<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2229901</hangar_id>
 <dok_id>GI03142</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>142</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:142</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Socialdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>142</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-02-09 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:31</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Fosterdiagnostik och abort</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03142/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03142</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03142</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h2&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1994/95:142&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Fosterdiagnostik och abort&lt;/h3&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-1.png" style="width:38pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 9 februari 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingvar Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anna Hedborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Socialdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen behandlas vissa frågor som gäller fosterdiagnostik, sena&lt;br&gt;aborter samt stödsamtal i samband med abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen föreslås godkänna vissa riktlinjer för verksamhet med fos-&lt;br&gt;terdiagnostik. 1 dessa betonas kvinnans självständiga beslut. Riktlinjerna&lt;br&gt;avser bl.a. tillgänglighet till och information om fosterdiagnostik liksom&lt;br&gt;frågan om hur icke efterfrågad information som framkommit i samband&lt;br&gt;med fosterdiagnostik bör hanteras. Även preimplantatorisk diagnostik&lt;br&gt;behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås vidare att abortlagen (1974:595) ändras så att&lt;br&gt;alla kvinnor som begär abort skall erbjudas stödsamtal innan aborten&lt;br&gt;utförs. De kvinnor som genomgår abort skall även erbjudas samtal efter&lt;br&gt;aborten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gränsen för abort utan särskilt tillstånd bör enligt propositionen även&lt;br&gt;fortsättningsvis ligga vid utgången av 18:e graviditetsveckan. De syn-&lt;br&gt;nerliga skäl som krävs för abort efter denna tidpunkt preciseras, liksom&lt;br&gt;hittills, inte närmare i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut............................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext.........................................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595) .........4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning..........................7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Bakgrund .......................................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 Metoder för fosterdiagnostik.......................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökning ..........................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillvaratagande av fosterceller för analys .............9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser av tillvaratagna fosterceller ............... 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Fosterdiagnostikens omfattning.................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Etiska grundfrågor................................ 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 Intressekonflikter.............................. 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans/föräldramas intressen ................... 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fostrets intressen.............................. 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnan och fostret - två individer................. 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Fosterdiagnostik ................................. 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterinriktad respektive abortinriktad diagnostik.......... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 Riktlinjer för fosterdiagnostik..................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 Kvinnan beslutar - i samråd med läkaren........20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information i samband med att fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;aktualiseras .............................22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökning.....................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning av personalen....................25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 Information då risk för fosterskada konstaterats .... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om bifynd .....................26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.3 Screening...............................27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.4 Preimplantatorisk diagnostik .................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.5 Allmänna råd från Socialstyrelsen .............30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 Missbildningsregister...........................30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 Uppföljning av utvecklingen .....................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Abort.........................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 Abort efter fosterdiagnostik ......................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abortlagen ..................................31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etiska frågeställningar..........................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 Abort efter 18:e graviditetsveckan .................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgränser för ”sen abort” ......................35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för ”sen abort”....................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp efter den tidpunkt då fostret kan antas vara&lt;br&gt;livsdugligt ..................................37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 Stödsamtal ..................................38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Författningskommentar ............................40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Kvinnan och fostret - två&lt;br&gt;individer...................................42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Statens medicinsk-etiska råds yttrande över betänkandet . 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Medicinska forskningsrådets yttrande om preimplantatorisk&lt;br&gt;disagnostik .................................76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Medicinsk-etiska rådets yttrande om preimplantatorisk&lt;br&gt;diagnostik..................................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 1995. 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. antar regeringens förslag till lag om ändring i abortlagen&lt;br&gt;(1974:595)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner vad regeringen anför om riktlinjer för fosterdiagnostik&lt;br&gt;(avsnitt 6.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslag till&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;Lag om ändring i abortlagen (1974:595)&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om abortlagen (1974:595)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2, 4, 5, 6 och 7 §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 8 §, av följande ly-&lt;br&gt;delse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begär kvinna att hennes hav-&lt;br&gt;andeskap skall avbrytas och kan&lt;br&gt;åtgärden ske före utgången av&lt;br&gt;havandeskapets tolfte vecka, får&lt;br&gt;abort utföras, om ej åtgärden på&lt;br&gt;grund av sjukdom hos kvinnan&lt;br&gt;kan antagas medföra allvarlig fara&lt;br&gt;för hennes liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har havandeskap pågått längre&lt;br&gt;tid än tolv veckor och kan det&lt;br&gt;efter särskild utredning angående&lt;br&gt;kvinnans personliga förhållanden&lt;br&gt;konstateras, att hinder som avses&lt;br&gt;i 1 § &lt;sup&gt;e&lt;/sup&gt;J föreligger mot abort, får&lt;br&gt;sådan åtgärd på kvinnans begär-&lt;br&gt;an företagas intill utgången av&lt;br&gt;adertonde havandeskapsveekan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredning som avses i första&lt;br&gt;stycket får underlåtas, om det med&lt;br&gt;hänsyn till tillämplig abortmetod&lt;br&gt;eller av annan särskild anledning&lt;br&gt;är uppenbart att hinder mot abor-&lt;br&gt;ten ej föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begär en kvinna att hennes ha-&lt;br&gt;vandeskap skall avbrytas, får&lt;br&gt;abort utföras före utgången av&lt;br&gt;artonde havandeskapsveckan, om&lt;br&gt;åtgärden på grund av sjuk-&lt;br&gt;dom hos kvinnan kan antas med-&lt;br&gt;föra allvarlig fara för hennes liv&lt;br&gt;eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en kvinna begärt abort eller&lt;br&gt;om fråga uppkommit om avbryt-&lt;br&gt;ande av havandeskapet enligt 6 §&lt;br&gt;skall hon erbjudas stödsamtal in-&lt;br&gt;nan åtgärden utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägras abort i fall som avses i 1&lt;br&gt;eller 2 §, skall frågan omedelbart&lt;br&gt;underställas socialstyrelsens prö-&lt;br&gt;vning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abort får utföras endast om&lt;br&gt;kvinnan är svensk medborgare&lt;br&gt;eller bosatt här i riket eller om&lt;br&gt;socialstyrelsen i annat fall av sär-&lt;br&gt;skilda skäl lämnar kvinnan till-&lt;br&gt;stånd till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som är behörig att&lt;br&gt;utöva läkaryrket får utföra abort.&lt;br&gt;Åtgärden skall ske på allmänt&lt;br&gt;sjukhus eller på annan sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning som socialstyrelsen&lt;br&gt;godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antagas att havandeska-&lt;br&gt;pet på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;kroppsfel hos kvinnan medför all-&lt;br&gt;varlig fara för hennes liv eller&lt;br&gt;hälsa, får socialstyrelsen lämna&lt;br&gt;tillstånd till abort utan hinder av&lt;br&gt;bestämmelsen i 3 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abort på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;kroppsfel som avses i första styc-&lt;br&gt;ket får utföras av den som är be-&lt;br&gt;hörig att utöva läkaryrket utan&lt;br&gt;hinder av bestämmelserna i 3 och&lt;br&gt;5 §f, om ej åtgärden kan anstå&lt;br&gt;utan våda för kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägras abort i fall som avses i&lt;br&gt;1 §, skall frågan omedelbart un-&lt;br&gt;derställas Socialstyrelsens pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abort eller avbrytande av ha-&lt;br&gt;vandeskap enligt 6 § får utföras&lt;br&gt;endast om kvinnan är svensk&lt;br&gt;medborgare eller bosatt här i riket&lt;br&gt;eller om Socialstyrelsen i annat&lt;br&gt;fall av särskilda skäl lämnar kvin-&lt;br&gt;nan tillstånd till åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Endast den som är behörig att&lt;br&gt;utöva läkaryrket får utföra abort&lt;br&gt;eller avbryta havandeskap enligt&lt;br&gt;6 §. Åtgärden skall ske på allmänt&lt;br&gt;sjukhus eller på annan sjukvårds-&lt;br&gt;inrättning som Socialstyrelsen&lt;br&gt;godkänner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan det antas att havandeskapet&lt;br&gt;på grund av sjukdom eller kropps-&lt;br&gt;fel hos kvinnan medför allvarlig&lt;br&gt;fara för hennes liv eller hälsa, får&lt;br&gt;Socialstyrelsen lämna tillstånd till&lt;br&gt;avbrytande av havandeskap oav-&lt;br&gt;sett havandeskapets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avbrytande av havandeskap på&lt;br&gt;grund av sjukdom eller kroppsfel&lt;br&gt;som avses i första stycket får ut-&lt;br&gt;föras av den som är behörig att&lt;br&gt;utöva läkaryrket även utan Social-&lt;br&gt;styrelsens tillstånd och utan hin-&lt;br&gt;der av bestämmelserna i 5 §, om&lt;br&gt;inte åtgärden kan anstå utan fara&lt;br&gt;för kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot socialstyrelsens beslut i Socialstyrelsens beslut i ärende&lt;br&gt;ärende om tillstånd till abort får &amp;nbsp;&amp;nbsp;om tillstånd till abort eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talan ej föras. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;avbrytande av havandeskap enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter en abort eller ett avbryt-&lt;br&gt;ande av havandeskap enligt 6 §&lt;br&gt;skall kvinnan erbjudas stödsamtal.&lt;br&gt;Ansvarig för att ett sådant erbjud-&lt;br&gt;ande lämnas är den som ansvarar&lt;br&gt;för verksamheten på det sjukhus&lt;br&gt;eller den inrättning där åtgärden&lt;br&gt;utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 3 december 1981 bemyndigade regeringen dåvarande&lt;br&gt;statsrådet Carl Axel Petri att tillkalla en särskild utredare med uppdrag&lt;br&gt;att utreda frågan om inseminationer m.m. (dir. 1981:72). Utredningen&lt;br&gt;erhöll senare, den 30 september 1984, tilläggsdirektiv (dir. 1984:36) an-&lt;br&gt;gående vissa frågor om skydd för ofödda samt fosterdiagnostik. Utred-&lt;br&gt;ningen antog namnet Inseminationsutredningen, senare ändrat till Utred-&lt;br&gt;ningen om det ofödda barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I november 1984 uttryckte socialutskottet i ett betänkande&lt;br&gt;(SoU 1984/85:4) uppfattningen att riktlinjer behövs på fosterdiagnos-&lt;br&gt;tikens område och att det bör ankomma på riksdagen att ta ställning till&lt;br&gt;de allmänna principerna för verksamheten efter det att utredningen av-&lt;br&gt;lämnat förslag i dessa frågor och de beretts i vederbörlig ordning. Riks-&lt;br&gt;dagen anslöt sig till utskottets uttalande (rskr. 1984/85:4). Den 18 febru-&lt;br&gt;ari 1988 överlämnade regeringen vidare till utredningen socialutskottets&lt;br&gt;betänkanden (SoU 1986/87:5) om familjeplanering och abort samt&lt;br&gt;(SoU 1987/88:2) om vissa abortfrågor för beaktande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I september 1989 överlämnade utredningen betänkandet&lt;br&gt;(SOU 1989:51) Den gravida kvinnan och fostret - två individer. Betänk-&lt;br&gt;andet har remissbehandlats. Statens medicinsk-etiska råd, som är ett&lt;br&gt;rådgivande organ till regeringen, har i januari 1992 redovisat sina sy-&lt;br&gt;npunkter på betänkandet. Medicinska forskningsrådet har i ett yttrande&lt;br&gt;till Socialdepartementet den 18 september 1991 redovisat forsk-&lt;br&gt;ningsläget angående preimplantatorisk diagnostik. Statens medicinsk-&lt;br&gt;etiska råd har beretts tillfälle att göra en etisk bedömning av denna&lt;br&gt;fråga och har i februari 1992 inkommit till Socialdepartementet med ett&lt;br&gt;yttrande härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet har i betänkande 1990/9 l:SoU4 Hälso- och sjukvårds-&lt;br&gt;frågor senast berört fosterdiagnostik. Utskottet konstaterar där att rege-&lt;br&gt;ringen bereder olika frågor i anslutning till fosterdiagnostik och uttalar&lt;br&gt;att det är angeläget att regeringen skyndsamt överväger dessa frågor.&lt;br&gt;Riksdagen har anslutit sig till utskottets uttalande (rskr. 1990/91:26).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagen är övervägande av redaktionell eller språklig karaktär. I&lt;br&gt;övrigt föreslås en bestämmelse om att en kvinna som vill avbryta sitt&lt;br&gt;havandeskap skall erbjudas ett stödsamtal innan åtgärden utförs. Rege-&lt;br&gt;ringen anser på grund av förslagens beskaffenhet att lagrådets hörande&lt;br&gt;skulle sakna betydelse. Lagrådets yttrande har därför inte inhämtats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till denna proposition fogas en sammanfattning av betänkandet Kvin-&lt;br&gt;nan och fostret - två individer, bilaga 1, de synpunkter som Medicinsk-&lt;br&gt;etiska rådet haft på betänkandet, bilaga 2, Medicinska forskningsrådets&lt;br&gt;yttrande om preimplantatorisk diagnostik, bilaga 3, samt Medicinsk-&lt;br&gt;etiska rådets yttrande om preimplantatorisk diagnostik, bilaga 4. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna och en inom Socialdepartementet gjord&lt;br&gt;sammanställning över remissyttrandena finns tillgänglig hos Social-&lt;br&gt;departementet (S 4759/89).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik omfattar i vid mening alla slags undersökningar som&lt;br&gt;kan göras, antingen på den gravida kvinnan eller på fostret, för att be-&lt;br&gt;döma fostrets utveckling och hälsa. Ofta används begreppet i en trängre&lt;br&gt;bemärkelse och avser då metoder med vilka man kan upptäcka&lt;br&gt;missbildningar eller sjukdomstillstånd hos fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den helt dominerande delen av fosterdiagnostiken utgörs av rutinmäs-&lt;br&gt;siga undersökningar som görs inom mödrahälsovården för att bl.a. fast-&lt;br&gt;ställa graviditetens längd och fostrets tillväxt. Undersökningar för att&lt;br&gt;upptäcka missbildningar och sjukdomstillstånd hos fostret gäller framför&lt;br&gt;allt familjer med kända anlag för ärftliga sjukdomar och kvinnor som på&lt;br&gt;grund av sin ålder kan löpa ökad risk att föda barn med missbildningar.&lt;br&gt;I fortsättningen kommer vi att, om inte annat anges, med fosterdiagnos-&lt;br&gt;tik avse endast den senare typen av undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Resultatet av en fosterdiagnostisk undersökning kan leda till att de&lt;br&gt;blivande föräldrarna väljer att avbryta graviditeten genom abort.&lt;br&gt;Fosterdiagnostik aktualiserar därför en rad grundläggande existensiella&lt;br&gt;frågor som bland annat gäller människosyn, människovärde, rätten till&lt;br&gt;liv, inställning till sjukdom och lidande samt attityder till handikapp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns ingen särskild lagstiftning som reglerar användningen av&lt;br&gt;fosterdiagnostik. Fosterdiagnostik omgärdas av samma regelverk som&lt;br&gt;annan medicinsk diagnostik, vilket bl.a. innebär att läkaren i samråd&lt;br&gt;med patienten beslutar vilka undersökningar som skall göras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.1 Metoder för fosterdiagnostik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste tjugo åren har en explosiv utveckling skett inom&lt;br&gt;fosterdiagnostiken. När tekniken började användas riktade den sig till&lt;br&gt;familjer med hög risk för att få bam med kromosomavvikelse eller någ-&lt;br&gt;on svår ärftlig sjukdom. Sedan dess har fosterdiagnostiken fått en om-&lt;br&gt;fattning som ingen kunnat förutse. Nästan alla kvinnor genomgår i dag&lt;br&gt;ultraljudsundersökning. De flesta fostervattenundersökningar görs i dag&lt;br&gt;vid graviditeter där risken för kromosomfel är mycket liten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den snabba utveckling som sker inom fosterdiagnostiken kommer&lt;br&gt;kvinnan att kunna få en säker diagnos om fostrets tillstånd tidigt i gra-&lt;br&gt;viditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en rad olika metoder för att undersöka fostrets utveckling&lt;br&gt;och hälsa eller ställa diagnos på sjukdomar och missbildningar hos fost-&lt;br&gt;ret. Metoderna bygger antingen på en direkt iakttagelse eller avbildning&lt;br&gt;av fostret eller på analys av celler eller vävnad som tagits från fostret&lt;br&gt;eller modem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ultraljudsundersökning ger en avbildning av fostret. Numera erbjuds&lt;br&gt;praktiskt taget alla gravida kvinnor ultraljudsundersökning som oftast&lt;br&gt;görs någon gång under 16:e - 19:e graviditetsveckan. En sådan under-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökning anses inte medföra några stora risker för fostret och det huvud-&lt;br&gt;sakliga syftet med undersökningen är att bestämma graviditetens längd&lt;br&gt;och fostrets utveckling. Även vid dessa rutinmässiga undersökningar&lt;br&gt;förekommer det dock i ökande utsträckning att skador och missbild-&lt;br&gt;ningar hos fostret upptäcks. Vid misstanke om skada eller missbildning&lt;br&gt;hos fostret görs regelmässigt ytterligare undersökningar med andra me-&lt;br&gt;toder för att säkerställa diagnosen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba tekniska utvecklingen på området leder till att allt fler de-&lt;br&gt;taljer kan studeras och att detta kan göras med större skärpa än hittills.&lt;br&gt;Det är vidare troligt att utvecklingen leder dithän att undersökningen&lt;br&gt;kan göras tidigare under graviditeten än för närvarande. I dag kan&lt;br&gt;ultraljud för upptäckt av hjämhinnebråck göras redan i 9:e - 10:e gra-&lt;br&gt;viditetsveckan. Ultraljudsundersökning kan förväntas få en allt större be-&lt;br&gt;tydelse som metod att studera och ställa diagnos på fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillvaratagande av fosterceller för analys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att studera fosterceller kan man avgöra om fostret har ett nor-&lt;br&gt;malt kromosommönster eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hittills vanligaste sättet att ta tillvara fosterceller för analys har&lt;br&gt;varit via fostervattensprov. En tunn nål förs, med ledning av ultraljud,&lt;br&gt;genom modems bukvägg och in i fostersäcken där fostret ligger omgivet&lt;br&gt;av fostervatten. Normalt innehåller fostervatten - förutom själva vätskan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- också levande celler som är avstötta från fostret. Fostervattnet och de&lt;br&gt;avstötta fosterceller, som tas tillvara, odlas för exempelvis kromosom-&lt;br&gt;analys. Tidigare har provet normalt inte tagits förrän under 15:e - 16:e&lt;br&gt;graviditetsveckan. Provsvaret har kunnat fås 3-4 veckor senare. Utveck-&lt;br&gt;lingen går dock mot tidigare provtagningar, som nu ofta sker under 13:e&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- 14:e graviditetsveckan. Detta innebär att provresultatet kan bli klart&lt;br&gt;under 16:e — 17:e graviditetsveckan. Med nya testmetoder som är baser-&lt;br&gt;ade på DNA-teknologi kan man i vissa fall få provsvaret för de van-&lt;br&gt;ligaste, allvarliga sjukdomarna inom ett par dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett alternativ är att ta cellprov från moderkakan, s.k.&lt;br&gt;chorionvillibiopsi. Fördelen jämfört med fostervattenprov är att prov-&lt;br&gt;tagningen kan göras redan under 10:e - 1 l:e graviditetsveckan. Analys-&lt;br&gt;tiden kan, under förutsättning att man använder s.k. direktanalys, fås&lt;br&gt;inom ett par dygn, annars inom 1-2 veckor. En nackdel är emellertid att&lt;br&gt;det anses svårt att få en bra kromosomanalys. Den viktigaste in-&lt;br&gt;dikationen för cellprov från moderkaka är för DNA-analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett alternativ är att, med hjälp av ultraljudsteknik, ta blod-&lt;br&gt;prov från fostret. Fördelen är att blodceller kan analyseras efter mycket&lt;br&gt;kort odlingstid. Metoden används i dag främst i de fall när man ligger&lt;br&gt;nära gränsen för när graviditeten kan avbrytas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ibland upptäcker man vid en ultraljudsundersökning en fosterskada&lt;br&gt;som man bedömer kan bero på en kromosomförändring. Ett blodprov&lt;br&gt;tas då från fostret för att snabbt kunna få besked om kromsomuppsätt-&lt;br&gt;ningen hos det väntade barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ta prover från fostret, antingen det gäller fostervattenprov, moder-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kakeprov eller blodprov medför alltid en viss risk för missfall. I fram-&lt;br&gt;tiden hoppas man bl.a. av den anledningen kunna ersätta dessa prov-&lt;br&gt;tagningar med ett blodprov från den gravida kvinnan. Under gravidite-&lt;br&gt;ten lossnar celler från fostret som kommer över i modems blod. Forsk-&lt;br&gt;ning pågår för att kunna isolera fosterceller från modems blod. Det&lt;br&gt;skulle på det viset vara möjligt att utföra fosterdiagnostik utan att göra&lt;br&gt;något annat ingrepp än ett blodprov på modem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Analyser av tillvaratagna fosterceller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De celler som tas till vara från fostret antingen via fostervattnet, moder-&lt;br&gt;kakan eller genom blodprov från fostret analyseras med olika tekniker&lt;br&gt;för att studera arvsmassan. Detta kan göras genom kromosomanalys&lt;br&gt;eller analys på DNA-nivå. En annan form av analys är att studera de&lt;br&gt;proteiner som produceras av arvsmassan med hjälp av vissa biokemiska&lt;br&gt;metoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid kromosomanalys, som är en väl etablerad teknik, kan man endast&lt;br&gt;se stora förändringar i arvsmassan, exempelvis förluster av hela eller&lt;br&gt;delar av kromosomer. En nackdel med denna analysmetod är att man får&lt;br&gt;information om mer än det man &amp;quot;frågat efter&amp;quot;. Genom kromosomanalys&lt;br&gt;kan man få besked om huruvida fostret har för många kromosomer, som&lt;br&gt;vid Downs syndrom, eller för få, som vid Tumers syndrom. Vid kro-&lt;br&gt;mosomundersökning framkommer alltid uppgift om fostrets kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hjälp av analyser på DNA-nivå kan man direkt påvisa skillnader&lt;br&gt;i uppbyggnad mellan normala och sjukdomsframkallande gener. Med&lt;br&gt;DNA-teknik kan många sjukdomar som beror på genskador (monogent&lt;br&gt;nedärvda) avslöjas. En fördel med DNA-teknik är att man kan begränsa&lt;br&gt;analysen till att avse viss efterfrågad information hos en individ. DNA-&lt;br&gt;tekniken kommer att göra det möjligt att på det här viset spåra många&lt;br&gt;av de i dag drygt 6 500 kända monogena sjukdomarna, dvs. de som&lt;br&gt;beror på fel i en enda gen. De allra flesta av dessa är mycket sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hjälp av DNA-teknik kan flera olika typer av analyser göras.&lt;br&gt;Mutationsanalys innebär att man direkt studerar den genetiska defekten&lt;br&gt;(mutationen) i arvsanlaget. Denna teknik tillåter att man gör provet&lt;br&gt;direkt på fostret. Mutationsanalys kan emellertid i dag endast göras för&lt;br&gt;ett fåtal sjukdomar. Kopplingsanalys är den analysmetod som används&lt;br&gt;på de flesta av de ca 3 000 sjukdomar vars gener i dag är lokaliserade.&lt;br&gt;Endast ett fåtal av dessa är aktuella och av intresse att analysera i vårt&lt;br&gt;land. Vid kopplingsanalys måste man ha kunskaper om de genetiska&lt;br&gt;förhållandena i resten av familjen. Bl. a. är förutsättningen att det finns&lt;br&gt;ytterligare minst en sjuk person i familjen, vanligtvis ett sjukt syskon&lt;br&gt;till det väntade barnet. Dessutom behöver man blodprov från båda för-&lt;br&gt;äldrarna. Man kan förvänta sig att mutationsdiagnostiken utvecklas så&lt;br&gt;att den blir tillgänglig för många fler sjukdomar än i dag. In situ-hy-&lt;br&gt;bridisering innebär att man använder molekylärgenetiska metoder för att&lt;br&gt;öka tillförlitligheten vid kromosomanalyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare en väg att spåra ärftliga sjukdomar hos foster är analys av&lt;br&gt;vissa proteiner i fostercellema med hjälp av biokemiska metoder. Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller framför allt ett stort antal ämnesomsättningssjukdomar. Genernas&lt;br&gt;funktion i arvsmassan är att producera de proteiner som bygger upp och&lt;br&gt;styr kroppen. En felaktig, skadad gen kan därför medföra att ett protein&lt;br&gt;saknas helt eller delvis eller att det inte förmår uppfylla sin normala&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämning av alfafetoprotein (AFP) görs med hjälp av biokemisk an-&lt;br&gt;alys. Förhöjda halter AFP i modems blod kan tyda på defekter hos fost-&lt;br&gt;rets anlag till centrala nervsystemet. Bedömning av AFP-halten i mod-&lt;br&gt;ems blod sker med störst säkerhet omkring den 16:e graviditetsveckan.&lt;br&gt;AFP-undersökning är ett sätt att spåra riskgmpper där ytterligare under-&lt;br&gt;sökning behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;4.2 Fosterdiagnostikens omfattning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Så gott som alla gravida kvinnor genomgår numera åtminstone en ult-&lt;br&gt;raljudsundersökning som vanligen görs under 16:e - 19:e graviditets-&lt;br&gt;veckan. Avsikten var urspmngligen, som tidigare sagts, framför allt att&lt;br&gt;bestämma graviditetens längd och moderkakans läge. I 0,5-1 procent av&lt;br&gt;fallen hittar man allvarlig avvikelse hos fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik som direkt syftar till att upptäcka sjukdomar eller&lt;br&gt;missbildningar görs däremot bara i de fall där det finns anledning att&lt;br&gt;misstänka ökad risk för fosterskada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vaije år görs i Sverige totalt ca 6 000 analyser av arvsmassa på foster.&lt;br&gt;Detta motsvarar ca 5 % av samtliga graviditeter. De allra flesta av dessa&lt;br&gt;undersökningar, ca 75 %, görs på gravida kvinnor över en viss ålder&lt;br&gt;och då för att spåra kromosomförändringar hos fostret. Det kan noteras&lt;br&gt;att av de kvinnor som på grand av ålder erbjuds en sådan undersökning&lt;br&gt;är det ca 45% som avstår från att genomgå undersökningen. Biokemiska&lt;br&gt;analyser (främst av alfafetoprotein för diagnostik av neuralrörsdefekter)&lt;br&gt;har minskat i användning. DNA-analyser görs ännu i ett begränsat antal&lt;br&gt;fall men väntas öka snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av alla allvarliga sjukdomar och missbildningar upptäcks&lt;br&gt;således inte under fosterstadiet. Den främsta förklaringen till detta är att&lt;br&gt;de flesta barn med skador och missbildningar har föräldrar som inte&lt;br&gt;tillhör någon riskgrupp och där således inte någon annan fosterdiagnos-&lt;br&gt;tik än eventuellt ultraljudsundersökning förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare har funnits uppgifter om att av de totalt ca 37 000 aborter&lt;br&gt;som görs årligen sker ca 200 på grand av att en fosterskada påvisats vid&lt;br&gt;fosterdiagnostik. Numera är de allra flesta fosterdiagnostiska undersök-&lt;br&gt;ningar som görs för att upptäcka kromosomskada klara före utgången av&lt;br&gt;18:e graviditetsveckan. Ett avbrytande av graviditeten sker då inom tids-&lt;br&gt;gränsen för fri abort och någon uppgift om orsaken till aborten regi-&lt;br&gt;streras inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Etiska grundfrågor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Innan fosterdiagnostik fanns visste man inte om ett foster skulle födas&lt;br&gt;friskt eller sjukt. I den situationen förelåg få etiska problem. Med&lt;br&gt;ökande kunskaper om människans gener och arvets mekanismer har de&lt;br&gt;etiska frågeställningarna accentuerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostiken har på ett avgörande sätt ändrat villkoren för bama-&lt;br&gt;födandet. Under senare år har diagnostiken utvecklats och förfinats vil-&lt;br&gt;ket lett till dels att fosterdiagnostik kan göras mycket tidigare under&lt;br&gt;graviditeten än förut, dels att allt fler fosterskador kan upptäckas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angetts tidigare finns olika syften med fosterdiagnostik; diagnos-&lt;br&gt;tiken kan ge kunskap som leder till att man kan tidigarelägga förloss-&lt;br&gt;ningen, planera behandling direkt efter förlossningen eller ta ställning&lt;br&gt;till om graviditeten skall avbrytas. I den mån fosterdiagnostik leder till&lt;br&gt;förbättrad övervakning av fostret eller förbättrad behandling av det ny-&lt;br&gt;födda barnet uppstår det knappast några etiska problem. Den etiska kon-&lt;br&gt;flikten gäller de fall där man skall avgöra om den diagnostiserade sjuk-&lt;br&gt;domen eller skadan kan utgöra skäl till abort. Den grundläggande etiska&lt;br&gt;frågeställningen kring fosterdiagnostik ligger just i sambandet med&lt;br&gt;abort. Blivande föräldrar ställs därvid inför svåra avgöranden om hur de&lt;br&gt;skall förhålla sig till frågan om ett eventuellt avbrytande av havande-&lt;br&gt;skapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik aktualiserar således grundläggande etiska frågeställ-&lt;br&gt;ningar. Det handlar om människosyn och värderingar samt om vilka&lt;br&gt;principer som bör styra handlandet. Det handlar också om inställningen&lt;br&gt;till sjukdom och lidande och attityder till handikapp. Det handlar vidare&lt;br&gt;om individens integritet och självbestämmande i relation till läkaren och&lt;br&gt;sjukvården, liksom till samhället i stort.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;5.1 Intressekonflikter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Även om man har gemensamma grundläggande värderingar och ut-&lt;br&gt;gångspunkter kan det, när man skall ta ställning till konkreta frågor,&lt;br&gt;uppkomma värderings- och intressekonflikter. Det kan uppkomma val-&lt;br&gt;situationer där olika alternativ har både för- och nackdelar. En avväg-&lt;br&gt;ning måste då göras mellan motstridiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När sådana avvägningar skall göras kan några allmänt accepterade&lt;br&gt;etiska principer fylla en viktig funktion som utgångspunkt för en diskus-&lt;br&gt;sion. Viktiga komponenter i en sådan avvägning är t.ex. hänsynen till&lt;br&gt;den personliga integriteten och rätten att bestämma över sig själv. Att&lt;br&gt;inte åstadkomma lidande och att göra gott är andra principer som bör&lt;br&gt;inta en central roll i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt självbestämmandeprincipen bör en individ själv bestämma över&lt;br&gt;händelser i sitt eget liv, om det inte går ut över andras självbestäm-&lt;br&gt;mande, välfärd eller annat intresse. Enligt principen att inte skada har&lt;br&gt;varje människa en plikt att inte orsaka andra människor lidande eller&lt;br&gt;åstadkomma skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska dilemman som uppstår i samband med fosterdiagnostik och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;abort gäller framför allt konflikter mellan fostrets intressen och de bli- Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;vande föräldrarnas - i första hand kvinnans - intressen. I det följande&lt;br&gt;redogör regeringen för sin egen syn på dessa frågor och tar också upp&lt;br&gt;utredningens ställningstaganden samt remissinstansernas och Medicinsk-&lt;br&gt;etiska rådets synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans /föräldrarnas intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kvinna som genomgår fosterdiagnostik, där en skada hos fostret&lt;br&gt;konstateras, och som därefter ska ta ställning till om hon vill föda bar-&lt;br&gt;net eller inte är normalt en kvinna som önskar sig barn. Ett beslut om&lt;br&gt;abort är ett svårt och tungt beslut där många faktorer skall vägas in. En&lt;br&gt;viktig aspekt för kvinnan är hur hon tror familjesituationen kommer att&lt;br&gt;ändras om hon föder barnet; hennes och mannens inbördes relation,&lt;br&gt;uppväxtbetingelsema för andra barn i familjen, föräldrarnas förvärvsliv&lt;br&gt;och sociala liv i övrigt. Detta skall vägas mot vilka möjligheter hon och&lt;br&gt;mannen tror sig ha att ta hand om ett barn som kanske är svårt miss-&lt;br&gt;bildat eller skadat. Beslutet färgas också av inställningen till handikapp&lt;br&gt;i allmänhet. Ses frågan ur det blivande barnets synvinkel vägs barnets&lt;br&gt;möjlighet att leva ett fullgott liv trots handikappet eller sjukdomen mot&lt;br&gt;det lidande som kan komma att drabba barnet. Ställningstagandet kan&lt;br&gt;också grunda sig på vad de blivande föräldrarna tror om sitt eget fram-&lt;br&gt;tida liv tillsammans med ett svårt sjukt barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill här poängtera att beslutet att överhuvudtaget genomgå foster-&lt;br&gt;diagnostisk undersökning är minst lika viktigt som beslutet att fortsätta&lt;br&gt;eller avbryta graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i detta sammanhang peka på mannens roll i samband med be-&lt;br&gt;slut om fosterdiagnostik och abort. Både fosterdiagnostik och abort är&lt;br&gt;något som rör kvinnans kropp. Därför är det hon som i sista hand avgör&lt;br&gt;om undersökningen eller aborten skall genomföras. Men mannen bör så&lt;br&gt;långt som möjligt vara delaktig i besluten bl.a. därför att det rör avgör-&lt;br&gt;anden som har stor betydelse för hans och kvinnans fortsatta gemenskap&lt;br&gt;och hans ställning som fader till det väntade barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det stöd samhället kan erbjuda funktionshindrade barn och vuxna kan&lt;br&gt;vara av avgörande betydelse för en kvinnas ställningstagande till om&lt;br&gt;hon skall göra abort eller inte. Det är därför viktigt att kvinnan får&lt;br&gt;information om vilket stöd samhället kan ge i den händelse hon skulle&lt;br&gt;välja att föda ett barn med funktionshinder. Också samhällets attityder&lt;br&gt;till personer med funktionshinder har betydelse för kvinnans val. Det är&lt;br&gt;viktigt att betona att respekten för människovärdet skall vara densamma&lt;br&gt;vare sig man har ett funktionshinder eller inte. Ett funktionshinder&lt;br&gt;måste således betraktas som en av flera naturliga och oundvikliga varia-&lt;br&gt;tioner hos en befolkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fostrets intressen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett från fostrets synvinkel innebär en abort, som görs därför att foster-&lt;br&gt;diagnostik visat att fostret är skadat, att fostret förvägras möjligheten till&lt;br&gt;liv just därför att det skulle födas med en skada eller missbildning. Det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ses som ett åsidosättande av människovärdet. Andra hävdar att den&lt;br&gt;skada som fostret skulle födas med skulle kunna leda till ett lidande&lt;br&gt;som minskar värdet av att födas. Här kommer principen om att inte&lt;br&gt;skada och att minska lidande i blickpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men var går gränsen för hur mycket lidande som är acceptabelt och&lt;br&gt;vem har rätt att avgöra det? Det etiska resonemanget handlar om vilka&lt;br&gt;synpunkter som skall väga tyngst när beslut fattas om att avbryta gra-&lt;br&gt;viditeten eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnan och fostret - två individer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt abortlagen (1974:595) har kvinnan rätt att till och med den 18:e&lt;br&gt;graviditetsveckan själv avgöra om hon vill fullfölja graviditeten eller&lt;br&gt;avbryta den. Den rätten har kvinnan utan att behöva ange vilka hennes&lt;br&gt;skäl är. Detta gäller naturligtvis oavsett om hon fått besked om foster-&lt;br&gt;skada eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen ser kvinnan och fostret som två individer som båda är&lt;br&gt;skyddsvärda. Fostret kan inte enbart ses som en del av kvinnans kropp&lt;br&gt;men det är långt fram i graviditeten beroende av denna för sin utveck-&lt;br&gt;ling. Även om båda är skyddsvärda måste man, enligt utredningen,&lt;br&gt;ibland låta den enes intressen gå före den andres varvid fostrets intres-&lt;br&gt;sen bör väga tyngre allt eftersom fosterutvecklingen fortskrider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser vidare att ett foster i princip har rätt till utveckling&lt;br&gt;och rätt att födas. Utredningen ställer sig dock frågan om detta gäller&lt;br&gt;undantagslöst eller om det kan finnas situationer när det ligger i fostrets&lt;br&gt;intresse att inte födas. Utredningen menar att varje resonemang om den&lt;br&gt;oföddes intresse att slippa födas, när man kan förutse ett&lt;br&gt;funktionshinder, egentligen handlar om föräldrarnas oro och vånda inför&lt;br&gt;ansvaret att ta hand om ett handikappat barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att det egentligen bara finns ett fall när abort inte&lt;br&gt;strider mot fostrets intresse. Det är om fostret är så skadat att det inte&lt;br&gt;kommer att överleva förlossningen eller kommer att dö kort tid därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några av de remissinstanser som kommenterat detta instämmer i ut-&lt;br&gt;redningens resonemang. Hit hör bl.a. Svenska kyrkans centralstyrelse&lt;br&gt;som framhåller att människans rättigheter och människans egenvärde är&lt;br&gt;förankrade i själva existensen. Det är inte beroende av vare sig graden&lt;br&gt;av utveckling eller av självständighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser är dock kritiska till utredningens resonemang och&lt;br&gt;konstaterar att antingen är fostret en individ med det skydd en sådan har&lt;br&gt;rätt till, varvid abort överhuvudtaget inte kan försvaras, eller en potenti-&lt;br&gt;ell individ, varvid hänsyn till fostret ibland måste ge vika för kvinnans&lt;br&gt;önskemål att inte vilja föda eller att inte vilja föda ett sjukt eller skadat&lt;br&gt;barn. Några instanser pekar på att det är betydligt lättare att nå enighet&lt;br&gt;om att fostret bör åtnjuta rättsskydd än att enas om vid vilken tidpunkt&lt;br&gt;det mänskliga livet uppkommer. Det framhålls också att gravida kvinnor&lt;br&gt;i allmänhet inte gör den typ av teoretiska bedömningar som utredningen&lt;br&gt;för fram då de står inför frågan om att fullfölja sin graviditet eller att&lt;br&gt;avbryta den. Den fråga kvinnan då ställer sig är inte när livet börjar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utan hur det kan komma att gestalta sig och vilka möjligheter hon själv&lt;br&gt;har att ge sitt barn ett bra liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk-etiska rådet konstaterar i sitt yttrande att bakgrunden till&lt;br&gt;den ändrade synen på kvinnan och fostret kan sökas i forskningens&lt;br&gt;framsteg och den därmed sammanhängande utvecklingen av&lt;br&gt;fosterdiagnostiken. Genom t.ex. de rutinmässigt genomförda ultraljuds-&lt;br&gt;undersökningama kan fostrets biologiska identitet fastställas på ett sätt&lt;br&gt;som tidigare inte var möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förefaller det, enligt rådet, naturligt att utred-&lt;br&gt;ningen har velat framhålla fostrets ställning. Enligt rådet underlåter dock&lt;br&gt;utredningen att i förslagsdelen analysera de etiska konsekvenser som&lt;br&gt;detta ställningstagande ger upphov till och vilka avvägningar mellan&lt;br&gt;olika värden som har gjorts för att förslagen etiskt skall kunna moti-&lt;br&gt;veras. Utredningen har baserat sitt förslag på att fostret har ett&lt;br&gt;skyddsvärde, som ökar i takt med fostrets tillväxt men underlåter att&lt;br&gt;redovisa ett tydligt ställningstagande till hur detta kan förenas med de&lt;br&gt;båda uppfattningar om när människan uppstår som beskrivs i be-&lt;br&gt;tänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk-etiska rådet konstaterar att etiska diskussioner alltid rör sig&lt;br&gt;på ett principplan som avspeglar det ideala förhållningssättet. Verklig-&lt;br&gt;heten tvingar emellertid fram kompromisser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet anför vidare att det i skilda sammanhang har speglat de båda&lt;br&gt;vanligaste uppfattningarna om när livet börjar. Enligt den ena uppfatt-&lt;br&gt;ningen börjar livet vid befruktningen och fostret har från början fullt&lt;br&gt;människovärde. Enligt den andra ses livet som en utveckling där män-&lt;br&gt;niskovärdet utvecklas successivt. Embryon och foster har enligt denna&lt;br&gt;syn rätt till skydd, men skyddsvärdet innebär inte en absolut rätt till liv&lt;br&gt;när det kolliderar med andra intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk-etiska rådet framhåller att det inom rådet finns båda dessa&lt;br&gt;synsätt företrädda. Likväl föreligger det inom rådet enighet om att den&lt;br&gt;gemensamma värdegrunden är att fostret har rätt till skydd under sin&lt;br&gt;utveckling. Denna rätt måste emellertid vägas mot modems rätt till&lt;br&gt;självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet konstaterar att intressekonflikter kan finnas mellan modems häl-&lt;br&gt;sa och fostrets liv, mellan modems sociala situation och fostrets rätt till&lt;br&gt;skydd, mellan modems förhoppningar om ett friskt bam och den skada&lt;br&gt;fostret är behäftat med, mellan en svår integritetskränkning (exempelvis&lt;br&gt;våldtäkt) av modem och det liv som uppstår. Dessutom måste hänsyn&lt;br&gt;också tas till den numera föga uppmärksammade konflikten att en&lt;br&gt;restriktiv abortlagstiftning skulle kunna motverka sitt syfte att bevara liv&lt;br&gt;genom att antalet illegala aborter kan öka med ödesdigra följder för&lt;br&gt;både kvinnan och fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen ansluter sig till Medicinsk-etiska rådets resonemang när&lt;br&gt;det gäller synen på fostrets respektive kvinnans intressen och anser&lt;br&gt;således att fostret har rätt till skydd under sin utveckling men att denna&lt;br&gt;rätt måste vägas mot modems rätt till självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Fosterdiagnostik&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Syftet med fosterdiagnostik kan, som tidigare sagts, dels vara att ta reda&lt;br&gt;på om fostret utvecklas väl, dels att upptäcka sjukdomar och&lt;br&gt;missbildningar hos fostret som bl.a. kan motivera behandling i ett tidigt&lt;br&gt;skede eller underlätta förlossningen och i vissa fall leda till beslut att&lt;br&gt;avbryta graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba utvecklingen inom fosterdiagnostiken, framför allt inom&lt;br&gt;DNA-diagnostiken, innebär att inte bara mycket svåra obotliga sjukdom-&lt;br&gt;ar utan även lindriga eller behandlingsbara tillstånd hos fostret kan upp-&lt;br&gt;täckas. Kartläggningen av människans arvsmassa kommer också att göra&lt;br&gt;det möjligt att identifiera anlag som inte är kopplade till sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom nya metoder kan man utföra fosterdiagnostisk screening av&lt;br&gt;stora grupper eller av samtliga gravida kvinnor. Härigenom uppkommer&lt;br&gt;inte minst ur etisk synvinkel en helt annan situation än när diagnosti-&lt;br&gt;kens användning var begränsad till ett litet antal familjer med hög risk&lt;br&gt;för svår ärftlig sjukdom. Metodutvecklingen innebär att det i många fall&lt;br&gt;också är möjligt att ge den gravida kvinnan besked redan tidigt under&lt;br&gt;graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om de blivande föräldrarna får besked om att deras foster har&lt;br&gt;en allvarlig skada eller en mindre avvikelse hamnar de i ett svårt di-&lt;br&gt;lemma. För de blivande föräldrarna kommer det alltid att vara ett svårt&lt;br&gt;beslut när de skall ta ställning till om graviditeten skall fullföljas eller&lt;br&gt;inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den snabba utvecklingen inom området accentuerar de etiska, psyko-&lt;br&gt;logiska och rättsliga problem som alltid varit förknippade med foster-&lt;br&gt;diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag finns, som tidigare nämnts, inte någon särskild lagstiftning som&lt;br&gt;reglerar verksamheten med fosterdiagnostik. För denna diagnostik, lik-&lt;br&gt;som för annan medicinsk diagnostik, gäller att läkaren i samråd med&lt;br&gt;kvinnan beslutar vilka undersökningar som bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande är ingen annan fosterdiagnostik än ultraljudsundersök-&lt;br&gt;ning tillgänglig för alla gravida kvinnor. Sjukvårdshuvudmännen har,&lt;br&gt;ofta av ekonomiska skäl, ställt upp olika kriterier som skall vara upp-&lt;br&gt;fyllda för att en kvinna skall få tillgång till annan fosterdiagnostik än&lt;br&gt;ultraljudsundersökning. Sådan fosterdiagnostik har därigenom huvudsak-&lt;br&gt;ligen kommit i fråga för gravida kvinnor som befinner sig i någon risk-&lt;br&gt;grupp, dvs. som löper en ökad risk att föda barn med någon form av av-&lt;br&gt;vikelse eller sjukdom som går att fastställa genom fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Läkaresällskapet har år 1993 fastställt riktlinjer för prenatal&lt;br&gt;diagnostik där det anges vilka indikationer som i princip kan ligga till&lt;br&gt;grund för fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänt sett anser vi att möjligheten att göra fosterdiagnostik kan ge&lt;br&gt;ökad kunskap om fostrets status som kan vara av godo både för det&lt;br&gt;blivande barnet och föräldrarna. Föräldrapar med kända anlag för svåra&lt;br&gt;ärftliga sjukdomar kan exempelvis våga skaffa barn då de med&lt;br&gt;fosterdiagnostikens hjälp kan få besked om huruvida anlaget för den&lt;br&gt;svåra sjukdomen förts vidare till fostret eller ej. Det måste dock starkt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;understrykas att fosterdiagnostik inte får leda till att människovärdet&lt;br&gt;kopplas till funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller principerna bakom en eventuell reglering av fosterdiag-&lt;br&gt;nostiken finns två ytterlighetsaltemativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ena alternativet är att stadfästa den praxis som för närvarande gäl-&lt;br&gt;ler på flera håll, dvs. att reglera vilka indikationer som skall gälla för att&lt;br&gt;en kvinna som önskar det skall få genomgå fosterdiagnostik. Det kan&lt;br&gt;exempelvis vara att hon tillhör en riskgrupp definierad som viss ålder&lt;br&gt;eller risk för anlag för svår ärftlig sjukdom. En sådan avgränsning ska-&lt;br&gt;par vissa etiska och psykologiska problem. Fasta åldersgränser innebär&lt;br&gt;bl.a. att inga individuella hänsyn kan tas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det andra alternativet är att kvinnan själv efter samråd med läkaren&lt;br&gt;avgör om hon vill genomgå fosterdiagnostik. Beslutet grundar sig då på&lt;br&gt;kvinnans egen bedömning av om hon tror sig klara av att ta hand om&lt;br&gt;ett skadat barn. Det blir då enbart hennes egen bedömning - inte ex-&lt;br&gt;empelvis åldern eller risk för ärftliga anlag - som avgör om hon skall få&lt;br&gt;genomgå fosterdiagnostik eller inte. Inte heller detta alternativ är emel-&lt;br&gt;lertid problemfritt. Ökad efterfrågan på fosterdiagnostik skulle kunna bli&lt;br&gt;följden. Då fosterdiagnostik i sig inrymmer så många etiska, psykolog-&lt;br&gt;iska och sociala komplikationer är detta en icke önskad konsekvens.&lt;br&gt;Ökad efterfrågan på fosterdiagnostik skulle också leda till ökade kost-&lt;br&gt;nader. Risken för en sådan utveckling borde dock vara mindre om kvi-&lt;br&gt;nnor har gedigna kunskaper om fosterdiagnostikens användningsområd-&lt;br&gt;en och risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I våra överväganden i det följande redovisar vi vår inställning till rikt-&lt;br&gt;linjer för och reglering av verksamheten. Vi tar där bl.a. upp frågan om&lt;br&gt;kvinnans självbestämmande, tillgänglighet till fosterdiagnostik samt&lt;br&gt;betydelsen av information. Först vill vi dock kommentera utredningens&lt;br&gt;uppdelning av fosterdiagnostik i &amp;quot;fosterinriktad&amp;quot; respektive &amp;quot;abortinrik-&lt;br&gt;tad&amp;quot; diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterinriktad respektive abortinriktad diagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När utredningen tar ställning till om fosterdiagnostik bör vara tillgänglig&lt;br&gt;för alla kvinnor eller bara för vissa grupper görs en uppdelning i sådan&lt;br&gt;fosterdiagnostik som görs i fostrets intresse, av utredningen kallad fos-&lt;br&gt;terinriktad diagnostik, och sådan som görs för att utröna om fostret är&lt;br&gt;skadat, av utredningen kallad abortinriktad fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen säger exempelvis att ultraljudsundersökning&lt;br&gt;huvudsakligen är fosterinriktad, dvs. har till syfte att bl.a. bestämma&lt;br&gt;graviditetens längd och fostrets utveckling. Den fosterinriktade diagnos-&lt;br&gt;tiken bör, enligt utredningens mening, utan några större etiska, psyko-&lt;br&gt;logiska eller medicinska problem kunna erbjudas alla gravida kvinnor&lt;br&gt;medan andra former av fosterdiagnostik bör omgärdas med restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett flertal remissinstanser har riktat hård kritik mot utredningens upp-&lt;br&gt;delning i fosterinriktad och abortinriktad diagnostik. Dessa remissinstan-&lt;br&gt;ser menar att det inte är möjligt att klart och entydigt avgränsa vad som&lt;br&gt;skulle kunna kallas fosterinriktad diagnostik från abortinriktad diagnos-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tik. Samma metoder och samma teknik kan användas i olika syften.&lt;br&gt;Exempelvis kan ultraljudsundersökning i många fall betraktas som&lt;br&gt;abortinriktad i lika hög grad som t.ex. fostervattenprov. Undersökningen&lt;br&gt;kan utföras för att få en misstänkt skada bekräftad eller helt enkelt för&lt;br&gt;att fastställa graviditetens längd. Ett annat exempel är kromosomanalys,&lt;br&gt;som vanligen görs för att söka någon kromosomskada, men som lika väl&lt;br&gt;kan motiveras av att man vill veta att allt är normalt. Remissinstanserna&lt;br&gt;anser också att utredningen uppehållit sig alldeles för litet vid ultra-&lt;br&gt;ljudsundersökningar och de etiska aspekter som är förknippade med&lt;br&gt;denna undersökningsform. Även Statens medicinsk-etiska råd har pekat&lt;br&gt;på detta problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår egen del vill vi framhålla följande. Rutinmässig ultraljuds-&lt;br&gt;undersökning görs i dag under 16:e - 19:e graviditetsveckan på 90 %&lt;br&gt;av alla gravida kvinnor för att man skall klarlägga graviditetens längd&lt;br&gt;och fostrets utveckling. Den snabba utvecklingen av tekniken innebär att&lt;br&gt;man som bifynd numera också kan identifiera missbildningar och ska-&lt;br&gt;dor. Av den statistik som förs över aborter som sker efter den 18:e gra-&lt;br&gt;viditetsveckan framgår att minst hälften av de fosterskador som leder till&lt;br&gt;abort efter denna tidpunkt har upptäckts vid ultraljudsundersökning.&lt;br&gt;Många av dessa skador är sådana som leder till tidig död. Utredningens&lt;br&gt;uppdelning av fosterdiagnostik i en fosterinriktad och en abortinriktad&lt;br&gt;del stämmer därför dåligt med nuvarande förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi instämmer med Medicinsk-etiska rådet och de remissinstanser som&lt;br&gt;anser att det inte går att dra en tydlig skiljelinje mellan s.k.&lt;br&gt;fosterinriktad och s.k. abortinriktad diagnostik. Resonemanget kring&lt;br&gt;information, bifynd, psykologiskt stöd etc. i samband med fostervatten-&lt;br&gt;prov m.m. bör därför även gälla för ultraljudsundersökningar. När vi i&lt;br&gt;det följande diskuterar bl.a. frågan om tillgänglighet till fosterdiagnostik&lt;br&gt;är vår utgångspunkt således att det inte bör göras någon uppdelning i&lt;br&gt;fosterinriktad respektive abortinriktad diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.1 Riktlinjer för fosterdiagnostik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Vissa riktlinjer för användning av foster-&lt;br&gt;diagnostik skall anges av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla gravida kvinnor skall erbjudas information om foster-&lt;br&gt;diagnostik. Gravida kvinnor som är yngre än 35 år eller som inte&lt;br&gt;tillhör någon riskgrupp bör erbjudas en allmän, översiktlig informa-&lt;br&gt;tion. Gravida kvinnor som är 35 år och äldre samt kvinnor som tidi-&lt;br&gt;gare fött barn med funktionsstörning eller som är bärare av anlag för&lt;br&gt;någon svår ärftlig sjukdom bör erbjudas en mer ingående in-&lt;br&gt;formation och vägledning om fosterdiagnostik samt också erbjudas&lt;br&gt;genetisk rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen skall innehålla uppgifter om vilka möjligheter foster-&lt;br&gt;diagnostiken erbjuder, på vilka villkor undersökningarna är till-&lt;br&gt;gängliga samt vilka begränsningar och risker som är förknippade&lt;br&gt;med dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnan skall, efter att ha fått information, själv - i samråd med&lt;br&gt;läkaren - bestämma om hon skall genomgå fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Alla gravida kvinnor skall erbjudas information om ultraljuds-&lt;br&gt;undersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall risk för fosterskada konstaterats skall kvinnan erbjudas in-&lt;br&gt;formation och stöd. Den gravida kvinnan bör utan särskild begäran&lt;br&gt;få all information om fostrets hälsotillstånd som kommer fram vid&lt;br&gt;fosterdiagnostisk undersökning - även sådan information som inte&lt;br&gt;eftersökts av läkaren. Uppgift om fostret som inte rör dess hälsotill-&lt;br&gt;stånd, exempelvis kön, bör dock endast lämnas ut om kvinnan sär-&lt;br&gt;skilt begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Screeningundersökning skall i princip unvikas i samband med&lt;br&gt;fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preimplantatorisk diagnostik får endast användas vid diagnostik av&lt;br&gt;allvarliga, progressiva, ärftliga sjukdomar som leder till tidig död&lt;br&gt;och där ingen bot eller behandling finns. Könsbestämning får endast&lt;br&gt;göras som led i diagnostik av könsbundna ärftliga sjukdomar där bot&lt;br&gt;eller behandling saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon författningsreglering föreslås inte.&lt;br&gt;Det är enligt regeringens mening tillräckligt att Socialstyrelsen utfor-&lt;br&gt;mar allmänna råd i enlighet med av riksdagen antagna riktlinjer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Information till kvinnor som är yngre än&lt;br&gt;35 år bör endast ges på begäran. Kvinnor som är över 35 år eller som&lt;br&gt;tillhör någon medicinsk riskgrupp bör alltid erbjudas information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att särskilt tillstånd från Socialstyrelsen bör krä-&lt;br&gt;vas för fosterdiagnostik som utförs som screeningundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara en uppgift för de forskningsetiska kommittéerna att följa&lt;br&gt;utvecklingen inom preimplantatorisk diagnostik. Först sedan en grundlig&lt;br&gt;utvärdering av forskningsresultaten har gjorts bör ställning tas till om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tekniken är etiskt godtagbar för klinisk användning. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt överensstämmer utredningens bedömning med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet instämmer i princip i utredningens reson-&lt;br&gt;emang och framhåller att detta överensstämmer väl med den praxis som&lt;br&gt;råder i dag. Majoriteten av remissinstanserna poängterar att den enskilda&lt;br&gt;kvinnans självbestämmande måste vara avgörande. Några ställer sig&lt;br&gt;dock tveksamma till om det finns någon reell valfrihet eller inte. Det&lt;br&gt;påpekas också att utredningen inte definierar vad som avses med att&lt;br&gt;fosterdiagnostik skall vara medicinskt motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Merparten av remissinstanserna instämmer i utredningens bedömning&lt;br&gt;att kvinnan bör få tillgång till all information som rör fostrets hälsotill-&lt;br&gt;stånd. Ungefär hälften av remissinstanserna instämmer i utredningens&lt;br&gt;uppfattning att uppgifter om kön bör lämnas ut, men endast om kvinnan&lt;br&gt;frågar efter det. Nuvarande lagstiftning anses vara till fyllest. Övriga&lt;br&gt;remissinstanser anser däremot att sekretesslagen bör ändras så att upp-&lt;br&gt;gift om barnets kön kan lämnas ut endast när det är medicinskt motive-&lt;br&gt;rat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett 15-tal remissinstanser har tagit upp frågan om preimplantatorisk&lt;br&gt;diagnostik. Av dessa tar några handikapporganisationer helt avstånd från&lt;br&gt;metoden. Andra remissinstanser är avvaktande och anser att utveckling-&lt;br&gt;en måste följas noga. Hit hör bl.a. Socialstyrelsen, Landstingsförbundet&lt;br&gt;och Svenska kyrkans centralstyrelse. Ett par instanser anser att det är&lt;br&gt;dags att ompröva utredningens restriktiva inställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd: Från etisk synpunkt bör alla gravida&lt;br&gt;kvinnor få information om fosterdiagnostik då möjligheten att utöva&lt;br&gt;självbestämmande är kopplad till kunskap. I första hand bör de kvinnor&lt;br&gt;som har de starkaste medicinska indikationerna få möjlighet att erhålla&lt;br&gt;fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råds bedömning angående information om&lt;br&gt;fostrets hälsotillstånd överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd anser att det för klinisk tillämpning av&lt;br&gt;preimplantatorisk diagnostik bör krävas särskilt tillstånd från Socialsty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.1 Kvinnan beslutar - i samråd med läkaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi anfört tidigare är annan fosterdiagnostik än ultraljudsundersök-&lt;br&gt;ning för närvarande inte tillgänglig för alla gravida kvinnor. Sjukvårds-&lt;br&gt;huvudmännen har ställt upp vissa kriterier som skall vara uppfyllda för&lt;br&gt;att annan diagnostik än ultraljudsundersökning skall vara tillgänglig för&lt;br&gt;en kvinna. De flesta sjukvårdshuvudmän tillämpar en fast åldersgräns så&lt;br&gt;att, förutom kvinnor med ökad risk för svår genetisk sjukdom, endast&lt;br&gt;kvimior över en viss ålder får tillgång till annan fosterdiagnostik än&lt;br&gt;ultraljudsundersökning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kriterier för erhållande av annan fosterdiagnostik än ultraljudsun-&lt;br&gt;dersökning som tillämpas i dag kan delas in i tre huvudgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den första gruppen avser fall då det finns ökad risk för kromosomav-&lt;br&gt;vikelser hos fostret. Risken för sådana avvikelser är större ju äldre mod-&lt;br&gt;em är. Kvinnans ålder är därför den vanligaste indikationen för att göra&lt;br&gt;kromosomal fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den andra huvudgruppen avser fall då det finns ökad risk för svår&lt;br&gt;icke-behandlingsbar ärftlig sjukdom, missbildning eller utvecklingsrubb-&lt;br&gt;ning som kan diagnostiseras tidigt under graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tredje huvudgruppen avser övriga fall då det finns ökad risk för&lt;br&gt;missbildning hos fostret. Det vanligaste är då att kvinnan tidigare fött&lt;br&gt;ett barn med svår missbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser inom hälso- och sjukvården är den be-&lt;br&gt;handlande läkaren skyldig att inom möjligheternas gräns göra de under-&lt;br&gt;sökningar som den vårdsökandes tillstånd kräver. Vården och behand-&lt;br&gt;lingen skall så långt det är möjligt utformas och genomföras i samråd&lt;br&gt;med patienten. Patienten har också rätt att få information om sitt hälso-&lt;br&gt;tillstånd och om de behandlingsmetoder som står till buds. Informatio-&lt;br&gt;nen är en förutsättning för att patienten skall kunna ge sitt samtycke till&lt;br&gt;den behandling som läkaren föreslår. Bestämmelserna gäller också gra-&lt;br&gt;vida kvinnor även om graviditet inte är någon sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka undersökningar och vilken behandling som skall erbjudas avgör&lt;br&gt;således enligt allmänna principer den ansvarige läkaren i samråd med&lt;br&gt;patienten. Det är den behandlande läkaren som har det medicinska an-&lt;br&gt;svaret att bedöma om och i så fall vilka fosterdiagnostiska undersök-&lt;br&gt;ningar som bör göras. Det är också läkaren som har att bedöma om den&lt;br&gt;information som kan erhållas vid en undersökning står i rimlig propor-&lt;br&gt;tion till de risker som föreligger med själva undersökningstekniken.&lt;br&gt;Enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763) kan ingen kräva att få ge-&lt;br&gt;nomgå en viss undersökning. Det är läkarens uppgift att bedöma om det&lt;br&gt;finns medicinska indikationer för undersökningen. Det finns ingen an-&lt;br&gt;ledning att här göra några ändringar i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör dock betonas att det aldrig kan vara någon rättighet - än min-&lt;br&gt;dre någon plikt - att föda ett friskt barn. Kvinnan får inte försättas i en&lt;br&gt;situation där hon känner sig tvingad att genomgå viss fosterdiagnostik&lt;br&gt;eller att underkasta sig abort. Den kvinna som väljer att föda fram ett&lt;br&gt;barn med funktionsnedsättning eller medfödd sjukdom måste få samhäl-&lt;br&gt;lets stöd så att bästa möjliga levnadsbetingelser kan skapas för barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens överväganden visar att fosterdiagnostik aktualiserar en&lt;br&gt;rad frågor angående kvinnans rätt. Det gäller bl.a. frågor om rätt till&lt;br&gt;fosterdiagnostik, rätt att avstå från fosterdiagnostik, rätt att få informa-&lt;br&gt;tion om undersökningsresultatet vid fosterdiagnostik, rätt till kurators-&lt;br&gt;kontakt, rätt att i förekommande fall få välja abortmetod m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En avvägning mellan kvinnans intressen och den oföddes intressen är&lt;br&gt;ofrånkomlig. Det är dock viktigt att vara vaksam så att inte denna slags&lt;br&gt;avvägning leder i riktning mot en etisk gradering av människoliv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gällande lagbestämmelser ger alltså uttryck för dels att en läkare är&lt;br&gt;skyldig att inom möjligheternas gräns göra de undersökningar som den&lt;br&gt;vårdsökandes tillstånd kräver, dels att patienten har rätt att få informa-&lt;br&gt;tion om sitt hälsotillstånd och om planerad behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt vår mening inte skäl att särskilt reglera vare sig frågan&lt;br&gt;om kvinnans beslutanderätt eller läkarens ansvar i fråga om fosterdiag-&lt;br&gt;nostik. De allmänna bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen samt&lt;br&gt;lagen (1994:953) om åligganden för personal inom hälso- och sjukvår-&lt;br&gt;den (åliggandelagen) anser vi vara tillräckliga i sammanhanget. Våra&lt;br&gt;synpunkter överensstämmer med utredningens bedömning på dessa&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur svårt ställningstagandet till fosterdiagnostik än är finns det ingen&lt;br&gt;annan än kvinnan själv som är bättre lämpad att fatta beslutet. Att det är&lt;br&gt;kvinnan själv som i samråd med läkaren bör besluta överensstämmer&lt;br&gt;med bestämmelserna i hälso- och sjukvårdslagen. Det stämmer också&lt;br&gt;väl med synsättet i abortlagen som ger kvinnan rätt att fram till en viss&lt;br&gt;tidpunkt själv besluta om hon vill göra abort eller inte. Vi anser att&lt;br&gt;samma tilltro bör kunna sättas till kvinnans förmåga att avgöra om hon&lt;br&gt;skall genomgå fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening måste ställningstaganden till fosterdiagnostik ta sin&lt;br&gt;utgångspunkt i en människosyn där människor förväntas klara av att&lt;br&gt;fatta svåra beslut. Den kvinna som genomgår fosterdiagnostik önskar sig&lt;br&gt;vanligen barn. Ett ställningstagande till att avbryta graviditeten är ett&lt;br&gt;stort och svårt beslut. Det har framförts farhågor för att fosterdiagnostik&lt;br&gt;skulle kunna leda till ett samhälle där svåra handikapp inte accepteras.&lt;br&gt;Enligt vår mening finns det inget som säger att en syn på kvinnor och&lt;br&gt;män som kompetenta att fatta svåra beslut skulle leda till en sådan ut-&lt;br&gt;veckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser därför att kvinnan själv skall avgöra om hon skall genomgå&lt;br&gt;fosterdiagnostik. Någon annan begränsning än den som framgår av läka-&lt;br&gt;rens nyss nämnda uppgift bör inte göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill återigen peka på mannens roll här. En förutsättning för att&lt;br&gt;mannen skall kunna ta sin del av ansvaret och tillsammans med kvinnan&lt;br&gt;ta ställning till frågan om fosterdiagnostik är att han har tillgång till&lt;br&gt;samma information och kunskap som kvinnan. Kvinnan själv kan öppna&lt;br&gt;den möjligheten till delaktighet för mannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information i samband med att fosterdiagnostik aktualiseras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kvinnan själv bör vara den som - i samråd med läkaren - avgör om&lt;br&gt;fosterdiagnostik skall genomföras fråntar naturligtvis inte samhället dess&lt;br&gt;ansvar att ge kvinnan den hjälp och det stöd hon behöver inför ett ställ-&lt;br&gt;ningstagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om information och kunskap är i själva verket en av de cen-&lt;br&gt;trala frågorna i samband med fosterdiagnostik. Förutsättningen för att&lt;br&gt;kunna göra ett välunderbyggt ställningstagande är att kvinnan har god&lt;br&gt;kunskap om fosterdiagnostik. Kunskapen om fosterdiagnostikens möjlig-&lt;br&gt;heter, begränsningar och risker kommer att vara avgörande för om kvin-&lt;br&gt;nan vill genomgå fosterdiagnostik eller inte. Det är också en förutsätt-&lt;br&gt;ning för att principen om frivillighet och informerat samtycke skall&lt;br&gt;kunna förverkligas. Samhället måste därför ge kvinnan det stöd som&lt;br&gt;behövs inför ställningstagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet tar alltid form inom ramen för ett dynamiskt socialt samspel.&lt;br&gt;Den livssyn och de värderingar som är avgörande för ställningstagandet&lt;br&gt;hänger nära samman med vilka resurser samhället ställer till förfogande&lt;br&gt;för individer med handikapp eller funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnan måste förutom den allmänna kunskapen få möjlighet att&lt;br&gt;diskutera behovet av diagnostik i just hennes fall. Likaså måste hon&lt;br&gt;göras medveten om det dilemma som kan uppstå om undersökningen&lt;br&gt;ger besked om en missbildning eller skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör vara en självklarhet att kvinnan kan känna att hon har valfri-&lt;br&gt;het att avstå från fosterdiagnostik. Den information kvinnan får måste&lt;br&gt;därför ges på ett sådant sätt att hon verkligen upplever sig ha ett reellt&lt;br&gt;val. Det är viktigt att det är ett fritt ställningstagande och att det blir ett&lt;br&gt;aktivt val från kvinnans egen sida.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den etiska kärnfrågan blir då hur den information som ges balanserar&lt;br&gt;det upplevda yttre trycket så att ett självständigt val kan göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nästan alla gravida kvinnor kommer i kontakt med mödravårdscentral&lt;br&gt;eller kvinnoklinik. Där erbjuds de olika undersökningar dels för att&lt;br&gt;kontrollera det egna hälsotillståndet, dels för att ta reda på hur fostret&lt;br&gt;utvecklas. Den enda typ av fosterdiagnostik som i dag står till förfogan-&lt;br&gt;de för i stort sett alla kvinnor är ultraljudsundersökning. För annan&lt;br&gt;fosterdiagnostik krävs i dag som vi tidigare beskrivit någon form av&lt;br&gt;indikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då syftet med annan fosterdiagnostik är att diagnostisera skador och&lt;br&gt;missbildningar hos fostret uppkommer frågan om i vilken utsträckning&lt;br&gt;samhället aktivt bör informera gravida kvinnor om möjligheten till&lt;br&gt;fosterdiagnostik. Situationen är sådan i dag att även utraljudsundersök-&lt;br&gt;ningar utförs som en riktad missbildningsdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets förhållningssätt när det gäller information om möjlighet att&lt;br&gt;få fosterdiagnostik varierar i dag beroende på vilken grupp kvinnor det&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om man bortser från ultraljudsundersökningar är modems ålder den&lt;br&gt;vanligaste orsaken till att fosterdiagnostik görs. Skälet till detta är att&lt;br&gt;andelen barn med kromosomavvikelser ökar med modems ålder. För&lt;br&gt;närvarande föds ca 30 % av alla barn med kromosomskada av kvinnor&lt;br&gt;som är över 35 år, resten (70 %) föds av yngre kvinnor. Att så stor&lt;br&gt;andel föds av yngre kvinnor beror på att antalet födslar är väsentligt&lt;br&gt;högre i åldersgrupperna under 35 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag tillämpas i de flesta landsting en åldersgräns som innebär att&lt;br&gt;endast kvinnor som är över 35 år (eller i vissa fall över 37 år) får till-&lt;br&gt;gång till diagnostiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår mening bör annan fosterdiagnostik än ultraljudsundersök-&lt;br&gt;ning i första hand syfta till att utröna om det föreligger någon allvarlig&lt;br&gt;skada eller missbildning. Målsättningen bör vara att denna foster-&lt;br&gt;diagnostik endast kommer till stånd när de blivande föräldrarna befinner&lt;br&gt;sig i en riskgrupp eller när kvinnan känner en sådan oro för graviditeten&lt;br&gt;att denna trots psykologisk hjälp kan påverka hennes psykiska hälsa&lt;br&gt;eller leda till ett abortbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravida kvinnor som är äldre än 35 år eller kvinnor som tidigare har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fött ett barn med funktionsstörning eller som har kända anlag för någon Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;svår ärftlig sjukdom bör enligt vår mening erbjudas genetisk rådgivning&lt;br&gt;och informeras om vilka former av fosterdiagnostik som står till buds.&lt;br&gt;De bör då få veta vilka risker som är förknippade med olika metoder&lt;br&gt;och vilka ställningstaganden som kan komma att krävas som en följd av&lt;br&gt;undersökningen. Detta är redan i dag praxis på många håll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gravida kvinnor som är yngre än 35 år eller som inte tillhör någon&lt;br&gt;medicinsk riskgrupp får i dag normalt inte någon information alls om de&lt;br&gt;inte själva begär det. Eftersom kunskap är en förutsättning för att kunna&lt;br&gt;utöva självbestämmande anser vi att även kvinnor som är yngre än 35&lt;br&gt;år eller som inte tillhör någon riskgrupp vid sina kontakter med hälso-&lt;br&gt;och sjukvården bör erbjudas information om fosterdiagnostik. För dessa&lt;br&gt;bör det i ett första skede gälla en mer allmän, övergripande information.&lt;br&gt;Denna information bör utformas på ett sätt som inte är skrämmande för&lt;br&gt;kvinnor och skapar onödig oro. Dessa kvinnor är värda samma respekt&lt;br&gt;och samma handlingsfrihet även om riskerna för att en yngre kvinna&lt;br&gt;skall föda ett gravt skadat barn är mindre. I samtalet med läkaren får de&lt;br&gt;eventuella skälen för en fosterdiagnostik diskuteras. Det är läkarens sak&lt;br&gt;att avgöra om den möjliga medicinska nyttan väger upp eventuella risk-&lt;br&gt;er. Man bör också eftersträva att grundläggande kunskaper om tillgång&lt;br&gt;och genomförande av fosterdiagnostik görs tillgänglig för alla grupper i&lt;br&gt;samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i det här sammanhanget också poängtera vikten av en bred och&lt;br&gt;öppen diskussion kring fosterdiagnostik. En sådan diskussion kan med-&lt;br&gt;verka till en ökad medvetenhet om fosterdiagnostikens möjligheter och&lt;br&gt;risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den enda fosterdiagnostik som för närvarande erbjuds i princip alla&lt;br&gt;gravida kvinnor är, som tidigare sagts, ultraljudsundersökning. Det&lt;br&gt;huvudsakliga syftet med undersökningen är att utröna om graviditeten&lt;br&gt;förlöper normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det faktum att missbildningar och skador av olika slag numera upp-&lt;br&gt;täcks via ultraljud komplicerar dock bilden. Som vi tidigare har nämnt&lt;br&gt;har minst hälften av de fosterskador som leder till abort efter 18:e&lt;br&gt;graviditetsveckan upptäckts just via ultraljudsundersökning. Ultraljuds-&lt;br&gt;tekniken genomgår också en snabb utveckling som väntas leda till att&lt;br&gt;även mindre avvikelser kommer att kunna upptäckas och att undersök-&lt;br&gt;ningen kommer att kunna göras tidigt i graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förutsättningarna för kvinnans valfrihet och självbestäm-&lt;br&gt;mande blir särskilt viktig i detta sammanhang. Att avstå från en ultra-&lt;br&gt;ljudsundersökning kan upplevas som att man utsätter sig själv och det&lt;br&gt;blivande barnet för onödiga risker med tanke på de möjligheter ultra-&lt;br&gt;ljudstekniken ger att följa graviditetens förlopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt kan undersökningen ge besked om skador och missbild-&lt;br&gt;ningar och på så vis försätta den gravida kvinnan i en komplicerad val-&lt;br&gt;situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför viktigt att redan vid ställningstagande till att genomgå Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;ultraljudsundersökning ha helt klart för sig att undersökningen kan kom-&lt;br&gt;ma att ge besked om att fostret är skadat eller missbildat. Därför måste&lt;br&gt;det också ges reell möjlighet att avstå från undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstanke om fosterskada som diagnostiseras vid rutinmässig ultra-&lt;br&gt;ljudsundersökning måste självfallet så snabbt som möjligt följas upp&lt;br&gt;med ytterligare undersökningar för att söka bekräfta eller avfärda miss-&lt;br&gt;tanken om skada eller missbildning. Felbedömningar kan få ödesdigra&lt;br&gt;konsekvenser, eftersom undersökningsresultaten och informationen om&lt;br&gt;dessa kan avgöra om kvinnan fortsätter graviditeten eller väljer att av-&lt;br&gt;bryta den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En misstanke om skada eller missbildning hos fostret som upptäcks&lt;br&gt;vid ultraljudsundersökning kan leda till en rad olika åtgärder som t.ex.&lt;br&gt;tidigareläggning av förlossningen, ändrat förlossningssätt, hänvisning till&lt;br&gt;speciell klinik, prenatal behandling, tidigareläggning av kirurgisk be-&lt;br&gt;handling eller till ställningstagande att göra abort. Även detta bör kvin-&lt;br&gt;nan upplysas om.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsatt att kvinnan är väl införstådd med vad en ultraljudsundersök-&lt;br&gt;ning innebär anser vi att ultraljudsundersökning som hittills bör kunna&lt;br&gt;erbjudas alla gravida kvinnor. Enligt vår mening är dock denna fråga av&lt;br&gt;sådan vikt att kvinnans samtycke bör dokumenteras, exempelvis genom&lt;br&gt;att föras in i journalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning av personalen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans ställningstagande till om hon skall genomgå fosterdiagnostik&lt;br&gt;eller inte bygger på den kunskap hon har om fosterdiagnostikens möjlig-&lt;br&gt;heter och risker och de konsekvenser undersökningen kan få. Det är i&lt;br&gt;mötet med hälso- och sjukvårdens personal, framför allt den på mödra-&lt;br&gt;vårdscentralen, som kvinnan får denna kunskap. Det är därför av stor&lt;br&gt;vikt att de olika personalkategorier som har kontakt med kvinnan före&lt;br&gt;och efter fosterdiagnostiken har tillräckligt god kunskap om foster-&lt;br&gt;diagnostikens olika metoder, risker och konsekvenser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Minst lika viktigt som att kunskap ges är hur den ges. De olika perso-&lt;br&gt;nalgrupper som kommer i kontakt med den gravida kvinnan bör ha en&lt;br&gt;medvetenhet om vilka värderingar som styr ställningstagande till foster-&lt;br&gt;diagnostik. Etiska aspekter på fosterdiagnostik bör därför ges stort ut-&lt;br&gt;rymme i fortbildningen av berörda läkare och barnmorskor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom medicinsk kunskap och etiska diskussioner bör personalen&lt;br&gt;också få grundläggande kunskap om samhällets stöd till människor med&lt;br&gt;funktionsnedsättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.2 Information då risk för fosterskada har konstaterats&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Blivande föräldrar som får besked om att deras foster är svårt skadat&lt;br&gt;eller missbildat upplever ofta en kris- och sorgereaktion. Det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att det finns en beredskap hos personalen att hantera dessa&lt;br&gt;psykologiska reaktioner. Behovet av stöd och hjälp i denna situation är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ofta stort. Den första information kvinnan får och det sätt som den ges&lt;br&gt;på kan vara avgörande för om hon beslutar sig för abort eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som vi tidigare poängterat är det alltid ett svårt och tungt ställnings-&lt;br&gt;tagande föräldraparet och då i första hand kvinnan har att göra. Att&lt;br&gt;bestämma sig för att fullfölja en graviditet med ett svårt missbildat eller&lt;br&gt;skadat foster eller att göra abort är alltid svårt oavsett när under gravidi-&lt;br&gt;teten detta beslut skall tas. Hos dem som har att informera kvinnan&lt;br&gt;krävs därför en stor lyhördhet och en etisk medvetenhet liksom kunskap&lt;br&gt;om skadans eller missbildningens omfattning, kunskap om de praktiska&lt;br&gt;konsekvenserna av handikapp samt kunskap om de samhällsinsatser som&lt;br&gt;kan erbjudas familjer med handikappade barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som lämnar information om testresultatet bör göra det på ett var-&lt;br&gt;samt och mångfasetterat sätt. Vi ser det som en fördel om kvinnan kan&lt;br&gt;erbjudas möjlighet att träffa flera personer som kan ge information om&lt;br&gt;den aktuella skadan eller sjukdomen och vilka framtida konsekvenser&lt;br&gt;denna kan få för barnet och för familjen. Det är naturligt att det är den&lt;br&gt;ansvarige läkaren som i första hand ger den information och det stöd&lt;br&gt;som kvinnan behöver. Medverkan av övriga personalkategorier, såsom&lt;br&gt;kurator, psykolog eller genetiker, bör komma in vid behov och gradvis.&lt;br&gt;Det är viktigt att kvinnan får vetskap om vilka ytterligare personer för-&lt;br&gt;utom läkaren som hon har möjlighet att få information och stöd av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om bijynd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fosterdiagnostik framkommer ibland uppgifter om sådant som man&lt;br&gt;inte direkt eftersökt, s.k. bifynd. Ett vanligt bifynd är att undersökning-&lt;br&gt;en ger uppgift om fostrets kön. Ett annat exempel är när en ultra-&lt;br&gt;ljudsundersökning görs för att kontrollera att graviditeten förlöper nor-&lt;br&gt;malt och det vid undersökningen visar sig att fostret är skadat. Frågan&lt;br&gt;är då hur kunskapen om denna icke efterfrågade information skall han-&lt;br&gt;teras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande lagstiftning har kvinnan i princip rätt att få del av all&lt;br&gt;information som kommer fram vid fosterdiagnostik, även sådan som&lt;br&gt;inte eftersökts vid undersökningen. Endast om det med hänsyn till ända-&lt;br&gt;målet med vården eller behandlingen är av synnerlig vikt att uppgiften&lt;br&gt;inte lämnas skall den undanhållas henne. Utan särskild begäran skall&lt;br&gt;emellertid enbart den information som rör fostrets hälsotillstånd lämnas&lt;br&gt;till kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att en kvinna som genomgår fosterdiagnostik har ett så&lt;br&gt;brett beslutsunderlag som möjligt för sina fortsatta ställningstaganden.&lt;br&gt;Vi anser, liksom majoriteten av remissinstanserna och Medicinsk-etiska&lt;br&gt;rådet, att kvinnan även fortsättningsvis normalt bör få tillgång till all&lt;br&gt;den information om fostrets hälsotillstånd som kommer fram vid foster-&lt;br&gt;diagnostiken utan att själv behöva fråga efter den. Det är inte rimligt att&lt;br&gt;sådan information undanhålls henne. Det är också en förutsättning för&lt;br&gt;att människors förtroende för sjukvården skall kunna vidmakthållas. I&lt;br&gt;det sagda ligger att kvinnan också bör informeras om fynd som under-&lt;br&gt;sökningen gett ”på köpet”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga är om läkaren spontant skall lämna ut även sådana Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;uppgifter som inte har betydelse för fostrets hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de vanligast förekommande bifynden är, som vi tidigare har&lt;br&gt;nämnt, uppgift om fostrets kön. Denna uppgift har oftast inget samband&lt;br&gt;med fostrets hälsotillstånd. Ett exempel där uppgift om kön har betydel-&lt;br&gt;se för barnets hälsotillstånd är könsbundna sjukdomar. I ett sådant fall&lt;br&gt;är det dock inte troligt att uppgiften om kön framkommer som ett bi-&lt;br&gt;fynd. Sannolikt tillhör då de blivande föräldrarna en riskgrupp och&lt;br&gt;undersökningen görs just i syfte att få bekräftat om det blivande barnet&lt;br&gt;har anlag för den könsbundna sjukdomen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gravida kvinna som får vetskap om fostrets kön och som av någ-&lt;br&gt;on anledning anser att fostret har &amp;quot;fel&amp;quot; kön skulle, förutsatt att hon får&lt;br&gt;denna information inom tidsgränsen för abort utan särskilt tillstånd, i&lt;br&gt;princip kunna begära abort utan att ange att skälet är att fostret har &amp;quot;fel&amp;quot;&lt;br&gt;kön. Det finns inga uppgifter om i vilken utsträckning det förekommer&lt;br&gt;att kvinnor i Sverige gör abort av denna anledning. Om det överhuvud-&lt;br&gt;taget förekommer torde det dock vara ytterligt sällsynt och ingenting&lt;br&gt;som kan försvaras. Men en sådan syn på vad som bör föranleda abort&lt;br&gt;påverkar man inte genom att undanhålla kvinnan den information som&lt;br&gt;finns. Kvinnans rätt till kunskap och värdet av öppenhet från hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdens sida måste betonas även i detta sammanhang. Vi anser att&lt;br&gt;den gravida kvinnan är fullt kompetent att hantera all information, också&lt;br&gt;kunskap om fostrets kön. En fördomsfull syn på könen måste bemötas&lt;br&gt;och förändras med ideologiska metoder, inte genom att undanhålla för-&lt;br&gt;äldrarna information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser alltså, liksom Medicinsk-etiska rådet, att läkaren bör lämna ut&lt;br&gt;sådan uppgift om fostrets kön som saknar betydelse för dess hälsotill-&lt;br&gt;stånd endast om kvinnan begär uppgiften. Detsamma bör gälla annan&lt;br&gt;information som kan framkomma vid fosterdiagnostiken och som inte&lt;br&gt;rör kvinnans eller fostrets hälsotillstånd. Detta överensstämmer, som vi&lt;br&gt;tidigare anfört, med nu gällande rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.3 Screening&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En screeningundersökning är en undersökning som erbjuds t.ex. samt-&lt;br&gt;liga personer i en viss åldersgrupp eller i ett visst område. Fosterdiag-&lt;br&gt;nostik som utförs som screening skulle kunna gälla undersökning av&lt;br&gt;samtliga gravida kvinnor över en viss ålder för att konstatera om fostret&lt;br&gt;har en viss sjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Screeningundersökningar har delvis andra syften och kräver andra&lt;br&gt;ställningstaganden än undersökningar som riktar sig till en enskild in-&lt;br&gt;divid. Motivet för en screeningundersökning är inte enbart att ge en-&lt;br&gt;skilda individer besked om en diagnos. En screeningundersökning kan&lt;br&gt;också användas i t.ex. ett epidemiologiskt sammanhang. Det skulle kun-&lt;br&gt;na gälla kunskapsinsamling för att försöka fastställa orsaken till hög&lt;br&gt;förekomst av viss fosterskada inom ett visst geografiskt område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare i detta avsnitt slagit fast att det är kvinnan själv, i sam-&lt;br&gt;råd med läkaren, som skall ta ställning till om hon skall genomgå fos-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;terdiagnostik eller ej. En avgörande skillnad mellan en screeningunder-&lt;br&gt;sökning och en annan undersökning av en enskild individ är att perso-&lt;br&gt;nen blir kallad till screeningundersökningen eller tillhör en viss grupp&lt;br&gt;där samtliga erbjuds undersökningen. När det gäller screeningundersök-&lt;br&gt;ningar kan det finnas risk att förutsättningarna för kvinnans självbestäm-&lt;br&gt;mande urholkas. Det kan vara svårt att tacka nej till en undersökning&lt;br&gt;som man erbjuds eller kallas till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom risken att kvinnan upplever att hon inte har någon reell val-&lt;br&gt;frihet talar även andra skäl emot att fosterdiagnostik utförs som scree-&lt;br&gt;ningundersökning. Rutinmässiga undersökningar av exempelvis samtliga&lt;br&gt;gravida kvinnor i en viss åldersgrupp kan ifrågasättas då sådan foster-&lt;br&gt;diagnostik har ett begränsat värde när det gäller att upptäcka fosterska-&lt;br&gt;dor. Det finns risk för att rutinmässig fosterdiagnostik skulle göra mer&lt;br&gt;skada än nytta genom att utsätta de blivande föräldrarna för onödig oro.&lt;br&gt;Vi anser därför att screeningundersökning vid fosterdiagnostik i princip&lt;br&gt;bör undvikas. Om det trots allt skulle bedömas angeläget med sådan&lt;br&gt;undersökning anser vi att det är lämpligt att detta anmäls till Socialsty-&lt;br&gt;relsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har tidigare (avsnitt 6.1.1) också behandlat ultraljudsundersökning&lt;br&gt;och där konstaterat att denna undersökningsform kan ha olika syften;&lt;br&gt;dels kontroll av graviditetens normala förlopp, dels diagnostik av miss-&lt;br&gt;bildningar och skador. Vi anser att man mot den speciella bakgrunden&lt;br&gt;åtminstone tills vidare får acceptera att ultraljudsundersökning är en&lt;br&gt;undersökningsform som erbjuds i princip alla gravida kvinnor, dock bör&lt;br&gt;det endast ske under de förutsättningar angående information etc. som&lt;br&gt;vi förordat i det föregående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökning är en undersökningsmetod som i sin generella&lt;br&gt;form mer grundar sig på &amp;quot;social&amp;quot; indikation än på vetenskap och be-&lt;br&gt;prövad erfarenhet. Undersökningarna har ett stort värde i enskilda fall&lt;br&gt;men den medicinska nyttan av de generella undersökningarna är inte&lt;br&gt;klargjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ultraljudsundersökningar i samband med graviditet är exempel på en&lt;br&gt;metod där indikationerna för undersökning undan för undan har vidgats&lt;br&gt;utan att den medicinska nyttan egentligen har utvärderats. En utvär-&lt;br&gt;dering av undersökningarna bör därför komma till stånd. Det är rege-&lt;br&gt;ringens avsikt att ge Statens beredning för utvärdering av medicinsk&lt;br&gt;teknologi (SBU) i uppdrag att genomföra en sådan utvärdering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.4 Preimplantatorisk diagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med preimplantatorisk diagnostik är främst att göra det möjligt&lt;br&gt;för par med anlag för någon svår genetiskt betingad sjukdom eller kro-&lt;br&gt;mosomavvikelse att påbörja en graviditet i vetskap om att anlagen för&lt;br&gt;den svåra sjukdomen inte har förts vidare till fostret. Preimplantatorisk&lt;br&gt;diagnostik förutsätter att provrörsbefruktning (in-vitro-fertilisering) an-&lt;br&gt;vänds. Genom att undersöka några celler från ägg som befruktats utan-&lt;br&gt;för kroppen kan man med hjälp av DNA-baserad diagnostik konstatera&lt;br&gt;om anlagen för den svåra sjukdomen förts vidare eller inte. Därefter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fattas beslut om huruvida ägget skall implanteras i kvinnans livmoder&lt;br&gt;eller inte. Tekniken innebär att en kvinna som har ökad risk att föda&lt;br&gt;barn med en svår genetisk sjukdom kan slippa att genomgå annan fos-&lt;br&gt;terdiagnostik med efterföljande abort, ofta sent i graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preimplantatorisk diagnostik går till så att man efter några celldel-&lt;br&gt;ningar hos det befruktade ägget avskiljer någon eller några celler från&lt;br&gt;den nybildade cellsamlingen. Samtliga celler är i detta skede totipotenta,&lt;br&gt;dvs. de lever i totalt oberoende av de övriga cellerna i cellsamlingen.&lt;br&gt;De kan därför avlägsnas utan att detta berör de kvarvarande cellernas&lt;br&gt;kvalitet eller förmåga till vidareutveckling till en fullständig individ. De&lt;br&gt;avlägsnade cellerna prepareras så att deras genetiska information blir&lt;br&gt;tillgänglig och mångfaldigad så att tillräcklig mängd DNA finns för&lt;br&gt;slutlig analys och diagnostik. Genom denna procedur har de avlägsnade&lt;br&gt;cellerna själva eliminerats och kan alltså inte återföras till livmodern.&lt;br&gt;De celler som återförs till livmodern, om analysen visat att det sjukliga&lt;br&gt;anlaget inte fanns i de avlägsnade cellerna och därmed inte heller i de&lt;br&gt;kvarvarande, har inte utsatts för något försök och är självfallet inte hel-&lt;br&gt;ler genetiskt förändrade jämfört med stamcellen, det befruktade ägget.&lt;br&gt;Den diagnostik som utförs på de avskilda och preparerade cellerna är&lt;br&gt;densamma som tillämpas på alla slags celler som man gör genetisk&lt;br&gt;analys på. Analysmetoden är således inte unik för den här typen av&lt;br&gt;celler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska aspekterna kan sägas vara desamma som vid selektiv abort.&lt;br&gt;Vi har i ett tidigare avsnitt (5.1) beskrivit den intressekonflikt som finns&lt;br&gt;mellan kvinnans självbestämmande och fostrets rätt till skydd och där&lt;br&gt;anslutit oss till uppfattningen att fostret har rätt till skydd under sin ut-&lt;br&gt;veckling men att denna rätt måste vägas mot kvinnans rätt till självbe-&lt;br&gt;stämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som underlag för ställningstagandet till preimplantatorisk diagnostik&lt;br&gt;ombads Medicinska forskningsrådet år 1991 att bidra med information&lt;br&gt;om utvecklingen av forskningen inom området. Statens medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd gjorde därefter, år 1992, en etisk bedömning av frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk-etiska rådet ansåg då att klinisk forskning borde kunna till-&lt;br&gt;åtas efter godkännande av forskningsetisk kommitté. Sådan forskning&lt;br&gt;borde, enligt Medicinska forskningsrådets och Medicinsk-etiska rådets&lt;br&gt;mening, endast ske i de fall det finns risk för anlag för någon svår ärft-&lt;br&gt;lig sjukdom och in-vitro-fertilisering (IVF) samtidigt är en förutsättning&lt;br&gt;för graviditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan utredningen lade fram sitt förslag och efter det att Medicinska&lt;br&gt;forskningsrådet och Statens medicinsk-etiska råd avgivit sina yttranden,&lt;br&gt;har metoden kommit i kliniskt bruk i bl.a. Storbritannien. Enligt en&lt;br&gt;rapport från The American Fertility Society i november 1994 anses&lt;br&gt;dock metoden fortfarande som ”clinical experiment”. I Sverige har viss&lt;br&gt;klinisk forskning bedrivits och klinisk prövning har nyligen startats. Det&lt;br&gt;gäller ett par fall av diagnostik av svår immunbristsjukdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till metodens karaktär anser vi att den bör användas med&lt;br&gt;stor restriktivitet. Enligt regeringens mening bör preimplantatorisk diag-&lt;br&gt;nostik endast användas för diagnostik av allvarliga, progressiva, ärftliga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukdomar som leder till tidig död och där ingen bot eller behandling Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;finns. Könsbestämning bör endast få göras om det sker som ett led i&lt;br&gt;diagnostik av en könsbunden ärftlig sjukdom för vilken bot eller be-&lt;br&gt;handling saknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är ytterst angeläget att noga följa utvecklingen på området. Rege-&lt;br&gt;ringen avser därför att ge Socialstyrelsen i uppdrag, att inom viss tid&lt;br&gt;lämna rapport om den fortsatta tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1.5 Allmänna råd från Socialstyrelsen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De riktlinjer för fosterdiagnostik som regeringen föreslagit i detta avsnitt&lt;br&gt;bör kunna uppfyllas genom att Socialstyrelsen utfärdar Allmänna råd i&lt;br&gt;enlighet med riktlinjerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.2 Missbildningsregister&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett register över missbildade foster bör&lt;br&gt;imättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Ett rikstäckande register över foster som abor-&lt;br&gt;terats på grund av missbildning bör upprättas. Registret bör knytas till&lt;br&gt;Socialstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig är samtliga&lt;br&gt;positiva till utredningens förslag förutsatt att enskilda individer inte kan&lt;br&gt;spåras med hjälp av registren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd har inte yttrat sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till regeringens bedömning: I dag finns hos Socialstyrelsen&lt;br&gt;ett rikstäckande register över barn födda med missbildningar. Däremot&lt;br&gt;saknas i detta register uppgifter om missbildningar hos aborterade foster.&lt;br&gt;De fosterskador som åberopas till stöd för ansökan om tillstånd till abort&lt;br&gt;efter 18:e graviditetsveckan är visserligen kända hos Socialstyrelsen&lt;br&gt;men det finns ingen systematisk information om fosterskador som lett&lt;br&gt;till abort före 18:e graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet aborter som sker efter fosterdiagnostisk undersökning sker nu-&lt;br&gt;mera i allt större utsträckning före 18:e graviditetsveckan. För att få en&lt;br&gt;tillförlitlig bild av utbredningen av missbildningar och missbildningars&lt;br&gt;förändringar i tiden skulle registreringen av födda missbildade barn&lt;br&gt;behöva kompletteras med en registrering av dödfödda barn och miss-&lt;br&gt;bildade foster. Även missbildningar som upptäcks vid spontanaborter&lt;br&gt;borde därvid registreras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är det önskvärt att ett register över&lt;br&gt;missbildade foster imättas. De uppgifter som ett sådant register måste&lt;br&gt;innehålla är emellertid av synnerligen integritetskänslig natur och kräver&lt;br&gt;särskilda överväganden av bl.a. rättslig natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har år 1993 tillkallat en kommitté för att utreda och lägga&lt;br&gt;fram förslag till författningsreglering av personregister inom hälso- och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sjukvårdens område (dir. 1993:111). Kommittén, som antagit namnet Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Hälsodatakommittén, skall ha slutfört sitt arbete senast den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att arbetet med att inrätta ett författningsreglerat miss-&lt;br&gt;bildningsregister över foster får anstå tills regeringen bereder Hälso-&lt;br&gt;datakommitténs förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Datainspektionen har genom ett beslut den 26 mars 1993 avslagit&lt;br&gt;Socialstyrelsens begäran om en utvidgning av &amp;quot;Medicinska födelse-&lt;br&gt;registret med missbildningsregister&amp;quot; med uppgift från fosterdiagnostik&lt;br&gt;om fosterskador upptäckta före födelsen. Socialstyrelsen har överklagat&lt;br&gt;beslutet till regeringen och överprövningen bereds f.n. i justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet (Ju 93/4165).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3 Uppföljning av utvecklingen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen inom fosterdiagnostiken går mycket snabbt. Det är främst&lt;br&gt;genom gentekniken som det framkommer nya möjligheter att upptäcka&lt;br&gt;avvikelser hos fostret. En etiskt godtagbar verksamhet med fosterdiag-&lt;br&gt;nostik förutsätter att samhället har insyn i forskningens framsteg och hur&lt;br&gt;dessa kan komma att omsättas i klinisk verksamhet. Vi förutsätter att&lt;br&gt;Socialstyrelsen, Statens medicinsk-etiska råd samt de forskningsetiska&lt;br&gt;kommittéerna följer utvecklingen samt aktualiserar framtida behov av&lt;br&gt;lagstiftning på området.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Abort&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;7.1 Abort efter fosterdiagnostik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Abortlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt abortlagen (1974:595) får abort göras före den 18:e graviditets-&lt;br&gt;veckan på kvinnans begäran med den begränsningen att aborten inte får&lt;br&gt;genomföras om den på grund av sjukdom hos henne kan antas medföra&lt;br&gt;en allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Om aborten skall utföras efter&lt;br&gt;utgången av den 12:e graviditetsveckan skall den dock i regel föregås&lt;br&gt;av en särskild utredning. Den ansvarige läkaren kan, om det är uppen-&lt;br&gt;bart att det inte finns något hinder mot aborten, vidta åtgärden utan att&lt;br&gt;en sådan utredning har utförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abortlagens utgångspunkt är kvinnans rätt att själv bestämma i fråga&lt;br&gt;om abort. Fostret ges emellertid enligt lagen ett starkare skydd i takt&lt;br&gt;med att det utvecklas. Abort får utföras efter utgången av 18:e gravi-&lt;br&gt;ditetsveckan endast om Socialstyrelsen ger tillstånd till åtgärden. Enligt&lt;br&gt;förordningen (1988:1236) med instruktion för Socialstyrelsen är det&lt;br&gt;Socialstyrelsens råd för vissa rättsliga, sociala och medicinska frågor&lt;br&gt;(Rättsliga rådet) som prövar dessa ärenden. Tillstånd får lämnas endast&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl för aborten. Tillstånd får inte ges om det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns anledning att anta att fostret är livsdugligt. Även i ett sådant fall&lt;br&gt;får dock abort medges, om det kan antas att havandeskapet på grund av&lt;br&gt;sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför allvarlig fara för hennes liv&lt;br&gt;eller hälsa. Aborter tillåts numera i princip inte efter utgången av 22:a&lt;br&gt;graviditetsveckan annat än om havandeskapet kan antas medföra allvar-&lt;br&gt;lig fara för kvinnans liv eller hälsa eller om fostret är så svårt skadat att&lt;br&gt;det inte är livsdugligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till och med 18:e graviditetsveckan är kvinnan inte skyldig att&lt;br&gt;redovisa för någon varför hon beslutar sig för abort. Ett av många skäl&lt;br&gt;till att hon begär abort kan vara de kunskaper hon fått genom foster-&lt;br&gt;diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialutskottet har vid ett flertal tillfällen under senare år slagit fast att&lt;br&gt;kvinnan själv inom vissa tidsgränser skall avgöra om hon vill fullfölja&lt;br&gt;graviditeten eller inte. Utredningen har inte heller haft i uppdrag att&lt;br&gt;diskutera den fria aborten. När det gäller s.k. sena aborter har utredning-&lt;br&gt;ens uppdrag gällt att överväga dels 18-veckorsgränsen, dels behovet av&lt;br&gt;klarare regler när det gäller förutsättningarna för aborter efter denna&lt;br&gt;tidpunkt. Utredningen har också bl.a. tagit upp frågan om särskild ut-&lt;br&gt;redning för abort efter tolfte graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts utförs ca 200 aborter årligen på grund av in-&lt;br&gt;formation som framkommit genom fosterdiagnostik. Detta antal utgör en&lt;br&gt;mycket liten del av det totala antalet aborter som görs varje år. De&lt;br&gt;etiska aspekterna är likväl av intresse här.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etiska frågeställningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga av central betydelse för utredningen har varit uppdelningen i&lt;br&gt;s.k. generella respektive selektiva aborter. I det följande redogör vi för&lt;br&gt;utredningens ställningstagande samt remissinstansernas, Medicinsk-etis-&lt;br&gt;ka rådets och vår egen syn på dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningen är det en betydande etisk skillnad mellan en situa-&lt;br&gt;tion där en graviditet avbryts därför att kvinnan rent allmänt inte vill ha&lt;br&gt;barn (generell abort) och en situation där graviditeten avbryts därför att&lt;br&gt;kvinnan får veta att det blivande barnet är skadat och hon inte tror sig&lt;br&gt;ha möjlighet att ta hand om just det barnet (selektiv abort).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de generella aborterna ligger, enligt utredningen, den cen-&lt;br&gt;trala etiska konflikten mellan å ena sidan livets okränkbarhet och å&lt;br&gt;andra sidan kvinnans integritet och självbestämmande när det gäller att&lt;br&gt;åta sig föräldraskapet. I fråga om de selektiva aborterna kvarstår den&lt;br&gt;etiska konflikten kring livets okränkbarhet men här tillkommer konflik-&lt;br&gt;ten mellan å ena sidan människors lika värde oavsett hälsa och funk-&lt;br&gt;tionsduglighet och å andra sidan respekten för kvinnans egen bedöm-&lt;br&gt;ning av vad hon orkar med och klarar av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen menar att den selektiva aborten utgör ett tyngre etiskt di-&lt;br&gt;lemma än den generella aborten och pekar på att de selektiva aborterna&lt;br&gt;kan utgöra ett hot mot den humanistiska människosynen med dess&lt;br&gt;grundprincip om allas lika människovärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många remissinstanser har riktat hård kritik mot utredningens resone-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mang på den här punkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser att utredningen har infört en konstruerad&lt;br&gt;skillnad mellan generella och selektiva aborter. Enligt dessa instanser är&lt;br&gt;denna skillnad i själva verket mycket liten. Det etiska dilemmat ligger i&lt;br&gt;aborten som sådan och inte i en konstruerad skillnad mellan generell&lt;br&gt;och selektiv abort. Utan abort skulle fosterdiagnostik överhuvudtaget&lt;br&gt;inte vara kontroversiell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra remissinstanser har pekat på att ett beslut om att avbryta en ön-&lt;br&gt;skad graviditet efter fosterdiagnostik inte är ett ställningstagande mot&lt;br&gt;grava handikapp eller mot en speciell individ. Det är i stället resultatet&lt;br&gt;av ett övervägande av en total livssituation och vilka möjligheter man&lt;br&gt;har i den. Det är ett ställningstagande likt det man tvingas göra även&lt;br&gt;utan fosterdiagnostik. Hur tungt olika skäl väger kan bara kvinnan själv&lt;br&gt;avgöra. Det påpekas också att upptäckt av fosterskador inte nödvändigt-&lt;br&gt;vis behöver leda till abort. I dag kan en prenatalt påvisad skada medföra&lt;br&gt;en rad andra ställningstaganden. Man kan t.ex. tidigarelägga förlossning-&lt;br&gt;en, ändra förlossningssätt eller se till att förlossningen sker på special-&lt;br&gt;klinik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikapporganisationerna tar avstånd från fosterdiagnostik som leder&lt;br&gt;till selektiva aborter. För dessa remissinstanser är tanken om alla männi-&lt;br&gt;skors lika värde en fundamental grunduppfattning. Betydelsen av ett&lt;br&gt;mångfasetterat och pluralistiskt samhälle som värnar om de svagas livs-&lt;br&gt;möjligheter understryks. Den selekterande fosterdiagnostiken måste&lt;br&gt;bedömas mot bakgrund av dessa värderingar. Att handikapporganisatio-&lt;br&gt;nerna tar avstånd från selekterande fosterdiagnostik och selekterande&lt;br&gt;abort innebär dock enligt dem inte ett fördömande av de kvinnor som&lt;br&gt;hamnar i en situation där de ser fosterdiagnostik och ett avbrytande av&lt;br&gt;graviditeten som en lösning. Det är emellertid angeläget att samhället&lt;br&gt;tar sitt ansvar och anger normer för utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd konstaterar att syftet med fosterdiagnostik&lt;br&gt;bl.a. är att finna svåra sjukdomar och missbildningar och att diagnosti-&lt;br&gt;ken då är inriktad på att bedöma fostrets funktionella status. En kritik&lt;br&gt;som kan riktas mot de selektiva aborterna är att det synsätt de represen-&lt;br&gt;terar i förlängningen skulle kunna leda till en för snäv syn på männi-&lt;br&gt;skan och hennes ansvar för medmänniskor och samhälle. Etiska rådet&lt;br&gt;menar att denna hotbild kan få till följd att tekniken i sig utmålas som&lt;br&gt;något ont, när diskussionen i stället borde gälla hur den skall tillämpas&lt;br&gt;så att dess eventuella risker begränsas och dess nytta maximeras. Sam-&lt;br&gt;hället måste därför ha möjlighet att kontinuerligt följa utvecklingen och&lt;br&gt;utfärda bestämmelser om vilka kriterier som bör tillämpas i samband&lt;br&gt;med erbjudande om fosterdiagnostik. I sak anser rådet att kvinnans&lt;br&gt;självbestämmande tar över fostrets skyddsvärde fram till dess fostret kan&lt;br&gt;överleva utanför kvinnans kropp, dvs. är livsdugligt när en allvarlig&lt;br&gt;skada eller sjukdom har fastställts genom fosterdiagnostik och kvinnan&lt;br&gt;överväger abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår egen del vill vi framhålla följande. Att en kvinna som bär på&lt;br&gt;ett skadat foster beslutar sig för att göra abort kan inte tas till intäkt för&lt;br&gt;en handikappfientlig inställning. Kvinnans och familjens ställningstagan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de för abort är inte ett ställningstagande mot ett handikappat barn utan&lt;br&gt;ett beslut som grundar sig på att familjen av olika skäl inte anser sig&lt;br&gt;klara av en situation som ett handikappat barn för med sig för dem. Det&lt;br&gt;är viktigt att inse innebörden av kvinnans egen bedömning i sådana fall.&lt;br&gt;Kvinnan och familjen väljer inte bort en individ, vad de väljer bort är&lt;br&gt;konsekvenserna av ett förhållande som de inte tror sig klara av. Det kan&lt;br&gt;finnas flera skäl som sammantaget gör att man inte anser sig kunna ta&lt;br&gt;på sig föräldraskapet. Skälen för abort i ett sådant fall behöver inte&lt;br&gt;skilja sig nämnvärt från de skäl en kvinna kan ha att begära abort i en&lt;br&gt;annan svår social situation där fosterdiagnostik inte gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets syfte med fosterdiagnostik får enligt vår mening inte vara&lt;br&gt;en utsortering eller gradering av människoliv. Samhällets målsättning&lt;br&gt;måste i stället vara att värna om en humanistisk människosyn och bl.a.&lt;br&gt;tillvarata de handikappades intressen på olika sätt. Samtidigt får det inte&lt;br&gt;ske ett moraliskt fördömande av dem som genomgår fosterdiagnostik&lt;br&gt;och efter denna beslutar sig för abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i tidigare avsnitt (5.1) beskrivit den intressekonflikt som finns&lt;br&gt;mellan kvinnans självbestämmande och fostrets rätt till skydd. Vi anslöt&lt;br&gt;oss där till Medicinsk-etiska rådets uppfattning att fostret har rätt till&lt;br&gt;skydd under sin utveckling men att denna rätt måste vägas mot kvin-&lt;br&gt;nans rätt till självbestämmande. När en allvarlig skada eller sjukdom har&lt;br&gt;konstaterats hos fostret genom fosterdiagnostik och abort övervägs anser&lt;br&gt;vi liksom Medicinsk-etiska rådet att kvinnans rätt till självbestämmande&lt;br&gt;väger tyngre än fostrets rätt till skydd fram till den tidpunkt när fostret&lt;br&gt;är livsdugligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom vissa gränser bör det vara kvinnans rätt att avgöra vad hon tror&lt;br&gt;sig kunna acceptera och orka med. Vad som för en kvinna är helt ac-&lt;br&gt;ceptabelt kan för en annan vara en börda hon inte tror sig klara av. Vi&lt;br&gt;anser att man måste hysa tilltro till kvinnans egen förmåga att själv&lt;br&gt;avgöra om den kunskap som kommit fram genom fosterdiagnostik skall&lt;br&gt;leda till abort eller ej. Som vi påtalat i tidigare avsnitt är det av största&lt;br&gt;betydelse att kvinnan inför sitt ställningstagande har samhällets fulla&lt;br&gt;stöd i olika avseenden. Oavsett om hon väljer att avbryta graviditeten&lt;br&gt;eller ta hand om ett svårt skadat eller missbildat barn har de blivande&lt;br&gt;föräldrarna rätt till allt tänkbart stöd. Det är viktigt att samhällets stöd är&lt;br&gt;utformat på ett sådant sätt att kvinnan verkligen upplever det som ett&lt;br&gt;reellt alternativ att föda och ta hand om sitt barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.2 Abort efter 18:e graviditetsveckan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Att avbryta ett havandeskap där fostret kan&lt;br&gt;antas vara livsdugligt men sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan gör&lt;br&gt;att havandeskapet medför allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa&lt;br&gt;skall fortsättningsvis inte benämnas abort utan avbrytande av ha-&lt;br&gt;vandeskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Gränsen för abort utan särskilt tillstånd&lt;br&gt;bör även fortsättningsvis ligga vid utgången av 18:e graviditets-&lt;br&gt;veckan. De synnerliga skäl som krävs för tillstånd till abort efter&lt;br&gt;18:e graviditetsveckan bör liksom hittills inte närmare preciseras i&lt;br&gt;lagtexten. Inte heller i övrigt bör någon ändring göras beträffande&lt;br&gt;sådana aborter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttalat sig&lt;br&gt;i frågan instämmer i utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd instämmer också i utredningens bedöm-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag och bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgränser för &amp;quot;sen abort&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I abortlagen finns ingen sista tidpunkt för abort angiven. Enligt lagen&lt;br&gt;får dock abort inte företas om fostret kan antas vara livsdugligt. Det&lt;br&gt;enda undantaget är om det är fråga om en situation där havandeskapet&lt;br&gt;på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan kan antas medföra&lt;br&gt;allvarlig fara för hennes liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare omtalats fordras synnerliga skäl för att tillstånd skall få&lt;br&gt;lämnas för abort efter 18:e graviditetsveckan. Enligt Socialstyrelsens&lt;br&gt;tidigare nämnda praxis tillåts inte abort efter utgången av 22:a gravidi-&lt;br&gt;tetsveckan. Det enda undantaget är om fostret lider av en så allvarlig&lt;br&gt;skada att det inte är livsdugligt eller om den nyss nämnda undantags-&lt;br&gt;situationen föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rör sig således här om två tidsgränser, den ena vid utgången av&lt;br&gt;18:e graviditetsveckan, efter vilken särskilt tillstånd krävs för abort, och&lt;br&gt;den andra vid utgången av 22: a graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det huvudsakliga skälet till att det krävs tillstånd för att göra abort&lt;br&gt;efter utgången av 18:e graviditetsveckan är, enligt förarbetena till&lt;br&gt;abortlagen, att man i lagen velat skapa en betryggande säkerhetsmargi-&lt;br&gt;nal mot ingrepp i situationer där fostret är livsdugligt. Under vissa för-&lt;br&gt;utsättningar - nämligen med Socialstyrelsens tillstånd - är det dock till-&lt;br&gt;åtet att göra abort även efter den 18:e graviditetsveckan, och abort skul-&lt;br&gt;le med detta resonemang få ske även om säkerhetsmarginalen till livs-&lt;br&gt;dugligt foster inte är betryggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna gräns torde dock inte ha så mycket med säkerhetsmarginal mot&lt;br&gt;livsduglighet att göra, utan snarare är det skäl av etisk, psykologisk eller&lt;br&gt;medicinsk karaktär som är av betydelse. Ju längre graviditeten fortskri-&lt;br&gt;der desto mer tveksam framstår abort etiskt sett. Avvägningen mellan&lt;br&gt;fostrets och kvinnans intressen blir alltmer påkallad. En gräns vid 18:e&lt;br&gt;graviditetsveckan har mot den bakgninden framstått som en rimlig ba-&lt;br&gt;lanspunkt där kvinnans fria val upphör och från vilken tidpunkt det bör&lt;br&gt;krävas synnerliga skäl för att göra abort. Psykologiskt sett anses en&lt;br&gt;abort också svårare för kvinnan efter 18 veckors graviditet. Vid denna&lt;br&gt;tidpunkt har kvinnan i allmänhet börjat känna fosterrörelser och blir&lt;br&gt;mera direkt medveten om att hon bär en levande varelse. Det medicin-&lt;br&gt;ska skälet för en gräns efter 18 graviditetsveckor är att ett abortingrepp&lt;br&gt;blir mer riskfyllt efter den tidpunkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tillämpade övre gränsen för abort - vid 22:a graviditetsveckan -&lt;br&gt;har tillkommit av samma skäl som anförts som huvudsakligt skäl till&lt;br&gt;18-veckorsgränsen, nämligen behovet av en betryggande säkerhetsmargi-&lt;br&gt;nal till livsdugligt foster. Foster som är i 23:e - 24:e graviditetsveckan&lt;br&gt;kan i dag bringas att överleva. Inom prematurvården räknar man dock&lt;br&gt;inte med att den gränsen kommer att kunna förskjutas nedåt. Anledning-&lt;br&gt;en till detta är att fostrets lungor är alltför outvecklade före denna tid-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har framförts farhågor om att 18-veckorsgränsen skulle kunna&lt;br&gt;innebära att abort utförs alltför nära den tidpunkt då ett foster kan vara&lt;br&gt;livsdugligt. Utredningen, som haft i uppdrag att överväga en sänkning&lt;br&gt;av 18-veckorsgränsen, har dock anfört att en gräns i anslutning till 18:e&lt;br&gt;graviditetsveckan i dag och inom den framtid som kan överblickas inne-&lt;br&gt;bär att det finns en betryggande säkerhetsmarginal till tidpunkten för&lt;br&gt;livsduglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En majoritet av remissinstanserna anser liksom utredningen att gränsen&lt;br&gt;för abort utan tillstånd - 18-veckorsgränsen - inte bör ändras. Majorite-&lt;br&gt;ten anser också att det är riktigt att inte lagstiftningsvägen låsa fast en&lt;br&gt;övre tidsgräns för abort. Det bör i stället ankomma på Socialstyrelsens&lt;br&gt;rättsliga råd, som prövar ansökningar om abort efter 18:e graviditets-&lt;br&gt;veckan, att följa den medicinska utvecklingen och vid behov sänka&lt;br&gt;gränsen. Ett par remissinstanser anser dock att den i praxis tillämpade&lt;br&gt;övre gränsen - 22-veckorsgränsen - bör sänkas till 20:e graviditetsveck-&lt;br&gt;an med tanke på dels att det förekommit att barn som fötts efter blott 23&lt;br&gt;graviditetsveckor har överlevt, dels på att ultraljudsdatering av en gravi-&lt;br&gt;ditet har en felmarginal på +/- 2 veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinsk-etiska rådet anser att en lång rad skäl talar emot en sänk-&lt;br&gt;ning av gränsen för abort utan särskilt tillstånd, dvs. 18-veckorsgränsen.&lt;br&gt;Ett av de avgörande skälen är att en sänkning av tidsgränsen främst&lt;br&gt;skulle drabba de mest utsatta kvinnornas möjligheter till ett välgenom-&lt;br&gt;tänkt ställningstagande. Rådet ställer sig också tveksamt till om fler&lt;br&gt;aborter skulle undvikas om gränsen sänktes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet anser vidare att någon övre gräns för abort inte bör anges i lag-&lt;br&gt;stiftningen utan att det bör ankomma på Socialstyrelsens rättsliga råd att&lt;br&gt;anpassa tillståndsgivningen till den aktuella forsknings- och erfarenhets-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nivån. Det rättsliga rådet bör därför, enligt Medicinsk-etiska rådet, noga Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;följa den medicinska utvecklingen och vid behov ompröva sin praxis så&lt;br&gt;att en betryggande tidsmarginal till fosters livsduglighet föreligger när&lt;br&gt;tillstånd ges till abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För vår egen del instämmer vi i de ställningstaganden som gjorts av&lt;br&gt;utredningen, majoriteten av remissinstanserna och Medicinsk-etiska&lt;br&gt;rådet. Tidsgränsen för kravet på särskilt tillstånd bör även fortsättnings-&lt;br&gt;vis ligga vid utgången av 18:e graviditetsveckan. Någon övre gräns för&lt;br&gt;när abort får ske bör inte lagfästas. Det bör i stället, liksom hittills, vara&lt;br&gt;Socialstyrelsens uppgift att följa utvecklingen och vid behov ompröva&lt;br&gt;den i praxis tillämpade tidsgränsen för när abort senast skall få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för &amp;quot;sen abort&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För abort efter den 18:e graviditetsveckan krävs, som tidigare nämnts,&lt;br&gt;att Socialstyrelsens rättsliga råd ger tillstånd, vilket får ske om synner-&lt;br&gt;liga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den största gruppen av aborter efter 18:e graviditetsveckan gäller&lt;br&gt;kvinnor som har en huvudsakligen psyko-social problematik. Det är en&lt;br&gt;mycket heterogen grupp och för varje fall är det frågan om en samman-&lt;br&gt;vägning av en rad allvarliga skäl som tillsammans bedömts som &amp;quot;syn-&lt;br&gt;nerliga&amp;quot;. Ansökningar om tillstånd till abort, där man som skäl angett&lt;br&gt;befarad eller konstaterad missbildning hos fostret, beviljas oftast av&lt;br&gt;Rättsliga rådet om det inte kan antas att fostret är livsdugligt. Rådet&lt;br&gt;låter föräldrarnas önskan och bedömning vara avgörande och man har&lt;br&gt;avstått från att försöka &amp;quot;gradera&amp;quot; fosterskador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har övervägt möjligheterna att t.ex. genom en exemplifie-&lt;br&gt;ring i lagtexten precisera under vilka förutsättningar tillstånd skall få ges&lt;br&gt;till abort i sena skeden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser dock, liksom utredningen, att det är mindre lämpligt att inom&lt;br&gt;ett område som detta binda upp den beslutande instansen i dess bedöm-&lt;br&gt;ning av vad som skall anses vara synnerliga skäl för abort. Den nuvar-&lt;br&gt;ande utformningen av lagtexten får anses vara tillfredsställande för att&lt;br&gt;vidmakthålla en enhetlig och konsekvent tillämpning och någon ändring&lt;br&gt;i detta avseende behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ingrepp efter den tidpunkt då fostret kan antas vara livsdugligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter den tidpunkt då ett foster kan antas vara livsdugligt får abort en-&lt;br&gt;ligt 6 § första stycket abortlagen utföras endast om det kan antas att&lt;br&gt;havandeskapet på grund av sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan medför&lt;br&gt;allvarlig fara för hennes liv eller hälsa. Socialstyrelsens tillstånd måste&lt;br&gt;dock först inhämtas. Detta gäller emellertid inte i situationer då en abort&lt;br&gt;inte kan anstå utan fara för kvinnan. De sistnämnda fallen regleras i&lt;br&gt;andra stycket i nänmda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har anfört att det ter sig naturligt att försöka rädda ett&lt;br&gt;foster som kan vara livsdugligt även då havandeskapet måste avbrytas&lt;br&gt;med hänsyn till sjukdom eller annat hos kvinnan. Utredningen ifråga-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätter därför om regleringen i 6 § första stycket abortlagen alls hör hem- Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;ma i nämnda lag men föreslår endast att stycket ändras så att begreppet&lt;br&gt;avbrytande av havandeskap används i stället för abort. Flera remissin-&lt;br&gt;stanser instämmer i utredningens resonemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom utredningen anser vi att ett foster som är livsdugligt utanför&lt;br&gt;kvinnans kropp i möjligaste mån skall räddas. Detta är i regel också&lt;br&gt;kvinnans önskemål. Synsättet att även fostret har en rätt till skydd leder&lt;br&gt;till att fostret om det är livsdugligt, också har rätt till så god vård som&lt;br&gt;möjligt. Ett livsdugligt foster bör således erhålla den vård som finns till-&lt;br&gt;gänglig för att räddas till livet. Att i en sådan situation tala om abort&lt;br&gt;kan ge en felaktig föreställning om vilka åtgärder som skall vidtas av&lt;br&gt;hälso- och sjukvården. Det är inte som vid abort frågan om att gravi-&lt;br&gt;diteten avbryts för att den inte är önskvärd. I den nu aktuella situationen&lt;br&gt;måste havandeskapet avbrytas på grund av ett hotande sjukdomstill-&lt;br&gt;stånd. För att tydliggöra den annorlunda karaktären på detta slag av&lt;br&gt;ingrepp bör det därför, såsom utredningen föreslagit, benämnas avbryt-&lt;br&gt;ande av havandeskap.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;7.3 Stödsamtal&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en kvinna begärt abort eller om fråga&lt;br&gt;uppkommit om avbrytande av havandeskapet skall hon erbjudas&lt;br&gt;stödsamtal oavsett när under graviditeten aborten är aktuell. Ett såd-&lt;br&gt;ant samtal skall också erbjudas efter åtgärden. Erbjudandena om&lt;br&gt;stödsamtal regleras genom ett tillägg i abortlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med vårt förslag dock att ut-&lt;br&gt;redningen knyter samtalen till kurator.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En majoritet av de remissinstanser som uttalat sig&lt;br&gt;instämmer i utredningens förslag även om några kritiserar att arbetsupp-&lt;br&gt;giften knyts till en viss yrkeskategori.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd framför inga synpunkter i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den kvinna som överväger abort kan&lt;br&gt;i dag som regel få kontakt med en kurator för samtal. Antingen kan det&lt;br&gt;vara fråga om abortvägledning som är frivillig eller om en särskild s.k.&lt;br&gt;kuratorsutredning. I dag är den särskilda utredningen i princip obligato-&lt;br&gt;risk om kvinnan begär abort efter utgången av 12:e graviditetsveckan.&lt;br&gt;Skälet till att detta krav infördes var bl.a. att man i allmänhet måste&lt;br&gt;tillgripa en mer ingripande och riskfylld abortmetod i detta skede samt&lt;br&gt;att det många gånger är svårare för kvinnan att ta ställning till abort så&lt;br&gt;pass sent i graviditeten. Som vi sagt tidigare kan den särskilda utred-&lt;br&gt;ningen underlåtas om läkaren finner att det är uppenbart att det inte&lt;br&gt;finns något hinder mot aborten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots att det inte finns något krav på kontakt med kurator om abort&lt;br&gt;görs före 12:e graviditetsveckan har nästan en tredjedel av kvinnorna&lt;br&gt;utnyttjat erbjudande om samtal med kurator. Samtidigt kan det konstate-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ras att, trots att utredning i princip är obligatorisk efter denna tidpunkt,&lt;br&gt;är det mindre än hälften av de abortsökande kvinnorna som har kontakt&lt;br&gt;med kurator när aborten görs mellan den 13:e och 18:e graviditetsveck-&lt;br&gt;an. För dessa kvinnor har det oftast inte heller varit frågan om någon&lt;br&gt;egentlig utredning. Kontakten har mer haft karaktär av samtal. I övriga&lt;br&gt;fall har uppenbarligen den ansvarige läkaren ansett att utredningen kan&lt;br&gt;underlåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan abortlagen (1974:595) tillkom har mycket hänt inom fosterdiag-&lt;br&gt;nostiken. Nya metoder har utvecklats som innebär att kvinnan kan få&lt;br&gt;besked om eventuell fosterskada tidigare under havandeskapet. En&lt;br&gt;kvinna som före utgången av 12:e graviditetsveckan får besked om att&lt;br&gt;fostret har t.ex. en kromosomrubbning befinner sig emellertid i en lika&lt;br&gt;svår situation som om hon fått ett liknande besked efter denna tidpunkt.&lt;br&gt;Kvinnan får anses ha ett lika stort behov av kontakt oavsett när under&lt;br&gt;graviditeten hon får beskedet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En mycket stor del av de aborter som görs efter utgången av 12:e gra-&lt;br&gt;viditetsveckan görs i 13:e - 14:e veckan. Numera används i stort sett&lt;br&gt;samma metoder för dessa aborter som för dem som sker tidigare under&lt;br&gt;graviditeten. Det finns alltså inte heller längre något reeellt medicinskt&lt;br&gt;skäl att ha en obligatorisk utredning för aborter som görs efter 12:e&lt;br&gt;veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta syftet med ett kuratorsamtal är att hjälpa kvinnan att själv&lt;br&gt;fatta beslut om hon skall genomgå abort eller inte. Mot den bakgrunden&lt;br&gt;förefaller det inte meningsfullt att tvinga kvinnan till en sådan kontakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget anser vi alltså att det inte längre finns anledning att&lt;br&gt;upprätthålla kravet på särskild utredning om abort skall utföras efter&lt;br&gt;12:e graviditetsveckan. Utvecklingen har gått dithän att kvinnan i stället&lt;br&gt;bör erbjudas stödsamtal oavsett när aborten begärs. Detta står också i&lt;br&gt;samklang med intentionerna bakom socialtjänstlagen (1980:620) och&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdslagen när det gäller rätten till personlig integritet&lt;br&gt;och självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har i sitt remissvar pekat på att det i Socialstyrelsens&lt;br&gt;allmänna råd (SOSFS 1989:6) om tillämpningen av abortlagen redan&lt;br&gt;finns en rekommendation om att alla kvinnor bör erbjudas kuratorsamtal&lt;br&gt;även vid ansökan om abort före utgången av 12:e graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser dock, liksom utredningen, att samtalen fyller en så viktig&lt;br&gt;funktion att ett erbjudande om stödsamtal bör vara obligatoriskt och&lt;br&gt;regleras i lag. Bestämmelsen bör omfatta även de fall då fråga upp-&lt;br&gt;kommit om avbrytande av havandeskap på grund av fara för kvinnans&lt;br&gt;liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska hälso- och sjukvårdens tjänstemannaförbund ställer sig avvis-&lt;br&gt;ande till att man binder arbetsuppgifter till en viss yrkeskategori i lag-&lt;br&gt;text. Man bör, enligt förbundet, låta den som i det enskilda fallet är bäst&lt;br&gt;lämpad och som har den bästa kontakten med föräldraparet genomföra&lt;br&gt;samtalen. Vi instämmer i detta och anser att det väsentliga är att lagreg-&lt;br&gt;lera föräldraparens rätt till stödsamtal utan att ange att det skall vara just&lt;br&gt;kurator som skall genomföra samtalen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera undersökningar visar att kvinnor som genomgår abort ibland får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiska reaktioner efter aborten. Kvinnor som genomgår abort bör Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;därför ges möjlighet till samtal även efter abortingreppet. En skyldighet&lt;br&gt;att erbjuda stödsamtal bör således införas också för denna situation.&lt;br&gt;Också denna fråga är så viktig att den bör lagregleras men inte heller i&lt;br&gt;detta fall bör i lagtext anges vem som skall genomföra samtalen. Detta&lt;br&gt;bör avgöras i samråd med kvinnan efter vad som är lämpligast i det&lt;br&gt;enskilda fallet. Även då havandeskapet avbryts på grund av fara för&lt;br&gt;kvinnans liv eller hälsa bör stödsamtal erbjudas efter åtgärden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det här sammanhanget vill vi betona vikten av abortförebyggande&lt;br&gt;åtgärder. Strävan måste vara att förebygga oönskade graviditeter. Stöd-&lt;br&gt;samtal efter genomgången abort kan bl.a. vara ett led i arbetet att före-&lt;br&gt;bygga fler oönskade graviditet er. Att främja abortförebyggande åtgärder&lt;br&gt;är en av uppgifterna för Folkhälsoinstitutet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Författningskommentar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 och 2 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande anges förutsättningarna för abort t.o.m tolfte havande-&lt;br&gt;skapsveckan i 1 § och förutsättningarna för abort mellan tolfte och&lt;br&gt;artonde havandeskapsveckan i 2 §. I sistnämnda fall skall en särskild&lt;br&gt;utredning göras före aborten. Om det är uppenbart att hinder mot abort&lt;br&gt;inte föreligger får utredningen underlåtas. Nu föreslås att de båda para-&lt;br&gt;graferna arbetas om så att en generell tid under vilken abort får utföras&lt;br&gt;anges i 1 § medan det i 2 § anges en skyldighet att erbjuda kvinnan&lt;br&gt;stödsamtal innan åtgärden utförs. Stödsamtalet ersätter den särskilda&lt;br&gt;utredningen och skall omfatta såväl aborter före tolfte havandeskaps-&lt;br&gt;veckan som aborter under tolfte t.o.m. artonde havandeskapsveckan.&lt;br&gt;Erbjudande om stödsamtal skall även lämnas om fråga uppkommit om&lt;br&gt;avbrytande av havandeskapet enligt 6 §, dvs. då havandeskapet medför&lt;br&gt;allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagtexten har inte reglerats hur ett stödsamtal skall gå till eller vem&lt;br&gt;som skall genomföra det. Den senare frågan har berörts närmare i den&lt;br&gt;allmänna motiveringen. Här kan tilläggas att, även om det inte närmare&lt;br&gt;reglerats när erbjudandet om stödsamtal skall lämnas eller när samtalet&lt;br&gt;skall genomföras, det är naturligt att erbjudandet i vart fall lämnas i&lt;br&gt;samband med att kvinnan gör sin framställning om avbrytande av ha-&lt;br&gt;vandeskapet eller i mycket nära anslutning därtill. Det har inte heller&lt;br&gt;reglerats vem som är ansvarig för att ett erbjudande om stödsamtal läm-&lt;br&gt;nas eller var ett sådant samtal skall äga rum. Detta innebär att samtalet,&lt;br&gt;vilket torde bli det vanligaste, kan genomföras på det sjukhus eller den&lt;br&gt;inrättning av annat slag där aborten skall genomföras, men det kan ock-&lt;br&gt;så om kvinnan så önskar genomföras t.ex. på en mödravårdscentral.&lt;br&gt;Före utförandet av åtgärden bör det dock för ansvarig läkare vara klar-&lt;br&gt;lagt att erbjudande om stödsamtal lämnats. Ett sådant erbjudande bör&lt;br&gt;därför alltid dokumenteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följdändring av redaktionell karaktär har gjorts i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen föreslås ändras på så sätt att det framgår att bestämmelserna&lt;br&gt;omfattar även avbrytande av havandeskap enligt 6 §. Ändringarna är en&lt;br&gt;följd av den föreslagna ändringen av terminologin i 6 § om avbrytande&lt;br&gt;av havandeskap på grund av allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa.&lt;br&gt;Någon ändring i sak är inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ersätts uttrycket abort med det övergripande uttrycket av-&lt;br&gt;brytande av havandeskap. Härigenom markeras att, eftersom ett ingrepp&lt;br&gt;enligt denna paragraf kan komma att avse ett foster som är livsdugligt,&lt;br&gt;fostret om möjligt skall räddas till livet. Som följd härav har undantaget&lt;br&gt;från bestämmelsen i 3 § andra stycket om att tillstånd till abort inte får&lt;br&gt;ges om det finns anledning anta att fostret är livsdugligt ersatts med att&lt;br&gt;tillstånd till avbrytande av havandeskapet får lämnas oavsett havande-&lt;br&gt;skapets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreslås, förutom en följdändring av terminologin, att&lt;br&gt;bestämmelsen om undantag från kravet på Socialstyrelsens tillstånd&lt;br&gt;enligt 3 § i nödsituationer tas bort. I stället föreslås att det direkt fram-&lt;br&gt;går att om det föreligger fara för kvinnan, åtgärden får utföras även utan&lt;br&gt;Socialstyrelsens tillstånd. Ändringen är en följd av den ändrade termino-&lt;br&gt;login.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges i vilka fall Socialstyrelsens beslut inte får överklagas.&lt;br&gt;Liksom tidigare skall det inte gå att överklaga styrelsens beslut om&lt;br&gt;abort eller avbrytande av havandeskap på grund av sjukdom eller&lt;br&gt;kroppsfel hos kvinnan som gör att havandeskapet medför allvarlig fara&lt;br&gt;för hennes liv eller hälsa. Tillägget i paragrafen är en följdändring med&lt;br&gt;anledning av den ändrade terminologin i 6 §. I övrigt har endast språk-&lt;br&gt;liga ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen, som är ny - förutvarande 8 § har upphävts genom lagen&lt;br&gt;(1980:222) om ändring i abortlagen - har införts en ny bestämmelse&lt;br&gt;enligt vilken en kvinna som genomgått en abort eller avbrutit havande-&lt;br&gt;skapet enligt 6 § skall erbjudas stödsamtal även efter åtgärden. Till&lt;br&gt;skillnad från vad som gäller för stödsamtal före en abort har ansvaret&lt;br&gt;för att erbjudande om stödsamtal lämnas efter en abort knutits till an-&lt;br&gt;svarig på det sjukhus eller den inrättning där ingreppet utförts. Detta&lt;br&gt;innebär dock inte att samtalet måste genomföras på angivet sjukhus eller&lt;br&gt;annan inrättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vem som bör genomföra stödsamtalet har, liksom i fråga om stödsam-&lt;br&gt;tal enligt 1 § andra stycket, behandlats i den allmänna motiveringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Allmänt&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen om det ofödda barnet tar i detta betänkande, som är ut-&lt;br&gt;redningens slutbetänkande, upp frågor av etisk, medicinsk, psyko-social&lt;br&gt;och juridisk art rörande fosterdiagnostik och sena aborter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fosterdiagnostik lämnas en faktaredovisning av diagnostikens&lt;br&gt;användnings- och problemområden, vilka diagnostikmetoder som i dag&lt;br&gt;används samt i vilka fall fosterdiagnostik görs. Vidare redovisas tidigare&lt;br&gt;utredningsarbeten och forskningsrapporter i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens etiska överväganden i fråga om fosterdiagnostik redovisas&lt;br&gt;utförligt. Frågan om frivillighet vid fosterdiagnostik tas upp, särskilt med&lt;br&gt;avseende på screeningundersökningar. Synpunkter lämnas i fråga om vilka&lt;br&gt;kvinnor som bör få tillgång till fosterdiagnostik. Utredningens synpunkter i&lt;br&gt;fråga om information och vägledning i samband med fosterdiagnostik redo-&lt;br&gt;visas också. Vidare redogörs för utredningens inställning till s.k. preimplan-&lt;br&gt;tatorisk fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om aborter lämnas förslag om erbjudande till kuratorsamtal i&lt;br&gt;samband med abort. Vidare redovisas utredningens ställningstagande i frå-&lt;br&gt;ga om tidsgränsen för fri abort (18 graviditetsveckor). Förslag lämnas om&lt;br&gt;obligatoriskt erbjudande om samtalskontakt efter abort samt om upprättan-&lt;br&gt;det av ett rikstäckande missbildningsregister avseende ofödda och födda&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund i fråga om fosterdiagnostik&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Människan har i alla tider grubblat över orsakerna och haft förklaringar till&lt;br&gt;att barn föds med missbildningar. Mer systematiska studier av missbild-&lt;br&gt;ningar började på 1700-talet. Men det var först från 1900-talets början som&lt;br&gt;man på allvar började söka orsakerna till sjukdomar och missbildningar hos&lt;br&gt;foster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de senaste 40 åren har en bättre förståelse för orsakerna till&lt;br&gt;fostermissbildning utvecklats. Genom introduktionen av fosterdiagnostik&lt;br&gt;öppnades möjlighet att diagnostisera kromosomrubbningar och vissa ärft-&lt;br&gt;liga sjukdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På senare år har nya metoder börjat tillämpas för fosterdiagnostik. De&lt;br&gt;nya metoderna har skapat etiska, psykologiska och rättsliga problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den helt dominerande delen av fosterdiagnostiken utförs dagligen och Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;rutinmässigt på mödravårdscentralerna. Den går ut på att skapa bästa Bilaga 1.&lt;br&gt;möjliga betingelser för fostrets tillväxt och kan alltså betecknas som foster-&lt;br&gt;inriktad dvs. den utförs i fostrets intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterinriktad kan också den diagnostik betecknas som går ut på att ställa&lt;br&gt;diagnos på behandlingsbara sjukdomar. 1 dag är möjligheterna att behandla&lt;br&gt;sjukdomstillstånd under fosterstadiet mycket begränsade. Målsättningen på&lt;br&gt;sikt är att mera allmänt skapa förutsättningar för behandling av sjukdomar&lt;br&gt;hos fostret innan obotliga skador uppstått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik kan också användas som ett led i förlossningsförbe-&lt;br&gt;redelserna på så sätt att den ger möjlighet till en bättre beredskap om fostret&lt;br&gt;är skadat. Diagnostiken har vidare betydelse för det blivande föräldraparet i&lt;br&gt;psykologiskt hänseende och för sjukhuset när det gäller lämplig behandling&lt;br&gt;i samband med och efter förlossningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik torde också kunna ha en allmänt lugnande funktion för&lt;br&gt;kvinnor som t.ex. tidigare fött ett missbildat barn eller kvinnor över en viss&lt;br&gt;ålder som är oroliga för att fostret är missbildat och skulle begära abort om&lt;br&gt;ett lugnande besked inte kunde ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostiken kan slutligen vara inriktad på att upptäcka sjukdomar&lt;br&gt;och missbildningar som kan motivera ett avbrytande av graviditeten. Det&lt;br&gt;kan gälla foster som är så gravt skadade att de inte skulle överleva en&lt;br&gt;förlossning eller skulle dö kort tid efter förlossningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagnostiken ger emellertid även upplysning om mindre allvarliga skador&lt;br&gt;och handikapp. Genom den alltmer utvecklade tekniken i fråga om fosterdi-&lt;br&gt;agnostik är det möjligt att upptäcka allt fler sjukdomar och missbildningar&lt;br&gt;hos foster. De blivande föräldrarna, som får reda på att fostret är skadat i&lt;br&gt;något avseende, hamnar i ett svårt dilemma när det gäller att ta ställning till&lt;br&gt;om de vill att graviditeten skall avbrytas eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik kan ske genom avbildning eller iakttagelse av fostret i&lt;br&gt;livmodern med hjälp av röntgen, ultraljud eller fetoskopi. Vidare kan&lt;br&gt;förekomst eller ändrad koncentration av ämnen i fostervattnet ge upp-&lt;br&gt;lysningar om fostrets tillstånd t.ex. a-fetoprotein (AFP). Fosterdiagnostik&lt;br&gt;kan också ske genom undersökning av från fostret avstötta celler i foster-&lt;br&gt;vattnet (amniocentes, fostervattenprov) eller genom prov från moderkakan&lt;br&gt;(chorionvillibiopsi). Genom prov från fostervattnet, moderkakan eller väv-&lt;br&gt;nader från fostret kan genetisk fosterdiagnostik göras genom DNA-analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik görs bl.a. för att hos fostret upptäcka kromosomrubb-&lt;br&gt;ningar, ämnesomsättningsrubbningar, neuralrörsdefekter och grava skelett-&lt;br&gt;förändringar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bakgrund i fråga om aborter&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Sverige fick sin första abortlag år 1938. Huvudprincipen i lagen var att&lt;br&gt;fostret - med hänsyn till livets okränkbarhet - tillerkändes ett rättsskydd.&lt;br&gt;Från denna huvudprincip gjordes vissa undantag då abort kunde få utföras.&lt;br&gt;För att dessa undantag skulle vara tillämpliga krävdes att någon av fem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt angivna förutsättningar var uppfyllda. Dessa s.k. indikationer var Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;den medicinska indikationen, den humanitära indikationen, den eugeniska Bilaga 1.&lt;br&gt;indikationen, den social-medicinska indikationen (tillkom år 1946) samt&lt;br&gt;fosterskadeindikationen (tillkom år 1963).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande abortlagen trädde i kraft den 1 januari 1975. Utgångs-&lt;br&gt;punkten i lagen är att om kvinnan efter moget övervägande finner att abort&lt;br&gt;är den lämpligaste lösningen på de problem som en oönskad graviditet&lt;br&gt;medför skall hon få abort. Begär kvinnan abort före utgången av 12:e&lt;br&gt;graviditetsveckan har hon som regel rätt till abort utan att samhället lägger&lt;br&gt;sig i det. Skall aborten utföras efter 12:e men före utgången av 18:e veckan&lt;br&gt;krävs i princip att aborten föregås av en utredning av kvinnans personliga&lt;br&gt;förhållande (s.k. kuratorsutredning). Begärs abort efter 18:e graviditets-&lt;br&gt;veckan krävs socialstyrelsens tillstånd. Abort får inte göras om det kan&lt;br&gt;antas att fostret är livsdugligt. Enligt nuvarande praxis tillåts inte abort efter&lt;br&gt;22:a graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande föds drygt 100 000 barn och görs ca 37 000 aborter om&lt;br&gt;året i Sverige. Av dessa utförs mer än 90 procent före 12:e graviditets-&lt;br&gt;veckan. Endast ungefär 250 aborter görs efter den 18:e graviditetsveckan.&lt;br&gt;Ca 35 procent av dessa senare aborter utförs på grund av upptäckt fosterska-&lt;br&gt;da. I övrigt rör det sig huvudsakligen om en allvarlig psyko-social proble-&lt;br&gt;matik.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens överväganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Etiska synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik kan ytligt sett framstå som enbart en medicinsk fråga. Den&lt;br&gt;går ju ut på att utröna om ett foster är friskt och utvecklas normalt eller på&lt;br&gt;att upptäcka sjukdomstillstånd och typiska avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den medicinska utgångspunkten kan skymma att fosterdiagnostik - på ett&lt;br&gt;helt annat sätt än annan sjukdomsdiagnostik - aktualiserar grundläggande&lt;br&gt;etiska frågor. Det handlar om människosyn och värderingar och om vilka&lt;br&gt;principer som styr vårt handlande. Det rör sig också om vilka instanser som&lt;br&gt;skall slå fast dessa principer. Det handlar om individens integritet och&lt;br&gt;övertygelse i relation till läkaren och sjukvården liksom till samhället i stort.&lt;br&gt;Det rör slutligen vilka psykologiska, sociala och moraliska konsekvenser&lt;br&gt;som det får om man väljer det ena eller andra handlingsalternativet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning måste man utgå från att modern och det&lt;br&gt;blivande barnet är två skilda individer som båda är skyddsvärda. Även med&lt;br&gt;detta synsätt är det uppenbart att man ibland måste låta den enes intresse gå&lt;br&gt;före den andres. Det spirande människolivet har i sig ett stort värde. Det&lt;br&gt;kan inte ses enbart som en del av kvinnans kropp. Men det är långt fram i&lt;br&gt;graviditeten helt beroende av kvinnans kropp för sin utveckling till ett&lt;br&gt;utvecklat mänskligt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det helt övervägande antalet fall ser kvinnan med glädje fram mot att&lt;br&gt;föda sitt barn. Men befinner hon sig i en pressad situation och saknar den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;psykiska beredskapen att föda sitt barn kan eventuella krav att fullfölja&lt;br&gt;graviditeten upplevas som en kränkning av hennes personliga integritet.&lt;br&gt;Humanitära skäl anses i dessa fall tala för att hennes intresse av att få&lt;br&gt;abortera fostret skall få väga tyngre än det i och för sig berättigade intresset&lt;br&gt;hos det spirande människolivet av att få fortsätta att utvecklas till människa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna avvägning av intressekonflikten mellan modern och fostret gäller i&lt;br&gt;början av graviditeten. Allt eftersom fosterutvecklingen fortskrider bör&lt;br&gt;fostrets intresse väga allt tyngre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger en betydande etisk skillnad mellan en situation där en&lt;br&gt;graviditet avbryts därför att man inte vill ha barn (s.k. generell abort) och&lt;br&gt;en situation där den avbryts därför att man har fått veta att det blivande&lt;br&gt;barnet är skadat (s.k. selektiv abort).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de generella aborterna föreligger den centrala etiska kon-&lt;br&gt;flikten mellan å ena sidan livets okränkbarhet och å andra sidan kvinnans&lt;br&gt;(föräldraparets) integritet och självbestämmanderätt när det gäller att åta&lt;br&gt;sig föräldraskapet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om de selektiva aborterna finns också den etiska konflikten kring&lt;br&gt;livets okränkbarhet men här tillkommer konflikten mellan å ena sidan alla&lt;br&gt;människors lika värde oavsett hälsa och funktionsduglighet och å andra&lt;br&gt;sidan respekten för kvinnans (föräldraparets) egen bedömning av vad kvin-&lt;br&gt;nan (föräldraparet) orkar med och klarar av. Det handlar om möjligheten&lt;br&gt;att välja bort ett skadat eller sjukt foster kanske till förmån för ett friskt barn&lt;br&gt;vid en senare graviditet. Den risk man har pekat på när det gäller de&lt;br&gt;selektiva aborterna är att de utgör ett hot mot den humanistiska männi-&lt;br&gt;skosynen med dess grundprincip om allas lika människovärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en etisk avvägning mellan fostrets och kvinnans (föräldraparets)&lt;br&gt;intressen konstaterar utredningen att det inte kan anses ligga i fostrets&lt;br&gt;intresse att bli aborterat om det inte är så att det vid fosterdiagnostik&lt;br&gt;kommit fram att fostret är så skadat att det inte kommer att överleva&lt;br&gt;förlossningen eller att det kommer att dö kort tid därefter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kvinnans (föräldraparets) intresse i sammanhanget fram-&lt;br&gt;håller utredningen att det aldrig kan vara någon rättighet - än mindre en&lt;br&gt;plikt - att föda ett friskt barn. Kvinnan får inte försättas i en situation där&lt;br&gt;hon känner sig tvingad att underkasta sig abort. Om kvinnan väljer att föda&lt;br&gt;fram ett barn med funktionsnedsättning eller medfödd sjukdom får hennes&lt;br&gt;val inte ifrågasättas. Bästa möjliga levnadsbetingelser skall i så fall skapas&lt;br&gt;för barnet i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om frivillighet vid fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt gällande bestämmelser inom hälso- och sjukvården är den behand-&lt;br&gt;lande läkaren skyldig att inom möjligheternas gräns göra de undersökningar&lt;br&gt;som den vårdsökandes tillstånd kräver. Patienten har rätt att få information&lt;br&gt;om sitt hälsotillstånd och om planerad behandling. Informationen utgör en&lt;br&gt;förutsättning för att patientens samtycke till behandlig skall kunna tillmätas&lt;br&gt;betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om fosterdiagnostik leder den angivna principen till att kvinnan&lt;br&gt;före fosterdiagnostik skall upplysas om de diagnostiksa möjligheter som står&lt;br&gt;till buds och på vilka villkor de är tillgängliga. Vidare bör hon upplysas om&lt;br&gt;fosterdiagnostikens begränsningar och risker samt vilka risker för fosterska-&lt;br&gt;dor som rent allmänt föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilka undersökningar som skall erbjudas avgör enligt allmänna principer&lt;br&gt;den behandlande läkaren i samråd med patienten, i detta fall kvinnan. En&lt;br&gt;patient kan inte påfordra en undersökning som läkaren inte finner mo-&lt;br&gt;tiverad och förenlig med vetenskap och beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid alla typer av fosterdiagnostiska undersökningar är det enligt ut-&lt;br&gt;redningens uppfattning viktigt att riktig och detaljerad information ges. Vid&lt;br&gt;s.k. screeningundersökningar, dvs. undersökningar som erbjuds rutinmäs-&lt;br&gt;sigt till stora grupper av kvinnor, är det särskilt viktigt att informationen&lt;br&gt;lämnas på ett sådant sätt att kvinnan upplever att hon har valfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att screeningundersökningar inte bör tillåtas generellt&lt;br&gt;eftersom de dels kan uppfattas som en rutinmässig ”jakt&amp;quot; på avvikelser&lt;br&gt;ägnad att försvaga synen på människovärdet och dels har ett begränsat&lt;br&gt;värde när det gäller att upptäcka fosterskador. Det bör i stället från fall till&lt;br&gt;fall och från tid till annan bedömas om screeningundersökning skall tillåtas.&lt;br&gt;Utredningen anser det vara socialstyrelsens uppgift att ge sådan tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om särskilda indikationer för fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostik, som är inriktad på att upptäcka sjukdomar och miss-&lt;br&gt;bildningar, är i dag inte öppen för alla gravida kvinnor. Den erbjuds kvinnor&lt;br&gt;som befinner sig i en s.k. riskgrupp dvs. som löper en ökad risk att föda ett&lt;br&gt;barn med någon form av avvikelse eller sjukdom som går att fastställa&lt;br&gt;genom fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning bör fosterdiagnostik få användas anting-&lt;br&gt;en i syfte att kontrollera graviditetens förlopp eller för att utröna om fostret&lt;br&gt;lider av någon allvarlig skada eller sjukdom. Däremot bör fosterdiagnostik&lt;br&gt;inte få användas i syfte att ta reda på barnets kön om detta inte - som t.ex.&lt;br&gt;vid blödarsjuka - är medicinskt motiverat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen förordar att de nuvarande indikationerna för fosterdiagnos-&lt;br&gt;tik slopas. Det skall enligt utredningens uppfattning i möjligaste mån vara&lt;br&gt;kvinnan själv som bestämmer om hon vill genomgå fosterdiagnostik. En&lt;br&gt;sådan lösning stämmer väl överens med vad som gäller i fråga om de tidiga&lt;br&gt;aborterna och som går ut på att ingen bättre än kvinnan själv kan bedöma&lt;br&gt;sin situation och sina möjligheter att ta hand om ett barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det sagda får dock inte ges innebörden att kvinnan har hela ansvaret för&lt;br&gt;om fosterdiagnostik skall göras eller inte. I första hand bör fosterdiagnosti-&lt;br&gt;ken givetvis vara en gemensam angelägenhet för kvinnan och mannen. Men&lt;br&gt;detta är inte tillräckligt utan samhället måste på ett effektivt sätt erbjuda&lt;br&gt;kvinnan den hjälp och det stöd som hon kan behöva för att fatta sitt beslut i&lt;br&gt;fråga om fosterdiagnostik. Framför allt ställs stora krav på information till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de blivande föräldrarna om fosterdiagnostikens möjligheter, risker och - Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;inte minst - begränsningar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är den ansvarige läkarens uppgift att bedöma om den oro kvinnan&lt;br&gt;känner är välgrundad. Det är läkaren som i sista hand avgör vilken medi-&lt;br&gt;cinsk behandling som en patient skall få. Många gravida kvinnor torde&lt;br&gt;känna en naturlig oro för fostrets utveckling. Finns det inte någon substans i&lt;br&gt;en sådan oro torde det inte heller finnas skäl att göra fosterdiagnostik.&lt;br&gt;Kvinnan bör i stället - om läkaren inte kan lugna henne - erbjudas psykolo-&lt;br&gt;gisk hjälp för att ge denna oro rätta proportioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall kan emellertid kvinnans oro vara betingad av någon om-&lt;br&gt;ständighet som ökar den normala risken för en allvarlig skada eller sjukdom&lt;br&gt;hos fostret t.ex. att kvinnan uppnått en viss ålder eller att hon tidigare fött&lt;br&gt;ett barn med funktionsstörning. Vidare kan det vara fråga om kvinnor som&lt;br&gt;känner en så stark oro under sin graviditet att den - trots erbjuden hjälp -&lt;br&gt;påverkar hennes allmäntillstånd. Dessa faktorer kan motivera fosterdiag-&lt;br&gt;nostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmare om information och vägledning vid fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnor som erbjuds fosterdiagnostik bör alltid informeras närmare om&lt;br&gt;undersökningen. Hon bör få detaljerad information om undersökningens&lt;br&gt;syfte, vad som går att få fram och inte går att få fram vid undersökningen,&lt;br&gt;att undersökningsresultaten inte alltid är helt säkra samt att undersökningen&lt;br&gt;kan vara förenad med vissa risker..&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kvinnor som löper en ökad risk att få ett barn med&lt;br&gt;kromosomrubbning eller annan ärftlig sjukdom bör upplysning lämnas om&lt;br&gt;möjligheterna till genetisk vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur skall möjligheterna till fosterdiagnostik förmedlas?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller gruppen kvinnor som är under 35 år och som inte tillhör&lt;br&gt;någon riskgrupp, anser utredningen att samhället inte automatiskt bör ge&lt;br&gt;detaljerad information om fosterdiagnostik. Sådan information bör ges&lt;br&gt;endast till den som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om kvinnor som är äldre än 35 år eller som tidigare har fött ett&lt;br&gt;barn med funktionsstörning eller som har anlag för någon ärftlig sjukdom&lt;br&gt;bör information och vägledning i fråga om fosterdiagnostik alltid erbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om testresultatet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning bör kvinnan alltid ha rätt att få alla till-&lt;br&gt;gängliga upplysningar om fostrets hälsotillstånd. Läkarna bör dock spontant&lt;br&gt;endast lämna ut information om sådant som kan påverka det blivande&lt;br&gt;barnets hälsotillstånd. Uppgift om det blivande barnets kön bör inte lämnas&lt;br&gt;ut utan att kvinnan särskilt begär det, såvida uppgiften inte - som vid t.ex.&lt;br&gt;blödarsjuka - har betydelse för att bedöma fostrets hälsotillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledning m.m. efter testresultat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beskedet om att fostret är skadat eller sjukt utlöser många gånger en kraftig&lt;br&gt;sorgereaktion. Den information om sjukdom eller avvikelse som lämnas&lt;br&gt;första gången till de blivande föräldrarna och hur informationen lämnas kan&lt;br&gt;bli avgörande för kvinnans (föräldraparets) senare ställningstagande om&lt;br&gt;hon (de) skall behålla fostret eller låta abortera det. När informationen&lt;br&gt;lämnas bör både den ansvarige gynekologen och kuratorn på kvinnoklini-&lt;br&gt;ken vara närvarande. Om möjligt bör också en genetiker och en om-&lt;br&gt;sorgskurator vara tillgänglig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utbildning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning bör det ingå i-barnmorskeutbildningen att&lt;br&gt;få grundläggande kunskaper om de psykologiska aspekterna på fosterdiag-&lt;br&gt;nostik och de frågor som hör till denna t.ex. aborter och handikappades&lt;br&gt;situation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också den ansvarige läkaren behöver som regel fördjupade kunskaper i&lt;br&gt;fråga om handikappades situation. Sådana kunskaper bör kunna förmedlas&lt;br&gt;genom fortbildning, studiedagar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kuratorsamtal i stället för kuratorsutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning att längre upp-&lt;br&gt;rätthålla kravet på en kuratorsutredning om abort begärs efter 12:e gravidi-&lt;br&gt;tetsveckan. I stället föreslås att kvinnan alltid skall erbjudas kuratorsamtal&lt;br&gt;oavsett när aborten begärs. Kvinnan är däremot inte skyldig att samtala&lt;br&gt;med kuratorn innan abort utförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preimplantatorisk fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preimplantatatorisk fosterdiagnostik går ut på att diagnostik görs på kvin-&lt;br&gt;nans befruktade ägg i samband med befruktning utanför kroppen (s.k.&lt;br&gt;in-vitro-fertilisering). Tekniken används såvitt känt ännu inte på människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser att sådan diagnostik inte bör tillåtas utanför forsk-&lt;br&gt;ningsområdet innan man med säkerhet vet att den inte påverkar det blivan-&lt;br&gt;de barnets utveckling. De medicinsk-etiska kommittéerna bör följa forsk-&lt;br&gt;ningen på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Abort efter den 18:e graviditetsveckan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande abortlag gäller att abort i princip är tillåten så länge det&lt;br&gt;inte kan antas att fostret är livsdugligt. Begärs abort efter den 18:e gravidi-&lt;br&gt;tetsveckan måste tillstånd från socialstyrelsens rättsliga råd inhämtas. Grän-&lt;br&gt;sen för livsduglighet anses på vetenskapens nuvarande ståndpunkt ligga vid&lt;br&gt;24 graviditetsveckor. Abort tillåts i princip inte senare än i den 22:a gravidi-&lt;br&gt;tetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens direktiv - förestavade av socialutskottet - bör ut-&lt;br&gt;redningen överväga en sänkning av 18-veckorsgränsen för att ett beslut om&lt;br&gt;abort inte skall fattas alltför nära den tidpunkt då fostret måste bedömas&lt;br&gt;som livsdugligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens uppfattning utgör 18:e graviditetsveckan i dag och&lt;br&gt;inom den framtid som vi kan överblicka i sig en betryggande säkerhets-&lt;br&gt;marginal till livsduglighet. Detta har bl.a. att göra med att det i dag finns&lt;br&gt;diagnostiska möjligheter att med stor exakthet fastställa fostrets ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anser inte att det finns etiska, medicinska eller psykologiska&lt;br&gt;skäl att sänka 18-veckorsgränsen. Någon ändring av nuvarande ordning&lt;br&gt;föreslås därför inte. Inte heller finner utredningen någon anledning att&lt;br&gt;ändra den övre gränsen för abort dvs. livsduglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på socialstyrelsens rättsliga råd att följa den medicins-&lt;br&gt;ka utvecklingen på området och vid behov sänka den gräns som för närva-&lt;br&gt;rande gäller enligt praxis för när abort skall vara tillåten dvs. 22 veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om att ange förutsättningarna för tillstånd till abort&lt;br&gt;efter 18:e graviditetsveckan anser utredningen inte att det finns skäl att&lt;br&gt;ändra det nuvarande begreppet ”synnerliga skäl”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de omständigheter som enligt utredningens uppfattning bör före-&lt;br&gt;ligga för att tillstånd till abort skall ges efter 18:e graviditetsveckan kan&lt;br&gt;nämnas att kvinnan (föräldraparet) inte före 18:e veckan haft tillfälle att ta&lt;br&gt;ställning i fråga om abort och det kan befaras eller är konstaterat att fostret&lt;br&gt;har en missbildning eller har ett arvsanlag som kan leda till en allvarlig&lt;br&gt;psykisk eller kroppslig sjukdom eller skada hos fostret. Vidare kan enligt&lt;br&gt;utredningen kvinnans omognad och/eller psykiska status tillsammans med&lt;br&gt;hennes sociala situation vara ett skäl att ge tillstånd till abort om kvinnan&lt;br&gt;inte har haft möjlighet att ta ställning i frågan före den 18.e graviditets-&lt;br&gt;veckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att det sjukhus eller annan sjukvårdsinrättning som&lt;br&gt;har utfört aborten skall ha en laglig skyldighet att erbjuda kvinnan (för-&lt;br&gt;äldraparet) samtalskontakt efter abort. I första hand torde det vara kura-&lt;br&gt;torns uppgift att ge detta stöd. Kvinnan (föräldraparet) är inte skyldig att&lt;br&gt;ställa upp på en sådan kontakt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår också att ordet ”abort” i 6 § abortlagen byts ut mot&lt;br&gt;”avbrytande av havandeskap” i de fall fostret förlöses för tidigt på grund av&lt;br&gt;sjukdom eller kroppsfel hos kvinnan som gör att havandeskapet innebär&lt;br&gt;allvarlig fara för kvinnans liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Missbildningsregister&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lämnar slutligen förslag på en central och rikstäckande regi-&lt;br&gt;strering av missbildningar i fråga om ofödda och födda barn i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 11/90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska^&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991-12-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartmentet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 33 Stockholm&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92 -01- 1 o&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;92 .Q|. I 0&lt;/h4&gt;
&lt;h4&gt;\di&lt;/h4&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-2.png" style="width:61pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Yttrande över betänkandet Den gravida kvinnan och fostret -&lt;br&gt;två individer (SOU 1989:50)_________________________________&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ert dnr S 4759/89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härmed översändes Statens medicinsk-etiska råds synpunkter&lt;br&gt;på betänkandet Den gravida kvinnan och fostret - två&lt;br&gt;individer (SOU 1989:51). Yttrandet slutbehandlades vid&lt;br&gt;sammanträde den 13 december, 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkterna delas av: Gunnar Bengtsson, ordförande,&lt;br&gt;Ledamöterna: Margitta Edgren, Mary Frank, Bo Holmberg, Rolf&lt;br&gt;L Nilsson, Bertil Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakkunniga: Erwin Bischofberger, Birgitta Björck, Helge&lt;br&gt;Brattgård, Anne-Christine Centerstig, Göran Hermerén, Per&lt;br&gt;Christian Jersild, Jan-Otto Ottosson, Carl-Edvard Sturkell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra synpunkter vad avser abortinriktad fosterdiagnostik&lt;br&gt;har framförts av Ulla Brandén och Barbro Carlsson som&lt;br&gt;skriftligt 'ormulerat en avvikande mening, vilken har&lt;br&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-3.png" style="width:6pt;height:7pt;"/&gt;&lt;br&gt;ts råflets yttrande (bil. 1).&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-4.png" style="width:137pt;height:69pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;A_&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;/Wanja Gavelin&lt;br&gt;Sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-5.png" style="width:6pt;height:7pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991-11-18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på betänkandet &amp;quot;Den gravida kvinnan och&lt;br&gt;fostret - två individer&amp;quot; SOU 1989:51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INNEHÅLLSFÖRTECKNING&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;92 -01- I 0&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;ETISKA UTGÅNGSPUNKTER &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;FOSTERDIAGNOSTIK OCH ABORT &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ALLMÄN FO8TERDIAGNOSTIK &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- speciellt ultraljudsundersökningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;VILKA SKALL ERBJUDAS FOSTERDIAGNOSTIK? &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genetisk risk&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INFORMATION I SAMBAND MED ATT FOSTERDIAGNOSTIK&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AKTUALISERAS &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;INFORMATION EFTER DET ATT RISK FÖR FOSTERSKADA&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HAR KONSTATERATS &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- bifynd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- genetisk information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TIDSGRÄNSER FÖR ABORT&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- tidsgränsen för fri abort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- de sena aborterna&lt;br&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ABORTFÖREBYGGANDE ÅTGÄRDER&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets diskussion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bil. 1 Särskilt yttrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991-12-17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkter på betänkandet &amp;quot;Den gravida kvinnan och&lt;br&gt;fostret - två individer&amp;quot; (SOU 1989:51)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;ETISKA UTGÅNGSPUNKTER&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet noterar utredningens ställningstagande att den&lt;br&gt;gravida kvinnan och fostret skall ses som två skilda&lt;br&gt;individer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet saknar dock i betänkandets förslagsdel en analys av&lt;br&gt;de speciella etiska konflikter som uppkommer på grund av&lt;br&gt;detta ställningstagande. Inte heller redovisas de värde-&lt;br&gt;awägningar som detta ställningstagande har föranlett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill därför komplettera betänkandet på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter denna analys instämmer rådet i utredningens utgångs-&lt;br&gt;punkt att fostret har rätt till skydd, men att främst&lt;br&gt;kvinnans intressen behöver avvägas mot fostrets skyddsvärde&lt;br&gt;vid ställningstaganden till fosterdiagnostik och aborter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger inom rådet en bred acceptans av den lag-&lt;br&gt;stiftning som medger fria generella aborter. Rådet avstår&lt;br&gt;därför från att gå in på den frågan i det följande utom vad&lt;br&gt;avser den övre tidsgränsen för de fria aborterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen slår redan i sitt val av titel på betänkandet&lt;br&gt;&amp;quot;Den gravida kvinnan och fostret - två skilda individer&amp;quot;&lt;br&gt;fast att den blivande modern och det blivande barnet är två&lt;br&gt;skilda individer som båda är skyddsvärda. Utredningen fram-&lt;br&gt;håller att även om detta är utgångspunkten måste man emel-&lt;br&gt;lertid låta den enes intresse ibland gå före den andras.&lt;br&gt;Det blivande barnet kan inte enbart ses som en del av kvin-&lt;br&gt;nans kropp men det är långt fram i graviditeten beroende av&lt;br&gt;moderns kropp för sin utveckling (s. 11) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har funnit att liknande tankegångar låg till grund&lt;br&gt;för 1974 års abortlag. Den beslutande majoriteten betonade&lt;br&gt;dock starkare än vad utredningen gör att fostret fram till&lt;br&gt;livsduglighet utanför kvinnans kropp inte var att betrakta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en individ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till det ändrade synsättet i detta avseende kan&lt;br&gt;sökas i forskningens framsteg och den därmed sammanhängande&lt;br&gt;utvecklingen av fosterdiagnostiken. Genom t.ex. de&lt;br&gt;rutinmässigt genomförda ultraljudsundersökningarna på&lt;br&gt;mödravårdscentralerna kan fostrets biologiska identitet&lt;br&gt;fastställas på ett sätt som tidigare inte var möjligt. Man&lt;br&gt;kan nu med en alltmer förfinad diagnostik spåra skador och&lt;br&gt;missbildningar på fostret i ett allt tidigare skede under&lt;br&gt;graviditeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund förefaller det naturligt att utredningen&lt;br&gt;har velat framhålla fostrets ställning. Utredningen under-&lt;br&gt;låter dock att i förslagsdelen analysera de etiska kon-&lt;br&gt;sekvenser som detta ställningstagande ger upphov till och&lt;br&gt;vilka avvägningar mellan olika värden som har gjorts för&lt;br&gt;att förslagen etiskt skall kunna motiveras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill därför inledningsvis presentera sina utgångs-&lt;br&gt;punkter för ställningstagande till aborter och foster-&lt;br&gt;diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Etiska diskussioner rör sig alltid på ett principplan som&lt;br&gt;avspeglar det ideala förhållningssättet. Verkligheten&lt;br&gt;tvingar emellertid fram kompromisser. Olika etiska&lt;br&gt;principer kan råka i konflikt med varandra eller med andra&lt;br&gt;mål så att en avvägning mellan olika angelägna värden och&lt;br&gt;intressen måste göras. Detta dilemma återspeglas inte minst&lt;br&gt;i lagstiftningsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen väljer att betrakta den gravida kvinnan och&lt;br&gt;fostret som två skilda individer. Detta har dock inte lett&lt;br&gt;till ett förslag om att ge fostret juridiska rättigheter;&lt;br&gt;sådana rättigheter tillkommer enligt den nuvarande lag-&lt;br&gt;stiftningen endast levande födda barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen baserar i stället sitt förslag på att fostret&lt;br&gt;har ett skyddsvärde, som ökar i takt med fostrets tillväxt&lt;br&gt;men underlåter att redovisa ett tydligt ställningstagande&lt;br&gt;till hur detta kan förenas med båda de uppfattningar om när&lt;br&gt;människan uppstår, som beskrivs i betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har för sin del grundat sitt ställningstagande på&lt;br&gt;följande motivering:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådets skrift om &amp;quot;Det svårfångade människovärdet&amp;quot; (Etiska&lt;br&gt;vägmärken nr 4) speglas de båda vanligaste uppfattningarna&lt;br&gt;om när livet börjar bl.a. genom följande synsätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* människan uppstår vid befruktningen och har från&lt;br&gt;början fullt människovärde.Detta synsätt utesluter&lt;br&gt;inte att en värdeavvägning får göras då olika legitima&lt;br&gt;intressen kommer i konflikt med varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* livet ses som en utveckling där människovärdet utveck-&lt;br&gt;las successivt. Embryon och foster har rätt till&lt;br&gt;skydd, men skyddsvärdet innebär inte en absolut rätt&lt;br&gt;till liv när det kolliderar med andra legitima intres-&lt;br&gt;sen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rådet föreligger enighet om att den gemensamma värde-&lt;br&gt;grunden för den fortsatta dialogen är att fostret har rätt&lt;br&gt;till skydd under sin utveckling. Denna rätt måste emeller-&lt;br&gt;tid vägas mot moderns rätt till självbestämmande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten kan därvid finnas mellan moderns hälsa och&lt;br&gt;fostrets liv, mellan moderns sociala situation och fostrets&lt;br&gt;skyddsvärde, mellan moderns förhoppningar om ett friskt&lt;br&gt;barn och den skada fostret är behäftat med, mellan en svår&lt;br&gt;integritetskränkning (våldtäkt) av modern och det liv som&lt;br&gt;uppstår. Dessutom måste hänsyn tas till den numera föga&lt;br&gt;uppmärksammade konflikten att en restriktiv abortlagstift-&lt;br&gt;ning kan motverka sitt syfte att bevara liv genom att&lt;br&gt;risken för illegala aborter med ödesdigra följder för både&lt;br&gt;kvinnan och fostret kan öka.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;FOSTERDIAGNOSTIK OCH ABORT&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet diskuterar i detta avsnitt framför allt avvägningen&lt;br&gt;mellan kvinnans rätt till självbestämmande och fostrets&lt;br&gt;skyddsvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bådadera främjas av att samhället ger sjuka eller skadade&lt;br&gt;barn möjlighet till goda uppväxtförhållanden och av en&lt;br&gt;öppen debatt om var gränserna för fosterdiagnostiken skall&lt;br&gt;gå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet godtar också nuvarande lag som medger fria aborter.&lt;br&gt;Vidare anser rådet att fosterdiagnostik kan vara viktig som&lt;br&gt;stöd för det medicinska omhändertagandet av både kvinnan&lt;br&gt;och fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt anser rådet att det finns särskilda problem med&lt;br&gt;en fosterdiagnostik vars resultat kan användas som underlag&lt;br&gt;för abortbeslut. Här finns i vissa fall en mycket tydlig&lt;br&gt;konflikt mellan kvinnans självbestämmande och fostrets&lt;br&gt;skyddsvärde å ena sidan och risken för en syn på människo-&lt;br&gt;värdet som medför en minskad tolerans för avvikelser å&lt;br&gt;andra sidan. Hur skall denna konflikt hanteras? Skall&lt;br&gt;kvinnans valfrihet få ta över risken att på längre sikt får&lt;br&gt;en urholkning av människovärdet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet anser att en sådan urholkning bör motarbetas. Samti-&lt;br&gt;digt inser rådet att kunskaper om risken för svåra&lt;br&gt;sjukdomar/missbildningar är av intresse för kvinnan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med fosterdiagnostik är flerfaldigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;kontrollera graviditetens förlopp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;dämpa oro för missbildningar och därigenom kanske&lt;br&gt;förebygga abort av ett friskt foster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;bilda underlag för att behandla foster samt förbereda&lt;br&gt;förlossning eller mottagande av det nyfödda barnet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;bilda underlag för abortbeslut på grund av sjukdomar&lt;br&gt;eller missbildningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 25 % av alla missbildningar kan för närvarande upptäckas&lt;br&gt;genom fosterdiagnostik. Utvecklingen inom området leder&lt;br&gt;dock till att allt fler missbildningar kommer att kunna&lt;br&gt;upptäckas. Flertalet av de fosterdiagnostiska undersök-&lt;br&gt;ningarna har tidigare gjorts under 14-18 graviditetsveckan.&lt;br&gt;Nya diagnostiska metoder har lett till att en del kan göras&lt;br&gt;före den 12:e graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av de mest grundläggande etiska problemen i samband med&lt;br&gt;fosterdiagnostik är att den är sammankopplad med abort som&lt;br&gt;konsekvens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är därför nödvändigt att överväga dels de etiska pro-&lt;br&gt;blem som är förknippade med abort i allmänhet dels bedöma&lt;br&gt;om det finns speciella etiska problem i samband med en&lt;br&gt;abort som följd av fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De etiska överväganden som ligger till grund för ställ-&lt;br&gt;ningstagandet är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en humanistisk människosyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- självbestämmande grundat på kunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- plikten att göra gott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- plikten att inte skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- rättviseprincipen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis bör betonas att det inom rådet råder en&lt;br&gt;mycket bred enighet om - alldeles oavsett när man anser&lt;br&gt;att fostret skall tillerkännas människovärde - att ett&lt;br&gt;fosters tillväxt skall främjas och skyddas. En abort är&lt;br&gt;alltid en nödlösning och avvägningen mellan olika etiska&lt;br&gt;principer konfliktfylld. Förebyggande åtgärder mot oönskade&lt;br&gt;graviditeter är därför synnerligen viktiga och bör ges ett&lt;br&gt;ökat utrymme i abortdebatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men om den gravida kvinnan&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; (föräldraparet) av olika skäl&lt;br&gt;inte orkar med att ta på sig ansvaret för ett barn har hon&lt;br&gt;med hänvisning till nuvarande lagstiftning och utan att&lt;br&gt;ange skäl rätt att avbryta graviditeten upp till en viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fortsättningen skrivs för enkelhetens skull&lt;br&gt;konsekvent &amp;quot;kvinnan&amp;quot; när den gravida kvinnan och/eller&lt;br&gt;föräldraparet avses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tidsgräns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett ställningstagandet till abort på fosterskadeindika-&lt;br&gt;tion skall bedömas annorlunda än andra aborter kräver där-&lt;br&gt;för en närmare etisk analys.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fostret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sett från fostrets synpunkt innebär en abort på skadeindi-&lt;br&gt;kation att det förvägras möjligheten till liv beroende på&lt;br&gt;att det skulle födas med svår sjukdom/missbildning. Det kan&lt;br&gt;ses som ett åsidosättande av människovärdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men man kan också hävda att den avvikelse som fostret skul-&lt;br&gt;le födas med skulle kunna leda till ett lidande som minskar&lt;br&gt;värdet av att födas. Här kommer principen om att inte skada&lt;br&gt;och att minska lidandet i blickpunkten. Problemet är dock&lt;br&gt;att det är svårt att avgöra hur mycket lidande som skall&lt;br&gt;bedömas berättiga till abort och vem som skall avgöra var&lt;br&gt;den gränsen går.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gravida kvinnan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med abortlagstiftningen har kvinnan rätt till&lt;br&gt;självbestämmande. Även i samband med abort på fosterskade-&lt;br&gt;indikation är det hennes liv som påverkas. Vem kan tvinga&lt;br&gt;henne att föda ett barn, som hon inte anser sig ha möjlig-&lt;br&gt;het att ta hand om oavsett om barnet är skadat eller ej?&lt;br&gt;Omvänt gäller att ingen har rätt att tvinga henne att göra&lt;br&gt;abort. Beslutet om en abort är dock normalt ett svårt och&lt;br&gt;tungt beslut där kvinnan väger in många faktorer, t.ex.&lt;br&gt;familjens möjligheter att ta hand om barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av abort kan också vara grundat på den egna inställ-&lt;br&gt;ningen till handikapp. Olika kvinnor kan då göra olika be-&lt;br&gt;dömningar beroende på olika grad av kunskap och erfarenhet.&lt;br&gt;För en kvinna kan längtan att få ett barn väga tyngre än&lt;br&gt;följderna av att få ett barn behäftat med skada/sjukdom. En&lt;br&gt;annan kvinna gör bedömningen att hon vill förskona fostret&lt;br&gt;från framtida lidanden. Från etisk utgångspunkt skulle då&lt;br&gt;principen att inte skada (barmhärtighetsmotivet) kunna&lt;br&gt;åberopas. Kvinnan som fostrets företrädare skulle då vara&lt;br&gt;den som var mest lämpad att göra bedömningen av vilket&lt;br&gt;framtida liv fostret skulle gå till mötes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den blivande barnafadern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mannens roll och ansvar i samband med beslut om avbrytande&lt;br&gt;av graviditet är föga uppmärksammade. Detta gäller även vid&lt;br&gt;abort på fosterskadeindikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att mannen skall få möjlighet till medansvar, krävs att&lt;br&gt;han får tillgång till samma information och kunskap som&lt;br&gt;kvinnan och att han deltar i kontakterna med hälso- och&lt;br&gt;sjukvården. Det är dock kvinnan som kan öppna möjligheten&lt;br&gt;till delaktighet för mannen och hon är den som fattar det&lt;br&gt;slutliga avgörandet om det råder olika meningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en bedömning av möjligheterna att ta hand om ett&lt;br&gt;sjukt/missbildat barn måste också den totala familje-&lt;br&gt;situationen beaktas. Den kan vara präglad av svårigheter i&lt;br&gt;form av dålig ekonomi, missbruk, relationsstörningar m.m.&lt;br&gt;De som redan har ett sjukt/missbildat barn eller har flera&lt;br&gt;barn inom familjen kan vilja välja bort ett foster av&lt;br&gt;omsorg för de barn som redan lever. Andra erfarenheter av&lt;br&gt;vilka fysiska och emotionella påfrestningar ett skadat barn&lt;br&gt;kan medföra i familjerelationerna kan också påverka&lt;br&gt;beslutet. Denna bedömning behöver inte innebära ett&lt;br&gt;förnekande av andra sjuka/missbildade barns människovärde&lt;br&gt;eller möjligheter till ett meningsfullt liv. Hänsynen till&lt;br&gt;helheten i det enskilda fallet utgör den etiska&lt;br&gt;utgångspunkten för ställningstagandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjen kan också uppleva en abort som enda möjlighet på&lt;br&gt;grund av de betingelser den anser samhället ger föräldrar&lt;br&gt;med ett handikappat barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kartläggningen av den mänskliga arvsmassan pågår och i takt&lt;br&gt;med kunskapstillväxten kommer forskarnas möjligheter att&lt;br&gt;lokalisera/bestämma ytterligare genetiskt betingade sjuk-&lt;br&gt;domar/skador att öka. Den kunskap som inhämtas via forsk-&lt;br&gt;ningen är en viktig förutsättning för utvecklingen av&lt;br&gt;bättre diagnostik - och behandlingsmetoder men i vilka&lt;br&gt;former tillämpningen skall ske måste etiskt prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälso- och sjukvården&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ställer hälso- och sjukvården fosterdiagnostik till för-&lt;br&gt;fogande kan det uppfattas som ett tecken på att samhället&lt;br&gt;vill ge kvinnan möjlighet att undvika att föda ett handi-&lt;br&gt;kappat barn. Det vore då oetiskt att inte låta alla få&lt;br&gt;tillgång till denna möjlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhället kan också via lagstiftning utöva inflytande genom&lt;br&gt;att inte tillhandahålla möjlighet till fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För fosterdiagnostik och abort på fosterskadeindikation&lt;br&gt;talar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnans självbestämmande bör tillämpas lika oavsett&lt;br&gt;abortorsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fostret kan besparas ett framtida lidande&lt;br&gt;fostrets skyddsvärde kan inte alltid väga tyngst&lt;br&gt;familjen kan besparas en framtida svår social&lt;br&gt;situation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;svårigheten att sätta gränser för vilka skador/sjuk-&lt;br&gt;domar som skall vara indikation för abort (gradering&lt;br&gt;av människovärdet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;personer med ärftliga sjukdomar kan &amp;quot;våga&amp;quot; skaffa sig&lt;br&gt;barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;abort av &amp;quot;friska&amp;quot; foster för säkerhets skull kan&lt;br&gt;minska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emot fosterdiagnostik och abort på fosterskadeindikation&lt;br&gt;talar:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;fostrets människovärde måste hävdas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en gradering av människovärdet på funktionell grund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en minskad tolerans för avvikelser (jakten på det&lt;br&gt;perfekta livet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;kraven på att föda &amp;quot;friska&amp;quot; barn kan öka (inskränk-&lt;br&gt;ningar i självbestämmande och valfrihet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;resurser för skadade/sjuka barn kan komma att&lt;br&gt;begränsas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;krav på fosterdiagnostik kan kopplas till möjligheter-&lt;br&gt;na att få vissa trygghetsskapande livsvillkor till-&lt;br&gt;godosedda (försäkring, arbete m.m.)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;fosterdiagnostiken kan skapa oro och innebära ett hot&lt;br&gt;mot människovärdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets majoritet finner vid en sammanvägning av argumenten&lt;br&gt;att de skäl som talar för fosterdiagnostik väger tyngst (se&lt;br&gt;också särskilt yttrande, bil. 1). Detta ställningstagande&lt;br&gt;innebär dock inte ett obetingat ja till generella&lt;br&gt;erbjudanden om fosterdiagnostik utan bakomliggande&lt;br&gt;medicinska motiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fosterdiagnostiken har inneburit en ökad kunskap om fost-&lt;br&gt;rets status som kan vara av godo för både det blivande&lt;br&gt;barnet och föräldrarna. Föräldrapar med ärftliga sjukdomar&lt;br&gt;kan våga skaffa barn och undvika att abortera friska&lt;br&gt;foster. Samtidigt kan upptäckten av en avvikelse eller ett&lt;br&gt;fastställande av kön leda till abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill därför starkt understryka vikten av att foster-&lt;br&gt;diagnostik inte får leda till att människovärdet kopplas&lt;br&gt;till funktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med fosterdiagnostiken är bl.a. att finna svåra&lt;br&gt;sjukdomar/missbildningar. Den är då inriktad på att bedöma&lt;br&gt;fostrets funktionella status. En kritik som kan riktas mot&lt;br&gt;de selektiva aborterna är att denna utgångspunkt kan leda&lt;br&gt;till en &amp;quot;sorteringsmodell&amp;quot; baserad på funktionsduglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant synsätt skulle i förlängningen kunna leda till&lt;br&gt;en för snäv (reduktionistisk) syn på människan och hennes&lt;br&gt;ansvar för medmänniskor och samhälle. Rådet finner att&lt;br&gt;denna hotbild kan få till följd att tekniken i sig utmålas&lt;br&gt;som något ont, när diskussionen i stället borde gälla hur&lt;br&gt;den skall tillämpas så att dess eventuella risker begränsas&lt;br&gt;och dess nytta maximeras. Samhället måste därför ha&lt;br&gt;möjlighet att kontinuerligt följa utvecklingen och utfärda&lt;br&gt;bestämmelser om vilka kriterier som bör tillämpas i samband&lt;br&gt;med erbjudande om fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att kvinnans självbestämmande tar över&lt;br&gt;fostrets skyddsvärde fram till livsduglighet efter det att&lt;br&gt;en allvarlig skada/sjukdom har fastställts genom&lt;br&gt;fosterdiagnostik och överväganden om abort görs. Den&lt;br&gt;berörda vårdpersonalens uppgift är då att ge kvinnan en&lt;br&gt;allsidig kunskap om fostrets framtida möjligheter och de&lt;br&gt;risker som är förknippade med den konstaterade skadan/&lt;br&gt;sjukdomen. Fadern till det väntade barnet bör så långt&lt;br&gt;möjligt göras delaktig i beslutsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner det angeläget att den information som ges till&lt;br&gt;kvinnan baseras på medicinska fakta. Den bör även hjälpa&lt;br&gt;kvinnan att tänka igenom och diskutera de etiska frågorna&lt;br&gt;så att hon på ett genomtänkt och självständigt sätt kan ta&lt;br&gt;ställning till en eventuell abort.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;ALLMÄN FOSTERDIAGNOSTIK&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;- speciellt ultraljudsundersökningar&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet föreslår att begreppen fosterinriktad resp, abort-&lt;br&gt;inriktad indikation utmönstras med hänsyn till att en s.k.&lt;br&gt;fosterinriktad undersökning kan ge resultat som leder till&lt;br&gt;överväganden om abort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill också understryka att säkerheten utgör en viktig&lt;br&gt;komponent i den etiska bedömningen. Rådet vill därför peka&lt;br&gt;på behovet av ökad kunskap om möjligheterna till &amp;quot;själv-&lt;br&gt;läkning&amp;quot; av vissa missbildningar under fosterstadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet anser att ultraljudsundersökningar från etisk syn-&lt;br&gt;punkt är godtagbara under förutsättning att såväl kvinnan&lt;br&gt;som vårdpersonalen är väl införstådda med de situationer&lt;br&gt;som kan uppstå. Kvinnan behöver före ultraljudsundersökning&lt;br&gt;få veta att även skador på fostret kan upptäckas och ges&lt;br&gt;möjlighet att avstå från undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att en diskussion om värdet av de generella&lt;br&gt;ultraljudsundersökningarna främst bör grundas på vetenskap&lt;br&gt;och beprövad erfarenhet. Ultraljudsundersökningarna i&lt;br&gt;samband med graviditet utgör ett exempel på en metod där&lt;br&gt;indikationerna för undersökning undan för undan har vidgats&lt;br&gt;utan att den medicinska nyttan har utvärderats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen anger att av de årligen utförda ca 37 000 abor-&lt;br&gt;terna görs för närvarande ca 200 på fosterskadeindikation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den övervägande delen av fosterdiagnostiken sker i syfte&lt;br&gt;att fastställa graviditetens längd, kontrollera fostrets&lt;br&gt;utveckling och skapa goda betingelser för förlossningen.&lt;br&gt;Speciellt gäller detta för ultraljudsundersökningar som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rutinmässigt erbjuds alla gravida kvinnor i 16-17&lt;br&gt;graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Över 90 % av alla kvinnor tackar ja till erbjudandet om&lt;br&gt;ultraljudsundersökning. Det är inte ovanligt att anhöriga&lt;br&gt;är med under undersökningen. I flertalet fall är undersök-&lt;br&gt;ningens utfall positivt, men skador på fostret kan upp-&lt;br&gt;täckas. Med en alltmer förfinad apparatur ökar möjlig-&lt;br&gt;heterna att upptäcka ytterligare avvikelser. Redan i dag&lt;br&gt;kan Downs syndrom upptäckas med den mest utvecklade utrust-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppgift från Lund (juni 1991) görs i dag ca 75 % av&lt;br&gt;alla de aborter som görs på indikation om fosterskada på&lt;br&gt;grundval av ursprungligen fosterinriktade undersökningar&lt;br&gt;(ultraljudsundersökningar) . Något lägre procentandel&lt;br&gt;redovisas från andra sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte tillräckligt uppmärksammat detta pro-&lt;br&gt;blem och kan genom sitt ordval förleda läsaren att tro att&lt;br&gt;det går en tydlig skiljelinje mellan s.k. fosterinriktad&lt;br&gt;och s.k. abortinriktad diagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ytterligare svårighet i bedömningen beror på att det&lt;br&gt;enligt senare medicinska rön finns en möjlighet att vissa&lt;br&gt;missbildningar rättar till sig under graviditetens förlopp.&lt;br&gt;Det föreligger alltså en diagnostisk osäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska spädbarnsdödligheten är låg och det finns inga&lt;br&gt;säkerställda uppgifter om att spädbarnsöverlevnaden ökat&lt;br&gt;eller att behandlingen efter förlossningen förbättrats&lt;br&gt;sedan de generella ultraljudsundersökningarna infördes.&lt;br&gt;Indikationerna för undersökningen har efterhand vidgats&lt;br&gt;från att gälla speciella riskgrupper och vissa kliniska&lt;br&gt;situationer till att gälla alla gravida kvinnar oavsett&lt;br&gt;medicinsk nytta. Tillväxten har i stort skett utan någon&lt;br&gt;allmän diskussion om vem som egentligen vill ha undersök-&lt;br&gt;ningen och hur medicinskt motiverat det är att erbjuda alla&lt;br&gt;gravida kvinnor undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill framhålla att den uppdelning i fosterinriktad&lt;br&gt;resp, abortinriktad indikation som görs i utredningen inte&lt;br&gt;är relevant och kan skapa en missvisande föreställning om&lt;br&gt;att en skillnad kan upprätthållas. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att den information som lämnas före undersökningen ger&lt;br&gt;kvinnan utrymme att välja om hon vill genomgå ultraljuds-&lt;br&gt;undersökning eller ej. Lika viktigt är att den som utför&lt;br&gt;undersökningen har en beredskap att hantera de situationer&lt;br&gt;som kan uppstå om bilden visar att fostret är behäftat med&lt;br&gt;en skada (se avsnitten om information s. 13).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill också betona vikten av att etiska bedömningar&lt;br&gt;grundar sig på tillgängliga fakta. Det är därför angeläget&lt;br&gt;att skaffa ytterligare kunskap om fostrets möjligheter till&lt;br&gt;&amp;quot;självläkning&amp;quot; av vissa observerade missbildningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att ultraljudsundersökningarna är en väl&lt;br&gt;etablerad och riskfri undersökningsmetod som i sin gene-&lt;br&gt;rella form mer grundar sig på &amp;quot;social&amp;quot;indikation än på&lt;br&gt;vetenskap och beprövad erfarenhet. Undersökningarna har ett&lt;br&gt;stort värde i enskilda fall men den medicinska nyttan av de&lt;br&gt;generella undersökningarna är inte klargjord, varför en&lt;br&gt;utvärdering av undersökningarna i detta perspektiv borde&lt;br&gt;komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;VILKA SKALL ERBJUDAS&lt;br&gt;FOSTERDIAGNOSTIK&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att från etisk synpunkt bör alla kvinnor få&lt;br&gt;information om fosterdiagnostik. Detta ställningstagande&lt;br&gt;grundar sig på att möjligheten att utöva självbestämmande&lt;br&gt;är kopplat till rätten till kunskap som gäller lika för&lt;br&gt;alla under graviditeten. Med hänsyn till att de medicinska&lt;br&gt;indikationerna för fosterdiagnostik kan väga olika tungt,&lt;br&gt;är det viktigt att de kvinnor som har de starkaste medi-&lt;br&gt;cinska incitamenten i första hand får möjlighet att få&lt;br&gt;undersökningar, så att inte resursutnyttjandet förbehålls&lt;br&gt;kvinnor med goda kunskaper om de metoder som kan erbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinska, legala och ekonomiska skäl kan medföra att&lt;br&gt;utbudet begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet delar utredningens förslag till prioritering av&lt;br&gt;grupper. Denna innebär följande ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnor med ärftliga anlag för allvarlig sjukdom/&lt;br&gt;missbildning samt kvinnor som tidigare fått barn med&lt;br&gt;funktionsstörning rekommenderas fosterdiagnostik och&lt;br&gt;genetisk rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnor över 35 år erbjuds fosterdiagnostik och ges&lt;br&gt;information med beaktande av undersökningarnas risker,&lt;br&gt;begränsningar och tillförlitlighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnor under 35 år ges information på begäran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den riktade (selektiva) fosterdiagnostiken erbjuds i dag de&lt;br&gt;kvinnor som befinner sig i en riskgrupp t.ex. beroende på&lt;br&gt;ålder, ärftliga anlag eller med ett tidigare fött barn med&lt;br&gt;funktionsstörning. Oro kan också under vissa omständigheter&lt;br&gt;vara indikation för fosterdiagnostik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att de nuvarande indikationerna för&lt;br&gt;fosterdiagnostik slopas. Kvinnan själv bör få avgöra om hon&lt;br&gt;vill genomgå fosterdiagnostik. Utredningen gör dock en viss&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;distinktion mellan dem som skall få information på begäran&lt;br&gt;och dem som skall erbjudas information. Rådet anser att&lt;br&gt;kvinnans självbestämmande skall tillmätas stor betydelse&lt;br&gt;men vill ändå erinra om att enligt hälso- och&lt;br&gt;sjukvårdslagen kan ingen kräva en undersökning som inte är&lt;br&gt;medicinskt motiverad och i enlighet med vetenskap och&lt;br&gt;beprövad erfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ålder som grund för fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Moderns ålder är den vanligaste orsaken till annan foster-&lt;br&gt;diagnostik än ultraljudsundersökning. I genomsnitt ca 75 %&lt;br&gt;av alla andra nuvarande undersökningar görs på denna grund.&lt;br&gt;Dessa undersökningar är främst inriktade på att söka&lt;br&gt;kromosomavvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det främsta skälet för detta är att risken att få barn med&lt;br&gt;kromosomskada ökar med stigande ålder. Risken ökar till&lt;br&gt;0,3 % för kvinnor över 35 år och är ca 1 % för kvinnor över&lt;br&gt;41 år. För närvarande föds ca 30 % av alla barn med&lt;br&gt;kromosomskada av kvinnor över 35 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns indikationer på ett samband mellan faderns ålder&lt;br&gt;och en ökad risk för kromosomskada. Det krävs dock mer&lt;br&gt;forskning för att få fram tillförlitliga resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldersgränsen för erbjudande om fosterdiagnostik varierar&lt;br&gt;inom olika landsting, i regel går gränsen vid 35 resp. 37&lt;br&gt;år. Andelen som tackar nej till erbjudandet är störst i&lt;br&gt;glesbygd - 75 % (Jämtland) - och lägst i storstadsområden -&lt;br&gt;20 %.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets ställningstagande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skäl talar för att ålder bör sättas som gräns för&lt;br&gt;erbjudande av fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;andelen barn med kromosomskada ökar med moderns ålder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;ett erbjudande till alla ökar sannolikt efterfrågan&lt;br&gt;vilket frestar på sjukvårdens begränsade ekonomiska&lt;br&gt;resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;missfallsrisken vid fostervattensprov är 0,2-0,6 %&lt;br&gt;oberoende av ålder och ger alltså en anledning till&lt;br&gt;restriktivitet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;yngre, välutbildade kvinnor kan öka sina anspråk så&lt;br&gt;att mer behövande får stå tillbaka&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skäl talar emot en åldersgräns&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;70 % av alla kromosomskadade barn föds av kvinnor&lt;br&gt;under 35 år beroende på att antalet födslar är&lt;br&gt;väsentligt högre i åldersgrupperna under 35 år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;kvinnans möjlighet att utöva självbestämmande bör inte&lt;br&gt;vara beroende av ålder och självbestämmandets förut-&lt;br&gt;sättning är rätten till kunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;ekonomisk förmåga bör inte vara utslagsgivande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;resurssvaga kvinnor kan hamna i underläge på grund av&lt;br&gt;bristande kunskap&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en åldersgräns fokuserar intresset på kromosomskador&lt;br&gt;som bara utgör en liten del av orsakerna till skador&lt;br&gt;och sjukdomar hos fostret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en sammanvägning av skälen för att ha ålder som grund&lt;br&gt;för fosterdiagnostik har rådet funnit att kvinnans själv-&lt;br&gt;bestämmande skall oavsett ålder väga tungt. Att utöva&lt;br&gt;självbestämmande förutsätter en rätt till kunskap som är&lt;br&gt;lika för alla. Rättviseaspekten talar för att alla oavsett&lt;br&gt;ålder skall erbjudas information. Eftersom de medicinska&lt;br&gt;indikationerna ökar något med stigande ålder kan det av&lt;br&gt;resursskäl vara berättigat med en åldersgräns för när denna&lt;br&gt;fosterdiagnostik skall erbjudas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjer med barn med funktionsstörning eller genetisk risk&lt;br&gt;som grund för fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till denna grupp räknas föräldrapar med eventuella anlag&lt;br&gt;för kromosomrubbning, monogena sjukdomar, X-bundet recessiv&lt;br&gt;sjukdom, neuralrörsdefekter m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anlaget och den därmed förknippade risken har oftast upp-&lt;br&gt;dagats genom tidigare förekomst av skada/sjukdom i släkten&lt;br&gt;eller genom ett inom familjen tidigare fött barn med funk-&lt;br&gt;tionsstörning .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skäl talar för att fosterdiagnostik skall erbju-&lt;br&gt;das/ rekommenderas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;kvinnans rätt att själv bedöma familjens möjligheter&lt;br&gt;att ta hand om ett skadat barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;friska foster kan aborteras&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;föräldraparet kan välja att avstå från barn trots att&lt;br&gt;de gärna vill ha barn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;ogrundad oro under graviditeten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skäl talar emot fosterdiagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en ökad press från omgivningen att genomgå foster-&lt;br&gt;diagnostikundersökning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en &amp;quot;ekonomisk press&amp;quot; i en situation då samhällets&lt;br&gt;resurser är begränsade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en gradering av människovärdet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;minskad tolerans för avvikelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner vid en sammanvägning att skälen för att alltid&lt;br&gt;erbjuda fosterdiagnostik till kvinnor med genetisk risk för&lt;br&gt;svår sjukdom överväger. Dessa kvinnor bör också erbjudas&lt;br&gt;genetisk rådgivning om de diagnostiska möjligheter som&lt;br&gt;föreligger - främst av humanitära och sociala skäl. Det är&lt;br&gt;dock väsentligt att diagnostikens begränsningar också fram-&lt;br&gt;hålles.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;INFORMATION I SAMBAND MED&lt;br&gt;ATT FOSTERDIAGNOSTIK&lt;br&gt;AKTUALISERAS&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att den etiska kärnpunkten i samband med fos-&lt;br&gt;terdiagnotik är hur informationen lämnas och utformas&lt;br&gt;eftersom samhällets och omgivningens förväntningar kan&lt;br&gt;påverka ställningstagandet och stå i strid med kvinnans&lt;br&gt;önskan att få ett barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några fasta regler för vem som skall lämna informationen&lt;br&gt;går inte att fastställa, inte heller vilken information som&lt;br&gt;skall ges och hur den skall överbringas. Informationen&lt;br&gt;måste anpassas till situationen och kräver stor lyhördhet&lt;br&gt;och medvetenhet hos den person, som ger den. Kvinnan skall&lt;br&gt;dock ha en allsidig information om resp, metods&lt;br&gt;tillförlitlighet, begränsningar och risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt rådets uppfattning viktigt att informationen&lt;br&gt;ges muntligt och att kvinnan vid behov erbjuds psykologisk&lt;br&gt;och/eller genetisk rådgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans reella valfrihet och självbestämmande beror bl.a.&lt;br&gt;på upplevda förväntningar från samhälle och omgivning. Den&lt;br&gt;etiska kärnfrågan blir då hur den information som ges kan&lt;br&gt;balansera detta upplevda yttre tryck till förmån för ett&lt;br&gt;självständigt val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns undersökningar som tyder på att det här förelig-&lt;br&gt;ger en konflikt. I en doktorsavhandling om 211 gravida&lt;br&gt;kvinnors upplevelser inför fosterdiagnostik uppgav 85 % att&lt;br&gt;de helt frivilligt beslutat sig för fosterdiagnostik. Sam-&lt;br&gt;tidigt uppgav 97 % av dessa kvinnor att de fann det svårt&lt;br&gt;att avstå från undersökningen. (Berit Sjögren)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avhandlingen handlar visserligen om genetiskt baserad&lt;br&gt;fosterdiagnostik, men torde ha samma principiella bärighet&lt;br&gt;på generella undersökningar som t.ex. ultraljud.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta människor önskar helt naturligt friska barn.&lt;br&gt;Inför risken att komma att uppleva sig vara skuld till att&lt;br&gt;ett sjukt eller missbildat barn föds, vågar kvinnan inte&lt;br&gt;avstå från den möjlighet till bekräftelse av barnets&lt;br&gt;framtida tillstånd som fosterdiagnostiken erbjuder. Denna&lt;br&gt;grundinställning förstärks av attityder i samhället som&lt;br&gt;understryker vikten av prestationsförmåga och funktions-&lt;br&gt;duglighet. Föräldrarna är rädda för fördömanden från andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och ser fosterdiagnostik som en del av föräldraansvaret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att utredningen inte tillräckligt har upp-&lt;br&gt;märksammat konflikten mellan &amp;quot;formell&amp;quot; frivillighet och&lt;br&gt;inslagen av &amp;quot;dolt&amp;quot; tvång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då fosterdiagnostik aktualiseras måste informationen&lt;br&gt;grundas på - förutom medicinska fakta - en medvetenhet om&lt;br&gt;den egna människosynen och en förståelse för patientens&lt;br&gt;utsatta situation och kunskapsnivå. Informationen måste&lt;br&gt;därför anpassas till kvinnans förmåga att i denna situation&lt;br&gt;uppfatta de upplysningar som ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationen kan behöva ges i omgångar och om möjligt ock-&lt;br&gt;så till den blivande barnafadern. Skriftlig information kan&lt;br&gt;vara ett komplement under förutsättning att kvinnan får&lt;br&gt;möjlighet att återkomma med de frågor som den skriftliga&lt;br&gt;informationen kan generera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som ger information måste vara lyhörd för den kanske&lt;br&gt;inte alltid uttalade oro som kan finnas och vid behov kunna&lt;br&gt;erbjuda socialt och psykologiskt stöd eller genetisk råd-&lt;br&gt;givning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner i likhet med utredningen att dessa frågor bör&lt;br&gt;ges ökad uppmärksamhet i utbildningen - såväl i grund - som&lt;br&gt;vidareutbildning av berörd vårdpersonal. Rådet vill därut-&lt;br&gt;över understryka vikten av att redan i grundskoleutbild-&lt;br&gt;ningen diskutera hithörande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;INFORMATION EFTER DET ATT&lt;br&gt;RISK FÖR FOSTERSKADA HAR&lt;br&gt;KONSTATERATS&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Rådet stöder nuvarande lagstiftning som innebär att infor-&lt;br&gt;mation om en patient inte får hemlighållas för patienten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet vill dock understryka vikten av att informationen&lt;br&gt;lämnas på ett varsamt och mångfacetterat sätt. Rådet vill&lt;br&gt;därför förorda att kvinnan erbjuds möjlighet att träffa&lt;br&gt;flera personer, som kan ge information om vilka framtida&lt;br&gt;konsekvenser den aktuella skadan/sjukdomen kan få för&lt;br&gt;barnet och för familjen. Som en följd av detta anser rådet&lt;br&gt;att stödsamtal alltid skall erbjudas. Utnyttjandet av&lt;br&gt;erbjudandet skall dock vara frivilligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om bifynd som har konsekvenser för fostrets&lt;br&gt;utveckling och framtid, som t.ex. kromosomavvikelser bör&lt;br&gt;lämnas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter om bifynd som t.ex. kön bör i de fall det inte är&lt;br&gt;medicinskt motiverat endast lämnas ut på begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet delar utredningens bedömning av värdet av en öppen&lt;br&gt;information till kvinnan i samband med att resultat av&lt;br&gt;fosterdiagnostik finns att tillgå. Allmänheten skall kunna&lt;br&gt;förlita sig på att sjukvården inte undanhåller väsentlig&lt;br&gt;information till dem som är berörda. Det är en fundamental&lt;br&gt;princip för att förtroendet för hälso- och sjukvården skall&lt;br&gt;kunna upprätthållas. I kommentarerna till hälso- och sjuk-&lt;br&gt;vårdslagen framhålls dessutom att information om tillgäng-&lt;br&gt;liga undersökningar och behandlingsresultat skall lämnas&lt;br&gt;till de berörda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att utöva rätten till självbestämmande och valfrihet&lt;br&gt;behöver kvinnan ha alla tillgängliga fakta inför det&lt;br&gt;slutgiltiga beslutet om abort eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet konstaterar att informationen i samband med foster-&lt;br&gt;diagnostik måste fylla högt ställda krav eftersom informa-&lt;br&gt;tionen kan få avgörande följder. Speciellt bör beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskapsnivån hos den som ger resp får informationen&lt;br&gt;informationens innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätten att få reda på bifynd, t.ex. fostrets kön och&lt;br&gt;kromosomavvikelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheten att få fram genetisk information av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intresse för andra, t.ex. släktingar, och deras&lt;br&gt;möjligheter att få del av denna information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande uppgifter om fostrets kön vill rådet anföra&lt;br&gt;följande exempel. Enligt en studie gjord på Karolinska&lt;br&gt;sjukhuset utsändes 5 000 blanketter med bl a erbjudande om&lt;br&gt;att få uppgift om fostrets kön. Ca 2 500 önskade få upp-&lt;br&gt;giften. I ett säkerställt fall ledde det till en önskan om&lt;br&gt;abort enbart på grund av kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållet i informationen kan inte likriktas. Det är en&lt;br&gt;självklarhet att den skall följa abortlagens intentioner&lt;br&gt;dvs. inte innehålla moment av påtryckning men vara anpassad&lt;br&gt;till kvinnans och - om möjligt - den blivande barnafaderns&lt;br&gt;situation och förmåga att i detta speciella läge uppfatta&lt;br&gt;de upplysningar som ges. Det är dock angeläget att de yttre&lt;br&gt;ramarna för situationen ger utrymme för frågor och efter-&lt;br&gt;tanke och att de upplysningar som meddelas ges varsamt och&lt;br&gt;fullständigt med bl.a. beaktande av diagnostikens begräns-&lt;br&gt;ningar och osäkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bestämma sig för att fullfölja en graviditet med ett&lt;br&gt;svårt sjukt/skadat foster eller att göra abort är alltid&lt;br&gt;ett tungt och svårt beslut oavsett tidpunkt, abortmetod och&lt;br&gt;abortorsak. Därför krävs en stor lyhördhet hos den som ger&lt;br&gt;informationen, så att de egna (dolda) värderingarna inte&lt;br&gt;styr innehållet i det som sägs. Från vårdpersonalen sida&lt;br&gt;måste man därför vara speciellt observant på risken för att&lt;br&gt;informationen blir intressestyrd och utgår från det medi-&lt;br&gt;cinska kunskapsförsprånget. Fullständigheten i samtalet&lt;br&gt;kräver också en god etisk medvetenhet samt kunskap om de&lt;br&gt;praktiska konsekvenserna av ett handikapp och om de sam-&lt;br&gt;hällsinsatser som kan erbjudas familjer med handikappade&lt;br&gt;barn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det mångfacetterade kraven anser rådet att&lt;br&gt;kvinnan bör erbjudas flera samtalspartners och att&lt;br&gt;erbjudande om stödsamtal alltid bör lämnas. I Danmark&lt;br&gt;erbjuds kvinnan ett samtal med en företrädare för en familj&lt;br&gt;som har barn med den aktuella sjukdomen/skadan. En modell&lt;br&gt;som också skulle kunna prövas i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bifynd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand skall kvinnan informeras om det som var&lt;br&gt;undersökningens syfte. Om t.ex. Down's syndrom har kunnat&lt;br&gt;uteslutas men avvikelse av könskromosomerna har&lt;br&gt;konstaterats, har kvinnan rätt att få information om detta&lt;br&gt;och om konsekvenserna härav för fostrets fortsatta&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet anser att fosterdiagnostik i syfte att enbart utröna&lt;br&gt;fostrets kön är svår att förena med de lika rättigheterna&lt;br&gt;för man och kvinna i vår västerländska tradition. Om upp-&lt;br&gt;gifter om fostrets kön framkommer som bifynd i samband med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fosterdiagnostik av annan orsak skall dock uppgiften lämnas&lt;br&gt;ut på begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans rätt till kunskap och värdet av öppenhet från&lt;br&gt;hälso- och sjukvårdens sida är väsentliga etiska utgångs-&lt;br&gt;punkter. Det gäller även uppgift om fostrets kön, som inte&lt;br&gt;är medicinskt motiverad. Informationen skall inte vara&lt;br&gt;kopplad till en tidsgräns (17-18 v) under graviditeten.&lt;br&gt;Rådet finner det svårt att åstadkomma särskilda regler för&lt;br&gt;detta inom ramen för gällande grundsatser för sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvinnans rätt att få abort utan angivande motiv måste även&lt;br&gt;i detta fall respekteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genetisk information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare sagts skall all information på begäran lämnas&lt;br&gt;ut till de berörda. Det är dock viktigt att betona att&lt;br&gt;sekretessen strikt upprätthålls gentemot utomstående.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;TIDSGRÄNSER FÖR ABORT&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger inom rådet en bred acceptans av den nuvaran-&lt;br&gt;de abortlagstiftningen, varför denna inte diskuteras utom&lt;br&gt;vad avser den övre gränsen för de fria aborterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att en lång rad skäl talar emot en sänkning av&lt;br&gt;den övre gränsen för fria aborter (18 v). Ett av de avgör-&lt;br&gt;ande skälen är att en sänkning av tidsgränsen främst skulle&lt;br&gt;drabba de mest utsatta kvinnornas möjligheter till ett väl&lt;br&gt;genomtänkt ställningstagande. Rådet ställer sig också tvek-&lt;br&gt;samt till om fler aborter skulle undvikas om gränsen&lt;br&gt;sänktes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet delar utredningens förslag om att inte via lagstift-&lt;br&gt;ning sätta en övre gräns för de sena aborterna (efter&lt;br&gt;18 v) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna synpunkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande abortlagstiftningen överlåter det etiska&lt;br&gt;ställningstagandet till om abort är rätt eller fel till den&lt;br&gt;enskilda kvinnan upp till den 18 graviditetsveckan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen hade enligt sina direktiv i uppdrag att pröva&lt;br&gt;och överväga en sänkning av den nuvarande 18-veckors-&lt;br&gt;gränsen för fri abort. Utredningen skulle också ta i&lt;br&gt;beaktande behovet av klarare regler när det gäller förut-&lt;br&gt;sättningarna för sena aborter (efter 18 veckor). Däremot&lt;br&gt;hade utredningen inte i uppdrag att ifrågasätta abortlag-&lt;br&gt;stiftningen i sin helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 142&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreligger inom rådet en bred acceptans av en lag-&lt;br&gt;stiftning som tillåter en fri abort. Rådet finner därför&lt;br&gt;ingen anledning att diskutera abortlagstiftningen i sin&lt;br&gt;helhet men vill ändå föra fram några uppgifter om abortut-&lt;br&gt;vecklingen som kan vara av vikt för diskussionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före den nuvarande abortlagens ikraftträdande 1975 utfördes&lt;br&gt;på särskild indikation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1972: 24 200 legala aborter (beräknat mörkertal för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;illegala aborter ca 5 000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år 1974: 30 600 legala aborter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya abortlagen (1975) ledde inte till någon nämnvärd&lt;br&gt;ökning. Antalet aborter låg i slutet av 70-talet på drygt&lt;br&gt;30 000. År 1987 uppgick de till knappt 35 000. Antalet sena&lt;br&gt;aborter (efter 18 v) har varit tämligen konstant. Under&lt;br&gt;senare tid har varje år ca 220 sena aborter utförts (ca&lt;br&gt;0,6 %). Andelen var betydligt högre före den nuvarande&lt;br&gt;abortlagens tillkomst (6 % år 1971).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1990 utfördes 37 489 aborter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aborter till 12 v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aborter 12-18 v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- aborter med särskilt tillstånd&lt;br&gt;(sena aborter)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91,7 % (34 378)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7,7 % ( 2 886)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;0,6 % ( 226)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första halvåret 1991 utfördes 18 250 aborter (fördelning ej&lt;br&gt;gjord).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en jämförelse mellan första halvåret 1990 och första&lt;br&gt;halvåret 1991 har aborterna minskat med 2 %, främst i&lt;br&gt;tonårsgruppen och åldersgruppen 20-24 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsgränsen för fri abort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande 18-veckorsgränsen för fria aborter innebär&lt;br&gt;för närvarande en betryggande säkerhetsmarginal mot abort&lt;br&gt;av livsdugliga foster. Ju längre en graviditet fortskrider&lt;br&gt;desto mer påkallad blir dock en avvägning mellan kvinnans&lt;br&gt;självbestämmande och fostrets skyddsvärde. Denna&lt;br&gt;medvetenhet återspeglas också i abortstatistiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ca 92 % av samtliga aborter utförs numera före den 12:e&lt;br&gt;graviditetsveckans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Antalet aborter är högst&lt;br&gt;veckan och sjunker sedan&lt;br&gt;antalet aborter till:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under 8:e och 9:e graviditets-&lt;br&gt;successivt. År 1990 uppgick&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;absoluta tal procent&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fullbordad graviditetsv&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;1 524&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;353&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,9&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,8&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,7&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;0,5&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Rådet har övervägt möjligheterna att sänka tidsgränsen inom&lt;br&gt;intervallet 12 till 18 veckor med tanke på fostrets ökade&lt;br&gt;skyddsvärde. Rådet har också haft i åtanke den ökande&lt;br&gt;psykologiska påfrestning för både kvinnan och vårdpersona-&lt;br&gt;len som aborter i senare skeden innebär. Rådet har dock&lt;br&gt;inte funnit vare sig avgränsbara medicinska eller psykolo-&lt;br&gt;giska skäl som talar för en sådan sänkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kvinnor som söker abort mellan 12-18 v uppges huvudsak-&lt;br&gt;ligen vara &amp;quot;resurssvaga&amp;quot; kvinnor, som sent insett sin&lt;br&gt;graviditet eller försökt förneka/dölja den (bl.a. &amp;quot;skol-&lt;br&gt;flickor&amp;quot;) samt kvinnor som varit positiva till graviditeten&lt;br&gt;men som av någon anledning hamnat i svårigheter t.ex. fått&lt;br&gt;svåra relationsstörningar i förhållande till den blivande&lt;br&gt;barnafadern. Ofta föreligger en större konflikt vid ställ-&lt;br&gt;ningstagandet till abort efter 12:e veckan än före denna&lt;br&gt;tidpunkt, ju senare aborten kommer till stånd desto större&lt;br&gt;brukar konflikten vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De länder i Västeuropa som har en lagstiftning som tillåter&lt;br&gt;fri abort (Belgien, Danmark, Frankrike, Italien, Norge och&lt;br&gt;Österrike) har samtliga dragit en gräns vid 12 veckor.&lt;br&gt;Hollands abortlagstiftning föreskriver att beslut om abort&lt;br&gt;skall föregås av samråd mellan läkare och den gravida&lt;br&gt;kvinnan utan någon övre tidsgräns. I praktiken tillämpas&lt;br&gt;dessa regler mycket liberalt och kvinnans självbestämmande&lt;br&gt;tillmäts avgörande betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skäl talar för en sänkning av gränsen för fria&lt;br&gt;aborter från 18 veckor till 12 veckor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;det är en relativt liten andel av alla aborter som&lt;br&gt;berörs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;fostrets skyddsvärde ökar mellan 12 och 18 veckor&lt;br&gt;liksom dess autonomi (baserat på ställningstagandet&lt;br&gt;att fostret är en individ)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en enklare abortmetod kan användas före den 12:e v&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;det föreligger en ökad risk för psykologiska&lt;br&gt;komplikationer vid 18 veckor för modern&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en gräns vid 12 veckor ligger i linje med den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internationella lagstiftningen (risk för abortsökande&lt;br&gt;från övriga Europa)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;det skulle kunna gynna en utveckling av bättre&lt;br&gt;preventivmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Emot en sänkning av gränsen för fria aborter från 18 veckor&lt;br&gt;till 12 veckor talar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;abortbeslutet är alltid svårt att ta oavsett tidpunkt&lt;br&gt;och abortmetod&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;kvinnans självbestämmande begränsas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;rådrummet för beslut minskar och det kan leda till&lt;br&gt;aborter för säkerhets skull&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;quot;resurssvaga&amp;quot; kvinnor skulle främst komma i kläm (risk&lt;br&gt;för bl.a. fler mycket unga mödrar)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;det kan leda till risk för illegala aborter med stora&lt;br&gt;risker för kvinnan (ca 250 000 kvinnor i världen dör&lt;br&gt;årligen i samband med aborter, huvudsakligen illegala)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;ytterligare ca 3 000 abortansökningar för enskild&lt;br&gt;prövning tillkommer med förlängd tidsutdräkt mellan&lt;br&gt;kvinnans beslut och abortens genomförande som följd&lt;br&gt;(risk för fler sena aborter)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner vid en sammanvägning av ovanstående skäl att&lt;br&gt;de orsaker som talar emot en sänkning av tidsgränsen för&lt;br&gt;aborter väger tyngst. En avgörande faktor är att det är de&lt;br&gt;mest utsatta kvinnorna som skulle drabbas hårdast av en&lt;br&gt;sänkning av tidsgränsen. Rådet vill också upprepa vad många&lt;br&gt;gynekologer framhåller: ett abortbeslut är alltid tungt och&lt;br&gt;svårt oavsett tidpunkt. Rådet vill ännu en gång understryka&lt;br&gt;att en abort både från individens och samhällets synpunkt&lt;br&gt;är en nödlösning och vill därmed också påtala behovet av&lt;br&gt;ökade insatser i syfte att förebygga oönskade graviditeter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De sena aborterna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet delar helt utredningens analys och instämmer i utred-&lt;br&gt;ningens förslag om att inte lagstifta om en övre gräns för&lt;br&gt;aborter med särskilt tillstånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör ankomma på Socialstyrelsens rättsliga råd som&lt;br&gt;prövar ansökningarna om abort efter 18:e veckan, att&lt;br&gt;anpassa tillståndsgivningen till den aktuella forsknings-&lt;br&gt;och erfarenhetsnivån. Det rättsliga rådet bör därför noga&lt;br&gt;följa den medicinska utvecklingen och vid behov ompröva sin&lt;br&gt;praxis så att det föreligger en betryggande tidsmarginal&lt;br&gt;till fosters livsduglighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;br&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;ABORTFÖREBYGGANDE&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;ÅTGÄRDER&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Målet för verksamheten måste vara att förebygga oönskade&lt;br&gt;graviditeter för att därigenom minska antalet aborter.&lt;br&gt;Rådet har noterat att. denna målsättning har kommit i&lt;br&gt;skymundan för insatser som är inriktade på - en i och för&lt;br&gt;sig angelägen - begränsning av HIV-smitta och andra&lt;br&gt;sexuellt överförbara sjukdomar. Rådet vill därför fästa&lt;br&gt;uppmärksamheten på behovet av en samordnad&lt;br&gt;upplysningsverksamhet som inte bara tar fasta på de&lt;br&gt;människor som aktivt söker upp hälso- och sjukvården utan&lt;br&gt;också förmedlas via utbildning, organisationer m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har funnit att Socialstyrelsens förslag till &amp;quot;Abort-&lt;br&gt;förebyggande program&amp;quot; (SoS rapport 1990:39) skulle kunna&lt;br&gt;utgöra underlag för en diskussion om hur de abortföre-&lt;br&gt;byggande insatserna skulle kunna förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS DISKUSSION&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets utgångspunkt är att det är angeläget att genom&lt;br&gt;rådgivning och upplysningsverksamhet öka människors&lt;br&gt;möjligheter att planera sitt föräldraskap så att de barn&lt;br&gt;som föds är önskade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet noterar att preventivmedelsrådgivningen under senare&lt;br&gt;år har ändrat karaktär och huvudsakligen blivit inriktad på&lt;br&gt;smittskydd. Det råder ingen motsättning mellan rådgivning&lt;br&gt;om smittskydd och graviditetsskydd, tvärtom låter de sig&lt;br&gt;väl kombineras, men rådet finner att de samordnade insatser&lt;br&gt;som i dag görs mot t.ex. AIDS och klamydia saknas på det&lt;br&gt;abortförebyggande området. Samtidigt som den nya abortlagen&lt;br&gt;togs av riksdagen år 1974, beslutade regeringen om en rad&lt;br&gt;abortförebyggande åtgärder. Från statsmakternas sida före-&lt;br&gt;låg då både en politisk vilja och en ekonomisk satsning på&lt;br&gt;detta område. En kommitté fick år 1979 i uppdrag att ut-&lt;br&gt;värdera abortlagstiftningen och också de insatser som&lt;br&gt;gjorts i förebyggande syfte. Resultaten redovisades i&lt;br&gt;betänkandet &amp;quot;Familjeplanering och abort&amp;quot; (SOU 1983:31).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén konstaterade bl.a. att den utbyggnad av rådgiv-&lt;br&gt;ningen som skedde i mitten av 1970-talet hade stagnerat&lt;br&gt;eller minskat i slutet av 1970-talet. Kommittén pekade&lt;br&gt;också på att rådgivningen enbart riktades till kvinnor och&lt;br&gt;att den utåtriktade verksamheten var bristfällig. En mängd&lt;br&gt;konkreta förslag till förbättringar lämnades. Dessa har&lt;br&gt;sedan inte följts upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På några punkter har förutsättningarna för aktiva insatser&lt;br&gt;försämrats. Exempel på detta utgör bl.a. att de direkta&lt;br&gt;statsbidragen för utveckling av preventivmedelsrådgivningen&lt;br&gt;togs bort år 1985, p-pillren blev dyrare i samband med att&lt;br&gt;rabatteringen av läkemedel ändrades, de extra stimulans-&lt;br&gt;medlen föp upplysning har slopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialstyrelsen har uppmärksammat dessa frågor i ett föga&lt;br&gt;spritt förslag till &amp;quot;Abortförebyggande program&amp;quot; (SoS&lt;br&gt;rapport 1990:39) som förutom faktauppgifter också innehål-&lt;br&gt;ler konkreta förslag till åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅDETS STÄLLNINGSTAGANDE&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet finner att den nuvarande smittskyddsinriktade&lt;br&gt;preventivmedelsrådgivningen behöver kompletteras med en&lt;br&gt;satsning på mera direkta åtgärder mot oönskade graviditeter&lt;br&gt;i form av bl.a. en utåtriktad upplysningsverksamhet via&lt;br&gt;skola, organisationer m.m. där också de etiska aspekterna&lt;br&gt;beaktas. Rådet finner det synnerligen viktigt att&lt;br&gt;möjligheterna till förbättringar av åtgärderna blir ordent-&lt;br&gt;ligt belysta bl.a. för att abortdebatten skall kunna&lt;br&gt;grundas på relevanta uppgifter. En analys av behov och&lt;br&gt;önskvärda åtgärder finns i Socialstyrelsens förslag till&lt;br&gt;abortförebyggande program. Detta förslag skulle kunna&lt;br&gt;utgöra startpunkt för en fördjupad diskussion och underlag&lt;br&gt;för en handlingsplan för att förhindra oönskade&lt;br&gt;graviditeter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1991-12-20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bil.l&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ang. Statens medicinsk-etiska råds synpunkter på &amp;quot;Den&lt;br&gt;gravida kvinnan och fostret - två individer&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undertecknade vill på nedanstående punkt anmäla avvikande&lt;br&gt;mening. I motsats till rådets majoritet finner vi vid en&lt;br&gt;sammanvägning av argumenten för och emot en abortinriktad&lt;br&gt;fosterdiagnostik att de argument som talar emot väger&lt;br&gt;tyngst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att själva förekomsten av en abortinriktad&lt;br&gt;fosterdiagnostik riskerar att förstärka en elitistisk&lt;br&gt;människosyn som blir ett ytterligare hot mot människor som&lt;br&gt;är starkt beroende av andra för sitt liv och sin levnad på&lt;br&gt;grund av funktionshinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt ställningstagande är därför ett principiellt nej, med&lt;br&gt;undantag endast i yttersta nödfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barbro Carlsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sakkunnig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulla Branden&lt;br&gt;Sakkunnig&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;h1&gt;&lt;a name="caption2"&gt;&lt;/a&gt;8MFR&lt;sub&gt;S&lt;/sub&gt;&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;W&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;1991-09-16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 492/91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ink. till Socialdep.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;91 &amp;amp; I 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att: Dept rådet Ingrid Pettersson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 33 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;91 -09- I 8&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ang utnyttjande av preimplantatorisk diagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet har bett medicinska forskningsrådet att bidra med information&lt;br&gt;om utvecklingen av forskningen inom området preimplantatorisk diagnostik. Rådet&lt;br&gt;vill med anledning härav anföra följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preimplantatorisk diagnostik på humana embryon har diskuterats internationellt&lt;br&gt;under den senaste treårsperioden. Metodik for såväl biokemisk som genetisk&lt;br&gt;diagnostik har utarbetats. Den biokemiska diagnostiken har inriktats på en&lt;br&gt;selektion av in vitro fertiliserade embryon före implantation, medan den genetiska&lt;br&gt;diagnostiken har tagit fasta på kända riskfamiljer, med huvudsakligen könsbundet&lt;br&gt;ärftliga sjukdomar. Den del av analyserna som omfattar preparering av cellmaterial&lt;br&gt;for undersökning är förhållandevis komplicerad och den kliniska applikationen har&lt;br&gt;hittills endast kommit till praktisk användning vid enstaka högt kvalificerade&lt;br&gt;laboratorier i England och USA, enligt den rapportering som skedde vid&lt;br&gt;Världskongressen i human reproduktion i Paris i juli 1991. Ett tiotal barn där&lt;br&gt;tekniken använts har hittills fotts i världen. Preimplantatorisk diagnostik används&lt;br&gt;ännu inte inom sjukvården i Sverige, men kompetens finns i bl a Göteborg och&lt;br&gt;Uppsala for att etablera sådan verksamhet, vilket kan ske tidigast om ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med metoden vid prenatal diagnostik är att abortingrepp kan undvikas.&lt;br&gt;Utnyttjandet av sådan diagnostik torde därför vara ett realistiskt alternativ for&lt;br&gt;föräldrar som p g a anlagsbärarskap löper hög risk att få barn med allvarliga&lt;br&gt;genetisk skador. Den möjlighet som eljest står till buds kan innebära att upprepade&lt;br&gt;graviditeter måste avbrytas innan ett friskt barn kan komma till stånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nackdelarna med metoden vid prenatal diagnostik är de relativt låga antalet&lt;br&gt;graviditeter efter in vitro fertilisering och att en eller endast ett fåtal celler står till&lt;br&gt;buds för de molekylärgenetiska metoderna (PCR och in situ hybridisering). Riskerna&lt;br&gt;med mikromanipulation på humana embryon är ännu ofullständigt kända, även om&lt;br&gt;djurexperimentella studier inte har kunnat påvisa ökade risker för fostret&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att kunna värdera riskerna med metoden bör projekt initieras efter prövning av&lt;br&gt;forskningsetiska kommitteér. Man kan t ex i en inledningsfas använda&lt;br&gt;perimplantatorisk diagnostik för graviditeter där det finns indikation både för IVF&lt;br&gt;och pernatal diagnostik. Ur etisk synpunkt torde ett sådant förfaringssätt vara&lt;br&gt;invändningsfritt. Det innebär bl a att samma indikationer bör gälla for denna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medicinska forskningsrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TELEFON&amp;lt;B 6100770 TELEFAX08 6100777&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BOX 6713 • 11386 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BESÖKSADRESS: SVEAVÄGEN 166. 17 tr&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Swedish Medical Research Council&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;TELEPHONE K 46861007 70 TELEFAX + 4686100777&lt;br&gt;80X6713 - S-113 86 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SWEDEN&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet som för annan fosterdiagnostik. Någon lista över sjukdomstillstånd som&lt;br&gt;kan eller bör bli föremål för preimplantatorisk diagnostik bör enligt rådets&lt;br&gt;uppfattning ej uppställas på nuvarande stadium.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underlag för rådets skrivelse har inhämtats från professorerna Lars Hamberger och&lt;br&gt;Ulf Pettersson.&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-6.png" style="width:76pt;height:32pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-7.png" style="width:70pt;height:9pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Tore Scherstén&lt;br&gt;professor, sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ivar Vallin&lt;br&gt;kanslichef&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992-01-31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 1/92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103 33 STOCKHOLM&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;92 02- 0 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;S&lt;sup&gt;c&lt;/sup&gt;n!5Z^/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härmed översänds preliminära synpunkter på frågan om&lt;br&gt;preimplantatorisk diagnostik skall få utföras i Sverige.&lt;br&gt;Rådet avser att ytterligare fördjupa sig i frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ärendet behandlades preliminärt vid sammanträde den 24&lt;br&gt;januari 1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Synpunkterna delas av: Gunnar Bengtsson, ordförande.&lt;br&gt;Ledamöterna: Mary Frank, Bo Holmberg, Bertil Persson.&lt;br&gt;Sakkunniga: Erwin Bischofberger, Birgitta Björck, Helge&lt;br&gt;Brattgård, Barbro Carlsson, Anne Christine Centerstig,&lt;br&gt;Per Christian Jersild, Jan-Otto Ottosson, Carl-Edvard&lt;br&gt;Sturkel1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johan&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-8.png" style="width:12pt;height:7pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03142/prop_199495__142-9.png" style="width:43pt;height:43pt;"/&gt;
&lt;p&gt;_______ blmdahl och Ulla Brandén har redovisat avvikande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menih^j/i särskilda yttranden, vilka bilägges (bil. 1&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;■' /7z&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;^ Gunnar Bengtsson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;/&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;/Wanja Gavelin&lt;br&gt;Sekreterare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens&lt;br&gt;medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992-01-31 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Dnr 1/92&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;92 -02- 0 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Preliminära synpunkter på preimplantatorisk diagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens medicinsk-etiska råd har haft en preliminär&lt;br&gt;diskussion angående frågan om preimplantatorisk diagnostik&lt;br&gt;i syfte att utesluta preembryon med allvarliga nedärvda&lt;br&gt;sjukdomar/kromosomawikelser skall få utföras i Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet konstaterar inledningsvis att man i det&lt;br&gt;lagstiftningsförslag som ledde till tillkomsten av lagen&lt;br&gt;(1991:115) om åtgärder i forsknings- eller behandlingssyfte&lt;br&gt;med befruktade ägg från människa inte har tagit ställning i&lt;br&gt;frågan om preimplantatorisk diagnostik. Detta framgår av&lt;br&gt;proposition 1990/91:52 om användning av genteknik på&lt;br&gt;människa mm (s 34-35). I propositionen refereras&lt;br&gt;ställningstagandet i betänkandet (SOU 1989:51) &amp;quot;Den gravida&lt;br&gt;kvinnan och fostret - två individer&amp;quot;, där det framhålls att&lt;br&gt;&amp;quot;först sedan en grundlig utvärdering av&lt;br&gt;forskningsresultaten gjorts bör ställning tas till om&lt;br&gt;tekniken är etiskt godtagbar för klinisk användning&amp;quot;.&lt;br&gt;Vidare sägs i propositionen att frågan är föremål för&lt;br&gt;fortsatt beredning inom socialdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet avser att i sina fortsatta diskussioner behandla&lt;br&gt;frågan om preimplantatorisk diagnostik är att betrakta som&lt;br&gt;försök på befruktade ägg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet kommer sålunda att ytterligare fördjupa diskussionen&lt;br&gt;och avger vid detta tillfälle endast följande preliminära&lt;br&gt;ställningstaganden:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;grundforskning bör tillåtas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;klinisk forskning bör efter godkännande av&lt;br&gt;forskningsetisk kommitté kunna tillåtas i de fall där&lt;br&gt;det föreligger risk för allvarlig sjukdom/kromosom-&lt;br&gt;awikelse hos det blivande barnet och där IVF är en&lt;br&gt;förutsättning för kvinnans graviditet. Det bör ankomma&lt;br&gt;på kommittén att i samband med forskningsansökans&lt;br&gt;behandling pröva de ärftliga skadornas allvarlighet.&lt;br&gt;Kommittén bör också ges ett ansvar för uppföljning och&lt;br&gt;utvärdering av forskningsresultaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;klinisk tillämpning bör inte tillåtas förrän tillstånd&lt;br&gt;från Socialstyrelsen föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;St atens&lt;br&gt;medicinsk-etiska&lt;br&gt;råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1992-01- 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dnr 1^92&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;92 4)2- 0 7&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Ang. Statens medicinsk-etiska råds preliminära synpunkter po&lt;br&gt;preimplantatorisk diagnostik:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undertecknad ledamot i Statens medicinsk-etiska råd vill anmäla&lt;br&gt;avvikande mening av skal som följer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Den preimplantatoriska diagnostiken ger oss möjlighet att konstatera&lt;br&gt;preembryots kön och eventuella defekta anlag. Preembryot är inte längre&lt;br&gt;ett &amp;quot;det&amp;quot; utan en hon eller han. Dessutom kan vi i vissa fall tala om en&lt;br&gt;patient med en specifik diagnos.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Den behandling vi i dagsläget har att erbjuda innebär för att citera&lt;br&gt;professorn i gynekologi/obstetrik Bernt Kjessler (Läkartidningen 1982:35&lt;br&gt;s. 2943). “elimination av hela patienten&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;quot;Behandlingen&amp;quot; innebär ett brott mot den gyllene regeln som med&lt;br&gt;förändrat tempus lyder &amp;quot;Allt vad ni vill att människorna skal) ho gjort för&lt;br&gt;er, det skall ni också göra för dem&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Det förefaller ytterst osannolikt att man i en framtid kommer att ödsla&lt;br&gt;kraft och tid att reparera defekta anlag hos patienter som man vant sig&lt;br&gt;att &amp;quot;eliminera&amp;quot;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5.1 linje med rådets sakkunniga Barbro Carlsson och Ulla Brandens&lt;br&gt;yttrande ang. Statens medicinsk-etiska råds synpunkter på &amp;quot;Den gravida&lt;br&gt;kvinnan och fostret - två individer&amp;quot; menar jag att aven förekomsten av&lt;br&gt;utsorterande preimplantatorisk diagnostik &amp;quot;riskerar att förstärka en&lt;br&gt;elitistisk människosyn som blir ett ytterligare hot mot människor som är&lt;br&gt;starkt beroende av andra för sitt liv och sin levnad på grund av&lt;br&gt;funktionshinder&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ovanstående föreslår undertecknad att all grundforskning,&lt;br&gt;klinisk prövning och klinisk tillämpning av preimplantatorisk diagnostik&lt;br&gt;på mänskliga preembryon (inklusive befruktade ägg) som sker utan något&lt;br&gt;som helst terapeutiskt eller annat för individen välgörande syfte&lt;br&gt;uttryckligen förbjuds. Etiken bakom detta förslag är följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att uton nogot som helst teropeutiskt eller ennot för individen völgöronde&lt;br&gt;syfte forska på/diagnostisera mänskliga preembryon (och befruktade agg)&lt;br&gt;är i sig moraliskt fel, oavsett förväntade goda externa konsekvenser av&lt;br&gt;sådan forskning/tillämpning. I denna forskning/tillämpning brukas&lt;br&gt;embryon/befruktade ägg ö/ott som medel för externa ändamål, något som&lt;br&gt;alltid är moraliskt fel när det handlar om behandling av människor eller&lt;br&gt;mänskliga varelser (forskningen sker här inte i något som helst avseende&lt;br&gt;för individens egen skull)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Johan Holmdahl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ledamot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulla Brandén&lt;br&gt;sakkunig, Statens medicinsk etiska råd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92 -02- 0 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvikande mening beträffande Statens medicinsk-etiska råds&lt;br&gt;preliminära synpunkter på preimplantatorisk diagnostik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den preimplantatatoriska diagnostiken innebär på samma sätt som&lt;br&gt;den vanliga fosterdiagnostiken att man kan få kunskap om fostrets&lt;br&gt;kön och ett sökande efter s k defekta anlag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaden är att den preimplantatoriska diagnostiken sker utanför&lt;br&gt;kvinnans kropp och på ett mycket tidigt stadium, från&lt;br&gt;befruktningen tom förembryostadiet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Båda metoderna innebär utsortering. Utsortering där preembryon&lt;br&gt;kasseras och inte återförs till kvinnan respektive utsortering med&lt;br&gt;ett avbrytande av havandeskapet genom abort på fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utsorteringen föranleds i båda fallen av icke önskade&lt;br&gt;egenskaper/”kvali teter&amp;quot; eller icke önskat kön hos preembryot eller&lt;br&gt;fostret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att kvalitets- och könsbestämma och därefter tillämpa ett urval&lt;br&gt;utgör en faktisk kränkning av människovärdet och är därför etiskt&lt;br&gt;förkastligt. I båda fallen förstärks tankar om normalmänniskor&lt;br&gt;eller att perfekta människor skulle vara ett önskvärt mål i sig.&lt;br&gt;En sådan inskränkt människosyn är ännu ett hot mot människor som&lt;br&gt;på grund av funktionshinder är beroende av andra i sitt liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Urval, på grund av kön eller anlag, innebär även ett hot mot den&lt;br&gt;genetiska mångfalden. &amp;quot;När människan nått förmågan att allvarligt&lt;br&gt;hota den genetiska mångfalden, framstår det som ett etiskt&lt;br&gt;motiverat krav att människan skall handla så att mångfalden&lt;br&gt;bevaras.&amp;quot; (Anne-Marie Thunberg, Gentekniken i etikens spår?, i&lt;br&gt;boken Genens kraft, 1991). Varje människa är värdefull, unik och&lt;br&gt;ett mål i sig oavsett fysisk, psykisk förmåga eller kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundforskning, klinisk prövning eller klinisk tillämpning av&lt;br&gt;preimplantatorisk diagnostik på preembryon utan behandlingssyfte&lt;br&gt;eller eljest i individens intresse ska mot bakgrund av ovanstående&lt;br&gt;inte tillåtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Östersund 1992-02-05&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ulla Brandén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Socialdepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994\95:142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 9 februari 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Carlsson, ordförande, och statsråden, Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Hellström, Freivalds, Wallström, Persson, Tham, Schori,&lt;br&gt;Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Uusmann, Nygren,&lt;br&gt;Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Hedborg&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:SoU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i abortlagen (1974:595)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen anför om riktlinjer för fosterdiagnostik (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen anför om riktlinjer för fosterdiagnostik (avsnitt 6.1)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:SoU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-02-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-02-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-02-17 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-03-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Socialdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:52:13</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03142</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:27</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Socialutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 03:52:13</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03142</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__142.pdf</filnamn>
<filstorlek>3345069</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Fosterdiagnostik och abort</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/9EE09C68-C1EA-408C-9270-30D92E48A870</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:SoU18</uppgift>
<ref_dok_id>GI01SoU18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>SoU18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Fosterdiagnostik, abort m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alf Svensson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So28</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So28</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alf Svensson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So27</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So27</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Margitta Edgren  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So25</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So25</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Margitta Edgren  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Stig Sandström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:142&lt;br/&gt;
Fosterdiagnostik och abort</uppgift>
<ref_dok_id>GI02So26</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>So26</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:142 Fosterdiagnostik och abort</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Stig Sandström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>