam att det&lt;br&gt;då finns någon som har donerat ett organ. Om alla vill ta emot organ&lt;br&gt;men ingen vill ge kan inte läkare och annan sjukvårdspersonal hjälpa,&lt;br&gt;hur skickliga de än är och hur gärna de än vill utnyttja sitt kunnande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till dem som är berörda när det gäller obduktioner hör bl.a. den av-&lt;br&gt;lidnes närstående, framtida patienter, sjukvårdspersonal, forskare och&lt;br&gt;hälsoplanerare, sjukvårdspolitiker och naturligtvis också den avlidne, fast&lt;br&gt;i en speciell mening. I strikt mening kan den avlidne inte ha några&lt;br&gt;intressen. Men var och en har under sin livstid intresse av att hans eller&lt;br&gt;hennes vilja respekteras även efter döden. Det gäller inte bara i fråga om&lt;br&gt;hur ägodelar skall fördelas utan också hur man skall förfara med den&lt;br&gt;döda kroppen. Den avlidne har naturligtvis inte någon nytta av obduk-&lt;br&gt;tionen. Däremot kan den dödes integritet kränkas genom obduktionen.&lt;br&gt;Framför allt är det emellertid de efterlevande som kan lida av att den&lt;br&gt;döda kroppen skadas. Det är också de efterlevande som har det största&lt;br&gt;intresset av att skydda den avlidnes integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intressekonflikter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man vet att människor kan räddas till livet eller få ett bättre liv genom&lt;br&gt;transplantation. Man vet också att människor vill kunna påverka frågan&lt;br&gt;om organ skall få tas eller inte. Hur skall behovet av organ vägas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet att respektera människors integritet och självbestämmande?&lt;br&gt;Vilken roll skall de anhöriga spela? Om den avlidnes vilja och de&lt;br&gt;anhörigas åsikter inte stämmer överens, vems vilja skall man då följa? I&lt;br&gt;vilken utsträckning bör levande donatorer användas? Hur skall risker för&lt;br&gt;skada vägas mot möjligheten att göra gott, att hjälpa svårt sjuka männi-&lt;br&gt;skor?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många av dessa frågor är svåra att besvara därför att det kan gälla&lt;br&gt;konflikter där intressen som är rimliga eller legitima står mot varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När olika intressen skall vägas mot varandra får man beakta positiva&lt;br&gt;och negativa konsekvenser av de olika handlingsalternativ som finns&lt;br&gt;liksom kortsiktiga och långsiktiga konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hänvisar i sina resonemang till fyra etiska principer som&lt;br&gt;diskuterats ingående i den medicinsk-etiska litteraturen. Enligt själv-&lt;br&gt;bestämmandeprincipen bör människor själva få bestämma över sitt eget&lt;br&gt;liv, i varje fall om detta inte går ut över andras självbestämmande,&lt;br&gt;välfärd eller intressen. Enligt godhetsprincipen bör man göra gott mot&lt;br&gt;andra, förebygga skada och förhindra sådant som är skadligt för andra.&lt;br&gt;Enligt principen att inte skada har man en plikt att inte orsaka andra&lt;br&gt;människor lidande eller att åstadkomma annan skada. Enligt rättviseprin-&lt;br&gt;cipen slutligen bör lika fall hanteras lika eller bedömas lika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principerna ger inte det definitiva svaret på något etiskt problem. De&lt;br&gt;ger emellertid en utgångspunkt för övervägandena som kan accepteras av&lt;br&gt;människor med vitt skilda moraliska övertygelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sina förslag fäst stor vikt vid kravet att människor&lt;br&gt;själva skall få ta ställning till frågor som gäller deras egen kropp. Den&lt;br&gt;ståndpunkten har av utredningen motiverats på flera sätt. Man hänvisar&lt;br&gt;exempelvis till den allt starkare ställning som kravet på självbestäm-&lt;br&gt;mande fått i den medicinska etiken sedan Helsingforsdeklarationen i&lt;br&gt;mitten på 1960-talet. Det är en av VärldsläkarfÖrbundet antagen deklara-&lt;br&gt;tion med etiska riktlinjer för medicinsk forskning. Kravet på informerat&lt;br&gt;samtycke i den deklarationen har tagits upp och vidareutvecklats i andra&lt;br&gt;deklarationer av bl.a. Världshälsoorganisationen (WHO) och Council for&lt;br&gt;International Organizations of Medical Sciences (CIOMS).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självbestämmandeprincipen har naturligtvis störst betydelse för reg-&lt;br&gt;leringen av förhållanden mellan levande människor. Det är ju endast de&lt;br&gt;levande som kan bli lidande av att deras självbestämmanderätt kränks.&lt;br&gt;En avliden kan varken utöva någon självbestämmanderätt eller uppfatta&lt;br&gt;kränkningar av de beslut som han har fattat i livstiden. Detta hindrar inte&lt;br&gt;att man tillmäter avlidnas beslut i livstiden stor betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer med utredningen i dessa allmänna etiska utgångspunkter.&lt;br&gt;Merparten av remissinstanserna instämmer också i resonemangen kring&lt;br&gt;de etiska utgångspunkterna for transplantationsverksamheten. Ett par&lt;br&gt;instanser har dock framfört invändningar. Till dessa hör Katolska&lt;br&gt;biskopsämbetet som anser att godhetsprincipen borde ha getts företräde&lt;br&gt;framför självbestämmandeprincipen. Svenska kyrkans centralstyrelse,&lt;br&gt;Ärkebiskopen, De fria kristna samfundens råd samt Sveriges frikyrkoråd&lt;br&gt;framhåller i sitt gemensamma remissvar att människors ömsesidiga&lt;br&gt;beroende av varandra bort uppmärksammas mer för att undvika ett&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ensidigt individualistiskt sätt att se på saken. Människors ansvar för&lt;br&gt;varandra och inte bara för sig själva är enligt dessa instanser av etisk&lt;br&gt;fundamental betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller utredningens förslag om andra åtgärder med döda&lt;br&gt;kroppar instämmer merparten av remissinstanserna i utredningens&lt;br&gt;diskussion kring de grundläggande etiska utgångspunkterna. Ett par&lt;br&gt;instanser har dock vissa invändningar. Hit hör Teologiska fakulteten vid&lt;br&gt;Uppsala universitet som är kritisk mot den förskjutning i det principiella&lt;br&gt;resonemanget som enligt fakulteten skett mellan utredningens olika&lt;br&gt;betänkanden. Självbestämmandeprincipen, som var en hörnsten i del-&lt;br&gt;betänkandet om transplantationer, väger enligt fakulteten inte lika tungt&lt;br&gt;gentemot samhällets intresse av att utföra andra ingrepp på avlidnas&lt;br&gt;kroppar. Svenska kyrkans centralstyrelse m.fl har framfört i princip&lt;br&gt;liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är riktigt att utredningen i betänkandet om transplantation fäste&lt;br&gt;särskild vikt vid självbestämmandeprincipen. Utredningen noterade&lt;br&gt;emellertid där att denna princip i fråga om ingrepp på avlidna reser&lt;br&gt;speciella problem. Vid exempelvis ett akut dödsfall kan, enligt utred-&lt;br&gt;ningen, informerat samtycke av den enskilde själv inte inhämtas. Efter-&lt;br&gt;som många inte skriver testamenten eller fyller i donationskort skulle ett&lt;br&gt;krav på skriftligt samtycke av den berörde själv innebära att exempelvis&lt;br&gt;möjligheterna att genomföra en obduktion eller få tillgång till vävnad för&lt;br&gt;forskningsändamål drastiskt skulle minska. Detta skulle på sikt ha&lt;br&gt;negativa konsekvenser för framtida patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rädda en människa till livet genom transplantation synes väl så&lt;br&gt;angeläget som att t.ex. kunna utreda ett brott. Vi anser emellertid,&lt;br&gt;liksom utredningen, att det kan vara berättigat att betrakta dessa fall på&lt;br&gt;olika sätt. En brottsutredning kan inte tillgodoses genom obduktion av&lt;br&gt;någon annan än offret för t.ex. det mord som skall utredas. Detsamma&lt;br&gt;gäller kliniska obduktioner som görs för att klarlägga dödsorsaken.&lt;br&gt;Föremålet för en obduktion är alltså inte utbytbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I transplantationsfallet är det annorlunda. Där finns i allmänhet ett&lt;br&gt;större eller mindre antal andra tänkbara donatorer. Det skulle därför vara&lt;br&gt;svårt att motivera att en viss avliden person, oavsett om han lämnat&lt;br&gt;samtycke eller inte, tas i anspråk som donator. Man kan också hävda att&lt;br&gt;obduktion görs i den avlidnes intresse och att respekten för den avlidne&lt;br&gt;kräver att det blir utrett vad han avlidit av, i synnerhet om det finns&lt;br&gt;anledning att misstänka brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan synpunkt av betydelse är att transplantation inte så mycket&lt;br&gt;angår förhållandet mellan den enskilde och det allmänna som mellan&lt;br&gt;enskilda inbördes; organ tas från en människa för att ges till en annan.&lt;br&gt;Om det inte finns några donatorer så blir det heller inte några mottagare.&lt;br&gt;Under sådana förhållanden anser vi det naturligt att lita till frivillighet&lt;br&gt;grundad på insikt om detta förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Ingrepp för att ta vävnad för transplantation och Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;andra medicinska ändamål&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Avlidna som donatorer för transplantation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Biologiskt material för transplantation får tas&lt;br&gt;från en avliden om denne har medgett det eller det på annat sätt kan&lt;br&gt;utredas att åtgärden skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes&lt;br&gt;inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall får biologiskt material tas, om inte den avlidne skrift-&lt;br&gt;ligen har motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat sig mot det eller&lt;br&gt;det av annat skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida&lt;br&gt;mot den avlidnes inställning. Biologiskt material får i dessa fall inte&lt;br&gt;tas om någon som stått den avlidne nära motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är uppgifterna om inställningen motstridiga eller finns det annars&lt;br&gt;särskilda skäl mot ingreppet får detta inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns personer som stått den avlidne nära, får ingrepp inte&lt;br&gt;göras innan någon av dessa har underrättats om det tilltänkta ingrep-&lt;br&gt;pet och om rätten att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig&lt;br&gt;tid att ta ställning till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Ingrepp får göras på en avliden om denne un-&lt;br&gt;der sin livstid skriftligen har medgett detta, om han har uttalat sig för ett&lt;br&gt;sådant ingrepp eller om det av andra skäl finns grundad anledning anta&lt;br&gt;att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes uppfatt-&lt;br&gt;ning. Om det råder oklarhet om denna, får ingrepp göras om inte någon&lt;br&gt;närstående motsätter sig. De närstående skall i sådana fall alltid under-&lt;br&gt;rättas om sin vetorätt. Finns inte någon närstående får ingrepp inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De 40-tal instanser som uttalat sig om utredning-&lt;br&gt;ens förslag till samtyckesregler är med något undantag positiva till att&lt;br&gt;organ får tas om det är känt att den avlidne var positiv till detta. Utred-&lt;br&gt;ningens förslag för de fall då oklarhet råder om den avlidnes inställning&lt;br&gt;har också bemötts positivt av en stor majoritet av remissinstanserna.&lt;br&gt;Kritik har dock framförts från ett knappt tiotal instanser. Några instanser&lt;br&gt;anser exempelvis att någon form av presumerat samtycke bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Inledning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationer är numera en närmast rutinmässig del av sjukvården.&lt;br&gt;De medicinska framstegen på detta område har särskilt under det senaste&lt;br&gt;decenniet varit stora. Tack vare transplantation har många svårt sjuka&lt;br&gt;människor kunnat få ett förlängt liv och en bättre livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av de undersökningar som gjorts framgår att transplantationer är något&lt;br&gt;som de allra flesta tycker är bra och viktigt. Många har dock inte tagit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttrycklig ställning till om de själva vill eller inte vill att deras organ&lt;br&gt;skall få användas för transplantationsändamål sedan de avlidit. En orsak&lt;br&gt;till detta är troligen att tanken på organdonation aktualiserar tankar och&lt;br&gt;känslor kring den egna döden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att ha detta i minnet när man diskuterar möjligheterna att&lt;br&gt;använda organ från avlidna för transplantationsändamål. Vid dessa över-&lt;br&gt;väganden måste stor hänsyn således tas till psykologiska och känslomäs-&lt;br&gt;siga faktorer. Det är också viktigt att påminna om att en förutsättning för&lt;br&gt;att människor skall kunna fatta välgrundade beslut i dessa frågor är att&lt;br&gt;deras kunskaper på området är tillfredställande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår del anser vi att transplantation är en angelägen behandlings-&lt;br&gt;form inom sjukvården. Kravet på respekt och aktning för den avlidne får&lt;br&gt;dock inte eftersättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att organ skall kunna tas från en avliden är att&lt;br&gt;denne dödförklarats med tillämpning av lagen (1987:269) om kriterier&lt;br&gt;för bestämmande av människans död. Den lagen utgör utgångspunkt för&lt;br&gt;de överväganden som görs i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger givetvis i patienternas intresse att transplantationer görs. Det&lt;br&gt;gäller ofta svårt sjuka människor som är i behov av organ för sin över-&lt;br&gt;levnad eller för att kunna leva ett bättre liv. Från etisk synpunkt är det&lt;br&gt;angeläget att dessa människor kan erbjudas all möjlig vård och behand-&lt;br&gt;ling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill samtidigt understryka att de patienter som är aktuella för trans-&lt;br&gt;plantation som regel befinner sig i en särskilt utsatt ställning i förhållan-&lt;br&gt;de till vården. För att dessa patienter skall ha möjlighet att självständigt&lt;br&gt;ta ställning till ett ingrepp är det viktigt att personalen lämnar en utförlig&lt;br&gt;och adekvat information om vad de planerade ingreppen innebär, vilka&lt;br&gt;risker som är förknippade med dem och vilka alternativ som finns till en&lt;br&gt;transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att enskilda människors rätt att själva bestämma över&lt;br&gt;sina kroppar och om de skall donera sina organ kan innebära en be-&lt;br&gt;gränsning i möjligheterna att utföra transplantationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kortsiktigt kan det kanske förefalla ligga i en individs eller anhörigs&lt;br&gt;intresse att en avlidens kropp bevaras hel, dvs. att man inte tar organ för&lt;br&gt;transplantation. Samtidigt ligger det i vars och ens långsiktiga intresse&lt;br&gt;att det finns tillgång till sådana organ liksom att människor har förtroen-&lt;br&gt;de för sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en har ett intresse av att under sin livstid kunna bestämma&lt;br&gt;över vad som skall ske med kroppen efter döden. Rätten att göra ingrepp&lt;br&gt;på en avliden för att ta till vara organ bör därför vara beroende av vilken&lt;br&gt;inställning denne hade under sin livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad självbestämmandet handlar om här är skydd för den levande män-&lt;br&gt;niskans psykiska integritet. Man skall kunna känna sig förvissad om att&lt;br&gt;de ställningstaganden som man gör under livstiden respekteras efter&lt;br&gt;döden. Detta är ett mycket tungt vägande argument. När någon under&lt;br&gt;livstiden tar ställning till om organ skall få tas från kroppen efter döden&lt;br&gt;kan denne antingen vara positiv eller negativ till att ingrepp görs. Båda&lt;br&gt;ståndpunkterna är uttryck för självbestämmande och bör respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika former av samtycke. Det kan vara skriftligt eller munt- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;ligt eller uttryckas på annat sätt, t.ex. att man genom sitt faktiska hand-&lt;br&gt;lande låter förstå att man är för eller emot ett visst förfarande. I det&lt;br&gt;följande förs resonemang kring olika samtyckesformer och lämnas för-&lt;br&gt;slag till regler for samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktivt samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av utredningens huvuduppgifter var att överväga om aktivt samtycke&lt;br&gt;skall vara ett krav för att få ta organ till transplantation. I samband med&lt;br&gt;att hjämrelaterade dödskriterier beslutades fördes det i den allmänna&lt;br&gt;debatten fram krav på att ett uttryckligt skriftligt samtycke borde införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aktivt samtycke kan ses som en yttersta konsekvens av självbestäm-&lt;br&gt;mandeprincipen. Om ett ingrepp grundas på ett uttryckligt samtycke,&lt;br&gt;muntligt eller skriftligt, kan man på goda grunder utgå från att det verk-&lt;br&gt;ligen överensstämmer med den avlidnes uppfattning. Ett uttryckligt sam-&lt;br&gt;tycke från den avlidne minskar naturligtvis risken för att ingrepp görs&lt;br&gt;mot den avlidnes vilja. Om man bara ser till att ett ingrepp på en av-&lt;br&gt;liden skall stå i överensstämmelse med dennes vilja är aktivt samtycke&lt;br&gt;den bästa lösningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett krav på obligatoriskt aktivt samtycke har dock vissa negativa&lt;br&gt;aspekter. En sådan regel skulle alltför starkt betona den ena sidan av&lt;br&gt;självbestämmandet; att ingrepp inte får göras i strid med den avlidnes&lt;br&gt;vilja. Den andra sidan, att ingrepp bör göras om det var den avlidnes&lt;br&gt;önskan, skulle komma i skymundan. Om man infor krav på skriftligt&lt;br&gt;samtycke kan det rentav innebära att den avlidnes önskan åsidosätts&lt;br&gt;även om det blivit klarlagt att den avlidne under sin livstid muntligen&lt;br&gt;uttalat sig för att donera. På det sättet kan alltså en regel om obliga-&lt;br&gt;toriskt skriftligt samtycke komma i konflikt med den princip som regeln&lt;br&gt;själv bygger på, nämligen självbestämmandeprincipen. En sådan ordning&lt;br&gt;kan inte anses försvarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare konsekvens av ett system med obligatoriskt aktivt sam-&lt;br&gt;tycke skulle med all säkerhet bli att tillgången på organ skulle minska&lt;br&gt;inte oväsentligt och därmed försämra möjligheterna att behandla sjuka&lt;br&gt;med organtransplantation. Dessa negativa konsekvenser skulle dock i&lt;br&gt;någon mån kunna minskas genom t.ex. ökad information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots informationsinsatser måste man nog räkna med att många männi-&lt;br&gt;skor inte kommer att ge klart uttryck för sin inställning till organdona-&lt;br&gt;tion även om de kanske i själva verket har en positiv inställning. Under-&lt;br&gt;sökningar som gjorts visar att många människor inte meddelar sin om-&lt;br&gt;givning - skriftligen eller muntligen - vilken inställning de har till&lt;br&gt;organdonation. Av dessa undersökningar framgår samtidigt att huvud-&lt;br&gt;delen av befolkningen förklarar sig vara positiva till att donera organ.&lt;br&gt;Men steget från ett allmänt uttalande till ett faktiskt konkret uttryckt&lt;br&gt;ställningstagande kan vara långt i frågor som dessa. Vi anser mot den&lt;br&gt;här bakgrunden att det vore fel att göra organdonation omöjlig med hän-&lt;br&gt;visning till att aktivt samtycke saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt vi vet har aktivt samtycke av den avlidne inte i något land ställts&lt;br&gt;upp som krav for att ingrepp skall få göras. I stället tillämpas andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;former, antingen så att den avlidnes inställning inte behöver ha skriftlig Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;form eller så att den avlidnes anhöriga ges rätt att bestämma i den av-&lt;br&gt;lidnes ställe. Det finns alltså inte några erfarenheter från andra länder&lt;br&gt;som visar vilka konsekvenser ett krav på aktivt samtycke skulle få for&lt;br&gt;transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett sådant system skulle införas i Sverige, skulle vi således skilja&lt;br&gt;oss från andra länder inom vår kulturkrets. Detta skulle också kunna&lt;br&gt;äventyra våra möjligheter att på samma villkor som i dag delta i det&lt;br&gt;internationella samarbetet på transplantationsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det som nu anförts kan vi inte förorda en sam-&lt;br&gt;tyckesregel som innebär att aktivt samtycke från den avlidne ställs som&lt;br&gt;krav för att ingrepp skall få göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots detta ställningstagande måste strävan självfallet vara att så många&lt;br&gt;beslut som möjligt om ingrepp på en avliden kan grundas på att den&lt;br&gt;avlidne själv uttryckligen samtyckt till det. Man får dock i vissa fall&lt;br&gt;söka andra vägar att bilda sig en uppfattning om den avlidnes inställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Presumerat samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flera länder tillämpas någon form av presumerat samtycke i samband&lt;br&gt;med organdonation. Om den avlidne under livstiden inte uttalat sig mot&lt;br&gt;organdonation utgår man från att han var positiv till donation. Det skall&lt;br&gt;annars antingen finnas ett uttryckligt, på något sätt dokumenterat av-&lt;br&gt;ståndstagande, eller på annat sätt stå klart att den avlidne inte ville&lt;br&gt;donera organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant system bygger, liksom det aktiva samtycket, på självbestäm-&lt;br&gt;mandeprincipen. Det är den enskildes inställning som skall vara avgör-&lt;br&gt;ande för om organ tas eller inte. Systemet förutsätter dock att det är känt&lt;br&gt;för alla att man, om man inte är villig att donera organ, måste deklarera&lt;br&gt;det i någon form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Presumerat samtycke utgår också ifrån att vi vill göra gott mot våra&lt;br&gt;medmänniskor, inte minst de som är i nöd. I brist på vetskap om en&lt;br&gt;människas faktiska inställning till organdonation utgår man från att hon&lt;br&gt;velat hjälpa en medmänniska som är i behov av organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man inte vet något om den avlidnes inställning är det inte obe-&lt;br&gt;rättigat att förmoda att den avlidne skulle ha varit positiv till organdona-&lt;br&gt;tion. Flera undersökningar pekar på att ca 65 % av befolkningen är posi-&lt;br&gt;tiv till att donera organ även om de inte uttryckligen tagit ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också undersökningar som visar att endast ca 10 % av be-&lt;br&gt;folkningen har sagt sig vara helt negativ till att ge organ. Man får anta&lt;br&gt;att de flesta av de personer som har en uttalat negativ inställning till or-&lt;br&gt;gandonation har talat om detta for sina närmaste. Med presumerat sam-&lt;br&gt;tycke skulle organ därför ytterst sällan komma att tas från någon som är&lt;br&gt;uttryckligen emot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit presumtion mot samtycke, dvs en förmodan&lt;br&gt;att samtycke inte finns. Man kan säga att utredningen i sina resonemang&lt;br&gt;utgår från att människor är negativt inställda till organdonation. Endast&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det kan visas att en person var positiv till att donera organ får organ&lt;br&gt;tas. Mot detta antagande talar de ovan nämnda undersökningarna. Pre-&lt;br&gt;sumtion mot samtycke respekterar i så fall inte den uppfattning som det&lt;br&gt;är mest sannolikt att den avlidne hade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av remissinstanserna har tagit upp aspekter kring presumerat&lt;br&gt;samtycke. Hit hör bl.a. Svenska kyrkans centralstyrelse m.fl., Katolska&lt;br&gt;Biskopsämbetet, Thoraxkliniken vid Umeå universitet, Psykiatriska klini-&lt;br&gt;ken vid Karolinska Institutet, Filosofiska institutionen vid Stockholms&lt;br&gt;universitet och Riksförbundet for Njursjuka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse, Ärkebiskopen, De fria kristna sam-&lt;br&gt;fundens råd samt Sveriges frikyrkoråd instämmer i sitt gemensamma&lt;br&gt;remissvar med utredningens förslag att ingrepp för att ta organ skall få&lt;br&gt;göras om den avlidne skriftligen eller muntligen har medgett detta. Där-&lt;br&gt;utöver föreslår dessa remissinstanser att organ skall få tas om den av-&lt;br&gt;lidne uttryckt att han inte motsätter sig det. Dessa ställningstaganden&lt;br&gt;anser man vara förenliga med en positiv grundinställning till transplanta-&lt;br&gt;tionsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvägningen mellan hänsynen till givarens integritet och hänsynen till&lt;br&gt;mottagarens situation och behov anser dessa instanser att hänsynen till&lt;br&gt;om en svårt sjuk människa skall kunna botas måste väga tungt. Männi-&lt;br&gt;skors ansvar for varandra och inte bara for sig själva är av etiskt funda-&lt;br&gt;mental betydelse. Ansvaret bör idealt inrymma en vilja att hjälpa och&lt;br&gt;stödja medmänniskor. Man måste forsöka undvika ett ensidigt individua-&lt;br&gt;listiskt tänkande i dessa sammanhang. Godhetsprincipen, som handlar&lt;br&gt;om nödvändigheten av goda gärningar i människors relationer, måste&lt;br&gt;därför vara riktgivande i frågor som rör transplantationsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katolska biskopsämbetet anser att samtycke bör få presumeras i de fall&lt;br&gt;när den avlidnes uppfattning är okänd och anhöriga saknas. Enligt äm-&lt;br&gt;betet framhåller utredningen med rätta principen om självbestämmande&lt;br&gt;men utredningen borde ha gjort en avvägning mot godhetsprincipen på&lt;br&gt;ett sätt som inte skett. Genom att uteslutande binda möjligheten att ta&lt;br&gt;organ till enskildas viljeyttring anammar utredningen en individualistisk&lt;br&gt;människosyn och förbiser människosynens sociala dimension. Etiska&lt;br&gt;konflikter med så klara sociala inslag som organdonation har privatise-&lt;br&gt;rats på detta sätt. Biskopsämbetet menar att utredningen genom att både&lt;br&gt;organdonatom och de anhöriga ges rätt att säga nej har uppfyllt de krav&lt;br&gt;som principen om självbestämmande ställer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thoraxkliniken vid Umeå universitet konstaterar att utredningens för-&lt;br&gt;slag att organ inte skall få tas till vara från en avliden donator vars in-&lt;br&gt;ställning till organdonation inte är känd och där anhöriga inte ger uttryck&lt;br&gt;för någon uppfattning står i kontrast till de i utredningen redovisade&lt;br&gt;uppgifterna att en stor majoritet av svenska folket har en positiv inställ-&lt;br&gt;ning till organdonation. Presumtion mot samtycke är en tillbakahållande&lt;br&gt;kraft som prioriterar egoism.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer i den huvudtanke om solidaritet och ansvar för varandra&lt;br&gt;som dessa remissinstanser for fram. Vi menar också att en regel om&lt;br&gt;presumerat samtycke bäst svarar mot den avvägning som måste göras&lt;br&gt;mellan självbestämmandeprincipen och godhetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att det skall vara tillåtet att ta organ om den avlidne Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;inte motsatt sig detta. Organ får således tas om inte den avlidne skrift-&lt;br&gt;ligen har motsatt sig ingreppet eller uttalat sig mot det eller det av annat&lt;br&gt;skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den avlidnes&lt;br&gt;inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också understryka att de människor som inte vill donera sina&lt;br&gt;organ har möjlighet att deklarera detta och få sin vilja respekterad. Vi&lt;br&gt;återkommer i det följande till frågan om möjligheten att dokumentera&lt;br&gt;och registrera sin inställning till organdonation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om någon inte uttryckligen har uttalat sin inställning till organ-&lt;br&gt;donation kan det finnas anledning att anta att denne hade en viss inställ-&lt;br&gt;ning. Ett sådant icke uttalat ställningstagande skiljer sig från ett aktivt&lt;br&gt;ställningstagande bara i fråga om beviskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna avgöra vilken inställning en avliden hade till organdona-&lt;br&gt;tion är det inte nödvändigt att denne har tagit direkt ställning till frågan&lt;br&gt;om ingrepp. Det som krävs är att det finns anledning att anta att den&lt;br&gt;avlidne var villig eller inte villig att donera organ. På grundval av in-&lt;br&gt;formation om den avlidnes inställning till transplantationsverksamhet och&lt;br&gt;liknande frågor kan man dra slutsatser om vilken ståndpunkt i frågan om&lt;br&gt;organdonation som den avlidne hade under livstiden eller skulle ha haft&lt;br&gt;om han tagit direkt ställning i frågan. Om det finns anledning att anta att&lt;br&gt;den avlidne hade en bestämd uppfattning skall man följa denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendes inflytande vid oklarhet om den avlidnes inställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det råder oklarhet om den avlidnes inställning kan det bero antingen&lt;br&gt;på att man inte vet vad denne tyckte eller på att han inte hade någon&lt;br&gt;åsikt i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är vilken roll de som har stått den avlidne nära skall ha när den&lt;br&gt;avlidnes inställning är oklar. När man talar om de närståendes roll får&lt;br&gt;man skilja på de närstående som personer som kan ge upplysningar om&lt;br&gt;vad den avlidne skulle ha tyckt och de närstående som självständiga&lt;br&gt;beslutsfattare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man betraktar de som har stått den avlidne nära som ställföre-&lt;br&gt;trädare för den avlidne skulle man kunna tänka sig att de får samma&lt;br&gt;befogenheter som den avlidne hade i livstiden, dvs. rätt att både medge&lt;br&gt;och förbjuda ett ingrepp. Men det finns flera skäl som talar för att deras&lt;br&gt;inflytande bör inskränkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anhörig som stått den avlidne nära kan inte anses ha något eget in-&lt;br&gt;tresse av att medge ingrepp. Ett ingrepp som grundas på de närståendes&lt;br&gt;medgivande kan bara vara berättigat om de genom sin kunskap om den&lt;br&gt;avlidne bidrar till att göra bilden av dennes inställning klarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat skäl att inskränka de närståendes bestämmanderätt är att de&lt;br&gt;inte i onödan bör belastas med tyngande förpliktelser i samband med ett&lt;br&gt;dödsfall. Även om de närstående nästan alltid blir tillfrågade om vad de&lt;br&gt;vet om den avlidnes inställning till organdonation och frågan på så vis&lt;br&gt;ändå kommer upp, finns det mycket som talar för att de inte skall ha&lt;br&gt;rollen av självständiga beslutsfattare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser anser dock att närstående inte bör ges någon&lt;br&gt;sådan bestämmanderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens handikappråd anser att närstående endast bör tjäna som källa&lt;br&gt;till kunskap om den avlidnes egen uppfattning när denna inte är känd på&lt;br&gt;annat sätt. En modell där närstående utövar bestämmanderätt genom att&lt;br&gt;antingen utnyttja eller låta bli att utnyttja en vetorätt inger enligt Handi-&lt;br&gt;kapprådet betänkligheter. Det kan skapa osäkerhet bland människor och&lt;br&gt;minska förtroendet för transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska kyrkans centralstyrelse m.fl. anser att de närstående&lt;br&gt;endast skall förmedla den avlidnes inställning men inte själv åläggas&lt;br&gt;ansvaret att ta ställning till om transplantation skall få göras eller inte.&lt;br&gt;Organ bör enligt dessa instanser endast få tas i de fall givaren under&lt;br&gt;livstiden gett uttryck för att han inte motsätter sig att organ tas, dvs. då&lt;br&gt;de närstående vet att den avlidne inte varit avvisande mot transplanta-&lt;br&gt;tioner eller tanken att själv bli organgivare. Därmed uppkommer inte&lt;br&gt;frågan om närstående skall ha vetorätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några andra instanser menar att en vetorätt inte skulle underlätta för de&lt;br&gt;närstående. Juridiska fakulteten vid Uppsala universitet menar att en&lt;br&gt;vetorätt kan framstå som ännu svårare och mer klandervärt for de när-&lt;br&gt;stående än nuvarande regler. Det räcker då inte för den tveksamme eller&lt;br&gt;negative att förhålla sig passiv eller underlåta att samtycka, han eller hon&lt;br&gt;måste aktivt agera for att förhindra ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening får dock en regel som ger de närstående en vetorätt&lt;br&gt;rimliga konsekvenser. När den avlidnes inställning är oklar och de när-&lt;br&gt;ståendes intresse inte är starkare än att de avstår från sin vetorätt får&lt;br&gt;intresset att utföra en transplantation ta över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att en vetorätt for de som stått den avlidne nära bör&lt;br&gt;införas. Vårt förslag innebär alltså att i de fall den avlidne inte givit&lt;br&gt;uttryck för någon inställning eller när dennes inställning är oklar får&lt;br&gt;ingrepp göras om någon närstående inte motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill dock poängtera vikten av att de närståendes möjligheter att som&lt;br&gt;vittnen klarlägga den avlidnes inställning skall ha uttömts innan deras&lt;br&gt;bestämmanderätt blir aktuell. Att gränsen mellan de närståendes roll som&lt;br&gt;vittne och som delaktiga i ett beslut i någon mån blir oklar kan inte&lt;br&gt;anses vara någon allvarlig nackdel. Det innebär snarare en anpassning&lt;br&gt;till den situation som i verkligheten nästan alltid råder när en avlidens&lt;br&gt;anhöriga uttalar sig i en donationsfråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de närstående skall kunna utöva sin vetorätt krävs att de under-&lt;br&gt;rättas om det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att i vissa fall förbjuda&lt;br&gt;det. Det bör därför införas en skyldighet att underrätta den avlidnes när-&lt;br&gt;stående om ett tilltänkt ingrepp och om deras rätt att förbjuda det. In-&lt;br&gt;greppet får inte företas innan någon närstående har underrättats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag i samtyckesfrågan innebär alltså att ingrepp får företas på&lt;br&gt;en avliden person om denne har medgett det eller det på annat sätt kan&lt;br&gt;utredas att det skulle stå i överstämmelse med den avlidnes vilja. In-&lt;br&gt;grepp får också göras om inte den avlidne under sin livstid skriftligen&lt;br&gt;har motsatt sig ingreppet eller uttalat sig mot det eller om det av annat&lt;br&gt;skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida med den avlidnes&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inställning. Ingrepp får i dessa fall inte göras om någon som stått den Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;avlidne nära motsätter sig det. Ingrepp får inte göras innan någon när-&lt;br&gt;stående har underrättats om det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att&lt;br&gt;förbjuda det. Den underrättade skall ges skäligt rådrum. Om uppgifterna&lt;br&gt;om den avlidnes inställning är motstridiga får ingrepp inte heller göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlidna underåriga eller personer med psykisk störning som donatorer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne var underårig eller hade en psykisk störning har han&lt;br&gt;inte under livstiden haft möjlighet att på samma sätt som andra ta ställ-&lt;br&gt;ning till frågan om donation av organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten måste här, som i andra fall, vara att den avlidnes upp-&lt;br&gt;fattning skall följas. Inte minst viktigt är det att en underårig eller en&lt;br&gt;person med psykisk störning som motsätter sig ingrepp kan vara förvis-&lt;br&gt;sad om att något ingrepp inte görs i strid mot hans vilja. Vi anser att det&lt;br&gt;i dessa fall inte behövs några andra begränsningar än de som gäller&lt;br&gt;generellt. Om det däremot är okänt vilken inställning en underårig eller&lt;br&gt;en person med psykisk störning hade till ett ingrepp, menar vi att oklar-&lt;br&gt;het skall anses råda om hans uppfattning. Då anser vi det rimligt att falla&lt;br&gt;tillbaka på den rätt att bestämma i den avlidnes ställe som enligt huvud-&lt;br&gt;regeln tillkommer de närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den här frågan har utredningen kommit till samma ställningstagande&lt;br&gt;som vi. Förslaget kräver inte någon särskild reglering i transplantations-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ingrepp for organdonation på underåriga och personer med&lt;br&gt;psykisk störning som är i livet tas upp i avsnitt 6.2.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närståendebegreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att den avlidnes närstående ges en vetorätt när det&lt;br&gt;är oklart vad den avlidne själv hade for uppfattning. Frågan är vilka som&lt;br&gt;skall räknas som närstående och ges denna vetorätt. Det gäller att finna&lt;br&gt;en lämplig avgränsning av denna krets och att finna en regel som är&lt;br&gt;enkel att tillämpa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är att de närstående skall träffa ett avgörande som så långt&lt;br&gt;som möjligt stämmer överens med det som den avlidne själv skulle ha&lt;br&gt;träffat om han skulle ha tagit ställning. Genom vetorätten ges de när-&lt;br&gt;stående också möjlighet att slå vakt om sin egen integritet. Det är därför&lt;br&gt;naturligt att man vid avgränsningen av vilka som skall ges denna be-&lt;br&gt;stämmanderätt främst faster avseende vid beslutsfattarens personliga&lt;br&gt;relationer till den avlidne och inte enbart ser till formella band.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär en ändring i förhållande till gällande lagstiftning, där&lt;br&gt;rätten att fatta beslut tillkommer nära anhöriga. Förslaget kommer dock,&lt;br&gt;enligt vår bedömning, inte att medföra några stora förändringar i prak-&lt;br&gt;tiken. 1 normalfallen blir det liksom hittills den avlidnes närmaste familj&lt;br&gt;som skall tillfrågas. Hit hör i första hand make, sammanboende, barn&lt;br&gt;och förälder. Det finns emellertid möjlighet att gå utanför denna krets&lt;br&gt;om det finns någon annan som stått den avlidne nära. Det kan vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syskon, far- och morföräldrar eller barn till make som inte är ens eget. Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;En annan konsekvens är att en anhörig kan ställas utanför den krets som&lt;br&gt;tillfrågas om den avlidne under en längre tid inte haft någon kontakt&lt;br&gt;med denne.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Levande som donatorer för transplantation&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.2.1 Vuxna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Biologiskt material for transplantation får inte&lt;br&gt;tas från en levande människa, om ingreppet kan befaras medföra&lt;br&gt;allvarlig fara för givarens liv eller hälsa. Ingrepp får göras endast på&lt;br&gt;den som samtyckt till detta. Samtycket skall vara skriftligt om in-&lt;br&gt;greppet avser organ eller material som inte återbildas eller om det på&lt;br&gt;annat sätt kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för giva-&lt;br&gt;ren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiskt material som inte återbildas får endast tas från någon&lt;br&gt;som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står&lt;br&gt;denne särskilt nära. På annan person får sådant ingrepp göras endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Tagande från levande får endast ske från den&lt;br&gt;som skriftligen samtyckt. Organ som inte förnyas for endast tas från&lt;br&gt;någon som är släkt med mottagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av det 3O-tal remissinstanser som uttalat sig in-&lt;br&gt;stämmer en majoritet i utredningens förslag. Ett par instanser har dock&lt;br&gt;framfört avvikande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande lagstiftning får&lt;br&gt;ingrepp på en levande person för donation av organ endast ske om per-&lt;br&gt;sonen lämnat skriftligt samtycke. Ett ingrepp på en levande person som&lt;br&gt;ska donera organ eller vävnad skiljer sig väsentligt från vanliga sjuk-&lt;br&gt;vårdsåtgärder. Ingreppet är inte ett led i behandlingen av den person som&lt;br&gt;ingreppet görs på och det främjar inte den personens hälsa utan görs i&lt;br&gt;mottagarens intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan samtycke lämnas skall, enligt lagen, den tilltänkte givaren ha&lt;br&gt;blivit upplyst om riskerna med ingreppet och annat som kan vara av&lt;br&gt;betydelse för det beslut som han skall fatta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett möte i Europarådets regi år 1987 enades de europeiska hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdsministrama om vissa riktlinjer för det fortsatta samarbetet&lt;br&gt;i fråga om transplantationer. Enligt dessa riktlinjer bör användning av&lt;br&gt;organ från levande donatorer begränsas och om möjligt efter hand upp-&lt;br&gt;höra. Endast förnyelsebart material, exempelvis hud och benmärg, bör&lt;br&gt;normalt fä tas från en levande donator. En njure får dock, enligt dessa&lt;br&gt;riktlinjer, tas från en genetiskt eller på annat sätt närstående givare om&lt;br&gt;någon alternativ behandlingsmetod inte kan användas eller om något&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämpligt organ från en avliden inte finns tillgängligt eller om användning&lt;br&gt;av organ från levande personer är avsevärt mera förmånlig för mottaga-&lt;br&gt;ren än användning av organ från avlidna. Ytterligare en förutsättning är&lt;br&gt;att organ tas från en vuxen som har förmåga att fritt lämna sitt sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en person skall kunna ta ställning till om han är villig att done-&lt;br&gt;ra organ måste han ha möjlighet att bedöma de konsekvenser en organ-&lt;br&gt;donation för med sig. Det kan gälla ingreppets konsekvenser på kort&lt;br&gt;eller lång sikt, t.ex. vilka risker själva ingreppet för med sig och vad&lt;br&gt;förlusten av exempelvis en njure kan få för följder längre fram i livet.&lt;br&gt;Av betydelse för beslutet är naturligtvis också de positiva effekterna för&lt;br&gt;mottagaren och de psykologiska fördelar som detta kan innebära för&lt;br&gt;donatorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kan inte se några situationer där det skulle kunna komma i fråga att&lt;br&gt;ta organ från en vuxen rättskapabel person utan dennes aktiva och in-&lt;br&gt;formerade samtycke. Självbestämmandeprincipen måste i ett sådant fall&lt;br&gt;få råda oinskränkt. Den väger avsevärt tyngre än andra intressen. Infor-&lt;br&gt;merat samtycke måste vara ett krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare krav är att ingreppet inte får innebära oacceptabla risker&lt;br&gt;för donatorn. Vilka risker ett ingrepp för med sig är beroende av vad&lt;br&gt;slags organ eller vävnad det gäller. Riskerna hänger också samman med&lt;br&gt;om det gäller förnyelsebar vävnad som exempelvis blod, benmärg eller&lt;br&gt;hud eller om det gäller ett organ som inte återbildas, exempelvis njure.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Svergie sker sedan många år ca 20 % av alla njurtransplantationer&lt;br&gt;genom donation från levande, ofta besläktade givare. På senare tid har&lt;br&gt;det förekommit att man som alternativ till att använda en hel bukspott-&lt;br&gt;körtel eller en hel lever från en avliden obesläktad givare prövat möjlig-&lt;br&gt;heten att använda en mindre del av ett sådant organ från en levande&lt;br&gt;anhörig donator. I Sverige har detta i några fall gjorts med bukspott-&lt;br&gt;körtel. Det förekommer även att hud och ben tas från levande personer&lt;br&gt;för transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fysiska riskerna för den som donerar en njure är statistiskt sett&lt;br&gt;ganska små. Givarens oro är dock en psykologisk realitet som man&lt;br&gt;måste ta hänsyn till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot nackdelarna får vägas de fördelar som användningen av levande&lt;br&gt;donatorer kan ha. Medicinskt finns det ibland fördelar med att använda&lt;br&gt;njurar från levande besläktade givare jämfört med njurar från avlidna, i&lt;br&gt;vart fall om givaren är ett s.k. HLA-identiskt syskon. Behovet av im-&lt;br&gt;munosuppressiv behandling blir mindre och organöverlevnaden bättre&lt;br&gt;när njuren kommit från en biologiskt besläktad människa än från en&lt;br&gt;avliden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan aspekt på donation från levande är de psykologiska mekanis-&lt;br&gt;mer som hänger samman med donation till en sjuk anhörig. Levande&lt;br&gt;givare av njurar är oftast förenade med mottagaren genom blodsband.&lt;br&gt;Ibland är förhållandet mellan donatorn och mottagaren grundat på&lt;br&gt;bundenhet av känslomässig art. Fall där givare och mottagare varken är&lt;br&gt;släkt eller på annat sätt står varandra nära förekommer inte i Sverige och&lt;br&gt;är även utomlands sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normalt grundar sig en givares beslut att donera organ till en svårt&lt;br&gt;sjuk anhörig på en önskan att bistå denne men man kan också tänka sig&lt;br&gt;en situation där en presumtiv givare som känner sig tveksam till att&lt;br&gt;donera organ ändå gör det för att det är svårt att motstå anhörigas för-&lt;br&gt;väntningar. Av frivilligheten kan ha blivit en plikt och av samtycket en&lt;br&gt;ren formalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom benmärg är en förnyelsebar vävnad som återbildas efter ett&lt;br&gt;ingrepp har en sådan donation större likhet med blodgivning än med&lt;br&gt;organdonation. En viktig omständighet är att benmärg från obesläktade&lt;br&gt;donatorer ibland inte är något gott alternativ till benmärg från levande&lt;br&gt;givare. Ytterligare en typ av ingrepp på levande som kan vara aktuella&lt;br&gt;är att ta blod och avlägsna smärre hudpartier. Om samtycke finns, upp-&lt;br&gt;står dock knappast några etiska problem i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att användningen av levande donatorer av material eller organ&lt;br&gt;som inte återbildas bör begränsas så mycket som möjligt. Det främsta&lt;br&gt;skälet till detta är risken för påtryckningar som tilltänkta donatorer kan&lt;br&gt;utsättas för. Även om risken för fysiska skador hos donatorn är liten&lt;br&gt;måste naturligtvis denna risk vägas in i ett ställningstagande. I första&lt;br&gt;hand bör enligt vår mening organ från avlidna utnyttjas. Denna inställ-&lt;br&gt;ning har också kommit till uttryck i Europarådets riktlinjer för organ-&lt;br&gt;transplantation. Även utredningen har intagit denna ståndpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser vidare att kretsen av möjliga donatorer av organ som inte&lt;br&gt;återbildas i huvudsak bör begränsas till genetiskt eller på annat sätt när-&lt;br&gt;stående personer. I praktiken får detta tolkas som nära släktingar till&lt;br&gt;mottagaren eller mottagarens make eller sambo. Denna begränsning&lt;br&gt;hänger samman med den ökande risken för kommersialisering som kan&lt;br&gt;uppstå om inte släkt- eller vänskapsband är den huvudsakliga drivkraften&lt;br&gt;bakom donationen. Om särskilda skäl finns, bör sådant ingrepp dock få&lt;br&gt;göras även på en person som inte är släkt med givaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att få ta organ eller vävnad från en levande person&lt;br&gt;är att denne har fått information för att på ett välgrundat sätt kunna ta&lt;br&gt;ställning till donationsfrågan. Vi vill peka på vikten av att det är ett både&lt;br&gt;informerat och frivilligt samtycke. Detta är en förutsättning för att för-&lt;br&gt;troendet för verksamheten skall kunna upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken går det oftast till så i dag att en tilltänkt donator samtalar&lt;br&gt;med en transplantationskirurg om saken. Därefter görs en närmare un-&lt;br&gt;dersökning av de medicinska förutsättningarna. Under utredningens gång&lt;br&gt;brukar oftast ytterligare samtal följa och donatorn ges också fortlöpande&lt;br&gt;möjlighet att ompröva sitt beslut. Vi anser att det med denna ordning&lt;br&gt;ges förutsättningar för att ett samtycke till organdonation verkligen är ett&lt;br&gt;uttryck för donatorns fria vilja. Vår inställning till vilka villkor som bör&lt;br&gt;gälla för att organ och annan vävnad skall få tas från levande personer&lt;br&gt;stämmer med utredningens och också med Europarådets riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagens nuvarande lydelse krävs skriftligt samtycke för att ta&lt;br&gt;organ från levande donatorer. Detta bör även fortsättningsvis gälla i&lt;br&gt;fråga om organ som inte förnyas eller om ingreppet annars kan medföra&lt;br&gt;beaktansvärd risk för skada eller olägenhet för givaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av de frågor vi tagit upp här finns det inte skäl att reglera ge- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;nom lagstiftning. Det bör ankomma på Socialstyrelsen att genom allmän-&lt;br&gt;na råd ange närmare riktlinjer för verksamheten. Detta gäller exempelvis&lt;br&gt;ståndpunkten att tagande av organ från levande människor i möjligaste&lt;br&gt;mån bör begränsas. Detsamma gäller ställningstagandet att njure endast&lt;br&gt;bör få tas från en levande människa om ett lämpligt organ från en av-&lt;br&gt;liden donator inte är tillgängligt eller om användande av en njure från en&lt;br&gt;levande människa är från medicinska synpunkter avsevärt mera förmån-&lt;br&gt;ligt än att använda en njure från en avliden. Detta är frågor som kräver&lt;br&gt;medicinska bedömningar och som därför inte lämpar sig för lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2.2 Underåriga och personer med psykisk störning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ingrepp för att ta organ eller vävnad för&lt;br&gt;transplantationsändamål på en person som är underårig eller som på&lt;br&gt;grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke får ske&lt;br&gt;endast om givaren är släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte&lt;br&gt;är möjligt att ta ett medicinskt lämpligt biologiskt material från&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är un-&lt;br&gt;derårig, av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som&lt;br&gt;lider av psykisk störning, av god man eller förvaltare. Ingrepp får&lt;br&gt;inte göras mot givarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp av detta slag fordrar Socialstyrelsens tillstånd. Om trans-&lt;br&gt;plantationen avser biologiskt material som inte återbildas får tillstånd&lt;br&gt;lämnas endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan om tillstånd får&lt;br&gt;göras av vårdnadshavare, god man eller förvaltare. Tillstånd får ges&lt;br&gt;endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har rätt att be-&lt;br&gt;sluta om ingreppet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt förslag. Utredningen&lt;br&gt;föreslår dock att synnerliga skäl skall krävas oavsett om det gäller väv-&lt;br&gt;nad som återbildas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna:Av det drygt 20-tal remissinstanser som uttalat sig&lt;br&gt;är en majoritet positiv till förslaget. Många av dessa har dock uttryckt&lt;br&gt;synpunkter av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt nu gällande lag krävs särskilt&lt;br&gt;tillstånd från Socialstyrelsen för transplantationsingrepp på underåriga&lt;br&gt;och personer med psykisk störning i avsikt att erhålla organ eller vävnad&lt;br&gt;för transplantationsändamål. Tillstånd får endast lämnas om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. Under perioden 1982 - 1988 har Socialstyrelsen lämnat&lt;br&gt;tillstånd i sammanlagt 63 fall. Av dessa avsåg 62 underåriga, medan&lt;br&gt;endast ett fall gällde en person med psykisk störning. I samtliga fall har&lt;br&gt;det rört sig om tillstånd att ta benmärg för transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare framhållit att tagande av organ och annan icke för-&lt;br&gt;nyelsebar vävnad från levande bör inskränkas i största möjliga utsträck-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning. När det gäller underåriga och personer med psykisk störning som Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;inte själva kan lämna samtycke bör sådana ingrepp endast få företas med&lt;br&gt;stor restriktivitet. Vi föreslår därför att organ från en person som är&lt;br&gt;underårig eller har någon psykisk störning endast får tas om givaren är&lt;br&gt;släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att ta ett me-&lt;br&gt;dicinskt lämpligt biologiskt material från någon annan. Dessutom fordras&lt;br&gt;tillstånd från Socialstyrelsen. Om ingreppet avser icke förnyelsebar väv-&lt;br&gt;nad får tillstånd endast ges om synnerliga skäl finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på underåriga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en underårigs vårdnadshavare, vanligen föräldrarna, som svarar&lt;br&gt;för att barnet får den vård som det behöver. Den första fråga som aktua-&lt;br&gt;liseras här är om en vårdnadshavare bör kunna tillåta att ett ingrepp för&lt;br&gt;att erhålla organ eller vävnad för transplantationsändamål görs på hans&lt;br&gt;barn. De ingrepp det här är frågan om är tagande av benmärg eller&lt;br&gt;smärre hudpartier. Ett barn som donerar benmärg till ett syskon, vilket&lt;br&gt;det i praktiken är frågan om, har själv inte någon direkt nytta av ingrep-&lt;br&gt;pet. Men ingreppet kan ändå var till fördel för barnet på ett annat plan&lt;br&gt;eftersom donationen kan innebära att syskonet får möjlighet till liv och&lt;br&gt;hälsa. Dessa konsekvenser av ett transplantationsingrepp kan, åtminstone&lt;br&gt;i ett längre perspektiv, väga väl så tungt for barnet som de risker och det&lt;br&gt;fysiska obehag som omedelbart kan följa av ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till de positiva verkningar ett ingrepp indirekt kan ha for&lt;br&gt;barnet anser vi att det bör vara möjligt för vårdnadshavaren att besluta&lt;br&gt;att ingrepp skall få göras på en underårig. Bestämmanderätten bör ha&lt;br&gt;den innebörden att ingreppet får göras endast om vårdnadshavaren ut-&lt;br&gt;tryckligen har samtyckt till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vårdnadshavare ger sitt tillstånd skall alltså enligt vår mening vara&lt;br&gt;ett nödvändigt villkor for ingrepp. Frågan är sedan i vilken mån den&lt;br&gt;underårige själv skall kunna inverka på beslutet. I många sammanhang&lt;br&gt;kan underåriga fatta självständiga beslut om sina personliga angelägen-&lt;br&gt;heter. De åldersgränser som finns i olika lagstiftningar varierar från&lt;br&gt;rättsområde till rättsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått tidigare är det redan för en rättskapabel vuxen en kom-&lt;br&gt;plicerad sak att besluta om organdonation. Det kan vara svårt att över-&lt;br&gt;blicka konsekvenser och risker. När det gäller underåriga anser vi att&lt;br&gt;man får en rimlig garanti for välgrundade och genomtänkta övervägan-&lt;br&gt;den om man behåller den 18-årsgräns som for närvarande gäller. Den&lt;br&gt;som inte fyllt 18 år bör sålunda inte själv kunna lämna ett medgivande&lt;br&gt;som utgör enda förutsättning för att ett ingrepp skall få göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den allmänna principen att barns önskemål bör beaktas alltmer i takt&lt;br&gt;med stigande ålder och ökad mognad bör gälla även på detta område.&lt;br&gt;Om barnet förstår vad ingreppet innebär och vill att det skall göras, bör&lt;br&gt;det naturligtvis vara en omständighet av stor betydelse for föräldrarnas&lt;br&gt;ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett barn inte oberoende av sina föräldrars uppfattning kan tillåta ett&lt;br&gt;ingrepp, utesluter inte att barnet ges en absolut rätt att säga nej till in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;grepp. Nuvarande regel i 4 § transplantationslagen att ingrepp inte får Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;ske mot givarens vilja bör sålunda kvarstå oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på en underårig får således endast göras om vårdnadshavaren&lt;br&gt;har medgett det. Ingrepp får dock inte ske mot den underåriges vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på den som har psykisk störning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en person med en psykisk störning vill donera vävnad till en an-&lt;br&gt;hörig, ankommer det nu på den läkare som har att besluta om ingrepp&lt;br&gt;att i enlighet med bestämmelsen i 5 § transplantationslagen förvissa sig&lt;br&gt;om att personen har förstått den information som han har fått om ingrep-&lt;br&gt;pet. Först om läkaren kommer fram till att donatorn inte kan tillgodo-&lt;br&gt;göra sig informationen på det sätt som krävs blir det aktuellt att tillämpa&lt;br&gt;några särregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en person med psykisk störning skall anses sakna förmåga att&lt;br&gt;lämna samtycke kan inte anges generellt utan får prövas från fall till fall&lt;br&gt;mot bakgrund av den enskildes särskilda förutsättningar. Frågan är sedan&lt;br&gt;på vilka villkor denne skall få vara donator. De risker för skador som in-&lt;br&gt;greppet kan medföra skall, liksom i andra fall, vägas mot donatorns&lt;br&gt;intresse av att en sjuk anhörig kan ges möjighet till livsförlängande be-&lt;br&gt;handling och få en avsevärt bättre livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom möjligheten att donera vävnad till en sjuk anhörig kan inne-&lt;br&gt;bära något positivt för donatorn själv, anser vi att personer med psykisk&lt;br&gt;störning inte skall vara förhindrade att donera. Ett villkor skall dock vara&lt;br&gt;att det inte sker mot dennes vilja. Ett annat villkor skall vara att även&lt;br&gt;förvaltare eller god man till den psykiskt störde samtycker till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom att ingrepp på underåriga eller personer med psykisk störning&lt;br&gt;endast skall få avse donation till genetiskt besläktad person, att ingreppet&lt;br&gt;inte får ske mot donatorns vilja och att vårdnadshavaren etc. lämnat&lt;br&gt;samtycke skall enligt vår mening också krävas tillstånd från Socialstyrel-&lt;br&gt;sen. När ingreppet avser icke förnyelsebar vävnad skall dessutom krävas&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det finns behov av en särskild prövning som ger garanti&lt;br&gt;för att en underårigs rätt eller rätten för en person med psykisk störning&lt;br&gt;inte får stå tillbaka för intresset att kunna ge bästa möjliga vård åt den&lt;br&gt;som behöver transplantationen. Prövningen måste göras av någon som är&lt;br&gt;fristående från sjukvårdens och organmottagarens intressen. Denna typ&lt;br&gt;av ingrepp gäller, som tidigare sagts, nästan uteslutande fall där en un-&lt;br&gt;derårig skall donera benmärg till ett likaledes underårigt syskon. För-&lt;br&gt;äldrarna skulle i ett sådant fall komma att representera både det givande&lt;br&gt;och det mottagande barnet. I dessa fall kan förordnande av god man bli&lt;br&gt;aktuellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Mindre ingrepp för transplantation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande särreglering av s.k. mindre ingrepp&lt;br&gt;avskaffas. Transplantationslagens allmänna bestämmelser om förut-&lt;br&gt;sättningarna för ingrepp for transplantation skall gälla oavsett ingrep-&lt;br&gt;pets art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Särregleringen av s.k. mindre ingrepp avskaf-&lt;br&gt;fas. Samma typ av samtycke krävs som för tagande av organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det tiotal instanser som uttalat sig är samtliga i&lt;br&gt;princip positiva. Några har dock pekat på att det finns ett stort behov av&lt;br&gt;informationsinsatser samt eventuellt övergångsbestämmelser for att und-&lt;br&gt;vika alltför negativa konsekvenser för verksamheten med bl.a. homhin-&lt;br&gt;netransplantationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: S.k. mindre ingrepp omfattas för&lt;br&gt;närvarande inte av transplantationslagen. Lagen gäller således inte för&lt;br&gt;&amp;quot;tagande av blod, avlägsnande av hud eller andra mindre ingrepp&amp;quot;. Till&lt;br&gt;mindre ingrepp räknas också tagande av homhinna. Men det är inte bara&lt;br&gt;tagande av vävnad for transplantation som räknas till mindre ingrepp.&lt;br&gt;Mindre ingrepp kan också ha till syfte att få biologiskt material för an-&lt;br&gt;vändning i forskningssammanhang eller för framställning av läkemedel.&lt;br&gt;Dessa typer av mindre ingrepp, som även de ligger utanför den nuvaran-&lt;br&gt;de lagens tillämpningsområde, behandlas i avsnitt 6.4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundläggande för våra ställningstaganden i transplantationsfrågan har&lt;br&gt;varit att den enskilde själv skall ha rätt att avgöra vilka ingrepp som får&lt;br&gt;göras i kroppen efter döden. Frågan är om det finns anledning att göra&lt;br&gt;avsteg från denna princip när det gäller de s.k. mindre ingreppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till att börja med bör det enligt vår mening under alla förhållanden&lt;br&gt;framgå direkt av transplantationslagen om s.k. mindre ingrepp är tillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt tagande av organ eller vävnad förutsätter att ingrepp görs i en&lt;br&gt;människas kropp. Själva ingreppet är det avgörande i integritetshänseen-&lt;br&gt;de. Om ingreppet är större eller mindre anser vi vara av underordnad&lt;br&gt;betydelse. Ett ingrepp som objektivt sett kan anses vara obetydligt eller&lt;br&gt;kvantitativt ringa kanske inte alls upplevs så av den som är berörd. Det&lt;br&gt;kan också vara svårt att avgränsa vad som skall anses vara mindre in-&lt;br&gt;grepp och vilka faktorer som bör vara avgörande for bedömningen. Om&lt;br&gt;särregleringen behålls for vissa typer av ingrepp i transplantationssyfle&lt;br&gt;kvarstår gränsdragningsproblemen. Tas särregleringen bort finns inte&lt;br&gt;längre något behov att definiera mindre ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte funnit tillräckligt tungt vägande skäl att göra avsteg från&lt;br&gt;självbestämmandeprincipen för de s.k. mindre ingreppen. Transplanta-&lt;br&gt;tionslagens allmänna bestämmelser om förutsättningarna for ingrepp bör&lt;br&gt;enligt vår mening tillämpas för alla ingrepp som görs för transplanta-&lt;br&gt;tionsändamål och således även for dessa s.k. mindre ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följden blir alltså att de s.k. mindre ingreppen på levande givare kom-&lt;br&gt;mer att kräva samtycke. Frågan är då närmast i vilken utsträckning sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tycket skali vara skriftligt. När det exempelvis gäller blodgivning, som Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;är en utpräglad rutinåtgärd, skulle ett sådant krav enligt vår mening fora&lt;br&gt;för långt och kunna försvåra denna viktiga verksamhet. Vi anser därför&lt;br&gt;att givarens samtycke vid blodgivning inte behöver vara skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mindre ingrepp som för närvarande görs på avlidna i transplanta-&lt;br&gt;tionssyfte gäller bl.a. att ta hjärtklaffar och homhinnor. På utredningens&lt;br&gt;föreslag att samtycke skall krävas även for denna typ av ingrepp har&lt;br&gt;flera av remissinstanserna, trots att de har en principiellt positiv inställ-&lt;br&gt;ning till förslaget, haft synpunkter. Medicinska forskningsrådet konsta-&lt;br&gt;terar dock att förslaget kan få negativa konsekvenser for bl.a. verksam-&lt;br&gt;heten med homhinnetransplantationer. Även Svenska Läkaresällskapet,&lt;br&gt;som hör till de som anser det principiellt betydelsefullt att likartade sam-&lt;br&gt;tyckesregler gäller för alla typer av transplantation oavsett ingreppets&lt;br&gt;storlek, är rädd for att särreglernas avskaffande kan leda till avgörande&lt;br&gt;svårigheter att få fram tillräckligt antal homhinnor för transplantations-&lt;br&gt;ändamål. Dessa instanser, liksom flera andra, understryker behovet av&lt;br&gt;informationsinsatser och att rutiner byggs upp for att i möjligaste mån&lt;br&gt;minska de negativa konsekvenserna för bl.a. denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämfört med nuläget, när inget samtycke krävs, kan det i ett inledande&lt;br&gt;skede bli svårt att få tillräckligt många hjärtklaffar, homhinnor m.m.&lt;br&gt;Med adekvata rutiner och information till de närstående bör dock kon-&lt;br&gt;sekvenserna av en förändring av samtyckesreglema kunna övervinnas.&lt;br&gt;De nu redovisade invändningarna utgör därför inte tillräckliga skäl att&lt;br&gt;göra avsteg från de allmänna principerna för ingrepp på avlidna i trans-&lt;br&gt;plantationssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Ingrepp för att ta vävnad för andra medicinska ändamål Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;än transplantation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Biologiskt material från en avliden får tas för&lt;br&gt;annat medicinskt ändamål än transplantation på samma villkor som&lt;br&gt;gäller för transplantationsingrepp. Således får ingrepp ske om den&lt;br&gt;avlidne har medgett det eller det på annat sätt kan utredas att åtgärd-&lt;br&gt;en skulle stå i överensstämmelse med den avlidnes vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp får också göras om inte den avlidne skriftligen har motsatt&lt;br&gt;sig ingreppet eller uttalat sig mot det eller det av annat skäl finns&lt;br&gt;anledning anta att ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställ-&lt;br&gt;ning. Biologiskt material får i dessa fall inte tas om någon som stått&lt;br&gt;den avlidne nära motsätter sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller finns&lt;br&gt;det annars särskilda skäl mot ingreppet får detta inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns någon som stått den avlidne nära får ingrepp inte&lt;br&gt;göras innan någon av dessa har underrättats om det tilltänkta ingrep-&lt;br&gt;pet och om rätten att förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig&lt;br&gt;tid att ta ställning till ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiskt material från en levande människa för annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål än transplantation får inte tas om ingreppet kan befaras&lt;br&gt;medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa. Biologiskt material&lt;br&gt;får tas från en levande människa endast om den på vilken ingreppet&lt;br&gt;skall företas har samtyckt till det. Om ingreppet avser material som&lt;br&gt;inte återbildas eller om det på annat sätt kan medföra skada eller&lt;br&gt;beaktansvärd olägenhet för givaren skall samtycket vara skriftligt.&lt;br&gt;Ingrepp får inte företas på den som är under 18 år eller som på&lt;br&gt;grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit samma samtyckesregler som den föreslagit&lt;br&gt;vid ingrepp för transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det fåtal instanser som kommenterat förslaget har&lt;br&gt;haft olika syn på detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Transplantationslagen (1975:190) gäl-&lt;br&gt;ler inte bara ingrepp för transplantationsändamål utan är också tillämplig&lt;br&gt;på ingrepp som görs för att biologiskt material skall tas till vara för&lt;br&gt;andra medicinska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om avlidna kan det gälla att vävnad tas för att användas vid&lt;br&gt;forskning, undervisning eller framställning av läkemedel. Vävnad kan då&lt;br&gt;tas i samband med ett ingrepp som görs för något helt annat ändamål,&lt;br&gt;t.ex. i samband med en obduktion. Frågan är då om samtycket till ob-&lt;br&gt;duktionen även skall anses omfatta att vävnad tas för exempelvis forsk-&lt;br&gt;ningens behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om vävnad för andra medicinska ändamål än behandling tas&lt;br&gt;genom ett ingrepp som görs särskilt för ändamålet eller i samband med&lt;br&gt;en obduktion för närvarande samma rättsregler, nämligen 2 § och 1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket transplantationslagen. Hittills har således fordrats att sär- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;skilda skäl förelegat och att Socialstyrelsen lämnat tillstånd. Man bör&lt;br&gt;lägga märke till att lagen för närvarande inte omfattar s.k. mindre in-&lt;br&gt;grepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det finns skäl att ställa upp olika villkor for tillåtligheten&lt;br&gt;beroende på i vilket sammanhang vävnaden tas till vara. Vi har i avsnitt&lt;br&gt;6.3 föreslagit att mindre ingrepp som görs för transplantationsändamål&lt;br&gt;skall regleras enligt samma principer som andra transplantationsingrepp,&lt;br&gt;dvs. foras in under transplantationslagens allmänna regler. Samma sam-&lt;br&gt;tyckesregler skall alltså gälla oavsett om ingreppet är större eller mindre.&lt;br&gt;Frågan är om samma regler bör gälla även när vävnad tas för andra me-&lt;br&gt;dicinska ändamål än transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör begreppet annat medicinskt ändamål ges en gan-&lt;br&gt;ska vidsträckt tolkning. Det bör överlämnas åt praxis att i detalj dra upp&lt;br&gt;de gränser som bör gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beroende på om ingreppet avser en levande eller en avliden aktua-&lt;br&gt;liseras olika synpunkter. I det följande redovisas dessa frågor var for sig.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.1.Avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;När det gäller tillvaratagande av biologiskt material för transplantation&lt;br&gt;skulle det vara oförenligt med självbestämmandeprincipen om anhöriga&lt;br&gt;eller andra närstående skulle kunna handla i strid med en avlidens klara&lt;br&gt;och entydiga ja eller nej till ett sådant ingrepp. På samma sätt anser vi&lt;br&gt;att man bör följa den avlidnes vilja när det finns anledning att anta att&lt;br&gt;den avlidne haft den ena eller andra inställningen när det gäller att ta till&lt;br&gt;vara biologiskt material for andra medicinska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser således att det inte finns skäl att ställa upp olika samtyckes-&lt;br&gt;regler för tagande av biologiskt material beroende på ändamålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller mindre ingrepp for transplantation anser vi, som redo-&lt;br&gt;visats i avsnitt 6.3, att det i fortsättningen skall krävas samtycke. Även&lt;br&gt;mindre ingrepp for att ta biologiskt material för annat medicinskt ända-&lt;br&gt;mål, dvs. för forskning eller framställning av läkemedel, är till nytta for&lt;br&gt;verksamheter som på sitt sätt utgör förutsättningar for att patienter skall&lt;br&gt;kunna behandlas for sina sjukdomar. I likhet med utredningen kan vi&lt;br&gt;dock inte heller i fråga om dessa ingrepp finna tillräckliga skäl att frångå&lt;br&gt;samtyckesreglema. Vi föreslår alltså att särregleringen av de s.k. mindre&lt;br&gt;ingreppen helt avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.4.2 Levande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vävnader som tas till vara från levande människor for annat ändamål än&lt;br&gt;transplantation spelar en viktig roll i medicinskt forsknings- och utveck-&lt;br&gt;lingsarbete. Det kan var blod som tas till vara for forskningsändamål&lt;br&gt;från patienter som ändå lämnar blod för provtagning i samband med en&lt;br&gt;egen undersökning. Det kan också gälla t.ex. en leverbiopsi, dvs. att man&lt;br&gt;i samband med en operation samtidigt tar till vara några gram lever-&lt;br&gt;vävnad för att använda i forskning. Gemensamt för dessa olika fall är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vävnaden inte har något omedelbart värde för patienten själv men kan ha Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;stor betydelse för andra. Enligt gällande transplantationslag är dessa&lt;br&gt;ingrepp att betrakta som mindre. De har således hittills inte krävt något&lt;br&gt;särskilt tillstånd. Däremot är det normalt en förutsättning för forsknings-&lt;br&gt;projekt att dessa i förväg granskas av en forskningsetisk kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad det är frågan om här är villkoren för att levande människor skall&lt;br&gt;få medverka som försökspersoner i forskningsprojekt av varierande art&lt;br&gt;och angelägenhetsgrad. När det gäller ingrepp på levande personer för&lt;br&gt;att ta organ eller vävnad på transplantationsändamål har vi föreslagit att&lt;br&gt;detta får ske om personen samtycker till ingreppet. Om det gäller organ&lt;br&gt;eller material som inte förnyas skall skriftligt samtycke krävas. Vi har&lt;br&gt;också ansett att sådant ingrepp inte får göras om det kan befaras med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att samma samtyckesregler skall gälla om biologiskt mate-&lt;br&gt;rial tas för annat ändamål än transplantation. Dessutom föreslår vi att&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillstånd skall krävas om biologiskt material som inte&lt;br&gt;återbildas tas från en levande för annat medicinskt ändamål än transplan-&lt;br&gt;tation. Det ligger i sakens natur att sådana ingrepp måste begränsas och&lt;br&gt;att tillstånd kan beviljas endast i undantagsfall.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Vävnad från aborterat foster&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.5.1 Bakgrund&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Fostervävnad används för forskning inom bl.a. inom patologin, gen-&lt;br&gt;etiken, cytogenetiken, endokrinologin, biokemin och molekylärbiologin.&lt;br&gt;En del projekt syftar till att klarlägga de mekanismer på cell- och mole-&lt;br&gt;kylnivå som styr den normala utvecklingen till människa. Andra tar sikte&lt;br&gt;på den abnorma utvecklingen, antingen den kommer till uttryck i med-&lt;br&gt;födda missbildningar eller genetiska sjukdomar. Ett av de tidigaste an-&lt;br&gt;vändningsområdena för fosterceller inom den biomedicinska forskningen&lt;br&gt;gällde utvecklandet av vacciner. Både poliovaccin och mässlingsvaccin&lt;br&gt;har således utvecklats med hjälp av fosterceller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även inom cancerforskningen används fostervävnad. Denna forskning&lt;br&gt;kan exempelvis avse studier av cancersjukdomarnas genetiska bas och&lt;br&gt;försök att identifiera sådana proteiner hos foster som efter födelsen före-&lt;br&gt;kommer i den sjuka vävnaden. Sedan proteinerna identifierats kan de&lt;br&gt;användas för framställning av antikroppar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det område som väckt störst uppmärksamhet är forskningen med trans-&lt;br&gt;plantation av nervvävnad från aborterade foster. Syftet är bl.a. att söka&lt;br&gt;bot för Parkinsons sjukdom. Det finns flera skäl till att fosterceller an-&lt;br&gt;setts lämpligare än celler från vuxna. Celler från foster har exempelvis&lt;br&gt;en tillväxtpotential som den mogna cellen saknar och har därför större&lt;br&gt;möjligheter att utvecklas och anpassas hos mottagaren. Vävnad från&lt;br&gt;foster används alltså inom medicinen både i samband med diagnostik,&lt;br&gt;behandling och forskning. Den fostervävnad som används i dessa sam-&lt;br&gt;manhang härrör från legala aborter. Det är således endast frågan om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döda foster utanför livmodern. Abortlagstiftningen ger en yttre ram för Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande etiska riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av vävnad från aborterade foster är inte lagreglerad i&lt;br&gt;Sverige. Det finns emellertid etiska riktlinjer utfärdade år 1988 av Sven-&lt;br&gt;ska Läkaresällskapets delegation för medicinsk etik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dessa riktlinjer får vävnad tas endast från döda foster. Verksam-&lt;br&gt;heten skall ske i enlighet med transplantationslagen, med det tillägget att&lt;br&gt;vävnad från aborterat foster endast får tas om kvinnan informerats och&lt;br&gt;efter skäligt rådrum givit sitt tillstånd till detta. Verksamheten skall,&lt;br&gt;enligt riktlinjerna, vara passiv i förhållande till den rutinmässiga abort-&lt;br&gt;verksamheten och får således inte i något avseende påverka hur, när och&lt;br&gt;varför abort sker. Det får heller inte finnas någon koppling mellan givare&lt;br&gt;och mottagare. När det gäller vävnad från nervsystemet får endast iso-&lt;br&gt;lerade nervceller tas för att injiceras till en mottagare. I övrigt får delar&lt;br&gt;av eller hela organ från foster transplanteras. Varje projekt som rör&lt;br&gt;transplantation av vävnad från foster skall enligt riktlinjerna prövas av&lt;br&gt;en forskningsetisk kommitté.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska riktlinjer och den praxis som gäller utomlands i fråga om&lt;br&gt;användning av aborterade foster överensstämmer väsentligen med de&lt;br&gt;principer som tillämpas i Sverige. Det är sålunda i allmänhet tillåtet att&lt;br&gt;tillvarata fostervävnad för att använda den i samband med forskning&lt;br&gt;eller behandling. Det förekommer också att ett visst användningssätt&lt;br&gt;uttryckligen förbjuds, t.ex. användning för tillverkning av kosmetika. Ett&lt;br&gt;vanligt förekommande generellt förbud gäller kommersiell användning&lt;br&gt;av fostervävnad. I vissa länder krävs uttryckligt samtycke av kvinnan. I&lt;br&gt;andra länder är det tillräckligt att kvinnan, efter att ha informerats om&lt;br&gt;den tilltänkta åtgärden och sin rätt att förbjuda den, underlåter att säga&lt;br&gt;nej (vetorätt). 1 allmänhet finns också regler om att forskaren inte skall&lt;br&gt;ha möjlighet att påverka valet av abortmetod eller tidpunkten för abor-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.2 Förutsättningar för att få använda vävnad från aborterat&lt;br&gt;foster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vävnad från ett aborterat foster får användas&lt;br&gt;endast för medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas&lt;br&gt;till vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till åtgär-&lt;br&gt;den. Innan samtycke inhämtas skall kvinnan ha informerats om åt-&lt;br&gt;gärden och den tilltänkta användningen. Vävnad får tas tillvara en-&lt;br&gt;dast med Socialstyrelsens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen: Överensstämmer med vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den övervägande majoriteten av de instanser som&lt;br&gt;uttalat sig är positiva till utredningens resonemang. Ett par instanser tar&lt;br&gt;dock helt avstånd från utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet instämmer i utredningens förslag till samtyckesregler. En&lt;br&gt;instans förordar presumerat samtycke. Det fåtal instanser som kommen-&lt;br&gt;terat förslagen till samvetsklausul samt förbud mot kommersiell han-&lt;br&gt;tering instämmer i dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Utsikterna att i framtiden inom vård&lt;br&gt;och behandling dra nytta av forskningen kring användning av vävnad&lt;br&gt;från foster bedöms på flera områden vara goda. I ett längre perspektiv&lt;br&gt;skymtar möjligheter att finna bot för allvarliga sjukdomar som inte är&lt;br&gt;behandlingsbara med andra metoder. På samma sätt som vi accepterar&lt;br&gt;användning av organ och annan vävnad från människor när det kan vara&lt;br&gt;till glädje och nytta för sjuka medmänniskor anser vi att vävnad från&lt;br&gt;aborterade foster bör få tas i anspråk för att tillgodose forsknings- och&lt;br&gt;behandlingsintressen inom medicinen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom man kan hantera en död kropp med respekt i samband med ett&lt;br&gt;transplantationsingrepp är det enligt vår mening möjligt att tillgodose&lt;br&gt;kravet på respektfullt omhändertagande av ett foster när vävnad skall tas.&lt;br&gt;I detta ligger också ett krav på att de ändamål for vilka fostervävnad&lt;br&gt;används skall vara angelägna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår principiella ståndpunkt är alltså att det är etiskt försvarbart att väv-&lt;br&gt;nad från aborterade foster får tas i anspråk for angelägna medicinska&lt;br&gt;ändamål under förutsättning att det sker på ett respektsfullt sätt. Det bör&lt;br&gt;således enligt vår mening från principiell synpunkt inte finnas något&lt;br&gt;absolut hinder mot att fostervävnad används for behandling, forskning,&lt;br&gt;undervisning eller läkemedelsframställning. Det måste anses fullt till-&lt;br&gt;räckligt att, liksom i fråga om transplantationer, detta anges som gene-&lt;br&gt;rellt tillåtet område. Dessutom bör det emellertid också krävas att an-&lt;br&gt;vändningen tillfredställer nyttokriteriet och att det sker på ett respektfullt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett villkor bör vara att ändamålet med verksamheten är mycket väsent-&lt;br&gt;ligt. Med detta menas att det skall stå klart att ändamålet är beaktansvärt&lt;br&gt;och angeläget, liksom att det i det enskilda fallet har väsentlig betydelse&lt;br&gt;for en människas livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltänkta åtgärden måste vidare vara ett ändamålsenligt sätt att&lt;br&gt;uppnå de nyttiga verkningarna. Om ett jämförbart resultat kan uppnås&lt;br&gt;genom någon alternativ metod bör den metoden i första hand väljas.&lt;br&gt;Sammantaget kan man säga att det måste finnas särskilda skäl for åt-&lt;br&gt;gärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår bedömning finns det inte i dag och inte heller i framtiden&lt;br&gt;användningsområden utanför det medicinska området som kan motivera&lt;br&gt;att material från aborterade foster tas i anspråk. Annan användning av&lt;br&gt;vävnad från aborterade foster bör därför enligt vår mening vara för-&lt;br&gt;bjuden. Härigenom utesluter man exempelvis att foster används inom&lt;br&gt;kosmetikaindustrin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillståndsprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enskilda forskare eller läkare som aktualiserar frågan om använd-&lt;br&gt;ning av vävnad från aborterade foster för medicinska ändamål. Frågan är&lt;br&gt;om dessa ensamma skall få besluta om detta eller om det också bör&lt;br&gt;krävas att någon annan har gett sitt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare framhållit att vävnad från aborterade foster endast bör&lt;br&gt;få användas om särskilda skäl finns till detta. Prövningen av frågan om&lt;br&gt;sådana särskilda skäl föreligger och om ett visst sätt att använda foster-&lt;br&gt;vävnad är så angeläget att det bör tillåtas, kan innefatta svåra och käns-&lt;br&gt;liga avvägningar. Detta talar enligt vår mening starkt för att det avgöran-&lt;br&gt;de ordet i dessa frågor bör anförtros en myndighet som är oberoende av&lt;br&gt;olika intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har redan i dag uppgifter av detta slag. Enligt nuvaran-&lt;br&gt;de 2 § transplantationslagen är det Socialstyrelsen som har att ge till-&lt;br&gt;stånd innan biologiskt material från människor används för annat medi-&lt;br&gt;cinskt ändamål än behandling av sjukdom eller kroppsskada. Likaså&lt;br&gt;krävs, som tidigare nämnts, Socialstyrelsens tillstånd innan biologiskt&lt;br&gt;material får tas från underåriga eller psykiskt störda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har dock i sitt remissyttrande ifrågasatt behovet av till-&lt;br&gt;stånd för användning av vävnad från aborterade foster. Socialstyrelsen&lt;br&gt;anser att man bör överväga om inte nuvarande regler av medicinsk-etisk&lt;br&gt;natur och, i förekommande fall, prövning av forskningsetisk kommitté&lt;br&gt;borde vara tillräckligt. Enligt Socialstyrelsen borde granskning genom&lt;br&gt;styrelsens regionala tillsynsmyndigheter därefter vara tillräckligt. Social-&lt;br&gt;styrelsen menar att de krav på tillstånd från styrelsen som uppställts&lt;br&gt;inom ett flertal områden under senare år inte ligger i linje med styrel-&lt;br&gt;sens nya roll då det gäller kunskapsutveckling och kunskapsspridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har dock stannat för att det mest ändamålsenliga trots allt är att till-&lt;br&gt;ståndsprövningen görs av Socialstyrelsen. Styrelsens beslut bör få ges&lt;br&gt;generellt för t.ex. ett visst forskningsprojekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många individer och grupper berörs av frågan om foster skall få använ-&lt;br&gt;das för medicinska ändamål. I första hand gäller det de kvinnor som&lt;br&gt;genomgår abort och som kan bli tillfrågade om vävnad från det aborte-&lt;br&gt;rade fostret får tas tillvara. Även mannen är naturligtvis berörd liksom&lt;br&gt;den sjukvårdspersonal som medverkar vid aborter och de patienter som&lt;br&gt;kan komma att bli mottagare av vävnad från aborterade foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Var och en av oss kan drabbas av en sjukdom där utnyttjande av&lt;br&gt;fostervävnad kan komma att visa sig vara en framkomlig väg till bot&lt;br&gt;eller bättring. Sett ur det perspektivet har alla människor ett intresse av&lt;br&gt;att forskning och sjukvård inte hämmas i sina ansträngningar att förbätt-&lt;br&gt;ra möjligheterna att behandla och bota.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör vävnad från ett aborterat foster inte få användas&lt;br&gt;för medicinskt ändamål om detta strider mot kvinnans önskemål. Kvin-&lt;br&gt;nans rätt att bestämma över sitt foster kan betraktas som en följd av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;självbestämmande- och autonomiprincipen. Behovet av skydd för fostret Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;kan enligt vår mening tillgodoses inom ramen för de allmänna krav på&lt;br&gt;ett respektfullt omhändertagande av döda foster som tidigare ställts upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mannens uppfattning bör här, liksom i ett abortärende, få vika för&lt;br&gt;kvinnans. Det kan ses som en konsekvens av kvinnans ensamrätt när det&lt;br&gt;gäller själva abortbeslutet. Det sätt att se på fostret som präglat kvinnans&lt;br&gt;beslut om abort bör enligt vår mening också vara avgörande för vad som&lt;br&gt;skall ske med fostret efter aborten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnan måste ges ett tillfredställande underlag för att kunna besluta&lt;br&gt;om vävnad skall få tas från fostret. Hon bör således få upplysning om&lt;br&gt;vilket slags medicinskt ändamål användningen avser, om det t.ex. gäller&lt;br&gt;forskning eller behandling av någon viss sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av flera skäl är det lämpligt att kvinnan i samband med en första&lt;br&gt;muntlig information också får en grundläggande skriftlig information så&lt;br&gt;att hon efter rimlig betänketid och kompletterande upplysningar kan fatta&lt;br&gt;sitt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingen beröring med abortverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening skall användning av vävnad från aborterade foster&lt;br&gt;vara en verksamhet som är neutral i förhållande till abortverksamheten&lt;br&gt;och inte i något avseende få påverka hur, när och varför abort sker. Det&lt;br&gt;får inte heller finnas någon koppling mellan individuell givare och mot-&lt;br&gt;tagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppfattning är att dessa frågor i stor utsträckning naturligare hör&lt;br&gt;hemma i det yrkesetiska regelkomplex där de nu finns, dvs. i Läkaresäll-&lt;br&gt;skapets riktlinjer, än i en lag som ger regler för användning av vävnad&lt;br&gt;från aborterade foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som utför aborten skall, som vi sagt, stå fri i förhållande till den&lt;br&gt;som skall använda vävnaden. Beslut om användning av fostervävnad bör&lt;br&gt;därför inte få fattas av den som ansvarar för vården av den abortsökande&lt;br&gt;kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.5.3 Behovet av lagstiftning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;I de flesta länder har man, liksom hittills i Sverige, nöjt sig med etiska&lt;br&gt;riktlinjer och avstått från författningsreglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i det föregående föreslagit att Socialstyrelsen skall åläggas att&lt;br&gt;pröva vilka förfaranden med aborterade foster som skall tillåtas. I det&lt;br&gt;följande föreslår vi också vissa sanktionsregler. Av dessa skäl måste&lt;br&gt;grundläggande regler om användande av aborterade foster för medicin-&lt;br&gt;ska ändamål ges i form av lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen bör anges för vilka ändamål fostervävnad får användas. Av&lt;br&gt;lagen bör också framgå att tagande av fostervävnad för de angivna ända-&lt;br&gt;målen kräver tillstånd av Socialstyrelsen och samtycke av kvinnan. Det&lt;br&gt;bör också framgå att den som beslutar om användning av fostervävnad&lt;br&gt;inte får vara samma person som den som utför aborten eller bestämmer&lt;br&gt;tid och metod för denna. Kommersiell hantering bör enligt lagen för-&lt;br&gt;bjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på Socialstyrelsen att komplettera lagreglerna med Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;allmänna råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvarsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara straffbart att uppsåtligen ta hand om ett aborterat foster&lt;br&gt;eller del av ett sådant foster i strid med lagen. Likaså bör kommersiell&lt;br&gt;hantering av ett aborterat foster eller del av ett sådant foster vara straff-&lt;br&gt;bar om motsvarande hantering av biologiskt material från en människa&lt;br&gt;är straffbar.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Information och utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Informationsinsatser bör sättas in för att&lt;br&gt;sprida kunskap om organdonation och transplantation for att på så&lt;br&gt;sätt underlätta for människor att ta ställning för eller emot organ-&lt;br&gt;donation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att svara för erforderliga informationsinsatser gentemot all-&lt;br&gt;mänheten är en angelägenhet för både staten och sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen. Utbildning och information till hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personal faller inom sjukvårdshuvudmannens ansvarsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Den helt övervägande majoriteten av det 40-tal&lt;br&gt;instanser som uttalat sig är positiv.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i det föregående framhållit vikten av att människor tar ställning&lt;br&gt;till hur de för sin egen del ser på organdonation. Om ett ingrepp för att&lt;br&gt;ta tillvara organ eller vävnad för transplantation skulle komma att aktua-&lt;br&gt;liseras är det viktigt att den avlidnes inställning är känd. Man kan vara&lt;br&gt;för eller emot organdonation, det viktiga är att de närstående vet vilken&lt;br&gt;inställning man hade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att kunna ta ställning till organdonation är att man&lt;br&gt;vet tillräckligt mycket om transplantationsverksamhetens möjligheter och&lt;br&gt;risker. Sådan kunskap är en förutsättning för en konsekvent tillämpning&lt;br&gt;av självbestämmandeprincipen. Den information som ges till allmänheten&lt;br&gt;måste förmedla kunskap och fakta om vad en transplantation innebär,&lt;br&gt;vilken roll donatorn spelar och vilka konsekvenser ett ingrepp skulle få&lt;br&gt;för honom och för den som mottar organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vårt förslag till samtyckesregler blir det än viktigare att människor&lt;br&gt;är väl informerade om vad organdonation i sig innebär men också om&lt;br&gt;samtyckesreglema. Vi har i våra överväganden utgått från att de flesta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;människor är villiga att hjälpa en medmänniska som har behov av organ. Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;Den som emellertid inte kan tänka sig att donera organ bör på något sätt&lt;br&gt;tillkännage sin inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör staten i ett initialskede genomfora vissa insatser&lt;br&gt;så att informationen blir enhetlig över landet. Att ansvara för detta får&lt;br&gt;anses ingå i Socialstyrelsens uppgifter. På sikt bör dock ansvaret för&lt;br&gt;informationer i huvudsak ligga på sjukvårdens huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har for avsikt att senare ge Socialstyrelsen i uppdrag att utarbeta&lt;br&gt;visst informationsmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är naturligt att människor vänder sig till hälso- och sjukvårdsperso-&lt;br&gt;nalen för att få svar på olika frågor kring organdonation. Sjukvårdsper-&lt;br&gt;sonalen spelar en väsentlig roll som formedlare av kunskap till allmän-&lt;br&gt;heten i olika medicinska frågor. Människor måste kunna lita på att de&lt;br&gt;upplysningar som de får som svar på sina frågor är sakliga och korrekta.&lt;br&gt;Det är därför väsentligt att sjukvårdspersonal av alla kategorier har goda&lt;br&gt;kunskaper i frågor som har anknytning till organdonation och&lt;br&gt;transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utbildning och fortbildning som det rent allmänt kan finnas behov&lt;br&gt;av är av begränsad omfattning och bör utan svårighet kunna rymmas&lt;br&gt;inom ramen for nuvarande grund- och vidareutbildning. Det bör ankom-&lt;br&gt;ma på sjukvårdshuvudmännen och andra utbildningsansvariga att svara&lt;br&gt;for detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sjukvårdspersonal som i sitt dagliga arbete har mer&lt;br&gt;direkt kontakt med transplantationsverksamheten finns det inte någon&lt;br&gt;anledning att tvivla på att den är väl förtrogen med de frågor som ak-&lt;br&gt;tualiseras vid organdonation och transplantation. Något behov av sär-&lt;br&gt;skilda utbildningsinsatser for dessa grupper finns knappast. Psykologiska&lt;br&gt;aspekter som gäller personalens egen situation kan dock behöva upp-&lt;br&gt;märksammas liksom bemötandet av anhöriga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Registrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett register bör inrättas där man kan få sin&lt;br&gt;inställning till organdonation registrerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Något organdonationsregister bör inte inrättas&lt;br&gt;då fördelarna med ett sådant inte står i rimlig proportion till kostnaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av det tiotal instanser som haft synpunkter på&lt;br&gt;förslaget instämmer merparten i utredningens ställningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ett register dit människor har&lt;br&gt;möjlighet att under livstiden anmäla sin inställning för eller emot organ-&lt;br&gt;donation kan ha vissa fördelar. Den enskilde skulle på så vis kunna&lt;br&gt;utöva sin självbestämmanderätt och på ett betryggande sätt dokumentera&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sin inställning till organdonation. Ett register skulle också ha den för- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;delen att de närstående till en avliden inte behöver ställas inför frågan&lt;br&gt;vilken inställning denne hade till organdonation. Via ett register skulle&lt;br&gt;man snabbt och enkelt kunna få upplysning om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att ta till vara organ från avlidna måste fattas skyndsamt&lt;br&gt;innan organen förfars. Ett register som snabbt kan ge besked om den&lt;br&gt;avlidnes inställning skulle därför vara till gagn för transplantationsverk-&lt;br&gt;samheten, dvs. för organmottagama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att registrera sin inställning till organdonation finns bl.a. i&lt;br&gt;Danmark och Belgien. I Belgien inrättades ett register år 1986 och i&lt;br&gt;Danmark år 1990.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den belgiska transplantationslagen bygger på principen om förmodat&lt;br&gt;samtycke. Om personen inte uttryckligen tagit avstånd från organdona-&lt;br&gt;tion utgår man från att organgivaren är positiv till donation. Endast ett&lt;br&gt;par procent har gjort anmälan till registret. En tänkbar förklaring till&lt;br&gt;detta är att endast de för vilka donationsfrågan är en viktig angelägenhet&lt;br&gt;- och då framför allt de som bestämt motsätter sig organdonation - gör&lt;br&gt;sig besväret att registrera sin inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den danska lagen får ingrepp göras om samtycke givits till in-&lt;br&gt;greppet eller om personen inte uttryckligen tagit avstånd från organdona-&lt;br&gt;tion. Efter tre år hade drygt 100 000 personer registrerat sin inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen ansåg, mot bakgrund av sina förslag till&lt;br&gt;samtyckesregler, att de skäl som kan åberopas för ett register inte svarar&lt;br&gt;mot de avsevärda kostnader som de beräknade för uppbyggnaden och&lt;br&gt;driften av ett register.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vårt förslag till samtyckesregler får ett register en annan betydel-&lt;br&gt;se. Det skydd den enskilde i första hand behöver, att organ inte tas mot&lt;br&gt;hans vilja, kan i och för sig tillgodoses utan ett särskilt register. Den&lt;br&gt;som inte är villig att donera organ kan exempelvis underrätta sina när-&lt;br&gt;stående om detta. Ett annat sätt är att dokumentera sin inställning genom&lt;br&gt;att fylla i ett donationskort (se avsnitt 6.8). Med de samtyckesregler vi&lt;br&gt;föreslår är det angeläget att även ett donationsregister inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett register med personuppgifter av det slag som här är aktuellt måste&lt;br&gt;inrättas i överensstämmelse med datalagen (1973:289). Syftet med data-&lt;br&gt;lagen är att förhindra att upplysningar om enskilda personer samlas,&lt;br&gt;sammanställs och framställs på ett sådant sätt att otillbörligt intrång&lt;br&gt;uppkommer i den personliga integriteten. Datalagens regler hindrar inte&lt;br&gt;att ett register över inställningen till organdonation inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi avser att ge Socialstyrelsen i uppdrag att överväga formerna för ett&lt;br&gt;register där inställningen till organdonation kan registreras.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Donationskort för organdonation&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Socialstyrelsen bör ges i uppdrag att ut-&lt;br&gt;arbeta donationskort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med vår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av det 40-tal instanser som uttalat sig är det stora&lt;br&gt;flertalet positiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Våra förslag i samtyckesffågan&lt;br&gt;grundar sig på principen om den enskildes rätt att under sin livstid själv&lt;br&gt;bestämma om ett transplantationsingrepp skall få eller inte få göras i den&lt;br&gt;döda kroppen. Vi har då framhållit det önskvärda i att så många männi-&lt;br&gt;skor som möjligt tar ställning till organdonation och också ger sin in-&lt;br&gt;ställning till känna på ett sådant sätt att det inte råder något tvivel om&lt;br&gt;den när hon dör. Vi har i föregående avsnitt föreslagit att ett register&lt;br&gt;inrättas dit människor kan anmäla sin inställning till organdonation. Ett&lt;br&gt;annat sätt att uttrycka och dokumentera sitt ställningstagande kan vara&lt;br&gt;att underteckna ett s.k. donationskort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har ett antal olika donationskort tagits fram på privata&lt;br&gt;initiativ. Donationskort av mer officiell karaktär finns dock inte i&lt;br&gt;Sverige men väl i andra länder, t.ex. Storbritannien och USA. Inte i&lt;br&gt;något av dessa länder är det dock nödvändigt att det finns ett underteck-&lt;br&gt;nat donationskort för att organ skall få tas efter döden. De utgör dock en&lt;br&gt;möjlighet för enskilda att klargöra och dokumentera sin inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har tagit ställning till organdonation och bär ett donationskort&lt;br&gt;på sig kan - oavsett om han är positiv eller negativ - räkna med att&lt;br&gt;hans inställning kommer till sjukvårdens kännedom och tillgodoses. Vi&lt;br&gt;vill understryka att det på ett donationskort bör vara möjligt att doku-&lt;br&gt;mentera antingen en positiv eller en negativ inställning till organdona-&lt;br&gt;tion. Om ett donationskort finns tillgängligt i samband med dödsfallet,&lt;br&gt;skall den enskilde inte behöva befara att hans självbestämmanderätt sätts&lt;br&gt;åsido efter döden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett donationskort innebär också klara fördelar för de närstående som&lt;br&gt;befrias från att bli involverade i donationsfrågan. Även för sjukvården&lt;br&gt;skulle det underlätta om en presumtiv donator bar ett donationskort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan emellertid inte hysa för stora förhoppningar om att donations-&lt;br&gt;kort skulle lösa alla problem. Erfarenheterna från andra länder visar att&lt;br&gt;det i regel är en begränsad del av befolkningen som har skrivit på&lt;br&gt;sådana kort. Förhållandena är troligen inte annorlunda i Sverige. Många&lt;br&gt;remissinstanser konstaterar, liksom utredningen, att den största fördelen&lt;br&gt;med donationskort är den ökade medvetenheten om transplantationsverk-&lt;br&gt;samheten och behovet av organ som kortets själva existens skulle leda&lt;br&gt;till. Ett donationskort kan, förmodar man, bidra till att underlätta för&lt;br&gt;många att ta ställning i donationsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att övervägande skäl talar för att ett donationskort införs och&lt;br&gt;har därför för avsikt att uppdra åt Socialstyrelsen att utarbeta ett sådant.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.9 Regelmässig förfrågan hos närstående&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör vara regel att frågan om organ-&lt;br&gt;donation aktualiseras med närstående till personer som avlidit under&lt;br&gt;sådana omständigheter att de kan komma i fråga som donatorer.&lt;br&gt;Någon lagstadgad skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att&lt;br&gt;på detta sätt ta upp donationsfrågan behövs dock inte. Det bör i&lt;br&gt;stället vara en angelägenhet för sjukvården att själv utveckla lämpliga&lt;br&gt;rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer med vår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Av det tiotal instanser som har kommenterat&lt;br&gt;frågan är så gott som samtliga positiva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: I den allmänna debatten har&lt;br&gt;frågan väckts om det i Sverige bör införas en skyldighet för hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens personal att aktualisera donationsfrågan när ett transplanta-&lt;br&gt;tionsingrepp skulle kunna komma till stånd. Frågan har diskuterats i&lt;br&gt;andra länder och har i USA lett till lagstiftning. Bakgrunden är att man&lt;br&gt;på så sätt hoppas kunna öka organtillgången men också att man med ett&lt;br&gt;sådant system i större utsträckning skulle kunna tillmötesgå den avlidnes&lt;br&gt;vilja att donera organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är förståeligt att personal inom sjukvården ibland drar sig för att&lt;br&gt;ställa frågor om organdonation till de som stått den avlidne nära i en&lt;br&gt;situation där dessa ofta känner djup sorg och förtvivlan. Att i detta läge&lt;br&gt;ta upp frågan om den avlidnes inställning till organdonation kan upp-&lt;br&gt;fattas som påträngande och stötande. Även om de efterlevande inte&lt;br&gt;skulle reagera på det sättet, kan sjukvårdspersonalen undvika att ta upp&lt;br&gt;frågan av rädsla för att ytterligare belasta dessa i en svår situation. Om&lt;br&gt;däremot en sådan förfrågan blir regel vid de samtal som äger rum&lt;br&gt;mellan personal inom sjukvården och de som stått den avlidne nära kan&lt;br&gt;det möjligen ur personalens synvinkel uppfattas som naturligare att&lt;br&gt;frågan tas upp. Det finns också skäl att tro att en ordning där sjukvård-&lt;br&gt;ens personal regelmässigt vänder sig till de närstående när en tänkbar&lt;br&gt;organdonator har avlidit kan skapa en bra grundval för ett seriöst och&lt;br&gt;förutsättningslöst samtal i donationsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall, i de fall den avlidnes inställning till organ-&lt;br&gt;donation är oklar, den som har stått den avlidne nära ha den viktiga upp-&lt;br&gt;giften att ge upplysningar om dennes inställning. Beslut om transplanta-&lt;br&gt;tionsingrepp bör i så stor utsträckning som möjligt grundas på den av-&lt;br&gt;lidnes egen inställning och utrymmet för de närståendes beslutanderätt&lt;br&gt;bör begränsas. Om en rutin införs där en avlidens närstående regelmäs-&lt;br&gt;sigt hörs om vad de vet om den avlidnes inställning till att donera organ&lt;br&gt;minskar risken för beslut som står i strid med den avlidnes uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon lagstadgad plikt för sjukvårdens personal att ta upp frågan om&lt;br&gt;organdonation med en avlidens närstående bör dock inte införas. Er-&lt;br&gt;farenheterna från andra länder visar att detta inte är nödvändigt. I stället&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör det enligt vår mening vara en angelägenhet för sjukvården att ut- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;veckla lämpliga rutiner för dessa kontakter. Om någon mer officiell form&lt;br&gt;anses behövlig, kan detta åstadkommas inom ramen för Socialstyrelsens&lt;br&gt;behörighet att meddela allmänna råd om verksamhetens bedrivande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.10 Förbud mot kommersialisering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som med uppsåt och i vinningssyfte tar,&lt;br&gt;överlämnar, tar emot eller förmedlar biologiskt material från en&lt;br&gt;levande eller avliden människa eller vävnad från ett aborterat foster&lt;br&gt;döms till böter eller fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till samma straff döms den som med uppsåt använder eller tar till&lt;br&gt;vara sådant material för transplantation eller annat ändamål trots&lt;br&gt;insikt om att materialet tagits, överlämnats, tagits emot eller för-&lt;br&gt;medlats i vinningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna skall dock inte gälla blod, hår, modersmjölk och&lt;br&gt;tänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som tagit upp frågan in-&lt;br&gt;stämmer i utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Handel med organ för transplanta-&lt;br&gt;tionsändamål förekommer på olika håll i världen. Detta sker främst i&lt;br&gt;fattiga länder där ekonomiskt nödställda människor mot betalning som&lt;br&gt;levande donator avstår från en njure för transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 svensk rätt finns inte några författningsbestämmelser, vare sig civil-&lt;br&gt;rättsliga eller straffrättsliga, som direkt tar sikte på överlåtelse av organ&lt;br&gt;eller annat biologiskt material från människa. Men det är mycket som&lt;br&gt;talar för att en domstol, om frågan kom under prövning, skulle anse ett&lt;br&gt;avtal om försäljning av organ från en avliden vara pietetslöst och därför&lt;br&gt;ogiltigt såsom stridande mot goda seder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Världshälsoorganisationen (WHO) har i en resolution uppmanat med-&lt;br&gt;lemsländerna att vidta åtgärder, bl.a. i form av lagstiftning, för att för-&lt;br&gt;hindra köp och försäljning av mänskliga organ för transplantation. Enligt&lt;br&gt;resolutionen är det angeläget att medlemsländerna, i nära samarbete med&lt;br&gt;hälsovårdsorganisationer och hälsovårdsmyndigheter, motverkar all verk-&lt;br&gt;samhet som kan gynna uppkomsten av kommersiell handel med organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det möte med de europeiska hälso- och sjukvårdsministrama som&lt;br&gt;hölls år 1987 uttalades, som framgått tidigare, att mänskliga organ inte&lt;br&gt;bör få erbjudas i vinstsyfte vare sig av någon organisation eller någon&lt;br&gt;enskild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget av Europarådets medlemsländer godtar handel med organ. Den&lt;br&gt;enda form av betalning som kan utgå är ersättning till levande donatorer&lt;br&gt;för förlorad arbetsförtjänst samt för resor, läkarundersökningar och lik-&lt;br&gt;nande kostnader som ingreppet föranleder. Frågan har lagreglerats i&lt;br&gt;åtminstone Finland, Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Österrike. I andra länder anses det följa av allmänna rättsprinciper&lt;br&gt;att handel med organ inte är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på en kommersiell hantering av organ och annan vävnad för&lt;br&gt;transplantationsändamål väcker inte minst etiska betänkligheter. Att en&lt;br&gt;del av en levande eller avlidens kropp betraktas som en vara som kan&lt;br&gt;köpas eller säljas är för de flesta helt främmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser alltså att det vore stötande om en enskild donator eller någon&lt;br&gt;närstående till en avliden skulle kunna köpslå om avyttring av delar av&lt;br&gt;en levande eller död kropp. Att organ eller andra vävnader tillmäts ett&lt;br&gt;ekonomiskt värde på grund av att tillgången inte motsvarar efterfrågan&lt;br&gt;rättfärdigar inte köp eller försäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att en donator kan ha vissa kostnader för att medverka&lt;br&gt;vid en organdonation - resekostnader, kostnader för uppehälle, förlorad&lt;br&gt;arbetsförtjänst etc. - och att det är rimligt att sådana kostnader kan er-&lt;br&gt;sättas. En liknande situation är att det sjukhus där transplantationen ut-&lt;br&gt;förs mottar organ eller andra vävnader som tagits ut från en avliden som&lt;br&gt;vårdats vid ett annat sjukhus. Det mottagande sjukhuset kan då få betala&lt;br&gt;viss ersättning för utfört arbete. Mot detta kan inga invändningar an-&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett uttryckligt förbud mot handel med organ är en betydelsefull marke-&lt;br&gt;ring. Därigenom görs klart att varken en levande människas kroppsliga&lt;br&gt;integritet eller den respekt som måste visas en avliden får göras till före-&lt;br&gt;mål för köpslående. Ett sådant ställningstagande bidrar enligt vår mening&lt;br&gt;till att förstärka förtroendet för transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett förbud av detta slag skall få någon verkan är det enligt vår me-&lt;br&gt;ning nödvändigt att införa en straffrättslig regel som kriminaliserar den&lt;br&gt;som för transplantationsändamål köper eller säljer organ eller annan&lt;br&gt;vävnad om överlåtelsen sker för vinnings skull, den som i vinningssyfte&lt;br&gt;förmedlar köpet eller försäljningen och den som utför en transplantation&lt;br&gt;med insikt om att transplantatet förvärvats mot betalning som inneburit&lt;br&gt;vinning för säljaren. Samma regler föreslås gälla även kommersiell han-&lt;br&gt;tering för alla andra ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.11 Anonymitetsskydd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regleringen i 7 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;tillgodoser rätten till sekretess inom hälso- och sjukvården för den&lt;br&gt;som i egenskap av donator eller mottagare berörs av en transplanta-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Överensstämmer i princip med vår. Utred-&lt;br&gt;ningen föreslår dock att ingrepp enligt transplantationslagen skall anges&lt;br&gt;som ytterligare exempel på annan medicinsk verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det fåtal instanser som uttalat sig instämmer i ut-&lt;br&gt;redningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den som donerar organ kan, lik- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;som den som tar emot organ, ha skäl att vilja hålla ingreppet för sig&lt;br&gt;själv. Detta gäller oavsett om donatom är avliden eller om det gäller&lt;br&gt;donation från levande. Att lämna ut sådana uppgifter kan innebära en&lt;br&gt;kränkning av den enskilda människans integritet. Den enskilde har också&lt;br&gt;rätt att inte behöva riskera att det kommer till offentlig kännedom att ett&lt;br&gt;transplantationsingrepp har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Europarådets tidigare nämnda riktlinjer rekommenderas medlemslän-&lt;br&gt;derna att i sin lagstiftning föra in regler som innebär att både givarens&lt;br&gt;och mottagarens anonymitet skyddas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För mottagarens del utförs en transplantationsoperation som ett led i en&lt;br&gt;sjukvårdande behandling. Mottagarens intresse av sekretess inom den&lt;br&gt;offentliga hälso- och sjukvården är tillgodosett genom 7 kap 1 § sekre-&lt;br&gt;tesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det däremot gäller donatom utgör ett ingrepp i donationssyffe inte&lt;br&gt;sjukvård i gängse mening. En levande donator är inte i behov av vård&lt;br&gt;och ingreppet görs inte i hans intresse. Ingreppet bör däremot betraktas&lt;br&gt;som en åtgärd vidtagen i annan medicinsk verksamhet av det slag som&lt;br&gt;nämns i 7 kap. 1 § sekretesslagen. Behovet av sekretess på donatorsidan&lt;br&gt;är enligt vår mening därmed tillgodosett.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.12 Behörighet att besluta om ingrepp m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Beslut om ingrepp fattas av chefsöverläkaren&lt;br&gt;eller den till vilken chefsöverläkaren uppdragit att besluta. Beslut kan&lt;br&gt;också fattas av den läkare som är medicinskt ansvarig för verksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens förslag: I 3 § transplantationslagen finns för&lt;br&gt;närvarande bestämmelser om vid vilka institutioner ingrepp enligt lagen&lt;br&gt;får företas och om vem som får meddela beslut om sådana ingrepp. I&lt;br&gt;princip gäller att ingrepp får göras på sjukhus. Beslut om ingrepp vid&lt;br&gt;sjukhus fattas av chefsöverläkare och vid annan institution av förestånda-&lt;br&gt;re. Ett sådant beslut får inte fattas av den läkare som ansvarar för vården&lt;br&gt;av den person till vilken transplantation skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer&lt;br&gt;får föreskriva att ingrepp enligt transplantationslagen skall företas på&lt;br&gt;sjukhus som avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen eller andra enheter&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården eller det medicinska området i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om ingrepp skall vid sådana enheter som avses i 14 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen fattas av chefsöverläkaren eller den till vilken&lt;br&gt;chefsöverläkaren uppdragit att besluta och vid andra enheter av den&lt;br&gt;läkare som är medicinskt ansvarig för verksamheten. Ett sådant beslut&lt;br&gt;får dock, liksom hittills, inte fattas av en läkare som ansvarar för vården&lt;br&gt;av den person till vilken en transplantation skall ske eller av en läkare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som skall använda det biologiska materialet eller implantatet for annat Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.13 Transplantationer med genetiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tagande av äggstock, testikel, obefruktat ägg&lt;br&gt;eller sperma för behandling av sjukdom eller kroppskada hos en&lt;br&gt;annan person undantas från transplantationslagens tillämpningsom-&lt;br&gt;råde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överstämmer med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det 15-tal remissinstanser som tagit upp frågan&lt;br&gt;instämmer samtliga i utredningens åsikt att transplantation av fortbild-&lt;br&gt;ningsorgan inte bör få förekomma. Majoriteten instämmer också i att&lt;br&gt;denna typ av transplantation bör undantas från transplantationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Man räknar med att mellan 10 och&lt;br&gt;15 % av alla gifta och samboende par är ofrivilligt barnlösa. Beroende&lt;br&gt;på orsaken till bamlösheten kan olika metoder för artificiell befruktning&lt;br&gt;användas. Insemination är en, befruktning utanför kroppen en annan.&lt;br&gt;Båda metoderna är i Sverige reglerade genom lagstiftning; år 1985&lt;br&gt;trädde lagen (1984:1140) om insemination i kraft och år 1989 lagen&lt;br&gt;(1988:711) om befruktning utanför kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad vi vet förekommer inte transplantation av fortbildningsorgan för&lt;br&gt;närvarande. Om det i en framtid skulle bli möjligt att utföra sådana&lt;br&gt;transplantationer som skulle föra med sig genetiska konsekvenser, skulle&lt;br&gt;en rad etiska frågeställningar uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med transplantationer som kan ha genetiska konsekvenser avses här&lt;br&gt;transplantationer som innebär överföring av könsceller (ägg och sperma)&lt;br&gt;eller organ som producerar könsceller (äggstockar och testiklar). Syftet&lt;br&gt;med en sådan transplantation skulle huvudsakligen vara att bota ofrivillig&lt;br&gt;barnlöshet. För närvarande kan vi dock inte se att det finns några medi-&lt;br&gt;cinska behov av transplantation av fortplantningsorgan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationslagen reglerar de förutsättningar under vilka organ och&lt;br&gt;annat biologiskt material får tas från en levande eller avliden person för&lt;br&gt;behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan person eller för&lt;br&gt;annat medicinskt ändamål. Lagen gäller biologiskt material av alla slag.&lt;br&gt;Biologiskt material som vid överföring till annan person kan ge upphov&lt;br&gt;till genetiska konsekvenser är alltså inte undantagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser dock att transplantationslagen inte är ägnad att lösa de prob-&lt;br&gt;lem av olika slag som transplantation av äggstockar och testiklar skulle&lt;br&gt;kunna ge upphov till. En del av de frågor som rör donatorns förhållan-&lt;br&gt;den är i och för sig möjliga att lösa genom särskilda regler för denna typ&lt;br&gt;av transplantationer. Det säregna med transplantation av fortplantnings-&lt;br&gt;organ är emellertid konsekvenserna på mottagarsidan. Dessa kräver över-&lt;br&gt;väganden av andra slag och bör enligt vår mening lösas i anslutning till&lt;br&gt;den lagstiftning som gäller av artificiell befruktning. Vi föreslår därför&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att det i transplantationslagen införs en bestämmelse som, liksom i fråga Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;om ägg och sperma, utesluter lagens tillämpning på äggstockar och&lt;br&gt;testiklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet för medicinsk-etiska frågor fick i juni 1994 regeringens uppdrag&lt;br&gt;att göra en översyn av vissa frågor i lagen (1988:711) om befruktning&lt;br&gt;utanför kroppen. I det sammanhanget skall rådet också överväga frågor&lt;br&gt;kring transplantation av fortbildningsorgan. Uppdraget slutförs i april&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Obduktion&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En obduktion innebär att kroppen efter en avliden öppnas och under-&lt;br&gt;kastas en inre undersökning. Denna kan vara mer eller mindre omfattan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion görs i första hand för att dödsorsaken skall kunna&lt;br&gt;klarläggas och diagnostik och behandling utvärderas. Genom obduktion&lt;br&gt;kan läkarna således få kunskap om vilka sjukdomar eller risker för sjuk-&lt;br&gt;domar som funnits hos den avlidne och vad den avlidne kan ha dött av&lt;br&gt;liksom kunskap om behandlingen varit riktig. Klinisk obduktion är också&lt;br&gt;ett led i sjukvårdens strävan att förbättra sina behandlingsmetoder. För&lt;br&gt;de anhöriga kan det ofta vara angeläget att få veta vad den avlidne dog&lt;br&gt;av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktioner ger också en ökad kunskap att diagnosticera, behandla&lt;br&gt;eller förebygga sjukdomar. Detta kan gälla såväl ärftliga rubbningar som&lt;br&gt;kartläggning av effekter av t.ex. olika miljögifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en rättsmedicinsk obduktion görs är syftet i första hand att upp-&lt;br&gt;täcka och utreda eller att utesluta brott. Sådana obduktioner görs också&lt;br&gt;vid andra dödsfall som antas ha orsakats av yttre påverkan. Resultatet av&lt;br&gt;rättsmedicinska obduktioner kan då ligga till grund för åtgärder som t.ex.&lt;br&gt;kan förbättra trafiksäkerheten eller öka tryggheten på arbetsplatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktioner ger således betydande kunskaper som är viktiga för oss&lt;br&gt;alla. Det är kunskap som kan leda till säkrare diagnostik och bättre be-&lt;br&gt;handling av sjukdomar eller samhällsåtgärder av olika slag. Det är vik-&lt;br&gt;tigt att vara medveten om detta när man skall ta ställning till under&lt;br&gt;vilka förutsättningar obduktioner skall få utföras. Det finns således ett&lt;br&gt;angeläget samhällsintresse av att obduktioner utförs i vissa fall. Sam-&lt;br&gt;tidigt sätter respekten för den dödes och de efterlevandes integritet grän-&lt;br&gt;ser för vilka åtgärder som kan tillåtas för att få fram dessa kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller att finna en avvägning mellan dessa intressen som är etiskt&lt;br&gt;försvarbar och som så långt som möjligt tillgodoser både kunskapskravet&lt;br&gt;och integritetskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill, liksom utredningen, slå vakt om den enskildes rätt till självbe-&lt;br&gt;stämmande. Frågan är då när det, med hänsyn till den enskildes rätt att&lt;br&gt;själv avgöra vad som skall ske med kroppen efter döden, kan godtas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;obduktion sker. När det gäller kliniska obduktioner är det primära Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;intresset att trygga den enskildes rätt att värna om sin kropp efter döden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller rättsmedicinska obduktioner är förhållandena annorlunda.&lt;br&gt;Åtminstone sådana obduktioner som görs i brottsutredande syfte be-&lt;br&gt;traktas allmänt som så viktiga att intresset att kunna genomföra dem fått&lt;br&gt;ta över den enskildes intresse att slå vakt om sin integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vi, liksom utredningen, tillmäter rätten till självbestämmande&lt;br&gt;särskild vikt innebär inte att vi åsidosätter kunskapskravet. Även om&lt;br&gt;självbestämmandeprincipen ges försteg finns det, enligt vår mening,&lt;br&gt;utrymme för att verka för att människor samtycker till obduktion för att&lt;br&gt;tillgodose forskningens intressen. Den kunskap som fås fram genom&lt;br&gt;forskning kan komma hela mänskligheten till del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsdragningen mellan rättsmedicinsk och klinisk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör ändamålet med en obduktion i princip vara&lt;br&gt;avgörande för om den skall anses vara klinisk eller rättsmedicinsk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana obduktioner som görs för att få upplysningar som är av be-&lt;br&gt;tydelse vid en brottsutredning hör naturligen till rättsmedicinens område.&lt;br&gt;Hit bör också höra fall där hänsynen till rättssäkerheten är så stark att&lt;br&gt;frågan om obduktion bör avgöras oberoende av samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer i det följande att lämna förslag till vilka förutsättningar&lt;br&gt;som skall vara uppfyllda för att rättsmedicinsk respektive klinisk ob-&lt;br&gt;duktion skall få utföras. Det gäller bl.a. vilken typ av samtycke som&lt;br&gt;skall krävas i olika situationer samt vad som får tas tillvara.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Klinisk obduktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En klinisk obduktion får göras om det behövs&lt;br&gt;för att orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion får också göras om det behövs för att vinna&lt;br&gt;viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om verkan av&lt;br&gt;behandling som den avlidne gått igenom eller för att undersöka före-&lt;br&gt;komsten av skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktion får göras om den avlidne skriftligen har medgett obduk-&lt;br&gt;tion eller uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra skäl&lt;br&gt;finns anledning att anta att obduktionen skulle vara i överensstäm-&lt;br&gt;melse med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktion för att fastställa dödsorsaken får ske även utan sådant&lt;br&gt;medgivande om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fast-&lt;br&gt;ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktion för andra ändamål får ske även utan medgivande om det&lt;br&gt;är oklart vilken inställning den avlidne hade till en sådan obduktion&lt;br&gt;och inte någon som stått den avlidne nära motsätter sig det. Om den&lt;br&gt;avlidne inte hade någon som stod honom nära som kan underrättas&lt;br&gt;får sådan obduktion företas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne hade någon närstående skall någon av dessa under-&lt;br&gt;rättas innan obduktionen utförs och ges skälig tid att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt, bortsett från att Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;utredningen föreslår att klinisk obduktion alltid förutsätter samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många har betonat den kliniska obduktionens&lt;br&gt;betydelse för individ och samhälle. Flera instanser har synpunkter på&lt;br&gt;delar av förslaget till samtyckesregler och betonar angelägenheten av att&lt;br&gt;kravet på samtycke inte får leda till minskad obduktionsfrekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Syftet med en klinisk obduktion är att&lt;br&gt;undersöka om den avlidne led av någon sjukdom eller hade någon skada&lt;br&gt;och i så fall vilken eller vilka. En klinisk obduktion kan, som tidigare&lt;br&gt;nämnts, bidra till att diagnostiken förbättras, att kunskapen om olika&lt;br&gt;sjukdomar vidgas och att dödsorsakstatistiken blir tillförlitligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kliniska obduktionerna fyller en viktig funktion genom att de i&lt;br&gt;väsentliga avseenden ger kunskaper som inte kan fås på annat sätt.&lt;br&gt;Sökandet efter kunskap om sjukdomars orsaker och yttringar liksom&lt;br&gt;strävandena att förbättra metoderna att ställa en korrekt diagnos och&lt;br&gt;utveckla nya behandlingsmetoder är viktigt för sjukvården. Genom ob-&lt;br&gt;duktion är det möjligt att både säkra och höja kvaliteten inom sjukvår-&lt;br&gt;den. Obduktionen tjänar således som kontrollinstrument för diagnostiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser har betonat den kliniska obduktionens betydelse&lt;br&gt;för individ och samhälle och poängterat vikten av att antalet kliniska ob-&lt;br&gt;duktioner inte sjunker ytterligare. Även vi vill betona obduktionens be-&lt;br&gt;tydelse som instrument för kvalitetskontroll inom sjukvården, både i det&lt;br&gt;enskilda fallet och i ett samhällsperspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många olika intressen ställs här mot varandra. Det är inte bara den&lt;br&gt;avlidne eller hans anhöriga som är berörda utan också läkare, forskare,&lt;br&gt;sjukvårdspolitiker, framtida patienter osv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvägning måste ske mellan dessa olika intressen. Det är då ofrån-&lt;br&gt;komligt att den avlidne och de som stod honom nära ges ett avgörande&lt;br&gt;inflytande över frågan om obduktion skall ske eller inte. Det följer bl.a.&lt;br&gt;av den nära anknytning som råder mellan hälso- och sjukvårdens grund-&lt;br&gt;principer och den kliniska obduktionens. En klinisk obduktion betraktas&lt;br&gt;ju som den sista undersökningen och det ligger därför nära till hands att&lt;br&gt;låta rätten att utföra den, liksom rätten att vidta olika behandlings-&lt;br&gt;åtgärder, vara beroende av den avlidnes inställning eller vad de närståen-&lt;br&gt;de i hans ställe kan ha för uppfattning. Detta stämmer väl med regeln i&lt;br&gt;nu gällande obduktionslag enligt vilken klinisk obduktion inte får företas&lt;br&gt;i strid med den avlidnes eller hans anhörigas uppfattning om dödsor-&lt;br&gt;saken är känd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att ändamålen för klinisk obduktion bör kunna utläsas direkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller en viss sjukdom bör man få obducera för att få viktig&lt;br&gt;upplysning om sjukdomens beskaffenhet eller om verkan av den behand-&lt;br&gt;ling som patienten kan ha fått. Klinisk obduktion bör också få göras för&lt;br&gt;att fastställa dödsorsaken. Det gäller både när dödsorsaken är helt okänd&lt;br&gt;och när man nått fram till en sannolik dödsorsak som man vill kunna få&lt;br&gt;bekräftad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom för närvarande anser vi att rättsmedicinsk obduktion bör ha&lt;br&gt;företräde framför klinisk. Om en rättsmedicinsk obduktion skall utföras,&lt;br&gt;skall således någon klinisk obduktion inte få göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande rätt får klinisk obduktion göras om den avlidne under sin&lt;br&gt;livstid skriftligen medgett detta. Om något sådant medgivande inte finns,&lt;br&gt;får obduktion ändå göras om det behövs for att orsaken till dödsfallet&lt;br&gt;skall kunna fastställas eller viktig upplysning erhållas om sjukdoms&lt;br&gt;beskaffenhet. När dödsorsaken är känd får obduktion inte ske om den&lt;br&gt;avlidne eller anhöriga till honom uttalat sig emot det eller åtgärden eljest&lt;br&gt;kan antas stå i strid med den avlidnes eller nära anhörigas uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör utgångspunkten i samtyckesfrågan vara att&lt;br&gt;den enskilde själv skall bestämma om kroppen efter döden skall få un-&lt;br&gt;derkastas klinisk obduktion. Här gäller, liksom i transplantationssam-&lt;br&gt;manhang, att det är angeläget att den enskildes uppfattning kommer till&lt;br&gt;klart och tydligt uttryck. Helst bör det ske skriftligen, men det kan också&lt;br&gt;ske på annat sätt, t.ex. genom samtal med närstående eller andra. I så&lt;br&gt;fall kommer dessa personer senare att kunna förmedla den avlidnes upp-&lt;br&gt;fattning om det blir aktuellt med en obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att kunna ta ställning till obduktion är att man har&lt;br&gt;tillräckligt mycket kunskap om vad en obduktion innebär och vilka för-&lt;br&gt;och nackdelar som kan finnas. Transplantationsutredningens undersök-&lt;br&gt;ningar har visat att det råder stor okunnighet bland människor om detta.&lt;br&gt;Vi vill därför framhålla vikten av att människor i allmänhet får en klar&lt;br&gt;bild av obduktionens stora betydelse för hälso- och sjukvården, dvs. i&lt;br&gt;förlängningen för oss alla som framtida patienter. Ansvaret för att denna&lt;br&gt;information når ut vilar främst på hälso- och sjukvårdens huvudmän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan, liksom när det gäller organdonation, inte räkna med att alla&lt;br&gt;människor under sin livstid tar ställning till obduktionsfrågan. Man&lt;br&gt;måste därför utgå från att det i många fall råder oklarhet om den avlid-&lt;br&gt;nes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns två skäl för att låta personer som stått den avlidne nära få&lt;br&gt;påverka ställningstagandet. Det ena är att man kan betrakta de närståen-&lt;br&gt;de som ställföreträdare till den avlidne. Det andra är att de som står den&lt;br&gt;avlidne nära bör ha möjlighet att skydda sig själva mot de psykiska&lt;br&gt;påfrestningar som skulle kunna uppkomma om ett ingrepp på den av-&lt;br&gt;lidne sker mot deras vilja. De närstående kan då anses ha ett berättigat&lt;br&gt;intresse av att kunna säga nej till en obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är oklart vad den avlidne hade för inställning anser vi att&lt;br&gt;huvudregeln bör vara att klinisk obduktion får göras om ingen som stått&lt;br&gt;den avlidne nära motsätter sig. För att vetorätten skall vara en realitet&lt;br&gt;bör det finnas en skyldighet att underrätta närstående om en tilltänkt&lt;br&gt;obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personer som står en avliden nära avser vi - liksom i transplanta-&lt;br&gt;tionssammanhang — nära anhöriga och andra som stått den avlidne nära.&lt;br&gt;Vi föreslår att begreppet anhörig även i obduktionssammanhang ersätts&lt;br&gt;med begreppet personer som stått den avlidne nära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion görs i hög grad i de närståendes intresse. Syftet&lt;br&gt;med obduktionen kan vara att klargöra vilka sjukdomar och skador som&lt;br&gt;den avlidne har lidit av och att således kontrollera en eventuell diagnos.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som stått den avlidne nära har också ett berättigat intresse av att få Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;svar på sina frågor om den avlidnes sjukdom och orsakerna till sjukliga&lt;br&gt;förändringar hos denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är läkarens sak att inhämta samtycke sedan han först informerat de&lt;br&gt;närstående om obduktionens betydelse och konsekvenser. Av praktiska&lt;br&gt;skäl kan läkaren inte kontakta samtliga närstående. Det naturliga är att&lt;br&gt;kontakt i första hand tas med den eller de som den avlidne levde till-&lt;br&gt;sammans med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne saknar närstående och inte skriftligen eller på annat&lt;br&gt;sätt gett uttryck för sin inställning till obduktion finns risk för att en&lt;br&gt;obduktion skulle strida mot den avlidnes vilja. Om obduktionen görs för&lt;br&gt;att vinna viktig kunskap om den avlidnes sjukdom eller för att undersöka&lt;br&gt;skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp och det inte finns&lt;br&gt;någon närstående får denna därför endast göras om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Rättsmedicinsk undersökning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk&lt;br&gt;likbesiktning får göras om undersökningen kan antas vara av betydel-&lt;br&gt;se för utredningen av ett dödsfall som inträffat under sådana om-&lt;br&gt;ständigheter att det inte skäligen kan bortses från möjligheten att&lt;br&gt;dödsfallet har samband med ett brott, eller det kan misstänkas ha&lt;br&gt;förekommit fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården. Rätts-&lt;br&gt;medicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning får också&lt;br&gt;göras om dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre påverkan och un-&lt;br&gt;dersökningen behövs för att fastställa dödsorsaken eller vinna upplys-&lt;br&gt;ningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet&lt;br&gt;eller annat liknande intresse. En rättsmedicinsk obduktion eller rätts-&lt;br&gt;medicinsk likbesiktning får också göras om det behövs för att fast-&lt;br&gt;ställa en avlidens identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga fall får en rättsmedicinsk undersökning genomföras även&lt;br&gt;om åtgärden strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk undersökning skall göras i form av en rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion om inte ändamålet kan tillgodoses genom rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning fattas av&lt;br&gt;allmän domstol och i övriga fall av polismyndighet. Även allmän&lt;br&gt;domstol eller allmän åklagare får besluta om rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning som görs för att dödsfallet kan ha samband med brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Rättsmedicinsk obduktion får företas om man&lt;br&gt;inte skäligen kan bortse från möjligheten att ett dödsfall har samband&lt;br&gt;med brott samt för utredning av s.k. lex Maria-fall och för identifiering&lt;br&gt;av avlidna. I dessa fall får rättsmedicinsk obduktion göras oberoende av&lt;br&gt;den avlidnes eller de närståendes samtycke. Andra rättsmedicinska ob-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;duktioner - t.ex. för utredning av drunkning, trafikdöd, dödsfall i yrkes- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;utövning eller plötslig spädbamsdöd - skall kräva samtycke. Detsamma&lt;br&gt;gäller fall då dödorsaken inte kan fastställas utan att något av de angivna&lt;br&gt;villkoren för tvångsvis obduktion är uppfyllt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk likbesiktning får företas oberoende av samtycke om&lt;br&gt;förutsättningarna för rättsmedicinsk obduktion är uppfyllda och en sådan&lt;br&gt;obduktion ändå inte kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndighet bör besluta om rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Hälften av det tiotal instanser som haft synpunkter&lt;br&gt;på samtyckesreglema har invändningar mot utredningens förslag att vissa&lt;br&gt;rättsmedicinska obduktioner som för närvarande inte kräver samtycke&lt;br&gt;fortsättningsvis enligt förslaget skall kräva samtycke. Till dessa hör&lt;br&gt;Rättsmedicinalverket, Svenska Läkaresällskapet, Sveriges Läkarförbund&lt;br&gt;samt Svenska Kyrkans Centralstyrelse. Invändningar har också riktats&lt;br&gt;mot förslaget om rättsmedicinsk likbesiktning. Flera instanser har också&lt;br&gt;haft invändningar mot utredningens förslag att närstående skall ges rätt&lt;br&gt;att hos domstol begära prövning av polismyndighets eller åklagares be-&lt;br&gt;slut om rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.1 Rättsmedicinsk obduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Brottsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinska obduktioner fyller en grundläggande rättssäkerhetsfunk-&lt;br&gt;tion. Frågan är i vilka fall rättsmedicinsk obduktion skall få göras. Är&lt;br&gt;det tillräckligt med misstanke om brott eller skall rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion tillåtas så länge möjligheten att ett brott har begåtts inte helt kan&lt;br&gt;uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den praxis som för närvarande råder görs rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion om brott kan misstänkas. Att brott ”kan misstänkas” betyder ungefär&lt;br&gt;detsamma som att det kan antas att ett brott har begåtts. Det finns då så&lt;br&gt;många omständigheter som talar i den riktningen att det framstår som&lt;br&gt;mer sannolikt att ett brott har begåtts än att det inte har det. Att brott&lt;br&gt;inte kan uteslutas är alltså otillräckligt enligt nuvarande praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det rimligt att tillåta rättsmedicinsk obduktion&lt;br&gt;även i situationer där övervägande skäl talar för att brott inte ligger&lt;br&gt;bakom dödsfallet men där det ändå föreligger omständigheter som inger&lt;br&gt;visst tvivel. Vi föreslår därför att formuleringen ”om man inte skäligen&lt;br&gt;kan bortse från att dödsfallet har samband med brott” skall vara förut-&lt;br&gt;sättning för rättsmedicinsk obduktion i brottsutredningsfallen. Denna&lt;br&gt;formulering ersätter då den hittills enligt praxis tillämpade formuleringen&lt;br&gt;om brottsmisstanke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion i brottsutredande syfte. Transplantationsutredningen har i sitt be-&lt;br&gt;tänkande pekat på uppgifter som visar att vissa brottsliga gärningar, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;våldsbrott, hittills kommit till kännedom genom rättsmedicinska under- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;sökningar som gjorts i annat syfte. Denna typ av brott kommer med vårt&lt;br&gt;förslag att tillhöra dem som kan bli föremål för rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lex-Maria-fall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en patient i samband med vård eller behandling inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården drabbats av eller utsatts för risk att drabbas av allvarlig skada&lt;br&gt;eller sjukdom skall detta anmälas till Socialstyrelsen. Sådana fall har&lt;br&gt;enligt vår mening samma angelägenhetsgrad som brottsbekämpningen&lt;br&gt;och vi föreslår därför att rättsmedicinsk obduktion skall kunna göras&lt;br&gt;även i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identifiering av avlidna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion görs ibland för att identifiera avlidna. Det kan&lt;br&gt;röra sig om oidentifierade avlidna som drunknat, påträffats döda eller&lt;br&gt;omkommit i någon olycka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att enbart ange identifiering av en avliden som grund för en rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion är inte tillräckligt för att den skall få genomföras. Man&lt;br&gt;måste också tro att uppgiften kan lösas genom att man obducerar den&lt;br&gt;avlidne. Ibland kan det finnas bättre metoder än obduktion, t.ex. rätts-&lt;br&gt;odontologisk undersökning. Om alternativa metoder finns anser vi att&lt;br&gt;den minst ingripande metoden skall användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Civilrättsliga mål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utredning om dödsorsaken kan ha betydelse för de efterlevandes rätt&lt;br&gt;att få ut ersättning från försäkring eller rätt till arv. Ett sådant fall skiljer&lt;br&gt;sig från en obduktion som görs i brottsutredande syfte genom att be-&lt;br&gt;hovet av den är beroende av enskildas (arvingars, försäkringsgivares och&lt;br&gt;försäkringstagares) intressen. Tvister där en sådan obduktion skulle&lt;br&gt;kunna vara av betydelse skulle i stor utsträckning komma att röra eko-&lt;br&gt;nomiska angelägenheter. Vi anser att renodlat ekonomiska intressen inte&lt;br&gt;kan motivera ingrepp i avlidnas kroppar och föreslår därför att rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion inte skall kunna ske enbart av dessa skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion för andra samhällsviktiga ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande praxis krävs det, som tidigare sagts, misstanke om&lt;br&gt;brott för att en rättsmedicinsk obduktion skall få göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att rättsmedicinsk obduktion skall få göras obe-&lt;br&gt;roende av samtycke om man inte skäligen kan bortse från att ett brott&lt;br&gt;kan ha begåtts. Det är troligt att åtskilliga av de fall där rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion för närvarande utförs kommer att rymmas inom denna defini-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Knappast någon av de omständigheter som enligt nuvarande praxis&lt;br&gt;anses kunna läggas till grund för en rättsmedicinsk obduktion är oför-&lt;br&gt;enlig med att också brott kan föreligga. Drunkning, skottskada,&lt;br&gt;brännskada, förgiftning, trafikolycka, plötslig spädbamsdöd etc. kan&lt;br&gt;naturligtvis vid en närmare undersökning visa sig vara resultatet av en&lt;br&gt;brottslig handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är dock under vilka förutsättningar obduktion bör få företas för&lt;br&gt;att utreda förgiftningsfall, arbetsplatsolyckor och den typ av dödsorsaker&lt;br&gt;som nyss nämnts. Att det är viktigt att obduktioner görs i sammanhang&lt;br&gt;som dessa råder det inte något tvivel om. En obduktion kan ge mycket&lt;br&gt;värdefull kunskap om sådant som är av betydelse för trafiksäkerhet,&lt;br&gt;arbetarskydd och andra ur samhällets synvinkel viktiga verksamhetsom-&lt;br&gt;råden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens mening bör man inte tvångsvis kunna genomföra&lt;br&gt;en rättsmedicinsk obduktion i fall som dessa. Utredningen anser det inte&lt;br&gt;mer angeläget att undersöka t.ex. ett dödsfall som kan ha samband med&lt;br&gt;hälsofarliga förhållanden än att få viktiga upplysningar om en viss sjuk-&lt;br&gt;doms beskaffenhet. I det sistnämnda fallet har det enligt utredningen&lt;br&gt;aldrig ifrågasatts annat än att samtycke skall vara en förutsättning för&lt;br&gt;obduktion. Utredningen har därför föreslagit att samtycke bör krävas för&lt;br&gt;obduktion i de nu berörda fallen. Vad det är frågan om här är obduk-&lt;br&gt;tioner vid dödsfall där något viktigt säkerhets- eller skyddsintresse kan&lt;br&gt;antas stå på spel och som dessutom är onaturligt i den meningen att&lt;br&gt;orsaken inte kan föras tillbaka på ålderssvaghet eller någon känd sjuk-&lt;br&gt;dom hos den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera av remissinstanserna har framfört stark kritik mot utredningens&lt;br&gt;förslag på den här punkten. Rättsmedicinalverket pekar på att det finns&lt;br&gt;undersökningar som visar att mellan fem och tio procent av våldsbrotten&lt;br&gt;med dödlig utgång har avslöjats först vid en rättsmedicinsk obduktion&lt;br&gt;som har gjorts för att fastställa dödsorsaken utan att någon brottsmiss-&lt;br&gt;tanke primärt har funnits. Rättsmedicinalverket anser att det samhällsin-&lt;br&gt;tresse som finns bör tillåtas ta över, bl.a. för att samhällets olycksföre-&lt;br&gt;byggande arbete skall kunna grundas på ett tillförlitligt underlag. Även&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen har framfört liknande synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Läkaresällskapet konstaterar, liksom Rättsmedicinalverket, att&lt;br&gt;det förekommer dödsfall på grund av brottslig gärning också inom de&lt;br&gt;kategorier av dödsfall där utredningen föreslår att samtycke skall krävas&lt;br&gt;för att få göra rättsmedicinsk obduktion. I den absoluta majoriteten av&lt;br&gt;mord och dråp återfinns gärningsmannen i den avlidnes närmaste släkt&lt;br&gt;och vänkrets. Med utredningens förslag får man då, enligt Läkaresäll-&lt;br&gt;skapet, räkna med att ett antal mördare blir tillfrågade om de samtycker&lt;br&gt;till eller motsätter sig obduktion av brottsoffret. Mot den bakgrunden är&lt;br&gt;det orimligt att införa krav på samtycke vid dessa rättsmedicinska ob-&lt;br&gt;duktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska kyrkans centralstyrelse anser att utredningens resone-&lt;br&gt;mang är otillfredställande på den här punkten. Det innebär dels att för-&lt;br&gt;summelser av det allmänna inte kan beivras även om de leder till döden&lt;br&gt;eftersom bevisen inte blir tillgängliga om samtycke vägras, dels att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hälsovådliga miljöer som orsakar dödsfall negligeras i de fall det inte Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;finns brottsmisstanke mot någon enskild person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med de här nämnda remissinstanserna anser vi att det finns ett&lt;br&gt;mycket starkt samhällsintresse av att sådana dödsfall där syftet är att få&lt;br&gt;upplysningar av vikt för exempelvis miljöskydd, arbetarskydd eller&lt;br&gt;trafiksäkerhet utreds genom rättsmedicinsk obduktion. Vi föreslår därför&lt;br&gt;att sådana obduktioner även i dessa fall liksom hittills skall kunna göras&lt;br&gt;oberoende av den avlidnes eller de närståendes samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att vissa rättsmedicinska obduktioner endast får&lt;br&gt;företas efter samtycke inkluderar obduktioner i samband med plötslig&lt;br&gt;spädbarnsdöd. Utredningen anser att obduktion i dessa fall kan ge&lt;br&gt;värdefull kunskap men att denna inte är så betydelsefull att man bör få&lt;br&gt;utföra en obduktion utan samtycke. Ett par remissinstanser har starka&lt;br&gt;invändningar mot utredningens förslag i denna del.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föräldraföreningen Plötslig Spädbarnsdöd kräver att de rättsmedicinska&lt;br&gt;obduktionerna också i fortsättningen förblir obligatoriska. Föreningen&lt;br&gt;anför en rad skäl för sitt ställningstagande. Ett avskaffande av obligato-&lt;br&gt;risk rättsmedicinsk obduktion skulle enligt föreningen få förödande kon-&lt;br&gt;sekvenser. Forskning på området skulle försvåras eller bli omintetgjord.&lt;br&gt;Även Uppsala och Malmöhus läns landsting har framfört liknande syn-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För egen del konstaterar vi att plötslig spädbarnsdöd är en uteslutnings-&lt;br&gt;diagnos som bara kan ställas efter obduktion. En minskad obduktions-&lt;br&gt;frekvens för dessa fall vore därför olycklig. För forskning och utveckling&lt;br&gt;kring oväntad spädbarnsdöd är obduktion ett av de viktigaste instrumen-&lt;br&gt;ten i arbetet med att kartlägga orsaker och utveckla förebyggande åtgär-&lt;br&gt;der. Färre obduktioner skulle således leda till att forskningen på området&lt;br&gt;försvåras. Vi föreslår därför att rättsmedicinsk obduktion även i fort-&lt;br&gt;sättningen skall få göras utan samtycke vid plötslig spädbarnsdöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den typ av obduktioner som berörts i detta och föregående avsnitt har&lt;br&gt;det gemensamt med sådana obduktioner som utförs när man inte kan&lt;br&gt;utesluta brott att obduktionen är inriktad på att finna orsaker till döds-&lt;br&gt;fallet som inte är sjukdomsrelaterade. Det är därför angeläget att sådana&lt;br&gt;obduktioner anförtros läkare med rättsmedicinsk kompetens. Enligt vår&lt;br&gt;mening bör de utföras av rättsläkare som är knutna till de statliga rätts-&lt;br&gt;medicinska avdelningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.2 Rättsmedicinsk likbesiktning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion innebär ett omfattande ingrepp i den döda&lt;br&gt;kroppen. Om det som står att vinna med obduktionen inte motiverar att&lt;br&gt;en sådan görs, är det rimligt att i stället använda sig av någon mindre&lt;br&gt;ingripande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Rättsmedicinalverkets föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1991:24)&lt;br&gt;om rättsmedicinska undersökningar av avlidna tas en undersökningsform&lt;br&gt;upp som inte innefattar obduktion, nämligen rättsmedicinsk likbesikt-&lt;br&gt;ning. Det är en yttre undersökning av kroppen som är avsedd att an-&lt;br&gt;vändas när dödsorsaken och händelseförloppet vid dödsfallet bedöms&lt;br&gt;kunna klarläggas utan obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att rättsmedicinska likbesiktningar skall få företas&lt;br&gt;oberoende av samtycke om förutsättningarna för sådan rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion som kräver samtycke är uppfyllda men en sådan obduktion&lt;br&gt;ändå inte kommer till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinalverket och Svenska Läkaresällskapet har framfört in-&lt;br&gt;vändningar mot förslaget och anser att en yttre besiktning endast i un-&lt;br&gt;dantagsfall ger en rimligt säker rättsmedicinsk diagnos och att i flertalet&lt;br&gt;fall endast obduktion kan ge tillräckligt säkra svar. Att sådan diagnostisk&lt;br&gt;verksamhet förekommer i andra länder med en lägre ambitionsnivå är,&lt;br&gt;menar man, inget argument för att det bör införas i större skala i&lt;br&gt;Sverige. Begreppet rättsmedicinsk likbesiktning har, konstateras det,&lt;br&gt;införts utan att värdet av denna undersökningsform har dokumenterats&lt;br&gt;vetenskapligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har polismyndigheterna utnyttjat denna nya undersökningsform&lt;br&gt;i mycket liten omfattning. En bidragande orsak till detta kan vara att&lt;br&gt;undersökningar har visat att mellan fem och tio procent av alla vålds-&lt;br&gt;brott med dödlig utgång upptäcks först vid rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk likbesiktning bör enligt vår mening i första hand an-&lt;br&gt;vändas när dödsorsaken är klarlagd redan genom den yttre undersökning-&lt;br&gt;en och omständigheterna i övrigt är helt klara. Det kan också finnas fall&lt;br&gt;där en rättsmedicinsk likbesiktning ger polisen belägg för att återföra&lt;br&gt;ärendet till sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som anförts här anser vi att rättsmedicinsk likbe-&lt;br&gt;siktning bör ges en begränsad roll. En rättsmedicinsk undersökning skall&lt;br&gt;således, enligt vårt förslag, göras i form av rättsmedicinsk obduktion om&lt;br&gt;inte ändamålet kan tillgodoses genom rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.3 Rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sedan gravsättning skett får kroppen efter en&lt;br&gt;avliden tas om hand för rättsmedicinsk undersökning endast om det&lt;br&gt;skäligen kan misstänkas att dödsfallet har samband med ett brott för&lt;br&gt;vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och un-&lt;br&gt;dersökningen kan antas vara av väsentlig betydelse för utredningen.&lt;br&gt;Om det finns synnerliga skäl får kroppen tas om hand för sådan un-&lt;br&gt;dersökning även i annat fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens förslag: I vissa fall kan behovet av obduktion&lt;br&gt;uppkomma först efter det att gravsättningen ägt rum. Kroppen måste då&lt;br&gt;grävas upp för att undersökningen skall kunna göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan åtgärd bör dock endast få förekomma i yttersta undantagsfall.&lt;br&gt;Ett villkor bör vara att man misstänker ett brott för vilket inte är före-&lt;br&gt;skrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och att undersökningen kan&lt;br&gt;antas vara av väsentlig betydelse för att klarlägga dödsorsaken. Om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl får kroppen tas om hand för sådan undersökning&lt;br&gt;även i annat fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3.4 Beslut och överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk obduktion får enligt kungörelsen (1973:710)&lt;br&gt;meddelas av domstol, länsstyrelse, allmän åklagare eller polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av naturliga skäl i första hand polisen som har att ta ställning till&lt;br&gt;frågan om rättsmedicinsk obduktion skall göras. Det är i allmänhet&lt;br&gt;polisen som blir kallad till platsen vid dödsfall när rättsmedicinsk ob-&lt;br&gt;duktion kan bli aktuell. 1 praktiken är det därför sedan länge så att det&lt;br&gt;nästan undantagslöst är polismyndighet som beslutar om rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion. I fråga om rättsmedicinsk likbesiktning bör samma besluts-&lt;br&gt;regler gälla som för rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk undersökning efter gravsättning skall enligt&lt;br&gt;vårt förslag fattas av domstol. 1 övriga fall skall beslutet tas av&lt;br&gt;polismyndighet. Allmän domstol eller allmän åklagare får också besluta&lt;br&gt;om rättsmedicinsk undersökning när ett dödsfall kan ha samband med&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen understryker att möjligheten att tvångsvis genomföra rätts-&lt;br&gt;medicinsk obduktion inte får missbrukas. Därför har man föreslagit att&lt;br&gt;närstående till en avliden skall ges rätt att få ett beslut om rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion prövat av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par av remissinstanserna ifrågasätter dock det meningsfulla med en&lt;br&gt;sådan prövning och anser det obefogat att hysa farhågor för sådant miss-&lt;br&gt;bruk. Riksåklagaren pekar exempelvis på att den tidsåtgång som kommer&lt;br&gt;att uppstå vid en domstolsprövning av obduktionsbeslutet kan innebära&lt;br&gt;mycket negativa konsekvenser för en förundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att beslut om rättsmedicinsk obduktion eller rätts-&lt;br&gt;medicinsk likbesiktning inte skall få överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Överlämnande av döda kroppar för anatomisk&lt;br&gt;dissektion m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kroppen efter en avliden får användas för dis-&lt;br&gt;sektion vid en högskoleenhet för undervisning i anatomi, om den&lt;br&gt;avlidne skriftligen har samtyckt till det. Kroppen får tas i anspråk&lt;br&gt;under högst ett år, om inte den avlidne har föreskrivit annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även förutsättningarna för utnyttjande av döda kroppar för att träna&lt;br&gt;operationsmetoder bör lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga instanser som har uttalat sig är i princip&lt;br&gt;positiva till utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Undervisning i människokroppens&lt;br&gt;anatomi bedrivs framför allt för läkarstuderande men också inom grund-&lt;br&gt;utbildningen på tandläkarlinjen, sjukgymnastlinjen och andra vårdin-&lt;br&gt;riktade utbildningar. Anatomiundervisningen har ett omfattande inslag av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dissektioner och demonstrationer av kroppar, organ och organdelar från Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;avlidna människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lik för dissektionsändamål tillgodoses enbart på frivillig&lt;br&gt;väg genom ett slags testamentsliknande förordnande, i vilket donatorn&lt;br&gt;skriftligen förklarar att hans kropp efter döden skall ställas till förfogan-&lt;br&gt;de för den anatomiska vetenskapen. Detta grundas på en fast etablerad&lt;br&gt;praxis. Anatomisk dissektion hör till de åtgärder med döda kroppar som&lt;br&gt;anses tillåtna utan att det finns något uttryckligt författningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser dock i likhet med utredningen att anatomisk dissektion, i&lt;br&gt;likhet med andra ingrepp i en död människas kropp, nu bör lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anatomiska dissektioner skiljer sig i vissa avseenden från andra in-&lt;br&gt;grepp i kroppen efter en avliden. Normalt tas hela kroppen i anspråk för&lt;br&gt;en dissektion och ofta behöver man behålla kroppen under lång tid. An-&lt;br&gt;vändningen av döda kroppar för anatomiska undersökningar får därför&lt;br&gt;ofta till följd att kroppen inte kan begravas inom den tidsfrist som anges&lt;br&gt;i begravningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden finns det skäl att även i fortsättningen tilläm-&lt;br&gt;pa strängare samtyckesregler vid anatomiska dissektioner än vid ingrepp&lt;br&gt;för andra medicinska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur lång tid en anatomisk institution skall få behålla en död kropp&lt;br&gt;som donerats dit måste övervägas. Om donatorn uttalat något om detta i&lt;br&gt;donationsbrevet är det naturligtvis den tiden som gäller. Om ett dona-&lt;br&gt;tionsbrev saknar uppgift om användningstidens längd bör man, enligt vår&lt;br&gt;mening, falla tillbaka på den tämligen fasta praxis som för närvarande&lt;br&gt;tillämpas och som innebär att institutionen får behålla en död kropp&lt;br&gt;under högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtycke&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som donerar sin kropp för att den skall kunna användas inom forsk-&lt;br&gt;ning och undervisning i anatomi har hittills gjort det genom ett skriftligt&lt;br&gt;förordnande. Man kan säga att ett skriftligt samtyckesförfarande tilläm-&lt;br&gt;pas. Av utformningen av donationsformulären att döma ges den avlidnes&lt;br&gt;närstående vetorätt, dvs. den avlidnes skriftliga förordnande får vika om&lt;br&gt;hans närstående motsätter sig att kroppen överlämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En jämförelse med de bestämmelser som vi föreslagit beträffande&lt;br&gt;organdonation och klinisk obduktion visar att de samtyckesregler som&lt;br&gt;hittills tillämpats vid donation av döda kroppar för anatomisk dissektion&lt;br&gt;är avsevärt strängare. Det är inte bara det att dessa kräver uttryckligt&lt;br&gt;skriftligt samtycke utan också att de närstående har en absolut vetorätt.&lt;br&gt;En sådan regel som alltså innebär att de närstående genom att säga nej&lt;br&gt;kan förhindra en donation som den avlidne uttryckligen har förordnat om&lt;br&gt;kan emellertid enligt vår mening inte försvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening måste utgångspunkten för ett resonemang om sam-&lt;br&gt;tyckesregler vid donation till anatomisk dissektion vara att den avlidnes&lt;br&gt;ställningstagande, oberoende av om det är positivt eller negativt, skall&lt;br&gt;gälla oavsett vad hans närstående har för inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör endast de som klart och otvetydigt gett uttryck Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;för ett önskemål att få ställa sin kropp till förfogande för en anatomisk&lt;br&gt;dissektion få vara donator. Vi anser också att nuvarande praxis, som&lt;br&gt;innebär att donatorns samtycke skall ha skriftlig form, bör kodifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Träning av operationsmetod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat medicinskt ändamål för vilket ingrepp ibland görs i en avlidens&lt;br&gt;kropp är för träning av operationsteknik eller för att förbättra eller ut-&lt;br&gt;veckla en operationsmetod. För närvarande finns inte något uttryckligt&lt;br&gt;författningsstöd för sådana ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att träning av operationsmetoder bör få göras endast om&lt;br&gt;den avlidne skriftligen har medgett det eller om det av andra skäl finns&lt;br&gt;anledning anta att ingreppet stämmer överens med den avlidnes inställ-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Icke-biologiskt material (implantat)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett implantat får efter människans död tas ut&lt;br&gt;även om det strider mot den avlidnes eller dennes närståendes inställ-&lt;br&gt;ning, om det behövs för att förebygga fara för människor eller annan&lt;br&gt;väsentlig olägenhet. Ett implantat får också tas ut om åtgärden är&lt;br&gt;förenlig med den avlidnes eller de närståendes inställning om implan-&lt;br&gt;tatet skall användas för behandling, forskning eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i princip med vårt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Merparten av de remissinstanser som kommen-&lt;br&gt;terar utredningens förslag instämmer i detta även om de vänder sig mot&lt;br&gt;utredningens resonemang kring äganderätt till implantat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Med implantat avses föremål av icke-&lt;br&gt;biologiskt material som opererats in i kroppen för mer eller mindre per-&lt;br&gt;manent bruk. Hit hör hjärtstimulatorer, konstgjorda hjärtklaffar, olika&lt;br&gt;slags ledproteser, ögonproteser etc. Även konstgjorda organ, t.ex. hjär-&lt;br&gt;tan, räknas till implantat. Frågan är hur man etiskt och rättsligt bör be-&lt;br&gt;trakta implantat som opererats in i en människas kropp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En första utgångspunkt bör vara att ett ingrepp i en död kropp endast&lt;br&gt;får ske om åtgärden kan anses förenlig med kravet på respekt för den&lt;br&gt;avlidne. Ändamålet med ingreppet måste väga tyngre än intresset att&lt;br&gt;kroppen bevaras intakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns olika skäl för att man kan vilja ta ut ett implantat från en&lt;br&gt;avliden människa. Ett är att implantatet kan orsaka skada, ett annat att&lt;br&gt;man i efterhand vill kontrollera implantatets funktionsduglighet, ytter-&lt;br&gt;ligare ett är att man vill återanvända implantatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som bygger sina ställningstaganden på ett resonemang Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;kring äganderätten till implantat, har kommit till den slutsatsen att im-&lt;br&gt;plantat kan vara föremål för äganderätt på i huvudsak samma sätt som&lt;br&gt;vilken annan sak som helst. För sjukvårdens del skulle det exempelvis&lt;br&gt;betyda att ett landsting förblir ägare till en hjärtstimulator som in-&lt;br&gt;opererats i en patient och som patienten inte själv betalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av remissinstanserna tar i långa stycken avstånd från ut-&lt;br&gt;redningens resonemang kring äganderätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd framhåller exempelvis i sitt&lt;br&gt;remissvar att implantation är en behandlingsmetod. Att själva implantatet&lt;br&gt;inhandlats av ett landsting och kan representera ett visst värde och&lt;br&gt;ibland återanvändas kan, enligt ansvarsnämnden, knappast ha någon&lt;br&gt;avgörande betydelse. Landstingens verksamhet är i huvudsak solidariskt&lt;br&gt;skattefinansierad och landstingens skyldigheter framgår av hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen. Att implantat av andra skäl avlägsnas ur avlidnas krop-&lt;br&gt;par är givetvis en annan sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska kyrkans centralstyrelse m.fl. hör till de instanser som&lt;br&gt;anser att utredningens resonemang kring äganderätten är irrelevant. Sjuk-&lt;br&gt;vårdens intressen att undersöka och ta tillvara implantat bör kunna till-&lt;br&gt;godoses utan att äganderätten åberopas. Tyngdpunkten i argumentationen&lt;br&gt;bör i stället vara arbetsmiljöskäl samt sjukvårdens intresse av utvärdering&lt;br&gt;och återanvändning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår del anser vi att sjukvårdens intressen kan tillgodoses utan att&lt;br&gt;äganderätten åberopas. Den som har tagit emot ett implantat får förut-&lt;br&gt;sättas vara villig att låta sjukvården utvärdera, undersöka och eventuellt&lt;br&gt;återanvända implantatet. Vårt förslag grundar sig på kravet på respekt&lt;br&gt;för den döde och hänsynen till de efterlevande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Balsamering&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Kroppen efter en avliden får balsameras om&lt;br&gt;det av sanitära skäl är nödvändigt för att kroppen skall kunna bevaras&lt;br&gt;till dess begravning sker eller den tas i anspråk för anatomisk dis-&lt;br&gt;sektion. Balsamering får också ske på begäran av den som ordnar&lt;br&gt;med gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Balsamering som krävs av sanitära skäl eller&lt;br&gt;som görs därför att kroppen överlämnats till anatomisk institution kräver&lt;br&gt;inte särskilt samtycke. Om balsamering inte är nödvändig av sanitära&lt;br&gt;skäl krävs däremot samtycke av den avlidne eller de närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De instanser som uttalat sig instämmer i princip i&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Genom balsamering kan en avliden&lt;br&gt;människas kropp bevaras från föruttnelse. Balsamering som syftar till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;helt förhindra förruttnelse utförs när man av religiösa eller andra skäl&lt;br&gt;vill att den döda kroppen skall kunna visas under längre tid eller för att&lt;br&gt;man vill bevara den för all framtid. Detta slags balsamering är mycket&lt;br&gt;ovanlig i Sverige. Att en död kropp balsameras för att förruttnelsepro-&lt;br&gt;cessen skall fördröjas är däremot vanligt. Ett skäl kan vara att den av-&lt;br&gt;lidne donerat sin kropp för anatomisk dissektion. En annan, och van-&lt;br&gt;ligare anledning, är att kroppen balsameras om tiden fram till begrav-&lt;br&gt;ningen är lång och lämpligt förvaringsutrymme saknas. Det förekommer&lt;br&gt;även att balsamering sker inför en begravning utan att det finns något&lt;br&gt;sanitärt skäl till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelen avlidna som balsameras varierar starkt mellan olika delar av&lt;br&gt;landet. Utredningen refererar till en undersökning som visar att mer-&lt;br&gt;parten av de avlidna i Stockholm balsameras medan detta endast gäller&lt;br&gt;5 - 10 % av de som avlider i Göteborg och Malmö. Vad skälet till den-&lt;br&gt;na skillnad egentligen beror på är svårt att veta i synnerhet som balsa-&lt;br&gt;meringsffekvensen var högst där möjligheten att förvara avlidna är bäst&lt;br&gt;tillgodosedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är för vilka ändamål balsamering bör fä ske och vem som skall&lt;br&gt;besluta om åtgärden eller lämna samtycke till att den vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne donerat sin kropp för anatomisk dissektion är det&lt;br&gt;rimligt att kroppen får balsameras om det behövs för att den skall kunna&lt;br&gt;användas för forskning eller undervisning. Det finns ingen anledning att&lt;br&gt;tro att den som donerat sin kropp för detta ändamål skulle motsätta sig&lt;br&gt;balsamering. Därför behövs inte heller något särskilt samtycke i sådana&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om balsamering är nödvändig av sanitära skäl inför begravningen, bör&lt;br&gt;balsamering också få ske oberoende av den avlidnes eller de efter-&lt;br&gt;levande uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom balsamering i dessa situationer kan komma att göras trots att&lt;br&gt;den avlidne eller hans anhöriga skulle kunna vara emot det, är det ange-&lt;br&gt;läget att åtgärden används restriktivt. Beslut om balsamering bör bl.a. av&lt;br&gt;detta skäl fattas av någon i ansvarig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i andra fall när ingrepp skall göras på en avliden bör dennes&lt;br&gt;närstående underrättas om den tilltänkta åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om balsamering begärs när det inte är nödvändigt av sanitära skäl utan&lt;br&gt;for att begravningen skall kunna genomföras på önskat sätt, ter det sig&lt;br&gt;naturligt att den som getts befogenhet att välja begravningsform också&lt;br&gt;får besluta om balsamering skall ske eller inte. Vi föreslår därför att&lt;br&gt;beslut om balsamering som inte krävs av sanitära skäl får fattas av den&lt;br&gt;eller dem som skall ordna begravningen. Enligt begravningslagen är det&lt;br&gt;i första hand den avlidnes efterlevande. Dessa skall om möjligt följa den&lt;br&gt;avlidnes önskan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens&lt;br&gt;inträde&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Medicinska insatser efter döden får endast&lt;br&gt;fortsätta i avvaktan på ingrepp for transplantationsändamål eller för&lt;br&gt;att rädda livet på ett livsdugligt foster. Insatserna får inte pågå längre&lt;br&gt;tid än 24 timmar om det inte finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med vårt.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Ingen har kommenterat frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt lagen (1987:269) om kriterier&lt;br&gt;för bestämmande av människans död är en människa död när hjärnans&lt;br&gt;samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har falllit bort. Om andning&lt;br&gt;och blodcirkulation upprätthålls på konstgjord väg, skall dödens inträde&lt;br&gt;i stället fastställas genom en undersökning av hjärnan som med säkerhet&lt;br&gt;visar att hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit&lt;br&gt;bort. Det är i dessa fall möjligt att under viss tid efter dödens inträde&lt;br&gt;upprätthålla syresättning och blodcirkulation på konstgjord väg. I pro-&lt;br&gt;positionen som föregick lagen framhölls att det kan vara motiverat med&lt;br&gt;fortsatta medicinska insatser en kortare tid efter dödförklaring om det&lt;br&gt;görs for att hålla organ i gott skick inför en transplantation eller för att&lt;br&gt;rädda livet på ett väntat barn. I dessa fall är fortsatta medicinska insatser&lt;br&gt;efter döden en förutsättning eller åtminstone av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;möjligheterna att rädda andra människor till liv eller hälsa. Huvudregeln&lt;br&gt;är dock att alla cirkulationsuppehållande åtgärder skall avbrytas omedel-&lt;br&gt;bart efter det att dödsfallet konstaterats. De fyller ju då inte längre någon&lt;br&gt;behandlingsfunktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser, liksom utredningen och i linje med förarbetena till lagen om&lt;br&gt;dödens inträde, att åtgärder för att på konstlad väg upprätthålla cirkula-&lt;br&gt;tionen hos en avliden endast bör få förekomma när det kan ha stor be-&lt;br&gt;tydelse för andra människors liv och hälsa. Detta bör klargöras genom&lt;br&gt;att en lagregel införs som innebär att medicinska insatser efter döden&lt;br&gt;endast får fortsätta om det behövs for att bevara organ i avvaktan på&lt;br&gt;transplantationsingrepp eller för att rädda livet på ett väntat barn. Det&lt;br&gt;blir således förbjudet att av andra skäl fortsätta de medicinska åtgärderna&lt;br&gt;efter dödens inträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en gravid kvinna drabbas av total hjärninfarkt och graviditeten då&lt;br&gt;är så långt framskriden att fostret bedöms livsdugligt, bör modem för-&lt;br&gt;lösas. I sådana fall bör aktiva intensivvårdsåtgärder i form av vätske-&lt;br&gt;tillförsel, blodtryckskontroll och respiratorbehandling m.m. få fortsätta&lt;br&gt;under en kortare tid, till dess modem hunnit förlösas. Denna tid bör&lt;br&gt;dock inte överskrida 24 timmar. Det är viktigt att notera att fostret skall&lt;br&gt;vara livsdugligt vid den tidpunkt när modem drabbas av total hjärnin-&lt;br&gt;farkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 1987:32, Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;ändrad 1993:6) om tillämpningen av lagen (1987:269) om kriterier för&lt;br&gt;bestämmande av människans död föreskrivs att den tid andning och&lt;br&gt;cirkulation upprätthålls på konstlad väg inte utan synnerliga skäl bör&lt;br&gt;överskrida 24 timmar. Även vi anser att åtgärder som kräver respirator-&lt;br&gt;insatser efter döden skall vidtas skyndsamt. Det kan inte anses förenligt&lt;br&gt;med ett respektfullt förhållningssätt till en avliden att utsträcka tiden&lt;br&gt;längre än nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tidsgränsen i dessa båda situationer inte skall få orimliga kon-&lt;br&gt;sekvenser bör det dock öppnas en möjlighet att i undantagsfall utsträcka&lt;br&gt;denna tid. För detta bör dock krävas synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att rädda människoliv genom att överskrida den frist som&lt;br&gt;normalt gäller, kan utgöra ett sådant skäl. Några andra situationer när&lt;br&gt;detta skulle kunna vara aktuellt torde inte finnas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Brott mot griftefrid&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Straffmaximum har nyligen höjts till två&lt;br&gt;års fängelse. Det finns inte nu något behov att ta upp frågan till för-&lt;br&gt;nyad prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: En särskild straffskala för grovt brott mot&lt;br&gt;griftefrid med ett maximum om fyra år införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De som yttrat sig instämmer i utredningens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: Brott mot griftefrid begås genom&lt;br&gt;att någon obehörigen, dvs. utan stöd i lag eller annan författning, anting-&lt;br&gt;en flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska eller&lt;br&gt;gör skada eller ofog på gravvård eller de dödas vilorum som kista, urna&lt;br&gt;eller grav. Bestämmelsen återfinns i 16 kap. 10 § brottsbalken och tar&lt;br&gt;sikte på att säkra ett allmänt omfattat intresse att avlidna behandlas&lt;br&gt;pietetsfullt, dvs. med tillbörlig respekt och vördnad. Pietetshänsynen&lt;br&gt;gäller såväl den döda kroppen eller aska efter kremering som kista, urna&lt;br&gt;eller gravvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För brott mot griftefrid har straffskalan länge varit böter eller fängelse&lt;br&gt;i högst sex månader. Frågan om straffvärdet hos vissa brott mot grifte-&lt;br&gt;frid har under senare år uppmärksammats i flera sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantationsutredningen har föreslagit att en särskild straffskala för&lt;br&gt;grovt brott mot griftefrid med ett maximum om fängelse i fyra år bör&lt;br&gt;införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 proposition 1992/93:141 om ändring i brottsbalken m.m. konstaterade&lt;br&gt;föredragande statsrådet att det är uppenbart att det är påkallat med en&lt;br&gt;höjning av straffmaximum. Hon ansåg sig dock då inte beredd att bi-&lt;br&gt;träda ett så pass långtgående förslag som Transplantationsutredningens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslogs i stället att straffmaximum skulle höjas till två Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;års fängelse. Riksdagen har därefter beslutat i enlighet med förslaget i&lt;br&gt;propositionen och justitieutskottets betänkande (1992/93:JuU16). Detta&lt;br&gt;innebär bl.a. att preskriptionstiden för brottet har förlängts från två till&lt;br&gt;fem år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser inte att det finns något behov att nu ta upp frågan till förnyad&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Kostnader och uppföljning av utvecklingen&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt vår bedömning inte möjligt att närmare beräkna de sam-&lt;br&gt;mantagna kostnadseffekterna av den nya lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kostnaderna för de informationsinsatser, inklusive donationskort, som&lt;br&gt;vi föreslår i samband med donation av organ blir beroende av informa-&lt;br&gt;tionens omfattning och former. Kostnaderna för ett register där inställ-&lt;br&gt;ningen till organdonation m.m. kan dokumenteras beräknas inte uppgå&lt;br&gt;till något större belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De direkta kostnadseffekterna av våra förslag angående obduktioner är&lt;br&gt;obetydliga. De hänför sig huvudsakligen till vissa av de administrativa&lt;br&gt;förutsättningar som förslagen bygger på. Lika obetydliga torde kostnads-&lt;br&gt;effekterna bli av förslaget om balsamering som görs av sanitära skäl och&lt;br&gt;andra åtgärder med avlidna kroppar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen får till uppgift att pröva tillstånd till ingrepp eller an-&lt;br&gt;vändning av vävnad i några nya ärendetyper. Samtidigt avlastas Social-&lt;br&gt;styrelsen vissa uppgifter. Sammantaget torde förslaget innebära endast&lt;br&gt;marginella effekter för Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kostnader som kan uppstå för domstolarna och rättsväsendet i&lt;br&gt;övrigt måste betraktas som försumbara. Omfattningen av nya brottmål&lt;br&gt;och andra mål med anledning av den nya lagstiftningen kan förväntas bli&lt;br&gt;synnerligen liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om finansieringen av våra förslag kommer att övervägas i annat&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi utgår från att Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket följer ut-&lt;br&gt;vecklingen och effekterna av den nya lagstiftningen inom sina respektive&lt;br&gt;områden. En uppföljning bör också att ske när det gäller effekterna på&lt;br&gt;andra samhällsområden, t.ex. för polisen och andra myndigheter inom&lt;br&gt;rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Merparten av de lagregler som föreslås har tagits in i två nya lagar -&lt;br&gt;lagen om transplantation m.m. respektive lagen om obduktion m.m.&lt;br&gt;Båda lagarna innehåller bestämmelser om olika förfaranden med avlidna&lt;br&gt;kroppar. I huvudsak har uppdelningen gjorts så att ingrepp där det&lt;br&gt;väsentliga momentet är tagandet av biologiskt material för bl.a. behand-&lt;br&gt;ling av andra människor regleras i lagen om transplantation m.m. medan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ingrepp där undersökning av den avlidna kroppen är det väsentligaste Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;regleras i lagen om obduktion m.m. En annan inte oväsentlig skillnad&lt;br&gt;mellan de båda lagarna är att det i fråga om lagen om transplantation&lt;br&gt;m.m. också föreslås bestämmelser som gäller ingrepp på levande männi-&lt;br&gt;skor.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.1 Förslaget till lag om transplantation m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den inledande paragrafen avgränsas lagens tillämpningsområde. Lagen&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om vissa ingrepp på såväl levande som avlidna&lt;br&gt;människor. Frågan om när en människa har avlidit avgörs enligt be-&lt;br&gt;stämmelserna i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av&lt;br&gt;människans död (jfr kommentaren till 3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ingrepp som regleras är för det första sådana som sker för att organ&lt;br&gt;eller annat biologiskt material skall tas till vara för behandling av&lt;br&gt;sjukdom eller kroppsskada hos en annan människa. Sådana behandlingar&lt;br&gt;benämns transplantationer. Lagen reglerar endast sådana transplanta-&lt;br&gt;tioner som innebär överförande av biologiskt material från en människa&lt;br&gt;till en annan. Detta brukar benämnas allogen transplantation eller allo-&lt;br&gt;transplantation. Även transplantation från en enäggstvilling till en annan&lt;br&gt;(s.k. isolog transplantation) omfattas av lagen eftersom dessa rättsligt är&lt;br&gt;att betrakta som två olika individer. Däremot omfattas varken överföran-&lt;br&gt;de av biologiskt material hos en mänsklig individ (autolog transplanta-&lt;br&gt;tion eller autotransplantation) eller transplantationer mellan individer av&lt;br&gt;olika art, t.ex. från ett djur till en människa (vanligen benämnt xenolog&lt;br&gt;transplantation eller xenotransplantation). Dessa transplantationer regleras&lt;br&gt;genom de allmänna bestämmelser som gäller för hälso- och sjukvården.&lt;br&gt;Såvitt gäller tagande av organ eller annat material från djur finns särskil-&lt;br&gt;da bestämmelser om bl.a. operativa ingrepp och om användning av djur&lt;br&gt;for vetenskapligt ändamål m.m. i djurskyddslagen (1988:534).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som överförs (transplantatet) är biologiskt material som kan vara ett&lt;br&gt;stycke vävnad eller ett helt organ. Vävnad finns av olika slag, t.ex.&lt;br&gt;epitelvävnad (hud), brosk, benväv, muskelvävnad och nervvävnad. Blod&lt;br&gt;och lymfa är flytande vävnad. En blodtransfusion är således ett slags&lt;br&gt;transplantation. De organ som för närvarande kan komma i fråga för&lt;br&gt;transplantation är hjärta, lungor, lever, njure och bukspottkörtel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller vidare ingrepp i syfte att biologiskt material skall tas&lt;br&gt;tillvara for annat medicinskt ändamål. Ett väsentligt sådant ändamål är&lt;br&gt;läkemedelsframställning. Exempel på biologiskt material for läkemedels-&lt;br&gt;framställning är blod som används för framställning av livsräddande&lt;br&gt;immunsubstanser vid behandling av blödarsjuka. Annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål kan även avse exempelvis forskning i syfte att förbättra trans-&lt;br&gt;plantationstekniken eller medicinsk undervisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller också bestämmelser om användning av vävnad från Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;aborterade foster. Ett aborterat foster är enligt denna lag inte att anse&lt;br&gt;som vare sig en egen människa eller som biologiskt material som tas&lt;br&gt;från kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen finns det i lagen förbud mot vissa förfaranden med biologiskt&lt;br&gt;material. Förbudet avser olika former av kommersiell hantering av&lt;br&gt;sådant material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av paragrafen följer att lagen inte är tillämplig i fråga om domstols&lt;br&gt;förordnande om blodundersökning på avliden eller levande i faderskaps-&lt;br&gt;mål eller i fråga om andra liknande undersökningar. Lagen gäller inte&lt;br&gt;heller i fråga om provtagningar i samband med kroppsbesiktningar på&lt;br&gt;levande. Syftet med tagandet av det biologiska materialet är i dessa fall&lt;br&gt;inte medicinskt utan rättsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafens första stycke gäller lagens bestämmelser inte i fråga&lt;br&gt;om transplantation av könsceller eller organ som producerar könsceller.&lt;br&gt;Med könsceller avses sperma och obefruktat ägg och med organ som&lt;br&gt;producerar sådana celler avses äggstock eller testikel. Gemensamt för&lt;br&gt;dessa biologiska material är att de är bärare av genetiska anlag. Bak-&lt;br&gt;grunden till detta undantag har redovisats i avsnitt 6.13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjukdom är inte något entydigt begrepp. Vissa åtgärder for att avhjälpa&lt;br&gt;barnlöshet, t.ex. överförande av äggstock eller av obefruktade ägg från&lt;br&gt;en kvinna till en annan i syfte att åstadkomma graviditet, kan i detta&lt;br&gt;sammanhang möjligen anses ha till syfte att behandla sjukdom eller&lt;br&gt;skada. Överförandet kan därför omfattas av definitionen i 1 § av trans-&lt;br&gt;plantationer. Särskilda regler med vissa begränsningar av vad som är&lt;br&gt;tillåtet finns i lagen (1984:1140) om insemination och lagen (1988:711)&lt;br&gt;om befruktning utanför kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i paragrafens första stycke innebär inte något uttryckligt förbud&lt;br&gt;mot transplantationer av nyss nämnt slag. Däremot kan denna lags&lt;br&gt;bestämmelser inte åberopas till stöd for sådana transplantationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket görs undantag även i fråga om tagande av biologiskt&lt;br&gt;material i syfte att behandla den på vilket ingreppet görs. Såvitt gäller&lt;br&gt;transplantationer faller dessa enligt definitionen i 1 § utanför nyssnämn-&lt;br&gt;da ingrepp. Lagen gäller dock även ingrepp i syfte att ta till vara bio-&lt;br&gt;logiskt material for andra medicinska ändamål. Ett typiskt medicinskt&lt;br&gt;ändamål är att behandla skada eller sjukdom. Beträffande sådana ingrepp&lt;br&gt;klarläggs att dessa inte regleras i denna lag. Ingrepp i syfte att behandla&lt;br&gt;den på vilket ingreppet görs regleras i den allmänna hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från 1975 års transplantationslag innehåller lagen inte&lt;br&gt;något generellt undantag för s.k. mindre ingrepp. Med sådana ingrepp&lt;br&gt;har enligt hittillsvarande lagstiftning avsetts bl.a. tagande av blod och&lt;br&gt;avlägsnande av hud samt enligt praxis, när det gäller tagande från&lt;br&gt;avlidna, t.ex. vävnadsbitar på upp till en kubikcentimeter, homhinnor,&lt;br&gt;hjärtklaffar och tänder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns de grundläggande bestämmelserna om tagande av&lt;br&gt;biologiskt material från en avliden för de ändamål som regleras i lagen.&lt;br&gt;Bestämmelserna överensstämmer med de hittillsvarande reglerna i 1975&lt;br&gt;års transplantationslag såtillvida att det i första hand är den avlidnes&lt;br&gt;egen inställning till ett ingrepp som avgör om detta får företas eller inte.&lt;br&gt;Lagens utgångspunkt är således att den avlidnes vilja skall följas om den&lt;br&gt;är känd. De olika specialreglerna tar främst sikte på vad som skall gälla&lt;br&gt;i de fall den avlidnes vilja inte kan utredas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i denna och följande paragraf är tillämpliga när en&lt;br&gt;person har avlidit. Bestämmelser om fastställande av att döden har inträtt&lt;br&gt;finns i lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans&lt;br&gt;död. Enligt den lagen är en människa död när hjärnans funktioner totalt&lt;br&gt;och oåterkalleligt har fallit bort. Det ankommer på läkare att i enlighet&lt;br&gt;med vetenskap och beprövad erfarenhet faställa att döden har inträtt.&lt;br&gt;Detta skall ske om andning och blodcirkulation upphört och stilleståndet&lt;br&gt;varat så lång tid att det med säkerhet kan avgöras att hjärnans samtliga&lt;br&gt;funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Om andning och&lt;br&gt;blodcirkulation upprätthålls på konstgjord väg skall dödens inträde i&lt;br&gt;stället fastställas om en undersökning av hjärnan med säkerhet visar att&lt;br&gt;hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får enligt första stycket tas från en avliden om denne har&lt;br&gt;medgett det eller om det på annat sätt kan utredas att det skulle stå i&lt;br&gt;överensstämmelse med den avlidnes vilja. Medgivandet kan vara gene-&lt;br&gt;rellt eller avse ingrepp endast för något visst ändamål eller vara be-&lt;br&gt;gränsat på annat sätt. Ett skriftligt medgivande kan ges formen av ett&lt;br&gt;donationskort (jfr avsnitt 6.8). Även andra sätt är tänkbara. Medgivandet&lt;br&gt;kan t.ex. lämnas i ett brev eller annat meddelande till ett sjukhus eller&lt;br&gt;till någon släkting eller närstående. Det finns i och för sig inte något&lt;br&gt;krav på skriftlighet. Den avlidne kan t.ex. klart ha uttryckt sin inställning&lt;br&gt;till sina närstående eller till hälso- och sjukvårdspersonalen. Eftersom ett&lt;br&gt;snabbt beslut oftast är nödvändigt för att en transplantation skall kunna&lt;br&gt;komma i fråga rekommenderas i den allmänna motiveringen användan-&lt;br&gt;det av donationskort. Det rekommenderas också att den som tagit&lt;br&gt;ställning i donationsfrågan bär detta kort med sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en kompletterande reglering för de fall när&lt;br&gt;den avlidnes positiva inställning inte tillförlitligen kan utredas. Enligt&lt;br&gt;denna bestämmelse, som utformats enligt Lagrådets förslag, får i en&lt;br&gt;sådan situation biologiskt material tas om den avlidne under sin livstid&lt;br&gt;inte har givit uttryck för en negativ inställning till ingreppet. Till skill-&lt;br&gt;nad mot hittillsvarande regel är den avlidnes bestämmanderätt således&lt;br&gt;utformad som en vetorätt. Den avlidne kan t.ex. under sin livstid skrift-&lt;br&gt;ligen ha motsatt sig ingreppet. För det skriftliga vetot gäller i allt väsent-&lt;br&gt;ligt detsamma som nyss sagts i fråga om medgivandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud mot tagande av biologiskt material efter döden kan lika väl&lt;br&gt;som ett medgivande också antecknas i ett testamente. Viljeyttringen&lt;br&gt;avser dock inte ett förordnande om kvarlåtenskapen och kan inte anses&lt;br&gt;som en del av testamentet i rättslig mening. Lika lite som en levande&lt;br&gt;människa kan i princip en avliden vara någons egendom i förmögen-&lt;br&gt;hetsrättslig mening. Detsamma torde gälla delar av en avliden människa.&lt;br&gt;Enligt praxis anses dock muséer och medicinska institutioner kunna äga&lt;br&gt;lik och likdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom vid skriftligt veto får ingrepp enligt denna paragraf inte ske&lt;br&gt;om den avlidne under sin livstid har uttalat sig mot ett sådant ingrepp&lt;br&gt;eller om det av annat skäl finns anledning anta att ingreppet skulle vara&lt;br&gt;i strid med den avlidnes inställning. Ett sådant skäl skulle t.ex. kunna&lt;br&gt;vara medlemskap i en förening som uttryckligen tagit ställning mot&lt;br&gt;transplantationer. Som angivits i avsnitt 6.7 bör också ett särskilt register&lt;br&gt;inrättas där den som motsätter sig ingrepp kan tillkännage sin inställ-&lt;br&gt;ning. Enbart avsaknad av en skriftlig viljeyttring av den avlidne innebär&lt;br&gt;således inte att ett ingrepp får företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att få fram om den avlidne haft en negativ inställning till ett ingrepp&lt;br&gt;ställer i allmänhet större krav på utredningen än om det gäller att få&lt;br&gt;fram en positiv inställning. Uppgifter om uttalanden eller andra tecken&lt;br&gt;på den avlidnes inställning kan i första hand lämnas av anhöriga eller&lt;br&gt;andra närstående. Dessa fyller således en viktig roll som uppgiftslämnare&lt;br&gt;i de fall den avlidne inte skriftligen har redovisat sin inställning till ett&lt;br&gt;ingrepp. De närståendes egna vetorätt tas upp i nästfoljande paragraf.&lt;br&gt;Även läkare och annan hälso- och sjukvårdspersonal som vårdat den&lt;br&gt;avlidne torde ofta kunna lämna upplysningar om den avlidnes inställ-&lt;br&gt;ning. Även om det inte kan begäras att hälso- och sjukvårdpersonalen&lt;br&gt;genomför omfattande undersökningar hos alla som den avlidne kan ha&lt;br&gt;haft kontakt med är det väsentligt att alla som kan tänkas ha någon&lt;br&gt;upplysning att lämna ges möjlighet till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lämnat medgivande eller samtycke kan återtas när som helst. Även&lt;br&gt;ett skriftligt medgivande kan återkallas muntligen. Om den avlidne&lt;br&gt;återtagit sitt medgivande eller på annat sätt uttryckligen motsatt sig&lt;br&gt;ingrepp får sådant naturligtvis inte ske. På motsvarande sätt kan ett&lt;br&gt;skriftligt eller muntligt förbud återtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa situationer går det trots rimliga efterforskningar inte att få fram&lt;br&gt;vilken inställning till en donation och transplantation eller annat ingrepp&lt;br&gt;som den avlidne hade. Det kan vara fråga om situationer då den avlidne&lt;br&gt;inte har givit tillkänna vare sig en positiv eller en negativ inställning till&lt;br&gt;det tilltänkta ingreppet och det inte heller finns anledning anta att&lt;br&gt;ingreppet skulle strida mot den avlidnes inställning men det ändå finns&lt;br&gt;omständigheter som kan ge vid handen att så är fallet. Den avlidne kan&lt;br&gt;exempelvis ha lämnat motstridiga besked. Om det inte finns någon&lt;br&gt;direkt anledning anta att ingreppet skulle vara i strid med den avlidnes&lt;br&gt;inställning men det ändå finns någon omständighet som inger tvekan i&lt;br&gt;detta avseende måste det i allmänhet anses finnas särskilda skäl mot&lt;br&gt;ingreppet. Ingreppet får då enligt tredje stycket inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller inte några särregler som avser unga eller psykiskt Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;störda personer som har avlidit. Även i dessa fall är det i första hand&lt;br&gt;den avlidnes egen inställning till ett ingrepp som avgör om detta är&lt;br&gt;tillåtet eller inte. Det torde dock oftare komma att inträffa att den&lt;br&gt;avlidnes inställning måste anses oklar. Om den avlidne varit så ung eller&lt;br&gt;haft en sådan psykisk störning som inneburit att han eller hon inte&lt;br&gt;förstått innebörden av ett veto eller ett medgivande kan detta inte till-&lt;br&gt;erkännas verkan. Frågan om tillåtligheten av ett ingrepp får då avgöras&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad mot hittillsvarande regler gäller att den avlidnes inställ-&lt;br&gt;ning är avgörande också för ingrepp som avser tagande av biologiskt&lt;br&gt;material för andra medicinska ändamål än transplantation. Det krävs&lt;br&gt;således inte längre medgivande av Socialstyrelsen för sådant ingrepp. En&lt;br&gt;anledning härtill är att det i fråga om avlidna inte finns sammma starka&lt;br&gt;rättssäkerhets- och skyddsintressen som vid motsvarande ingrepp på&lt;br&gt;levande personer. Socialstyrelsen har också kvar sitt ansvar för tillsynen&lt;br&gt;över hälso- och sjukvården och dess omhändertagande av avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns en kompletterande regel för de fall där den avlidne&lt;br&gt;antingen inte alls har uttalat sig i frågan eller har lämnat oklara besked.&lt;br&gt;Om det är oklart vilken inställning den avlidne hade, får ingrepp inte&lt;br&gt;företas om någon som stått den avlidne nära motsätter sig det. De som&lt;br&gt;stått den avlidne nära (närstående) har således enligt denna bestämmelse&lt;br&gt;en självständig vetorätt. Denna rätt kan dock utövas endast om den&lt;br&gt;avlidnes inställning är oklar på det sätt som nyss beskrivits. De närståen-&lt;br&gt;de torde därför komma att få större betydelse som uppgiftslämnare än&lt;br&gt;som självständiga beslutsfattare. Det är tillräckligt att någon som ingår i&lt;br&gt;kretsen närstående motsätter sig ett ingrepp för att detta inte skall få&lt;br&gt;företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1975 års transplantationslag krävs, om den avlidnes egen in-&lt;br&gt;ställning är oklar, att nära anhörig medger ett ingrepp för att detta skall&lt;br&gt;få företas. I denna lag är de efterlevandes beslutanderätt däremot, i likhet&lt;br&gt;med vad som gäller ifråga om den avlidnes inställning, utformad som en&lt;br&gt;vetorätt. Det krävs således inte något uttryckligt medgivande från dessas&lt;br&gt;sida. Den aktuella personkretsen beskrivs också på annat sätt, som de&lt;br&gt;som stått den avlidne nära i stället för nära anhörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet närstående används numera i ett ganska stort antal olika&lt;br&gt;författningar. Begreppet används i allmänhet som en samlingsbeteckning&lt;br&gt;för olika särskilt nära och förtroendefulla förhållanden av familjemässig&lt;br&gt;karaktär. Det är emellertid inte givet att avgränsningen skall ske på&lt;br&gt;samma sätt i alla de fall där begreppet används. I lagen (1988:1465) om&lt;br&gt;ersättning och ledighet för närståendevård avses t.ex. en särskilt vid&lt;br&gt;tolkning. Av förarbetena till den lagen framgår att som närstående skall&lt;br&gt;anses inte bara anhöriga, såsom make, föräldrar, barn och syskon, utan&lt;br&gt;även goda vänner och grannar till den sjuke (prop. 1987/88:176 s. 115).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang används, i enlighet med Lagrådets förslag, inte&lt;br&gt;beteckningen &amp;quot;närstående&amp;quot; utan personer som &amp;quot;stått den avlidne nära&amp;quot;.&lt;br&gt;Härmed avses i första hand familjen och andra nära anhöriga, dvs make,&lt;br&gt;sammanboende, registrerad partner, barn, föräldrar, syskon, far- och&lt;br&gt;morföräldrar, barn till make som inte är ens eget m.fl. Även andra, som&lt;br&gt;t.ex. mycket nära vänner, kan i det enskilda fallet vara att anse som&lt;br&gt;personer som stått den avlidne nära. Å andra sidan kan det finnas fall&lt;br&gt;där en nära släkting som den avlidne inte haft någon kontakt med sedan&lt;br&gt;lång tid bör anses utesluten ur den avsedda kretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste således i viss mån avgöras från fall till fall vem skall anses&lt;br&gt;ha stått den avlidne nära i den nu angivna meningen. I allmänhet torde&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen kunna utgå från att t.ex. en person som&lt;br&gt;medföljt en skadad eller avliden till sjukhuset eller som antecknats som&lt;br&gt;en patients närmast anhöriga är närstående i den mening som avses i&lt;br&gt;denna lag. Det är inte avsikten att sjukvårdspersonalen skall behöva göra&lt;br&gt;någon ingående undersökning av vilka närstående som kan finnas eller i&lt;br&gt;exakt vilken relation en föregivet närstående har stått till den avlidne.&lt;br&gt;Det allra vanligaste torde vara att den avlidnes närmaste familj eller&lt;br&gt;släkt är att anse som personer som har stått den avlidne nära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att de närstående skall kunna utöva sin vetorätt krävs att de under-&lt;br&gt;rättas om det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att under vissa förut-&lt;br&gt;sättningar förbjuda det. Det är tillräckligt att någon av de närstående&lt;br&gt;underrättas även om det finns flera sådana personer. Den underrättade&lt;br&gt;måste också ges skälig tid for att kunna ta ställning till frågan och for&lt;br&gt;att kunna underrätta och samråda med andra närstående i de fall det&lt;br&gt;finns sådana. Tidsfristen skälig tid kan av flera skäl inte ersättas av en&lt;br&gt;fast tidsgräns. Ett väsentligt skäl är de olika tidsfrister som måste iakttas&lt;br&gt;för att olika organ skall kunna användas for transplantation. Det måste&lt;br&gt;noteras att ett ingrepp får förberedas men inte påbörjas innan en när-&lt;br&gt;stående underrättats och givits skäligt rådrum. Än mindre får det bio-&lt;br&gt;logiska materialet tas ur den avlidna kroppen. Vad som är skälig tid&lt;br&gt;måste därutöver avgöras med hänsyn till den närståendes person och&lt;br&gt;omständigheterna i övrigt. Det är t.ex. skillnad på det fallet att döden&lt;br&gt;kommit oväntat och det där den närstående själv hunnit förbereda sig på&lt;br&gt;detta. Andra omständigheter som kan behöva beaktas är t.ex. om den&lt;br&gt;närstående är medföljande till sjukhuset eller plötsligt blir uppringd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tid som är att anse som skälig måste dock alltid bli förhållandevis&lt;br&gt;kort. Enligt förslaget i detta ärende till ändring i lagen om kriterier för&lt;br&gt;bestämmande av människans död får medicinska insatser i avvaktan på&lt;br&gt;ett donationsingrepp i allmänhet inte fortsättas längre tid än 24 timmar&lt;br&gt;sedan en människa har förklarats död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Lagrådet har påpekat innebär bestämmelsen att ingrepp inte är&lt;br&gt;tillåtet om det är känt att det finns personer som stått den avlidne nära&lt;br&gt;men någon av dessa inte går att få tag på inom den tid som står till&lt;br&gt;buds. Detsamma gäller när det inte inom tillgänglig tid går att klarlägga&lt;br&gt;om det finns några sådana personer. Om det däremot är känt att det inte&lt;br&gt;finns någon som stått den avlidne nära, gäller enbart bestämmelserna i&lt;br&gt;den föregående paragrafen. Det är således i denna situation endast om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifterna om den avlidnes inställning är motstridiga eller om det Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl som ingrepp inte får företas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från levande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 5 - 10 §§ finns bestämmelser om tagande av biologiskt material från&lt;br&gt;levande människor. Enligt huvudregeln i den första av dessa paragrafer&lt;br&gt;får biologiskt material inte tas från en levande människa för transplanta-&lt;br&gt;tion eller annat medicinskt ändamål om ingreppet kan medföra allvarlig&lt;br&gt;fara för givarens liv eller hälsa. I ingreppet ingår också avlägsnandet av&lt;br&gt;materialet. Med hälsa avses såväl den fysiska som den psykiska hälsan.&lt;br&gt;Bestämmelsen, som i sak överensstämmer med 6 § i 1975 års trans-&lt;br&gt;plantationslag, gäller i alla situationer och oavsett vilka starka skäl en&lt;br&gt;människa kan ha för att vilja komma i fråga som donator. Om t.ex. en&lt;br&gt;förälder vill ge ett vitalt organ för att kunna rädda sitt barn men in-&lt;br&gt;greppet eller tagandet allvarligt riskerar förälderns liv får transplantatio-&lt;br&gt;nen inte genomföras. Givaren av ett organ har i detta hänseende inte&lt;br&gt;någon självbestämmanderätt. Det ankommer på den beslutande läkaren&lt;br&gt;att inom ramen för sitt medicinska yrkesansvar ta ställning till vilka&lt;br&gt;risker som kan vara förenade med ingreppet. Vid bedömningen skall&lt;br&gt;både ingreppets art och givarens hälsotillstånd beaktas. Om givaren inte&lt;br&gt;är vid full hälsa kan ett i och för sig lindrigt ingrepp bli otillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas de närmare förutsättningarna för att få ta bio-&lt;br&gt;logiskt material från en levande människa. Ytterligare begränsningar för&lt;br&gt;vissa givare och i fråga om tagande för andra ändamål än transplantation&lt;br&gt;finns i 7 — 9 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Levande människor som organdonatorer förekommer för närvarande&lt;br&gt;bara vid njurtransplantationer och i enstaka fall vid partiell transplanta-&lt;br&gt;tion av bukspottkörtel eller mindre del av en lever. I övrigt förekommer&lt;br&gt;levande givare endast vid transplantation av förnyelsebar vävnad som&lt;br&gt;t.ex. blod, hud och benmärg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande förutsättningen för att ett ingrepp skall få utföras&lt;br&gt;på en levande givare av biologiskt material är, utöver vad som föreskrivs&lt;br&gt;i den föregående paragrafen, att denne har samtyckt till ingreppet. Vad&lt;br&gt;samtycket närmare innebär och vilka krav som måste uppställas på detta&lt;br&gt;utvecklas i 10 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt huvudregeln i denna paragraf finns inte något krav på skriftligt&lt;br&gt;samtycke. Vid vissa tämligen bagatellartade ingrepp som i och för sig&lt;br&gt;omfattas av lagen, exempelvis blodgivning, är det inte befogat med krav&lt;br&gt;på skriftlighet. I de flesta andra situationer är dock ett samtycke som&lt;br&gt;manifesterats i skriftlig form att föredra även om detta inte är nödvän-&lt;br&gt;digt. Enligt bestämmelsen krävs skriftligt samtycke i de fall ingreppet&lt;br&gt;avser organ eller material som inte återbildas, t.ex. njurtransplantation,&lt;br&gt;men också om ingreppet på annat sätt kan innebära beaktansvärd skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller olägenhet for givaren. I sistnämnda hänseende avses i första hand Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;rent medicinska olägenheter av såväl fysisk som psykisk art. I den mån&lt;br&gt;även andra olägenheter kan tänkas uppkomma måste också dessa be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller, som tidigare nämnts, inte något generellt undantag&lt;br&gt;för s.k. mindre ingrepp. Med sådana ingrepp har enligt hittillsvarande&lt;br&gt;lagstiftning och praxis avsetts bl.a. tagande av blod och avlägsnande av&lt;br&gt;hud samt, när det gäller avlidna, t.ex. vävnadsbitar på upp till en kubik-&lt;br&gt;centimeter, homhinnor, hjärtklaffar och tänder. Det är uppenbart att vissa&lt;br&gt;av dessa ingrepp på avlidna inte kan anses som medicinskt betydelselösa&lt;br&gt;när det gäller tagande från en levande person. Som ingrepp som i regel&lt;br&gt;inte kan medföra skada eller olägenhet kan däremot anses tagande av&lt;br&gt;blod. Därmed kan också likställas t.ex. avlägsnande av mindre hudom-&lt;br&gt;råden och liknande ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte något utrymme för tillämpning av nödreglema vid sidan&lt;br&gt;av kravet på samtycke. Det är självklart aldrig tillåtet att mot en männi-&lt;br&gt;skas vilja göra ett ingrepp på henne för att därigenom förbättra hälso-&lt;br&gt;tillståndet hos eller t.o.m. rädda livet på en annan människa. Detta gäller&lt;br&gt;även om risken för skador på den första människan är i det närmaste&lt;br&gt;obefintliga och oavsett vilka två individer det gäller. Det kan i samman-&lt;br&gt;hanget erinras om det skydd som finns i 2 kap. 6 § regeringsformen&lt;br&gt;(RF) gentemot det allmänna mot påtvingat kroppsligt ingrepp. Några&lt;br&gt;inskränkningar i detta skydd är inte avsett att åstadkommas genom&lt;br&gt;denna lag (jfr 2 kap. 12 § RF).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket erinras om att det finns särskilda regler vid ingrepp på&lt;br&gt;underåriga och psykiskt störda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns en ytterligare begränsning när det gäller transplantio-&lt;br&gt;ner med organ från levande givare. Syftet med bestämmelserna i denna&lt;br&gt;paragraf är att så långt möjligt minska användningen av levande givare&lt;br&gt;av biologiskt material som inte återbildas. Det vanligaste fallet är när en&lt;br&gt;av två fungerande njurar skall användas för transplantation. Bestämmel-&lt;br&gt;sen är tillämplig även på t.ex. partiell transplantation av bukspottkörtel&lt;br&gt;eller lever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om transplantationen avser ett biologiskt material som inte återbildas&lt;br&gt;får ingreppet göras endast på en givare som i strikt mening är släkting&lt;br&gt;till den tilltänkte mottagaren eller som på annat sätt står denne särskilt&lt;br&gt;nära. I sistnämnda personkrets torde i allmänhet endast kunna ingå&lt;br&gt;maka/make, registrerad partner eller sammanboende. Det är endast&lt;br&gt;personer som på grund av sin relation till patienten har ett mycket starkt&lt;br&gt;intresse av att hjälpa denne som bör komma i fråga. Som släktingar&lt;br&gt;anses i rättslig mening också adoptivbarn om inte annat är särskilt&lt;br&gt;föreskrivet eller följer av rättsförhållandets natur (4 kap. 8 § föräldra-&lt;br&gt;balken, FB). Adoptivbarn eller adoptivföräldrar är i detta sammanhang&lt;br&gt;inte undantagna men torde, liksom t.ex. make eller maka, vanligen av&lt;br&gt;medicinska skäl inte vara lämpliga som givare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sista punkten får material som inte återbildas tas från andra än Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;släktingar och särskilt närstående om det finns särskilda skäl. I denna&lt;br&gt;grupp kan ingå s.k. ingifta släktingar eller mycket nära vänner men även&lt;br&gt;andra personer. Ett särskilt skäl kan vara att den andre personen är&lt;br&gt;lämplig som givare samtidigt som det inte finns någon släkting som kan&lt;br&gt;komma ifråga. Självfallet måste samtliga förutsättningar for att tagandet&lt;br&gt;skall få genomföras föreligga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas tagande av biologiskt material för transplanta-&lt;br&gt;tionsändamål från unga personer och från sådana personer som på grund&lt;br&gt;av psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke. Det skyddsin-&lt;br&gt;tresse som finns vid tagande av sådant material från levande personer&lt;br&gt;gör sig särskilt starkt gällande beträffande dessa kategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras endast ingrepp på underåriga och psykiskt störda&lt;br&gt;personer for transplantationsändamål. Såvitt gäller tagande av biologiskt&lt;br&gt;material for andra ändamål finns ett förbud i 9 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller särregleringen för unga finns en gräns vid arton år, dvs.&lt;br&gt;samma ålder som gäller för underårigs omyndighet enligt föräldrabalken&lt;br&gt;(FB). En underårig i åldern 15 - 18 år torde i allmänhet ha uppnått en&lt;br&gt;viss grad av mognad. Med hänsyn till de svåra ställningstaganden en&lt;br&gt;enskild kan ställas infor i samband med en ifrågasatt transplantation är&lt;br&gt;det dock rimligt att vårdnadshavaren och inte den unge får ta ställning&lt;br&gt;till frågan om ett transplantationsingrepp skall få företas. När det gäller&lt;br&gt;underåriga som i det enskilda fallet p.g.a. bristande mognad inte kan&lt;br&gt;anses ha förmåga att råda över sitt samtycke torde vårdnadshavaren med&lt;br&gt;rättslig verkan kunna förbjuda ingreppet redan i enlighet med reglerna i&lt;br&gt;FB. Att den unge ändå skall kunna förbjuda ingreppet återkommer vi&lt;br&gt;strax till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De särskilda reglerna i denna paragraf gäller vidare psykiskt störda&lt;br&gt;personer. Begreppet psykisk störning används numera såväl inom lag-&lt;br&gt;stiftningen om den psykiatriska tvångsvården och straffrätten som inom&lt;br&gt;civil- och processrätt m.m. En utförlig beskrivning av begreppets inne-&lt;br&gt;börd har lämnats i förarbetena till den sedan den 1 januari 1992 gällande&lt;br&gt;lagstiftningen om psykiatrisk tvångsvård (särskilt i prop. 1990/91:58). I&lt;br&gt;transplantationssammanhang omfattas även personer vars psykiska&lt;br&gt;störning utgör enbart en utvecklingsstörning (jfr 3 § andra stycket lagen&lt;br&gt;[1991:1128] om psykiatrisk tvångsvård). En jämförelse kan även göras&lt;br&gt;med bestämmelserna i lagen (1924:323) om verkan av avtal, som slutits&lt;br&gt;under påverkan av en psykisk störning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste finnas ett samband mellan den psykiska störningen och&lt;br&gt;förmågan att lämna samtycke. En person som lider av en psykisk&lt;br&gt;störning kan i vissa situationer vara fullt kapabel att förstå innebörden av&lt;br&gt;ett samtycke. Det är naturligtvis nödvändigt att den person som inhämtar&lt;br&gt;samtycket, dvs. den läkare som har att besluta om ingreppet, gör klart&lt;br&gt;för sig om en tilltänkt givare har förmåga att förstå innebörden av ett&lt;br&gt;samtycke (jfr 10 §). Om det inte står helt klart att en person som i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon mening har en psykisk störning förstår innebörden av sitt sam-&lt;br&gt;tycke, skall Socialstyrelsens tillstånd inhämtas (jfr andra stycket). Redan&lt;br&gt;det förhållandet att den beslutande läkaren anser sig behöva rådfråga&lt;br&gt;psykiatrisk expertis bör föranleda att tillstånd begärs om transplantation&lt;br&gt;ändå anses behöva ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare begränsningar gäller att ingrepp på nyssnämnda givare&lt;br&gt;får ske endast om givaren är släkt med den tilltänkte mottagaren och det&lt;br&gt;inte är möjligt att ta ett medicinskt lämpligt biologiskt material från&lt;br&gt;någon annan. Med sistnämnda skäl avses att det inte finns någon annan&lt;br&gt;givare som är genetiskt möjlig eller i vart fall inte lika lämplig. Så som&lt;br&gt;Lagrådet påpekat kommer bestämmelsen även att omfatta den situa-&lt;br&gt;tionen att det visserligen finns en annan medicinskt lämplig givare men&lt;br&gt;denne vägrar lämna sitt samtycke till tagandet av det biologiska mate-&lt;br&gt;rialet. Med besläktad avses detsamma som i föregående paragraf, dvs.&lt;br&gt;släkting i formell mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom varken den unge eller den psykiskt störde i detta samman-&lt;br&gt;hang kan ge ett giltigt samtycke måste detta inhämtas från annan. Enligt&lt;br&gt;bestämmelsen skall samtycket inhämtas från vårdnadshavare eller god&lt;br&gt;man om det är fråga om ett ingrepp på en underårig. Ett förordnande av&lt;br&gt;god man för den underårige kan bli aktuellt om det är fråga om tagande&lt;br&gt;av biologiskt material från ett syskon för transplantation till ett annat&lt;br&gt;syskon. Vårdnadshavaren kan i denna situation annars komma att före-&lt;br&gt;träda både givaren och mottagaren. Beträffande den som lider av psykisk&lt;br&gt;störning skall samtycket lämnas av god man eller förvaltare. Reglerna&lt;br&gt;om god man och förvaltare finns i föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den sista meningen i stycket får ingrepp inte företas mot giva-&lt;br&gt;rens vilja. Även om föräldrarna till en underårig samtycker till ett&lt;br&gt;ingrepp får detta inte företas om barnet motsätter sig detta. Detsamma&lt;br&gt;gäller for personer som på grund av psykisk störning saknar förmåga att&lt;br&gt;lämna ett giltigt samtycke. Dessa personer har således en vetorätt även i&lt;br&gt;de fall de inte alls förstår vad vetot innebär eller får för konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket fordrar ingrepp på underåriga eller psykiskt störda&lt;br&gt;personer Socialstyrelsens tillstånd. Styrelsen har att pröva om förut-&lt;br&gt;sättningarna för ingreppet - däribland att det av medicinska och andra&lt;br&gt;skäl behövs att det biologiska materialet tas från personen i fråga - är&lt;br&gt;uppfyllda. 1 vissa situationer krävs därutöver synnerliga skäl för att&lt;br&gt;Socialstyrelsen skall få lämna tillstånd. Detta gäller vid donationer som&lt;br&gt;avser annat biologiskt material än sådant som återbildas, t.ex. njure eller&lt;br&gt;delar av lever eller sköldkörtel. Socialstyrelsen skall göra en samman-&lt;br&gt;vägning av samtliga omständigheter. Synnerliga skäl kan föreligga&lt;br&gt;exempelvis om det inte finns någon annan tänkbar givare samtidigt som&lt;br&gt;mottagaren riskerar livet om inte transplantationen kommer till stånd.&lt;br&gt;Kravet på synnerliga skäl innebär givetvis att medgivande kan lämnas&lt;br&gt;endast i mycket särpräglade situationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är endast den som företräder den unge eller den psykiskt störde&lt;br&gt;som får ansöka om Socialstyrelsens tillstånd. En ytterligare förutsättning&lt;br&gt;för att Socialstyrelsen skall behöva göra en fullständig prövning av&lt;br&gt;ansökan är att den läkare som enligt 12 § har rätt att besluta om in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;greppet har tillstyrkt ansökan. Om läkaren anser att donationen av någon Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;anledning är olämplig kan således inte t.ex. en förälder på egen hand få&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns vissa särskilda begränsningar när det gäller ingrepp&lt;br&gt;för tagande av biologiskt material för annat medicinskt ändamål än&lt;br&gt;transplantation. Som angivits i anslutning till 1 § avses därmed i första&lt;br&gt;hand tagande av biologiskt material för medicinsk forskning eller under-&lt;br&gt;visning eller för läkemedelsffamställning. Detta är dock inte en uttöm-&lt;br&gt;mande beskrivning. Den medicinska utvecklingen kan komma att finna&lt;br&gt;nya användningsområden för biologiskt material som tagits från en&lt;br&gt;människa. Det väsentliga är att det skall vara fråga om medicinska&lt;br&gt;ändamål. I vissa situationer kräver tagande för sådant ändamål tillstånd&lt;br&gt;från Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsens tillstånd krävs alltid om biologiskt material som inte&lt;br&gt;återbildas skall tas från en levande för annat medicinskt ändamål än&lt;br&gt;transplantation. Det ligger i sakens natur att sådana ingrepp måste&lt;br&gt;begränsas och att styrelsen endast i sällsynta fall kan bevilja tillstånd.&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillstånd krävs också om ingreppet på annat sätt kan&lt;br&gt;medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren. Med detta avses&lt;br&gt;detsamma som i 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket föreskrivs ett absolut förbud mot ingrepp som avses i&lt;br&gt;paragrafen såvitt gäller unga personer och sådana som på grund av&lt;br&gt;psykisk störning saknar förmåga att lämna samtycke. Vilken inställning&lt;br&gt;den berörda personen eller vårdnadshavaren eller annan ställföreträdare&lt;br&gt;har saknar betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns vissa bestämmelser om förfarandet vid inhämtande av&lt;br&gt;samtycke enligt 6 eller 8 § och om innebörden av samtycket. Reglerna&lt;br&gt;gäller oberoende av vilken typ av ingrepp det är fråga om. De gäller&lt;br&gt;således såväl vid lämnande av blod som vid organdonationer. Det säger&lt;br&gt;sig dock självt att tillämpningen av reglerna måste anpassas efter om-&lt;br&gt;ständigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen benämns den från vilken organ eller annat biologiskt material&lt;br&gt;tas som givare. Det är dock att märka att det inte är fråga om en gåva i&lt;br&gt;civilrättslig bemärkelse. Donatorn eller givaren har rätt att återta sitt&lt;br&gt;samtycke till ingreppet ända tills detta kommit till stånd. Det får anses&lt;br&gt;uteslutet att på civilrättslig väg framtvinga t.ex. en organdonation. Detta&lt;br&gt;gäller även om samtycket - &amp;quot;gåvolöftet&amp;quot; - lämnats skriftligt i formen av&lt;br&gt;ett gåvobrev som lämnats till den tilltänkte mottagaren. En sådan gåvo-&lt;br&gt;transaktion skulle säkerligen förklaras ogiltig av en domstol såsom&lt;br&gt;stridande mot goda seder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett samtycke skall ha reell innebörd krävs att den som lämnar&lt;br&gt;samtycket har tillräcklig och relevant information i olika hänseenden.&lt;br&gt;Det ankommer på den läkare som har rätt att besluta om ingreppet att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;83&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna information till såväl den tilltänkte givaren som, i fall som avses Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;i 8 §, vårdnadshavaren, gode mannen eller förvaltaren. Informationen&lt;br&gt;skall innefatta upplysningar om ingreppets beskaffenhet, dvs. hur det&lt;br&gt;utförs och vilket material eller organ som skall tas. Informationen skall&lt;br&gt;också inriktas på de risker som är förknippade med ingreppet och vilka&lt;br&gt;konsekvenser det i övrigt kan ha på kort och lång sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Läkaren måste förvissa sig om att den som lämnar samtycket har&lt;br&gt;förstått innebörden av upplysningarna. Det är givetvis också nödvändigt&lt;br&gt;att klarlägga om samtycket på något sätt är begränsat, t.ex. till visst an-&lt;br&gt;vändningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vävnad från aborterade foster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges under vilka förutsättningar vävnad från ett aborterat&lt;br&gt;foster får tas till vara. Villkoren avser dels användningen, dels krav på&lt;br&gt;medgivande. Frågan har behandlats i avsnitt 6.5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande användningen innebär bestämmelsen att sådant material får&lt;br&gt;tas till vara endast om det skall användas för något medicinskt ändamål.&lt;br&gt;Med medicinska ändamål avses i första hand användning för behandling&lt;br&gt;av sjukdom eller skada. Andra medicinska ändamål kan vara forskning&lt;br&gt;och framställning av läkemedel. Användning för varje annat ändamål än&lt;br&gt;ett medicinskt är förbjudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att fostermaterial skall få tas till vara krävs vidare att den kvinna&lt;br&gt;som burit fostret har samtyckt till åtgärden. Ett samtycke är giltigt bara&lt;br&gt;om kvinnan dessförinnan informerats om vad åtgärden innebär och om&lt;br&gt;hur materialet skall användas. Som minimikrav gäller således att uppgift&lt;br&gt;måste lämnas om vilket slags medicinskt ändamål användningen avser,&lt;br&gt;t.ex. om det rör sig om forskning eller om det är fråga om behandling&lt;br&gt;av sjukdom. Denna grundläggande information bör i allmänhet lämnas i&lt;br&gt;skriftlig form. Kvinnan måste ges skälig tid att sätta sig in i frågan för&lt;br&gt;att kunna bilda sig en uppfattning. På begäran bör naturligtvis komp-&lt;br&gt;letterande upplysningar lämnas. Detta sker i allmänhet bäst i muntlig&lt;br&gt;form. Självfallet bör kvinnan ha rätt att kräva ingående information om&lt;br&gt;hon så önskar. Det skall också vara möjligt för henne att begränsa rätten&lt;br&gt;till användning av fostervävnaden, t.ex. till ett visst angivet medicinskt&lt;br&gt;ändamål. När alternativa användningssätt kan tänkas måste kvinnan få&lt;br&gt;bestämma att vävnaden får användas t.ex. för forskning angående&lt;br&gt;Parkinsons sjukdom men inte för annan forskning. Om kvinnan har&lt;br&gt;godtagit ett visst användningssätt bör hon dock inte ges rätt att ställa&lt;br&gt;ytterligare villkor för hur läkaren eller forskaren skall använda vävnaden.&lt;br&gt;Om kvinnan har sådana krav får hon i stället vägra att lämna sitt sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte några särregler för kvinnor som på grund av underårig-&lt;br&gt;het eller psykisk störning saknar rättslig handlingsförmåga. Något skäl&lt;br&gt;att generellt frånkänna en sådan kvinna bestämmanderätt i dessa frågor&lt;br&gt;finns inte. Inskränkningen gäller därför endast dem som inte kan till-&lt;br&gt;godogöra sig den information som krävs för ett väl underbyggt sam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tycke. En liknande mera individuellt inriktad bedömning görs i själva Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;abortfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare förutsättning för att fostervävnad skall få tas till vara är&lt;br&gt;att Socialstyrelsen har lämnat tillstånd till åtgärden. Tillstånd får lämnas&lt;br&gt;endast om det finns särskilda skäl. I kravet på särskilda skäl ligger att&lt;br&gt;det tilltänkta användningssättet skall vara i hög grad angeläget. En&lt;br&gt;konsekvens härav är att fostervävnad bör få användas endast om det&lt;br&gt;saknas en godtagbar alternativ metod att uppnå motsvarande resultat.&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillstånd kan avse ett enskilt fall eller vara generellt för&lt;br&gt;t.ex. ett visst forskningsprojekt eller en viss sjukdomsbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beslut m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns regler om vem som får fatta beslut i fråga om ingrepp&lt;br&gt;enligt lagen. Sådana beslut skall fattas av chefsöverläkaren vid sådana&lt;br&gt;enheter där chefsöverläkare skall finnas och av den läkare som är&lt;br&gt;medicinskt ansvarig för verksamheten vid andra enheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om chefsöverläkare finns i 14 § hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;lagen. Av andra stycket i den nämnda paragrafen framgår att chefs-&lt;br&gt;överläkaren får uppdra åt sådana befattningshavare vid enheten som har&lt;br&gt;tillräcklig kompetens och erfarenhet, att fullgöra enskilda ledningsuppgif-&lt;br&gt;ter. Chefsöverläkaren kan även överlåta sin beslutanderätt enligt denna&lt;br&gt;lag. Chefsöverläkare finns inte vid alla enheter inom landstingens och de&lt;br&gt;landstingsfria kommunernas hälso- och sjukvård. För den privata hälso-&lt;br&gt;och sjukvården finns det inte några författningsregler om chefsöver-&lt;br&gt;läkare. Det skall däremot i allmänhet finnas en läkare som är ansvarig&lt;br&gt;för den medicinska vården (jfr 16 § stadgan [1970:88] om enskilda&lt;br&gt;vårdhem m.m.). Om det inte finns någon chefsöverläkare är det den&lt;br&gt;medicinskt ansvarige läkaren som har att fatta beslut i fråga om in-&lt;br&gt;greppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om ingrepp enligt lagen får inte fattas av en läkare som&lt;br&gt;ansvarar för vården av den person till vilken en transplantation skall ske.&lt;br&gt;Med sådan läkare avses inte bara patientansvarig läkare enligt 13 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen utan även chefsöverläkare enligt 14 §. Om&lt;br&gt;givaren och mottagaren av det biologiska materialet skulle finnas på&lt;br&gt;samma sjukvårdsenhet kan chefsöverläkaren därför vara förhindrad att&lt;br&gt;besluta i fråga om ingreppet. Detta är dock inte särskilt ofta förekom-&lt;br&gt;mande och kan lösas genom att ansvaret för endera av patienterna flyttas&lt;br&gt;till en annan chefsöverläkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om ingrepp får inte heller fattas av en läkare som skall använda&lt;br&gt;det uttagna materialet för annat medicinskt ändamål än transplantation.&lt;br&gt;Begränsningen gäller även den som skall använda vävnad som tagits&lt;br&gt;från ett aborterat foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen anger endast vem som är behörig att besluta i fråga om&lt;br&gt;ingreppet och säger inget om vem som får utföra själva ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anges inte i lagen hur ett beslut skall dokumenteras. Beslutet torde&lt;br&gt;dock ofta ske under sådana omständigheter att en eller flera patientjour-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;naler skall föras. Beslutet skall då tas in i journalen. Till skillnad från Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;1975 års transplantationslag finns det däremot inte någon bestämmelse&lt;br&gt;om att protokoll skall föras då biologiskt organ tas från en avliden&lt;br&gt;person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 andra stycket erinras om att beslutsrätten i vissa fall är inskränkt&lt;br&gt;genom ett krav på särskilt tillstånd. Sådana tillstånd meddelas av Social-&lt;br&gt;styrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vissa verksamheter, t.ex. blodgivning, kan ibland annan hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal än läkare vara ansvarig. Regeringen eller den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer får därför föreskriva att annan hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonal får fullgöra uppgifter som läkare har enligt denna lag.&lt;br&gt;Det kan vara fråga om beslut om ingrepp. Bemyndigandet avser även&lt;br&gt;andra uppgifter som läkare har, t.ex. inhämtande av samtycke. Det ligger&lt;br&gt;dock i sakens natur att flertalet av de ingrepp som regleras i lagen&lt;br&gt;kräver läkarkompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om var ingrepp enligt lagen får företas.&lt;br&gt;Enligt 1975 års transplantationslag skall ingrepp som avses i den lagen&lt;br&gt;företas på sjukhus. Regeringen eller den myndighet som regeringen&lt;br&gt;bestämmer kunde dock föreskriva att ingrepp enligt lagen får företas vid&lt;br&gt;annan institution. Regeringen har bemyndigat Socialstyrelsen att meddela&lt;br&gt;sådana föreskrifter (förordningen [1985:769] med vissa bemyndiganden&lt;br&gt;för Socialstyrelsen att meddela föreskrifter m.m.). Generellt tillstånd att&lt;br&gt;utföra ingrepp vid annan institution har meddelats för dåvarande Statens&lt;br&gt;rättsläkarstationer (numera rättsmedicinska avdelningar inom Rättsmedi-&lt;br&gt;cinalverket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nya föreslagna lagen finns inte någon inskränkning när det&lt;br&gt;gäller var eller inom vilken organisation ett ingrepp får företas. Detta är&lt;br&gt;en konsekvens av att även mindre ingrepp såsom tagande av blod&lt;br&gt;innefattas i lagen. Många ingrepp enligt lagen är dock av sådan karaktär&lt;br&gt;att de bör utföras endast av läkare med speciell kompetens och med&lt;br&gt;tillgång till kvalificerad medicinteknisk utrustning. Av denna anledning&lt;br&gt;skall regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få&lt;br&gt;föreskriva att ingrepp enligt lagen får företas endast på sjukhus som&lt;br&gt;avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen, dvs. inom landstingens eller de&lt;br&gt;landstingsfria kommunernas hälso- och sjukvårdsorganisation, eller vid&lt;br&gt;annan enhet inom hälso- och sjukvården eller det medicinska området i&lt;br&gt;övrigt. I sistnämnda hänseenden kan såväl privata sjukhus med kvalita-&lt;br&gt;tivt högtstående vård som t.ex. de statliga rättsmedicinska avdelningarna&lt;br&gt;komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen straffbeläggs uppsåtligt ingrepp på eller tagande av bio-&lt;br&gt;logiskt material från en levande eller avliden människa och användande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller tillvaratagande av vävnad från ett aborterat foster i strid med denna Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;lag. Bestämmelsen motsvaras i viss utsträckning av 12 § i 1975 års&lt;br&gt;transplantationslag med den utvidgning som föranleds av bestämmelser-&lt;br&gt;na om användning av vävnad från ett aborterat foster och med en annan&lt;br&gt;straffskala.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att gärningen är brott endast om den begås uppsåtligen anges uttryck-&lt;br&gt;ligen i lagen i förtydligande syfte (jfr 1 kap. 2 § brottsbalken, BrB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen tar sikte på den som utför ett ingrepp för att ta&lt;br&gt;organ eller annat biologiskt material m.m. Om underrättelseskyldighet&lt;br&gt;och andra skyldigheter enligt lagen inte fullgörs kan den som utför&lt;br&gt;ingreppet fallas till ansvar enligt denna paragraf. Vid bristande samtycke&lt;br&gt;från en levande givare torde ofta ansvar enligt bestämmelserna i 3 kap.&lt;br&gt;BrB om brott mot liv och hälsa i stället kunna komma i fråga. Frågan&lt;br&gt;om i ett visst fall straff enligt dessa brottsbalksbestämmelser eller enligt&lt;br&gt;16 kap. 10 § BrB (brott mot griftefrid) eller andra bestämmelser i BrB&lt;br&gt;skall ådömas i stället för enligt denna paragraf får avgöras enligt allmän-&lt;br&gt;na straffrättsliga konkurrensprinciper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär även att den som gör ett ingrepp utan erforder-&lt;br&gt;ligt tillstånd eller som använder vävnad från ett aborterat foster för annat&lt;br&gt;än medicinskt ändamål kan straffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare som utför en åtgärd i strid med denna lag kan ibland bli&lt;br&gt;föremål för disciplinpåföljd m.m. enligt lagen (1994:954) om disciplin-&lt;br&gt;påföljd m.m. på hälso- och sjukvårdens område. Om någon som tillhör&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdspersonalen är skäligen misstänkt för att i yrkesut-&lt;br&gt;övningen ha begått brott varpå fängelse kan följa skall dock anmälan till&lt;br&gt;åtal ske enligt 5 eller 33 § lagen om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område (jfr prop. 1993/94:149). Det är dock att märka att&lt;br&gt;disciplinpåföljd inte kan åläggas någon för brister såvitt gäller om-&lt;br&gt;händertagandet av avlidna patienter (3 och 4 §§ lagen om disciplinpå-&lt;br&gt;följd m.m. på hälso- och sjukvårdens område jämförd med 4 § lagen&lt;br&gt;[1994:953] om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 straffbestämmelsen, som inte har någon motsvarighet i 1975 års&lt;br&gt;transplantationslag, ges regler om förbud mot kommersiell hantering av&lt;br&gt;biologiskt material. Bakgrunden till bestämmelsen har redovisats i&lt;br&gt;avsnitt 6.10. Paragrafen har i huvudsak utformats i enlighet med Lag-&lt;br&gt;rådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet omfattar alla former av tagande, mottagande, överlämnande&lt;br&gt;eller förmedling i vinningssyfte av biologiskt material från levande eller&lt;br&gt;avlidna människor eller från aborterade foster. Det gäller såväl när&lt;br&gt;hanteringen sker för transplantations- och andra medicinska ändamål&lt;br&gt;som regleras i lagen som när den sker för andra ändamål. Straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen omfattar således också kommersiella transaktioner med&lt;br&gt;biologiskt material för kosmetikaframställning eller för utställnings-&lt;br&gt;ändamål m.m. Att förbudet mot transaktioner med biologiskt material&lt;br&gt;också omfattar motsvarande förfaranden med en hel kropp säger sig&lt;br&gt;självt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den materia som omfattas av förbudet beskrivs som biologiskt mate- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;rial. Därmed förstås att det endast är det biologiska materialet som&lt;br&gt;sådant som inte får göras till föremål för kommersiell transaktion. Att&lt;br&gt;sådant material såsom beståndsdel i t.ex. ett läkemedel blir föremål för&lt;br&gt;försäljning eller annan överlåtelse mot vederlag, möter inte något hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet i första meningen gäller endast förfaranden i vinningssyfte.&lt;br&gt;Vederlag som endast täcker kostnader som överlåtaren haft för t.ex.&lt;br&gt;förlorad arbetsförtjänst och resor faller alltså utanför bestämmelsens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Detsamma gäller ersättning till en sjukvårdsin-&lt;br&gt;rättning för uttagande-, förvarings- och transportkostnader. Gängse&lt;br&gt;ersättning till blodgivare är att betrakta som en schabloniserad kost-&lt;br&gt;nadsersättning och är därför också undantagen (jfr andra stycket).&lt;br&gt;Sedvanlig ersättning till den som lämnat organ, blod eller modersmjölk&lt;br&gt;är för övrigt skattefri enligt 19 § kommunalskattelagen (1928:370).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättshandlingar som träffas av förbudet gäller alla former av tagan-&lt;br&gt;de, överlämnande, mottagande eller förmedling av biologiskt material i&lt;br&gt;vinningssyfte. Det kan i första hand vara fråga om köp eller försäljning&lt;br&gt;av materialet. Även köp för egen eller nära anhörigs räkning omfattas i&lt;br&gt;och för sig av förbudet. För en sådan köpare torde det dock vanligen&lt;br&gt;brista vad gäller vinningssyftet. Köparen av ett organ för egen räkning&lt;br&gt;kan endast undantagsvis anses handla i vinningssyfte i gängse mening.&lt;br&gt;Detsamma kan gälla om förvärvet skett för transplantation till en när-&lt;br&gt;stående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därutöver enligt andra meningen, oberoende av vinning, för-&lt;br&gt;bjudet att använda eller ta till vara det biologiska materialet för att&lt;br&gt;användas vid transplantation eller annat ändamål, med insikt om att&lt;br&gt;materialet varit föremål för en hantering som är otillåten enligt första&lt;br&gt;meningen. Ansvar kan utkrävas av alla som medverkar i användandet&lt;br&gt;eller tillvaratagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ansvar skall kunna utdömas krävs att gärningen har begåtts med&lt;br&gt;uppsåt. Detta anges i förtydligande syfte i lagen (jfr 1 kap. 2 § BrB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffvärdet av de handlingar som omfattas av bestämmelsen är högst&lt;br&gt;varierande. Den täcker såväl lämnande av t.ex. egen hud eller benmärg&lt;br&gt;som försäljning av en egen njure för att förbättra ekonomin eller en&lt;br&gt;mäklares omfattande yrkesmässiga förmedling av organ. Straffskalan är&lt;br&gt;därför vid, från böter till fängelse i högst två år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt sista meningen i stycket skall inte dömas till ansvar i ringa fall.&lt;br&gt;Bedömningen av om gärningen kan anses som ringa skall göras med&lt;br&gt;hänsyn till samtliga omständigheter. Ett exempel på ringa fall kan vara&lt;br&gt;försäljning av eget biologiskt material i begränsad omfattning i ett i och&lt;br&gt;för sig acceptabelt syfte. Ett annat exempel kan vara att det biologiska&lt;br&gt;materialet utgör endast en mindre eller i sammanhanget underordnad del&lt;br&gt;av det som är föremål för transaktionen, t.ex. ett konstverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket gäller inte straffbestämmelserna i första stycket&lt;br&gt;blod, hår, modersmjölk och tänder. Undantaget kan gälla sådant som&lt;br&gt;blodgivning, försäljning av modersmjölk eller av eget eller annans hår&lt;br&gt;till en perukmakare. Det är fråga om traditionella och samhällsnyttiga&lt;br&gt;handlingar som i enlighet med vad Lagrådet anfört inte bör rubriceras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som brott. Undantaget kan också gälla försäljning av tandguld som är Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;infogat i en tand. I den mån nu nämnda biologiska material olovligen tas&lt;br&gt;från en levande eller avliden människa kan bestämmelserna om ofredan-&lt;br&gt;de eller misshandel respektive brott mot griftefrid vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om förverkande av biologiskt material&lt;br&gt;som varit föremål för brott enligt denna lag och av vinningen av sådant&lt;br&gt;brott. Sådant material och sådan vinning skall i allmänhet förklaras&lt;br&gt;förverkad. Paragrafen har utformats i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;br&gt;Som Lagrådet anfört kan det i vissa situationer bli aktuellt med för-&lt;br&gt;verkande av biologiskt material. Det kan t.ex. gälla material som för-&lt;br&gt;varas i en privat kommersiell organbank eller om någon anställd inom&lt;br&gt;sjukvården ertappas med att ha tagit ett kranium från sin arbetsplats for&lt;br&gt;att användas för annat än medicinskt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen får Socialstyrelsens beslut i fråga om tillstånd till&lt;br&gt;vissa ingrepp överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätt i&lt;br&gt;första instans. Ett beslut får överklagas vare sig tillstånd har lämnats&lt;br&gt;eller inte men endast av den som beslutet angår och om det har gått&lt;br&gt;honom eller henne emot. Även i övrigt gäller bestämmelserna om&lt;br&gt;överklagande i förvaltningslagen (1986:223).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid överklagande till kammarrätt krävs prövningstillstånd. Detta är i&lt;br&gt;enlighet med de av riksdagen beslutade riktlinjerna for instansordningen&lt;br&gt;m.m. i förvaltningsmål (jfr prop. 1994/95:27, bet. 1994/95:JuU6, rskr.&lt;br&gt;1994/95:165). Instansordningen överensstämmer också med vad som&lt;br&gt;skall gälla enligt 1975 år transplantationslag från och med den 1 april&lt;br&gt;1995 (SFS 1995:36).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon regel om överklagande av medicinskt betingade beslut om&lt;br&gt;ingrepp enligt denna lag har inte tagits in. Beslut av läkare eller annan&lt;br&gt;som avses i 12 § får inte överklagas (jfr 33 § förvaltningslagen).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikrafträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. Bl.a. behovet av in-&lt;br&gt;formation gör det angeläget att den tid som förflyter mellan riksdags-&lt;br&gt;beslut och ikraftträdande inte blir för kort. Samtidigt är det å andra sidan&lt;br&gt;angeläget att de nya reglerna börjar gälla så snart som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 2 skall ett medgivande enligt 2 § eller ett tillstånd&lt;br&gt;enligt 4 § gamla lagen gälla som ett tillstånd enligt 8 respektive 9 § nya&lt;br&gt;lagen. Tillstånden avser vissa ingrepp på underåriga och psykiskt störda&lt;br&gt;personer respektive ingrepp for andra ändamål än transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några särskilda övergångsbestämmelser har i övrigt inte ansetts be-&lt;br&gt;hövliga. Det innebär att den nya lagen skall tillämpas fullt ut från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ikraftträdandet. Detta gäller således även vid ett dödsfall som har in- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;träffat fore ikraftträdandet och vid en transplantation som i någon&lt;br&gt;mening har påbörjats innan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även de nya processuella bestämmelserna skall tillämpas efter ikraft-&lt;br&gt;trädandet. Om ett ärende om medgivande enligt 2 § gamla lagen har&lt;br&gt;överklagats från Socialstyrelsen till regeringen skall således regeringen,&lt;br&gt;om ärendet inte avgjorts, överlämna frågan till länsrätten. Detsamma&lt;br&gt;gäller ett i kammarrätten ännu inte avgjort ärende om tillstånd enligt 4 §&lt;br&gt;gamla lagen som har meddelats före den 1 april 1995 (jfr SFS 1995:36).&lt;br&gt;Det har dock, såvitt framkommit, inte förekommit några överklaganden&lt;br&gt;enligt den gamla transplantationslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de nya gärningar som föreslås straffbelagda (15 §) följer av&lt;br&gt;allmänna principer (jfr 2 kap. 10 § RF) och 5 § lagen (1964:163) om&lt;br&gt;införande av brottsbalken (BrP) att endast gärningar som begåtts efter&lt;br&gt;ikraftträdandet kan bestraffas. Ett brott mot 12 § gamla lagen skall&lt;br&gt;bedömas enligt den lagen om inte tillämpning av den nya lagen leder till&lt;br&gt;frihet från straff eller till lindrigare straff.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.2 Förslaget till lag om obduktion m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den inledande paragrafen innehåller lagen bestämmelser om&lt;br&gt;obduktioner och vissa andra åtgärder med kroppen efter en avliden. Vad&lt;br&gt;som avses med dessa begrepp förklaras närmare i senare bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en bestämmelse som inskärper vikten av att&lt;br&gt;alla som vidtar åtgärder med döda kroppar iakttar respekt for den av-&lt;br&gt;lidne. En straffbestämmelse av större räckvidd finns i 16 kap. 10 §&lt;br&gt;brottsbalken. Där stadgas straff for bl.a. den som obehörigen flyttar,&lt;br&gt;skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om hälso- och sjukvårdspersonalens skyldigheter på&lt;br&gt;detta område finns också i 4 § lagen (1994:953) om åligganden för&lt;br&gt;personal inom hälso- och sjukvården (åliggandelagen). Enligt den&lt;br&gt;bestämmelsen skall, om en patient har avlidit, den som tillhör hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdspersonalen fullgöra sina uppgifter med respekt for den avlidne.&lt;br&gt;Vidare skall de efterlevande visas hänsyn och omtanke. Till skillnad&lt;br&gt;från bestämmelsen i åliggandelagen gäller bestämmelsen i denna lag vid&lt;br&gt;ingrepp i eller åtgärder med alla döda kroppar och således inte endast&lt;br&gt;vid obduktion m.m. av avlidna som varit patienter. Bestämmelsen i&lt;br&gt;denna lag omfattar också personer som inte tillhör hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;personalen enligt reglerna i åliggandelagen. Det kan gälla t.ex. personal&lt;br&gt;på en rättsmedicinsk avdelning inom Rättsmedicinalverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om obduktioner och andra åtgärder med en avlidens kropp blir&lt;br&gt;tillämpliga först sedan det konstaterats att en människa är död. I första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket ges en hänvisning till den lag enligt vilken en människas död Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;skall bestämmas. Enligt den nämnda lagen är en människa död när&lt;br&gt;hjärnans samtliga funktioner totalt och oåterkallerligt har fallit bort. Efter&lt;br&gt;en undersökning av hjärnan kan dödens inträde fastställas trots att&lt;br&gt;andning och blodcirkulation upprätthålls på konstgjord väg. Härigenom&lt;br&gt;skulle t.ex. en obduktion i och för sig kunna genomföras under den tid&lt;br&gt;då blodcirkulationen är bevarad. Ett sådant förfarande måste dock anses&lt;br&gt;strida mot principen om respekt för den avlidne som anges i föregående&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket hänvisas till vissa bestämmelser om läkares skyldig-&lt;br&gt;heter i samband med dödsfall. Dessa bestämmelser finns i 4 kap. be-&lt;br&gt;gravningslagen (1990:1144). Enligt bestämmelserna skall läkare, vid&lt;br&gt;dödsfall i Sverige, utan dröjsmål utfärda dödsbevis och intyg om döds-&lt;br&gt;orsaken (2 §). Dödsbeviset skall vanligen lämnas till skattemyndigheten&lt;br&gt;(3 §) och intyget om dödsorsaken till Statistiska centralbyrån (5 §). I&lt;br&gt;vissa situationer skall dödsbeviset i stället lämnas till polismyndighet&lt;br&gt;(4 §). Vi återkommer till dessa frågor i samband med förslaget i detta&lt;br&gt;ärende till lag om ändring i begravningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kompletterande bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken&lt;br&gt;finns i 13 - 19 §§ begravningsförordningen (1990:1147). Bestämmelser-&lt;br&gt;na innebär bl.a. att läkaren, innan beviset eller intyget utfärdas, med&lt;br&gt;några få undantag, skall undersöka kroppen och i intyget om döds-&lt;br&gt;orsaken uttala sig om denna och de omständigheter på vilka uttalandet&lt;br&gt;grundas. Det finns däremot inte något absolut krav på att obduktion skall&lt;br&gt;föregå ett utfärdande av dödsorsaksintyg. Ytterligare regler finns i&lt;br&gt;Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd om dödsbevis och intyg&lt;br&gt;om dödsorsaken, m.m. (SOSFS 1991:7).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen erinras slutligen om att det i begravningslagen också finns&lt;br&gt;bestämmelser om gravsättning och kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen, som har sin motsvarighet i 9 § 1975 års trans-&lt;br&gt;plantationslag, får ett ingrepp i kroppen efter en avliden för annat&lt;br&gt;ändamål inte göras om det kan antas finnas behov av en rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning och resultatet av denna undersökning skulle kunna även-&lt;br&gt;tyras genom det andra ingreppet. Bestämmelsen har sin grund i upp-&lt;br&gt;fattningen att en rättsmedicinsk undersökning i det enskilda fallet väger&lt;br&gt;tyngre än intresset av att t.ex. ta till vara biologiskt material för en&lt;br&gt;transplantation. Detsamma gäller i förhållande till andra ingrepp i&lt;br&gt;avlidnas kroppar. Om det kan antas finnas behov av en rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion får således en klinisk obduktion inte genomförs. Det ankom-&lt;br&gt;mer på den som skall fatta beslut om ingreppet, vanligen en läkare, att&lt;br&gt;bedöma ingreppets betydelse för en rättsmedicinsk undersökning i de fall&lt;br&gt;det kan antas föreligga ett behov av sådan undersökning. Vid tveksamhet&lt;br&gt;bör rättsmedicinsk expertis tillfrågas. Beslut om rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning fattas däremot av polismyndighet, allmän domstol eller allmän&lt;br&gt;åklagare (jfr 18 §). Innebörden i denna lag av begreppet rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning anges i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om obduktion m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller i första stycket en grundläggande definition av&lt;br&gt;begreppet obduktion. Obduktion definieras med hänsyn till tillväga-&lt;br&gt;gångssättet. Enligt bestämmelsen innebär en obduktion alltid att kroppen&lt;br&gt;efter en avliden öppnas och görs till föremål för en inre undersökning.&lt;br&gt;Det anges däremot varken i denna paragraf eller i andra bestämmelser i&lt;br&gt;lagen närmare om hur obduktionen skall genomföras. De regler eller&lt;br&gt;rekommendationer i detta hänseende som kan behövas bör meddelas på&lt;br&gt;myndighetsnivå (jfr 20 § andra stycket) eller av den som ansvarar för&lt;br&gt;hälso- och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges vidare att obduktionen kan vara klinisk eller&lt;br&gt;rättsmedicinsk. Skillnaden mellan dessa båda obduktionsformer anges&lt;br&gt;närmare i senare bestämmelser i lagen. Det är främst syftet med ob-&lt;br&gt;duktionen som motiverar en uppdelning på olika former. En skillnad&lt;br&gt;anges redan i paragrafen. En rättsmedicinsk obduktion skall, till skillnad&lt;br&gt;från en klinisk obduktion, alltid innefatta en yttre undersökning av den&lt;br&gt;avlidnes kropp. Bestämmelsen innebär självfallet inte något förbud mot&lt;br&gt;yttre undersökning av kroppen i samband med klinisk obduktion. En&lt;br&gt;sådan undersökning torde ofta vara nödvändig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges innebörden av begreppet rättsmedicinsk likbe-&lt;br&gt;siktning. Detta är en avsevärt mindre ingripande undersökningsform än&lt;br&gt;obduktion. Besiktningen innefattar i huvudsak endast en yttre undersök-&lt;br&gt;ning av kroppen men kan innefatta vissa mindre ingrepp som tagande av&lt;br&gt;blodprov. Med andra mindre ingrepp avses i första hand tagande av&lt;br&gt;andra kroppsvätskor, hud- eller nagelbitar m.m. för laboratorie- och&lt;br&gt;andra undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den föregående paragrafen innebär en obduktion bl.a. att en&lt;br&gt;avlidens kropp öppnas för en inre undersökning. En obduktion skall i&lt;br&gt;vanliga fall inte innefatta annat tagande av biologiskt material än sådant&lt;br&gt;som behövs för att syftet med obduktionen skall kunna tillgodoses. I&lt;br&gt;paragrafen föreskrivs därför att organ och annat material får tas ut för&lt;br&gt;undersökning om det behövs av nyss nämnda anledning. Syftet med&lt;br&gt;obduktionen skall i detta fall inte tolkas alltför snävt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller vid transplantationer och andra åt-&lt;br&gt;gärder som avses i lagen om transplantation m.m. tas inte det uttagna&lt;br&gt;materialet till vara för annan användning. I paragrafen föreskrivs att det&lt;br&gt;uttagna biologiska materialet skall läggas tillbaka i kroppen när ob-&lt;br&gt;duktionen har slutförts. Som framgår av bestämmelsen får dock sådant&lt;br&gt;material undersökas ytterligare utanför kroppen även därefter om syftet&lt;br&gt;med obduktionen kräver detta. Det kan t.ex. vara fråga om vävnad som&lt;br&gt;behöver undersökas laboratoriemässigt eller på annat mera tidskrävande&lt;br&gt;sätt. Även en sådan undersökning ingår i obduktionen och omfattas av&lt;br&gt;det samtycke eller motsvarande som har legat till grund för beslutet om&lt;br&gt;obduktion. Det är självklart att kroppen inte skall bevaras öppen enbart&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den anledningen att någon del av kroppen skall undersökas närmare Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;på nämnda sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användning för annat ändamål av biologiskt material som tagits ut i&lt;br&gt;samband med en obduktion måste ske enligt de regler som gäller för&lt;br&gt;dessa åtgärder. En läkare som i samband med en obduktion vill ta till&lt;br&gt;vara biologiskt material för t.ex. medicinsk forskning måste således följa&lt;br&gt;reglerna såväl i lagen om transplantation m.m. som i denna lag. Gräns-&lt;br&gt;linjen mellan vad som är undersökningar som ett led i obduktionen och&lt;br&gt;vad som är undersökningar i forskningssyfte kan självfallet ibland vara&lt;br&gt;svår att dra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett implantat är inte en naturlig del av kroppen (jfr 23 §). Ett implantat&lt;br&gt;som tas ut i samband med en obduktion behöver inte läggas tillbaka i&lt;br&gt;kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Klinisk obduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de ändamål för vilka en klinisk obduktion får företas.&lt;br&gt;Gemensamt för dessa ändamål är att de är medicinska i den meningen&lt;br&gt;att de avser utredning av ett dödsfall som bedöms ha orsakats av en&lt;br&gt;sjukdom eller liknande förhållande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkt 1 får en klinisk obduktion företas om obduktionen behövs&lt;br&gt;för att orsaken till ett dödsfall skall kunna fastställas. Om dödsorsaken är&lt;br&gt;känd kan bestämmelsen således aldrig bli tillämplig. Bestämmelsen skall&lt;br&gt;inte heller tillämpas om dödsorsaken visserligen inte är fullständigt känd&lt;br&gt;men det finns en sannolik dödsorsak och det inte är av särskild be-&lt;br&gt;tydelse att få fullständig visshet om dödsorsaken. Uppgifter om döds-&lt;br&gt;orsak används huvudsakligen i den medicinska forskningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion får vidare enligt punkt 2 företas om det behövs&lt;br&gt;för att vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om&lt;br&gt;verkan av behandling som den avlidne gått igenom under sin livstid. En&lt;br&gt;obduktion får också enligt punkt 3 företas för att förekomsten av skador&lt;br&gt;eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp skall kunna undersökas.&lt;br&gt;Obduktion med dessa syften får avse även annan sjukdom eller skada än&lt;br&gt;sådan som kan antas ha orsakat dödsfallet. Det krävs dock att obduktio-&lt;br&gt;nen kan antas ge svar på någon medicinsk fråga. I fråga om obduktion&lt;br&gt;med stöd av punkt 2 kan det vara fråga om att ange eller undersöka en&lt;br&gt;sjukdom som den avlidne sannolikt haft. I det andra fallet, punkt 3,&lt;br&gt;företas obduktionen för att undersöka om det i den avlidnes kropp alls&lt;br&gt;fanns någon skada eller sjuklig förändring. Obduktion kan ske i de fall&lt;br&gt;där det finns misstanke om att den avlidne under sin livstid drabbats av&lt;br&gt;någon skada eller haft någon sjukdom och obduktionen behövs för att&lt;br&gt;bekräfta eller utesluta misstanken. Bestämmelsen ger också stöd för&lt;br&gt;obduktioner som är förutsättningslösa i den meningen att misstanke om&lt;br&gt;viss sjukdom eller skada inte föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är inte utformad så att det i någon situation är ett krav att&lt;br&gt;klinisk obduktion genomförs. Enligt en bestämmelse i 6 § förordningen&lt;br&gt;(1994:1290) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall dock en chefsöverläkare ansvara för att klinisk obduktion görs när Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;det finns skäl för detta. Om det för ett visst verksamhetsområde inte&lt;br&gt;finns någon chefsöverläkare, skall den läkare som sjukvårdshuvudman-&lt;br&gt;nen utser svara for bl.a. denna uppgift. I privat verksamhet ligger det&lt;br&gt;närmast till hands att den läkare som medicinskt svarar för verksamheten&lt;br&gt;också ser till att det finns ändamålsenliga rutiner för obduktionsverksam-&lt;br&gt;heten. Enligt 13 b § begravningsforordningen gäller vidare att läkare, om&lt;br&gt;det behövs, skall ta initiativ till obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av 3 § får en klinisk obduktion ofta inte utföras om det&lt;br&gt;kan antas finnas behov av en rättsmedicinsk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om underrättelse till personer som stått&lt;br&gt;den avlidne nära innan en obduktion genomförs. Till skillnad från vad&lt;br&gt;som gäller enligt 1975 års obduktionslag är underrättelse till de närståen-&lt;br&gt;de obligatorisk i de fall dessa kan förbjuda obduktionen. Bestämmelser-&lt;br&gt;na om underrättelseskyldighet har utformats i enlighet med Lagrådets&lt;br&gt;synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse behöver ofta ske for att de personer som stått den av-&lt;br&gt;lidne nära skall kunna lämna upplysningar om den avlidnes inställning&lt;br&gt;till en obduktion eller for att de skall kunna utöva sin vetorätt (jfr 8 och&lt;br&gt;10 §§). Underrättelse skall ske även i de fall de närstående inte kan&lt;br&gt;påverka obduktionsfrågan. De närstående bör i allmänhet inte riskera att&lt;br&gt;oväntat mötas av beskedet att en obduktion har genomförts. Från denna&lt;br&gt;regel görs undantag i två situationer. Gemensamt for dessa situationer är&lt;br&gt;att en person som stått den avlidne nära inte kan förbjuda obduktionen.&lt;br&gt;Undantaget omfattar situationer när obduktionen står i överensstämmelse&lt;br&gt;med den avlidnes inställning (jfr 8 §) eller där obduktionen får genom-&lt;br&gt;föras oberoende av den avlidnes eller dennes närståendes inställning (jfr&lt;br&gt;9 §). Därutöver krävs for att underrättelse skall få underlåtas, att det är&lt;br&gt;omöjligt att inom tillgänglig tid nå en person som stått den avlidne nära&lt;br&gt;eller att utreda om någon sådan person finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med personer som stått den avlidne nära avses i detta sammanhang&lt;br&gt;samma krets av personer som i lagen om transplantation m.m. Vi&lt;br&gt;hänvisar till författningskommentaren till 4 § den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När, enligt huvudregeln, någon som stått den avlidne nära har under-&lt;br&gt;rättats om en tilltänkt obduktion skall denne alltid ges skälig tid att yttra&lt;br&gt;sig. Vad som är att anse som skäligt måste bedömas med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna i det enskilda fallet. Det är dock i allmänhet inte&lt;br&gt;samma brådska med att utföra en klinisk obduktion som vid ett planerat&lt;br&gt;transplantationsingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i första hand den avlidnes egen inställning som avgör om en&lt;br&gt;klinisk obduktion får genomföras eller inte. En klinisk obduktion for de&lt;br&gt;ändamål som anges i 6 § får således företas om den avlidne under sin&lt;br&gt;livstid skriftligen har medgett obduktion eller uttalat sig for en sådan&lt;br&gt;åtgärd eller om det av andra skäl finns anledning anta att obduktionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle vara i överensstämmelse med den avlidnes inställning. Motsatsvis Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;gäller att om den avlidne varit negativt inställd till en obduktion får&lt;br&gt;denna inte företas. Vissa avsteg från denna huvudregel finns i 9 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §§■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på samtycke överensstämmer i allt väsentligt med vad som&lt;br&gt;gäller i fråga om samtycket och vetorätten vid ingrepp enligt 3 § lagen&lt;br&gt;om transplantation m.m. Vi hänvisar därför till kommentaren till den be-&lt;br&gt;stämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen får i vissa fall en klinisk obduktion för att fastställa&lt;br&gt;dödsorsaken göras även utan ett sådant medgivande som föreskrivs i den&lt;br&gt;föregående paragrafen. Detta får ske om det är av särskild betydelse att&lt;br&gt;dödsorsaken fastställs. Så kan vara fallet vid ett till synes oförklarligt&lt;br&gt;dödsfall utan att förhållandena är sådana att det finns anledning till&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion (jfr 13 §). Ett annat exempel är att den avlidne&lt;br&gt;misstänks ha drabbats av en smittsam sjukdom och det är väsentligt att&lt;br&gt;snarast möjligt få misstanken bekräftad eller utesluten. Den avlidnes&lt;br&gt;närstående skall vanligen underrättas om obduktionen innan den genom-&lt;br&gt;förs (jfr 7 §). De närstående kan visserligen inte hindra att obduktionen&lt;br&gt;genomförs men de bör få kännedom om denna innan den genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen finns bestämmelser om betydelsen av de närståendes&lt;br&gt;inställning till en klinisk obduktion som inte avser fastställandet av&lt;br&gt;dödsorsaken i de fall det är oklart vilken inställning den avlidne hade.&lt;br&gt;Regleringen överensstämmer delvis med den som föreslås i fråga om&lt;br&gt;transplantationer. I det fall att en avliden, vars inställning det råder&lt;br&gt;oklarhet om, saknar närstående, är dock utgångspunkten annorlunda än&lt;br&gt;beträffande transplantationer. Det finns sålunda ingen presumtion för att&lt;br&gt;en avliden skulle vara positivt inställd till obduktion. Om ingen närståen-&lt;br&gt;de finns får därför obduktion bara företas om det finns särskilda skäl.&lt;br&gt;Undantaget från kravet på den avlidnes samtycke eller de närståendes&lt;br&gt;avstående från sin vetorätt motiveras av att de upplysningar som kan fås&lt;br&gt;vid en obduktion angående t.ex. en diagnos eller en sjukdomsbild är&lt;br&gt;unika på det sätt att de inte kan fås på något annat sätt än genom just&lt;br&gt;den obduktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undantagsbestämmelsen är avsedd att tillämpas restriktivt. Ett exempel&lt;br&gt;på när den kan bli tillämplig är att det bland läkarna råder delade&lt;br&gt;meningar om den diagnos som ställts var riktig och det är av stor vikt&lt;br&gt;för behandlingen av andra patienter att man når visshet i den frågan. Om&lt;br&gt;det överhuvudtaget inte gått att fastställa dödsorsaken och det inte finns&lt;br&gt;grund för rättsmedicinsk obduktion kan obduktion få ske med stöd av&lt;br&gt;9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att samtycke till en klinisk obduktion lämnats eller att veto inte inlagts&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är i allmänhet nödvändiga förutsättningar för att obduktionen skall få äga&lt;br&gt;rum. Men det är en läkare som fattar beslut i fråga om obduktion och&lt;br&gt;läkaren har rätt att avstå från att obducera trots att samtycke föreligger.&lt;br&gt;Detta gäller även när den avlidne eller någon av de närstående uttryck-&lt;br&gt;ligen har begärt att obduktion skall företas. Ofta torde visserligen detta&lt;br&gt;intresse vara förenligt med något av de ändamål för vilket klinisk&lt;br&gt;obduktion får utföras. Ytterst är det dock läkaren som avgör om ob-&lt;br&gt;duktion är befogad eller inte. Om en närstående är missnöjd med ett&lt;br&gt;beslut att inte obducera finns inte någon formell överklagandemöjlighet.&lt;br&gt;En närstående kan dock i vissa situationer initiera en rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion, t.ex. om han anser att den avlidne varit utsatt for felbehand-&lt;br&gt;ling eller att dödsfallet orsakats av straffbar oaktsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den läkare som har att besluta i fråga om en obduktion måste kontrol-&lt;br&gt;lera att erforderligt samtycke finns. Det bör också i första hand vara&lt;br&gt;denna läkare som ansvarar för att närstående ges relevant information&lt;br&gt;om ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen föreskrivs vidare att det ankommer på läkare att utföra&lt;br&gt;klinisk obduktion. Med läkare avses den som är behörig att utöva&lt;br&gt;läkaryrket, dvs. har legitimation som läkare eller ett särskilt förordnande&lt;br&gt;(jfr 6 § lagen [1984:542] om behörighet att utöva yrke inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården m.m.). Det finns således inte krav på specialistkompetens i&lt;br&gt;klinisk patologi eller i annan specialitet. Annan än läkare kan delta i&lt;br&gt;obduktionsförfarandet och t.ex. vidta de förberedande åtgärder som&lt;br&gt;behövs for själva undersökningen. Dessa åtgärder vidtas under läkarens&lt;br&gt;överinseende. Det betyder bl.a. att läkaren har ett ansvar för hur åt-&lt;br&gt;gärderna utförs.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättsmedicinsk undersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 12 - 20 §§ finns särskilda bestämmelser om rättsmedicinska undersök-&lt;br&gt;ningar. Med sådana undersökningar avses i denna lag rättsmedicinska&lt;br&gt;obduktioner och rättsmedicinska likbesiktningar. Av paragrafen framgår&lt;br&gt;att en rättsmedicinsk undersökning skall göras i form av en rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion, om inte ändamålet kan tillgodoses genom en rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk likbesiktning. Självklart skall den minst ingripande undersöknings-&lt;br&gt;form som kan tillgodose ändamålet med undersökningen alltid väljas. I&lt;br&gt;de situationer då det blir aktuellt med en rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;torde det emellertid vara ovanligt att en rättsmedicinsk likbesiktning är&lt;br&gt;tillräcklig for att ge svar på de ställda frågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det behövs annan rättsmedicinsk undersökning av en av-&lt;br&gt;liden, t.ex. rättsodontologisk undersökning, får förordnas därom inom&lt;br&gt;ramen för någon av de angivna undersökningsformerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna och följande paragrafer finns närmare bestämmelser om förut-&lt;br&gt;sättningarna för rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbe-&lt;br&gt;siktning. I likhet med vad som gäller i fråga om kliniska obduktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerar bestämmelserna när en rättsmedicinsk undersökning får genom-&lt;br&gt;föras men inte när den måste ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning får&lt;br&gt;genomföras om undersökningen kan antas ha betydelse för utredningen&lt;br&gt;av vissa dödsfall. Det gäller för det första dödsfall som inträffat under&lt;br&gt;sådana omständigheter att det inte skäligen kan bortses från möjligheten&lt;br&gt;att dödsfallet har samband med ett brott. Detta gäller oberoende av&lt;br&gt;brottets svårighetsgrad. Det behöver alltså inte vara fråga om uppsåtliga&lt;br&gt;brott av det allvarligaste slaget. Ett vanligt förekommande exempel på&lt;br&gt;motsatsen är vårdslöshet i trafik i förening med vållande till annans död.&lt;br&gt;Det väsentliga är behovet av rättsmedicinsk undersökning i det konkreta&lt;br&gt;fallet. Sambandet behöver inte innebära att brottet orsakat döden på ett&lt;br&gt;direkt sätt. Det är ofta inte möjligt att i ett förberedande stadie av en&lt;br&gt;brottsutredning avgöra t.ex. vilket samband som föreligger mellan en&lt;br&gt;oaktsamhet och dess effekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att rättsmedicinsk undersökning skall få ske vid misstanke om&lt;br&gt;brott krävs inte någon hög grad av sannolikhet. Avsikten är att en&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller likbesiktning skall vara tillåten även då&lt;br&gt;övervägande skäl talar för att brott inte ligger bakom dödsfallet men det&lt;br&gt;ändå föreligger omständigheter som inger visst tvivel. Så kan ofta vara&lt;br&gt;fallet vid dödsfall som till synes orsakats av olyckor eller självmord.&lt;br&gt;Detta innebär en viss utvidgning av området för rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion gentemot hittillsvarande praxis som ansetts kräva att brott &amp;quot;kan&lt;br&gt;misstänkas&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller likbesiktning får vidare enligt punk-&lt;br&gt;ten 2 i denna paragraf företas om det kan misstänkas ha förekommit fel&lt;br&gt;eller försummelse inom hälso- och sjukvården. Det behöver här inte vara&lt;br&gt;fråga om straffbara handlingar. Att patienter inte får sin hälsa äventyrad&lt;br&gt;på grund av tekniska fel eller åtgärder som inte står i överensstämmelse&lt;br&gt;med vetenskap och beprövad erfarenhet är naturligtvis en angelägen&lt;br&gt;uppgift. Bestämmelsen är tillämplig inom såväl den offentliga som den&lt;br&gt;privata hälso- och sjukvården. Med hälso- och sjukvård avses enligt 1 §&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) åtgärder för att medicinskt före-&lt;br&gt;bygga, utreda och behandla sjukdomar och skador. Till hälso- och&lt;br&gt;sjukvården hör även sjuktransporter och att ta hand om avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk undersökning får också utföras i vissa fall då det inte&lt;br&gt;finns misstanke om brott eller försummelse. Detta gäller om ett dödsfall&lt;br&gt;kan antas ha orskats av yttre påverkan och undersökningen behövs&lt;br&gt;antingen för att fastställa dödsorsaken eller för att vinna upplysningar av&lt;br&gt;särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet eller annat&lt;br&gt;liknande intresse. Det kan vara fråga om såväl helt oförklarliga och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medicinskt oväntade dödsfall som olyckshändelser och liknande. Efter- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;som den rättsmedicinska undersökningen får genomföras oberoende av&lt;br&gt;den avlidnes eller de närståendes inställning (jfr 17 §) måste kraven for&lt;br&gt;att få utföra undersökningen ställas relativt högt. Det måste finnas ett&lt;br&gt;klarlagt behov av undersökningen. De frågor som undersökningen&lt;br&gt;förväntas ge svar på måste ha en särskild vikt. En avvägning mellan&lt;br&gt;angelägenhetsgraden av undersökningen och den avlidnes eller dennes&lt;br&gt;närståendes inställning skall därför göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När någon har avlidit utan att hans eller hennes identitet kan fastställas&lt;br&gt;är omständigheterna ofta sådana att rättsmedicinsk undersökning behövs.&lt;br&gt;Identiteten på en avliden kan t.ex. ofta behöva fastställas som ett led i&lt;br&gt;en brottsutredning. En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk&lt;br&gt;likbesiktning får dock enligt denna paragraf ske även om undersökning-&lt;br&gt;en enbart behövs för att en avlidens identitet skall kunna fastställas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kravet på respekt för den avlidne är ett viktigt skäl till regleringen av&lt;br&gt;bl.a. obduktioner. Detta krav gör sig särskilt starkt gällande när den&lt;br&gt;avlidne har begravts. En undersökning kan då inte företas med mindre&lt;br&gt;kroppen grävs upp (exhumeras). I paragrafen regleras under vilka&lt;br&gt;förutsättningar sådana rättsmedicinska undersökningar får äga rum. Detta&lt;br&gt;får ske endast vid skälig misstanke om att dödsfallet har samband med&lt;br&gt;ett brott. Ett ytterligare villkor är att det misstänkta brottet är så allvar-&lt;br&gt;ligt att straffskalan för det inte upptar lindrigare straff än fängelse i ett&lt;br&gt;år. Exempel på sådana brott är mord, dråp och grov misshandel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en rättsmedicinsk obduktion eller likbesiktning skall få ske efter&lt;br&gt;exhumering krävs vidare att undersökningen kan antas vara av väsentlig&lt;br&gt;betydelse for utredningen av brottet. Obduktionens värde for utredningen&lt;br&gt;av ett visst brott kan vara begränsad. Obduktionen kan ibland tjäna&lt;br&gt;syftet att klarlägga en viss omständighet som visserligen angår ett brott&lt;br&gt;av allvarlig art men som i sig själv är av mera perifert intresse. I sådana&lt;br&gt;fall får undersökningen inte äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ibland vara av stort intresse att även lång tid efter ett dödsfall&lt;br&gt;undersöka t.ex. nya hypoteser om vad som orsakat en offentlig persons&lt;br&gt;död. Även om brott misstänks, lägger preskriptionsregler i ett sådant fall&lt;br&gt;hinder i vägen för en brottsutredning i vanlig bemärkelse. Intresset for&lt;br&gt;att undersökningen kommer till stånd kan likväl vara från allmän syn-&lt;br&gt;punkt betydande. Bl.a. for en sådan situation föreskrivs därför enligt&lt;br&gt;paragrafens sista mening att den begravda kroppen får tas om hand for&lt;br&gt;rättsmedicinsk undersökning även i andra fall än vid brottsmisstanke av&lt;br&gt;tidigare angivet slag. För detta krävs dock synnerliga skäl. Bestämmel-&lt;br&gt;sen kan också undantagsvis utnyttjas om det av andra skäl skulle vara&lt;br&gt;synnerligen viktigt att rättsmedicinskt undersöka en begravd kropp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras endast förutsättningen för en rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning. Att rättsmedicinsk kompetens utnyttjas i andra samman-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hang, t.ex. i den historiska forskningen, medför inte att undersökningen Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;blir en rättsmedicinsk undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen får en rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk likbesiktning genomföras även om åtgärden strider mot den&lt;br&gt;avlidnes eller dennes närståendes uppfattning. Intresset av att genomföra&lt;br&gt;dessa undersökningar är så starkt att den enskilde inte kan medges&lt;br&gt;någon bestämmanderätt (jfr 3 §). Det finns inte heller någon skyldighet&lt;br&gt;att underrätta de närstående om undersökningen. Rätten att besluta om&lt;br&gt;den rättsmedicinska undersökningen regleras i 18 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regler om beslut om rättsmedicinsk obduktion och&lt;br&gt;rättsmedicinsk likbesiktning. Beslut om sådan undersökning sedan&lt;br&gt;begravning skett får endast meddelas av allmän domstol. Det är här&lt;br&gt;fråga om en synnerligen ingripande åtgärd. Domstolens beslut kan&lt;br&gt;meddelas i en där anhängig rättegång eller i ett särskilt ärende som&lt;br&gt;handläggs enligt lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk undersökning i övrigt får, liksom hittills,&lt;br&gt;meddelas av polismyndighet. Av den tidigare redovisningen framgår att&lt;br&gt;vissa obduktioner kan utföras som ett led i en undersökning som ligger&lt;br&gt;utanför polisens normala arbetsuppgifter. Det kan därför finnas risk for&lt;br&gt;att dessa undersökningar får stå tillbaka för annat som från polisiär&lt;br&gt;synpunkt ter sig angelägnare. Det är emellertid svårt att finna någon&lt;br&gt;annan myndighet eller liknande som bättre än polisen kan ges denna&lt;br&gt;beslutandefunktion. Andra som har mera omedelbara intressen i frågor&lt;br&gt;av detta slag, t.ex. inom arbetarskydd, miljöskydd och säkerheten i&lt;br&gt;hälso- och sjukvården, får på andra sätt verka för att obduktioner kom-&lt;br&gt;mer till stånd där det är befogat och bistå polisen med sin sakkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutsrätten i fråga om rättsmedicinska undersökningar som sker i&lt;br&gt;samband med utredningen av ett brott kan, vid sidan av polisen, till-&lt;br&gt;komma även allmän åklagare eller allmän domstol. Detta överenstämmer&lt;br&gt;med vad som hittills gällt och med den processuella ordningen enligt&lt;br&gt;RB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att polisen och andra beslutande organ tillämpar reg-&lt;br&gt;lerna så att en rättsmedicinsk undersökning alltid utförs när detta är&lt;br&gt;motiverat av rättssäkerhetsskäl. De lokala polismyndigheterna får inte&lt;br&gt;utveckla en praxis som är alltför skiftande. En nära samverkan mellan&lt;br&gt;polisen och den rättsmedicinska professionen är nödvändig. Det kan t.ex.&lt;br&gt;ofta vara värdefullt att polisen konsulterar rättsmedicinsk expertis även&lt;br&gt;innan ett beslut om att inte genomföra en rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinska obduktioner eller likbesiktningar sker, som framgått,&lt;br&gt;ofta som ett led i en förundersökning rörande brott. I dessa och andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;situationer då den rättsmedicinska undersökningen är av betydelse för Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;polisen skall polismyndigheten underrättas om tid och plats för under-&lt;br&gt;sökningen. Enligt paragrafen har polisen vidare en ovillkorlig rätt att&lt;br&gt;närvara vid undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med Lagrådets förslag inleds paragrafen med det grundläggan-&lt;br&gt;de kompetenskravet för att få utföra en rättsmedicinsk undersökning.&lt;br&gt;Undersökningen skall utföras av läkare. Rättsmedicinska undersökningar&lt;br&gt;är dock av kvalificerat slag som i allmänhet kräver specialistkompetens&lt;br&gt;i rättsmedicin. Paragrafen innehåller mot denna bakgrund ett bemyndi-&lt;br&gt;gande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om&lt;br&gt;att få meddela föreskrifter om krav på särskild kompetens för att få&lt;br&gt;utföra en rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;br&gt;Enligt hittillsvarande regler skall en rättsmedicinsk obduktion utföras av&lt;br&gt;chefen för den rättsmedicinska avdelning där obduktionen skall göras&lt;br&gt;eller av den läkare vid avdelningen som chefen bestämmer (2 och 3 §§&lt;br&gt;kungörelsen om rättsmedicinsk obduktion). Obduktion skall vanligen&lt;br&gt;utföras på en rättsmedicinsk avdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns behov av annan kompetens får läkaren ta hjälp av sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett exempel är rättsodontologisk sakkunskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rättsmedicinska undersökningarna har stor betydelse för de rätts-&lt;br&gt;vårdande myndigheternas verksamhet. Inte minst från rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt måste höga krav ställas på hur undersökningarna genomförs och&lt;br&gt;dokumenteras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm-&lt;br&gt;mer bemyndigas därför att meddela ytterligare föreskrifter om förfaran-&lt;br&gt;det vid dessa undersökningar samt om protokoll över undersökningen&lt;br&gt;och om utlåtandet över denna. Bestämmelsen motsvaras i huvudsak av&lt;br&gt;6 § i den hittillsvarande kungörelsen om rättsmedicinska obduktioner&lt;br&gt;enligt vilken bestämmelse Rättsmedicinalverket meddelar nyssnämnda&lt;br&gt;föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa andra ingrepp på avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges regler om anatomisk dissektion. Med detta avses en&lt;br&gt;dissektion som företas i undervisnings- eller forskningssyfte vid en&lt;br&gt;högskoleenhet för undervisning i anatomi. Sådana enheter finns i första&lt;br&gt;hand vid universiteten och Karolinska institutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en avlidens kropp skall få tas i anspråk för dissektion krävs att&lt;br&gt;den avlidne under sin livstid har samtyckt till det. Samtycket skall vara&lt;br&gt;skriftligt. I praktiken brukar användas en skriftlig donationshandling vari&lt;br&gt;donatorns närstående eller anhöriga förklarar sig införstådda med dona-&lt;br&gt;tionen. Att donationen står i överensstämmelse med de närståendes&lt;br&gt;inställning är emellertid inte någon förutsättning. De har inte heller&lt;br&gt;någon vetorätt. Däremot kan de närståendes negativa inställning natur-&lt;br&gt;ligtvis vara skäl för en undervisningsenhet att avböja att ta emot den&lt;br&gt;döda kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skriftliga donationen kan på olika sätt vara villkorad. Det kan Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;gälla t.ex. vad som får tas i anspråk och under vilken tid så får ske. Det&lt;br&gt;vanliga är att en kropp tas i anspråk för dissektion under ca ett år.&lt;br&gt;Donatorn kan emellertid föreskriva både kortare och längre tids an-&lt;br&gt;vändning. Donatorn kan även samtycka till att kroppen får tas i anspråk&lt;br&gt;under obegränsad tid. Enligt bestämmelsen får kroppen, om den avlidne&lt;br&gt;inte har föreskrivit annat, tas i anspråk under högst ett år. Tiden skall&lt;br&gt;räknas från dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 5 kap. 10 § begravningslagen skall stoftet efter en avliden&lt;br&gt;kremeras eller gravsättas snarast möjligt och senast två månader efter&lt;br&gt;dödsfallet. Skattemyndigheten får dock medge anstånd med kremeringen&lt;br&gt;eller gravsättningen om det finns särskilda skäl. En donation av kroppen&lt;br&gt;till en anatomisk institution torde regelmässigt anses som särskilda skäl.&lt;br&gt;Även en kropp som har donerats utan inskränkning i tiden måste dock&lt;br&gt;någon gång begravas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i paragrafen är tillämpliga i fråga om ianspråktagande&lt;br&gt;såväl av en hel kropp som av biologiskt material från kroppen. När det&lt;br&gt;gäller tagande av biologiskt material kan i vissa fall bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen om transplantation m.m. tillämpas alternativt. Det krävs då inte&lt;br&gt;skriftligt samtycke men måste vara klarlagt att ingreppet överensstämmer&lt;br&gt;med den avlidnes eller dennes närståendes inställning på det sätt som vi&lt;br&gt;angett som förutsättning för att vävnad skall få tas för annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras förutsättningarna för att ingrepp för träning av&lt;br&gt;operationsteknik eller för att förbättra eller utveckla en operationsmetod&lt;br&gt;skall få företas. Ett sådant ingrepp i kroppen efter en avliden får ske&lt;br&gt;endast om det är särskilt angeläget. Restriktiviteten har kommit till&lt;br&gt;uttryck i kravet på särskilda skäl. Därutöver krävs att åtgärden är för-&lt;br&gt;enlig med den avlidnes inställning på samma sätt som när det gäller&lt;br&gt;huvudregeln för att få utföra en obduktion. Om den avlidnes egen&lt;br&gt;inställning är okänd eller oklar får inte kroppen tas i anspråk för sådant&lt;br&gt;ingrepp. De närstående har inte möjlighet att i en sådan situation medge&lt;br&gt;användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras tagande av implantat från en avliden. Med implan-&lt;br&gt;tat avses icke-biologiskt material som har infogats i kroppen. Det kan&lt;br&gt;vara t.ex. hjärtstimulatorer (pacemaker), konstgjorda hjärtan eller hjärt-&lt;br&gt;klaffar, led-, arm- och benproteser, ögon- eller öronproteser eller benför-&lt;br&gt;ankrade hörapparater. Även tandguld och amalgamfyllningar är att anse&lt;br&gt;som implantat. Det finns i allmänhet inte någon anledning att ta ut eller&lt;br&gt;avlägsna ett sådant implantat från en avlidens kropp. Vissa implantat,&lt;br&gt;t.ex. hjärtstimulatorer, insulinpumpar och infusionspumpar, kan dock&lt;br&gt;explodera i samband med kremering. Andra kan representera ett inte&lt;br&gt;obetydligt ekonomiskt värde och vara användbara för behandling av&lt;br&gt;annan människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen ger stöd for att ta ut implantat från en avlidens kropp om Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;det behövs för att förebygga fara för människor eller annan väsentlig&lt;br&gt;olägenhet. Om implantatet kan innebära sådan fara får det avlägsnas&lt;br&gt;oberoende av den avlidnes eller de närståendes inställning. Ett exempel&lt;br&gt;är hjärtstimulator (pacemaker). Enligt Socialstyrelsens föreskrifter och&lt;br&gt;allmänna råd om dödsbevis och intyg om dödsorsaken, m.m. (SOSFS&lt;br&gt;1991:7) bör kremering inte ske innan pacemaker avlägsnats på grund av&lt;br&gt;explosionsrisken och av andra skäl. Med annan väsentlig olägenhet avses&lt;br&gt;t.ex. miljöstörningar. Sådana problem bör dock i första hand lösas på&lt;br&gt;annat sätt än genom avlägsnande av implantatet. Bestämmelsen innebär&lt;br&gt;i sig inte något krav på att vissa implantat skall avlägsnas före kreme-&lt;br&gt;ring eller gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket får ett implantat också tas ut ur en avlidens kropp&lt;br&gt;om implantatet skall användas för behandling av en annan människa&lt;br&gt;eller för forskning eller annat medicinskt ändamål, t.ex. en kontroll av&lt;br&gt;implantatets förslitning. Avlägsnande av nu nämnda anledningar kräver&lt;br&gt;den avlidnes eller de närståendes samtycke på samma sätt som gäller i&lt;br&gt;fråga om klinisk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningarna i tredje stycket innebär att den avlidnes anhöriga&lt;br&gt;vanligen skall underrättas innan ett implantat tas ut ur kroppen och att&lt;br&gt;det är läkare som fattar beslut om sådant uttagande. Det bör i allmänhet&lt;br&gt;också vara läkare som utför åtgärden. Bestämmelsen ger dock möjlighet&lt;br&gt;för att även annan med tillräcklig kompetens, efter läkares beslut, skall&lt;br&gt;kunna utföra åtgärden. Undantaget från underrättelseskyldigheten mot-&lt;br&gt;svaras av vad som gäller beträffande obduktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns inte någon beslutande- eller initiativrätt för någon &amp;quot;ägare&amp;quot; till&lt;br&gt;implantatet. I vad mån ett landsting eller ett läkemedelsföretag eller&lt;br&gt;någon annan kan behålla någon form av äganderätt till ett implantat som&lt;br&gt;infogats i en människas kropp regleras inte i detta sammanhang (jfr&lt;br&gt;avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om förutsättningarna för att kroppen&lt;br&gt;efter en avliden skall få balsameras. Döda kroppar balsameras av olika&lt;br&gt;skäl. Det vanligaste är att kroppen behöver skyddas mot förruttnelse&lt;br&gt;under tiden fram till dess begravning sker eller kroppen skall överlämnas&lt;br&gt;till en anatomisk institution. Balsamering sker i dessa fall således av&lt;br&gt;sanitära skäl. För sådana skäl får balsamering äga rum oberoende av den&lt;br&gt;avlidnes eller dennes närståendes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om balsamering bör fattas av chef, läkare eller annan i&lt;br&gt;ansvarig ställning. Huvudmannen för den sjukvårdsenhet, rättsmedicinska&lt;br&gt;avdelning, bårhus eller bisättningslokal där kroppen förvaras bör utfärda&lt;br&gt;regler i detta hänseende. Av 26 § följer att ett beslut i fråga om balsa-&lt;br&gt;mering i strid med den avlidnes eller de närståendes inställning inte får&lt;br&gt;överklagas. Detta gäller oavsett om beslutet innebär att balsamering skall&lt;br&gt;ske eller att sådan åtgärd inte skall vidtas. Det är angeläget att balsame-&lt;br&gt;ring i strid med den avlidnes eller de närståendes vilja sker restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balsamering av andra skäl än sanitära får företas endast på begäran av Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;den som i egenskap av anhörig eller närstående eller annars ordnar med&lt;br&gt;gravsättningen (5 kap. 1 § begravningslagen). Det kan här vara fråga om&lt;br&gt;sådana fall där kroppen balsameras för att kunna visas upp som ett led i&lt;br&gt;en begravningsritual. I likhet med vad som enligt begravningslagen&lt;br&gt;gäller beträffande gravsättning och kremering bör de närstående även i&lt;br&gt;frågan om balsamering i görligaste mån följa den avlidnes önskemål.&lt;br&gt;Om åtgärden kan antas stå i strid med den avlidnes inställning bör&lt;br&gt;balsamering inte ske.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen straffbeläggs ingrepp på en avliden människa i strid med&lt;br&gt;denna lag. Att gärningen är brott endast om den begås uppsåtligen anges&lt;br&gt;uttryckligen i lagen i förtydligande syfte (jfr 1 kap. 2 § BrB). Straffbe-&lt;br&gt;stämmelsen tar i första hand sikte på sådana situationer då en obduktion&lt;br&gt;eller annat ingrepp i en avlidens kropp utförs utan att föreskriven under-&lt;br&gt;rättelse har skett till närstående. En obduktion m.m. som i övrigt genom-&lt;br&gt;förs i strid med denna lag utan att förutsättningarna härför är för handen&lt;br&gt;kan ofta vara straffbar som brott mot griftefrid enligt 16 kap. 10 § BrB.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En läkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet inte fullgör vad som&lt;br&gt;åligger honom eller henne kan ibland bli föremål för disciplinpåföljd&lt;br&gt;m.m. enligt lagen (1994:954) om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens område. Som tidigare angivits kan dock disciplinpåföljd&lt;br&gt;inte åläggas någon för brister när det gäller omhändertagandet av avlidna&lt;br&gt;patienter (3 och 4 §§ lagen om disciplinpåföljd m.m. på hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdens område jämförd med 4 § lagen [1994:953] om åligganden för&lt;br&gt;personal inom hälso- och sjukvården). Straffbestämmelsen ersätter&lt;br&gt;således det disciplinära förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser om överklagande. Beslut enligt lagen&lt;br&gt;får överklagas endast om det följer av en särskild föreskrift. Undantaget&lt;br&gt;gäller bl.a. om överklagande är möjligt enligt en föreskrift i rättegångs-&lt;br&gt;balken. Så kan t.ex. vara fallet om ett mål försenas i onödan genom&lt;br&gt;rättens beslut om rättsmedicinsk obduktion (49 kap. 7 § RB). Över-&lt;br&gt;klagande är också möjligt när det gäller ett slutligt beslut i ett särskilt&lt;br&gt;domstolsärende om exhumering (jfr 49 kap. 3 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den generella möjligheten att överklaga polismyndig-&lt;br&gt;hetens beslut (8 kap. 1 § polisförordningen [1984:730], omtryckt&lt;br&gt;1995:121) torde det däremot inte finnas någon som beslutet angår i den&lt;br&gt;mening som avses i 22 § förvaltningslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1996. De nya reglerna skall&lt;br&gt;ersätta bestämmelserna i obduktionslagen (1975:191) och i kungörelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1973:710) om rättsmedicinsk obduktion. Några särskilda övergångs- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;regler har inte ansetts behövliga (jfr kommentaren till ikraftträdande- och&lt;br&gt;övergångsbestämmelserna till lagen om transplantation m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1987:269) om&lt;br&gt;kriterier för bestämmande av människans död&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelserna i lagen om kriterier för bestämmande av männi-&lt;br&gt;skans död gäller att en människa är död när hjärnans samtliga funktioner&lt;br&gt;totalt och oåterkalleligt har fallit bort. Det ankommer på läkare att&lt;br&gt;fastställa att döden har inträtt. Detta kan ske antingen om andning och&lt;br&gt;blodcirkulation har upphört och varit stillastående viss tid eller efter en&lt;br&gt;undersökning av hjärnan. I sistnämnda fall kan andning och blodcirkula-&lt;br&gt;tion upprätthållas på konstgjord väg. I paragrafen, som är ny, regleras&lt;br&gt;under vilka förutsättningar medicinska insatser får fortsättas sedan det&lt;br&gt;har fastställts att döden har inträtt (jfr avsnitt 11). Med medicinska&lt;br&gt;insatser avses sådana åtgärder som skulle innebära vård eller behandling&lt;br&gt;om den avlidne fortfarande hade varit i livet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den i paragrafen outtalade huvudregeln skall vård och behand-&lt;br&gt;ling upphöra när dödsfallet har konstaterats. Medicinska insatser fyller&lt;br&gt;då inte längre någon behandlingsfunktion. Undantag härifrån får göras i&lt;br&gt;två situationer som har det gemensamt att de fortsatta medicinska&lt;br&gt;insatserna kan ha väsentlig betydelse for en eller flera andra människors&lt;br&gt;liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en människa har förklarats död får medicinska insatser for det&lt;br&gt;första fortsättas om det behövs för att bevara organ eller annat biologiskt&lt;br&gt;material i avvaktan på ett transplantationsingrepp. En förutsättning for&lt;br&gt;transplantation av vissa organ, t.ex. hjärta och lunga, är att cirkulationen&lt;br&gt;upprätthålls i den avlidna kroppen. I andra fall såsom njurtransplanta-&lt;br&gt;tioner förbättras möjligheten till en ffamgånsrik transplantation. Åtgärder&lt;br&gt;som kräver eller underlättas av respiratorinsatser efter döden bör dock&lt;br&gt;vidtas skyndsamt (jfr sista meningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinska insatser skall vidare få fortsättas när det gäller en avliden&lt;br&gt;gravid kvinna for att rädda livet på det väntade barnet. Om en gravid&lt;br&gt;kvinna drabbas av total hjärninfarkt och graviditeten är så långt fram-&lt;br&gt;skriden att fostret bedöms livsdugligt kan kvinnan förlösas. Även denna&lt;br&gt;åtgärd bör vidtas skyndsamt. Det bör ske inom några timmar eller högst&lt;br&gt;ett dygn. Detta överensstämmer med vad Socialstyrelsen uttalat i allmän-&lt;br&gt;na råd (SOSFS 1993:6 om ändring i SOSFS 1987:32). Begränsningen av&lt;br&gt;när medicinska insatser får fortsättas ligger främst i att fostret skall vara&lt;br&gt;livsdugligt vid den tidpunkt då kvinnan förklaras död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insatserna får enligt sista meningen i paragrafen inte i något fall pågå&lt;br&gt;längre tid än 24 timmar, om det inte finns synnerliga skäl. Synnerliga&lt;br&gt;skäl kan föreligga om ett kortare överskridande av tidsfristen gör det&lt;br&gt;möjligt att i ett konkret fall rädda ett människoliv. Uttrymmet for att&lt;br&gt;tillämpa undantagsregeln i andra fall torde vara näst intill obefintligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14.4 Förslaget till lag om ändring i begravningslagen&lt;br&gt;(1990:1144)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen finns bestämmelser av i huvudsak administrativ natur som&lt;br&gt;reglerar vad som gäller beträffande dödsbevis då läkare som utfärdar&lt;br&gt;dödsbeviset (jfr 2 §) anser att det kan finnas skäl för en rättsmedicinsk&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första styckets första mening är dels en redaktionell an-&lt;br&gt;passning till den föreslagna lagen om obduktion m.m., dels en samord-&lt;br&gt;ning av bestämmelsen i begravningsförordningen (1990:1147) om att&lt;br&gt;vissa dödsfall skall anmälas till polisen med vad som redan föreskrivs i&lt;br&gt;paragrafen om att dödsbeviset i dessa fall skall lämnas till polisen. Syftet&lt;br&gt;med ändringen, som innebär att 13 b § andra stycket begravningsför-&lt;br&gt;ordningen kan upphävas, är att bättre samordna föreskrifterna och att&lt;br&gt;göra dem lättare att överblicka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i den hittillsvarande paragrafen har delats upp i två&lt;br&gt;stycken. Ändringen i det nya andra stycket innebär vidare att den läkare&lt;br&gt;eller sjukvårdsinrättning som lämnar ett dödsbevis till polisen befrias&lt;br&gt;från skyldigheten att även underrätta skattemyndigheten om dödsfallet.&lt;br&gt;Denna uppgift får i stället polismyndigheten. Därigenom skapas förut-&lt;br&gt;sättningar för Rikspolisstyrelsen (RPS) och Riksskatteverket (RSV) att&lt;br&gt;tillsammans utarbeta enkla och säkra rutiner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har slutligen polisen befriats från skyldigheten att&lt;br&gt;skaffa intyg om dödsorsaken vid sådana dödsfall då dödsbeviset har&lt;br&gt;lämnats till polisen. Denna fråga behandlas i kommentaren till 5 § andra&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nya andra stycket klarläggs vad som skall gälla när ett dödsbevis&lt;br&gt;har lämnats till polisen men polisen därefter beslutar att någon rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk undersökning inte skall göras (jfr 18 § lagen om obduktion m.m.).&lt;br&gt;Bestämmelsen innebär att polisen i denna situation skall underrätta den&lt;br&gt;läkare eller sjukvårdsinrättning som överlämnat dödsbeviset till polisen&lt;br&gt;om att någon rättsmedicinsk undersökning inte kommer att ske. Efter en&lt;br&gt;sådan underrättelse svarar läkaren eller sjukvårdsinrättningen för att&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken utfärdas (jfr 5 § detta kapitel och 13 b § be-&lt;br&gt;gravningsförordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen i första stycket är en följd av att Socialstyrelsen fr.o.m. den&lt;br&gt;1 juli 1994 har ansvaret för dödsorsaksstatistiken (jfr förordningen&lt;br&gt;[1992:1668] om den officiella statistiken, omtryckt 1994:1108). Regle-&lt;br&gt;ringen av vart intygen om dödsorsaken skall sändas bör fortsättningsvis&lt;br&gt;kunna ske i förordning. Ett bemyndigande härom har därför tagits in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits in ett annat bemyndigande för regeringen.&lt;br&gt;Regeringen får enligt detta bestämma vilken myndighet som skall sända&lt;br&gt;in dödsorsaks intyget efter rättsmedicinsk undersökning. Enligt det&lt;br&gt;hittillsvarande andra stycket har polisen haft att sända intyget till Statis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiska centralbyrån (SCB). I praktiken har detta kommit att innebära att Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;polisen vidarebefordrar sådana intyg från Rättsmedicinalverkets (RMV)&lt;br&gt;rättsmedicinska avdelningar. Samtidigt har utvecklats en rutin enligt&lt;br&gt;vilket dessa avdelningar sänder kopior av intygen direkt till SCB för att&lt;br&gt;undvika det merarbete som det innebär att i efterhand ta fram nya kopior&lt;br&gt;av intyg som av någon anledning inte nått SCB. RMV har framhållit att&lt;br&gt;de rättsmedicinska avdelningarna på ett mer ändamålsenligt sätt kan&lt;br&gt;tillgodose polisens behov av information om dödsorsaken enligt rutiner&lt;br&gt;som RMV och RPS tillsammans kan utarbeta. Det kan också, t.ex. med&lt;br&gt;hjälp av ADB, utarbetas enkla och ekonomiska rutiner om uppgifterna&lt;br&gt;om dödsorsaken lämnas direkt från RMV till SCB eller annan myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 paragrafen finns bestämmelser om intyg för gravsättning eller kreme-&lt;br&gt;ring. Paragrafen ändras endast i andra stycket. Denna ändring är en&lt;br&gt;redaktionell anpassning till följd av att förutsättningarna för att rätts-&lt;br&gt;medicinska undersökningar skall få göras regleras i den föreslagna lagen&lt;br&gt;om obduktion m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Transplantation -&lt;br&gt;etiska medicinska och rättsliga aspekter&lt;br&gt;(SOU 1989:98)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Grundläggande överväganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De problem som vi behandlar i detta betänkande avser i första hand&lt;br&gt;människors möjlighet och villighet att hjälpa varandra genom att lämna&lt;br&gt;organ för transplantation. Till de direkt eller indirekt berörda hör patien-&lt;br&gt;ten som mottar organet, dennes anhöriga, donatorn och donatorns an-&lt;br&gt;höriga, läkare, sjuksköterskor och övrig vårdpersonal samt beslutsfattare&lt;br&gt;på olika nivåer i samhället. Både enskilda och grupper kan här ha delvis&lt;br&gt;olika intressen, som ibland kan komma i konflikt med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett allmänt intresse är att det skapas bästa möjliga förutsättningar för&lt;br&gt;en god vård och att vårdresurserna fördelas på ett så rättvist och effek-&lt;br&gt;tivt sätt som möjligt. Vårdpersonalen vill utnyttja sitt kunnande för att&lt;br&gt;hjälpa så många människor som möjligt och önskar därför resurser för&lt;br&gt;att kunna utveckla verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sjuka människor kan behöva nya organ för att överleva. Detta förut-&lt;br&gt;sätter organdonationer. Men det är viktigt att döda kroppar visas respekt&lt;br&gt;och att de anhöriga till en avliden får hjälp och stöd i sorgearbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår uppgift har varit att överväga hur avvägningen av dessa intressen&lt;br&gt;bör göras och vilka principer som bör följas. Det är då att märka att det&lt;br&gt;inte - som det ibland sägs - är sjukvården eller transplantationskirur-&lt;br&gt;gema som behöver organ utan organen behövs för att svårt sjuka männi-&lt;br&gt;skor skall kunna överleva eller leva ett bättre liv. Om vi skall bedriva en&lt;br&gt;transplantationsverksamhet är det inte den enskildes intresse som står&lt;br&gt;mot samhällets. Samhället är vi alla, och vi har alla ett gemensamt&lt;br&gt;intresse av att transplantationsverksamheten fungerar och bedrivs på ett&lt;br&gt;etiskt godtagbart sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enskilde vet aldrig på förhand vilken roll som kan blir aktuell för&lt;br&gt;honom: donatorns eller mottagarens. Lika lite vet han vad ödet kan ha i&lt;br&gt;beredskap för släktingar och vänner. Den som är beredd att ta emot&lt;br&gt;organ i en nödsituation är naturligtvis tacksam att det då finns någon&lt;br&gt;som donerat organ. Om alla vill ta emot organ men ingen vill ge, kan&lt;br&gt;inte sjukvården hjälpa dem som behöver genomgå en transplantation för&lt;br&gt;att överleva eller väsentligt förbättra sin livskvalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är samtidigt viktigt att transplantationsverksamheten sker i former&lt;br&gt;som är förenliga med människors önskemål och som bidrar till att&lt;br&gt;bevara och befästa förtroendet för sjukvården. I ett längre perspektiv är&lt;br&gt;detta nödvändigt för alla inblandade parter. Stor vikt måste därför läggas&lt;br&gt;vid etiska och psykologiska synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Allmän bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Transplantation innbär överföring av organ eller annat biologiskt mate-&lt;br&gt;rial. Detta kan göras hos en och samma individ på så sätt att skadad&lt;br&gt;vävnad ersätts med samma typ av vävnad som tas från ett annat ställe i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kroppen på patienten. Men mera betydelsefullt är att transplantation&lt;br&gt;också kan ske genom att organ eller vävnad flyttas från en människa till&lt;br&gt;en annan. Det är endast denna form av transplantation som vi uppehåller&lt;br&gt;oss vid i detta betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med en transplantion är att behandla mottagaren för sjukdom&lt;br&gt;eller kroppsskada. Organ och annat biologiskt material kan tas for detta&lt;br&gt;ändamål såväl från levande som från avlidna människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra uppgifter enligt direktiven (kapitel 1) har varit att se över trans-&lt;br&gt;plantationslagen och då särskilt samtyckesreglema. Denna översyn har&lt;br&gt;avsett såväl de regler som gäller beträffande levande som reglerna om&lt;br&gt;avlidna donatorer. Som framgår av det följande har vi haft att pröva&lt;br&gt;också vissa andra frågor som ansluter till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktiven ingår i vårt uppdrag även uppgifter som inte direkt&lt;br&gt;har att göra med transplantationer. Vi har ansett att de lämpligen bör tas&lt;br&gt;upp till prövning i ett kommande betänkande. Det gäller här främst&lt;br&gt;frågan om samtyckesreglema vid klinisk obduktion och andra åtgärder&lt;br&gt;med döda kroppar än transplantationsingrepp. Vidare gäller det möjlig-&lt;br&gt;heterna att använda aborterade foster i forsknings- och behandlingssyfte,&lt;br&gt;omhändertagande av dödfödda foster samt sådana transplantationsingrepp&lt;br&gt;som kan ha genetiska konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medicinska bakgrunden till transplantationsingrepp ägnas stort&lt;br&gt;utrymme i betänkandet (kapitel 2). Transplantationsverksamheten har&lt;br&gt;utvecklats mycket snabbt under de senaste decennierna och den är i dag&lt;br&gt;etablerad inom sjukvården runt om i världen. 1 Sverige utförs organ-&lt;br&gt;transplantationer av njure, hjärta, lever och pankreas. Planer på kombine-&lt;br&gt;rad hjärt-lungtransplantationer är långt framskridna. Bland annan slags&lt;br&gt;vävnad som transplanteras märks blod, benmärg, benvävnad och hom-&lt;br&gt;hinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet organdonatorer bland avlidna i Sverige har under senare tid&lt;br&gt;varit ca 150 om året, vilket motsvarar 18 donatorer per miljon invånare.&lt;br&gt;Detta är en internationellt sett hög siffra. Från organdonatorema har man&lt;br&gt;kunnat ta till vara ca 300 njurar. Enligt aktuella uppskattningar är det&lt;br&gt;årliga behovet ca 500 njurar. Dryckt två tredjedelar av alla donatorer har&lt;br&gt;varit lämpliga som donatorer av lever och pankreas och något mer än&lt;br&gt;hälften som hjärtdonatorer. Det betyder att den årliga tillgången i&lt;br&gt;Sverige på levrar och pankreas i dag kan beräknas uppgå till ca 110 och&lt;br&gt;på hjärtan till ca 70. Tillgången på levrar anses ungefär svara mot&lt;br&gt;behovet medan det årliga behovet av hjärtan beräknas vara ca 100 på&lt;br&gt;några års sikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare 90 procent av de njurtransplanterade överlever på längre sikt&lt;br&gt;efter operationen. Även hjärttransplantationerna börjar uppvisa i det&lt;br&gt;närmaste samma höga överlevnadstal. Resultaten av levertransplantatio-&lt;br&gt;ner är mer varierande. Ettårsöverlevnaden uppskattas till i genomsnitt 75&lt;br&gt;procent. Men transplantationer är inte bara en fråga om överlevnadstid.&lt;br&gt;De har betydelse också på det sättet att de ger en bättre livskvalitet än&lt;br&gt;de alternativa behandlingsmetoderna, där sådana finns. Bl.a. har det visat&lt;br&gt;sig att en njurtransplantation kan leda till god rehabilitering inte var&lt;br&gt;medicinskt utan också psykiskt och socialt. Även hjärttransplantationer&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan medföra god livskvalitet hos mottagaren och ofta möjliggöra en&lt;br&gt;återgång i förvärvsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Levande människor som organdonatorer förekommer bara vid njur-&lt;br&gt;transplantationer och i enstaka fall vid partiell transplantation av pan-&lt;br&gt;kreas och lever. 1 Sverige utgör andelen njurar som transplanteras från&lt;br&gt;levande människor ca 20 procent. Mest förekommer transplantationer&lt;br&gt;mellan föräldrar och barn eller mellan syskon. Skälen till att organ från&lt;br&gt;levande donatorer ibland används är dels att det råder brist på organ från&lt;br&gt;levande avlidna, dels att resultatet kan bli bättre om organ tas från en&lt;br&gt;nära anhörig. Genom den förbättrade immunosuppressionen har dock&lt;br&gt;önskemålet om genetisk överenskommelse minskat i betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från rättsliga synpunkter (kapitel 3) finns inga hinder mot transplanta-&lt;br&gt;tionsingrepp vare sig på en levande människa som samtyckt till in-&lt;br&gt;greppet eller på en avliden. En allmän rättslig utgångspunkt är dock att&lt;br&gt;respekten för den enskildes integritet iakttas. Beträffande avlidna gäller&lt;br&gt;att ingreppet skall tillgodose kraven på en pietetsfull behandling av den&lt;br&gt;döda kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nuvarande reglerna (kapitel 4) upptas i transplantationslagen&lt;br&gt;(1975:190). Beträffande levande föreskrivs att transplantationsingrepp får&lt;br&gt;ske om donatorn skriftligen samtyckt till ingreppet. Särskilda regler&lt;br&gt;gäller för personer som är under 18 år samt psykiskt sjuka och handi-&lt;br&gt;kappade som saknar förmåga att lämna samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I och med att lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av&lt;br&gt;människans död trädde i kraft den 1 januari 1988 blev det möjligt i&lt;br&gt;Sverige att ta organ för transplantation från avlidna med bibehållen&lt;br&gt;blodcirkulation. Enligt huvudregeln i transplantationslagen krävs att den&lt;br&gt;avlidne under livstiden gett skriftligt samtycke till ingreppet. Finns inte&lt;br&gt;sådant samtycke får ingreppet likväl göras under förutsättning att den&lt;br&gt;avlidne under sin livstid uttalat sig för det eller det av andra skäl finns&lt;br&gt;grundad anledning anta att ingreppet skulle stämma överens med den&lt;br&gt;avlidnes uppfattning. Råder det oklarhet om den avlidnes uppfattning, får&lt;br&gt;ingrepp ske om nära anhörig medger det. Saknas i ett sådant fall nära&lt;br&gt;anhöriga eller är de nära anhöriga oeniga får ingrepp inte göras. - Före&lt;br&gt;en lagändring den 1 januari 1988 gällde vid oklarhet om den avlidnes&lt;br&gt;inställning presumtion för samtycke. Genom lagändringen infördes i&lt;br&gt;stället presumtion för icke-samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En given plats i detta betänkande har den redogörelse vi lämnar om&lt;br&gt;transplantationsregler i andra länder (kapitel 5). Genomgången visar att&lt;br&gt;flertalet länder tillämpar principen om förmodat samtycke, dvs. samtycke&lt;br&gt;förmodas föreligga om inte den avlidne under sin livstid motsatt sig&lt;br&gt;transplantationsingrepp och det heller med hänsyn till exempelvis hans&lt;br&gt;livsåskådning finns anledning anta att ett sådant ingrepp skulle stå i strid&lt;br&gt;med hans uppfattning. Det finns också länder vilkas reglering bygger på&lt;br&gt;principen om uttryckligt samtycke, dvs. att det krävs medgivande från&lt;br&gt;den avlidne själv under livstiden eller - om den avlidne inte uttryckt&lt;br&gt;någon uppfattning i frågan - av hans anhöriga efter dödsfallet. Inte i&lt;br&gt;något land finns ett system med obligatoriskt aktivt samtycke, dvs. där&lt;br&gt;den avlidnes uttryckliga medgivande under livstiden är en absolut&lt;br&gt;förutsättning för ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan hur olika religiösa samfund ser på möjligheterna att företa&lt;br&gt;transplantationsingrepp på avlidna har vi ägnat särskild uppmärksamhet&lt;br&gt;(kapitel 6). Vi har funnit att det allmänt sett finns en positiv inställning,&lt;br&gt;bl.a. inom den romersk-katolska och den protestantiska kyrkan. Men när&lt;br&gt;det gäller kravet på samtycke brukar man göra vissa förbehåll, även om&lt;br&gt;frågan hur samtyckesreglema bör vara utformade oftast inte anses kunna&lt;br&gt;besvaras direkt på grundval av någon religiös lärosats. Svenska kyrkan&lt;br&gt;och olika frikyrkosamfund i Sverige ser transplantationsverksamheten&lt;br&gt;som något positivt som kan bidra till att rädda människoliv och som är&lt;br&gt;väl förenlig med den kristna offertanken. Man framhåller dock som&lt;br&gt;önskvärt ett system som bygger på frivillig donation av den avlidne själv&lt;br&gt;under livstiden (aktivt donationsförfarande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har också bedömt det vara av stort intresse att se hur människor i&lt;br&gt;allmänhet ställer sig till frågan om organdonation. För vår räkning har&lt;br&gt;leg.psykologen Margareta Sanner utfört undersökningar som belyser bl.a.&lt;br&gt;den frågan närmare (SOU 1989:99). 1 betänkandet (kapitel 7) redogör vi&lt;br&gt;för dessa och andra undersökningar som gjorts här i landet och i ut-&lt;br&gt;landet angående allmänhetens inställning till transplantation och organ-&lt;br&gt;donation samt beträffande attityder härtill hos sjukvårdspersonal och&lt;br&gt;anhöriga till avlidna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De svenska undersökningarna av allmänhetens inställning till organ-&lt;br&gt;donation visar att det här finns en övervägande positiv syn hos befolk-&lt;br&gt;ningen. I stort sett samstämmiga resultat ger vid handen att ca två&lt;br&gt;tredjedelar av befolkningen är uttalat positiv till egen organdonation och&lt;br&gt;ungefär en tiondel är klart negativ. Ungefär en femtedel har inte tagit&lt;br&gt;ställning. Andelen positiva är väsentligt större bland yngre än bland&lt;br&gt;äldre. Andelen positiva ökar också med längden av utbildningen. Fler&lt;br&gt;människor är beredda att ta emot organ än att avstå från sådana efter&lt;br&gt;döden. Andelen positiva till att donera anhörigs organ är klart lägre än&lt;br&gt;andelen positiva till egen organdonation.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Etiska aspekter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I kaptitel 8 redovisar vi vår etiska grundsyn. Efter att ha preciserat&lt;br&gt;innebörden i begreppen etik och moral, diskuterar vi den roll fakta och&lt;br&gt;värderingar spelar i den etiska analysen. Vid ställningstagande till etiska&lt;br&gt;problem måste man utgå från både fakta och värderingar. Man kan inte&lt;br&gt;dra en praktisk slutsats om vad som bör göras enbart från fakta-&lt;br&gt;premisser; värderingar och normer behövs också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha preciserat några av de intressekonflikter som föreligger på&lt;br&gt;detta område och beskrivit två huvudtraditioner i etiken (konsekvensetik&lt;br&gt;och pliktetik), som var och en på sitt sätt försöker ange en strategi med&lt;br&gt;vars hjälp problem av detta slag kan hanteras, skisserar vi en etisk&lt;br&gt;plattform. Grunden för denna plattform är det närmande mellan olika&lt;br&gt;huvudtraditioner i etiken som varit ett påtagligt inslag i den etiska de-&lt;br&gt;batten under de senaste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid våra försök att formulera intressekonflikterna och att göra av-&lt;br&gt;vägningarna har vi ofta haft anledning att referera till fyra etiska prin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ciper som diskuterats ingående i standardverk i den medicinsk-etiska&lt;br&gt;litteraturen; självbestämmandeprincipen, godhetsprincipen, rättviseprin-&lt;br&gt;cipen och principen att inte skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa principer innehåller många vaga uttryck. Principerna torde vara&lt;br&gt;allmänt accepterade, men när det kommer till precisering av vissa&lt;br&gt;nyckelbegrepp i dem eller av deras tillämpningsområde kan de skapa&lt;br&gt;kontroverser. Detsamma gäller hur konflikter mellan principerna skall&lt;br&gt;lösas. Vilken princip skall då vara överordnad?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men principerna fyller ändå en viktig funktion. De ger inte det defini-&lt;br&gt;tiva svaret på något etiskt problem. De ger emellertid en utgångspunkt&lt;br&gt;för diskussionen som kan accepteras av människor med vitt skilda&lt;br&gt;moraliska övertygelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom självbestämmandeprincipen har intagit en central ställning i&lt;br&gt;våra överväganden, kommenteras den extra utförligt. Detta sker först och&lt;br&gt;främst genom att relationerna mellan begreppet självbestämmande&lt;br&gt;(autonomi) och en rad andra begrepp som kompetens, beroende, in-&lt;br&gt;formation, person, etc. preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänvisning till självbestämmandeprincipen kan man motivera det&lt;br&gt;i medicinsk etik välkända kravet på informerat samtycke. Kravet på&lt;br&gt;självbestämmande kan tillgodoses på många sätt i konkreta situationer.&lt;br&gt;Autonomiprincipen kräver respekt för andras självbestämmande. Det är&lt;br&gt;emellertid uppenbart att respekten för andras självbestämmande måste&lt;br&gt;förses med vissa restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare innebörden av självbestämmandeprincipen är beroende av&lt;br&gt;vad man anser vara den enskildes egen angelägenhet i olika konkreta&lt;br&gt;fall. Det kan vara svårt att generellt ange detta. Inte heller är det lätt att&lt;br&gt;generellt ange vad en person måste tåla för att en annan skall kunna&lt;br&gt;utnyttja sin självbestämmanderätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta visar att självbestämmandeprincipen ofta måste vägas mot andra&lt;br&gt;principer, t.ex. godhetsprincipen och principen att inte skada. Men hur&lt;br&gt;sådana vägningar skall göras och var gränsen skall dras, avgörs inte av&lt;br&gt;språkbruket och inte heller av psykologiska, sociologiska eller andra&lt;br&gt;empiriska undersökningar. Gränsen måste i sista hand dras på basis av&lt;br&gt;normativa och värderingsmässiga överväganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de principer som ovan nämnts förekommer också en del&lt;br&gt;andra etiska begrepp i diskussionerna om organdonation och transplanta-&lt;br&gt;tion. De viktigaste av dess begrepp är integritet och pietet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett transplantationsingrepp på en levande människa angår i första hand&lt;br&gt;hennes kroppsliga integritet och förutsätter givetvis informerat samtycke.&lt;br&gt;När det gäller transplantationsingrepp på en avliden människa ter sig&lt;br&gt;emellertid saken på många sätt annorlunda. Det rör sig här inte om den&lt;br&gt;avlidnes kroppsliga integritet utan om den levande människans psykiska&lt;br&gt;integritet. En människa kan nämligen under sin livstid vara angelägen&lt;br&gt;om att hennes döda kropp inte kommer att utsättas för fysiska ingrepp&lt;br&gt;som hon har motsatt sig. Ovissheten om i vilken utsträckning hon är&lt;br&gt;skyddad mot sådana ingrepp kan vara en källa till oro och därmed ett&lt;br&gt;hot mot hennes psykiska integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pietet är inte i första hand något som den enskilde har rätt att kräva&lt;br&gt;(och följdaktligen också kan avstå från). I stället är det något som alla är&lt;br&gt;skyldiga att visa. I förhållande till avlidna människor innebär kravet på&lt;br&gt;pietet ett krav på respekt och vördnad inför den döda kroppen. Den får&lt;br&gt;inte skadas eller vanställas. Sådant kan väcka starka känslor - avsky,&lt;br&gt;sorg, olust - hos andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många är berörda av att detta intresse tillgodoses. För den enskilde&lt;br&gt;själv är i regel väsentligt att veta att ingen efter hans död ostraffat kan&lt;br&gt;skada hans kropp. Efterlevande anhöriga och vänner vill kunna bevara&lt;br&gt;bilden av den avlidne sådan han var medan han levde. Om döda kroppar&lt;br&gt;i allmänhet behandlas med respekt av nu levande personer, ökar chanser-&lt;br&gt;na för att deras egna kroppar i framtiden - efter deras död - kommer att&lt;br&gt;behandlas på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pietet är inte något en gång for alla givet och i alla situationer lika.&lt;br&gt;Det är uppenbart att den pietet som enskilda människor känner infor en&lt;br&gt;avliden är av varierande styrka. Intensivast brukar den finnas hos den&lt;br&gt;avlidnes närmaste; hos dem är den en stark levande känsla. Pietets-&lt;br&gt;känslan har också en tidsaspekt som man inte kan bortse från. Banden&lt;br&gt;med den avlidna människan bevaras längst av hennes anhöriga. Med&lt;br&gt;med tiden försvagas de alltmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diskussioner om t.ex. organdonation och obduktion fors ibland på ett&lt;br&gt;sådant sätt att man får (eller ger) intrycket att här står den enskildes&lt;br&gt;intresse mot det allmännas, staten mot individen. Det är viktigt att&lt;br&gt;försöka klarlägga om detta sätt att beskriva problemet är riktigt eller på&lt;br&gt;vilket sätt det är felaktigt. Frågan har också konsekvenser för i vilken&lt;br&gt;mening det är plikt, berömvärt eller indifferent att donera organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det blir lätt en falsk motsättning mellan individens och samhällets&lt;br&gt;intressen. Det rör sig inte här om individen gentemot samhällets utan&lt;br&gt;snarare om förhållandet olika individer eller grupper emellan. Kortsiktigt&lt;br&gt;kan det ligga, eller förefalla ligga, i en individs eller vissa anhörigas&lt;br&gt;intresse att en avlidens kropp bevaras hel dvs. att inget försök görs att&lt;br&gt;tillvarata organ for transplantation. Men samtidigt ligger det i vars och&lt;br&gt;ens långsiktiga intresse att det finns tillgång till organ for transplanta-&lt;br&gt;tion, liksom att människor har förtroende för sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ingrepp på avlidna&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vår uppgift har inte varit inriktad på att finna lösningar som syftar till&lt;br&gt;att förbättra tillgången på organ från avlidna människor. Inte heller har&lt;br&gt;det ankommit på oss att ange några synpunkter i fråga om behovet av&lt;br&gt;resurser for transplantationsverksamheten eller prioriteringen mellan&lt;br&gt;olika patienter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvudfrågan i betänkandet är i stället under vilka förutsättningar&lt;br&gt;ingrepp for transplantationsändamål skall få göras på avlidna (kapitel 9).&lt;br&gt;Våra överväganden i den frågan grundas på de principer som har presen-&lt;br&gt;terats i kapitel 8. Utgångspunkten är att avlidna skall behandlas med&lt;br&gt;respekt och i former som tillgodoser kravet på pietet. Ett transplanta-&lt;br&gt;tionsingrepp på en avliden är med hänsyn till syftet och det sätt på&lt;br&gt;vilket det genomförs väl förenligt med pietetens krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övergripande principen för transplantationsingrepp anser vi vara&lt;br&gt;människans rätt att själv kunna bestämma över sin kropp. Denna själv-&lt;br&gt;bestämmanderätt kan inte sättas ur spel ens av intresset att kunna göra&lt;br&gt;gott genom att använda organ från en död kropp för att behandla sjuka&lt;br&gt;människor (godhetsprincipen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ställningstagande som någon gör beträffande tagande av organ från&lt;br&gt;den döda kroppen kan innebära att han säger antingen jag eller nej till&lt;br&gt;ingrepp. Båda ståndpunkterna är uttryck för självbestämmandet och bör&lt;br&gt;därför respekteras. Det kan alltså enligt vår mening inte var motiverat att&lt;br&gt;den avlidnes anhöriga, för att trygga sina egna intressen av skydd för&lt;br&gt;den psykiska integriteten, skall kunna åsidosätta vad den avlidne beslutat&lt;br&gt;under sin livstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första åtgärden vid en prövning, om ett transplantationsingrepp&lt;br&gt;skall kunna företas på en död kropp, bör således vara att kartlägga om&lt;br&gt;den avlidne tagit ställning i den frågan och vilken inställning han i så&lt;br&gt;fall haft till ingrepp. Det säkraste sättet att få veta hans åsikt är att ta del&lt;br&gt;av en under livstiden lämnad - helst skriftlig - viljeyttring. Man måste&lt;br&gt;dock räkna med att detta önskemål långt ifrån alltid kommer att kunna&lt;br&gt;uppfyllas. Vi vet av gjorda undersökningar att det är enbart relativt få&lt;br&gt;människor som ger till känna och dokumenterar sin positiva eller nega-&lt;br&gt;tiva uppfattning. Man måste således räkna med att det även i framtiden&lt;br&gt;kommer att finnas många människor som avstår från att uttryckligen&lt;br&gt;ange sin inställning i donationsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man ställer upp som ett absolut krav för transplantationsingrepp att&lt;br&gt;det skall föreligga ett uttryckligt (aktivt) samtycke från den avlidne,&lt;br&gt;skulle därför många människors positiva inställning aldrig komma att&lt;br&gt;respekteras. En regel av den innebörden skulle därmed alltför starkt&lt;br&gt;betona den ena sidan av självbestämmandet: att ingrepp inte får göras i&lt;br&gt;strid med den avlidnes vilja. Den andra sidan, att ingrepp bör göras om&lt;br&gt;den avlidne ville det, skulle komma i skymundan. Regeln skulle sålunda&lt;br&gt;kunna komma i konflikt med den princip som den bygger på, nämligen&lt;br&gt;självbestämmandeprincipen. Vi anser att en sådan ordning inte är för-&lt;br&gt;svarlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör också påpekas att en ofrånkommlig konsekvens av ett system&lt;br&gt;med obligatoriskt aktivt samtycke torde vara att tillgången på organ för&lt;br&gt;transplantationsändamål skulle minska inte oväsenligt. Möjligheterna att&lt;br&gt;bistå döende eller svårt sjuka människor skulle därmed i motsvarande&lt;br&gt;mån försämras. För vår ståndpunkt talar även den omständigheten att&lt;br&gt;aktivt samtycke inte i något annat land utgör exklusiv förutsättning för&lt;br&gt;att ingrepp skall få göras. Med ett sådant system i Sverige skulle vi&lt;br&gt;således skilja oss från andra länder i Norden och inom vår kulturkrets i&lt;br&gt;övrigt, vilket också skulle kunna äventyra våra möjligheter att på samma&lt;br&gt;villkor som i dag delta i det internationella samarbetet på transplanta-&lt;br&gt;tionsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan alltså enligt vår mening inte stanna vid att kräva aktivt&lt;br&gt;samtycke som nödvändig förutsättning för transplantationsingrepp på&lt;br&gt;avlidna. Det måste finnas andra möjligheter att bilda sig en uppfattning&lt;br&gt;om den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kravet på utredning om den avlidnes ståndpunkt ansluter&lt;br&gt;vi oss till vad som nu gäller, nämligen att det skall finnas grundad&lt;br&gt;anledning anta att ingreppet skulle vara i överensstämmelse med den av-&lt;br&gt;lidnes uppfattning. Grunden för ett sådant antagande kan var t.ex. den&lt;br&gt;avlidnes allmänna inställning till transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råder det oklart om den avlidnes inställning - han har således inte&lt;br&gt;utövat sin självbestämmanderätt eller det är okänt vilken uppfattning han&lt;br&gt;haft - kan man inte utgå från att han varit vare sig positivt eller negativt&lt;br&gt;inställd till organdonation. Enligt vår mening är det i denna situation&lt;br&gt;rimligt att de anhöriga får göra sin mening gällande. Det finns åtmin-&lt;br&gt;stonde två skäl som talar för detta. Ett är att man kan betrakta de an-&lt;br&gt;höriga som ställföreträdare för den avlidne när det gäller att ta till vara&lt;br&gt;sådana intressen som han kunnat hävda under sin livstid. Genom att ge&lt;br&gt;de anhöriga en viss bestämmanderätt kan man fånga upp ett slags&lt;br&gt;kunskap om den avlidne i det konkreta fallet som inte skulle var möjlig&lt;br&gt;att formalisera som bevisning. Ett annat skäl är att de anhöriga bör ha&lt;br&gt;möjlighet att skydda sig själva mot de psykiska skador eller påfrest-&lt;br&gt;ningar som skulle kunna uppkomma om ett ingrep på en avliden anför-&lt;br&gt;vant sker mot deras vilja. Vi menar att de anhöriga därför har ett be-&lt;br&gt;rättigat intresse av att kunna säga nej till ett transplantationsingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kräva att de anhöriga, i fall då det råder oklarhet om den avlidnes&lt;br&gt;inställning, alltid skall ta uttrycklig ställning innebär att dessa kan ställas&lt;br&gt;inför mycket svåra avgöranden som kan ge anledning till oro och upp-&lt;br&gt;rördhet. Under vårt arbete har vi fått många belägg för att de anhöriga&lt;br&gt;kan ha önskemål om att befrias från ett sådant beslutskrav under sorge-&lt;br&gt;arbetet. De anhörigas bestämmanderätt bör därför inte vara &amp;quot;obligatorisk&amp;quot;&lt;br&gt;utan &amp;quot;frivillig&amp;quot;. Vårt förslag innebär att i oklarhetsfallen ingrepp får&lt;br&gt;göras om någon anhörig inte motsatt sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall således de anhöriga alltid ha en vetorätt i de&lt;br&gt;fall där det råder oklarhet om den avlidnes uppfattning. Det är nödvän-&lt;br&gt;digt att de erbjuds garantier för att denna vetorätt också kan utövas. Vi&lt;br&gt;föreslår därför en regel som innebär ett krav på en absolut underrättelse-&lt;br&gt;skyldighet gentemot de anhöriga. De skall alltid underrättas om ett&lt;br&gt;tilltänkt transplantationsingrepp och om sin rätt att förbjuda det. Det&lt;br&gt;ligger i sakens natur att de anhöriga efter underrättelsen måste ges skälig&lt;br&gt;betänketid och tid för inbördes samråd. Om ingen anhörig kan påträffas&lt;br&gt;skall ingrepp inte få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den avlidne saknar anhöriga och han inte skriftligen eller på något&lt;br&gt;annat betryggande sätt gett uttryck för sin ståndpunkt i frågan om organ-&lt;br&gt;donation är bedömningsunderlaget som regel så bräckligt att det över&lt;br&gt;huvud taget inte medger några slutsatser om hans inställning. Finner&lt;br&gt;man i en sådan situation att det råder oklarhet om vad den avlidne hade&lt;br&gt;för uppfattning, bör enligt vår mening ingrepp inte få företas. På så sätt&lt;br&gt;ger man också människor, som inte efterlämnar någon som kan bevaka&lt;br&gt;deras rätt, garantier för att de inte kan komma i fråga som donatorer om&lt;br&gt;det inte finns skäl att tro att de själva velat det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ingrepp på avlidna underåriga eller psykiskt handi-&lt;br&gt;kappade tillämpas för närvarande inte någon särreglering, och vi föreslår&lt;br&gt;ingen ändring på den punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förhållande till nuvarande lydelse av transplantationslagen föreslår vi&lt;br&gt;däremot den ändringen att begreppet &amp;quot;anhörig&amp;quot; skall bytas ut mot be-&lt;br&gt;greppet &amp;quot;närstående&amp;quot;. Ändrigen syftar till att medge en mer flexibel&lt;br&gt;prövning av vilka som verkligen stått den avlidne så nära att det är&lt;br&gt;befogat att de kan ha inflytande över frågan om ingrepp. Enligt vårt&lt;br&gt;förslag skall bestämmanderätt tillkomma make, barn, föräldrar och andra&lt;br&gt;som före dödsfallet stått den avlidne särskilt nära. I praktiken kan detta&lt;br&gt;inte väntas innebära någon mer omfattande förändring. Liksom hittills&lt;br&gt;kommer det i normalfallen att bli den avlidnes närmaste familj som skall&lt;br&gt;tillfrågas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ingrepp på levande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att tagande av organ och vävnad som inte förnyas, framför allt&lt;br&gt;njurar, från levande donatorer (kapitel 10) bör begränsas i största möj-&lt;br&gt;liga utsträckning. Grunden härför är dels de risker för skador som&lt;br&gt;sådana ingrepp kan medföra för den som berövas organet, del de svårig-&lt;br&gt;heter en tilltänkt donator kan ha att stå emot påtryckningar från om-&lt;br&gt;givningens sida. Om ett ingrepp kan befaras medför allvarlig skada till&lt;br&gt;liv eller hälsa skall det under inga förhållanden få ske. Med hänsyn till&lt;br&gt;den brist som i dag råder på njurar vill vi dock inte föreslå något absolut&lt;br&gt;förbud mot organdonation från vuxna, rättskapabla personer. Det kan var&lt;br&gt;försvarligt om en enskild ställer upp som organdonator i undantagsfall&lt;br&gt;när inga andra behandlingsmöjligheter står till buds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kretsen av möjliga donatorer skall emellertid, enligt vad vi föreslår,&lt;br&gt;begränsas till sådana som är nära släkt med mottagaren eller på annat&lt;br&gt;sätt står denne särskilt nära. Hur den föreslagna begränsningen i övrigt&lt;br&gt;skall genomföras bör det ankomma på Socialstyrelsen att utfärda all-&lt;br&gt;männa råd om. Som förutsättningar för ett sådant ingrepp bör vidare&lt;br&gt;gälla att donatorn ger sitt skriftliga samtycke sedan han informerats om&lt;br&gt;riskerna med ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gäller transplantationen förnyelsebar vävnad såsom benmärg, hud eller&lt;br&gt;blod anser vi att ingrepp bör tillåtas om donatorn är en vuxen, rättskapa-&lt;br&gt;bel person som samtyckt till det. Även i sådana fall måste dock donatorn&lt;br&gt;före ingreppet få noggrann och utförlig information för att kunna fatta&lt;br&gt;ett välgrundat avgörande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler föreslås gälla för transplantationsingrepp som riktas&lt;br&gt;mot någon som är underårig, dvs. under 18 år, eller på grund av psykisk&lt;br&gt;sjukdom eller handikapp av annat slag saknar förmåga att ge samtycke.&lt;br&gt;I sådana fall skall ingrepp få ske bara om det är fråga om förnyelsebar&lt;br&gt;vävnad. Möjligheten att ta en njure från ett barn eller psykiskt handi-&lt;br&gt;kappad upphör härmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av förnyelsebar vävnad kräver benmärg särskild uppmärksanhet. Ett&lt;br&gt;ingrepp för att ta benmärg sker under narkos och det kan i undantagsfall&lt;br&gt;medföra komplikationer för donatorn. Detta talar mot att tillåta ben-&lt;br&gt;märgstransplantationer från underåriga och från psykiskt handikappade&lt;br&gt;som saknar förmåga att ge samtycke till ingreppet. Emellertid kan det&lt;br&gt;från immunologisk synpunkt vara av avgörande betydelse för mottagaren&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att vävnaden kommer från en viss person, t.ex. ett syskon till den sjuke.&lt;br&gt;En benmärgstransplantation från ett underårigt eller psykiskt handikappat&lt;br&gt;syskon kan i ett sådant fall vara den enda möjligheten att rädda den&lt;br&gt;sjuke till livet. Vi anser därför att ingrepp under sådana förhållanden bör&lt;br&gt;vara tillåtna under vissa förutsättningar. Som villkor härför föreslår vi&lt;br&gt;skall gälla att mottagaren är genetiskt besläktad med donatorn och att&lt;br&gt;synnerliga skäl talar för ingreppet, dvs. det skall vara en livsnödvändig&lt;br&gt;behandlingsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det fråga om en underårig förutsätts att vårdnadshavaren eller&lt;br&gt;vårdnadshavama samtycker till ingreppet. Man bör då utgå från att den&lt;br&gt;underåriges egen uppfattning först inhämtas om barnet uppnått sådan&lt;br&gt;mognad att det förstår innebörden av ingreppet. Säger barnet nej till&lt;br&gt;ingreppet får det inte ske oavsett vilken inställning vårdnadhavama har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp på en psykiskt handikappad av den kategori som här avses&lt;br&gt;får inte ske om denne motsätter sig det. Är han positiv till ingreppet&lt;br&gt;krävs ändå förvaltarens eller god mans samtycke för att detta skall få&lt;br&gt;äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ytterligare förutsättning för transplantationsingrepp på en under-&lt;br&gt;årig eller psykiskt handikappad bör gälla att det i särskild ordning prövas&lt;br&gt;om det föreligger synnerliga skäl för ingreppet. Denna prövning skall&lt;br&gt;enligt vårt förslag göras av Socialstyrelsens rättsliga råd. Vi förutsätter&lt;br&gt;att psykologisk eller psykiatrisk sakkunskap anlitas under utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Mindre ingrepp&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande regler gäller transplantationslagen inte i fråga om s.k.&lt;br&gt;mindre ingrepp (kapitel 11). Hit räknas bl.a. tagande av blod, hud och&lt;br&gt;homhinna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att denna särreglering skall avskaffas. Lagen skall alltså&lt;br&gt;fortsättningsvis omfatta alla ingrepp för transplantationsändamål obe-&lt;br&gt;roende av art och omfattning. Beträffande levande donatorer kommer&lt;br&gt;därmed de allmänna bestämmelserna om skriftligt samtycke att gälla.&lt;br&gt;Som enda undantag föreslås att ett samtycke till tagande av blod inte&lt;br&gt;behöver ges skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även när det gäller avlidna donatorer skall mindre ingrepp följa de&lt;br&gt;allmänna samtyckesreglema. Tagande av homhinna, som i regel förut-&lt;br&gt;sätter att hela ögat tas ut, kommer inte längre att undantas från lagen.&lt;br&gt;Enligt vår uppfattning kommer detta inte att leda till några avgörande&lt;br&gt;svårigheter att får fram tillräckligt antal homhinnor för transplantations-&lt;br&gt;ändamål. Antalet potentiella donatorer av homhinnor är nämligen inte -&lt;br&gt;som vid transplantation av hela organ - begränsat till personer som&lt;br&gt;avlidit under pågående respiratorbehandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till frågan om vilka regler som behövs för s.k. mindre ingrepp för&lt;br&gt;andra ändamål än transplantation, t.ex. forskning, återkommer vi i vårt&lt;br&gt;fortsatta arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Information och utbildning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En grundlinje i betänkandet är att den enskilde genom att utnyttja sin&lt;br&gt;självbestämmanderätt bör ta ställning i fråga om organdonation och på&lt;br&gt;något sätt ge denna inställning till känna. Detta förutsätter information&lt;br&gt;(kapitel 12). Informationsinsatserna bör sättas in på bred front så att&lt;br&gt;människor motiveras till ett sådant ställningstagande. Viktiga målgrupper&lt;br&gt;är - förutom allmänheten i stort - elever vid gymnasieskolan och hög-&lt;br&gt;skolorna, värnpliktiga, körkortselever, den föreningsanknutna ungdomen&lt;br&gt;och personalen inom sjukvården. Information bör lämnas i samband med&lt;br&gt;undervisning som förbinds med hälso- och sjukvård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att en mindre broschyr med vissa basfakta om transplanta-&lt;br&gt;tioner och organdonationer skall utarbetas och ges stor spridning. Det är&lt;br&gt;också önskvärt att massmedierna intresseras för frågorna kring organ-&lt;br&gt;donation med hänsyn till den stora genomslagskraft som informationen&lt;br&gt;kan få den vägen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att initiera och samordna de nödvändiga informationsinsatserna bör&lt;br&gt;vara en statlig uppgift. Utbildning av och information till sjukvårdsper-&lt;br&gt;sonalen vilar på sjukvårdshuvudmännen. Verksamheten bör bedrivas&lt;br&gt;kontinuerligt och inte bli av engångsnatur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening är det väsentligt att sjukvårdspersonalen av alla&lt;br&gt;kategorier har tillfredsställande kunskaper i frågor som har anknytning&lt;br&gt;till organdonation och transplantation. Eftersom det här finns brister i&lt;br&gt;dag är det av vikt att utbildningen och fortbildningen på området förbätt-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om läkare och annan vårdpersonal som i sitt dagliga arbete har&lt;br&gt;mer direkt kontakt med organdonation och transplantationsverksamhet&lt;br&gt;framhåller vi vikten av att man beaktar olika psykologiska aspekter&lt;br&gt;avseende personalens egna situation och lägger vikt vid det psykologiska&lt;br&gt;bemötandet av anhöriga. På lokal nivå bör goda rutiner och riktlinjer för&lt;br&gt;handlandet i olika situationer diskuteras och utvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Registrering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I nära anslutning till informationsfrågan prövar vi önskvärdheten av och&lt;br&gt;förutsättningarna för att införa ett system med registrering (kapitel 13).&lt;br&gt;Med ett datorbaserat register skulle människor beredas möjligheter att&lt;br&gt;dokumentera sin inställning till organdonation på ett betryggande sätt.&lt;br&gt;Det skulle också vara möjligt att snabbt och enkelt ta fram de uppgifter&lt;br&gt;som behövs. Som allmänna förutsättningar måste gälla att registret blev&lt;br&gt;rikstäckande, tillgänglig dygnet runt och att det alltid hölls aktuellt. En&lt;br&gt;registrering skulle inte kunna göras obligatorisk utan måste bygga på&lt;br&gt;frivillig anslutning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har undersökt möjligheterna att antingen knyta en registrering till ett&lt;br&gt;redan befintligt register eller inrätta ett nytt, självständigt register för&lt;br&gt;ändamålet. Av de nu befintliga registren är det körkortsregistret som kan&lt;br&gt;anses uppfylla de kriterier vi uppställt för ett donationsregister. Det finns&lt;br&gt;dock skäl som talar mot att koppla ett donationsregister till körkorts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;registret. Om man i stället inrättar ett fristående register skulle det kunna&lt;br&gt;förläggas till sjukvården, lämpligen någon av transplantationsenhetema,&lt;br&gt;vilket måste anses vara en fördel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som gör att vi slutligen avvisar tanken på att införa ett donations-&lt;br&gt;register är att nyttan av ett sådant inte kan anses svara mot de kostnader&lt;br&gt;det skulle kräva. Vi har räknat med att högst 30 procent av befolkningen&lt;br&gt;skulle utnyttja möjligheten att låta registrera sig. Kostnaden för upp-&lt;br&gt;läggningen av ett register - antigen självständigt eller i anknytning till&lt;br&gt;körkortsregister - skulle bli betydande (ca 20 milj. kr. i uppläggnings-&lt;br&gt;kostnad och en årlig driftskostnad på någon miljon kronor). Vi anser det&lt;br&gt;vara mer angeläget att anslå resurser till information om transplantations-&lt;br&gt;verksamheten och om organdonation än att inrätta ett register som i&lt;br&gt;praktiken ger endast marginell nytta. Till denna vår ståndpunkt bidrar att&lt;br&gt;vi anser att de fördelar som skulle vara förenade med ett organdona-&lt;br&gt;tionsregister kan tillgodoses lika väl och kanske t.o.m. bättre genom ett&lt;br&gt;system med s.k. donationskort. Skyddet för enskilda, att organ inte tas&lt;br&gt;mot deras vilja, kan göras betryggande utan ett särksilt register av detta&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Donationskort&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang uppkommer sålunda frågan om införande av dona-&lt;br&gt;tionskort (kapitel 14). Sådana har fått viss spridning i andra länder, bl.a.&lt;br&gt;Storbritannien och USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige förekommer det för närvarande inte donationskort i någon&lt;br&gt;officiell utformning. Vi anser att det skulle innebära fördelar om ett&lt;br&gt;sådant system infördes här i landet. Donationskort skulle ge människor&lt;br&gt;möjlighet att på ett enkelt och inte kostnadskrävande sätt dokumentera&lt;br&gt;sin inställning till organdonation efter döden. Genom att bära kortet med&lt;br&gt;sig skulle den enskilde också få viss garanti för att hans inställning&lt;br&gt;respekteras. De anhöriga skulle inte behöva ställas inför donationsfrågan&lt;br&gt;vid en tidpunkt då de ofta befinner sig i ett traumatiskt chocktillstånd.&lt;br&gt;Också for sjukvårdens del skulle ett system med donationskort innebära&lt;br&gt;fördelar om kortet var tillgängligt när frågan om transplantation blev&lt;br&gt;aktuell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill dock inte överbetona möjligheterna att få människor att utfärda&lt;br&gt;donationskort och därigenom ge till känna sin inställning i donations-&lt;br&gt;frågan. Erfarenheterna från andra länder visar att det är en begränsad del&lt;br&gt;av befolkningen som utfärdar donationskort och av dem är det en mindre&lt;br&gt;del som alltid har kortet på sig. Man måste enligt vår mening räkna med&lt;br&gt;att förhållandena inte skulle bli helt annorlunda i Sverige. Härför talar&lt;br&gt;resultaten av de undersökningar som gjorts och som bl.a. visar på att det&lt;br&gt;hos många människor finns ett motstånd mot att tänka på sådant som&lt;br&gt;har med döden att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men donationskort kan få stor indirekt betydelse genom den upp-&lt;br&gt;märksamhet de får när de sprids i hemmen, på arbetsplatser och andra&lt;br&gt;ställen. Detta kan leda till att korten blir ämne för diskussioner och&lt;br&gt;människor ges anledning att till sina närstående framföra sin uppfattning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i donationsfrågan, även om de inte själva utfärdar något kort eller bär ett&lt;br&gt;sådant på sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med donationskort anser vi vara så stora att vi föreslår att&lt;br&gt;det skall införas ett officiellt system med sådana. Förslaget innebär att&lt;br&gt;staten skall ställa sig bakom och ta ansvaret för att en verksamhet&lt;br&gt;kommer till stånd med donationskort som vänder sig till alla människor&lt;br&gt;i landet. För det praktiska arbetet bör man ta i anspråk alla de krafter&lt;br&gt;som vill verka för att idén skall få fotfäste bland människor och vinna&lt;br&gt;allmän spridning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav vi ställer på ett donationskort innebär bl.a. att de skall ge&lt;br&gt;utrymme för både positiva och negativa ställningstaganden. Vidare bör&lt;br&gt;korten var lätt åtkomliga för allmänheten och tillhandahållas kostnads-&lt;br&gt;fritt. Spridningen av korten bör samordnas med distributionen av in-&lt;br&gt;formation om transplantation och organdonation. Vidare bör korten vara&lt;br&gt;enkla att förstå och fylla i samt ha sådant format att den enskilde kan&lt;br&gt;bära det med sig. Det bör vara egenhändigt undertecknat men något krav&lt;br&gt;på bevittning behöver inte uppställas. Vi anser det också vara angeläget&lt;br&gt;att den som utfärdar kortet kan begränsa sitt medgivande till visst eller&lt;br&gt;vissa organ om han anser det var påkallat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av olika skäl finner vi det mindre lämpligt att använda någon redan&lt;br&gt;befintlig handling, t.ex. körkort eller identitetskort, som donationskort.&lt;br&gt;Vårt förslag blir därför att man skapar ett till innehållet självständigt&lt;br&gt;donationskort. Därmed är inte sagt att det behöver vara fristående. Det&lt;br&gt;kan t.ex. mycket väl fogas till den informationsbroschyr som vi föreslår&lt;br&gt;skall distribueras. En möjlighet är också att låta donationskortet ingå&lt;br&gt;som en del av ett s.k. akutkort, som på enskilt initiativ med stöd av&lt;br&gt;Röda Korset är under utarbetning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att frågan om utformning och spridning av donationskort&lt;br&gt;blir föremål for vidare överväganden under den fortsatta beredningen av&lt;br&gt;detta betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Regelmässig förfrågan hos närstående&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En fråga som vi också tagit upp till prövning gäller hur man i ökad&lt;br&gt;utsträckning skall kunna försäkra sig om att man får veta den avlidnes&lt;br&gt;inställning till organdonation i fall då en sådan kan aktualiseras och den&lt;br&gt;avlidne inte utfärdat eller bär på sig något donationskort. Någon skyl-&lt;br&gt;dighet for sjukvårdens personal att i sådana fall tillfråga den anhöriga&lt;br&gt;om den avlidnes inställning finns inte i Sverige. Tanken har emellertid&lt;br&gt;väckts att efter mönster från USA införa krav på regelmässig förfrågan&lt;br&gt;hos närstående (kapitel 15) i sådana fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att närstående regelmässigt tillfrågas om den avlidnes inställning under&lt;br&gt;livstiden till ett transplantationsingrepp anser vi vara en väsentlig åtgärd&lt;br&gt;for att i praktiken hävda betydelsen av den enskildes självbestämmande-&lt;br&gt;rätt. En annan fördel med ett system med regelmässig hänvändelse till&lt;br&gt;närstående är att detta kan medverka till att frågan om organtagning&lt;br&gt;avdramatiseras och ses som ett normalt inslag i kontakterna mellan&lt;br&gt;sjukvården och de närstående. Däremot är det mer tveksamt om ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådant system få annan än marginell betydelse beträffande tillgången på&lt;br&gt;organ för transplantationsändamål. Detta är emellertid inte avgörande för&lt;br&gt;om en ordning av det slaget bör införas eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör det sålunda vara regel på sjukhusen att man tar&lt;br&gt;upp frågan om organdonation med de närstående när en person avlidit&lt;br&gt;under sådana omständigheter att en organdonation kan aktualiseras. I&lt;br&gt;första hand bör frågan gälla om den avlidne under sin livstid själv tagit&lt;br&gt;ställning för eller emot donation. Skulle det råda oklarhet på denna&lt;br&gt;punkt bör de närstående underrättas om möjligheten av ett transplanta-&lt;br&gt;tionsingrepp och om sin rätt att säga nej till detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi finner det dock inte vara motiverat att införa någon lagstadgad&lt;br&gt;skyldighet för sjukvårdspersonalen att på detta sätt ta upp donations-&lt;br&gt;frågan med en avlidens närstående. Det bör vara en uppgift för sjuk-&lt;br&gt;vården att själv utveckla lämpliga rutiner för sådan regelmässig för-&lt;br&gt;frågan.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förbud mot kommersialisering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under vårt utredningsarbete har vi prövat en fråga som uppmärksammats&lt;br&gt;under senare tid i den allmänna debatten, nämligen förbud mot kommer-&lt;br&gt;sialisering av transplantationsverksamheten (kapitel 16). Vad som&lt;br&gt;särskilt påtalats är att ekonomiskt nödställda personer (främst från tredje&lt;br&gt;världen) avstår från en njure mot löfte om betalning. Frågan har disku-&lt;br&gt;terats i internationella sammanhang och bl.a. medfört att världshälso-&lt;br&gt;organisationen (WHO) i en resolution uppmanat medlemsländerna att&lt;br&gt;vidta åtgärder, bl.a. i form av lagstiftning, for att förhindra köp och&lt;br&gt;försäljning av mänskliga organ för transplantationer. Även de europeiska&lt;br&gt;sjuk- och hälsovårdsministrama har inom Europarådets ram uttalat sig&lt;br&gt;mot att mänskliga organ bjuds ut i vinstsyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på en kommersiell hantering av organ och annan vävnad for&lt;br&gt;tansplantationsändamål väcker omedelbart etiska betänkligheter. Att en&lt;br&gt;del av en levande eller avliden människas kropp betraktas som en vara&lt;br&gt;som kan köpas eller säljas är för det flesta i vårt land helt främmande.&lt;br&gt;Enligt vår uppfattning bör det - som en betydelsefull markering i en for&lt;br&gt;svensk sjukvård viktig policyfråga - slås fast att en kommersialisering&lt;br&gt;av mänskliga organ inte kan godtas utan bör förbjudas. Med ett sådant&lt;br&gt;förbud görs klart att varken en levande människas kroppsliga integritet&lt;br&gt;eller den respekt som skall visas en avliden får göras till föremål for&lt;br&gt;köpslående. Vi menar att ett sådant ställningstagande bidrar till att&lt;br&gt;bevara förtroendet for transplantationsverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår därför att det i transplantationslagen skall införas ett ut-&lt;br&gt;tryckligt förbud mot att för vinnings skull överlåta, förvärva eller för-&lt;br&gt;medla mänskligt biologiskt material som skall användas for transplanta-&lt;br&gt;tion. Förbudet gäller oavsett om det biologiska materialet kommer från&lt;br&gt;en levande eller en avliden person. Det gäller också den som - oberoen-&lt;br&gt;de av vinning - medverkar till att sådant material tas från donatorn och&lt;br&gt;överförs till mottagaren trots att han inser att materialet har varit föremål&lt;br&gt;for straffbar överlåtelse eller förmedling. Ett uppsåtligt handlande i strid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med förbudet skall enligt förslaget straffbeläggas med fängelse eller&lt;br&gt;böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vinning hänför vi inte den ersättning for kostnader som en levande&lt;br&gt;donator kan uppbära för sin medverkan vid en organdonation - t.ex.&lt;br&gt;resekostnader, kostnader för uppehälle och förlorad arbetsfotjänst. Inte&lt;br&gt;heller hänförs hit den ersättning som ett sjukhus kan uppbära på grund&lt;br&gt;av kostnader for uttagande av organ eller vävnad och for bevarande av&lt;br&gt;organet - personalkostnader, sjukvårdsadministrativa kostnader, kost-&lt;br&gt;nader for transport osv. Den mindre ersättning som brukar utbetalas till&lt;br&gt;en blodgivare, för det besvär besöket på blodcentralen orsakar givare,&lt;br&gt;kan inte heller betraktas som vinning. Vad straffbestämmelsen tar sikte&lt;br&gt;på är i stället den profitering av organtransplantationer som skulle kunna&lt;br&gt;uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Övriga frågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Slutligen innefattar betänkandet vissa överväganden i fråga om bl.a.&lt;br&gt;anonymitetsskydd (avsnitt 17.1). Rätten till sekretess inom hälso- och&lt;br&gt;sjukvården och annan medicinsk verksamhet bör gälla också till förmån&lt;br&gt;för donatorer och mottagare av transplantat. Detta önskemål är i allt&lt;br&gt;väsentligt tillgodosett med de nuvamande reglerna. I sekretesslagen bör&lt;br&gt;dock ingrepp enligt transplantationslagen uttryckligen anges som exem-&lt;br&gt;pel på annan medicinsk verksamhet, för vilken sekretess gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi behandlar också kortfattat frågan om behörighet att besluta om&lt;br&gt;transplantationsingrepp (avsnitt 17.2). Någon ändring av nuvarande&lt;br&gt;regler härom anser vi inte vara påkallad. Däremot föreslår vi att formu-&lt;br&gt;leringen &amp;quot;beslut om ingrepp&amp;quot; i transplantationslagen i förtydligande syfte&lt;br&gt;ersätts med &amp;quot;beslut i fråga om ingrepp&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Aborterade foster &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;m.m. (SOU 1991:42) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilagal&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I ett tidigare betänkande (SOU 1989:98) Transplantation har vi redovisat&lt;br&gt;generella överväganden i de frågor av etisk, medicinsk och rättslig art&lt;br&gt;som aktualiseras vid sådan transplantation som består i att organ eller&lt;br&gt;annat biologiskt material tas från en levande eller avliden person för att&lt;br&gt;i behandlingssyfte överföras till en annan person. I detta betänkande tar&lt;br&gt;vi i ett avsnitt upp en särskild form av transplantation, nämligen sådan&lt;br&gt;som kan ge upphov till genetiska konsekvenser av det slag som uppstår&lt;br&gt;vid överföring av könsceller (ägg och sperma) och de organ (äggstockar&lt;br&gt;och testiklar) i vilka könscellerna produceras. Tyngdpunkten i betänkan-&lt;br&gt;det ligger emellertid på två avsnitt som rör foster. I det ena behandlas&lt;br&gt;frågor om tillvaratagande av vävnad från aborterade foster for medicin-&lt;br&gt;ska ändamål, bl.a. transplantation. Ämnet för det andra avsnittet är hur&lt;br&gt;man inom sjukvården skall gå till väga för att på ett respektfullt sätt ta&lt;br&gt;om hand aborterade och dödfödda foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett avslutande betänkande kommer vi att behandla bl.a. frågor om&lt;br&gt;klinisk och rättsmedicinsk obduktion samt vissa frågor om användning&lt;br&gt;av biologiskt material från människor för andra medicinska ändamål än&lt;br&gt;behandling av sjukdom eller kroppsskada hos annan person.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Användning av vävnad från aborterade foster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under senare år har möjligheterna att använda vävnad från foster för&lt;br&gt;skilda medicinska ändamål börjat uppmärksammas. Det som tilldragit sig&lt;br&gt;störst intresse är utvecklingen på transplantationsforskningens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag är att ange förutsättningarna för att vävnad från abortera-&lt;br&gt;de foster skall få användas för de olika ändamål som kan komma i&lt;br&gt;fråga. Häri ingår att pröva vilka användningssätt som kan motivera att&lt;br&gt;fostervävnad skall få tas i anspråk. En annan viktig uppgift är att över-&lt;br&gt;väga i vad mån det bör krävas samtycke av någon enskild eller tillstånd&lt;br&gt;av en myndighet för att åtgärden skall få vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abort är den medicinska beteckningen på ett missfall. Ett missfall är&lt;br&gt;när en graviditet avbryts och fostret framföds utan tecken till liv. Miss-&lt;br&gt;fallet kan antingen ske som en spontan abort eller framkallas med avsikt&lt;br&gt;- provocerad abort. Av det sagda följer att vårt uppdrag endast gäller&lt;br&gt;foster som är döda och som befinner sig utanför livmodern. Om aborten&lt;br&gt;varit spontan eller provocerad är däremot principiellt utan betydelse. I&lt;br&gt;praktiken är det emellertid så att det nästan uteslutande är foster från&lt;br&gt;provocerade (legala) aborter som kommer i fråga för sådan användning&lt;br&gt;som här är aktuell. Abortlagstiftningen anger alltså den yttre ramen för&lt;br&gt;den verksamhet som bedrivs med användning av vävnad från aborterade&lt;br&gt;foster. I vårt uppdrag har inte ingått att i något avseende ompröva reg-&lt;br&gt;lerna om abort utan vi har tagit den nu gällande abortlagen till utgångs-&lt;br&gt;punkt för övervägandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redogör vi för den verksamhet med användning av&lt;br&gt;fostervävnad som för närvarande pågår vid sjukhus och i forskningslabo-&lt;br&gt;ratorier runt om i världen. Tyngdpunkten i framställningen ligger på an-&lt;br&gt;vändningen av vävnad från aborterade foster inom transplantationsforsk-&lt;br&gt;ningen. Viktiga resultat har här uppnåtts, särskilt när det gäller forsk-&lt;br&gt;ningen kring Parkinsons sjukdom. Även andra hjärnsjukdomar såsom&lt;br&gt;Alzheimers sjukdom och Huntingtons chorea (danssjuka) har nämnts&lt;br&gt;bland de sjukdomar som i framtiden kan tänkas bli möjliga att behandla&lt;br&gt;med transplantation av fostervävnad. Ett annat viktigt forskningsområde&lt;br&gt;där användning av vävnad från aborterade foster tillmätts betydelse är&lt;br&gt;diabetes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi berör också den avancerade forskning kring främst Parkinsons sjuk-&lt;br&gt;dom och diabetes som bedrivs i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av vävnad från aborterade foster är inte lagreglerad i&lt;br&gt;Sverige. Såvitt verksamheten gäller transplantation styrs den i stället av&lt;br&gt;etiska riktlinjer utfärdade av Svenska Läkaresällskapets delegation för&lt;br&gt;medicinsk etik. De nu gällande riktlinjerna, som är från maj 1988, åter-&lt;br&gt;ger vi i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör vävnad från aborterade foster få användas endast&lt;br&gt;under förutsättning att den kan tas till vara i former som är godtagbara&lt;br&gt;från pietetssynpunkt och att den skall användas för något angeläget än-&lt;br&gt;damål. Användning för andra ändamål än medicinska bör inte vara tillåt-&lt;br&gt;en. Till de tänkbara användningsområden räknar vi bl.a. forskning, be-&lt;br&gt;handling, diagnostik och undervisning inom medicinen. En ytterligare&lt;br&gt;förutsättning bör vara att det finns särskilda skäl att använda foster-&lt;br&gt;vävnad för att tillgodose ändamålet. För att särskilda skäl skall anses&lt;br&gt;föreligga måste användningen avse ett i hög grad nyttigt ändamål och&lt;br&gt;utgöra en adekvat metod att uppnå ändamålet. Fostervävnad bör enligt&lt;br&gt;vår mening inte få användas om det finns en godtagbar, alternativ metod&lt;br&gt;att uppnå motsvarande resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen huruvida det föreligger särskilda skäl att använda foster-&lt;br&gt;vävnad för ett visst syfte bör enligt vårt förslag anförtros socialstyrelsen.&lt;br&gt;Utan tillstånd av socialstyrelsen får vävnad från aborterade foster inte&lt;br&gt;användas. Även de forskningsetiska kommittéernas kompetens bör emel-&lt;br&gt;lertid tas till vara. Vi förutsätter att det i socialstyrelsens beslutsunderlag&lt;br&gt;regelmässigt ingår ett yttrande av en sådan kommitté, om ansökningen&lt;br&gt;avser användning för forskningsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många människor är på olika sätt berörda av frågan om användning av&lt;br&gt;vävnad från aborterade foster. I första hand gäller detta den kvinna som&lt;br&gt;genomgått aborten, men också mannen. På ett indirekt sätt berörs också&lt;br&gt;de människor som på grund av den sjukdom de lider av har intresse av&lt;br&gt;att forskning beträffande fostervävnad bedrivs i syfte att finna bot för&lt;br&gt;sjukdomen. Verksamheten med användning av fostervävnad är, inte bara&lt;br&gt;arbetsmässigt utan också etiskt, en angelägenhet för personal vid sjukhus&lt;br&gt;och andra forskningsinstitutioner som i sitt arbete kommer i kontakt med&lt;br&gt;dessa frågor. Och ytterst är naturligtvis frågan om respektfull hantering&lt;br&gt;av aborterade foster en viktig fråga för var och en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning är det endast kvinnan som har ett så starkt in-&lt;br&gt;tresse i frågan vad som sker med det aborterade fostret att hon bör ges&lt;br&gt;rätt att avgöra om fostret skall få användas eller ej. Vi föreslår att hen-&lt;br&gt;nes inflytande skall ha den innebörden att vävnad från fostret får tas för&lt;br&gt;medicinska ändamål endast om kvinnan uttryckligen har samtyckt till&lt;br&gt;det. Övriga berördas intressen kan enligt vår mening tillgodoses inom&lt;br&gt;ramen för socialstyrelsens prövning. 1 fråga om sjukvårdspersonalen&lt;br&gt;förordar vi dock en ordning som innebär att en läkare eller sjuksköterska&lt;br&gt;eller annan anställd inte skall vara skyldig att medverka till att foster-&lt;br&gt;vävnad används för medicinska ändamål om han eller hon har samvets-&lt;br&gt;betänkligheter mot detta. Det bör få ankomma på socialstyrelsen att&lt;br&gt;närmare utveckla hur en sådan samvetsklausul bör vara utformad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi hävdar vidare den ståndpunkten att abortverksamheten måste vara&lt;br&gt;oberoende av intresset att använda vävnad från foster för medicinska&lt;br&gt;ändamål. Detta bör komma till uttryck på det sättet att valet av tidpunkt&lt;br&gt;och metod för aborten inte får påverkas av vad som är lämpligast med&lt;br&gt;hänsyn till intresset att använda fostervävnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också att kommersiell hantering av fostervävnad skall för-&lt;br&gt;bjudas. Förbudet innebär att det inte skall vara tillåtet att uppsåtligen i&lt;br&gt;vinningssyfte överlåta, förvärva eller förmedla vävnad från aborterade&lt;br&gt;foster. Förbudet omfattar också uppsåtlig medverkan till att fostervävnad&lt;br&gt;som veterligen varit föremål för överlåtelse, förvärv eller förmedling i&lt;br&gt;vinningssyfte tas till vara eller används.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör frågan om användning av vävnad från abortera-&lt;br&gt;de foster författningsregleras. Vi föreslår att bestämmelser härom - åt-&lt;br&gt;minstone provisoriskt - tas in i transplantationslagen och att de utformas&lt;br&gt;väsentligen efter mönster av de regler som gäller för transplantation. I&lt;br&gt;enlighet härmed föreslår vi att det i lagen införs en bestämmelse av&lt;br&gt;innebörd att ett aborterat foster eller vävnad från ett aborterat foster får&lt;br&gt;användas endast för medicinska ändamål samt under förutsättning att&lt;br&gt;kvinnan gett sitt samtycke och socialstyrelsen vid sin tillståndsprövning&lt;br&gt;funnit att det föreligger särskilda skäl för åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår vidare en regel om straff för den som uppsåtligen bryter&lt;br&gt;mot bestämmelsen som reglerar förutsättningarna för att fostervävnad&lt;br&gt;skall få tas till vara eller som uppsåtligen handlar i strid med förbudet&lt;br&gt;mot kommersiell hantering av vävnad från aborterade foster.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Omhändertagande av dödfödda och av aborterade foster&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;När ett foster nått ett visst stadium av utveckling är det rättsligt att be-&lt;br&gt;trakta som ett barn. Med barn förstås nyfödd, som efter födelsen andats&lt;br&gt;eller visat annat livstecken, och dödfödd som avlidit efter utgången av&lt;br&gt;28:e havandeskapsveckan. Ett barn som avlidit skall tas om hand enligt&lt;br&gt;de regler som gäller om begravning. Aborterade foster och dödfödda&lt;br&gt;som inte är att anse som barn har inom sjukvården tidigare tagits om&lt;br&gt;hand i enlighet med socialstyrelsens allmänna råd om hantering av risk-&lt;br&gt;avfall inom hälso- och sjukvården. Denna ordning har bl.a. i flera mo-&lt;br&gt;tioner till riksdagen ansetts otillfredsställande och oförenlig med kraven&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;på ett värdigt och respektfullt omhändertagande av aborterade foster och&lt;br&gt;dödfödda. Med anledning av ett av konstitutionsutskottet avgivet be-&lt;br&gt;tänkande (KU 1986/87:20), vari sådana synpunkter kommit till uttryck,&lt;br&gt;har regeringen gett oss i uppdrag att överväga formerna for sådant om-&lt;br&gt;händertagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När vi inledde vårt arbete med denna del av uppdraget hade man på&lt;br&gt;vissa sjukhus redan infört nya rutiner som bättre tillgodosåg kraven på&lt;br&gt;respektfull behandling. Dessa rutiner skilde sig från de tidigare tillämpa-&lt;br&gt;de på det sättet att fostret i stället för att hanteras som övrigt riskavfall&lt;br&gt;överlämnades till ett krematorium för att brännas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hösten 1988 tillsattes en arbetsgrupp bestående av företrädare för&lt;br&gt;socialstyrelsen, Landstingsförbundet, Föreningen Sveriges Kyrkogårds-&lt;br&gt;chefer och Svenska Kyrkans kyrkogårdsdelegation med uppgift att ut-&lt;br&gt;arbeta rekommendationer för hur döda foster skall omhändertas. Arbets-&lt;br&gt;gruppens arbete har utmynnat i allmänna råd från socialstyrelsen rörande&lt;br&gt;omhändertagande av foster efter abort (SOSFS 1990:8).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De allmänna råden är tillämpliga på abortmaterial från sådana spontana&lt;br&gt;och legala aborter som inträffar efter utgången av 12:e graviditets veckan.&lt;br&gt;Har aborten inträffat tidigare bör abortmaterialet alltjämt omhändertas i&lt;br&gt;enlighet med socialstyrelsens allmänna råd om hantering av riskavfall&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården. Att socialstyrelsen avstått från att föreslå&lt;br&gt;förändringar i rutinerna for hantering av material från de tidiga aborterna&lt;br&gt;beror på att fosterdelar normalt inte kan särskiljas i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller omhändertagande av döda foster efter senaborter finns&lt;br&gt;enligt de allmänna råden i flertalet fall inte någon anledning att under-&lt;br&gt;rätta kvinnan (paret) om sjukhusets omhändertaganderutiner. Behovet av&lt;br&gt;underrättelse anses dock öka ju senare under graviditeten aborten äger&lt;br&gt;rum. Enligt de allmänna råden är det kyrkogårdsförvaltningen som har&lt;br&gt;att tillse att fostret kremeras och att askan jordas eller sprids anonymt.&lt;br&gt;Om kvinnan (paret) så önskar, skall kyrkogårdsförvaltningen ombesörja&lt;br&gt;kremering jämte gravsättning alternativt jordbegravning i egen grav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra förslag ansluter i allt väsentligt till socialstyrelsens allmänna råd&lt;br&gt;i ämnet. Liksom socialstyrelsen anser vi att ett foster som dött efter ut-&lt;br&gt;gången av den 12:e graviditetsveckan alltid skall tas om hand i särskild&lt;br&gt;ordning för kremering, varefter askan efter fostret skall jordas eller spri-&lt;br&gt;das anonymt. Vi anser också att det inte bör finnas någon skyldighet att&lt;br&gt;underrätta kvinnan om de rutiner som sjukhuset tillämpar i fråga om&lt;br&gt;omhändertagande av döda foster. Likaså delar vi socialstyrelsens upp-&lt;br&gt;fattning att begravning eller andra ceremonier i samband med omhän-&lt;br&gt;dertagandet inte bör förekomma utan särskild begäran därom. Till skill-&lt;br&gt;nad från socialstyrelsen anser vi däremot att endast kvinnan, alltså inte&lt;br&gt;&amp;quot;paret&amp;quot;, skall ha befogenhet att framställa en sådan begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening kräver frågan hur döda foster skall tas om hand&lt;br&gt;inom sjukvården inte någon lagstiftning utan kan regleras inom ramen&lt;br&gt;for sådana allmänna råd som socialstyrelsen får utfärda. I den mån de&lt;br&gt;allmänna råden rörande omhändertagande av foster efter abort (SOSFS&lt;br&gt;1990:8) avviker från de ståndpunkter vi gett uttryck for föreslår vi att&lt;br&gt;socialstyrelsen anpassar innehållet i dem efter vårt förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Transplantationer med genetiska konsekvenser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;En överföring av biologiskt material från en människa till en annan kan&lt;br&gt;få genetiska konsekvenser om den avser könsceller (ägg och sperma)&lt;br&gt;eller organ som producerar könsceller (äggstockar och testiklar).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att transplantationslagen inte skall vara tillämplig på&lt;br&gt;tagande av sådant material. Det innebär att det med vårt förslag kommer&lt;br&gt;att saknas rättslig grund för transplantation av material som, när det&lt;br&gt;överförts till mottagaren, kan ge upphov till genetiska följder hos denne.&lt;br&gt;Åtgärder av det slaget kommer alltså att inte vara tillåtna, vare sig de&lt;br&gt;vidtas i behandlings- eller forskningssyfte. Att vi valt den lösningen i&lt;br&gt;stället för att uttryckligen förbjuda sådana transplantationer, är också ett&lt;br&gt;uttryck för vår uppfattning att transplantationer som kan ha genetiska&lt;br&gt;konsekvenser, om de någon gång i framtiden kommer att tillåtas, bör&lt;br&gt;regleras inom ramen för annan lagstiftning än den transplantationsrätts-&lt;br&gt;liga, t.ex. den som angår konstgjord befruktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Kroppen efter döden Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;(SOU 1992:16) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga i&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I ett tidigare betänkande (SOU 1989:98) Transplantation gjorde vi de&lt;br&gt;etiska, medicinska och rättsliga överväganden som aktualiseras när or-&lt;br&gt;gan eller annan vävnad i behandlingssyfte förs över från en levande&lt;br&gt;eller avliden donator till en annan människa (transplantation). I ett därpå&lt;br&gt;följande betänkande (SOU 1991:42) Aborterade foster, m.m. lade vi&lt;br&gt;fram förslag om regler för tillvaratagande av vävnad från aborterade&lt;br&gt;foster för medicinska ändamål, bl.a. transplantation. Vi tog också upp&lt;br&gt;frågan hur man inom sjukvården skall gå till väga för att på ett respekt-&lt;br&gt;fullt sätt ta hand om aborterade och dödfödda foster. I ett avslutande&lt;br&gt;avsnitt behandlade vi vissa frågor om transplantationer med genetiska&lt;br&gt;konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ämnet för detta betänkande är mera omfattande. Vi behandlar nu i ett&lt;br&gt;samlat perspektiv ett stort antal förfaranden med avlidnas kroppar,&lt;br&gt;huvudsakligen sådana som innebär ingrepp. Hit hör ingrepp för tagande&lt;br&gt;av vävnad för annat medicinskt ändamål än transplantation. Hit hör&lt;br&gt;också ingrepp vid klinisk och rättsmedicinsk obduktion, anatomisk dis-&lt;br&gt;sektion, balsamering och provoperationer. Vidare diskuterar vi och&lt;br&gt;lämnar förslag i fråga om vissa förfaranden som inte innebär ingrepp,&lt;br&gt;nämligen fortsatta medicinska åtgärder, t.ex. respiratorinsatser, efter en&lt;br&gt;människas död samt omhändertagande av avlidna, främst inom sjuk-&lt;br&gt;vården, i avvaktan på att begravning sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra överväganden leder fram till förslag om författningsreglering på&lt;br&gt;de områden som här nämnts. Denna reglering samordnar vi med vissa&lt;br&gt;andra författningar som rör avlidna, och vi föreslår sålunda en lag som&lt;br&gt;innehåller bestämmelser om flertalet åtgärder med avlidna, i synnerhet&lt;br&gt;sådana som innebär ingrepp i kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fyra inledande kapitlen redogör vi för direktiven och gör vissa&lt;br&gt;avgränsningar. Vi beskriver också den rättsliga regleringen och sätter in&lt;br&gt;de åtgärder som faller inom vårt uppdrag i ett kulturellt och historiskt&lt;br&gt;perspektiv. Därefter redovisar vi i kapitel 5 och 6 den etiska bak-&lt;br&gt;grunden till våra förslag och anger de allmänna utgångspunkter från&lt;br&gt;vilka vi angripit problemen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Etiska utgångspunkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;De ingrepp som det är fråga om i detta betänkande aktualiserar i allt&lt;br&gt;väsentligt samma slags spörsmål som vi ställdes inför i betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1989:98) Transplantation. Den grundsyn som vi då kom fram till&lt;br&gt;kan därför sägas utgöra vår etiska bas. Våra överväganden i betänkandet&lt;br&gt;om transplantation var, liksom fallet är i det betänkande vi nu lägger&lt;br&gt;fram, huvudsakligen inriktade på frågan under vilka förutsättningar det&lt;br&gt;bör vara tillåtet att göra ingrepp i en avlidens kropp. De allmänna etiska&lt;br&gt;resonemangen gällde emellertid även för ingrepp på levande människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utgångspunkt för våra överväganden är att ställningstaganden till&lt;br&gt;etiska problem måste bygga på både fakta och värderingar. Som en&lt;br&gt;inledning till framställningen om det värderingsmässiga underlaget för&lt;br&gt;våra förslag beskriver vi några varianter av rättighetsteorier, jämlikhets-&lt;br&gt;teorier och militaristiska (nyttoetiska) teorier. Utilitarismen är en form&lt;br&gt;av konsekvensetik, medan de båda andra är varianter av s.k. pliktetik.&lt;br&gt;Vi bygger emellertid inte i renodlad form på någon av dem utan tar till&lt;br&gt;utgångspunkt för våra överväganden det närmande (konvergens) mellan&lt;br&gt;olika huvudtraditioner i etiken som varit ett påtagligt inslag i den etiska&lt;br&gt;debatten under de senaste decennierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda innebär att vi beaktar de olika intressen som gör sig&lt;br&gt;gällande med en viss flexibilitet och framhåller att det ibland blir nöd-&lt;br&gt;vändigt att göra avvägningar mellan dessa. Vid våra försök att formu-&lt;br&gt;lera de intressekonflikter som kommer till synes och göra de avvägning-&lt;br&gt;ar som behövs refererar vi till fyra etiska principer som diskuterats&lt;br&gt;ingående i medicinsk-etiska standardverk: självbestämmandeprincipen,&lt;br&gt;godhetsprincipen, rättviseprincipen och principen att inte skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa principer innehåller många vaga uttryck. Principerna torde vara&lt;br&gt;allmänt accepterade, men när det kommer till precisering av vissa&lt;br&gt;nyckelbegrepp i dem eller av deras tillämpningsområden kan de skapa&lt;br&gt;motsättningar. Detsamma gäller hur konflikter mellan principerna skall&lt;br&gt;lösas och vilken princip som skall vara överordnad när de inte kan före-&lt;br&gt;nas med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots dessa ofullkomligheter fyller principerna ändå en viktig funktion.&lt;br&gt;De ger inte det definitiva svaret på något etiskt problem, men de ger en&lt;br&gt;utgångspunkt för diskussionen, som kan accepteras av människor med&lt;br&gt;vitt skilda moraliska övertygelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom självbestämmandeprincipen intar en central ställning i våra&lt;br&gt;överväganden, kommenterar vi den särskilt utförligt. Vi framhåller att&lt;br&gt;den bidrar till att på ett opartiskt sätt tillgodose så många av de berördas&lt;br&gt;intressen som möjligt. I detta sammanhang pekar vi också på behovet att&lt;br&gt;skapa betingelser för att människor skall kunna ta ställning till olika&lt;br&gt;alternativ på basis av informerat samtycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi diskuterar därefter mera i detalj hur man kan gå till väga för att&lt;br&gt;identifiera och mot varandra väga de intressen som berörs av de olika&lt;br&gt;åtgärder, främst obduktion, som tas upp i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För den diskussion som förs i kapitlet om de etiska utgångspunkterna&lt;br&gt;har vi hämtat exemplen huvudsakligen från obduktions verksamheten. De&lt;br&gt;principiella resonemangen är emellertid i lika hög grad tillämpliga i&lt;br&gt;fråga om de andra åtgärder med avlidna som vi haft att ta ställning till.&lt;br&gt;De förslag som resonemangen utmynnar i påverkas emellertid av att de&lt;br&gt;konstellationer i vilka intressena står mot varandra inte alltid är desam-&lt;br&gt;ma. Detta leder till att självbestämmandeprincipen i vissa fall får vika&lt;br&gt;för andra intressen. Rättsmedicinsk obduktion i brottsutredande syfte får&lt;br&gt;sålunda enligt vårt förslag, liksom för närvarande, företas även om den&lt;br&gt;avlidne under sin livstid motsatt sig obduktion. Å andra sidan anses&lt;br&gt;vissa åtgärder så uppenbart stå i strid med kravet på en respektfull be-&lt;br&gt;handling av döda kroppar att de inte får vidtas, även om den avlidne&lt;br&gt;själv önskat det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av de principer som ovan nämnts pekar vi också på en del&lt;br&gt;andra etiska begrepp som är av betydelse när åtgärder med avlidna&lt;br&gt;kommer i fråga. De viktigaste av dessa begrepp är integritet och pietet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp på en levande människa angår i första hand hennes&lt;br&gt;kroppsliga integritet och förutsätter givetvis informerat samtycke. När&lt;br&gt;det gäller ingrepp på en avliden människa ter sig emellertid saken på&lt;br&gt;många sätt annorlunda. Det rör sig här egentligen inte om den avlidnes&lt;br&gt;kroppsliga integritet utan om den levande människans psykiska inte-&lt;br&gt;gritet. En människa kan nämligen under sin livstid vara angelägen om&lt;br&gt;att hennes döda kropp inte kommer att utsättas för fysiska ingrepp som&lt;br&gt;hon har motsatt sig. Ovissheten om i vilken utsträckning hon är skyddad&lt;br&gt;mot sådana ingrepp kan vara en källa till oro och därmed ett hot mot&lt;br&gt;hennes psykiska integritet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pietet beskriver vi som något som primärt inte rör den enskildes rätt.&lt;br&gt;Pietet är inte i första hand något som den enskilde har rätt att kräva&lt;br&gt;(och följaktligen också kan avstå från). I stället är det något som alla är&lt;br&gt;skyldiga att visa. I förhållande till avlidna människor innebär kravet på&lt;br&gt;pietet ett krav på respekt och vördnad inför den döda kroppen. Den får&lt;br&gt;inte skadas eller vanställas. Sådant kan väcka starka känslor - avsky,&lt;br&gt;sorg, olust - hos andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många är berörda av att detta intresse tillgodoses. För den enskilde&lt;br&gt;själv är det i regel väsentligt att veta att ingen efter hans död ostraffat&lt;br&gt;kan skada hans kropp. Efterlevande anhöriga och vänner vill kunna&lt;br&gt;bevara bilden av den avlidne sådan han var medan han levde. Om döda&lt;br&gt;kroppar i allmänhet behandlas med respekt av nu levande personer, ökar&lt;br&gt;chanserna för att deras egen kropp, när de själva är döda, kommer att&lt;br&gt;behandlas på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Obduktion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Tyngdpunkten i betänkandet ligger på kapitlen om obduktion. I kapitel 7&lt;br&gt;lämnar vi en beskrivning av obduktionsverksamheten från olika syn-&lt;br&gt;punkter. Kapitel 8 innehåller våra överväganden och förslag i fråga om&lt;br&gt;såväl rättsmedicinsk som klinisk obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En obduktion definierar vi som en åtgärd som innebär att kroppen&lt;br&gt;efter en avliden öppnas och underkastas en inre undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktioner kan göras i olika syften och vara mer eller mindre omfat-&lt;br&gt;tande. En klinisk obduktion företas i första hand för att dödsorsaken&lt;br&gt;skall kunna klarläggas och diagnostik och behandling utvärderas.&lt;br&gt;Obduktionen är även den sista möjligheten att kartlägga den eventuella&lt;br&gt;förekomsten av sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. Klinisk&lt;br&gt;obduktion är vidare ett led i sjukvårdens egen strävan att revidera och&lt;br&gt;förbättra sina metoder. Syftet är således att tillgodose de anhörigas och&lt;br&gt;läkarnas behov av att få kunskap om vilka sjukdomar eller risker för&lt;br&gt;sjukdomar som funnits hos den avlidne och vad den avlidne kan ha dött&lt;br&gt;av, liksom klinikernas behov att få veta om behandlingen varit riktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En obduktion kan ge ökad och fördjupad förståelse för orsaker till&lt;br&gt;olika biologiska störningar. Den kan också ge underlag som gör det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligt att diagnosticera, behandla eller förebygga sådana störningar.&lt;br&gt;Detta kan gälla såväl ärftliga rubbningar som kartläggning av effekter av&lt;br&gt;t.ex. olika miljögifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en rättsmedicinsk obduktion företas är syftet i första hand att upp-&lt;br&gt;täcka, utreda och utesluta brott. Sådana obduktioner görs emellertid&lt;br&gt;också för andra ändamål när dödsfall antas ha orsakats av yttre in-&lt;br&gt;verkan. Resultatet av rättsmedicinska obduktioner kan i sådana fall ligga&lt;br&gt;till grund för åtgärder som kan förbättra trafiksäkerheten, öka trygg-&lt;br&gt;heten på arbetsplatser o.d. Även obduktioner som görs i brottsutredande&lt;br&gt;syfte kan naturligtvis ge kunskaper, vilkas betydelse för bortom det&lt;br&gt;enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktioner ger således betydande kunskaper. Dessa är viktiga, inte&lt;br&gt;bara för patologer och andra läkare utan också för medborgarna i all-&lt;br&gt;mänhet. Det är även av etiska skäl väsentligt att man underlättar fram-&lt;br&gt;tagandet av dessa kunskaper. Det intresset väger tungt. Å andra sidan&lt;br&gt;sätter respekten för den dödes och de efterlevandes integritet gränser för&lt;br&gt;vilka åtgärder som kan tillåtas för att få fram dessa kunskaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten mellan dessa intressen utgör ett väsentligt etiskt problem,&lt;br&gt;som är grundläggande för våra överväganden. Även om det inte är fors-&lt;br&gt;karnas utan framtida patienters intressen som står mot t.ex. de närståen-&lt;br&gt;des, kan man inte bortse från möjligheten att motsättningar här kan&lt;br&gt;uppstå. Lösningen består i att finna en avvägning mellan dessa intressen&lt;br&gt;som är etiskt försvarbar. Det innebär att man inte får väja för kom-&lt;br&gt;promisser i försöken att finna lösningar som så långt möjligt tillgodoser&lt;br&gt;både kunskapskravet och integritetskravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall till det rättsmedicinska området föras först och&lt;br&gt;främst sådana obduktioner som görs i brottsutredande syfte. Därmed&lt;br&gt;jämställda är sådana obduktioner som görs för att man skall kunna när-&lt;br&gt;mare utreda fel eller försummelser som förekommit inom sjukvården&lt;br&gt;(bl.a. s.k. lex Maria-fall) eller fastställa en avlidens identitet. Dessa&lt;br&gt;intressen är så viktiga att obduktion här bör få företas oberoende av den&lt;br&gt;avlidnes eller hans närståendes uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare föreslår vi att avlidna vilkas död kan antas ha orsakats av yttre&lt;br&gt;påverkan även i andra fall bör undersökas rättsmedicinskt. Det innebär&lt;br&gt;att rättsmedicinsk obduktion bör få företas om det behövs för att fast-&lt;br&gt;ställa dödsorsaken eller vinna upplysning av vikt för att slå vakt om&lt;br&gt;miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet eller annat liknande intresse. I&lt;br&gt;dessa fall föreslår vi dock att obduktion - till skillnad från vad som&lt;br&gt;gäller i dag - skall få företas endast om det finns grundad anledning&lt;br&gt;anta att åtgärden stämmer överens med den avlidnes uppfattning eller,&lt;br&gt;vid oklarhet om den avlidnes vilja, om hans närstående inte motsatt sig&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till kretsen av närstående skall enligt förslaget räknas den avlidnes&lt;br&gt;efterlevande make eller sambo, barn, förälder eller annan som stått den&lt;br&gt;avlidne särskilt nära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att rättsmedicinsk obduktion företas i brottsutredande syfte bör vara&lt;br&gt;huvudfallet. Detta har vi uttryckt på det sättet att obduktion för detta&lt;br&gt;ändamål får företas om man inte skäligen kan bortse från möjligheten att&lt;br&gt;dödsfallet har samband med brott. I övriga fall av rättsmedicinsk ob-&lt;br&gt;duktion skall det enligt vårt förslag åtminstone kunna antas att det före-&lt;br&gt;ligger ett samband mellan dödsfallet och det intresse som motiverar att&lt;br&gt;obduktion får företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion är en ingripande åtgärd. Enligt vårt förslag&lt;br&gt;får den tillgripas bara om ändamålet inte kan tillgodoses genom rättsme-&lt;br&gt;dicinsk likbesiktning, dvs. en yttre undersökning av kroppen, eventuellt&lt;br&gt;förenad med viss provtagning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk obduktion och rättsmedicinsk likbesiktning&lt;br&gt;skall meddelas av polismyndighet. Ingår obduktionen i en förundersök-&lt;br&gt;ning om brott skall beslut få meddelas även av åklagare eller domstol.&lt;br&gt;Avser en sådan undersökningen en kropp som redan begravts skall en-&lt;br&gt;ligt vårt förslag beslutet om den meddelas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polis- eller åklagarmyndighets beslut om rättsmedicinsk obduktion, i&lt;br&gt;fall när beslutet är oberoende av den avlidnes eller hans närståendes&lt;br&gt;uppfattning, skall kunna prövas av tingsrätt. Mot tingsrättens beslut&lt;br&gt;skall talan inte få föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klinisk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klinisk obduktion skall enligt vårt förslag få företas om det är påkallat&lt;br&gt;av något medicinskt intresse, såsom att klarlägga dödsorsaken, vinna&lt;br&gt;viktig kunskap om en sjukdom som den avlidne lidit av eller om verkan&lt;br&gt;av behandling som han undergått eller undersöka förekomsten av skador&lt;br&gt;eller sjukliga förändringar i den avlidnes kropp. För att klinisk obduk-&lt;br&gt;tion skall få företas krävs enligt förslaget att det finns grundad anledning&lt;br&gt;anta att åtgärden stämmer överens med avlidnes uppfattning eller, vid&lt;br&gt;oklarhet om den avlidnes vilja, att hans närstående inte motsatt sig det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har beaktat att en närstående kan ha ett eget intresse av att klinisk&lt;br&gt;obduktion kommer till stånd, t.ex. för att utröna om den avlidne lidit av&lt;br&gt;någon genetiskt betingad sjukdom. Vi föreslår därför att klinisk obduk-&lt;br&gt;tion får äga rum på vissa närståendes begäran, även om andra när-&lt;br&gt;stående skulle motsätta sig åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tagande av biologiskt material från avlidna för annat&lt;br&gt;medicinskt ändamål än behandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer att biologiskt material från avlidna tas till vara för&lt;br&gt;skilda medicinska ändamål. I betänkandet (SOU 1989:98) Transplanta-&lt;br&gt;tion diskuterade vi förutsättningarna för att man skall få göra ingrepp&lt;br&gt;för att ta ut organ och annan vävnad från avlidna för transplantation till&lt;br&gt;andra. I kapitel 9 i detta betänkande har vi tagit upp frågor om tagande&lt;br&gt;av biologiskt material från avlidna för andra medicinska ändamål än&lt;br&gt;behandling, såsom forskning, undervisning och läkemedelsframställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet om transplantation har vi föreslagit en ändring av regle-&lt;br&gt;ringen av samtycke vid transplantation. Huvudregeln skall enligt för-&lt;br&gt;slaget vara att ingrepp för sådant ändamål får företas om det finns grun-&lt;br&gt;dad anledning anta att ingreppet stämmer överens med den avlidnes&lt;br&gt;uppfattning. Om det råder oklarhet om den avlidnes uppfattning, skall&lt;br&gt;ingrepp få företas om inte den avlidnes efterlevande make, barn, för-&lt;br&gt;älder eller annan som stått den avlidne särskilt nära motsätter sig det.&lt;br&gt;Ingrepp får dock inte göras förrän någon sådan närstående underrättats&lt;br&gt;om det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att förbjuda det. Om den&lt;br&gt;avlidne saknade sådan närstående skall enligt vårt förslag ingrepp inte få&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt tidigare förslag innebär vidare att lagen, till skillnad från vad&lt;br&gt;som för närvarande gäller, skall vara tillämplig i fråga om tagande av&lt;br&gt;blod, avlägsnande av hud eller andra mindre ingrepp som görs för trans-&lt;br&gt;plantationsändamål. Däremot har vi i vårt tidigare betänkande inte&lt;br&gt;prövat frågan om man skall behålla särregleringen såvitt gäller ingrepp&lt;br&gt;för andra medicinska ändamål än behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter att ha övervägt förutsättningarna för ingrepp för andra medicin-&lt;br&gt;ska ändamål än transplantation har vi kommit fram till att reglerna om&lt;br&gt;samtycke bör vara desamma, oavsett för vilket ändamål vävnaden tas till&lt;br&gt;vara. Vi föreslår alltså nu att det för tagande av vävnad för andra medi-&lt;br&gt;cinska ändamål skall gälla samma samtyckesregler. Vi anser också att&lt;br&gt;det även i fortsättningen skall krävas tillstånd av socialstyrelsen om&lt;br&gt;ändamålet är annat än behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de s.k. mindre ingreppen föreslår vi att undantaget skall&lt;br&gt;upphävas också för de fall ingreppet företas för andra ändamål än be-&lt;br&gt;handling. Det innebär att det för sådana ingrepp i fortsättningen kommer&lt;br&gt;att krävas samtycke av den avlidne eller hans anhöriga och tillstånd av&lt;br&gt;socialstyrelsen på samma sätt som vid andra ingrepp för dessa ändamål.&lt;br&gt;Som skäl för vårt förslag har vi anfört att den enskilde själv bör ha rätt&lt;br&gt;att bestämma över sin kropp såväl under livstiden som efter döden och&lt;br&gt;att hans närstående på samma sätt som i fråga om transplantation och&lt;br&gt;klinisk obduktion bör ha rätt att säga nej till ingrepp om det råder oklar-&lt;br&gt;het om den avlidnes uppfattning. Enligt vår mening är det ingreppet&lt;br&gt;som sådant som är det väsentligaste i integritetshänseende. Om in-&lt;br&gt;greppet är större eller mindre är principiellt och från etisk synpunkt av&lt;br&gt;underordnad betydelse. Vi har också pekat på att begreppet mindre&lt;br&gt;ingrepp är ett svårhanterligt kriterium som lätt leder till tillämpnings-&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag kan komma att innebära nackdelar för den forskning som&lt;br&gt;är beroende av sådant biologiskt material som man för närvarande kan&lt;br&gt;få tillgång till med stöd av bestämmelsen om mindre ingrepp. Till över-&lt;br&gt;vägande del är det fråga om tagande av mindre mängder vävnad i sam-&lt;br&gt;band med obduktioner. Genom att berörda kliniker, om det råder oklar-&lt;br&gt;het om den avlidnes uppfattning, särskilt måste efterfråga de närståendes&lt;br&gt;inställning till att vävnad tas för forskningsändamål, finns stora risker&lt;br&gt;för att viktig forskning blir lidande. Det grundläggande problemet är att&lt;br&gt;ett etiskt dilemma uppstår mellan å ena sidan det etiska kravet på forsk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ning i syfte att tillvarata framtida patienters intressen och å andra sidan&lt;br&gt;det etiska kravet att inte besvära de närstående med frågor som kan&lt;br&gt;uppfattas som irrelevanta och störande i en psykologisk krissituation,&lt;br&gt;särskilt som önskemålet att ta vävnad i många fall uppstår vid plötsliga&lt;br&gt;dödsfall. Med hänsyn till dessa förhållanden är det angeläget att man&lt;br&gt;inom sjukvården och andra institutioner utvecklar bästa möjliga rutiner&lt;br&gt;för inhämtande av samtycke när viktiga forskningsintressen påkallar det&lt;br&gt;och att kontakterna med de närstående sker på ett psykologiskt och&lt;br&gt;etiskt tillfredsställande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Anatomisk dissektion&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Anatomi är vetenskapen om organismernas form och byggnad. Kun-&lt;br&gt;skaper om människokroppen kan man få bl.a. genom att frilägga krop-&lt;br&gt;pens organ och sönderdela (dissekera) dem. Verksamheten tjänar såväl&lt;br&gt;undervisningens som forskningens intressen. För närvarande finns inte&lt;br&gt;några bestämmelser som reglerar förutsättningarna för att hela kroppar&lt;br&gt;efter avlidna skall få användas för anatomisk dissektion. Däremot kan&lt;br&gt;organ eller annan vävnad från avlidna tas i anspråk för anatomisk dis-&lt;br&gt;sektion med stöd av 2 § transplantationslagen som medger att sådant&lt;br&gt;material - under samma förutsättningar som i fråga om transplantation -&lt;br&gt;används även för andra medicinska ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt praxis kan emellertid hela kroppar användas för dissektion om&lt;br&gt;den avlidne under sin livstid skriftligen förordnat om det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår (kapitel 10) att förutsättningarna för att ta biologiskt mate-&lt;br&gt;rial från avlidna skall lagregleras. Enligt vårt förslag skall anatomisk&lt;br&gt;dissektion få företas för undervisning eller forskning. Verksamheten bör&lt;br&gt;få bedrivas endast vid institutioner för anatomisk undervisning, dvs. i&lt;br&gt;huvudsak vid de anatomiska institutionerna vid universiteten och Karo-&lt;br&gt;linska Institutet. En död kropp får tas i anspråk i sin helhet endast under&lt;br&gt;förutsättning att den avlidne under sin livstid skriftligen har förordnat&lt;br&gt;om det. Den avlidne kan föreskriva att kroppen får användas under viss&lt;br&gt;tid eller under obegränsad tid. Om den avlidne inte har föreskrivit an-&lt;br&gt;nat, skall gälla att kroppen får användas under högst ett år. Den avlid-&lt;br&gt;nes närstående skall enligt vårt förslag varken ha rätt att förbjuda en&lt;br&gt;användning som den avlidne har gett sitt tillstånd till eller på annat sätt&lt;br&gt;ändra de villkor som den avlidne har angett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är fråga om att hela den döda kroppen utan bara ett organ&lt;br&gt;eller annat biologiskt material skall användas för dissektion, skall enligt&lt;br&gt;vårt förslag som stöd för åtgärden kunna åberopas antingen de regler&lt;br&gt;som gäller i fråga om användning av en hel kropp för dissek-&lt;br&gt;tionsändamål eller de ovan beskrivna reglerna om användning av biolo-&lt;br&gt;giskt material från avlidna för annat medicinskt ändamål än behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en hel kropp överlämnas till en anatomisk institution får, utöver&lt;br&gt;ersättning för kostnader som föranleds av själva överlämnandet, ingen&lt;br&gt;annan ersättning utgå än för skäliga begravningskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Provoperationer&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ett annat medicinskt ändamål för vilket ingrepp ibland görs i en av-&lt;br&gt;lidens kropp är provoperation. En sådan företas av läkare för träning av&lt;br&gt;operationsteknik eller för förbättring eller utveckling av operations-&lt;br&gt;metoder. För provoperationer finns för närvarande inte något uttryckligt&lt;br&gt;författningsstöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att provoperationer skall få företas på de villkor i fråga om&lt;br&gt;samtycke som vi föreslagit beträffande ingrepp för tagande av biologiskt&lt;br&gt;material för transplantation eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Balsamering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Balsamering är en metod att förhindra att en död kropp förruttnar eller&lt;br&gt;att för längre eller kortare tid uppskjuta förruttnelsen. Vid balsamering&lt;br&gt;ersätts blodet i ådrorna med ett konserverande ämne, vanligen formalin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige används balsamering vanligen som ett alternativ till kylförva-&lt;br&gt;ring för att man behöver bevara kroppen under någon tid i avvaktan på&lt;br&gt;att begravning eller annan åtgärd skall kunna äga rum. Det är i dessa&lt;br&gt;fall sanitära skäl som motiverar åtgärden. Det förekommer också att&lt;br&gt;balsamering görs för att man vill bibehålla en viss friskhet i den avlid-&lt;br&gt;nes hy när den avlidne skall visas upp i samband med begravningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balsamering är bara sporadiskt författningsreglerad. Sålunda föreskrivs&lt;br&gt;att det för vissa former av begravning krävs att kroppen har balsame-&lt;br&gt;rats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår (kapitel 11) att förutsättningarna för balsamering - i likhet&lt;br&gt;med andra ingrepp i en avlidens kropp - skall lagregleras. I den mån&lt;br&gt;balsamering är en förutsättning för att den döda kroppen skall kunna&lt;br&gt;användas för anatomisk dissektion, får balsamering företas med stöd av&lt;br&gt;det medgivande den avlidne lämnat till dissektion. Om balsamering&lt;br&gt;krävs av sanitära skäl, skall åtgärden enligt förslaget få företas obe-&lt;br&gt;roende av den avlidnes eller hans närståendes inställning. I andra fall får&lt;br&gt;balsamering företas bara om det begärs av den som i egenskap av när-&lt;br&gt;stående till den avlidne eller annars ordnar begravningen. Om balsame-&lt;br&gt;ring kan antas stå i strid med den avlidnes inställning, skall den dock&lt;br&gt;inte få äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall balsamering kan äga rum oberoende av den avlidnes eller&lt;br&gt;hans närståendes vilja, skall enligt vårt förslag beslut om åtgärden fattas&lt;br&gt;av chefen för den sjukvårdsenhet eller den rättsmedicinska avdelning där&lt;br&gt;kroppen obduceras eller av föreståndaren för det bårhus där kroppen&lt;br&gt;finns.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Tagande av icke-biologiskt material&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Inom modern sjukvård förekommer i ökande utsträckning att icke-bio-&lt;br&gt;logiskt material för skilda ändamål infogas i människokroppen (implan-&lt;br&gt;tat). Som exempel kan nämnas hjärtstimulatorer, konstgjorda hjärt-&lt;br&gt;klaffar, olika slags benproteser. Även konstgjorda organ är implantat.&lt;br&gt;Till implantaten hör också tandguld och amalgamfyllningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan av flera skäl vara önskvärt att ett implantat avlägsnas från en&lt;br&gt;avliden. Ett skäl är att förekomsten av implantatet kan innebära fara för&lt;br&gt;att kroppen skadas eller att olägenheter av annat slag uppstår. Så är det&lt;br&gt;t.ex. om en avliden med hjärtstimulator skall kremeras. I sådana fall&lt;br&gt;finns risk för explosion som kan leda till att såväl den döda kroppen&lt;br&gt;som den personal som finns i krematoriet kommer till skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår (kapitel 12) att ett implantat, oavsett vem det tillhör och&lt;br&gt;oberoende av den avlidnes eller hans närståendes inställning, skall få&lt;br&gt;avlägsnas ur en avlidens kropp, om det behövs för att förhindra att&lt;br&gt;kroppen kommer till skada eller annan väsentlig olägenhet uppstår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fall kan önskemål att ta ut implantatet ha sin grund i ägarens&lt;br&gt;intresse att återanvända det. En del implantat, t.ex. vissa benproteser&lt;br&gt;eller mera komplicerade hjärtstimulatorer, är dyrbara och under vissa&lt;br&gt;förutsättningar kan de användas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall ett implantat få tas ut på begäran av ägaren&lt;br&gt;om avsikten är att det skall användas för behandling, forskning eller&lt;br&gt;annat medicinskt ändamål. Som ytterligare villkor bör därvid gälla att&lt;br&gt;ändamålet är angeläget och att den avlidne eller hans närstående inte har&lt;br&gt;motsatt sig åtgärden. En följd av vårt förslag blir att det under vissa&lt;br&gt;förhållanden kan vara tillåtet att återta t.ex. en benprotes om den kan&lt;br&gt;komma till förnyad användning för behandling av en annan patient men&lt;br&gt;inte ta ut tandguld för att tillgodogöra sig guldets ekonomiska värde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Fortsatta medicinska åtgärder efter dödens inträde&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Under förarbetena till lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande&lt;br&gt;av människans död diskuterades under vilka omständigheter medicinska&lt;br&gt;insatser borde få fortsätta efter det att en människa avlidit. Diskussionen&lt;br&gt;utmynnade i slutsatsen att det kunde vara motiverat att sådana insatser&lt;br&gt;fick fortgå under kortare tid efter dödförklaring om det behövdes för att&lt;br&gt;bevara ett organ inför transplantation eller för att rädda livet på ett&lt;br&gt;väntat barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår (kapitel 13) en lagbestämmelse av motsvarande innehåll.&lt;br&gt;Enligt förslaget skall dock insatser som syftar till att bevara organ inför&lt;br&gt;en transplantation inte utan synnerliga skäl få fortgå under längre tid än&lt;br&gt;24 timmar. För andra syften kommer att gälla förbud mot fortsatta me-&lt;br&gt;dicinska insatser efter dödförklaring.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Omhändertagande av avlidna i övrigt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I det föregående har vi bara tagit upp förutsättningarna för att man skall&lt;br&gt;ha rätt att företa ingrepp i avlidnas kroppar eller vidta andra åtgärder&lt;br&gt;med sådana kroppar. Vi har emellertid också (kapitel 14) övervägt be-&lt;br&gt;hovet av författningsregler angående skyldighet att ta hand om avlidnas&lt;br&gt;kroppar, framför allt i avvaktan på begravning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller sjukvårdspersonalens skyldigheter i detta avseende, har&lt;br&gt;vi anslutit oss till det förslag som tillsynsutredningen lagt fram i be-&lt;br&gt;tänkandet (SOU 1991:639) Tillsynen över hälso- och sjukvården. För-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;slaget innebär att det införs en bestämmelse i lag, enligt vilken landsting&lt;br&gt;och kommuner åläggs ett långtgående ansvar för att den som avlidit&lt;br&gt;omhändertas med iakttagande av respekt och värdighet till dess bisätt-&lt;br&gt;ning och begravning äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avlidnas kroppar kan komma att för längre eller kortare tid tas om&lt;br&gt;hand också på annat sätt än inom sjukvården, t.ex. hos polismyndig-&lt;br&gt;heter, rättsmedicinska avdelningar och begravningsentreprenörer. Och&lt;br&gt;även privatpersoner, t.ex. den avlidnes anhöriga, kommer naturligtvis&lt;br&gt;ofta att under kortare tid ha hand om den döda kroppen. För dessa fall&lt;br&gt;behövs enligt vår mening inte några bestämmelser om formerna för&lt;br&gt;omhändertagandet utöver dem som finns i 16 kap. 10 § brottsbalken om&lt;br&gt;brott mot griftefrid.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ingrepp på levande människor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Transplantationslagen är tillämplig på tagande av vävnad för behandling&lt;br&gt;och andra medicinska ändamål från såväl avlidna som levande dona-&lt;br&gt;torer. I betänkandet om transplantation tog vi i enlighet därmed upp&lt;br&gt;även frågor om förutsättningarna för att ingrepp på levande människor&lt;br&gt;skall få göras för transplantationsändamål. I detta betänkande har vi följt&lt;br&gt;samma linje och redovisar på motsvarande sätt överväganden om vilka&lt;br&gt;regler som bör gälla när ingrepp skall göras på levande människor för&lt;br&gt;tagande av vävnad för andra medicinska ändamål, särskilt medicinsk&lt;br&gt;forskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I insikt om att frågan om människors medverkan som försökspersoner&lt;br&gt;i forskningsprojekt kräver överväganden av annat slag än de vi kan göra&lt;br&gt;inom ramen för detta uppdrag, har vi emellertid i det avseendet in-&lt;br&gt;skränkt oss till att lägga fram förslag som närmast är att betrakta som&lt;br&gt;följdändringar till de ändringar vi föreslår i fråga om ingrepp på av-&lt;br&gt;lidna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Gemensam författningsreglering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Skälen till att vi föreslår en gemensam lag för de åtgärder som behand-&lt;br&gt;las i detta och våra tidigare betänkanden är flera. Vi pekar bl.a. på två&lt;br&gt;omständigheter av närmast pedagogisk art. Dels gör en sådan ordning&lt;br&gt;det lättare att jämföra utfallet av de intresseavvägningar vi gjort för&lt;br&gt;varje åtgärd för sig. Dels gör en sådan systematik reglerna lättare att&lt;br&gt;hitta för den som skall tillämpa dem. Ett tredje skäl är att innebörden av&lt;br&gt;vårt förslag om förbud mot ingrepp på avlidna människor utan stöd i lag&lt;br&gt;eller arman författning blir tydligare när de tillåtande bestämmelserna&lt;br&gt;samlats i en lag. Det hade naturligtvis varit en fördel om den föreslagna&lt;br&gt;lagen kurmat omfatta alla förfaranden som innebär ingrepp på avlidna&lt;br&gt;och heller inget annat. Detta har vi emellertid inte kurmat uppnå. Så&lt;br&gt;faller t.ex. kremering, som är ett slags ingrepp, utanför lagen, medan&lt;br&gt;andra åtgärder, som inte är ingrepp, omfattas av den, t.ex. fortsatta&lt;br&gt;respiratorinsatser efter döden. Vi har också stannat för att låta ingrepp&lt;br&gt;på levande människor för tagande av biologiskt material för medicinska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändamål (som för närvarande omfattas av transplantationslagens regler)&lt;br&gt;ingå i den föreslagna lagen. Av liknande skäl föreslår vi att den skall&lt;br&gt;omfatta också användning av vävnad från aborterade foster för samma&lt;br&gt;ändamål. För att markera att ingrepp på levande människor och använd-&lt;br&gt;ning av fostervävnad inte naturligt hör till lagen, har vi valt att behandla&lt;br&gt;var och en av dessa åtgärder i ett särskilt kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Ansvarsbestämmelser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I nuvarande transplantationslag föreskrivs att den som uppsåtligen utför&lt;br&gt;ingrepp i strid med den lagen skall dömas till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;sex månader om inte gärningen är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet (SOU 1989:98) Transplantation har vi föreslagit att det&lt;br&gt;i transplantationslagen införs också en bestämmelse om straff för den&lt;br&gt;som överlåter, förvärvar eller förmedlar biologiskt material från män-&lt;br&gt;niska för transplantationsändamål eller för sådant ändamål använder&lt;br&gt;material som varit föremål för en sådan rättshandling. I ett senare be-&lt;br&gt;tänkande, (SOU 1989:99) Aborterade foster, m.m., har vi föreslagit en&lt;br&gt;bestämmelse om straff för den som, oavsett ändamålet, tar till vara&lt;br&gt;biologiskt material från ett aborterat foster eller förfogar över det på sätt&lt;br&gt;som nämnts ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vårt förslag skall det i fortsättningen vara straffbart att uppsåt-&lt;br&gt;ligen göra ingrepp i en avliden människas kropp inte bara om det sker i&lt;br&gt;strid med vad som gäller i fråga om transplantation utan också om åt-&lt;br&gt;gärden strider mot vad som föreskrivits när det gäller andra förfaranden&lt;br&gt;som omfattas av den lag vi föreslår. Det innebär att bestämmelsen blir&lt;br&gt;tillämplig på lagstridiga ingrepp för klinisk och rättsmedicinsk obduk-&lt;br&gt;tion, tagande av biologiskt material för annat medicinskt ändamål än&lt;br&gt;transplantation, anatomisk dissektion, balsamering och provoperation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 16 kap. 10 § brottsbalken skall den som obehörigen flyttar,&lt;br&gt;skadar eller skymfligen behandlar lik eller avlidens aska, öppnar grav&lt;br&gt;eller eljest gör skada eller ofog på kista, urna, grav eller annat de dödas&lt;br&gt;vilorum eller på gravvård dömas för brott mot griftefrid till böter eller&lt;br&gt;fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om brott mot griftefrid har ett betydligt vidare till-&lt;br&gt;lämpningsområde än den nyss diskuterade regeln. När det gäller sådana&lt;br&gt;handlingar som innebär att en avlidens kropp skadas är den avsedd att&lt;br&gt;kunna tillämpas även i fall där kroppen angrips med åtgärder som med&lt;br&gt;hänsyn till sitt ändamål aldrig är tillåtna. Dessa gärningar har ofta ett&lt;br&gt;straffvärde som enligt vår mening inte ryms inom den nuvarande straff-&lt;br&gt;skalan för brott mot griftefrid. Detsamma kan sägas om t.ex. handlingar&lt;br&gt;som innefattar omfattande vandalisering av gravplatser. Vi föreslår där-&lt;br&gt;för att man i sådana fall skall kunna döma för grovt brott mot griftefrid&lt;br&gt;till fängelse i högst fyra år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandena Transplantation och Aborterade foster m.m. föreslog vi&lt;br&gt;bestämmelser om ansvar för den som i vinningssyfte överlät, förvärvade&lt;br&gt;eller förmedlade vävnad från människor - levande eller avlidna - för&lt;br&gt;transplantationsändamål eller från aborterade foster för medicinskt ända-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mål i allmänhet. Som grund för våra ställningstaganden anförde vi bl.a.&lt;br&gt;att tanken på handel med sådant material väcker starka etiska betänklig-&lt;br&gt;heter och att förtroendet för de viktiga verksamheter där materialet an-&lt;br&gt;vänds kan skadas om ett kommersiellt synsätt vinner insteg. Vi pekade&lt;br&gt;också på risken för att levande donatorer kan lockas av den utfästa be-&lt;br&gt;talningen att underkasta sig allvarliga ingrepp som de annars skulle ha&lt;br&gt;avstått från.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samma synpunkter gör sig gällande i fråga om användning av mänsk-&lt;br&gt;ligt biologiskt material för de syften som behandlas i detta betänkande&lt;br&gt;(forskning, undervisning, läkemedelsframställning). Vi föreslår därför&lt;br&gt;att förbudet mot kommersiell användning utsträcks till samtliga förfaran-&lt;br&gt;den som innefattar att människokroppen tas i anspråk i medicinskt syfte.&lt;br&gt;Förutom överlåtelse och förmedling av sådant material bör förbudet&lt;br&gt;omfatta åtgärder som innebär att en död kropp, såsom vid överlämnande&lt;br&gt;till anatomisk institution, utan att överlåtas i sin helhet ställs till för-&lt;br&gt;fogande för den avsedda användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till vinning hänför vi inte den ersättning för kostnader som en levande&lt;br&gt;donator kan uppbära när han medverkar till att vävnad tas, t.ex. reskost-&lt;br&gt;nader för inställelse vid sjukhuset. Inte heller hänför vi hit den ersätt-&lt;br&gt;ning som sjukhus eller annan inrättning kan uppbära för olika slags&lt;br&gt;administrativa kostnader som ianspråktagandet av vävnaden kan medföra&lt;br&gt;(personal- och transportkostnader m.m.). Den mindre ersättning som&lt;br&gt;betalas till blodgivare har vi också ansett godtagbar, eftersom den&lt;br&gt;snarast är att betrakta som en schabloniserad ersättning för de besvär&lt;br&gt;givaren åsamkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Utredningens författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om transplantation, obduktion m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;1 kap. Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna lag ges bestämmelser om ingrepp i och vissa andra åtgärder&lt;br&gt;med kroppen efter en avliden människa samt om tagande av vävnad från&lt;br&gt;ett aborterat foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen innehåller också bestämmelser om ingrepp för tagande av biolo-&lt;br&gt;giskt material från en levande människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan när en människa är död avgörs enligt bestämmelserna i lagen&lt;br&gt;(1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om gravsättning och kremering finns i begravningslagen&lt;br&gt;(1990:1144).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag är inte tillämplig i fråga om tagande av äggstock, testikel,&lt;br&gt;obefruktat ägg eller sperma för transplantationsändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som gör ingrepp i eller vidtar annan åtgärd med en död kropp skall&lt;br&gt;iaktta tillbörlig respekt för den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp i kroppen efter en avliden får företas endast med stöd av be-&lt;br&gt;stämmelse i denna lag eller i annan författning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;2 kap. Fortsatta medicinska insatser efter en människas död&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla medicinska insatser skall upphöra när en människa har avlidit.&lt;br&gt;Undantag härifrån får göras endast om det behövs för att bevara organ&lt;br&gt;eller annan vävnad i avvaktan på ett transplantationsingrepp eller, med&lt;br&gt;avseende på en gravid kvinna, för att rädda livet på det väntade barnet.&lt;br&gt;I fråga om transplantationsingrepp får insatserna inte pågå längre tid än&lt;br&gt;24 timmar, om inte synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;3 kap. Tagande av biologiskt material från avliden för&lt;br&gt;transplantation eller annat medicinskt ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på en avliden i syfte att biologiskt material skall tas till vara för&lt;br&gt;behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan människa (trans-&lt;br&gt;plantation) eller för annat medicinskt ändamål får företas under de förut-&lt;br&gt;sättningar som anges i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp för tillvaratagande av biologiskt material för annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål än transplantation får företas om tillstånd av socialstyrelsen&lt;br&gt;föreligger. Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om användning av kroppen efter en avliden för anatomisk dissektion&lt;br&gt;finns bestämmelser i 6 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt detta kapitel får företas om den avlidne under sin livstid&lt;br&gt;skriftligen har medgett ingreppet, om han har uttalat sig för sådant in-&lt;br&gt;grepp eller om det av andra skäl finns grundad anledning anta att in-&lt;br&gt;greppet skulle vara i överensstämmelse med hans uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råder oklarhet om den avlidnes inställning, får ingrepp företas, om&lt;br&gt;inte den avlidnes efterlevande make, sambo, barn, förälder eller annan&lt;br&gt;som stått den avlidne särskilt nära motsätter sig det. Ingrepp får dock&lt;br&gt;inte företas förrän någon närstående som nu sagts underrättats om det&lt;br&gt;tilltänkta ingreppet och om sin rätt att förbjuda det. Saknade den avlidne&lt;br&gt;sådan närstående, får ingrepp inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp som avses i detta kapitel skall företas på sjukhus. Regeringen&lt;br&gt;eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att sådant&lt;br&gt;ingrepp får företas vid annan institution än sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om ingrepp fattas vid sjukhus av en chefsöverläkare och&lt;br&gt;vid annan institution av föreståndaren. Ett sådant beslut får dock inte&lt;br&gt;fattas av läkare som ansvarar för vården av den person till vilken en&lt;br&gt;transplantation skall ske eller som skall använda det biologiska mate-&lt;br&gt;rialet för annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ingrepp på en avliden skett i annat syfte än som anges i detta kapi-&lt;br&gt;tel, har 2 - 4 §§ motsvarande tillämpning beträffande tillvaratagande av&lt;br&gt;biologiskt material från den avlidne för sådant ändamål som avses i 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4 kap. Tagande av biologiskt material från levande människa för&lt;br&gt;transplantation eller annat medicinskt ändamål&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp på en levande människa i syfte att biologiskt material skall tas&lt;br&gt;till vara för transplantation eller för annat medicinskt ändamål får före-&lt;br&gt;tas under de förutsättningar som anges i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Transplantation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp enligt 1 § som avser tagande för transplantationsändamål av&lt;br&gt;annat biologiskt material än sådant som återbildas får göras endast på&lt;br&gt;givare som är besläktad med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt&lt;br&gt;står denne särskilt nära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp för transplantationsändamål får företas endast under förutsätt-&lt;br&gt;ning att den på vilken ingreppet skall ske har samtyckt till det. Sådant&lt;br&gt;samtycke skall vara skriftligt. Kravet på skriftlighet gäller dock inte i&lt;br&gt;fråga om tagande av blod.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp för transplantationsändamål på en person som är under 18 år&lt;br&gt;eller som på grund av psykisk sjukdom eller psykiskt handikapp av&lt;br&gt;annat slag saknar förmåga att lämna samtycke enligt 3 § får inte avse&lt;br&gt;annat biologiskt material än sådant som återbildas. Ett ingrepp på en&lt;br&gt;sådan givare får ske endast om medicinska skäl påkallar att biologiskt&lt;br&gt;material tas från denne och givaren är besläktad med den tilltänkte mot-&lt;br&gt;tagaren. För att ingrepp enligt denna paragraf skall få företas fordras&lt;br&gt;vidare, beträffande den som är underårig, att hans vårdnadshavare och,&lt;br&gt;beträffande den som lider av sådant psykiskt handikapp som nyss sagts,&lt;br&gt;att god man eller förvaltare har samtyckt till ingreppet. Ingrepp får inte&lt;br&gt;företas mot givarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i denna paragraf fordras socialstyrelsens tillstånd till&lt;br&gt;ingreppet. Sådant tillstånd får lämnas endast om synnerliga skäl före-&lt;br&gt;ligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp för transplantationsändamål får inte företas, om ingreppet kan&lt;br&gt;befaras medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material för trans-&lt;br&gt;plantation, skall den läkare som enligt 9 § andra stycket har rätt att&lt;br&gt;besluta om ingrepp upplysa honom och, i förekommande fall, vårdnads-&lt;br&gt;havare, god man eller förvaltare om ingreppets beskaffenhet och om de&lt;br&gt;risker som är förknippade med detta. Samtycke som avses i 3 och 4 §§&lt;br&gt;skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om att den som&lt;br&gt;lämnar samtycke har förstått innebörden av upplysningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annat medicinskt ändamål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp som avser tagande av biologiskt material för annat ändamål än&lt;br&gt;transplantation får ske endast med socialstyrelsens tillstånd. Sådant till-&lt;br&gt;stånd får lämnas endast om det finns särskilda skäl. Om ingreppet avser&lt;br&gt;tagande av blod, avlägsnande av hud eller annars är att anse som&lt;br&gt;mindre, behövs inte tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får inte ske på den som är under 18 år&lt;br&gt;eller som på grund av psykisk sjukdom eller psykiskt handikapp av&lt;br&gt;annat slag saknar förmåga att lämna samtycke enligt 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om ingrepp enligt 7 § har bestämmelserna i 3, 5 och 6 §§ mot-&lt;br&gt;svarande tillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp som avses i detta kapitel skall företas på sjukhus. Regeringen&lt;br&gt;eller myndighet som regeringen bestämmer kan föreskriva att sådant&lt;br&gt;ingrepp får företas vid arman institution än sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om ingrepp fattas vid sjukhus av en chefsöverläkare och&lt;br&gt;vid annan institution av föreståndaren. Sådant beslut får dock inte fattas&lt;br&gt;av läkare som ansvarar för vården av den person till vilken en trans-&lt;br&gt;plantation skall ske eller som skall använda det biologiska material som&lt;br&gt;tas vid ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan mot socialstyrelsens beslut enligt 4 § förs hos kammarrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5 kap. Obduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta kapitel ges bestämmelser om klinisk obduktion, rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion och rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obduktion innebär att kroppen efter en avliden öppnas och underkastas&lt;br&gt;en inre undersökning. Rättsmedicinsk likbesiktning är en yttre under-&lt;br&gt;sökning, som kan innefatta tagande av blodprov och därmed jämställda&lt;br&gt;ingrepp i kroppen efter en avliden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning får företas för de&lt;br&gt;ändamål och under de förutsättningar i övrigt som anges i detta kapitel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om läkares undersökning av kroppen efter en avliden för&lt;br&gt;utfärdande av dödsbevis och intyg om dödsorsaken samt om skyldighet&lt;br&gt;att i vissa fall lämna uppgift om dödsfall till polismyndighet finns i be-&lt;br&gt;gravningslagen (1990:1144). Om skyldighet för läkare att föranstalta om&lt;br&gt;klinisk obduktion finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Klinisk obduktion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion får under de förutsättningar som anges i 4 § före-&lt;br&gt;tas om obduktionen kan antas vara av betydelse för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) orsaken till dödsfallet skall kunna fastställas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) viktig kunskap skall kunna erhållas om beskaffenheten av sjukdom&lt;br&gt;som den avlidne lidit av eller om verkan av behandling som han under-&lt;br&gt;gått under sin livstid, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den avlidnes&lt;br&gt;kropp skall kunna undersökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En klinisk obduktion får företas om den avlidne under sin livstid skrift-&lt;br&gt;ligen har medgett det, om han har uttalat sig för detta eller om det av&lt;br&gt;andra skäl finns grundad anledning anta att obduktionen skulle vara i&lt;br&gt;överensstämmelse med hans uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råder oklarhet om den avlidnes inställning, får sådan obduktion före-&lt;br&gt;tas, om inte den avlidnes efterlevande make, sambo, barn, förälder eller&lt;br&gt;annan som stått den avlidne särskilt nära motsätter sig det. Ingrepp får&lt;br&gt;dock inte göras förrän någon närstående som nu sagts underrättats om&lt;br&gt;det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att förbjuda det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i andra stycket får obduktion också företas om make,&lt;br&gt;sambo, barn eller, om den avlidne inte fyllt 18 år, förälder begär det,&lt;br&gt;även om det strider mot annan närståendes uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Saknade den avlidne närstående som sägs i andra stycket, får obduk-&lt;br&gt;tion företas endast om särskilda skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut i fråga om klinisk obduktion fattas av läkare. Det ankommer&lt;br&gt;också på läkare att utföra en sådan obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion och rättsmedicinsk likbesiktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning företas&lt;br&gt;i syfte att brott skall kunna upptäckas, utredas eller uteslutas eller för att&lt;br&gt;annat rättsligt ändamål skall kunna tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökning som avses i första stycket skall göras i form av rättsme-&lt;br&gt;dicinsk likbesiktning. Kan ändamålet inte tillgodoses genom en sådan&lt;br&gt;undersökning, får rättsmedicinsk obduktion företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning får&lt;br&gt;företas om undersökningen kan antas vara av betydelse för utredningen&lt;br&gt;av ett dödsfall som inträffat under sådana omständigheter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) man inte skäligen kan bortse från möjligheten att det har samband&lt;br&gt;med brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården kan misstänkas ha&lt;br&gt;förekommit, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) den avlidnes identitet är okänd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning får&lt;br&gt;även i annat fall företas om dödsfallet kan antas ha orsakats av yttre&lt;br&gt;inverkan och undersökningen kan antas vara av betydelse för att man&lt;br&gt;skall kunna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) fastställa orsaken till dödsfallet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) vinna upplysningar av vikt för miljöskydd, arbetarskydd, trafik-&lt;br&gt;säkerhet eller annat liknande intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan begravning skett, får kroppen efter en avliden tas om hand för&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning endast om&lt;br&gt;det skäligen kan misstänkas att dödsfallet har samband med brott för&lt;br&gt;vilket inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och under-&lt;br&gt;sökningen kan antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger, får kroppen tas om hand för sådan undersök-&lt;br&gt;ning även i annat fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion eller en rättsmedicinsk likbesiktning som&lt;br&gt;avses i 7 § får företas, även om det skulle stå i strid med den avlidnes&lt;br&gt;eller hans närståendes uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk obduktion som avses i 8 § får företas, om den avlidne&lt;br&gt;under sin livstid skriftligen har medgett det, om han har uttalat sig för&lt;br&gt;detta eller om det av andra skäl finns grundad anledning anta att obduk-&lt;br&gt;tionen skulle vara i överensstämmelse med hans uppfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Råder oklarhet om den avlidnes inställning, får sådan obduktion före-&lt;br&gt;tas, om inte den avlidnes efterlevande make, sambo, barn, förälder eller&lt;br&gt;annan som stått den avlidne särskilt nära motsätter sig det. Ingrepp får&lt;br&gt;dock inte göras förrän någon närstående som nu sagts underrättats om&lt;br&gt;det tilltänkta ingreppet och om sin rätt att förbjuda det. Saknade den&lt;br&gt;avlidne sådan närstående, får obduktion företas endast om särskilda skäl&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rättsmedicinsk likbesiktning som avses i 8 § får företas, även om&lt;br&gt;det skulle stå i strid med den avlidnes eller hans närståendes uppfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om rättsmedicinsk obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning&lt;br&gt;meddelas i fall som avses i 7 § a av polismyndighet, allmän åklagare&lt;br&gt;eller allmän domstol, i fall som avses i 9 § av allmän domstol och i&lt;br&gt;övriga fall av polismyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan rättsmedicinsk obduktion enligt 7 § företas, skall polismyndig-&lt;br&gt;heten eller allmän åklagare, där det kan ske, underrätta sådan närståen-&lt;br&gt;de som sägs i 11 § om obduktionsbeslutet och möjligheten att få rättens&lt;br&gt;prövning av detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har beslut om rättsmedicinsk obduktion enligt 7 § meddelats av polis-&lt;br&gt;myndighet eller allmän åklagare, får närstående som sägs i 11 § begära&lt;br&gt;rättens prövning av beslutet. En sådan begäran skall ha kommit in till&lt;br&gt;rätten eller till den polismyndighet eller åklagare som meddelat beslutet&lt;br&gt;senast dagen efter det att underrättelse om beslutet nått den närstående.&lt;br&gt;Polismyndighet eller åklagare skall ofördröjligen vidarebefordra begäran&lt;br&gt;till den domstol som enligt 15 § är behörig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då begäran kommit in, skall rätten snarast och senast dagen därefter&lt;br&gt;meddela beslut i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid avgörande av ärende enligt 12 eller 13 § är rätten domför med en&lt;br&gt;lagfaren domare. Ett sådant ärendet får avgöras utan förhandling. Om&lt;br&gt;det kan ske, skall närstående som avses i 11 § höras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ärenden som här avses för allmän åklagare det allmännas talan. Be-&lt;br&gt;slut om rättsmedicinsk obduktion får inte upphävas, utan att åklagaren&lt;br&gt;beretts tillfälle att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens avgörande sker genom beslut. Mot rättens beslut får talan inte&lt;br&gt;föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstols beslut om åtgärd enligt 12 eller 13 § meddelas av den tingsrätt Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där rättegång i anledning av dödsfallet är anhängig. Är rättegång inte&lt;br&gt;anhängig, meddelas beslutet av tingsrätten i den ort där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) den avlidne vid dödsfallet var folkbokförd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) dödsfallet inträffade, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) kroppen påträffades eller förvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot beslut om rättsmedicinsk likbesiktning får talan inte föras. Inte&lt;br&gt;heller får talan föras mot beslut av allmän domstol enligt 7 § a.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion och rättsmedicinsk likbesiktning skall utföras&lt;br&gt;på den rättsmedicinska avdelningen i det rättsläkardistrikt där den som&lt;br&gt;meddelat beslutet finns. Om det föreligger särskilda skäl, får rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk obduktion göras på en annan rättsmedicinsk avdelning eller på&lt;br&gt;någon annan plats inom distriktet än avdelningen. Rättsmedicinsk likbe-&lt;br&gt;siktning får, där så finnes lämpligt, göras på annan plats inom distriktet&lt;br&gt;än avdelningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsmedicinsk obduktion och rättsmedicinsk likbesiktning utförs av&lt;br&gt;chefen för den rättsmedicinska avdelning där undersökningen skall göras&lt;br&gt;eller av den läkare vid avdelningen som chefen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemensamma bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en obduktion får biologiskt material tas ut för undersökning, i den&lt;br&gt;mån det behövs för att syftet med obduktionen skall kunna tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har sådant material tagits ut, skall det läggas tillbaka i kroppen, när&lt;br&gt;obduktionen har slutförts, såvida inte syftet med obduktionen oundgäng-&lt;br&gt;ligen kräver att materialet bevaras längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tagande av biologiskt material för transplantation, medicinsk&lt;br&gt;forskning och andra sådana ändamål än obduktion finns särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser i 3 kap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6 kap. Vissa andra ingrepp&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;br&gt;Kroppen efter en avliden får användas för dissektion som utförs vid en&lt;br&gt;institution för undervisning i anatomi, om den avlidne under sin livstid&lt;br&gt;skriftligen har samtyckt till det. Om den avlidne inte har föreskrivit&lt;br&gt;annorlunda, får kroppen tas i anspråk under högst ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;br&gt;Ingrepp i kroppen efter en avliden får företas av läkare för träning av&lt;br&gt;operationsteknik eller för förbättring eller utveckling av operations-&lt;br&gt;metoder. För ingrepp i detta syfte fordras socialstyrelsens tillstånd.&lt;br&gt;Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får företas endast om åtgärden är förenlig&lt;br&gt;med den avlidnes eller hans närståendes inställning på sätt anges i&lt;br&gt;3 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppen efter en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är nöd-&lt;br&gt;vändigt för att kroppen skall kunna bevaras till dess begravning äger&lt;br&gt;rum eller tas i anspråk för anatomisk dissektion enligt 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I annat fall får balsamering äga rum på begäran av den som enligt&lt;br&gt;5 kap. 1 § begravningslagen (1990:1144) ordnar med gravsättningen.&lt;br&gt;Balsamering får dock inte äga rum om åtgärden kan antas stå i strid&lt;br&gt;med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om balsamering meddelas i fall som avses i första stycket av&lt;br&gt;chefen för den sjukvårdsenhet eller den rättsmedicinska avdelning där&lt;br&gt;obduktion av den döda kroppen företas eller, om obduktion inte sker&lt;br&gt;eller behov av balsamering visar sig först sedan kroppen flyttats från&lt;br&gt;sådan enhet eller avdelning, av föreståndaren för det bårhus där kroppen&lt;br&gt;finns. Mot ett beslut i fråga om balsamering får talan inte föras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp i syfte att icke-biologiskt material (implantat) som infogats i en&lt;br&gt;människas kropp skall tas ut efter människans död får företas, om det&lt;br&gt;behövs för att hindra att kroppen vanställs eller att annat väsentligt in-&lt;br&gt;tresse åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp som avses i första stycket får vidare företas på begäran av&lt;br&gt;implantatets ägare, om det behövs för att implantatet skall kunna an-&lt;br&gt;vändas för behandling, forskning eller annat angeläget medicinskt ända-&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt andra stycket får företas endast om åtgärden är förenlig&lt;br&gt;med den avlidnes eller hans närståendes inställning på sätt anges i&lt;br&gt;3 kap. 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7 kap. Tagande av vävnad från aborterade foster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett aborterat foster eller vävnad från ett aborterat foster får användas&lt;br&gt;endast för medicinska ändamål. För att sådant material skall få tas till&lt;br&gt;vara fordras att den kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden och&lt;br&gt;att socialstyrelsen lämnar tillstånd till den. Innan samtycke inhämtas&lt;br&gt;skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den tilltänkta användning-&lt;br&gt;en. Socialstyrelsen får lämna tillstånd endast om särskilda skäl förelig-&lt;br&gt;ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om tillvaratagande av material som sägs i första stycket får inte&lt;br&gt;fattas av den person som skall använda materialet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8 kap. Gemensamma bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om behov av rättsmedicinsk obduktion eller annan rättsmedicinsk un-&lt;br&gt;dersökning kan antas föreligga och resultatet av undersökningen skulle&lt;br&gt;kunna äventyras genom att ingrepp görs i kroppen för annat ändamål,&lt;br&gt;får sådant ingrepp inte företas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som uppsåtligen utför ingrepp på eller tar biologiskt material från&lt;br&gt;en levande eller avliden människa eller från ett aborterat foster i strid&lt;br&gt;med denna lag döms till böter eller fängelse i högst sex månader, om&lt;br&gt;gärningen inte är belagd med straff i brottsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till straff som sägs i första stycket döms även den som uppsåtligen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) för ändamål som avses med bestämmelse i denna lag i vinningssyfte&lt;br&gt;överlämnar eller mottar organ eller annat biologiskt material från en&lt;br&gt;levande eller avliden människa eller ett aborterat foster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) för samma ändamål i vinningssyfte förmedlar material som nyss&lt;br&gt;sagts, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) med insikt om att sådant material varit föremål för åtgärd som avses&lt;br&gt;i a och b medverkar till att material tas till vara eller används för avsett&lt;br&gt;ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i andra stycket utgör inte hinder för att anatomisk in-&lt;br&gt;stitution utger ersättning för kostnaden för begravning av en kropp som&lt;br&gt;ställts till institutionens förfogande enligt 6 kap. 1 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Genom den nya lagen upphävs transplantationslagen (1975:190) och&lt;br&gt;obduktionslagen (1975:191).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i brottsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 16 kap. 10 § brottsbalken skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som obehörigen flyttar, skadar eller skymfligen behandlar lik&lt;br&gt;eller avlidens aska, öppnar grav eller eljest gör skada eller ofog på&lt;br&gt;kista, urna, grav eller annat de dödas vilorum eller på gravvård, dömes&lt;br&gt;för brott mot griftefrid till böter eller fängelse i högst sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År brottet grovt döms till fäng-&lt;br&gt;else i högst fyra år. Vid bedö-&lt;br&gt;mande huruvida brottet är grovt&lt;br&gt;skall särskilt beaktas om gärning-&lt;br&gt;en innefattat ett allvarligt angrepp&lt;br&gt;på ett lik eller på en avlidens aska&lt;br&gt;eller avsett omfattande skade-&lt;br&gt;görelse på en gravplats eller an-&lt;br&gt;nars inneburit en särskilt svår&lt;br&gt;kränkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i Begravningslagen (1990:1144)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om begravningslagen (1990:1144)&lt;br&gt;dels att 4 kap. 4 § och 5 kap. 10 § skall ha följande lydelse,&lt;br&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 4 kap. 4 a §, av föl-&lt;br&gt;jande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att döden har&lt;br&gt;orsakats av någon annan person&lt;br&gt;eller om det annars finns skäl för&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller&lt;br&gt;annan rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning av den döda kroppen gäller -&lt;br&gt;i stället för vad som föreskrivs i&lt;br&gt;3 § första stycket - att döds-&lt;br&gt;beviset med uppgift om detta utan&lt;br&gt;dröjsmål skall lämnas till polis-&lt;br&gt;myndigheten i den ort där döds-&lt;br&gt;fallet inträffade och skattemyndig-&lt;br&gt;heten underrättas. Polismyndig-&lt;br&gt;heten skall efter den utredning&lt;br&gt;som kan behövas skaffa intyg om&lt;br&gt;dödsorsaken. Därefter skall polis-&lt;br&gt;myndigheten till skattemyndig-&lt;br&gt;heten lämna dödsbeviset tillsam-&lt;br&gt;mans med ett tillstånd till&lt;br&gt;gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att döden har&lt;br&gt;orsakats av någon annan person&lt;br&gt;eller om det annars finns skäl för&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller&lt;br&gt;rättsmedicinsk likbesiktning av den&lt;br&gt;döda kroppen gäller - i stället för&lt;br&gt;vad som föreskrivs i 3 § första&lt;br&gt;stycket - att dödsbeviset med upp-&lt;br&gt;gift om detta utan dröjsmål skall&lt;br&gt;lämnas till polismyndigheten i den&lt;br&gt;ort där dödsfallet inträffade och&lt;br&gt;skattemyndigheten underrättas.&lt;br&gt;Polismyndigheten skall efter den&lt;br&gt;utredning som kan behövas skaffa&lt;br&gt;intyg om dödsorsaken. Därefter&lt;br&gt;skall polismyndigheten till skatte-&lt;br&gt;myndigheten lämna dödsbeviset&lt;br&gt;tillsammans med ett tillstånd till&lt;br&gt;gravsättning eller kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan ett dödsbevis och ett intyg&lt;br&gt;om dödsorsaken utfärdas, skall&lt;br&gt;läkaren undersöka kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är omständigheterna sådana att&lt;br&gt;dödsbevis enligt 4 § skall lämnas&lt;br&gt;till polismyndighet och skall rätts-&lt;br&gt;medicinsk obduktion inte äga&lt;br&gt;rum, skall den undersökning som&lt;br&gt;läggs till grund för intyget om&lt;br&gt;dödsorsaken ske i form av en&lt;br&gt;rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan undersökning behövs&lt;br&gt;dock inte, om läkaren har vårdat&lt;br&gt;den avlidne för den sjukdom eller&lt;br&gt;det tillstånd som föranlett döds-&lt;br&gt;fallet och anser sig på sannolika&lt;br&gt;skäl kunna fastställa dödsorsaken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stoftet efter en avliden skall kremeras eller gravsättas snarast möjligt&lt;br&gt;och senast två månader efter dödsfallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skattemyndighet som skall&lt;br&gt;utfärda intyg för kremering eller&lt;br&gt;gravsättning får dock medge an-&lt;br&gt;stånd med kremeringen eller&lt;br&gt;gravsättningen, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den skattemyndighet som skall&lt;br&gt;utfärda intyg för kremering eller&lt;br&gt;gravsättning får dock medge an-&lt;br&gt;stånd med kremeringen eller&lt;br&gt;gravsättningen eller efterge kravet&lt;br&gt;på sådan åtgärd, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om stoftet inte har kremerats eller gravsatts inom föreskriven tid,&lt;br&gt;skall skattemyndigheten undersöka anledningen till dröjsmålet och, om&lt;br&gt;det behövs, underrätta den kommun som anges i 2 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanserna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Transplantation - etiska, medicinska och rättsliga aspekter&lt;br&gt;(SoU 1989:98)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden kommit in från Svea Hovrätt, Justitiekanslem,&lt;br&gt;Socialstyrelsen, statens handikappråd, universitets- och högskoleämbetet&lt;br&gt;(efter hörande av de filosofiska, medicinska och juridiska fakulteterna),&lt;br&gt;skolöverstyrelsen, invandrarverket, riksrevisionsverket, statskontoret,&lt;br&gt;statens rättsläkarstation i Linköping, Svenska kyrkans centralstyrelse,&lt;br&gt;Ärkebiskopen efter hörande av andra biskopar, medicinska forsknings-&lt;br&gt;rådet, Riksdagens ombudsmän, Svenska kommunförbundet, Landstings-&lt;br&gt;förbundet, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Malmöhus&lt;br&gt;läns landsting, Göteborg och Bohus läns landsting, Tjänstemännens&lt;br&gt;centralorganisation, Centralorganisationen SACO/SR, Landsorganisa-&lt;br&gt;tionen i Sverige, Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund,&lt;br&gt;Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarförbund, Sveriges psykologför-&lt;br&gt;bund, Sveriges socionomers, personal- och förvaltningstjänstemäns&lt;br&gt;riksförbund, Handikappförbundens centralkommitté, De handikappades&lt;br&gt;riksförbund, DHR ungdomsförbund, Synskadades riksförbund, Riks-&lt;br&gt;organisationen Unga synskadade, Sveriges allmänna patienförening,&lt;br&gt;Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets kvinno-&lt;br&gt;förbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets&lt;br&gt;kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets ungdomsförbund, Socialde-&lt;br&gt;mokratiska partiets kvinnoförbund, Socialdemokratiska ungdomsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska kvinnors vänsterförbund, Kommunistisk ungdom,&lt;br&gt;Kristen Demokratisk Samlings kvinnoförbund, Kristdemokratiska ung-&lt;br&gt;domsförbundet, Svenska transplantationsforeningen, Nordiska expert-&lt;br&gt;kommittén för transplantation, Sveriges frikyrkoråd, Svenska ekumeniska&lt;br&gt;nämnden, Katolska biskopsämbetet, De fria kristna samfundens råd,&lt;br&gt;Sveriges kristna ungdomsråd, Fredrika Bremerförbundet, Röda Korset,&lt;br&gt;Malmö kommun, Göteborgs kommun, Östergötlands läns landsting,&lt;br&gt;Svenska DiabetesfÖrbundet, Riksförbundet for utvecklingsstörda barn&lt;br&gt;och ungdomar, Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Riksförbundet&lt;br&gt;for hjärt- och lungsjuka, Riksförbundet för njursjuka, Transplanterades&lt;br&gt;förening och hjärtklubben Viking.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Aborterade foster m.m. (SoU 1991:42)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten for övre Norrland, Justitiekanslem, Socialstyrelsen, statens&lt;br&gt;handikappråd, universitets- och högskoleämbetet (efter hörande av de&lt;br&gt;forskningsetiska kommittéerna), medicinska forskningsrådet, statskon-&lt;br&gt;toret, riksrevisionsverket, Svenska kyrkans centralstyrelse, Ärkebiskopen&lt;br&gt;efter hörande av andra biskopar, Riksdagens ombudsmän, Landstingsför-&lt;br&gt;bundet, Stockholms läns landsting, Uppsala läns landsting, Malmöhus&lt;br&gt;läns landsting, Tjänstemännens centralorganisation, Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Landsorganisationen i Sverige, Svenska hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;dens tjänstemannaförbund, Svenska läkaresällskapet, Sveriges läkarför-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bund, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers, personal- och&lt;br&gt;förvaltningstjänstemäns riksförbund, Handikappförbundens centralkom-&lt;br&gt;mitté, De handikappades riksförbund, Sveriges allmänna patientförening,&lt;br&gt;Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund, Folkpartiets kvinno-&lt;br&gt;förbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata samlingspartiets&lt;br&gt;kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets ungdomsförbund, Socialde-&lt;br&gt;mokratiska partiets kvinnoförbund, Socialdemokratiska ungdomsför-&lt;br&gt;bundet, Svenska kvinnors vänsterförbund, Kommunistisk ungdom,&lt;br&gt;Kristen Demokratisk Samlings kvinnoförbund, Kristdemokratiska ung-&lt;br&gt;domsförbundet, Svensk transplantationsforening, Nordiska expert-&lt;br&gt;kommittén for transplantation, Sveriges frikyrkoråd, Svenska ekumeniska&lt;br&gt;nämnden, Katolska biskopsämbetet, De fria kristna samfundens råd,&lt;br&gt;Fredrika BremerfÖrbundet, Riksförbundet for sexuell upplysning, Trans-&lt;br&gt;planterades förening, Infertilas riksförening i Sverige, Förenigen Sveriges&lt;br&gt;kyrkogårdschefer, Svenska kyrkans kyrkogårdsdelegation, Synskadades&lt;br&gt;riksförbund, Svenska Diabetesförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Kroppen efter döden (SoU 1992:16)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem, Domstolsverket, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen,&lt;br&gt;Brottsförebyggande rådet, Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Hälso-&lt;br&gt;och sjukvårdens ansvarsnämnd, Statens handikappråd, Statskontoret,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Medicinska forskningsrådet, Svea hovrätt, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Stockholm, Göteborgs tingsrätt, Hässleholms tingsrätt, De&lt;br&gt;humanistiska fakulteterna vid universitetet i Uppsala och Lund, De&lt;br&gt;medicinska fakulteterna vid Karolinska institutet samt universiteten i&lt;br&gt;Linköping och Lund, De samhällsvetenskapliga fakulteterna i Göteborg&lt;br&gt;och Umeå, Riksdagens ombudsmän, Ärkebiskopen efter hörande av&lt;br&gt;övriga biskopar, Svenska Kyrkans centralstyrelse, Svenska kommunför-&lt;br&gt;bundet, Landstingsförbundet, Stockholms läns landsting, Uppsala läns&lt;br&gt;landsting, Malmöhus läns landsting, Göteborgs- och Bohus läns lands-&lt;br&gt;ting, Tjänstemännens Centralorganisation, Sveriges Akademikers&lt;br&gt;Centralorganisation, Landsorganisationen i Sverige, Svenska hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens tjänstemannaförbund, Svenska läkaresällskapet, Sveriges&lt;br&gt;läkarförbund, Sveriges psykologförbund, Sveriges socionomers, personal-&lt;br&gt;och förvaltningstjänstemäns riksförbund, Sveriges allmänna patient-&lt;br&gt;förening, Centerns kvinnoförbund, Centerns ungdomsförbund, Folk-&lt;br&gt;partiets kvinnoförbund, Folkpartiets ungdomsförbund, Moderata sam-&lt;br&gt;lingspartiets kvinnoförbund, Moderata samlingspartiets ungdomsförbund,&lt;br&gt;Sveriges Socialdemokratiska Kvinnoförbund, Sveriges Socialdemokra-&lt;br&gt;tiska Ungdomsförbund, Svenska kvinnors vänsterförbund, Kommunistisk&lt;br&gt;ungdom, Kristen Demokratisk Samlings kvinnoförbund, Kristdemokra-&lt;br&gt;tiska ungdomsförbundet, Svergies frikyrkoråd, Svenska ekumeniska&lt;br&gt;nämnden, Svenska Kyrkans Församlings- och PastoratsfÖrbund, Katolska&lt;br&gt;biskopsämbetet, De fria kristna samfundens råd, Sveriges kristna ung-&lt;br&gt;domsråd, Begravningsföreningen FONUS, Svergies Begravningsentre-&lt;br&gt;prenörers Förbund, Stockholms EldbegängelsefÖrening, Svensk Förening&lt;br&gt;for Anatomi, Landstinget Halland, Svenska Kommunalarbetarförbundet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksförbundet för njursjuka, Arbetsgruppen för ett mänskligt dödsbe- Prop. 1994/95:148&lt;br&gt;grepp, Medicinska forskningsrådet, Lunds universitet avd. alkoholforsk- Bilaga 3&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om transplantation m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om ingrepp för att ta till vara&lt;br&gt;organ eller annat biologiskt material från en levande eller avliden männi-&lt;br&gt;ska för behandling av sjukdom eller kroppsskada hos en annan människa&lt;br&gt;(transplantation) eller för annat medicinskt ändamål. Lagen innehåller&lt;br&gt;också bestämmelser om användning av vävnad från ett aborterat foster&lt;br&gt;och förbud mot vissa förfaranden med biologiskt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Bestämmelserna i denna lag gäller inte i fråga om transplantation av&lt;br&gt;könsceller eller organ som producerar könsceller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna gäller inte heller när biologiskt material tas i syfte att&lt;br&gt;behandla den som ingreppet görs på.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får tas från en avliden människa om denne har medgett det&lt;br&gt;eller det på annat sätt kan utredas att åtgärden skulle stå i överensstäm-&lt;br&gt;melse med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Biologiskt material får också tas om inte den avlidne har skriftligen&lt;br&gt;motsatt sig ett sådant ingrepp eller uttalat sig mot det eller det av annat&lt;br&gt;skäl finns anledning att anta att ingreppet skulle strida mot den avlidnes&lt;br&gt;inställning. Är uppgifterna om den avlidnes inställning motstridiga eller&lt;br&gt;finns det annars särskilda skäl mot ingreppet, får detta inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Även om biologiskt material får tas enligt 3 § andra stycket får&lt;br&gt;ingrepp inte göras om någon som stått den avlidne nära motsätter sig&lt;br&gt;det. Har den avlidne närstående får ingrepp inte företas innan någon av&lt;br&gt;dessa har underrättats om det tilltänkta ingreppet och om rätten att&lt;br&gt;förbjuda det. Den underrättade skall ges skälig tid att ta ställning till&lt;br&gt;ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Biologiskt material från levande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;5 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får inte tas från en levande människa, om ingreppet kan befaras&lt;br&gt;medföra allvarlig fara för givarens liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § Biologiskt material avsett för transplantation eller annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål får tas från en levande människa endast om han eller hon har&lt;br&gt;samtyckt till det. Om det organ eller material som skall tas inte åter-&lt;br&gt;bildas eller om ingreppet på annat sätt kan medföra beaktansvärd skada&lt;br&gt;eller olägenhet för givaren, skall samtycket vara skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underåriga och psykiskt störda personer gäller bestämmel-&lt;br&gt;serna i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett ingrepp på en levande människa som innebär att biologiskt&lt;br&gt;material som inte återbildas tas för transplantation får göras på en givare&lt;br&gt;som är släkt med den tilltänkte mottagaren eller på annat sätt står&lt;br&gt;mottagaren särskilt nära. På en annan person får sådant ingrepp göras&lt;br&gt;endast om det finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Ingrepp för transplantationsändamål på en person som är underårig&lt;br&gt;eller som på grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna sam-&lt;br&gt;tycke får göras endast om det biologiska materialet av medicinska skäl&lt;br&gt;inte kan tas från någon annan och givaren är släkt med den tilltänkte&lt;br&gt;mottagaren. Samtycke till ingreppet skall lämnas, beträffande den som är&lt;br&gt;underårig, av vårdnadshavare eller god man och, beträffande den som&lt;br&gt;lider av psykisk störning, av god man eller förvaltare. Ingrepp får inte&lt;br&gt;göras mot givarens vilja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får endast göras med Socialstyrelsens&lt;br&gt;tillstånd. Om transplantationen avser biologiskt material som inte åter-&lt;br&gt;bildas, får tillstånd lämnas endast om det finns synnerliga skäl. Ansökan&lt;br&gt;om tillstånd får göras av vårdnadshavare, god man eller förvaltare.&lt;br&gt;Tillstånd får ges endast om ansökan har tillstyrkts av den läkare som har&lt;br&gt;rätt att besluta om ingreppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Biologiskt material från en levande människa för annat medicinskt&lt;br&gt;ändamål än transplantation får tas endast med Socialstyrelsens tillstånd&lt;br&gt;om materialet är sådant som inte återbildas eller om ingreppet på annat&lt;br&gt;sätt kan medföra beaktansvärd skada eller olägenhet för givaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp enligt första stycket får inte göras på den som är underårig&lt;br&gt;eller som på grund av psykisk störning saknar förmåga att lämna sam-&lt;br&gt;tycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Vill någon komma i fråga som givare av biologiskt material avsett&lt;br&gt;för transplantation eller annat medicinskt ändamål, skall den läkare som&lt;br&gt;har rätt att besluta om ingreppet upplysa givaren och, i fall som avses i&lt;br&gt;8 §, vårdnadshavaren, gode mannen eller förvaltaren om ingreppet och&lt;br&gt;om de risker som är förknippade med det. Samtycke enligt 6 eller 8 §&lt;br&gt;skall lämnas till läkaren. Denne skall därvid förvissa sig om att den som&lt;br&gt;lämnar samtycke har förstått innebörden av upplysningarna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vävnad från aborterade foster&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;11 § Vävnad från ett aborterat foster får användas endast för medicinska&lt;br&gt;ändamål. För att sådant material skall få tas till vara fordras att den&lt;br&gt;kvinna som burit fostret samtycker till åtgärden. Innan samtycke in-&lt;br&gt;hämtas skall kvinnan ha informerats om åtgärden och den tilltänkta&lt;br&gt;användningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vävnad får tas till vara enligt första stycket endast med Socialstyrel-&lt;br&gt;sens tillstånd. Sådant tillstånd får lämnas endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Beslut m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Beslut om ingrepp enligt denna lag fattas vid sådana enheter som&lt;br&gt;avses i 14 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) av chefsöverläkaren&lt;br&gt;och vid andra enheter av den läkare som är medicinskt ansvarig för&lt;br&gt;verksamheten. Beslut får inte fattas av en läkare som ansvarar för vården&lt;br&gt;av den person till vilken en transplantation skall ske eller som skall&lt;br&gt;använda det biologiska materialet för annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att vissa beslut enligt denna lag inte får fattas utan särskilt tillstånd&lt;br&gt;föreskrivs i 8, 9 och 11 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-&lt;br&gt;skriva att annan hälso- och sjukvårdspersonal än läkare får fullgöra upp-&lt;br&gt;gifter som läkare har enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;föreskriva att ingrepp enligt denna lag får utföras endast på sjukhus som&lt;br&gt;avses i 5 § hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) eller vid annan enhet&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården eller det medicinska området i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;14 § Den som med uppsåt utför ingrepp på eller tar biologiskt material&lt;br&gt;från en levande eller avliden människa eller tar till vara vävnad från ett&lt;br&gt;aborterat foster i strid med denna lag döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § Den som med uppsåt och i vinningssyfte överlämnar, tar emot eller&lt;br&gt;förmedlar biologiskt material från en levande eller avliden människa&lt;br&gt;eller vävnad från ett aborterat foster döms till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;två år. Till samma straff döms den som med uppsåt medverkar till att&lt;br&gt;sådant material tas till vara för att användas vid transplantation eller&lt;br&gt;annat avsett ändamål trots insikt om att materialet överlämnats, tagits&lt;br&gt;emot eller förmedlats i vinningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fall skall inte dömas till ansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Vinning av brott enligt denna lag skall förklaras förverkad, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart oskäligt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § Socialstyrelsens beslut enligt 8, 9 eller 11 § får överklagas hos&lt;br&gt;allmän förvaltningsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då transplantationslagen&lt;br&gt;(1975:190) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Ett medgivande enligt 2 § eller ett tillstånd enligt 4 § transplanta-&lt;br&gt;tionslagen (1975:190) skall anses som ett tillstånd enligt 8 eller 9 §&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om obduktion m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag innehåller bestämmelser om obduktioner och vissa andra&lt;br&gt;åtgärder med kroppen efter en avliden människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall göra ett ingrepp i eller vidta annan åtgärd med en död&lt;br&gt;kropp skall fullgöra sin uppgift med respekt for den avlidne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § I lagen (1987:269) om kriterier för bestämmande av människans död&lt;br&gt;finns bestämmelser om fastställande av en människas död.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om dödsbevis och intyg om dödsorsaken finns i begrav-&lt;br&gt;ningslagen (1990:1144). I begravningslagen finns också bestämmelser&lt;br&gt;om gravsättning och kremering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Kan det antas föreligga skäl for en rättsmedicinsk undersökning av&lt;br&gt;en avliden och skulle resultatet av den undersökningen kunna äventyras&lt;br&gt;genom ett ingrepp i kroppen for annat ändamål, får sådant ingrepp inte&lt;br&gt;göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Gemensamma bestämmelser om obduktion m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § Med obduktion avses att kroppen efter en avliden öppnas och under-&lt;br&gt;söks invändigt. Obduktionen kan vara klinisk eller rättsmedicinsk. En&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion skall också innefatta en yttre undersökning av&lt;br&gt;kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med rättsmedicinsk likbesiktning avses en yttre undersökning av krop-&lt;br&gt;pen efter en avliden. Undersökningen kan innefatta blodprovstagning och&lt;br&gt;liknande ingrepp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Vid en obduktion får organ och annat material tas ut ur kroppen för&lt;br&gt;undersökning, om det behövs for att syftet med obduktionen skall kunna&lt;br&gt;tillgodoses. Biologiskt material skall läggas tillbaka i kroppen när ob-&lt;br&gt;duktionen har slutförts, om inte syftet med obduktionen kräver att mate-&lt;br&gt;rialet bevaras en längre tid.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Klinisk obduktion&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;6 § En klinisk obduktion får utföras om obduktionen behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa dödsorsaken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vinna viktig kunskap om sjukdom som den avlidne haft eller om&lt;br&gt;verkan av behandling som den avlidne gått igenom, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. undersöka förekomsten av skador eller sjukliga förändringar i den&lt;br&gt;avlidnes kropp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Om den avlidne hade närstående skall någon av dem underrättas&lt;br&gt;innan obduktionen utförs och ges skälig tid att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En klinisk obduktion får utföras om den avlidne skriftligen har med-&lt;br&gt;gett obduktion eller uttalat sig för en sådan åtgärd eller om det av andra&lt;br&gt;skäl finns anledning att anta att obduktion skulle stå i överensstämmelse&lt;br&gt;med den avlidnes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § Obduktion för ändamål som anges i 6 § 1 får, förutom i fall som&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avses i 8 §, utföras om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fast- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § Obduktion för ändamål som anges i 6 § 2 eller 3 får, förutom i fall&lt;br&gt;som avses i 8 §, utföras om det är oklart vilken inställning den avlidne&lt;br&gt;hade till en sådan obduktion och inte någon som stått den avlidne nära&lt;br&gt;motsätter sig det. Om den avlidne inte hade någon närstående som kan&lt;br&gt;underrättas får sådan obduktion utföras endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Beslut i fråga om klinisk obduktion fattas av läkare. Endast läkare&lt;br&gt;får utföra en sådan obduktion.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättsmedicinsk undersökning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;12 § Med rättsmedicinsk undersökning avses i denna lag rättsmedicinsk&lt;br&gt;obduktion eller rättsmedicinsk likbesiktning. Undersökningen skall göras&lt;br&gt;i form av rättsmedicinsk obduktion, om inte ändamålet kan tillgodoses&lt;br&gt;genom rättsmedicinsk likbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En rättsmedicinsk undersökning av en avliden får göras om under-&lt;br&gt;sökningen kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall&lt;br&gt;som inträffat under sådana omständigheter att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det inte skäligen kan bortses från möjligheten att dödsfallet har sam-&lt;br&gt;band med ett brott, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det kan misstänkas ha förekommit fel eller försummelse inom hälso-&lt;br&gt;och sjukvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om ett dödsfall kan&lt;br&gt;antas ha orsakats av yttre påverkan och undersökningen behövs för att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. fastställa dödsorsaken, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vinna upplysningar av särskild vikt för miljöskydd, arbetarskydd,&lt;br&gt;trafiksäkerhet eller annat liknande intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En rättsmedicinsk undersökning får också göras om det behövs för&lt;br&gt;att fastställa en avlidens identitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Sedan gravsättning har skett, får kroppen efter en avliden tas om&lt;br&gt;hand för rättsmedicinsk undersökning endast om det skäligen kan miss-&lt;br&gt;tänkas att dödsfallet har samband med ett brott för vilket det inte är&lt;br&gt;föreskrivet lindrigare straff än fängelse i ett år och undersökningen kan&lt;br&gt;antas vara av väsentlig betydelse för utredningen. Om det finns synner-&lt;br&gt;liga skäl får kroppen tas om hand för sådan undersökning även i annat&lt;br&gt;fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En rättsmedicinsk undersökning får genomföras, även om åtgärden&lt;br&gt;strider mot den avlidnes eller de närståendes inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Beslut om rättsmedicinsk undersökning som avses i 16 § meddelas&lt;br&gt;av allmän domstol. Beslut om rättsmedicinsk undersökning i övrigt med-&lt;br&gt;delas av polismyndighet. Även allmän domstol eller allmän åklagare får&lt;br&gt;besluta om rättsmedicinsk undersökning som avses i 13 § 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Om det inte är uppenbart obehövligt skall polismyndigheten under-&lt;br&gt;rättas om tid och plats för en rättsmedicinsk undersökning. Polisen får&lt;br&gt;närvara vid en sådan undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får&lt;br&gt;meddela föreskrifter om krav på särskild läkarkompetens för att utföra&lt;br&gt;en rättsmedicinsk undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får också&lt;br&gt;meddela ytterligare föreskrifter om förfarandet vid rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning samt om protokoll och utlåtande över undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Vissa andra ingrepp på avlidna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § Kroppen efter en avliden får användas för dissektion vid en hög-&lt;br&gt;skoleenhet för undervisning i anatomi, om den avlidne skriftligen har&lt;br&gt;samtyckt till det. Kroppen får tas i anspråk under högst ett år efter döds-&lt;br&gt;fallet, om inte den avlidne har föreskrivit annat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § Om det finns särskilda skäl får ingrepp i kroppen efter en avliden&lt;br&gt;göras av läkare eller under läkares överinseende för träning av opera-&lt;br&gt;tionsteknik eller för förbättring eller utveckling av operationsmetoder.&lt;br&gt;Sådant ingrepp får göras endast om åtgärden är förenlig med den av-&lt;br&gt;lidnes inställning på sätt som anges i 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Ingrepp i syfte att från en avliden ta ut icke-biologiskt material som&lt;br&gt;har infogats i kroppen {implantat) får göras även om åtgärden strider&lt;br&gt;mot den avlidnes eller de närståendes inställning, om det behövs för att&lt;br&gt;förebygga fara för människor eller annan väsentlig olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ingrepp som avses i första stycket får, om åtgärden är förenlig med&lt;br&gt;den avlidnes eller de närståendes inställning på sätt som anges i 8 eller&lt;br&gt;10 §, också göras om implantatet skall användas för behandling av en&lt;br&gt;annan människa eller för forskning eller annat medicinskt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 7 och 11 §§ skall tillämpas även vid ingrepp enligt&lt;br&gt;denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Kroppen efter en avliden får balsameras om det av sanitära skäl är&lt;br&gt;nödvändigt för att kroppen skall kunna bevaras till dess kremering eller&lt;br&gt;gravsättning sker eller om den skall tas i anspråk för anatomisk dissek-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Balsamering får också ske på begäran av den som enligt 5 kap. 1 §&lt;br&gt;begravningslagen (1990:1144) ordnar med gravsättning.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Straff m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;25 § Den som med uppsåt utför ingrepp på en avliden människa i strid&lt;br&gt;med denna lag döms till böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Beslut enligt denna lag får överklagas endast om det följer av en&lt;br&gt;särskild föreskrift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996 då obduktionslagen&lt;br&gt;(1975:191) och kungörelsen (1973:710) om rättsmedicinsk obduktion&lt;br&gt;skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;159&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1987:269) om kriterier för&lt;br&gt;bestämmande av människans död&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1987:269) om kriterier för be-&lt;br&gt;stämmande av människans död att det i lagen skall införas en ny para-&lt;br&gt;graf, 2 a §, av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en människa har förklarats&lt;br&gt;död får medicinska insatser fort-&lt;br&gt;sättas om det behövs för att be-&lt;br&gt;vara organ eller annat biologiskt&lt;br&gt;material i avvaktan på ett trans-&lt;br&gt;plantationsingrepp eller, med av-&lt;br&gt;seende på en gravid kvinna som&lt;br&gt;bär på ett livsdugligt foster, för&lt;br&gt;att rädda livet på det väntade bar-&lt;br&gt;net. Insatserna får inte pågå&lt;br&gt;längre tid än 24 timmar, om det&lt;br&gt;inte finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i begravningslagen (1990:1144)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 4 kap. 4, 5 och 7 §§ begravningslagen&lt;br&gt;(1990:1144) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 kaj&lt;br&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det kan antas att döden har&lt;br&gt;orsakats av någon annan person&lt;br&gt;eller om det annars finns skäl för&lt;br&gt;rättsmedicinsk obduktion eller an-&lt;br&gt;nan rättsmedicinsk undersökning&lt;br&gt;av den döda kroppen gäller - i&lt;br&gt;stället för vad som föreskrivs i 3 §&lt;br&gt;första stycket - att dödsbeviset&lt;br&gt;med uppgift om detta utan dröjs-&lt;br&gt;mål skall lämnas till polismyndig-&lt;br&gt;heten i den ort där dödsfallet in-&lt;br&gt;träffade och skattemyndigheten&lt;br&gt;underrättas. Polismyndigheten&lt;br&gt;skall efter den utredning som kan&lt;br&gt;behövas skaffa intyg om dödsor-&lt;br&gt;saken. Därefter skall polismyndig-&lt;br&gt;heten till skattemyndigheten lämna&lt;br&gt;dödsbeviset tillsammans med ett&lt;br&gt;tillstånd till gravsättning eller kre-&lt;br&gt;mering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förhållandena vid ett döds-&lt;br&gt;fall är sådana att det kan finnas&lt;br&gt;skäl för en rättsmedicinsk under-&lt;br&gt;sökning enligt lagen (1995:000)&lt;br&gt;om obduktion m.m. skall den&lt;br&gt;läkare som fastställt att döden har&lt;br&gt;inträtt eller som annars skall ut-&lt;br&gt;färda dödsbeviset snarast möjligt&lt;br&gt;anmäla dödsfallet till polismyndig-&lt;br&gt;heten i den ort där den döda&lt;br&gt;kroppen har anträffats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället for vad som föreskrivs i&lt;br&gt;3 § första stycket skall då döds-&lt;br&gt;beviset utan dröjsmål lämnas till&lt;br&gt;polismyndigheten. Polismyndig-&lt;br&gt;heten skall underrätta skattemyn-&lt;br&gt;digheten om dödsfallet och efter&lt;br&gt;den utredning som kan behövas&lt;br&gt;lämna dödsbeviset till skattemyn-&lt;br&gt;digheten tillsammans med ett till-&lt;br&gt;stånd till gravsättning eller kreme-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutas att någon rättsmedi-&lt;br&gt;cinsk undersökning inte skall&lt;br&gt;göras, skall polismyndigheten&lt;br&gt;underrätta den som har lämnat&lt;br&gt;dödsbeviset om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget om dödsorsaken skall&lt;br&gt;sändas till Statistiska centralbyrån&lt;br&gt;av den läkare som utfärdat det.&lt;br&gt;Om den avlidne vid dödsfallet&lt;br&gt;vårdades på en sjukvårdsinsrätt-&lt;br&gt;ning eller fördes dit i anslutning&lt;br&gt;till dödsfallet, skall intyget sändas&lt;br&gt;in av inrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fall som avses i 4 § skall polis-&lt;br&gt;myndigheten sända intyget till&lt;br&gt;statistiska centralbyrån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intyget om dödsorsaken skall&lt;br&gt;sändas till den myndighet som re-&lt;br&gt;geringen bestämmer av den läkare&lt;br&gt;som utfärdat det. Om den avlidne&lt;br&gt;vid dödsfallet vårdades på en sjuk-&lt;br&gt;vårdsinsrättning eller fördes dit i&lt;br&gt;anslutning till dödsfallet, skall in-&lt;br&gt;tyget sändas in av inrättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning i fall som avses i 4 § skall&lt;br&gt;intyget sändas in av den myndig-&lt;br&gt;het som regeringen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;' Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §’&lt;br&gt;Skattemyndigheten skall utfärda ett intyg om att stoft får gravsättas eller&lt;br&gt;kremeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant intyg får utfärdas bara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om det enligt dödsbeviset kan&lt;br&gt;antas att döden inte har orsakats&lt;br&gt;av någon annan person eller att&lt;br&gt;det inte heller annars finns skäl&lt;br&gt;för rättsmedicinsk obduktion eller&lt;br&gt;annan rättsmedicinsk undersök-&lt;br&gt;ning av den döda kroppen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om förhållandena vid dödsfallet&lt;br&gt;enligt dödsbeviset inte är sådana&lt;br&gt;att det kan finnas skäl för en&lt;br&gt;rättsmedicinsk undersökning enligt&lt;br&gt;lagen (1995:000) om obduktion&lt;br&gt;m.m., eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om polismyndigheten har meddelat tillstånd till gravsättning eller kre-&lt;br&gt;mering i fall som avses i 4 eller 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är känt för skattemyndigheten att det pågår eller har pågått&lt;br&gt;medling om kremering eller om gravsättning enligt 5 kap. 3 §, får intyg&lt;br&gt;inte utfärdas förrän tvisten är slutligt löst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:496.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1995-03-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 februari 1995 (Socialdepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;transplantation m.m., med flera lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Björn&lt;br&gt;Reuterstrand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttranden av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om transplantation m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att det tydligare skall markeras att det i första hand skall utredas om&lt;br&gt;transplantation står i överensstämmelse med donatorns vilja föreslår&lt;br&gt;Lagrådet att andra stycket inleds med orden &amp;quot;I annat fall än som avses i&lt;br&gt;första stycket får biologiskt material tas, om inte ...&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sista meningen i andra stycket kan lämpligen bilda ett nytt, tredje&lt;br&gt;stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller en vetorätt i visst fall för personer som &amp;quot;stått den&lt;br&gt;avlidne nära&amp;quot;. I paragrafen används också begreppet &amp;quot;närstående&amp;quot; för att&lt;br&gt;beteckna personerna i fråga. De angivna uttrycken kan visserligen rent&lt;br&gt;språkligt sett anses vara synonyma. Begreppet närstående har emellertid&lt;br&gt;i lagstifningssammanhang - vilket också påpekas i remissen - i allmän-&lt;br&gt;het tillagts en speciell betydelse som samlingsbeteckning för olika nära&lt;br&gt;förhållanden av familjemässig karaktär. I förevarande sammanhang är&lt;br&gt;det enligt motiven meningen att med närstående skall förstås också t.ex.&lt;br&gt;mycket nära vänner. Även om det förekommer att närstående används&lt;br&gt;med olika innebörd i lagstiftningssammanhang är det enligt Lagrådet&lt;br&gt;lämpligt att i detta sammanhang genomgående använda uttrycket &amp;quot;stått&lt;br&gt;den avlidne nära&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den avlidne &amp;quot;närstående&amp;quot; får enligt paragrafens andra mening,&lt;br&gt;ingrepp inte företas innan någon av dessa har underrättats om det&lt;br&gt;tilltänkta ingreppet och om rätten att förbjuda det. I motiven saknas&lt;br&gt;uttalanden om hur man sett på möjligheterna till ingrepp i två situationer&lt;br&gt;som kan förekomma i sammanhanget och som kan vålla vissa problem.&lt;br&gt;Det ena fallet är när det finns personer som stått den avlidne nära men&lt;br&gt;dessa går inte att få tag på inom den tid som står till buds. Det andra&lt;br&gt;fallet är att det inte finns några kända närstående och det inte inom&lt;br&gt;tillgänglig tid går att klarlägga om det finns några sådana. Lagtexten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;torde innebära att det i sådana fall inte är tillåtet att göra något ingrepp.&lt;br&gt;Lagrådet har i och för sig inte något att erinra mot en sådan ordning.&lt;br&gt;Det finns emellertid anledning att återkomma till frågeställningen i&lt;br&gt;samband med liknande uttryck i en del andra paragrafer i de remitterade&lt;br&gt;förslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med det anförda inskränker sig Lagrådets förslag beträffande&lt;br&gt;4 § till en ändring av uttrycket närstående. Lagrådet föreslår att andra&lt;br&gt;meningen inleds med: &amp;quot;Om det finns personer som stått den avlidne när&lt;br&gt;får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlar ingrepp för transplantationsändamål på en person&lt;br&gt;som är underårig eller som på grund av psykisk störning saknar förmåga&lt;br&gt;att lämna samtycke. Ett sådant ingrepp får, såvitt nu är av intresse, göras&lt;br&gt;endast om det biologiska materialet &amp;quot;av medicinska skäl inte kan tas från&lt;br&gt;någon annan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns här anledning att återknyta till de synpunkter Lagrådet&lt;br&gt;anförde under 4 §. Lagtexten i förevarande paragraf får sålunda anses&lt;br&gt;innebära att ett ingrepp inte är tillåtet om det visserligen är omöjligt att&lt;br&gt;ta det biologiska materialet från någon annan än den underårige eller den&lt;br&gt;psykiskt störde men detta beror på annat än medicinska skäl. Det kan&lt;br&gt;t.ex. finnas en annan lämplig person men denne ger inte sitt samtycke&lt;br&gt;eller är oanträffbar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De angivna frågorna har inte diskuterats i motiven. Enligt Lagrådets&lt;br&gt;mening kan det ifrågasättas om den ordning som lagtexten anvisar för de&lt;br&gt;berörda fallen är lämplig. Lagrådet förordar att det öppnas möjlighet att&lt;br&gt;göra ett ingrepp även i de nämnda fallen och föreslår därför att para-&lt;br&gt;grafens första mening ges följande lydelse: &amp;quot;Ingrepp för transplantations-&lt;br&gt;ändamål på en person som är underårig eller som på grund av psykisk&lt;br&gt;störning saknar förmåga att lämna samtycke får göras endast om givaren&lt;br&gt;är släkt med den tilltänkte mottagaren och det inte är möjligt att ta ett&lt;br&gt;medicinskt lämpligt biologiskt material från någon annan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förslås straff for den som utfor ingrepp på eller tar till vara&lt;br&gt;biologiskt material från en levande eller avliden människa eller tar till&lt;br&gt;vara vävnad från ett aborterat foster i strid med transplantationslagen.&lt;br&gt;Gämingsbeskrivningen kan jämföras med 11 § som föreskriver att&lt;br&gt;vävnad från ett aborterat foster får användas endast för medicinska&lt;br&gt;ändamål; for att ett sådant material skall få tas till vara fordras samtycke&lt;br&gt;av den kvinna som burit fostret. Orden använda och ta till vara används&lt;br&gt;inte synonymt i 11 §. Också i 15 § första stycket andra meningen&lt;br&gt;används ta till vara och använda i olika betydelser. Lagrådet föreslår&lt;br&gt;därför att ordet &amp;quot;använda&amp;quot; införs i gämingsbeskrivningen 1 14 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första meningen i första stycket föreskriver straff för vissa uppsåtliga&lt;br&gt;gärningar som företas i vinningssyfte. Det gäller handlingar som innebär&lt;br&gt;att någon överlämnar, tar emot eller förmedlar biologiskt material. Den&lt;br&gt;läkare som tar materialet från en levande eller avliden människa eller&lt;br&gt;vävnad från ett aborterat foster kan möjligen straffas för att han över-&lt;br&gt;lämnar det han tagit till någon annan. Enligt Lagrådets mening är det&lt;br&gt;emellertid att föredra om gämingsbeskrivningen direkt anger att också&lt;br&gt;tagande av biologiskt material under angivna omständigheter är straff-&lt;br&gt;bart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra meningen av första stycket innehåller bestämmelser om &amp;quot;häleri&amp;quot;&lt;br&gt;med biologiskt material. Den som med uppsåt medverkar till att bio-&lt;br&gt;logiskt material av nyss nämnt slag tas till vara för att användas vid&lt;br&gt;transplantation eller annat avsett ändamål trots insikt om att materialet&lt;br&gt;överlämnats, tagits emot eller förmedlats i vinningssyfte, döms till böter&lt;br&gt;eller fängelse i högst två år. Lagrådet föreslår att gämingsbeskrivningen&lt;br&gt;utformas mera i överensstämmelse med vad som har föreslagits be-&lt;br&gt;träffande 14 § och 15 § första stycket första meningen. Straff bör i&lt;br&gt;enlighet härmed ådömas den som med uppsåt använder eller tar till vara&lt;br&gt;material av aktuellt slag för transplantation eller annat ändamål trots&lt;br&gt;insikt om att materialet tagits, överlämnats, tagits emot eller förmedlats&lt;br&gt;i vinningssyfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket av 15 § görs undantag för ringa fall som inte skall&lt;br&gt;föranleda ansvar. Som exempel på sådana ringa fall nämns i författ-&lt;br&gt;ningskommentaren försäljning av eget eller annans hår till perukmakare&lt;br&gt;och försäljning av tandguld som är infogat i en tand. Av författnings-&lt;br&gt;kommentaren kan den slutsatsen också dras att om en givare av blod&lt;br&gt;eller modersmjölk betingar sig och erhåller en ersättning som överstiger&lt;br&gt;en schabloniserad kostnadsersättning, han eller hon kan anses bryta mot&lt;br&gt;förbudet i första stycket av 15 § mot kommersiell hantering av bio-&lt;br&gt;logiskt material. Lagrådet vill ifrågasätta om det är lämpligt att på detta&lt;br&gt;sätt rubricera traditionella och samhällsnyttiga handlingar som brott. I&lt;br&gt;vart fall handel med hår bör uttryckligen undantas från det straffbara&lt;br&gt;området. I den mån hår olovligen tas från en levande eller avliden&lt;br&gt;människa torde bestämmelserna om ofredande eller misshandel respek-&lt;br&gt;tive brott mot griftefrid vara tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen förslås bestämmelser om förverkande av vinning av brott&lt;br&gt;mot transplantationslagen. Lagrådet föreslår att bestämmelsen komp-&lt;br&gt;letteras med en regel som gör det möjligt att förverka också biologiskt&lt;br&gt;material som har varit föremål för brott enligt samma lag. Det kan för&lt;br&gt;att ta ett exempel gälla material som förvaras i en privat komersiell&lt;br&gt;organbank som avslöjats. Men förverkande kan också bli aktuellt om&lt;br&gt;någon anställd inom sjukvården ertappats med att ha tagit t.ex. ett&lt;br&gt;kranium från sin arbetsplats för att använda för annat än medicinskt&lt;br&gt;syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om obduktion m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 och 10 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 7 § skall, om den avlidne hade närstående, någon av dem under-&lt;br&gt;rättas innan obduktionen utförs och ges skälig tid att yttra sig. I likhet&lt;br&gt;med de tidigare behandlade bestämmelserna i 4 § lagen om transplanta-&lt;br&gt;tion väcker forevarande bestämmelser frågan om det är lämpligt att&lt;br&gt;uppställa som absolut villkor för ett ingripande att någon närstående&lt;br&gt;underrättats. Tveksamhet kan enligt det tidigare anförda föreligga främst&lt;br&gt;med avseende på fall där det inte inom tillgänglig tid går att nå någon&lt;br&gt;närstående med en underrättelse eller - om inga kända närstående finns&lt;br&gt;- utreda om den avlidne hade några närstående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns såvitt nu är av intresse ett par väsentliga skillnader mellan&lt;br&gt;underrättelseskydlighetema i de två lagrummen. Enligt nämnda 4 § skall&lt;br&gt;underrättelse sändas bara i de fall där de närstående har vetorätt, dvs.&lt;br&gt;när det är oklart vilken inställning den avlidne hade till ingreppet. Det&lt;br&gt;bör i sammanhanget också hållas i minnet att ett transplantationsingrepp&lt;br&gt;enligt förslaget inte kan genomföras i strid med den avlidnes uttalade&lt;br&gt;mening. Enligt förevarande paragraf skall underrättelse sändas i samtliga&lt;br&gt;fall och alltså även i den fall då de närstående inte har vetorätt. Ett&lt;br&gt;sådant fall är t.ex. när obduktionen behövs för att fastställa dödsorsaken.&lt;br&gt;Om det är av särskild betydelse att dödsorsaken fastställs gäller dess-&lt;br&gt;utom enligt 9 § att obduktionen får genomföras oavsett den avlidnes&lt;br&gt;inställning. I motiven nämns som exempel på &amp;quot;särskild betydelse&amp;quot; bl.a.&lt;br&gt;att den avlidne misstänks ha drabbats av en smittsam sjukdom och det är&lt;br&gt;väsentligt att få misstanken bekräftad eller utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund synes det enligt Lagrådet inte vara lämpligt att&lt;br&gt;upprätthålla ett generellt krav på att närstående först skall ha underrättats&lt;br&gt;i sådana fall där det är omöjligt att inom tillgänglig tid nå dessa med en&lt;br&gt;underrättelse eller utreda om den avlidne hade närstående. Föreligger&lt;br&gt;sådana omständigheter bör det inte vara något hinder mot obduktion i&lt;br&gt;vart fall om det kan vara av särskild betydelse att genom en sådan&lt;br&gt;fastställa dödsorsaken. Det kan emellertid enligt Lagrådet ifrågasättas om&lt;br&gt;inte ett undantag bör omfatta också fall där en obduktion står i överens-&lt;br&gt;kommelse med den avlidnes inställning (jfr 8 §) och där de närstående&lt;br&gt;sådledes inte har vetorätt. De nu behandlade frågorna har inte berörts i&lt;br&gt;motiven och torde behöva övervägas ytterligare under det fortsatta&lt;br&gt;beredningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det sammanhanget bör också bestämmelserna i 10 § andra meningen&lt;br&gt;övervägas. Enligt lagrummet får, om den avlidne inte hade närstående&lt;br&gt;som kan underrättas, obduktion utföras endast om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl. Enligt vad som upplysts vid föredragningen avser föreskriften det&lt;br&gt;fallet att den avlidne saknar närstående, varför orden &amp;quot;som kan under-&lt;br&gt;rättas&amp;quot; bör utgå om inte 7 § ändras i enlighet med Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 och 10 §§ bör också uttrycket &amp;quot;närstående&amp;quot; bytas ut i enlighet med&lt;br&gt;vad som anförts under 4 § lagen om transplantation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt paragrafen får regeringen eller den myndighet som regeringen Bilaga 5&lt;br&gt;bestämmer meddela föreskrifter om krav på särskild läkarkompetens för&lt;br&gt;att utföra en rättsmedicinsk undersökning. Lagrådet föreslår att para-&lt;br&gt;grafen inleds med en mening där det grundläggande kompetenskravet&lt;br&gt;anges enligt följande: &amp;quot;Rättsmedicinsk undersökning skall utföras av&lt;br&gt;läkare&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Socialdepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden Sahlin,&lt;br&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham,&lt;br&gt;Schori, Blomberg, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Thalén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:148 Transplantationer och&lt;br&gt;obduktioner m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:148&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författningsrubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;repar ett normgiv-&lt;br&gt;ningsbemyndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om transplanta-&lt;br&gt;tioner m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12, 13 §§&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om obduktioner&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i be-&lt;br&gt;gravningslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 kap. 5 §&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;(1990:1144)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:SoU21</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-03-23 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-03-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-03-28 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-04-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 03:58:49</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03148</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 03:58:49</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03148</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__148.pdf</filnamn>
<filstorlek>7987898</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Transplantationer och obduktioner m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/3699C33C-6609-421C-A984-94781FD908EC</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:SoU21</uppgift>
<ref_dok_id>GI01SoU21</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU21</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alf Svensson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So38</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So38</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alf Svensson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So35</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So35</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Barbro Westerholm  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gullan Lindblad  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margitta Edgren  m.fl. (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So34</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So34</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margitta Edgren  m.fl. (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rigmor Ahlstedt  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So30</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So30</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rigmor Ahlstedt  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rune Backlund  (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So33</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So33</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rune Backlund  (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Sten Svensson  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So31</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So31</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Sten Svensson  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Sandström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So37</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So37</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Sandström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Thomas Julin  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:148&lt;br/&gt;
Transplantationer och obduktioner m.m.</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So36</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So36</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:148 Transplantationer och obduktioner m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Thomas Julin  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>