<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2223135</hangar_id>
 <dok_id>GI03140</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>140</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:140</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Civildepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>140</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1995-03-27 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:31</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Aktiv konsumentpolitik</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03140/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03140</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03140</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:140&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Aktiv konsumentpolitik&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 27 mars 1995&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-1.png" style="width:36pt;height:21pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(C ivildepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner regeringens&lt;br&gt;förslag till mål för och inriktning av konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som sker i det svenska samhället och i omvärlden&lt;br&gt;inverkar i hög grad på konsumenternas situation. Regeringen bedömer att&lt;br&gt;det finns ett ökat behov av konsumentpolitiska insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen för konsumentpolitiken skall enligt regeringens&lt;br&gt;förslag vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och andra resurser effektivt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som&lt;br&gt;minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller inriktningen av det konsumentpolitiska arbetet föreslår&lt;br&gt;regeringen att vissa områden prioriteras. Det gäller åtgärder som avser&lt;br&gt;hushållens baskonsumtion och stöd till konsumentgrupper som är ekono-&lt;br&gt;miskt eller socialt utsatta eller av andra skäl har behov av särskilt stöd.&lt;br&gt;Det gäller också åtgärder som främjar konsumentintressena i det inter-&lt;br&gt;nationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen förslår vidare att de övergripande målen för Konsument-&lt;br&gt;verkets verksamhet anpassas till de nya nationella målen för konsument-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisar regeringen också sin bedömning när det gäller&lt;br&gt;det konsumentpolitiska arbetet i följande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentinflytandet bör enligt regeringens bedömning breddas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 sand. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivilliga organisationer kan ta till vara enskilda konsumenters önske- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;mål, intresse och engagemang och är ett viktigt komplement till den&lt;br&gt;statliga och kommunala verksamheten. Regeringen avser att tillkalla en&lt;br&gt;kommitté med uppgift att utreda och föreslå åtgärder som kan öka&lt;br&gt;medborgarnas inflytande och delaktighet i samhällsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar är en särskilt utsatt grupp som konsumenter. Regeringen&lt;br&gt;anser att nya och otraditionella vägar bör prövas för att nå ut med&lt;br&gt;kunskap och information till olika ungdomsgrupper. Konsumentprojekt&lt;br&gt;riktade till ungdomar kommer att lyftas fram vid fördelning av medel ur&lt;br&gt;Allmänna arvsfonden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lokala förankringen av konsumentverksamheten är grundläggande&lt;br&gt;för att konsumentpolitiken skall bli framgångsrik. De riktlinjer som stats-&lt;br&gt;makterna har fastställt för den kommunala konsumentverksamheten bör&lt;br&gt;ligga fast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I EU-samarbetet arbetar regeringen för ett ökat konsumentinflytande&lt;br&gt;och ett starkt konsumentskydd i Europa. En särskild arbetsgrupp skall&lt;br&gt;utarbeta en strategi för det svenska EU-arbetet på konsumentområdet och&lt;br&gt;ge förslag till hur konsekvenserna för konsumenterna av EU-samarbetet&lt;br&gt;skall följas upp. Det finns också ett fortsatt stort behov och värde av&lt;br&gt;nordiskt samarbete på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En åtgärdsinriktad handlingsplan skall utarbetas för hur miljömålet i&lt;br&gt;konsumentpolitiken skall förverkligas. En särskild utredare skall ge&lt;br&gt;förslag till åtgärder som skall underlätta för konsumenten att bedöma&lt;br&gt;konsekvenserna för miljön av sitt levnadssätt och sin konsumtion samt&lt;br&gt;göra det möjligt för konsumenterna att leva på ett sätt som minskar&lt;br&gt;belastningen på miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avreglering och ökad konkurrens inom den offentliga sektorn leder till&lt;br&gt;konsekvenser av olika slag för medborgarna såsom brukare av tjänster.&lt;br&gt;En analys bör göras av behovet brukarskydd i sådana verksamheter som&lt;br&gt;har avreglerats eller på annat sätt utsatts för ökad konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Forskning är ett viktigt medel för att få kunskap om konsumenternas&lt;br&gt;förhållanden och hur dessa kan förbättras. En särskild utredare skall ta&lt;br&gt;fram ett forskningsprogram för konsumentområdet som skall vara ett&lt;br&gt;underlag för nästa års forskningspolitiska proposition.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitiken förr och nu.................. 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter for konsumentpolitiken ............. 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumenterna och välfärden............... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Internationaliseringen .................... 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konkurrens och avreglering ................ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya service- och informationssystem........... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumtion och miljö.................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitikens mål och inriktning.............21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentinflytande och konsumentengagemang .......30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ungdomar och konsumtion.....................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Den lokala verksamheten ...................... 35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Det internationella samarbetet ...................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumenterna och miljön.....................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Brukarkrav vid avreglering m.m..................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Forskning................................55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;De statliga konsumentmyndighetema...............57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Konsumentpolitik&lt;br&gt;ienny tid (SOU 1994:14) &amp;nbsp;  60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Förteckning över remissinstanser ............72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 27 mars 1995 &amp;nbsp;.............................. 74&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. godkänner vad regeringen föreslår om konsumentpolitikens mål och&lt;br&gt;inriktning (avsnitt 5),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. godkänner vad regeringen föreslår om övergripande mål och&lt;br&gt;verksamhetsinriktning för de statliga konsumentmyndighetema&lt;br&gt;(avsnitt 13).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen har senast år 1986 festställt riktlinjer för konsumentpolitiken&lt;br&gt;(prop. 1985/86:121, bet. 1985/86:LU34, rskr. 1985/86:292).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översyn av den statliga konsumentpolitiken har gjorts av Konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska kommittén (C 1992:04). Kommittén överlämnade i februari&lt;br&gt;1994 sitt betänkande Konsumentpolitik i en ny tid (SOU 1994:14).&lt;br&gt;Kommitténs sammanfattning av betänkandet återfinns i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remiss-&lt;br&gt;instanserna finns i bilaga 2. En sammanställning av remissyttrandena&lt;br&gt;finns tillgänglig i Civildepartementet (dnr C94/105/FOK).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i skrivelse 1994/95:30 till riksdagen återkallat en&lt;br&gt;proposition om den framtida konsumentpolitiken (prop. 1994/95:16) som&lt;br&gt;den tidigare regeringen överlämnade till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsstyrelsen har tillsammans med Konsumenverket gjort en&lt;br&gt;undersökning av ungdomars konsumtion. Resultatet av undersökningen&lt;br&gt;har redovisats i rapporten Från diskotek till hypotek (Ungdomsstyrelsens&lt;br&gt;utredningar 4, 1995).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket och Barn- och ungdomsdelegationen har under en&lt;br&gt;treårsperiod satsat på olika projekt för att öka ungdomars kunskaper,&lt;br&gt;engagemang och medvetande i rollen som konsumenter. En redovisning&lt;br&gt;av projekten har gjorts i Civildepartementets och Konsumentverkets&lt;br&gt;rapport Ung Konsument (1995).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna proposition redovisar regeringen sina förslag om den framtida&lt;br&gt;konsumentpolitikens mål och inriktning. Vi tar i propositionen inte upp&lt;br&gt;alla förslag som Konsumentpolitiska kommittén har lagt fram utan&lt;br&gt;begränsar oss till de frågor som vi anser har särskild betydelse för att en&lt;br&gt;aktiv konsumentpolitik skall kunna bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Konsumentpolitiken förr och nu&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En konsumentpolitik byggs upp&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentskyddet i Sverige har successivt breddats och fördjupats,&lt;br&gt;särskilt under de senaste drygt 20 åren. Ett stort antal lagar har införts.&lt;br&gt;Det har byggts upp särskilda statliga institutioner med konsumentpolitiska&lt;br&gt;uppgifter, såsom Konsumentverket/Konsumentombudsmannen (KO) och&lt;br&gt;Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Dessa myndigheter gör viktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insatser inom ett brett register, som innefattar bl.a. hushållens ekono- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;miska situation, produktsäkerhet, utbildning i konsumentfrågor,&lt;br&gt;marknadsöver-vakning och tvistlösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett statligt engagemang på konsumentområdet böljade växa fram på&lt;br&gt;1940-talet. Innan dess bars verksamheten främst upp av organisationer&lt;br&gt;av olika slag. Det första inslaget i en statlig konsumentpolitik kan infor-&lt;br&gt;mationsbyrån Aktiv hushållning sägas ha varit. Den skapades år 1940.&lt;br&gt;Verksamheten präglades naturligtvis av krigs- och kristiden. Ett grund-&lt;br&gt;läggande syfte var att genom upplysning och opinionsbildning lära&lt;br&gt;hushållen att effektivare utnyttja tillgängliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter tillkom ganska snart nya halv- eller helstatliga institutioner&lt;br&gt;med uppgifter på konsumentområdet. År 1944 bildades således Hemmens&lt;br&gt;forskningsinstitut av kvinnoorganisationer med stöd av näringslivet och&lt;br&gt;staten. Genom forskning om tekniska och ekonomiska problem skulle&lt;br&gt;hushållen få bättre kunskaper om hushållning med resurserna och om&lt;br&gt;rationalisering av hemarbetet. År 1951 tillkom Varudeklarationsnämnden&lt;br&gt;med syfte att utveckla varudeklarationer som vederhäftig upplysning till&lt;br&gt;konsumenterna vid köptillfället. Några år senare, år 1957, förstatligades&lt;br&gt;Hemmens forskningsinstitut och fick namnet Statens institut för konsu-&lt;br&gt;mentfrågor. Samma år bildades Statens konsumentråd. Rådet hade till&lt;br&gt;uppgift att samordna forskning inom konsumentvaruområdet, att främja&lt;br&gt;informationen till konsumenterna och att stödja konsumenternas intressen&lt;br&gt;i allmänhet. Rådet skulle också utarbeta riktlinjer för konsumentupp-&lt;br&gt;lysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1967 inleddes försöksverksamhet med lokal konsumentverksamhet&lt;br&gt;och året därpå, 1968, startades Allmänna reklamationsnämnden som en&lt;br&gt;försöksverksamhet vid Statens konsumentråd. Konsumenterna skulle&lt;br&gt;lättare kunna få rättelse vid tvister om köp. Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden blev egen myndighet år 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan sägas att konsumentorganens verksamhet fram&lt;br&gt;till slutet av 1950-talet framför allt var inriktad på att hjälpa hushållen&lt;br&gt;att utnyttja sina resurser så väl som möjligt. Med ett stigande välstånd&lt;br&gt;kom inriktningen vid senare delen av 50-talet att delvis ändras mot&lt;br&gt;provning av och upplysning om varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den fortlöpande välståndsutvecklingen tog sig uttryck i ett allt större&lt;br&gt;utbud av varor och tjänster, samtidigt som konsumenterna hade möjlig-&lt;br&gt;heter att köpa mer. Marknadsföring och distribution blev alltmer&lt;br&gt;komplexa. Dessa och andra faktorer medförde att konsumentens roll som&lt;br&gt;aktör på marknaden kom att uppmärksammas allt mer. Konsumentens&lt;br&gt;ställning behövde stärkas. Lagstiftning kom att användas som ett viktigt&lt;br&gt;medel, liksom inrättandet av nya organ med konsumentvårdande&lt;br&gt;uppgifter. Betydelsefulla inslag var här inrättandet av en särskild&lt;br&gt;konsumentombudsman (KO) år 1971 och tillkomsten av lagarna om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring (1970) och oskäliga avtalsvillkor (1971). År&lt;br&gt;1971 tillkom också Marknadsrådet - numera Marknadsdomstolen - med&lt;br&gt;uppgift att tillämpa de marknadsrättsliga lagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1972 års riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1972 antog riksdagen riktlinjer för en ny konsumentpolitik (prop.&lt;br&gt;1972:33, bet. 1972:NU4O, rskr. 1972:225). Det slogs fest att målet för&lt;br&gt;konsumentpolitiken skulle vara att stödja konsumenterna och förbättra&lt;br&gt;deras ställning på marknaden. Företagen skulle i ökad utsträckning svara&lt;br&gt;för informationen om olika produkter. Detta kunde ske genom bl.a.&lt;br&gt;varudeklarationer. Producentpåverkan var en viktig del av konsument-&lt;br&gt;politiken. I samband med att riktlinjerna antogs inrättades en ny myndig-&lt;br&gt;het - Konsumentverket - som central myndighet för konsumentfrågor.&lt;br&gt;Samtidigt avvecklades Statens konsumentråd, Statens institut för&lt;br&gt;konsumentfrågor och Varudeklarationsnämnden. År 1976 slogs Konsu-&lt;br&gt;mentverket och KO ihop. Riktlinjerna kom att bli vägledande för&lt;br&gt;konsumentpolitiken ända tills de avlöstes av nya riktlinjer genom ett&lt;br&gt;riksdagsbeslut år 1986.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett kännetecknande drag hos konsumentpolitiken under den här&lt;br&gt;perioden var att många lagar som skulle skydda konsumenterna kom till.&lt;br&gt;Lagstiftaren har här gått efter två vägar och skapat dels marknads-&lt;br&gt;rättsliga, dels civilrättsliga regler. Exempel på marknadsrättslig lagstift-&lt;br&gt;ning är marknadsföringslagen (1975:1418) och lagen (1994:1512) om&lt;br&gt;avtalsvillkor i konsumentförhållanden. Civilrättsliga konsuments-&lt;br&gt;kyddslagar är exempelvis konsumentköplagen (1990:932) och konsument-&lt;br&gt;tjänstlagen (1985:716). Det finns också lagar som innehåller både&lt;br&gt;näringsrättsliga och civilrättsliga bestämmelser, exempelvis konsument-&lt;br&gt;kreditlagen (1992:830) och konsumentförsäkringslagen (1980:38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningen av den marknad srättsliga lagstiftningen ligger på Konsu-&lt;br&gt;mentverket/KO och Marknadsdomstolen. De civilrättsliga lagarna&lt;br&gt;tillämpas av allmän domstol och Allmänna reklamationsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen efter år 1986&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1986 års riksdagsbeslut om nya riktlinjer för konsumentpolitiken innebar&lt;br&gt;att konsumentpolitiken skulle bli tydligare inriktad på hushållsekonomiska&lt;br&gt;frågor och då särskilt på hushållens baskonsumtion. Riktlinjerna innebar&lt;br&gt;inte något brott mot den tidigare utvecklingen utan snarare en bekräftelse&lt;br&gt;på 1972 års beslut, med vissa modifikationer. Målet att förbättra&lt;br&gt;konsumenternas ställning på marknaden fördes också vidare med en viss&lt;br&gt;justering. Målet för konsumentpolitiken blev således att stödja hushållen&lt;br&gt;i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsu-&lt;br&gt;menternas ställning på marknaden. Tre särskilt viktiga utvecklingslinjer&lt;br&gt;utpekades, nämligen att den lokala verksamheten skulle utvecklas, att&lt;br&gt;särskilt utsatta grupper skulle stödjas och att fler grupper i samhället&lt;br&gt;skulle engageras i konsumentpolitiken (prop. 1985/86:121 s. 14).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av den centrala verksamheten har insatserna på lokal nivå&lt;br&gt;fortlöpande breddats och utvecklats. En kommunal konsumentvägledning&lt;br&gt;har sedan böijan av 1970-talet vuxit fram i flertalet kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts var det organisationerna som stod för de första &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentpolitiska insatserna i vårt land. De frivilliga organisationernas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet är givetvis fortfarande mycket viktigt för konsumenterna. Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;Under senare år har flera nya organisationer bildats. Är 1992 bildades&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd, som är en paraplyorganisation för löntagarorga-&lt;br&gt;nisationer, konsumentkooperationen, pensionärsorganisationer m.fl.&lt;br&gt;Också sammanslutningar med enskilda konsumenter som medlemmar,&lt;br&gt;vissa med lokal anknytning, har kommit till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en hel mängd organisationer som har konsumentfrågor&lt;br&gt;som ett av flera inslag i sina program. I första hand syftar vi på&lt;br&gt;fackföreningsrörelsen, som traditionellt har haft ett starkt konsument-&lt;br&gt;politiskt engagemang, både på central nivå och lokalt. Men hit kan också&lt;br&gt;bl.a. flera kvinnoorganisationer räknas, liksom hushållningssällskap och&lt;br&gt;miljöorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagen och konsumenterna är marknadens viktigaste aktörer. Inom&lt;br&gt;näringslivet har förståelsen för konsumentfrågornas betydelse ökat.&lt;br&gt;Många branscher har fortlöpande utvecklat olika program för intern&lt;br&gt;reklambevaknig, reklamationshantering, tvistlösning och annan kundin-&lt;br&gt;riktad verksamhet, s.k. egenåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En utveckling som har blivit alltmer markerad under åren även på&lt;br&gt;konsumentpolitikens område är internationaliseringen. Flödet av varor&lt;br&gt;och tjänster över gränserna ökar och marknaderna blir alltmer integrerade&lt;br&gt;med varandra. Det internationella samarbetet på konsumentpolitikens&lt;br&gt;område har också kommit att utvecklas. Det gäller bl.a. det nordiska&lt;br&gt;samarbetet under Nordiska Ministerrådet. Det gäller i viss mån också det&lt;br&gt;globala samarbetet inom ramen för OECD. Men särskilt betydelsefullt på&lt;br&gt;senare tid är förstås samarbetet inom EES och nu EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kännetecknas dagens konsumentpolitik av en&lt;br&gt;mycket bred och mångfasetterad verksamhet. Den är inriktad på frågor&lt;br&gt;av både övergripande karaktär och som avser hjälp till enskilda&lt;br&gt;konsumenter. Många aktörer är verksamma. Det kan med rätta hävdas&lt;br&gt;att det svenska konsumentskyddet är välutvecklat. Det står sig mycket väl&lt;br&gt;vid en internationell jämförelse. I många avseenden har det tjänat som en&lt;br&gt;internationell förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det gäller nu att utforma en konsumentpolitik som tar hänsyn till de&lt;br&gt;förändringar som sker i Sverige och i vår omvärld. En betydelsefull&lt;br&gt;faktor är givetvis den ekonomiska utvecklingen och dess påverkan på&lt;br&gt;hushållen. Andra viktiga inslag är konkurrensen och avregleringen,&lt;br&gt;liksom förändringarna såväl på marknaden som hos de enskilda hushållen&lt;br&gt;till följd av ny teknik. En ytterligare omständighet är insikten om&lt;br&gt;konsumtionens samband med och påverkan på miljön. Sveriges med-&lt;br&gt;lemskap i EU kommer att påverka konsumenterna i hög grad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan faktor som påtagligt påverkar den framtida konsument-&lt;br&gt;politiken är internationaliseringen. Konsumentverksamheten har på flera&lt;br&gt;punkter utvecklats inom ramen för ett nordiskt samarbete. Regeringen&lt;br&gt;utgår från att det skall vara så också i framtiden. Men här kommer nu en&lt;br&gt;ytterligare dimension in i bilden. Genom medlemskapet i EU har den&lt;br&gt;nationella svenska konsumentverksamheten knutits samman med den som&lt;br&gt;bedrivs på gemenskapsnivå. Det ger oss tillfälle att påverka utvecklingen&lt;br&gt;av konsumentpolitiken också i ett europeiskt perspektiv men innebär &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också restriktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I följande avsnitt kommer vi att närmare gå in på de viktigaste&lt;br&gt;utgångspunkterna for den framtida konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utgångspunkter för konsumentpolitiken&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;4.1 Konsumenterna och välfärden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens ekonomiska politik syftar till att Sverige även i framtiden&lt;br&gt;skall vara ett välfärdsland där människor har arbete och de offentliga&lt;br&gt;finanserna är i balans. Det kräver kraftfulla insatser för ekonomisk&lt;br&gt;tillväxt, ökad sysselsättning och sanerade statsfinanser. För många&lt;br&gt;kommer de omedelbara effekterna av dessa åtgärder att bli kännbara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har lagt vikt vid att besparingarna skall drabba med-&lt;br&gt;borgarna så rättvist som möjligt. Besparingar på transfereringar, bidrag&lt;br&gt;och subventioner har så långt möjligt valts framför ytterligare ned-&lt;br&gt;skärningar i de sociala verksamheterna. Besparingsåtgärderna kommer&lt;br&gt;dock att påverka inkomsterna för många hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänstkommittén har i en studie (SOU 1994:139) försökt beskriva&lt;br&gt;vilka disponibla inkomster hushållen har. Kommitténs studie visar bl.a.&lt;br&gt;att antalet hushåll med en disponibel inkomst som understiger den av&lt;br&gt;Socialstyrelsen rekommenderade socialbidragsnormen har ökat med ca&lt;br&gt;160.OCX) under perioden 1991-1993. Hushåll med inkomster som ligger&lt;br&gt;mellan 1 och 1,5 gånger miniminivån har ökat med 140.000. När det&lt;br&gt;gäller familjetyper är det de ensamstående - med och utan barn - som&lt;br&gt;fått de största försämringarna räknat i ökning av andelen hushåll under&lt;br&gt;miniminivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa grupper, främst invandrare, ensamstående föräldrar och deras&lt;br&gt;barn samt ungdomar, fick redan under 1980-talet sina villkor försämrade.&lt;br&gt;Under 1990-talet har försämringen fortsatt för dessa grupper, samtidigt&lt;br&gt;som det tillkommit nya problem, framför allt relaterade till den höga&lt;br&gt;arbetslösheten. Boendesegregationen tenderar att öka, framförallt i&lt;br&gt;storstadsregionerna, liksom skillnaderna mellan rika och fattiga kommu-&lt;br&gt;ner när det gäller inkomster, utbildningsnivå, antalet arbetslösa m.m.&lt;br&gt;Man kan konstatera att den ekonomiska krisen har slagit hårdast i&lt;br&gt;områden och bland grupper som redan befinner sig i en utsatt position.&lt;br&gt;Bland dessa är många första och andra generationens invandrare.&lt;br&gt;Konsumentpolitiken kommer därför att få ökad betydelse som ett led i&lt;br&gt;fördelningspolitiken. En viktig uppgift blir att stödja särskilt utsatta&lt;br&gt;hushåll, t.ex. ungdomar, ensamstående med barn och invandrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera undersökningar som har gjorts under senare år visar att ungdoms-&lt;br&gt;generationen alltmer kommit att släpa efter den äldre generationen vad&lt;br&gt;gäller välfärdsnivå. De återkommande konsumtionstudier som genomförts&lt;br&gt;antyder att det finns en fördröjningseffekt när det gäller konjuktur-&lt;br&gt;förändringars påverkan på ungdomars inkomster och utgifter. Det finns&lt;br&gt;också tecken på att de negativa effekterna av en lågkonjuktur blir större&lt;br&gt;för ungdomar från lägre socialgrupper. En möjlig förklaring är att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föräldrar som har ekonomiska förutsättningar i det längsta försöker stödja Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;sina barns och tonåringars konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett mått på hushållens välfärd är storleken av den privata konsum-&lt;br&gt;tionen. Denna motsvarar i dag mer än hälften av bruttonationalprodukten.&lt;br&gt;Jämfört med år 1980 var den privata konsumtionen ca 16 % högre år&lt;br&gt;1990. Utvecklingen har svängt betydligt under senare år. Under början&lt;br&gt;av 1980-talet föll hushållens disponibla reala inkomster med ca 7 %.&lt;br&gt;Därefter vände konsumtionen. Ökningen var störst under åren 1986 och&lt;br&gt;1987. Detta möjligjordes bl.a. av avregleringen på kreditmarknaden och&lt;br&gt;den kraftiga ökningen av hushållens upplåning. Under mitten av 1980-&lt;br&gt;talet blev hushållen en allt viktigare kundgrupp för kreditinstituten.&lt;br&gt;Marknadsföringen av krediter inriktade på privatpersoner blev allt&lt;br&gt;intensivare. Hushållens stora skuldsättning har under de senaste åren varit&lt;br&gt;ett viktigt område för konsumentpolitiska insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1990-talet har den privata konsumtionen utvecklats betydligt&lt;br&gt;svagare och beräknas ha minskat med fyra procent fram t.o.m. år 1993.&lt;br&gt;En förklarande faktor till denna svaga utveckling är att hushållens&lt;br&gt;sparande har varit kraftig de senast åren. Mellan åren 1989 och 1993&lt;br&gt;höjdes sparkvoten - dvs. nettosparandet i förhållande till den disponibla&lt;br&gt;inkomsten - från -4,9 % till 7,8 %. Utvecklingen har medfört att hus-&lt;br&gt;hållens finansiella förmögenhet ökat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 1 Hushållens sparkvot. Nettosparande i relation till disponibel&lt;br&gt;inkomst&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-2.png" style="width:266pt;height:175pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källor: Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den privata konsumtionens sammansättning har också förändrats markant&lt;br&gt;under de senaste decennierna. Konsumtionen av tjänster ökade med&lt;br&gt;nästan 20 % mellan år 1980 och 1992. Ökningen var dubbelt så stor som&lt;br&gt;för konsumtion av varor. I dag svarar tjänsterna för ca 44 % av den&lt;br&gt;totala privata konsumtionen. Den privata konsumtionen av hälso- och&lt;br&gt;sjukvård har ökat snabbt, om än från en låg nivå. Också konsumtionen&lt;br&gt;av olika ffitidstjänster och transporter har ökat. Detsamma gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumtionen av kläder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen räknar nu med att behovet för hushållen att ha ett be- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;tydande sparande har avtagit, vilket styrks av att utlåningen till hushållen&lt;br&gt;stabiliserats under år 1994 efter att ha minskat i två år. Konsumtions-&lt;br&gt;utvecklingen dämpas av den nödvändiga budgetkonsolideringen. Detta&lt;br&gt;gäller speciellt under år 1995 då de realt disponibla inkomsterna beräknas&lt;br&gt;minska med ca 2,4 %, trots en förväntad ökning av löneinkomsterna&lt;br&gt;genom att sysselsättningen ökar. Sammantaget förväntas den privata&lt;br&gt;konsumtionen förbli oförändrad år 1995 och öka med en procent under&lt;br&gt;år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 2 Hushållens privata konsumtion (1991 års priser)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-3.png" style="width:271pt;height:178pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Källor: Konjunkturinstitutet, Statistiska centralbyrån, Finansdepartementet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1995 års långtidsutredning (SOU 1995:4) redovisas ett basscenario for&lt;br&gt;den svenska ekonomin fram till år 2010. Basscenariet är inte en prognos,&lt;br&gt;utan ett försök att åskådliggöra vad några antaganden om grundläggande&lt;br&gt;faktorer under perioden 1990-2010 skulle betyda för utvecklingen.&lt;br&gt;Beräkningarna utgår från ett antal förutsättningar. Bland dessa förut-&lt;br&gt;sättningar ingår t.ex. prognoser för hur produktiviteten ökar, hur&lt;br&gt;världsmarknaden utvecklas, hur arbetslösheten utvecklas liksom hur&lt;br&gt;bruttosparandet och den offentliga konsumtionen förändras under&lt;br&gt;perioden. Om dessa antaganden infrias kommer BNP att växa med 2,0&lt;br&gt;% per år under perioden 1994-2010. Dessa tal ligger i nivå med 1970-&lt;br&gt;och 1980-talens siffror, men är betydligt lägre än 1950- och 1960-talens.&lt;br&gt;Under samma tid skulle den privata konsumtionen kunna öka med 1,9%&lt;br&gt;om året. Detta innebär att konsumtionen per capita ökar med 30 % från&lt;br&gt;1994 till 2010. Långtidsutredningen tror att bara en mindre del av detta&lt;br&gt;utrymme kommer att användas för att betala en ökad konsumtion av&lt;br&gt;tjänster som i dag är skattefinansierade. Samtidigt minskar den&lt;br&gt;genomsnittliga arbetstiden med knappt fem procent. Välståndsökningen&lt;br&gt;tas inte enbart ut i ökad konsumtion. Den privata konsumtionen förutsätts&lt;br&gt;växa betydligt snabbare än den offentliga, vilket gör att dess andel av den&lt;br&gt;totala konsumtionen uppgår till drygt 70 % år 2010.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens konsumtions- och sparbeteende styrs i hög grad av deras Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;förväntningar om framtiden. Hushållen måste i sitt handlande väga in&lt;br&gt;risken för att den disponibla inkomsten skall reduceras genom arbetslös-&lt;br&gt;het, skattehöjningar eller minskade transfereringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den situation konsumenterna befinner sig i och hur konsumtionen&lt;br&gt;förväntas komma att utvecklas är en grundläggande utgångspunkt för de&lt;br&gt;konsumentpolitiska insatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 Internationaliseringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den internationella utvecklingen och samarbetet påverkar i allt högre&lt;br&gt;grad situationen for enskilda medborgare. Det gäller både på det&lt;br&gt;nordiska, europeiska och globala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige är sedan den 1 januari 1995 medlem i Europeiska unionen (EU).&lt;br&gt;Medlemskapet innebär bl.a. att Sverige blir en del av en gemensam&lt;br&gt;marknad med i princip fri rörlighet över gränserna för människor,&lt;br&gt;tjänster, varor och kapital. Den gemensamma marknaden innebär ett&lt;br&gt;större utbud av varor och tjänster. I regeringsförklaringen den 7 oktober&lt;br&gt;1994 uttalades att Sverige skall bidra till en förstärkning av konsumenter-&lt;br&gt;nas ställning i Europa vad gäller varornas och tjänsternas pris, kvalitet&lt;br&gt;och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken inom EU har på gemenskapsnivå inte samma&lt;br&gt;bredd, djup och tradition som den i Sverige. Efter en ganska trög start&lt;br&gt;i mitten av 1970-talet har dock takten i det konsumentpolitiska arbetet&lt;br&gt;ökat. EG:s första konsumentpolitiska program antogs år 1975.&lt;br&gt;Programmet slog fäst vissa grundläggande rättigheter för konsumenterna,&lt;br&gt;varav en gällde skyddet för hälsa och säkerhet, en annan skyddet av&lt;br&gt;ekonomiska intressen och en tredje rätten till reklamation och skadestånd.&lt;br&gt;Programmet gav få synliga resultat men utgjorde startskottet för ett&lt;br&gt;omfettande utredningsarbete. De angivna rättigheterna fördes vidare i&lt;br&gt;EG:s andra konsumentpolitiska program, som antogs år 1981.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1985 kom en s.k. vitbok med en lista över de åtgärder som skulle&lt;br&gt;vidtas inför förverkligandet av den inre marknaden den 1 januari 1993.&lt;br&gt;Av stor vikt för konsumentpolitiken blev den nya harmoniseringsmetoden&lt;br&gt;(New Approach). Den innebar en kraftig förenkling av arbetet med&lt;br&gt;produktsäkerhet. Tidigare hade de EG-direktiv som gällde produkters&lt;br&gt;utformning innehållit detaljerade tekniska krav. Nu formulerade EG&lt;br&gt;endast de väsentligaste produktsäkerhetskraven, medan utformningen av&lt;br&gt;detaljregler överlämnades till de europeiska standardiseringsorganen&lt;br&gt;(CEN, CENELEC och ETSI). Detta gav svenska intressen möjlighet att&lt;br&gt;påverka säkerhetskraven eftersom vi, via den svenska standardiseringsor-&lt;br&gt;ganisationen, redan då var fullvärdiga medlemmar i de internationella&lt;br&gt;standardiseringsorganen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom enhetsakten år 1987 beslutades om ett tillägg till Romfördraget.&lt;br&gt;I en ny artikel 100a slogs uttryckligen fest att kommissionens förslag i&lt;br&gt;fråga om hälsa, säkerhet, miljö och konsumentfrågor skall utgå från en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hög skyddsnivå. År 1990 antogs det första treårsprogrammet för åren Prop. 1994/95:000&lt;br&gt;1990-1992.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Maastrichtfördraget om Europeiska unionen infördes en särskild&lt;br&gt;artikel om konsumentskydd i Romfördraget. Enligt artikel 129a skall&lt;br&gt;gemenskapen således medverka till att konsumentskyddet uppnår en hög&lt;br&gt;nivå. Åtgärder skall vidtas som stöder och kompletterar den politik som&lt;br&gt;medlemsländerna bedriver för att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet&lt;br&gt;och ekonomiska intressen samt för att ge konsumenterna fullgod&lt;br&gt;information. Det slås vidare fest att de åtgärder som EU vidtar inte skall&lt;br&gt;hindra något medlemsland att behålla eller införa strängare&lt;br&gt;skyddsåtgärder, förutsatt att dessa är i överensstämmelse med fördraget&lt;br&gt;och att EG-kommissionen informeras om dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt andra konsumentpolitiska treårsprogram för perioden 1993-1995&lt;br&gt;omfettar kommissionens prioriteringar konsumentinformation, förbättrat&lt;br&gt;samråd med EU:s konsumentråd, tillgång till domstolsprövning samt&lt;br&gt;finansiella tjänster. Programmet pekar också på att det finns ett nära&lt;br&gt;samband mellan konsumentpolitik och miljöpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men fortfarande måste konsumentfrågorna anses ha förhållandevis låg&lt;br&gt;status inom unionen. Det blir en viktig uppgift för alla aktörer inom&lt;br&gt;konsumentpolitiken att hävda nordiska och svenska intressen samt att&lt;br&gt;driva på för ökat konsumentinflytande och förbättrat konsumentskydd i&lt;br&gt;Europa. Nordiska och svenska erfarenheter och lösningar kommer att&lt;br&gt;lyftas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av EES-avtalet och nu EU-medlemskapet ökar den gräns-&lt;br&gt;överskridande handeln och konkurrensen. Man bör kunna räkna med att&lt;br&gt;detta leder till att priserna kan pressas och att konsumenterna får tillgång&lt;br&gt;till ett större utbud av varor och tjänster. En uppgift för konsument-&lt;br&gt;politiken blir att följa upp att de vinster som den ökande konkurrensen&lt;br&gt;förväntas ge verkligen förs vidare till konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en följd av upprättandet av den inre marknaden kan det finnas risk&lt;br&gt;för att däliga och farliga varor kommer in i Sverige. Marknadskontrollen&lt;br&gt;måste därför förstärkas. Detta gäller både för varuområden där Konsu-&lt;br&gt;mentverket utövar tillsyn liksom för produktgrupper som ligger under&lt;br&gt;andra myndigheters ansvarsområde. Livsmedel, leksaker, bamomsoigs-&lt;br&gt;produkter och elartiklar är exempel på områden där konsumentskyddet&lt;br&gt;ställer krav på en kraftfull insats av marknad skontroll. Styrelsen för&lt;br&gt;teknisk ackreditering (SWEDAC) har nyligen inrättat ett marknadskon-&lt;br&gt;trollråd för att samordna marknadskontrollen mellan olika myndigheter.&lt;br&gt;Kraven på den nationella marknadsbevakningen på andra områden ökar&lt;br&gt;också. Det gäller inte minst det ökade flödet av reklam och då särskilt&lt;br&gt;TV-reklam som kan vara påträngande. Det är en viktig uppgift för&lt;br&gt;konsumentpolitken att analysera innebörden av utvecklingstendenserna&lt;br&gt;och aktivt verka för att problemen förebyggs eller undanröjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Deltagandet i det europeiska standardiseringsarbetet ökar i betydelse.&lt;br&gt;Det gäller både för Konsumentverket och för konsumentorganisationerna.&lt;br&gt;EG:s nya metod för harmonisering av tekniska regler (New Approach)&lt;br&gt;innebär, som vi redan har nämnt, att säkerhetskrav på varor allt mer har&lt;br&gt;kommit att festställas av de europeiska standardiseringsorganen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma marknaden kan även ställa konsumenterna inför&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra svårigheter. Marknaden blir mer svåröverskådlig. Kommissionen Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;anser att konsumentinformationen fortfarande är otillräcklig. I den nya&lt;br&gt;treårsplanen fäster man därför stort avseende vid informationsfrågorna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett antal konsumentinformationskontor har upprättats i gränsområden&lt;br&gt;mellan olika länder med uppgift att tillhandahålla information om&lt;br&gt;erbjudanden, priser, gällande lagstiftning och andra förhållanden i&lt;br&gt;regionen på båda sidor om gränsen. Miljömärkning samt pris- och&lt;br&gt;kvalitetsöversikter nämns som andra viktiga informationskällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gränsöverskridnade handeln kan också ge upphov till andra frågor&lt;br&gt;som måste lösas. Man kan förutse att antalet tvister mellan en näringsid-&lt;br&gt;kare i ett land och en konsument från ett annat land kommer att öka. Det&lt;br&gt;reser krav på möjligheten att lösa tvister av sådana slag på ett billigt,&lt;br&gt;enkelt och snabbt sätt. I kommissionens treårsprogram framhålls att man&lt;br&gt;skall försöka att säkerställa ett effektivt skydd för konsumenternas rät-&lt;br&gt;tigheter, som innebär att man skapar förlikningsförfaranden utanför dom-&lt;br&gt;stolarna och tillgång till domstolsprövning för konsumentorganisationer.&lt;br&gt;En ytterligare fråga rör information till konsumenterna om förhållanden&lt;br&gt;som har betydelse vid gränsöverskridande handel, alltifrån sådant som&lt;br&gt;gäller utbud och prisförhållanden till frågor om vilket lands lag som är&lt;br&gt;tillämplig om det uppstår tvister, liksom var tvister kan lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemskapet kommer sannolikt att innebära en ökad konkurrens och&lt;br&gt;ett ökat varuutbud på den svenska livsmedelsmarknaden. Behovet av&lt;br&gt;livsmedelskontroll ökar. Konsumenterna behöver också tydligare&lt;br&gt;varumärkning och information om hur medlemskapet påverkar t. ex.&lt;br&gt;kvalitén på livsmedel. Konsumenter med behov av särskilt stöd, t.ex.&lt;br&gt;allergiker, måste särskilt uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen och avregleringen är långt framskriden när det&lt;br&gt;gäller marknaderna för finansiella tjänster. För att konsumenterna skall&lt;br&gt;ha reella möjligheter att dra fördel av detta måste vissa frågor lyftas&lt;br&gt;fram. Kommissionen pekar på att ett förbättrat konsumentskydd vad&lt;br&gt;gäller finansiella tjänster bör prioriteras. Effektiva gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningar är t.ex. en förutsättning för konsumenternas förtroende för&lt;br&gt;den inre marknaden. Också frågan om ansvar i samband med använd-&lt;br&gt;ningen av bankkort poängteras. Det finns emellertid en rad andra&lt;br&gt;finansiella tjänster som redan erbjuds eller kommer att erbjudas konsu&lt;br&gt;menter genom gränsöverskridande marknadsföring eller via utländska&lt;br&gt;bankers och försäkringsbolags etableringar i Sverige. Sammantaget&lt;br&gt;kommer bl.a. behovet av information om finansiella tjänster till konsu&lt;br&gt;menter att öka. Detta gäller såväl tillgången till jämförbar information&lt;br&gt;om priser och andra villkor som underlättar bra val som bra produktin-&lt;br&gt;formation om väsentliga villkor för tjänsten. En viktig förutsättning för&lt;br&gt;att konsumenterna skall gynnas av att det internationella utbudet av&lt;br&gt;finansiella tjänster är vidare ett utökat samarbete i fråga om marknads-&lt;br&gt;bevakning vid sidan av samarbetet om normgivning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledande för det nordiska samarbetet på konsumentområdet har varit&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de handlingsprogram som har antagits av konsumentministrama inom Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;ramen för Nordiska Ministerrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fjärde handlingsprogrammet antogs av konsumentministrama i&lt;br&gt;januari 1994. Det avviker från det närmast föregående främst genom en&lt;br&gt;starkare satsning på internationella firågor, särskilt sådana med en&lt;br&gt;Europadimension. I programmet framhålls att det är en huvuduppgift för&lt;br&gt;det nordiska konsumentpolitiska samarbetet att utöva största möjliga&lt;br&gt;inflytande på den europeiska utvecklingen på området. De nordiska&lt;br&gt;länderna har vidare ambitionen att spela en aktiv roll i samband med&lt;br&gt;utvecklingen i Östeuropa. Handlingsprogrammet genomförs i praktiken&lt;br&gt;genom bl.a. projekt för exempelvis samordning av regel- och kontrollsys-&lt;br&gt;tem, forsknings- och utredningsverksamhet samt informationsututbyte. I&lt;br&gt;handlingsprogrammet omnämns en rad områden som t.ex prövning av&lt;br&gt;gränsöverskridande tvister i reklamationsnämnder, konsumentinforma-&lt;br&gt;tionen, förstärkt konsumentundervisning, marknadsövervakning och&lt;br&gt;kontroll, arbetsfördelning mellan provningsorganen samt konsumentin-&lt;br&gt;flytandet i standardiseringsfrågoma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande övergripande mål gäller för det nordiska samarbetet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att förbättra konsumenternas rättsliga och ekonomiska ställning samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;deras hälsa och säkerhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att tillgodose konsumenternas krav på miljöhänsyn,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att utvidga och bredda konsumentforskningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- att delta i och påverka den europeiska utvecklingen på konsumentom&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I programmet konstateras vidare att sambandet mellan miljö- och&lt;br&gt;konsumentpolitik har blivit allt starkare. Ministerrådet kommer bl.a. att&lt;br&gt;aktivt arbeta för att konsumentutbildningen och informationen om&lt;br&gt;miljöfrågor stärks och att öka konsumenternas möjlighet till inflytande på&lt;br&gt;miljöpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt programmet är behovet av konsumentforskning stort och&lt;br&gt;ministerrådet avser att utarbeta ett nordiskt konsumentpolitiskt forsk-&lt;br&gt;ningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År 1989 beslutade konsumentministrama om en gemensam nordisk&lt;br&gt;positiv miljömärkning - den s.k. svanen. I dag finns kriterier för en rad&lt;br&gt;produktgrupper, och omkring 700 miljömärkta produkter finns på den&lt;br&gt;nordiska marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övrigt samarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det internationella samarbetet på konsumentområdet är dock inte&lt;br&gt;begränsat till Norden och EU-området. Förenta Nationerna antog år 1985&lt;br&gt;en konsumentpolitisk resolution. I den uppmanas regeringarna att&lt;br&gt;utveckla, stärka och upprätthålla en kraftfull konsumentpolitik. OECD&lt;br&gt;(Organisation för Economic C ooperation and Development) som skall&lt;br&gt;verka för bästa möjliga ekonomiska tillväxt, sysselsättning och levnads-&lt;br&gt;standard har en konsumentkommitté. Viktiga firågor som kommittén&lt;br&gt;behandlar rör produksäkerhet, gränsöverskridande handel och ny teknik.&lt;br&gt;WTO (World Trade Organisation) är en nyupprättad världshandels- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;organisation som ersätter GATT (General Agreement on Trade and&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tariffs). Genom WTO kommer det internationella handelspolitiska Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;regelsystemet att stärkas. Det leder till fördelar för konsumenterna genom&lt;br&gt;ökad frihandel och ökad konkurrens. FN-samarbetet på miljöområdet är&lt;br&gt;också viktigt för konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.3 Konkurrens och avreglering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har under lång tid drivit en handelspolitik som skall värna om&lt;br&gt;och öka frihandeln. Detta har i princip gynnat de svenska konsumenter-&lt;br&gt;na. EES-avtalet, EU-medlemskapet och GATT-avtalet underlättar det&lt;br&gt;fria flödet av varor, tjänster och kapital och bör därigenom öka konkur-&lt;br&gt;rensen på den svenska marknaden. Vi har redan berört hur internationali-&lt;br&gt;seringen påverkar konsumenterna i andra avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem som uppmärksammats under flera år är att den kon-&lt;br&gt;kurrensutsatta sektorn utgör en liten del av den svenska ekonomin. Flera&lt;br&gt;åtgärder har därför vidtagits för att öka konkurrensen på framförallt&lt;br&gt;skyddade hemmamarknader. En kraftfullare konkurrenslag (1993:20),&lt;br&gt;som bygger på EG:s konkurrensregler, trädde i kraft den 1 juli 1993.&lt;br&gt;Lagen innehåller förbud mot konkurrensbegränsande samarbete och&lt;br&gt;missbruk av dominerande ställning. Företag som bryter mot förbuden kan&lt;br&gt;få betala höga konkurrensskadeavgifter. Lagen skall främja en effektiv&lt;br&gt;konkurrens inom näringslivet och skapa sådana förhållanden på markna-&lt;br&gt;den som ger konsumenterna tillgång till varor och tjänster på så&lt;br&gt;förmånliga villkor som möjligt. Det gäller framförallt priset, kvaliteten&lt;br&gt;och utbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sambandet mellan Sveriges problem med långsiktig tillväxt och&lt;br&gt;effekterna av vissa offentliga regleringar uppmärksammades redan under&lt;br&gt;1980-talet, då flera avregleringar gjordes i syfte att skapa tillväxt i&lt;br&gt;ekonomin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid en diskussion om konsumenternas intressen inom olika sam-&lt;br&gt;hällssektorer är de områden som svarar för en stor del av konsumenter-&lt;br&gt;nas utgifter naturligen av särskilt intresse. Hit hör boende, mathållning,&lt;br&gt;kläder och transporter. Dessa områden har i varierande grad avreglerats.&lt;br&gt;Den offentliga tjänsteproduktionen har under senare år skett även i andra&lt;br&gt;former än den traditionella förvaltningsformen exempelvis entreprenader,&lt;br&gt;beställar-utförarmodeller, resultatenheter, privatisering samt genom&lt;br&gt;kooperativa och ideella lösningar. Syftet med åtgärderna har framförallt&lt;br&gt;varit att få ett mer diffentierat utbud av tjänster samt lägre priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De snabba förändringarna i kommuner och landsting har dock gett&lt;br&gt;upphov till en diskussion om konsekvenserna för medborgarna. I&lt;br&gt;samband med behandlingen av regeringens proposition 1993/94:188 om&lt;br&gt;lokal demokrati uttalade riksdagen (bet,1993794:KU40) att en samlad&lt;br&gt;uppföljning och utvärdering borde göras av de omfattande förändringar&lt;br&gt;och reformer som har genomförts inom den kommunala verksamheten.&lt;br&gt;Regeringen har därför, i enlighet med riksdagens önskemål, beslutat att&lt;br&gt;tillsätta en parlamentarisk utredning for en sådan uppföljning&lt;br&gt;(dir. 1994:151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsekvenserna för konsumenterna av avregleringama varierar. Så&lt;br&gt;kommer t.ex. reformeringen på elmarknaden till en början sannolikt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betyda mest för stora köpare. Förmånliga inköpsvillkor för eldistribu- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;tionsföretagen kan dock komma även småförbrukama tillgodo i nästa led.&lt;br&gt;Andra avregleringar kan leda till höjda priser och avgifter för konsumen-&lt;br&gt;terna i vart fall på kort sikt. Åter andra avregleringar kan leda till&lt;br&gt;strukturförändringar i distributionssystemen. När utbudet styrs på&lt;br&gt;marknadens villkor kan tillgången på service minska och priserna öka,&lt;br&gt;framförallt i glesbygd. Likaså kan, om direkt konkurrens saknas,&lt;br&gt;offentliga monopol komma att ersättas av privata med sämre utbud och&lt;br&gt;högre priser som följd. Avreglering av de tekniska försörjningssystemen&lt;br&gt;medför särskilda problem, eftersom konsumenternas ställning på dessa&lt;br&gt;marknader är svag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknaderna för finansiella tjänster har under senare år avreglerats&lt;br&gt;successivt i takt med ökad internationalisering. För konsumenterna har&lt;br&gt;fördelarna av detta varit påtagliga vad gäller tillgång till ett ökad utbud.&lt;br&gt;Men de strukturella förändringar av marknaderna som den ökade&lt;br&gt;konkurrensen medfört har inte enbart varit av godo. Den effektivisering&lt;br&gt;och förändring av verksamheten som genomförs i t.ex. banker och&lt;br&gt;försäkringsbolag av konkurrensskäl fordrar uppmärksamhet från&lt;br&gt;konsumentsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De behov som finansiella tjänster i form av försäkringar, sparformer,&lt;br&gt;betaltjänster och viss finansiering svarar mot är grundläggande för&lt;br&gt;hushållen. Brister i dessa tjänster eller i informationen om tjänstens&lt;br&gt;omfattning och innebörd kan ha betydande negativa effekter för ett&lt;br&gt;enskilt hushålls hela ekonomi. De ändrade förutsättningar som&lt;br&gt;avregleringen av marknaderna för finansiella tjänster innebär för&lt;br&gt;konsumenterna har hittills uppmärksammats genom att konsumenternas&lt;br&gt;ställning i samband med kretidgivning stärkts. Detta har skett genom&lt;br&gt;införandet av konsumentkreditlagen (1992:830) och skuldsaneringslagen&lt;br&gt;(1994:334). Utöver detta pågår för närvarande lagstiftningsarbete rörande&lt;br&gt;ett flertal finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregleringen och även den finansiella krisen under 1990-talets första&lt;br&gt;år har medfört att ett flertal myndigheter och andra organ har arbetat mer&lt;br&gt;intensivt med konsumentfrågor inom det finansiella området. En&lt;br&gt;bankavdelning inrättades vid Allmänna reklamationsnämnden år 1990.&lt;br&gt;Efter förebild av Konsumenternas Försäkringsbyrå startade Konsumen-&lt;br&gt;ternas Bankbyrå sin verksamhet år 1994. Byrån har till uppgift att&lt;br&gt;informera, vägleda och hjälpa konsumenter i frågor som rör finansiella&lt;br&gt;tjänster med anknytning till främst banker och kreditmarknadsbolag.&lt;br&gt;Huvudmän för byrån är Finansinspektionen, Konsumentverket och&lt;br&gt;Svenska Bankföreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis kan konstateras att den konkurrens som av-&lt;br&gt;regleringen ger utrymme för ställer större krav på medborgarna. I takt&lt;br&gt;med avregleringen öppnas nya marknader där medborgarna förväntas att&lt;br&gt;agera som konsumenter. Förändringarna i den offentliga sektorn ger&lt;br&gt;också upphov till samma slags konsumentproblem som uppkommer på&lt;br&gt;andra områden. Det kan samtidigt konstateras att en följd av avreglering-&lt;br&gt;en är att den marknadssrättsliga lagstiftningen automatiskt blir tillämplig&lt;br&gt;på nya områden när verksamheten bedrivs av näringsidkare. Det gäller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock endast till viss del. I många situationer kan det dessutom vara oklart&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i vad mån ett statligt eller kommunalt organ uppträder som näringsidkare Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;och om marknads- och avtalsrättsliga regler gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägen uppgift för den framtida konsumentpolitiken att&lt;br&gt;uppmärksamma problem av det slag som nu har berörts och vidta&lt;br&gt;åtgärder så att brukarintressena tas till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För konsumenterna är det också viktigt att regler inte i onödan skapar&lt;br&gt;hinder och flaskhalsar i produktionen och distributionen, så att varor och&lt;br&gt;tjänster blir dyrare. Mot slutet av 1980-talet startades ett program för god&lt;br&gt;regelkvalitet och för konsekvensanalyser av olika regelsystem. Vad det&lt;br&gt;nu gäller är att framöver på ett mer effektivt och handfast sätt förverkliga&lt;br&gt;detta program. Särskilt viktigt är att så långt möjligt undvika att&lt;br&gt;regelsystemen försvårar för eller hindrar de små och medelstora&lt;br&gt;företagen att etablera sig och att växa. Regler skall inte i onödan&lt;br&gt;snedvrida konkurrensen, leda till handelshinder eller skapa alltför höga&lt;br&gt;kostnader för företagen. Sådant får alltid i slutänden betalas av konsu-&lt;br&gt;menterna. Därför tillämpas nu i regeringskansliet ett system för&lt;br&gt;metodisk granskning av de regler som berör företag för att motverka&lt;br&gt;onödiga kostnader. Bl.a. omfattar systemet praktiska konsekvensanalyser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.4 Nya service- och informationssystem&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;AUmänt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samhället pågår en snabb utveckling och utbyggnad av metoderna för&lt;br&gt;tele- och datakommunikation. När det gäller varu- och tjänstesektorn har&lt;br&gt;nya former för reklam, marknadsföring och distribution vuxit fram bl.a.&lt;br&gt;som en följd av internationaliseringen. Numera förekommer t.ex. reklam&lt;br&gt;både i TV och radio, liksom nya distributionsformer som exempelvis s.k.&lt;br&gt;TV-shopping, fax och kommunikation via datorer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågor om tillgänglighet till varor och tjänster har avgörande betydelse&lt;br&gt;för konsumenternas välfärd. Nya service- och informationssystem tas i&lt;br&gt;bruk, såsom automater för sedeluttag och olika biljettautomater.&lt;br&gt;Tågbiljett kan exempelvis i dag på många håll köpas i automat. Även&lt;br&gt;upplysningar om tågavgångar från den ort där man befinner sig kan fås&lt;br&gt;genom att man knappar in vissa data på en terminal. Det finns både&lt;br&gt;fördelar och nackdelar med den nya tekniken. Konsumentverket och&lt;br&gt;Handikappinstitutet redovisar i rapporten Service på lika villkor hur&lt;br&gt;informationsteknologin kan innebära såväl problem som möjligheter för&lt;br&gt;många människor, bl.a. äldre och handikappade. Tekniken kan underlätta&lt;br&gt;tillvaron för många människor, exempelvis genom att vissa tjänster kan&lt;br&gt;ombesörjas från hemmet, såsom banktjänster av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information om offentlig verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsteknologin påverkar inte enbart konsumenternas vardag när&lt;br&gt;det gäller varor och tjänster som bjuds ut på den privata marknaden utan&lt;br&gt;även tjänster inom offentlig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framtidens medborgare kommer i allt större utsträckning att vilja&lt;br&gt;påverka den offentliga sektorns tjänster i egenskap av brukare. En &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utvecklad demokrati och ett levande medborgarskap bygger på en aktiv Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;dialog mellan medborgare, förtroendevalda och myndigheter. En&lt;br&gt;väsentlig del av denna dialog är att medborgarna får tillgång till&lt;br&gt;information om den offentliga verksamheten, offentliga handlingar samt&lt;br&gt;information om beslut som fattas. Det förutsätter också att medborgarna&lt;br&gt;kan orientera sig i samhället och vet vart man skall vända sig för att få&lt;br&gt;mera information om verksamheterna och få kunskaper om sina&lt;br&gt;rättigheter och skyldigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här kan nämnas den utveckling som sker med s.k. publika terminaler&lt;br&gt;vilket innebär att medborgarna i allt större utsträckning själva skall kunna&lt;br&gt;lämna och få uppgifter elektroniskt. Det kan ske via medborgarterminaler&lt;br&gt;eller informationskiosker som finns utplacerade på medborgarkontor,&lt;br&gt;bibliotek, postkontor, sjukhus m.fl. offentliga platser. Det skall även&lt;br&gt;kunna ske via hem-PC med komunikationsmöjligheter. Därigenom skall&lt;br&gt;medborgarna kunna utväxla information och meddelanden och få enklare&lt;br&gt;ärenden expedierade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;IT-kommissionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen tillkallat en kommission, den s.k. IT-kommissio-&lt;br&gt;nen (dir. 1995:1), som skall främja en bred användning av informations-&lt;br&gt;teknik i samhället. IT-kommissionen skall även lämna förslag om hur&lt;br&gt;användarnas intressen kan tas tillvara inom ramen för strävan att&lt;br&gt;åstadkomma en så bred användning av informationsteknik som möjligt.&lt;br&gt;Den skall också belysa vilka följder som utnyttjandet av informations-&lt;br&gt;teknik kan få i samhällslivet i vid mening. Kommissionen skall analysera&lt;br&gt;och värdera effekterna av att tillverkare och användare av utrustning och&lt;br&gt;programvaror m.m. kan ha delvis olika utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommissionen skall föreslå åtgärder som motverkar att den nya&lt;br&gt;tekniken leder till ökade klyftor i samhället till följd av att vissa grupper&lt;br&gt;inte är delaktiga i IT-utvecklingen. Särskilt skall tendenserna till&lt;br&gt;könsskillnader uppmärksammas. Kommissionen skall också uppmärk-&lt;br&gt;samma behov av åtgärder för att funktionshindrade skall få en likvärdig&lt;br&gt;tillgång till nya IT-tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktiven betonas att medborgarnas tillgång till information om den&lt;br&gt;verksamhet som bedrivs i offentlig regi är betydelsefull för utvecklingen&lt;br&gt;av demokratin. Kommissionen skall bl.a. föreslå åtgärder som främjar en&lt;br&gt;ökad tillgänglighet till databaser och datanät.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.5 Konsumtion och miljö&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen beslutade år 1993 med bred parlamentarisk enighet att&lt;br&gt;godkänna regeringens förslag till riktlinjer för en kretsloppsanpassad&lt;br&gt;samhällsutveckling (prop. 1992/93:180, bet. 1992/93:JoU14, rskr.&lt;br&gt;1992/93:344). Riktlinjerna innebär att generellt för miljöpolitiken skall&lt;br&gt;gälla att alla beslut skall vara inriktade mot ett kretsloppssamhälle.&lt;br&gt;Genom ändring i renhållningslagen (1974:596) har regeringen be-&lt;br&gt;myndigats att meddela föreskrifter om producentansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana föreskrifter finns i dag för förpackningar, returpapper och däck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt dessa skall företagen ansvara för att ta hand om de uttjänta Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;varorna eller förpackningarna samt i viss utsträckning för att de&lt;br&gt;återanvänds eller återvinns. Detta kommer att innebära en helt ny&lt;br&gt;inriktning för varuproduktionen. Producenterna måste hädanefter vid&lt;br&gt;produktutvecklingen beakta varans hela livscykel, inklusive dess&lt;br&gt;hantering efter slutlig användning. Konsumenten kommer därmed i&lt;br&gt;framtiden att möta produkter med ny, miljöanpassad utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har nyligen i en skrivelse till riksdagen Miljön vårt gemen-&lt;br&gt;samma ansvar (1994/95:120) redovisat inriktningen av det miljöpolitiska&lt;br&gt;arbetet. Där betonas att en politik för hållbar utveckling måste utgå ifrån&lt;br&gt;människans villkor och ekosystemets långsiktiga bärighet - i Sverige och&lt;br&gt;i världen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen pekar i skrivelsen på att ett hållbart samhälle inte bara är&lt;br&gt;en nödvändighet utan också en möjlighet och en utmaning. En god&lt;br&gt;livsmiljö är en del av välfärden. En aktiv miljöpolitik kan bidra till en&lt;br&gt;ekologiskt hållbar tillväxt och till att skapa nya arbeten som ökar&lt;br&gt;välfärden och tryggar sysselsättningen. Visionen är att Sverige och&lt;br&gt;Europa i böljan av nästa sekel är föregångare för det nya uppdraget - ett&lt;br&gt;ekologiskt hållbart samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för det fortsatta arbetet är det allt tydligare&lt;br&gt;sambandet mellan konsumtion, produktion och miljöpåverkan. Miljö-&lt;br&gt;problemen är globala och vittomfattande och beror i högre grad än&lt;br&gt;tidigare på de enskilda människomas dagliga livsföring. De kan endast&lt;br&gt;lösas genom ett gemensamt internationellt agerande. Det finns också&lt;br&gt;ambitiösa internationella och nationella program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro år 1992&lt;br&gt;antogs handlingprogrammet Agenda 21. Utgångspunkten för programmet&lt;br&gt;är att få till stånd åtgärder mot de globala miljöhoten. I handlingspro-&lt;br&gt;grammet betonas bl.a. vikten av en ändring av konsumtions- och&lt;br&gt;produktionsmönstren för att kunna uppnå en hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I handlingsprogrammet slår man bl.a. fest följande mål:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- konsumtions- och produktionsmönster som minskar påfrestningarna på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;miljön och som tillfredsställer mänsklighetens basbehov skall främjas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- en bättre förståelse för konsumtionens roll skall utvecklas samt vägar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att åstadkomma mer hållbara konsumtionsmönster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- hållbara konsumtionsmönster skall uppnås genom att de utvecklade&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;länderna går i spetsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Programmet handlar således om hur vår konsumtion och resursför-&lt;br&gt;brukning kan och bör förändras. Ohållbara konsumtions- och produk-&lt;br&gt;tionsmönster, särskilt i industriländerna, pekas ut som den viktigaste&lt;br&gt;orsaken till den fortsatta förstöringen av den globala miljön. Ett ökat&lt;br&gt;kretslopp av material och näringsämnen måste därför åstadkommas. Man&lt;br&gt;pekar på att mängden avfell kan minskas genom ökad återanvändning&lt;br&gt;både i industrin och bland konsumenterna. Individer och hushåll bör&lt;br&gt;därför få stöd och information för att kunna fetta miljömässigt medvetna&lt;br&gt;inköpsbeslut. Det är FN:s kommitté för hållbar utveckling (CSD) som&lt;br&gt;har det övergripande ansvaret för att genomföra besluten från Rio-kon-&lt;br&gt;ferensen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i det europeiska och nordiska konsumentarbetet har sambandet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan konsumtion och miljö uppmärksammats. Det understryks bl.a. i Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;EU:s konsumentpolitiska handlingsprogram. Detsamma gäller det&lt;br&gt;handlingsprogram som finns för det nordiska samarbetet på konsument-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har åtagit sig att verka för att besluten som fettades vid&lt;br&gt;Riokonferensen skall genomföras. Sverige har vidare rollen som&lt;br&gt;samordnare inom EU när det gäller FN-arbetet för en hållbar konsum-&lt;br&gt;tion. En utgångspunkt för att kunna genomföra Agenda 21 är att det har&lt;br&gt;en lokal förankring. Naturvårdsverket har därför fått i uppdrag att på&lt;br&gt;olika sätt stimulera att lokala Agenda 21 upprättas. Varje kommun har&lt;br&gt;också ett ansvar för att utarbeta en lokal Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt ekonomiskt tänkande som tar hänsyn till miljön och till&lt;br&gt;kommande generationer innebär att vi tvingas ändra våra levnadsvanor&lt;br&gt;och konsumtionsmönster. Många människor försöker redan i dag genom&lt;br&gt;sitt levnadssätt bidra till att konsumtionens negativa påverkan på miljön&lt;br&gt;blir så liten som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Orsakerna till många miljöproblem står att finna i människomas dagliga&lt;br&gt;livsföring. Konsumtionen är kanske det största problemet när det gäller&lt;br&gt;belastningen på miljön. Långt större volymer miljöferliga ämnen är i&lt;br&gt;omlopp i våra konsumtionsvaror än vad som släpps ut vid tillverkning.&lt;br&gt;Förr orsakades miljöskadorna främst av direkta utsläpp från tillverknings-&lt;br&gt;processer. Fortfarande finns dock miljöproblem som hänger samman med&lt;br&gt;produktionen. Därför måste arbetet fortsätta med att vid tillstånds-&lt;br&gt;givningar etc. begränsa negativa miljöeffekter som har samband med&lt;br&gt;produktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som utsläppen från industrin minskar, ökar den miljöpåver-&lt;br&gt;kan som sker från små eller diffusa källor med sammanlagt stor volym,&lt;br&gt;t.ex. bilkörning och användningen av hushållskemikalier. Till detta skall&lt;br&gt;läggas de miljöskador som det växande avfellet från konsumtionen ger&lt;br&gt;upphov till. Förr eller senare sprids de ferliga ämnena ut i miljön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas medvetenhet om sambandet mellan konsumtion och&lt;br&gt;miljö har stadigt ökat och människor är i dag villiga att ta ett större&lt;br&gt;ansvar för miljön. Konsumenterna måste därför ges möjlighet att spela&lt;br&gt;en aktivare roll för att miljöproblemen skall kunna lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Starka konsumentkrav på miljöanpassade varor är ett verksamt på-&lt;br&gt;tryckningsmedel för att få företagen att miljöanpassa sin produktion.&lt;br&gt;Detta finns det flera exempel på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag är i det närmaste allt papper som produceras i Sverige klorfritt,&lt;br&gt;bl.a. som ett resultat av konsumenternas agerande. På tvättmedelsområdet&lt;br&gt;har det utvecklats alternativ till de mest miljöbelastande produkterna.&lt;br&gt;Mer än 70 % av alla tvättmedel som säljs är numera bättre miljöan-&lt;br&gt;passade. Exemplet visar hur konsumenterna kan påverka genom sin&lt;br&gt;efterfrågan och medverka till att produkterna blir bättre miljömässigt utan&lt;br&gt;att grundläggande kvaliteter eftersätts. Konsumentorganen och miljö-&lt;br&gt;märkningen har en viktig roll att spela som förmedlare av&lt;br&gt;konsumentkraven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt fler människor inser det nödvändia i att ompröva levnads- och&lt;br&gt;konsumtionsmönster. Det finns en stor efterfrågan på information för att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna leva upp till ambitionerna om en jämnare resursfördelning på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;jorden och balans i ekosystemen. För dagens och morgondagens Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;konsumenter blir det allt viktigare att hålla sig informerade om de&lt;br&gt;miljömässiga, etiska och sociala produktionsförhållandena. Viktiga&lt;br&gt;frågeställningar är vilka produkter vi behöver och vad vi kan avstå ifrån&lt;br&gt;och vad vi kan åstadkomma med ny resursbevarande teknik och&lt;br&gt;samhällsplanering.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Konsumentpolitikens mål och inriktning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Målen för konsumentpolitiken skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. att hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina ekono-&lt;br&gt;miska och andra resurser effektivt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. att konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. att konsumenternas hälsa och säkerhet skyddas, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. att sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som&lt;br&gt;minskar påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt&lt;br&gt;hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsumentpolitiska arbetet skall särskilt inriktas på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;hushållens baskonsumtion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentgrupper som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller&lt;br&gt;av andra skäl har behov av särskilt stöd, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att främja konsumentintressena i det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén har föreslagit att de två mål som slogs fast i&lt;br&gt;1986 års riksdagsbeslut skall föras vidare. Det ena målet är att stärka&lt;br&gt;konsumenternas ställning på marknaden och det andra att stödja hushållen&lt;br&gt;i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser. Kommittén har vidare&lt;br&gt;föreslagit att ytterligare ett mål ställs upp. Det skall vara att främja en&lt;br&gt;från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling. Kommittén har inte&lt;br&gt;föreslagit något särskilt mål om hälsa och säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller inriktningen av de konsumentpolitiska insatserna&lt;br&gt;förordar kommittén att arbetet i första hand tar sikte på sådana varor och&lt;br&gt;tjänster som har betydelse for resurssvaga grupper, ingår i begreppet&lt;br&gt;baskonsumtion eller är föremål för avreglering då ett inflytande genom&lt;br&gt;den demokratiska processen byts mot ett inflytande som konsument på en&lt;br&gt;marknad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig om&lt;br&gt;målen ansluter sig till kommitténs förslag. Några remissinstanser&lt;br&gt;uttrycker dock tveksamhet till målet att stärka konsumenternas ställning&lt;br&gt;på marknaden. Dessa remissinstanser, bl.a. Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Före-tagamas Riksorganisation och Grossistförbundet Svensk Handel,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anser inte att det finns behov av att ytterligare stärka konsumenternas Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;ställning. Statskontoret anser att den övergripande målsättningen bör vara&lt;br&gt;att bevaka konsumenternas ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Folkhälsoinstitutet anser att miljömålet bör kompletteras med ett&lt;br&gt;hälsomål. Statskontoret anser inte att det föreslagna miljömålet skall&lt;br&gt;uppfattas som ett mål, utan snarare som en restriktion. Sveriges Konsu-&lt;br&gt;mentråd pekar på att ett effektivt ekonomiskt resursutnyttjande kan stå i&lt;br&gt;motsättning till att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handikappinstitutet delar kommitténs bedömning att konsumentpolitiska&lt;br&gt;insatser i första hand bör inriktas mot sådana varor och tjänster som har&lt;br&gt;betydelse för resurssvaga grupper eller ingår i begreppet baskonsumtion.&lt;br&gt;Livsmedelsverket och Sveriges Pensionärsförbund instämmer i huvudsak&lt;br&gt;i denna uppfattning. Handikappinstitutet framhåller vidare att personer&lt;br&gt;med funktionshinder i dubbel mening är en resurssvag grupp, som både&lt;br&gt;är ekonomiskt svagare än andra och har sämre förutsättningar att agera&lt;br&gt;på marknaden. Ungdomsstyrelsen anser att staten måste driva en offensiv&lt;br&gt;konsumentpolitik med fokus på de svaga gruppernas behov. Barnom-&lt;br&gt;budsmannen understryker behovet av stöd till hushåll med ansträngd&lt;br&gt;ekonomi, dvs. ofta ensamstående med barn. Neurologiskt Handikappades&lt;br&gt;Riksförbund menar att svaga grupper måste definieras och att det måste&lt;br&gt;klargöras på vilket sätt och med vilka resurser man kommer att arbeta&lt;br&gt;konsumentpolitiskt med handikappfrågor. Statens Handikappråd är av&lt;br&gt;liknande uppfattning. Flera remissinstanser, bl.a. Riksförbundet mot&lt;br&gt;Astma-Allergi och Statens handikappråd, anser att kommittén tagit för&lt;br&gt;litet hänsyn till funktionshindrade i sina förslag. Riksförbundet mot&lt;br&gt;Astma-Allergi framhåller också att Konsumentverket har en särskilt viktig&lt;br&gt;uppgift när det gäller att bevaka funktionshindrades konsumentintressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitikens syfte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällets välfärdspolitik har till uppgift att tillförsäkra medborgarna en&lt;br&gt;stark och oberoende ställning, att svara för trygghetssystem som skyddar&lt;br&gt;individer och hushåll samt att medverka till att utjämna olikheter i&lt;br&gt;levnadsvillkor. Konsumentpolitiken är en del av välfärdspolitiken. I detta&lt;br&gt;ligger också ett fördelningspolitiskt inslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken har också stor betydelse för en fungerande&lt;br&gt;marknad. Konsumentpolitiskt betingade regler för företagens handlande&lt;br&gt;bidrar också till en effektiv konkurrens på sunda villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förändringar som sker i det svenska samhället och i omvärlden&lt;br&gt;inverkar i hög grad på konsumenternas situation. De samhällsekonomiska&lt;br&gt;problemen påverkar hushållens resurser. EU-medlemsskapet medför ett&lt;br&gt;större flöde av varor, tjänster och kapital över gränserna. Nya marknads-&lt;br&gt;förings- och distributionsmetoder introduceras liksom ny teknik.&lt;br&gt;Avreglering och ökad konkurrens inom den offentliga sektorn medför att&lt;br&gt;konsumentområdet vidgas och att nya krav ställs på konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det konsumentpolitiska arbetet syftar till att stödja konsumenterna både &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i deras roll som aktörer på marknaden och som brukare av varor och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster. Utvecklingen i samhället innebär att behovet av konsument- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;politiska insatser ökar. Det är särskilt angeläget att uppmärksamma&lt;br&gt;situationen för de hushåll som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller av&lt;br&gt;andra skäl har behov av särskilt stöd. Hur konsumenternas situation&lt;br&gt;påverkas av olika beslut som fettas inom ramen för det europeiska&lt;br&gt;samarbetet måste också bevakas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska modellen för konsumentpolitiskt arbete bygger på ett&lt;br&gt;betydande offentligt engagemang och ett starkt inflytande från&lt;br&gt;konsumenterna och deras organisationer. Modellen bygger också på att&lt;br&gt;företagen tar ansvar för de problem som konsumenterna möter på&lt;br&gt;marknaden. Arbetet har lett till ett väl utvecklat stöd och skydd för&lt;br&gt;konsumenterna. Det är enligt vår mening av stort värde att samhällets&lt;br&gt;organ engagerar sig i de viktiga välfardsfrågor som ryms inom&lt;br&gt;konsumentpolitikens ram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett stort antal myndigheter arbetar på olika sätt både centralt och lokalt&lt;br&gt;för att se till att konsumenternas intressen värnas. Det är viktigt att dessa&lt;br&gt;insatser står i samklang med varandra och präglas av en helhetssyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nationella målen för konsumentpolitiken bör vara flexibla så att&lt;br&gt;arbetet kan anpassas till den utveckling som sker på både det nationella&lt;br&gt;och det internationella planet. Det är vidare nödvändigt att målen tar&lt;br&gt;sikte på sådan frågor som är väsentliga för konsumenterna. De resurser&lt;br&gt;som avsätts måste vara relaterade till målen och utnyttjas effektivt.&lt;br&gt;Insatserna måste kunna följas upp och utvärderas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål som gäller i dag för konsumentpolitiken är att stödja hushållen&lt;br&gt;i deras strävan att effektivt utnyttja sina resurser och att stärka&lt;br&gt;konsumenternas ställning på marknaden. Dessa mål har en stark&lt;br&gt;förankring och bör förbli grundläggande också för det framtida&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet. De bör dock kunna förtydligas och för-&lt;br&gt;stärkas, bl.a. för att klarare uttrycka att det handlar om mål. Med målen&lt;br&gt;för ögonen bör strategier läggas fest, aktiviteter genomföras och medel&lt;br&gt;avsättas. Målen anger hur vi vill att konsumenternas situation skall vara.&lt;br&gt;Strategierna anger hur vi genom åtgärder på olika områden skall uppnå&lt;br&gt;våra mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift är att skydda konsumenterna när det gäller hälsa och&lt;br&gt;säkerhet. Arbetet med bamsäkerhet inom produktsäkerhetsområdet har&lt;br&gt;t.ex. varit mycket framgångsrikt. Hälsa och säkerhet har dock inte direkt&lt;br&gt;kommit till uttryck i de nuvarande målen. Regeringen anser att ett sådant&lt;br&gt;mål nu bör läggas fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att det allt starkare sambandet mellan&lt;br&gt;miljöpolitik och konsumentpolitik måste komma till uttryck i de nya&lt;br&gt;målen. I ett långsiktigt perspektiv ligger det i konsumenternas intresse att&lt;br&gt;sådana konsumtions- och produktionsmönster utvecklas som minskar&lt;br&gt;påfrestningarna på miljön och bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till målen bör också prioriterade områden för det&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet anges. Regeringen anser att hushållens&lt;br&gt;baskonsumtion, stödet till konsumentgrupper som är ekonomiskt eller&lt;br&gt;socialt utsatta eller av andra skäl har behov av särskilt stöd och främjan-&lt;br&gt;de av konsumentintressena i det internationella samarbetet bör vara &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådana prioriterade områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De förslag till nationella mål för och inriktning av konsumentpolitiken Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;som vi lägger fram gäller i första hand det statliga engagemanget. Målen&lt;br&gt;bör gälla det konsumentpolitiska arbetet oavsett vilken myndighet som&lt;br&gt;svarar för detta. Vi kommer i det följande (avsnitt 13) att lägga fram&lt;br&gt;förslag till hur de nya målen bör omsättas i övergripande verksamhetsmål&lt;br&gt;för Konsumentverket. Det är emellertid viktigt att målen och inriktningen&lt;br&gt;får ett sådant genomslag att de blir vägledande också för det lokala&lt;br&gt;konsumentarbetet. De frivilliga konsumentorganisationerna bestämmer&lt;br&gt;naturligtvis själva målen för sin verksamhet. Även för deras arbete bör&lt;br&gt;dock de nationella målen och inriktningen vara en naturlig utgångspunkt.&lt;br&gt;Statens bidrag till de frivilliga organisationerna har självfallet också sin&lt;br&gt;utgångspunkt i dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att löpande följa konsumenternas situation. Regeringen&lt;br&gt;bör därför återkommande för riksdagen redovisa utvecklingen på&lt;br&gt;konsumentområdet och ompröva målen för och den närmare inriktningen&lt;br&gt;av det konsumentpolitiska arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande kommenteras närmare de olika delarna i regeringens&lt;br&gt;förslag till mål och inriktning för konsumentpolitiken. Vi anger också de&lt;br&gt;viktigare åtgärder som vi nu planerar på konsumentområdet för att flytta&lt;br&gt;fram konsumenternas positioner i enlighet med målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållen skall ha goda möjligheter att utnyttja sina resurser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den tidigare redovisningen om konsumenterna och välfärden (avsnitt&lt;br&gt;4.1) framgår att de hushållsekonomiska frågorna har fått ökad betydelse&lt;br&gt;i det samhällsekonomiska läge som nu råder. Hushållens ekonomiska&lt;br&gt;situation kommer också under de närmaste åren att präglas av det kärva&lt;br&gt;ekonomiska klimatet. En del hushåll kommer att drabbas särskilt hårt på&lt;br&gt;grund av arbetslöshet, problem med skuldsättning eller förändrade&lt;br&gt;inkomster eller utgifter. Besparingar i transfererings- och bidragssyste-&lt;br&gt;men är exempel på faktorer som påverkar hushållens inkomster eller&lt;br&gt;utgifter. Konsumentpolitiken som en del i fördelningspolitiken kommer&lt;br&gt;därför som vi tidigare har framhållit att få ökad betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den här bakgrunden bör det första målet för den framtida&lt;br&gt;konsumentpolitiken vara att hushållen skall ha goda möjligheter att&lt;br&gt;utnyttja sina ekonomiska och andra resurser effektivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målet innebär en hög ambitionsnivå. Med ekonomiska och andra&lt;br&gt;resurser avser vi i första hand pengar och andra tillgångar samt kunskap&lt;br&gt;och tid. Åtgärderna kan vara inriktade både på den situation då konsu-&lt;br&gt;menten uppträder som köpare på marknaden, men också på den när en&lt;br&gt;vara eller tjänst brukas. Åtgärderna kan också gälla t.ex. sparande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen pekar på att hushållen framöver kommer att få ta ett&lt;br&gt;större enskilt ansvar än tidigare för sin långsiktiga ekonomi, bl.a. som&lt;br&gt;en följd av förändringarna i transfereringssystemen. Budgetrådgivning&lt;br&gt;kommer även i framtiden att vara ett viktigt medel för att hjälpa hushåll&lt;br&gt;att reda upp sin ekonomi. Skuldsanering måste kunna tillgripas när andra&lt;br&gt;möjligheter är uttömda. Konsumentverket redovisar i rapporten&lt;br&gt;Skuldsaneringslagen i praktiken (Rapport 1994/95:15) förekomsten och&lt;br&gt;omfattningen av budgetrådgivningen och skuldsaneringen i kommunerna. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^4&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen visar att det stora arbetet med skuldsanering sker i Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;kommunerna. I oktober 1994 fanns 6 900 ärenden som pågick, 3 300 nya&lt;br&gt;ärenden som kommit in och 7 200 personer som hade kontaktat konsu-&lt;br&gt;mentverksamheten och socialtjänsten för att få information och hjälp. Till&lt;br&gt;kronofogdemyndigheterna inkom däremot endast hälften så många&lt;br&gt;ärenden som förväntats. Konsumentverket kommer fortlöpande att&lt;br&gt;utvärdera hur lagen tillämpas och vilka effekter budgetrådgivning och&lt;br&gt;skuldsanering har för hushållen. Regeringen kommer aktivt att följa&lt;br&gt;resultaten och när det behövs ta initiativ till ytterligare åtgärder för att&lt;br&gt;hjälpa hushåll som inte klarar sin ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket följer hushållens inkomster, konsumtion, tidsan-&lt;br&gt;vändning, attityder m.m. genom egna undersökningar och analyser av&lt;br&gt;extern statistik. Verkets hushållsekonomiska beräkningar, kompletterande&lt;br&gt;statistik och analyser ger underlag för bl.a. politiker, myndigheter och&lt;br&gt;kommittéer vid beslut om bidragsnivåer, taxor och annat som påverkar&lt;br&gt;hushållens ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillsammans med kommunal konsumentverksamhet och lokala&lt;br&gt;konsumentorganisationer slutför verket utvecklingen av en ny metod för&lt;br&gt;att mäta dagligvarubutikers pris, kvalitet och service. Resultaten av&lt;br&gt;mätningarna skall öka den lokala konkurrensen och ge enskilda hushåll&lt;br&gt;ett underlag for valet av inköpsställe&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser och göra&lt;br&gt;välöverlagda val har konsumentinformationen stor betydelse. För att göra&lt;br&gt;marknaden överblickbar för konsumenterna måste informationen vara&lt;br&gt;tydlig, objektiv, adekvat och jämförbar. Det gäller inte minst&lt;br&gt;prisinformation och produktinformation. Det är också viktigt att in-&lt;br&gt;formationen är tillgänglig för olika konsumentgrupper.&lt;br&gt;Konsumentinformationens betydelse betonas också i EU:s&lt;br&gt;konsumentpolitiska program. Vi vill i det sammanhanget särskilt&lt;br&gt;understryka informationens betydelse när det gäller livsmedel. I det&lt;br&gt;följande (avsnitt 9) återkommer vi till vilka frågor Sverige driver på&lt;br&gt;konsumentområdet inom ramen för EU-samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya informationstekniken måste utnyttjas på ett positivt sätt. Vi har&lt;br&gt;tidigare (avsnitt 4.4) bl.a. betonat IT-kommissionens arbete för att&lt;br&gt;utveckla möjligheterna för en bred användning av IT. I uppdraget ligger&lt;br&gt;att ta tillvara brukarnas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi kommer senare (avsnitt 11) att ta upp den förändrade situationen&lt;br&gt;som de senare årens utveckling lett till när det gäller konsumtion av&lt;br&gt;offentliga tjänster och tjänster på avreglerade marknader. Brukarnas&lt;br&gt;ställning på dessa områden behöver analyseras och områdena kommer att&lt;br&gt;på olika sätt behöva ges ökad uppmärksamhet när det gäller konsument-&lt;br&gt;politiska insatser i framtiden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenterna skall ha en stark ställning på marknaden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumenternas ställning på marknaden har avgörande betydelse för&lt;br&gt;deras möjligheter att agera välöverlagt och ta tillvara sina intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lagstiftning som skall skydda konsumenterna måste täcka in också&lt;br&gt;nya företeelser på marknaden. Så är inte fallet fullt ut i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera utredningsförslag som syftar till att stärka konsumenternas Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;rättsliga skydd bereds för närvarande i regeringskansliet. Det gäller ett&lt;br&gt;utredningsförslag (SOU 1995:11) som innehåller förstärkta konsument-&lt;br&gt;skyddsregler i konsumentköplagen (1990:932) och konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;(1985:716) och ett utredningsförslag till förbättrade konsumentskydds-&lt;br&gt;regler när det gäller leasingavtal (SOU 1994:120). Vidare kommer&lt;br&gt;regeringen inom kort att lägga fram ett förslag till ny försäkringsavtalslag&lt;br&gt;som kommer att innehålla flera förbättringar av försäkringstagarnas&lt;br&gt;ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Företagens marknadsföring har under lång tid ägnats stor uppmärksam-&lt;br&gt;het när det gäller balansen på marknaden mellan producenter och&lt;br&gt;distributörer å den ena sidan och konsumenterna å den andra. Statistik&lt;br&gt;som nyligen publicerats visar att reklamförsäljningen under år 1994 ökat&lt;br&gt;med hela 17 % till en omslutning på 12,2 miljarder kronor. TV-reklamen&lt;br&gt;ökade med 42 %. Att beivra otillbörlig marknadsföring och att kräva&lt;br&gt;saklig information i reklamen är en viktig uppgift för Konsumentverket.&lt;br&gt;En annan viktig uppgift är att följa utvecklingen på reklam- och&lt;br&gt;mediaområdet genom t.ex. undersökningar och produktion av fakta och&lt;br&gt;debattmaterial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen lade i höstas fram ett förslag till en skärpt&lt;br&gt;marknadsföringslag (prop. 1994/95:123). I det sammanhanget har vi&lt;br&gt;markerat att vi uppmärksamt kommer att följa utvecklingen när det gäller&lt;br&gt;aggressiva marknadsforingsmetoder och diskriminerande reklam och om&lt;br&gt;det finns skäl på nytt ta upp frågan om åtgärder mot företeelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknaderna för finansiella tjänster har under senare år kommit att&lt;br&gt;präglas av snabba förändringar med avreglering och en allt högre grad&lt;br&gt;av internationalisering. Som tidigare nämnts har ett flertal åtgärder redan&lt;br&gt;vidtagits för att stärka konsumenternas ställning på dessa marknader. Den&lt;br&gt;snabba förändringstakten på området fordrar dock löpande&lt;br&gt;uppmärksamhet. Regeringen förbereder en rad åtgärder som skall öka&lt;br&gt;konkurrensen inom banksektorn och förbättra förhållandena för&lt;br&gt;konsumenterna. Konkurrensen på bankområdet skall öka bl.a. genom att&lt;br&gt;nya företag får bedriva bankverksamhet och att handeln ges möjlighet att&lt;br&gt;betala ränta på kundmedelskonton. Spararnas insättningar skall försäkras&lt;br&gt;mot konkurser. Behovet av skärpt ansvar för bankernas styrelser och&lt;br&gt;bättre tillsyn kommer att utredas. Vidare kommer frågan om elektronis-&lt;br&gt;ka betaltjänster att uppmärksammas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också när det gäller frågan om avtal och möjligheterna att hävda sin&lt;br&gt;rätt på bankområdet måste konsumentintresset hävdas. Finansinspek-&lt;br&gt;tionen, Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden gör här&lt;br&gt;värdefulla insatser liksom Konsumenternas bankbyrå. Regeringen&lt;br&gt;kommer att överväga om konsumenternas ställning på bankområdet kan&lt;br&gt;stärkas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att konsumenterna har tillgång till enkla, billiga och&lt;br&gt;snabba förfaranden för att lösa tvister som har uppstått med en närings-&lt;br&gt;idkare. År 1990 inleddes en försöksverksamhet vid Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden med grupptalan. En rekommendation som nämnden&lt;br&gt;ger en näringsidkare om hur en tvist skall lösas, skall gälla inte bara den&lt;br&gt;konsument som har anmält ärendet till nämnden utan också andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenter som har samma anspråk på näringsidkaren. Frågan om en Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;sådan rekommendation tas upp efter ansökan av KO. Efter vissa&lt;br&gt;ytterligare förbättringar av möjligheterna förlängdes försöksverksamheten&lt;br&gt;t.o.m. den 30 juni 1995. I avvaktan på att beredningen av förslaget om&lt;br&gt;grupptalan vid allmän domstol i bl.a. konsumenttvister (SOU 1994:151)&lt;br&gt;slutförs avser regeringen att ytterligare förlänga försöksverksamheten&lt;br&gt;med grupptalan vid Allmänna reklamationsnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka och hävda konsumenternas ställning behövs inte bara&lt;br&gt;lagstiftningsåtgärder. Det är också viktigt att den nuvarande marknads-&lt;br&gt;rättsliga lagstiftningen och konsumentskyddsreglema efterlevs och att&lt;br&gt;detta följs upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbättrad utbildning och information måste också komma till stånd för&lt;br&gt;att konsumenterna skall kunna göra kloka val, påverka marknaden och&lt;br&gt;hävda sina rättigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för hälsa och säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsumentpolitiska insatserna på produktsäkerhetsområdet har ökat&lt;br&gt;i omfattning och betydelse, bl.a. som en följd av EU-samarbetet.&lt;br&gt;Konsumentverket har fått ett utökat tillsynsansvar. Nya lagar på&lt;br&gt;produktsäkerhetsområdet har också tillkommit. De gäller bl.a. leksaker,&lt;br&gt;personlig skyddsutrustning och livsmedelsimitationer. En viss skärpning&lt;br&gt;av produktsäkerhetslagen har också skett. Ett förslag till utvidgning av&lt;br&gt;lagens tillämpningsområde när det gäller varor inom den offentliga&lt;br&gt;sektorn (SOU 1994:150) remissbehandlas för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya regler som har införts med anledning av det europeiska samarbetet&lt;br&gt;innebär att de nationella myndigheterna måste kontrollera att olika&lt;br&gt;produkter uppfyller de fastställda säkerhetskraven. Marknadskontrollen&lt;br&gt;omfattar både importerade produkter och sådana som har tillverkats i&lt;br&gt;Sverige. Regeringen har i budgetpropositionen 1995 markerat betydelsen&lt;br&gt;av en effektiv marknadskontroll och att detta måste vara en prioriterad&lt;br&gt;uppgift för Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medverkan i det europeiska standardiseringsarbetet blir allt viktigare.&lt;br&gt;Den europeiska standardiseringen har fått en helt ny betydelse för de&lt;br&gt;regler som rör människors liv, hälsa och säkerhet. Ett viktigt mål är att&lt;br&gt;säkerställa höga krav på säkerhet, i synnerhet när det gäller sådana&lt;br&gt;produkter som är avsedda för barn. Standardiseringsarbetet är också&lt;br&gt;viktigt för att göra olika produkter tillgängliga för personer med&lt;br&gt;funktionshinder av olika slag. Standardiseringens betydelse för&lt;br&gt;konsumenterna har betonats i årets budgetproposition. Det framhålls att&lt;br&gt;konsumentorganisationer och andra frivilliga organisationer måste ges&lt;br&gt;tillfälle att medverka i standardiseringsarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i detta sammanhang också nämna EG:s skaderapporterings-&lt;br&gt;system (EHLASS) som innebär att information samlas in från utvalda&lt;br&gt;sjukhus i medlemsländerna om varor som varit inblandade i hem- och&lt;br&gt;fritidsolyckor. En sådan statistik är viktig i ett långsiktigt arbete för&lt;br&gt;säkrare produkter. Sverige kommer att delta i rapporteringssystemet. EU&lt;br&gt;ger bidrag för vissa av de kostnader som uppstår i samband med att&lt;br&gt;uppgifter samlas in från sjukhus.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsfrågorna har således redan i dag hög prioritet i det Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet. Det är mot denna bakgrund naturligt att&lt;br&gt;uttryckligen sätta upp säkerhet som ett konsumentpolitiskt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser vidare att ett sådant mål också bör omfatta skyddet&lt;br&gt;för konsumenternas hälsa. Det finns ett nära samband mellan säkerhet&lt;br&gt;och hälsa. Hälsoproblem kan vara en effekt av en varas skadliga&lt;br&gt;egenskaper. Det finns även andra kopplingar mellan det konsument-&lt;br&gt;politiska arbetet och hälsofrågorna, t.ex. när det gäller användningen av&lt;br&gt;hälsoargument i marknadsföringen eller betydelsen för allergiker av en&lt;br&gt;riktig innehållsdeklaration på livsmedel. Också sambandet mellan hälsa&lt;br&gt;och miljö bör betonas i detta sammanhang. Vi vill också erinra om att&lt;br&gt;skyddet för både hälsa och säkerhet tas upp i såväl det nordiska&lt;br&gt;konsumentpolitiska handlingsprogrammet som i EU:s konsumentpolitiska&lt;br&gt;program.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsumtion som minskar påfrestningarna pä miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen tidigare framhållit (avsnitt 4.5) måste sambandet mellan&lt;br&gt;konsumtion och miljö betonas starkare i framtiden. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att de konsumentpolitiska målen också bör innefatta ett miljömål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jordens resurser är ändliga. Kommande generationer har rätt till en god&lt;br&gt;miljö. Det är därför en viktig konsumentpolitisk uppgift att länka in&lt;br&gt;människorna i sådana konsumtionsmönster som belastar miljön så lite&lt;br&gt;som möjligt. Att påverka produktionen i denna riktning är också&lt;br&gt;angeläget. Detta synsätt understryker betydelsen av att man från centralt&lt;br&gt;håll skapar förutsättningar för och stimulerar en utveckling av långsiktigt&lt;br&gt;hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Det är angeläget att&lt;br&gt;konsumenterna blir medvetna om betydelsen av att handla - i dubbel&lt;br&gt;bemärkelse - miljöanpassat trots att ett sådant handlande kan komma i&lt;br&gt;strid med kortsiktiga intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan inriktning av konsumentpolitiken ligger i linje med FN:s&lt;br&gt;handlingsprogram Agenda 21, som innehåller miljömål med ambitionen&lt;br&gt;att uppnå långsiktigt hållbara produktions- och konsumtionsmönster i ett&lt;br&gt;globalt perspektiv. Den stämmer också väl överens med innehållet i EU:s&lt;br&gt;konsumentpolitiska program och programmet för det nordiska samarbe-&lt;br&gt;tet på konsumentområdet. I Sverige har det kretsloppsanpassade&lt;br&gt;producentansvaret för vissa varugrupper liksom miljömärkningen samma&lt;br&gt;övergripande syfte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är mot denna bakgrund naturligt att ställa upp ett miljömål för&lt;br&gt;konsumentpolitiken. Målet bör vara att sådana konsumtions- och&lt;br&gt;produktionsmönster utvecklas som minskar påfrestningarna på miljön och&lt;br&gt;bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande återkommer vi till frågan om ytterligare åtgärder för att&lt;br&gt;främja en miljöinriktad konsumtion (avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioriterade områden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prioriteringar i det konsumentpolitiska arbetet förutsätter en bedömning&lt;br&gt;av utvecklingen på marknaden och konsumenternas behov av samhällets&lt;br&gt;insatser. Utbudet av varor och tjänster och konsumenternas behov&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förändras ständigt. Prioriteringar bör därför göras fortlöpande främst Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;inom ramen för den återkommande budgetprocessen. Regeringens förslag&lt;br&gt;till inriktning av det konsumentpolitiska arbetet innebär en bedömning för&lt;br&gt;de närmaste åren med utgångspunkt från den bakgrundsteckning som&lt;br&gt;gjorts i det föregående (avsnitt 4). Det bör strykas under att förslaget&lt;br&gt;gäller områden som arbetet särskilt skall inriktas på. Det utesluter inte&lt;br&gt;insatser på andra områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållens baskonsumtion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ekonomiskt ansträngda tider är det särskilt angeläget att konsumenterna&lt;br&gt;får ut så mycket som möjligt av sina resurser. Här har baskonsumtionen,&lt;br&gt;dvs. områden som oundgängligen belastar hushållens budgetar, stor&lt;br&gt;betydelse. Det är därför viktigt att marknaden för sådana varor och&lt;br&gt;tjänster även i fortsättningen ägnas särskild uppmärksamhet i det&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet. Det gäller inte bara varorna och tjänsterna&lt;br&gt;som sådana, utan också frågor om finansiering och försäkringar m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De områden som i första hand är att räkna till baskonsumtion är&lt;br&gt;livsmedel, kläder, boende och transporter. På t.ex. bostadsområdet&lt;br&gt;betyder det att frågor om köp och hyra av lägenheter och småhus bör&lt;br&gt;uppmärksammas, men också sådant som gäller bostadens inredning och&lt;br&gt;funktion. I fråga om transporter bör bevakningen omfatta såväl hus-&lt;br&gt;hållens egna transportmedel som transporttjänster av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som fått ökad konsumentpolitisk betydelse till följd av&lt;br&gt;avreglering och ökade inslag av konkurrens inom den offentliga sektorn&lt;br&gt;är som tidigare nämnts olika typer av offentliga tjänster. Vi menar att&lt;br&gt;dessa i hög grad bör räknas in under begreppet baskonsumtion. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. vård, omsorg och utbildning men även tekniska tjänster som&lt;br&gt;el, tele, värme och vatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentgrupper som är utsatta eller i övrigt har behov av särskilt&lt;br&gt;stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägen uppgift för konsumentpolitiken att stödja sådana&lt;br&gt;grupper av konsumenter som har särskilda behov eller av olika skäl har&lt;br&gt;svårigheter att själva bevaka sina intressen och ta tillvara sin rätt. Det&lt;br&gt;handlar om konsumentgrupper som är ekonomiskt eller socialt utsatta,&lt;br&gt;t.ex. hushåll med svag ekonomi, ungdomar, ensamstående med barn,&lt;br&gt;arbetslösa och invandrare. Det gäller också grupper som av andra skäl&lt;br&gt;har behov av särskilt stöd. Orsaken kan t.ex. vara sjukdom, skada,&lt;br&gt;handikapp eller ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att uppmärksamma funktionshindrade personers&lt;br&gt;möjligheter att på samma villkor som andra fungera som konsumenter.&lt;br&gt;För närvarande finns hinder av olika slag som försvårar detta. I en del&lt;br&gt;fall kan t.ex. brister i den fysiska miljön eller avsaknaden av information&lt;br&gt;som är tillgänglig leda till att konsumentrollen försvåras. Det finns också&lt;br&gt;exempel på att funktionshindrade personer i rollen som konsumenter, på&lt;br&gt;grund av okunnighet eller fördomar, bemöts på ett sätt så att de inte kan&lt;br&gt;tillvarata sin rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett område som i detta sammanhang har fått ökad aktualitet är Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;utvecklingen när det gäller informationsteknik. Det bör vara en viktig&lt;br&gt;uppgift att bevaka och styra utvecklingen så att så breda&lt;br&gt;konsumentgrupper som möjligt kan utnyttja tekniken. I det sammanhanget&lt;br&gt;måste särskilt uppmärksammas de äldres och handikappades möjligheter&lt;br&gt;att utnyttja teknikstyrda serviceanläggningar. Detta gäller inte minst inom&lt;br&gt;området för finansiella tjänster där utvecklingen av ny teknik går snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentintressen i det internationella samarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsumentpolitiska frågorna har som redovisats tidigare blivit alltmer&lt;br&gt;internationella. Särskilt EU-medlemskapet påverkar i hög grad det&lt;br&gt;framtida konsumentarbetet. Det är Sveriges ambition att hävda svenska&lt;br&gt;intressen på detta område men också att bidra till en förstärkning av&lt;br&gt;konsumenternas inflytande och ställning inom EU. Det gäller särskilt&lt;br&gt;inom områdena konsumentinformation, produktkvalitet och produkt-&lt;br&gt;säkerhet. Dessa frågor bör prioriteras i det internationella samarbetet.&lt;br&gt;Konsumentintressen och konsumentinflytande i det internationella&lt;br&gt;samarbetet behandlas närmare i det följande ( avsnitt 9).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Konsumentinflytande och konsument-&lt;br&gt;engagemang&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ett aktivt och brett engagemang och&lt;br&gt;inflytande från konsumenterna och deras organisationer är viktiga&lt;br&gt;inslag i det konsumentpolitiska arbetet. Det bör bidra till goda&lt;br&gt;resultat samtidigt som det är av särskilt demokratiskt värde att&lt;br&gt;konsumentinflytandet fördjupas och breddas. För att bättre&lt;br&gt;möjliggöra detta har regeringen i budgetpropositionen föreslagit ett&lt;br&gt;utökat ekonomiskt stöd till konsumentorganisationer som kan&lt;br&gt;komplettera den statliga och kommunala konsumentverksamheten.&lt;br&gt;Regeringen avser vidare att tillkalla en kommitté med uppgift att&lt;br&gt;utreda och föreslå åtgärder som kan öka medborgarnas inflytande&lt;br&gt;och delaktighet i samhällsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén anser att den samverkan som förekommer&lt;br&gt;mellan staten, kommunerna och frivilligorganisationema bör utvecklas&lt;br&gt;ytterligare, att statligt stöd bör utgå om frivilligorganisationema tar på&lt;br&gt;sig uppgifter som stat och kommun nu svarar för och att ökat stöd bör&lt;br&gt;ges till studieorganisationer. Kommittén anser vidare att det är önskvärt&lt;br&gt;med ett större engagemang från de frivilliga organisationernas sida.&lt;br&gt;Staten bör i så fall stödja denna verksamhet. Sveriges Konsumentråd bör&lt;br&gt;även fortsättningsvis få stöd. På sikt vill kommittén att mer av ansvaret&lt;br&gt;inom konsumentpolitiken förs över till de frivilliga organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser som har yttrat sig i frågan,&lt;br&gt;däribland Konsumentverket, betonar de frvilliga organisationernas viktiga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;roll på konsumentområdet. Statens Handikappråd anser inte att Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;konsumentupplysning är en uppgift för frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturvårdsverket betonar att myndighetsuppgifter inte skall läggas på&lt;br&gt;frivilliga organisationer. Sveriges Konsumentråd ställer sig i sitt&lt;br&gt;remissvar negativ till kommitténs förslag om att överföra uppgifter från&lt;br&gt;t.ex. Konsumentverket till frivilliga organisationer men menar att det är&lt;br&gt;en angelägen uppgift att stärka och samordna det frivilliga konsument-&lt;br&gt;arbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En aktiv konsumentpolitik&lt;br&gt;förutsätter ett aktivt och brett engagemang och inflytande från alla&lt;br&gt;aktörer på området, inte minst konsumenterna själva. Ett brett folkligt&lt;br&gt;engagemang och inflytande är av stort värde, inte minst från demokratisk&lt;br&gt;synpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentinflytande kan uppnås dels genom ett direkt&lt;br&gt;konsumentdeltagande i beslut som rör konsumenterna enskilt eller som&lt;br&gt;grupp. Konsumentinflytandet kan också kanaliseras genom t.ex.&lt;br&gt;Konsumentverket, den lokala konsumentvägledningen eller, som varit&lt;br&gt;vanligast när det gäller offentlig verksamhet, genom den representativa&lt;br&gt;demokratin. Enligt regeringens mening är ett fördjupat och breddat&lt;br&gt;inflytande och engagemang på konsumentområdet från de frivilliga&lt;br&gt;oiganisationemas sida angeläget. Organisationerna har en särskilt viktigt&lt;br&gt;roll som opinionsbildare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningslivet har på konsumentområdet, liksom på många andra&lt;br&gt;områden, ofta fungerat som pådrivare och förnyare av etablerad&lt;br&gt;verksamhet. Historiskt sett har de frivilliga organisationerna spelat en&lt;br&gt;viktig roll för konsumentpolitikens utveckling i Sverige. Det var sådana&lt;br&gt;organisationer som först började bedriva en konsumentverksamhet med&lt;br&gt;forskning och utredning, utbildning, rådgivning, opinionsbildning och&lt;br&gt;annan information liksom medverkan i standardiseringsarbete. Det var&lt;br&gt;också tack vare de frivilliga organisationernas insatser som statliga organ&lt;br&gt;kom att inrättas på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungligen var det främst kvinnoorganisationer, kooperativa&lt;br&gt;föreningar, hushållningssällskap och fackliga organisationer som&lt;br&gt;uppmärksammade konsumentfrågor. I dag är det betydligt fler&lt;br&gt;organisationer som är engagerade, inte minst ur ett miljöperspektiv. Det&lt;br&gt;finns för närvarande ett flertal lokala föreningar som bedriver miljöpro-&lt;br&gt;jekt av olika slag. Andra bedriver budgetrådgivning eller är s.k.&lt;br&gt;prispressaigrupper som ägnar sig åt prisövervakning. Inom hushållnings-&lt;br&gt;sällskapen finns hemkonsulenterna som arbetar med inriktning på kost,&lt;br&gt;hälsa och hemekonomi. Det har vidare under de senaste två åren bildats&lt;br&gt;två paraplyorganisationer som samlar många organisationer i syfte att ta&lt;br&gt;till vara konsumentintressena på central nivå. Sveriges Konsumentråd&lt;br&gt;samlar centrala organisationer bl.a. fackförbund och Konsumenter i&lt;br&gt;Samverkan - Underverket samlar oiganisationer som engagerar sig&lt;br&gt;främst på miljö- och livsmedelsområdena. I takt med internationalisering-&lt;br&gt;en på konsumentområdet har även organisationernas arbete kommit att&lt;br&gt;intemationaliseras. Bl.a. företräder Sveriges Konsumentråd svenska&lt;br&gt;konsumentintressen i vissa internationella organ (se vidare avsnitt 9). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga organisationernas konsumentarbete i likhet med det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommunala konsumentarbetet bedrivs oftaist, till skillnad från de centrala Prop.&lt;br&gt;myndigheternas verksamhet, närmast medborgarna på det lokala planet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi skall senare återkomma till den lokala konsumentverksamhetens&lt;br&gt;betydelse (avsnitt 8) och ungdomsprojekt på konsumentområdet (avsnitt&lt;br&gt;7). Såväl den statliga och den kommunala konsumentverksamheten som&lt;br&gt;den konsumentverksamhet som organisationerna bedriver behövs för att&lt;br&gt;konsumentpolitiken skall kunna breddas och utvecklas. Verksamheterna&lt;br&gt;kompletterar varandra och bedrivs jämsides. Vi anser däremot inte att det&lt;br&gt;finns några skäl, vare sig ekonomiska eller andra, att förändra eller föra&lt;br&gt;över statens ansvar inom konsumentpolitiken till andra. Däremot anser&lt;br&gt;vi det givetvis angeläget att det viktiga komplement inom konsument-&lt;br&gt;politiken som de frivilliga organisationerna utgör kan utvecklas och&lt;br&gt;förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således regeringens uppfattning att det behövs många aktörer i&lt;br&gt;samspel för att bedriva en aktiv konsumentpolitik. För att möjliggöra ett&lt;br&gt;ökat engagemang och inflytande från organisationernas sida har&lt;br&gt;regeringen i budgetpropositionen föreslagit en förstärkning av stödet till&lt;br&gt;konsumentorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Europa och andra delar av världen pågår en utveckling av nya&lt;br&gt;strukturer och nya uppgifter för vad som brukar benämnas som den&lt;br&gt;tredje sektorn - det ideella föreningsarbetet. En sådan utveckling kan&lt;br&gt;även skönjas på konsumentområdet. På senare år har den tredje sektoms&lt;br&gt;engagemang på det lokala planet vuxit och tagit sig nya uttryck.&lt;br&gt;Regeringen avser att tillkalla en kommitté med uppgift att utreda och&lt;br&gt;föreslå åtgärder som kan öka medborgarnas inflytande i ett brett&lt;br&gt;perspektiv. Kommittén skall bl.a. föreslå förändringar som kan bidra till&lt;br&gt;ett ökat medborgarengagemang.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Ungdomar och konsumtion&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Ungdomars utsatthet som nya och ovana&lt;br&gt;konsumenter bör särskilt uppmärksammas. Utöver skolundervisning&lt;br&gt;om konsumentfrågor bör otraditionella vägar och nya medier&lt;br&gt;prövas för att nå ut med kunskap och information till ungdomar.&lt;br&gt;Konsumentprojekt för ungdomar kommer att lyftas fram särskilt&lt;br&gt;vid fördelning av medel ur Allmänna arvsfonden. Sådana projekt&lt;br&gt;bör kunna stimulera unga människor att hjälpa andra ungdomar till&lt;br&gt;en bättre kunskap och medvetenhet inom konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Kraven på ungdomar som&lt;br&gt;konsumenter blir allt större. Ungdomstiden innebär en successiv&lt;br&gt;etablering i vuxenlivet. Under en relativt kort tid i livet skall beslut fettas&lt;br&gt;och en rad investeringar göras som får stora ekonomiska konsekvenser&lt;br&gt;och påverkar livssituationen under en lång tid. Det gäller studielån,&lt;br&gt;bostadsval och inköp av större kapitalvaror som bil, TV och stereo m.m.&lt;br&gt;Därtill måste de unga lära sig att omsätta sina skolkunskaper om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunsumentfrågor och vardagsekonomi i praktiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomars konsumtionsvanor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en nyligen genomförd undersökning om ungdomars konsumtion,&lt;br&gt;Från diskotek till hypotek (Ungdomsstyrelsens utredningar 4, 1995), är&lt;br&gt;ålder och tillhörande livssituation den mest särskiljande faktorn vad gäller&lt;br&gt;ungdomars konsumtionsmönster. Under de år som vanligtvis benämns&lt;br&gt;som undomsåren, 16-25 år, kan egentligen tre olika ekonomier eller&lt;br&gt;livsfaser urskiljas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldern 16-18 år kännetecknas av att ungdomarna vanligtvis studerar&lt;br&gt;och bor hemma hos sina föräldrar. Såväl inkomster som utgifter är låga&lt;br&gt;och relativt homogena inom ungdomsgruppen. Inkomsterna kommer från&lt;br&gt;studiebidrag och eventuellt feriearbete, medan utgifterna främst gäller&lt;br&gt;kläder, godis, smink, bio etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldern 19-22 år verkar för många ungdomar vara en övergång mellan&lt;br&gt;olika livsfaser, en period där många hamnar utanför de ordinarie&lt;br&gt;systemen. Många flyttar hemifrån, en stor andel lever på tillfälliga&lt;br&gt;arbeten som ofta varvas med perioder av arbetslöshet. Samtidigt har&lt;br&gt;relativt få kvalificerat sig för ersättning från exempelvis arbetslöshetsför-&lt;br&gt;säkringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I åldern 23-25 år etablerar sig många ungdomar i vuxenlivet. De flesta&lt;br&gt;har nu flyttat hemifrån och allt fler erhåller festa inkomster, samtidigt&lt;br&gt;som samboende och bam blir allt vanligare. Inkomsterna ökar kraftigt&lt;br&gt;samtidigt som utgifterna allt mer ändrar karaktär från nöjen till&lt;br&gt;hushållsrelaterade utgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna i inkomster och utgifter mellan ungdomar från högre och&lt;br&gt;lägre socialgrupper är i allmänhet små. Genom att ungdomar från de&lt;br&gt;högre socialgrupperna i högre utsträckning studerar under ungdomsåren&lt;br&gt;får den sociala bakgrunden effekter som syns först senare i livet. Unga&lt;br&gt;män har större inkomster än unga kvinnor. Unga kvinnor har i högre&lt;br&gt;utsträckning än unga män ett eget boende och därmed utgifter som är&lt;br&gt;relaterade till hushållet. Generellt tycks konsumtionsmönstret följa de&lt;br&gt;traditionella könsrollerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomar agerar överlag aktivt i rollen som konsumenter. Olika&lt;br&gt;former av miljöinriktade aktiviteter, t.ex. återvinning, är vanliga bland&lt;br&gt;ungdomar. Protesthandlingar är också vanligt förekommande. Ungdomar&lt;br&gt;klagar t.ex. ofta på dåliga varor i en affär. Däremot är ungdomar&lt;br&gt;underrepresenterade i kontakterna med konsumentvägledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket gav nyligen ut skriften Ungdomar sparar och lånar&lt;br&gt;- En undersökning bland gymnasieelever. Den visar att det inte finns&lt;br&gt;några större skillnader mellan kvinnliga och manliga gymnasister när det&lt;br&gt;gäller sparande i de tre städer som undersökts. Det är dock totalt sett mer&lt;br&gt;pojkar som har lånat och i genomsnitt är de skyldiga mer pengar. Det&lt;br&gt;gäller särskilt pojkar som går på yrkesinriktad utbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undervisning i konsumentfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I grundskolans senaste läroplan är konsumentkunskap integrerat i främst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ämnet hemkunskap. Den nya kursplanen i hemkunskap tar upp konsu- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;mentfrågor i olika avseenden. I gymnasiet beror elevernas möjligheter att&lt;br&gt;ytterligare lära sig om konsumentfrågor på vilket program de väljer.&lt;br&gt;Samtidigt måste konsumentkunskap i hög grad ses som ett ämnes-&lt;br&gt;övergripande område som lämpligen kan tas upp i undervisningen i en&lt;br&gt;rad ämnen, t.ex. samhällskunskap, matematik, ekonomi, svenska m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generationsutredningen föreslår i betänkandet Tillvarons trösklar (SOU&lt;br&gt;1994:77) att konsumentfrågor ges större utrymme i gymnasieskolan, t.ex.&lt;br&gt;inom ramen for undervisningen i samhällskunskap och ekonomi. Enligt&lt;br&gt;utredningen är det under gymnasietiden, då ungdomar inom en snar&lt;br&gt;framtid kommer att utveckla en självständig ekonomi, som det finns bäst&lt;br&gt;förutsättningar att ta in kunskaper på området. Regeringen delar&lt;br&gt;utredningens uppfattning. Förslaget berör främst prioriteringar på den&lt;br&gt;lokala nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att få dagsaktuella kunskaper anser Generationsutredningen även&lt;br&gt;att skolan i dess undervisning i ökad utsträckning bör använda sig av&lt;br&gt;representanter från t.ex. kommunens konsumentvägledning, banker,&lt;br&gt;bostadsföretag m.m. Konsumentverkets insatser för ungdomar är i hög&lt;br&gt;grad riktade mot skolan. Skolkontakter, läromedelsproduktion och&lt;br&gt;vidareutbildning av lärare är viktiga åtgärder som använts för att stärka&lt;br&gt;konsumentfrågornas roll i skolundervisningen. Detta arbete bör fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ytterligare insatser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningar visar att ungdomars kunskaper om konsumentfrågor ofta&lt;br&gt;är bristfälliga, inte minst när det gäller ekonomi och konsumenträtt.&lt;br&gt;Begreppen konsumentfrågor och konsumentundervisning upplevs&lt;br&gt;vanligtvis inte heller som särskilt lockande för ungdomar. Däremot visar&lt;br&gt;erfarenheterna att ungdomars intresse för de hushållsekonomiska frågorna&lt;br&gt;är stort när de kan relateras till den egna vardagssituationen, t.ex. när det&lt;br&gt;gäller praktiska frågor kring den första bostaden, konkreta tips på hur&lt;br&gt;den egna ekonomin kan förbättras etc.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den starka koppling som finns mellan ungdomars intresse for hus-&lt;br&gt;hållsekonomiska frågor och deras livssituation visar på ett behov av att&lt;br&gt;nå ut med information och kunskap till ungdomar, inte bara under&lt;br&gt;skoltiden, utan även under senare delen av ungdomsåren. Information och&lt;br&gt;kunskap om konsumentfrågor borde vara särskilt viktigt under den tid i&lt;br&gt;livet då en stor del av ungdomsgruppen står i begrepp att flytta från&lt;br&gt;föräldrahemmet och skapa sig en egen oberoende ekonomi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nya och otraditionella vägar kommer att prövas för att nå ungdoms-&lt;br&gt;gruppen med information om konsumentfrågor. Särskild vikt bör läggas&lt;br&gt;vid att ungdomar själva och deras initiativ ges utrymme och tas i&lt;br&gt;anspråk. Även nya media bör prövas för att bättre nå fram till den unga&lt;br&gt;generationen. Konsumentfrågor kan förmedlas genom ungdomars egna&lt;br&gt;kulturella och skapande aktiviteter, t.ex. genom teater eller genom&lt;br&gt;tidnings- eller TV-produktion av ungdomar själva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under en treårsperiod 1991-1994 har Barn- och ungdomsdelegationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i samarbete med Konsumentverket bedrivit en verksamhet för att öka &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomars kunskaper, engagemang och medvetenhet i rollen som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenter. Genom medel ur Allmänna arvsfonden har lokala Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;föreningar fått stöd för olika ungdomsprojekt om bl.a. hushållsekonomi,&lt;br&gt;konsumenträtt och reklampåverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna från dessa satsningar visar på nya vägar att nå&lt;br&gt;ungdomar med information i konsumentfrågor samt betydelsen av att&lt;br&gt;ungdomar aktivt deltar i genomförandet av projekten. Erfarenheterna från&lt;br&gt;projekten är överlag mycket positiva. I regeringens skrivelse 1994/95:138&lt;br&gt;om Allmänna arvsfonden anges att konsumentprojekt för ungdomar är ett&lt;br&gt;av de områden som kommer att ges särskild uppmärksamhet under det&lt;br&gt;kommande året. Projekt där unga människor stimuleras att hjälpa andra&lt;br&gt;ungdomar till en bättre kunskap och medvetenhet inom konsument-&lt;br&gt;området bör därför prioriteras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Den lokala verksamheten&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den lokala förankringen av&lt;br&gt;konsumentverksamheten är grundläggande för att konsument-&lt;br&gt;politiken skall bli framgångsrik. De riktlinjer som statsmakterna&lt;br&gt;har festställt för den lokala konsumentverksamheten bör ligga fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med&lt;br&gt;regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: &amp;nbsp;&amp;nbsp;De flesta remissinstanser delar i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommitténs uppfattning om den kommunala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rad remissinstanser har uttalat sig om kommitténs förslag om att&lt;br&gt;såväl organisationer som näringsliv i ökad utsträckning engagerar sig&lt;br&gt;lokalt i konsumentverksamheten. Gävle, Ange, Sundsvalls och Motala&lt;br&gt;kommuner ställer sig tvivlande till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden förklarar sig beredd att öka stödet till&lt;br&gt;den lokala verksamheten, men påpekar att en ökning måste ske på&lt;br&gt;bekostnad av nämndens egen tvistlösning, om inte särskilda resurser&lt;br&gt;tillförs för ändamålet. Sölvesborgs kommun anser att en integrering av&lt;br&gt;konsumentverksamheten med verksamheten vid de s.k. medborgar-&lt;br&gt;kontoren är ett bra sätt att utveckla den lokala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser tar upp frågan om obligatorisk kommunal&lt;br&gt;konsumentverksamhet. Motala och Skellefteå kommuner anser att frågan&lt;br&gt;bör utredas. Piteå, Luleå och Malmö kommuner föreslår ekonomiskt stöd&lt;br&gt;från staten till kommunerna för prioriterade insatser på&lt;br&gt;konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: När den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten böljade införas för drygt 20 år sedan innebar det en&lt;br&gt;betydelsefull förstärkning av konsumentskyddet. Den lokala konsument-&lt;br&gt;verksamheten har sedan dess spelat en huvudroll i konsumentpolitiken.&lt;br&gt;Det har varit en bred politisk uppslutning kring behovet av att satsa på&lt;br&gt;verksamheten. Är 1975 preciserade statsmakterna riktlinjerna för&lt;br&gt;verksamhetens innehåll och organisation. I 1986 års riksdagsbeslut om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inriktningen av konsumentpolitiken bekräftades att den lokala verksam- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;heten måste prioriteras högt och vikten av att den byggdes ut ströks&lt;br&gt;under. I regeringens skrivelse år 1991 om den lokala konsumentverk-&lt;br&gt;samheten (skr. 1990/91:143) redovisades vissa åtgärder för att stödja&lt;br&gt;utvecklingen av verksamheten. Utgångspunkten för satsningen på den&lt;br&gt;lokala konsumentverksamheten är givetvis att det är på den lokala nivån&lt;br&gt;som konsumenterna som individer kan stödjas bäst. Den lokala&lt;br&gt;förankringen av konsumentverksamheten är grundläggande för att kon-&lt;br&gt;sumentpolitiken skall bli framgångsrik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är att de riktlinjer som statsmakterna har&lt;br&gt;fastställt for den lokala konsumentverksamheten ligger väl i linje med de&lt;br&gt;nu föreslagna målen för och inriktningen av den statliga konsument-&lt;br&gt;politiken. De bör därför ligga fest. Inom de ramar som detta ger bör&lt;br&gt;staten som hittills stödja den lokala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan vi preciserar hur vi ser på behovet av åtgärder vill vi lämna en&lt;br&gt;redovisning av hur verksamheten har utvecklats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala konsumentverksamheten har successivt byggts ut fram&lt;br&gt;till år 1990. Då bröts emellertid den positiva utvecklingen genom att flera&lt;br&gt;kommuner beslutade att lägga ner eller minska konsumentverksamheten.&lt;br&gt;I dag satsar dock åter fler kommuner på lokal verksamhet. En rad&lt;br&gt;kommuner har efter det att verksamheten har varit nedlagd under kortare&lt;br&gt;eller längre tid återupptagit verksamheten. Den nedåtgående trenden från&lt;br&gt;början av 1990-talet har således brutits.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunal konsumentvägledning finns för närvarande i 235 av landets&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288 kommuner. I dag avsätts ungefär 212 årsarbetskrafter för konsu-&lt;br&gt;mentverksamhet i kommunerna. Antalet årsarbetskrafter har ökat med 15&lt;br&gt;mellan år 1994 och 1995. De flesta av landets kommuner har alltså&lt;br&gt;någon form av konsumentverksamhet och en eller flera anställda&lt;br&gt;konsumentvägledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 3 Antal kommuner med konsumentverksamhet 1975-1995&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-4.png" style="width:379pt;height:179pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Under år 1994 tog ca 222.000 enskilda konsumenter kontakt med Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;konsumentvägledama i nya ärenden. Den kommunala konsumentverksam-&lt;br&gt;heten har också delvis ändrat karaktär. Budgetrådgivning och&lt;br&gt;skuldsanering ökar mest och allt fler kommuner engagerar sig i just den&lt;br&gt;verksamheten (ca 37 % av de totala resurserna). Vikten av en kommunal&lt;br&gt;verksamhet med inriktning på hushållens ekonomiska problem har&lt;br&gt;markerats ytterligare genom tillkomsten av skuldsaneringslagen.&lt;br&gt;Verksamheten har alltså fått en annan tyngdpunkt och inneburit att andra&lt;br&gt;insatser inom den kommunala konsumentverksamheten minskar i&lt;br&gt;omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt mindre av konsumentvägledningens resurser satsas i dag på&lt;br&gt;förköpsrådgivning. 7 % av resurserna användes för rådgivning om&lt;br&gt;enskilda produkter år 1994. Orsaken är bland annat en medveten&lt;br&gt;omläggning av förköpsrådgivningen till självbetjäning i anslutning till&lt;br&gt;konsumentkontoret, vid bibliotek, och hos organisationer och&lt;br&gt;konsumentombuden på arbetsplatserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förebyggande/utåtriktade arbetet har delvis fått stå tillbaka för&lt;br&gt;satsningarna på budgetrådgivningen. Ca 13 % av de samlade resurserna&lt;br&gt;år 1994 ägnades åt förebyggande insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kommunala konsumentverksamheten har fler uppgifter som har&lt;br&gt;stor betydelse för hushållens möjligheter att utnyttja sina resurser. Att&lt;br&gt;hjälpa konsumenterna med stöd i avtalsfrågor och andra konsumenträtts-&lt;br&gt;liga ärenden och med att lösa tvister efter köp är viktiga inslag i arbetet&lt;br&gt;på det lokala planet. Reklamationer och andra konsumenträttsliga frågor&lt;br&gt;upptog ca 26 % av resurserna år 1994. I några kommuner har det bildats&lt;br&gt;lokala reklamationsråd som den lokala handeln och den kommunala&lt;br&gt;konsumentverksamheten medverkar i. Råden kan medla i och föreslå&lt;br&gt;lösningar på tvister mellan köpare och säljare men kan också ta upp&lt;br&gt;generella frågor som rör förhållandet mellan köpman och konsument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Diagram 4 Fördelning av vägledarnas arbetstid i procent 1994&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-5.png" style="width:199pt;height:118pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03140/prop_199495__140-6.png" style="width:194pt;height:114pt;"/&gt;
&lt;p&gt;□ Budgetrådgivning &amp;amp;&lt;br&gt;skuldsanering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Reklamationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;■ Förköpsråd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E Konsumenträtt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;□ Hushällsekonomlsk rådgivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;D Skokontakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H Information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E3 Marknadsbevakning &amp;amp;&lt;br&gt;näringsliv skontakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;£•3 Samverkan med andra&lt;br&gt;kommunala, statl förv&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E Organisationskontakter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ED övrigt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har den kommunala vägledningen en betydelsefull roll att spela&lt;br&gt;gentemot annan lokal konsumentverksamhet. Sedan mitten av 1980-talet&lt;br&gt;har antalet kommuner som bedriver samarbete med frivilliga och fackliga&lt;br&gt;organisationer ökat. I dag har 139 av kommunerna ett sådant samarbete,&lt;br&gt;medan det for tio år sedan endast var 100 kommuner. Antalet kommuner&lt;br&gt;där det förekommer fackliga konsumentombud har ökat från&lt;br&gt;uppskattningvis ett 40-tal vid mitten av 1980-talet till i dag 70&lt;br&gt;kommuner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De siffror om den kommunala konsumentverksamheten som vi har&lt;br&gt;redovisat är hämtade från Konsumentverkets statistik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns många exempel på samarbete mellan frivilligorganisationer,&lt;br&gt;fackliga organisationer och det lokala näringslivet. Inom organisationer&lt;br&gt;som LO, PRO och Hem och Samhälle har man egna konsumentombud&lt;br&gt;som samarbetar med den kommunala konsumentverksamheten. Den&lt;br&gt;kommunala konsumentverksamheten i Trollhättan har t.ex. drivit ett&lt;br&gt;framgångsrikt arbete med ekonomisk rådgivning tillsammans med den&lt;br&gt;lokala Metall-sektionen på SAAB-Scania. Samarbetet mellan PRO och&lt;br&gt;den kommunala verksamheten är aktivt på många ställen i landet och har&lt;br&gt;huvudsakligen handlat om prisövervakning och prisinformation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även kontakterna med andra kommunala förvaltningar och konsument-&lt;br&gt;vägledningen är betydande. Mest frekvent är kontakterna med socialför-&lt;br&gt;valtningen och miljö- och hälsoskyddsforvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter för den kommunala konsumentverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning är, vilken också delas av flera remissinstanser,&lt;br&gt;att behovet av stöd till enskilda konsumenter ökar på det lokala planet.&lt;br&gt;Samtidigt är kommunernas resurser begränsade. Detta ställer stora krav&lt;br&gt;på effektiviseringar och prioriteringar i verksamheten. Situationen är&lt;br&gt;dock inte ny.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den skrivelse om den lokala konsumentverksamheten som den&lt;br&gt;dåvarande regeringen lade fram år 1991 betonades att den kommunala&lt;br&gt;konsumentverksamheten måste ha en viss bredd för att vara till nytta för&lt;br&gt;konsumenterna. Exempel på områden som det är önskvärt att man kan&lt;br&gt;hantera lokalt är rådgivning, tvistlösning, information, marknadsuppfölj-&lt;br&gt;ning, varu- och serviceförsötjning, utbildning samt stöd till organisa-&lt;br&gt;tioner och näringsliv. Verksamheten har också i stort sett utvecklats i&lt;br&gt;denna riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tyngdpunktsförskjutning som skett mellan olika verksamheter visar&lt;br&gt;också på prioriteringar som stämmer väl överens med hur konsumentpro-&lt;br&gt;blemen utvecklats. Det är naturligt att den kommunala verksamheten&lt;br&gt;hämtar vägledning från de förslag till mål och inriktning som regeringen&lt;br&gt;tidigare har redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill betona att en aktiv konsumentverksamhet ofta kan innebära att&lt;br&gt;besparingar kan göras på andra områden t.ex. när det gäller kostnaden&lt;br&gt;för socialbidrag och således är en god affär för kommunerna. Flera&lt;br&gt;studier visar också att satsningar på den kommunala konsumentvägled-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningen är lönsam. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konsumentverksamheten i kommunerna skall få den betydelse&lt;br&gt;som erfordras är det viktigt att verksamheten är politiskt förankrad i&lt;br&gt;kommunerna. En sådan förankring kan också bidra till att öka förståelsen&lt;br&gt;för att verksamheten kan innebära besparingar för kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållsekonomisk rådgivning är särskilt viktigt for ekonomiskt utsatta&lt;br&gt;grupper. Tillkomsten av skuldsaneringslagen har stärkt konsumenternas&lt;br&gt;ställning gentemot kreditgivarna. Regeringen fäster stort avseende vid&lt;br&gt;den möjlighet som skapats genom lagen att hjälpa överskuldsatta hushåll.&lt;br&gt;Konsumentverket kommer fortlöpande att utvärdera hur lagen tillämpas&lt;br&gt;och vilka effekter budgetrådgivning och skuldsanering har för hushållen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har utarbetat en metod för lokala matkostnadsunder-&lt;br&gt;sökningar, som kan användas i rådgivningen till enskilda hushåll.&lt;br&gt;Avsikten är att belysa hur valet av inköpsställe kan påverka matkost-&lt;br&gt;nadema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av den kommunala konsumentverksamhetens insatser för&lt;br&gt;att lösa tvister mellan konsumenter och näringsidkare visar hur viktig&lt;br&gt;uppgiften är. Det förhållandet att ett stort antal tvister inte förs vidare&lt;br&gt;från konsumentvägledama till Allmänna reklamationsnämnden visar att&lt;br&gt;medlingen har stor effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varu- och serviceförsöijningsfrågoma är ett annat viktigt inslag i den&lt;br&gt;kommunala verksamheten. Analyser gjorda av Konsumentverket och&lt;br&gt;Handelns utredningsinstitut (HUI) visar att takten i nedläggningen av&lt;br&gt;glesbygdsbutiker ökar. Utvecklingen inom varuförsörjning och&lt;br&gt;distribution har särskild betydelse för människor som bor i glesbygd och&lt;br&gt;för resurssvaga grupper, t.ex. äldre och rörelsehindrade. Statens&lt;br&gt;engagemang för glesbygdens utveckling har hittills i första hand haft ett&lt;br&gt;regionalpolitiskt motiv. Ett viktigt inslag är stödet till kommersiell&lt;br&gt;service i glesbygd, som beviljas av länsstyrelserna. Det är dock på den&lt;br&gt;lokala nivån som det slutliga avgörandet sker om en butik skall överleva.&lt;br&gt;Det finns flera exempel på att lokala utvecklingsgrupper har lyckats slå&lt;br&gt;vakt om varuförsörjningen i glesbygd - i vissa fall genom att ta över&lt;br&gt;driften av lanthandeln. Kommunerna påverkar förutsättningarna bl.a. via&lt;br&gt;sin varuförsöijningsplanering, genom stöd till varuhemsändning samt&lt;br&gt;genom bostadsplanering och kollektivtrafik. Konsumentverket har ett&lt;br&gt;regeringsuppdrag att inventera och genom pilotprojekt eller på annat sätt&lt;br&gt;söka samordningslösningar när det gäller lanthandelns&lt;br&gt;distributionsproblem samt utveckla och organisera utbildning for&lt;br&gt;lanthandlare. Verket skall rapportera uppnådda resultat till regeringen&lt;br&gt;senast den 31 oktober 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förebyggande och utåtriktade arbetet kan vara ett sätt att få kontakt&lt;br&gt;med konsumenter som inte själva söker kontakt med konsumentvägled-&lt;br&gt;ningen. Med sådana satsningar kan man t.ex. nå invandrargrupper och&lt;br&gt;ungdomar. Samverkan med frivilliga eller fackliga organisationer kan&lt;br&gt;bidra till att fler kan hjälpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att konsumenterna kan orientera sig på marknaden och ha vetskap både&lt;br&gt;om vilka erbjudanden som finns, deras kvalitet och pris är en av&lt;br&gt;förutsättningarna för en fungerande marknad. För konsumenterna är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;betydelsen av att hitta det &amp;quot;bästa&amp;quot; alternativet ännu viktigare i en tid av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;knappa resurser. Förköpsrådgivningen är därför alltjämt viktig. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya informationstekniken bör kunna användas för konsumentinfor-&lt;br&gt;mation såsom beskrivs i avsnitt 4.4. En sådan utveckling skulle också&lt;br&gt;kunna öka möjligheten för konsumenterna att erhålla denna typ av&lt;br&gt;information då antalet informationsställen ökar. I detta sammanhang vill&lt;br&gt;vi också peka på utvecklingen mot att inrätta lokala medborgarkontor för&lt;br&gt;att öka tillgängligheten och förbättra servicen till medborgarna. Det är&lt;br&gt;enligt vår mening önskvärt att kommuner som överväger en sådan&lt;br&gt;verksamhet samordnar den med den kommunala konsumentverksamheten.&lt;br&gt;Den tekniska utvecklingen kan sålunda på olika sätt delvis avlasta den&lt;br&gt;kommunala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nya miljömålet och det nya hälsomålet kommer att öka kravet på&lt;br&gt;samarbete mellan olika förvaltningar. Det är därför glädjande att många&lt;br&gt;kommuner har utvecklade kontakter mellan den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten och andra kommunala förvaltningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens stöd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Staten stöder på olika sätt den lokala verksamheten. De kommuner som&lt;br&gt;bedriver en konsumentverksamhet får ett omfattande stöd från i första&lt;br&gt;hand Konsumentverket och Allmänna reklamationsnämnden. Det handlar&lt;br&gt;om en omfettande materialservice, rådgivning till vägledare, utbildning&lt;br&gt;av vägledare och politiker samt stöd i samband med uppbyggnad och&lt;br&gt;utveckling av kommunal verksamhet. Det arbete som Konsumentverket&lt;br&gt;gör för att följa utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten&lt;br&gt;är också betydelsefullt och leder till kunskap bl.a. om effekter som kan&lt;br&gt;vara till nytta för fortsatta satsningar. Vi anser att detta är en lämplig&lt;br&gt;ordning också i framtiden. Elektronisk överföring av information mellan&lt;br&gt;konsumentmyndighetema och kommunerna bör bli möjlig i framtiden.&lt;br&gt;Detta kan underlätta kommunikationen mellan myndigheterna och den&lt;br&gt;lokala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill också erinra om det ökade stöd som föreslås till frivilliga&lt;br&gt;organisationer i årets budgetproposition. Denna ökning bör också komma&lt;br&gt;organisationer som arbetar lokalt till godo. En utbyggnad av de frivilliga&lt;br&gt;organisationernas lokala arbete inom konsumentområdet bör kunna vara&lt;br&gt;ett nytta för den kommunala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligatorisk kommunal konsumentverksamhet?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverksamheten är ett frivilligt åtagande av kommunerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har tagit upp frågan om den inte bör vara&lt;br&gt;obligatorisk. Obligatorium har diskuterats tidigare då regering och&lt;br&gt;riksdag behandlat det kommunala engagemanget på konsumentområdet&lt;br&gt;och då avvisats. När de nu gällande riktlinjerna för konsumentpolitiken&lt;br&gt;drogs upp anfördes som skäl mot ett obligatorium bl.a. den allmänna&lt;br&gt;strävan att den statliga styrningen av kommunernas verksamhet skall&lt;br&gt;minska. Vidare framhölls att de lokala betingelserna kan vara starkt&lt;br&gt;skiftande och behovet i fråga om konsumentverksamhet därför kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;variera mellan olika kommuner. Slutligen framhölls att en framgångsrik&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verksamhet förutsätter att kommunen själv är övertygad om värdet av den Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;(prop. 1985/86:121 s. 53). Denna syn bekräftades år 1991 då riksdagen&lt;br&gt;tog ställning till regeringens skrivelse om den lokala konsumentverksam-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att dessa skäl mot ett obligatorium fortfarande är&lt;br&gt;giltiga. Kommunernas medverkan i konsumentpolitiken bör därför också&lt;br&gt;i fortsättningen bygga på frivillighet. Det innebär bland annat att&lt;br&gt;kommunerna själva måste avgöra var tyngdpunkten i verksamheten bör&lt;br&gt;ligga. Det är inget mål i sig att verksamheten skall vara enhetlig i hela&lt;br&gt;landet. Den måste anpassas efter lokala betingelser som kan vara starkt&lt;br&gt;skiftande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Det internationella samarbetet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Regeringen arbetar för att hävda svenska&lt;br&gt;intressen samt för ett ökat konsumentinflytande och ett starkt&lt;br&gt;konsumentskydd i EU. Konsumentorganisationernas deltagande i&lt;br&gt;olika EU-organ förstärker Sveriges möjligheter att påverka&lt;br&gt;konsumentpolitiken i EU. En arbetsgrupp som skall ta fram en&lt;br&gt;svensk strategi för arbetet med konsumentfrågor i EU har tillsatts.&lt;br&gt;Arbetsgruppen skall vidare bl.a. föreslå hur konsekvenserna för&lt;br&gt;konsumenterna av medlemskapet kan följas upp. Det finns ett&lt;br&gt;fortsatt stort behov och värde av nordiskt konsumentsamarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén anser bl.a. att konsumentmyndigheten liksom&lt;br&gt;hittills bör delta i det europeiska standardiseringsarbetet och att även&lt;br&gt;representanter för frivilligorganisationema bör ges formella och ekono-&lt;br&gt;miska möjligheter att delta samt att befintliga internationella kontaktnät&lt;br&gt;mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna bör vidareutvecklas för att&lt;br&gt;marknadsbevakningen skall kunna fungera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrat sig i frågan om det&lt;br&gt;internationella samarbetet ansluter sig i huvudsak till kommitténs&lt;br&gt;bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har redovisat tidigare (avsnitt 4.2) är det först på senare&lt;br&gt;år som EU på allvar böijat engagera sig i konsumentfrågor. Den svenska&lt;br&gt;konsumentpolitiken har en längre tradition och tar mer heltäckande till&lt;br&gt;vara konsumenternas intressen. Inom unionen saknas t.ex. motsvarigheter&lt;br&gt;till den svenska konsumentskyddslagstiftningen på viktiga områden, bl.a.&lt;br&gt;konsumentköp, konsumenttjänster och konsumentförsäkring. Detsamma&lt;br&gt;gäller möjligheterna till tvistlösning inom och utom domstol. Men också&lt;br&gt;andra, icke-rättsliga, inslag saknas i EU:s konsumentpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens utveckling på konsumentområdet inom unionen Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;antyder dock att konsumentfrågorna får ett allt större utrymme. Det&lt;br&gt;franska ordförandeskapet har utarbetat en promemoria med benämningen&lt;br&gt;&amp;quot;Support for an active consumer policy&amp;quot; (4050/95). I promemorian&lt;br&gt;redogörs för vikten av att fortsätta arbetet med ett antal direktiv&lt;br&gt;(fjärrköp, prisinformation, jämförande reklam och gränsöverskridande&lt;br&gt;betalningar). Vidare framhålls att gemensamma regler inom unionen&lt;br&gt;kräver anpassning till nya tekniska innovationer som används vid&lt;br&gt;försäljning av varor och tjänster på den gemensamma marknaden. I&lt;br&gt;promemorian uppges vidare att det är viktigt ur miljösynpunkt att främja&lt;br&gt;hållbara konsumtionsmönster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det franska ordförandeskapet vill vidare försätta arbetet med s.k.&lt;br&gt;grönböcker om tvistlösning och garantier. Man vill vidare bl.a. överväga&lt;br&gt;möjligheterna till att kriminalisera överträdelser av konsumentskydds-&lt;br&gt;regler och vill ha mer administrativt samarbete i sådana frågor för att&lt;br&gt;markera en ny fes i den inre marknadens konsumentskyddsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det franska ordförandeskapet föreslår vidare inrättande av en &amp;quot;Euro-&lt;br&gt;pean Ombudsman&amp;quot; i konsumentfrågor. Syftet skulle vara att stödja och&lt;br&gt;uppmuntra konsumentorganisationernas arbete och underlätta konsument-&lt;br&gt;avdelningens arbete. Man vill också inrätta ett nytt rådgivande organ på&lt;br&gt;konsumentområdet där både företrädare för konsumenter och näringsid-&lt;br&gt;kare skulle medverka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har som unionsmedlem ambitionen att verka för en starkare&lt;br&gt;konsumentpolitik. Det är regeringens avsikt att aktivt arbeta för att stärka&lt;br&gt;konsumenternas ställning och ge konsumentfrågorna inom EU en&lt;br&gt;tydligare och tyngre roll med ett ökat konsumentinflytande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller lagstiftningen på konsumentområdet finns en grund-&lt;br&gt;läggande skillnad mellan regler som gäller produktsäkerhet och annan&lt;br&gt;produktutformning å ena sidan och sådana som gäller konsumenternas&lt;br&gt;ekonomiska och rättsliga intressen å den andra. Regler om&lt;br&gt;produktsäkerhet har inte bara konsumentskyddssyfte. Genom standard-&lt;br&gt;iserade produktnormer m.m. främjas också den fria rörligheten av varor.&lt;br&gt;Det innebär att normerna skall tillämpas inom hela gemenskapen och att&lt;br&gt;nationella avvikelser i princip inte tillåts. På livsmedelsområdet tillåts i&lt;br&gt;allmänhet heller inte några nationella avvikelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är annorlunda med de regler som handlar om konsumenternas&lt;br&gt;ekonomiska och rättsliga skydd, exempelvis om marknadsföring,&lt;br&gt;hemförsäljning och konsumentkrediter. De har i allmänhet s.k. mini-&lt;br&gt;mikaraktär. Det innebär att varje medlemsstat måste säkerställa att&lt;br&gt;konsumenterna får åtnjuta minst det skydd som anges i reglerna. Men det&lt;br&gt;är inget som hindrar att en medlemsstat utsträcker konsumentskyddet&lt;br&gt;längre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för oss när det gäller vårt arbete i EU med&lt;br&gt;konsumentfrågor är att verka för att de regler som sätts upp på gemen-&lt;br&gt;skapsnivå lägger fest en lägsta nivå för konsumentskyddet. Det skall i&lt;br&gt;största möjliga utsträckning vara möjligt för de enskilda medlemsländerna&lt;br&gt;att ha ett bättre konsumentskydd. Detta ligger väl i linje med den s.k.&lt;br&gt;subsidaritetsprincipen. Det är av svenskt intresse att konsumentskydds- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna har minimikaraktär för att vi skall kunna behålla våra nationella&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera viktiga konsumentfrågor på dagordningen inom EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer att arbeta för en starkare och ambitiösare konsu-&lt;br&gt;mentpolitik inom unionen bl.a. vad gäller prisinformation, möjligheter till&lt;br&gt;tvistlösning t.ex. genom reklamationsnämnder av nordisk modell samt&lt;br&gt;bättre konsumentskydd vid finansiella tjänster och gränsöverskridande&lt;br&gt;handel. Vi kommer även att arbeta för att konsumentfrågorna får en&lt;br&gt;starkare organisatorisk ställning i kommissionen genom att frågorna&lt;br&gt;handhas i ett eget generaldirektorat. I dag handläggs konsumentfrågorna&lt;br&gt;av en under kommissionen fristående enhet för konsumentpolitik -&lt;br&gt;Consumer Policy Service (CPS). Ett eget direktorat för de&lt;br&gt;konsumentpolitiska frågorna skulle inte bara ha ett starkt symbolvärde&lt;br&gt;genom att höja konsumentfrågornas status utan också öppna möjligheten&lt;br&gt;till påverkan på andra politikområden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansiella tjänster är sålunda ett av de områden som prioriteras i såväl&lt;br&gt;kommissionens senaste treårsprogram för konsumentfrågor som i det&lt;br&gt;nordiska samarbetet i form av ett förslag till handlingsplan för finansiella&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Sverige och i övriga Norden har under senare år ett flertal åtgärder&lt;br&gt;redan vidtagits inom detta område och en rad ytterligare reformer i syfte&lt;br&gt;att stärka konsumentskyddet kommer att föreslås. Det är därför angeläget&lt;br&gt;att Sverige inom ramen för det europeiska samarbetet värnar om att&lt;br&gt;denna ambitionsnivå kan upprätthållas nationellt. Det är vidare angeläget&lt;br&gt;att Sverige tillsammans med övriga nordiska medlemsländer verkar för&lt;br&gt;att det inom EU antas minimidirektiv på fler områden när det gäller&lt;br&gt;finansiella tjänster. Detta är en väsentlig förutsättning för konsumenternas&lt;br&gt;förtroende för det tjänsteutbud som finns att tillgå inom den inre&lt;br&gt;marknaden, och därmed även för konkurrensen och marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På livsmedelsområdet leder Sveriges medlemskap i EU bl.a. till att vi&lt;br&gt;skall samordna vår politik med EU:s jordbrukspolitik. För Sveriges del&lt;br&gt;innebär det i viss mån en återgång till den jordbrukspolitik som rådde&lt;br&gt;före 1990 års livsmedelspolitiska beslut. Detta beslut utgick ifrån att&lt;br&gt;konsumenternas val skall styra produktionen. Detta måste gälla alltjämt.&lt;br&gt;Konsumenternas intressen skall stå i centrum för livsmedelspolitiken.&lt;br&gt;Detta innebär att de skall ges reella möjligheter att välja den mat de vill&lt;br&gt;ha på marknaden. Information om ursprungsland, produktionssätt,&lt;br&gt;djurskydd, användning av bekämpningsmedel och tillsatser är viktiga&lt;br&gt;faktorer för konsumenterna vid valet av livsmedel. Överskådlig&lt;br&gt;prismärkning och utförliga innehållsdeklarationer är berättigade konsu-&lt;br&gt;mentkrav. Särskilt med hänsyn till allergiker är det viktigt att upprätthålla&lt;br&gt;en hög standard när det gäller innehållsdeklarationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU:s direktiv på detta område är för närvarande inte lika långtgående&lt;br&gt;som de krav vi ställer i Sverige. Det innebär att vi får upprätthålla vår&lt;br&gt;högre märkningsstandard på frivillig väg. För detta krävs en medveten&lt;br&gt;konsumentpolitik och en ökad konsumentupplysning på det livsme-&lt;br&gt;delspolitiska området. Hur detta skall uppnås är en viktig fråga för&lt;br&gt;regeringen. Regeringen avser att presentera förslag till åtgärder under&lt;br&gt;våren 1995. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ökade antalet varor och aktörer på den svenska marknaden som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medlemskapet i EU för med sig gör att behovet av livsmedelskontroll Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;ökar. Vissa åtgärder bör vidtas för att bättre ta tillvara konsumenternas&lt;br&gt;intressen. Regeringen har därför i budgetpropositionen föreslagit att ett&lt;br&gt;anslag under Jordbruksdepartementets huvudtitel på 30 miljoner kronor&lt;br&gt;inrättas för konsument- och marknadsföringsåtgärder inom&lt;br&gt;livsmedelsområdet. Mottagare av medel från detta anslag kan t.ex. vara&lt;br&gt;konsumentorganisationer och branschorganisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentberedningen (Jo 1991 :A, dir. 1990:84 och 1994:141) har&lt;br&gt;bl.a. till uppgift att utvärdera i ett konsumentperspektiv utvecklingen&lt;br&gt;inom jordbruks- och livsmedelssektorn som följer av Sveriges med-&lt;br&gt;lemskap i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentfrågor är ett vitt begrepp som knyter an till många olika&lt;br&gt;områden och verksamheter, t.ex. livsmedel, finansiella tjänster,&lt;br&gt;standardisering, marknads- och civilrätt, miljö och kommunikation.&lt;br&gt;Frågornas komplexitet och mångfald gör att de inte alltid är lätta att&lt;br&gt;överblicka. Det finns ett behov av att närmare analysera vilka områden&lt;br&gt;som Sverige genom EU-medlemskapet skall rikta sina insatser på och hur&lt;br&gt;möjligheter till inflytande bäst kan tas till vara. En arbetsgrupp har&lt;br&gt;tillsatts inom Civildepartementet för att utarbeta en strategi för Sveriges&lt;br&gt;fortsatta arbete med konsumentfrågorna i EU.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad EU-medlemskapet innebär för de svenska konsumenterna är en&lt;br&gt;viktig fråga i det konsumentpolitiska arbetet. Hur EU-medlemskapet&lt;br&gt;inverkar på konsumenternas ställlning i olika avseenden är en komplex&lt;br&gt;fråga som är svår att besvara entydigt. Arbetsgruppen skall också komma&lt;br&gt;med förslag till hur medlemskapskonsekvenser för prisutveckling,&lt;br&gt;produkters kvalitet, säkerhet m.m. skall kunna följas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser det vara av stort värde att svenska konsumentintres-&lt;br&gt;sen kan tas tillvara inte enbart genom olika myndigheters försorg utan&lt;br&gt;även genom ett direkt inflytande i olika EU-organ från svenska organisa-&lt;br&gt;tioner som för fram konsumentsynpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det direkta konsumentinflytandet genom konsumentorganisationer inom&lt;br&gt;EU utövas av ett särskilt konsumentråd - The Consumers’ Consultative&lt;br&gt;Council (CCC). EU:s konsumentråd tillsätts av och är ett rådgivande&lt;br&gt;oigan till kommissionen. Rådets uppgift är att följa konsumentfrågorna.&lt;br&gt;Rådet konsulteras av kommissionen i alla frågor som rör skyddet av&lt;br&gt;konsumenternas intressen. EU:s konsumentråd består av representanter&lt;br&gt;för olika europeiska och nationella konsumentorganisationer. En av dessa&lt;br&gt;är Bureau Européen des Unions Consommateurs (BEUC) där bl.a&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd är medlem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Konsumentråd finns sedan i januari också representerat i EU:s&lt;br&gt;Ekonomiska och sociala kommitté (ECOSOC). Där finns även bl.a.&lt;br&gt;Kooperativa Institutet och Handikappförbundens Samarbetsorganisation&lt;br&gt;representerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På konsumentområdet pågår ett omfettande europeiskt standard-&lt;br&gt;iseringsarbete bl.a. med att utarbeta Europastandarder för t.ex. möbler,&lt;br&gt;leksaker, fritidshjälmar, bamomsorgsprodukter och flytvästar. På&lt;br&gt;standardiseringsområdet finns ett flertal organ t.ex. CEN, CENELEC och&lt;br&gt;ETSI i vilka näringsliv, myndigheter (t.ex. Konsumentverket) och andra &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intressenter i de olika länderna deltar. Konsumentverket har framgångs-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rikt fort ut svenska synpunkter i standardiseringsarbetet. Enligt regering- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;ens mening bör verket även i fortsättningen spela en aktiv roll i detta&lt;br&gt;sammanhang. På europeisk nivå har vidare ett särskilt organ tillskapats&lt;br&gt;för att driva konsumentintressen i standardiseringsarbetet - Association&lt;br&gt;de Normalisation Européenne pour les Consommateurs (ANEC).&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd representerar svenska konsumentorganisationer&lt;br&gt;i ANEC:s generalförsamling. Under ANEC finns en struktur med&lt;br&gt;tekniska arbetsgrupper där Konsumentverket deltar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Norden, OECD m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nordiska konsumentsamarbetet intensifierades under sjuttiotalet i&lt;br&gt;samband med att en särskild ämbetsmannakommitté för konsumentfrågor&lt;br&gt;byggdes upp under Nordiska Ministerrådet. De nordiska ländernas i stora&lt;br&gt;delar gemensamma kultur, språk och historia har lett till en likartad syn&lt;br&gt;på konsumentpolitiken. I alla de nordiska länderna finns ett starkt&lt;br&gt;konsumentskydd med en likartad konsumentlagstiftning och likartade&lt;br&gt;institutionella strukturer med t.ex. konsumentombudsmän och&lt;br&gt;reklamationsnämnder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att numera tre av de fem nordiska länderna tillhör EU&lt;br&gt;har redan präglat det nordiska konsumentsamarbetet. Det senaste&lt;br&gt;nordiska handlingsprogrammet från 1994 avviker från det föregående&lt;br&gt;ftämst genom en starkare satsning på frågor med en europeisk dimen-&lt;br&gt;sion. I enlighet med handlingsprogrammet pågår i dag flera nordiska&lt;br&gt;konsumentprojekt som härrör från olika EU-initiativ, t.ex. införlivande&lt;br&gt;av EG-direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den starka gemenskapen mellan de nordiska länderna och den&lt;br&gt;framgång samarbetet har rönt gör att det finns ett stort behov av och&lt;br&gt;värde i att fortsätta det nordiska konsumentsamarbetet. Det gäller inte&lt;br&gt;minst i frågor som är gemensamma och som härrör från olika EU-&lt;br&gt;initiativ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en viktig uppgift för alla aktörer på konsumentområdet att hävda&lt;br&gt;nordiska intressen och att bidra till ett bättre europeiskt konsumentskydd.&lt;br&gt;Svenska och andra nordiska erfarenheter är av stort värde i detta arbete.&lt;br&gt;Regeringens bedömning är således att det finns ett fortsatt stort behov&lt;br&gt;och värde av nordiskt samarbete på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationaliseringen av konsumentpolitiken är emellertid inte&lt;br&gt;begränsad till Norden och EU-området. Inom ramen för såväl OECD&lt;br&gt;som WTO strävar man mot en ökad liberalisering av handeln. Den&lt;br&gt;ökande gränsöverskridande handeln för exempelvis med sig ett växande&lt;br&gt;behov av information och tvistlösningsmöjligheter. Sverige deltar sedan&lt;br&gt;länge aktivt i OECD:s konsumentkommittés arbete bl.a. på produktsäker-&lt;br&gt;hetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill slutligen i detta sammanhang nämna organisationen Consumers&lt;br&gt;International (Cl, f.d. IOCU), som är en oberoende internationell&lt;br&gt;konsumentorganisation med ca 200 medlemsorganisationer. CI:s mål är&lt;br&gt;bl.a. att verka för konsumenternas intressen på internationell nivå.&lt;br&gt;Sveriges Konsumentråd och Konsumentverket medverkar i CI:s arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Konsumenterna och miljön&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: En åtgärdsinriktad handlingsplan för hur&lt;br&gt;miljömålet i konsumentpolitiken skall kunna uppnås bör utarbetas.&lt;br&gt;Det främsta syftet med den är att underlätta för konsumenten att&lt;br&gt;bedöma de miljömässiga konsekvenserna av sitt levnadssätt och sin&lt;br&gt;konsumtion samt att också göra det möjligt för konsumenterna att&lt;br&gt;leva på ett sätt som minskar belastningen på miljön. Regeringen&lt;br&gt;har beslutat att tillkalla en särskild utredare med uppgift att ta fram&lt;br&gt;en sådan handlingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Konsumentmyndigheten bör ge ökad prioritet åt&lt;br&gt;miljöfrågorna i konsumentinformationen. Konsumentmyndigheten bör&lt;br&gt;också medverka till att informationen om energisnåla hushållsapparater&lt;br&gt;förbättras samt intensifiera sin verksamhet i syfte att minska&lt;br&gt;elförbrukningen i hushållen. Insatserna för miljömärkning bör in-&lt;br&gt;tensifieras och uppmuntras. Konsumentmyndigheten bör ge hög prioritet&lt;br&gt;åt bedömning av miljöargument i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: En rad remissinstanser behandlar miljöfrågorna.&lt;br&gt;Några instanser stödjer kommitténs förslag. En del instanser menar att&lt;br&gt;dessa inte är tillräckliga {Konsument-Forum, Jordens vänner). Konsu-&lt;br&gt;mentverket framhåller vikten av att konsumenterna får information om&lt;br&gt;produkter och system på ett samlat sätt och menar att detta i sig är ett&lt;br&gt;starkt motiv för att ge verket ett uttalat ansvar för miljön. Jordens vänner&lt;br&gt;anser att det inte räcker med att främja konsumtion av mindre&lt;br&gt;miljöskadliga varor, utan målet måste vara att minska miljöbelastningen&lt;br&gt;av konsumtionen. Konsument-Forum för ett liknande resonemang och&lt;br&gt;menar att konsumtionen är orsaken till miljöproblemen. Naturvårdsverket&lt;br&gt;instämmer i kommitténs bedömning att samarbetet mellan Konsu-&lt;br&gt;mentverket och Naturvårdsverket bör öka framöver. Dessutom anser&lt;br&gt;verket att det är ytterst angeläget för miljöarbetet att samhällets möjlig-&lt;br&gt;heter att sprida information om konsumtions- och livsstilsfrågor priorite-&lt;br&gt;ras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det lokala miljöarbetet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till miljömål för konsumentpolitiken ligger helt i&lt;br&gt;linje med FN:s handlingsprogram Agenda 21 som innehåller miljömål&lt;br&gt;med ambitionen att uppnå långsiktigt hållbara produktions- och&lt;br&gt;konsumtionsmönster i ett globalt perspektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Agenda 21 understryks vikten av lokalt engagemang och att det&lt;br&gt;lokala miljöarbetet utgör grunden för en hållbar utveckling. Konsu-&lt;br&gt;menternas medvetenhet om sambandet mellan konsumtion och miljö har&lt;br&gt;stadigt ökat och människor är i dag villiga att ta ett större ansvar för&lt;br&gt;miljön. Regeringen anser därför att konsumenterna måste ges större&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjligheter att spela en aktivare roll för att miljöproblemen skall kunna Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har över 200 kommuner tagit ett formellt belut om att följa&lt;br&gt;FN:s rekommendation att innan år 1996 ha inlett en dialog om en&lt;br&gt;långsiktig handlingsplan, en lokal Agenda 21. Målet är att i dialog med&lt;br&gt;kommuninvånarna skapa en miljömässigt, socialt och ekonomiskt hållbar&lt;br&gt;utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten är att lokal kunskap och idérikedom skall användas för&lt;br&gt;att finna metoder for att nå målet. Enskilda människor,&lt;br&gt;intresseorganisationer, folkrörelser och företag skall kunna delta aktivt&lt;br&gt;i arbetet med lokala Agenda 21. Många kommuner har anställt en&lt;br&gt;projektledare eller samordnare för Agenda 21-arbetet. Vidare utbildas&lt;br&gt;kommunens tjänstemän och politiker för att på bästa sätt kunna integrera&lt;br&gt;miljöfrågorna i det ordinarie arbetet. Länsstyrelserna har getts i uppdrag&lt;br&gt;att stödja kommunernas arbete med lokala Agenda 21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många kommuner underlättar en miljöanpassad livsstil genom att arbeta&lt;br&gt;aktivt för att konsumenter skall ges ökade möjligheter att välja&lt;br&gt;miljöanapssade alternativ. Det pågår projekt kring bl.a. lokal produktion&lt;br&gt;av ekologiska livsmedel, miljöanpassad offentlig upphandling,&lt;br&gt;kompostering m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig utgångspunkt för detta arbete är att lokala marknader minskar&lt;br&gt;behovet av transporter och gynnar lokal cirkulation av näringsämnen. I&lt;br&gt;vissa kommuner har man kartlagt ekologiska odlare i trakten och kopplat&lt;br&gt;dem till olika konsumentgrupper. Man vänder sig speciellt till storkök&lt;br&gt;och daghem. Även miljöanpassad offentlig upphandling av varor och&lt;br&gt;tjänster är, med tanke på de stora mängder och belopp det handlar om,&lt;br&gt;ett viktigt instrument för att skynda på utvecklingen av nya produkter&lt;br&gt;samt låsa ut användningen av miljöskadliga ämnen. På flera håll i landet&lt;br&gt;har olika handlare gått ut med gemensamma annonser för miljömärkta&lt;br&gt;varor. Handlarna är även involverade i s.k. ekometerprojekt där man&lt;br&gt;tävlar om vem som säljer mest miljömärkta produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen i kommunerna när det gäller miljömedvetna konsumtions-&lt;br&gt;mönster kan också väntas leda till ett ökat engagemang i miljöfrågor för&lt;br&gt;den kommunala konsumentverksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Källsortering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allt som konstrueras, byggs och produceras blir på kortare eller längre&lt;br&gt;sikt avfall. Alla material bryts ned, men i olika takt och med varierande&lt;br&gt;effekt på miljön. I Sverige uppkommer totalt ca 55 miljoner ton&lt;br&gt;restprodukter och avfall årligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksdagen fattade år 1990 beslut om att allt avfall som lämnas till&lt;br&gt;slutbehandling fr.o.m. 1994 skall sorteras i kategorier som möjliggör&lt;br&gt;lämplig hantering och att förbränning och deponering av osorterat avfåll&lt;br&gt;i allt väsentligt skall ha upphört vid utgången av år 1993. Vidare&lt;br&gt;beslutades att kommunerna skall ansvara för en heltäckande avfallshante-&lt;br&gt;ring. Många kommuner har byggt återvinningsstationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hushållen bör därför upplysas om vikten av att utnyttja befintliga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system för källsortering. Genom att hushållen ”vid källan” effektivt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sorterar sitt avfall kan resursanvändningen och miljöbelastningen minska. Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;Hantering av avfall omfattar åtgärder såväl före som efter köp. Ett&lt;br&gt;problem i sammanhanget är hur konsumenterna skall klara källsortering-&lt;br&gt;en praktiskt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är en angelägenhet för både central och lokal konsumentverksam-&lt;br&gt;het att informera och svara på frågor om styrningen av avfallsström-&lt;br&gt;mama. Det handlar också om att åstadkomma system som ger realistiska&lt;br&gt;möjligheter för konsumenterna att sortera sitt avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföring och miljömärkning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmän information om miljöfrågor bidrar till att öka medvetenheten om&lt;br&gt;sambandet mellan miljö och konsumtion. Information och utbildning där&lt;br&gt;miljödimensionen förs in efterfrågas allt mer av allmänheten och av&lt;br&gt;vidareinformatörer på bibliotek, i skolor, organisationer och kommunens&lt;br&gt;förvaltningar. I många kommuner finns det s.k. miljöinformatörer vars&lt;br&gt;uppgift är att informera konsumenter om miljöanpassade alternativ. Den&lt;br&gt;viktigaste miljöinformationen till konsumenterna gäller framför allt&lt;br&gt;energiåtgång, kemikalieanvändning, livsstilsffågor och risker med avfall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men allmän information är inte tillräcklig. Det behövs också&lt;br&gt;information om varors miljöskadlighet för att konsumenterna skall välja&lt;br&gt;de alternativ som är skonsammast för miljön. Här kan konsumenternas&lt;br&gt;mer kortsiktiga ekonomiska intressen komma att stå i motsats till de mer&lt;br&gt;långsiktiga miljöintressena. Miljöanpassade produkter kan t.ex. vara&lt;br&gt;dyrare i inköp än icke miljömärkta motsvarigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ökat miljömedvetande hos konsumenterna ökar behovet av saklig&lt;br&gt;information. För att konsumenterna skall känna sig trygga i sina varuval&lt;br&gt;och kunna åstadkomma en reell förändring av sitt beteende med hänsyn&lt;br&gt;till miljön, är det av avgörande betydelse att informationen om varors&lt;br&gt;miljöpåverkan är seriös och väl underbyggd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljömärkningen är numera väl etablerad. Är 1989 infördes det&lt;br&gt;nordiska miljömärkningssystemet med en svan som symbol. Avsikten är&lt;br&gt;att de nordiska konsumentministrama till sommaren skall besluta om&lt;br&gt;vissa förändringar som ytterligare kommer att stärka den nordiska&lt;br&gt;miljömärkningen. EU:s miljömärkningsordning inrättades år 1992 med&lt;br&gt;en stiliserad blomma som märke. Vid sidan av de officella märkningarna&lt;br&gt;finns bl.a. Naturskyddsföreningens Bra miljöval, KRAV-märkning av&lt;br&gt;livsmedel samt ett antal företagsmärkningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer således flera olika miljösymboler på marknaden, som&lt;br&gt;i varierande grad beaktar produkternas funktion och effekter på miljön.&lt;br&gt;Regeringen anser att en vederhäftig miljömärkning är ett viktigt&lt;br&gt;hjälpmedel för den enskilde konsumenten när det gäller val av produkter.&lt;br&gt;Konsumenternas och företagens intresse av att köpa miljöanpassade varor&lt;br&gt;bör tillmätas stor betydelse av producenter, importörer och distributörer.&lt;br&gt;Förutsatt att miljösymbolema åtnjuter konsumenternas förtroende kan&lt;br&gt;miljömärkningssystemen utgöra ett viktigt bidrag till utvecklingen mot ett&lt;br&gt;kretsloppsanpassat samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöargument används numera allt oftare i marknadsföringen av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter. Det kan vara positivt både för företagen och konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men ibland används vilseledande miljöargument. Konsumentombuds- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;männen i de nordiska länderna har därför nyligen utarbetat kriterier for&lt;br&gt;bedömning av miljöargument i marknadsföringen i enlighet med&lt;br&gt;marknad sfö ringslagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att marknaden skall fungera effektivt är det viktigt att konsu-&lt;br&gt;menterna lätt kan få en korrekt uppfattning om vad företagens miljö-&lt;br&gt;information och miljösymbolema står för. Efter hand som miljöargumen-&lt;br&gt;ten och antalet miljösymboler ökar finns det en risk för att konsu-&lt;br&gt;menterna får allt svårare att överblicka marknaden. Utvecklingen måste&lt;br&gt;därför följas fortlöpande och vägar prövas för att få till stånd en&lt;br&gt;förbättrad information på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkarna måste ta sitt ansvar och ge saklig information om&lt;br&gt;varors och tjänsters påverkan på miljön. Ambitionen måste vara att&lt;br&gt;miljöargumentationen i marknadsföringen ligger på en etiskt hög nivå.&lt;br&gt;Men det finns problem att få fram djupgående kunskaper om varors&lt;br&gt;miljöpåverkan, om kortsiktiga och långsiktiga miljö- och hälsoeffekter,&lt;br&gt;nedbrytbarhet m.m. Det finns även tendenser i samhället som innebär&lt;br&gt;att informationen splittras upp när det gäller frågor om pris, kvalitet,&lt;br&gt;säkerhet, energi och miljö. Konsumenterna får inte informationen om&lt;br&gt;produkter och system på ett samlat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Styrmedel för en miljöanpassad produktion och konsumtion&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är svårt för enskilda konsumenter att själva bedöma de miljömässiga&lt;br&gt;konsekvenserna av sin konsumtion. Det kan också vara svårt för staten&lt;br&gt;att göra långtidsbedömningar när det gäller miljön. Men där miljökonse-&lt;br&gt;kvenserna är utredda och belagda kan ekonomiska styrmedel och lagar&lt;br&gt;vara verksamma medel för att påverka utvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns en rad olika styrmedel som kan påverka produktion och&lt;br&gt;konsumtion i en miljöanpassad riktning. I Sverige har särskilda styrmedel&lt;br&gt;för miljöområdet införts som har visat sig kunna påverka utvecklingen&lt;br&gt;mot en mer hållbar konsumtion. Samspelet mellan olika styrmedel är&lt;br&gt;viktigt. Exempelvis kan miljömärkning, i kombination med konsument-&lt;br&gt;upplysning , ekonomiska styrmedel och individuell prövning av industri-&lt;br&gt;utsläpp bidra till snabbare förbättringar. Den snabba introduktionen av&lt;br&gt;klorfritt papper är ett exempel där flera olika faktorer samverkade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts (avsnitt 4.5) har regeringen möjlighet att besluta&lt;br&gt;om producentansvar för olika varugrupper. Regeringen kan ålägga pro-&lt;br&gt;ducenterna att ta såväl fysiskt som ekonomiskt ansvar för sina varor när&lt;br&gt;de har tjänat ut samt ställa upp mål för t.ex. återanvändning och&lt;br&gt;återvinning som produkterna skall uppfylla. Det är emellertid viktigt att&lt;br&gt;producenterna också tar sitt miljöansvar och arbetar seriöst och målin-&lt;br&gt;riktat för att miljöanpassa produkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av regeringen tillsatta Kretsloppsdelegationen (M 1993:A) har till&lt;br&gt;uppgift att bl.a. föreslå en strategi för en kretsloppsanpassad varuproduk-&lt;br&gt;tion. Delegationen skall också successivt ange de varuområden inom&lt;br&gt;vilka arbetet med en kretsloppsanpassning bör prioriteras med hänsyn till&lt;br&gt;hälsa, miljö, resurshushållning och tillväxt och där särskilda åtgärder bör &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vidtas t.ex. festläggande av producentansvar eller införande av andra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;styrmedel. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är nödvändigt att arbetet drivs vidare för att sä långt som möjligt&lt;br&gt;begränsa spridningen av skadliga ämnen som medför risker för miljön.&lt;br&gt;För vissa ämnen t.ex. kadmium, asbest, kvicksilver och klorerade&lt;br&gt;organiska lösningsmedel finns förbud inom utpekade användnings-&lt;br&gt;områden. Avvecklingsplaner har fastställts för ett antal kemikalier.&lt;br&gt;Genom Kemikalieinspektionens arbete med systematisk riskbegränsning&lt;br&gt;kommer ytterligare 25-50 ämnen troligtvis att pekas ut för avveckling&lt;br&gt;eller begränsning under de närmaste åren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ekonomiska styrmedel som har använts hittills i Sverige har varit&lt;br&gt;utformade som produktavgifter även när de haft som syfte att minska&lt;br&gt;utsläppen av förorenande ämnen som svavel och koldioxid. Vissa av de&lt;br&gt;avgifter som finns i dag har en direkt koppling till insamling av uttjänta&lt;br&gt;produkter och återvinning, t.ex. bilskrotningspremien och panten på&lt;br&gt;aluminiumburken. Erfarenheterna av ekonomiska styrmedel är goda och&lt;br&gt;det kan finnas anledning att överväga om ytterligare områden lämpar sig&lt;br&gt;för denna typ av styrning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagens beslut om en kretsloppsanpassad samhällsutveckling anges&lt;br&gt;att avfellsbeskattning bör övervägas i syfte att påskynda utvecklingen mot&lt;br&gt;källsortering, återanvändning och återvinning. En utredning har nyligen&lt;br&gt;presenterat ett sådant förslag (SOU 1994:114). Regeringen avser att&lt;br&gt;under våren 1995 tillkalla en utredare för att utarbeta ett förslag om skatt&lt;br&gt;på osorterat avfåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rapporten &amp;quot;Kretslopp - ett hopp&amp;quot; (1994:3) framhåller Kretslopps-&lt;br&gt;delegationen att ett sätt att påskynda utvecklingen mot ökad återvinning&lt;br&gt;vore att införa råvaruskatter. Delegationen påpekar att om man vill&lt;br&gt;undvika höjningar av det totala skattetrycket kan en motsvarande&lt;br&gt;sänkning av beskattningen på arbete ske. Delegationen menar vidare att&lt;br&gt;vi i dag har ett skattesystem som stimulerar till att effektivisera eller&lt;br&gt;minska användningen av arbetskraft, snarare än att minska användningen&lt;br&gt;av råvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har beslutat att tillsätta en utredning om förutsättningar för&lt;br&gt;en ökad milj öre late ring av skattesystemet (dir. 1994:11). Utredningen&lt;br&gt;skall analysera förutsättningarna för och belysa problemen med ytterliga-&lt;br&gt;re miljöanpassning av skattesystemet. I detta ingår möjligheten att höja&lt;br&gt;intäkterna från miljörelaterade skatter och sänka dem på andra skatter&lt;br&gt;t.ex. skatter på arbete (s.k. skatteväxling) för att på så sätt eventuellt&lt;br&gt;förbättra förutsättningarna for tillväxt och sysselsättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets bevakning av miljöfrågor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöfrågorna är i dag en integrerad del av Konsumentverkets löpande&lt;br&gt;arbete inom en rad arbetsområden. Det gäller områden som energiför-&lt;br&gt;brukning, sopsortering, marknadsföring och miljömärkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En viktig uppgift för Konsumentverket är att medverka till att&lt;br&gt;information om produkters miljöpåverkan är saklig, begriplig och&lt;br&gt;tillräcklig. Verket tar bl.a. fram läromedel, skrifter och videofilmer samt&lt;br&gt;förmedlar tillsammans med den kommunala konsumentverksamheten &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunskap till hushållen via olika kanaler för att ge den enskilde konsu-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;menten förutsättningar att fetta välgrundade beslut. Exempelvis beskriver Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;verket i en rapport hur konsumentvägledama i ett hundratal kommuner&lt;br&gt;arbetar med miljöfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till mål för konsumentpolitiken innebär att miljö-&lt;br&gt;frågorna kommer ännu mer i fokus. Detta kommer också att påverka&lt;br&gt;Konsumentverkets arbete. Vi ser det som angeläget att Konsumentverket,&lt;br&gt;i samarbete med Naturvårdsverket, skapar ökat utrymme för information&lt;br&gt;och utbildning när det gäller källsortering. Vi anser vidare att det är&lt;br&gt;angeläget att Konsumentverket ger hög prioritet åt bedömningen av&lt;br&gt;miljöargument i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem som tidigare har beskrivits är att konsumenterna möts av&lt;br&gt;en splittrad information om varor och tjänster när det gäller exempelvis&lt;br&gt;pris, kvalitet, säkerhet, energiförbrukning och miljöegenskaper. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör Konsumentverket få ett mer uttalat ansvar för en&lt;br&gt;sammanhållen miljöinformation till konsumenterna. Detta kräver en&lt;br&gt;nära samverkan med andra ansvariga myndigheter och med konsument-&lt;br&gt;organisationer och miljöorganisationer. En sådan samverkan kan&lt;br&gt;underlättas genom den utveckling som pågår med s.k. publika terminaler&lt;br&gt;såsom redovisats i avsnitt 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra myndigheter arbetar med frågor om konsumenterna och&lt;br&gt;miljön. Naturvårdsverket riktar inte sin information direkt till konsu-&lt;br&gt;menterna i en köpsituation, utan har en pådrivande roll för att förverkliga&lt;br&gt;de av riksdagen fastställda miljömålen. Kemikalieinspektionen arbetar&lt;br&gt;huvudsakligen mot producenter och leverantörer. Listor på ämnen och&lt;br&gt;substanser som är hälso- eller miljöfarliga och som skall undvikas eller&lt;br&gt;förbjudas arbetas fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men det räcker inte med att kommuner och myndigheter tar ett ansvar&lt;br&gt;för att målen i Riodeklarationen skall förverkligas. Företagen har också&lt;br&gt;ett ansvar för sina produkter. Även frivilliga organisationer, folk-&lt;br&gt;bildningsförbunden, feckliga organisationer och olika nätverk tar ett stort&lt;br&gt;ansvar för att driva dessa frågor på den lokala nivån. Det gäller t.ex.&lt;br&gt;Svenska Naturskyddsföreningen, som sedan flera år driver projektet&lt;br&gt;&amp;quot;Handla miljövänligt&amp;quot;, och Fältbiologerna som har aktioner mot onödiga&lt;br&gt;förpackningar, direktreklam m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplan för att uppnå miljömålet i konsumentpolitiken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppnå det konsumentpolitiska miljömålet krävs ett målmedvetet&lt;br&gt;och planmässigt arbete där de olika aktörerna strävar åt samma håll. Det&lt;br&gt;är därför angeläget att man för ändamålet och så snart som möjligt&lt;br&gt;upprättar en åtgärdsinriktad handlingsplan. Regeringen har därför den 23&lt;br&gt;mars 1995 beslutat tillkalla en särskild utredare med uppgift att ta fram&lt;br&gt;ett förslag till en sådan handlingsplan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att kunna ta fram en handlingsplan på området är&lt;br&gt;att man belyser och analyserar de olika problem och hinder som kan&lt;br&gt;finnas för att utveckla konsumtionsmönster som ger en minimal påverkan&lt;br&gt;på miljön. Detsamma gäller effektiviteten i olika styrmedel som kan&lt;br&gt;förmå konsumenterna att agera miljövänligt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;5 j&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanen bör innehålla förslag till åtgärder som effektivt kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bidra till att uppnå det konsumentpolitiska miljömålet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viktigt i sammanhanget är frågor om hur man kan öka konsumenternas&lt;br&gt;kunskaper och påverka deras attityder i riktning mot ett mer miljömed-&lt;br&gt;vetet handlande. I det sammanhanget är också trovärdigheten i de olika&lt;br&gt;miljömärkningssystemen av stort intresse. Av stor betydelse är också&lt;br&gt;frågor som tar sikte på att undanröja den konflikt som kan ligga mellan&lt;br&gt;konsumenternas kortsiktiga ekonomiska intressen och det mera lång-&lt;br&gt;siktiga miljöintresset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De konsumtionsmönster som utvecklas är inte bara beroende av&lt;br&gt;konsumenternas attityder och handlande. De är också i hög grad&lt;br&gt;beroende av företagen som producerar och distribuerar varor och&lt;br&gt;tjänster. Handlingsplanen bör därför också innefatta åtgärder som&lt;br&gt;stimulerar företagen att få fram miljövänliga produkter samt vilken roll&lt;br&gt;konsumentmyndighetema bör ha i detta avseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har redovisats möts konsumenterna av en splittrad in-&lt;br&gt;formation om varor och tjänster. Konsumentverket bör därför få ett mer&lt;br&gt;uttalat ansvar för en sammanhållen miljöinformation till konsumenterna.&lt;br&gt;Handlingsplanen bör innehålla förslag om den roll som Konsumentverket&lt;br&gt;kan ha i sammanhanget. Viktigt är också samarbetet mellan myndigheter,&lt;br&gt;kommuner och enskilda organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handlingsplanen bör också innehålla förslag till de åtgärder som bör&lt;br&gt;prioriteras, liksom förslag till hur arbetet praktiskt skall bedrivas. Som&lt;br&gt;regeringen nyss har sagt bör arbetet med en åtgärd sinriktad handlingsplan&lt;br&gt;komma igång så snart som möjligt och en rapport med förslag till en&lt;br&gt;sådan handlingsplan lämnas till regeringen under våren 1996.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Brukarkrav vid avreglering m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Avregleringen och den ökade konkurrens&lt;br&gt;som offentlig verksamhet utsätts för leder till konsekvenser av olika&lt;br&gt;slag för brukarna. De problem som dessa förändringar ger&lt;br&gt;brukarna av offentliga tjänster bör analyseras och behovet av&lt;br&gt;brukarskydd preciseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén föreslår att klagomålsproceduren utformas för&lt;br&gt;att tillgodose konsumenternas behov. Den menar att konsumenterna måste&lt;br&gt;veta att det finns möjligheter att klaga och till vem klagomålen skall&lt;br&gt;ställas. Kommittén föreslår vidare att konsumentmyndigheten skall&lt;br&gt;bevaka kommunala och andra offentliga tjänster. Den anser att&lt;br&gt;information och utbildning om konsumentförhållanden inom avreglerade&lt;br&gt;områden bör ökas. Kommittén föreslår att kommunerna skall följa upp&lt;br&gt;och utvärdera konsumentproblem inom de delar av den offentliga sektorn&lt;br&gt;som avregleras. Konsumentmyndigheten bör enligt kommittén ge centralt&lt;br&gt;stöd till den lokala konsumentverksamheten och sprida information om&lt;br&gt;erfarenheter från olika kommuner i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser betonar att avregleringama&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställer större krav på offentliga insatser för att stärka konsumenternas Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;ställning. Några remissinstanser menar att kommittén inte har belyst&lt;br&gt;frågan om vilka konsekvenser en avreglering av offentlig verksamhet får&lt;br&gt;for konsumenterna och vem som skall bevaka följderna av dessa&lt;br&gt;avregleringar och privatiseringar. Några remissinstanser ifrågasätter om&lt;br&gt;det är konsumentmyndigheten som skall svara för informationen till&lt;br&gt;konsumenterna om pris- och marknadsförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förändringar av den offentliga verksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under det senaste årtiondet har den offentliga och offentligt reglerade&lt;br&gt;tjänsteproduktionen förändrats avsevärt genom avreglering och ökat&lt;br&gt;inslag av konkurrens i verksamheten. Områden som svarar för en&lt;br&gt;avsevärd del av utgifterna för den privata konsumtionen har avreglerats.&lt;br&gt;Som exempel på avregleringar kan nämnas tele, ljudradio, television,&lt;br&gt;post, taxi och flyg. Verksamheten vid vissa statliga myndigheter har&lt;br&gt;bolagiserats och i vissa fall privatiserats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det kommunala området har tjänsteproduktionen under senare år&lt;br&gt;även skett i andra former än den traditionella förvaltningsformen. Det&lt;br&gt;gäller t.ex. entreprenader, beställar-utförarmodeller, resultatenheter samt&lt;br&gt;kooperativa och idella lösningar. I mindre utsträckning har rena privatise-&lt;br&gt;ringar skett. Syftet med åtgärderna har främst varit att pressa kostnaderna&lt;br&gt;men även att få ett mer varierat utbud av tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De snabba förändringarna av den offentliga verksamheten har gett&lt;br&gt;upphov till en diskussion om konsekvenserna för brukarna. Inom ramen&lt;br&gt;för det nordiska samarbetet på konsumentområdet har flera projekt och&lt;br&gt;seminarier genomförts i syfte att precisera vilka problem som brukarna&lt;br&gt;möter vid avreglering samt vid konsumtion av offentligt producerade&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, t.ex. Konsumentverket och Sveriges konsument-&lt;br&gt;råd, markerar att konsekvenserna för brukarna av avreglering och ökad&lt;br&gt;konkurrensutsättning av den offentliga verksamheten måste analyseras&lt;br&gt;ytterligare. De menar att åtgärder behöver vidtas för att stärka brukarnas&lt;br&gt;ställning på grund av de förändringar som har inträffat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om brukarnas ställning till följd av de förändringar som har&lt;br&gt;skett i offentlig verksamhet har behandlats av riksdagen år 1994.&lt;br&gt;Riksdagen utgick då ifrån att överväganden skulle ske inom ramen för&lt;br&gt;den konsumentpolitiska översyn som då pågick. Frågan har åter tagits&lt;br&gt;upp i en motion till det pågående riksmötet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med behandlingen av propositionen 1993/94:188 Lokal&lt;br&gt;demokrati uttalade riksdagen (1993/94:KU40) att en samlad uppföljning&lt;br&gt;och utvärdering borde göras av de reformer och omfattande förändringar&lt;br&gt;som har genomförts inom den kommunala verksamheten. Regeringen har&lt;br&gt;därför beslutat att tillsätta en parlamentarisk kommitté för en sådan&lt;br&gt;uppföljning (dir. 1994:151).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén skall utarbeta förslag till åtgärder som utvecklar och stärker &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medborgarnas möjligheter till inflytande över det fortsatta fömyelse-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 140&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet. Särskild uppmärksamhet skall ägnas åt frågor som rör insyn i Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;och kontroll av kommunal verksamhet som bedrivs på entreprenad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet skall vara slutfört senast den 1 juti 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att utgångspunkten måste vara att brukarnas intressen&lt;br&gt;när det gäller offentliga tjänster tas till vara av den politiska styrningen&lt;br&gt;och kontrollen. De politiskt valda organen har det övergripande ansvaret&lt;br&gt;för verksamheten. Det gäller i synnerhet på det kommunala området.&lt;br&gt;Men på en avreglerad och konkurrensutsatt marknad blir de politiska&lt;br&gt;organens och de förtroendevaldas roll oklarare. Den politiska styrningen&lt;br&gt;och kontrollen kan behöva kompletteras med vissa åtgärder som på det&lt;br&gt;praktiska planet hjälper brukarna i olika avseenden. Det är därför viktigt&lt;br&gt;att uppmärksamhet och analys ägnas åt firågor som har relevans för&lt;br&gt;medborgarna som brukare av offentliga tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av en analys&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avregleringama och den ökade konkurrensen innebär att brukarna&lt;br&gt;hamnar i en ny situation jämfört med tidigare. Förändringarna i den&lt;br&gt;offentliga sektorn medför att brukarna ofta konfronteras med samma typ&lt;br&gt;av frågor och problem som de gör som konsumenter på den privata&lt;br&gt;marknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket har efter förslag från verkets råd för konkurrens-&lt;br&gt;frågor gett stöd till flera forskningsprojekt för att öka kunskapen om av-&lt;br&gt;regleringamas effekter. Studier av avregleringamas effekter görs även av&lt;br&gt;Statskontoret. Dessa studier ger ett visst underlag för att belysa brukarnas&lt;br&gt;nya situation och för att bedöma behovet av åtgärder. När det gäller det&lt;br&gt;kommunala området är vidare arbetet i den nyss nämnda parlamentariska&lt;br&gt;kommittén betydelsefullt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock behöva övervägas om kompletterande studier bör göras&lt;br&gt;i olika avseenden. Det kan bl.a. gälla följande frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När offentligrättsliga organ bedriver sådan verksamhet som innebär att&lt;br&gt;de i den verksamheten är att betrakta som näringsidkare gäller såväl den&lt;br&gt;civilrättsliga som den marknadsrättsliga lagstiftingen. Detta gäller dock&lt;br&gt;bara till viss del samtidigt som det i många situtationer kan vara oklart&lt;br&gt;i vad mån ett statligt eller kommunalt organ uppträder som näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I vissa fall är stat eller kommun en av flera producenter av tjänster, i&lt;br&gt;andra fall är de beställare av tjänster på en fri marknad. I båda fallen har&lt;br&gt;staten eller kommunen ansvar för att vissa krav på tjänsterna uppfylls.&lt;br&gt;Det kan finnas en risk att producentintresset i dessa fall blir mer uttalat&lt;br&gt;och kan kollidera helt eller delvis med brukarnas intressen. Att den&lt;br&gt;offentliga aktören ibland är ensam producent av en tjänst kan föra med&lt;br&gt;sig andra problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konsumenterna skall kunna dra fordel av ökad valfrihet krävs&lt;br&gt;också att de kan bilda sig en uppfattning om pris och kvalitet på de&lt;br&gt;tjänster som erbjuds. Informationen om serviceutbudet måste vara&lt;br&gt;lättillgänglig. Brukarna måste ha information och kunskaper så att de kan&lt;br&gt;jämföra olika alternativ och avgöra om de har fått den kvalitet på tjänsten&lt;br&gt;som de har valt eller har rätt till. Brukarna måste också ges kanaler för&lt;br&gt;att föra fram synpunkter på tjänsterna samt få rättelse snabbt, enkelt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;billigt om de har blivit felaktigt behandlade. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en analys kan behövas av de problem som nu har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berörts och att behovet av brukarskydd kan behöva preciseras. Formerna&lt;br&gt;för detta bör dock övervägas närmare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Forskning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Forskning är ett viktigt medel för att få&lt;br&gt;ny kunskap om konsumenternas förhållanden och hur dessa kan&lt;br&gt;förbättras. Den konsumentpolitiska forskningen vid universitet och&lt;br&gt;högskolor måste förstärkas. Ett konsumentpolitiskt forskningspro-&lt;br&gt;gram behöver utarbetas. Regeringen har beslutat att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare med uppgift att ta fram ett förslag till ett sådant&lt;br&gt;forskningsprogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén: Kommittén föreslår att den konsumentpolitiska forsk-&lt;br&gt;ningen förstärks inom universitet och högskolor. En särskild satsning bör&lt;br&gt;göras på konsumenträtt och hushållsekonomi. Ett konsumentpolitiskt&lt;br&gt;forskprogram bör utarbetas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De instanser som har yttrat sig i frågan är i&lt;br&gt;grunden positiva till kommitténs förslag och de prioriteringar som&lt;br&gt;kommittén har gjort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Konsumentpolitiken är en del av&lt;br&gt;välfärdspolitiken, vilket ger en stor bredd även åt forskningen inom&lt;br&gt;konsumentområdet. Det innebär att forskningen innefattar flera dis-&lt;br&gt;cipliner med skilda teoretiska och metodologiska ansatser. Dessa&lt;br&gt;förhållanden har medfört vissa problem för forskningen på området.&lt;br&gt;Mångfalden i sig är en kvalitet men gör också att forskningsområdet är&lt;br&gt;svårgripbart, oöverskådligt och svårt att hantera från kvalitetssynpunkt.&lt;br&gt;Konsumentforskningen har därför haft svårt att etablera sig inom&lt;br&gt;traditionella forskardiscipliner och att få sin finansiering via ordinarie&lt;br&gt;forskningsanslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försök har gjorts att förankra konsumentforskningen inom universitet&lt;br&gt;och högskolor. Under 1970-talet inrättades ett antal tjänster för&lt;br&gt;konsumentforskning. Flera av dessa tjänster har dock omvandlats och&lt;br&gt;fått en inriktning mot andra forskningsområden. Bäst har forskningen&lt;br&gt;lyckats etablera sig inom det konsumenttekniska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har till uppgift att stödja och ta initiativ till konsu-&lt;br&gt;mentinriktad forskning. För detta har verket under tid haft anslag för att&lt;br&gt;stödja forskningen på konsumentområdet. Det togs bort i slutet av 1970-&lt;br&gt;talet men återinfördes 1982 och uppgick då till 1 miljon kronor. I 1990&lt;br&gt;års forskningspolitiska beslut (prop. 1989/90:90, bet. 1989/90:LU22,&lt;br&gt;rskr. 1989/90:331) höjde riksdagen anslaget till 2 miljoner kronor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 1993 års forskningspolitiska beslut (prop. 1992/93:170, bet.&lt;br&gt;1992/93 :LU48, rskr. 1992/93:392) betonades vikten av att forskningen&lt;br&gt;på det konsumentpolitiska området utvecklas. I propositionen pekades ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antal angelägna forskningsområden ut. Detta motiverade enligt proposi- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;tionen att Konsumentverket skulle ha ett särskilt forskningsanslag för att&lt;br&gt;kunna ge stöd till värdefulla projekt. Härigenom gavs verket också&lt;br&gt;möjlighet att etablera och vidmakthålla kontakter med forskarvärlden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avvaktan på resultatet av den konsumentpolitiska översyn som då&lt;br&gt;hade inletts genom Konsumentpolitiska kommittén föreslog regeringen att&lt;br&gt;anslaget till konsumentforskning tills vidare skulle vara oförändrat, dvs.&lt;br&gt;2,1 miljoner kronor. Riksdagen antog regeringens förslag och har även&lt;br&gt;beslutat om motsvarande belopp för budgetåret 1994/95.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att den konsumentpolitiska forskningen vid universitet&lt;br&gt;och högskolor måste förstärkas. Forskning är ett betydelsefullt&lt;br&gt;instrument för en resultatinriktad konsumentpolitik. Genom forskningsin-&lt;br&gt;satser kan olika problem for konsumenterna kartläggas och orsaker&lt;br&gt;analyseras. Forskningen kan bidra till att man skapar lösningar på olika&lt;br&gt;problem. Forskningen ger sålunda ökad kunskap om konsumenternas&lt;br&gt;förhållanden och hur dessa kan förbättras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har därför den 23 mars 1995 beslutat att tillkalla en&lt;br&gt;särskild utredare för att kartlägga den konsumentforskning som har&lt;br&gt;bedrivits hittills, liksom den som pågår på olika håll. Utredaren skall på&lt;br&gt;grundval av detta underlag ta fram ett förslag till forskningsprogram&lt;br&gt;inför den kommande forskningspolitiska propositionen. Arbetet skall ske&lt;br&gt;i nära samarbete med ansvariga myndigheter, experter och forskare. I&lt;br&gt;det sammanhanget kommer det arbete som pågår under Nordiska&lt;br&gt;Ministerrådet med utformningen av ett nordiskt konsumentpolitiskt&lt;br&gt;forskningsprogram att beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget skall lämnas till regeringen senast den 31 december 1995.&lt;br&gt;Regeringen avser att återkomma till riksdagen när det gäller forskning på&lt;br&gt;konsumentområdet i den forskningspolitiska proposition som planeras att’&lt;br&gt;läggas fram år 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 De statliga konsumentmyndighetema&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Det övergripande målet för Konsument-&lt;br&gt;verkets verksamhet skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att ge hushållen goda möjligheter att utnyttja sina ekonomiska&lt;br&gt;och andra resurser effektivt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att ge konsumenterna en stark ställning på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att medverka till en utveckling av sådana konsumtions- och&lt;br&gt;produktionsmönster som minskar påfrestningarna på miljön och&lt;br&gt;bidrar till en långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket skall med utgångspunkt i det övergripande målet&lt;br&gt;for sin verksamhet särskilt prioritera åtgärder som avser hushållens&lt;br&gt;baskonsumtion, stöd till konsumentgrupper som är ekonomiskt eller&lt;br&gt;socialt utsatta eller av andra skäl har särskilda behov och främjande&lt;br&gt;av konsumentintressena i det internationella samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det övergripande målet for Allmänna reklamationsnämndens&lt;br&gt;verksamhet skall ligga fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rollfördelningen och samordningen mellan de myndigheter som har&lt;br&gt;ansvar för konsumentfrågor skall ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De övergripande mål som gäller for Konsumentverket i dag är nära&lt;br&gt;kopplade till de konsumentpolitiska målen som fastställdes i 1986 års&lt;br&gt;riksdagsbeslut. Verket har till uppgift att stödja hushållen i deras strävan&lt;br&gt;att effektivt utnyttja sina resurser samt att stärka konsumenternas ställning&lt;br&gt;på marknaden. I årets budgetproposition har regeringen föreslagit att de&lt;br&gt;nuvarande målen skall gälla tills vidare i avvaktan på de förslag om&lt;br&gt;inriktningen av den framtida konsumentpolitiken som nu läggs fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya nationella mål som regeringen nu föreslår innebär att de&lt;br&gt;övergripande målen för Konsumentverket behöver ändras. De bör&lt;br&gt;utformas så att de ansluter till de nationella målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det hushållsekonomiska perspektivet är alltjämt viktigt. Att hjälpa&lt;br&gt;ekonomiskt utsatta hushåll bör vara en prioriterad uppgift. Satsningarna&lt;br&gt;på budgetrådgivning och skuldsanering är betydelsefulla områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Många insatser syftar till att stärka konsumenternas ställning på&lt;br&gt;marknaden. Sedan början av 1970-talet har lagstiftning utgjort ett viktigt&lt;br&gt;medel för att uppnå detta mål. Konsumentverket skall i sin egenskap av&lt;br&gt;tillsynsmyndighet se till att lagstiftningen följs vilket i sin tur bidrar till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att stärka konsumenternas rättsliga ställning. Marknad sbevakningen är ett Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;viktig insatsområde. Behovet av marknadsbevakning kommer även i&lt;br&gt;fortsättningen att vara stort. Behovet kan komma att öka i takt med&lt;br&gt;internationaliseringen och med att ny teknik och nya distributionsformer&lt;br&gt;införs. Konsumentverket har också till uppgift att följa utvecklingen på&lt;br&gt;reklam- och mediaområdet, t.ex. genom undersökningar och produktion&lt;br&gt;av läkta och debattmaterial. Marknadsföringen som riktar sig till barn&lt;br&gt;och unga är särskilt viktigt att bevaka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet är något som verket&lt;br&gt;länge arbetat for. Arbetet för att höja produktsäkerheten ligger väl&lt;br&gt;framme internationellt. Det svenska synsättet när det gäller bamsäkerhet&lt;br&gt;har också till stor del fått genomslag i Europa. Regler som till följd av&lt;br&gt;EU-samarbetet numera utgör svensk rätt innebär att de nationella&lt;br&gt;myndigheterna måste kontrollera att produkterna uppfyller säkerhetskra-&lt;br&gt;ven.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets insatser i de europeiska standardiseringsprojekten&lt;br&gt;kan också sägas utgöra en del av produktsäkehetsarbetet. Som komple-&lt;br&gt;ment till lagstiftningen söker Konsumentverket på informell väg påverka&lt;br&gt;producenterna att beakta produktsäkerhetsaspektema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälsofrågorna är naturligtvis i stor utsträckning en uppgift för andra&lt;br&gt;myndigheter än konsumentmyndighetema. Konsumentverkets arbete&lt;br&gt;kommer snarast att handla om att komplettera det arbete som görs av&lt;br&gt;bl.a. Folkhälsoinstitutet, Socialstyrelsen och Statens livsmedelsverk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har i egenskap av tillsynsmyndighet och genom de&lt;br&gt;uppgifter som ankommer på Konsumentombudsmannen en särskild roll&lt;br&gt;bland annat när det gäller frågor om marknadsföring, avtalsvillkor och&lt;br&gt;produktsäkerhet. Konsumentverket har goda kontakter direkt till&lt;br&gt;konsumenterna genom sin tidning Råd &amp;amp; Rön och det nätverk som&lt;br&gt;konsumentvägledama utgör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att främja sådan konsumtion som minskar påfrestningarna på&lt;br&gt;miljön har verket sedan en tid arbetat för att infoga olika miljöaspekter&lt;br&gt;i sin konsumentpolitiska verksamhet. Den åtgärdsinriktade handlingsplan&lt;br&gt;som skall utarbetas för att förverkliga det nya miljömålet kommer att ge&lt;br&gt;underlag för prioriteringar av verkets uppgifter på miljöområdet (se&lt;br&gt;avsnitt 10).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i det föregående också föreslagit att vissa prioriterade&lt;br&gt;områden slås fast för det konsumentpolitiska arbetet (avsnitt 5). Det&lt;br&gt;gäller åtgärder som avser hushållens baskonsumtion, stöd till konsument-&lt;br&gt;grupper som är ekonomiskt eller socialt utsatta eller av andra skäl har&lt;br&gt;behov av särskilt stöd samt främjandet av konsumentintressena i det&lt;br&gt;internationella samarbetet. Dessa områden bör ligga till grund för&lt;br&gt;Konsumentverkets verksamhetsinriktning och prioriteringar under de&lt;br&gt;närmaste åren. Det bör ankomma på regeringen att, sedan riksdagen tagit&lt;br&gt;ställning till de övergripande målen, precisera verksamhetsmålen för&lt;br&gt;Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverkets årsredovisning har utvecklats och resultatredo-&lt;br&gt;visningen ger ett bra underlag för en prövning av verkets verksamhets-&lt;br&gt;inriktning. Redovisningen av prestationer är väl utvecklad. Resultatredo- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;visningen kan dock behöva anpassas till både de nya målformuleringarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och den omorganisation som nyligen genomförts av verket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden har enligt i sin instruktion (SFS&lt;br&gt;1988:1583, ändrad senast 1993:1151) till uppgift att pröva tvister mellan&lt;br&gt;näringsidkare och konsumenter rörande varor, tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter som tillhandahållits huvudsakligen för enskilt bruk, s.k.&lt;br&gt;konsumenttvister. Nämnden skall vidare ge rekommendationer om hur&lt;br&gt;tvisterna bör lösas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål för och inriktning av konsumentpolitiken som regeringen&lt;br&gt;föreslår ger inte anledning att ändra det övergripande målet för Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämndens verksamhet. Det bör således ligga fest.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga myndigheter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har tidigare angett att de nationella målen för&lt;br&gt;konsumentpolitken skall gälla oavsett vilken myndighet som utför det&lt;br&gt;konsumentpolitiska arbetet. Många myndigheter skall beakta konsument-&lt;br&gt;perspektivet i sin verksamhet. Vi vill betona betydelsen av att myndig-&lt;br&gt;heterna samverkar och samordnar sina insatser för konsumenterna. För&lt;br&gt;att de konsumentpolitiska målen skall kunna förverkligas krävs insatser&lt;br&gt;av en rad myndigheter. När det gäller områden som har särskild&lt;br&gt;betydelse för hushållens baskonsumtion, t.ex. livsmedel och bostad, är&lt;br&gt;Statens livsmedelsverk och Boverket viktiga aktörer. Boverket har bl.a.&lt;br&gt;i uppgift att främja en god bostadsförsöijning som ger befolkningen&lt;br&gt;bostäder av god kvalitet till skäliga kostnader. En av Livsmedelsverkets&lt;br&gt;huvudsakliga uppgifter är att bevaka konsumentintresset inom livsmedels-&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finansinspektionen har under senare år vidtagit en rad åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra konsumentskyddet när det gäller finansiella tjänster. Enligt&lt;br&gt;instruktionen för myndigheten skall den verka för ett gott&lt;br&gt;konsumentskydd på de finansiella marknaderna. I den nya lagen&lt;br&gt;(1994:1512) om avtalsvillkor i konsumentförhållanden som trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 januari i år, har det förutsatts att det framtida tillsynsarbetet i&lt;br&gt;anslutning till denna lag bygger på ett väl fungerande samarbete mellan&lt;br&gt;Finansinspektionen och Konsumentverket/KO.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rollfördelning och samordning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att gå igenom de berörda sektorsmyndighetemas&lt;br&gt;instruktioner för att i den mån som det behövs klargöra deras ansvar för&lt;br&gt;att ta tillvara konsumenternas intressen. Det är i det sammanhanget&lt;br&gt;angeläget att se över rollfördelningen mellan berörda myndigheter och&lt;br&gt;andra organ. Frågor om samråds- och samarbetsformer bör därvid&lt;br&gt;särskilt beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även frågan om hur berörda myndigheter och organ tillsammans kan&lt;br&gt;verka för att tydlig information om rollfördelningen når ut till&lt;br&gt;konsumenterna bör behandlas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;Sammanfattning av Konsumentpolitiska kommitténs Bilaga 1&lt;br&gt;betänkande Konsumentpolitik i en ny tid&lt;br&gt;(SOU 1994:14)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppdraget till kommittén&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens direktiv (Dir. 1992:04, beslut vid regeringssamman-&lt;br&gt;träde 1992-05-14) har Konsumentpolitiska kommittén haft som uppgift&lt;br&gt;att se över den statliga konsumentverksamheten och bedöma arten,&lt;br&gt;omfattningen och inriktningen av det statliga engagemanget. Den orga-&lt;br&gt;nisatoriska strukturen på området skulle också ses över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vägledande för översynen bör vara att avgränsa det statliga engage-&lt;br&gt;manget. Den statliga verksamheten på konsumentpolitikens område bör&lt;br&gt;koncentreras till sådana verksamhetsområden där statliga insatser verkli-&lt;br&gt;gen behövs och till sådana uppgifter som inte kan läggas på andra organ,&lt;br&gt;kommunala eller enskilda. Statliga insatser behövs för att också framdeles&lt;br&gt;värna om särskilt utsatta konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En skärpt konkurrens stärker typiskt sett konsumenternas ställning på&lt;br&gt;marknaden. Konsumenternas intressen blir en angelägenhet för markna-&lt;br&gt;den. Den här utvecklingen gör att de hittillsvarande konsumentpolitiska&lt;br&gt;insatserna kan behöva omprövas i vissa delar. Detta är en av huvudupp-&lt;br&gt;gifterna för kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan huvuduppgift är att belysa de konsekvenser som närmandet&lt;br&gt;till EU for med sig för svenskt vidkommande. Detta arbete bör i första&lt;br&gt;hand inriktas på frågor som rör annat än behovet av lagstiftning, t.ex.&lt;br&gt;marknadsbevakning och deltagande i olika förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det rättsliga konsumentskyddet intar en central plats inom konsument-&lt;br&gt;politiken. Sverige har en konsumentlagstiftning som i många avseenden&lt;br&gt;skapar garantier för ett bra rättsligt konsumentskydd. Lagstiftningen ger&lt;br&gt;samtidigt tydliga spelregler för näringsidkarna. Det finns anledning att&lt;br&gt;pröva om man - vid en ökad avreglering och en friare marknadsekonomi&lt;br&gt;- behöver stärka konsumenternas möjligheter att hävda de rättigheter som&lt;br&gt;det rättsliga konsumentskyddet erbjuder. Kommittén bör vidare vara&lt;br&gt;uppmärksam på i vad mån det kan finnas regler på det rättsliga konsu-&lt;br&gt;mentskyddets område som lägger omotiverade hinder i vägen för en fri&lt;br&gt;marknad och konkurrens och som därmed i själva verket motverkar&lt;br&gt;konsumenternas intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén bör belysa de ekonomiska och administrativa insatser som&lt;br&gt;i ett inledningsskede kan behövas från statens sida för att underlätta&lt;br&gt;bildandet av frivilliga konsumentorganisationer i Sverige. Kommittén bör&lt;br&gt;också självfallet följa utvecklingen av den kommunala konsument-&lt;br&gt;verksamheten och hur den påverkar behovet av frivilliga insatser på den&lt;br&gt;lokala nivån. Vid övervägandena kring en avgränsning av det statliga&lt;br&gt;engagemanget är det naturligt att analysera möjligheterna av att i skilda&lt;br&gt;former privatisera det konsumentinriktade arbetet som i dag bedrivs av&lt;br&gt;konsumentmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak som kommittén bör ägna uppmärksamhet åt är den allt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;starkare kopnling som i dag finns mellan miljöpolitik och konsument-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;politik. Miljömedvetna och välinformerade konsumenter är en strategisk&lt;br&gt;förutsättning for att bl.a. åstadkomma miljöanpassade varor. Kommittén&lt;br&gt;bör därför undersöka om några ytterligare åtgärder på det konsument-&lt;br&gt;politiska området bör vidtas för att stimulera den utveckling som pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översyn av det statliga engagemanget på det konsumentpolitiska&lt;br&gt;området efter dessa riktlinjer innebär att de statliga myndigheter som är&lt;br&gt;verksamma på området måste ses över. Kommittén bör uppmärksamma&lt;br&gt;utvecklingen av den kommunala konsumentverksamheten och vilka&lt;br&gt;förändringar den utvecklingen kan få för Konsumentverket och Allmänna&lt;br&gt;reklamationsnämnden. Översynen bör till att böija med ta sikte på att&lt;br&gt;anpassa Konsumentverket till de förslag som kommittén kommer fram till&lt;br&gt;med anledning av utredningsuppdraget. Kommittén bör även undersöka&lt;br&gt;i vad mån det är påkallat att även i andra hänseenden göra ompriorite-&lt;br&gt;ringar av den verksamhet som verket enligt sin instruktion har att utföra.&lt;br&gt;Kommittén bör i så fall lämna förslag till erforderliga ändringar i verkets&lt;br&gt;instruktion. Kommittén bör också pröva de möjligheter som kan stå till&lt;br&gt;buds för att minska verkets anslagsbehov utan att för den skull verkets&lt;br&gt;väsentliga konsumentpolitiska uppgifter träds för när. I detta syfte bör&lt;br&gt;bl.a. ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket och andra statliga&lt;br&gt;organ ses över. En fråga som därvid särskilt bör uppmärksammas är&lt;br&gt;ansvarsfördelningen mellan Konsumentverket, den nya konkurrensmyn-&lt;br&gt;digheten, länsstyrelserna och den lokala konsumentverksamheten när det&lt;br&gt;gäller formerna för och omfattningen av allmän konsumentinformation&lt;br&gt;om prisförhållandena på marknaden. Kommittén bör också undersöka&lt;br&gt;möjligheterna och lämpligheten av att delar av verksamheten vid Kon-&lt;br&gt;sumentverket finansieras på annat sätt än över statsbudgeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Kbnsumentombudsmannnens roll och verksamhet inom ramen för&lt;br&gt;det rättsliga konsumentskyddet bör analyseras. Kommittén bör överväga&lt;br&gt;i vad mån det kan finnas skäl att ändra KO:s roll och uppgifter för att få&lt;br&gt;till stånd en anpassning av verksamheten till områden som ter sig&lt;br&gt;konsumentpolitiskt särskilt angelägna men som i dag ligger utanför KO:s&lt;br&gt;tillsyn. Kommittén bör också överväga om det nu finns anledning att ge&lt;br&gt;KO en organisatoriskt självständig ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna reklamationsnämnden bör också ses över. Därvid är det att&lt;br&gt;beakta att reklamationsnämnden fyller en viktig funktion inom det rätts-&lt;br&gt;liga konsumentskyddet. En tvisthantering av det slag som reklamations-&lt;br&gt;nämnden bedriver bör inte bara bibehållas - som ett komplement till de&lt;br&gt;förebyggande åtgärderna - utan också utvecklas för att kunna möta de&lt;br&gt;behov som kan förutses. Utvecklingen av den kommunala medlingen får&lt;br&gt;här betydelse. I det hänseendet måste bl.a. behovet av att utveckla tvist-&lt;br&gt;lösningsmekanismer för att hantera konsumenttvister som sträcker sig&lt;br&gt;över nationsgränserna uppmärksammas. Vidare bör kommittén pröva om&lt;br&gt;de nuvarande formerna för verksamheten hos reklamationsnämnden kan&lt;br&gt;behöva ändras. Ett riktmärke bör vara att statens kostnader för&lt;br&gt;verksamheten hålls nere.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av den utveckling som pågår bör kommmittén vidare&lt;br&gt;belysa om det konsumentpolitiska arbetet i större utsträckning bör in-&lt;br&gt;nefatta kommunala och andra offentliga tjänster på de områden som inte&lt;br&gt;är avreglerade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör stå kommittén fritt att även i andra hänseenden än de nu Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;berörda ta upp frågor som kan vara av betydelse för den statliga verk- Bilaga 1&lt;br&gt;samheten på det konsumentpolitiska området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här följer en förkortad version av Konsumentpolitiska kommitténs egen&lt;br&gt;sammanfattning av sina förslag. Med &amp;quot;konsumentmyndigheten&amp;quot; avses i&lt;br&gt;det följande antingen det nuvarande Konsumentverket eller ett nytt&lt;br&gt;Konsumentverk, nämligen om kommitténs förslag till ny myndighetsor-&lt;br&gt;ganisation genomförs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktlinjerna för den statliga konsumentpolitiken lades fest av riksdagen&lt;br&gt;senast 1986 (prop. 1985/86:121, LU34, rskr. 292). Kommittén efter-&lt;br&gt;strävar en utveckling inom konsumentområdet där samtliga aktörer har&lt;br&gt;tydligare roller, tar ett större ansvar och visar ett större engagemang, där&lt;br&gt;ett samarbete bedrivs i öppnare och friare former och där ambitionen är&lt;br&gt;att i olika former slå vakt om konsumentintresset. Kommitténs be-&lt;br&gt;dömning är att behovet av konsumentpolitiska insatser ökar under&lt;br&gt;1990-talet och föreslår att målet för konsumentpolitiken skall vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att stärka konsumenternas ställning på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att stödja hushållen i deras strävan att effektivare utnyttja sina resur-&lt;br&gt;ser,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;att främja en från miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt skall beaktas hänsynen till människors hälsa och resurssvaga&lt;br&gt;gruppers behov. Insatserna skall i första hand inriktas mot sådana varor&lt;br&gt;och tjänster som svarar för en stor del av hushållsbudgeten, bl.a. livs-&lt;br&gt;medel, boende, transporter och kläder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uppgifter som är myndighetsutövning, främst det rättsliga konsu-&lt;br&gt;mentskyddet, har staten ett primärt ansvar för. Huruvida staten skall&lt;br&gt;bedriva annan konsumentpolitisk verksamhet är en fråga om behov,&lt;br&gt;ambition, lämplighet, effektivitet och vad andra aktörer kan åstadkomma.&lt;br&gt;I den statliga verksamheten bör prioritet ges det rättsliga konsument-&lt;br&gt;skyddet, inkl, reklamations- och tvisthantering, samt åtgärder på det&lt;br&gt;konsumentekonomiska området som ekonomiska analyser, budget-&lt;br&gt;rådgivning och skuldsanering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga stödet till den lokala verksamheten bör ges en sådan&lt;br&gt;omfettning och inriktning att det lokala arbetet främjas och att det lokala&lt;br&gt;engagemanget breddas och utvecklas. De frivilliga organisationerna är&lt;br&gt;beroende av stöd från staten för att i större omfettning kunna medverka&lt;br&gt;i det konsumentpolitiska arbetet. En ökad andel av de konsumentpolitiska&lt;br&gt;insatser som inte avser myndighetsuppgifter bör finansieras genom&lt;br&gt;externa intäkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentperspektivet måste tydliggöras i beslutsprocessen inom andra&lt;br&gt;statliga områden såsom livsmedels-, bostads-, transport-, regional-, miljö-&lt;br&gt;och socialpolitiken, vilka samtliga berör konsumentpolitiken. Inom&lt;br&gt;området kunskapsutveckling och kunskapsstöd bör andra departement än&lt;br&gt;det för konsumentfrågor huvudansvariga departementet ta ett ökat ansvar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;for finansieringen inom sina respektive områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att marknadsekonomin skall fungera väl måste konsumenterna&lt;br&gt;kunna bilda sig en uppfattning om varors och tjänsters kvalitet, pris och&lt;br&gt;servicegrad. En övergripande målsättning bör vara att konsumenterna så&lt;br&gt;långt som möjligt har ändamålsenliga klagomålsmöjligheter när det gäller&lt;br&gt;såväl privata som offentliga tjänster. Mot den bakgrunden föreslår&lt;br&gt;kommittén följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Klagomålsprocedurer utformas för att tillgodose konsumenternas&lt;br&gt;behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndigheten bevakar kommunala och andra offentliga&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Kommunerna fångar upp och analyserar konsumentproblem inom den&lt;br&gt;del av den offentliga sektorn som avregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndigheten ger centralt stöd till den lokala konsument-&lt;br&gt;verksamheten och sprider information om erfarenheter från olika&lt;br&gt;kommuner i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndigheten i samverkan med Konkurrensverket utvecklar&lt;br&gt;och främjar användningen av modeller för lokala prisundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närmandet till EU&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det konsumentpolitiska arbetet blir följden av närmandet till EU att&lt;br&gt;samråd, expertkontakter och förhandlingar delvis flyttas ut i Europa. Det&lt;br&gt;europeiska perspektivet blir särskilt markant i fråga om utarbetande av&lt;br&gt;regler, tillsyn över och kontroll av marknaden samt standardiserings-&lt;br&gt;arbete. Samarbetet kommer att äga rum på olika nivåer och förutsätter&lt;br&gt;medverkan från regeringsföreträdare, experter från tillsynsmyndigheter&lt;br&gt;och företrädare för frivilliga organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;EES-avtalet behöver kompletteras för att garantera möjligheterna till&lt;br&gt;kontakt och samarbete mellan EFTA:s konsumentkommitté och EU:s&lt;br&gt;konsumentråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten liksom hittills bör delta i det europeiska&lt;br&gt;standardiseringsarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;deltagandet i det internationella standardiseringsarbetet bör breddas,&lt;br&gt;så att även representanter för frivilligorganisationema ges möjlighet&lt;br&gt;att delta och få stöd i form av utbildning, ekonomiska bidrag till&lt;br&gt;resor och ersättning för kostnader förknippade med deltagandet i&lt;br&gt;standardiseringsarbetet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;befintliga internationella kontaktnät mellan de europeiska tillsynsmyn-&lt;br&gt;digheterna bör vidareutvecklas för att marknadsbevakningen skall&lt;br&gt;kunna fungera inom hela EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten eller i förekommande fall annan ansvarig&lt;br&gt;myndighet kommer överens med berörda branschorganisationer om&lt;br&gt;hur näringslivets kontroll inom varje särskilt område skall utföras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten engagerar den lokala konsumentverksamheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i arbetet med marknadskontrollen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;staten i första hand finansierar marknadskontrollen med hänsyn till&lt;br&gt;kraven i EES-avtalet, svårigheterna att finna alternativa finansierings-&lt;br&gt;lösningar och behovet av högt ställda konsumentskyddskrav; avgifts-&lt;br&gt;finansiering av marknadskontrollen på konsumentvaruområdet över-&lt;br&gt;vägs dock ytterligare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten regelbundet rapporterar om erfarenheterna av&lt;br&gt;marknadskontrollen, såväl nationella insatser som genomförs av&lt;br&gt;tillsynsmyndigheten och näringslivet som situationen inom EES-om-&lt;br&gt;rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ekonomiska utvecklingen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;hög prioritet i det konsumentpolitiska arbetet ges åt budgetrådgivning&lt;br&gt;och skuldsanering under de närmaste åren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;socialsekreterarna redan i sin grundutbildning ges goda kunskaper i&lt;br&gt;ekonomisk rådgivning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ett Centrum för privatekonomi bildas med en bred huvudmannakrets&lt;br&gt;som har en stark förankring i samhället (staten, banker, Posten,&lt;br&gt;andra finansieringsinstitut, försäkringsbolag och frivilligorgani-&lt;br&gt;sationer).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljön&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentpolitiken bör syfta till en långsiktigt hållbar utveckling med&lt;br&gt;resurshushållning och kretsloppstänkande som vägledande ideal. Hän-&lt;br&gt;synstagandet till miljön bör vara en självklarhet i marknadsekonomin.&lt;br&gt;Denna hänsyn kräver kunniga och medvetna konsumenter. Mot den&lt;br&gt;bakgrunden föreslår kommittén att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ett viktigt mål för konsumentpolitiken skall vara att främja en från&lt;br&gt;miljösynpunkt långsiktigt hållbar utveckling,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten ger ökad prioritet åt miljöfrågorna i konsu-&lt;br&gt;mentinformationen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten medverkar till att informationen om energi-&lt;br&gt;snåla hushållsapparater förbättras och intensifierar sin verksamhet i&lt;br&gt;syfte att minska elförbrukningen i hushållen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;insatserna för miljömärkning intensifieras och uppmuntras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten får i uppdrag att fortlöpande följa utveck-&lt;br&gt;lingen på området genom bl.a. jämförande analyser av miljömärkta&lt;br&gt;produkter och bedömning av olika former av miljömärkning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten ger hög prioritet åt bedömningen av miljöar-&lt;br&gt;gument i marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndighetsorganisationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag till förändringar av konsumentpolitiken leder till att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behovet av styrning och uppföljning ökar. Den statliga konsumentverk- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;samhetens organisation bör uppnå följande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Bättre styrning och prioritering av insatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Effektiva insatser kring de områden som kommittén angivit som&lt;br&gt;viktiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Möjligheter till ett effektivt agerande internationellt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Bättre förutsättningar att tydliggöra konsumentintresset på olika om-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;råden i samverkan med frivilligorganisationema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Tydligare roller för myndighetsutövande och annan verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Bättre förutsättningar för samspelet mellan den lokala och den centra-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;la verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Ökade möjligheter till extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar en renodling av Konsumentverkets olika roller och&lt;br&gt;verksamheter. Detta kan åstadkommas antingen genom en uppdelning av&lt;br&gt;dagens Konsumentverk i två delar, en myndighetsutövande och en&lt;br&gt;konsumentstödjande del, eller genom sådana förändringar inom Konsu-&lt;br&gt;mentverket att rollerna tydliggörs i den interna organisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser det vara av stor vikt att den ofrånkomliga statliga&lt;br&gt;uppgiften att svara för konsumentskydd genom myndighetsutövning&lt;br&gt;åligger en anslagsfinansierad myndighet. Övriga åtaganden inom konsu-&lt;br&gt;mentpolitiken bör enligt kommitténs majoritet föras till en uppdrags-&lt;br&gt;myndighet. I en sådan ges bättre förutsättningar att ta tillvara och ut-&lt;br&gt;veckla andra aktörers växande intresse och medverkan, att på sikt åstad-&lt;br&gt;komma ett ökat medansvar för konsumentpolitiken och därmed breddad&lt;br&gt;finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentverket delas i Nya Konsumentverket som handhar myndig-&lt;br&gt;hetsutövning och Konsument Sverige som har allmänt konsument-&lt;br&gt;stödjande uppgifter. (Se även avsnittet nedan om reservationer och&lt;br&gt;särskilda yttranden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndighetema samlokaliseras och lämpligheten av att&lt;br&gt;samlokalisera ARN med de övriga konsumentmyndighetema prövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det statliga engagemanget&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det konsumentpolitiska perspektivet i högre grad&lt;br&gt;måste beaktas vid utformningen av politiken på alla områden av betydelse&lt;br&gt;för konsumenterna. Många departement och myndigheter har verksam-&lt;br&gt;heter som berör det konsumentpolitiska arbetsfältet. Kommittén föreslår&lt;br&gt;att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en konsumentpolitisk beredning tillsätts inom regeringskansliet med&lt;br&gt;syfte att utveckla den konsumentpolitiska verksamheten och stärka&lt;br&gt;samverkan mellan berörda departement och andra aktörer t.ex. kon-&lt;br&gt;sumentorganisationer och näringsliv,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den föreslagna uppdragsmyndigheten Konsument Sverige skall identi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fiera konsumentproblem även på andra myndigheters områden, obser-&lt;br&gt;vera behov av insatser och föra en dialog med andra myndigheter (en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot; vakthund sfunktion&amp;quot;),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- det för konsumentfrågor ansvariga departementet - i särskild ordning&lt;br&gt;och i samråd med andra berörda departement och myndigheter -&lt;br&gt;utreder följande områden med utgångspunkten att renodla uppgifterna&lt;br&gt;och pröva fördelningen av finansieringsansvaret (dubblering av kom-&lt;br&gt;petens bör undvikas): livsmedel, boende, bilars bränsleförbrukning,&lt;br&gt;energi, hälsa, miljö, distribution och varuförsörjning, handikappfrå-&lt;br&gt;gor, konkurrensfrågor och finansiella tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommunerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En väl fungerande lokal verksamhet är enligt kommittén en förutsättning&lt;br&gt;för att konsumentpolitiken skall få genomslag. Staten eller andra centrala&lt;br&gt;organ kan inte svara för rådgivning till enskilda konsumenter. Den&lt;br&gt;kommunala konsumentverksamheten bör även i framtiden vara frivillig.&lt;br&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;det inte finns något realistiskt alternativ till en lokal konsumentverk-&lt;br&gt;samhet under kommunalt ansvar,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;det är angeläget att kommunerna preciserar den lokala konsument-&lt;br&gt;verksamhetens uppgifter och prioriterar de viktigaste av dem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;det är i linje med intentionerna bakom socialtjänstlagen att kommu-&lt;br&gt;nerna tar ett ansvar för att rådgivningen i ekonomiska frågor erbjuds&lt;br&gt;dem som har behov av sådant stöd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den budgetrådgivning som bedrivs inom konsumentverksamheten i&lt;br&gt;kommunens regi bör åtnjuta samma sekretesskydd som gäller enligt&lt;br&gt;socialtjänstlagen, oberoende av hur verksamheten organiseras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den traditionella förköpsrådgivningen bör ses över och utformas&lt;br&gt;utifrån dagens behov och teknik, bl.a. i samråd med näringslivets&lt;br&gt;organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Utvecklingen av och stödet till den lokala konsumentverksamheten&lt;br&gt;ses som en av de viktigaste uppgifterna för konsumentmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndigheten tillsammans med Kommunförbundet främjar&lt;br&gt;uppbyggnaden av den lokala verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De frivilliga organisationerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den samverkan som förekommer mellan staten, kommunerna och&lt;br&gt;frivilligorganisationema bör utvecklas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Offentliga bidrag till studieförbundens verksamhet bör i ökad ut-&lt;br&gt;sträckning kunna utnyttjas på konsumentområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;En mobilisering på konsumentområdet är önskvärd från de frivilliga&lt;br&gt;organisationernas sida. Staten bör i så fall stödja denna verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Det är för närvarande motiverat att staten ekonomiskt stöder Sveriges&lt;br&gt;Konsumentråd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Statligt stöd bör utgå om frivilligoiganisationema tar på sig uppgifter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som stat och kommun nu svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén bedömer att utvecklingen av näringslivets s.k. egenåtgärder&lt;br&gt;i huvudsak har varit positiv. Kommittén anser det önskvärt att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;näringslivets organisationer tar ytterligare initiativ för att så långt&lt;br&gt;som möjligt undanröja reklamationsorsakema och skapa smidiga&lt;br&gt;former för att lösa kundernas problem,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;&amp;nbsp;näringslivets organisationer mer aktivt medverkar till att förbättra&lt;br&gt;kunskaperna om gällande normer på marknaden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;näringslivet verkar för att konsumenträttslig undervisning ingår i&lt;br&gt;utbildningen för nyföretagande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten särskilt bör följa hur företag som inte är&lt;br&gt;branschanslutna efterlever gällande konsumentskyddsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skolan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Skolverket uppmärksamt bevakar att konsumentfrågorna får en fram-&lt;br&gt;trädande plats i undervisningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;skolan beaktar att konsumentfrågor i bokstavlig bemärkelse är var-&lt;br&gt;dagskunskaper och att man därför bemödar sig om att vara konkret&lt;br&gt;och vardagsnära i beskrivningen av de kunskaper som skall förmed-&lt;br&gt;las,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;i lärarutbildningen fästs större avseende än vad som hittills skett vid&lt;br&gt;konsumentkunskap och dess betydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten främjar utbildning i konsumentfrågor och&lt;br&gt;riktar åtgärder också mot kommunerna, som har ett huvudansvar för&lt;br&gt;lärarfortbildningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;de kommunala konsumentvägledarna fortlöpande utbildas i att handha&lt;br&gt;kontakter med massmedierna,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den fortbildning av journalister som förekommer inom FOJO (Institu-&lt;br&gt;tionen för fortbildning av journalister vid högskolan i Kalmar) utökas&lt;br&gt;med en regelbundet återkommande kurs med inriktning på konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att den rådande ordningen kan godtas från rättssäker-&lt;br&gt;hetssynpunkt. En utbrytning av den formella KO-funktionen från annan&lt;br&gt;verksamhet som i dag tillhör KO:s ansvar skulle medföra risk för olika&lt;br&gt;bedömningar i rättsfrågor, vilket försvagar möjligheterna att effektivt&lt;br&gt;företräda konsumentintresset på området för myndighetsutövning. Kom-&lt;br&gt;mittén förordar därför att tillsyn och föreskriftsarbete m.m. hålls samman&lt;br&gt;med den formella KO-funktionen i en myndighet samt att general-&lt;br&gt;direktören tillika skall vara KO och jurist med domarerfarenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den delning av Konsumentverket som kommitténs majoritet Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;föreslår får det nya Konsumentverket en tydlig profil när det gäller Bilaga 1&lt;br&gt;myndighetsutövning och rättslig bevakning. KO får där en central plats.&lt;br&gt;Kopplingen mellan det rättsliga agerandet och KO blir mer naturlig och&lt;br&gt;direkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvisthantering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det i första hand åligger näringslivet att motverka&lt;br&gt;konsumentproblem, att hålla antalet reklamationer nere och att verka för&lt;br&gt;goda reklamationsrutiner. Kommittén föreslår att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;en övergripande målsättning för Allmänna reklamationsnämndens&lt;br&gt;(ARN) fortsatta verksamhet skall vara att dess informativa, rättsbil-&lt;br&gt;dande och praxisskapande funktion ytterligare framhävs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndigheten i samråd med ARN främjar utvecklingen av&lt;br&gt;lokala reklamationsråd,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;man överväger att ARN upphör med vissa ärenden och i stället låter&lt;br&gt;branscherna själva organisera och finansiera tvistlösning på dessa&lt;br&gt;områden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser vidare följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ARN bör förbli en självständig myndighet. Intresseledamötema bör&lt;br&gt;behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ARN:s beslut bör även i fortsättningen vara rekommendationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den kommunala konsumentverksamheten bör ge vägledning i hur&lt;br&gt;man väcker talan vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Det är angeläget att Konsumentombudsmannen ges möjlighet att&lt;br&gt;hjälpa enskilda konsumenter att föra talan vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ARN bör i ökad omfattning pröva ärenden som avser offentliga&lt;br&gt;tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Man bör överväga att låta mäklartvister prövas av ARN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Det är önskvärt att konsumenterna i första hand vänder sig till den&lt;br&gt;lokala konsumentvägledningen och i andra hand till ARN vid tvister&lt;br&gt;i samband med gränsöverskridande handel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;ARN bör inte finansieras genom externa bidrag till dess verksamhet.&lt;br&gt;Avgifter bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Risken för konkurrenshinder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén framhåller att konkurrensintresset i dag bevakas hårdare i&lt;br&gt;samband med normgivning än tidigare. Riskerna från konkurrenssyn-&lt;br&gt;punkt med Konsumentverkets riktlinjer, överenskommelser m.m. fram-&lt;br&gt;står därför generellt sett inte som särskilt stora.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa delar av prisinformationslagen, t.ex. skyltfönstermärkning, utgör&lt;br&gt;en reglering som av detaljhandeln anses onödig och besvärande. Det har&lt;br&gt;hävdats att den kan kritiseras från konkurrenssynpunkt. Det finns också&lt;br&gt;anledning att beakta förekommande prismärkningsdirektiv i EES-avtalet.&lt;br&gt;Kommittén föreslår att en utvärdering av prisinformationslagens effekter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;initieras och att därvid konkurrensaspekterna och EESavtalet blir Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;beaktade. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommersiell service&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;det konsumentpolitiska ansvaret inom kommersiell service bör bred-&lt;br&gt;das och omfattas av både näringsidkare (Köpmannaförbundet, större&lt;br&gt;företag) och organisationer (kooperativ, byalag, pensionärs- och&lt;br&gt;handikapporganisationer),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;åtgärder med gemensam finansiering bör utvecklas även fortsättnings-&lt;br&gt;vis,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;den kompetens som byggts upp bör utnyttjas av olika aktörer, både&lt;br&gt;lokalt och centralt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;konsumentmyndighetens verksamhet beträffande kommersiell service&lt;br&gt;i glesbygd bör utvecklas i samverkan med Arbetsmarknadsdeparte-&lt;br&gt;mentet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;staten bör initiera och stödja konsumentorienterad forskning inom&lt;br&gt;området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xbruprovningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med det statliga engagemanget inom provningsområdet är enligt&lt;br&gt;kommittén att påverka standardisering, produktutveckling och produkt-&lt;br&gt;information. Resultaten ligger även till grund för förköpsinformationen&lt;br&gt;och marknadskontrollen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bolagisering av verksamheten hos Konsumentverket kräver enligt&lt;br&gt;kommitténs bedömning betydande tillskott från staten på grund av höga&lt;br&gt;kostnader för metodutveckling, en alltför liten marknad, stora kostnader&lt;br&gt;för marknadsföring etc. Kommittén föreslår i stället följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Testlaboratoriet görs till en resultatenhet och marknadsföringen in-&lt;br&gt;tensifieras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Provningskostnadema belastar beställaren, oavsett om denne är intern&lt;br&gt;eller extern.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Diskussioner tas upp på ministernivå för att påskynda en integration&lt;br&gt;av de nordiska laboratorierna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Om det på sikt föreligger affärsmässiga och marknadsmässiga förut-&lt;br&gt;sättningar bolagiseras verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information, utbildning, forskning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket ger ut tidskriften Råd &amp;amp; Rön. Oavsett organisationsal-&lt;br&gt;temativ förordar kommittén i nuläget en självständig ställning för Råd &amp;amp;&lt;br&gt;Rön i form av en ekonomisk resultatenhet med en ledning bestående av&lt;br&gt;en chefredaktör/ansvarig utgivare och ett redaktionellt råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén anser att det ankommer på konsumentmyndigheten (dvs. ett&lt;br&gt;bibehållet eller nytt konsumentverk) att finna den lämpliga formen för en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fortlöpande bevakning av förändringar och nyheter på konsumentom-&lt;br&gt;rådet, för information om utvecklingen på rättsområdet och för opinions-&lt;br&gt;bildning och debatt i konsumentpolitiska frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentmyndighetens förlagsverksamhet utvecklas genom att den&lt;br&gt;ges en mer affärsmässig profil och marknadsförs tydligare. En bola-&lt;br&gt;gisering är inte affärsmässigt möjlig. Däremot bedömer kommitténs&lt;br&gt;majoritet att verksamheten kan bedrivas effektivare om det blir en&lt;br&gt;separat uppdragsmyndighet, Konsument Sverige, där det skapas ett&lt;br&gt;större tryck för att åstadkomma extern finansiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Konsumentverkets utbildning av konsumentvägledare, lärare, social-&lt;br&gt;sekreterare m.fl. intäktsfinansieras i högre grad; målet bör vara att&lt;br&gt;varje genomförd kurs ger kostnadstäckning (efter i förväg festställd&lt;br&gt;subventionering).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- &amp;nbsp;Den konsumentpolitiska forskningen förstärks inom universitet och&lt;br&gt;högskolor, speciellt inom områdena konsumenträtt och ekonomi.&lt;br&gt;Regeringen bör ta fram ett konsumentpolitiskt forskningsprogram. I&lt;br&gt;avvaktan på ett forskningsprogram bör de medel kvarstå som i dag&lt;br&gt;avsätts för forskning som initieras av Konsumentverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte kunnat göra någon beräkning av kostnadskon-&lt;br&gt;sekvensema på grund av de stora förändringar som föreslås och osäkra&lt;br&gt;omvärldsfektorer. Den har prövat möjligheterna att överföra uppgifter&lt;br&gt;från konsumentmyndighetema till andra aktörer. Kostnaderna för tvist-&lt;br&gt;hantering bör långsiktigt kunna minska genom att näringslivet påtar sig&lt;br&gt;ett större ansvar och genom att den lokala verksamheten hanterar flera&lt;br&gt;ärenden som i dag går till ARN. Frivilligorganisationema är inte för&lt;br&gt;närvarande beredda att överta uppgifter som staten i dag svarar för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamheten bör renodlas och delas upp i myndighetsuppgifter och&lt;br&gt;verksamheter som bl.a. finansieras externt. Genom att skilja beställar-&lt;br&gt;och utförarfunktioner utsätts verksamheten för ett ökat konkurrenstryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Externa intäkter från uppdrag, försäljning av tjänster, skrifter och&lt;br&gt;tidningar bedöms successivt öka och efter en treårsperiod uppgå till ca&lt;br&gt;40 miljoner kronor per år. En delning av Konsumentverket ger bättre&lt;br&gt;förutsättningar att öka de externa intäkterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementet bör enligt kommittén tydligare precisera de ekonomiska&lt;br&gt;krav som bör ställas på respektive verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statliga subventioner och annat statligt stöd till lokal verksamhet och&lt;br&gt;resurssvaga grupper bör redovisas. Förbättrad ekonomisk redovisning bör&lt;br&gt;införas för verksamheter som skall finansieras med externa intäkter. En&lt;br&gt;ekonomisk redovisning som beaktar samtliga kostnader och intäkter är en&lt;br&gt;förutsättning för att verksamheten bedrivs effektivt och målen för&lt;br&gt;verksamheten uppnås till lägsta möjliga kostnad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra departement och myndigheter bör finansiera konsumentpolitiska&lt;br&gt;verksamheter som de har behov av; de kan då välja att köpa tjänster&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;internt eller externt. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag på det organisatoriska området bör följas upp av Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en organisationsöversyn och gränsområden mellan konsumentmyndig-&lt;br&gt;hetema och andra myndigheter bör tydliggöras. I samband med organi-&lt;br&gt;sationsöversynen bör en detaljerad genomgång av olika verksamheter&lt;br&gt;göras enligt principen för nollbasbudgetering för en bedömning av den&lt;br&gt;framtida verksamhetens inriktning och omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De effekter som å ena sidan kan nås genom en avveckling av eller&lt;br&gt;förändring av regleringar kan å andra sidan leda till ökade kostnader på&lt;br&gt;det konsumentpolitiska området. En samhällsekonomisk helhetsbedöm-&lt;br&gt;ning måste göras vid planerade samhällsförändringar där effekterna för&lt;br&gt;det totala engagemanget på konsumentområdet måste beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reservationer och särskilda yttranden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av kommitténs elva ledamöter har följande fyra angivit en gemensam&lt;br&gt;reservation bl.a. mot majoritetens förslag att åstadkomma renodlingen av&lt;br&gt;Konsumentverkets olika roller genom att dela verket: Inger Hestvik (s),&lt;br&gt;Inga-Britt Johansson (s), Bengt Kronblad (s) och Marie Engström (v).&lt;br&gt;Även Stina Gustavsson (c) har reserverat sig bl.a. mot detta sätt att få en&lt;br&gt;renodling till stånd. Mona Saint Cyr (m) har i en reservation i stället&lt;br&gt;förordat bl.a. en mera långtgående delning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda yttranden har avgivits av följande ledamöter i kommittén:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marie Engströn (v) om bl.a. kommunal konsumentverksamhet, Karin&lt;br&gt;Pilsäter (fp) om offentliga tjänster och Göran Skogh om bl.a. målet för&lt;br&gt;konsumentpolitiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessutom har särskilda yttranden avgivits av sakkunnige Axel Edling&lt;br&gt;om bl.a. Konsumentverkets mål, organisation och finansiering, experten&lt;br&gt;Sven-Åke Hansson om bl.a. den centrala och lokala organisationsfrå-&lt;br&gt;gorna och näringslivets roll, experten Anders Stenlund om bl.a. konsu-&lt;br&gt;mentpolitikens mål och innehåll samt experten Turid Ström om bl.a.&lt;br&gt;Konsumentverkets och frivilligorganisationemas roller i konsument-&lt;br&gt;politiken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttrande över betänkandet avgetts av:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolsverket, Kammarrätten i Stockholm, Barnombudsmannen,&lt;br&gt;Folkhälsoinstitutet, Handikappinstitutet, Statens handikappråd, Vägverket,&lt;br&gt;Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Finansinspektionen,&lt;br&gt;Riksrevisionsverket, Riksskatteverket, Boverket, Statens skolverk,&lt;br&gt;Folkbildningsrådet, Lärarhögskolan i Stockholm, Göteborgs universitet&lt;br&gt;(institutionen för slöjd och hushållsvetenskap), Handelshögskolan vid&lt;br&gt;Göteborgs universitet (rättsvetenskapliga institutionen), Chalmers tekniska&lt;br&gt;högskola (institutionen för konsumentteknik), Statens livsmedelsverk,&lt;br&gt;Glesbygdsmyndigheten, Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK),&lt;br&gt;Marknadsdomstolen, Konkurrensverket, Styrelsen för teknisk&lt;br&gt;ackreditering (SWEDAC), Konsumentverket, Allmänna reklama-&lt;br&gt;tionsnämnden (ARN), Ungdomsstyrelsen (tidigare Statens ungdomsråd),&lt;br&gt;Länsstyrelsen i Blekinge län, Länsstyrelsen i Kopparbergs län, Länssty-&lt;br&gt;relsen i Västerbottens län, Länsstyrelsen i Örebro län, Statens natur-&lt;br&gt;vårdsverk, Kemikalieinspektionen, Stockholms kommun, Uppsala kom-&lt;br&gt;mun, Jönköpings kommun, Sölvesborgs kommun, Malmö kommun,&lt;br&gt;Göteborgs kommun, Trollhättans kommun, Ånge kommun, Umeå kom-&lt;br&gt;mun, Enköpings kommun, Motala kommun, Alvesta kommun, Borås&lt;br&gt;kommun, Gävle kommun, Skellefteå kommun, Tjänstemännens Central-&lt;br&gt;organisation (TCO), Sveriges Akademikers Centralorganisation (SACO),&lt;br&gt;Landsorganisationen i Sverige (LO), Svenska Arbetsgivareföreningen&lt;br&gt;(SAF), Arbetarnas bildningsförbund (ABF), Daglig varuleverantörernas&lt;br&gt;Förbund (DLF), Företagarnas Riksorganisation, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Handikappförbundens samarbetsoigan, Husmodersförbundet&lt;br&gt;Hem och Samhälle, Hushållningssällskapens förbund, Hyresgästernas&lt;br&gt;Riksförbund, Jordens vänner, Konsument-Forum, Konsument-&lt;br&gt;gillesförbundet, Konsumentvägledamas förening, Kooperativa förbundet&lt;br&gt;(KF), Landstingsförbundet, Lantbrukarnas Riksförbund, Motormännens&lt;br&gt;Riksförbund, Pensionärernas Riksorganisation (PRO), Posten AB&lt;br&gt;(tidigare Postverket), Riksförbundet Hem och Skola, Standardiseringen&lt;br&gt;i Sverige, SIS (tidigare Standardiseringskommissionen i Sverige),&lt;br&gt;Studieförbundet Vuxenskolan, Svenska Bankföreningen, Svenska&lt;br&gt;Kommunförbundet, Svenska Journalistförbundet, Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Pensionärsförbund, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut, Synska-&lt;br&gt;dades Riksförbund, Kommittén om översyn av socialtjänstlagen (S&lt;br&gt;1991:3), Konsumentberedningen (Jo 1991:A).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har vidare kommit in från:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentnämnden i Luleå kommun, Sundsvall kommun, Piteå kom-&lt;br&gt;mun, Centerkvinnoma, Konsument Göteborg, KonsumentGruppen,&lt;br&gt;Neurologiskt Handikappades Riksförbund, Konsumentverkets journalist-&lt;br&gt;klubb, Statens Maskinprovningar, Svenska Kommittén för Hushållsve-&lt;br&gt;tenskap S-IFHE, Verdandi, Riksförbundet mot Astma-Allergi, Stats-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänstemannaförbundets avdelning 412 (Konsumentverket), ICA För- Prop. 1994/95:140&lt;br&gt;bundet, Sveriges Försäkringsförbund, Sveriges Hantverks- och Småföre- Bilaga 2&lt;br&gt;tag, Villaägarnas Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 mars 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Thalén,&lt;br&gt;Freivalds, Tham, Uusmann, Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 48216, Stockholm 1995&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om konsumentpolitikens mål och inriktning (avsnitt 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:LU32</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om konsumentpolitikens mål och inriktning (avsnitt 5)</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om övergripande mål och verksamhetsinriktning för de statliga konsumentmyndigheterna (avsnitt 13).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>2</nummer>
<beteckning>2</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner vad regeringen föreslår om övergripande mål och verksamhetsinriktning för de statliga konsumentmyndigheterna (avsnitt 13).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:LU32</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1995-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1995-04-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1995-04-04 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-04-24 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Centerpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:16:15</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03140</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:26</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 21:16:15</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03140</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__140.pdf</filnamn>
<filstorlek>3617710</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Aktiv konsumentpolitik</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/DF042B4E-1835-4D6C-8263-C217C72E7A50</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:LU32</uppgift>
<ref_dok_id>GI01LU32</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU32</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Konsumentpolitikens mål och inriktning, m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Agne Hansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L45</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L45</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Agne Hansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Davidson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L48</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L48</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Davidson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Kerstin Heinemann  och Bengt Harding Olson  (FP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L46</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L46</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Kerstin Heinemann  och Bengt Harding Olson  (FP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L47</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L47</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Rolf Dahlberg  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Yvonne Ruwaida  och Birger Schlaug  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:140&lt;br/&gt;
Aktiv konsumentpolitik</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L49</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L49</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:140 Aktiv konsumentpolitik</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Yvonne Ruwaida  och Birger Schlaug  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>