<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2286569</hangar_id>
 <dok_id>GI03124</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>124</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:124</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>124</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-12-08 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:21</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.) </titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03124/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03124</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03124</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:124&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen&lt;br&gt;(anstaltsindelningen m.m.)&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03124/prop_199495__124-1.png" style="width:40pt;height:33pt;"/&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03124/prop_199495__124-2.png" style="width:36pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 8 december 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ändringar i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt, vilka bl.a. syftar till att förbättra kriminalvårdens möjligheter att&lt;br&gt;placera de intagna på en anstalt med lämplig verksamhetsinriktning.&lt;br&gt;Ändringarna syftar också till att bekämpa förekomsten av narkotika och&lt;br&gt;i övrigt förbättra ordningen och säkerheten i fängelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Indelningen i riks- och lokalanstalter avskaffas. I stället föreslås att&lt;br&gt;anstalterna endast delas in i öppna respektive slutna beroende på graden&lt;br&gt;av säkerhet. Den som kan befaras missbruka eller på annat sätt ta&lt;br&gt;befattning med narkotika under verkställigheten skall företrädesvis&lt;br&gt;placeras i en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen av intagna mellan anstalter av samma slag skall&lt;br&gt;enligt förslaget i propositionen den som har behov av utbildning eller&lt;br&gt;behandling som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras i&lt;br&gt;denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja&lt;br&gt;en ändamålsenlig planering av frigivningen. Sammantaget innebär detta&lt;br&gt;att den s.k. närhetsprincipen, enligt vilken en intagen om möjligt skall&lt;br&gt;placeras på en anstalt nära hemorten, inte längre skall upprätthållas som&lt;br&gt;en övergripande norm för anstaltsplaceringama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försändelser till eller från de intagna i alla sluma anstalter skall få&lt;br&gt;granskas för att undersöka om de innehåller otillåtna föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att om det behövs för att bedöma om ett&lt;br&gt;besök skall tillåtas eller ej och om det i så fäll skall vara bevakat skall&lt;br&gt;det i förväg undersökas om den besökande är dömd eller misstänkt för&lt;br&gt;brottslig verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt förslaget skall kroppsvisitation alltid göras när en intagen i en Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;sluten anstalt återkommer till anstalten efter vistelse utanför denna eller&lt;br&gt;när han har haft ett obevakat besök, om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt. Möjligheterna att i vissa situationer göra även annat än ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning, trots att det inte finns någon konkret misstanke i det&lt;br&gt;enskilda fallet, utvidgas till att omfatta alla slutna anstalter. Kropps-&lt;br&gt;besiktning i form av urinprov och liknande föreslås få tas även i syfte&lt;br&gt;att utröna om den intagne har använt dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås också att det skall införas en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse om rätt för kriminalvården att omhänderta egendom i&lt;br&gt;avvaktan på beslut om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken ..... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvård i anstalt .................... 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl........ 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådet ............................ 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter ..................... 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande förhållanden ...................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nya regler om indelningen av anstalter och om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;placeringen av intagna ....................... 23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Granskning av försändelser..................... 29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Besök.................................. 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Användning av fängsel........................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kroppsvisitation............................ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kroppsbesiktning........................... 39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Dopningsmedel ............................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Omhändertagande av egendom................... 43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader................................ 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande ............................. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentarer ......................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.1 &amp;nbsp;Förslaget till ändring&amp;nbsp;i rättegångsbalken.........46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.2 &amp;nbsp;Förslaget till ändring i lagen (1974:203) om krimi-&lt;br&gt;nalvård i anstalt........................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16.3 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om behandlingen av häktade och anhållna m.fl.....51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagal Fängelseutredningens sammanfattning av betänkandet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76)..... 53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Remissinstanserna -&amp;nbsp;Verkställighet av fängelsestraff&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1993:76)........................ 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ................ 68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande...................... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 8 december 1994 ............................. 81&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;lag om ändring i rättegångsbalken,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade&lt;br&gt;och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 28 kap. 13 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan. Är&lt;br&gt;fåra i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning, skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus och i avskilt rum.&lt;br&gt;Xbrkställes den av annan än&lt;br&gt;läkare, skall såvitt möjligt ett av&lt;br&gt;förrättningsmannen anmodat tro-&lt;br&gt;värdigt vittne närvara. Blodprov&lt;br&gt;må ej tagas av annan än läkare&lt;br&gt;eller legitimerad sjuksköterska.&lt;br&gt;Annan mera ingående undersök-&lt;br&gt;ning må utföras endast av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av annan&lt;br&gt;än kvinna, läkare eller legitimerad&lt;br&gt;sjuksköterska. Kroppsvisitation&lt;br&gt;som enbart innebär att föremål&lt;br&gt;som en kvinna har med sig&lt;br&gt;undersöks och kroppsbesiktning&lt;br&gt;som enbart innebär blodprovs-&lt;br&gt;tagning får dock verkställas och&lt;br&gt;bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera&lt;br&gt;väsentlig omfattning, skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus och i avskilt rum.&lt;br&gt;Verkställs den av någon annan än&lt;br&gt;en läkare, skall såvitt möjligt ett&lt;br&gt;av förrättningsmannen anmodat&lt;br&gt;trovärdigt vittne närvara. Blod-&lt;br&gt;prov får inte tas av någon annan&lt;br&gt;än en läkare eller legitimerad&lt;br&gt;sjuksköterska. Annan mera ingå-&lt;br&gt;ende undersökning får utföras&lt;br&gt;endast av läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;någon annan än en kvinna, läkare&lt;br&gt;eller legitimerad sjuksköterska.&lt;br&gt;Kroppsvisitation som enbart inne-&lt;br&gt;bär att föremål som en kvinna har&lt;br&gt;med sig undersöks och kropps-&lt;br&gt;besiktning som enbart innebär att&lt;br&gt;blodprov eller alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov tas får dock verkställas och&lt;br&gt;bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1408.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall upphävas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3,7, 11, 26, 29, 42 och 52 a-d §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas två nya paragrafer, 7 a § och 64 §, av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsanstalt är riksan-&lt;br&gt;stalt eller lokalanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksanstalt, lokalanstalt eller av-&lt;br&gt;delning av anstalt är öppen eller&lt;br&gt;sluten. För placering av sådana&lt;br&gt;intagna som avses i 20 a § kan&lt;br&gt;sluten avdelning inrättas som spe-&lt;br&gt;cialavdelning med särskild över-&lt;br&gt;vakning och begränsad gemen-&lt;br&gt;samhet mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet, som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, förordnar&lt;br&gt;vilka anstalter som är riksanstalter&lt;br&gt;eller lokalanstalter, vilka anstalter&lt;br&gt;eller anstaltsavdelningar som är&lt;br&gt;öppna eller slutna och vilka sluma&lt;br&gt;avdelningar som är specialavdel-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om öppen&lt;br&gt;eller sluten anstalt gäller även&lt;br&gt;öppen eller sluten avdelning av&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna&lt;br&gt;mellan öppna och sluma anstalter&lt;br&gt;iakttages följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen bör placeras i öppen&lt;br&gt;anstalt, om icke annan placering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt skall med&lt;br&gt;hänsyn till graden av säkerhet&lt;br&gt;vara öppen eller sluten. För&lt;br&gt;placering av sådana intagna som&lt;br&gt;avses i 20 a § kan en sluten avdel-&lt;br&gt;ning inrättas som specialavdelning&lt;br&gt;med särskild övervakning och&lt;br&gt;begränsad gemensamhet mellan de&lt;br&gt;intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet,&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, be-&lt;br&gt;slutar vilka anstalter eller anstalts-&lt;br&gt;avdelningar som skall vara öppna&lt;br&gt;eller slutna och vilka slutna av-&lt;br&gt;delningar som skall vara special-&lt;br&gt;avdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om en&lt;br&gt;öppen eller en sluten anstalt gäller&lt;br&gt;även en öppen eller en sluten av-&lt;br&gt;delning av en anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mellan öppna och sluma anstalter&lt;br&gt;skall följande iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte placering i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1980:930.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:622.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är påkallad med hänsyn till säker-&lt;br&gt;hetsskäl eller med hänsyn till att&lt;br&gt;möjlighet bör beredas honom till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan under-&lt;br&gt;visning, utbildning eller särskild&lt;br&gt;behandling som icke lämpligen&lt;br&gt;kan anordnas i öppen anstalt. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om säkerhetsskäl&lt;br&gt;påkallar annan placering skall&lt;br&gt;bland andra omständigheter beak-&lt;br&gt;tas om fara föreligger för att den&lt;br&gt;intagne skall avvika eller allvarligt&lt;br&gt;störa ordningen genom att nyttja&lt;br&gt;eller förfara olagligt med narko-&lt;br&gt;tika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat&lt;br&gt;fall har dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år för grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller grov varusmuggling som&lt;br&gt;avser narkotika eller för försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller med-&lt;br&gt;verkan till brott som nu angetts&lt;br&gt;skall placeras i sluten anstalt, om&lt;br&gt;det med hänsyn till arten av hans&lt;br&gt;brottslighet eller annars kan&lt;br&gt;befaras att han är särskilt benägen&lt;br&gt;att avvika eller fortsätta en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslig verksamhet av allvarlig&lt;br&gt;karaktär innan verkställigheten i&lt;br&gt;anstalt har avslutats.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sluten anstalt är nödvändig av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller för att den&lt;br&gt;intagne skall få möjlighet till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan under-&lt;br&gt;visning, utbildning eller särskild&lt;br&gt;behandling som inte lämpligen kan&lt;br&gt;ordnas i en öppen anstalt. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om det av säker-&lt;br&gt;hetsskäl är nödvändigt med pla-&lt;br&gt;cering i en sluten anstalt skall&lt;br&gt;bland andra omständigheter be-&lt;br&gt;aktas om det finns risk för att den&lt;br&gt;intagne skall avvika. Vidare skall&lt;br&gt;den som kan befaras missbruka&lt;br&gt;eller på annat sätt ta befattning&lt;br&gt;med narkotika under verkställig-&lt;br&gt;heten företrädesvis placeras i en&lt;br&gt;sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat&lt;br&gt;fall har dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år för grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller grov varusmuggling som&lt;br&gt;avser narkotika eller för försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller med-&lt;br&gt;verkan till brott som nu angetts&lt;br&gt;skall placeras i en sluten anstalt,&lt;br&gt;om det med hänsyn till arten av&lt;br&gt;hans brottslighet eller annars kan&lt;br&gt;befaras att han är särskilt benägen&lt;br&gt;att avvika eller fortsätta en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslig verksamhet av allvarlig&lt;br&gt;karaktär innan verkställigheten i&lt;br&gt;anstalt har avslutats. Placeringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall företrädesvis ske i en sådan&lt;br&gt;anstalt eller avdelning av anstalt&lt;br&gt;som är särskilt lämpad att till-&lt;br&gt;godose kraven på hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om placering i sluten anstalt skall ske med stöd av tredje&lt;br&gt;stycket skall ske så snart verkställighet påbörjas eller annars så snart det&lt;br&gt;finns anledning till det. Ett beslut om sådan placering skall omprövas&lt;br&gt;när det finns anledning till det, dock alltid inom sex månader från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föregående prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen av de intagna&lt;br&gt;mellan anstalter av samma slag&lt;br&gt;skall den som har behov av&lt;br&gt;utbildning eller behandling som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anordnas i viss anstalt, om det är Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;lämpligt, placeras i denna. Vidare&lt;br&gt;skall den placering eftersträvas&lt;br&gt;som är ägnad att främja en&lt;br&gt;ändamålsenlig planering av fri-&lt;br&gt;givningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan den som är intagen&lt;br&gt;i lokalanstalt medges att under&lt;br&gt;arbetstid utföra arbete eller del-&lt;br&gt;taga i undervisning, utbildning&lt;br&gt;eller annan särskilt anordnad verk-&lt;br&gt;samhet utom anstalten. Vid anstalt&lt;br&gt;som nu sagts bör särskilda&lt;br&gt;åtgärder vidtagas för att främja&lt;br&gt;verksamhet av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande som avses i första&lt;br&gt;stycket kan lämnas även den som&lt;br&gt;är intagen i riksanstalt, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger. Vid som&lt;br&gt;har sagts nu gäller dock inte en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen medges&lt;br&gt;att under arbetstid utföra arbete&lt;br&gt;eller delta i undervisning, ut-&lt;br&gt;bildning eller annan särskilt an-&lt;br&gt;ordnad verksamhet utanför an-&lt;br&gt;stalten. Detta gäller inte en in-&lt;br&gt;tagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brev eller andra försändelser till&lt;br&gt;eller från den som är intagen i&lt;br&gt;sluten riksanstalt skall granskas&lt;br&gt;för undersökning av om de inne-&lt;br&gt;håller något otillåtet föremål.&lt;br&gt;Finns det anledning anta att en&lt;br&gt;försändelse innehåller ett sådant&lt;br&gt;föremål, får granskning i detta&lt;br&gt;syfte ske även av en försändelse&lt;br&gt;till eller från den som är intagen i&lt;br&gt;annan anstalt, om det är påkallat&lt;br&gt;av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är intagen&lt;br&gt;på specialavdelning, skall gransk-&lt;br&gt;ningen av brev eller andra för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brev eller andra försändelser till&lt;br&gt;eller från den som är intagen i en&lt;br&gt;sluten anstalt får granskas för&lt;br&gt;undersökning av om de innehåller&lt;br&gt;något otillåtet föremål. Beträf-&lt;br&gt;fande den som är intagen på&lt;br&gt;specialavdelning skall en sådan&lt;br&gt;granskning alltid göras. Finns det&lt;br&gt;anledning att anta att en för-&lt;br&gt;sändelse innehåller ett sådant före-&lt;br&gt;mål eller sker det stickprovsvis,&lt;br&gt;får granskning i detta syfte göras&lt;br&gt;även av en försändelse till eller&lt;br&gt;från den som är intagen i en&lt;br&gt;öppen anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är intagen&lt;br&gt;på en specialavdelning skall&lt;br&gt;granskningen av brev eller andra&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:622.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1133.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sändelser även syfta till att&lt;br&gt;undersöka om de innehåller något&lt;br&gt;meddelande om planläggning av&lt;br&gt;brottslig verksamhet, avvikande&lt;br&gt;eller något annat liknande för-&lt;br&gt;farande. När det är påkallat av&lt;br&gt;säkerhetsskäl, får granskning i&lt;br&gt;detta syfte även ske stickprovsvis&lt;br&gt;beträffande intagna i allmänhet&lt;br&gt;samt, beträffande den som är in-&lt;br&gt;tagen i sluten anstalt, om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till hans&lt;br&gt;särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;br&gt;ej sådant brev som enligt 25 §&lt;br&gt;skall vidarebefordras utan gransk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen under utred-&lt;br&gt;ningen av ett disciplinärende hålls&lt;br&gt;avskild från andra intagna, får han&lt;br&gt;också hindras från kontakter med&lt;br&gt;andra personer genom brev i den&lt;br&gt;mån det är oundgängligen nödvän-&lt;br&gt;digt för att syftet med utredningen&lt;br&gt;inte skall äventyras.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;sup&gt;6&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Intagen får mottaga besök i den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. Han får ej mottaga besök&lt;br&gt;som är ägnat att äventyra säker-&lt;br&gt;heten i anstalten eller som kan&lt;br&gt;motverka hans anpassning i sam-&lt;br&gt;hället eller eljest vara till skada&lt;br&gt;för honom eller annan. Om en&lt;br&gt;intagen under utredningen av ett&lt;br&gt;disciplinärende hålls avskild från&lt;br&gt;andra intagna, får han också&lt;br&gt;vägras besök i den mån det är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försändelser även syfta till att&lt;br&gt;undersöka om de innehåller något&lt;br&gt;meddelande om planläggning av&lt;br&gt;brottslig verksamhet, avvikande&lt;br&gt;eller något annat liknande för-&lt;br&gt;farande. Granskning i detta syfte&lt;br&gt;får också göras beträffande andra&lt;br&gt;intagna, när det finns anledning&lt;br&gt;att anta att en försändelse inne-&lt;br&gt;håller ett sådant meddelande.&lt;br&gt;Beträffande den som är intagen i&lt;br&gt;en sluten anstalt får sådan gransk-&lt;br&gt;ning även göras stickprovsvis samt&lt;br&gt;om det är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till den intagnes särskilda för-&lt;br&gt;hållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller&lt;br&gt;inte sådana brev som enligt 25 §&lt;br&gt;skall vidarebefordras utan gransk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen under utred-&lt;br&gt;ningen av ett disciplinärende hålls&lt;br&gt;avskild från andra intagna, får den&lt;br&gt;intagne också hindras från kon-&lt;br&gt;takter med andra personer genom&lt;br&gt;brev i den utsträckning det är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får ta emot besök i&lt;br&gt;den utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. En intagen får inte ta emot&lt;br&gt;besök som kan äventyra säker-&lt;br&gt;heten i anstalten eller som kan&lt;br&gt;motverka den intagnes anpassning&lt;br&gt;i samhället eller annars vara till&lt;br&gt;skada för den intagne eller annan.&lt;br&gt;Om en intagen under utredningen&lt;br&gt;av ett disciplinärende hålls avskild&lt;br&gt;från andra intagna, får den intagne&lt;br&gt;också vägras besök i den&lt;br&gt;utsträckning det är oundgängligen&lt;br&gt;nödvändigt för att syftet med&lt;br&gt;utredningen inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1410.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen&lt;br&gt;av om den som är intagen i sluten&lt;br&gt;riksanstalt skall i ett särskilt fall få&lt;br&gt;ta emot besök skall i förväg&lt;br&gt;undersökas om den besökande har&lt;br&gt;dömts eller är misstänkt för&lt;br&gt;allvarlig brottslig verksamhet. I&lt;br&gt;den utsträckning det behövs och&lt;br&gt;lämpligen kan ske skall upp-&lt;br&gt;lysningar också inhämtas om hans&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt.&lt;br&gt;\tid som har sagts nu gäller ej, i&lt;br&gt;den mån det är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt på grund av att den&lt;br&gt;besökande är känd eller av annat&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen&lt;br&gt;av om den som är intagen i annan&lt;br&gt;anstalt än sluten riksanstalt skall i&lt;br&gt;ett särskilt fall få ta emot besök&lt;br&gt;får en sådan kontroll som avses i&lt;br&gt;andra stycket göras i den mån det&lt;br&gt;är påkallat av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteman vid anstalten skall&lt;br&gt;vara närvarande vid besök, om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till&lt;br&gt;säkerheten. Vid besök av advokat&lt;br&gt;som biträder den intagne i rättslig&lt;br&gt;angelägenhet får tjänsteman när-&lt;br&gt;vara endast om advokaten eller&lt;br&gt;den intagne begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att kunna&lt;br&gt;bedöma om en intagen skall få ta&lt;br&gt;emot besök i ett särskilt fall eller&lt;br&gt;om ett besök skall vara bevakat,&lt;br&gt;skall i förväg undersökas om den&lt;br&gt;besökande har dömts eller är miss-&lt;br&gt;tänkt för brottslig verksamhet. I&lt;br&gt;den utsträckning det behövs skall&lt;br&gt;upplysningar också inhämtas om&lt;br&gt;den besökandes personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;säkerheten, skall en tjänsteman vid&lt;br&gt;anstalten vara närvarande vid&lt;br&gt;besöket (bevakat besök). Besök av&lt;br&gt;en advokat som biträder den in-&lt;br&gt;tagne i en rättslig angelägenhet&lt;br&gt;skall vara bevakat bara om advo-&lt;br&gt;katen eller den intagne begär det.&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transport av intagen skall&lt;br&gt;såvitt möjligt tillses att han ej&lt;br&gt;utsättes för obehörigas uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt av säker-&lt;br&gt;hetsskäl, får den intagne vid trans-&lt;br&gt;port eller annars under vistelse&lt;br&gt;utom anstalten beläggas med&lt;br&gt;fängsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan befaras att transport medför skada för den intagnes hälsa, skall&lt;br&gt;läkares medgivande till transporten inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transport av en intagen skall&lt;br&gt;såvitt möjligt ses till att den&lt;br&gt;intagne inte utsätts för obehörigas&lt;br&gt;uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt av säker-&lt;br&gt;hetsskäl, får den intagne beläggas&lt;br&gt;med fängsel vid förflyttning inom&lt;br&gt;anstalten samt vid transport eller&lt;br&gt;annan vistelse utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall den som intages i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt vid ankomsten&lt;br&gt;till anstalten kroppsvisiteras för&lt;br&gt;eftersökande av föremål som han&lt;br&gt;enligt vad som följer av denna lag&lt;br&gt;ej får inneha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får en intagen kropps-&lt;br&gt;visiteras för eftersökande av före-&lt;br&gt;mål som nyss sagts när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. anledning förekommer att så-&lt;br&gt;dant föremål skall anträffas på&lt;br&gt;honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;det sker stickprovsvis eller&lt;br&gt;också i anslutning till större un-&lt;br&gt;dersökning som av säkerhetsskäl&lt;br&gt;görs av utrymmen inom anstalten&lt;br&gt;och den intagne har eller har haft&lt;br&gt;särskild anknytning till utrymme&lt;br&gt;som berörs av undersökningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;den intagne skall mottaga&lt;br&gt;eller har haft obevakat besök,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;den intagne efter vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten kommer åter till&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall den som är intagen i&lt;br&gt;sluten riksanstalt kroppsvisiteras&lt;br&gt;då han har haft besök som avses i&lt;br&gt;andra stycket 3 samt i fall som&lt;br&gt;anges i andra stycket 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid som har sagts i andra&lt;br&gt;stycket utgör ej hinder mot att i&lt;br&gt;annat fall företages sådan ytlig&lt;br&gt;kroppsvisitation som bedömes&lt;br&gt;nödvändig av säkerhetsskäl och&lt;br&gt;som endast avser eftersökande av&lt;br&gt;vapen eller annat farligt föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får kroppsvisiteras&lt;br&gt;för eftersökande av otillåtna före-&lt;br&gt;mål när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett sådant föremål skall an-&lt;br&gt;träffas på honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han återkommer efter en vis-&lt;br&gt;telse utanför anstalten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han skall ta emot eller har&lt;br&gt;haft obevakat besök, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det görs stickprovsvis eller i&lt;br&gt;anslutning till en större under-&lt;br&gt;sökning som av säkerhetsskäl görs&lt;br&gt;av ett utrymme inom anstalten och&lt;br&gt;den intagne har eller har haft&lt;br&gt;särskild anknytning till utrymmet&lt;br&gt;som berörs av undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall tas in i anstalt&lt;br&gt;skall kroppsvisiteras när han&lt;br&gt;anländer till anstalten, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart obehövligt. Det-&lt;br&gt;samma gäller när en intagen i&lt;br&gt;sluten anstalt återkommer efter en&lt;br&gt;vistelse utanför anstalten eller har&lt;br&gt;haft obevakat besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första&lt;br&gt;och andra styckena får en intagen&lt;br&gt;underkastas sådan ytlig kropps-&lt;br&gt;visitation som bedöms nödvändig&lt;br&gt;av säkerhetsskäl och som endast&lt;br&gt;syftar till att söka efter vapen eller&lt;br&gt;andra farliga föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får kroppsbesiktigas när&lt;br&gt;anledning förekommer att föremål&lt;br&gt;som han enligt vad som följer av&lt;br&gt;denna lag ej får inneha skall&lt;br&gt;anträffas på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket får kroppsbesiktning i den&lt;br&gt;mån det anses påkallat företas i&lt;br&gt;fall som avses i 52 a § första&lt;br&gt;stycket och andra stycket 2~4. I&lt;br&gt;fråga om den som inte är intagen&lt;br&gt;i sluten riksanstalt gäller detta&lt;br&gt;dock bara ytlig kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kroppsbe-&lt;br&gt;siktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med&lt;br&gt;åtgärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttagas. Om möjligt skall&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan kroppsvisitation än som&lt;br&gt;avses i 52 a § fjärde stycket eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får, när åtgärden&lt;br&gt;gäller kvinna, ej verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som anträffas vid&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning och som intagen enligt vad&lt;br&gt;som följer av denna lag ej får&lt;br&gt;inneha, skall omhändertagas och&lt;br&gt;förvaras för hans räkning, såvitt ej&lt;br&gt;annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får kroppsbesiktigas&lt;br&gt;när det finns anledning att anta att&lt;br&gt;ett otillåtet föremål skall anträffas&lt;br&gt;på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den utsträckning det behövs får&lt;br&gt;kroppsbesiktning göras även i fall&lt;br&gt;som avses i 52 a § första stycket&lt;br&gt;2-4 och andra stycket. I fråga om&lt;br&gt;den som är intagen i öppen anstalt&lt;br&gt;gäller detta dock bara ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sub&gt;§1&lt;/sub&gt;°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kroppsbe-&lt;br&gt;siktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med&lt;br&gt;åtgärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttas. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av an-&lt;br&gt;nan än en kvinna, läkare eller&lt;br&gt;legitimerad sjuksköterska. Kropps-&lt;br&gt;visitation som avses i 52 a § tredje&lt;br&gt;stycket och kroppsvisitation som&lt;br&gt;enbart innebär att föremål som en&lt;br&gt;kvinna bär med sig undersöks samt&lt;br&gt;kroppsbesiktning som enbart inne-&lt;br&gt;bär att blodprov eller alkohol-&lt;br&gt;utandningsprov tas får dock verk-&lt;br&gt;ställas och bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett otillåtet föremål, som an-&lt;br&gt;träffas vid kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning, skall omhänder-&lt;br&gt;tas och förvaras för den intagnes&lt;br&gt;räkning, såvitt inte annat är före-&lt;br&gt;skrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat&lt;br&gt;föranleds av medicinska eller&lt;br&gt;liknande skäl, skyldig att på&lt;br&gt;anmaning lämna blod-, urin- eller&lt;br&gt;utandningsprov för kontroll av att&lt;br&gt;han inte är påverkad av beroende-&lt;br&gt;framkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat&lt;br&gt;föranleds av medicinska eller&lt;br&gt;liknande skäl, skyldig att på&lt;br&gt;anmaning lämna blod-, urin- eller&lt;br&gt;utandningsprov för kontroll av att&lt;br&gt;han inte är påverkad av beroende-&lt;br&gt;framkallande medel eller något&lt;br&gt;sådant dopningsmedel som avses i&lt;br&gt;1 § lagen (1991:1969) om förbud&lt;br&gt;mot vissa dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 63 § inom anstalten egen-&lt;br&gt;dom som kan antas bli tagen i&lt;br&gt;beslag, får kriminalvårdsanstalten&lt;br&gt;omhänderta egendomen i avvaktan&lt;br&gt;på beslut därom. Omhändertagan-&lt;br&gt;det skall så snart det kan ske&lt;br&gt;anmälas till den som får besluta&lt;br&gt;om beslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:210.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1994/95:124&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;H §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktad får mottaga besök i den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. Han får ej mottaga besök&lt;br&gt;som kan medföra fara från säker-&lt;br&gt;hetssynpunkt. Ej heller får den&lt;br&gt;som är häktad på grund av&lt;br&gt;misstanke om brott mottaga besök&lt;br&gt;som kan medföra fåra för att bevis&lt;br&gt;undanröjes eller utredning om&lt;br&gt;brott eljest försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat av säker-&lt;br&gt;hetsskäl eller för att undvika att&lt;br&gt;bevis undanröjes eller utredning&lt;br&gt;om brott eljest försvåras, skall en&lt;br&gt;eller flera personer vara närvaran-&lt;br&gt;de vid besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättningar som anges&lt;br&gt;i andra stycket kan som villkor för&lt;br&gt;besök föreskrivas att den be-&lt;br&gt;sökande underkastar sig kropps-&lt;br&gt;visitation eller medger undersök-&lt;br&gt;ning av väska, kasse eller annat&lt;br&gt;dylikt som han vill medföra vid&lt;br&gt;besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En häktad får ta emot besök i&lt;br&gt;den utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. En häktad får inte ta emot&lt;br&gt;besök som kan medföra fara från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt. Inte heller får&lt;br&gt;den som är häktad på grund av&lt;br&gt;misstanke om brott ta emot besök&lt;br&gt;som kan medföra fora för att bevis&lt;br&gt;undanröjs eller utredning om brott&lt;br&gt;annars försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av säkerhetsskäl&lt;br&gt;eller för att undvika att bevis&lt;br&gt;undanröjs eller utredning om brott&lt;br&gt;annars försvåras, skall en eller&lt;br&gt;flera personer vara närvarande vid&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättningar som anges i&lt;br&gt;andra stycket kan som villkor för&lt;br&gt;besök föreskrivas att den be-&lt;br&gt;sökande underkastar sig kropps-&lt;br&gt;visitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att kunna&lt;br&gt;bedöma om den som är häktad&lt;br&gt;skall få ta emot besök i ett särskilt&lt;br&gt;fall eller om ett besök skall vara&lt;br&gt;bevakat, skall i förväg undersökas&lt;br&gt;om den besökande har dömts eller&lt;br&gt;är misstänkt för brottslig verk-&lt;br&gt;samhet. I den utsträckning det&lt;br&gt;behövs skall upplysningar också&lt;br&gt;inhämtas om den besökandes&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försvarares rätt att samman-&lt;br&gt;träffa med den som är häktad&lt;br&gt;finns bestämmelser i rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om försvarares rätt att träffa den Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;som är häktad finns bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;År 1992 tillkallades en parlamentarisk kommitté med uppgift att se över&lt;br&gt;kriminalvården i anstalt (dir 1992:36). Kommittén skulle göra en&lt;br&gt;genomgripande översyn av de principer och det regelverk som lades fast&lt;br&gt;genom 1974 års kriminalvårdsreform. Huvuduppgiften var att, efter en&lt;br&gt;avvägning mellan de olika intressen som gör sig gällande, överväga&lt;br&gt;vilka principer för anstaltsplacering som bör tillämpas i framtiden samt&lt;br&gt;att anpassa regelverket till dessa. Intresset av att hålla anstalterna&lt;br&gt;narkotikafria skulle därvid särskilt uppmärksammas. Kommittén antog&lt;br&gt;namnet Fängelseutredningen (JU 1992:06).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I augusti 1993 överlämnade utredningen sitt huvudbetänkande Verk-&lt;br&gt;ställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76). I betänkandet föreslår utred-&lt;br&gt;ningen att lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt skall ersättas med&lt;br&gt;en ny lag med benämningen lagen om verkställighet av fängelsestraff&lt;br&gt;(Fängelselagen), till vilken dock åtskilliga bestämmelser från den nu-&lt;br&gt;varande lagen kan överföras i oförändrat skick. I sitt betänkande&lt;br&gt;behandlar utredningen inledningsvis de grundläggande målen för krimi-&lt;br&gt;nalvården i anstalt. Utredningen tar vidare upp anstaltsindelningen och&lt;br&gt;reglerna för placering av de intagna. Lagförslaget innehåller särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om placeringen av ungdomar och kvinnor. Utredningen&lt;br&gt;lämnar också förslag till ändringar bl.a. beträffande straffverkställig-&lt;br&gt;heten för vissa långtidsdömda, de intagnas kontakter med yttervärlden,&lt;br&gt;vistelser utanför anstalten, innehav av personliga tillhörigheter, kontroll-&lt;br&gt;åtgärder mot intagna samt det disciplinära sanktionssystemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Be-&lt;br&gt;tänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna&lt;br&gt;finns i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I januari 1994 överlämnade utredningen sitt slutbetänkande Kriminal-&lt;br&gt;vård och psykiatri (SOU 1994:5), vilket tar upp frågan om behandling&lt;br&gt;av intagna som är psykiskt sjuka eller störda samt frågan om behandling&lt;br&gt;av män som är dömda för övergrepp mot kvinnor och barn. Även detta&lt;br&gt;betänkande har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanställningar av remissyttrandena har upprättats i Justitie-&lt;br&gt;departementet och finns tillgängliga i lagstiftningsärendet (dnr 93-3262&lt;br&gt;och 94-320).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en första etapp i behandlingen av utredningens förslag tas i&lt;br&gt;denna proposition upp frågor om indelningen av anstalterna och&lt;br&gt;fördelning av de intagna mellan olika anstalter samt vissa kontroll-&lt;br&gt;åtgärder mot intagna i syfte att hindra förekomsten av narkotika och i&lt;br&gt;övrigt förbättra ordningen och säkerheten vid anstalterna. Samtidigt&lt;br&gt;föreslås vissa ändringar i rättegångsbalken och lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Regeringen avser att vid ett&lt;br&gt;senare tillfälle återkomma till Fängelseutredningens övriga förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3.1 Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 16 juni 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 3. Vissa av lagförslagen i lagråds-&lt;br&gt;remissen finns dock inte med i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionens lagförslag beaktat Lagrådets syn-&lt;br&gt;punkter. Vidare har vissa ändringar av främst redaktionell art gjorts i&lt;br&gt;lagtexten. Regeringen återkommer till Lagrådets synpunkter i författ-&lt;br&gt;ningskommentaren till ändringarna i lagen (1974:203) om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;När lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) trädde i kraft den 1 juli&lt;br&gt;1974 gällde enligt 1 kap. 7 § brottsbalken att rätten vid val av påföljd,&lt;br&gt;med iakttagande av vad som krävdes för att upprätthålla allmän&lt;br&gt;laglydnad, skulle fästa särskilt avseende vid att påföljden skulle vara&lt;br&gt;ägnad att främja den dömdes anpassning i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att den s.k. behandlingstanken tillmättes stor vikt vid påföljds-&lt;br&gt;bestämningen återspeglas även i KvaL. Enligt 4 § skall kriminalvården&lt;br&gt;i anstalt utformas så att den intagnes anpassning i samhället främjas och&lt;br&gt;skadliga följder av frihetsberövandet motverkas. I den utsträckning det&lt;br&gt;kan ske utan att kravet på samhällsskydd eftersätts bör verksamheten&lt;br&gt;redan från början inriktas på åtgärder som förbereder den intagne för&lt;br&gt;tillvaron utanför anstalten. Frigivningen skall förberedas i god tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 1 januari 1989 trädde nya bestämmelser om påföljdsbestämningen&lt;br&gt;i kraft (prop. 1987/88:120, bet. 1987/88:JuU45, rskr. 1987/88:404,&lt;br&gt;SFS 1988:942). Den generella bestämmelsen i 1 kap. 7 § brottsbalken&lt;br&gt;upphävdes och i stället infördes en detaljerad reglering om påföljdsval&lt;br&gt;och straffmätning, varvid utgångspunkten skall vara det aktuella brottets&lt;br&gt;straffvärde. Vid bedömningen av straffvärdet skall särskilt beaktas den&lt;br&gt;skada, kränkning eller fora som gärningen har inneburit, vad&lt;br&gt;gärningsmannen insett eller borde insett om detta samt de avsikter eller&lt;br&gt;motiv som han har haft. Det finns också bestämmelser om faktorer som&lt;br&gt;är särskilt försvårande eller förmildrande vid bedömningen av straff-&lt;br&gt;värdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i brottsbalken syftade inte till att förändra principerna för&lt;br&gt;det interna arbetet inom kriminalvården. Departementschefen anförde i&lt;br&gt;propositionen att det är av avgörande betydelse för möjligheterna till en&lt;br&gt;human och meningsfull kriminalvård att man behåller ambitionen att&lt;br&gt;inom ramen för de utdömda påföljderna så långt som möjligt genom&lt;br&gt;stöd och hjälp söka underlätta de dömdas återanpassning i samhället&lt;br&gt;(prop. 1987/88:120 s. 38).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör, som Fängelseutredningen har före-&lt;br&gt;slagit, de ändrade reglerna om påföljdsval och straffmätning i brotts-&lt;br&gt;balken få genomslag även i verkställighetslagstiftningen. Reglerna om&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;verkställighet av fängelsestraff måste utgå från brottsbalkens regler om Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;och grundläggande principer för påföljdssystemet. Lagen om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt bör därför ersättas med en ny lag om verkställighet av&lt;br&gt;fängelsestraff. Av lagen bör framgå att kriminalvårdens huvuduppgift är&lt;br&gt;att verkställa det av domstolen utmätta straffet så att det frihets-&lt;br&gt;berövande som följer av domen upprätthålls och den dömde hindras att&lt;br&gt;begå nya brott under verkställighetstiden. Vidare bör framgå att det&lt;br&gt;inom denna ram skall vidtas utbildnings-, vård- och behandlingsinsatser&lt;br&gt;för att påverka den intagne att leva ett liv utan kriminalitet och för att&lt;br&gt;motverka skadliga följder av frihetsberövandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den korta tid som stått till förfogande har utredningen inte haft&lt;br&gt;möjlighet att göra någon mer genomgripande redaktionell översyn av&lt;br&gt;lagstiftningen. Utredningen har inte heller behandlat alla frågor som&lt;br&gt;gäller kriminalvården, bl.a. har man inte tagit upp beslutsordningen.&lt;br&gt;Innan ett heltäckande förslag till en ny lag kan presenteras måste därför&lt;br&gt;utredningens förslag beredas ytterligare inom Justitiedepartementet, med&lt;br&gt;utgångspunkt i de ovan angivna principerna. Detta arbete kräver sådana&lt;br&gt;arbetsinsatser att det inte kan slutföras tidigare än under den kommande&lt;br&gt;vintern. Däremot finns det såväl möjligheter som starka behov av att&lt;br&gt;med förtur nu ta ställning till de förslag som förbättrar kriminalvårdens&lt;br&gt;möjligheter att placera de intagna på en anstalt med lämplig verk-&lt;br&gt;samhetsinriktning liksom till de förslag som tar sikte på bekämpningen&lt;br&gt;av narkotika och på att i övrigt förbättra säkerheten och ordningen vid&lt;br&gt;fängelserna. Dessa frågor har därför brutits ur lagstiftningsärendet för&lt;br&gt;att behandlas med förtur.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Nuvarande förhållanden&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Anstaltsindelningen enligt lagen om kriminalvård i anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) delas kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalterna in i riks- och lokalanstalter. Anstalter och avdelningar av&lt;br&gt;anstalt kan vara öppna eller slutna. En sluten avdelning kan inrättas som&lt;br&gt;specialavdelning med särskild övervakning och begränsad gemensamhet&lt;br&gt;mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KvaL:s regler för anstaltsindelning har sin grund i en indelning av&lt;br&gt;klientelet som Kriminalvårdsberedningen gjorde i sitt betänkande Krimi-&lt;br&gt;nalvård (SOU 1972:64 s. 125 ff). Närheten till hemorten - närhets-&lt;br&gt;principen - skulle bilda utgångspunkt för placeringen av huvuddelen av&lt;br&gt;de intagna. En placering på en lokalanstalt skulle skapa förutsättningar&lt;br&gt;för en successiv utslussning i samhället och en integration mellan&lt;br&gt;anstaltsvård och frivård samt för en tillämpning av den s.k. normali-&lt;br&gt;seringsprincipen, som innebär att den som är intagen i kriminal-&lt;br&gt;vårdsanstalt eller står under övervakning inom frivården har samma rätt&lt;br&gt;till samhällets stödåtgärder och vårdinsatser som andra människor.&lt;br&gt;Andra myndigheters primära ansvar för t.ex. bostads- och arbets-&lt;br&gt;anskaffning samt fysisk och psykisk hälsovård kvarstår. I propositionen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underströk departementschefen att endast i de fall då den dömde Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;omhändertagits på sådant sätt att det förhindrar andra myndigheters eller&lt;br&gt;samhälleliga organs medverkan eller när stödinsatserna uteslutande har&lt;br&gt;sin grund i kriminalvårdens rehabiliterande uppgift bör det sålunda&lt;br&gt;kunna vara motiverat att göra något avsteg från denna princip och låta&lt;br&gt;kriminalvården ta det primära ansvaret även för uppgifter som normalt&lt;br&gt;åvilar andra huvudmän (prop. 1974:20 s. 85).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt de nuvarande reglerna i KvaL skall den som undergår fängelse&lt;br&gt;i högst ett år företrädesvis vara placerad i lokalanstalt, om inte annan&lt;br&gt;placering är påkallad med hänsyn till risken för att han allvarligt skall&lt;br&gt;störa ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika&lt;br&gt;eller annars av säkerhetsskäl. Av 4 § förordningen (1974:248) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt framgår att vid intagning i lokalanstalt skall väljas&lt;br&gt;den region och såvitt möjligt den anstalt inom regionen som är&lt;br&gt;lämpligast för att den intagnes frigivning skall kunna förberedas på ett&lt;br&gt;ändamålsenligt sätt. Detta gäller även vid förflyttning till lokalanstalt.&lt;br&gt;Den som undergår fängelse i mer än ett år skall företrädesvis placeras i&lt;br&gt;riksanstalt. Om det behövs för att man skall kunna förbereda fri-&lt;br&gt;givningen får en intagen i riksanstalt föras över till lokalanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet mellan öppen och sluten anstalt är huvudregeln att&lt;br&gt;intagen skall placeras i en öppen anstalt och att placering i en sluten&lt;br&gt;anstalt skall ske endast om det är påkallat av säkerhetsskäl, t.ex. risk&lt;br&gt;för rymning eller narkotikahantering, eller för att den intagne har behov&lt;br&gt;av arbete, undervisning eller behandling, som inte kan tillgodoses i&lt;br&gt;öppen anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i lägst fyra år och den som i annat fall&lt;br&gt;dömts till fängelse i lägst två år för grovt narkotikabrott eller grov&lt;br&gt;varusmuggling som avser narkotika eller för försök, förberedelse,&lt;br&gt;stämpling eller medverkan till sådant brott, skall enligt 7 § tredje&lt;br&gt;stycket KvaL placeras i sluten anstalt, om det med hänsyn till arten av&lt;br&gt;hans brottslighet eller annars kan befaras att han är särskilt benägen att&lt;br&gt;avvika eller fortsätta en brottslig verksamhet av allvarlig karaktär innan&lt;br&gt;verkställigheten i anstalt har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid placering av intagen som inte fyllt 21 år skall enligt 8 § KvaL&lt;br&gt;särskilt beaktas att han, om ej särskilda skäl föranleder annat, skall&lt;br&gt;hållas åtskild från sådana intagna som kan inverka menligt på hans&lt;br&gt;anpassning i samhället. I övrigt innehåller inte KvaL några bestäm-&lt;br&gt;melser som ger ledning för valet mellan anstalter av samma slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen efter att KvaL trädde i kraft&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När KvaL trädde i kraft 1974 var verksamheten vid landets anstalter&lt;br&gt;tämligen likartad. Under senare år har det skett en utveckling mot ökad&lt;br&gt;specialisering av verksamhetens inriktning vid såväl riks- som lokal-&lt;br&gt;anstalter. Till grund för denna utveckling ligger bl.a. de krav på en&lt;br&gt;ökad differentiering som statsmakterna har uttalat. Specialiseringen har&lt;br&gt;främst inriktats på narkotikamissbrukarna. Riksdagen har vid flera&lt;br&gt;tillfällen erinrat om att självklara riktmärken för narkotikapolitiken på &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;20&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalvårdens område måste vara bl.a. att intagna utan narkotika- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;problem och sådana som vill bli av med sitt missbruk inte skall behöva&lt;br&gt;komma i kontakt med narkotika under anstaltsvistelsen, att missbrukare&lt;br&gt;skärs av från tillförsel av droger och att intagna förhindras att bedriva&lt;br&gt;narkotikahandel inom anstalterna och ute i samhället. Några anstalter&lt;br&gt;erbjuder särskilda behandlingsprogram för intagna som har missbruks-&lt;br&gt;problem och på många håll bedrivs ett omfattande arbete för att&lt;br&gt;motivera missbrukande intagna att genomgå behandling. Vissa anstalter&lt;br&gt;eller avdelningar har avdelats för intagna som inte missbrukar&lt;br&gt;narkotika, så att de t.ex. inte skall utsättas för påverkan att börja&lt;br&gt;missbruka. På vissa anstalter har man samlat den mycket svårbehand-&lt;br&gt;lade grupp av intagna som missbrukar och som inte vill gå igenom&lt;br&gt;behandling för sitt missbruk. Avsikten är att härigenom förbättra&lt;br&gt;möjligheterna att hålla andra anstalter och avdelningar fria från&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också program för intagna som missbrukar alkohol, t.ex.&lt;br&gt;den s.k. rattfällan, som riktar sig till intagna som har dömts för&lt;br&gt;rattfylleribrott. Enligt de nya regler om grovt rattfylleri m.m. som&lt;br&gt;trädde i kraft den 1 februari 1994 bör alla som dömts till fängelse för&lt;br&gt;trafiknykterhetsbrott genomgå alkoholavvänjande behandling under an-&lt;br&gt;staltstiden. Ett antal kriminalvårdsanstalter kommer att inrättas speciellt&lt;br&gt;för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid några kriminalvårdsanstalter finns särskilda behandlingsprogram&lt;br&gt;för intagna som har förgripit sig mot kvinnor eller barn. Riksdagen gav&lt;br&gt;1991 regeringen till känna att denna behandling bör utökas och inten-&lt;br&gt;sifieras ytterligare. Målsättningen är att de intagna som vill och har&lt;br&gt;behov av det skall kunna få sådan behandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Placeringen av kvinnliga intagna har i ökad utsträckning koncentrerats&lt;br&gt;till vissa anstalter. Inom Stockholmsregionen finns en lokalanstalt som&lt;br&gt;enbart används för kvinnliga intagna. Detta ligger i linje med uttalanden&lt;br&gt;från riksdagen om det angelägna i att alla kvinnor som så önskar kan&lt;br&gt;genomföra sin anstaltsvistelse skild från manliga intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också anstalter med andra inriktningar beträffande den&lt;br&gt;utbildning, vård eller behandling som erbjuds eller med inriktning på&lt;br&gt;särskilda grupper, såsom Kriminal vårdsanstalten Mariefred, som före-&lt;br&gt;trädesvis tar emot förstagångsdömda yngre män med långa strafftider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bekämpning av narkotika i fängelserna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet inom kriminalvården präglas i stor utsträckning av att många&lt;br&gt;intagna är narkotikamissbrukare. I samband med intagning i anstalt görs&lt;br&gt;regelmässigt en bedömning av den nyintagnes drogsituation. Under&lt;br&gt;budgetåret 1992/93 bedömdes 44 procent av de ny intagna med strafftid&lt;br&gt;över två månader ha missbrukat narkotika under de två månaderna&lt;br&gt;närmast före intagningen på anstalt. Andelen har varit relativt konstant&lt;br&gt;under de senaste fem åren. För intagna med en strafftid under två&lt;br&gt;månader var motsvarande siffra 17 procent.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en intagen bedöms som narkotikamissbrukare behöver inte Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;innebära att han använder narkotika även under anstaltsvistelsen. Att det&lt;br&gt;förekommer narkotika inne på kriminalvårdsanstaltema är dock klarlagt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anstalterna rapporterar varje månad till Kriminalvårdsstyrelsen sin&lt;br&gt;bedömning av narkotikasituationen utifrån bl.a. gjorda beslag, narko-&lt;br&gt;tikapositiva urinprov och erkännande av de intagna. Under perioden&lt;br&gt;april till september 1993 rapporterade 39 procent av anstalterna att&lt;br&gt;förekomst av narkotika var sällsynt, 32 procent att narkotika förekom&lt;br&gt;då och då, 7 procent att det förekom ofta och 5 procent rapporterade&lt;br&gt;problem ”så gott som dagligen”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I april 1994 genomförde kriminalvården en stickprovsundersökning,&lt;br&gt;där var femte intagen fick lämna urinprov. Positiva prov lämnades i 6,5&lt;br&gt;procent av fallen medan 7 procent vägrade att lämna prov. Över 85&lt;br&gt;procent av de intagna som ingick i undersökningen hade således inte&lt;br&gt;några spår av narkotika i urinen vid undersökningstillfället. Av de&lt;br&gt;intagna som bedömts som narkotikamissbrukare hade 75 procent inte&lt;br&gt;spår av narkotika i urinen. Motsvarande andel för dem som bedömts&lt;br&gt;som icke-missbrukare var 91 procent. Vid öppna anstalter var 90&lt;br&gt;procent av de undersökta urinproven negativa. Motsvarande siffra för&lt;br&gt;slutna lokalanstalter var 81 procent och för slutna riksanstalter 87&lt;br&gt;procent. Vid de öppna anstalterna vägrade 2 procent att lämna prov, vid&lt;br&gt;de slutna lokalanstalterna vägrade 10,5 procent och vid de slutna&lt;br&gt;riksanstalterna 10 procent. Vid drygt en tredjedel av anstalterna&lt;br&gt;lämnades över huvud taget inte några positiva urinprov och där förekom&lt;br&gt;inte heller någon vägran att lämna urinprov. Även om undersökningen&lt;br&gt;visar att det har förekommit ett visst missbruk av narkotika i anstalt,&lt;br&gt;tyder den ändå på att detta missbruk inte är så omfattande som ibland&lt;br&gt;har befarats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvården arbetar på olika sätt för att försöka hålla anstalterna&lt;br&gt;fria från narkotika och därmed motverka narkotikamissbruk under&lt;br&gt;verkställigheten. Kriminalvården försöker också motivera de intagna till&lt;br&gt;och skapa förutsättningar för en långsiktig behandling i och utanför&lt;br&gt;kriminalvården som syftar till drogfrihet och social anpassning. Kri-&lt;br&gt;minalvårdens förutsättningar härför har ansetts ha nära samband med&lt;br&gt;möjligheten att differentiera, eller med andra ord dela upp, de intagna&lt;br&gt;beroende på deras förhållande till narkotika. Därutöver har det också&lt;br&gt;stor betydelse vilka kontrollmöjligheter som kriminalvården förfogar&lt;br&gt;över. Av vad som har redovisats ovan framgår att kriminalvården redan&lt;br&gt;idag har haft framgång i sin strävan att förhindra tillgången av narkotika&lt;br&gt;på fängelserna. Riksdag och regering har dock vid flera tillfällen uttalat&lt;br&gt;att narkotikabekämpningen måste i fortsatt hög utsträckning vara ett&lt;br&gt;prioriterat område för kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Nya regler om indelningen av anstalter och om Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;placeringen av intagna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nuvarande indelningen i riks- och&lt;br&gt;lokalanstalter upphör och anstalterna delas enbart in i öppna&lt;br&gt;respektive slutna, beroende på graden av säkerhet. Liksom i dag&lt;br&gt;skall placering i öppen anstalt äga företräde och placering i sluten&lt;br&gt;anstalt ske endast om det finns särskilda skäl. Den som kan&lt;br&gt;befaras missbruka eller på något annat sätt ta befattning med&lt;br&gt;narkotika under verkställigheten skall företrädesvis placeras i en&lt;br&gt;sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen av de intagna mellan anstalter av samma slag&lt;br&gt;skall den som har behov av utbildning eller behandling som&lt;br&gt;anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras i denna.&lt;br&gt;Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja en&lt;br&gt;ändamålsenlig planering av frigivningen. Detta innebär att den&lt;br&gt;s.k. närhetsprincipen, enligt vilken den dömde skall placeras på&lt;br&gt;en anstalt nära hemorten, inte längre skall ha en övergripande&lt;br&gt;betydelse vid anstaltsplaceringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: När det gäller anstaltsindelningen överens-&lt;br&gt;stämmer utredningens förslag med regeringens. Beträffande placeringen&lt;br&gt;av de intagna skiljer sig utredningens förslag från regeringens på så sätt&lt;br&gt;att utredningen föreslår att presumtionen för placering på sluten anstalt&lt;br&gt;skall gälla endast den som missbrukar narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna tillstyrker förslaget&lt;br&gt;att närhetsprincipen inte längre skall ha övergripande betydelse vid an-&lt;br&gt;staltsplaceringarna. Med något enstaka undantag tillstyrker remiss-&lt;br&gt;instanserna även förslaget om att avskaffa indelningen i riks- och lokal-&lt;br&gt;anstalter eller lämnar det utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Svea hovrätt förefaller det rimligt att närhetsprincipen får vika&lt;br&gt;i de fall då den dömde är i behov av en speciell verksamhetsinriktning&lt;br&gt;och denna inte finns i närheten av hemorten. Enligt hovrättens upp-&lt;br&gt;fattning torde det dock kunna möta svårigheter att upprätthålla normali-&lt;br&gt;seringsprincipen om närhetsprincipen skall vika. Liknande farhågor&lt;br&gt;framförs av Kriminalvårdsstyrelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Akademikerförbundet SSR menar att placering nära hemorten fort-&lt;br&gt;farande är en viktig princip, då en sådan geografisk närhet underlättar&lt;br&gt;samarbetet med frivården, andra vårdgivare, anhöriga m.fl. och att när-&lt;br&gt;hetsprincipen därför ej bör utmönstras helt. Tjänstemännens central-&lt;br&gt;organisation (TCO) och Svenska Röda korset pekar på att placering&lt;br&gt;långt ifrån hemorten kan försvåra kontakten med anhöriga och anser att&lt;br&gt;kriminalvården borde kunna erbjuda både närhet och differentiering.&lt;br&gt;Även Norrköpings tingsrätt understryker att man bör sträva efter att be-&lt;br&gt;hålla närhetsprincipen som sidoordnad med differentieringsprincipen.&lt;br&gt;Enligt Länsrätten i Södermanlands län är det till stor del en kostnads-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga att ett tillgodoseende av närhetsprincipen inte låter sig förena med Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;andra grunder för placering. En förväntad ökning av behovet av platser&lt;br&gt;med åtföljande nybyggnad av anstalter är ägnad att med tiden minska&lt;br&gt;problemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av de remissinstanser som yttrar sig är positiva till att&lt;br&gt;narkotikamissbrukare skall hållas åtskilda från andra intagna. Flera&lt;br&gt;remissinstanser framhåller att en differentiering av intagna som miss-&lt;br&gt;brukar narkotika är en förutsättning för att de skärpta reglerna i syfte att&lt;br&gt;hindra införsel av narkotika inte skall drabba andra än de som åsyftas.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen delar utredningens uppfattning att narkotikamiss-&lt;br&gt;brukare företrädesvis skall placeras i sluten anstalt. Enligt styrelsens&lt;br&gt;uppfattning kan med lämpligt behandlingsinnehåll behandling av&lt;br&gt;narkotikamissbruk med fördel ske i öppen anstalt för vissa intagna.&lt;br&gt;Enligt styrelsens bedömning ger dock utredningens förslag ett visst&lt;br&gt;utrymme för en individuell bedömning med möjlighet till placering i&lt;br&gt;öppen anstalt, varför förslaget biträds. Styrelsen påpekar att förslaget&lt;br&gt;förstärker behovet av ytterligare slutna anstaltsplatser. Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund ifrågasätter om missbrukare endast på grund av sitt missbruk&lt;br&gt;initialt bör placeras i sluten anstalt. Vid kortare fängelsestraff där&lt;br&gt;permissioner normalt inte kommer i fråga, kan i det enskilda fallet skäl&lt;br&gt;tala för en placering i öppen anstalt. Exempelvis bör detta gälla för en&lt;br&gt;korttidsdömd som är uttalat motiverad att påbörja behandling för sitt&lt;br&gt;missbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätt placering - en förutsättning för framgångsrikt behandlingsarbete&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framgått är utgångspunkten vid påföljdsbestämningen&lt;br&gt;straffvärdet av det eller de brott som läggs den dömde till last och inte&lt;br&gt;vård- eller behandlingsaspekter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När påföljden skall verkställas bör man däremot ta största möjliga&lt;br&gt;hänsyn till den dömdes personliga förutsättningar och till strävan att&lt;br&gt;anpassa honom till ett liv i frihet utan kriminalitet. Ambitionen är så-&lt;br&gt;ledes att inom ramen för den ådömda påföljden så långt som möjligt&lt;br&gt;genom stöd och hjälp söka underlätta den dömdes anpassning i&lt;br&gt;samhället. Inom ramen för fängelsestraffet bör alla krafter sättas in för&lt;br&gt;att minska de negativa effekterna av ffihetsberövandet för den intagne.&lt;br&gt;Stora ansträngningar bör vidare göras för att komma till rätta med den&lt;br&gt;intagnes personliga och sociala problem för att på så sätt minska risken&lt;br&gt;för ny brottslighet efter straffverkställigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I anslutning till Fängelseutredningens arbete har gjorts en under-&lt;br&gt;sökning av anstaltsklientelet, vilken omfattar samtliga personer som&lt;br&gt;frigavs under oktober månad 1992. Av undersökningen framgår bl.a. att&lt;br&gt;31 procent av gruppen bedömdes ha ett aktuellt narkotikamissbruk&lt;br&gt;(inom senaste två månaderna före ffihetsberövandet). 44 procent be-&lt;br&gt;dömdes vara missbrukare av alkohol. Sex procent hade varit föremål&lt;br&gt;för psykiatrisk slutenvård genom tvång eller frivillighet. Omkring&lt;br&gt;hälften av dem som frigavs under denna tid var arbetslösa före frihets-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;berövandet. Tio procent av samtliga hade avbrutit folk- eller grund- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;skola. Fullföljd utbildning över grundskolenivå redovisades för 31&lt;br&gt;procent, där merparten avsåg gymnasial yrkesutbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare undersökningar visar att omkring en tredjedel av de intagna&lt;br&gt;har behov av att förbättra sina baskunskaper och basfärdigheter i att&lt;br&gt;läsa, skriva och räkna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De intagnas behov av behandling och utbildning är alltså stort.&lt;br&gt;Kriminalvårdens möjligheter att uppnå ett bra resultat i arbetet med att&lt;br&gt;förmå de intagna att leva ett liv utan kriminalitet beror i stor ut-&lt;br&gt;sträckning på vilka förutsättningar det finns att erbjuda de intagna en&lt;br&gt;lämplig behandling eller utbildning under verkställighetstiden. Mot&lt;br&gt;denna bakgrund är det värdefullt att utvecklingen av verkställighetens&lt;br&gt;innehåll inom anstalterna fortsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När närhetsprincipen infördes hade de flesta anstalter en likartad&lt;br&gt;verksamhet, varför säkerhetsaspekter och närheten till hemorten ofta var&lt;br&gt;det enda som behövde beaktas vid valet av anstalt. Allt eftersom det har&lt;br&gt;utvecklats olika behandlings- och utbildningsprogram måste hänsyn&lt;br&gt;också tas till vilket av dessa som är bäst lämpat för den intagne. Det är&lt;br&gt;givetvis inte möjligt att erbjuda samma behandling och utbildning vid&lt;br&gt;landets alla anstalter, utan anstalterna måste specialiseras på olika inrikt-&lt;br&gt;ningar. För att en intagen skall kunna erbjudas en verkställighet som är&lt;br&gt;anpassad till hans behov av utbildning, behandling eller liknande, måste&lt;br&gt;han i många fall placeras på en anstalt som ligger relativt långt från&lt;br&gt;hans hemort. I vissa fall kan det vara bra för den dömde att för en tid&lt;br&gt;komma ifrån närheten till ett för honom skadligt umgänge. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund och eftersom behandlingshänsynen måste tillmätas stor vikt&lt;br&gt;anser regeringen att närhetsprincipen inte bör ha samma övergripande&lt;br&gt;betydelse som tidigare vid anstaltsplaceringama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att de intagna under anstaltstiden bereds lämplig behandling eller&lt;br&gt;utbildning är dock inte ensamt avgörande för att man skall kunna&lt;br&gt;komma till rätta med den intagnes problem och förmå honom att efter&lt;br&gt;frigivningen leva ett liv utan kriminalitet. Ett annan viktig komponent är&lt;br&gt;att den intagne friges under sådana förhållanden att han har rimliga&lt;br&gt;möjligheter att klara sig utan brottslighet. Frigivningsförberedelsema är&lt;br&gt;därför av största vikt bl.a. när det gäller att ordna så att den intagne&lt;br&gt;har någon form av stadigvarande bostad, en meningsfull sysselsättning&lt;br&gt;och ordnad försörjning när han friges. En stor del av de intagna&lt;br&gt;behöver också fortsatt vård och behandling efter frigivningen. I många&lt;br&gt;fall är detta en förutsättning för att den behandling eller utbildning som&lt;br&gt;getts under anstaltsvistelsen skall bli meningsfull. En annan omstän-&lt;br&gt;dighet som är viktig för både den intagnes förhållanden under&lt;br&gt;verkställighetstiden och för goda förutsättningar vid frigivningen är&lt;br&gt;kontakten med personer utanför anstalten. Besök av framför allt nära&lt;br&gt;anhöriga, men även av övervakare och andra, fyller en betydelsefull&lt;br&gt;uppgift för att bryta den intagnes isolering. De anhöriga kan också vara&lt;br&gt;en värdefull resurs i arbetet med att förmå den intagne att leva ett liv&lt;br&gt;utan kriminalitet. Kontakterna med de anhöriga underlättas givetvis om&lt;br&gt;den intagne vistas på en anstalt i närheten av hemorten. Även om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närhetsprincipen inte längre skall ha övergripande betydelse, bör den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därför även i framtiden vara en av de mest betydelsefulla faktorerna Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;som skall beaktas vid placeringen av de intagna, framför allt när tiden&lt;br&gt;för frigivningen nalkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med Fängelseutredningen och remiss-&lt;br&gt;instanserna, att det inte finns några skäl att frångå normaliserings-&lt;br&gt;principen. Myndigheter utanför kriminalvården skall därför även i fort-&lt;br&gt;sättningen ha ansvar för t.ex. bostads- och arbetsanskaffning och annat&lt;br&gt;som är av stor betydelse inför frigivningen. Under remissbehandlingen&lt;br&gt;har framförts farhågor om att det kan bli svårt att upprätthålla normali-&lt;br&gt;seringsprincipen om närhetsprincipen får ge vika. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns det förutsättningar att tillämpa normaliseringsprincipen&lt;br&gt;även när den intagne vistas på en anstalt som inte ligger i närheten av&lt;br&gt;hemorten. Eftersom behovet av kontakter med frivården och andra&lt;br&gt;myndigheter på hemorten i allmänhet ökar ju närmare frigivningen man&lt;br&gt;kommer, kan det finnas skäl att då flytta den intagne till en anstalt som&lt;br&gt;ligger närmare hemorten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anstaltsindelningen i framtiden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare framgått har indelningen i riks- och lokalanstalter nära&lt;br&gt;samband med närhetsprincipen. Mot bakgrund av att närhetsprincipen&lt;br&gt;inte längre skall ha samma betydelse som övergripande norm för&lt;br&gt;placering av de intagna, står det klart att denna indelning har spelat ut&lt;br&gt;sin roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De intagna skiljer sig från varandra bl.a. med hänsyn till risken för&lt;br&gt;att de skall försöka rymma från anstalten eller göra sig skyldiga till nya&lt;br&gt;brott under verkställigheten. För att kriminalvården skall kunna uppfylla&lt;br&gt;de krav som ställs på verksamheten samtidigt som resurserna utnyttjas&lt;br&gt;på ett rationellt sätt måste det därför inom anstaltsorganisationen finnas&lt;br&gt;anstalter med olika grad av säkerhet. I lagstiftningen kan sedan&lt;br&gt;uppställas olika regler t.ex. beträffande kontrollåtgärder för olika typer&lt;br&gt;av anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har utarbetat ett system där landets anstalter&lt;br&gt;delas in i fyra säkerhetsklasser, där klass I står för den högsta säker-&lt;br&gt;hetsnivån och klass IV den lägsta. Indelningen bygger på ett flertal&lt;br&gt;förutsättningar: anstaltens geografiska läge, anstaltens fysiska status&lt;br&gt;(murar, staket, larm etc.), personalen (täthet, rutiner etc.) samt den&lt;br&gt;verksamhet eller inriktning som utmärker anstalten. Denna indelning&lt;br&gt;skall tjäna till vägledning vid fördelningen av de intagna samt utgöra&lt;br&gt;underlag för investeringar och övriga resursinsatser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det för praktiskt kriminalvårdsarbete är lämpligt att dela in an-&lt;br&gt;stalterna i ett flertal olika säkerhetsklasser innebär inte att även lag-&lt;br&gt;stiftningen måste innefatta samma indelning. Regeringen anser i likhet&lt;br&gt;med utredningen att indelningen i så många säkerhetsklasser är alltför&lt;br&gt;detaljerad för att bestämmas i lag. Enligt regeringens mening är det som&lt;br&gt;idag tillräckligt att i lagen ange två säkerhetsnivåer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anstaltsindelningen bör alltså i huvudsak utgå från säkerheten. Den&lt;br&gt;tydligaste skiljelinjen går mellan öppna anstalter, som inte har några &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;direkta rymningshinder, och slutna anstalter med rymningshinder av Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;varierande slag. En lämplig indelning synes därför även i fortsättningen&lt;br&gt;vara att anstalterna, och i förekommande fall anstaltsavdelningama,&lt;br&gt;delas in i öppna respektive slutna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler för placering av de intagna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av anstalt står i första hand mellan öppen och sluten anstalt. I&lt;br&gt;likhet med utredningen anser regeringen att placering i öppen anstalt&lt;br&gt;skall äga företräde även i framtiden. För placering i sluten anstalt skall&lt;br&gt;således särskilda skäl kunna åberopas. Med särskilda skäl för placering&lt;br&gt;i sluten anstalt avses företrädesvis säkerhetsskäl. Det skall föreligga om-&lt;br&gt;ständigheter som talar för att bevaknings- och kontrollåtgärder verkligen&lt;br&gt;behövs för att säkerhetsställa att den intagne inte avviker från anstalten&lt;br&gt;och inte heller fortsätter med brottslig verksamhet under verkställig-&lt;br&gt;heten. Utgångspunkten bör vara att ingen placeras under mer sluma&lt;br&gt;former än säkerheten i varje enskilt fall kräver. För en sådan utgångs-&lt;br&gt;punkt talar inte bara humanitära skäl utan också det angelägna i att&lt;br&gt;anstaltsbeståndet utnyttjas så effektivt som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör man undvika att blanda intagna som&lt;br&gt;missbrukar narkotika med andra intagna. De intagna som kan befaras&lt;br&gt;missbruka narkotika under anstaltsvistelsen bör företrädesvis placeras i&lt;br&gt;sluten anstalt. Detsamma gäller intagna, som utan att själva missbruka&lt;br&gt;narkotika, kan befaras ta befattning med narkotika på annat sätt, t.ex.&lt;br&gt;genom försäljning eller insmuggling. Av den nuvarande lagstiftningen&lt;br&gt;framgår att hänsyn skall tas till risken för att den intagne skall allvarligt&lt;br&gt;störa ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt med narkotika vid&lt;br&gt;bedömningen av om han skall placeras i sluten anstalt. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening behövs det emellertid en presumtion för placering i&lt;br&gt;sluten anstalt i dessa fall. Fara för missbruk under verkställigheten&lt;br&gt;föreligger i allmänhet alltid beträffande personer som är inne i ett&lt;br&gt;aktivt missbruk. I något enskilt fäll kan dock t.ex. erfarenhet från&lt;br&gt;tidigare anstaltsvistelse leda till en bedömning av att det inte finns risk&lt;br&gt;för missbruk under aktuell verkställighet. Likaså kan det faktum att en&lt;br&gt;intagen påbörjat en behandling mot sitt missbruk ibland leda till att det&lt;br&gt;inte längre anses föreligga fara för att han skall missbruka eller på annat&lt;br&gt;sätt ta befattning med narkotika under resten av verkställigheten.&lt;br&gt;Uttrycket företrädesvis lämnar också ett visst utrymme för att under&lt;br&gt;vissa omständigheter välja en öppen placering, trots att det finns viss&lt;br&gt;risk för missbruk, t.ex. när det är fråga om ett mycket kort fängelse-&lt;br&gt;straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 § tredje stycket finns bestämmelser om särbehandling av vissa&lt;br&gt;långtidsdömda. Om ett beslut om sådan särbehandling har fattats kan&lt;br&gt;bara placering i sluten anstalt komma ifråga. Regeringen har för avsikt&lt;br&gt;att återkomma till denna bestämmelse i det fortsatta arbetet med Fängel-&lt;br&gt;seutredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som gäller i dag måste dock placering i sluten anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enskilda fäll kunna komma i fråga även utan att säkerhetsskäl kan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^7&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åberopas. I den mån särskilda utbildnings- eller behandlingsresurser Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;knyts till en viss sluten anstalt bör alltså intagna som har behov av och&lt;br&gt;efterfrågar en sådan utbildning eller behandling kunna placeras på den&lt;br&gt;anstalten oberoende av om det är nödvändigt av säkerhetsskäl eller ej.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller valet mellan anstalter av samma slag bör, enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning, den som har behov av utbildning eller be-&lt;br&gt;handling som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras i&lt;br&gt;denna. Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja&lt;br&gt;en ändamålsenlig planering av frigivningen. En bestämmelse av denna&lt;br&gt;innebörd bör föras in i lagen. Dessa olika hänsyn kan i många fall&lt;br&gt;komma i konflikt med varandra. Enligt regeringens mening måste&lt;br&gt;kriminalvården göra en helhetsbedömning av den dömdes situation för&lt;br&gt;att avgöra vilken placering som skall väljas. Vad som bör väga tyngst&lt;br&gt;kan även variera över tiden och mot slutet av verkställighetstiden bör&lt;br&gt;ofta förberedelse av frigivningen tillmätas större betydelse. För att man&lt;br&gt;skall kunna tillgodose både behovet av att bereda den intagne lämplig&lt;br&gt;behandling eller utbildning och behovet av att förbereda frigivningen på&lt;br&gt;ett bra sätt bör så långt det är möjligt anstalter med olika inriktning&lt;br&gt;finnas att tillgå i alla delar av landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att det i lagtexten anges att den som har behov av utbildning eller&lt;br&gt;behandling som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, skall&lt;br&gt;placeras där och att man skall eftersträva en placering som är ägnad att&lt;br&gt;främja en ändamålsenlig förberedelse av frigivningen betyder inte att&lt;br&gt;dessa omständigheter är de enda som skall beaktas vid valet mellan&lt;br&gt;anstalter av samma slag. Vid valet mellan olika slutna anstalter måste&lt;br&gt;således först bedömas vilken grad av säkerhet som den intagne kräver.&lt;br&gt;Som riksdagen uttalat skall intagna utan missbruksproblem och de&lt;br&gt;intagna som vill bli av med sitt missbruk inte behöva komma i kontakt&lt;br&gt;med narkotika under anstaltsvistelsen. Det är därför också viktigt att&lt;br&gt;beakta att de intagna som missbrukar narkotika och som inte kan förmås&lt;br&gt;att gå igenom behandling för att komma ifrån sitt missbruk bör hållas&lt;br&gt;åtskilda från andra intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väg- och sjöfyllerikommittén föreslog i sitt betänkande Grovt ratt-&lt;br&gt;fylleri och Sjöfylleri (SOU 1992:131) en ändring av 6 § KvaL för att&lt;br&gt;det skulle kunna inrättas särskilda specialanstalter för rattfylleridömda.&lt;br&gt;Vid behandlingen av utredningens förslag anförde regeringen att&lt;br&gt;kommitténs förslag i denna del borde behandlas i samband med&lt;br&gt;beredningen av Fängelseutredningens förslag (prop. 1993/94:44 s. 39).&lt;br&gt;Som tidigare nämnts kommer vissa anstalter att inriktas på behandling&lt;br&gt;av trafiknykterhetsbrottslingar. Regeringen föreslår nu att 6 § KvaL&lt;br&gt;med bestämmelser om indelning i riks- och lokalanstalter skall upphävas&lt;br&gt;och att man vid placeringen av de intagna bl.a. skall ta hänsyn till den&lt;br&gt;dömdes behov av behandling. I och med detta har ändamålet med Väg-&lt;br&gt;och Sjöfyllerikommitténs förslag tillgodosetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har för avsikt att återkomma till frågorna om särskilda&lt;br&gt;regler för placering av ungdomar och kvinnor i det fortsatta arbetet med&lt;br&gt;en ny lag om verkställighet av fängelsestraff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Granskning av försändelser&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheterna att granska ett brev eller en&lt;br&gt;annan försändelse till eller från en intagen för att undersöka om&lt;br&gt;den innehåller otillåtna föremål, även utan att det finns någon&lt;br&gt;konkret misstanke i det enskilda fallet, utvidgas till att avse&lt;br&gt;samtliga slutna anstalter och inte som i dag enbart gälla slutna&lt;br&gt;riks anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försändelser till och från de intagna i en sluten anstalt skall&lt;br&gt;enligt förslaget få granskas för undersökning av om de innehåller&lt;br&gt;något meddelande om planläggning av brottslig verksamhet,&lt;br&gt;avvikande eller annat liknande förfarande när det finns anledning&lt;br&gt;att anta att de innehåller sådant meddelande. Liksom tidigare skall&lt;br&gt;på sluten anstalt sådan granskning även få ske stickprovsvis och&lt;br&gt;när det är nödvändigt med hänsyn till den intagnes särskilda&lt;br&gt;förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller intagna på en öppen anstalt föreslås att granskning&lt;br&gt;skall få göras när det finns anledning att anta att en försändelse&lt;br&gt;innehåller något otillåtet föremål eller något meddelande om plan-&lt;br&gt;läggning av brottslig verksamhet, avvikande eller annat liknande&lt;br&gt;förfarande. Granskning i syfte att undersöka om en försändelse&lt;br&gt;innehåller något otillåtet föremål skall även få göras stickprovsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Försändelser till eller från en intagen i en&lt;br&gt;sluten anstalt skall generellt få granskas både för undersökning av om&lt;br&gt;de innehåller otillåtna föremål och för undersökning av om de inne-&lt;br&gt;håller meddelande om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande&lt;br&gt;eller liknande. När det gäller öppen anstalt föreslår utredningen i&lt;br&gt;motsats till regeringen att granskning stickprovsvis även skall få ske för&lt;br&gt;undersökning av om en försändelse innehåller meddelande som avses&lt;br&gt;ovan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår vidare att en försändelse som uppges komma&lt;br&gt;från myndighet, advokat eller internationellt organ som har erkänd&lt;br&gt;behörighet att ta emot klagomål från enskilda, skall få granskas om det&lt;br&gt;finns anledning att misstänka att uppgiften inte är riktig, i stället som&lt;br&gt;för närvarande först när det finns skälig misstanke att så är fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall den intagne inte längre ha rätt att&lt;br&gt;närvara när en försändelse till honom öppnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrat sig i denna&lt;br&gt;del tillstyrker utredningens förslag när det gäller rätten att granska&lt;br&gt;försändelser. Svea hovrätt anser att möjligheten att ta del av med-&lt;br&gt;delanden bör inskränkas till fall där det finns misstanke om plan-&lt;br&gt;läggning av brottslig verksamhet, avvikande eller liknande och att sådan&lt;br&gt;granskning inte bör vara erforderlig på öppna anstalter. Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO) liksom Sveriges Advokatsamfund menar att det inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns skäl att försvaga graden av misstanke for granskning av Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;försändelser som uppges komma från myndighet eller liknande. Samt-&lt;br&gt;liga remissinstanser som yttrar sig i denna del är negativa till att en&lt;br&gt;intagen inte längre skall ha rätt att närvara vid öppning av en för-&lt;br&gt;sändelse och flera instanser anser att en sådan rätt bör göras ovillkorlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att begränsa de skadliga verk-&lt;br&gt;ningarna som ett fängelsestraff medför, är det viktigt att de intagna kan&lt;br&gt;upprätthålla kontakter med personer utanför anstalten, framför allt med&lt;br&gt;sina anhöriga. Detta sker bl.a. genom brev och andra försändelser.&lt;br&gt;Sådana försändelser kan dock även användas för att föra in narkotika&lt;br&gt;och andra otillåtna varor i anstalten liksom för att planera brottslig&lt;br&gt;verksamhet, avvikande och liknade förfarande. Det är därför uppenbart&lt;br&gt;att granskning av försändelser till eller från intagna måste ske även i&lt;br&gt;fortsättningen. Granskningen skall ske av säkerhetsskäl, dvs. för att&lt;br&gt;förebygga och hindra att intagna under anstaltstiden planerar eller leder&lt;br&gt;brottslig verksamhet eller sätter säkerheten i fara genom att t.ex.&lt;br&gt;förbereda rymningar eller ta emot narkotika eller andra otillåtna varor.&lt;br&gt;Granskningen kan ske på olika sätt, nämligen genom genomlysning av&lt;br&gt;oöppnad försändelse, öppning av försändelse utan läsning av dess&lt;br&gt;skriftliga innehåll och slutligen både öppning av försändelsen och&lt;br&gt;läsning av skriftliga meddelanden däri.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskning i syfte att söka efter otillåtna föremål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En granskning som sker endast i syfte att utröna om en försändelse&lt;br&gt;innehåller otillåtna föremål är i allmänhet inte integritetskränkande på&lt;br&gt;samma sätt som en granskning som även omfattar meddelande i&lt;br&gt;försändelsen. Detta gäller framför allt om granskningen sker utan att&lt;br&gt;försändelsen öppnas. För närvarande skall granskning i detta syfte ske&lt;br&gt;vid alla slutna riksanstalter. Narkotikasituationen är dock minst lika&lt;br&gt;besvärlig vid många av de slutna lokalanstaltema. Det föreslås nu att&lt;br&gt;indelningen i riks- och lokalanstalter skall avskaffas. Regeringen anser&lt;br&gt;i likhet med utredningen att det mot denna bakgrund är rimligt att&lt;br&gt;granskning i detta syfte skall vara tillåten vid samtliga slutna anstalter,&lt;br&gt;utan att det föreligger en konkret misstanke i det enskilda fallet. Vid&lt;br&gt;specialavdelningarna bör sådan granskning även i fortsättningen vara&lt;br&gt;obligatorisk. Trots att förslaget innebär att granskning beträffande andra&lt;br&gt;intagna i slutna anstalter inte kommer att vara obligatorisk, bör, vid de&lt;br&gt;anstalter där det föreligger mer än tillfälliga narkotikaproblem, för-&lt;br&gt;sändelserna till de intagna regelmässigt granskas för att utröna om de&lt;br&gt;innehåller narkotika eller andra otillåtna föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av att granska försändelser till eller från de intagna på öppna&lt;br&gt;anstalter är inte lika stort som vid de sluma anstalterna. Med hänsyn till&lt;br&gt;de intagnas integritet bör därför kontrollnivån där inte vara lika hög&lt;br&gt;som vid de slutna anstalterna. Även vid öppna anstalter förekommer&lt;br&gt;emellanåt att narkotika eller andra otillåtna föremål kommer in till&lt;br&gt;anstalten genom försändelser. Regeringen anser därför, i likhet med&lt;br&gt;utredningen, att det liksom tidigare bör vara möjligt att även vid öppna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anstalter granska en försändelse när det finns anledning att misstänka att Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;den innehåller otillåtna föremål och att granskning för att söka efter&lt;br&gt;sådana föremål också skall kunna göras stickprovsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På vilket sätt granskningen skall ske får avgöras av omständigheterna.&lt;br&gt;Av 27 § lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) framgår att gransk-&lt;br&gt;ningen inte får göras mer ingående än vad ändamålet med åtgärden&lt;br&gt;kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Granskning av meddelanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller granskning i syfte att undersöka om en försändelse&lt;br&gt;innehåller meddelande om planläggning av brottslig verksamhet, av-&lt;br&gt;vikande eller annat liknande förfarande ställer sig saken annorlunda än&lt;br&gt;när det enbart gäller eftersökande av otillåtna föremål. Att personalen&lt;br&gt;vid anstalterna har rätt att även läsa breven innebär otvivelaktigt ett&lt;br&gt;betydande intrång i de intagnas personliga integritet. För att kri-&lt;br&gt;minalvården skall kunna förhindra att de intagna avviker eller begår nya&lt;br&gt;brott under verkställigheten måste dock kriminalvården ibland ha&lt;br&gt;möjlighet att även ta del av innehållet i försändelserna. Sådan gransk-&lt;br&gt;ning bör även i fortsättningen vara obligatorisk beträffande intagna på&lt;br&gt;specialavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det är påkallat av säkerhetsskäl får enligt nuvarande regler&lt;br&gt;granskning i detta syfte även ske stickprovsvis beträffande intagna i&lt;br&gt;allmänhet samt, beträffande den som är intagen i sluten anstalt, om det&lt;br&gt;är nödvändigt med hänsyn till hans särskilda förhållanden. Utredningen&lt;br&gt;har föreslagit att det i lagtexten skall lämnas ett generellt medgivande&lt;br&gt;för kriminalvården att ta del av meddelanden till eller från intagna i&lt;br&gt;sluten anstalt. Utredningens avsikt är dock inte att alla brev som&lt;br&gt;kommer till en sluten anstalt skall bli föremål för en sådan granskning,&lt;br&gt;vilket enligt utredningen inte heller skulle vara praktiskt möjligt. I&lt;br&gt;stället anser utredningen att Kriminalvårdsstyrelsen i anstaltsföreskrifter&lt;br&gt;eller i annat lämpligt sammanhang bör ge anvisningar för brev-&lt;br&gt;granskningens närmare inriktning. Förslaget har kritiserats under&lt;br&gt;remissbehandlingen. Enligt Svea hovrätt skulle ett sådant förfarande inte&lt;br&gt;stå i överensstämmelse med den formella lagkraftens princip, vilken&lt;br&gt;innebär att en bestämmelse i lag inte kan inskränkas genom föreskrifter&lt;br&gt;av en myndighet. Enligt regeringens mening är inte narkotikasituationen&lt;br&gt;i de svenska fängelserna så allvarlig att den motiverar ett så långt&lt;br&gt;gående ingrepp i de intagnas integritet som en generell eller nästintill&lt;br&gt;generell rätt för kriminalvården att ta del av meddelanden i försändelser&lt;br&gt;skulle innebära. Regeringen föreslår att kriminalvården får rätt att ta del&lt;br&gt;av innehållet i en försändelse till eller från de intagna när det finns&lt;br&gt;anledning att anta att den innehåller något meddelande om planläggning&lt;br&gt;av brottslig verksamhet, avvikande eller annat liknande förfarande.&lt;br&gt;Beträffande de intagna på en sluten anstalt bör granskning av med-&lt;br&gt;delanden i försändelser liksom tidigare även få göras stickprovsvis samt&lt;br&gt;om granskningen behövs med hänsyn till den intagnes särskilda&lt;br&gt;förhållanden. När det gäller de intagna i öppen anstalt är det enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeringens mening tillräckligt att en försändelse får granskas för detta Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;ändamål när det finns anledning att anta att den innehåller något&lt;br&gt;meddelande om planläggning av brottslig verksamhet, avvikande eller&lt;br&gt;annat liknande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brev från svensk myndighet m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 25 § KvaL finns bestämmelser om att ett brev från svensk myndighet,&lt;br&gt;advokat eller internationellt organ, som har av Sverige erkänd be-&lt;br&gt;hörighet att ta emot klagomål från intagna, skall vidarebefordras utan&lt;br&gt;granskning. Ett brev som anges vara avsänt från sådan myndighet,&lt;br&gt;advokat eller organ, får dock granskas om det skäligen kan misstänkas&lt;br&gt;att uppgiften är oriktig och förhållandet inte kan klarläggas på annat&lt;br&gt;sätt. Som utredningen anför är det av största vikt att sådana brev inte&lt;br&gt;underkastas granskning i anstalterna. Enligt utredningens uppfattning är&lt;br&gt;dock bestämmelsen alltför restriktiv och man föreslår därför att ett&lt;br&gt;sådant brev skall kunna granskas redan om det finns anledning att anta&lt;br&gt;att uppgiften är oriktig. Regeringen delar inte utredningens uppfattning&lt;br&gt;i denna fråga, utan anser, i likhet med flera av remissinstanserna, att&lt;br&gt;det inte finns skäl att ändra nivån på den misstanke som skall krävas för&lt;br&gt;att ett sådant brev skall få kontrolleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den intagnes närvaro vid öppning av en försändelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att en intagen inte längre skall ha rätt att, om&lt;br&gt;det lämpligen kan ske, närvara vid öppning av brev eller annan för-&lt;br&gt;sändelse till honom. Utredningen hänvisar till att det relativt sällan&lt;br&gt;förekommer att en intagen är närvarande vid öppning och att detta i&lt;br&gt;allmänhet synes ha sin grund i att det är förenat med betydande&lt;br&gt;praktiska svårigheter. Enligt regeringens uppfattning är dessa skäl inte&lt;br&gt;tillräckliga för att ta bort den intagnes rätt att, om det är lämpligt,&lt;br&gt;närvara vid öppning av en försändelse. Denna möjlighet är viktig för att&lt;br&gt;upprätthålla tilltron till att granskningen sker på ett korrekt sätt. Flera&lt;br&gt;remissinstanser har framfört att det vore önskvärt att den intagne kunde&lt;br&gt;ges en ovillkorlig rätt att närvara vid öppning av en försändelse.&lt;br&gt;Regeringen bedömer dock att detta av praktiska skäl inte är möjligt att&lt;br&gt;genomföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Besök&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om det behövs för att kunna bedöma om en&lt;br&gt;intagen skall få ta emot besök i ett särskilt fall eller om ett besök&lt;br&gt;skall vara bevakat skall i förväg undersökas om den besökande är&lt;br&gt;dömd eller misstänkt för brottslig verksamhet. En bestämmelse&lt;br&gt;om sådan kontroll förs in även i lagen om behandlingen av häk-&lt;br&gt;tade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget förslag lämnas om införande av besöksrum som är så&lt;br&gt;utformade att den intagne och besökaren inte kan överlämna före-&lt;br&gt;mål till varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Enligt utredningens förslag skall besök kunna&lt;br&gt;kontrolleras inte enbart enligt nuvarande ordning, där en tjänsteman är&lt;br&gt;närvarande, utan även genom att besöket sker under sådana för-&lt;br&gt;hållanden att den intagne och besökaren inte kan överlämna föremål till&lt;br&gt;varandra. Om det behövs med hänsyn till säkerheten eller ordningen vid&lt;br&gt;en viss anstalt skall Kriminalvårdsstyrelsen få besluta att samtliga in-&lt;br&gt;tagna på denna anstalt endast skall få ta emot kontrollerade besök.&lt;br&gt;Undantag skall kunna göras när särskilda skäl föreligger. Beträffande&lt;br&gt;sluten anstalt skall, enligt utredningens förslag, alltid inhämtas uppgifter&lt;br&gt;om den besökande i förväg, om det inte är uppenbart obehövligt.&lt;br&gt;Utredningen har inte behandlat den föreslagna ändringen i lagen om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Huvuddelen av de remissinstanser som yttrar sig&lt;br&gt;i denna del accepterar att fler besök skall vara kontrollerade t.ex.&lt;br&gt;genom att besöket sker under sådana förhållanden att den intagne och&lt;br&gt;besökaren inte kan ha fysisk kontakt med varandra. Svea hovrätt&lt;br&gt;betonar att skillnaden i värde för den intagne mellan ett kontrollerat&lt;br&gt;besök och ett okontrollerat besök är mycket stor. Norrköpings tingsrätt&lt;br&gt;och Svenska Skyddsförbundet anser att man inte bör inrätta särskilda&lt;br&gt;besöksrum som omöjliggör fysisk kontakt. Riksdagens ombudsmän (JO)&lt;br&gt;menar att kontrollen primärt bör ske genom mänskliga insatser och inte&lt;br&gt;genom tekniska anordningar. Röda korset anser att den intagne och den&lt;br&gt;besökande bör få välja mellan en mer ingående kroppskontroll eller att&lt;br&gt;besöket sker under kontrollerade former. Svea hovrätt, Sveriges&lt;br&gt;Advokatsamfund och Svenska Fångvårdssällskapet motsätter sig att&lt;br&gt;kontrollerade besök skall kunna vara huvudregel på en anstalt, vilket&lt;br&gt;enligt Svea hovrätt får karaktären av en kollektiv bestraffning. Luleå&lt;br&gt;tingsrätt framhåller att differentieringen av de intagna måste fungera för&lt;br&gt;att bestämmelsen om kontrollerade besök inte skall drabba intagna i fall&lt;br&gt;där det inte finns risk för att narkotika kommer in i anstalten.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen och Kriminalvårdsregionen i Stockholm menar&lt;br&gt;att det inte är meningsfullt med kontrollerade besök på öppna anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Besök fyller otvivelaktigt en mycket&lt;br&gt;väsentlig uppgift för att minska skadeverkningarna av frihetsberövandet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom att bryta den intagnes isolering och ge honom möjlighet att Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;behålla och knyta kontakter med personer som är viktiga för honom och&lt;br&gt;för hans möjligheter att anpassa sig i samhället efter frigivningen.&lt;br&gt;Besöken är ofta mycket viktiga även för besökaren, särskilt när det&lt;br&gt;gäller nära anhöriga. Vid vissa anstalter har inrättats särskilda s.k.&lt;br&gt;besökslägenheter, där den intagne och dennes besökare kan vistas&lt;br&gt;tillsammans under mer hemlika förhållanden. Sådana besök är givetvis&lt;br&gt;särskilt värdefulla, framför allt för långtidsdömda som inte har möjlig-&lt;br&gt;het att få permission.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står dock klart att besöken också är en vanlig införselväg för&lt;br&gt;narkotika. Ofta förvaras narkotikan i någon kroppshålighet, där den inte&lt;br&gt;kan upptäckas vid en ytlig kroppsbesiktning. Narkotikan överlämnas&lt;br&gt;sedan till den intagne som gömmer den i någon kroppshålighet eller&lt;br&gt;sväljer den. Ett annat problem är att det långt ifrån alltid är missbrukare&lt;br&gt;som tar in narkotikan. En intagen som inte missbrukar kan förmås att&lt;br&gt;medverka i insmugglingen, t.ex. genom löfte om ersättning eller med&lt;br&gt;hot om fysiskt våld.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besökens stora betydelse för de intagna gör att det inte kan komma i&lt;br&gt;fråga att minska möjligheterna till besök. I stället bör man söka&lt;br&gt;förbättra kontrollen i samband med besök, framför allt vid de anstalter&lt;br&gt;där det förekommer narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll av besökarna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att i förväg inhämta upplysningar om besökaren har dömts&lt;br&gt;för eller är misstänkt för brottslig verksamhet, är givetvis mycket&lt;br&gt;viktig, särskilt när det gäller att hindra införsel av narkotika. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör därför sådan undersökning alltid ske om det&lt;br&gt;behövs för att kunna bedöma om ett besök skall tillåtas i ett särskilt fall&lt;br&gt;eller om ett besök skall vara bevakat. När det gäller besökare till&lt;br&gt;intagna på specialavdelning och till intagna på anstalter där det&lt;br&gt;förekommer narkotika torde en sådan undersökning alltid behövas, om&lt;br&gt;inte den besökande är känd eller det finns andra särskilda skäl. Liksom&lt;br&gt;tidigare skall vid behov även inhämtas uppgifter om den besökandes&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;br&gt;besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning.&lt;br&gt;Vägrar han får besöket inte äga rum. Det har ifrågasatts om man på&lt;br&gt;något sätt bör göra det möjligt att underkasta besökaren en mer om-&lt;br&gt;fattande kroppslig kontrollåtgärd inför besöket. Redan en ytlig kropps-&lt;br&gt;besiktning är ett klart ingrepp i besökarens integritet. Att tillåta även&lt;br&gt;annan kroppsbesiktning skulle, som utredningen framhållit, sannolikt&lt;br&gt;leda till att besökarna i större utsträckning avstod från besök. Röda&lt;br&gt;korsets förslag om att besökaren skall få välja mellan att underkasta sig&lt;br&gt;en mer ingående kroppsundersökning eller att besöket genomförs under&lt;br&gt;kontrollerade former riskerar enligt regeringens mening att leda till att&lt;br&gt;det uppstår en presumtion för kroppsbesiktning av besökarna. Det går&lt;br&gt;inte heller att bortse från att många av besökarna skulle utsättas för en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stor press från den intagne att genomgå en sådan undersökning, även Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;om de själva inte vill göra det. Någon ändring angående möjligheterna&lt;br&gt;att kroppsligen undersöka besökare bör således inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll under besöket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan enligt nuvarande regler kan besök kontrolleras genom att en&lt;br&gt;tjänsteman vid anstalten är närvarande vid besöket. Utredningen har&lt;br&gt;föreslagit att besök skall kontrolleras i större utsträckning än för&lt;br&gt;närvarande och att kontrollen även skall kunna ske genom att besöket&lt;br&gt;genomförs i ett besöksrum, som utformats så att den intagne och&lt;br&gt;besökaren inte kan överlämna föremål till varandra. Så kan t.ex. ske&lt;br&gt;genom att den intagne och besökaren skiljs åt genom en glasruta.&lt;br&gt;Sådana besöksrum förekommer i andra länder, bl.a. i Norge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självfallet upplever den intagne och besökaren ofta att kvaliteten för&lt;br&gt;dem av ett bevakat besök inte är jämförbar med ett vanligt besök. Det&lt;br&gt;gäller framför allt besök av maka/make/sambo och andra nära anhöriga.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening bör det, vid prövning av om obevakat besök&lt;br&gt;skall tillåtas eller inte, finnas ett visst utrymme för att ta hänsyn till hur&lt;br&gt;angeläget det är att den intagne och besökaren kan ha fysisk kontakt&lt;br&gt;med varandra under besöket. Här bör bl.a. vägas in den intagnes och&lt;br&gt;den besökandes inbördes förhållande och hur långt straff den intagne&lt;br&gt;skall avtjäna. I viss utsträckning kan tillåtande av obevakat besök kom-&lt;br&gt;penseras genom en noggrannare kontroll av den intagne efter besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll genom att en tjänsteman är närvarande vid besöket kan&lt;br&gt;användas både för att hindra införsel av otillåtna föremål och i fall där&lt;br&gt;man t.ex. misstänker planläggning av brott eller avvikande. Användning&lt;br&gt;av besöksrum som är så utformade att de omöjliggör överlämnande av&lt;br&gt;föremål skulle i och för sig kunna vara ett verksamt medel för att&lt;br&gt;hindra att narkotika och andra otillåtna varor kommer in till anstalten&lt;br&gt;genom besöket. Denna form av kontrollerat besök framstår dock som&lt;br&gt;främmande för svenska förhållanden och det finns risk för att den skulle&lt;br&gt;kunna leda till en avsevärd försämring av anstaltsklimatet. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening finns det därför för närvarande inte tillräckliga skäl&lt;br&gt;att vid sidan om den nuvarande ordningen införa en möjlighet att&lt;br&gt;kontrollera besök genom att det äger rum i besöksrum som är så&lt;br&gt;utformade att den intagne och besökaren inte kan överlämna föremål till&lt;br&gt;varandra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall Kriminalvårdsstyrelsen, om det be-&lt;br&gt;hövs av hänsyn till säkerheten eller ordningen vid en viss anstalt, få&lt;br&gt;besluta att samtliga intagna på denna anstalt endast skall få ta emot&lt;br&gt;kontrollerade besök. Endast om det finns särskilda skäl skall besök få&lt;br&gt;genomföras utan kontroll. Under remissbehandlingen har detta förslag&lt;br&gt;kritiserats, bl.a. för att det lätt skulle kunna få karaktären av en&lt;br&gt;kollektiv bestraffning. Mot bakgrund av vad som anförts ovan bör&lt;br&gt;bevakade besök enbart användas när det verkligen behövs av&lt;br&gt;säkerhetsskäl och det bör därför enligt regeringens uppfattning alltid ske&lt;br&gt;en individuell prövning av om ett besök skall vara bevakat eller inte. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;35&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De största problemen med narkotika finns framför allt på de anstalter Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;där icke behandlingsmotiverade missbrukare placeras. På dessa anstalter&lt;br&gt;torde bevakade besök bli huvudregeln, även om det skall göras en&lt;br&gt;prövning i varje enskilt fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även vid öppna anstalter bör det finnas möjlighet till bevakade besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta torde dock inte behövas i annat än enstaka fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroll av besökande till intagna i häkte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om besök till en intagen i häkte är utformade efter&lt;br&gt;förebild av motsvarande bestämmelse i lagen om kriminalvård i anstalt&lt;br&gt;(KvaL), med de avvikelser som är påkallade med hänsyn till de båda&lt;br&gt;lagarnas olika tillämpningsområde (prop 1975/76:90 s. 48). En intagen&lt;br&gt;i häkte får, i likhet med vad som gäller för intagna i anstalt, inte ta&lt;br&gt;emot besök som kan medföra fara från säkerhetssynpunkt. Den som är&lt;br&gt;häktad på grund av misstanke om brott får inte heller ta emot besök&lt;br&gt;som kan medföra fara för att bevis undanröjs eller utredning om brott&lt;br&gt;annars försvåras. Om det är påkallat av säkerhetsskäl eller för att&lt;br&gt;undvika att bevis undanröjs eller utredning om brott annars försvåras,&lt;br&gt;skall en eller flera personer vara närvarande vid besöket. När be-&lt;br&gt;stämmelsen om att man som underlag för bedömningen om besök skall&lt;br&gt;tillåtas i förväg kan undersöka om den besökande dömts eller är&lt;br&gt;misstänkt för allvarlig brottslighet och att man, i den utsträckning det&lt;br&gt;behövs och lämpligen kan ske, även kan inhämta upplysningar om den&lt;br&gt;besökandes personliga förhållanden i övrigt, infördes i KvaL berördes&lt;br&gt;dock inte frågan om en sådan undersökning av besökare till de intagna&lt;br&gt;i häkte (prop. 1981/82:141).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissyttrande över departementspromemorian Lag om kriminal-&lt;br&gt;register (Ds Ju 1992:32) föreslog Kriminalvårdsstyrelsen att det skulle&lt;br&gt;införas en regel som gjorde det möjligt att göra kontroll i kriminal- och&lt;br&gt;misstankeregister även av besökande till intagna i häkte. Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen har i en framställning den 11 maj 1994 åter uppmärksammat&lt;br&gt;Justitiedepartementet på att det inte finns något formellt stöd i lagen&lt;br&gt;(1976:371) om behandlingen av häktade och anhållna att göra en&lt;br&gt;undersökning i förväg av besökande till häkte. Enligt Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen kan detta möjligen vara ett förbiseende i det nämnda lag-&lt;br&gt;stiftningsärendet. Många häkten har även agerat som om det fanns&lt;br&gt;lagstöd för att göra en sådan åtgärd. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen är&lt;br&gt;behovet av att kontrollera besökande lika stort vid häktena som vid&lt;br&gt;anstalterna. Många som tas in på häktena är narkotikamissbrukare och&lt;br&gt;kan därför ha ett intresse av att få in narkotika i häktet. Vidare försöker&lt;br&gt;kriminalvården öka gemensamheten mellan de intagna vid häktena,&lt;br&gt;vilket ytterligare ökar behovet av att kontrollera besökare. Om detta inte&lt;br&gt;sker finns det risk för att föremål som inte får tas in på häktet kommer&lt;br&gt;in genom besökare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Besök vid häkte, liksom vid anstalt, kan vägras med hänsyn till bl.a.&lt;br&gt;säkerhetsskäl. Om det är påkallat av säkerhetsskäl skall personal när-&lt;br&gt;vara vid besöket. För att kunna göra en riktig bedömning av vilka&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetsskäl som föreligger i det enskilda fallet och för att kunna fatta Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;beslut om att ett besök skall tillåtas, och i så fall under vilka former,&lt;br&gt;bör man även vid häktena ha möjlighet att i förväg ta in upplysningar&lt;br&gt;om den besökande på samma sätt som sker inför besök på anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att en bestämmelse om kontroll i förväg av&lt;br&gt;besökande tas in i lagen om behandlingen av häktade och anhållna.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Användning av fängsel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om det är nödvändigt av säkerhetsskäl skall&lt;br&gt;fängsel få användas även vid förflyttning inom en anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens.&lt;br&gt;Remissinstanserna: Kriminalvårdsstyrelsen och Kriminalvårds-&lt;br&gt;regionen i Umeå tillstyrker utredningens förslag. Sveriges Kriminal-&lt;br&gt;vårdspsykologers förening påpekar betydelsen av att transporter ska&lt;br&gt;kunna ske under optimala former beträffande humanitet och säkerhet&lt;br&gt;och anser att ett tillägg om detta bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Kriminalvårdsstyrelsen har i en&lt;br&gt;framställning den 27 november 1992 till Justitiedepartementet hemställt&lt;br&gt;att 42 § lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL) skall ändras så att&lt;br&gt;fängsel blir tillåtet även vid transporter inom anstalten. Enligt Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen visar erfarenheterna att det i undantagsfall kan finnas ett&lt;br&gt;behov av att av säkerhetsskäl belägga en intagen med fängsel vid en&lt;br&gt;transport inom anstalten, t.ex. för transport från en säkerhetsavdelning&lt;br&gt;till en läkarmottagning inom anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens bedömning är fängsel en så ingripande åtgärd att&lt;br&gt;den endast bör få tillgripas när starka skäl talar för det. För närvarande&lt;br&gt;får fängsel användas endast om det visar sig att andra medel är&lt;br&gt;otillräckliga för att betvinga våldsamt uppträdande, om det är ound-&lt;br&gt;gängligen nödvändigt med hänsyn till den intagnes egen eller annans&lt;br&gt;säkerhet till liv eller hälsa, samt vid transport eller annan vistelse utom&lt;br&gt;anstalten, om det är nödvändigt av säkerhetsskäl. Eftersom rymnings-&lt;br&gt;risken skall beaktas vid valet av anstalt, bör det inte i annat än&lt;br&gt;undantagsfall finnas behov av att av detta skäl belägga en intagen med&lt;br&gt;fängsel medan han befinner sig inom anstalten. Omständigheter som&lt;br&gt;skulle göra det nödvändigt att använda fängsel vid vistelse utanför&lt;br&gt;anstalten behöver inte innebära att det är nödvändigt att använda fängsel&lt;br&gt;vid en förflyttning inom anstalten. I sällsynta fall kan dock en intagen&lt;br&gt;vara så rymningsbenägen att särskilda åtgärder måste vidtas. Så kan&lt;br&gt;t.ex. vara fallet när en intagen som är placerad i enskildhet eller på&lt;br&gt;specialavdelning skall förflyttas inom anstalten. Att en intagen är&lt;br&gt;placerad i enskildhet eller på specialavdelning är dock i sig inte&lt;br&gt;tillräckligt skäl att använda fängsel vid förflyttning, utan en bedömning&lt;br&gt;av om det är nödvändigt måste alltid göras i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kroppsvisitation&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om att kroppsvisitation alltid&lt;br&gt;skall göras efter utevistelse och besök, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;obehövligt, utvidgas till att avse samtliga sluma anstalter och inte&lt;br&gt;som i dag enbart slutna riksanstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Kriminalvården skall få en generell rätt att&lt;br&gt;föranstalta om kroppsvisitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som yttrar sig i denna&lt;br&gt;del biträder utredningens förslag. Svea hovrätt och Sveriges Advokat-&lt;br&gt;samfund menar dock att det är olämpligt att överlämna till Kriminal-&lt;br&gt;vårdsstyrelsen att meddela begränsningar genom tillämpningsföre-&lt;br&gt;skrifter. Svea hovrätt ifrågasätter om detta inte strider mot den formella&lt;br&gt;lagkraftens princip enligt regeringsformen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt utredningen har det inte fram-&lt;br&gt;kommit något som tyder på att de nuvarande reglerna om kropps-&lt;br&gt;visitation bör underkastas någon ändring i sak. Utredningen har dock&lt;br&gt;föreslagit att lagregleringen skall förenklas i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller beträffande urinprovstagning enligt 52 d § lagen om kriminalvård&lt;br&gt;i anstalt. Kriminalvården skulle då få en generell rätt att föranstalta om&lt;br&gt;kroppsvisitation. De närmare förutsättningar skulle, enligt utredningen,&lt;br&gt;kunna anges i tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande gäller att kroppsvisitation, om det inte är uppenbart&lt;br&gt;obehövligt, alltid skall ske när en intagen i en sluten riksanstalt har haft&lt;br&gt;ett obevakat besök eller återvänder till anstalten efter en utevistelse.&lt;br&gt;Syftet med denna kroppsvisitation är i första hand att förhindra införsel&lt;br&gt;av narkotika till anstalten. Som tidigare nämnts är narkotikasituationen&lt;br&gt;vid de slutna riks- och lokalanstalterna tämligen likartad. Regeringen&lt;br&gt;föreslår nu att indelningen i riks- och lokalanstalter skall avskaffas.&lt;br&gt;Kroppsvisitation efter obevakat besök och utevistelser bör då bli regel&lt;br&gt;vid alla slutna anstalter, om det inte framstår som uppenbart obehövligt,&lt;br&gt;t.ex. beroende på besökarens person eller liknande. Förutsättningarna&lt;br&gt;för kroppsvisitation skall framgå av lag även i fortsättningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande lydelsen får kroppsvisitation ske för efter-&lt;br&gt;sökande av föremål som den intagne enligt vad som följer av lagen i&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt inte får inneha. De föremål som här avses är&lt;br&gt;desamma som avses i bestämmelserna om granskning av försändelser i&lt;br&gt;26 §, men där talas i stället om otillåtna föremål. För att det inte skall&lt;br&gt;råda någon oklarhet bör samma uttryck användas genomgående i hela&lt;br&gt;lagen om kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Kroppsbesiktning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten att i vissa situationer göra även&lt;br&gt;annan kroppsbesiktning än ytlig, utan att det finns en särskild&lt;br&gt;misstanke i de enskilda fallet, utvidgas. Denna möjlighet skall&lt;br&gt;finnas på alla sluma anstalter och inte som i dag enbart på slutna&lt;br&gt;riksanstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om kroppsbesiktning i 28 kap. 13 § rättegångsbalken för-&lt;br&gt;tydligas så att det klart framgår att män får ta alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov på kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i lagen om kriminalvård i anstalt om kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning av en kvinna anpassas till rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler för sådana undersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i princip med regeringens.&lt;br&gt;Den lagtekniska utformningen är dock annorlunda enligt regeringens&lt;br&gt;förslag, beroende på att regeringen valt en annan utformning av&lt;br&gt;bestämmelsen om kroppsvisitation. Utredningen har inte behandlat den&lt;br&gt;föreslagna ändringen av 28 kap. 13 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna som yttrar sig är&lt;br&gt;positiva till utredningens förslag i denna del. Svea hovrätt anser att det&lt;br&gt;inte utan närmare överväganden kan godtas att tillämpningsområdet för&lt;br&gt;kroppsbesiktning utan särskild misstanke utökas till samtliga slutna&lt;br&gt;anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Regeringen delar utredningens be-&lt;br&gt;dömning att de nuvarande reglerna om kroppsbesiktning har en i allt&lt;br&gt;väsentlig lämplig utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har dock föreslagit en utvidgning av användningen av&lt;br&gt;annan kroppsbesiktning än ytlig. Enligt nuvarande bestämmelser får&lt;br&gt;sådan kroppsbesiktning ske vid alla typer av anstalter när anledning&lt;br&gt;förekommer att föremål som en intagen inte får inneha skall anträffas&lt;br&gt;på honom. Vid slutna riksanstalter får sådan kroppsbesiktning även ske&lt;br&gt;när en intagen skall tas in i anstalt, när den intagne skall ta emot eller&lt;br&gt;har haft obevakat besök, när den intagne återvänder till anstalten efter&lt;br&gt;vistelse utanför denna och när det sker stickprovsvis eller i anslutning&lt;br&gt;till större undersökning som av säkerhetsskäl görs av utrymme inom&lt;br&gt;anstalten, när den intagne har eller har haft särskild anknytning till detta&lt;br&gt;utrymme. Beträffande den som inte är intagen i sluten riksanstalt får&lt;br&gt;däremot endast ytlig kroppsbesiktning företas i dessa situationer. Indel-&lt;br&gt;ningen i riks- och lokalanstalter föreslås nu upphöra. Som tidigare&lt;br&gt;angivits är narkotikaproblemen i många fall lika stora vid de nuvarande&lt;br&gt;slutna lokalanstalterna som vid de nuvarande slutna riksanstaltema.&lt;br&gt;Genom att utvidga tillämpningsområdet för kroppsbesiktning ökar&lt;br&gt;kriminalvårdens möjligheter att stävja narkotikahanteringen. Detta syfte&lt;br&gt;är så viktigt att integritetssynpunktema bör få träda tillbaka. Regeringen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ansluter sig därför till utredningens förslag om att de regler som i dag Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;gäller för sluma riksanstalter skall gälla för samtliga slutna anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med förslaget om kroppsvisitation bör även bestämmelsen om&lt;br&gt;kroppsbesiktning ändras så att samma uttryck används i samtliga&lt;br&gt;paragrafer som behandlar kriminalvårdens rätt att söka efter föremål&lt;br&gt;som den intagne inte får inneha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändring i rättegångsbalken m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare nämnts får kroppsbesiktning och kroppsvisitation enligt&lt;br&gt;28 kap. 13 § rättegångsbalken utföras av läkare och legitimerade sjuk-&lt;br&gt;sköterskor. Vilket kön dessa tillhör saknar betydelse. Utöver sådan&lt;br&gt;sjukvårdspersonal föreskrivs att kroppsbesiktning och kroppsvisitation&lt;br&gt;av kvinna i huvudsak endast får utföras och bevittnas av en kvinna.&lt;br&gt;Kroppsvisitation som enbart innebär att föremål som en kvinna har med&lt;br&gt;sig undersöks och kroppsbesiktning som enbart innebär blodprovs-&lt;br&gt;tagning får dock verkställas och bevittnas av en man. Reglerna i&lt;br&gt;28 kap. 13 § rättegångsbalken erhöll sin nuvarande lydelse genom en&lt;br&gt;lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 (prop. 1993/94:24,&lt;br&gt;bet. 1993/94:JuU7, rskr. 1993/94:67, SFS 1993:1408). Det lagstift-&lt;br&gt;ningsärendet syftade bl.a. till att få definitionerna av kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning mer enhetliga och klart avgränsade, vilket är&lt;br&gt;viktigt inte minst mot bakgrund av det grundlagsskydd som finns mot&lt;br&gt;integritetskränkande tvångsåtgärder. I propositionen påpekades - vad&lt;br&gt;gäller utformningen av det särskilda integritetsskyddet för kvinnor - att&lt;br&gt;det kan finnas anledning att göra ytterligare överväganden inom ramen&lt;br&gt;för Polisrättsutredningens arbete. Polisrättsutredningen har ännu inte&lt;br&gt;slutfört sitt arbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om kroppsbesiktning av kvinnor ändrades inte i det nämnda&lt;br&gt;lagstiftningsarbetet. Den enda åtgärd i form av kroppsbesiktning som en&lt;br&gt;man får utföra på en kvinna är alltjämt tagande av blodprov. Något&lt;br&gt;annat undantag från huvudregeln att kvinnor skall kroppsbesiktigas av&lt;br&gt;kvinnor finns inte. Den ändrade definitionen av begreppet kropps-&lt;br&gt;besiktning har emellertid viss betydelse i detta sammanhang. Det har&lt;br&gt;bl.a. påtalats att tagande av alkoholutandningsprov numera faller under&lt;br&gt;definitionen av kroppsbesiktning (se prop. 1993/94:24 s. 45), vilket&lt;br&gt;eventuellt kan komma att medföra vissa praktiska problem såtillvida att&lt;br&gt;manliga polismän inte skulle kunna ta utandningsprov på kvinnliga&lt;br&gt;bilförare vid exempelvis trafikkontroller. Möjligen skulle man kunna&lt;br&gt;hävda att regeln i 3 § lagen (1976:1090) om alkoholutandningsprov som&lt;br&gt;talar om att en polisman får ta alkoholutandningsprov, tar över den&lt;br&gt;generella regleringen i rättegångsbalken. Med en sådan tolkning skulle&lt;br&gt;det alltså vara tillåtet för manliga polismän att ta utandningsprov på&lt;br&gt;kvinnliga bilförare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan konstateras att rättsläget kan sägas vara behäftat med en viss&lt;br&gt;osäkerhet. Undantaget i rättegångsbalken är snävt formulerat och till sin&lt;br&gt;karaktär uttömmande. Hänsynen till legalitetsprincipen fordrar en tydlig&lt;br&gt;avgränsning. Frågan är om man kan mjuka upp formuleringen av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undantaget utan att legalitetsprincipen träds for när. En möjlighet vore Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;att man anger att undersökningar inom ramen för undantaget inte bara&lt;br&gt;skall kunna avse tagande av blodprov utan dessutom ”annan mindre&lt;br&gt;ingripande provtagning”. Med en sådan lokution får man onekligen en&lt;br&gt;flexiblare reglering. Samtidigt blir gränsen mellan huvudregel och&lt;br&gt;undantagsregel mindre skarp. Enligt regeringens mening tillgodoser en&lt;br&gt;sådan reglering inte kraven på förutsebarhet och tydlighet. Den enda&lt;br&gt;framkomliga vägen är enligt vår mening att klart ange vilka former av&lt;br&gt;provtagning som får äga rum inom ramen för undantaget. För att&lt;br&gt;tillgodose de praktiska ändamål som mycket starkt talar för att&lt;br&gt;utandningsprov skall få tas av män på kvinnor bör man i den aktuella&lt;br&gt;föreskriften i rättegångsbalken därför lägga till att utandningsprov får&lt;br&gt;tas av män på kvinnor. En sådan ordning stämmer också överens med&lt;br&gt;vad som odiskutabelt gällde före den 1 januari 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att regeln i 28 kap. 13 § rättegångsbalken&lt;br&gt;nu ändras på angivet sätt. Detta hindrar inte på något sätt att&lt;br&gt;Polisrättsutredningens arbete kan komma att medföra ytterligare och&lt;br&gt;andra ändringar i den nu aktuella regleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda regler för kroppsbesiktning och kroppsvisitation av kvinnor&lt;br&gt;finns också i 52 c § lagen om kriminalvård i anstalt. Även denna&lt;br&gt;bestämmelse bör anpassas till de nya definitioner av kroppsvisitation&lt;br&gt;och kroppsbesiktning som anges i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Dopningsmedel&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för 52 d § KvaL ut-&lt;br&gt;ökas så att prov får tas även för kontroll av att en intagen inte&lt;br&gt;använder dopningsmedel som anges i 1 § lagen (1991:1969) om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som berör frågan är&lt;br&gt;positiva till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagen (1991:1969) om förbud mot&lt;br&gt;vissa dopningsmedel, som trädde i kraft den 1 juli 1992, innehåller&lt;br&gt;straffbestämmelser för den som uppsåtligen överlåter, framställer, för-&lt;br&gt;värvar i överlåtelsesyfte, bjuder ut till försäljning eller innehar anabola&lt;br&gt;steroider eller andra dopningsmedel som avses i lagen. Bruk av dop-&lt;br&gt;ningsmedel är däremot inte kriminaliserat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt remissyttrande över departementspromemorian Åtgärder mot&lt;br&gt;bruk av narkotika samt ringa narkotikabrott (Ds 1992:19), som låg till&lt;br&gt;grund för den senaste ändringen av 52 d § lagen om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt (KvaL), tog Kriminalvårdsstyrelsen upp det ökande problemet&lt;br&gt;med bruk av anabola steroider. Enligt Kriminalvårdsstyrelsen var det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;känt att bruket av sådana preparat kunde ge fysiska skador och mentala Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;störningar som äventyrade de intagnas hälsa samtidigt som säkerheten&lt;br&gt;och behandlingsarbetet försvårades. Det var enligt styrelsens bedömning&lt;br&gt;oklart om dessa preparat kunde anses som beroendeftamkallande medel.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen föreslog att det skulle införas regler om att den&lt;br&gt;intagne skulle vara skyldig att lämna urinprov för kontroll av bruk och&lt;br&gt;förekomst av dopningsmedel, oavsett om preparaten skulle klassas som&lt;br&gt;beroendeframkallande eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att 52 d § KvaL ändrades så att de intagnas generella&lt;br&gt;skyldighet att lämna urin- och utandningsprov utvidgades till att även&lt;br&gt;omfatta blodprov anförde departementschefen att blodprover kunde&lt;br&gt;komma till användning vid olika sorters droger (prop. 1992/93:142 s.&lt;br&gt;21 och 28). Bestämmelsen formulerades därför så att provtagningen&lt;br&gt;kunde avse varje form av beroendeftamkallande medel och någon&lt;br&gt;specificering av medlen sker inte längre i lagtexten. Frågan om kontroll&lt;br&gt;av anabola steroider behandlades däremot inte i propositionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av vad som anförts i förarbetena till lagen om förbud&lt;br&gt;mot vissa dopningsmedel kan formuleringen ”beroendeftamkallande&lt;br&gt;medel” för närvarande inte anses omfatta dopningsmedel enligt denna&lt;br&gt;lag. En intagen är således inte enligt nuvarande lagstiftning skyldig att&lt;br&gt;lämna urinprov för kontroll om han använt dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Styresmän och Assistenter m.fl. vid Kriminalvårdsan-&lt;br&gt;staltema har i en skrivelse till Justitiedepartementet den 9 februari 1993&lt;br&gt;hemställt om en lagändring, som möjliggör testning av de intagna för&lt;br&gt;kontroll av om de har använt anabola steroider. I skrivelsen uttrycktes&lt;br&gt;oro inför utvecklingen mot ett allt frekventare bruk av anabola steroider&lt;br&gt;främst bland intagna som sysslar med kroppsbygge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till lagen (1991:1969) om förbud mot vissa dop-&lt;br&gt;ningsmedel anförde departementschefen bl.a. att de anabola steroidernas&lt;br&gt;verkningssätt tyder på att de på ett allvarligt sätt kan rubba kroppens&lt;br&gt;normala funktion och ger anledning att befara skadeverkningar i form&lt;br&gt;av störningar i hormonbalansen och fettomsättningen, vilket bl.a.&lt;br&gt;innebär förhöjd risk för åderförkalkning och kranskärlssjukdomar.&lt;br&gt;Ungdomar som ännu inte slutat växa kan stanna i växten om de intar&lt;br&gt;anabola steroider. Liksom naturligt testeron kan anabola steroider leda&lt;br&gt;till en bestående virilisering hos kvinnor samt sterilitet hos män. Även&lt;br&gt;andra skador, bl.a. vissa sällsynta former av cancer, misstänks ha&lt;br&gt;samband med användningen av anabola steroider. Psykisk påverkan har&lt;br&gt;också rapporterats (prop. 1990/91:199 s. 16).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om de intagna var skyldiga att på anmaning lämna prov för kontroll&lt;br&gt;av om de använt dopningsmedel skulle kriminalvården få ett instrument,&lt;br&gt;som visar när det finns skäl att vidta mer ingripande åtgärder mot&lt;br&gt;förekomsten av dopningsmedel. Att bruket av dopningsmedel inte är&lt;br&gt;kriminaliserat utgör inte något hinder mot en skyldighet för de intagna&lt;br&gt;att lämna prov för kontroll av att de inte använt dopningsmedel. De&lt;br&gt;intagna är ju skyldiga att lämna prov för kontroll av om de använt&lt;br&gt;alkohol, trots att det inte är kriminaliserat att dricka alkohol.&lt;br&gt;Skyldigheten att lämna urinprov för kontroll av att den intagne inte &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;använt narkotika fanns också innan eget bruk av narkotika kriminali-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;serades. Mot bakgrund av det anförda anser regeringen att urinprov och Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;andra provtagningar bör få användas även för kontroll av att den&lt;br&gt;intagne inte använt sådant dopningsmedel som anges i 1 § lagen om&lt;br&gt;förbud mot vissa dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Omhändertagande av egendom&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs om omhänder-&lt;br&gt;tagande av egendom som kan antas bli tagen i beslag i avvaktan&lt;br&gt;på beslut därom. Någon särskild bestämmelse om knivar, inbrotts-&lt;br&gt;verktyg och liknande införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag skiljer sig från regeringens genom att&lt;br&gt;omhändertagande i avvaktan på beslag föreslås få ske beträffande egen-&lt;br&gt;dom som den intagne inte lagligen får inneha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som yttrar sig på denna&lt;br&gt;punkt är positiva till förslaget om en bestämmelse angående omhänder-&lt;br&gt;tagande av egendom i avvaktan på beslut om beslag. Enligt Svea&lt;br&gt;hovrätts mening bör både narkotika och dopningsmedel omhändertas&lt;br&gt;enligt den nya bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De flesta remissinstanser som yttrar sig anser, i motsats till&lt;br&gt;utredningen, att en bestämmelse om omhändertagande samt förstöring&lt;br&gt;eller försäljning av knivar, inbrottsverktyg och liknande föremål, bör&lt;br&gt;införas. Riksåklagaren anser att de av utredningen anförda problemen&lt;br&gt;med hänvisning till rättssäkerheten inte är av den arten att de motiverar&lt;br&gt;det mera tungrodda förfarandet med anmälan till polis och åklagare. I&lt;br&gt;praktiken bör inte avgörandet av om förbudsreglema är tillämpliga eller&lt;br&gt;inte vara förenat med några större problem. Den bedömningen bör&lt;br&gt;kunna anförtros anstalten, i all synnerhet som det enligt nuvarande&lt;br&gt;regler finns möjlighet att påkalla domstolsprövning. Kriminalvårds-&lt;br&gt;styrelsen instämmer däremot i utredningens överväganden och har för&lt;br&gt;avsikt att utfärda föreskrifter om hur anstalterna kan påkalla prövning&lt;br&gt;av åklagare och domstol i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 27 kap. 1 § rättegångsbalken&lt;br&gt;får föremål som skäligen kan antagas äga betydelse för utredning om&lt;br&gt;brott eller vara genom brott någon avhänt eller på grund av brott&lt;br&gt;förverkat, tas i beslag. Bestämmelser om förverkande finns framför allt&lt;br&gt;i 36 kap. brottsbalken, men även i andra lagar, t.ex. narkotika-&lt;br&gt;strafflagen (1968:64), vapenlagen (1973:1176) och lagen (1988:254) om&lt;br&gt;förbud beträffande knivar och andra farliga föremål. Prövningen av&lt;br&gt;förverkande när det inte rör någon som är tilltalad för brott regleras i&lt;br&gt;lagen (1986:1009) om förfarandet i vissa fall vid förverkande m.m.&lt;br&gt;Huvudregeln är att talan om förverkande skall väckas vid rätten. Enligt&lt;br&gt;en nyligen beslutad lagändring, som träder i kraft den 1 april 1995, får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dock åklagare besluta om förverkande av beslagtagen egendom utan Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;samband med talan om ansvar för brott, om inte egendomen har ett&lt;br&gt;betydande värde eller det finns särskilda skäl att saken prövas av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisman skall få besluta om förverkande, när ansvarstalan inte skall&lt;br&gt;föras, under förutsättning att saken är uppenbar och egendomen saknar&lt;br&gt;saluvärde eller är värd mindre än en tiondel av det basbelopp enligt&lt;br&gt;lagen om allmän försäkring (1962:381) som gällde när beslaget&lt;br&gt;verkställdes. Den som drabbas av förverkande skall dock alltid ha rätt&lt;br&gt;att påkalla domstolsprövning (prop. 1994/95:23 s. 109 ff, bet. 1994/95:&lt;br&gt;JuU2, rskr. 1994/95:40, SFS 1994:1422).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 52 c § tredje stycket lagen om kriminalvård i anstalt (KvaL)&lt;br&gt;skall föremål, som anträffas vid kroppsvisitation och som en intagen&lt;br&gt;enligt vad som följer av KvaL inte får inneha, omhändertas och&lt;br&gt;förvaras för hans räkning om inte annat är föreskrivet. I 63 § KvaL&lt;br&gt;finns bestämmelser om omhändertagande av alkoholhaltiga drycker och&lt;br&gt;berusningsmedel. I paragrafen hänvisas till lagen om förverkande av&lt;br&gt;alkoholhaltiga drycker m.m., vilket medför att den omhändertagna&lt;br&gt;egendomen skall förstöras eller försäljas. Bestämmelserna skall även&lt;br&gt;tillämpas i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för&lt;br&gt;insprutning i människokroppen eller i fråga om andra föremål som är&lt;br&gt;särskilt ägnade att användas för missbruk eller annan befattning med&lt;br&gt;narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten i Malmö och Kriminalvårdsregionen i Malmö har i&lt;br&gt;en framställning den 26 juni 1991 till Justitiedepartementet föreslagit att&lt;br&gt;63 § skall ändras så att den även omfattar föremål som avses i 36 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken och i lagen (1988:254) om förbud beträffande knivar&lt;br&gt;och andra föremål. Enligt skrivelsen är det vanligt att knivar, inbrotts-&lt;br&gt;verktyg och liknande föremål som tillhör intagna i kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalter lämnas ut till vederbörande i samband med frigivningen. Enligt&lt;br&gt;skrivelsen är det inte tillfredsställande och dessutom stötande för den&lt;br&gt;allmänna rättskänslan att personer som dömts till frihetsstraff för&lt;br&gt;våldsbrott eller inbrott i vissa fall förses med knivar respektive inbrotts-&lt;br&gt;verktyg när de lämnar anstalten. När framställningen remissbehandlades&lt;br&gt;fick förslaget ett blandat mottagande. Kriminalvårdsstyrelsen, Kammar-&lt;br&gt;rätten i Jönköping, Sveriges Advokatsamfund samt Riksåklagaren&lt;br&gt;tillstyrkte framställningen helt eller delvis, medan Hovrätten över Skåne&lt;br&gt;och Blekinge, JO, JK och Rikspolisstyrelsen avstyrkte eller ställde sig&lt;br&gt;tveksamma till förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När anstaltspersonalen påträffar egendom som är förbjuden enligt&lt;br&gt;annan lagstiftning än KvaL, t.ex. vapen och knivar, sker omhänder-&lt;br&gt;tagande i praktiken inte för den intagnes räkning utan i avvaktan på ett&lt;br&gt;beslut om beslag. Regeringen anser, i likhet med utredningen, att det&lt;br&gt;bör införas en bestämmelse som uttryckligen ger kriminalvården rätt att&lt;br&gt;omhänderta sådana föremål i avvaktan på beslut om beslag. Enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning bör rätten att omhänderta föremål omfatta allt&lt;br&gt;som kan bli föremål för beslag. Med en sådan avgränsning kommer&lt;br&gt;man således kunna omhänderta t.ex. egendom som kan antas vara stulen&lt;br&gt;och föremål som kan användas som inbrottsverktyg, om de påträffas &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under sådana förhållanden som anges i 36 kap. 3 § brottsbalken. Även&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;narkotika och dopningsmedel bör, som Svea hovrätt påpekat, omhänder- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;tas enligt denna bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som utredningen anfört skulle en rätt för kriminalvårdsanstalt att efter&lt;br&gt;omhändertagandet även förstöra eller försälja föremål som omfattas av&lt;br&gt;36 kap. 3 § brottsbalken eller knivlagen vara att jämställa med att&lt;br&gt;förverka sådana föremål. Detta är emellertid en åtgärd som ligger utan-&lt;br&gt;för kriminalvårdens egentliga uppgifter. Regeringen föreslår därför i&lt;br&gt;likhet med utredningen inte någon utvidgning av tillämpningsområdet&lt;br&gt;för 63 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens förslag får således föremål som kan antas bli tagna&lt;br&gt;i beslag omhändertas i avvaktan på beslut därom. Anstalten skall så&lt;br&gt;snart det kan ske anmäla omhändertagandet till polis eller åklagare för&lt;br&gt;prövning av frågan om beslag och förverkande. Härigenom kan man&lt;br&gt;hindra att t.ex. knivar och inbrottsverktyg behöver överlämnas till den&lt;br&gt;intagne vid frigivningen. Det bör ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen&lt;br&gt;att meddela närmare föreskrifter härom.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;14 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Den ändrade anstaltsindelningen bedöms inte få några ekonomiska&lt;br&gt;konsekvenser. Inte heller torde de nya reglerna för fördelning av de in-&lt;br&gt;tagna mellan anstalter av samma slag i sig leda till några kostnads-&lt;br&gt;ökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De ändringar som ger kriminalvården utökade möjligheter att kontrol-&lt;br&gt;lera de intagna kommer i första hand att få betydelse för kriminal-&lt;br&gt;vårdens sätt att arbeta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammantaget bedöms ändringarna inte medföra annat än marginella&lt;br&gt;kostnadsökningar för kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;15 Ikraftträdande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De föreslagna ändringarna bör träda i kraft så snart som möjligt. Med&lt;br&gt;hänsyn till den tid som kommer att förflyta innan riksdagen fattar beslut&lt;br&gt;i lagstiftningsärendet torde en lämpligt tidpunkt vara den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya reglerna bör bli omedelbart tillämpliga. Detta innebär att de&lt;br&gt;ändrade reglerna om granskning av försändelser, kroppsvisitation,&lt;br&gt;kroppsbesiktning, provtagning för kontroll av dopningsmedel och&lt;br&gt;omhändertagande av egendom gäller även i fall där någon börjat verk-&lt;br&gt;ställa påföljden innan lagändringen trätt i kraft. Dessa ändrade regler&lt;br&gt;innebär formellt sett inte att en redan ådömd påföljd skärps i efterhand&lt;br&gt;och möter därför inte något principiellt hinder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;16 Författningskommentarer&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;16.1 Förslaget till ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;28 kap 13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafens tredje stycke har ändrats så att det framgår att sådan&lt;br&gt;kroppsbesiktning av en kvinna som endast innebär tagande av alko-&lt;br&gt;holutandningsprov även får verkställas och bevittnas av en man. Vidare&lt;br&gt;har några språkliga moderniseringar gjorts i paragrafen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.2 Förslaget till ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringen innebär att indelningen av kriminalvårdsanstalter i riks-&lt;br&gt;anstalter och lokalanstalter avskaffas. Kriminalvårdsanstalterna kommer&lt;br&gt;i stället endast att delas in med hänsyn till graden av säkerhet i öppna&lt;br&gt;respektive slutna anstalter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har några språkliga moderniseringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7§&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke har, som skäl för placering i sluten anstalt,&lt;br&gt;uttrycket påkallat av säkerhetsskäl bytts mot uttrycket nödvändigt av&lt;br&gt;säkerhetsskäl, utan att någon ändring i sak är avsedd. Tidigare har som&lt;br&gt;ett exempel på skäl för sådan placering nämnts fara för att den intagne&lt;br&gt;skall allvarligt störa ordningen genom att nyttja eller förfara olagligt&lt;br&gt;med narkotika. I den nya lydelsen anges i stället uttryckligen att den&lt;br&gt;som kan befaras missbruka eller på annat sätt ta befattning med&lt;br&gt;narkotika under verkställigheten företrädesvis skall placeras i en sluten&lt;br&gt;anstalt. Ändringen innebär således en starkare presumtion för placering&lt;br&gt;på sluten anstalt i dessa fall. Grunden för placeringen i sluten anstalt är&lt;br&gt;fortfarande säkerhetsskäl. Vidare har vissa ytterligare språkliga moder-&lt;br&gt;niseringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till paragrafens tredje stycke har överförts en bestämmelse om att&lt;br&gt;placering av intagna som avses i detta stycke företrädesvis skall ske i&lt;br&gt;sådan anstalt eller avdelning av anstalt som är särskilt lämpad att&lt;br&gt;tillgodose kraven på hög säkerhet. Detta framgick tidigare av 6 §, som&lt;br&gt;behandlar fördelningen mellan riks- och lokalanstalter och som därför&lt;br&gt;upphävs i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vissa ytterligare språkliga moderniseringar har också skett i para-&lt;br&gt;grafen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som är ny, behandlar fördelning av intagna mellan anstalter&lt;br&gt;av samma slag, dvs. mellan olika öppna anstalter och mellan olika&lt;br&gt;sluföa anstalter. Den avser både placering vid intagning i anstalt och vid&lt;br&gt;ändrad placering under verkställigheten. Paragrafen ersätter i viss&lt;br&gt;utsträckning bestämmelser i 6 § KvaL och 4 § förordningen (1974:248)&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagrådsremissen föreslogs att paragrafen skulle utformas så att vid&lt;br&gt;fördelningen av de intagna mellan anstalter av samma slag skall efter-&lt;br&gt;strävas en placering som är ägnad att tillgodose den intagnes behov av&lt;br&gt;utbildning eller behandling och främja en ändamålsenlig planering av&lt;br&gt;frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sitt yttrande anförde Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det betänkande av Fängelseutredningen (SOU&lt;br&gt;1993:76 s. 116 ff) som ligger till grund för det remitterade förslaget&lt;br&gt;vilade lagen om kriminalvård i anstalt vid sin tillkomst på uppfattningen&lt;br&gt;att behandlingsinsatser inte primärt var en uppgift för kriminalvården&lt;br&gt;utan i första hand borde ankomma på andra samhällsorgan. I enlighet&lt;br&gt;med vad som framgår av remissprotokollet (avsnitt 5) har under senare&lt;br&gt;tid särskilda behandlingsprogram utvecklats vid flera anstalter. Även om&lt;br&gt;denna utveckling fortsätter, torde likväl anstaltsplaceringen beträffande&lt;br&gt;det övervägande antalet intagna komma att styras av andra faktorer än&lt;br&gt;önskemål att tillgodose behov av viss behandling eller utbildning. Den&lt;br&gt;föreslagna avfattningen av förevarande paragraf kan därför framstå som&lt;br&gt;något missvisande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om inte en mera adekvat lydelse av paragrafen&lt;br&gt;erhålls, om den formuleras i huvudsak enligt Fängelseutredningens&lt;br&gt;förslag till motsvarande bestämmelse (7 § tredje stycket i den föreslagna&lt;br&gt;lagen om verkställighet av fängelsestraff). Första meningen av före-&lt;br&gt;varande paragraf kan då ges den lydelsen att, vid fördelningen av de&lt;br&gt;intagna mellan anstalter av samma slag, den som har behov av&lt;br&gt;utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt skall, om det är&lt;br&gt;lämpligt, placeras i denna. Därefter kan i enlighet med remissförslaget&lt;br&gt;i en andra mening sägas att i övrigt den placering skall eftersträvas som&lt;br&gt;är ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att i det särskilda fallet en helhetsbedömning av vilken&lt;br&gt;placering som är den lämpligaste måste göras och att, som också&lt;br&gt;framhålls i remissprotokollet, de riktlinjer som har kommit till särskilt&lt;br&gt;uttryck i paragrafen därvid måste vägas mot andra faktorer. Det bör&lt;br&gt;också framhållas att föreskriften om att en placering som är ägnad att&lt;br&gt;främja en ändamålsenlig planering av frigivningen skall eftersträvas&lt;br&gt;innebär att närhetsprincipen även i fortsättningen får stor betydelse vid&lt;br&gt;beslut om anstaltsplacering, även om den inte avses komma att upp-&lt;br&gt;rätthållas som en överordnad norm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagtexten har utformats i anslutning till Lagrådets yttrande. När det&lt;br&gt;gäller fördelningen av intagna mellan anstalter av samma slag skall&lt;br&gt;enligt bestämmelsen den som har behov av utbildning eller behandling&lt;br&gt;som anordnas i viss anstalt, om det är lämpligt, placeras i denna.&lt;br&gt;Vidare skall den placering eftersträvas som är ägnad att främja en&lt;br&gt;ändamålsenlig planering av frigivningen. Som angetts i den allmänna&lt;br&gt;motiveringen kan dessa olika hänsyn i många fall komma i konflikt med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varandra. Som Lagrådet har anfört måste kriminalvården därför alltid Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;göra en helhetsbedömning av den dömdes situation för att avgöra vilken&lt;br&gt;placering som skall väljas. Avsikten är inte att i paragrafen ge en&lt;br&gt;heltäckande beskrivning av vad som skall beaktas vid valet mellan&lt;br&gt;anstalter av samma slag. Utöver detta bör man t.ex. ta hänsyn till&lt;br&gt;vilken säkerhetsnivå som behövs och till att de intagna som kan befaras&lt;br&gt;missbruka narkotika och som inte kan förmås att gå igenom behandling&lt;br&gt;mot sitt missbruk bör hållas åtskilda från andra intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna paragraf, som behandlar s.k. frigång, har ändrats som en följd&lt;br&gt;av att indelningen i riks- och lokalanstalter avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nu gällande lydelsen krävs särskilda skäl för att en intagen&lt;br&gt;i riksanstalt skall medges frigång. Denna utformning av lagtexten valdes&lt;br&gt;så att det klart skulle framgå att frigång normalt skall beviljas från&lt;br&gt;lokalanstalt och att frigång från riksanstalt bör komma i fråga endast&lt;br&gt;undantagsvis (prop. 1974:20 sid. 124). Eftersom anstalterna i framtiden&lt;br&gt;inte skall delas in med anknytning till om de är inriktade på att&lt;br&gt;förbereda frigivningen eller inte, finns det inte heller något behov av&lt;br&gt;särskilda regler om frigång för olika typer av anstalter. Den föreslagna&lt;br&gt;ändringen är inte avsedd att medföra någon ändring av tillämpningen av&lt;br&gt;frigångsinstitutet. Av 4 § framgår att verksamheten vid anstalterna&lt;br&gt;redan från början skall inriktas på åtgärder som förbereder den intagne&lt;br&gt;för tillvaron utanför anstalten, i den utsträckning det kan ske utan att&lt;br&gt;kravet på samhällsskydd eftersätts. Vid prövning av om en intagen skall&lt;br&gt;beviljas frigång måste därför säkerhetsaspekterna tillmätas stor bety-&lt;br&gt;delse. Vid de slutna anstalter där intagna, som kräver en hög säkerhet,&lt;br&gt;placeras kommer det således inte heller i fortsättningen bli aktuellt med&lt;br&gt;frigång annat än i undantagsfall. Intagen som avses i 7 § tredje stycket&lt;br&gt;KvaL skall liksom tidigare inte kunna beviljas frigång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har bestämmelsen om att det vid lokalanstalt skall vidtas&lt;br&gt;särskilda åtgärder för att främja frigång tagits bort. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening finns inte längre behov av en sådan bestämmelse. Det bör på&lt;br&gt;vanligt sätt överlämnas till Kriminalvårdsstyrelsen att meddela de till-&lt;br&gt;lämpningsföreskrifter som behövs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också föreslagit vissa sakliga ändringar av reglerna&lt;br&gt;om frigång. Regeringen har för avsikt att återkomma till dessa förslag i&lt;br&gt;det fortsatta arbetet med anledning av utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom tidigare skall gälla att granskning av brev eller andra för-&lt;br&gt;sändelser endast får ske om det behövs av säkerhetsskäl, alltså inte som&lt;br&gt;ett led i arbetet med att anpassa den intagne till samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas reglerna om granskning i syfte att&lt;br&gt;undersöka om ett brev eller annan försändelse innehåller något otillåtet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;4g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föremål, dvs. föremål som inte får införas till eller innehas i kriminal-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vårdsanstalt. En försändelse till eller från den som är intagen i en sluten&lt;br&gt;anstalt får generellt granskas för detta ändamål. Beträffande intagna på&lt;br&gt;specialavdelning gäller liksom förut att sådan granskning alltid skall&lt;br&gt;ske. Försändelser till eller från den som är intagen i en öppen anstalt&lt;br&gt;får granskas för detta ändamål om det finns anledning att anta att den&lt;br&gt;innehåller något otillåtet föremål samt stickprovsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas granskning som syftar till att undersöka om&lt;br&gt;ett brev eller annan försändelse innehåller något meddelande om&lt;br&gt;planläggning av brottslig verksamhet, avvikande från anstalt eller något&lt;br&gt;annat liknande förfarande. Även sådan granskning skall liksom tidigare&lt;br&gt;vara obligatorisk beträffande försändelser till eller från den som är&lt;br&gt;intagen på specialavdelning. Beträffande andra intagna får granskning&lt;br&gt;för detta syfte ske om det finns anledning att anta att en försändelse&lt;br&gt;innehåller ett sådant meddelande. När det gäller en intagen på sluten&lt;br&gt;anstalt får sådan granskning även göras om det är nödvändigt med&lt;br&gt;hänsyn till den intagnes särskilda förhållanden eller det sker stick-&lt;br&gt;provsvis. På öppen anstalt blir däremot granskning i detta syfte inte&lt;br&gt;längre tillåten stickprovsvis, utan endast när det finns anledning att anta&lt;br&gt;att en försändelse innehåller något meddelande om brottslig verksamhet,&lt;br&gt;avvikande eller annat liknande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens första stycke, där förutsättningarna för besök behandlas,&lt;br&gt;har endast vissa språkliga moderniseringar skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt andra stycket skall undersökning i förväg av om en besökare&lt;br&gt;dömts för eller är misstänkt för brottslig verksamhet alltid göras om det&lt;br&gt;behövs för att kunna bedöma om den intagne skall få ta emot besök i ett&lt;br&gt;särskilt fall eller för att kunna bedöma om besöket skall vara bevakat. I&lt;br&gt;lagen (1965:94) om polisregister m.m. och i polisregisterkungörelsen&lt;br&gt;(1969:38) finns bestämmelser om inhämtande av uppgifter från polis-&lt;br&gt;registret vid sådan undersökning. I den utsträckning det behövs skall&lt;br&gt;även uppgifter om den besökandes personliga förhållanden i övrigt&lt;br&gt;hämtas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den språkliga ändringen i det nya tredje stycket är inte avsedd att&lt;br&gt;medföra någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen har gjorts ett tillägg om att fängsel under vissa för-&lt;br&gt;utsättningar även får användas vid förflyttning inom anstalten. Vidare&lt;br&gt;har vissa språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har fått en ändrad redaktionell utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket behandlas de fall där kroppsvisitation får ske. I sak är&lt;br&gt;dessa samma som gäller för närvarande. Uttrycket ”otillåtna föremål”&lt;br&gt;har valts för att skapa en enhetlig terminologi i samtliga paragrafer som&lt;br&gt;reglerar kriminalvårdens möjligheter att söka efter föremål som en&lt;br&gt;intagen inte får inneha. Någon ändring i sak jämfört med den nuvarande&lt;br&gt;formuleringen är inte avsedd. Eftersom KvaL inte innehåller några&lt;br&gt;uttryckliga förbud mot innehav av olika föremål, måste bestämmelsen&lt;br&gt;tolkas mot bakgrund av bestämmelserna om intagnas innehav av egen-&lt;br&gt;dom i 24 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har samlats de fall där kroppsvisitation alltid skall ske&lt;br&gt;om det inte är uppenbart obehövligt. Detta gäller, liksom tidigare, när&lt;br&gt;den som skall tas in i anstalt anländer till anstalten. Vidare gäller det&lt;br&gt;när intagen i sluten anstalt återkommer efter vistelse utanför anstalten&lt;br&gt;eller har haft obevakat besök. Hittills har detta endast gällt intagna i&lt;br&gt;sluten riksanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den språkliga moderniseringen av tredje stycket innebär inte någon&lt;br&gt;ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även beträffande kroppsbesiktning har, i enlighet med vad som gäller&lt;br&gt;beträffande gransknn _ v försändelser och kroppsvisitation, angivits att&lt;br&gt;syftet med åtgärden skall vara att söka efter ”ett otillåtet föremål”. Det&lt;br&gt;nya uttrycket är inte avsett att innebära någon ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens andra stycke behandlas kroppsbesiktning som sker utan&lt;br&gt;att det finns en konkret misstanke i det enskilda fallet. De aktuella&lt;br&gt;fellen anges liksom tidigare genom en hänvisning till bestämmelsen om&lt;br&gt;kroppsvisitation. Hittills har endast den som är intagen i en sluten riks-&lt;br&gt;anstalt kunnat underkastas annat än ytlig kroppsbesiktning i de angivna&lt;br&gt;fellen, men nu utvidgas detta till att gälla intagna i alla slutna anstalter.&lt;br&gt;När det gäller den som är intagen i öppen anstalt skall liksom tidigare&lt;br&gt;krävas en konkret misstanke i det enskilda fellet för att annat än ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning skall få göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket har endast vissa språkliga justeringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med anledning av rättegångsbalkens nya definitioner av kroppsvisita-&lt;br&gt;tion och kroppsbesiktning (SFS 1993:1408) har bestämmelsen i andra&lt;br&gt;stycket om kroppsbesiktning och kroppsvisitation av en kvinna ändrats.&lt;br&gt;Den nya lydelsen är utformad med 28 kap. 13 § rättegångsbalken som&lt;br&gt;förebild. Kroppsvisitation som avses i 52 a § tredje stycket KvaL, dvs.&lt;br&gt;sådan ytlig kroppsvisitation som bedöms nödvändig av säkerhetsskäl och&lt;br&gt;som endast avser eftersökande av vapen eller annat ferligt föremål, skall&lt;br&gt;dock även i fortsättningen kunna verkställas och bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket har i enlighet med de ändringar som gjorts beträffande Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;kroppsbesiktning och kroppsvisitation uttrycket ”föremål som den in-&lt;br&gt;tagen enligt vad som följer av denna lag inte får inneha” bytts mot&lt;br&gt;uttrycket ”otillåtet föremål”. Liksom tidigare gäller bestämmelsen&lt;br&gt;enbart de fall där inte annat är särskilt föreskrivet. Detta undantag har&lt;br&gt;tidigare syftat främst på regleringen i 63 § om omhändertagande och&lt;br&gt;förstörande av bl.a. alkoholhaltiga drycker, men kommer nu även att&lt;br&gt;gälla föremål som omfattas av den nya bestämmelsen i 64 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 rf §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpningsområdet för bestämmelsen utvidgas till att även avse&lt;br&gt;kontroll av om den intagne använder dopningsmedel. Kontroll av före-&lt;br&gt;komsten av dopningsmedel kan för närvarande ske genom urinprov. Det&lt;br&gt;bör anmärkas att undersökningar som avses i denna paragraf enligt&lt;br&gt;definitionen i rättegångsbalken är att anse som kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är ny och ger kriminalvården en uttrycklig rätt att omhän-&lt;br&gt;derta föremål som kan antas bli tagna i beslag i avvaktan på beslut&lt;br&gt;därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 63 § finns särskilda bestämmelser om omhändertagande och för-&lt;br&gt;störande eller försäljning av alkoholhaltiga drycker, andra berusnings-&lt;br&gt;medel och injektionssprutor, kanyler eller andra föremål som är särskilt&lt;br&gt;ägnade att användas för missbruk av eller befattning med narkotika.&lt;br&gt;Föremål som omfattas av denna bestämmelse har undantagits från&lt;br&gt;tillämpningsområdet för den nya paragrafen. För andra otillåtna föremål&lt;br&gt;än dem som avses i någon av dessa två paragrafer finns bestämmelser i&lt;br&gt;52 c §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ett föremål skall tas i beslag eller inte prövas av myn-&lt;br&gt;digheter utanför kriminalvården. Omhändertagandet skall därför så snart&lt;br&gt;det kan ske anmälas till den som får fatta beslut om beslag. Det bör&lt;br&gt;ankomma på Kriminalvårdsstyrelsen att utfärda närmare föreskrifter&lt;br&gt;härom. Prövningen bör i normala fall hinna ske i god tid innan den&lt;br&gt;intagne skall friges. Skulle prövningen resultera i att föremålet inte skall&lt;br&gt;tas i beslag kan det i stället bli aktuellt att omhänderta föremålet för den&lt;br&gt;intagnes räkning i enlighet med 52 c §.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första och anara stycket har gjorts vissa språkliga moderniseringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafens tredje stycke har den nuvarande uttryckliga under-&lt;br&gt;sökningsrätten beträffande medhavda väskor m.m. utgått. Efter den&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ändring av 28 kap. 11 § rättegångsbalken, som trädde i kraft den 1 Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;januari 1994, ryms en sådan undersökningsrätt under begreppet kropps-&lt;br&gt;visitation (se prop. 1993/94:24 s. 40 ff).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt fjärde stycke har förts in som innebär att kriminalvården får&lt;br&gt;rätt att i förväg undersöka besökare till intagen på häkte genom att ta in&lt;br&gt;uppgifter om honom på samma sätt som gäller enligt 29 § andra&lt;br&gt;stycket lagen om kriminalvård i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Fängelseutredningens sammanfattning av betänkandet Prop. 1994/95:124&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Verkställighet av fängelsestraff (SOU 1993:76) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Direktiven för Fängelseutredningen utfärdades den 2 april 1992. Enligt&lt;br&gt;dessa har utredningen haft till uppgift att göra en genomgripande över-&lt;br&gt;syn av de principer och det regelverk som lades fast genom 1974 års&lt;br&gt;kriminal vårdsreform. Utredningens arbete borde vara avslutat senast&lt;br&gt;den 1 juli 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fängelseutredningen påbörjade sitt arbete i maj 1992. Arbetet har&lt;br&gt;bedrivits så intensivt som varit möjligt för en parlamentariskt samman-&lt;br&gt;satt kommitté. Underlag till våra överväganden har bl.a. inhämtats&lt;br&gt;genom ett stort antal studiebesök vid kriminalvårdsanstalter, varvid&lt;br&gt;personal och intagna beretts tillfälle att lägga fram synpunkter. En brett&lt;br&gt;upplagd klientelundersökning har genomförts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningsuppdraget är vidsträckt och inrymmer såväl övergripande&lt;br&gt;frågor av principiell betydelse som åtskilliga detaljfrågor. Det är därför&lt;br&gt;uppenbart att den begränsade tid som vi fått till sitt förfogande varit&lt;br&gt;otillräcklig för djuplodande överväganden och mera genomgripande ana-&lt;br&gt;lyser i alla frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har inte funnits utrymme för att diskutera mera väsentliga&lt;br&gt;förändringar med avseende på kriminalvårdens arbetsformer och&lt;br&gt;organisation. Arbetet har därför i huvudsak inriktats på vissa frågor av&lt;br&gt;grundläggande principiell betydelse och på att åstadkomma en anpass-&lt;br&gt;ning av regelverket till den utveckling som ägt rum sedan 1974 års&lt;br&gt;kriminalvårdsreform trädde i kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de förändringar som skett sedan år 1974 intar de som är&lt;br&gt;betingade av den sedan den 1 januari 1992 gällande nya lagstiftningen&lt;br&gt;om psykiatrisk tvångsvård och behandlingen av psykiskt störda lag-&lt;br&gt;överträdare en särställning. Kriminalvården har tillförts en kategori&lt;br&gt;psykiskt störda lagöverträdare som enligt tidigare lagstiftning skulle ha&lt;br&gt;överlämnats till sluten psykiatrisk vård. Kraven på kriminalvården att&lt;br&gt;kunna tillgodose de intagnas behov av psykiatrisk vård har därmed&lt;br&gt;ökats väsentligt. Vi har gjort den bedömningen att de problem som är&lt;br&gt;förknippade härmed bör övervägas för sig och inte kopplas samman&lt;br&gt;med andra frågor om verkställigheten av fängelsestraff. Därför har vi&lt;br&gt;begärt och medgetts tillstånd att ta upp denna fråga i särskild ordning&lt;br&gt;efter det att arbetet med ett huvudbetänkande avslutats. Till ett slut-&lt;br&gt;betänkande om behandlingen av intagna som är psykiskt störda har vi&lt;br&gt;hänfört också den näraliggande frågan om psykoterapeutisk eller annan&lt;br&gt;behandling av män dömda för övergrepp mot kvinnor och barn. I övrigt&lt;br&gt;har alla i direktiven särskilt angivna frågor tagits upp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller beslutsgången inom kriminalvården samt domstolspröv-&lt;br&gt;ningen i kriminalvårdsmål har Domstolsutredningen i sitt betänkande&lt;br&gt;(SOU 1991:106) redovisat vissa överväganden och lämnat en del&lt;br&gt;förslag. Frågor om besluts- och besvärsförfarandet har inte behandlats&lt;br&gt;särskilt i våra direktiv. Det ligger emellertid i sakens natur att frågor av&lt;br&gt;så central betydelse för kriminalvårdens regelverk måste falla inom&lt;br&gt;ramen för vårt uppdrag och att det bör ankomma på oss att självständigt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna förslag om vilken ordning som lämpligen bör gälla. Vi har för&lt;br&gt;avsikt att behandla även denna fråga i slutbetänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den tid som vi arbetat har det i annan ordning pågått&lt;br&gt;lagstiftnings- och utredningsverksamhet med avseende på frågor som&lt;br&gt;har ett nära samband med vårt uppdrag. Nya regler om villkorlig&lt;br&gt;frigivning har beslutats och trätt i kraft den 1 juli 1993. Väg- och&lt;br&gt;sjöfyllerikommittén har nyligen lagt fram ett betänkande med bl.a.&lt;br&gt;förslag om verkställighet av fängelsestraff i särskild ordning för&lt;br&gt;personer som dömts för grovt rattfylleri. Frågor om brottspåföljd för&lt;br&gt;ungdomar har utretts av Ungdomsbrottskommittén, vars förslag likaså&lt;br&gt;redovisats nyligen. Straffsystemkommittén, som har till uppgift att se&lt;br&gt;över det straffrättsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad, till-&lt;br&gt;sattes samtidigt med Fängelseutredningen. Dess förslag med över-&lt;br&gt;väganden om bl.a. vilka principer som skall ligga till grund för påföljds-&lt;br&gt;bestämningen väntas inte föreligga före halvårsskiftet 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har haft kontakt och visst samråd med de ovan nämnda&lt;br&gt;kommittéerna. Vi har emellertid ansett det nödvändigt att grunda våra&lt;br&gt;överväganden och förslag på den lagstiftning som gäller nu utan hänsyn&lt;br&gt;till de ändringar som föreslagits eller kan komma att föreslås av andra&lt;br&gt;kommittéer. Detta innebär att frågor om verkställighet av fängelsestraff&lt;br&gt;kan behöva övervägas på nytt mot bakgrund av ändrade förutsättningar&lt;br&gt;till följd av en eventuell ny lagstiftning. Särskilt kan lagändringar som&lt;br&gt;grundas på sådana principiella överväganden om påföljdsbestämningen&lt;br&gt;som ankommer på Straffsystemkommittén få betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten för straffverkställigheten måste enligt vår mening&lt;br&gt;vara brottsbalkens regler om och grundläggande principer för påföljds-&lt;br&gt;systemet. Ändamålet med fängelsestraffet måste vara detsamma vid&lt;br&gt;verkställigheten som vid domstolens påföljdsval. Detta bör komma till&lt;br&gt;uttryck i lagregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nya regler om straffmätning och påföljdsval som infördes år 1989&lt;br&gt;ger uttryck för ett i viss mån ändrat synsätt i förhållande till vad som&lt;br&gt;gällde tidigare. Vid tiden för 1974 års kriminalvårdsreform gällde&lt;br&gt;fortfarande som en huvudregel att domstolen skulle fästa särskilt av-&lt;br&gt;seende vid att påföljden skulle vara ägnad att främja den dömdes&lt;br&gt;anpassning i samhället. Regeln gav uttryck för den s.k. behand-&lt;br&gt;lingstanken. Denna har genom den nya lagstiftningen fått träda i bak-&lt;br&gt;grunden. Brottets straffvärde och art har tillerkänts en ökad betydelse&lt;br&gt;för påföljdsvalet på bekostnad av överväganden om vilka åtgärder som&lt;br&gt;kan vara ägnade att främja den dömdes samhällsanpassning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står mot bakgrund av dagens lagstiftning klart att ingen döms till&lt;br&gt;ett fängelsestraff därför att han behöver eller har nytta av den be-&lt;br&gt;handling som kan beredas honom i en kriminalvårdsanstalt. Grunden för&lt;br&gt;straffet är uteslutande den brottslighet som lagts den dömde till last.&lt;br&gt;Straffet utmäts i samhällets - inte brottslingens - intresse och är avsett&lt;br&gt;att tillfoga brottslingen ett obehag som står i proportion till den&lt;br&gt;brottslighet för vilken han dömts. Det obehag som fängelsestraffet är&lt;br&gt;avsett att innebära består däri att den dömde under strafftiden skall vara&lt;br&gt;berövad sin frihet och därmed avskuren från normala kontakter med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anhöriga och vänner, ställd utanför arbetslivet samt förhindrad att be-&lt;br&gt;gagna sin fritid efter egna önskemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdens grundläggande uppgift är att verkställa av domstol&lt;br&gt;utmätta straff. Mot bakgrund av det sagda ankommer det sålunda på&lt;br&gt;verkställighetsmyndigheten att se till att den som dömts till fängelse är&lt;br&gt;berövad friheten och vistas i en kriminalvårdsanstalt under den tid som&lt;br&gt;avsetts med domen. Ett ytterligare krav av grundläggande betydelse är&lt;br&gt;att den dömde skall förhindras att begå nya brott under den tid som&lt;br&gt;verkställigheten pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om den nuvarande lagstiftningen utgår från att brottet och inte&lt;br&gt;brottslingen står i centrum för påföljdsbestämningen finns det fort-&lt;br&gt;farande ett utrymme för att vid påföljdsvalet ta hänsyn till den dömdes&lt;br&gt;förhållanden. Påföljderna villkorlig dom samt skyddstillsyn med&lt;br&gt;varianterna kontraktsvård och samhällstjänst utgör alternativ till fängel-&lt;br&gt;sestraffet. Omständigheter som talar för en lindrigare påföljd än&lt;br&gt;fängelse skall särskilt beaktas vid påföljdsvalet. De alternativa påföljds-&lt;br&gt;formema har således ett företräde framfor fängelse, om inte brottets&lt;br&gt;straffvärde eller art eller den omständigheten att brottsligheten utgör&lt;br&gt;återfall är hinder mot annan påföljd än fängelse. Den tilltalades ungdom&lt;br&gt;eller möjligheterna att få till stånd en angelägen kvalificerad miss-&lt;br&gt;bruksvård kan ytterligare vidga tillämpningsområdet för alternativen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakom lagens ambition att så långt det är möjligt undvika att fängel-&lt;br&gt;sestraff utmäts ligger insikten om att straffverkställigheten generellt sett&lt;br&gt;får negativa konsekvenser. Den som är berövad sin frihet drabbas inte&lt;br&gt;bara av det tidsbegränsade obehag som avsetts med domen utan straff-&lt;br&gt;verkställigheten kan i många fall ge mera bestående skadeverkningar.&lt;br&gt;Den avskildhet från samhället som ffihetsberövandet innebär främjar&lt;br&gt;inte den dömdes anpassning i samhället utan är snarare ägnad att&lt;br&gt;motverka denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är rimligt att sådana förhållanden som med avseende på på-&lt;br&gt;följdsvalet gett alternativa påföljdsformer ett företräde framför fängelse&lt;br&gt;beaktas också vid verkställigheten av fängelsestraff. De skadeverkningar&lt;br&gt;som kan vara förknippade med frihetsberövandet måste motverkas och&lt;br&gt;sådana åtgärder som trots frihetsberövandet kan vara ägnade att främja&lt;br&gt;en samhällsanpassning bör vidtas. Det är viktigt att frigivningen för-&lt;br&gt;bereds så att den dömde efter verkställigheten kommer i så välordnade&lt;br&gt;sociala förhållanden som möjligt. Behandlingstanken bör - i enlighet&lt;br&gt;med vad departementschefen uttalade i samband med påföljdsreformen&lt;br&gt;- fortfarande tillmätas betydelse för straffverkställigheten. Såtillvida får&lt;br&gt;dock behandlingstanken anses utmönstrad också från verkställighets-&lt;br&gt;planet att det tvång som utövas inte skall motiveras med hänsyn till den&lt;br&gt;intagnes behov och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om verkställigheten av fängelsestraff saknas i brottsbalken och&lt;br&gt;har i stället hänförts till en särskild lag, lagen (1974:203) om kriminal-&lt;br&gt;vård i anstalt (KvaL). Vi har utgått från att detta bör gälla också i&lt;br&gt;fortsättningen. Därvid har vi funnit att KvaL bör ersättas med en ny&lt;br&gt;lag, till vilken dock åtskilliga bestämmelser från KvaL kan överföras i&lt;br&gt;oförändrat skick. Vi föreslår att den nya lagen skall benämnas lagen om&lt;br&gt;verkställighet av fängelsestraff (Fängelselagen). Detta är mot bakgrund&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vår uppfattning att kriminalvårdens huvuduppgift är att verkställa av&lt;br&gt;domstol utmätta straff en mera realistisk benämning än den nuvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 4 § KvaL anges som ett grundläggande mål för kriminalvården i&lt;br&gt;anstalt uppgiften att främja den dömdes anpassning i samhället och&lt;br&gt;motverka skadliga följder av frihetsberövandet. Även om denna mål-&lt;br&gt;sättning i och för sig inte har något att göra med straffets ändamål är&lt;br&gt;det uppenbart att den ändå är väl förenlig med grunderna för&lt;br&gt;påföljdssystemet. Det är vår mening att kriminalvårdens verksamhet&lt;br&gt;även fortsättningsvis bör präglas av en brottsförebyggande och social&lt;br&gt;inriktning. Samtidigt är det emellertid tydligt att det föreligger en&lt;br&gt;konflikt mellan denna inriktning av verksamheten och den grund-&lt;br&gt;läggande uppgiften att verkställa straff. Sådana åtgärder som är bäst&lt;br&gt;ägnade att främja den dömdes anpassning i samhället förutsätter som&lt;br&gt;regel att den avskildhet från samhället som avsetts med straffet bryts&lt;br&gt;eller att på annat sätt lättnad i verkställigheten medges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikten mellan kriminalvårdens olika uppgifter uppmärksammas i&lt;br&gt;4 § KvaL såtillvida att den verksamhet som är inriktad mot den dömdes&lt;br&gt;rehabilitering begränsas med hänsyn till att kravet på samhällsskydd inte&lt;br&gt;får eftersättas. Verkställigheten skall sålunda anpassas till vad som&lt;br&gt;behövs för att motverka att den dömde fortsätter brottslig verksamhet&lt;br&gt;under den tid verkställigheten pågår. Kravet på samhällsskydd är&lt;br&gt;emellertid enligt vår mening inte det enda som begränsar kri-&lt;br&gt;minalvårdens möjligheter att på bästa sätt verka för de dömdas sam-&lt;br&gt;hällsanpassning. Även i de många fall då detta krav inte kan åberopas&lt;br&gt;som hinder mot att den som dömts till fängelse vistas utom anstalten&lt;br&gt;eller medges annan lättnad måste kriminalvården beakta att verk-&lt;br&gt;ställigheten utformas så att domstolens straffbestämning inte framstår&lt;br&gt;som åsidosatt. Detta är viktigt för att upprätthålla allmänhetens för-&lt;br&gt;troende för rättsväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår mot bakgrund av det sagda att den ifrågavarande&lt;br&gt;bestämmelsen kompletteras så att det framgår att förutom kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd även ändamålet med straffbestämningen skall beaktas (se&lt;br&gt;4 § lagförslaget). Tillägget innebär i huvudsak ett förtydligande och en&lt;br&gt;anpassning av lagregleringen till en ordning som gäller enligt kriminal-&lt;br&gt;vårdens interna föreskrifter och praxis. Enligt vår mening råder näm-&lt;br&gt;ligen i allt väsentligt i tillämpningen en rimlig balans mellan kriminal-&lt;br&gt;vårdens rent repressiva uppgift att verkställa straff och dess uppgift att&lt;br&gt;verka för de dömdas anpassning i samhället. Dock har det i några fall&lt;br&gt;förekommit att intagna beviljats lättnad i verkställigheten i form av&lt;br&gt;vistelser utom anstalten under omständigheter som gjort att det med fog&lt;br&gt;kunnat sättas i fråga om verkställigheten stått i överensstämmelse med&lt;br&gt;straffbestämningen. Det är därför inte helt utan betydelse att det av&lt;br&gt;lagen framgår att straffbestämningen som sådan ibland kan utgöra&lt;br&gt;hinder mot socialt motiverade friförmåner även när dessa inte kan&lt;br&gt;förvägras under hänvisning till kravet på samhällsskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt bestämmelsen i 4 § KvaL skall åtgärder som förbereder den&lt;br&gt;intagne för tillvaron utanför anstalten vidtas redan från straffverkstäl-&lt;br&gt;lighetens början. Föreskriften är en viktig markering av att hela straff-&lt;br&gt;tiden skall genomsyras av en strävan att åstadkomma en frigivning till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;så socialt välordnade förhållanden som möjligt. Man bör redan i an-&lt;br&gt;slutning till intagningen ta ställning till om den dömde för sin framtida&lt;br&gt;tillvaro i samhället kan ha nytta av utbildnings-, vård- och behand-&lt;br&gt;lingsinsatser som kan erbjudas inom ramen för straffverkställigheten.&lt;br&gt;Det ligger emellertid i sakens natur att åtgärder som direkt tar sikte på&lt;br&gt;frigivningssituationen blir mera aktuella och mera angelägna mot&lt;br&gt;strafftidens slut. Även en intagen som med hänsyn till kravet på&lt;br&gt;samhällsskydd varit föremål för stränga säkerhetsmässiga restriktioner&lt;br&gt;måste mot slutet av verkställigheten ges en rimlig möjlighet att&lt;br&gt;förbereda sin frigivning. Kravet på samhällsskydd och andra skäl för att&lt;br&gt;upprätthålla frihetsberövandet måste efter hand som verkställigheten&lt;br&gt;närmar sig slutet tillmätas allt mindre vikt som hinder mot verksam-&lt;br&gt;hetens sociala ambitioner. Vi föreslår att detta synsätt markeras genom&lt;br&gt;att det i 4 § lagförslaget föreskrivs att särskild uppmärksamhet skall&lt;br&gt;ägnas åt förberedelse av frigivningen under den senare hälften av&lt;br&gt;verkställigheten i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom 1974 års kriminalvårdsreform slogs som princip fast att&lt;br&gt;kriminalvårdens intagna har samma rätt till samhällets stöd- och vård-&lt;br&gt;insatser som andra medborgare. Den sålunda knäsatta principen brukar&lt;br&gt;benämnas ”normaliseringsprincipen”. Till principen knöts som en&lt;br&gt;huvudregel grundsatsen att den service som de intagna sålunda är&lt;br&gt;berättigade till skall tillhandahållas av de organ utanför kriminalvården&lt;br&gt;som normalt har ansvaret för t ex hälso- och sjukvård, socialvård,&lt;br&gt;arbetsförmedling m.m. Kriminalvården borde bygga upp egna resurser&lt;br&gt;endast för sådana fall där frihetsberövandet utgjorde hinder mot andra&lt;br&gt;myndigheters medverkan eller där stödinsatserna uteslutande hade sin&lt;br&gt;grund i kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har inte funnit någon anledning till avsteg från normaliseringsprin-&lt;br&gt;cipen som sådan. Ett fängelsestraff bör inte innefatta annan begränsning&lt;br&gt;av den dömdes rättigheter än den som ligger i själva frihetsberövandet&lt;br&gt;och det tvång som är förknippat med detta. Även grundsatsen att andra&lt;br&gt;organ än kriminalvården skall ha huvudansvaret för den samhällsservice&lt;br&gt;av olika slag som de intagna behöver bör stå fast. Grundsatsen kan inte&lt;br&gt;anses åsidosatt på grund av den utveckling under senare år varigenom&lt;br&gt;åtskilliga kriminalvårdsanstalter skaffat sig resurser och kompetens för&lt;br&gt;behandlingsinsatser gentemot bl.a. missbrukare samt män som är dömda&lt;br&gt;för vålds- eller sexualbrott. Denna utveckling bör enligt vår mening&lt;br&gt;fortsätta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan princip som slogs fast genom 1974 års kriminalvårdsreform&lt;br&gt;var den s.k. ”närhetsprincipen”. Den som dömts till fängelse borde i&lt;br&gt;enlighet med denna princip få avtjäna sitt straff så nära hemorten som&lt;br&gt;möjligt. Detta skulle underlätta för den dömdes samhällsanpassning&lt;br&gt;nyttiga kontakter med anhöriga och vänner samt med de samhällsorgan&lt;br&gt;som enligt normaliseringsprincipen har huvudansvaret för vård- och&lt;br&gt;stödinsatser i anslutning till frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En konsekvent tillämpning av närhetsprincipen förutsätter i vårt för-&lt;br&gt;hållandevis glest befolkade land strängt taget att intagna av alla slag&lt;br&gt;lämpligen kan vistas i samma anstalt. Så är emellertid inte fallet. Det&lt;br&gt;finns ett behov av att fördela de intagna mellan olika anstalter med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänsyn till vilka säkerhetsåtgärder som krävs för att förhindra&lt;br&gt;rymningar och återfall i brott. Det efter hand allt större narkotika-&lt;br&gt;problemet har gett upphov till ett ytterligare differentieringsbehov.&lt;br&gt;Missbrukare bör helst inte undergå straffverkställighet tillsammans med&lt;br&gt;icke missbrukare. Vidare bör intagna som önskar komma till rätta med&lt;br&gt;sitt missbruk hållas åtskilda från andra missbrukare. Den speciella kom-&lt;br&gt;petens som byggts upp vid vissa anstalter förutsätter slutligen att dessa&lt;br&gt;anstalter tillförs sådana intagna som behöver och efterfrågar de&lt;br&gt;behandlingsinsatser som tillhandahålls. Sammantaget har de olika diffe-&lt;br&gt;rentieringsbehov som föreligger medfört att närhetsprincipen kommit att&lt;br&gt;i tillämpningen sättas allt mera åt sidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vår uppfattning att den utveckling mot en bättre differentiering&lt;br&gt;av de intagna som ägt rum varit värdefull och bör fortsätta. Detta&lt;br&gt;innebär att närhetsprincipen inte kan upprätthållas som en övergripande&lt;br&gt;norm för anstaltsplaceringama. Ett nära samband med närhetsprincipen&lt;br&gt;hade den indelning av anstalterna i riksanstalter och lokalanstalter som&lt;br&gt;gjordes i samband med 1974 års kriminalvårdsreform. Denna indelning&lt;br&gt;är enligt vår mening inte längre ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den av oss föreslagna fängelselagen skall anstalterna indelas i&lt;br&gt;öppna och slutna anstalter. Någon ytterligare indelning behöver enligt&lt;br&gt;vår mening inte lagfästas. Vi anser dock att den av Kriminalvårdssty-&lt;br&gt;relsen föreslagna indelningen av anstalter i fyra säkerhetsklasser i och&lt;br&gt;för sig är lämplig för praktiskt kriminalvårdsarbete och att den bör&lt;br&gt;kunna läggas till grund för uppbyggnaden av kriminalvårdens anstalts-&lt;br&gt;bestånd och erforderliga tillämpningsföreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår följande bestämmelser för anstaltsplaceringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet av anstalt står i första hand mellan sluten eller öppen anstalt.&lt;br&gt;Härvid skall precis som nu gälla att placering i öppen anstalt äger&lt;br&gt;företräde. För placering i sluten anstalt skall särskilda skäl kunna&lt;br&gt;åberopas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med särskilda skäl för placering i sluten anstalt avses företrädesvis&lt;br&gt;säkerhetsskäl. Det skall föreligga omständigheter som talar för att be-&lt;br&gt;vaknings- och kontrollinsatser verkligen behövs för att säkerställa att&lt;br&gt;den intagne stannar kvar i anstalten och inte fortsätter i brottslig&lt;br&gt;verksamhet under verkställigheten. Utgångspunkten bör vara att ingen&lt;br&gt;placeras under mera slutna former än säkerheten i varje enskilt fall&lt;br&gt;kräver. För en sådan utgångspunkt talar inte bara humanitära skäl utan&lt;br&gt;också det angelägna i att anstaltsbeståndet utnyttjas så effektivt som&lt;br&gt;möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett skäl för placering i sluten anstalt anges straffets längd.&lt;br&gt;Generellt sett är det uppenbart att risken för rymning- eller fritagning&lt;br&gt;framstår som större ju längre straff den dömde har att avtjäna. Ju&lt;br&gt;allvarligare brott den dömde gjort sig skyldig till, desto större vikt&lt;br&gt;måste fästas vid kravet att kriminalvården skall motverka fortsatt&lt;br&gt;brottslighet under verkställighetstiden. Det som nu sagts utesluter inte&lt;br&gt;att en bedömning i det enskilda fallet kan ge vid handen att en&lt;br&gt;långtidsdömd kan placeras i öppen anstalt redan från verkställighetens&lt;br&gt;början. Möjligen bör någon öppen anstalt reserveras för intagna med&lt;br&gt;lång kvarstående verkställighetstid, eftersom en sammanblandning av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa med korttidsdömda är ägnat att medföra vissa olägenheter. En&lt;br&gt;annan omständighet som skall beaktas vid anstaltsplaceringen är&lt;br&gt;brottslighetens art. Återiällsbenägenheten är generellt sett olika vid&lt;br&gt;olika slags brottslighet. När det gäller dömda som gjort sig skyldiga till&lt;br&gt;allvarlig vålds- eller sexualbrottslighet bör också brottsoffrets trygghet&lt;br&gt;vägas in i bedömningen av behovet av säkerhetsåtgärder. För den som&lt;br&gt;tidigare avtjänat fängelsestraff är det vidare uppenbart att valet mellan&lt;br&gt;sluten och öppen anstalt i mycket blir beroende av hur den tidigare&lt;br&gt;verkställigheten förlöpt. Som ett särskilt skäl för placering i sluten&lt;br&gt;anstalt har också angetts den intagnes missbruk av narkotika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Valet mellan sluten eller öppen anstalt är som tidigare sagts i&lt;br&gt;huvudsak beroende av en bedömning av vad säkerheten kräver. En&lt;br&gt;placering i sluten anstalt måste dock i enskilda fall kunna förekomma&lt;br&gt;utan att säkerhetsskäl kan åberopas. I den mån särskilda utbildnings-&lt;br&gt;eller behandlingsresurser knyts till en viss sluten anstalt bör intagna som&lt;br&gt;har behov av och efterfrågar sådan utbildning eller behandling kunna&lt;br&gt;hänföras till den anstalten oberoende av om den slutna verkstäl-&lt;br&gt;lighetsformen är påkallad av säkerhetsskäl eller ej. Den som medgetts&lt;br&gt;frigång för arbete, utbildning eller annat bör, om det i övrigt är&lt;br&gt;lämpligt, kunna placeras i en sluten anstalt, om denna är mest närbelä-&lt;br&gt;gen den ort där frigångsverksamheten skall äga rum. För en intagen&lt;br&gt;som på egen begäran medgetts verkställighet utan gemenskap med andra&lt;br&gt;intagna finns inte något alternativ till sluten anstalt. Slutligen går det&lt;br&gt;inte att komma ifrån att ett ändamålsenligt utnyttjande av kriminalvår-&lt;br&gt;dens resurser ibland förutsätter att intagna som i och för sig är ägnade&lt;br&gt;för verkställighet i öppen anstalt tillfälligtvis placeras i sluten anstalt.&lt;br&gt;Som framgår av det följande föreslås i vissa hänseenden olika regler för&lt;br&gt;slutna och öppna anstalter om kontroll- och säkerhetsåtgärder samt om&lt;br&gt;friförmåner. De strängare regler som är avsedda att gälla för de slutna&lt;br&gt;anstalterna bör, i den mån det är möjligt, inte tillämpas i fråga om&lt;br&gt;sådana intagna som placerats i sluten anstalt utan att säkerhetsskäl före-&lt;br&gt;legat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller fördelningen av de intagna mellan anstalter av samma&lt;br&gt;slag redovisas i lagförslaget två sidoordnade principer. Den först&lt;br&gt;nämnda innebär att en intagen som har behov av utbildning eller&lt;br&gt;behandling som anordnas vid viss anstalt skall placeras i denna, om det&lt;br&gt;är lämpligt. Den särskilda kompetens som utvecklats vid vissa anstalter&lt;br&gt;skall sålunda tas till vara. En ytterligare specialisering av anstalterna&lt;br&gt;kan såsom tidigare anförts vara av värde. För det andra bör emellertid&lt;br&gt;fortfarande närhetsprincipen äga viss betydelse med avseende på valet&lt;br&gt;av anstalt. Detta kommer till uttryck genom att det föreskrivs att den&lt;br&gt;placering skall eftersträvas som är bäst ägnad att främja en ändamåls-&lt;br&gt;enlig planering av frigivningen. I allmänhet innebär detta att en place-&lt;br&gt;ring i närheten av hemorten framstår som fördelaktigast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller särskilda bestämmelser om anstaltsplaceringen&lt;br&gt;av ungdomar och kvinnor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ungdomar föreskrivs nu i 8 § KvaL att den som inte&lt;br&gt;fyllt 21 år skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, hållas åtskild&lt;br&gt;från sådana intagna som kan inverka menligt på hans anpassning i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhället. Den av oss föreslagna bestämmelsen att den som inte fyllt 21&lt;br&gt;år skall, om inte särskilda skäl föranleder annat, placeras i en anstalt&lt;br&gt;som företrädesvis är avsedd för yngre intagna torde i allt väsentligt ha&lt;br&gt;samma innebörd. Vi förutsätter att någon eller några anstalter inom var&lt;br&gt;region reserveras för ett yngre klientel - intagna upp till ca 25 år.&lt;br&gt;Bestämmelsen är avsedd att i förekommande fall äga tillämpning också&lt;br&gt;på ungdomar som inte fyllt 18 år. Vi ansluter oss sålunda inte till den&lt;br&gt;tolkning av FN:s barnkonvention som gjorts i Danmark och som lett till&lt;br&gt;att intagna under 18 år verkställer straffet på en särskild avdelning vid&lt;br&gt;vilken all kontakt med intagna över 18 år är utesluten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns för närvarande endast två anstalter som är avsedda enbart&lt;br&gt;för kvinnor - Hinseberg och Färingsö. Kvinnliga intagna placeras i&lt;br&gt;övrigt på särskilda avdelningar vid vissa anstalter som också är avsedda&lt;br&gt;för män. Vid dessa anstalter förekommer gemensamhet mellan manliga&lt;br&gt;och kvinnliga intagna under arbetstid och bevakad fritid. Vi har genom&lt;br&gt;våra anstaltsbesök fått den uppfattningen att renodlade kvinnoanstalter&lt;br&gt;av olika skäl är klart att föredra. Kvinnorna utgör emellertid en i&lt;br&gt;förhållande till männen mycket liten klientelgrupp. Inom denna finns&lt;br&gt;samma behov av differentiering med avseende på säkerhetsåtgärder och&lt;br&gt;behandlingsinsatser som när det gäller männen. Detta innebär att en&lt;br&gt;koncentration av kvinnorna till rena kvinnoanstalter skulle åsidosätta&lt;br&gt;såväl närhetsprincipen som ambitionen att finna ”rätt” placering med&lt;br&gt;hänsyn till förekommande utbildnings- eller behandlingsbehov. Nuva-&lt;br&gt;rande ordning måste därför i huvudsak bibehållas. Vi föreslår emellertid&lt;br&gt;att det i lagen skall föreskrivas dels att kvinna företrädesvis skall&lt;br&gt;placeras i en anstalt som är avsedd för kvinnor, dels att en kvinna bara&lt;br&gt;efter att ha gått med på det skall kunna placeras i en anstalt där&lt;br&gt;gemensamhet med manliga intagna förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I KvaL finns regler om särbehandling av långtidsdömda som begått&lt;br&gt;brott av särskilt samhällsfarlig natur. Den grundläggande bestämmelsen&lt;br&gt;finns i 7 § tredje stycket. Enligt denna bestämmelse skall en intagen&lt;br&gt;som säkerhetsklassificerats verkställa straffet i en sluten anstalt. Andra&lt;br&gt;bestämmelser i KvaL anger att anstaltsplaceringen skall avse en riks-&lt;br&gt;anstalt, företrädesvis en anstalt som är särskilt lämpad att tillgodose&lt;br&gt;kraven på hög säkerhet, samt att intagna som avses i 7 § tredje stycket&lt;br&gt;inte får medges vistelse utanför anstalten i annan form än som särskild&lt;br&gt;permission med bevakning. Beslut om säkerhetsklassificering meddelas&lt;br&gt;av Kriminalvårdsstyrelsen. Beslutet skall omprövas av styrelsen när det&lt;br&gt;finns anledning till det, dock alltid inom sex månader från föregående&lt;br&gt;prövning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har i första hand haft anledning ta ställning till om det finns behov&lt;br&gt;av en säkerhetsklassificering i enlighet med gällande ordning. Med hän-&lt;br&gt;syn till kriminalvårdens ansvar att för vart enskilt fall anordna verkstäl-&lt;br&gt;ligheten med beaktande av kravet på samhällsskydd och så att ordning&lt;br&gt;och säkerhet vid anstalterna kan upprätthållas får det förutsättas att det&lt;br&gt;alldeles oberoende av en på förhand gjord formell säkerhets-&lt;br&gt;klassificering inte skulle ha kommit i fråga att placera de intagna som&lt;br&gt;det här gäller i annat än slutna anstalter med hög säkerhet eller att&lt;br&gt;medge dem ffiförmåner. En fördel med klassificeringen är emellertid att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den intagne genom denna får ett klart förhandsbesked om att han inte&lt;br&gt;kan påräkna en lindrigare anstaltsplacering eller friförmåner förrän en&lt;br&gt;längre tid av verkställigheten förflutit. Klassificeringen är härjämte av&lt;br&gt;betydelse för allmänhetens förtroende för kriminalvårdens verksamhet.&lt;br&gt;Den kan uppfattas som ett åtagande från kriminalvårdens sida att fasta&lt;br&gt;särskilt avseende vid kravet på samhällsskydd när det gäller intagna som&lt;br&gt;gjort sig skyldiga till allvarlig brottslighet av samhällsfarlig art. Viktigt&lt;br&gt;i det hänseendet är att den delegation av beslutanderätten i fråga om&lt;br&gt;anstaltsplacering och friförmåner till myndigheter på lokal nivå som&lt;br&gt;gäller beträffande intagna i allmänhet inte avser dem som säker-&lt;br&gt;hetsklassificerats. Vi anser att det finns skäl att bibehålla en säkerhets-&lt;br&gt;klassificering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som riktats mot gällande ordning för säkerhetsklassificering&lt;br&gt;har framför allt gällt beslutsordningen. Kritiken har främst kommit från&lt;br&gt;intagna eller företrädare för dessa. Man har menat att det innebär en&lt;br&gt;dubbelbestraffning att kriminalvårdsstyrelsen på i huvudsak samma&lt;br&gt;underlag som legat till grund för rättens straffbestämning beslutar om en&lt;br&gt;långtgående särbehandling samt att det med hänsyn till rättssäkerheten&lt;br&gt;inte är acceptabelt att frågan avgörs i annat än domstolsmässiga former.&lt;br&gt;Vi har för avsikt att ta upp denna fråga i slutbetänkandet i anslutning till&lt;br&gt;andra frågor om besluts- och besvärsförfärandet i kriminalvårdsfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De rekvisit för säkerhetsklassificeringen som vi föreslår anknyter i allt&lt;br&gt;väsentligt till vad som nu gäller enligt 7 § tredje stycket KvaL. Kravet&lt;br&gt;på en viss lägsta strafftid har dock för all slags brottslighet bestämts till&lt;br&gt;fyra år. Med hänsyn till att det i praxis sällan förekommit att någon&lt;br&gt;med kortare strafftid klassificerats har vi inte ansett det nödvändigt att&lt;br&gt;bibehålla en särbestämmelse för personer som dömts för grov&lt;br&gt;narkotikabrottslighet. Att sådan brottslighet i allmänhet är att bedöma&lt;br&gt;som brottslighet av särskilt samhällsfarlig art torde stå klart utan att det&lt;br&gt;nämns särskilt i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av säkerhetsklassificeringen skall enligt vårt förslag vara&lt;br&gt;densamma som nu. Intagning skall ske till en sluten anstalt. Att&lt;br&gt;placeringen företrädesvis skall avse en anstalt som uppfyller högt ställda&lt;br&gt;krav på säkerheten är självklart. Permission och andra friförmåner -&lt;br&gt;förutom särskild permission under bevakning - får inte medges den som&lt;br&gt;säkerhetsklassificerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett särskilt avsnitt av betänkandet tar vi upp frågor om narkotika&lt;br&gt;inom kriminalvården i anstalt. Som framgår av klientelundersökningen&lt;br&gt;är andelen missbrukare hög bland de intagna. De problem som detta för&lt;br&gt;med sig sätter i mycket stor utsträckning sin prägel på kriminalvårdens&lt;br&gt;verksamhet. Denna har i detta sammanhang två skilda inriktningar. Den&lt;br&gt;ena innefattar ambitionen att hålla kriminalvårdsanstaltema fria från&lt;br&gt;narkotika, medan den andra syftar till att på bästa sätt hjälpa de intagna&lt;br&gt;att komma ifrån sin missbruk. Redan den omständigheten att all&lt;br&gt;befattning med narkotika utgör brott gör det självklart att narkotika inte&lt;br&gt;skall få förekomma i anstalterna. Härtill kommer att ett inflöde av&lt;br&gt;narkotika till anstalterna är ägnat att störa ordningen och säkerheten i&lt;br&gt;anstalterna. Som ett led i kriminalvårdens rehabiliterande och allmänt&lt;br&gt;brottsförebyggande uppgift sker ett aktivt påverkansarbete från anstalts-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personalen, genom erbjudanden om behandlingsinsatser vid vissa an- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;stalter samt genom förmedling av stöd- och behandlingsinsatser utanför Bilaga 1&lt;br&gt;kriminalvården. Ett inflöde av narkotika är ägnat att motverka detta&lt;br&gt;påverkans- och behandlingsarbete. När det gäller målsättningen att hålla&lt;br&gt;anstalterna fria från narkotika är framför allt de kontrollåtgärder av&lt;br&gt;olika slag som står till buds av betydelse. Av största vikt är också&lt;br&gt;fördelningen av de intagna mellan olika anstalter med hänsyn till deras&lt;br&gt;missbruksförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag redovisas i de avsnitt som behandlar olika delar av verk-&lt;br&gt;samheten. Sammanfattningsvis kan emellertid sägas att narkotikaproble-&lt;br&gt;men ligger bakom alla förslag som innefattar möjligheter till skärpta&lt;br&gt;kontrollåtgärder eller större restriktivitet i fråga om friförmåner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av narkotikasituationen föreslår vi i avsnittet om in-&lt;br&gt;tagnas kontakt med yttervärlden en skärpning när det gäller reglerna om&lt;br&gt;brevgranskning vid slutna anstalter. I samma avsnitt behandlas reglerna&lt;br&gt;om besök till de intagna. Den införsel av narkotika som förekommer&lt;br&gt;sker i stor utsträckning i samband med besöken. Därför föreslår vi en&lt;br&gt;skärpning såtillvida att kontrollerade besök skall få förekomma i större&lt;br&gt;omfattning än enligt nuvarande regler. Vid de slutna anstalter där&lt;br&gt;narkotikaproblemen är särskilt allvarliga bör som huvudregel gälla att&lt;br&gt;besök endast får tas emot under kontroll av anstaltspersonal eller på sätt&lt;br&gt;som omöjliggör fysisk kontakt mellan den intagne och den som besöker&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Problemen med narkotika ligger till en del bakom också de förslag&lt;br&gt;som redovjsas i avsnittet om vistelser utom anstalt. Förslagen har emel-&lt;br&gt;lertid också andra grunder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 32 § första stycket KvaL kan korttidspermission i form av s.k.&lt;br&gt;regelbunden permission beviljas, om det inte föreligger påtaglig fora för&lt;br&gt;fortsatt brottslighet eller avsevärd fåra för annat missbruk. Lagtexten&lt;br&gt;ger uttryck för en stark restriktivitet när det gäller förutsättningarna för&lt;br&gt;att av säkerhetsskäl vägra permissioner. Sådan restriktivitet förekommer&lt;br&gt;inte i tillämpningen. Vi föreslår att lagen anpassas efter den skärpta&lt;br&gt;praxis som numera förekommer i detta hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår också - i syfte att motverka permissionsmissbruk och för&lt;br&gt;att främja en ändamålsenlig användning av permissionsinstitutet - bättre&lt;br&gt;planering av permissionstillfällena samt ställer krav på att varje enskild&lt;br&gt;permission skall ha en uttalad och godtagbar ändamålsbestämning. Även&lt;br&gt;om nuvarande föreskrifter om kvalifikationstider och permissions-&lt;br&gt;frekvens enligt vår mening i allt väsentligt kan bibehållas som riktlinjer&lt;br&gt;för att åstadkomma enhetlighet i bedömningen, torde vårt förslag om&lt;br&gt;bättre planering komma att medföra att permission inte beviljas med&lt;br&gt;samma regelbundenhet som hittills. Vi föreslår därför att benämningen&lt;br&gt;”regelbunden permission” byts till ”normalpermission”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av stor betydelse för kriminalvårdens rehabiliterande verksamhet är&lt;br&gt;möjligheten att med stöd av 34 § KvaL lämna medgivande till att en&lt;br&gt;vistelse på behandlingshem eller annan vårdinrättning utanför kriminal-&lt;br&gt;vården får tillgodoräknas som straffverkställighet. Institutet har hittills&lt;br&gt;inte haft någon särskild benämning utan vanligen kallats ”34 §-place-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring”. Vi anser att institutet bör bibehållas och föreslår att det skall&lt;br&gt;benämnas ”behandlingsplacering utom anstalt” (49 § lagförslaget).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår inte någon ändring när det gäller förutsättningarna för att&lt;br&gt;bevilja behandlingsplacering. Dock hänvisar vi till 4 § lagförslaget och&lt;br&gt;de däri föreslagna allmänna föreskrifterna om att dels verkställigheten&lt;br&gt;skall utformas så att straffets ändamål beaktas, dels särskild upp-&lt;br&gt;märksamhet skall ägnas åt förberedelse av den intagnes frigivning under&lt;br&gt;den senare hälften av verkställigheten i anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem med behandlingsplaceringama är att en förhållandevis&lt;br&gt;stor andel av dem bryts i förtid. När behandlingstiden sträcker sig förbi&lt;br&gt;tidpunkten för den villkorliga frigivningen är antalet avbrutna behand-&lt;br&gt;lingar större än antalet fullföljda. För att motverka avbrott vid&lt;br&gt;tidpunkten för villkorlig frigivning och för att bättre säkerställa att&lt;br&gt;förmånen av behandlingsplacering reserveras för intagna som verkligen&lt;br&gt;är motiverade för behandlingen föreslår vi att föreskrift som avses i&lt;br&gt;26 kap 15 § brottsbalken skall få meddelas i anslutning till att medgi-&lt;br&gt;vandet till behandlingsplacering lämnas. När den avsedda behand-&lt;br&gt;lingstiden sträcker sig längre än till tidpunkten för den villkorliga&lt;br&gt;frigivningen föreligger ytterligare ett problem som ibland varit till&lt;br&gt;allvarlig olägenhet för tillämpningen. Problemet hänger samman med att&lt;br&gt;kostnadsansvaret för den behandling som är avsedd att äga rum efter&lt;br&gt;frigivningen ligger inte på kriminalvården utan på den kommunala&lt;br&gt;socialtjänsten. Av skäl som närmare anges i det ifrågavarande avsnittet&lt;br&gt;av betänkandet föreslår vi att detta kostnadsansvar skall övergå till&lt;br&gt;kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samma avsnitt behandlar vi också frigångsinstitutet. Därvid hänvisar&lt;br&gt;vi till den allmänna bestämmelsen i 4 § lagförslaget. Att ändamålet med&lt;br&gt;straffbestämningen skall beaktas bör hindra en sådan extensiv&lt;br&gt;tillämpning av frigångsinstitutet som någon gång förekommit och då&lt;br&gt;utsatts för allvarlig kritik. Vidare markeras (51 § lagförslaget) att det&lt;br&gt;skall föreligga ett behov av särskilda stödåtgärder hos den intagne för&lt;br&gt;att frigång skall beviljas. En tillämpning av frigångsinstitutet enligt de&lt;br&gt;förslagna reglerna är enligt vår uppfattning väl förenlig med&lt;br&gt;fängelsestraffets ändamål. När frigång utgör en förutsättning för att&lt;br&gt;åstadkomma acceptabla frigivningsförhållanden eller motverka bestående&lt;br&gt;skadliga effekter av straffet och hinder mot frigång inte möter med&lt;br&gt;hänsyn till kravet på samhällsskydd, skulle det tvärtom strida mot&lt;br&gt;straffbestämningens ändamål att avstå från tillämpningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår ingen lagändring när det gäller förutsättningarna för in-&lt;br&gt;tagna att delta i fritidsverksamhet utom anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbete och utbildning m.m. vid anstalterna behandlas i ett särskilt&lt;br&gt;avsnitt. Vi föreslår att nuvarande bestämmelser om sysselsättningsplikt&lt;br&gt;står fäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att försvåra införseln av narkotika till anstalterna samt narkoti-&lt;br&gt;kahandel mellan de intagna under anstaltsvistelsen föreslår vi skärpta&lt;br&gt;bestämmelser när det gäller intagnas rätt att i anstalten inneha kontanter&lt;br&gt;samt andra personliga tillhörigheter än kontanter. Vi menar härvid att&lt;br&gt;intagna i sluma anstalter inte skall behöva ha någon tillgång alls till&lt;br&gt;kontanter, om kriminalvården - såsom vi förespråkar - låter utfärda be-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;talkort som kan användas vid kioskinköp och för liknande ändamål. För&lt;br&gt;att hindra att annan valuta än kontanter kommer till användning vid&lt;br&gt;narkotikatransaktioner mellan de intagna föreslår vi att dels de intagnas&lt;br&gt;rätt till innehav i anstalten av personliga tillhörigheter skall begränsas&lt;br&gt;till föremål av mindre värde, dels att överlåtelser av sådana föremål till&lt;br&gt;andra intagna skall vara otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnittet om kontrollåtgärder mot intagna redovisar vi följande&lt;br&gt;förslag till lagändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår en bestämmelse som medger kriminalvården rätten att&lt;br&gt;genom husrannsakan underkasta den intagnes bostadsrum i anstalten&lt;br&gt;samt väskor och andra förvaringsanordningar kontroll. Kriminalvården&lt;br&gt;har hittills - mot bakgrund av uttalanden i lagförarbeten - ansett sig ha&lt;br&gt;sådan rätt utan särskilt lagstöd. Vi menar emellertid att regerings-&lt;br&gt;formens bestämmelser om mänskliga fri- och rättigheter torde förutsätta&lt;br&gt;att frågan lagregleras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller bestämmelserna om skyddsvisitation och annan kropps-&lt;br&gt;visitation föreslår vi ingen ändring i sak. Vi förespråkar emellertid en&lt;br&gt;förenkling av lagregleringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De kontrollåtgärder som i praktiken har störst betydelse för kampen&lt;br&gt;mot narkotika i anstalterna är urinprovstagning och andra former av&lt;br&gt;kroppsbesiktning. Vi anser att den nuvarande lagstiftningen i och för sig&lt;br&gt;ger kriminalvården tillräckliga möjligheter att tillgripa dessa kontroll-&lt;br&gt;åtgärder. Den av oss föreslagna ändringen när det gäller anstalts-&lt;br&gt;indelningen medför dock att den mest ingripande formen av kropps-&lt;br&gt;besiktning kommer att få användas även i sådana anstalter som nu hän-&lt;br&gt;förs till kategorin slutna lokalanstalter. Vi anför i sammanhanget också&lt;br&gt;skäl för att kriminalvården bör införskaffa en sådan urintestapparat som&lt;br&gt;medger tekniska förutsättningar för att genom urinprovstagning konsta-&lt;br&gt;tera om en person förvarar narkotika i kroppen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efter förebild i rättegångsbalken föreslår vi en regel om att pro-&lt;br&gt;portionalitetsprincipen skall beaktas vid användningen av tvångsmedel&lt;br&gt;inom kriminalvården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen som under verkställigheten i anstalt bryter mot anbefalld&lt;br&gt;ordning eller meddelade anvisningar kan enligt gällande bestämmelser&lt;br&gt;tilldelas disciplinär bestraffning i form av antingen varning eller tids-&lt;br&gt;tillägg, dvs. ett förordnande om att viss tid inte skall inräknas i&lt;br&gt;verkställigheten. Vid sidan av eller ibland i stället for den såsom&lt;br&gt;disciplinstraff betecknade sanktionen kan disciplinförseelsen medföra&lt;br&gt;andra för den intagne negativa följder. Vanligt är att kvalifikationstiden&lt;br&gt;för medgivande till permission eller annan utevistelse ändras. Det&lt;br&gt;förekommer också att den intagne utsätts för s.k. ”knalltransport”, dvs.&lt;br&gt;förflyttning till säkrare anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår att sådana åtgärder som nu kan motiveras bara av behand-&lt;br&gt;lingsskäl eller säkerhetsskäl men som i realiteten vidtas som reaktion på&lt;br&gt;en disciplinär förseelse bör ingå i ett mera differentierat disciplinärt&lt;br&gt;sanktionssytem. Det är i viss mån en fråga om rättssäkerhet att saker&lt;br&gt;och ting ges sin rätta benämning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härtill kommer ytterligare ett skäl för den av oss i detta hänseende&lt;br&gt;föreslagna ordningen. Frågan om s.k. fakultativ villkorlig frigivning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;övervägs för närvarande av Straffsystemkommittén. Det ankommer&lt;br&gt;därvid på kommittén att ta ställning till frågan i vad mån den intagnes&lt;br&gt;uppförande under verkställigheten skall få inverka på tidpunkten för den&lt;br&gt;villkorliga frigivningen. Om uppförandet skall beaktas vid prövningen&lt;br&gt;av frigivningsfrågan måste detta emellertid göras på ett sådant sätt att&lt;br&gt;det inte kan uppfattas som en dubbelbestraffning för förseelser som&lt;br&gt;redan medfört sanktioner i annan ordning. En förutsättning för ett&lt;br&gt;sådant system med fakultativ villkorlig frigivning som Straffsystemkom-&lt;br&gt;mittén sålunda skall överväga är enligt vår mening en ordning för&lt;br&gt;disciplinär bestraffning som innebär att det klart kan utredas vilka&lt;br&gt;åtgärder av disciplinär natur som vidtagits mot den intagne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning kan disciplinära sanktioner tillämpas bara i&lt;br&gt;fråga om förseelser som begåtts under vistelsen i anstalt. Permissions-&lt;br&gt;missbruk o.dyl. kan inte bestraffas disciplinärt, men föranleder regel-&lt;br&gt;mässigt att kvalifikationstiden för ny permission påverkas till den&lt;br&gt;intagnes nackdel. Med vår inställning att åtgärder som vidtas av i&lt;br&gt;realiteten disciplinära skäl skall ges sin rätta benämning följer att vi vill&lt;br&gt;att disciplinsystemet skall äga tillämpning också i fråga om förseelser&lt;br&gt;som begåtts i samband med permission eller annan medgiven ute-&lt;br&gt;vistelse. Överväganden om en ordning med fakultativ villkorlig ffi-&lt;br&gt;givning spelar också i det här sammanhanget en roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått av det anförda föreslår vi att beslut om ändrad&lt;br&gt;kvalifikationstid för permission eller annan utevistelse samt om&lt;br&gt;föi flyttning av disciplinära skäl till säkrare anstalt eller avdelning&lt;br&gt;formellt skall anses som disciplinära sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det disciplinära sanktionssystemet redovisar vi i övrigt&lt;br&gt;följande överväganden och förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En rimlig reaktion på inte alltför allvarliga förseelser av förstagångs-&lt;br&gt;natur är att varning meddelas. Varning bör sålunda stå kvar som sank-&lt;br&gt;tionsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Viss kritik har riktats mot tidstillägget som sanktionsform. Det har&lt;br&gt;ansetts som en verkningslös sanktion mot dömda med lång kvarstående&lt;br&gt;verkställighetstid. När det gäller intagna med så korta straff att&lt;br&gt;villkorlig frigivning inte kommer i fråga har det vidare hävdats att&lt;br&gt;tidstillägget, vilket beslutas inte av domstol utan av myndighet inom&lt;br&gt;kriminalvården, strider mot åtaganden i internationella konventioner.&lt;br&gt;Vår uppfattning är att tidstillägget fortfarande får betraktas som ett&lt;br&gt;lämpligt disciplinärt sanktionsmedel när det gäller intagna med en så&lt;br&gt;kort återstående strafftid att det föreligger en tydlig koppling mellan&lt;br&gt;förseelsen och disciplinbeslutets effekt. Tidstillägget bör sålunda&lt;br&gt;behållas, dock med den med hänsyn till konventionsåtagandena gjorda&lt;br&gt;begränsningen att tillägget i det enskilda fallet inte får medföra att den&lt;br&gt;intagne är berövad friheten under längre tid än som följer av det av&lt;br&gt;domstol utmätta straffet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kritik som nu anförts mot användningen av tidstillägg när det&lt;br&gt;gäller intagna med lång kvarstående strafftid har vi funnit berättigad.&lt;br&gt;Det föreligger därför behov av ytterligare sanktionsmedel. Som sådana&lt;br&gt;föreslår vi avdrag på den ersättning som utgår till intagen för deltagande&lt;br&gt;i anvisad verksamhet - arbete eller studier - samt ensamvistelse i den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intagnes bostadsrum. När det gäller den först nämnda sanktionsformen Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;hänvisar vi till att löneavdrag förekommer som disciplinåtgärd i åt- Bilaga 1&lt;br&gt;skilliga sammanhang. Förslag om isolering som disciplinär sanktion har&lt;br&gt;framförts tidigare och då avvisats. Vårt förslag skiljer sig på så vis från&lt;br&gt;det tidigare att vi menar att enrumsvistelsen skall verkställas i den&lt;br&gt;intagnes bostadsrum. Därmed minskas den risk för skadeverkningar som&lt;br&gt;anförts som skäl mot det tidigare förslaget. Farhågorna om skade-&lt;br&gt;verkningar anser vi f.ö. något överdrivna med hänsyn till att flertalet av&lt;br&gt;de intagna som kan tänkas drabbade av sanktionen har åtskillig&lt;br&gt;erfarenhet av enrumsvistelse under avsevärt svårare förhållanden i sam-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;band med anhållande och häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innefattar det av oss föreslagna differentierade&lt;br&gt;sanktionssystemet följande sanktionsformer: Varning, tidstillägg, löne-&lt;br&gt;avdrag, förbud mot vistelse utom anstalt, förflyttning till annan avdel-&lt;br&gt;ning eller anstalt samt ensamvistelse i den intagnes bostadsrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Remissinstanserna - Verkställighet av fängelsestraff Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;(SOU 1993:76) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Riksdagens&lt;br&gt;ombudsmän (JO), Justitiekanslem (JK), Domstolsverket, Svea hovrätt,&lt;br&gt;Norrköpings tingsrätt, Göteborgs tingsrätt, Luleå tingsrätt, Kam-&lt;br&gt;marrätten i Jönköping, Länsrätten i Södermanlands län, Riksåklagaren,&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen, Kriminalvårdsstyrelsen, Kriminalvårdsnämnden,&lt;br&gt;Stockholms andra övervakningsnämnd, Övervakningsnämnden i&lt;br&gt;Borlänge, Brottsförebyggande rådet (BRÅ), Straffsystemkommittén&lt;br&gt;(Ju 1992:06), Socialstyrelsen, Rättsmedicinalverket, Statens institutions-&lt;br&gt;styrelse, Jämställdhetsombudsmannen, Barnombudsmannen, Social-&lt;br&gt;tjänstkommittén (S 1991:07), Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala&lt;br&gt;universitet, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Malmö&lt;br&gt;kommun, Örebro stad, Landsorganisationen i Sverige (LO), Tjänste-&lt;br&gt;männens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen SACO/SR,&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Domareförbund, Föreningen&lt;br&gt;Sveriges polischefer, Akademikerförbundet SSR, Föreningen Styresmän&lt;br&gt;och Assistenter m.fl. vid Kriminalvårdsanstaltema (SAK), Föreningen&lt;br&gt;Sveriges Frivårdstjänstemän, Svenska Fångvårdssällskapet, Riksför-&lt;br&gt;bundet Frivilliga Samhällsarbetare (RFS), Svenska Röda korset,&lt;br&gt;Svenska kyrkans centralstyrelse, Sveriges Frikyrkosamråd, Brottsoffer-&lt;br&gt;jourernas Riksförbund (BOJ), Riksorganisationen för Kvinnojourer i&lt;br&gt;Sverige (ROKS) och Svenska Skyddsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ombudsmannen mot etnisk diskriminering, Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska kommunförbundet och Svenska Arbetsgivarföreningen (SAF)&lt;br&gt;har avstått från att yttra sig över betänkandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har bifogat yttranden från överåklagarna vid åklagar-&lt;br&gt;myndigheten i Göteborg och vid regionåklagarmyndighetema i Kalmar,&lt;br&gt;Vänersborg och Gävle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har bifogat yttrande från samtliga region-&lt;br&gt;myndigheter. Kriminalvårdsstyrelsen har även hållt en hearing med rep-&lt;br&gt;resentanter från olika regionala och lokala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Malmö kommun har har som svar i ärendet hänvisat till yttrande från&lt;br&gt;kommunstyrelsens socialutskott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Landsorganisationen i Sverige har som yttrande över remissen över-&lt;br&gt;lämnat yttrande från Statsanställdas förbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Centralorganisationen SACO/SR har som svar överlämnat yttrande&lt;br&gt;från Sveriges psykologförbund samt hänvisat till yttrandet från Akade-&lt;br&gt;mikerförbundet SSR. Sveriges psykologförbund har i sin tur åberopat&lt;br&gt;ett yttrande från leg psykolog Stefan Andersson, ordförande i Sveriges&lt;br&gt;Kriminalvårdspsykologers förening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I yttrandet från Sveriges Frikyrkosamråd deltar även Sveriges kristna&lt;br&gt;råd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:124&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken att 28 kap. 13 §&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande kroppsvisitation och kroppsbesiktning skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla vad i 3 a, 4, 8 och 9 §§ är föreskrivet om husrannsakan. Är&lt;br&gt;fora i dröjsmål, får kroppsvisitation och kroppsbesiktning beslutas av&lt;br&gt;polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera vä-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sentlig omfattning, skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus och i avskilt rum.&lt;br&gt;\krkställes den av annan än&lt;br&gt;läkare, skall såvitt möjligt ett av&lt;br&gt;förrättningsmannen anmodat tro-&lt;br&gt;värdigt vittne närvara. Blodprov&lt;br&gt;må ej tagas av annan än läkare&lt;br&gt;eller legitimerad sjuksköterska.&lt;br&gt;Annan mera ingående under-&lt;br&gt;sökning må utföras endast av&lt;br&gt;läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av annan&lt;br&gt;än kvinna, läkare eller legitimerad&lt;br&gt;sjuksköterska. Kroppsvisitation&lt;br&gt;som enbart innebär att föremål&lt;br&gt;som en kvinna har med sig under-&lt;br&gt;söks och kroppsbesiktning som&lt;br&gt;enbart innebär blodprovstagning&lt;br&gt;får dock verkställas och bevittnas&lt;br&gt;av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förrättning, som är av mera vä-&lt;br&gt;sentlig omfattning, skall verk-&lt;br&gt;ställas inomhus och i avskilt rum.&lt;br&gt;Mrkställs den av någon annan än&lt;br&gt;en läkare, skall såvitt möjligt ett&lt;br&gt;av förrättningsmannen anmodat&lt;br&gt;trovärdigt vittne närvara. Blod-&lt;br&gt;prov får inte tas av någon annan&lt;br&gt;än en läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska. Annan mera ingående&lt;br&gt;undersökning får utföras endast av&lt;br&gt;läkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning av en kvinna får inte&lt;br&gt;verkställas eller bevittnas av&lt;br&gt;någon annan än en kvinna, läkare&lt;br&gt;eller legitimerad sjuksköterska.&lt;br&gt;Kroppsvisitation som enbart inne-&lt;br&gt;bär att föremål som en kvinna har&lt;br&gt;med sig undersöks och kropps-&lt;br&gt;besiktning som enbart innebär att&lt;br&gt;blodprov eller alkoholutandnings-&lt;br&gt;prov tas får dock verkställas och&lt;br&gt;bevittnas av en man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1408.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till lag om ändring i lagen (1974:203) om&lt;br&gt;kriminalvård i anstalt&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fraga om lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 6 § skall upphävas,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3, 7, 11, 26, 29, 42 och 52 a-d §§ skall ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas två&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsanstalt är riksan-&lt;br&gt;stalt eller lokalanstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksanstalt, lokalanstalt eller av-&lt;br&gt;delning av anstalt är öppen eller&lt;br&gt;sluten. För placering av sådana&lt;br&gt;intagna som avses i 20 a § kan&lt;br&gt;sluten avdelning inrättas som spe-&lt;br&gt;cialavdelning med särskild över-&lt;br&gt;vakning och begränsad gemen-&lt;br&gt;samhet mellan de intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet, som&lt;br&gt;regeringen bestämmer, förordnar&lt;br&gt;vilka anstalter som är riksanstalter&lt;br&gt;eller lokalanstalter, vilka anstalter&lt;br&gt;eller anstaltsavdelningar som är&lt;br&gt;öppna eller slutna och vilka slutna&lt;br&gt;avdelningar som är specialavdel-&lt;br&gt;ningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om öppen&lt;br&gt;eller sluten anstalt gäller även&lt;br&gt;öppen eller sluten avdelning av&lt;br&gt;anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna&lt;br&gt;mellan öppna och slutna anstalter&lt;br&gt;iakttages följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen bör placeras i öppen&lt;br&gt;anstalt, om icke annan placering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nya paragrafer, 7 a § och 64 §, av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En kriminalvårdsanstalt eller en&lt;br&gt;avdelning av en anstalt är med&lt;br&gt;hänsyn till graden av säkerhet&lt;br&gt;öppen eller sluten. För placering&lt;br&gt;av sådana intagna som avses i&lt;br&gt;20 a § kan en sluten avdelning in-&lt;br&gt;rättas som specialavdelning med&lt;br&gt;särskild övervakning och be-&lt;br&gt;gränsad gemensamhet mellan de&lt;br&gt;intagna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet,&lt;br&gt;som regeringen bestämmer, beslu-&lt;br&gt;tar vilka anstalter eller anstalts-&lt;br&gt;avdelningar som är öppna eller&lt;br&gt;slutna och vilka slutna avdelningar&lt;br&gt;som är specialavdelningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad i denna lag sägs om en&lt;br&gt;öppen eller en sluten anstalt gäller&lt;br&gt;även en öppen eller en sluten&lt;br&gt;avdelning av en anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelning av de intagna&lt;br&gt;mellan öppna och slutna anstalter&lt;br&gt;skall följande iakttas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen bör placeras i en&lt;br&gt;öppen anstalt, om inte placering i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1980:930&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:622.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är påkallad med hänsyn till säker-&lt;br&gt;hetsskäl eller med hänsyn till att&lt;br&gt;möjlighet bör beredas honom till&lt;br&gt;sådant arbete eller sådan under-&lt;br&gt;visning, utbildning eller särskild&lt;br&gt;behandling som icke lämpligen&lt;br&gt;kan anordnas i öppen anstalt. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om säkerhetsskäl&lt;br&gt;påkallar annan placering skall&lt;br&gt;bland andra omständigheter beak-&lt;br&gt;tas om fara föreligger för att den&lt;br&gt;intagne skall avvika eller allvarligt&lt;br&gt;störa ordningen genom att nyttja&lt;br&gt;eller förfara olagligt med narko-&lt;br&gt;tika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat&lt;br&gt;fall har dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år för grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller grov varusmuggling som av-&lt;br&gt;ser narkotika eller för försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller med-&lt;br&gt;verkan till brott som nu angetts&lt;br&gt;skall placeras i sluten anstalt, om&lt;br&gt;det med hänsyn till arten av hans&lt;br&gt;brottslighet eller annars kan be-&lt;br&gt;faras att han är särskilt benägen&lt;br&gt;att avvika eller fortsätta en brotts-&lt;br&gt;lig verksamhet av allvarlig karak-&lt;br&gt;tär innan verkställigheten i anstalt&lt;br&gt;har avslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om placering i&lt;br&gt;sluten anstalt skall ske med stöd&lt;br&gt;av tredje stycket skall ske så snart&lt;br&gt;verkställighet påbörjas eller annars&lt;br&gt;så snart det finns anledning till&lt;br&gt;det. Ett beslut om sådan placering&lt;br&gt;skall omprövas när det finns an-&lt;br&gt;ledning till det, dock alltid inom&lt;br&gt;sex månader från föregående pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en sluten anstalt är nödvändig av&lt;br&gt;säkerhetsskäl eller för att ge den&lt;br&gt;intagne möjlighet till sådant arbete&lt;br&gt;eller sådan undervisning, utbild-&lt;br&gt;ning eller särskild behandling som&lt;br&gt;inte lämpligen kan ordnas i en&lt;br&gt;öppen anstalt. Vid bedömningen&lt;br&gt;av om det av säkerhetsskäl är nöd-&lt;br&gt;vändigt med placering i en sluten&lt;br&gt;anstalt skall bland andra omstän-&lt;br&gt;digheter beaktas om det finns risk&lt;br&gt;för att den intagne skall avvika.&lt;br&gt;Den som kan befaras missbruka&lt;br&gt;eller på annat sätt ta befattning&lt;br&gt;med narkotika under verkställig-&lt;br&gt;heten skall företrädesvis placeras i&lt;br&gt;en sluten anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som undergår fängelse i&lt;br&gt;lägst fyra år och den som i annat&lt;br&gt;fall har dömts till fängelse i lägst&lt;br&gt;två år för grovt narkotikabrott&lt;br&gt;eller grov varusmuggling som av-&lt;br&gt;ser narkotika eller för försök,&lt;br&gt;förberedelse, stämpling eller med-&lt;br&gt;verkan till brott som nu angetts&lt;br&gt;skall placeras i en sluten anstalt,&lt;br&gt;om det med hänsyn till arten av&lt;br&gt;hans brottslighet eller annars kan&lt;br&gt;befaras att han är särskilt benägen&lt;br&gt;att avvika eller fortsätta en brotts-&lt;br&gt;lig verksamhet av allvarlig karak-&lt;br&gt;tär innan verkställigheten i anstalt&lt;br&gt;har avslutats. Placeringen skall&lt;br&gt;företrädesvis ske i en sådan anstalt&lt;br&gt;eller avdelning av anstalt som är&lt;br&gt;särskilt lämpad att tillgodose kra-&lt;br&gt;ven på hög säkerhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövning av om placering i en&lt;br&gt;sluten anstalt skall ske med stöd&lt;br&gt;av tredje stycket skall ske så snart&lt;br&gt;verkställighet påbörjas eller annars&lt;br&gt;så snart det finns anledning till&lt;br&gt;det. Ett beslut om sådan placering&lt;br&gt;skall omprövas när det finns an-&lt;br&gt;ledning till det, dock alltid inom&lt;br&gt;sex månader från föregående pröv-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid fördelningen av de intagna Bilaga 3&lt;br&gt;mellan anstalter av samma slag&lt;br&gt;skall eftersträvas en placering som&lt;br&gt;är ägnad att tillgodose den in-&lt;br&gt;tagnes behov av utbildning eller&lt;br&gt;behandling och främja en än-&lt;br&gt;damålsenlig planering av frigiv-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan den som är intagen&lt;br&gt;i lokalanstalt medges att under&lt;br&gt;arbetstid utföra arbete eller del-&lt;br&gt;taga i undervisning, utbildning&lt;br&gt;eller annan särskilt anordnad verk-&lt;br&gt;samhet utom anstalten. Vid anstalt&lt;br&gt;som nu sagts bör särskilda&lt;br&gt;åtgärder vidtagas för att främja&lt;br&gt;verksamhet av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medgivande som avses i första&lt;br&gt;stycket kan lämnas även den som&lt;br&gt;är intagen i riksanstalt, om sär-&lt;br&gt;skilda skäl föreligger. Vid som&lt;br&gt;har sagts nu gäller dock inte en&lt;br&gt;intagen som avses i 7 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att underlätta anpassningen i&lt;br&gt;samhället kan en intagen medges&lt;br&gt;att under arbetstid utföra arbete&lt;br&gt;eller delta i undervisning, ut-&lt;br&gt;bildning eller annan särskilt an-&lt;br&gt;ordnad verksamhet utanför an-&lt;br&gt;stalten. Detta gäller inte en inta-&lt;br&gt;gen som avses i 7 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brev eller andra försändelser till&lt;br&gt;eller från den som är intagen i&lt;br&gt;sluten riksanstalt skall granskas&lt;br&gt;för undersökning av om de inne-&lt;br&gt;håller något otillåtet föremål.&lt;br&gt;Finns det anledning anta att en&lt;br&gt;försändelse innehåller ett sådant&lt;br&gt;föremål, får granskning i detta&lt;br&gt;syfte ske även av en försändelse&lt;br&gt;till eller från den som är intagen i&lt;br&gt;annan anstalt, om det är påkallat&lt;br&gt;av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brev eller andra försändelser till&lt;br&gt;eller från den som är intagen i en&lt;br&gt;sluten anstalt får granskas för att&lt;br&gt;undersöka om de innehåller något&lt;br&gt;otillåtet föremål. Beträffande den&lt;br&gt;som är intagen på special-&lt;br&gt;avdelning skall en sådan gransk-&lt;br&gt;ning alltid göras. Finns det&lt;br&gt;anledning att anta att en försän-&lt;br&gt;delse innehåller ett sådant föremål&lt;br&gt;eller sker det stickprovsvis, får&lt;br&gt;granskning i detta syfte göras&lt;br&gt;även av en försändelse till eller&lt;br&gt;från den som är intagen i en&lt;br&gt;öppen anstalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:622.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1991:1133.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är intagen&lt;br&gt;på specialavdelning, skall gransk-&lt;br&gt;ningen av brev eller andra för-&lt;br&gt;sändelser även syfta till att under-&lt;br&gt;söka om de innehåller något med-&lt;br&gt;delande om planläggning av&lt;br&gt;brottslig verksamhet, avvikande&lt;br&gt;eller något annat liknande för-&lt;br&gt;färande. När det är påkallat av&lt;br&gt;säkerhetsskäl, får granskning i&lt;br&gt;detta syfte även ske stickprovsvis&lt;br&gt;beträffande intagna i allmänhet&lt;br&gt;samt, beträffande den som är in-&lt;br&gt;tagen i sluten anstalt, om det är&lt;br&gt;nödvändigt med hänsyn till hans&lt;br&gt;särskilda förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller ej&lt;br&gt;sådant brev som enligt 25 § skall&lt;br&gt;vidarebefordras utan granskning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen under utred-&lt;br&gt;ningen av ett disciplinärende hålls&lt;br&gt;avskild från andra intagna, får han&lt;br&gt;också hindras från kontakter med&lt;br&gt;andra personer genom brev i den&lt;br&gt;mån det är oundgängligen nödvän-&lt;br&gt;digt för att syftet med utredningen&lt;br&gt;inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;sup&gt;6&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;Intagen får mottaga besök i den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. Han får ej mottaga besök&lt;br&gt;som är ägnat att äventyra säker-&lt;br&gt;heten i anstalten eller som kan&lt;br&gt;motverka hans anpassning i sam-&lt;br&gt;hället eller eljest vara till skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den som är intagen&lt;br&gt;på en specialavdelning skall&lt;br&gt;granskningen av brev eller andra&lt;br&gt;försändelser även syfta till att&lt;br&gt;undersöka om de innehåller något&lt;br&gt;meddelande om planläggning av&lt;br&gt;brottslig verksamhet, avvikande&lt;br&gt;eller något annat liknande för-&lt;br&gt;farande. Granskning i detta syfte&lt;br&gt;får också göras beträffande andra&lt;br&gt;intagna, när det finns anledning&lt;br&gt;att anta att en försändelse inne-&lt;br&gt;håller ett sådant meddelande.&lt;br&gt;Beträffande den som är intagen i&lt;br&gt;en sluten anstalt får sådan gransk-&lt;br&gt;ning även göras om det finns&lt;br&gt;anledning att anta att planlägg-&lt;br&gt;ning av brottslig verksamhet,&lt;br&gt;avvikande eller något annat lik-&lt;br&gt;nande förfarande pågår vid an-&lt;br&gt;stalten eller granskningen är nöd-&lt;br&gt;vändig med hänsyn till den&lt;br&gt;intagnes särskilda förhållanden&lt;br&gt;eller sker stickprovsvis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket gäller&lt;br&gt;inte sådana brev som enligt 25 §&lt;br&gt;skall vidarebefordras utan gransk-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en intagen under utred-&lt;br&gt;ningen av ett disciplinärende hålls&lt;br&gt;avskild från andra intagna, får den&lt;br&gt;intagne också hindras från kon-&lt;br&gt;takter med andra personer genom&lt;br&gt;brev i den utsträckning det är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får ta emot besök i&lt;br&gt;den utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. En intagen får inte ta emot&lt;br&gt;besök som kan äventyra säker-&lt;br&gt;heten i anstalten eller som kan&lt;br&gt;motverka den intagnes anpassning&lt;br&gt;i samhället eller annars vara till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1410.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för honom eller annan. Om en&lt;br&gt;intagen under utredningen av ett&lt;br&gt;disciplinärende hålls avskild från&lt;br&gt;andra intagna, får han också&lt;br&gt;vägras besök i den mån det är&lt;br&gt;oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;syftet med utredningen inte skall&lt;br&gt;äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen&lt;br&gt;av om den som är intagen i sluten&lt;br&gt;riksanstalt skall i ett särskilt fall få&lt;br&gt;ta emot besök skall i förväg under-&lt;br&gt;sökas om den besökande har&lt;br&gt;dömts eller är misstänkt för all-&lt;br&gt;varlig brottslig verksamhet. I den&lt;br&gt;utsträckning det behövs och&lt;br&gt;lämpligen kan ske skall upplys-&lt;br&gt;ningar också inhämtas om hans&lt;br&gt;personliga förhållanden i övrigt.&lt;br&gt;Vid som har sagts nu gäller ej, i&lt;br&gt;den mån det är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt på grund av att den&lt;br&gt;besökande är känd eller av annat&lt;br&gt;skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till underlag för bedömningen&lt;br&gt;av om den som är intagen i annan&lt;br&gt;anstalt än sluten riksanstalt skall i&lt;br&gt;ett särskilt fall få ta emot besök&lt;br&gt;får en sådan kontroll som avses i&lt;br&gt;andra stycket göras i den mån det&lt;br&gt;är påkallat av säkerhetsskäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsteman vid anstalten skall&lt;br&gt;vara närvarande vid besök, om det&lt;br&gt;är påkallat med hänsyn till&lt;br&gt;säkerheten. Vid besök av advokat&lt;br&gt;som biträder den intagne i en&lt;br&gt;rättslig angelägenhet får tjänste-&lt;br&gt;man närvara endast om advokaten&lt;br&gt;eller den intagne begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som villkor för besök kan av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada för den intagne eller annan.&lt;br&gt;Om en intagen under utredningen&lt;br&gt;av ett disciplinärende hålls avskild&lt;br&gt;från andra intagna, får den intagne&lt;br&gt;också vägras besök i den utsträck-&lt;br&gt;ning det är oundgängligen nöd-&lt;br&gt;vändigt för att syftet med utred-&lt;br&gt;ningen inte skall äventyras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att kunna&lt;br&gt;bedöma om en intagen skall få ta&lt;br&gt;emot besök i ett särskilt fall eller&lt;br&gt;om ett besök skall vara kontrol-&lt;br&gt;lerat, skall i förväg undersökas&lt;br&gt;om den besökande har dömts eller&lt;br&gt;är misstänkt för brottslig verksam-&lt;br&gt;het. I den utsträckning det behövs&lt;br&gt;skall upplysningar också inhämtas&lt;br&gt;om den besökandes personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs med hänsyn till&lt;br&gt;säkerheten, skall en tjänsteman vid&lt;br&gt;anstalten vara närvarande vid&lt;br&gt;besöket eller detta ske under&lt;br&gt;sådana förhållanden att den in-&lt;br&gt;tagne och den besökande inte kan&lt;br&gt;överlämna föremål till varandra&lt;br&gt;(kontrollerat besök). Besök av en&lt;br&gt;advokat som biträder den intagne i&lt;br&gt;en rättslig angelägenhet skall vara&lt;br&gt;kontrollerat bara om advokaten&lt;br&gt;eller den intagne begär det.&lt;br&gt;säkerhetsskäl föreskrivas att den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;besökande underkastar sig kroppsvisitation eller ytlig kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transport av intagen skall&lt;br&gt;såvitt möjligt tillses att han ej&lt;br&gt;utsattes för obehörigas uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid transport av en intagen skall&lt;br&gt;såvitt möjligt ses till att han inte&lt;br&gt;utsätts för obehörigas uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt av säker-&lt;br&gt;hetsskäl, får den intagne vid&lt;br&gt;transport eller annars under vis-&lt;br&gt;telse utom anstalten beläggas med&lt;br&gt;fängsel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan befaras att transport medför skada för den intagnes hälsa, skall&lt;br&gt;läkares medgivande till transporten inhämtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är nödvändigt av säker-&lt;br&gt;hetsskäl, får den intagne beläggas&lt;br&gt;med fängsel vid förflyttning inom&lt;br&gt;anstalten samt vid transport eller&lt;br&gt;annan vistelse utanför anstalten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 a §'&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall den som intages i&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt vid ankomsten&lt;br&gt;till anstalten kroppsvisiteras för&lt;br&gt;eftersökande av föremål som han&lt;br&gt;enligt vad som följer av denna lag&lt;br&gt;ej får inneha.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt får en intagen kropps-&lt;br&gt;visiteras för eftersökande av före-&lt;br&gt;mål som nyss sagts när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;anledning förekommer att&lt;br&gt;sådant föremål skall anträffas på&lt;br&gt;honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;det sker stickprovsvis eller&lt;br&gt;också i anslutning till större under-&lt;br&gt;sökning som av säkerhetsskäl görs&lt;br&gt;av utrymmen inom anstalten och&lt;br&gt;den intagne har eller har haft&lt;br&gt;särskild anknytning till utrymme&lt;br&gt;som berörs av undersökningen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;den intagne skall mottaga&lt;br&gt;eller har haft obevakat besök,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;den intagne efter vistelse&lt;br&gt;utanför anstalten kommer åter till&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det inte är uppenbart obe-&lt;br&gt;hövligt, skall den som är intagen i&lt;br&gt;sluten riksanstalt kroppsvisiteras&lt;br&gt;då han har haft besök som avses i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen får kroppsvisiteras&lt;br&gt;för att söka efter otillåtna föremål&lt;br&gt;när&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det finns anledning att anta&lt;br&gt;att ett sådant föremål skall an-&lt;br&gt;träffas på honom,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. han återkommer efter en vis-&lt;br&gt;telse utanför anstalten,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. han skall ta emot eller har&lt;br&gt;haft okontrollerat besök, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. det görs stickprovsvis eller i&lt;br&gt;anslutning till en större under-&lt;br&gt;sökning som av säkerhetsskäl görs&lt;br&gt;av ett utrymme inom anstalten och&lt;br&gt;den intagne har eller har haft sär-&lt;br&gt;skild anknytning till utrymmet som&lt;br&gt;berörs av undersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall tas in i anstalt&lt;br&gt;skall kroppsvisiteras när han an-&lt;br&gt;länder till anstalten, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart obehövligt. Det-&lt;br&gt;samma gäller när en intagen i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;andra stycket 3 samt i fall som&lt;br&gt;anges i andra stycket 4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid som har sagts i andra&lt;br&gt;stycket utgör ej hinder mot att i&lt;br&gt;annat fall företages sådan ytlig&lt;br&gt;kroppsvisitation som bedömes&lt;br&gt;nödvändig av säkerhetsskäl och&lt;br&gt;som endast avser eftersökande av&lt;br&gt;vapen eller annat farligt föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sluten anstalt återkommer efter en Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;vistelse utanför anstalten eller har Bilaga 3&lt;br&gt;haft okontrollerat besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första&lt;br&gt;och andra stycket får en intagen&lt;br&gt;underkastas sådan ytlig kropps-&lt;br&gt;visitation som bedöms nödvändig&lt;br&gt;av säkerhetsskäl och som endast&lt;br&gt;syftar till att söka efter vapen&lt;br&gt;eller andra farliga föremål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 b §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intagen får kroppsbesiktigas när&lt;br&gt;anledning förekommer att föremål&lt;br&gt;som han enligt vad som följer av&lt;br&gt;denna lag ej får inneha skall&lt;br&gt;anträffas på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som följer av första&lt;br&gt;stycket får kroppsbesiktning i den&lt;br&gt;mån det anses påkallat företas i&lt;br&gt;fall som avses i 52 a § första&lt;br&gt;stycket och andra stycket 2-4. I&lt;br&gt;fråga om den som inte är intagen&lt;br&gt;i sluten riksanstalt gäller detta&lt;br&gt;dock bara ytlig kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer in-&lt;br&gt;gående än vad ändamålet med&lt;br&gt;åtgärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttagas. Om möjligt skall&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Annan kroppsvisitation än som&lt;br&gt;avses i 52 a § fjärde stycket eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning får, när åtgärden&lt;br&gt;gäller kvinna, ej verkställas eller&lt;br&gt;bevittnas av annan än kvinna,&lt;br&gt;läkare eller legitimerad sjuk-&lt;br&gt;sköterska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föremål, som anträffas vid&lt;br&gt;kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning och som intagen enligt&lt;br&gt;vad som följer av denna lag ej får&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som framgår av&lt;br&gt;52 d § får en intagen kroppsbe-&lt;br&gt;siktigas när det finns anledning att&lt;br&gt;anta att ett otillåtet föremål skall&lt;br&gt;anträffas på honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 den utsträckning det behövs får&lt;br&gt;kroppsbesiktning göras även i fall&lt;br&gt;som avses i 52 a § första stycket&lt;br&gt;2-4 och andra stycket. I fråga om&lt;br&gt;den som är intagen i öppen anstalt&lt;br&gt;gäller detta dock bara ytlig&lt;br&gt;kroppsbesiktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§'°&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kroppsvisitation eller kropps-&lt;br&gt;besiktning får inte göras mer&lt;br&gt;ingående än vad ändamålet med&lt;br&gt;åtgärden kräver. All den hänsyn&lt;br&gt;som omständigheterna medger&lt;br&gt;skall iakttas. Om möjligt skall ett&lt;br&gt;vittne närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid i 28 kap. 13 § tredje stycket&lt;br&gt;rättegångsbalken föreskrivs om&lt;br&gt;kroppsvisitation och kroppsbesikt-&lt;br&gt;ning av en kvinna gäller inte&lt;br&gt;sådan ytlig kroppsvisitation som&lt;br&gt;avses i 52 a § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett otillåtet föremål, som an-&lt;br&gt;träffas vid kroppsvisitation eller&lt;br&gt;kroppsbesiktning, skall omhänder-&lt;br&gt;tas och förvaras för den intagnes&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1982:401.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inneha, skall omhändertagas och räkning, såvitt inte annat är sär- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;förvaras för hans räkning, såvitt ej skilt föreskrivet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat är särskilt föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 d&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat för-&lt;br&gt;anleds av medicinska eller liknan-&lt;br&gt;de skäl, skyldig att på anmaning&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller utand-&lt;br&gt;ningsprov för kontroll av att han&lt;br&gt;inte är påverkad av beroende-&lt;br&gt;framkallande medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§“&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En intagen är, om inte annat för-&lt;br&gt;anleds av medicinska eller liknan-&lt;br&gt;de skäl, skyldig att på anmaning&lt;br&gt;lämna blod-, urin- eller utand-&lt;br&gt;ningsprov för kontroll av att han&lt;br&gt;inte är påverkad av beroende-&lt;br&gt;framkallande medel eller något&lt;br&gt;sådant dopningsmedel som avses i&lt;br&gt;1 § lagen (1991:1969) omförbud&lt;br&gt;mot vissa dopningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anträffas i andra fall än som&lt;br&gt;avses i 63 § inom anstalten egen-&lt;br&gt;dom som kan antas bli tagen i&lt;br&gt;beslag, får kriminalvårdsanstalten&lt;br&gt;omhänderta egendomen i avvaktan&lt;br&gt;på beslut därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:210.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:124&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktad får mottaga besök i den&lt;br&gt;utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. Han får ej mottaga besök&lt;br&gt;som kan medföra fara från säker-&lt;br&gt;hetssynpunkt. Ej heller får den&lt;br&gt;som är häktad på grund av&lt;br&gt;misstanke om brott mottaga besök&lt;br&gt;som kan medföra fara för att bevis&lt;br&gt;undanröjes eller utredning om&lt;br&gt;brott eljest försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är påkallat av säker-&lt;br&gt;hetsskäl eller för att undvika att&lt;br&gt;bevis undanröjes eller utredning&lt;br&gt;om brott eljest försvåras, skall en&lt;br&gt;eller flera personer vara närvaran-&lt;br&gt;de vid besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättningar som anges&lt;br&gt;i andra stycket kan som villkor för&lt;br&gt;besök föreskrivas att den be-&lt;br&gt;sökande underkastar sig kropps-&lt;br&gt;visitation eller medger under-&lt;br&gt;sökning av väska, kasse eller&lt;br&gt;annat dylikt som han vill medföra&lt;br&gt;vid besöket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En häktad får ta emot besök i&lt;br&gt;den utsträckning det lämpligen kan&lt;br&gt;ske. En häktad får inte ta emot&lt;br&gt;besök som kan medföra fara från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt. Inte heller får&lt;br&gt;den som är häktad på grund av&lt;br&gt;misstanke om brott ta emot besök&lt;br&gt;som kan medföra fåra för att bevis&lt;br&gt;undanröjs eller utredning om brott&lt;br&gt;annars försvåras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs av säkerhetsskäl&lt;br&gt;eller för att undvika att bevis&lt;br&gt;undanröjs eller utredning om brott&lt;br&gt;annars försvåras skall en eller&lt;br&gt;flera personer vara närvarande vid&lt;br&gt;besök.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under förutsättningar som anges&lt;br&gt;i andra stycket kan som villkor för&lt;br&gt;besök föreskrivas att den be-&lt;br&gt;sökande underkastar sig kropps-&lt;br&gt;visitation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att kunna&lt;br&gt;bedöma om den som är häktad&lt;br&gt;skall få ta emot besök i ett särskilt&lt;br&gt;fall eller om ett besök skall vara&lt;br&gt;kontrollerat, skall i förväg under-&lt;br&gt;sökas om den besökande har&lt;br&gt;dömts eller är misstänkt för&lt;br&gt;brottslig verksamhet. I den&lt;br&gt;utsträckning det behövs skall&lt;br&gt;upplysningar också inhämtas om&lt;br&gt;den besökandes personliga för-&lt;br&gt;hållanden i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om försvarares rätt att samman-&lt;br&gt;träffa med den som är häktad&lt;br&gt;finns bestämmelser i rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Om försvarares rätt att träffa den Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;som är häktad finns bestämmelser Bilaga 3&lt;br&gt;i rättegångsbalken&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 april 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-09-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Magnus Sjöberg, justitierådet Johan&lt;br&gt;Munck, regeringsrådet Leif Lindstam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 16 juni 1994 (Justitiedepartementet) har re-&lt;br&gt;geringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i rättegångsbalken, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn&lt;br&gt;Elisabeth Lager.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1974:203) om kriminalvård i&lt;br&gt;anstalt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framhållits i det betänkande av Fängelseutredningen (SOU 1993:76&lt;br&gt;s. 116 ff) som ligger till grund för det remitterade förslaget vilade lagen&lt;br&gt;om kriminalvård i anstalt vid sin tillkomst på uppfattningen att be-&lt;br&gt;handlingsinsatser inte primärt var en uppgift för kriminalvården utan i&lt;br&gt;första hand borde ankomma på andra samhällsorgan. I enlighet med vad&lt;br&gt;som framgår av remissprotokollet (avsnitt 5) har under senare tid&lt;br&gt;särskilda behandlingsprogram utvecklats vid flera anstalter. Även om&lt;br&gt;denna utveckling fortsätter, torde likväl anstaltsplaceringen beträffande&lt;br&gt;det övervägande antalet intagna komma att styras av andra faktorer än&lt;br&gt;önskemål att tillgodose behov av viss behandling eller utbildning. Den&lt;br&gt;föreslagna avfattningen av förevarande paragraf kan därför framstå som&lt;br&gt;något missvisande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet ifrågasätter om inte en mera adekvat lydelse av paragrafen&lt;br&gt;erhålls, om den formuleras i huvudsak enligt Fängelseutredningens för-&lt;br&gt;slag till motsvarande bestämmelse (7 § tredje stycket i den föreslagna&lt;br&gt;lagen om verkställighet av fängelsestraff). Första meningen av&lt;br&gt;förevarande paragraf kan då ges den lydelsen att, vid fördelningen av&lt;br&gt;de intagna mellan anstalter av samma slag, den som har behov av&lt;br&gt;utbildning eller behandling som anordnas i viss anstalt skall, om det är&lt;br&gt;lämpligt, placeras i denna. Därefter kan i enlighet med remissförslaget&lt;br&gt;i en andra mening sägas att i övrigt den placering skall eftersträvas som&lt;br&gt;är ägnad att främja en ändamålsenlig planering av frigivningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är givet att i det särskilda fallet en helhetsbedömning av vilken&lt;br&gt;placering som är den lämpligaste måste göras och att, som också&lt;br&gt;framhålls i remissprotokollet, de riktlinjer som har kommit till särskilt&lt;br&gt;uttryck i paragrafen därvid måste vägas mot andra faktorer. Det bör&lt;br&gt;också framhållas att föreskriften om att en placering som är ägnad att&lt;br&gt;främja en ändamålsenlig planering av frigivningen skall eftersträvas&lt;br&gt;innebär att närhetsprincipen även i fortsättningen får stor betydelse vid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut om anstaltsplacering, även om den inte avses komma att upprätt- Prop. 1994/95:124&lt;br&gt;hållas som en överordnad norm. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;80&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:124&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 december 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Hjelm-&lt;br&gt;Wallén, Peterson, Thalén, Freivalds, Wallström, Persson, Tham,&lt;br&gt;Schori, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Nygren, Ulvskog,&lt;br&gt;Sundström, Lindh&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:JuU20</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-12-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-12-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1995-01-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:34:48</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03124</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 01:34:48</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03124</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__124.pdf</filnamn>
<filstorlek>3547983</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.) </titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/4846E1CA-141D-43D9-A205-CC4DB893B54B</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:JuU20</uppgift>
<ref_dok_id>GI01JuU20</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU20</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:124&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.)</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:124 Ändringar i  kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:124&lt;br/&gt;
Ändringar i kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.)</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:124 Ändringar i  kriminalvårdslagstiftningen (anstaltsindelningen m.m.)</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gun Hellsvik  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>