<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228030</hangar_id>
 <dok_id>GI03123</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>123</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:123</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Civildepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>123</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-11-24 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:21</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ny marknadsföringslag</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03123/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03123</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03123</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:123&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Ny marknadsföringslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 24 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marita Ulvskog&lt;br&gt;(Civildepartementet)&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03123/prop_199495__123-1.png" style="width:38pt;height:22pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen läggs fram förslag till en ny marknadsföringslag som&lt;br&gt;ersätter 1975 års marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen syftar till att i huvudsaklig överensstämmelse med den&lt;br&gt;nu gällande lagen främja konsumenternas och näringsidkamas intressen&lt;br&gt;i samband med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och&lt;br&gt;andra nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med vitessanktionerade generalklausuler behålls. Vid sidan&lt;br&gt;om dessa införs särskilda regler med konkreta förbud mot och krav på&lt;br&gt;vissa marknadsföringsåtgärder. Överträdelser av de särskilda reglerna&lt;br&gt;kan medföra att en näringsidkare ådöms en direktverkande sanktion i&lt;br&gt;form av en marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndssanktionen utvidgas på så sätt att skadestånd skall kunna&lt;br&gt;utgå, dels till andra näringsidkare, oavsett om dessa är konkurrenter till&lt;br&gt;den felande näringsidkaren eller inte, dels till konsumenter. Vidare skall&lt;br&gt;överträdelse av ett åläggande att lämna information som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen, kunna medföra skadeståndsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadsföringsmål införs ett tvåinstanssystem med Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt som första instans och Marknadsdomstolen som andra och sista&lt;br&gt;instans. Rättegångsbalkens regler skall med vissa undantag tillämpas&lt;br&gt;fullt ut på marknadsföringsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens primära talerätt när det gäller förbud och&lt;br&gt;ålägganden avskaffas. I mål om marknadsstömingsavgift skall Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen ha primär talerätt, med rätt för en enskild närings-&lt;br&gt;idkare som berörs av överträdelsen och en sammanslutning av närings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idkare att föra talan, om Konsumentombudsmannen beslutar att inte Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny marknadsföringslag föranleder ändringar i annan lagstiftning. I&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;propositionen läggs fram förslag också till sådana följdändringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagstiftningen avses träda i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till marknadsföringslag .............. 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) . . 18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstol m.m.................... 19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkohol-&lt;br&gt;drycker .............................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konsumentförsäkrings-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1980:38)........................ 24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring konsumenttjänstlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1985:716)........................... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konsumentköplagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:932)........................... 28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:601)........................... 30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:830)........................... 31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.10 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;paketresor ...........................32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.11 &amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i tobakslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1993:581)........................... 33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning .................... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en ny marknadsföringslagstiftning .... 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Huvuddragen i en ny marknadsföringslag ............ 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Krav på marknadsföring.......................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna krav.........................41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Reklamidentifiering......................46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vilseledande marknadsföring................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.1 Vilseledande reklam.................49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.2 Vilseledande geografiska ursprungsbeteck-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ningar.......................... 50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.3 Vilseledande förpackningsstorlekar........ 54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.4 Vilseledande efterbildningar............ 56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.5 Garantier........................59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.6 Utförsäljningar och realisationer ......... 62&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.7 Förmånserbjudanden ................ 67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.8 Obeställda produkter.................71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Otjänliga produkter......................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Misskreditering........................ 74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;Renommésnyltning......................76 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Aggressiva metoder .....................77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadsföringskomjption.................79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Diskriminerande reklam....................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................ 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud mot diskriminerande reklam........... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sanktionssystemet...........................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förbud och ålägganden...................90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.1 Interimistiska beslut.................92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1.2 Förbuds-och informationsförelägganden .... 98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Marknadsstömingsavgift...................99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Skadestånd.......................... 107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utplånande av vilseledande&amp;nbsp;framställningar...... 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vissa frågor om förhållandet&amp;nbsp;mellan&amp;nbsp;sanktionsfor-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mema............................. 117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Upplysningsskyldighet................... 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Processen i marknadsföringsmål................. 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Instansordningen ...................... 121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättens sammansättning.................. 127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Talerätten........................... 130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Frågor om rättskraft m.m................. 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättegångsförfarandet ................... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.1 Allmänt om handläggningsreglema....... 144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.2 Indispositiva eller dispositiva tvistemålsreg-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ler? .......................... 148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.3 Intervention och organisationsmedverkan ...&amp;nbsp;&amp;nbsp;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.5.4 Vissa bevisfrågor.................. 153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Rättegångskostnader.................... 155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Kostnader...............................&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Ikraftträdande m.m&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar....................... 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.1 &amp;nbsp;Förslaget till marknadsföringslag ............ 162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12.2 &amp;nbsp;Övriga lagförslag...................... 195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av betänkandet Ny marknadsföringslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1993:59) &amp;nbsp;...................... 197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningens lagförslag ................. 207&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna .......... 238&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av promemorian Diskriminerande&lt;br&gt;reklam (Ds 1994:64) &amp;nbsp;................... 239&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Promemorians (Ds 1994:64) författningsförslag . . . 240&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Förteckning över remissinstanser och sammanställning&lt;br&gt;av remissyttranden över promemorian Diskriminerande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam (Ds 1994:64) &amp;nbsp;  241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag ............... 256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande..................... 285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 24 november 1994 &amp;nbsp;.......................... 288&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsdatablad ................................ 289&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;marknadsföringslag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i radiolagen (1966:755),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1970:417) om Marknadsdomstol m.m.,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om&lt;br&gt;marknadsföring av alkoholdrycker,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i konsumentförsäkringslagen (1980:38),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. lag om ändring i tobakslagen (1993:581).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till marknadsföringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets&lt;br&gt;intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka&lt;br&gt;marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efter-&lt;br&gt;frågar produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana televisionssändningar som omfattas&lt;br&gt;av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till&lt;br&gt;allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är&lt;br&gt;bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;(EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter: varor, tjänster, fest egendom, arbetstillfällen och andra&lt;br&gt;nyttigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som&lt;br&gt;är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna normer&lt;br&gt;som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknads-&lt;br&gt;föring av produkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Krav på marknadsföringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsförings-&lt;br&gt;sed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan information&lt;br&gt;som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamidentifierin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår ati det är fråga om marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också tydligt framgå vem som svarar for marknadsföringen. Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda påståenden&lt;br&gt;eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsid-&lt;br&gt;karens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt framställningar som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller&lt;br&gt;miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktens pris, grunderna för prissättningen och betalningsvillko-&lt;br&gt;ren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer,&lt;br&gt;ställning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande förpackningsstorlekar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpack-&lt;br&gt;ningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilsele-&lt;br&gt;dande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande efterbildningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbild-&lt;br&gt;ningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon&lt;br&gt;annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Detta gäller&lt;br&gt;dock inte efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att&lt;br&gt;göra produkten funktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursutförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket &amp;quot;kon-&lt;br&gt;kurs&amp;quot;, ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om pro-&lt;br&gt;dukterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda&lt;br&gt;uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller &amp;quot;upphör&amp;quot; eller något&lt;br&gt;annat uttryck med motsvarande innebörd, bara om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varu-&lt;br&gt;lager eller en klart avgränsad del av det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser for Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Realisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller något annat uttryck med motsvarande inne-&lt;br&gt;börd, bara om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordina-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rie sortiment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för&lt;br&gt;motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställda produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter&lt;br&gt;till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda&lt;br&gt;mottagaren om dennes betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånserbjudanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder köparen att&lt;br&gt;förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller till ett särskilt lågt&lt;br&gt;pris eller erbjuder köparen andra särskilda förmåner, skall lämna tydlig&lt;br&gt;information om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud och ålägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknads-&lt;br&gt;föringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller&lt;br&gt;näringsidkare får förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller&lt;br&gt;att vidta någon annan liknande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första stycket får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsföring-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande att lämna information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;får åläggas att lämna sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant åläggande får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett åläggande enligt 15 § får innehålla en skyldighet att lämna&lt;br&gt;informationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använ-&lt;br&gt;der vid marknadsföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom märkning på varan eller i annan form på säljstället, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i viss form till konsumenter som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otjänliga produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yl § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är av-&lt;br&gt;sedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är uppen-&lt;br&gt;bart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får förbjudas att fortsätta&lt;br&gt;med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs for att motverka en marknadsföring som avses i första&lt;br&gt;stycket, får också en näringsidkare som tillverkar, importerar eller&lt;br&gt;annars marknadsför produkten till andra näringsidkare förbjudas att&lt;br&gt;fortsätta med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning eller i&lt;br&gt;beslut av en myndighet har meddelats särskilda föreskrifter om produk-&lt;br&gt;ten med samma syfte som förbudet skulle fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 § och ett åläggande enligt 15 § skall&lt;br&gt;förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande&lt;br&gt;enligt 15 § att gälla tills vidare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det skäligen kan befåras att svaranden genom att vidta eller låta bli&lt;br&gt;att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkstäl-&lt;br&gt;las genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbuds- och informationsförelägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § I fall som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;meddela föreläggande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åläggande som avses i 15 § (informationsföreläggandé).&lt;br&gt;Föreläggandet skall förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna föreläggandet&lt;br&gt;omedelbart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har godkänts,&lt;br&gt;gäller det som en lagakraftvunnen dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Marknadsstömingsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på&lt;br&gt;näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot&lt;br&gt;någon bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het väsentligt har bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Marknadsstömingsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse&lt;br&gt;av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett åläggande som har med-&lt;br&gt;delats vid vite enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftens storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Marknadsstömingsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen&lt;br&gt;kronor och högst fem miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga&lt;br&gt;tio procent av näringsidkarens årsomsättning närmast föregående räken-&lt;br&gt;skapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften fastställas särskilt&lt;br&gt;for var och en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När marknadsstömingsavgift festställs skall särskild hänsyn tas till&lt;br&gt;hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fell skall någon avgift inte dömas ut. Avgiften får efterges,&lt;br&gt;om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Marknadsstömingsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan&lt;br&gt;har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att&lt;br&gt;överträdelsen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § En marknadsstömingsavgift faller bort, om domen inte har kunnat Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstömingsavgift får&lt;br&gt;rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om kvarstad for fordran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14 eller 15 § eller&lt;br&gt;mot en föreskrift i 5-13 §§, skall ersätta den skada som därigenom&lt;br&gt;uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hänsyn tas&lt;br&gt;även till omständigheter av annan än ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom fem år&lt;br&gt;från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utplånande m.m. av vilseledande framställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller av en före-&lt;br&gt;skrift i 5-13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta att vilseledan-&lt;br&gt;de framställning som finns på vara, förpackning, trycksak, affärshand-&lt;br&gt;ling eller liknande skall utplånas eller ändras så att den inte längre är&lt;br&gt;vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt, får&lt;br&gt;rätten besluta att egendomen skall förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § och det skäligen kan befåras att svaranden genom att vidta eller att&lt;br&gt;låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om&lt;br&gt;utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I&lt;br&gt;fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verk-&lt;br&gt;ställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av vite&lt;br&gt;som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket att egendomen får tas i beslag. Därvid tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet&lt;br&gt;får verkställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 § och&lt;br&gt;beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande av part av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §, marknadsstömings- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;avgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett&lt;br&gt;vitesförbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av part av den&lt;br&gt;domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplysningsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;34 § En näringsidkare är skyldig att på uppmaning av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om&lt;br&gt;tillämpningen av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha&lt;br&gt;betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 14, 15 eller 17 § kan antas komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 14, 15&lt;br&gt;eller 17 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som&lt;br&gt;behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om en uppmaning enligt 34 eller 35 § inte följs, får Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varu-&lt;br&gt;prover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av&lt;br&gt;prov i fall som avses i 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Var och av vem talan får väckas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud och ålägganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan talan får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konsumentombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en&lt;br&gt;rättegång enligt första stycket pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingsavgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Talan om marknadsstömingsavgift enligt 22 § väcks vid Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Konsumentombudsmannen i ett visst fall beslutar att inte fora&lt;br&gt;talan om marknadsstömingsavgift får en enskild näringsidkare som&lt;br&gt;berörs av marknadsföringen och en sammanslutning av näringsidkare&lt;br&gt;väcka en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om kvarstad enligt 28 § meddelas av den domstol där en&lt;br&gt;rättegång om marknadsstömingsavgift pågår. Om talan ännu inte har&lt;br&gt;väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdömande av vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna&lt;br&gt;lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbal-&lt;br&gt;ken. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms tingsrätt.&lt;br&gt;En sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är behörig enligt 10&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 1 och om vitesföre-&lt;br&gt;läggande efter en sådan uppmaning får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 2 och 35 § samt om&lt;br&gt;vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. Detsamma gäller beslut om ersättning enligt 37 § eller enligt&lt;br&gt;föreskrifter som meddelats med stöd av nämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag&lt;br&gt;överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om ut-&lt;br&gt;dömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas&lt;br&gt;dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 § första&lt;br&gt;stycket får överklagas särskilt. Besluten skall vid handläggningen i&lt;br&gt;Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;44 § En dom i vilken frågan om förbud enligt 14 eller 17 § eller åläg-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gande enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt 14, 15 eller Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;17 § väcks med anledning av marknadsföringen. En sådan dom hindrar&lt;br&gt;dock inte att samma fråga prövas på nytt när ändrade forhållanden&lt;br&gt;föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättens sammansättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna do-&lt;br&gt;mare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall&lt;br&gt;vara rättens ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det sedan huvudförhandlingen har påböljats inträffar förfall för&lt;br&gt;en av ledamöterna, är rätten ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i fall som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan huvudför-&lt;br&gt;handling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en lagfaren domare, om inte annat följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §. I sådana fall får dock även en ekonomisk expert delta i tings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av&lt;br&gt;frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den samman-&lt;br&gt;sättning som anges i 45 § första stycket, om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a, 3 c och 3 d §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra stycket skall&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första&lt;br&gt;stycket. Vid handläggning som avses i 3 och 4 §§ lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsärenden skall tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagfaren domare. I sådana fall får även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som&lt;br&gt;ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en ekonomisk expert&lt;br&gt;deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som med-&lt;br&gt;för att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnandet oberoen-&lt;br&gt;de därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående målet eller&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk&lt;br&gt;medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i&lt;br&gt;rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten&lt;br&gt;tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och&lt;br&gt;mål om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall lagen (1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas i ärenden som avses i 42 § andra stycket,&lt;br&gt;om något annat inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten&lt;br&gt;skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om&lt;br&gt;rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kumulation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast förenas med&lt;br&gt;annat mål enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intervention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § har den&lt;br&gt;som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt att delta i rättegången som&lt;br&gt;intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall dock inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15&lt;br&gt;eller 17 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna&lt;br&gt;skall svara for sina rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utevaro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro,&lt;br&gt;vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga bestämmelser &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att&lt;br&gt;följande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande&lt;br&gt;ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges&lt;br&gt;vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region&lt;br&gt;eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 31 § beslutas även i&lt;br&gt;andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen&lt;br&gt;enligt handelsbruk endast tjänar att märka ut varans art eller om den&lt;br&gt;åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts&lt;br&gt;eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka&lt;br&gt;talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den&lt;br&gt;vara som talan avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 4-13 §§ tillämpas också på marknadsföring som&lt;br&gt;har vidtagits före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten enligt&lt;br&gt;äldre föreskrifter. För sådan marknadsföring gäller dock att marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift enligt 22 § inte får dömas ut och att frågan om skade-&lt;br&gt;stånd skall bedömas enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsföreläg-&lt;br&gt;ganden som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Mål om skadestånd, förbud eller ålägganden där talan har väckts&lt;br&gt;före ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755) p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)’ skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller&lt;br&gt;förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar for visning av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant&lt;br&gt;förbud som avses i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annars av en rundradiosändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf det-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands-&lt;br&gt;granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige&lt;br&gt;eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse for rikets&lt;br&gt;försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som&lt;br&gt;avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om gransk-&lt;br&gt;ning och kontroll av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418). Be-&lt;br&gt;träffande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000). Beträf-&lt;br&gt;fande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1991:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:582.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om&lt;br&gt;Marknadsdomstol m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 13, 14, 15 och 20 §§ lagen (1970:417)&lt;br&gt;om Marknadsdomstol m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen handlägger&lt;br&gt;mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:112) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentförhållan-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1994:615) om in-&lt;br&gt;gripande mot otillbörligt be-&lt;br&gt;teende avseende offentlig upp-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20). I stället gäller vad&lt;br&gt;som föreskrivits i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan görs skriftligen om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt&lt;br&gt;2-4 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418), &amp;nbsp;&amp;nbsp;1&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen handlägger&lt;br&gt;mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1994:000) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentförhållan-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1994:615) om in-&lt;br&gt;gripande mot otillbörligt be-&lt;br&gt;teende avseende offentlig upp-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) eller marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000). I mål&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;tillämpas inte heller 13 a §. I&lt;br&gt;stället gäller vad som föreskri-&lt;br&gt;vits i dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan görs skriftligen om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt 1 §&lt;br&gt;lagen (1994:000) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1984:294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616 (ändrad lydelse föreslås också i&lt;br&gt;prop. 1994/95:17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616 (ändrad lydelse föreslås också i&lt;br&gt;prop. 1994/95:17 och prop. 1994/95:44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:112') om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1984:292) om&lt;br&gt;avtalsvillkor mellan näringsid-&lt;br&gt;kare eller 5-9 §§ eller 12 §&lt;br&gt;tredje stycket produktsäkerhets-&lt;br&gt;lagen (1988:1604) eller 3 §&lt;br&gt;lagen (1994:615) om ingripande&lt;br&gt;mot otillbörligt beteende av-&lt;br&gt;seende offentlig upphandling.&lt;br&gt;Av ansökan skall de skäl framgå&lt;br&gt;på vilka ansökan grundas och&lt;br&gt;den utredning som sökanden&lt;br&gt;åberopar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att vid&lt;br&gt;sammanträde inför Marknads-&lt;br&gt;domstolen lägga fram sina&lt;br&gt;synpunkter och förebringa den&lt;br&gt;utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § lagen (1984:292) om avtals- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;villkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5-9 §§ eller 12 § tredje stycket&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 3 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig uphandling. Av an-&lt;br&gt;sökan skall de skäl framgå på&lt;br&gt;vilka ansökningen grundas och&lt;br&gt;den utredning som sökanden&lt;br&gt;åberopar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden och&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) skall konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen kallas till sam-&lt;br&gt;manträde, även om han inte är&lt;br&gt;sökande. Vidare skall den som&lt;br&gt;medverkar enligt 13 a § kallas&lt;br&gt;till sammanträde. I mål enligt&lt;br&gt;lagen (1994:615) om ingripande&lt;br&gt;mot otillbörligt beteende av-&lt;br&gt;seende offentlig upphandling&lt;br&gt;skall Konkurrensverket kallas&lt;br&gt;till sammanträde, även om&lt;br&gt;verket inte är sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att vid&lt;br&gt;sammanträde inför Marknads-&lt;br&gt;domstolen lägga fram sina&lt;br&gt;synpunkter och förebringa den&lt;br&gt;utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt lagen (1994:000)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsument-&lt;br&gt;förhållanden och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) skall&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;kallas till sammanträde, även&lt;br&gt;om han inte är sökande. Vidare&lt;br&gt;skall den som medverkar enligt&lt;br&gt;13 a § kallas till sammanträde. I&lt;br&gt;mål enligt lagen (1994:615) om&lt;br&gt;ingripande mot otillbörligt&lt;br&gt;beteende avseende offentlig&lt;br&gt;upphandling skall Konkurrens-&lt;br&gt;verket kallas till sammanträde,&lt;br&gt;även om verket inte är sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616 (ändrad lydelse föreslås också i&lt;br&gt;prop. 1994/95:17 och prop. 1994/95:44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;den utsträckning domstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål får avgöras och dom med&lt;br&gt;anledning av särskild prövning&lt;br&gt;enligt 15 a § meddelas utan&lt;br&gt;sammanträde enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket, om tillfredsställande&lt;br&gt;utredning föreligger och part&lt;br&gt;inte begär sammanträde. An-&lt;br&gt;sökan som uppenbart inte för-&lt;br&gt;tjänar avseende får avslås utan&lt;br&gt;sådant sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 13 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418), 5 §&lt;br&gt;lagen (1971:112) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden,&lt;br&gt;21 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig upphandling får prövas&lt;br&gt;utan sammanträde enligt 14 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål får avgöras och dom med&lt;br&gt;anledning av särskild prövning&lt;br&gt;enligt 15 a § meddelas utan&lt;br&gt;sammanträde enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket, om tillfredsställande&lt;br&gt;utredning föreligger och part&lt;br&gt;inte begär sammanträde. An-&lt;br&gt;sökan som uppenbart inte för-&lt;br&gt;tjänar avseende får avslås utan&lt;br&gt;sådant sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 6 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:000) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden eller&lt;br&gt;21 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig upphandling får prövas&lt;br&gt;utan sammanträde enligt 14 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas&lt;br&gt;utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest&lt;br&gt;håller sig undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 §§ eller&lt;br&gt;12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen dock&lt;br&gt;även i annat fall omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma lag, om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616 (ändrad lydelse föreslås också i&lt;br&gt;prop. 1994/95:17 och prop. 1994/95:44).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ansökan, kallelse eller föreläggande tillställas en part eller någon&lt;br&gt;annan, sker det genom delgivning. Detsamma gäller dom eller beslut&lt;br&gt;som sänds enligt 19 §. För andra handlingar får delgivning användas&lt;br&gt;om det anses erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, som innefattar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt marknadsför-&lt;br&gt;ingslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, lagen&lt;br&gt;(1984:292) om avtalsvillkor&lt;br&gt;mellan näringsidkare eller pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604),&lt;br&gt;får inte ske enligt 12 § delgiv-&lt;br&gt;ningslagen (1970:428), om det&lt;br&gt;inte finns anledning att anta att&lt;br&gt;den sökte har avvikit eller på&lt;br&gt;annat sätt håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, som innefattar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt lagen (1994:000)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden, lagen (1984:292) om&lt;br&gt;avtalsvillkor mellan näringsid-&lt;br&gt;kare eller produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) får inte ske enligt&lt;br&gt;12 § delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428) om det inte finns&lt;br&gt;anledning att anta att den sökte&lt;br&gt;har avvikit eller på annat sätt&lt;br&gt;håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna i 1, 13, 14, 15 och 20 §§ i deras äldre lydelse skall&lt;br&gt;fortfarande tillämpas i ärenden om förbud eller ålägganden som hand-&lt;br&gt;läggs enligt punkten 4 övergångsbestämmelserna till marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:22 (ändrad lydelse föreslås också i&lt;br&gt;prop. 1994/95:17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:763) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 §, av följande lydelse,&lt;br&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot kon-&lt;br&gt;sumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:000)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot kon-&lt;br&gt;sumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får med avseende på&lt;br&gt;främmande stat bestämma att&lt;br&gt;följande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdrycker får inte användas&lt;br&gt;oriktiga eller vilseledande ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar, genom&lt;br&gt;vilka dryckerna direkt eller&lt;br&gt;indirekt anges vara frambragda&lt;br&gt;eller tillverkade i den främman-&lt;br&gt;de staten eller i en region eller&lt;br&gt;ort i den främmande staten.&lt;br&gt;Detta gäller även om det äkta&lt;br&gt;ursprunget anges eller om be-&lt;br&gt;teckningen används bara i över-&lt;br&gt;sättning eller är åtföljd av ut-&lt;br&gt;tryck som &amp;quot;art&amp;quot;, &amp;quot;sort&amp;quot;, &amp;quot;typ&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;kopia&amp;quot; eller liknande uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot&lt;br&gt;andra stycket skall vid tillämp-&lt;br&gt;ning av marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) anses vara otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i konsumentförsäkringsla- p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p 1994/95:123&lt;br&gt;gen (1980:38)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § konsumentförsäkringslagen (1980:38)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;skall tillämpas vad som före-&lt;br&gt;skrivs i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) om underlåtenhet&lt;br&gt;att lämna information vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;skall tillämpas vad som före-&lt;br&gt;skrivs i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åläggande att lämna information enligt 5 § eller 6 § tredje stycket&lt;br&gt;får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;(1985:716)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 9, 15, 21 och 33 §§ konsumenttjänst-&lt;br&gt;lagen (1985:716) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §*&lt;br&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana fÖrfått-&lt;br&gt;ningsforeskrifter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § pmduktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana författ-&lt;br&gt;ningsföreskrifter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om&lt;br&gt;avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säker-&lt;br&gt;hetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som därutöver får anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om den har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § pmduktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;om näringsidkaren inte har&lt;br&gt;utfört sådant tilläggsarbete som&lt;br&gt;han är skyldig att utföra enligt&lt;br&gt;8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om den har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 6 §&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000)&lt;br&gt;eller om näringsidkaren inte har&lt;br&gt;utfört sådant tilläggsarbete som&lt;br&gt;han är skyldig att utföra enligt&lt;br&gt;8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser tjänsten förvaring av en lös sak gäller i stället för vad som sägs i&lt;br&gt;9, 10 och 12-14 §§ att tjänsten skall anses felaktig, om förvaringen&lt;br&gt;anordnas på ett sätt som avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om&lt;br&gt;avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;sådana förfättningsforeskrifter eller myndighetsbeslut som&lt;br&gt;väsentligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillför-&lt;br&gt;litligt från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som därutöver får anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om förvaringen anord-&lt;br&gt;nas i strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § pmduktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;på ett sätt som avviker från&lt;br&gt;sådana uppgifter enligt 10 § som&lt;br&gt;inte har rättats på ett tydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om förvaringen anord-&lt;br&gt;nas i strid mot förbud enligt 6 §&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000)&lt;br&gt;eller på ett sätt som avviker från&lt;br&gt;sådana uppgifter enligt 10 § som&lt;br&gt;inte har rättats på ett tydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avhjälps inte felet enligt vad som sägs i 20 §, får konsumenten göra&lt;br&gt;avdrag på priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och nä-&lt;br&gt;ringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, far konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en&lt;br&gt;del och finns det starka skäl att&lt;br&gt;anta att den inte kommer att&lt;br&gt;fullföljas utan fel av väsentlig&lt;br&gt;betydelse for konsumenten får&lt;br&gt;denne häva avtalet beträffande&lt;br&gt;återstående del. Är felet sådant&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och nä-&lt;br&gt;ringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 6 §&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en del&lt;br&gt;och finns det starka skäl att anta&lt;br&gt;att den inte kommer att fullföl-&lt;br&gt;jas utan fel av väsentlig betydel-&lt;br&gt;se för konsumenten får denne&lt;br&gt;häva avtalet beträffande åter-&lt;br&gt;stående del. Är felet sådant att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;“Senaste lydelse 1990:935.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att syftet med tjänsten i huvud-&lt;br&gt;sak är förfelat och näringsid-&lt;br&gt;karen insett eller bort inse detta&lt;br&gt;eller utförs tjänsten i strid mot&lt;br&gt;förbud enligt 4 § marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;syftet med tjänsten i huvudsak Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;är förfelat och näringsidkaren&lt;br&gt;insett eller bort inse detta eller&lt;br&gt;utförs tjänsten i strid mot förbud&lt;br&gt;enligt 6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;eller 17 § marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen, får konsumenten i stället&lt;br&gt;häva avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det redan innan tjänsten har påbörjats finns starka skäl att&lt;br&gt;anta att den inte kommer att utföras utan fel av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;konsumenten, får denne häva avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller av&lt;br&gt;vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för bedömningen&lt;br&gt;av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är tjänsten på&lt;br&gt;grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra stycket, är han skyldig&lt;br&gt;att ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna sådan information av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av&lt;br&gt;tjänstens beskaffenhet eller&lt;br&gt;ändamålsenlighet som han enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att lämna och kan under-&lt;br&gt;låtenheten antas ha inverkat på&lt;br&gt;avtalet om tjänsten, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten&lt;br&gt;skada som denne därigenom till-&lt;br&gt;fogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att lämna eller sådan&lt;br&gt;information av betydelse för&lt;br&gt;bedömningen av tjänstens be-&lt;br&gt;skaffenhet eller ändamålsenlig-&lt;br&gt;het som han enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000) har ålagts&lt;br&gt;att lämna och kan underlåten-&lt;br&gt;heten antas ha inverkat på av-&lt;br&gt;talet om tjänsten, är han skyldig&lt;br&gt;att ersätta konsumenten skada&lt;br&gt;som denne därigenom tillfogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra stycket omfattar&lt;br&gt;även ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller på annan egen-&lt;br&gt;dom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring i konsumentköplagen&lt;br&gt;(1990:932)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 19 &amp;nbsp;§§ konsumentköplagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:932) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;mot ett annat försäljningsförbud&lt;br&gt;som har meddelats i författning&lt;br&gt;eller av en myndighet väsent-&lt;br&gt;ligen i syfte att förebygga att&lt;br&gt;den som använder varan drabbas&lt;br&gt;av ohälsa eller olycksfall eller&lt;br&gt;för att annars hindra användning&lt;br&gt;av en vara som inte är tillförlit-&lt;br&gt;lig från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är så bristfällig att dess&lt;br&gt;användning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000)&lt;br&gt;eller mot ett annat försäljnings-&lt;br&gt;förbud som har meddelats i&lt;br&gt;författning eller av en myndig-&lt;br&gt;het väsentligen i syfte att före-&lt;br&gt;bygga att den som använder&lt;br&gt;varan drabbas av ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall eller för att annars&lt;br&gt;hindra användning av en vara&lt;br&gt;som inte är tillförlitlig från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är så bristfällig att dess&lt;br&gt;användning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel föreligger även om varan inte överensstämmer med sådana uppgifter&lt;br&gt;om varans egenskaper eller användning som säljaren har lämnat vid&lt;br&gt;marknadsföringen av varan eller annars före köpet och som kan antas&lt;br&gt;ha inverkat på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan skall vidare anses felaktig, om den inte överensstämmer med&lt;br&gt;sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som någon annan&lt;br&gt;än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning, har lämnat vid&lt;br&gt;marknadsföringen av varan före köpet och som kan antas ha inverkat på&lt;br&gt;köpet. Varan skall dock inte anses felaktig, om säljaren varken kände&lt;br&gt;till eller borde ha känt till uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte, om uppgifterna har rättats i tid&lt;br&gt;på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att lämna&lt;br&gt;sådan information om varans&lt;br&gt;egenskaper eller användning&lt;br&gt;som han enligt marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1975:1418) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller underlåtit att efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att efter&lt;br&gt;åläggande enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) lämna&lt;br&gt;säkerhetsinformation om varan&lt;br&gt;eller underlåtit att lämna sådan&lt;br&gt;information om varans egenska-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åläggande enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) lämna&lt;br&gt;säkerhetsinformation om varan.&lt;br&gt;Detsamma gäller om åläggandet&lt;br&gt;har meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till under-&lt;br&gt;låtenheten att fullgöra åläggan-&lt;br&gt;det. En förutsättning för att&lt;br&gt;varan skall anses felaktig enligt&lt;br&gt;detta stycke är dock att under-&lt;br&gt;låtenheten kan antas ha inverkat&lt;br&gt;på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;per eller användning som han&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) har ålagts att lämna.&lt;br&gt;Detsamma gäller om åläggandet&lt;br&gt;har meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till under-&lt;br&gt;låtenheten att fullgöra åläggan-&lt;br&gt;det. En forutsättning för att&lt;br&gt;varan skall anses felaktig enligt&lt;br&gt;detta stycke är dock att under-&lt;br&gt;låtenheten kan antas ha inverkat&lt;br&gt;på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i prisinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § prisinformationslagen (1991:601) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare inte läm-&lt;br&gt;nar prisinformation enligt denna&lt;br&gt;lag, skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation enligt denna lag&lt;br&gt;skall därvid anses vara sådan&lt;br&gt;information av särskild betydel-&lt;br&gt;se från konsumentsynpunkt som&lt;br&gt;avses i 3 § första stycket mark-&lt;br&gt;nad sföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare inte läm-&lt;br&gt;nar prisinformation enligt denna&lt;br&gt;lag, skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:0000) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation enligt denna lag&lt;br&gt;skall därvid anses vara sådan&lt;br&gt;information av särskild betydel-&lt;br&gt;se från konsumentsynpunkt som&lt;br&gt;avses i 4 § andra stycket mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars är&lt;br&gt;av särskild betydelse från kon-&lt;br&gt;sumentsynpunkt gäller mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som&lt;br&gt;avses i 2 § marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars är&lt;br&gt;av särskild betydelse från kon-&lt;br&gt;sumentsynpunkt gäller mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som&lt;br&gt;avses i 14 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672) om p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:123&lt;br&gt;paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1672) om paketresor skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller infor-&lt;br&gt;mation enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § tobakslagen (1993:581) skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid till-&lt;br&gt;ämpningen av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid till-&lt;br&gt;ämpningen av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Genom beslut den 8 augusti 1991 bemyndigade regeringen det statsråd&lt;br&gt;som har till uppgift att föredra ärenden om marknadsföring att tillkalla&lt;br&gt;en särskild utredare med uppgift att se över marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418). Utredningen (professor Ulf Bemitz) tillkallades i septem-&lt;br&gt;ber 1991.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som antog namnet Marknadsföringsutredningen, över-&lt;br&gt;lämnade i maj 1992 delbetänkandet EES-anpassning av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagstiftnigen (SOU 1992:49). Förslaget i delbetänkandet har lett till&lt;br&gt;lagstiftning innebärande en ändring av generalklausulen om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring i 2 § marknadsföringslagen (prop. 1992/93:75 och 110,&lt;br&gt;bet. 1992/93:LU20, rskr. 1992/93:128; SFS 1992:1361).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen överlämnade i juli 1993 slutbetänkandet Ny marknads-&lt;br&gt;föringslag (SOU 1993:59). Betänkandet har remissbehandlats. En sam-&lt;br&gt;manfattning av betänkandet finns i bilaga 1 och dess lagförslag i bilaga&lt;br&gt;2. En förteckning över remissinstanserna återfinns i bilaga 3. En&lt;br&gt;sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Civildeparte&lt;br&gt;mentet (dnr C93/764).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Civildepartementets uppdrag har jur. kand. Stig Hagelstam utrett&lt;br&gt;möjligheten och lämpligheten av lagstiftning mot diskriminerande&lt;br&gt;reklam. Uppdraget har redovisats i promemorian Diskriminerande&lt;br&gt;reklam (Ds 1994:64). En sammanfattning av promemorian finns i&lt;br&gt;bilaga 4. Promemorians lagförslag har lagts som bilaga 5. En för-&lt;br&gt;teckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissytt-&lt;br&gt;randena finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 8 september 1994 att inhämta Lagrådets ytt-&lt;br&gt;rande över de lagförslag som finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har bl.a. haft synpunkter på förslaget om rättskraftens om-&lt;br&gt;fattning när det gäller en dom om förbud eller åläggande. Regeringens&lt;br&gt;överväganden med anledning av dessa synpunkter redovisas i avsnitt&lt;br&gt;9.4. I övrigt har regeringen följt Lagrådets förslag. I propositionens&lt;br&gt;lagförslag har också vissa redaktionella ändringar gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets synpunkter redovisas närmare i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Utgångspunkter för en ny marknadsföringslag-&lt;br&gt;stiftning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Statliga åtgärder för att främja konsumenternas intressen var fram till&lt;br&gt;början av 1970-talet främst inriktade på förhållandena i hemmen och&lt;br&gt;hushållen. Uppmärksamheten riktades framförallt mot konsumenten som&lt;br&gt;användare, brukare, av varor och tjänster. På 1970-talet kom emellertid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumentens roll som marknadsaktör att ägnas allt större intresse. Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Bakgrunden var bl.a. konsumenternas ökade köpkraft, det intensifierade&lt;br&gt;utbudet av varor och tjänster, den omfettande reklamen och svårig-&lt;br&gt;heterna for konsumenterna att överblicka utbudet och värdera olika&lt;br&gt;alternativ på en alltmera komplex marknad. Lagstiftning kom att i allt&lt;br&gt;högre grad användas som instrument för att bemästra problem av sådant&lt;br&gt;och andra slag. Ett uttryck för detta var tillkomsten av lagen (1970:412)&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring. De rudimentära regler om vilseledande&lt;br&gt;reklam m.m. som hade funnits i lagen (1931:152) om illojal konkurrens&lt;br&gt;ansågs inte längre tillräckliga för att komma till rätta med de problem&lt;br&gt;som den växande marknadsföringen gav upphov till. Visserligen&lt;br&gt;förekom också en självsanerande verksamhet på reklamområdet i&lt;br&gt;näringslivets egen regi genom Näringslivets opinionsnämnd, men inte&lt;br&gt;heller denna ansågs klara av problemen på ett tillräckligt effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den grundläggande bestämmelsen i 1970 års marknadsföringslag var&lt;br&gt;en mycket allmänt hållen bestämmelse, generalklausul, mot otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring, med Konsumentombudsmannen och Marknadsrådet&lt;br&gt;(senare Marknadsdomstolen) som lagstiftningens två huvudaktörer.&lt;br&gt;Generalklausulen fick viss stadga genom att de tillämpande organen&lt;br&gt;förutsattes ta hänsyn till principer om otillbörlig marknadsföring som&lt;br&gt;hade utvecklats inom näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen kom senare att i stort sett oförändrad föras över till&lt;br&gt;den nu gällande marknadsföringlagen (1975:1418). Det nya i den lagen&lt;br&gt;var i huvudsak en generalklausul om informationsplikt och en annan om&lt;br&gt;förbud mot försäljning m.m. av ferliga och otjänliga varor. Bestämmel-&lt;br&gt;sen om ferliga varor har sedermera flyttats över till produktsäkerhetsla-&lt;br&gt;gen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1975 års marknadsföringslag har därefter undergått vissa smärre&lt;br&gt;förändringar. Den senaste ändringen trädde i kraft samtidigt med avtalet&lt;br&gt;om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) den 1 januari 1994&lt;br&gt;(SFS 1992:1361). Den innebar att generalklausulen om otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföring blev tillämplig inte bara på avsättningsfrämjande marknads-&lt;br&gt;föring utan också på sådan som syftar till att främja anskaffningen av&lt;br&gt;varor osv. Vidare utvidgades tillämpningsområdet för generalklausulen&lt;br&gt;till att också avse reklam i vissa gränsöverskridande televisionssänd-&lt;br&gt;ningar inom EES-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa ändringar beror på utvecklingen i vår omvärld, där den euro-&lt;br&gt;peiska integrationen alltså är en fektor. Men också i andra avseenden&lt;br&gt;har mycket hänt sedan tillkomsten av nu gällande marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utvecklingsfektorer som låg bakom tillkomsten av 1970 års lag&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring har fortlöpande kommit att stärkas. Det&lt;br&gt;konkurrensutsatta området har vidgats som en effekt av den fortgående&lt;br&gt;internationaliseringen och avregleringen. Den ökande konkurrensen&lt;br&gt;innebär, också i kombination med den tekniska utvecklingen, att nya&lt;br&gt;marknadsföringsmetoder utvecklas och att mer eller mindre sofistikera-&lt;br&gt;de system introduceras på marknaden för att göra det möjligt för före-&lt;br&gt;tagen att bearbeta konsumenterna, numera också i deras egen hemmiljö&lt;br&gt;genom radio- och TV-reklam, s.k. TV-shopping osv. Marknadsförin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gen blir inte bara mera närgången utan också, som en följd av konkur- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;rensen och det ökade utbudet, allt mera omfettande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsekonomin bygger på tanken att marknadens aktörer skall&lt;br&gt;kunna träffas i största möjliga frihet. Det är samtidigt ett sedan länge&lt;br&gt;erkänt förhållande att detta möte skall vara underkastat bestämda spel-&lt;br&gt;regler. Den som yrkesmässigt marknadsför varor, tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter får bara använda marknadsföringsmetoder som är tillbörliga.&lt;br&gt;Hans motpart har vidare rätt att få information om det som marknads-&lt;br&gt;förs så att han kan ta ställning till bl.a. det erbjudande som marknads-&lt;br&gt;föringen avser på ett så välöverlagt sätt som möjligt. Han skall inte&lt;br&gt;heller riskera att köpa varor som inte är användbara för sitt huvudsakli-&lt;br&gt;ga ändamål. Detta är också innebörden av den nu gällande marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen. Flera omständigheter gör likväl att det nu finns skäl att&lt;br&gt;ersätta denna med en ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i sin ursprungliga&lt;br&gt;version i 1970 års lag fick en viss stadga genom hänvisningen till den&lt;br&gt;praxis som hade utvecklats inom ramen för näringslivets egen själv-&lt;br&gt;sanering, liksom till vissa normer som i övrigt hade utvecklats i nä-&lt;br&gt;ringslivet (se prop. 1970:57 s. 60 och 87). Därutöver gavs också vissa&lt;br&gt;ytterligare riktlinjer för tillämpningen i motivuttalandena (närmast s. 67&lt;br&gt;ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan generalklausulen infördes har Marknadsdomstolen utvecklat en&lt;br&gt;omfettande praxis. Detta har inneburit att bestämmelsens innebörd har&lt;br&gt;fixerats ytterligare. Generalklausulen har samtidigt visat sig möjliggöra&lt;br&gt;stor flexibilitet och anpassning till den utveckling som har skett på&lt;br&gt;marknadsföringsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men detta innebär också att det är svårt att överblicka rättsläget för&lt;br&gt;den som inte är närmare insatt i den rättsutveckling som har skett. Detta&lt;br&gt;gäller inte minst för de personer vilkas verksamhet lagstiftningen är&lt;br&gt;avsedd att reglera, dvs. näringsidkarna själva. Inte minst av hänsyn till&lt;br&gt;dessa framstår det som befogat att nu på ett tydligare sätt i lagtext&lt;br&gt;klargöra innebörden av generalklausulen, sådan denna har kommit att&lt;br&gt;uttolkas i praxis. Detta är ett skäl till att den nu gällande marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen bör ersättas av en lag som något så när klart beskriver be-&lt;br&gt;teenden på marknadsföringens område som inte kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det som har anförts kommer några ytterligare omständigheter&lt;br&gt;som också talar för en ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan gäller sanktionssystemet. De sanktioner i marknadsförings-&lt;br&gt;lagen som har den ojämförligt största betydelsen i den praktiska rättstill-&lt;br&gt;lämpningen är förbud och ålägganden vid vite. Förbuds sanktionen är&lt;br&gt;kopplad till dels generalklausulen om otillbörlig marknadsföring, dels&lt;br&gt;den om produktotjänlighet. Ett åläggande kan meddelas om en närings-&lt;br&gt;idkare underlåter att lämna information enligt generalklausulen om&lt;br&gt;informationsplikt. Lagen innehåller därutöver också ett antal straffsank-&lt;br&gt;tionerade bestämmelser men dessa spelar i praktiken en underordnad&lt;br&gt;roll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionerna förbud och ålägganden vid vite har ofta varit smidiga&lt;br&gt;och effektiva instrument för att lagens syften skall uppnås. De har flera&lt;br&gt;fördelar framför bl.a. en straffsanktion. En är att de kan tillämpas på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent objektiva grunder, utan hänsynstagande till näringsidkarens even- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tuella uppsåt eller vårdslöshet. En annan fordel är att de i allmänhet ger&lt;br&gt;möjlighet till ett snabbare ingripande än som kan ske inom ramen för en&lt;br&gt;strafiprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Likväl har det i praktiken visat sig att förbud och ålägganden vid vite&lt;br&gt;av det slag som marknadsföringslagen ger möjlighet till i dag ibland&lt;br&gt;utgör alltför trubbiga instrument. Det har särskilt att göra med att dessa&lt;br&gt;sanktioner förutsätter att en näringsidkare upprepar ett förfärande i strid&lt;br&gt;med någon av generalklausulerna för att drabbas av en kännbar sank-&lt;br&gt;tion. Systemet bygger således på att Marknadsdomstolen kan förbjuda&lt;br&gt;en näringsidkare vid vite att upprepa ett otillåtet förfärande (eller ålägga&lt;br&gt;honom att lämna information), och det är först om näringsidkaren bry-&lt;br&gt;ter mot vitesförbudet (eller åläggandet) som han kan drabbas av den&lt;br&gt;ekonomiska konsekvensen att behöva betala ett vite. Det betyder att en&lt;br&gt;näringsidkare som bara genomför en marknad sfö ring skampanj av visst&lt;br&gt;slag, utan att genomföra en ny av liknande slag, i praktiken inte drabbas&lt;br&gt;av någon mera påtaglig påföljd. Detta förhållande kan utnyttjas av&lt;br&gt;mindre nogräknade näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att ny sanktionsform bör infö-&lt;br&gt;ras. Redan en första marknadsföringsåtgärd i strid med lagstiftningen&lt;br&gt;bör i vissa fäll kunna leda till en kännbar påföljd för den som vidtar&lt;br&gt;den. Men det är då också viktigt att man av lagtexten kan utläsa när en&lt;br&gt;sådan påföljd kan komma i fråga. Det är också ett skäl för att lagen&lt;br&gt;tydligare än i dag bör ange vilka beteenden på marknadsföringens om-&lt;br&gt;råde som inte kan godtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse är vidare att en ny konkurrenslag (1993:20) trädde i kraft&lt;br&gt;den 1 juli 1993. I den lagen har en sanktion, konkurrensskadeavgift,&lt;br&gt;införts som liknar en direktverkande sanktion av det slag som nyss&lt;br&gt;berördes för marknadsföringslagens del. Det tigger över huvudtaget&lt;br&gt;stora fördelar i att olika regleringar på marknadsrättens område tigger&lt;br&gt;så nära varandra som möjligt. Det gäller också förhållandet mellan&lt;br&gt;marknadsföringslagen och konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan nyhet i konkurrenslagen tigger i att brott mot det lagstad-&lt;br&gt;gade förbudet mot konkurrensbegränsande samarbete kan medföra&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet gentemot en part som har skadats av sådant sam-&lt;br&gt;arbete. Det finns skäl att på motsvarande sätt införa en vidgad skade-&lt;br&gt;ståndsmöjlighet för den som tider skada p.g.a. otillbörlig marknadsfö-&lt;br&gt;ring. Också i processuellt hänseende finns det skäl att välja samma&lt;br&gt;lösning på marknadsföringsområdet som på konkurrensområdet. För&lt;br&gt;detta talar bl.a. det nära sambandet mellan konkurrenspolitiken och&lt;br&gt;konsumentpolitiken. Liksom i konkurrensärenden bör prövningen i&lt;br&gt;första instans därför som huvudregel ske i (viss närmare angiven) tings-&lt;br&gt;rätt, medan tingsrättens domar och beslut bör kunna överklagas hos&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det som har anförts i det föregående innebär att förhållandevis stora&lt;br&gt;ändringar bör göras i lagstiftningen på marknadsföringsområdet. Det ter&lt;br&gt;sig föga ändamålsenligt att genomföra dem genom ändringar i den&lt;br&gt;nuvarande marknadsföringslagen. Det finns därför skäl att nu införa en &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya lagen bör ha generell räckvidd och får kompletteras med Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;olika produkt- och mediespecifika lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sålunda bör specialregler om t.ex. alkohol- och tobaksreklam allt-&lt;br&gt;jämt regleras särskilt. När det gäller tobaksreklam finns i sammanhan-&lt;br&gt;get anledning att erinra om att frågan om smygreklam för tobak för&lt;br&gt;närvarande utreds av Utredningen om förbud mot indirekt tobaksreklam&lt;br&gt;(Dir. 1994:88).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De regler som är specifika för exempelvis ljudradio och television&lt;br&gt;bör också liksom hittills regleras i den radiorättsliga lagstiftningen. Den&lt;br&gt;närmare gränsdragningen mellan marknad srätt och radiorätt har nyligen&lt;br&gt;behandlats i Radiolagsutredningens slutbetänkande Ny lagstiftning om&lt;br&gt;Radio och TV (SOU 1994:105, s. 216 f., 310 ff. och 331 ff.). Betän-&lt;br&gt;kandet remissbehandlas för närvarande. Regeringen avser att ta upp&lt;br&gt;denna fråga i samband med en ny radiolagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Huvuddragen i en ny marknadsföringslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En ny marknadsföringslag skall i huvud-&lt;br&gt;saklig överensstämmelse med den nu gällande lagen syfta till att&lt;br&gt;främja konsumenternas och näringsidkamas intressen i samband&lt;br&gt;med näringsidkares marknadsföring av varor, tjänster och andra&lt;br&gt;nyttigheter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med vitessanktionerade generalklausuler behålls.&lt;br&gt;Vid sidan om dessa införs särskilda regler med konkreta förbud&lt;br&gt;mot och krav på vissa marknadsföringsåtgärder. Överträdelser&lt;br&gt;av de särskilda reglerna kan medföra att en näringsidkare ådöms&lt;br&gt;en direktverkande sanktion i form av en marknadsstömingsav-&lt;br&gt;gift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndssanktionen utvidgas på så sätt att skadestånd skall&lt;br&gt;kunna utgå, dels till andra näringsidkare, oavsett om dessa är&lt;br&gt;konkurrenter till den felande näringsidkaren eller inte, dels till&lt;br&gt;konsumenter. Vidare skall överträdelse av ett meddelat förbud&lt;br&gt;eller åläggande kunna medföra skadeståndsskyldighet. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller överträdelse av de särskilda reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadsföringsmål införs ett tvåinstanssystem med Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt som första instans och Marknadsdomstolen som&lt;br&gt;andra och sista instans. Rättegångsbalkens regler skall med&lt;br&gt;vissa undantag tillämpas på marknadsföringsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkare som berörs av en marknadsföring samt sam-&lt;br&gt;manslutning av konsumenter, näringsidkare och löntagare får en&lt;br&gt;med Konsumentombudsmannen jämställd talerätt när det gäller&lt;br&gt;förbud och ålägganden. I mål om marknadsstömingsavgift skall&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen ha primär talerätt, med rätt för en&lt;br&gt;enskild näringsidkare som berörs av överträdelsen eller en&lt;br&gt;sammanslutning av näringsidkare att föra talan, om Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen beslutar att inte göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Det stora flertalet remissinstanser tillstyrker eller&lt;br&gt;har inte någon erinran mot huvuddragen i den föreslagna nya marknads-&lt;br&gt;föringslagen. Marknadsdomstolen ifrågasätter behovet av en ny hand-&lt;br&gt;läggningsordning. I övrigt framför remissinstanserna synpunkter och&lt;br&gt;kritik mot vissa enskildheter i förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen innehåller i materiellt hänseende i första hand de tre generalklausu-&lt;br&gt;lerna om otillbörlig marknadsföring (2 §), informationsskyldighet (3 §)&lt;br&gt;och produktotjänlighet (4 §). Med stöd av dessa bestämmelser kan&lt;br&gt;Marknadsdomstolen besluta om förbud eller åläggande för näringsidkare&lt;br&gt;och förena dem med vite. Vid sidan om generalklausulerna innehåller&lt;br&gt;marknadsföringslagen också i materiellt hänseende tre straffsanktionera-&lt;br&gt;de bestämmelser (6-8 §§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under de år som den nuvarande lagstiftningen har gällt har de två&lt;br&gt;generalklausulerna om otillbörlig marknadsföring och om informations-&lt;br&gt;skyldighet haft störst betydelse. Med stöd av dessa har Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen utvecklat en omfattande rättspraxis, som preciserar och fyller ut&lt;br&gt;generalklausulernas innebörd till ledning för marknadens aktörer. Samti-&lt;br&gt;digt har de straffsanktionerade bestämmelserna haft en undanskymd&lt;br&gt;betydelse och har i praktiken kommit att tillämpas i mycket liten ut-&lt;br&gt;sträckning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom det vidsräckta användningsområde som generalklausulen om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring har fått är och har det varit möjligt att med&lt;br&gt;stöd av den ingripa mot alla marknadsföringsåtgärder som med hänsyn&lt;br&gt;till konsument- och näringsidkarintressena anses oacceptabla från etisk&lt;br&gt;synpunkt. Det innebär emellertid inte att mera preciserade regler om&lt;br&gt;särskilda typer av marknadsföringsåtgärder skulle sakna betydelse. Om&lt;br&gt;sådana särskilda regler förenas med en direktverkande sanktion kan man&lt;br&gt;med stöd av dem ingripa mot vissa slag av handlingar redan innan ett&lt;br&gt;förbud meddelas. En sådan ordning ger förutsättningar för en effektiv&lt;br&gt;lagstiftning genom att en näringsidkare kan avskräckas från att genom-&lt;br&gt;föra en klart oacceptabel marknadsföringskampanj innan ett förbud har&lt;br&gt;hunnit meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som förut har redovisats är den nuvarande marknadsföringslagen&lt;br&gt;uppbyggd efter en sådan modell, som dock när det gäller de särskilda&lt;br&gt;straffsanktionerade bestämmelserna inte har fått något väsentligt genom-&lt;br&gt;slag i praktiken. Anledningen till detta torde kunna hänföras till flera&lt;br&gt;olika omständigheter. Det gäller dels de genom straff direktsanktionera-&lt;br&gt;de förfarandena som sådana, dels straffsanktionen och den handlägg-&lt;br&gt;ningsordning som följer av denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny lag bör bygga på i huvudsak samma modell som den gamla.&lt;br&gt;Vid sidan av generalklausuler bör vissa preciserade regler om mark-&lt;br&gt;nadsföring ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen och de flesta remissinstanserna anser rege-&lt;br&gt;ringen att lagstiftningen med ledning av den normbildning som har skett&lt;br&gt;genom Marknadsdomstolens praxis bör kunna byggas ut med ytterligare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler som tar sikte på att förhindra oacceptabla förfaranden. Reglerna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bör utformas som konkreta krav på och förbud mot vissa marknadsfö- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ringsåtgärder. Dessa benämns i forstättningen katalogreglema eller&lt;br&gt;katalogen. Till katalogreglema bör vara knutna en direktverkande sank-&lt;br&gt;tion som är effektiv och kännbar också för näringsidkare som är juridis-&lt;br&gt;ka personer. Det innebär att den nuvarande kriminaliseringen av vissa&lt;br&gt;förfaranden i marknadsföringslagen bör bytas ut mot ett system med&lt;br&gt;sanktionsavgifter. Därmed kan målen också handläggas huvudsakligen i&lt;br&gt;samma ordning som andra marknadsföringsmål och med talerätt för&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen. Den marknadsrättsliga kompetensen på&lt;br&gt;domstolssidan och talesidan vid handläggningen av mål enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen bör därigenom kunna höjas och tryggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsregler bidrar till att göra ett sanktionssystem effektivt och&lt;br&gt;även den nya marknadsföringslagen bör därför innehålla sådana regler.&lt;br&gt;Liksom i dag skall skadestånd kunna utgå när en näringsidkare har&lt;br&gt;överträtt ett förbud som har meddelats av Marknadsdomstolen. Detsam-&lt;br&gt;ma skall gälla vid överträdelser av ett meddelat åläggande eftersom&lt;br&gt;sådana fall, enligt regeringens mening, är lika klandervärda som för-&lt;br&gt;budsfallen. Skadestånd skall också kunna utgå vid överträdelser av&lt;br&gt;katalogreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagens syfte är att bereda skydd för konsumenter och näringsidkare.&lt;br&gt;Det är därför rimligt att såväl konsumenter som näringsidkare skall&lt;br&gt;kunna få skadestånd om de förorsakats skada av någon otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärd (eller bristande information). Härigenom tydliggörs&lt;br&gt;också att förpliktelserna enligt lagen gäller mot både näringsidkare och&lt;br&gt;konsumenter. Vidare saknas skäl att begränsa rätten till skadestånd till&lt;br&gt;konkurrerande näringsidare. Den nuvarande begränsningen i detta hän-&lt;br&gt;seende bör därför tas bort. I stället får en lämplig avgränsning ske&lt;br&gt;genom kravet på adekvat kausalitet, dvs. att det skall föreligga ett or-&lt;br&gt;sakssamband av visst slag mellan marknadsföringsåtgärden och skadan&lt;br&gt;för att ersättningsskyldighet skall uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om förbud eller åläggande enligt marknadsföringslagen hand-&lt;br&gt;läggs i dag i Marknadsdomstolen som första och sista instans. Mål om&lt;br&gt;straff enligt de särskilda reglerna i 6-8 §§ marknadsföringslagen hand-&lt;br&gt;läggs som brottmål i allmän domstol med de möjligheter att överklaga&lt;br&gt;som följer av rättegångsbalkens regler. Införandet av ett system med&lt;br&gt;direktverkande sanktionsavgifter i marknadsföringsmål kräver av rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl att det finns möjligheter till överklagande. Ett tvåinstans-&lt;br&gt;system bör därför införas för marknadsföringsmålen med Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt som första instans och Marknadssdomstolen som andra och&lt;br&gt;sista instans. Detta gäller även mål om förbud eller åläggande och i viss&lt;br&gt;utsträckning skadestånd enligt marknadsföringslagen. Förfarandet vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen föreslås följa reglerna i&lt;br&gt;rättegångsbalken. Regeringen återkommer senare till dessa frågor (av-&lt;br&gt;snitt 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande marknadsföringslagen får Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen ansöka hos Marknadsdomstolen om förbud eller åläggande.&lt;br&gt;Beslutar Konsumentombudsmannen att inte ansöka, får ansökan göras&lt;br&gt;av en sammanslutning av konsumenter, löntagare eller näringsidkare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller - beträffande förbud enligt generalklausulen - av en näringsidkare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som berörs av handlingen. Allmänt åtal för brott mot någon av de tre Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;straffbestämmelserna väcks av allmän åklagare, efter medgivande av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen. Enligt regeringens mening finns det både&lt;br&gt;sakliga och principiella skäl for att nu utvidga talerätten vid förbud och&lt;br&gt;ålägganden så att enskilda näringsidkare och sammanslutningar ges en&lt;br&gt;med Konsumentombudsmannen jämställd talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller den föreslagna marknadsstömingsavgiften, som ju skall&lt;br&gt;ersätta straffsanktionen, är det till följd av det offentligrättsliga inslaget&lt;br&gt;lämpligt att talan förs av Konsumentombudsmannen i första hand. Om&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen inte väcker talan bör dock den möjligheten&lt;br&gt;stå öppen även för näringsidkare som berörs av marknadsföringsåtgär-&lt;br&gt;den och för en sammanslutning av näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Krav på marknadsföring&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Allmänna krav&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Marknadsföringen skall stämma överens&lt;br&gt;med god marknadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföringen skall lämnas sådan information som är&lt;br&gt;av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa allmänna krav slås fest i en generalklausul i den nya&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-&lt;br&gt;slag. Utredningen har dock föreslagit en generalklausul om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring och en om informationsskyldighet. Utredningen har&lt;br&gt;vidare föreslagit att den s.k. lagstridighetsprincipen kommer till uttryck&lt;br&gt;i generalklausulen om otillbörlig marknadsföring. Utredningens förslag&lt;br&gt;till generalklausul om informationsskyldighet innehåller anvisningar om&lt;br&gt;på vilket sätt och i vilka avseenden behovet av information kan göra sig&lt;br&gt;särskilt starkt gällande. Utredningen har vidare föreslagit att general-&lt;br&gt;klauslen om informationsskyldighet&lt;br&gt;skall tillämpas också på marknadsföring som riktar sig till andra än&lt;br&gt;konsumenter som är privatpersoner och som avser sådana produkter&lt;br&gt;som i inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas&lt;br&gt;av konsumenter för enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är positiva till utredningens&lt;br&gt;förslag att i en ny marknadsföringslag behålla generalklausuler om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet. Några remissins-&lt;br&gt;tanser har dock synpunkter på utformningen av klausulerna. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt anser att lagstridighetsprincipen är så självklar att den inte&lt;br&gt;behöver lagfästas. Bl.a. Sveriges Industriförbund och Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen framhåller att förhållandet mellan generalklausulen om informa-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tionsskyldighet och föreskrifter om sådan skyldighet i annan lagstiftning Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;bör klargöras. Annonsörsföreningen och Svenska Sponsringsföreningen&lt;br&gt;avstyrker förslaget att utvidga informationsskyldigheten vid marknads-&lt;br&gt;föring till andra än konsumenter som är privatpersoner. De framhåller&lt;br&gt;att det inte är fråga om någon kodifiering i praxis och att det inte har&lt;br&gt;visats på något behov av en sådan utvidgning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nu gällande marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen innehåller vid sidan av vissa specialbestämmelser två vidsträckta&lt;br&gt;generalklausuler. Den ena tar sikte på otillbörliga marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärder och ger möjlighet att förbjuda sådana förfaranden (2 §). Den&lt;br&gt;andra tar sikte på information som har särskild betydelse från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt och ger möjlighet att ålägga en näringsidkare att lämna&lt;br&gt;sådan information (3 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av generalklausulerna har Marknadsdomstolen genom sin&lt;br&gt;praxis kunnat utveckla ett nyanserat normsystem på området till ledning&lt;br&gt;för marknadens aktörer. Deras vidsträckta utformning har också skapat&lt;br&gt;möjligheter till en fortlöpande rättsbildning i takt med att nya marknads-&lt;br&gt;föringsmetoder och medel har utvecklats, liksom med rättsutvecklingen&lt;br&gt;i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av systemet med generalklausuler vid sidan om vissa&lt;br&gt;specialbestämmelser är alltså goda. En ny marknadsföringsföringslag&lt;br&gt;bör bygga på samma system och innehålla generalklausuler som bidrar&lt;br&gt;till en dynamisk rättsutveckling. Till den nya lagen bör därför de nuva-&lt;br&gt;rande generalklausulerna föras över utan ändring i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otillbörlig marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande generalklausulen kan förbud meddelas mot mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärder som strider mot god affärssed eller som annars är&lt;br&gt;otillbörliga mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I uttrycket god affärssed ligger en hänvisning till det utomrättsliga&lt;br&gt;normssystem som har utvecklats inom näringslivet, främst Internationel-&lt;br&gt;la handelskammarens grundregler för reklam. I en ny generalklausul&lt;br&gt;bör uttrycket bytas ut mot god marknadsföringssed. Innebörden av&lt;br&gt;uttrycket bör definieras i lagen och omfatta både mer och mindre än&lt;br&gt;uttrycket god affärssed. Förutom god affärssed bör uttrycket också&lt;br&gt;omfatta andra vedertagna normer för marknadsföring av produkter.&lt;br&gt;Sådana normer är, förutom föreskrifter, t.ex. riktlinjer som Konsument-&lt;br&gt;verket har utfärdat efter överenskommelser med olika branschorganisa-&lt;br&gt;tioner. Vidare kan nämnas de normer som Marknadsdomstolen har&lt;br&gt;skapat genom sin praxis. Även internationellt vedertagna normer kan&lt;br&gt;vara av betydelse. Innebörden av uttrycket bör emellertid med hänsyn&lt;br&gt;till lagens ändamål begränsas till att avse bara sådana regler om god&lt;br&gt;affärssed och andra vedertagna normer som syftar till att skydda konsu-&lt;br&gt;menternas och näringsidkamas intressen vid marknadsföring av produk-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som nu gäller bör domstolen inte vara låst till nulä-&lt;br&gt;get och bunden av de normer som gäller eller de värderingar som råder.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen bör därför kunna beakta andra omständigheter vid bedöm- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ningen av vad som är tillbörligt mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som ett allmänt krav bör därför liksom nu gälla att en marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärd - förutom att överensstämma med god marknadsföringssed&lt;br&gt;- också i övrigt skall vara tillbörlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att den s.k. lagstridighetsprincipen kom-&lt;br&gt;mer till uttryck i en ny generalklausul om otillbörlig marknadsföring.&lt;br&gt;Principen, som har lagts fest av Marknadsdomstolen och som också&lt;br&gt;kommer till uttryck i Internationella handelskammarens grundregler för&lt;br&gt;reklam, innebär i huvudsak att marknadsföringen skall vara laglig, dvs.&lt;br&gt;inte strida mot annan lag, eller kunna leda till lagbrott. Regeringen&lt;br&gt;anser för sin del, i likhet med Stockholms tingsrätt, att principen är så&lt;br&gt;självklar och väl förankrad att den inte behöver lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fungerande marknadsekonomi förutsätter att konsumenterna är väl&lt;br&gt;informerade. Också från den enskilde konsumentens synpunkt är det&lt;br&gt;viktigt att han eller hon har tillgång till erforderlig information. Genom&lt;br&gt;tillgång till god information får konsumenterna ökade möjligheter att&lt;br&gt;göra väl övervägda val. De kan härigenom bättre tillfredsställa sina&lt;br&gt;behov och undvika ekonomiska och andra risker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen bygger på grundtanken att det ankommer på&lt;br&gt;näringsidkarna själva att lämna tillräcklig information om sina produk-&lt;br&gt;ter. Det är när näringsidkare lämnar konsumenterna otillräcklig infor-&lt;br&gt;mation i betydelsefulla hänseenden som ett ingripande enligt 3 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldigheten kan endast avse information av rent kom-&lt;br&gt;mersiell natur. Av tryckfrihetsrättsliga skäl är informationsskyldigheten&lt;br&gt;begränsad till att gälla när en näringsidkare själv väljer att använda sig&lt;br&gt;av sådana framställningar som ett informationsåläggande avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om informationsskyldighet av den generella karaktär, som&lt;br&gt;marknadsföringslagen ställer upp, saknas utomlands. Oftast finns där&lt;br&gt;endast möjlighet att föreskriva information i syfte att motverka vilsele-&lt;br&gt;dande effekter. Övergripande bestämmelser om informationsplikt, om&lt;br&gt;än inte lika generellt formulerade som den svenska, finns emellertid i de&lt;br&gt;danska och norska marknadsföringslagarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen om informationsskyldighet tillkom år 1975 på&lt;br&gt;grundval av ett utredningsförslag av Reklamutredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detaljerade regler om informationsskyldighet, som för sin tillämpning&lt;br&gt;hänvisar till generalklausulen om informationsskyldighet, har tagits in i&lt;br&gt;prisinformationslagen (1991:601), konsumentförsäkringslagen&lt;br&gt;(1980:38), konsumentkreditlagen (1992:830) och lagen (1992:1672) om&lt;br&gt;paketresor. Det finns också en koppling till konsumentköplagen på så&lt;br&gt;sätt att underlåten information kan medföra att en konsumentvara anses&lt;br&gt;behäftad med fel. Härutöver finns självständigt utformade bestämmelser&lt;br&gt;om informationsskyldighet i olika lagar, bl.a. på livsmedels- och läke-&lt;br&gt;medelsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När generalklausulen om informationsskyldighet infördes var den i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;huvudsak en nyhet. Förarbetena är tämligen knapphändiga och tillämp-&lt;br&gt;ningen kunde inte bygga på befintliga normkällor såsom internationella&lt;br&gt;konventioner, Internationella handelskammarens grundregler for reklam&lt;br&gt;eller praxis. Över åren har dock Marknadsdomstolen utvecklat en be-&lt;br&gt;tydelsefull praxis genom ett trettiotal avgöranden. På olika särskilda&lt;br&gt;områden har informationsskyldigheten därutöver preciserats genom&lt;br&gt;riktlinjer utfärdade av Konsumentverket efter överläggningar mellan&lt;br&gt;verket och näringslivets organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande fråga är informationsskyldighetens omfattning&lt;br&gt;enligt 3 § marknadsföringslagen. Av lagtexten framgår endast att det&lt;br&gt;skall vara fråga om information som har särskild betydelse från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt. Marknadsdomstolen har byggt sin bedömning på för-&lt;br&gt;arbetsuttalandet att med särskild betydelse bör förstås &amp;quot;ett inte helt obe-&lt;br&gt;tydligt behov och inte bara sådana fall som är särskilt allvarliga&amp;quot;. Vida-&lt;br&gt;re har det uttalats i förarbetena att de konsumentintressen som avses är&lt;br&gt;privatpersoners intressen i samband med förvärv och liknande av nyttig-&lt;br&gt;heter för enskilt bruk (prop. 1975/76:34 s. 126).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den praktiska tillämpningen kan det uppstå ett visst motsatsförhål-&lt;br&gt;lande mellan näringsidkares önskemål om att ge kommersiella budskap&lt;br&gt;en enkel och slagkraftig utformning och krav på informationslämnande&lt;br&gt;som kan verka kostnadsfördyrande och tyngande samt påverka konkur-&lt;br&gt;rensförhållandena. Det framgår av Marknadsdomstolens praxis att det i&lt;br&gt;sådana situationer skall göras en avvägning mellan olika berörda behov&lt;br&gt;och intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen förklarade sålunda i fallet MD 1981:4, att ett informa-&lt;br&gt;tionsåläggandes innebörd måste bestämmas på grundval av en samlad&lt;br&gt;bedömning av hur starkt behov konsumenterna har av informationen&lt;br&gt;ifråga, hur omfattande informationen bör vara for att tillgodose behovet&lt;br&gt;samt vilka verkningar, positiva eller negativa, åläggandet kan få för det&lt;br&gt;ekonomiska systemets funktion och därmed ytterst för konsumenterna. I&lt;br&gt;avgörandet ålade Marknadsdomstolen företaget att i produktbroschyrer&lt;br&gt;m.m. informera om att vissa spisar även salufördes av koncernen under&lt;br&gt;andra varunamn, s.k. märkesdifferentiering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har ogillat Konsumentombudsmannens krav på&lt;br&gt;information om totalkostnaden för hyra av hemelektronik, när hyresti-&lt;br&gt;den endast var sex månader och månadskostnaden fanns angiven, MD&lt;br&gt;1990:17.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den information som kan krävas kan vara av olika slag. En viktig typ&lt;br&gt;är produktinformation, det vill säga information om varans eller tjäns-&lt;br&gt;tens innehåll, beskaffenhet och egenskaper eller dess användning, för-&lt;br&gt;varing och skötsel. Marknadsdomstolen har i avgörandet MD 1981:20,&lt;br&gt;ålagt vissa bilföretag att i annonsering informera om bilens bränsleför-&lt;br&gt;brukning och bränslekostnader enligt normer angivna i Konsumentver-&lt;br&gt;kets riktlinjer. I avgörandet MD 1990:27 har Marknadsdomstolen ålagt&lt;br&gt;en bilhandlare att vid marknadsföring av begagnade personbilar till&lt;br&gt;konsumenter lämna varudeklaration för bilar i den omfattning och på&lt;br&gt;det sätt som anges i Konsumentverkets riktlinjer på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig typ är pris- och villkorsinformation, det vill säga Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;information om betalningsvillkoren och förhållandet i övrigt mellan&lt;br&gt;säljare och köpare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har t.ex. ålagt en byggnadsentreprenör att tydligt&lt;br&gt;ange vilka villkor i kontraktshandlingama som är avsedda att utgöra&lt;br&gt;avtalsinnehåll, MD 1979:18. En förmedlare av bostadsrätter har ålagts&lt;br&gt;att informera om kravet på ekonomisk plan för bostadsrättsföreningar,&lt;br&gt;MD 1984:5.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen om informationsskyldighet har, som utredningen&lt;br&gt;framhållit, kommit att spela en central roll inom marknadsföringslagens&lt;br&gt;regelsystem. Från konsumentsynpunkt är det viktigt att reklam innehål-&lt;br&gt;ler sådan information som är av betydelse för konsumenternas möjlig-&lt;br&gt;heter att träffa väl övervägda köpbeslut. Genom Marknadsdomstolens&lt;br&gt;praxis och Konsumentverkets riktlinjer har informationsskyldighetens&lt;br&gt;omfattning och inriktning klarlagts ganska väl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har ansett det vara önskvärt att generalklausulen om&lt;br&gt;information ges en mer klargörande formulering till ledning för till-&lt;br&gt;lämpningen. Utredningen har hävdat att det nuvarande grundläggande&lt;br&gt;kriteriet, särskild betydelse från konsumentsynpunkt, knappast är rättvi-&lt;br&gt;sande eller särskilt informativt. Utredningen har i stället uttryckt in-&lt;br&gt;formationsskyldigheten så, att en näringsidkare skall vid marknadsföring&lt;br&gt;vid en lämplig tidpunkt och i en ändamålsenlig form bereda berörda&lt;br&gt;konsumenter tillgång till behövlig information och att informationsskyl-&lt;br&gt;digheten också gäller vid anbud, avtals ingående eller leverans. Utred-&lt;br&gt;ningen har vidare i lagtexten angett vägledande exempel på sådana&lt;br&gt;situationer, där det framför allt är angeläget att konsumenterna bereds&lt;br&gt;tillgång till behövlig information. Samtidigt har utredningen bl.a. uttalat&lt;br&gt;att förslaget knappast innebär någon egentlig förändring i förhållande&lt;br&gt;till nu tillämpad praxis.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser för sin del att kravet på att informationen skall&lt;br&gt;lämnas vid en lämplig tidpunkt och i ändamålsenligt form är så själv-&lt;br&gt;klart att det inte behöver anges särskilt. Informationsskyldigheten gäller&lt;br&gt;i dag och bör även i fortsättningen gälla alla former av marknadsföring.&lt;br&gt;Att såsom utredningen har föreslagit peka ut vissa former eller situatio-&lt;br&gt;ner, såsom anbud, avtals ingående och leverans, framstår inte som&lt;br&gt;påkallat och är heller knappast ägnat att skapa ökad klarhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att ange vägledande exempel skapar, som flera&lt;br&gt;remissinstanser också har påpekat, oklarheter i fråga om lagens för-&lt;br&gt;hållande till annan lagstiftning. Flera exempel som anges regleras i&lt;br&gt;annan lagstiftning, t.ex. i konsumentköplagen, prisinformationslagen&lt;br&gt;m.m. Exemplen kan till och med i vissa fall komma i konflikt med&lt;br&gt;annan lagstiftning om information, t.ex. lagen (1992:1232) om märk-&lt;br&gt;ning av hushållsapparater (ändrad senast 1994:611) och föreskrifter som&lt;br&gt;har meddelats med stöd av den. Några vägledande exempel bör därför&lt;br&gt;enligt regeringens mening inte ges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag att utvidga informationsskyldigheten till förmån&lt;br&gt;för andra konsumenter än privatpersoner i fråga om produkter som i &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenter har kritiserats. Som ett par remissinstanser har uttalat har Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;det inte visats att det föreligger något behov av en sådan utvidgning,&lt;br&gt;Till det kommer att det framstår som tveksamt i vad mån utredningsför-&lt;br&gt;slaget innebär en utvidgning i praktiken, eftersom det tar sikte på kon-&lt;br&gt;sumentprodukter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder sammantaget till att regeringen anser att en gene-&lt;br&gt;ralklausul om informationsskyldighet i en ny marknadsföringslag i sin&lt;br&gt;helhet bör ansluta till den öppna och allmänna utformning som den nu&lt;br&gt;gällande har.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Reklamidentifiering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: All marknadsföring skall utformas och&lt;br&gt;presenteras så att det tydligt framgår att det är fråga om mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också tydligt framgå vem som svarar för marknads-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen har därutöver föreslagit ett uttryckligt krav på&lt;br&gt;adressangivelse när en näringsidkare bedriver distansförsäljning, upp-&lt;br&gt;sökande försäljning, handel från annat än fast driftsställe och distansdis-&lt;br&gt;tribution av förmånserbjudanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som har yttrat sig över för-&lt;br&gt;slaget i dessa delar tillstyrker det eller lämnar det utan erinran. Några&lt;br&gt;remissinstanser har synpunkter på utformningen av lagtexten. Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt och Konsumentverket anser att det av lagen bör framgå&lt;br&gt;att telefonnummer också skall anges.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Reklamidentifierin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip inom marknadsföringsrätten är att reklam och&lt;br&gt;andra marknadsföringsåtgärder skall kunna identifieras som sådana. Av&lt;br&gt;särskild betydelse är att kommersiella meddelanden inte skall kunna&lt;br&gt;förväxlas med redaktionellt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen har utvecklats inom näringslivet och återfinns i Internatio-&lt;br&gt;nella handelskammarens grundregler för reklam. Principen står också i&lt;br&gt;överensstämmelse med den härskande pressetiska uppfattningen att en&lt;br&gt;strikt åtskillnad skall göras mellan redaktionellt material och meddelan-&lt;br&gt;den på betald annonsplats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till marknadsföringslagen uttalade departementschefen&lt;br&gt;att en av de principer som skulle kunna upprätthållas med stöd av gene-&lt;br&gt;ralklausulen om otillbörlig marknadsföring var kravet på att reklam&lt;br&gt;skall vara lätt att identifiera som sådan. Som exempel nämndes kom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mersiell reklam i tidning som utformas som redaktionell text. Enligt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;departementschefen borde detta också gälla varor som tidningsutgivaren&lt;br&gt;själv marknadsför (prop. 1970:57 s. 71).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har också avgjort flera fall där det har varit&lt;br&gt;fråga om reklamidentifiering. De flesta har gällt tidningsannonser. Det&lt;br&gt;första fallet, MD 1972:4; gällde vissa som kommersiell reklam bedöm-&lt;br&gt;da artiklar i en av fyra företag utgiven reklamtidning. Eftersom artiklar-&lt;br&gt;na för läsarna närmast framstod som redaktionellt material, bedömde&lt;br&gt;domstolen avsaknaden av reklammarkering som otillbörlig. Av två&lt;br&gt;senare fall, MD 1987:5 och MD 1991:18, framgår också att domstolen&lt;br&gt;kräver en tydlig reklammarkering av annonser som ger intryck av att&lt;br&gt;vara redaktionellt material.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett fall, MD 1972:14, har domstolen funnit att kuverten till reklam-&lt;br&gt;försändelser medfört risk för förväxling med en myndighetsförsändelse&lt;br&gt;eller i vart fall med en försändelse som inte har med reklam att göra.&lt;br&gt;Förferandet har därför ansetts otillbörligt enligt marknadsföringslagen.&lt;br&gt;Några andra fell, MD 1973:3 och MD 1973:24, har gällt inbjudan till&lt;br&gt;konsumenter att delta i säljarrangemang. Inbjudningarna ansågs otill-&lt;br&gt;börliga genom att de inte angav eller inte på ett tillräckligt tydligt sätt&lt;br&gt;angav att det var fråga om ett sådant arrangemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med utredningen och de remissinstanser&lt;br&gt;som har uttalat sig i frågan att den grundläggande principen om reklam-&lt;br&gt;identifiering har vunnit sådan stadga i praxis att den nu bör lagfastas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sändarangivelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutom principen att reklam skall vara lätt att känna igen som sådan,&lt;br&gt;har i praxis utvecklats en annan grundläggande princip om sändarangi-&lt;br&gt;velse. Marknadsdomstolen har i flera fell slagit fest att det av reklamen&lt;br&gt;klart skall framgå vem som är avsändare (MD 1980:12, MD 1983:17&lt;br&gt;och MD 1994:10). En sändarangivelse bör vara utformad så att motta-&lt;br&gt;garen av reklambudskapet genast kan festställa vem annonsören är.&lt;br&gt;Normalt åstadkommer man detta genom en upplysning om annonsörens&lt;br&gt;namn eller firma. I undantagsfall har godtagits att bara varumärket&lt;br&gt;anges, om detta är etablerat bland konsumenterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enighet föreligger om att också denna grundläggande princip bör&lt;br&gt;lagfästas. Regeln bör utformas som ett krav på att det tydligt skall&lt;br&gt;framgå vem som svarar för marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Adressangivelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit en regel enligt vilken näringsidkare åläggs att&lt;br&gt;ange var och hur näringsidkaren kan nås om han bedriver distansför-&lt;br&gt;säljning, uppsökande försäljning, handel från annat än fest driftsställe&lt;br&gt;eller distansdistribution av förmånserbjudanden. Enligt utredningens&lt;br&gt;förslag skall en sådan skyldighet föreligga också i andra fell, om nä-&lt;br&gt;ringsidkaren inte lätt kan nås med ledning av firmaangivelsen (sändar-&lt;br&gt;angivelsen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om informationsskyldighet i flera av de avseenden som ut- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;redningens förslag syftar på finns redan i annan lagstiftning, nämligen i&lt;br&gt;hemförsäljningslagen (1961:1361) och i lagen (1990:1183) om tillfällig&lt;br&gt;försäljning. Något behov att ytterligare reglera skyldigheten att lämna&lt;br&gt;information om adress m.m. i dessa fall torde knappast finnas. När det&lt;br&gt;gäller distansförsäljning, varmed torde avses postorderförsäljning och&lt;br&gt;liknande försäljningar, borde det ligga i näringsidkarens eget intresse att&lt;br&gt;lämna sådana uppgifter att han lätt kan nås. I annat fell blir ju de mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärder han företar meningslösa. Vad utredningen avser&lt;br&gt;med distansdistribution av fÖrmånserbjudanden framgår inte klart, än&lt;br&gt;mindre framgår behovet av att föreskriva en skyldighet att lämna upp-&lt;br&gt;gifter om adress m.m. i dessa fell. Regeringens slutsats blir således att&lt;br&gt;utredningens förslag i denna del inte bör leda till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens förslag skall kravet på adressangivelse också&lt;br&gt;gälla fell där näringsidkaren inte lätt kan nås med ledning av firmaangi-&lt;br&gt;velsen. Utredningens förslag i denna del har stöd i Marknadsdomstolens&lt;br&gt;praxis när det gäller tidningsannonser. En ny marknadsföringslag bör&lt;br&gt;liksom den nu gällande lagen ta sikte på marknadsföringsåtgärder i alla&lt;br&gt;medier. Att ange adress och telefonnummer i reklam i televisionen eller&lt;br&gt;i radio framstår inte som särskilt meningsfullt eftersom sådana uppgifter&lt;br&gt;är svåra att uppfetta och minnas för konsumenterna, i synnerhet som de&lt;br&gt;inte kan &amp;quot;gå tillbaka&amp;quot; till annonsen och skriva ned uppgiften. Regering-&lt;br&gt;en anser därför att det inte heller för dessa fell bör föreskrivas ett gene-&lt;br&gt;rellt krav på adressangivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I stället kan en lämplig ordning vara att Konsumentverket utfärdar&lt;br&gt;riktlinjer på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den omständigheten att regeringen avstår från att föreslå särskilda&lt;br&gt;regler om adressangivelse innebär inte att krav på sådana angivelser inte&lt;br&gt;skall kunna ställas. I de fell det har betydelse från konsumentsynpunkt&lt;br&gt;eller ett utelämnande av en sådan uppgift är otillbörligt bör Marknads-&lt;br&gt;domstolen liksom hittills kunna meddela förbud eller ålägganden enligt&lt;br&gt;generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Vilseledande marknadsföring&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;6.3.1 Vilseledande reklam&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En näringsidkare skall liksom hittills vara&lt;br&gt;förbjuden att vid marknadsföringen använda påståenden eller&lt;br&gt;andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsid-&lt;br&gt;karens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta skall särskilt gälla framställningar som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa&lt;br&gt;eller miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktens pris, grunderna för prissättningen och betal-&lt;br&gt;ningsvillkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifika-&lt;br&gt;tioner, ställning på marknaden, kännetecken och andra rättig-&lt;br&gt;heter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;belöningar och utmärkelser som har tilldelats&lt;br&gt;näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna är i huvudsak positiva till att&lt;br&gt;en regel om vilseledande reklam tas in i en ny marknadsföringslag.&lt;br&gt;Några remissinstanser har synpunkter på utformningen av lagförslaget&lt;br&gt;och dess omfattning. Riksrevisionsverket anser att den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen om vilseledande reklam bör begränsas till uppgifter om&lt;br&gt;produkten, medan resterande former bör omfattas av generalklausulen.&lt;br&gt;Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Sveriges advokatsam-&lt;br&gt;fund framhåller att paragrafen är utformad som en generalklausul och&lt;br&gt;anser att de angivna konkreta förhållandena bör vara en begränsning i&lt;br&gt;stället för en exemplifiering. Naturskyddsföreningen framför åsikten att&lt;br&gt;miljömärkning med någon av de etablerade miljömärkningssymbolema&lt;br&gt;bör vara tillräckligt bevis på vederhäftighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den utan jämförelse vanligaste&lt;br&gt;formen av otillbörliga förfaranden vid marknadsföring är användningen&lt;br&gt;av vilseledande påståenden och andra framställningar. I den nu gällande&lt;br&gt;marknadsföringslagen finns också en särskild bestämmelse med stöd av&lt;br&gt;vilken en näringsidkare som uppsåtligen använder vilseledande fram-&lt;br&gt;ställningar i samband med marknadsföring av produkter kan straffas&lt;br&gt;(6§).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande straffbestämmelsen har bl.a. kommit till för att direkt&lt;br&gt;med sanktion kunna beivra ett förfarande som en näringsidkare vet är&lt;br&gt;otillåtet, t.ex. genom att någon annan näringsidkare har förbjudits att&lt;br&gt;företa en sådan åtgärd. Syftet med bestämmelsen har också varit att&lt;br&gt;avskräcka näringsidkare från att företa klart otillåtna åtgärder i hopp om&lt;br&gt;att ett förbud inte skall hinna meddelas förrän kampanjen är avslutad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffbestämmelsen har kommit till liten användning i praktiken. Däre- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;mot har den haft den praktiska betydelsen att den har legat till grund för&lt;br&gt;Konsumentombudsmannens och Marknadsdomstolens bedömningar i&lt;br&gt;fråga om vad som är att bedöma som otillbörliga förfaranden enligt&lt;br&gt;generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna bestämmelsen motsvarar den nuvaran-&lt;br&gt;de straffbestämmelsen. I sak innebär utredningens förslag i princip&lt;br&gt;endast den skillnaden i förhållande till den nuvarande bestämmelsen att&lt;br&gt;den direktverkande straffsanktionen ersätts med en direktverkande sank-&lt;br&gt;tionsavgift vid en uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av förbudet. Till&lt;br&gt;sanktionsavgiften återkommer regeringen längre fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med flertalet remissinstanser som har uttalat sig i frågan&lt;br&gt;anser regeringen att den nya marknadsföringslagen bör innehålla en&lt;br&gt;regel med ett uttryckligt förbud mot vilseledande framställningar vid&lt;br&gt;marknadsföring av produkter. Att den lika lite som den nuvarande&lt;br&gt;straffbestämmelsen innehåller en uttömmande uppräkning av i vilka&lt;br&gt;konkreta fall och i vilka avseenden framställningen inte får vara vilsele-&lt;br&gt;dande hindrar inte ställningstagandet. Enligt regeringens bedömning kan&lt;br&gt;den också komma att få praktisk betydelse på motsvarande sätt som den&lt;br&gt;nuvarande bestämmelsen. Genom exemplifieringen och det nya sank-&lt;br&gt;tionssystemet bör den dock kunna få större genomslagskraft på markna-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den av utredningen föreslagna exemplifieringen, till vilken regering-&lt;br&gt;en ansluter sig, avser att fånga upp de i särklass vanligaste fållen där&lt;br&gt;vilseledande påståenden och andra framställningar kan förekomma.&lt;br&gt;Detta bör också ge god vägledning for marknadens aktörer när de läg-&lt;br&gt;ger upp reklamkampanjer och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Exemplifieringen ansluter också mycket nära till reglerna i EG:s&lt;br&gt;direktiv om vilseledande reklam. I artikel 3 i direktivet räknas upp&lt;br&gt;vilken slags information som särskild hänsyn skall tas till vid bedöm-&lt;br&gt;ningen om reklamen är vilseledande. Direktivet återges i bilaga 7 i&lt;br&gt;utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Naturskyddsföreningen har tagit upp frågan om vederhäftigheten vid&lt;br&gt;miljömärkning. Regeringen behandlar den frågan i författningskommen-&lt;br&gt;taren längre fram (avsnitt 12.1).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.2 Vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En regel med förbud mot vilseledande&lt;br&gt;geografiska ursprungsbeteckningar på alkoholdrycker införs i&lt;br&gt;lagen (1978:763) med vissa bestämmelser om marknadsföring&lt;br&gt;av alkoholdrycker. Någon särskild regel med förbud mot sådana&lt;br&gt;beteckningar behövs i övrigt inte vid sidan om förbudet mot&lt;br&gt;vilseledande framställningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;förslag. Utredningen har föreslagit en särskild regel med förbud mot&lt;br&gt;vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan&lt;br&gt;om ursprungsbeteckningar på alkoholdrycker. Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Annonsörsföreningen&lt;br&gt;anser att en regel om geografiska ursprungsbeteckningar inte behövs vid&lt;br&gt;sidan av regeln om förbud mot vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund: Med geografiska ursprungsbeteckningar menas vanligtvis&lt;br&gt;vaije uttryck eller symbol som används för att ange att en produkt&lt;br&gt;härrör från ett visst land, en trakt eller en ort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadsföringslagen finns ett skydd mot vilseledande geografiska&lt;br&gt;ursprungsbeteckningar. Det grundar sig bl.a. på internationella överens-&lt;br&gt;kommelser som Sverige sedan länge är bundet av. Bestämmelser om&lt;br&gt;oriktiga ursprungsbeteckningar finns dels i Pariskonventionen den 20&lt;br&gt;mars 1883 för industriellt rättsskydd (SÖ 1970:60), dels i Madridöve-&lt;br&gt;renskommelsen den 14 april 1891 angående undertryckande av oriktiga&lt;br&gt;eller vilseledande ursprungsbeteckningar på handelsvaror (SÖ 1969:77).&lt;br&gt;Konventionen och överenskommelsen finns intagna som bilaga 8 respek-&lt;br&gt;tive 9 i utredningens betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 10.1 i Pariskonventionen skall bestämmelserna i kon-&lt;br&gt;ventionens artikel 9 tillämpas i fall av direkt eller indirekt användning&lt;br&gt;av en falsk angivelse om varans ursprung eller producentens, fabrikan-&lt;br&gt;tens eller handlandens identitet. Artikel 9 innehåller regler om varor på&lt;br&gt;vilka det lovligen finns ett varumärke eller en firma. En sådan vara&lt;br&gt;skall tas i beslag vid införseln till ett land som är anslutet till konventio-&lt;br&gt;nen där märket eller firman har rätt till laga skydd. Beslag skall också&lt;br&gt;kunna verkställas inom det land där den olovliga beteckningen har&lt;br&gt;anbragts eller inom det land till vilket varan har blivit införd. Beslag&lt;br&gt;skall ske på begäran av allmän åklagare, annan behörig myndighet eller&lt;br&gt;av målsägande i enlighet med vaije lands lagstiftning. Myndigheterna är&lt;br&gt;inte skyldiga att verkställa beslag av transitogods. Om lagstiftningen i&lt;br&gt;något land inte medger beslag vid införseln skall beslag ersättas med&lt;br&gt;införselförbud eller beslag inom landet. Om lagstiftningen i något land&lt;br&gt;inte medger vare sig beslag vid införseln eller införselförbud eller be-&lt;br&gt;slag inom landet skall sådana åtgärder, till dess lagstiftningen har änd-&lt;br&gt;rats i enlighet härmed, ersättas med de rättsmedel som landets lagstift-&lt;br&gt;ning i jämförliga fall tillförsäkrar dess egna medborgare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Madridöverenskommelsen innehåller regler om åtgärder mot varor&lt;br&gt;vilka är försedda med oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar&lt;br&gt;som hänför sig till fördragsslutande stat. För sådana varor gäller be-&lt;br&gt;stämmelser motsvarande dem som finns i artikel 9 i Pariskonventionen&lt;br&gt;(artikel 1). Det är enligt överenskommelsen förbjudet att vid försälj-&lt;br&gt;ning, skyltning eller utbjudande av varor använda beteckningar som är&lt;br&gt;ägnade att vilseleda allmänheten angående varors ursprung. Beteck-&lt;br&gt;ningar får därvid inte förekomma på skyltar, annonser, räkningar,&lt;br&gt;vinlistor, affärsbrev eller andra affärsmeddelanden (artikel 3 bis). Dom-&lt;br&gt;stolarna i varje land far bedöma vilka beteckningar som på grund av sin &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generiska karaktär inte är underkastade bestämmelserna i överenskom-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;melsen, dvs. om en beteckning kan anses ha blivit en allmän beteck- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ning,. Detta gäller dock inte ursprungsbeteckningar för vinodlingspro-&lt;br&gt;dukter (artikel 4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har antytts innehåller marknadsföringslagen bestämmelser&lt;br&gt;om skydd mot användning av vilseledande geografiska ursprungsbe-&lt;br&gt;teckningar. Vid reglernas tillkomst (prop. 1970:57 s. 110-111) fram-&lt;br&gt;hölls att det är ett allmänt intresse att det finns rättsliga möjligheter att&lt;br&gt;motverka vilseledande uppgifter om varors geografiska ursprung.&lt;br&gt;Önskemålet att motverka vilseledande geografiska ursprungsbetecknin-&lt;br&gt;gar kunde därvid anses tillgodosett av möjligheten att med stöd av&lt;br&gt;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring vid vite förbjuda en&lt;br&gt;näringsidkare att använda sådana beteckningar vid marknadsföring av&lt;br&gt;varor och av att den särskilda straffbestämmelsen om vilseledande&lt;br&gt;framställningar kan tillämpas mot den som uppsåtligen lämnar vilsele-&lt;br&gt;dande uppgifter om en varas geografiska ursprung. Vid utdömande av&lt;br&gt;vite eller straff kan domstol förordna att den vilseledande beteckningen&lt;br&gt;skall utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande och i&lt;br&gt;avvaktan på ett sådant förordnande kan varan tas i beslag. Bestämmelser&lt;br&gt;om detta återfinns i 2, 6 och 18 §§ marknadsföringslagen. Inför be-&lt;br&gt;stämmelsernas tillkomst menade departementschefen (prop. 1970:57 s.&lt;br&gt;111) &amp;nbsp;— mot bakgrund av Sveriges anslutning till Pariskonventionen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och Madridöverenskommelsen — att det var tillräckligt med de ovan&lt;br&gt;nämnda lagbestämmelserna vilka skulle ge samma skydd åt utländska&lt;br&gt;som åt inhemska intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om själva förutsättningarna för när ett ingripan-&lt;br&gt;de mot vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar skall kunna ske&lt;br&gt;uppmärksammade Lagrådet vid bestämmelsernas tillkomst (prop.&lt;br&gt;1970:57 s. 136-137) att Pariskonventionen nämner direkt eller indirekt&lt;br&gt;användning av en falsk angivelse om varans ursprung. Madridöverens-&lt;br&gt;kommelsens formulering talar om en vara på vilken det finns en oriktig&lt;br&gt;eller vilseledande beteckning varigenom ett av de länder på vilka öve-&lt;br&gt;renskommelsen är tillämplig eller en plats, belägen inom något av des-&lt;br&gt;sa, direkt eller indirekt anges som ursprungsort. Enligt Lagrådet skiljde&lt;br&gt;sig marknadsföringslagens nyss nämnda bestämmelser i viss mån häri-&lt;br&gt;från, eftersom det i lagen ställs upp ytterligare förutsättningar för att&lt;br&gt;ingripande skall få ske; nämligen att angiven handling skall strida mot&lt;br&gt;god affärssed eller annars vara otillbörlig mot konsumenter eller nä-&lt;br&gt;ringsidkare. Med hänsyn till att det för ingripanden enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen fordras ytterligare förutsättningar utöver vad som anges i&lt;br&gt;Pariskonventionen och Madridöverenskommelsen förordade Lagrådet att&lt;br&gt;en uttrycklig bestämmelse skulle tas in i marknadsföringslagen som&lt;br&gt;möjliggjorde att det med avseende på främmande stat kunde bestämmas&lt;br&gt;bl.a. att förordnanden enligt 18 § marknadsföringslagen, dvs. utplåning,&lt;br&gt;ändring etc. och att varorna skulle kunna tas i beslag, kunde ges för en&lt;br&gt;vara som är försedd med en oriktig ursprungsbeteckning. I propositio-&lt;br&gt;nen följde departementschefen Lagrådets påpekanden (prop. 1970:57 s.&lt;br&gt;193). En särskild regel som tar sikte på detta finns nu i 20 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Madridöverenskommelsens särskilda skydd för ursprungsbeteckningar Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;på vinodlingsprodukter (artikel 4 i överenskommelsen) ansågs vid till-&lt;br&gt;komsten av marknadsföringslagens bestämmelser inte kräva särskild&lt;br&gt;lagstiftning. Som skäl anfördes att distributionen i Sverige av sådana&lt;br&gt;varor handhas och kontrolleras av statliga företag och organ och att&lt;br&gt;dessa strikt följer Sveriges internationella förpliktelser i ftåga om ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar (prop. 1970:57 s. 111 och, 137).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det måste alltjämt sägas vara ett&lt;br&gt;allmänt intresse att det finns rättsliga möjligheter att motverka vilsele-&lt;br&gt;dande uppgifter om produkters geografiska ursprung. Dessutom har&lt;br&gt;Sverige till följd av redan ingångna avtal en skyldighet att upprätthålla&lt;br&gt;ett skydd mot vilseledande ursprungsbeteckningar. Till det kommer att&lt;br&gt;skyddet för geografiska ursprungsbeteckningar numera uppmärksammas&lt;br&gt;allt oftare i internationella sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här skall särskilt uppmärksammas att de förhandlingar som har förts&lt;br&gt;inom det Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) i den s.k. Uru-&lt;br&gt;guayrundan och som har resulterat i ett avtal om att upprätta världshan-&lt;br&gt;delsorganisationen (WTO) som innefattar ett avtal om skydd för imma-&lt;br&gt;teriella rättigheter (Avtalet om handelsrelaterade immaterialrättigheter,&lt;br&gt;TRIPs). TRIPs-avtalet innehåller ett särskilt avsnitt om skydd för geo-&lt;br&gt;grafiska ursprungsbeteckningar på varor (artiklarna 22 - 24). Enligt&lt;br&gt;avtalet skall en stat i sin lagstiftning se till att det finns rättsliga möjlig-&lt;br&gt;heter för en person att förhindra användning av vilseledande geografiska&lt;br&gt;ursprungsbeteckningar (artikel 22.2). För ursprungsbeteckningar på vin-&lt;br&gt;och spritprodukter skall enligt TRIPs-avtalet gälla ett i viss mån längre&lt;br&gt;gående skydd som innebär att de skall skyddas mot tillägnande eller&lt;br&gt;efterbildning. Detta gäller även om det äkta ursprunget är angivet eller&lt;br&gt;om beteckningen åtföljs av ett uttryck som &amp;quot;sort&amp;quot;, &amp;quot;typ&amp;quot;, &amp;quot;stil&amp;quot;, &amp;quot;efter-&lt;br&gt;bildning&amp;quot; eller liknande (artikel 23.1). Inom regeringskansliet pågår för&lt;br&gt;närvarande förberedelser inför ett svenskt godkännande av överenskom-&lt;br&gt;melsen om världshandelsorganisationen och därtill knutna avtal.&lt;br&gt;TRIPs-avtalet väntas få verkan för Sverige från den 1 januari 1996.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur bör skyddet mot vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar&lt;br&gt;utformas i en ny marknadsföringslag?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet framställning i den nu av regeringen föreslagna bestämmelsen&lt;br&gt;om förbud mot vilseledande framställning har en vidsträckt innebörd&lt;br&gt;och omfattar vaije form genom vilken man meddelar sig med andra,&lt;br&gt;vare sig det sker i skrift eller tal, genom bild eller annan särskild anord-&lt;br&gt;ning (jfr prop. 1970:57 s. 94). Begreppet får därmed sägas omfatta&lt;br&gt;också t.ex. produkt- eller förpackningsutformning som sådan och&lt;br&gt;affärsmeddelanden. Förslaget om förbud mot vilseledande framställ-&lt;br&gt;ningar fångar därför upp också förfaranden som innebär vilseledande&lt;br&gt;användning av geografiska ursprungsbeteckningar. Som flera remissin-&lt;br&gt;stanser har påpekat behövs därför inte någon särskild regel för dessa&lt;br&gt;fell. Utredningens förslag i denna del bör således inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det så gäller frågan om själva förutsättningarna för när ett in- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;gripande mot vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar skall&lt;br&gt;kunna ske, skall märkas att det även enligt den nu föreslagna marknads-&lt;br&gt;föringslagen kommer att krävas uppsåt eller oaktsamhet för att mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift skall kunna dömas ut. I andra fall kommer förbud&lt;br&gt;mot fortsatt marknadsföring att kunna meddelas bara om åtgärden stri-&lt;br&gt;der mot god marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter eller näringsidkare. Vidare skall det för att en vilsele-&lt;br&gt;dande framställning som finns på en vara, förpackning etc. skall kunna&lt;br&gt;utplånas eller ändras krävas att regler om vilseledande reklam eller&lt;br&gt;vitesförbudet överträds. Som Lagrådet påpekade vid tillkomsten av&lt;br&gt;motsvarande regler i den gällande marknadsföringslagen innebär detta&lt;br&gt;att det även enligt den föreslagna marknadsföringslagen ställs upp vissa&lt;br&gt;ytterligare förutsättningar för att ingripande skall få ske än enligt Paris-&lt;br&gt;konventionen och Madridöverenskommelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn härtill bör också den nya lagen innehålla en uttrycklig&lt;br&gt;bestämmelse som gör det möjligt att med avseende på främmande stat&lt;br&gt;kunna bestämma att förordnanden om utplånande etc. av vilseledande&lt;br&gt;framställningar skall kunna ges för en vara som är försedd med oriktig&lt;br&gt;ursprungsbeteckning. Ett sådant förordnande kommer då — i enlighet&lt;br&gt;med vad som idag gäller enligt 5 § förordningen (1970:495) om utländ-&lt;br&gt;ska varumärken m.m. — att behöva ges med avseende på främmande&lt;br&gt;stater som är anslutna till Pariskonventionen och Madridöverenskom-&lt;br&gt;melsen samt for framtiden även för stater som är anslutna till Öve-&lt;br&gt;renskommelsen om världshandelsorganisationen (WTO) och därmed till&lt;br&gt;TRIPs-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det härefter gäller skyddet för ursprungsbeteckningar på vin- och&lt;br&gt;spritdrycker måste uppmärksammas att den lösning som valdes vid&lt;br&gt;marknadsföringslagens tillkomst för att efterkomma det särskilda skyd-&lt;br&gt;det för beteckningar på vinodlingsprodukter enligt Madridöverenskom-&lt;br&gt;melsen inte längre kan sägas innebära ett fullgott konventionsåtagande.&lt;br&gt;Till detta kommer att TRIPs-avtalet innebär särskilda åtaganden i detta&lt;br&gt;avseende som Sverige måste garantera genom rättsliga möjligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser därför, i anslutning till vad utredningen har före-&lt;br&gt;slagit, att det for att ställa svensk lagstiftning i överensstämmelse med&lt;br&gt;såväl Madridöverenskommelsen som åtagandena enligt TRIPs-avtalet är&lt;br&gt;nödvändigt att ett särskilt skydd införs för geografiska ursprungsbeteck-&lt;br&gt;ningar på vin- och spritdrycker. Denna reglering bör lämpligen, som&lt;br&gt;utredningen också har föreslagit, kunna fogas in i lagen (1978:763)&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.3 Vilseledande förpackningsstorlekar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En näringsidkare skall vid&lt;br&gt;marknadsföringen inte få använda förpackningar som genom sin&lt;br&gt;storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i fråga om&lt;br&gt;produktens mängd, storlek eller form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;förslag. Utredningen har föreslagit att förbudet skall omfatta förpack-&lt;br&gt;ningar som genom sin storlek, utformning eller på annat sätt är vilsele-&lt;br&gt;dande i fråga om produktens mängd eller beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissinstanserna har inte haft något att erinra&lt;br&gt;mot utredningens förslag i denna del. Handelshögskolan vid Göteborgs&lt;br&gt;universitet och Annonsörföreningen saknar dock uttrycken bild respekti-&lt;br&gt;ve förpackningsdekor i lagtexten, eftersom det är vanliga sätt att vilsele-&lt;br&gt;da.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förutom sin funktion att skydda en&lt;br&gt;vara är förpackningar ett viktigt medel vid marknadsföring av produk-&lt;br&gt;ter. Attraktiva förpackningar är avsättningsfrämjande. Förpackningar&lt;br&gt;används också för att lämna produktinformation. Förpackningar kan&lt;br&gt;emellertid också genom sin storlek och yttre utformning i övrigt vara&lt;br&gt;vilseledande när det gäller den marknadsförda produkten som sådan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som en allmän princip gäller att en förpackning inte skall ges större&lt;br&gt;dimensioner än vad innehållet kräver. Denna princip slogs fast av&lt;br&gt;Marknadsrådet i fallet MD 1971:8 och har tillämpats av Marknads-&lt;br&gt;domstolen sedan dess (jfr MD 1981:14). I vissa särskilda fell måste&lt;br&gt;emellertid en förpackning av främst distributionstekniska eller förva-&lt;br&gt;ringstekniska skäl ges en utformning som avviker från innehållets form.&lt;br&gt;För sådana fell. uttalade Marknadsrådet år 1971 att det måste vara ett&lt;br&gt;berättigat konsumentkrav att det vilseledande intryck som en förpack-&lt;br&gt;ning under sådana förhållanden kan förmedla motverkas genom att&lt;br&gt;innehållets kvantitet och form på ett tydligt och lättförståeligt sätt anges&lt;br&gt;på förpackningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en vilseledande förpackningsstorlek inte kan neutraliseras genom&lt;br&gt;upplysningar på förpackningen när förpackningsstorleken lika gärna kan&lt;br&gt;anpassas till innehållet har slagits fest av Marknadsdomstolen i fellet&lt;br&gt;MD 1981:14. Fallet rörde försäljning av 400 gr spagetti i en kartong-&lt;br&gt;förpackning som rymde 500 gr. Förferandet ansågs inte bara otillbörligt&lt;br&gt;mot konsumenter, utan även mot andra näringsidkare som säljer spagetti&lt;br&gt;i förpackningar som är anpassade till innehållet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den sålunda fastlagda principen bör som utredningen har föreslagit&lt;br&gt;lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förpackningar kan vara vilseledande genom texten på förpackningen&lt;br&gt;eller genom bild- och andra förpackningsdekorer, det vill säga genom&lt;br&gt;framställningar på förpackningen. Sådana vilseledande framställningar&lt;br&gt;omfettas av det i det föregående föreslagna förbudet mot vilseledande&lt;br&gt;reklam. Regeringen anser därför, till skillnad mot utredningen, att det&lt;br&gt;nu aktuella förbudet bör omfetta sådana förpackningar som genom sin&lt;br&gt;storlek eller yttre utformning i övrigt är vilseledande i fråga om den&lt;br&gt;marknadsförda produktens mängd, storlek eller form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.4 Vilseledande efterbildningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En näringsidkare får vid marknadsförin-&lt;br&gt;gen inte använda efterbildningar som är vilseledande genom att&lt;br&gt;de lätt kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och&lt;br&gt;särpräglade produkter. Detta skall dock inte gälla efterbildning-&lt;br&gt;ar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten&lt;br&gt;funktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningens förslag innefattar ett förbud för näringsidkare att&lt;br&gt;genom efterbildning av annans kommersiellt särpräglade varor eller&lt;br&gt;tjänster framkalla risk för förväxling som är ägnad att vilseleda konsu-&lt;br&gt;menter eller andra förbrukare beträffande kvalitet eller ursprung. En&lt;br&gt;efterbildning skall dock enligt utredningens förslag inte anses otillåten,&lt;br&gt;om utformningen huvudsakligen tjänar till att göra varan funktionell (12&lt;br&gt;§ utredningens lagförslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget i denna del ser positivt på att skyddet for efterbildningar&lt;br&gt;stärks. Flera anser att förslaget borde utformas så att skyddet utvidgas&lt;br&gt;ytterligare. En remissinstans anser att det bör betonas ytterligare att det&lt;br&gt;är konsumenterna som skall skyddas. Bara en remissinstans avstyrker&lt;br&gt;förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lantbrukarnas Riksförbund understryker det angelägna i att ett förbud&lt;br&gt;enligt förslagets 12 § införs. Svenska Franchiseföreningen anser att&lt;br&gt;konceptskyddet inte är tillfredsställande i Sverige, att förslagets 12 § är&lt;br&gt;godtagbar samt att det finns skäl att skärpa motiveringen till lagtexten så&lt;br&gt;att det klarare framgår att efterbildning av koncept inte får förekomma.&lt;br&gt;Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Läkemedels-&lt;br&gt;industriföreningen och Bilindustriföreningen menar att bestämmelsen har&lt;br&gt;förutsättningar att ligga till grund för en tillfredsställande rättsutveckling&lt;br&gt;som inte leder till oacceptabla konkurrensbegränsningar. Sveriges Re-&lt;br&gt;klamförbund konstaterar med viss tillfredsställelse att förslaget innebär&lt;br&gt;ett förstärkt skydd mot efterbildning och finner det önskvärt att även&lt;br&gt;andra otillbörliga plagiat förbjuds. Förbundet inser dock att en utvid-&lt;br&gt;gning av förbudet medför konkurrensrättsliga problem och bedömer mot&lt;br&gt;denna bakgrund utredningens förslag som acceptabelt. Annonsörför-&lt;br&gt;eningen anför att förbudet borde utvidgas till att omfatta även vilsele-&lt;br&gt;dande efterbildning av annans kommersiella särpräglade förpackning&lt;br&gt;samt skyddade kännetecken samt att konkurrensrättsliga hänsyn inte bör&lt;br&gt;kunna hindra förbud mot dessa avarter av efterbildning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd anser att bestämmelsen&lt;br&gt;inte utgör en tillräckligt klar markering mot hittillsvarande praxis som&lt;br&gt;ger ett otillräckligt skydd vad gäller efterbildning av varuutstyrslar.&lt;br&gt;Hdningsutgivareföreningen bedömer att stadgandet inte täcker andra&lt;br&gt;förfaranden vid efterbildning, t.ex. där det plagierade objektet saknar&lt;br&gt;immaterialrättsligt skydd (såvida det inte har karaktären av renommé- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;56&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;snyltning). Det bör enligt föreningen övervägas möjligheter att skapa Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;visst skydd för dessa situationer, åtminstone flagrant utnyttjande av&lt;br&gt;annan näringsidkares marknadsinsatser. Sveriges Advokatsamfund före-&lt;br&gt;slår att undantaget från skydd p.g.a. funktionell utformning av en vara&lt;br&gt;inskränks, bl.a. med beaktande av EG-direktivet 89/104/EEG och med&lt;br&gt;hänsyn till att det ofta inte går att särskilja vad som är en funktionell&lt;br&gt;utformning. Också Sveriges MarknadsfÖrbund bedömer att undantaget i&lt;br&gt;andra meningen har blivit för vidsträckt och påpekar att den teoretiska&lt;br&gt;distinktionen mellan formgivningens estetiska och funktionella sida är&lt;br&gt;föråldrad. Sveriges MarknadsfÖrbund menar beträffande andra stycket&lt;br&gt;att vilseledande rörande kommersiellt ursprung även borde omfatta&lt;br&gt;förväxling sbara firmanamn. Handelshögskolan i Göteborg anför att&lt;br&gt;praxis uppställer kriteriet &amp;quot;inarbetad'' (väl känd i omsättningskretsen),&lt;br&gt;vilket saknas i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kooperativa förbundet saknar ett kriterium i lagtexten; förutsättningen&lt;br&gt;att ett kännetecken skall vara känt på marknaden på ett sådant sätt att&lt;br&gt;det förknippas med exempelvis en viss tillverkare bör framgå av lagtex-&lt;br&gt;ten. Marknadsdomstolen uttalar, i samma riktning, att det bör övervägas&lt;br&gt;om förutsättningen att det kännetecken med vilket förväxling kan ske är&lt;br&gt;känt bör komma till uttryck i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket menar att det tydligare bör betonas att det främst&lt;br&gt;är konsumenterna och hushållen som skall skyddas. Angående förväx-&lt;br&gt;lingsrisk anför Riksrevisionsverket att det bara är en produkts funktion&lt;br&gt;och kvalitet som bör beaktas då man bedömer om konsumenterna vilse-&lt;br&gt;leds. Förbudet bör vidare inte utformas så att det motverkar en effektiv&lt;br&gt;priskonkurrens mellan olika företag som marknadsför produkter med&lt;br&gt;samma funktion och kvalitet. Konkurrensverket avstyrker förslaget helt&lt;br&gt;eftersom det innebär ett skärpt synsätt jämfört med praxis och ett sådant&lt;br&gt;mer långtgående skydd innebär att balansen mellan konkurrensintresset&lt;br&gt;och övriga intressen som marknadsföringslagen har att tillgodose rub-&lt;br&gt;bas. Dylika frågor bör enligt Konkurrensverket även fortsättningsvis&lt;br&gt;behandlas under generalklausulen i förslagets 4 § alternativt under den&lt;br&gt;föreslagna 5 §, i linje med rådande praxis. Konkurrensverkets bedöm-&lt;br&gt;ning är att förslaget skyddar etablerade företag från konkurrens samt att&lt;br&gt;om en bestämmelse angående efterbildningsskydd alls skall införas i&lt;br&gt;marknadsföringslagen bör andra meningen, som inskränker regelns&lt;br&gt;tillämpningsområde, ges en vidsträckt tolkning. Det är tveksamt om&lt;br&gt;funktionellt betingade efterbildningar skall kunna bli föremål för in-&lt;br&gt;gripande enligt 12 §, åtminstone i dessa fell bör generalklausulen i 4 §&lt;br&gt;vara tillräckligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det är enligt svensk rätt i princip&lt;br&gt;tillåtet att efterbilda en annan näringsidkares prestationer, kännetecken&lt;br&gt;eller andra objekt när det efterbildade objektet inte är skyddat enligt den&lt;br&gt;immaterialrättsliga speciallagstiftningen. Att använda en sådan efter-&lt;br&gt;bildning vid marknadsföring kan emellertid utgöra otillbörlig marknads-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i motiven till marknadsföringslagen (prop. 1970:57 s.76)&lt;br&gt;uttalades att ett förbud med stöd av generalklausulen om otillbörlig &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföring kan riktas mot en näringsidkare som i sin marknadsfo-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring utnyttjar en efterbildning på ett sätt som är ägnat att vilseleda Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;genom att framkalla förväxling med någon annan näringsidkares vara&lt;br&gt;eller verksamhet. I propositionen uttalade departementschefen vidare (s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90): &amp;quot;Frågor om varumärke sintrång prövas av domstol enligt reglerna i&lt;br&gt;varumärkeslagen. Marknadsrådet bör i princip inte ge sig in på sådana&lt;br&gt;frågor. Som en grund för förbud enligt generalklausulen bör alltså inte&lt;br&gt;kunna åberopas att åtgärden innebär ett intrång i en rätt till registrerat&lt;br&gt;eller inarbetat varukännetecken. Däremot kan rådet förbjuda användning&lt;br&gt;av ett visst kännetecken under hänvisning till att det kan förväxlas med&lt;br&gt;ett av annan företagare använt kännetecken och därigenom vilseleda&lt;br&gt;allmänheten angående varans kommersiella ursprung. Principiellt saknar&lt;br&gt;det for denna bedömning betydelse om åtgärden också innebär intrång i&lt;br&gt;en ensamrätt som enligt lag tillkommer den andra företagaren. Jag är&lt;br&gt;emellertid medveten om att det i praktiken kan vara svårt att hålla isär&lt;br&gt;de olika frågorna. Sålunda torde rådet för att kunna bedöma hur allvar-&lt;br&gt;lig risken för förväxling är ofta vara nödsakad att pröva i vilken mån&lt;br&gt;kännetecknet har blivit inarbetat i samband med den konkurrerande&lt;br&gt;varan.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har också med stöd av generalklausulen i flera&lt;br&gt;fall meddelat förbud mot att använda efterbildningar, men också ogillat&lt;br&gt;yrkanden om sådana förbud. Marknadsdomstolen har därvid uttalat att&lt;br&gt;en förutsättning för förbud mot utnyttjandet av en efterbildning skall&lt;br&gt;kunna komma i fråga är att det efterbildade objektet är särpräglat och&lt;br&gt;känt på marknaden (jfr MD 1983:3, 1983:23, 1985:5 m.fl.). Marknads-&lt;br&gt;domstolen har i frågan om vad som skall anses vara särpräglat uttalat&lt;br&gt;(MD 1981:2) att avgörande för bedömningen skall vara att utformning-&lt;br&gt;en huvudsakligen har en särskiljande funktion, dvs. har till ändamål&lt;br&gt;främst att ge varan ett utseende som i estetiskt hänseende skiljer den&lt;br&gt;från andra varor. En varuutformning som huvudsakligen tjänar att göra&lt;br&gt;varan ändamålsenlig och således är tekniskt eller funktionellt betingad&lt;br&gt;kan inte i sammanhanget betraktas som särpräglad. En sådan utformning&lt;br&gt;måste, enligt Marknadsdomstolen, få vara tillgänglig för en var, om inte&lt;br&gt;annat följer av särskild lagstiftning. Detta gäller även om alternativa&lt;br&gt;tekniska lösningar står till buds. Marknadsdomstolen har vidare uttalat&lt;br&gt;att marknadsrättsliga hinder inte bör resas mot att näringsidkare utnytt-&lt;br&gt;jar tekniska och funktionella företeelser som är allmänt tillgängliga,&lt;br&gt;vilket i vissa fell kan leda till en produktlikhet som i och for sig kan&lt;br&gt;medföra förväxlingsrisk. Detta är dock normalt i fråga om alla produk-&lt;br&gt;ter av enhetlig karaktär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fell där förbud har meddelats har främst gällt efterbildningar av&lt;br&gt;s.k. förpackningsutstyrslar (bl.a. MD 1974:5, 1983:3, 1985:5, 1988:6,&lt;br&gt;1990:3 och 1990:5). Men även efterbildningar av tidskriftshuvuden&lt;br&gt;(MD 1983:18 och 1984:17) och varukännetecken (1987:30) har för-&lt;br&gt;bjudits. I samtliga fell har förväxlingsrisken avsett produktens kommer-&lt;br&gt;siella ursprung. I de fell yrkanden om förbud har ogillats har det skett&lt;br&gt;med hänvisning till att produktutformningen har varit tekniskt eller&lt;br&gt;funktionellt betingad och därigenom inte särpräglad (jfr bl.a. MD&lt;br&gt;1977:25 och 1981:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Marknadsdomstolens avgöranden har lagts fäst en klar gräns Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;för vad som i rnarknadsföringssammanhang kan tillåtas i fråga om&lt;br&gt;efterbildningar till skydd för såväl konsumenter som näringsidkare. I&lt;br&gt;likhet med utredningen och remissinstanserna anser regeringen att ett&lt;br&gt;uttryckligt förbud mot vilseledande efterbildningar bör införas i den nya&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudet bör utformas så att det fäller inom ramen för Marknads-&lt;br&gt;domstolens praxis och innefatta ett förbud mot att använda efterbild-&lt;br&gt;ningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon&lt;br&gt;annan näringsidkares kända och särpräglade produkter. Ett sådant ut-&lt;br&gt;tryckligt förbud ligger också i linje med Sveriges förpliktelser enligt&lt;br&gt;Pariskonventionen av den 20 mars 1883 för industriellt rättsskydd, (SO&lt;br&gt;1970:60). I artikel 10 bis punkten 3.1 föreskrivs att förbud särskilt skall&lt;br&gt;meddelas mot &amp;quot;alla handlingar av beskaffenhet att, genom vilket medel&lt;br&gt;det vara må, framkalla förväxling med en konkurrents företag, varor&lt;br&gt;eller verksamhet inom industri eller handel&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom Marknadsdomstolens praxis har det slagits fest att en vara&lt;br&gt;skall bedömas som särpräglad om dess utformning främst har till ända-&lt;br&gt;mål att i estetiskt hänseende skilja den från andra varor. En utformning&lt;br&gt;som i huvudsak är tekniskt eller funtionellt betingad anses däremot inte&lt;br&gt;göra varan särpräglad. Lagrådet har föreslagit en uttrycklig bestämmel-&lt;br&gt;se i ämnet. Lagrådet har därvid anfört bl.a. att det torde vara ett konsu-&lt;br&gt;mentintresse att exempelvis reservdelar till välkända bilmärken tillver-&lt;br&gt;kas och säljs också av andra än bilfabrikanterna och deras auktoriserade&lt;br&gt;återförsäljare. Med en uttrycklig bestämmelse skulle det enligt Lagrådet&lt;br&gt;bli klart att marknadsföringslagen inte lägger hinder i vägen för handel&lt;br&gt;med sådana s.k. piratdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen instämmer i vad Lagrådet har anfört i denna del. För-&lt;br&gt;budet bör därför förenas med ett uttryckligt undantag for sådana efter-&lt;br&gt;bildningar vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra produkten&lt;br&gt;funktionell. Detta innebär självfallet inte att användningen av efterbild-&lt;br&gt;ningar inte kan förbjudas om produkten är skyddad enligt t.ex. den&lt;br&gt;inmaterialrättsliga lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.5 Garantier&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några särskilda regler om använd-&lt;br&gt;ningen av uttrycket garanti vid marknadsföring bör inte tas in i&lt;br&gt;en ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en regel med för-&lt;br&gt;bud mot att använda uttrycket garanti eller liknande uttryck på ett sätt&lt;br&gt;som är ägnat att framkalla en felaktig uppfattning om att näringsidkaren&lt;br&gt;gör ett åtagande som i något väsentligt avseende ger konsumenter eller&lt;br&gt;andra förbrukare en förmånligare rättslig ställning än de annars skulle&lt;br&gt;ha haft (8 § utredningens lagförslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Finansinspektionen anser att det borde regleras i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ett särskilt stycke att uttrycket garanti inte får användas i marknadsfö-&lt;br&gt;ring, om inte näringsidkaren har vidtagit åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;garantiutfästelsen kan uppfyllas även om företaget skulle upphöra under&lt;br&gt;garantitiden. Handelshögskolan vid Göteborgs universitet menar att&lt;br&gt;termen garanti bör tillåtas i marknadsföring så fort en garanti ger köpa-&lt;br&gt;ren en förmån som inte är oväsentlig jämförd med gällande rätt och&lt;br&gt;tillägger att om kraven för garanti i 21 § konsumentköplagen eller 14 §&lt;br&gt;konsumenttjänstlagen är uppfyllda är termen normalt godtagbar. Sveri-&lt;br&gt;ges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Läkemedelsin-&lt;br&gt;dustriföreningen och Bilindustriföreningen föreslår att paragrafen for-&lt;br&gt;muleras om för att knyta an till formuleringarna i praxis eftersom ordet&lt;br&gt;&amp;quot;väsentlig&amp;quot; inger den felaktiga uppfattningen att avsikten är att höja&lt;br&gt;kraven för användning av garanti och liknande uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Det allmänna kravet på veder-&lt;br&gt;häftighet vid marknadsföring gör sig gällande med särskild styrka vid&lt;br&gt;garantiutfästelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om användningen av garantiutfästelser bedömdes av dåvaran-&lt;br&gt;de Näringslivets Opinionsnämnd i ett ärende år 1968. Nämnden uttalade&lt;br&gt;i sitt avgörande att garantiutfästelser enligt erfarenhet är ett tungt vägan-&lt;br&gt;de säljargument. Ordet garanti kan antas ha en suggestiv effekt och&lt;br&gt;förleda en konsument att överskatta erbjudandets värde, varför stränga&lt;br&gt;krav bör ställas på användningen av ordet garanti i konsumentreklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har i sin praxis anslutit sig till nämndens upp-&lt;br&gt;fattning i denna del. I fallet MD 1975:17 gällde frågan huruvida an-&lt;br&gt;vändningen av termen garanti skulle anses innefatta ett terminologi-&lt;br&gt;missbruk som är otillbörligt i marknadsföringslagens mening. I sitt&lt;br&gt;avgörande hänvisade domstolen till en början till vad vederbörande&lt;br&gt;departementschef hade uttalat i förarbetena till konsumentköplagen (jfr&lt;br&gt;prop. 1973:138, s. 131 f.), nämligen att användningen av uttrycket&lt;br&gt;garanti inte lämpar sig för en civilrättslig reglering och att det ligger&lt;br&gt;närmare till hands att låta det ankomma på Marknadsdomstolen att med&lt;br&gt;stöd av marknadsföringslagen eller avtalsvillkorslagen förhindra miss-&lt;br&gt;visande användning av uttrycket. Marknadsdomstolen uttalade att det&lt;br&gt;genom bl.a. detta uttalande fick anses klarlagt att lagstiftaren hade&lt;br&gt;avstått att genom en bestämning i lagtext söka definiera termen garanti&lt;br&gt;och att det med hänsyn härtill måste anses stå domstolen fritt att från&lt;br&gt;marknadsrättsliga utgångspunkter i vaije särskilt fell pröva huruvida&lt;br&gt;användningen av termen uppfyller de krav på vederhäftighet som har&lt;br&gt;ställts upp i marknadsföringslagen och avtalsvillkorslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har i enlighet med detta i varje särskilt fell prö-&lt;br&gt;vat tillbörligheten av begreppsanvändningen och därvid utgått från hur&lt;br&gt;den aktuella garantiutfästelsen normalt uppfattas av konsumenten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det nyss angivna fellet från år 1975 uttalade domstolen att konsu-&lt;br&gt;menter i gemen uppfattar en garantiutfästelse så, att den skall tillför-&lt;br&gt;säkra vederbörande en särskild förmån som annars inte skulle ha stått&lt;br&gt;honom till buds. Domstolen fenn att den aktuella garantiutfästelsen&lt;br&gt;innefattade dels en tillförsäkran om att ursprunglig rostskyddsbehandling &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hade verkställts, dels ett åtagande att under en viss tid ansvara för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inträffade rostskyddsskador, vilket gav konsumenten en förmån han Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;annars inte hade haft. Domstolen fann att den aktuella rostskyddsgaran-&lt;br&gt;tin uppfyllde de krav som från marknadsrättsliga utgångspunkter kunde&lt;br&gt;ställas på användningen av termen garanti och att dess användning i det&lt;br&gt;fallet inte var otillbörligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fallet MD 1983:15, som avsåg marknadsföring av ett reparationsav-&lt;br&gt;tal under beteckningen &amp;quot;tillvalsgaranti&amp;quot; kom domstolen till samma slut-&lt;br&gt;sats som i 1975 års fell beträffande användningen av begreppet garanti&lt;br&gt;som sådant, men meddelade förbud mot att presentera erbjudandet på&lt;br&gt;ett visst sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett annat fell, MD 1974:24, har Marknadsdomstolen bedömt en&lt;br&gt;garantiutfästelse vid marknadsföring av ett tipssystem. Garantiutfåstel-&lt;br&gt;sen gav köparen rätt att få pengarna tillbaka eller att slippa betala för&lt;br&gt;systemet, om systemet inom en närmare angiven tid inte gav utlovat&lt;br&gt;resultat. Domstolen uttalade att konsumenten normalt torde uppfetta en&lt;br&gt;sådan garantiutfastelse som en ytterligare försäkran om att utlovat resul-&lt;br&gt;tat kommer att erhållas och att det således endast i undantagsfall skulle&lt;br&gt;bli aktuellt att utnyttja garantin. Domstolen konstaterade att det var föga&lt;br&gt;sannolikt att resultaten skulle uppnås och att det därför förelåg risk för&lt;br&gt;att konsumenten skulle överskatta vinstmöjligheterna i systemen. Garan-&lt;br&gt;tin ansågs utformad på ett sätt som måste anses vilseledande och för-&lt;br&gt;bjöds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Användningen av uttrycket &amp;quot;livstidsgaranti&amp;quot; har bedömts av Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen i ett fell från år 1993 (MD 1993:2). Fallet rörde mark-&lt;br&gt;nadsföring av knivar genom TV-reklam. I reklamen sades att det var&lt;br&gt;fråga om en kniv med livstidsgaranti. Garantin gick ut på att vad som&lt;br&gt;än hände med kniven fick köparen en ny. Domstolen uttalade att be-&lt;br&gt;greppet livstidsgaranti är oklart och kan tolkas på flera sätt. Det ger i&lt;br&gt;varje fell intrycket att garantin gäller under en mycket lång tid, som&lt;br&gt;dock inte är bestämd i år, dagar eller liknande. Domstolen konstaterade&lt;br&gt;att Näringslivets Opinionsnämnd hade bedömt uttrycket år 1968 och att&lt;br&gt;nämnden därvid anförde b.a. följande. Värdet av en till tiden obegrän-&lt;br&gt;sad garanti kan i hög grad förringas av att ett uppfyllande av garantiut-&lt;br&gt;fästelsen kan omöjliggöras av omständigheter som inte kan överblickas&lt;br&gt;vid tiden för erbjudandet. Det kan t.ex. tänkas att en utbytesprodukt inte&lt;br&gt;finns tillgänglig då garantin blir aktuell eller att det företag som utfäst&lt;br&gt;garantin upphört. En till tiden eller till innehållet obegränsad eller&lt;br&gt;mycket vidsträckt garanti måste i regel ge ett alltför gynnsamt intryck&lt;br&gt;om erbjudandets innebörd och reella värde för konsumenten och däri-&lt;br&gt;genom strida mot god affärssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen fenn att de redovisade argumenten mot uttrycket&lt;br&gt;obegränsad garanti också gällde uttrycket livstidsgaranti och att använd-&lt;br&gt;ningen av uttrycket i den påtalade marknadsföringen i sig var otillbörlig&lt;br&gt;i marknadsföringslagens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu redovisade fellen ger vid handen att det inte bara är en garan-&lt;br&gt;tiutfästelses reella innebörd som är avgörande för hur utfästelsen skall&lt;br&gt;bedömas från marknadsrättsliga utgångspunkter, utan även sättet på&lt;br&gt;vilket utfästelsen presenteras och därmed uppfattas av konsumenten. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om en garantiutfastelse innefattar en förmån som annars inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skulle stå en köpare till buds, kan utfästelsen vara vilseledande. Den av&lt;br&gt;utredningen föreslagna regeln om under vilka förutsättningar uttrycket&lt;br&gt;garanti får användas vid marknadsföring täcker inte alla de fell av&lt;br&gt;otillbörlig användning som kan tänkas förekomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan därför redan av denna anledning ifrågasättas om det är me-&lt;br&gt;ningsfullt att införa en regel om vilka krav som skall vara uppfyllda för&lt;br&gt;att formuleringen garanti skall få användas i samband med marknadsfö-&lt;br&gt;ring. Till detta kommer att det numera finns regler om vissa slags&lt;br&gt;garantier i 21 § konsumentköplagen och 14 § konsumenttjänstlagen,&lt;br&gt;som för närvarande ses över av Utredningen om översyn av vissa kon-&lt;br&gt;sumenträttsliga frågor (dir. 1993:101). Vidare pågår inom EU en dis-&lt;br&gt;kussion om köprättsliga garantier. Med hänsyn till de nu anförda om-&lt;br&gt;ständigheterna bör en marknadsfÖringsrättslig reglering av användningen&lt;br&gt;av begreppet garantier inte genomföras nu. I stället bör resultaten av de&lt;br&gt;pågående övervägandena och diskussionerna avvaktas innan ställning tas&lt;br&gt;till en sådan reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En otillbörlig användning av begreppet garantier eller begrepp med&lt;br&gt;motsvarande innebörd skall liksom hittills kunna angripas med stöd av&lt;br&gt;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.6 Utförsäljningar och realisationer&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;upphör&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller andra uttryck med motsvarande innebörd&lt;br&gt;får användas vid marknadsföring av produkter, bara om det är&lt;br&gt;fråga om en tidsbegränsad slutförsäljning av näringsidkarens&lt;br&gt;hela varulager eller en klart avgränsad del av det till väsentligt&lt;br&gt;lägre priser än näringsidkarens normala priser för motsvarande&lt;br&gt;produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;konkurs&amp;quot;, ensamt eller i förening med något annat&lt;br&gt;uttryck, får användas vid marknadsföring av produkter, bara om&lt;br&gt;produkterna säljs av konkursboet eller för dess räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller något annat uttryck med motsva-&lt;br&gt;rande innebörd får användas vid marknadsföring av produkter,&lt;br&gt;bara om försäljningen avser produkter som ingår i näringsid-&lt;br&gt;karens ordinarie sortiment och sker under en begränsad tid till&lt;br&gt;väsentligt nedsatta priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer delvis med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen har föreslagit ett förbud mot att använda uttrycken&lt;br&gt;&amp;quot;konkurs”, &amp;quot;brandskada&amp;quot;, &amp;quot;vattenskada&amp;quot; eller liknande uttryck &amp;quot;i sam-&lt;br&gt;band med någon annan försäljning än sådan som sker under en begrän-&lt;br&gt;sad tid och på särskilt förmånliga villkor och som görs av konkursboet&lt;br&gt;eller av den skadedrabbade näringsidkaren själv eller for någonderas&lt;br&gt;räkning&amp;quot; (9 § första stycket utredningens lagförslag). Utredningen har&lt;br&gt;vidare föreslagit ett förbud mot att använda uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03123/prop_199495__123-2.png" style="width:14pt;height:11pt;"/&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller liknande uttryck &amp;quot;i samband med någon annan Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;försäljning än sådan som sker under en begränsad tid och på särskilt&lt;br&gt;förmånliga villkor och som innebär att verksamhetens hela lager eller en&lt;br&gt;närmare bestämd del därav skall avvecklas” (9 § andra stycket utred-&lt;br&gt;ningens lagförslag). På motsvarande sätt har utredningen föreslagit att&lt;br&gt;uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller liknande uttryck får användas bara om&lt;br&gt;försäljningen sker under begränsad tid och till påtagligt lägre priser än&lt;br&gt;dem som näringsidkaren tillämpat tidigare (10 § utredningens lagför-&lt;br&gt;slag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Konsumentverket finner beträffande 9 § att ut-&lt;br&gt;trycket &amp;quot;eller en närmare bestämd del därav&amp;quot; kan leda till en alltför vid&lt;br&gt;användning av ordet utförsäljning. Närmare Marknadsdomstolens praxis&lt;br&gt;vore uttryckssättet “en närmare bestämd och inte oväsentlig del därav&amp;quot;.&lt;br&gt;När det gäller 10 § anser verket att det av lagtexten bör framgå att en&lt;br&gt;förutsättning för användning av begreppet &amp;quot;realisation&amp;quot; är att det är&lt;br&gt;fråga om varor som ingår i företagets ordinarie sortiment.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksrevisionsverket anser inte att reglerna i 9 och 10 §§ är tillräckligt&lt;br&gt;preciserade eftersom det inte närmare anges vad som skall avses med&lt;br&gt;&amp;quot;begränsad tid&amp;quot; och påtagligt lägre priser&amp;quot;. Handelshögskolan vid Göte-&lt;br&gt;borgs universitet har angående förslagets 9 och 10 §§ anfört att en&lt;br&gt;sådan vag utformning av en specialbestämmelse inte är godtagbar och&lt;br&gt;att den leder till rättsosäkerhet samt tillagt att vägande skäl talar för att&lt;br&gt;Konsumentverkets definitioner tas in i lagtexten. Sveriges Advokatsam-&lt;br&gt;fund anser det inte vara acceptabelt att använda tekniken att lägga till&lt;br&gt;&amp;quot;eller liknande uttryck&amp;quot;. Det synes, enligt förbundet, inte vara någon&lt;br&gt;omöjlig uppgift att uppställa preciserade kriterier, annars bör alla de&lt;br&gt;uttryck som under angivna förutsättningar kan anses vilseledande anges&lt;br&gt;i reglerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Uttryck som är vanligt förekomman-&lt;br&gt;de i samband med marknadsföring är &amp;quot;utförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;konkurs&amp;quot;, &amp;quot;reali-&lt;br&gt;sation&amp;quot; och liknande. Sådana uttryck har särskild attraktionskraft genom&lt;br&gt;att de skapar förväntningar om särskilt förmånliga anbud. Både från&lt;br&gt;konsumentskyddssynpunkt och för en väl fungerande konkurrens är det&lt;br&gt;angeläget att användningen av dem inte sker på ett sådant sätt att de&lt;br&gt;vilseleder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om användningen av sådana uttryck behandlades i förarbetena&lt;br&gt;till marknadsföringslagen. Utredningen om illojal konkurrens behand-&lt;br&gt;lade frågan utförligt i sitt betänkande Otillbörlig konkurrens (SOU&lt;br&gt;1966:71 s. 217 f.). Utredningen, som hade studerat de särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser i ämnet som fanns i Danmark, Finland och Norge, fann att&lt;br&gt;dessa utgjorde ett bräckligt värn mot vilseledande och att särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om realisationer och utförsäljningar därför inte skulle&lt;br&gt;vara ändamålsenliga. Utredningen uttalade i det sammanhanget följande&lt;br&gt;(s. 218):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen vill emellertid understryka vikten av att den föreslag-&lt;br&gt;na vilseledandebestämmelsen tillämpas på vilseledande reklam i&lt;br&gt;samband med speciella utförsäljningar och säsongrealisationer.&lt;br&gt;Annonserar man med &amp;quot;Konkursutförsäljning&amp;quot;, fastän endast en del &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;63&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av de utbjudna varorna är konkursvaror, använder man en oriktig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller vilseledande framställning. Detsamma kan anses vara för- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;hållandet om beteckningen &amp;quot;Försäljning av konkursvaror” används&lt;br&gt;om en försäljning, som inte görs av konkursboet eller på dess&lt;br&gt;uppdrag. Som regel torde i så fall den förutsättningen för stad-&lt;br&gt;gandets tillämpning att uppgiften är ägnad att påverka efterfrågan&lt;br&gt;efter varorna vara uppfylld. Ägnat att påverka efterfrågan är det&lt;br&gt;även att annonsera om utförsäljning på grund av att en rörelse&lt;br&gt;skall upphöra. Pågår sådan annonsering under lång tid torde upp-&lt;br&gt;giften ofta vara vilseledande. Under en såsom utförsäljning kun-&lt;br&gt;gjord försäljning kan det vara företagsekonomiskt motiverat och&lt;br&gt;gentemot kunderna försvarligt att i mindre utsträckning komplette-&lt;br&gt;ra varulagret, men sker tillförsel i sådan utsträckning att en stor&lt;br&gt;del av varulagret förnyas under loppet av utförsäljningen, motsva-&lt;br&gt;rar uppgiften inte allmänhetens föreställning om innebörden av&lt;br&gt;denna term och är därför vilseledande. Hyr man lokal i ett riv-&lt;br&gt;ningshus, där man tidigare inte haft affär, och driver man där&lt;br&gt;försäljning av varor under uppgift om att det är fråga om en utför-&lt;br&gt;säljning föranledd av att huset skall rivas, torde som regel förut-&lt;br&gt;sättningarna för tillämpning av vilseledandebestämmelsen vara&lt;br&gt;uppfyllda. Åberopas vid utförsäljning av ett varuparti att partiet&lt;br&gt;skadats av brand, rök, vatten o.dyl., får partiet som regel inte&lt;br&gt;kompletteras med andra varor. Sker detta torde den åberopade&lt;br&gt;uppgiften anses vilseledande. Över huvud taget lär erfarenheten att&lt;br&gt;termerna utförsäljning och realisation ofta missbrukas, dock knap-&lt;br&gt;past i så hög grad att de över huvud taget inte längre påverkar&lt;br&gt;efterfrågan efter de utbjudna varorna. Med hjälp av 2 § i utred-&lt;br&gt;ningens förslag bör därför missbruken kunna stävjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Departementschefen delade utredningens uppfattning att några särskil-&lt;br&gt;da föreskrifter om utförsäljningar och realisationer inte borde införas i&lt;br&gt;lagen. Han underströk emellertid att sådana uttryck torde ha stor sug-&lt;br&gt;gestionskraft och vara ägnade att väcka förväntningar om särskilt för-&lt;br&gt;månliga anbud. De borde därför utnyttjas med försiktighet. Missvisande&lt;br&gt;användning av dem kunde inte tolereras (prop. 1970:57 s. 74).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tillkomsten av marknadsföringslagen har genom Marknads-&lt;br&gt;domstolens praxis utvecklats enhetliga normer för vilka krav som bör&lt;br&gt;ställas upp för användningen av de olika uttrycken. Normbildningen har&lt;br&gt;skett med huvudsaklig utgångspunkt från uttalandena i förarbetena. I&lt;br&gt;likhet med utredningen och de flesta remissinstanser som har uttalat sig&lt;br&gt;i frågan bedömer regeringen att det nu finns underlag för att precisera&lt;br&gt;kraven på ett sådant sätt att en särskild reglering ter sig ändamålsenlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursutförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycket konkurs, ensamt eller i förening med andra uttryck, såsom&lt;br&gt;konkursutförsäljning eller konkursvaror, uppfattas normalt som att det&lt;br&gt;är fråga om en försäljning som är ett led i avvecklingen av ett konkurs-&lt;br&gt;bo och avser varor som tillhör konkursboet. Avvecklingen av ett kon-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kursbo sker normalt under en begränsad tid. Konsumenterna har därför Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;anledning att tro att de får köpa varor till särskilt förmånliga priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare köper ett konkurslager för vidareförsäljning, är&lt;br&gt;förutsättningarna för försäljningen annorlunda. Det behöver inte ske&lt;br&gt;som ett led i avvecklingen av företaget och kan ske under obegränsad&lt;br&gt;tid. Oavsett om sådana inköpta varor säljs till särskilt förmånliga villkor&lt;br&gt;är det vilseledande att beteckna en sådan försäljning som försäljning av&lt;br&gt;konkursvaror eller konkursutförsäljning eller något liknande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bedömning ligger helt i linje med såväl uttalandena i förarbe-&lt;br&gt;tena till marknadsföringslagen som Marknadsdomstolens praxis. Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen har i flera fall meddelat förbud mot användningen av&lt;br&gt;uttrycken konkurs, konkursutförsäljning, konkursvaror och liknande&lt;br&gt;uttryck som innehåller begreppet konkurs när det inte har varit konkurs-&lt;br&gt;boet som har sålt varorna eller försäljningen har skett för konkursboets&lt;br&gt;räkning (se bl.a. MD 1985:15, 1987:32 och 1992:34).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en särskild regel bör ges om att uttrycket kon-&lt;br&gt;kurs, ensamt eller i förening med något annat uttryck, får användas bara&lt;br&gt;om varorna säljs av konkursboet eller för dess räkning. Genom att ett&lt;br&gt;konkursbo alltid skall avvecklas följer att försäljningen normalt sker&lt;br&gt;under en begränsad tid. Utredningen har härutöver i sitt förslag ställt&lt;br&gt;som krav att försäljningen skall ske till särskilt förmånliga villkor. Ett&lt;br&gt;sådant krav bör enligt regeringens mening inte ställas upp, eftersom det&lt;br&gt;skulle hindra ett konkursbo att försöka få marknadsmässiga priser vid&lt;br&gt;en försäljning, vilket i sin tur skulle vara till nackdel for borgenärerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Uttrycken &amp;quot;utförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;upphör&amp;quot;, &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot; och andra lik-&lt;br&gt;nande uttryck med motsvarande innebörd inger föreställningen att en&lt;br&gt;näringsidkare under en begränsad tid slutförsäljer varor till priser som&lt;br&gt;är väsentligt nedsatta i förhållande till de priser näringsidkaren normalt&lt;br&gt;har tillämpat for samma varor. I uttrycken ligger vidare att försäljning-&lt;br&gt;en omfattar hela varulagret eller en klart avgränsad del av lagret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar som pågår under en längre tid motsvarar inte allmän-&lt;br&gt;hetens föreställning om innebörden av uttrycket utförsäljning eller lik-&lt;br&gt;nande uttryck och får därmed anses vilseledande. Detsamma får anses&lt;br&gt;med försäljningar där en stor del av varulagret förnyas och säljs under&lt;br&gt;den tid som den påstådda utförsäljningen äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolens praxis är klar och entydig på området. Som&lt;br&gt;krav för att använda termerna utförsäljning, upphör och liknande ut-&lt;br&gt;tryck har domstolen ställt upp att det skall vara fråga om en tidsbegrän-&lt;br&gt;sad slutförsäljning av hela varulagret eller en klart avgränsad del av det&lt;br&gt;till priser som är väsentligt lägre än näringsidkarens normala försälj-&lt;br&gt;ningspris på motsvarande varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i denna del ansluter nära till Marknadsdom-&lt;br&gt;stolens praxis och har godtagits av de flesta remissinstanser. Kritik har&lt;br&gt;dock riktats mot att utredningens lagtext är vagt utformad eller inte&lt;br&gt;tillräckligt preciserad. Enligt regeringens mening går det inte att närma- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;65&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;re precisera vad som är en begränsad tid. Det får avgöras från fall till Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;fall beroende på vad det är för slags utförsäljning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur förmånligt priset skall vara går inte heller att närmare precisera&lt;br&gt;på annat sätt än att det skall vara fråga om priser som är väsentligt&lt;br&gt;lägre i förhållande till de som näringsidkaren normalt tillämpar på&lt;br&gt;motsvarande varor. Tillsammans med kravet att det skall vara fråga om&lt;br&gt;en slutförsäljning av hela eller en klart avgränsad del av varulagret nås&lt;br&gt;enligt regeringens mening en tillräcklig grad av konkretion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser alltså i likhet med utredningen och flertalet remiss-&lt;br&gt;instanser att en regel med denna innebörd bör tas in en ny marknadsfö-&lt;br&gt;ringslag. Den ger god ledning för näringsidkare när de avser att an-&lt;br&gt;vända uttryck av den aktuella innebörden vid sin marknadsföring. Till&lt;br&gt;den kan då också kopplas en direktverkande sanktion, som kan dömas&lt;br&gt;ut när en uppsåtlig eller oaktsam överträdelse kan bevisas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Realisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som Marknadsdomstolen har uttalat i fallet MD 1982:14 strider det mot&lt;br&gt;marknadsföringslagen att använda begreppet realisation på ett missvisan-&lt;br&gt;de sätt. Marknadsdomstolen har i det nyssnämnda avgörandet vidare&lt;br&gt;uttalat att den bevisbörderegel som gäller i fråga om vederhäftigheten&lt;br&gt;av reklampåståenden får anses innebära att en näringsidkare, som i sin&lt;br&gt;reklam använder uttrycket realisation, skall kunna visa att det är fråga&lt;br&gt;om en försäljning under kort tid av hela sortimentet eller delar av det&lt;br&gt;till avsevärt nedsatta priser. Med hänvisning bl.a. till att förhållanena&lt;br&gt;skiljer sig mellan olika branscher, har domstolen inte ansett att det går&lt;br&gt;att sätta en absolut tidsgräns för hur länge en realisation kan pågå utan&lt;br&gt;att begreppet realisation framstår som missvisande. Enligt Marknads-&lt;br&gt;domstolens uttalande torde realisationer i verklig mening ha en varaktig-&lt;br&gt;het av högst några få veckor. Ett reklampåstående om realisation måste&lt;br&gt;därför, enligt Marknadsdomstolens uttalande i samma fall, i regel anses&lt;br&gt;missvisande om realisationen pågår mer än ca två månader av året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fallet MD 1993:29, som gällde marknadsföring av smycken och där&lt;br&gt;hela företagets sortiment som &amp;quot;realiserades&amp;quot; hade haft samma pris i mer&lt;br&gt;än ett halvt år, har Marknadsdomstolen förbjudit företaget att använda&lt;br&gt;formuleringen &amp;quot;rea&amp;quot; eller någon annan liknade formulering, om inte de&lt;br&gt;varor som säljs ingår i företagets ordinarie sortiment och säljs under&lt;br&gt;högst två månader till väsentligt nedsatta priser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör, med utgångspunkt från de rekvisit&lt;br&gt;som i praxis har lagts fast för användningen av begreppet realisation vid&lt;br&gt;marknadsföring av produkter, en särskild föreskrift ges om realisatio-&lt;br&gt;ner. De fastlagda rekvisiten bör täcka de typfall som gör att använd-&lt;br&gt;ningen inte blir missvisande. Om ett reklampåstående om realisationer&lt;br&gt;skulle visa sig vara vilseledande i något annat avseende, kan den före-&lt;br&gt;slagna regeln om vilseledande reklam i stället tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mtttenskada och brandskada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att användningen av formuleringen vattenska-&lt;br&gt;da eller brandskada skall förbjudas, om inte försäljningen sker under en&lt;br&gt;begränsad tid, på särskilt förmånliga villkor och av den skadedrabbade&lt;br&gt;näringsidkaren själv eller för dennes räkning. I Marknadsdomstolen har&lt;br&gt;inte något sådant fall kommit under bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om de flesta remissinstanserna har godtagit förslaget i denna&lt;br&gt;del ställer sig regeringen tveksam till förslaget. Det kan t.ex. tänkas att&lt;br&gt;ett försäkringsbolag säljer skadade varor som bolaget har övertagit från&lt;br&gt;försäkringstagaren. Att försäkringsbolaget då inte skulle få använda&lt;br&gt;någon av de aktuella begreppen när det skall sälja varorna förefaller inte&lt;br&gt;rimligt. En användning av begreppen utan att det är fråga om skadade&lt;br&gt;varor är ett typiskt fäll av vilseledande och kan angripas med stöd av&lt;br&gt;den föreslagna regeln om vilseledande reklam. Utredningens förslag i&lt;br&gt;denna del bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;6.3.7 Förmånserbjudanden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En näringsidkare, som vid marknadsförin-&lt;br&gt;gen erbjuder köparen att förvärva ytterligare produkter utan&lt;br&gt;ersättning eller till ett särskilt lågt pris eller erbjuder köparen&lt;br&gt;andra särskilda förmåner, skall lämna tydlig information om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. erbjudandets beskaffenhet och värde, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller for&lt;br&gt;erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget i denna del tillstyrker eller har inget att invända mot en regel&lt;br&gt;av detta slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som är positiva till förslaget i denna del är Handelshögskolan vid&lt;br&gt;Göteborgs universitet, Konsumentverket, Husmodersförbundet Hem och&lt;br&gt;Samhälle, Dagligvaruleverantörers Förbund, Svenska Postorderförening-&lt;br&gt;en, Annonsörföreningen, Svenska Sponsringsföreningen, Tidningsutgiva-&lt;br&gt;reföreningen, Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Han-&lt;br&gt;del, Läkemedelsindustriföreningen, Bilindustriföreningen, Sveriges Re-&lt;br&gt;klamförbund och Swedma. Flertalet av dessa remissinstanser nämner att&lt;br&gt;förslaget har fördelar i form av exempelvis konkurrensstimulerande&lt;br&gt;effekter och att det tar sikte på att presentationen inte är vilseledande&lt;br&gt;för konsumenten. Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Läkemedelsindustriföreningen och Bilindustriföreningen ser det&lt;br&gt;som positivt att regeln tar sikte på presentationen av säljfiämjande&lt;br&gt;åtgärder oberoende av målgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland de som godtagit förslaget finns vissa som visar tveksamhet i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;vissa avseenden, dock utan att motsätta sig tanken att presentationen av&lt;br&gt;erbjudandet är det centrala. Annonsörföreningen och Svenska Spons-&lt;br&gt;ringsföreningen anser att det inte visats något behov av att utvidga&lt;br&gt;bestämmelsen och att den bör begränsas till att omfatta marknadsföring&lt;br&gt;som riktar sig till konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handelshögskolan vid Göteborgs universitet och Annonsörföreningen&lt;br&gt;påpekar att det föreligger en risk att bestämmelsen kan uppfattas som att&lt;br&gt;alla förmånserbjudanden är tillåtna om bara kravet som ställs på presen-&lt;br&gt;tationen är uppfyllt, vilket dock inte är fallet eftersom bl.a. erbjudanden&lt;br&gt;som innebär marknadsföringskorruption som hittills bör kunna utmöns-&lt;br&gt;tras. Konsumentverket och Handelshögskolan vid Göteborgs universitet&lt;br&gt;framhåller att man från konsumentsynpunkt kan tänka sig erbjudanden&lt;br&gt;som inte är önskvärda, exempelvis nämns tilläggsvaror som är skadliga&lt;br&gt;eller stötande och tenderar att vara huvudsaken. De betonar bl.a. att&lt;br&gt;tilläggserbjudanden avleder uppmärksamheten från huvudvarans pris och&lt;br&gt;kvalitet samt försvårar prisjämförelser. Konsumentverket anser vidare&lt;br&gt;att en utveckling mot att de flesta varor av ett visst varuslag bara till-&lt;br&gt;handahålls i samband med erbjudanden om tilläggsvaror eller dylikt inte&lt;br&gt;är tillfredsställande och ger inte heller förutsättningar för en god pris-&lt;br&gt;konkurrens. Båda remissinstanserna anser dock att bestämmelsens ut-&lt;br&gt;formning kan godtas, men att det finns anledning att se över regeln i&lt;br&gt;skärpande riktning om marknaden för förmånserbjudanden utvecklas på&lt;br&gt;ett sätt som inte är önskvärt. Sveriges Konsumentråd är oroat över&lt;br&gt;förslaget till avkriminalisering av kombinationserbjudanden och anser&lt;br&gt;att det vore olyckligt om en avkriminalisering skulle uppfattas som en&lt;br&gt;signal att öka trycket på konsumenterna. Konsumentrådet menar att&lt;br&gt;kombinationserbjudanden försvårar konsumenternas rationella val.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En vanligt förekommande mark-&lt;br&gt;nadsföringsmetod är att en näringsidkare i säljsyfte, oftast under en&lt;br&gt;begränsad tid, erbjuder konsumenter eller näringsidkare vissa speciella&lt;br&gt;förmåner, s.k. förmånserbjudanden. Den vanligaste formen av förmåns-&lt;br&gt;erbjudanden är kombinationserbjudanden (eller kombinerat utbud), dvs.&lt;br&gt;när två eller flera produkter bjuds ut kopplade till varandra. Ar det&lt;br&gt;exempelvis fråga om två likvärdiga produkter som erbjuds till ett ge-&lt;br&gt;mensamt pris utan att någon av dem framstår som en huvudvara talar&lt;br&gt;man ibland om paketerbjudanden. Framstår däremot den ena varan som&lt;br&gt;ett tillägg till en huvudvara benämns kombinationserbjudandet ofta som&lt;br&gt;ett tilläggserbjudande. Det kan också vara fråga om fristående erbjudan-&lt;br&gt;den av förmåner, dvs. om erbjudanden som inte förutsätter förvärv av&lt;br&gt;någon vara eller tjänst (s.k. enkla förmånserbjudanden).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kombinerade utbud behandlades i förarbetena till mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (prop. 1970:57 s. 79 f.). Sådana är, enligt vad som&lt;br&gt;uttalades, typiskt sett ägnade att försvåra för konsumenterna att oriente-&lt;br&gt;ra sig på marknaden och jämföra olika utbud med varandra. Risken för&lt;br&gt;att konsumenterna förleds att tro att de får en extra förmån utan veder-&lt;br&gt;lag ansågs vara ett skäl för att förbjuda metoden som sådan. Eftersom&lt;br&gt;metoden vidare ansågs kunna leda till att konsumenter handlar irratio-&lt;br&gt;nellt genom att de köper en vara på grund av intresse för en annan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara, förespråkades en sträng bedömning av metoden i synnerhet när Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tillägg sförmånen saknade samband med huvud varan. Med hänsyn härtill&lt;br&gt;och eftersom kombinerade utbud ansågs vara förenade med större nack-&lt;br&gt;delar än fördelar från konsumentsynpunkt, ansågs det påkallat att ha en&lt;br&gt;ordning med straffsanktionerade förbudsbestämmelser mot vissa typer&lt;br&gt;av kombinerade utbud vid sidan av lagens generalklausul om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagstiftningen infördes ett straffsanktionerat förbud mot rabattmär-&lt;br&gt;ken som konsumenten inte kan byta mot pengar, bevis om rätt till repa-&lt;br&gt;ration undantagna (nuvarande 7 § marknadsföringslagen). Rabattmärkes-&lt;br&gt;forbudet tillkom i första hand för att motverka en befarad förestående&lt;br&gt;lansering i Sverige av s.k. rabattmärkessystem. Härmed avsågs system&lt;br&gt;där märken som erhållits vid köp i detaljhandeln används som betal-&lt;br&gt;ningsmedel vid inköp av varor hos särskilda rabattmärkesföretag, där&lt;br&gt;varorna är prissatta i märken eller märkespoäng. Ett rabattmärkessystem&lt;br&gt;ansågs göra det omöjligt för konsumenten att överblicka systemet och&lt;br&gt;bilda sig en fullständig uppfattning om förmånligheten av erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare infördes ytterligare ett straffsanktionerat förbud att till konsu-&lt;br&gt;menter rikta sådana kombinationserbjudanden som avser varor eller&lt;br&gt;tjänster, om de uppenbart saknar naturligt samband med varandra och&lt;br&gt;om förfarandet försvårar för konsumenten att bedöma erbjudandets&lt;br&gt;värde (8 § marknadsföringslagen). Bestämmelsen innehåller alltså inte&lt;br&gt;ett absolut förbud utan tar sikte på missbruksfellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i 7 och 8 §§ marknadsföringslagen behandlade formerna av kom-&lt;br&gt;binerade utbud har knappast alls kommit att tillämpas av de allmänna&lt;br&gt;domstolarna. Tillämpningen i domstol av bestämmelserna om kombine-&lt;br&gt;rade utbud har i stället nästan uteslutande ägt rum i Marknadsdoms-&lt;br&gt;tolen. Förbudsstadgandena har därvid haft den betydelsen att de utgjort&lt;br&gt;grund för yrkande om förbud på grund av lagstridigt handlande eller i&lt;br&gt;övrigt tjänat som tolkningsunderlag vid bedömningen av om åtgärden&lt;br&gt;har varit tillbörlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inget erbjudande om rabattmärkessystem har prövats i Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen. Erbjudanden som inneburit att insamlade förpackningsflikar,&lt;br&gt;stämplar i bonus- eller medlemskort eller s.k. betalcheckar som berätti-&lt;br&gt;gar konsumenter till helt andra varor eller ytterligare varor eller tjänster&lt;br&gt;av samma typ har förbjudits i flera fell, se t.ex. MD 1971:1, 1988:2,&lt;br&gt;och 1989:12. Däremot har samlarhäften med biljetter ansetts vara till-&lt;br&gt;låtet, när det ger konsumenten rätt till ett par extra biljetter och det&lt;br&gt;ansetts att bonuserbjudandet inte har varit knutet till biljettmärkena utan&lt;br&gt;ingått i ett under längre tid bestående kundförhållande (se MD 1990:4).&lt;br&gt;Särskilt de avgöranden som gällt olika former av bonus och mängd-&lt;br&gt;rabatt har klargjort att det är förenat med betydande svårigheter att&lt;br&gt;närmare bestämma rabattmärkesförbudets räckvidd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen med olika former av detaljhandelsanknutna&lt;br&gt;förmånskort och möjligheter till datoriserad registrering av kundinköp&lt;br&gt;medför att rabattmärken numera framstår som en föråldrad typ av sälj-&lt;br&gt;främjande åtgärd. Utformningen av rabattmärkesförbudet får konse-&lt;br&gt;kvenser som framstår som mindre fördelaktiga för konsumenterna. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;69&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller särskilt möjligheten att ge mängdrabatt. En rabatt som innebär att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsumenten vid ett och samma tillfälle köper ett visst antal artiklar av Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;samma vara men betalar för ett färre antal är tillåten. Det är däremot&lt;br&gt;inte tillåtet att ge konsumenten ett rabatthäfte eller liknande som efter&lt;br&gt;köp av ett visst antal artiklar berättigar till en ytterligare vara utan extra&lt;br&gt;kostnad. Det förbjudna alternativet har fördelar för konsumenten på så&lt;br&gt;sätt att det medger en lägre omedelbar kontantinsats än det tillåtna och&lt;br&gt;även ger denne möjlighet att avstå från ytterligare köp om han är miss-&lt;br&gt;nöjd med den första varan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att rabattmärkesförbudet och förbudet mot vissa&lt;br&gt;kombinerade utbud endast fått betydelse vid tillämpningen av general-&lt;br&gt;klausulen ger anledning att ifrågasätta behovet av dem. De nuvarande&lt;br&gt;reglerna säkerställer inte heller konsumenternas behov av skydd mot&lt;br&gt;förvillande eller försåtligt utformade erbjudanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av behovet av regler som tar sikte på olika former&lt;br&gt;av förmånserbjudanden är det en viktig utgångspunkt att företagen i så&lt;br&gt;stor utsträckning som möjligt bör ha möjlighet att själva påverka ut-&lt;br&gt;formningen av sina konkurrensmedel och hur de vill närma sig konsu-&lt;br&gt;menterna. Gränsdragningarna mellan de olika varianterna av erbjudan-&lt;br&gt;den som förbjudits respektive tillåtits i praxis är inte helt lätta att vare&lt;br&gt;sig iaktta eller motivera. Erfarenheten visar att de problem som kan&lt;br&gt;vara förbundna med kombinerade utbud och andra förmånserbjudanden&lt;br&gt;ligger delvis på andra plan än man föreställde sig vid marknadsförings-&lt;br&gt;lagens tillkomst. I praktiken ligger problemen oftast inte i själva för-&lt;br&gt;månernas beskaffenhet utan i att de presenteras på ett vilseledande sätt&lt;br&gt;eller att informationen om dem är otillräcklig. Detta försvårar för kon-&lt;br&gt;sumenter och andra att bedöma erbjudandet (jfr MD 1993:2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det anförda leder till att en reglering av förmånserbjudanden bör ta&lt;br&gt;sikte på att säkerställa att konsumenterna och även andra får tillgång till&lt;br&gt;information i de olika avseenden som behövs för att kunna bedöma&lt;br&gt;erbjudandet i dess helhet. Det gäller såväl villkoren för att utnyttja&lt;br&gt;erbjudandet, som dess beskaffenhet och värde och de tidsgränser och&lt;br&gt;andra begränsningar som gäller för erbjudandet. En tydlig information i&lt;br&gt;dessa avseenden bör ge en presumtiv köpare möjligheter att bedöma&lt;br&gt;erbjudandet och dess förmånlighet och därigenom göra ett rationellt&lt;br&gt;köpval. Genom krav på sådan tydlig och givetvis korrekt information&lt;br&gt;motverkas risken att förmånserbjudanden utformas på ett försåtligt eller&lt;br&gt;vilseledande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör detta vid sidan av övriga krav räcka&lt;br&gt;som lagfästa krav på förmånserbjudanden. De nuvarande förbuden bör&lt;br&gt;eller behöver således inte behållas. Genom att ge företagen ökad frihet&lt;br&gt;när det gäller valet av konkurrensmedel minskar också risken för att&lt;br&gt;priskonkurrensen hämmas på ett oacceptabelt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser således att en särskild föreskrift om förmånserbju-&lt;br&gt;danden bör tas in i den nya lagen. Den bör utformas som en skyldighet&lt;br&gt;för näringsidkare att vid förmånserbjudanden lämna tydlig information i&lt;br&gt;de avseenden som nyss har berörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3.8 Obeställda produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En näringsidkare får vid marknadsförin-&lt;br&gt;gen inte leverera produkter till någon som inte uttryckligen har&lt;br&gt;beställt dem och därvid vilseleda mottagaren om dennes be-&lt;br&gt;talningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen har därutöver föreslagit ett förbud mot att skicka&lt;br&gt;fekturor och liknande till någon som inte har beställt några produkter&lt;br&gt;och som vilseleder mottagaren om att beställning skulle ha skett eller att&lt;br&gt;betalningsskyldighet annars föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget är positiva till det. Vissa remissinstanser har framfört syn-&lt;br&gt;punkter på lagtextens utformning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensverket anser det vara en självklarhet att ifrågavarande&lt;br&gt;säljmetoder skall omfattas av marknadsföringslagen. I och med att den&lt;br&gt;subsidiära talerätten för näringsidkare ersätts av primär talerätt bör det&lt;br&gt;enligt Konkurrensverket bli mer naturligt för näringsidkarna att agera i&lt;br&gt;denna sak under marknadsföringslagen. Konsumentverket påpekar att&lt;br&gt;avtalsbindningen bör innehålla ett vilseledande moment för att bestäm-&lt;br&gt;melsen skall bli tillämplig. Annars blir det enligt Konsumentverket en&lt;br&gt;fråga om otillbörlig säljmetod enligt 4 §. Verket anser att kraven på&lt;br&gt;godtagbara säljmetoder bör ställas högt, särskilt med avseende på neut-&lt;br&gt;raliserande information. Konsumentverket uppger sig komma att aktivt&lt;br&gt;följa utvecklingen och i mån av behov utfärda rekommendationer samt&lt;br&gt;konstaterar att negativa säljmetoder i dag är ett avsevärt större problem&lt;br&gt;för företag än för konsumenter. Sveriges Industriförbund, Grossistför-&lt;br&gt;bundet Svensk Handel, Läkemedelsindustriföreningen och Bilindustriför-&lt;br&gt;eningen välkomnar regeln och uppger bl.a. att ifrågavarande säljmeto-&lt;br&gt;der utgör ett problem framförallt inom näringslivet samt anser att be-&lt;br&gt;stämmelsen är lämpad att ligga till grund för utdömande av en direkt-&lt;br&gt;verkande sanktion. Företagarnas Riksförbund uttalar sig i samma rikt-&lt;br&gt;ning och tillägger att risken att påföras sanktionsavgift bör leda till en&lt;br&gt;minskning av överträdelserna. Svenska Postorderföreningen bedömer att&lt;br&gt;förslaget bör leda till att denna typ av oseriös marknadsföring kan be-&lt;br&gt;ivras effektivare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Reklamförbundet,&lt;br&gt;Annonsörforeningen, Svenska Sponsringsföreningen och Tidningsutgiva-&lt;br&gt;reföreningen är positiva till förslaget. Handelshögskolan anser dock att&lt;br&gt;orderbekräftelser bör nämnas i lagtextens andra stycke. Annonsörföre-&lt;br&gt;ningen och Svenska Sponsringsföreningen har tillagt att det vore önsk-&lt;br&gt;värt att det av bestämmelsens lydelse framgår att även vissa slags order-&lt;br&gt;bekräftelser och manus/korrektur omfettas av förbudet. Tidningsut-&lt;br&gt;givareföreningen vill att det tydligare skall framgå i vilka fell negativ&lt;br&gt;säljmetod är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Den negativa säljmetoden, som Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ibland betecknas som negativ avtalsbindning, karaktäriseras av att mark-&lt;br&gt;nadsföraren utnyttjar allmänhetens okunnighet om gällande rättsregler&lt;br&gt;för slutande av avtal till att skapa en oriktig föreställning om att bindan-&lt;br&gt;de avtal har kommit till stånd. Det kan t.ex. ske på så sätt att en nä-&lt;br&gt;ringsidkare tillställer konsumenter eller näringsidkare obeställda varor&lt;br&gt;eller tjänster och därigenom inger mottagaren uppfattningen att han är&lt;br&gt;skyldig att betala den översända produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till marknadsföringslagens generalklausul mot otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring uttalade departementschefen (prop. 1970:57 s. 74) att&lt;br&gt;metoden i de flesta fellen ter sig otillbörlig och bör motarbetas med&lt;br&gt;kraft. I vissa fell kan metoden dock vara försvarbar. Som ett exempel&lt;br&gt;på en sådan situation angavs i propositionen situationen att det vid&lt;br&gt;förnyelse av ett avtal som löpt en lång tid objektivt sett kunde tigga i&lt;br&gt;kundens intresse att avtalet förlängdes.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om tillbörtigheten av marknadsföringsmetoder av detta slag&lt;br&gt;har prövats av Marknadsdomstolen i några fell. I avgörandet MD&lt;br&gt;1973:22 ansågs distributionen av lokala telefonkataloger som masskors-&lt;br&gt;band till telefonabonnenter utan föregående beställning som otillbörlig&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen. Den omständigheten att det på inbetal-&lt;br&gt;ningskorten fenns en text med innebörden att betalningen var &amp;quot;frivillig&amp;quot;&lt;br&gt;ändrade inte bedömningen. Domstolen uttalade att metoden var ägnad&lt;br&gt;att skapa en föreställning om betalningsskyldighet hos vissa mottagare&lt;br&gt;samt att metoden hos andra, som var medvetna om att sådan skyldighet&lt;br&gt;inte förelåg, kunde skapa en osäkerhet om de kunde förfoga över kata-&lt;br&gt;logen utan att därmed bli betalningsskyldiga. Eftersom det inte rörde sig&lt;br&gt;om någon förnyelse av tidigare avtal och det inte heller anförts andra&lt;br&gt;omständigheter som kunde medföra att metoden borde godtas förbjöds&lt;br&gt;förfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praxis finns också fell där välgörenhetsorganisationer har ansetts&lt;br&gt;handla otillbörligt genom att skicka obeställda julkort. I fellet MD&lt;br&gt;1978:5 ansågs ett sådant förfarande där inbetalningskort bifogades&lt;br&gt;julkortsförsändelsen vara otillbörligt eftersom det var ägnat att dels&lt;br&gt;skapa en känsla av moralisk förpliktelse till betalning, dels inge motta-&lt;br&gt;garna uppfettningen att de inte kunde förfoga över försändelsens inne-&lt;br&gt;håll utan att bli betalningsskyldiga. Ett sådant utskick av icke beställda&lt;br&gt;julkort jämte en bön om penningbidrag har ansetts otillbörligt, trots att&lt;br&gt;något moment av vilseledande beträffande de juridiska konsekvenserna&lt;br&gt;inte förelåg. Förfarandet ansågs försätta mottagaren i en tvångssituation&lt;br&gt;genom att mottagaren antogs känna sig moraliskt förpliktad att utge&lt;br&gt;vederlag för &amp;quot;gåvan&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som uttalades redan i förarbetena till marknadsföringslagen är den&lt;br&gt;negativa säljmetoden i de flesta fell otillbörlig. Den har också i flera&lt;br&gt;fell förbjudits av Marknadsdomstolen med stöd av generalklausulen.&lt;br&gt;Metoden som sådan kommer att kunna angripas och förbjudas också&lt;br&gt;med regeringens förslag till ny generalklausul. Däremot torde den i det&lt;br&gt;föregående föreslagna regeln om vilseledande reklam inte kunna till-&lt;br&gt;lämpas på sådana förferanden. Den föreslagna vilseledanderegeln tar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;72&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sikte på näringsidkarens egna eller andra näringsidkares förhållanden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och deras produkter och inte på de rättigheter eller skyldigheter som Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;uppkommer för mottagarna av en marknadsföringsåtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med utredningen och de remissinstanser som har uttalat sig i&lt;br&gt;frågan anser regeringen att det i en ny lag bör införas en regel med ett&lt;br&gt;uttryckligt förbud mot sådana förfaranden som innebär att näringsidkare&lt;br&gt;skickar obeställda produkter och därvid vilseleder mottagaren om den-&lt;br&gt;nes betalningsskyldighet. Vilseledandet sker ofta genom att näringsid-&lt;br&gt;karen bifogar en räkning, ett inbetalningskort eller något annat liknande&lt;br&gt;meddelande. Ett sådant förfarande behöver emellertid inte alltid vara&lt;br&gt;vilseledande. Det kan gälla sådana fell där parterna tidigare står i av-&lt;br&gt;talsförhållande med varandra och det är fråga om att förnya eller förlän-&lt;br&gt;ga tidigare ingångna avtal, t.ex. prenumerationer och abonnemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen tar sikte på fell där det förekommer ett&lt;br&gt;vilseledande om betalningsskyldigheten. Av Marknadsdomstolens praxis&lt;br&gt;framgår att metoden att leverera produkter till någon som inte uttryckli-&lt;br&gt;gen har beställt dem kan vara att betrakta som otillbörlig, även om&lt;br&gt;något vilseledande moment om de juridiska konsekvenserna inte före-&lt;br&gt;ligger. Sådana otillbörliga förfaranden låter sig knappast kunna beskri-&lt;br&gt;vas i en preciserad förbudsregel, utan får liksom hittills angripas med&lt;br&gt;vitesförbud med stöd av generalklausulen om otillbörlig marknadsfö-&lt;br&gt;ring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har också föreslagit ett uttryckligt förbud mot att skicka&lt;br&gt;fekturor och liknande handlingar och därigenom vilseleda mottagaren i&lt;br&gt;frågan om beställning har skett eller om betalningsskyldighet föreligger.&lt;br&gt;I den mån ett sådant förfärande är att bedöma som marknadsföring bör&lt;br&gt;det kunna förbjudas med stöd av generalklausulen om otillbörlig mark-&lt;br&gt;nadsföring. En uttrycklig regel om detta är därför inte motiverad.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Otjänliga produkter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I en ny marknadsföringslag ges regler om&lt;br&gt;förbud mot marknadsföring av produkter som är uppenbart&lt;br&gt;otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en särskild lag om&lt;br&gt;förbud mot uppenbart otjänliga varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag att utmönstra frågor om&lt;br&gt;otjänliga varor ur marknadsföringslagen och att ta in sådana regler i en&lt;br&gt;särskild lag har behandlats av bara några få remissinstanser. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt och Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av denna lag och&lt;br&gt;anser den kan utgå ur lagstiftningen med hänvisning till dess ringa&lt;br&gt;praktiska värde. Marknadsdomstolen och Svenska Föreningen för Indust-&lt;br&gt;riellt Rättsskydd ifrågasätter om en särskild lag verkligen är motiverad.&lt;br&gt;Marknadsdomstolen delar inte utredningens uppfettning att dessa regler&lt;br&gt;har större släktskap med regler om produktsäkerhet än marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Föreningen för Industriellt Rättsskydd anser att bestämmelser- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;na om otjänliga varor &amp;quot;bör kunna inarbetas i marknadsföringslagen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I 4 § marknadsföringslagen finns en&lt;br&gt;generalklausul om otjänliga produkter. Enligt denna kan en näringsid-&lt;br&gt;kare som saluhåller produkter som är uppenbart otjänliga för sitt huvud-&lt;br&gt;sakliga ändamål förbjudas att fortsätta med det. Syftet med reglerna är&lt;br&gt;att skydda konsumenterna från de ekonomiska skadeverkningar som kan&lt;br&gt;uppstå om de förvärvar funktionsodugliga produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett par remissinstanser har ifrågasatt behovet av en lagstiftning på&lt;br&gt;området med hänvisning till reglernas ringa praktiska värde. Som ut-&lt;br&gt;redningen har pekat på finns bara ett par avgöranden i Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen där förbud har meddelats. I konsumentköplagen (16 §) finns&lt;br&gt;numera uttryckliga regler om en vara skall vara ägnad för sitt ändamål,&lt;br&gt;om något annat inte följer av avtalet. En konsument kan således vid&lt;br&gt;förvärv av en otjänlig vara göra gällande felpåföljd och häva köpet.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening är det emellertid naturligt att ett väl utbyggt&lt;br&gt;konsumentskydd även innefattar ett skydd mot otjänliga produkter i ett&lt;br&gt;vidare avseende än konsumentsköplagen. Genom att rikta förbud mot&lt;br&gt;fortsatt marknadsföring av otjänliga produkter rensas marknaden från&lt;br&gt;dessa vilket skyddar hela konsumentkollektivet. Regeringen anser där-&lt;br&gt;för, i likhet med utredningen, att en lagstiftning i det aktuella avseendet&lt;br&gt;bör finnas kvar. Däremot finner regeringen inte att det föreligger några&lt;br&gt;skäl att ta in bestämmelser om förbud mot otjänliga produkter i en&lt;br&gt;särskild lag. Sådana bör alltså alltjämt finnas i marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Misskreditering&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon särskild regel med förbud mot&lt;br&gt;att misskreditera en annan näringsidkares verksamhet bör inte&lt;br&gt;ges. Sådana förfaranden som är otillbörliga bör även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen kunna förbjudas med stöd av generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en särskild bestäm-&lt;br&gt;melse med ett förbud mot misskreditering av konkurrenter eller andra&lt;br&gt;näringsidkare. Föreskriften återfinns i 11 § i utredningens lagförslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Tidningsutgivarefbreningen tillstyrker förslaget&lt;br&gt;och påpekar att den bör tillämpas så att tryckfrihetsrättsliga intressen&lt;br&gt;ges företräde framför marknadsföringslagens som sägs i förslagets 1 §.&lt;br&gt;Kooperativa förbundet anser att denna typ av företeelser enbart bör&lt;br&gt;bedömas inom ramen för en generalklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Internationella handelskamma-&lt;br&gt;rens grundregler för reklam innehåller i artikel 7 ett förbud mot att -&lt;br&gt;direkt eller genom antydningar - misskreditera företag, industriell,&lt;br&gt;kommersiell eller annan yrkesmässig verksamhet eller någons produkt,&lt;br&gt;vare sig genom att utsätta företaget eller varan för ringaktning eller för&lt;br&gt;löje eller på något annat liknande sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om misskreditering behandlades också i förarbetena till mark- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nadsföringslagen (prop.l970:57 s. 71). Där uttalades att generalklausu-&lt;br&gt;len om otillbörlig marknadsföring skulle ge ett visst skydd mot förtal&lt;br&gt;från konkurrenters sida. Med stöd av denna kan man nämligen ingripa&lt;br&gt;mot att en näringsidkare som ett led i sin marknadsföring lämnar orikti-&lt;br&gt;ga upplysningar om ett konkurrerande företag eller varor och tjänster&lt;br&gt;som det tillhandahåller. Vidare uttalades att det i viss mån också torde&lt;br&gt;få anses möjligt att ingripa mot framställningar som visserligen inte&lt;br&gt;innehåller annat än fullt sakriktiga uppgifter, men som är utformade på&lt;br&gt;ett sätt som onödigtvis misskrediterar den utpekade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Pariskonventionen för industriellt rättsskydd, till vilken Sverige är&lt;br&gt;ansluten (SÖ 1970:60), innehåller också regler om förbud mot vissa&lt;br&gt;former av misskreditering. Det gäller oriktiga påståenden i utövning av&lt;br&gt;affärsverksamhet, ägnade att misskreditera en konkurrents företag,&lt;br&gt;varor eller verksamhet inom industri och handel (artikel 10 bis punkten&lt;br&gt;3.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns flera avgöranden där Marknadsdomstolen har bedömt mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärder som otillbörliga på den grunden att de har varit&lt;br&gt;misskrediterande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I MD 1983:8 förbjöds förlöjligande av konkurrentprodukter. Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen slog fest att det strider mot 2 § marknadsföringslagen att&lt;br&gt;utforma reklam på ett sätt som onödigtvis misskrediterar utpekade&lt;br&gt;konkurrenter. Avgörandet gällde en annonskampanj för datorer. Före-&lt;br&gt;tagets produkter och service framställdes på olika sätt såsom det mest&lt;br&gt;fördelaktiga utbudet på datormarknaden genom en förlöjligande skämt-&lt;br&gt;teckning. Framställningssättet var i sig misskrediterande, enligt Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen, och pratbubbloma förstärkte det löjeväckande intrycket&lt;br&gt;av konkurrenterna. Ett närbesläktat avgörande är MD 1989:2. I målet&lt;br&gt;yrkades förbud på grund av att papperskassar i (skämtsamma) annonser&lt;br&gt;hade jämförts med kassar av plast. Papperskassama framställdes som&lt;br&gt;ensidigt överlägsna plastkassar. Annonskampanjen befenns vara otill-&lt;br&gt;börlig på ett flertal punkter. Bl.a. gavs intryck av att plastkassar endast&lt;br&gt;lämpar sig som soppåsar och inte är praktiska som bärkassar. Uttalandet&lt;br&gt;ansågs bl.a. misskrediterande och förbjöds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fellet MD 1985:21 var det fråga om misskreditering av ett annat&lt;br&gt;slag. I en broschyr påstods att en konkurrentprodukt till företagets&lt;br&gt;isoleringsmaterial var brandferlig. I broschyren återgavs tidningsartiklar&lt;br&gt;om två skolbränder och det gjordes sannolikt att brandorsaken varit att&lt;br&gt;byggnaderna isolerats med cellulosamaterial av samma slag som kon-&lt;br&gt;kurrentens. Broschyren ansågs vara vilseledande och innebära en miss-&lt;br&gt;kreditering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådan misskrediterande marknadsföring som sker genom att en nä-&lt;br&gt;ringsidkare lämnar oriktiga och därmed vilseledande uppgifter om en&lt;br&gt;konkurrerande näringsidkare omfettas av det i det föregående föreslagna&lt;br&gt;förbudet mot vilseledande reklam. Misskreditering i form av att ett&lt;br&gt;företag förlöjligar eller att svärtar ned en konkurrent omfettas däremot&lt;br&gt;inte av vilseledanderegeln. Sådan reklam kan även i fortsättningen&lt;br&gt;angripas med stöd av generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit en förbudsregel som är avsedd att ta hand Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;om båda de två former av misskreditering som nyss har berörts. För det&lt;br&gt;ena fallet - vilseledandefellet - behövs enligt regeringens mening ingen&lt;br&gt;ytterligare regel. För det andra fallet ter sig en reglering svårare, efter-&lt;br&gt;som förhållandena kan variera betydligt från fåll till fell. Var gränsen&lt;br&gt;går till vad som skall anses otillbörligt i dessa sammanhang låter sig&lt;br&gt;knappast beskrivas generellt. Det bör i stället liksom hittills bedömas&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna i vaije enskilt fell. Regeringen anser&lt;br&gt;därför att någon regel av det slag som utredningen har föreslagit varken&lt;br&gt;kan eller bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Renommésnyltning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Något uttryckligt förbud mot utnytt-&lt;br&gt;jande av annans renommé i reklam bör inte införas i en ny&lt;br&gt;marknadsföringslag. I den mån sådana förfaranden är otillbörli-&lt;br&gt;ga bör de kunna angripas med stöd av generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en regel med för-&lt;br&gt;bud för en näringsidkare att &amp;quot;dra fördel av en annan näringsidkares&lt;br&gt;verksamhet, varor eller tjänster på ett sätt som är ägnat att snylta på&lt;br&gt;dennes kommersiella anseende&amp;quot; (12 § andra stycket utredningens lagför-&lt;br&gt;slag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Bara två remissinstanser har berört frågan.&lt;br&gt;Riksrevisionsverket anser att förbud bör gälla bara om det kan påvisas&lt;br&gt;att en sådan marknadsföring är till nackdel för konsumenterna. Konkur-&lt;br&gt;rensverket avstyrker förslaget med hänvisning till att det innebär en&lt;br&gt;skärpning av rättsläget och att det inte är visat att det föreligger något&lt;br&gt;behov av en sådan regel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Frågan om utnyttjande av någon&lt;br&gt;annan näringsidkares goda anseende i samband med marknadsföring har&lt;br&gt;berörts i förarbetena till marknadsföringslagen. Den närmare situation&lt;br&gt;som diskuterades (prop. 1970:57 s.71 f.) var att en högklassig främ-&lt;br&gt;mande produkt av annat slag än den egna varan avbildas i reklam för&lt;br&gt;denna på ett sätt som är ägnat att skapa en gynnsam atmosfär åt den.&lt;br&gt;Departementschefen uttalade att det kunde tänkas förekomma fell av&lt;br&gt;detta slag som förtjänar att förbjudas. Han framhöll emellertid att be-&lt;br&gt;dömningen i första hand bör bygga på intresset av att skydda konsumen-&lt;br&gt;terna. Om förfarandet var ägnat att på ett förkastligt sätt suggerera&lt;br&gt;allmänheten, borde det enligt vad som uttalades kunna betraktas som&lt;br&gt;otillbörligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl av de nyss redovisade uttalandena i förarbetena till marknads-&lt;br&gt;föringslagen som av de två fell om renommésnyltning som har avgjorts&lt;br&gt;av Marknadsdomstolen (MD 1987:10 och 1993:9) framgår att det kan&lt;br&gt;förekomma förfaranden som är otillbörliga när en näringsidkare utnytt-&lt;br&gt;jar en annan näringsidkares goda anseende. Sådana förfaranden kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också angripas med stöd av den nuvarande och den föreslagna general- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;klausulen om otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att införa ett uttryckligt förbud mot sådan renom-&lt;br&gt;mésnyltning är att det i en generell förbudsregel går att isolera och&lt;br&gt;konkret beskriva de inslag i en sådan åtgärd som medför att åtgärden&lt;br&gt;blir otillbörlig mot konsumenter eller andra näringsidkare. Utredningens&lt;br&gt;lagförslag i denna del har mera karaktär av en generalklausul och når&lt;br&gt;inte upp till den grad av konkretion som är nödvändig. Att med ledning&lt;br&gt;av Marknadsdomstolens knapphändiga praxis mera konkret utforma ett&lt;br&gt;sådant förbud låter sig heller inte göras. Utredningens förslag i denna&lt;br&gt;del bör därför inte genomföras. Otillbörliga fall av renommésnyltning&lt;br&gt;får således även i fortsättningen angripas med stöd av generalklausulen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Aggressiva metoder&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Några särskilda regler med förbud&lt;br&gt;mot aggressiva metoder bör inte införas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit ett förbud mot att&lt;br&gt;använda säljmetoder som överrumplar konsumenter eller andra förbru-&lt;br&gt;kare eller som på ett aggressivt sätt utsätter dem för tidspress eller&lt;br&gt;särskilt köptryck på ett sätt som är ägnat att leda till oöverlagda köp-&lt;br&gt;eller säljbeslut (14 § utredningens lagförslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har uttalat sig är&lt;br&gt;kritiska mot förslaget i denna del. De avstyrker eller ställer sig tvek-&lt;br&gt;samma till förslaget och ifrågasätter behovet av en särskild regel om&lt;br&gt;aggressiva metoder alternativt anser de att skyddsbehovet kan tillgodo-&lt;br&gt;ses genom tillämpning av vissa andra regler i förslaget. Dessa är&lt;br&gt;Amonsörföreningen, Svenska Sponsringsföreningen, Svenska Handels-&lt;br&gt;kammarförbundet, Radioutgivareföreningen, Tidningsutgivareföreningen,&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation, Svenska Föreningen för Industriellt&lt;br&gt;Rättsskydd, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Gros-&lt;br&gt;sistförbundet Svensk Handel, Läkemedelsindustriföreningen, Bilindustri-&lt;br&gt;föreningen, Sveriges MarknadsfÖrbund, Sveriges Reklamförbund, Bank-&lt;br&gt;föreningen och Swedma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, däribland Kommerskollegium, Svenska Han-&lt;br&gt;delskammarförbundet, Tidningsutgivareföreningen, Företagarnas Riks-&lt;br&gt;organisation, Internationella Handelskammarens Svenska Nationalkom-&lt;br&gt;mitté (Svenska ICC), Kooperativa förbundet, Sveriges Advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Reklamförbund och Swedma har&lt;br&gt;framfört invändningen att bestämmelsen är för oprecist formulerad för&lt;br&gt;att kunna tillgodose kraven på rättssäkerhet och förutsebarhet, särskilt&lt;br&gt;med tanke på att en överträdelse kan leda till sanktionsavgift. Företa-&lt;br&gt;garnas Riksorganisation och Bankföreningen betonar vidare att kundbe-&lt;br&gt;arbetning ligger i säljarbetets natur och Företagarnas Riksorganisation&lt;br&gt;framhåller även att en viss intensitet i denna aktivitet också är önskvärd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ur konkurrenssynvinkel. Svenska Postorderföreningen påpekar bl.a. att Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;konsumenten är utsatt för mindre säljtryck vid marknadsföring via&lt;br&gt;direktmarknadsmedia än vid den många gånger påträngande övertalning&lt;br&gt;som han utsätts för i en butik. Föreningen understryker, särskilt med&lt;br&gt;hänsyn till att sanktionsavgift kan förekomma som sanktion vid aggres-&lt;br&gt;siv marknadsföring, vikten av att direktmarknadsföring inte bedöms&lt;br&gt;efter strängare kriterier än vad som tillämpas för annan marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommerskollegium anser att utredningens förslag inbjuder till dis-&lt;br&gt;kussion om vad som skall avses med aggressiva metoder. Kollegiet&lt;br&gt;ställer frågan om de nya försäljningsmetoder som möjliggörs genom&lt;br&gt;teknikens utveckling bör betraktas som aggressiva försäljningsmetoder,&lt;br&gt;eller om de är naturliga inslag i nutidens teknologiska miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser anser dock att det är motiverat med en special-&lt;br&gt;regel om aggressiv marknadsföring, men anser att regeln måste precise-&lt;br&gt;ras. Detta gäller Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Konsu-&lt;br&gt;mentvägledamas förening, LO och Husmodersförbundet Hem och Sam-&lt;br&gt;hälle. LO ser det dock som allvarligare att någon diskussion om reklam&lt;br&gt;i nya medier överhuvudtaget inte förs och anser att anledning finns att&lt;br&gt;rikta intresset mot nya reklamkanalers marknadsföring som riktar sig till&lt;br&gt;barn under 16 år. Konsumentverket anför att marknadsföring genom&lt;br&gt;TV, radio, telemarketing, hem- och telefonförsäljning, direktreklam&lt;br&gt;och distansförsäljning många gånger utsätter konsumenten för tidspress&lt;br&gt;och försvårar ett fritt beslutsfattande. Enligt Konsumentverket har det&lt;br&gt;med nuvarande lagstiftning inte varit möjligt att ingripa effektivt mot&lt;br&gt;vissa försäljningsmetoder. Konsumentverket menar att domstolspraxis&lt;br&gt;kan väntas få stor betydelse för utvecklingen och finner att de exempel&lt;br&gt;som nämns från den schweiziska lagstiftningen - engångserbjudanden,&lt;br&gt;hemförsäljning under psykiskt tryck, visningsresor eller s.k. säljpartyn&lt;br&gt;bör kunna vara exempel på när den föreslagna regeln kan komma att&lt;br&gt;tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: En näringsidkares marknadsfö-&lt;br&gt;ring syftar till att näringsidkaren skall få avsättning för sina produkter.&lt;br&gt;I marknadsföringens natur ligger att den är i viss mån påträngande.&lt;br&gt;Marknadsföringsmetoder som är alltför påträngande genom att t.ex.&lt;br&gt;utsätta en konsument för köptryck under tidspress eller att övrrumpla en&lt;br&gt;köpare med ett erbjudande är oftast av det slaget att de är att bedöma&lt;br&gt;som otillbörliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tekniska utvecklingen, inte minst inom media-, tele- och data-&lt;br&gt;områdena, har lett till att nya marknadsföringsmetoder har kommit till&lt;br&gt;användning. Som Konsumentverket framhåller utsätter marknadsföring&lt;br&gt;genom television m.m. många gånger konsumenter för tidspress och&lt;br&gt;försvårar ett fritt beslutsfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har med utgångspunkt i Marknadsdomstolens praxis&lt;br&gt;föreslagit en regel med förbud mot s.k. aggressiva säljmetoder. För-&lt;br&gt;slaget har fått kraftig kritik från remissinstanserna, framförallt med&lt;br&gt;hänvisning till att regeln är alltför oprecist utformad. Regeringen kan&lt;br&gt;för sin del i allt väsentligt instämma i kritiken. En regel mot otillbörliga&lt;br&gt;förfaranden i de nu aktuella avseendena bör utformas på ett sådant sätt &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den kan tillämpas på enahanda sätt vid olika former av marknadsfö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ring. Detta gäller inte minst om det till regeln skall vara kopplad en Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;direktverkande sanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens lagförslag i denna del uppfyller inte de grundläggande&lt;br&gt;krav på precision som måste ställas. Något underlag för en ytterligare&lt;br&gt;precisering av regeln finns f.n. varken i praxis (se utredningens betän-&lt;br&gt;kande SOU 1993:59 s. 351 f.) eller i övrigt. De otillbörliga förfaranden&lt;br&gt;som utredningen har velat fånga med sitt förslag bör i stället liksom&lt;br&gt;hittills angripas med stöd av generalklausulen om otillbörlig marknads-&lt;br&gt;föring. Utvecklingen på området bör dock följas med uppmärksamhet.&lt;br&gt;Om det finns anledning till det, bör frågan om en reglering övervägas&lt;br&gt;på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.8 Marknadsföringskorruption&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Någon särskild regel med förbud mot&lt;br&gt;marknadsföringskorruption bör inte införas i en ny marknadsfö-&lt;br&gt;ringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit en särskild regel&lt;br&gt;med förbud för näringsidkare att söka påverka beslutsfattandet hos&lt;br&gt;andra förbrukare genom att erbjuda korruptiva förmåner till deras an-&lt;br&gt;ställda (16 § utredningens lagförslag).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser som har yttrat sig över&lt;br&gt;förslaget är positiva till det. Flera remissinstanser har dock framfört&lt;br&gt;synpunkter på lagtextens utformning. Två remissinstanser ifrågasätter&lt;br&gt;om en särskild regel behövs vid sidan av brottsbalkens regler om be-&lt;br&gt;stickning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Läkeme-&lt;br&gt;delsindustriföreningen och Bilindustriföreningen anser att den föreslagna&lt;br&gt;lagtexten och motiven speglar Marknadsdomstolens praxis samt att&lt;br&gt;bestämmelsen är väl lämpad att ingå i en ny marknadsföringslag och&lt;br&gt;bör knytas till en direktverkande sanktion. Företagarnas Riksorganisa-&lt;br&gt;tion uppger sig inte ha något att erinra mot förslaget. Tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen tillstyrker förslaget men förordar att lagtexten stramas upp.&lt;br&gt;Annonsörföreningen och Svenska Sponsringsföreningen anser att det&lt;br&gt;finns ett praktiskt behov av den föreslagna bestämmelsen, men har&lt;br&gt;samtidigt uppfattningen att den ger oprecisa besked om var gränsen går&lt;br&gt;mellan vad som är tillåtet respektive otillåtet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt anser att förslaget skulle vinna på en omredige-&lt;br&gt;ring och har ett eget alternativt förslag till lagtext. Tingsrätten anmärker&lt;br&gt;vidare att det kan sättas i fråga om inte även förmåner som föregås av&lt;br&gt;arbetsgivarens godkännande kan stå i strid mot god marknadsföringssed&lt;br&gt;genom att förfärandet fäller under lagstridighetsprincipen. Enligt Konsu-&lt;br&gt;mentverket kan marknadsföringskorruption föra med sig att konsumen-&lt;br&gt;ten inte får en objektiv information om utbjudna produkter, eftersom&lt;br&gt;försäljaren helst vill sälja den produkt som han har personliga fördelar&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av att sälja. På detta sätt motverkar förfarandet rationella köpbeslut hos Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;konsumenterna. Bestämmelsen tar dock, enligt Konsumentverket, främst&lt;br&gt;sikte på ett affärsetiskt förkastligt förfärande. Konsumentverket tillägger&lt;br&gt;att om metoderna framförallt skall beivras med avgiftssanktionen (s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;369 i betänkandet), åläggs Konsumentombudsmannen en uppgift som&lt;br&gt;ligger vid sidan av det renodlade konsumentintresset och som kan kräva&lt;br&gt;omfattande utredningar. Verket anser därför att det är rimligt att denna&lt;br&gt;typ av ärenden inte får hög prioritet i konkurrens med mål som har stor&lt;br&gt;betydelse från konsumentsynpunkt. Sveriges Advokatsamfund anser att&lt;br&gt;regeln är för allmänt hållen samt att det kan ifrågasättas om en särskild&lt;br&gt;bestämmelse vid sidan om brottsbalkens regler om bestickning och muta&lt;br&gt;är befogad. Dagligvaruleverantörers Förbund anser att denna typ av&lt;br&gt;handlingar skall falla under brottsbalkens bestickningsstadgande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Säljffämjande åtgärder i form&lt;br&gt;av olika förmånserbjudanden syftar till att locka kunden att fatta ett&lt;br&gt;köpbeslut. Sådana sälj främjande åtgärder förekommer både vid mark-&lt;br&gt;nadsföring som riktar sig till enskilda konsumenter och vid marknads-&lt;br&gt;föring som riktar sig till företag och andra organisationer, t.ex. stat och&lt;br&gt;kommun. I det föregående har regeringen behandlat vissa former av&lt;br&gt;förmånserbjudanden och de krav som bör ställas på sådana erbjudanden&lt;br&gt;(avsnitt 6.3.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har avgjort flera fell där en näringsidkare har&lt;br&gt;erbjudit den som köper varor att utan kostnad erhålla ytterligare varor.&lt;br&gt;Marknadsdomstolen har funnit att erbjudanden som medför risk för&lt;br&gt;bestickningsliknande verkan är otillbörliga enligt marknadsföringslagen.&lt;br&gt;Det första rättsfallet med en sådan tillämpning var MD 1977:17. I detta&lt;br&gt;fell förbjöds ett företag att vid marknadsföring av konfektyrer erbjuda&lt;br&gt;en flaska whisky, två kristallglas och en vattenkaraff utan kostnad vid&lt;br&gt;köp av en sortimentskartong med konfektyrer. Marknadsdomstolen fenn&lt;br&gt;att man av utredningen kunde dra slutsatsen att ca fem procent av de&lt;br&gt;detaljister som erbjudandet riktades till var kioskföretag där inköps-&lt;br&gt;funktionen sköttes av andra än ägaren. Även om erbjudandet i många&lt;br&gt;fell nått ägaren ansåg Marknadsdomstolen att risken att anställda nåtts&lt;br&gt;av erbjudandet innebar att erbjudandet kunde få en bestickningsliknande&lt;br&gt;verkan och förfarandet betraktades som otillbörligt i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgången blev densamma i ärendena MD 1988:4 och 1988:27. I det&lt;br&gt;förstnämnda fellet erbjöds köpare av olika overhead-projektorer att utan&lt;br&gt;extra kostnad erhålla en mindre portabel TV-apparat. I det senare ären-&lt;br&gt;det gällde det ett erbjudande om en kasettradio till den som köpte minst&lt;br&gt;femton förpackningar film till overheadprojektorer. Marknadsdomstolen&lt;br&gt;framhöll i dessa båda fell att reklamen till stor del skulle komma att&lt;br&gt;läsas av anställda i inköpsfunktion samt att det som utlovades, en&lt;br&gt;TV-apparat respektive en kasettradioapparat, typiskt sett ansågs vara&lt;br&gt;avsett för privat bruk och hade ett betydande värde. Risken för att&lt;br&gt;erbjudandet skulle ha en bestickningsliknande verkan bedömdes därför i&lt;br&gt;det ena fellet vara &amp;quot;påtaglig&amp;quot; och i det andra &amp;quot;betydande&amp;quot;. Med samma&lt;br&gt;motivering har Marknadsdomstolen i ärendet MD 1993:18 förbjudit ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;gO&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;företag att vid marknadsföring av &amp;quot;skatteinformation&amp;quot; respektive dator-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;programvaror erbjuda julost respektive tio CD-skivor med musik eller Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;två resväskor i hårdplast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den praxis som har utvecklats av Marknadsdomstolen när det&lt;br&gt;gäller marknadsföringsåtgärder med bestickningsliknande verkan har&lt;br&gt;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring i de aktuella fallen fått&lt;br&gt;en supplerande funktion i förhållande till brottsbalkens regler om be-&lt;br&gt;stickning och muta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansvar för bestickning kan enligt 17 kap. 7 § brottsbalken komma i&lt;br&gt;fråga då någon till en arbetstagare lämnar, utlovar eller erbjuder &amp;quot;muta&lt;br&gt;eller annan otillbörlig belöning&amp;quot; för tjänsteutövningen. Frågan om när&lt;br&gt;en belöning skall anses otillbörlig har utvecklats i förarbetena till lag-&lt;br&gt;rummet i fråga (prop. 1975/76 s. 176 s. 36 ff.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid riksdagsbehandlingen tog Justitieutskottet särskilt upp frågan om&lt;br&gt;vad som skall anses otillbörliga belöningar inom den enskilda sektorn.&lt;br&gt;Utskottet anförde därvid följande (JuU 1976/77:17 s. 10): &amp;quot;Inom den&lt;br&gt;enskilda sektorn är av grundläggande betydelse uppdrags- eller arbets-&lt;br&gt;givarens intresse av att den anställde fullgör sina åligganden utan ovid-&lt;br&gt;kommande hänsyn samt det från allmän synpunkt angelägna intresset av&lt;br&gt;en fri och sund konkurrens inom handel och näringsliv. Transaktioner&lt;br&gt;som objektivt sett ät ägnade att skada dessa intressen bör anses otill-&lt;br&gt;börliga.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Högsta domstolen har bedömt att erbjudanden innebärande att free-&lt;br&gt;style-apparater utlovades i gåva, om varor ur en katalog beställdes för&lt;br&gt;ett visst belopp, var att anse som otillbörliga belöningar i brottsbalkens&lt;br&gt;mening (NJA 1993 s. 539). Erbjudandena hade sänts till 37.000 namn-&lt;br&gt;givna arbetstagare på olika privata och offentliga arbetsplatser. Högsta&lt;br&gt;domstolens majoritet ansåg att värdet av förmånen, oavsett om den hade&lt;br&gt;ett värde av 450 eller 298 kr, inte var så obetydligt att det inte funnits&lt;br&gt;en beaktansvärd risk att syftet med erbjudandet skulle kunna uppnås.&lt;br&gt;Företagets verkställande direktör och marknadschef dömdes för bestick-&lt;br&gt;ning och den reklambyrå som företaget hade anlitat för att utarbeta&lt;br&gt;kampanjen dömdes för medhjälp till bestickning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärder med bestickningsliknande verkan kan såle-&lt;br&gt;des angripas både med stöd av marknadsföringslagens generalklausul&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring och brottsbalkens regler i ämnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skillnaderna mellan de båda regelsystemen när det gäller att ingripa&lt;br&gt;mot aktuella förfaranden ligger främst i sanktionerna. Medan en otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföringsåtgärd leder till ett vitesförbud, är besticknings-&lt;br&gt;bestämmelsema i brottsbalken förenade med straffsanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i denna del täcker inte andra förfaranden än&lt;br&gt;sådana som redan nu kan angripas med brottsbalkens regler och gene-&lt;br&gt;ralklausulen om otillbörlig marknadsföring. Utredningens främsta motiv&lt;br&gt;för ett uttryckligt förbud mot marknadsföringskorruption i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen är att en direktverkande sanktionsavgift kan kopplas till ett&lt;br&gt;sådant förbud och att avgiften drabbar näringsidkaren även om denne är&lt;br&gt;en juridisk person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens uppfattning att bestickning och be-&lt;br&gt;stickningsliknande förfaranden vid marknadsföring bör motverkas och &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att effektiva medel bör stå till buds för ändamålet. Utredningen har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid inte pekat på något förhållande som ger vid handen att de &amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regler som nu finns inte skulle vara tillräckliga för att upprätthålla en&lt;br&gt;god marknadsföringssed på området eller att de sanktioner som nu kan&lt;br&gt;tillgripas inte skulle vara tillräckligt effektiva för att uppnå syftet. Rege-&lt;br&gt;ringen finner redan av dessa skäl att behovet av en reglering kan ifråga-&lt;br&gt;sättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening kan lämpligheten av en sådan regel ifråga-&lt;br&gt;sättas också av andra skäl. En bestickning eller ett bestickningsliknade&lt;br&gt;förfarande syftar till att påverka en anställd att fetta t.ex. ett köpbeslut.&lt;br&gt;I praktiken är det således bara uppsåtliga förferanden som skulle kunna&lt;br&gt;angripas med stöd av en regel i marknadsföringslagen. I objektivt hän-&lt;br&gt;seende kan knappast andra rekvisit ställas upp än sådana som redan&lt;br&gt;täcks av brottsbalkens bestickningsbestämmelse. Det innebär att ett och&lt;br&gt;samma förfarande kan komma under bedömning i såväl ett brottmål&lt;br&gt;som ett marknadsföringsmål och att det kan leda till både straff och&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift. Vidare kan det finnas risk för att t.ex. till-&lt;br&gt;börligheten av de erbjudna förmånerna kan komma att bedömas olika av&lt;br&gt;Högsta domstolen i ett brottmål och av Marknadsdomstolen i ett mark-&lt;br&gt;nadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Diskriminerande reklam&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågans tidigare behandling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om könsdiskriminerande reklam och lagstiftning mot sådan har&lt;br&gt;under lång tid diskuterats i olika sammanhang. Många riksdagsmotioner&lt;br&gt;i ämnet har väckts under åren. Frågan har varit aktuell i utrednings-&lt;br&gt;sammanhang, inom näringslivet och i den offentliga debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det saknas för närvarande lagstiftning som gör det möjligt att ingripa&lt;br&gt;mot könsdiskriminerande reklam. Vi har visserligen lagstiftning som är&lt;br&gt;inriktad på att beivra diskriminering i olika former, men denna lagstift-&lt;br&gt;ning är inte tillämplig på diskriminering i samband med reklam. I av-&lt;br&gt;görandet MD 1976:8 har Marknadsdomstolen slagit fest att det inte är&lt;br&gt;möjligt att med stöd av marknadsföringslagen rikta ett förbud mot en&lt;br&gt;marknadsföring bara på den grunden att den är könsdiskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan ett antal motioner i frågan hade väckts till 1975/76 års riks-&lt;br&gt;möte begärde riksdagen hos regeringen förslag till lagstiftning mot&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam (NU 1975/76:61, rskr. 343).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På regeringens uppdrag togs frågan om lagstiftning upp av Konsu-&lt;br&gt;mentpolitiska kommittén (Fi 1983:15). Kommittén ansåg i sitt betänkan-&lt;br&gt;de Hushållning for välfärd (SOU 1985:32) att det krävs grundlagsänd-&lt;br&gt;ringar för att lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam skall kunna&lt;br&gt;införas och lade inte fram något formellt förslag om införande av en&lt;br&gt;sådan lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt uppdrag överlämnade Konsumentverket i februari 1989 till&lt;br&gt;regeringen rapporten 1988/89:5 Könsdiskriminerande reklam - nu skall&lt;br&gt;den bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med utgångspunkt från rapporten upprättades i december 1990 i&lt;br&gt;Civildepartementet promemorian Lagstiftning mot könsdiskriminerande&lt;br&gt;marknadsföring (MA 581/89). I promemorian föreslogs en särskild lag&lt;br&gt;enligt vilken en könsdiskriminerande reklamåtgärd vid tillämpning av&lt;br&gt;marknadsföringslagen skulle anses vara sådan otillbörlig handling som&lt;br&gt;avses i generalklausulen i 2 § marknadsföringslagen. Lagstiftningen&lt;br&gt;bedömdes i promemorian kunna ske utan grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorian remissbehandlades. Remisskritiken var blandad i fråga&lt;br&gt;om såväl behovet och lämpligheten av lagstiftning som behovet av&lt;br&gt;grundlagsändring och lämpligheten av att anknyta lagstiftningen till&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutligen utarbetades på uppdrag av Civildepartementet promemorian&lt;br&gt;Diskriminerande reklam (Ds 1994:64), som har remissbehandlats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Olika former av diskriminerande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hittills har i lagstiftningssammanhang uppmärksamhet bara ägnats åt&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam. Man brukar särskilja två huvudtyper av&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam, kränkande och schabloniserande reklam&lt;br&gt;(jfr Konsumentverkets rapport 1988/89:5 och SOU 1985:32 s. 95).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med kränkande reklam brukar avses framställningar vilkas innehåll är&lt;br&gt;i egentlig mening diskriminerande mot det ena könet, dvs. reklam som&lt;br&gt;meddelar ett budskap som är ägnat att på ett eller annat sätt nedvärdera&lt;br&gt;könet i fråga. Typiska exempel på sådan typ av reklam är reklam där&lt;br&gt;kvinnan utnyttjas som blickfång eller som utnyttjar sexuella anspelnin-&lt;br&gt;gar och ger löften som inte har med produkten att skaffa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med schabloniserande reklam brukar avses framställningar som&lt;br&gt;återspeglar ett föråldrat könstänkande och därigenom motverkar strävan-&lt;br&gt;dena mot jämställdhet mellan könen. Typiska exempel på sådan typ av&lt;br&gt;reklam är reklam som ger en falsk bild av kvinnans eller mannens&lt;br&gt;insats i arbetslivet, som underbygger könsstereotypiseringen i samhället&lt;br&gt;eller som ger en schabloniserad bild av kvinnors och mäns personlig-&lt;br&gt;hetsdrag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Könsdiskriminerande reklam kan i och för sig vara diskriminerande&lt;br&gt;för både kvinnor och män. Under senare tid har även uppmärksammats&lt;br&gt;diskriminerande reklam i fråga om ras, religion, nationalitet m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om marknadsföringslagen är tillämplig på könsdiskriminerande&lt;br&gt;reklam prövades, som förut har nämnts, av Marknadsdomstolen i ett&lt;br&gt;fall år 1976 (MD 1976:8). Konsumentombudsmannen förde talan mot&lt;br&gt;en annons med reklam för rengöringsmedlet CRC 5.56. I annonsen&lt;br&gt;fanns en kvinna avbildad med bar överkropp sedd snett bakifrån. På &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvinnans rygg fanns &amp;quot;CRC&amp;quot; tryckt med stora bokstäver. Under denna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bild fanns bl.a. en sprayburk och den fetstilta rubriken &amp;quot;mekanikerns&lt;br&gt;bästa hjälp&amp;quot;. Annonsen innehöll även viss övrig text. Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen konstaterade inledningsvis att tryckfrihetsförordningen inte hind-&lt;br&gt;rade att annonsen prövades enligt marknadsföringslagen. Härefter kon-&lt;br&gt;staterade Marknadsdomstolen att annonsen måste betraktas som könsdis-&lt;br&gt;kriminerande och att den inte överensstämde med Internationella han-&lt;br&gt;delskammarens grundregler för reklam. Enligt vad Marknadsdomstolen&lt;br&gt;uttalade är det emellertid med hänsyn till begränsningen i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagens räckvidd omöjligt att med stöd av den lagen meddela andra&lt;br&gt;förbud än sådana som avser att skydda konsumenter och näringsidkare&lt;br&gt;just i denna deras egenskap. Med utgångspunkt häri var det enligt&lt;br&gt;Marknadsdomtolen inte möjligt att rikta ett förbud enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen mot bolaget endast på den grunden att den aktuella annonsen&lt;br&gt;var könsdiskriminerande. Vad som skulle uppnås därmed vore inte ett&lt;br&gt;skydd för kvinnan som konsument eller näringsidkare utan ett skydd för&lt;br&gt;hennes integritet som kvinna. Marknadsdomstolen ogillade därför Kon-&lt;br&gt;sumentombudsmannens talan. Frågan har därefter inte prövats av Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagarna och reklamen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om yttrandefriheten finns i regeringsformen. I 2 kap. 13 § finns&lt;br&gt;bestämmelser enligt vilka riksdagen får besluta om lagstiftning som&lt;br&gt;begränsar yttrandefriheten. Bl.a. får friheten att yttra sig i näringsverk-&lt;br&gt;samhet begränsas. Begränsning av yttrandefriheten genom lag får dock&lt;br&gt;enligt 2 kap. 12 § bara göras för att tillgodose ändamål som är godtag-&lt;br&gt;bart i ett demokratiskt samhälle och far inte gå utöver vissa angivna&lt;br&gt;gränser. Beträffande tryckfriheten och friheten att yttra sig i ljudradio,&lt;br&gt;television och vissa liknande överföringar, filmer, videogram och andra&lt;br&gt;upptagningar av rörliga bilder samt ljudupptagningar gäller vad som är&lt;br&gt;föreskrivet i tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som enligt tryckfrihetsförordningen skall förstås med tryckfrihet&lt;br&gt;anges i 1 kap. 1 § tryckfrihetsförordningen. Sammanfattningsvis brukar&lt;br&gt;tryckfriheten betecknas gälla nyhetsförmedling och åsiktsbildning. Re-&lt;br&gt;klammeddelanden omfattas av vissa av de i tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;grundlagsfästa reglerna rörande tryckta skrifter. När det däremot gäller&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningens exklusivitet beträffande påföljdsregleringen&lt;br&gt;leder bestämmelsen i 1 kap. 3 § till i viss mån annat resultat. Där stad-&lt;br&gt;gas att ingen må kunna dömas till ansvar eller ersättningsskyldighet för&lt;br&gt;missbruk av tryckfriheten eller medverkan däri i annan ordning eller i&lt;br&gt;annat fell än som bestäms i tryckfrihetsförordningen. Bestämmelsen&lt;br&gt;handlar alltså bara om sanktioner i anledning av missbruk av tryckfrihe-&lt;br&gt;ten. Reklam intar här en särställning. Reklammeddelanden anses således&lt;br&gt;ofta inte innefatta ett begagnande av tryckfriheten. Denna uppfattning&lt;br&gt;har legat till grund för möjligheterna att ingripa mot reklam i olika&lt;br&gt;sammanhang. I förarbetena till marknadsföringslagen ansågs att ingri-&lt;br&gt;pande mot reklam i tryckt skrift kan ske utan hinder av tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen, om man begränsar sig till sådana framställningar som har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rent kommersiella förhållanden till föremål, dvs. avser en näringsid- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;kares affärsverksamhet eller där tillhandahållna varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen ansågs dock inte kunna användas för att ingripa mot&lt;br&gt;reklam i tryckt skrift vilken är inriktad på att bibringa allmänheten vissa&lt;br&gt;allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende i viss rikt-&lt;br&gt;ning (prop. 1970:57 s. 67).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om gränsdragningen mellan tryckfriheten och reklamen har&lt;br&gt;belysts närmare av Högsta domstolen i två avgöranden (NJA 1975 s.&lt;br&gt;589 och 1977 s. 751) båda meddelade med anledning av ansökan om&lt;br&gt;resning av Marknadsdomstolens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det första fellet gällde löpsedlar avsedda för anslagstavlor. Högsta&lt;br&gt;domstolen uttalade att den omständigheten att löpsedeln utgör ett viktigt&lt;br&gt;led i marknadsföringen av tidningen inte medför att den utan vidare kan&lt;br&gt;jämställas med en sedvanlig annons eller annars kan sägas vara av&lt;br&gt;utpräglat kommersiell natur med rent kommersiella förhållanden till&lt;br&gt;föremål. Högsta domstolen fenn att löpsedeln typiskt sett är att uppfetta&lt;br&gt;som ett led i den nyhets- och åsiktsförmedling som tryckfrihetsförord-&lt;br&gt;ningen avser att värna. Domstolen undanröjde Marknadsdomstolens&lt;br&gt;beslut som uppenbart stridande mot lag. Det senare avgörandet avsåg en&lt;br&gt;helsidesannons i en dagstidning med matvaruerbjudanden från en livs-&lt;br&gt;medelskedja. I annonsens ena höm fenns en löpande text med omdömen&lt;br&gt;om en konkurrerande livsmedelskedja. Högsta domstolen uttalade att&lt;br&gt;frågan huruvida meddelandet i annonsdelen föll inom eller utom ramen&lt;br&gt;för tryckfrihetsförordningens exklusiva tillämplighet kunde vara föremål&lt;br&gt;för delade meningar. Domstolens slutsats blev att Marknadsdomstolens&lt;br&gt;avgörande inte kunde anses uppenbart stridande mot lag och att resning&lt;br&gt;följaktligen inte kunde ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av Högsta domstolens nu redovisade avgöranden liksom uttalanden i&lt;br&gt;senare lagstiftningsärenden (se särskilt prop. 1986/87:151 s. 46 f.)&lt;br&gt;framgår klart att den kommersiella reklamen i viss utsträckning skyddas&lt;br&gt;av tryckfrihetsförordningen, bl.a. när reklammeddelandet är att hänföra&lt;br&gt;till nyhetsförmedlingen eller åsiktsbildningen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets egenåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Internationella handelskammarens grundregler för reklam publicerades&lt;br&gt;första gången år 1937. Vid en revidering år 1987 fördes in krav på att&lt;br&gt;reklam inte får vara diskriminerande i fråga om ras, religion eller kön&lt;br&gt;(artikel 3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den könsdiskriminerande reklamen har länge varit uppmärksammad&lt;br&gt;inom näringslivet och mediabranschen. I början av år 1989 bildades&lt;br&gt;Näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande reklam, ERK, med&lt;br&gt;företrädare för näringslivet, pressen och reklambranschen som huvud-&lt;br&gt;män.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmälningar till ERK kommer in från Konsumentombudsmannen,&lt;br&gt;Jämställdhetsombudsmannen och enskilda. Fram till hösten 1993 hade&lt;br&gt;det kommit in omkring 900 anmälningar mot 400-500 annonser, det&lt;br&gt;helt övervägande antalet i pressen. ERK tillämpar grundreglerna för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reklam och detta innebär att prövningen kan omfatta både s.k. kränkan- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;de och schabloniserande reklam. Hittills har fällande uttalanden gjorts i&lt;br&gt;närmare 60 fäll, varav omkring två tredjedelar har avsett kränkande&lt;br&gt;reklam. Fällande uttalanden offentliggörs genom underrättelse till pres-&lt;br&gt;sen. Med bara några få undantag har annonsörema rättat sig efter ut-&lt;br&gt;talandena och dragit tillbaka annonserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERK är ett branschråd som bara behandlar könsdiskriminerande&lt;br&gt;reklam. Andra former av diskriminerande reklam kan tas upp av Mark-&lt;br&gt;nadsetiska rådet, MER, som är ett överbranschetiskt råd. MER tar&lt;br&gt;emellertid bara upp frågor av principiell karaktär och har hittills inte&lt;br&gt;tagit emot anmälningar från allmänheten. Fram till hösten 1993 hade&lt;br&gt;MER tagit upp bara tre ärenden rörande rasdiskriminerande reklam. I&lt;br&gt;två av dessa gjordes fällande uttalanden. I april 1994 har till bedömning&lt;br&gt;även tagits upp ett fell av påstådd diskriminering i fråga om religion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättsläget i de nordiska länderna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge finns i loven av 16 juni 1972 om kontroll med markedsforing&lt;br&gt;og avtalevilkår bestämmelser som ger möjligheter till ingripande mot&lt;br&gt;både kränkande och schabloniserande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finlands marknadsrättsliga lagstiftning överensstämmer i stor ut-&lt;br&gt;sträckning med den svenska. Konsumentskyddslagen har i 2 kap. 1 § en&lt;br&gt;generalklausul som stadgar att ett förfarande som strider mot god sed&lt;br&gt;eller eljest är otillbörligt mot konsumenter inte får användas vid mark-&lt;br&gt;nadsföringen. Under våren 1994 har Marknadsdomstolen i beslut funnit&lt;br&gt;att generalklausulen är tillämplig på kränkande könsdiskriminerande&lt;br&gt;reklam. Domstolen var inte enhällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 1 § i den danska marknadsföringslagen är det förbjudet att i&lt;br&gt;näringsverksamhet företa handlingar som strider mot god marknadsfö-&lt;br&gt;ringse tik. Denna bestämmelse kan utgöra grund for ingripande mot all&lt;br&gt;slags diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den isländska jämställdhetslagen, nr 65/1985, finns en bestämmelse&lt;br&gt;som kan ge stöd för ingripande mot både kränkande och schabloniseran-&lt;br&gt;de könsdiskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt ett handlingsprogram avseende perioden 1994-1998, antaget av&lt;br&gt;de nordiska konsumentministrama inom Nordiska Ministerrådet, kom-&lt;br&gt;mer Ministerrådet bl.a. att överväga möjligheterna för gemensamma&lt;br&gt;nordiska principer om reklam som är diskriminerande i fråga om kön,&lt;br&gt;ras, religion m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Förbud mot diskriminerande reklam&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Lagstiftning med förbud mot diskri-&lt;br&gt;minerande reklam kan inte införas utan grundlagsändringar.&lt;br&gt;Något förslag till lagstiftning mot diskriminerande reklam läggs&lt;br&gt;därför inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ett ingripande mot diskriminerande reklam skall således&lt;br&gt;även i fortsättningen krävas att åtgärden är otillbörlig mot&lt;br&gt;konsumenter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam med diskriminerande inslag bör i vissa fell kunna be-&lt;br&gt;dömas som otillbörlig mot konsumenter men inte på den grun-&lt;br&gt;den att reklamen är diskriminerande utan på någon annan&lt;br&gt;grund, såsom att den är vilseledande eller annars ovederhäftig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kommer noga att följa utvecklingen. Om inte&lt;br&gt;näringslivets egenåtgärder kan stävja den diskriminerande re-&lt;br&gt;klamen finns det anledning att på nytt ta upp frågan om åtgärder&lt;br&gt;mot den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Proinemorieförslaget: I promemorian föreslås att det i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen för tydlighetens skull görs ett tillägg innebärande att diskri-&lt;br&gt;minerande inslag i reklamen skall beaktas vid bedömningen av vad som&lt;br&gt;är god marknadsföringssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser har framhållit att lagstift-&lt;br&gt;ning mot diskriminerande reklam kräver grundlagsändringar. De re-&lt;br&gt;missinstanser som företräder näringslivet har motsatt sig lagstiftning.&lt;br&gt;De anser att näringslivets egenåtgärder är tillräckliga. Av övriga remiss-&lt;br&gt;instanser har flertalet instämt i att det finns ett behov av att kunna in-&lt;br&gt;gripa mot diskriminerande reklam med lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera remissinstanser, bland dem Justitiekanslem, Hovrätten for&lt;br&gt;Nedra Norrland, Kammarrätten i Göteborg, Stockholms tingsrätt, Nä-&lt;br&gt;ringslivets delegation för marknadsrätt, Pressens opinionsnåmnd, Svens-&lt;br&gt;ka Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Köpmannaförbund, anser att&lt;br&gt;den i promemorian föreslagna lagstiftningen mot kränkande reklam&lt;br&gt;kräver grundlagsändringar. Justitiekanslem framhåller att det rättsliga&lt;br&gt;skyddet mot att människor kränks genom innehållet i tryckta skrifter&lt;br&gt;består enligt vedertagen åskådning i att den ansvarige hotas av straff&lt;br&gt;och skadestånd. Denna åskådning ligger till grund for utformningen av&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen. De sanktioner som kan förekomma får enligt&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen utkrävas endast om innehållet i den tryckta&lt;br&gt;skriften är straffbart som missbruk av tryckfriheten, dvs. som tryck-&lt;br&gt;frihetsbrott. Tryckfrihetsförordningen lämnar inte något utrymme att&lt;br&gt;föreskriva om sanktioner av annat slag eller i andra former därför att&lt;br&gt;innehållet verkat kränkande på en eller flera personer. Justitiekanslem&lt;br&gt;framhåller vidare att detta gäller även om det tryckta har ett kommersi-&lt;br&gt;ellt ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen anser inte att frågan om lagstiftning mot kränkan-&lt;br&gt;de reklam kan införas utan hinder av tryckfrihetsförordningen är klar-&lt;br&gt;lagd. Svenska Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning&lt;br&gt;till den oklarhet som råder beträffande grundlag och vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala instämmer i&lt;br&gt;promemorians bedömning att det inte krävs grundlagsändring för att P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1994/95:123&lt;br&gt;infora en laglig möjlighet till ingripande mot diskriminerande reklam i&lt;br&gt;enskilda fall. När det gäller den lagtekniska lösningen har nämnden&lt;br&gt;tillstyrkt att förbudsmöjligheten inordnas i den marknadsrättsliga lag-&lt;br&gt;stiftningen men föreslår att förbudsmöjligheten skall kunna tillämpas&lt;br&gt;oberoende av om konsumenten påverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Marknadsdomstolen samt enligt de remissinstanser som före-&lt;br&gt;träder näringslivet kan ingripande mot diskriminerande reklam inte&lt;br&gt;grundas på intresset att skydda konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens bedömning&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Behovet av lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behov av lagstiftning mot diskriminerande reklam har sedan lång tid&lt;br&gt;tillbaka ofta påtalats genom motioner i riksdagen, rapporter från Konsu-&lt;br&gt;mentverket/Konsumentombudsmannen, opinionsyttringar från olika&lt;br&gt;organisationer m.m. I utredningssammanhang har emellertid frågan om&lt;br&gt;lagstiftning stött på hinder med hänsyn framför allt till den grundlags-&lt;br&gt;fästa yttrandefriheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den diskriminerande reklamen utgör visserligen en försvinnande liten&lt;br&gt;del av all förekommande reklam, men denna lilla del är uppseende-&lt;br&gt;väckande och många människor känner sig kränkta, särskilt av fram-&lt;br&gt;ställningar av kvinnor som rena sexualobjekt. Under senare tid har det&lt;br&gt;även böijat förekomma reklam med inslag av diskriminering på grund&lt;br&gt;av ras och religion. Alla dessa reklammetoder är självfallet oacceptabla&lt;br&gt;i vårt samhälle. Kompletteringen år 1987 av Internationella handelskam-&lt;br&gt;marens grundregler för reklam med en bestämmelse om diskrimineran-&lt;br&gt;de reklam och bildandet år 1989 av ERK visar att man även inom nä-&lt;br&gt;ringslivet ser ett behov av att kunna komma till rätta med reklam som&lt;br&gt;är diskriminerande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERK har nu under fem år bedrivit en verksamhet som måste betrak-&lt;br&gt;tas som förtjänstfull. Från näringslivet görs gällande att de egenåtgärder&lt;br&gt;som sålunda företas är mer verkningsfulla än vad som kan åstadkommas&lt;br&gt;genom lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige har genom olika internationella konventioner åtagit sig att&lt;br&gt;motverka diskriminering av olika slag. De övriga nordiska länderna har&lt;br&gt;genom lagstiftning möjligheter att ingripa mot diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att komma till rätta med diskriminerande reklam inom&lt;br&gt;ramen för en marknadsrättslig lagstiftning är dock begränsade. Om&lt;br&gt;mera omfattande ingripanden mot sådan reklam skall möjliggöras, bör&lt;br&gt;det ske genom särskild lagstiftning. Som flera remissinstanser har fram-&lt;br&gt;hållit kräver detta uttryckligt stöd i grundlagen. Regeringen är inte&lt;br&gt;beredd att lägga fram sådana lagförslag, utan begränsar sig i förevaran-&lt;br&gt;de sammanhang till att behandla frågan om möjligheten av att med stöd&lt;br&gt;av marknadsföringslagen kunna ingripa mot sådan reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ny marknadsföringslags tillämpning på diskriminerande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Förslaget till en ny marknadsföringslag bygger i likhet med den nu&lt;br&gt;gällande lagen på principen att ingripande mot en marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärd förutsätter att åtgärden är otillbörlig mot konsumenter eller nä-&lt;br&gt;ringsidkare. I promemorian antyds möjligheten att slopa otillbörlighets-&lt;br&gt;rekvisitet med avseende på diskriminerande reklam och en sådan lös-&lt;br&gt;ning förordas av Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala.&lt;br&gt;Det framstår emellertid som olämpligt att av hänsyn till en begränsad&lt;br&gt;typ av marknadsföringsåtgärder delvis bryta den traditionella uppbygg-&lt;br&gt;naden av marknadsföringslagstiftningen. Om det anses angeläget med&lt;br&gt;mer omfattande ingripanden mot diskriminerande reklam, bör särskild&lt;br&gt;lagstiftning införas. Som har nämnts i det föregående kräver detta&lt;br&gt;grundlagsändringar. Något sådant förslag läggs därför inte fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ingripande mot diskriminerande reklam skall således även i&lt;br&gt;fortsättningen krävas att åtgärden är otillbörlig mot konsumenter eller&lt;br&gt;näringsidkare. Detta krav ansågs inte vara uppfyllt i det fall som av-&lt;br&gt;gjordes av Marknadsdomstolen år 1976. Den i fellet aktuella annonsen&lt;br&gt;var ett ganska typiskt exempel på vad som brukar hänföras till kränkan-&lt;br&gt;de könsdiskriminerande reklam. Möjligheterna att med stöd av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen ingripa mot diskriminerande reklam är därför redan av&lt;br&gt;denna anledning begränsade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att en åtgärd skall vara otillbörlig mot en konsument krävs att&lt;br&gt;åtgärden påverkar konsumentens möjligheter till rationellt handlande&lt;br&gt;som konsument. Enbart den omständigheten att en reklammetod är&lt;br&gt;säljande anses dock inte innebära en sådan påverkan. I den typiska&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklamen utnyttjas vanligen kvinnan på ett helt&lt;br&gt;ovidkommande sätt som blickfång och för att göra varan mer attraktiv&lt;br&gt;på irrationella grunder. Påverkan kan alltså t.ex. ske genom metoder&lt;br&gt;som avleder konsumenters uppmärksamhet från det väsentliga, nämligen&lt;br&gt;den marknadsförda produkten som sådan. En sådan reklam bör, som&lt;br&gt;bl.a. Marknadsdomstolen har framhållit, i vissa fell kunna bedömas som&lt;br&gt;otillbörlig mot konsumenter men inte på den grunden att reklamen är&lt;br&gt;diskriminerande utan på någon annan grund, såsom att den är vilsele-&lt;br&gt;dande eller annars ovederhäftig. Det kan också tänkas att ett utnyttjande&lt;br&gt;av diskriminerande reklammetoder är att bedöma som otillbörligt mot&lt;br&gt;andra näringsidkare som i sin marknadsföring iakttar god affärssed och&lt;br&gt;därmed avstår från att använda sådan reklam som konkurrensmedel. I&lt;br&gt;båda fellen gäller givetvis att reklamen inte heller kan hänföras till&lt;br&gt;nyhets- eller åsiktsformedingen i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Huruvida och i vilken omfattning ingripande sålunda kommer att&lt;br&gt;kunna ske utan att komma i konflikt med den grundlagsfästa tryck- och&lt;br&gt;yttrandefriheten får den framtida rättstillämpningen utvisa. Några fell av&lt;br&gt;nu berört slag har ännu inte kommit under domstolsbedömning. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening bör utvecklingen följas noggrant också i fortsätt-&lt;br&gt;ningen. Om man inte inom ramen för näringslivets egenåtgärder kom-&lt;br&gt;mer till rätta med avarterna, kan det finnas anledning att på nytt ta upp&lt;br&gt;frågan om åtgärder mot den diskriminerande reklamen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Sanktionssystemet&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Förbud och ålägganden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förbud och ålägganden skall även i fort-&lt;br&gt;sättningen vara de normala sanktionerna, om en näringsidkare&lt;br&gt;vidtar en otillbörlig marknadsföringsåtgärd, marknadsför en&lt;br&gt;otjänlig produkt eller underlåter att uppfylla sin informations-&lt;br&gt;skyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud eller åläggande skall förenas med vite om det inte&lt;br&gt;är obehövligt av särskilda skäl. Det skall kunna riktas mot såväl&lt;br&gt;näringsidkaren som vissa andra personkategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen har därutöver föreslagit en uttrycklig regel om att&lt;br&gt;förbud och ålägganden skall kunna tidsbegränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker eller har&lt;br&gt;inget att erinra mot utredningens förslag i denna del. Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt ifrågasätter om förbud verkligen behövs med den nya lagens struk-&lt;br&gt;tur och införandet av en avgiftssanktion. Enligt tingsrätten blir lagen&lt;br&gt;onödigt komplicerad genom att vissa förbjudna förfaranden kan leda&lt;br&gt;både till avgift och förbud. &amp;quot;Är ett visst beteende eller en viss åtgärd&lt;br&gt;otillåten enligt lag behövs inte därutöver ett särskilt domstolsuttalande&lt;br&gt;att hgen också skall följas&amp;quot;. Däremot anser tingsrätten att förbud kan&lt;br&gt;vara motiverade vid överträdelser mot den osanktionerade generalklau-&lt;br&gt;sulen, förutsatt att inte också denna - vilket förordas av tingsrätten - får&lt;br&gt;omfattas av avgiftssanktionen i stället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt den nuvarande marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen kan en näringsidkare som företar en otillbörlig marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärd förbjudas att fortsätta med det eller att företa en liknande&lt;br&gt;handling. Likaså kan fortsatt försäljning av uppenbart otjänliga varor&lt;br&gt;eller tjänster m.m. förbjudas. Vidare kan en näringsidkare åläggas att&lt;br&gt;vid marknadsföring lämna information som har särskild betydelse från&lt;br&gt;konsumentsynpunkt. I praxis förekommer också s.k. villkorade förbud,&lt;br&gt;dvs. förbud som får verkan bara om inte näringsidkaren uppfyller vissa&lt;br&gt;villkor, t.ex. lämnar information av ett visst slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även anställda hos näringsidkaren och andra som har handlat på&lt;br&gt;dennes vägnar kan drabbas av nämnda sanktioner. Därutöver kan förbud&lt;br&gt;mot otillbörlig marknadsföring riktas mot andra som medverkat till&lt;br&gt;handlingen, eller som det sägs i 2 § marknadsföringslagen, mot &amp;quot;var&lt;br&gt;och en som i övrigt väsentligt har bidragit till handlingen&amp;quot;. Något mot-&lt;br&gt;svarande medverkansansvar finns inte beträffande förbud mot otjänliga&lt;br&gt;produkter och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud och ålägganden meddelas av Marknadsdomstolen och skall&lt;br&gt;förenas med vite, om det inte är av särskilda skäl uppenbart obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande marknadsföringslagen är således förbud och åläggan- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;den (vid vite) kopplade till de tre generalklausulerna om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring och produktotjänlighet respektive informationsskyldig-&lt;br&gt;het. I rättstillämpningen har dessa sanktioner varit de vanligast före-&lt;br&gt;kommande vid överträdelser mot marknadsföringslagen och de har&lt;br&gt;många fördelar. De kan tillgripas så snart ett förfarande (aktivt hand-&lt;br&gt;lande eller underlåtenhet att informera) objektivt sett är otillbörligt&lt;br&gt;enligt lagen och kräver alltså inte uppsåt eller vårdslöshet från närings-&lt;br&gt;idkarens sida. De kan riktas mot såväl fysiska som juridiska personer&lt;br&gt;och även meddelas den som är anställd hos näringsidkaren eller som&lt;br&gt;eljest handlar på näringsidkarens vägnar. Om det blir aktuellt att döma&lt;br&gt;ut vitet kan en anpassning ske till omständigheterna i det enskilda fellet&lt;br&gt;genom möjligheterna att jämka vitesbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den lag som regeringen nu föreslår kommer att innehålla en bestäm-&lt;br&gt;melse som ger uttryck för de allmänna krav som ställs på marknadsfö-&lt;br&gt;ring och som motsvarar nuvarande generalklausuler om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring och informationsskyldighet. Den skall på samma sätt&lt;br&gt;som dagens generalklausuler ge utrymme för en framtida rättsutveckling&lt;br&gt;genom domstolspraxis. Eftersom förbud och ålägganden fungerat väl i&lt;br&gt;förhållande till de nuvarande generalklausulerna är det naturligt att&lt;br&gt;behålla dem också vid överträdelser mot den föreslagna allmänna be-&lt;br&gt;stämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare bör som tidigare har angetts (avsnitt 6.4) förbud på samma&lt;br&gt;sätt som i dag, kunna meddelas om en näringsidkare marknadsför otjän-&lt;br&gt;liga produkter. Även s.k. villkorade förbud bör liksom i dag kunna&lt;br&gt;meddelas om det anses ändamålsenligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med den nuvarande marknadsföringslagen bör också den nya&lt;br&gt;lagen innehålla en regel om att förbud och ålägganden skall förenas med&lt;br&gt;vite om det inte är av särskilda skäl obehövligt. De principer som har&lt;br&gt;gällt hittills vid tillämpningen av den nuvarande regeln bör gälla även&lt;br&gt;fortsättningsvis. Även i det nya systemet kan därför förbud och åläggan-&lt;br&gt;den vid vite förväntas bli de &amp;quot;normala&amp;quot; påföljderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har nämnts är förbud och ålägganden tänkta att sanktionera&lt;br&gt;överträdelser av generalklausulerna om otillbörlig marknadsföring och&lt;br&gt;informationsskyldighet samt om otjänliga produkter. De förfaranden&lt;br&gt;som omfettas av generalklausulen om otillbörlig marknadsföring m.m.&lt;br&gt;kan självfallet omfettas även av någon av katalogreglema, eftersom&lt;br&gt;dessa är konkreta exempel på sådan otillbörlig marknadsföring och&lt;br&gt;bristande informationsskyldighet som avses i den allmänna regeln.&lt;br&gt;Redan enligt nuvarande marknadsföringslag sker en sådan &amp;quot;överlapp-&lt;br&gt;ning&amp;quot;, genom att ett och samma förfarande kan fella in både under&lt;br&gt;generalklausulerna och de särskilda straffbestämmelserna. På samma&lt;br&gt;sätt som gäller vid tillämpning av dagens straffbestämmelser kommer&lt;br&gt;det dock även för katalogreglemas tillämpning att krävas att näringsid-&lt;br&gt;karen har handlat uppsåtligt eller oaktsamt. Förslaget innebär därför&lt;br&gt;inget nytt i dessa avseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att framgå (avsnitt 9.5.4) föreslår regeringen ingen&lt;br&gt;ändring av bevisbördereglema i fråga om förbud och ålägganden. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer således även i fortsättningen att vila på näringsidkaren att visa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att de uppgifter som har lämnats vid marknadsföringen inte är oriktiga Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;eller vilseledande (s.k. omvänd bevisbörda).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Xkm som kan drabbas av förbud eller åläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning kan ett förbud eller ett åläggande riktas mot&lt;br&gt;näringsidkaren eller anställd hos näringsidkaren eller annan som handlar&lt;br&gt;på näringsidkarens vägnar. Förbud enligt generalklausulen om otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföring kan dessutom meddelas var och en som i övrigt&lt;br&gt;väsentligt har bidragit till handlingen. Möjligheten att rikta förbud mot&lt;br&gt;vissa medverkande tillkom främst i syfte att göra det möjligt att rikta&lt;br&gt;sanktioner mot reklambyråer och andra som utformar reklammaterial&lt;br&gt;eller lägger upp en marknadsföringskampanj på uppdrag av en närings-&lt;br&gt;idkare. Regeringens förslag innebär att de nuvarande reglerna om vilka&lt;br&gt;som kan drabbas av ett förbud eller ett åläggande behålls i den nya&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsbegränsade beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I gällande rätt finns inga uttryckliga bestämmelser som medger att ett&lt;br&gt;förbud eller åläggande i marknadsföringsmål tidsbegränsas. Något hin-&lt;br&gt;der mot att meddela sådana beslut föreligger inte, vilket också framgår&lt;br&gt;av Marknadsdomstolens praxis (se t.ex. MD 1989:9). Enligt regerin-&lt;br&gt;gens mening kan det inte råda någon tvekan om att så är fellet. Någon&lt;br&gt;uttrycklig regel om detta behövs därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1.1 Interimistiska beslut&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheterna att meddela interimistiskt&lt;br&gt;förbud eller åläggande vidgas något. Bestämmelserna anpassas&lt;br&gt;lagtekniskt till reglerna om säkerhetsåtgärder i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uttrycklig möjlighet att ställa krav på säkerhet införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dessutom att en dom om förbud eller ett&lt;br&gt;åläggande skall gälla omedelbart, om inte annat har bestämts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig är till över-&lt;br&gt;vägande del positiva till utredningens förslag om interimistiska beslut.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt anser dock att interimistiska beslut skall få med-&lt;br&gt;delas också när det är fråga om talan om marknadsstömingsavgift,&lt;br&gt;oavsett om denna talan sker i stället för eller jämte talan om förbud.&lt;br&gt;Företagarnas Riksorganisation anser beträffande kravet på säkerhet vid&lt;br&gt;interimistiska yrkanden att ett sådant bör införas, men framhåller att&lt;br&gt;små företag utesluts från möjligheten att framställa sådana yrkanden om&lt;br&gt;kravet på säkerhet bestäms till för högt belopp. Svenska Föreningen för&lt;br&gt;Industriellt Rättsskydd menar att kravet på säkerhet bör gälla oberoende&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av vem som yrkar interimistiskt förbud. Sveriges advokatsamfund anser Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;att det bör övervägas om inte reglerna bör utvidgas ytterligare så att det&lt;br&gt;blir möjligt att få en marknadsföringsåtgärd bedömd redan innan den&lt;br&gt;genomförs. Annonsörföreningen och Dagligvaruleverantörers förbund&lt;br&gt;menar att det vore en fördel om det kunde anges tydligare i lagtexten i&lt;br&gt;vilka situationer interimistiska beslut kan aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen for regeringens förslag: Som nämnts tidigare (avsnitt 8.1)&lt;br&gt;skall förbud och ålägganden alltjämt vara de normala sanktionerna om&lt;br&gt;en näringsidkare vidtar en otillbörlig marknadsföringsåtgärd eller under-&lt;br&gt;låter att uppfylla sin informationsskyldighet. För att ett sådant beslut&lt;br&gt;skall vara effektivt kan det i vissa fåll krävas att förbudet eller åläggan-&lt;br&gt;det kan tillämpas utan att det föreligger ett slutligt avgörande som har&lt;br&gt;vunnit laga kraft. Gällande rätt innehåller därför bestämmelser om&lt;br&gt;interimistiskt beslut i marknadsföringsmål. Enligt 13 § marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen kan Marknadsdomstolen således, om särskilda skäl föran-&lt;br&gt;leder det, meddela ett förbud eller åläggande även för tiden fram till det&lt;br&gt;slutliga beslutet. I lagen (1970:714) om marknadsdomstol m.m. finns&lt;br&gt;föreskrifter om hur en fråga om interimistiskt beslut skall handläggas&lt;br&gt;(15 §)■&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om interimistiskt beslut har kvarstått i princip oförändrade&lt;br&gt;sedan tillkomsten av lagen (1970:412) om otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;och lagen (1970:417) om marknadsdomstol m.m. De har tillämpats&lt;br&gt;förhållandevis restriktivt av Marknadsdomstolen, även om frekvensen&lt;br&gt;av meddelade beslut ökat något genom åren. Till en del kan den restrik-&lt;br&gt;tiva tillämpningen förklaras av uttalanden i förarbetena som ger intryck-&lt;br&gt;et att interimistiska förbud bör komma i fråga bara i vissa måltyper. Så&lt;br&gt;sägs t.ex. i prop. 1970:57 (s. 98) att det knappast torde bli aktuellt att&lt;br&gt;meddela sådana förbud i andra fell än då Konsumentombudsmannen står&lt;br&gt;som sökande i ärendet. En annan förklaring kan vara att uttrycket &amp;quot;sär-&lt;br&gt;skilda skäl&amp;quot; ger upphov till en viss försiktighet hos domstolen vid till&lt;br&gt;lämpning av regeln. Ytterligare ett skäl kan vara att sökanden inte be-&lt;br&gt;höver ställa säkerhet för den skada som åtgärden kan orsaka svarande-&lt;br&gt;parten. Detta kan föranleda domstolen att ta större hänsyn till svaran-&lt;br&gt;dens intresse än om det skulle finnas möjligheter att hålla svaranden&lt;br&gt;skadeslös.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av interimistiska förbud och ålägganden kan förväntas öka&lt;br&gt;framöver. Flera omständigheter talar för det. Med den ökade internatio-&lt;br&gt;naliseringen och de nya medel för spridning av information som finns i&lt;br&gt;dag, har marknadsföring fått en betydligt större genomslagskraft än&lt;br&gt;tidigare. Det är möjligt att på kort tid nå ut till mycket stora områden&lt;br&gt;och mottagargrupper. Den tid en domstolsprövning tar överstiger i&lt;br&gt;många fell den tid en marknadsföringskampanj pågår. Skadeverkningar-&lt;br&gt;na av en otillbörlig marknadsföringskampanj kan därför bli omfettande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser med hänsyn till dessa förhållanden att möjligheterna&lt;br&gt;för domstolarna att meddela interimistiska förbud och ålägganden bör&lt;br&gt;vidgas något. Det bör dock inte bli ftåga om någon drastisk ändring av&lt;br&gt;rättstillämpningen. Syftet skall vara att justera lagstiftningen så, att den&lt;br&gt;ger domstolarna bättre möjligheter att fortlöpande anpassa bestämmel- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;semas tillämpning till samhällsutvecklingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening når man ett sådant resultat om reglerna om Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;interimistiskt beslut anpassas till rättegångsbalkens föreskrifter om&lt;br&gt;säkerhetsåtgärder. För en sådan lösning talar också att rättegångsför-&lt;br&gt;ferandet i övrigt i marknadsföringsmål enligt regeringens förslag kom-&lt;br&gt;mer att följa rättegångsbalkens bestämmelser. En liknande anpassning&lt;br&gt;till rättegångsbalken har för övrigt skett på det immaterialrättsliga om-&lt;br&gt;rådet (t.ex. i patentlagen, varumärkeslagen och mönsterskyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna förutsättningar för interimistiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i lagen om Marknadsdomstol om förfarandet vid pröv-&lt;br&gt;ning av interimistiska förbud eller ålägganden överensstämmer redan nu&lt;br&gt;i stora drag med det som gäller enligt 15 kap. rättegångsbalken. Det&lt;br&gt;finns dock viktiga skillnader, såsom beträffande möjligheten till beslut&lt;br&gt;utan att svaranden har hörts och i fråga om ställande av säkerhet. Rege-&lt;br&gt;ringen gör bedömningen att regelsystemet både ur saklig och juri-&lt;br&gt;disk-teknisk synvinkel vinner på en närmare anpassning till rättegångs-&lt;br&gt;balkens handläggningsregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 15 kap. 3 § rättegångsbalken finns en paragraf som behandlar sä-&lt;br&gt;kerhetsåtgärder vid bl.a. förbudstalan. Domstolen får enligt denna be-&lt;br&gt;stämmelse förordna om lämplig åtgärd för att säkerställa sökandens rätt.&lt;br&gt;För detta krävs att sökanden visar sannolika skäl för att han mot någon&lt;br&gt;annan har ett anspråk som är eller kan antas bli föremål för rättegång&lt;br&gt;eller prövning i annan liknande ordning. Vidare skall det skäligen kunna&lt;br&gt;befaras att motparten hindrar eller försvårar sökandens rätt eller väsent&lt;br&gt;ligt förringar dess värde, genom att utöva viss verksamhet eller företa&lt;br&gt;eller underlåta viss handling. Domstolens åtgärd får innebära förbud vid&lt;br&gt;vite att utöva viss verksamhet eller att företa viss handling eller annat&lt;br&gt;föreläggande vid vite att beakta sökandens anspråk. En sådan åtgärd kan&lt;br&gt;också innebära att en föreskrift meddelas som är ägnad att på annat sätt&lt;br&gt;förebygga intrång i sökandens rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen torde inte kunna tillämpas direkt i ett förbudsmål&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen. Förutsättningarna för meddelande av ett&lt;br&gt;interimistiskt förbud enligt 15 kap. 3 § rättegångsbalken har utformats&lt;br&gt;med tanke på sådana former av talan som går ut på åläggande för part&lt;br&gt;att fullgöra en prestation eller på festställande av existensen eller&lt;br&gt;icke-existensen av ett visst rättsförhållande. I ett mål där en talan förs&lt;br&gt;om förbud att fortsätta med en viss marknadsföring passar bestämmel-&lt;br&gt;sen därför mindre väl (jfr SOU 1966:71 s. 300). Däremot kan den vara&lt;br&gt;lämplig som förebild vid utformningen av en regel om interimistiskt&lt;br&gt;beslut i marknadsföringsmål .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår således att det för ett interimistiskt förbud eller&lt;br&gt;åläggande enligt den nya marknadsföringslagen skall krävas att käran-&lt;br&gt;den visar sannolika skäl för sin talan, dvs. för att han kommer att slut-&lt;br&gt;ligt vinna målet. Som ytterligare förutsättning för ett sådant beslut bör&lt;br&gt;ställas upp att det skäligen kan beferas att svaranden, genom att företa&lt;br&gt;viss åtgärd eller underlåta viss handling, förringar betydelsen av ett&lt;br&gt;förbud eller åläggande som kan komma att meddelas i ett slutligt av-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;görande. Även här är det käranden som har att visa att förutsättningarna Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa båda förutsättningar bör det vid prövningen av om ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut skall meddelas, göras en vägning mellan å ena&lt;br&gt;sidan det allmänna konsument- och näringsidkarintresset av ett snabbt&lt;br&gt;beslut och å andra sidan de ekonomiska konsekvenser som ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande kan medföra för näringsidkaren. Särskilt förbud,&lt;br&gt;men också ålägganden, kan få ingripande effekter för en näringsidkare.&lt;br&gt;I sådant fell måste det allmänna intresset av ett interimistiskt förordnan-&lt;br&gt;de väga tungt för att åtgärden skall vara försvarlig. På samma sätt som&lt;br&gt;gäller för tillämpning av 15 kap. 3 § RB är det alltså även utan en&lt;br&gt;uttrycklig föreskrift så att ett interimistiskt beslut inte bör meddelas utan&lt;br&gt;starka skäl (jfr prop. 1980/81:84 s. 230). Det bör dock även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen vara en fråga för rättstillämpningen att avgöra när sådana skäl&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningsregler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga är om interimistiskt beslut bör få meddelas endast efter yrkan-&lt;br&gt;de av part. I tidigare lagstiftningsärenden har det uttalats att domstolen&lt;br&gt;skall kunna ta upp en sådan fråga ex officio (se prop. 1970:57 s. 98; jfr&lt;br&gt;prop. 1988/89:23 s. 118). Marknadsdomstolen har dock inte använt sig&lt;br&gt;av den möjligheten i praxis. En sådan ordning framstår också som&lt;br&gt;mindre förenlig med domstolens ställning som ett opartiskt rättskip-&lt;br&gt;ningsorgan. Uttalandet i prop. 1970:57 (som synes ligga till grund för&lt;br&gt;det som sägs i prop. 1988/89:23) skall ses mot bakgrund av att det då&lt;br&gt;inrättade Marknadsrådet som var föregångare till Marknadsdomstolen,&lt;br&gt;betraktades mer som en administrativ myndighet än som en domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att begära ett interimistiskt beslut bör inte vara förbe-&lt;br&gt;hållen Konsumentombudsmannen utan skall stå öppen for alla parter.&lt;br&gt;Rättegångsbalken ger en part möjlighet att framställa ett yrkande om&lt;br&gt;säkerhetsåtgärd redan innan rättegång angående huvudsaken inletts. Det&lt;br&gt;torde inte finnas något behov av att införa en motsvarande möjlighet att&lt;br&gt;få till stånd ett interimistiskt förbud eller åläggande utanför en pågående&lt;br&gt;rättegång i den nya marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är utifrån rättssäkerhetsaspekter nödvändigt att svaranden inte&lt;br&gt;utan starka skäl fråntas rätten att yttra sig innan ett yrkande om en&lt;br&gt;interimistisk åtgärd bifalls. I undantagssituationer kan dock förhållande-&lt;br&gt;na kräva att domstolen meddelar beslut redan dessförinnan. Enligt&lt;br&gt;gällande rätt kan så ske i marknadsföringsmål bara om det finns an-&lt;br&gt;ledning anta att svaranden har avvikit eller annars håller sig undan. Det&lt;br&gt;stränga kravet skall ses mot bakgrund av de allvarliga ekonomiska&lt;br&gt;följder ett förbud eller ett åläggande kan få för svaranden. Som kommer&lt;br&gt;att framgå föreslår regeringen emellertid att det skall införas ett krav på&lt;br&gt;att käranden ställer säkerhet för skador som svaranden kan orsakas&lt;br&gt;genom det interimistiska förordnandet. Härigenom bör utrymmet för att&lt;br&gt;få meddela sådana beslut utan att först höra svaranden kunna vidgas&lt;br&gt;något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Visserligen har man i ett tidigare lagstiftningsärende avvisat en sådan Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;anpassning till rättegångsbalkens terminologi (se prop. 1984/85:213 s.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90). Utvecklingen på marknadsföringsområdet och den omständigheten&lt;br&gt;att rättegångsbalkens handläggningsregler i övrigt nu föreslås bli direkt&lt;br&gt;tillämpliga i marknadsföringsmål, gör att det nu finns skäl att se frågan&lt;br&gt;på annat sätt. En invändning som kan göras mot en sådan utvidgning är&lt;br&gt;att snabba ingripanden i marknadsföringsmål kan medföra ett stort&lt;br&gt;ekonomiskt avbräck för svaranden. Detta är emellertid inget unikt för&lt;br&gt;denna målkategori. Också i vanliga processer enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;kan stora ekonomiska värden stå på spel och ett interimistiskt ingripan-&lt;br&gt;de få allvarliga konsekvenser för svaranden (jfr t.ex. förhållandena i&lt;br&gt;NJA 1993 s. 182). Rättegångsbalken gör emellertid inte utifrån sådana&lt;br&gt;synpunkter skillnad på måltyper, utan ställer som ett generellt krav upp&lt;br&gt;att det skall föreligga fara i dröjsmål för att rätten skall kunna bevilja&lt;br&gt;en säkerhetsåtgärd omedelbart. Den ordningen bör kunna gälla också i&lt;br&gt;marknadsföringsmål. Bedömningen av om det föreligger fara i dröjsmål&lt;br&gt;får självklart ske med hänsyn till förhållandena i det enskilda målet och&lt;br&gt;med beaktande av den beskrivna proportionalitetsprincipen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart måste dock alltjämt huvudregeln vara att svaranden skall&lt;br&gt;höras innan ett interimistiskt förbud eller åläggande meddelas. Det&lt;br&gt;måste föreligga alldeles speciella skäl för att göra avsteg härifrån.&lt;br&gt;Exempel på sådana skäl kan vara att det finns en påtaglig omedelbar&lt;br&gt;risk för att fortsatta marknadsföringsåtgärder eller brister i informa-&lt;br&gt;tionsskyldigheten ger betydande skadeverkningar eller orsakar skada&lt;br&gt;som är svår att undanröja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om interimistiskt förbud handläggs enligt rättegångsbalken&lt;br&gt;som en rättegångsfråga. Detta innebär bl.a. att frågan kan prövas utan&lt;br&gt;sammanträde. Hålls sammanträde kan dessutom frågan avgöras även om&lt;br&gt;båda parter eller någon av dem uteblir. Denna ordning torde inte inne-&lt;br&gt;bära något egentligt avsteg från hur frågan kan handläggas enligt lagen&lt;br&gt;om marknadsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen har föreslagit en särskild bevisregel som&lt;br&gt;gör det möjligt för rätten att på yrkande av part förelägga svaranden att&lt;br&gt;omedelbart inkomma med bevisning som avser riktigheten av framställ-&lt;br&gt;ningar om sakförhållanden. Förslaget behandlas närmare längre fram&lt;br&gt;(avsnitt 9.5.4). Det bör dock redan här påpekas att principen om om-&lt;br&gt;vänd bevisbörda också gäller vid prövning av en interimistisk fråga när&lt;br&gt;det gäller om uppgifter som lämnats i samband med marknadsföringen&lt;br&gt;är vederhäftiga eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Krav på ställande av säkerhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nuvarande marknadsföringslagen finns det ingen regel om att&lt;br&gt;sökanden måste ställa säkerhet för skada som kan tillfogas svaranden till&lt;br&gt;följd av ett interimistiskt beslut. Anledningen till detta är att man i&lt;br&gt;motiven till marknadsföringslagen, som tidigare nämnts, utgick från att&lt;br&gt;sådana beslut endast skulle förekomma när Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;var sökande. Eftersom staten, enligt rättegångsbalkens regler, inte be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;96&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;höver ställa säkerhet ansågs regler om säkerhet sakna praktisk funktion. Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utvecklingen har gjort att förhållandena nu är annorlunda. Särskilt&lt;br&gt;enskilda näringsidkare uppträder i dag som sökande i en helt annan&lt;br&gt;utsträckning än som var fallet för 15 - 20 år sedan. Som tidigare&lt;br&gt;nämnts har Marknadsdomstolen i praxis meddelat interimistiska beslut&lt;br&gt;även på yrkande av en näringsidkare. Däremot saknas avgöranden som&lt;br&gt;tyder på att domstolen övervägt att begära säkerhet i samband med&lt;br&gt;prövningen av ett interimistiskt yrkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom regeringens förslag att ta bort Konsumentombudsmannens&lt;br&gt;primära talerätt (jfr avsnitt 9.3) kommer enskilda och organisationer att&lt;br&gt;få en allt större betydelse när det gäller att delta i arbetet för att motver-&lt;br&gt;ka otillåten och bristfällig marknadsföring. Någon anledning att tro att&lt;br&gt;behovet av interimistiska beslut typiskt sett skulle vara mindre i mål där&lt;br&gt;enskild är kärande än om Konsumentombudsmannen för talan finns inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad nu har sagts och hänsyn till svarandens intressen gör att rege-&lt;br&gt;ringen anser att det nu finns skäl att införa en uttrycklig möjlighet att&lt;br&gt;kräva att käranden ställer säkerhet för den skada som kan tillfogas&lt;br&gt;motparten med anledning av ett interimistiskt beslut. På så sätt kan&lt;br&gt;kanske domstolens benägenhet att meddela sådana beslut öka något&lt;br&gt;samtidigt som alltför lättvindigt framställda yrkanden motverkas. För att&lt;br&gt;inte göra det omöjligt för parter med små ekonomiska möjligheter att fa&lt;br&gt;bifåll till ett yrkande om interimistiskt beslut, bör det i likhet med rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler finnas en möjlighet för domstolen att befria en&lt;br&gt;sökande som saknar förmåga att ställa säkerhet från det kravet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning av interimistiska beslut m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ligger i sakens natur att en interimistisk åtgärd bör hävas om det&lt;br&gt;inte längre finns skäl för åtgärden. Nya omständigheter eller bevis kan&lt;br&gt;medföra att det inte längre föreligger sannolika skäl för kärandens talan.&lt;br&gt;Det kan också hända att det inträffar något på svarandens sida som gör&lt;br&gt;att ett förbud eller ett åläggande inte längre är påkallat. Lika självklart&lt;br&gt;är att en åtgärd bör sluta gälla om kärandens talan återkallas eller för-&lt;br&gt;faller. Rättegångsbalken innehåller en bestämmelse (15 kap. 8 §) i dessa&lt;br&gt;frågor, som bör kunna tillämpas även i marknadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut enligt marknadsföringslagen bör vara omedel-&lt;br&gt;bart gällande, i likhet med vad som gäller enligt rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler (jfr 17 kap. 14 § andra stycket). Med en sådan ordning finns det&lt;br&gt;inte något behov av den regel som Marknadsföringsutredningen föreslår&lt;br&gt;av innebörd att en dom där ett förbud eller ett åläggande meddelas skall&lt;br&gt;ha omedelbar giltighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut bör vidare kunna överklagas särskilt, varvid&lt;br&gt;högre rätt skall kunna besluta om inhibition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;8.1.2 Förbuds- och informationsförelägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Möjligheten for Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen att meddela förbuds- och informationsförelägganden&lt;br&gt;vid vite behålls oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i sak med regeringens för-&lt;br&gt;slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast Kammarrätten i Göteborg har yttrat sig&lt;br&gt;särskilt i denna fråga. Kammarrätten har påpekat att det inte framgår&lt;br&gt;hur samordningen skall ske i de fall Konsumentombudsmannen får&lt;br&gt;meddela förbuds- och informationsförelägganden och då talan väcks av&lt;br&gt;någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 14 och 15 §§ marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen kan Konsumentombudsmannen utfärda förbuds- och informa-&lt;br&gt;tionsförelägganden vid vite för godkännande av näringsidkaren. God-&lt;br&gt;känns föreläggandet gäller det som ett avgörande meddelat av Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbudsföreläggande infördes som en särskild sanktionsmöjlighet i&lt;br&gt;samband med tillkomsten av lagen om otillbörlig marknadsföring. När&lt;br&gt;denna lag gjordes om till marknadsföringslagen år 1975 infördes en&lt;br&gt;motsvarande föreläggandemöjlighet vid underlåtenhet att lämna före-&lt;br&gt;skriven information. Enligt uttalanden i förarbetena är föreläggande&lt;br&gt;avsett att användas i klara fall som inte har principiellt intresse eller rör&lt;br&gt;åtgärder av stor praktisk räckvidd (se prop. 1970:57 s. 84 f.). Detta&lt;br&gt;framgår av lagtexten som anger att föreläggande får utfärdas endast i&lt;br&gt;fall som inte är av större vikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten för Konsumentombudsmannen att använda sig av för-&lt;br&gt;buds- och informationsföreläggande i stället för att gå till domstol har&lt;br&gt;stor praktisk betydelse. Det besparar både parter och domstol betydande&lt;br&gt;tid och besvär. Det har varken i detta lagstiftningsärende eller i övrigt&lt;br&gt;framförts kritik mot systemet med föreläggande som sanktionsform.&lt;br&gt;Bestämmelserna enligt nuvarande ordning bör därför föras över i prin-&lt;br&gt;cip oförändrade till en ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att domar om förbud och åläggande enligt regerin-&lt;br&gt;gens förslag skall kunna prövas i två instanser bör det dock i den nya&lt;br&gt;bestämmelsen anges att ett godkänt föreläggande gäller som en dom&lt;br&gt;som har vunnit laga kraft. Detta innebär att beslutet är gällande på&lt;br&gt;samma sätt som en lagakraftvunnen dom, men utgör inte någon in-&lt;br&gt;skränkning av den möjlighet till omprövning av myndighets beslut som&lt;br&gt;finns enligt 27 § förvaltningslagen. Det kan i sammanhanget påpekas att&lt;br&gt;ett godkänt föreläggande, med den uppfattning i rättskraftsfrågan rege-&lt;br&gt;ringen har (se avsnitt 9.4), kommer att hindra andra från att väcka talan&lt;br&gt;vid domstol i samma fråga, t.ex. vid missnöje med vitesbeloppets stor-&lt;br&gt;lek eller föreläggandets utformning i ett visst hänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen har föreslagit vissa språkliga justeringar&lt;br&gt;i föreläggandereglema, men också en ändring i sak. Det senare gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;under vilka förutsättningar ett godkänt föreläggande skall sakna verkan. Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Enligt utredningen skall den tidpunkt vid vilken föreläggandet kommer&lt;br&gt;in till Konsumentombudsmannen vara utslagsgivande. Nuvarande ord-&lt;br&gt;ning fäster i stället avgörande vikt vid när godkännandet sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening ger gällande rätt bäst uttryck för vilken&lt;br&gt;handling som bör bestämma föreläggandets rättsverkningar. Detta ligger&lt;br&gt;också i linje med hur förhållandet är vid strafföreläggande (se 48 kap.&lt;br&gt;12 § rättegångsbalken), som tjänat som mönster vid utformningen av&lt;br&gt;reglerna om förbuds- och informationsföreläggande (jfr prop. 1970:57&lt;br&gt;s. 84 f. och 98 f.). Regeringen föreslår därför ingen ändring i den&lt;br&gt;delen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om förbuds- och informationsföreläggandenas förhållande till&lt;br&gt;en talan som väcks av någon annan än Konsumentombudsmannen tas&lt;br&gt;upp i det följande (avsnitt 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Marknadsstömingsavgift&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En särskild avgift benämnd marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift införs vid uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser&lt;br&gt;av de s.k. katalogreglema. Avgiftsansvaret ersätter det nuvaran-&lt;br&gt;de straffansvaret i marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall festställas till lägst fem tusen och högst fem&lt;br&gt;miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio procent av&lt;br&gt;näringsidkarens omsättning föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fell skall avgift inte dömas ut. Avgiften skall också&lt;br&gt;kunna efterges om det föreligger synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften får dömas ut bara om stämningsansökan har delgetts&lt;br&gt;den mot vilken anspråket riktas inom fem år från det att över-&lt;br&gt;trädelsen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att säkerställa en fordran på marknadsstömingsavgift får&lt;br&gt;rätten besluta om kvarstad enligt reglerna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen förordar dock att avgiften uttryckligen förbehålls&lt;br&gt;allvarligare överträdelser. Förslaget innehåller också ett lägre maximi-&lt;br&gt;belopp, tre miljoner kronor, och en kortare preskriptionstid, två år,&lt;br&gt;samt saknar bestämmelse om eftergift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget.&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt ifrågasätter dock om inte marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;bör kunna dömas ut även vid överträdelser mot generalklausulen som ju&lt;br&gt;kan förväntas fånga upp de svårbedömda gränsfellen. Enligt tingsrätten&lt;br&gt;innebär den föreslagna modellen, där avgiften reserveras for överträdel-&lt;br&gt;ser mot specialbestämmelsema, att rättssäkerhetskravet överbetonas,&lt;br&gt;särskilt som det finns möjlighet att avstå från att döma ut avgift eller att&lt;br&gt;bestämma avgiften till ett minimum, om det är fråga om en mindre&lt;br&gt;allvarlig överträdelse. Kommerskollegium ifrågasätter om inte maximi-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beloppet 3 miljoner kronor är för lågt. Konsumentvägledamas förening Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ifrågasätter förslaget att avgiften inte får överstiga tio procent av nä-&lt;br&gt;ringsidkarens årsomsättning och befarar att särskilt nya, oseriösa företag&lt;br&gt;kan redovisa en blygsam årsomsättning som gör avgiften mindre känn-&lt;br&gt;bar. Finansinspektionen ifrågasätter om inte marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;borde införas också i civilrättslig konsumentskyddslagstiftning som har&lt;br&gt;preciserade regler om marknadsföring, exempelvis konsumentkredit-&lt;br&gt;lagen. Riksrevisionsverket anser att avgiftens storlek bör beräknas med&lt;br&gt;utgångspunkt i den vinst som företaget har gjort genom den otillåtna&lt;br&gt;åtgärden och att två års preskriptionstid är för lång tid. Juridiska fakul-&lt;br&gt;teten vid Lunds universitet anser att marknadsstömingsavgiften bör&lt;br&gt;beräknas på motsvarande sätt som konkurrensskadeavgiften, inte minst&lt;br&gt;for att undvika intrycket av att brott mot marknadsföringslagen är mind-&lt;br&gt;re allvarliga än brott mot konkurrenslagen. Sveriges MarknadsfÖrbund&lt;br&gt;menar att de verkligt oseriösa foretagen inte kommer att drabbas av&lt;br&gt;avgift eftersom de ofta sysslar med ekonomisk brottslighet och därför&lt;br&gt;inte har någon föregående års omsättning att redovisa. Svenska Post-&lt;br&gt;orderföreningen föreslår att avgiften i stället mer direkt kopplas till den&lt;br&gt;skada som uppstått. Marknadsdomstolen anser att de specifika förbuds-&lt;br&gt;reglema till vilka avgiftssanktionen är kopplad, i stor utsträckning är&lt;br&gt;generalklausuler. Detta har enligt domstolen betydelse såväl från rättssä-&lt;br&gt;kerhetssynpunkt som i fråga om reglernas preventionsverkan. Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen anser vidare att den föreslagna avgiften kan förutses bli&lt;br&gt;tillämplig bara i ett fåtal fall, bl.a. till följd av kravet på överträdelser-&lt;br&gt;nas allvarlighet. Konsumentverket anser att uppställandet av ett sub-&lt;br&gt;jektivt rekvisit är onödigt eller t.o.m. missvisande varför kravet på&lt;br&gt;subjektiv täckning bör tas bort. Vidare har verket invändningar mot&lt;br&gt;benämningen och förordar i stället &amp;quot;företagsbot&amp;quot; eller enbart &amp;quot;sanktions-&lt;br&gt;avgift&amp;quot;. Verket efterlyser också klarlägganden om hur avgiften skall&lt;br&gt;beräknas, t.ex. när ett företag saknar beräkning av årsomsättning under&lt;br&gt;föregående räkenskapsår. Även Annonsörföreningen och Svenska Post-&lt;br&gt;orderföreningen anser att avgiften bör betecknas &amp;quot;sanktionsavgift&amp;quot;&lt;br&gt;medan Husmodersförbundet Hem och Samhälle föreslår &amp;quot;avgift&amp;quot; eller&lt;br&gt;&amp;quot;straffavgift&amp;quot;. Svenska Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund och Grossistförbundet Svensk Handel föreslår i stället &amp;quot;marknads-&lt;br&gt;bot&amp;quot;. Företagarnas Riksorganisation anför att kravet på subjektiv täck-&lt;br&gt;ning, uppsåt eller oaktsamhet, samt möjligheten för en näringsidkare att&lt;br&gt;mildra påföljden genom att vidta rättelse får anses utgöra ett tillräckligt&lt;br&gt;skydd för att endast de allvarliga överträdelserna medför sanktionsav-&lt;br&gt;gift. Svenska Franchiseföreningen kritiserar lagtextens utformning och&lt;br&gt;menar bl.a. att uttrycket &amp;quot;på ett allvarligt sätt&amp;quot; är för oprecist och att&lt;br&gt;detta är särskilt betänkligt eftersom det, såvitt framgår av specialmotive-&lt;br&gt;ringen, är möjligt att en företagsledare som inte ens vet vad som skett&lt;br&gt;skall kunna ådra sig avgift. Föreningen önskar också ett klarläggande&lt;br&gt;att franchisetagare inte är att anse som &amp;quot;uppdragstagare&amp;quot; som kan ådra&lt;br&gt;franchisegivaren ansvar för överträdelser som denne inte känner till.&lt;br&gt;Dagligvaruleverantörers Förbund anser att begreppet näringsidkare bör&lt;br&gt;definieras närmare i detta sammanhang och frågar om t.ex. ett enskilt&lt;br&gt;bolag eller en koncern avses. Vidare ställer sig förbundet frågande till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den skillnad som görs i behandlingen av marknadsstömingsavgift och Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;skadestånd och anför att man har svårt att se motiven för att skillnad&lt;br&gt;görs mellan vad som krävs för avgift (allvarlig oaktsamhet) och vad&lt;br&gt;som krävs för skadestånd (oaktsamhet). Sveriges Advokatsamfund har&lt;br&gt;också svårt att se vad som motiverar denna skillnad och menar att en&lt;br&gt;åtgärd som är så allvarlig att den kan berättiga till skadestånd, rimligen&lt;br&gt;också bör kunna föranleda marknadsstömingsavgift. Vidare påpekar&lt;br&gt;Advokatsamfundet att Konsumentombudsmannen hittills har gett låg&lt;br&gt;prioritet åt flera av de åtgärder som nu finns i specialreglerna. Eftersom&lt;br&gt;det är just till dessa som avgiften skall vara kopplad och bara Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen som får föra talan om avgift, bör dennes priorite-&lt;br&gt;ring ändras om sanktionen skall fylla någon funktion. Konsumentvägle-&lt;br&gt;damas förening anser att även underlåtenhet att lämna väsentlig infor-&lt;br&gt;mation bör omfettas av sanktionen marknadsstömingsavgift. Föreningen&lt;br&gt;ifrågasätter också den föreslagna maximigränsen för avgiften. Svenska&lt;br&gt;Föreningen för Industriellt Rättsskydd anser att den föreslagna bestäm-&lt;br&gt;melsen om medverkansansvar bör omformuleras så att &amp;quot;överträdelsen&amp;quot;&lt;br&gt;byts ut mot &amp;quot;det otillbörliga förfarandet&amp;quot; och att väsentlighetskravet tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den nuvarande marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen är som tidigare nämnts uppbyggd kring tre generalklausuler. Vid&lt;br&gt;förfaranden i strid mot dessa kan näringsidkare drabbas av förbud eller&lt;br&gt;ålägganden vid vite. Marknadsföringslagen innehåller emellertid också&lt;br&gt;tre preciserade förbud, mot uppsåtlig vilseledande marknadsföring,&lt;br&gt;rabattmärkeserbjudanden och kombinerade erbjudanden. Vid överträdel-&lt;br&gt;ser av dessa kan en näringsidkare dömas till böter eller fängelse i högst&lt;br&gt;ett år. Straffbestämmelserna innebär således en direktverkande sanktion&lt;br&gt;som handläggs av polis, åklagare och de allmänna domstolarna. Allmänt&lt;br&gt;åtal kräver dock medgivande av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken har det straffrättsliga förfarandet tillämpats bara i ett fåtal&lt;br&gt;fell och då angående vilseledande marknadsföring. Förbudet mot vilse-&lt;br&gt;ledande marknadsföring har lett till ca 25 fallande domar i allmän dom-&lt;br&gt;stol, varvid i huvudsak böter har dömts ut. I de fell där näringsidkare&lt;br&gt;har friats av domstolen har detta ofta berott på att uppsåt inte kunnat&lt;br&gt;styrkas. Eftersom förfaranden som strider mot straffbestämmelserna&lt;br&gt;också har kunnat prövas av Marknadsdomstolen med stöd av general-&lt;br&gt;klausulen om otillbörlig marknadsföring, har de ofta i stället angripits&lt;br&gt;med förbud och ålägganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som tidigare har redovisats skall förbud och ålägganden vid vite&lt;br&gt;behållas som sanktioner i normalfallen också enligt den nya lagen.&lt;br&gt;Beslut om sådana sanktioner får främst betydelse genom att de ger&lt;br&gt;vägledning åt marknadens aktörer för framtiden. För att göra den nya&lt;br&gt;lagen mer effektiv bör emellertid, som komplement till nämnda sanktio-&lt;br&gt;ner, någon form av direktverkande sanktion övervägas. Det är främst&lt;br&gt;två alternativ som kan diskuteras; antingen sedvanliga straffbestämmel-&lt;br&gt;ser i likhet med den nuvarande lagen, eller någon slags sanktionsavgift&lt;br&gt;motsvarande den som finns t.ex. på konkurrensområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna av kriminalisering vid tillämpningen av marknadsfö- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;;oi&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringslagen är inte särskilt goda. Det har att göra både med svårigheterna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att tillämpa framfor allt bestämmelsen i 6 § marknadsföringslagen med Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;dess krav på styrkt uppsåt och med de ofta blygsamma bötesbelopp som&lt;br&gt;dömts ut vid fällande dom. Med tanke på detta kan det ifrågasättas om&lt;br&gt;systemet har haft någon preventiv verkan av betydelse. Det kan inte&lt;br&gt;heller förutses att de ytterligare resurser som behövs kommer att kunna&lt;br&gt;ställas till förfogande för polis och åklagare, om straffansvaret skulle&lt;br&gt;utvidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgiftssystem har jämfört med kriminalisering vissa fördelar.&lt;br&gt;Sanktionsavgifter kan till skillnad från straffrättsliga påföljder påföras&lt;br&gt;både fysiska och juridiska personer. En sanktionsavgift kan bestämmas&lt;br&gt;så att den blir betydligt mer ekonomiskt kännbar för näringsidkaren och&lt;br&gt;den kan därmed verka avskräckande på andra företag/företagare. Av-&lt;br&gt;giften kan anpassas efter såväl det aktuella företagets storlek och ställ-&lt;br&gt;ning på marknaden, som överträdelsens karaktär och omfattning. Vidare&lt;br&gt;kan mål om marknadsstömingsavgift handläggas i samma ordning som&lt;br&gt;andra marknadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den nya konkurrenslagen har den tidigare kriminaliseringen ersatts&lt;br&gt;av ett avgiftsansvar som sanktion vid överträdelser av lagens förbud.&lt;br&gt;Konkurrensrätten och marknadsforingsrätten har sakligt och historiskt&lt;br&gt;sett många beröringspunkter. Det kan därför vara värdefullt att i den&lt;br&gt;nya marknadsföringslagen skapa ett sanktionssystem som på väsentliga&lt;br&gt;punkter överensstämmer med konkurrenslagens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att en avgiftssanktion införs vid överträ-&lt;br&gt;delser av katalogreglema i den nya lagen. Eftersom avgiften skall drab-&lt;br&gt;ba dem som genom sin marknadsföring &amp;quot;stör&amp;quot; marknadens funktion,&lt;br&gt;föreslår vi att avgiften benämns &amp;quot;marknadsstömingsavgift”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;\km som. kan åläggas marknadsstömingsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande marknadsföringslagen kan som tidigare nämnts ett&lt;br&gt;vitesförbud riktas inte bara mot näringsidkaren och någon som har&lt;br&gt;handlat på dennes vägnar, utan också mot var och en som i övrigt vä-&lt;br&gt;sentligen har bidragit till handlingen i fråga. I motiven till bestämmelsen&lt;br&gt;uttalades bl.a. att det var lämpligt att också reklambyråer och andra&lt;br&gt;som utformar reklammaterial eller lägger upp marknadsföringskampan-&lt;br&gt;jer på näringsidkarens uppdrag, utan att handla på dennes vägnar, om-&lt;br&gt;fettades av lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa skäl gör sig i lika hög grad gällande när det gäller den nu&lt;br&gt;föreslagna sanktionsavgiften. I enlighet med utredningens förslag bör&lt;br&gt;därför talan om marknadsstömingsavgift även kunna riktas mot närings-&lt;br&gt;idkare som har medverkat till den aktuella överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som kan komma i fråga är t.ex. reklambyråer och medieföretag&lt;br&gt;som tidningar, radio och television vilka ofta fungerar som ett led&lt;br&gt;mellan näringsidkaren och dennes kundkrets. Detta torde stämma öve-&lt;br&gt;rens med hur straffansvar enligt gällande rätt kan dömas ut vid brott&lt;br&gt;mot marknadsföringslagen (jfr prop. 1970:57 s. 97). Det överensstäm-&lt;br&gt;mer också med Internationella handelskammarens grundregler för re-&lt;br&gt;klam. Enligt grundreglerna har bland andra annonsörer, reklambyråer,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utgivare, medieföretag eller andra uppdragstagare/leverantörer som Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;publicerar, sänder eller distribuerar reklamen ett ansvar för att reglerna&lt;br&gt;iakttas. Dessutom får det anses värdefullt att det så till vida råder över-&lt;br&gt;ensstämmelse angående den krets som kan bli föremål för å ena sidan&lt;br&gt;förbud eller åläggande och å andra sidan ådömande av marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift. Däremot bör inte, såsom är fallet vid förbud, en fysisk&lt;br&gt;person som inte är näringsidkare, t.ex en anställd hos näringsidkaren,&lt;br&gt;kunna drabbas av marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften skall påföras den näringsidkare som har överträtt respektive&lt;br&gt;medverkat till överträdelsen av lagens normer. Det kommer alltså för&lt;br&gt;avgiftsfrågan att sakna betydelse om den juridiska eller fysiska personen&lt;br&gt;har upphört att vara näringsidkare eller överlåtit verksamheten till&lt;br&gt;annan. Inte heller skall det spela någon roll om vederbörande har gått i&lt;br&gt;konkurs. Självklart finns det dock anledning att noga överväga om det&lt;br&gt;är meningsfullt att föra talan mot någon som saknar ekonomisk möjlig-&lt;br&gt;het att betala ens en låg avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för marknadsstömingsavgift - subjektiva rekvisit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sanktionsavgift utmärks i förhållande till straffansvar generellt av att&lt;br&gt;avgift kan dömas ut oberoende av subjektiva omständigheter. Ett undan-&lt;br&gt;tag från denna huvudregel är konkurrensskadeavgiften, som kräver att&lt;br&gt;företaget i fråga brutit mot konkurrenslagen uppsåtligen eller av oakt-&lt;br&gt;samhet (26 § konkurrenslagen). Konkurrensskadeavgift är den senast&lt;br&gt;införda sanktionsavgiften i svensk rätt. Om detta innebär ett nytt synsätt&lt;br&gt;på sanktionsavgifter i svensk rätt är dock svårt att säga. Konkurrensla-&lt;br&gt;gens regelsystem är påverkat av EG-rätten, som fordrar uppsåt eller&lt;br&gt;oaktsamhet för den typen av överträdelser (jfr prop. 1992/93:56 s. 30).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett krav på uppsåt införs i marknadsföringsmål, innebär detta inte&lt;br&gt;bara att näringsidkaren skall ha vidtagit marknadsföringsåtgärden eller&lt;br&gt;underlåtit att lämna informationen uppsåtligen. Det kommer för ansvar&lt;br&gt;också att krävas att näringsidkaren har haft för avsikt (uppsåt) att ge-&lt;br&gt;nom marknadsföringen vilseleda konsumenterna, framkalla risk för&lt;br&gt;förväxling med annans varor eller i övrigt framkalla någon sådan effekt&lt;br&gt;som förutsätts för att en överträdelse av marknadsföringslagens bestäm-&lt;br&gt;melser skall föreligga. Uppsåt i dessa hänseenden kan antas i många fall&lt;br&gt;bli svårt att bevisa. Det finns därför en risk att marknadsstömingsav-&lt;br&gt;giften kommer att spela en lika undanskymd roll som gällande straffbe-&lt;br&gt;stämmelser har gjort, och som är huvudskälet till att straffet bör ersättas&lt;br&gt;med en effektivare sanktionsform.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan det resas invändningar mot att man i ett steg över-&lt;br&gt;går från ett rent straffirättsligt synsätt, med ett absolut krav på uppsåt,&lt;br&gt;till en av subjektiva rekvisit obunden sanktionsavgift. Främst rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl talar för att man inte bör gå alltför hastigt fram, särskilt som&lt;br&gt;avsikten är att förbud och åläggande vid vite alltjämt skall vara de&lt;br&gt;huvudsakliga formerna för ingripande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lämplig medelväg är i så fall att, så som utredningen föreslår,&lt;br&gt;avgiftsbelägga inte bara uppsåtliga utan även oaktsamma överträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom blir utrymmet for att sanktionera regelbrott vidare än enligt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nuvarande straffbestämmelser samtidigt som allmänna rättssäkerhets-&lt;br&gt;intressen blir tillgodosedda. Om det efter en tid visar sig att kravet på&lt;br&gt;subjektiv täckning har lett till en alltför restriktiv användning av mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgiften som sanktionsmedel, bör frågan om strikt ansvar&lt;br&gt;övervägas på nytt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte krävas att näringsidkaren själv uppsåtligen eller av oakt-&lt;br&gt;samhet har överträtt bestämmelsen i fråga. Också överträdelser som&lt;br&gt;beror på att någon som har handlat på näringsidkarens vägnar agerat&lt;br&gt;uppsåtligen eller vårdslöst, skall kunna föranleda att näringsidkaren&lt;br&gt;påförs avgift. Det kan vara fråga om den som är anställd hos näringsid-&lt;br&gt;karen eller en branschsammanslutning som företar marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärder för sina medlemmars räkning. (Däremot skall som tidigare&lt;br&gt;nämnts, den anställde själv inte kunna påföras avgift i ett sådant fäll.)&lt;br&gt;För medverkansansvar bör det dock krävas att det finns subjektiv täck-&lt;br&gt;ning för handlandet hos den medverkande själv eller, om denne är&lt;br&gt;juridisk person, hos någon med ledande ställning i företaget. Frågan om&lt;br&gt;detta krav är uppfyllt kan vara svårbedömd, särskilt när det handlar om&lt;br&gt;medieföretag. Det kan inte rimligen krävas att exempelvis ett tidnings-&lt;br&gt;företag skall närmare granska vaije annons med avseende på de särskil-&lt;br&gt;da reglerna i katalogen, om det inte finns särskild anledning till det.&lt;br&gt;Den närmare gränsdragningen får dock överlämnas till rättstillämpning-&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för avgiften - objektiva rekvisit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen föreslår att marknadsstömingsavgift skall dömas ut endast&lt;br&gt;om en näringsidkare har överträtt en katalogbestämmelse &amp;quot;på ett allvar-&lt;br&gt;ligt sätt&amp;quot;. Avsikten med detta rekvisit är att framhäva att avgiftssanktio-&lt;br&gt;nen är avsedd for de fall där samhället vill markera ett särskilt avstånds-&lt;br&gt;tagande till vissa marknadsföringsmetoder. Om rekvisitet är uppfyllt&lt;br&gt;eller inte skall enligt förslaget bedömas med beaktande av särskilt an-&lt;br&gt;givna omständigheter, bl.a. överträdelsens art, varaktighet och omfatt-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens åsikt att marknadsstömingsavgiften&lt;br&gt;bör användas i fall där det föreligger ett mer påtagligt behov att skydda&lt;br&gt;allmänna konsument- och näringsidkarintressen. I andra fell får det&lt;br&gt;anses tillräckligt att näringsidkaren - och andra som är eller kan komma&lt;br&gt;att befinna sig i samma situation - tillrättavisas och avskräcks från att&lt;br&gt;upprepa förfärandet genom ett förbud eller ett åläggande vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser har dock haft invändningar mot den föreslagna&lt;br&gt;formuleringen &amp;quot;på ett allvarligt sätt&amp;quot;, dels för att den i sig är alltför&lt;br&gt;oprecis, dels för att den innebär en svårbegriplig avvikelse från vad som&lt;br&gt;krävs för att döma ut skadestånd. Regeringen anser att kritiken är be-&lt;br&gt;fogad och något sådant krav bör därför inte ställas upp i lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De specifika reglerna, till vilka avgiftssanktionen skall vara kopplad,&lt;br&gt;kan sägas beskriva särskilt klandervärda förfaranden som Marknads-&lt;br&gt;domstolen genom åren har ansett bör motverkas. Därtill kommer de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;krav på uppsåt och oaktsamhet som enligt förslaget skall gälla for att Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;avgift skall kunna påföras och som innebär ett krav på viss allvarlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att markera att inte heller alla fall av marknadsföring som strider&lt;br&gt;mot katalogreglema skall leda till marknadsstömingsavgift, bör det&lt;br&gt;införas en ventil för överträdelser som är bagatellartade eller på annat&lt;br&gt;sätt försumbara. Marknadsföringslagen bör således innehålla en bestäm-&lt;br&gt;melse om att avgift inte skall påföras i ringa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några förutsättningar dämtöver för att döma ut avgift behöver enligt&lt;br&gt;regeringens mening inte anges i lagtexten. Det får bli en fråga för rätts-&lt;br&gt;tillämpningen att ge reglerna ett mer konkret innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av avgiften m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Traditionellt råder ett nära samband mellan konkurrens- och marknads-&lt;br&gt;föringsfrågor. Samspelet mellan rättsområdena visar sig bl.a. i tillska-&lt;br&gt;pandet av Marknadsdomstolen som ensamt behörigt organ för prövning&lt;br&gt;av tvister i konkurrens- och marknadsföringsmål. Regler om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring får inte alltför mycket hämma den fria konkurrensen&lt;br&gt;samtidigt som upprätthållandet av ett fritt marknadssystem inte kan&lt;br&gt;tillåtas ge spelrum åt oacceptabla marknadsföringsmetoder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av detta är det naturligt att sanktionssystemen i kon-&lt;br&gt;kurrenslagen och marknadsföringslagen har varit ganska lika utformade.&lt;br&gt;Denna utvecklingslinje fortsätter nu, om man inför marknadsstömings-&lt;br&gt;avgift som en motsvarighet till konkurrensskadeavgiften. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening bör man då också försöka utforma sanktionerna så lika&lt;br&gt;varandra som möjligt, om det inte föreligger omständigheter som talar&lt;br&gt;i någon annan riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrenslagen innehåller bestämmelser om konkurrensskadeav-&lt;br&gt;giftens minsta och största storlek och om preskription, som avviker från&lt;br&gt;Marknadsföringsutredningens förslag. Det saknas dock enligt regering-&lt;br&gt;ens mening skäl att göra marknadsföringslagens regler mindre stränga&lt;br&gt;än konkurrenslagens när det gäller maximibeloppet (fem miljoner kro-&lt;br&gt;nor i konkurrenslagen) och preskriptionstiden (fem år i konkurrensla-&lt;br&gt;gen). Däremot bör marknadsstömingsavgiften inte i något fell få över-&lt;br&gt;stiga fem miljoner kronor eller tio procent av en näringsidkares årsom-&lt;br&gt;sättning föregående räkenskapsår. Konkurrenslagen (27 §) har här en&lt;br&gt;något annorlunda konstruktion eftersom den har utformats med&lt;br&gt;EG-rätten som förebild.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller avgiftens storlek sägs vidare i 28 § konkurrenslagen att&lt;br&gt;denna skall bestämmas med särskild hänsyn till hur allvarlig överträdel-&lt;br&gt;sen är och hur länge den har pågått. Utredningen har en något längre&lt;br&gt;och mer detaljerad uppräkning av omständigheter som kan påverka&lt;br&gt;avgiftens storlek, men förslaget torde i sak inte innebära någon avvikel-&lt;br&gt;se från konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan naturligtvis diskuteras hur pass detaljerad lagtexten bör var i&lt;br&gt;fråga om bedömningsgrunder. Enligt regeringens synsätt kan det dock&lt;br&gt;varken i lagtext eller motivvis bli fråga om annat än att lagstiftaren ger&lt;br&gt;uttryck för vissa generella riktlinjer. Det får därefter bli domstolarnas&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sak att med uttalandena som vägledning närmare fastställa hur avgiftens Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;storlek skall beräknas. Ytterst kommer självklart frågan att få avgöras&lt;br&gt;med hänsyn till omständigheterna i det enskilda målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överträdelsens art är en faktor som typiskt sett får antas påverka var&lt;br&gt;någonstans inom avgiftsintervallet domstolen hamnar. Också överträdel-&lt;br&gt;sens varaktighet, omfattning och spridning är förhållanden som regel-&lt;br&gt;mässigt kan vägas in när avgiftens storlek lastställs. Regeringen åter-&lt;br&gt;kommer i författningskommentaren till vad detta kan innebära.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänsynen till nu nämnda omständigheter skall självklart ske i be-&lt;br&gt;lysning av marknadsstömingsavgiftens grundläggande syfte och funk-&lt;br&gt;tion, nämligen att verka avhållande på den näringsidkare som drabbas&lt;br&gt;av sanktionen och avskräckande på andra näringsidkare som överväger&lt;br&gt;att använda sig av samma eller likartade marknadsföringsmetoder. Detta&lt;br&gt;hindrar inte att avgiften kan sättas lägre än som motiveras av dessa&lt;br&gt;hänsyn, om det i det enskilda fallet finns förmildrande omständigheter,&lt;br&gt;t.ex. att näringsidkaren i efterhand frivilligt har gjort allt han kunnat för&lt;br&gt;att motverka eller reparera uppkomna skador. Att näringsidkaren först&lt;br&gt;inför hotet om en kännbar marknadsstömingsavgift böijar agera bör&lt;br&gt;dock normalt inte påverka avgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening ger både 28 § konkurrenslagen och den av&lt;br&gt;utredningen föreslagna ordalydelsen, kompletterade med här gjorda&lt;br&gt;motivuttalanden, väl uttryck för de överväganden som skall vara be-&lt;br&gt;stämmande för avgiftens storlek i det särskilda fallet. Med hänvisning&lt;br&gt;till vad som tidigare har sagts om värdet av enhetlighet mellan olika&lt;br&gt;marknadsrättsliga regleringar, bör konkurrenslagens ordval ges före-&lt;br&gt;träde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan inte uteslutas att det i sällsynta undantagssituationer framstår&lt;br&gt;som stötande att påföra en näringsidkare avgift. Efterföljande omstän-&lt;br&gt;digheter kan t.ex. göra det obilligt att döma ut en sanktion. I sådant fall&lt;br&gt;bör det finnas en möjlighet för domstolen att efterge påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beriktiganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att marknadsföringslagen justerades till följd av&lt;br&gt;EES-avtalet (jfr prop. 1992/93:110) diskuterades om regler om s.k.&lt;br&gt;beriktiganden av reklam borde införas i lagen. I delbetänkandet som låg&lt;br&gt;till grand för propositionen (SOU 1992:49, s. 45 f.) gjordes den bedöm-&lt;br&gt;ningen att EG:s regler inte kräver att sådana regler införs i svensk rätt.&lt;br&gt;Regeringen delade utredningens bedömning och uttalade att en skyldig-&lt;br&gt;het att genom annonser rätta reklam eller annan marknadsföring kan&lt;br&gt;ifrågasättas på grund av att den är svår att förena med principen om&lt;br&gt;utgivarens ensamansvar i tryckfrihetsförordningen och i yttrandefrihets-&lt;br&gt;grandlagen (a. prop. s. 11). Konsumentombudsmannen framhöll dock i&lt;br&gt;sitt remissyttrande att frågan borde utredas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sitt slutbetänkande i samband med utformningen av&lt;br&gt;det nya sanktionssystemet, ytterligare övervägt denna fråga men stannat&lt;br&gt;för att inte föreslå några sådana regler (se bet. s. 434 f.). I stället före-&lt;br&gt;slår utredningen att frivilliga beriktiganden skall kunna beaktas i mild-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rande riktning när marknadsstömingsavgiften fastställs. Motsvarigheter Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;till en sådan reglering finns t.ex. på tryckfrihets- och yttrandefrihetsom-&lt;br&gt;rådena, vilka innehåller bestämmelser om att det vid bedömningen av&lt;br&gt;påföljdsfrågor skall beaktas om rättelse har skett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar utredningens bedömning och anser i likhet med&lt;br&gt;utredningen att beriktiganden alltjämt bör vara frivilliga. Som nyss har&lt;br&gt;nämnts bör de lämpligen kunna beaktas som en förmildrande omständig-&lt;br&gt;het när sanktionsavgiften beräknas. Genom detta stimuleras också nä-&lt;br&gt;ringsidkarna till egenåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att systemet med marknadsstömingsavgift som sanktion skall få den&lt;br&gt;praktiska betydelse som är avsedd bör det finnas en möjlighet att säker-&lt;br&gt;ställa att avgiften verkligen betalas. Ett sådant behov finns i fell där den&lt;br&gt;mot vilken en talan om avgift kan riktas genom illojala förfaranden&lt;br&gt;försöker undandra sig sig att betala. Reglerna i 15 kap. rättegångsbal-&lt;br&gt;ken tillhandahåller en reglering som motsvarar de krav som kan ställas&lt;br&gt;på effektivitet och rättssäkerhet i dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om konkurrensskadeavgift kan Stockholms tingsrätt besluta om&lt;br&gt;kvarstad för att säkerställa anspråket. Därvid gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;vad som är föreskrivet i i 15 kap. rättegångsbalken om kvarstad för&lt;br&gt;fordran (32 § konkurrenslagen). En liknande regel bör införas för mark-&lt;br&gt;nadsföringsmålens del. Det bör dock vara möjligt även för Marknads-&lt;br&gt;domstolen att besluta om kvarstad för det fell frågan uppkommer först&lt;br&gt;sedan en dom har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Skadestånd&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet&lt;br&gt;har överträtt ett förbud mot otillbörlig marknadsföring, ett&lt;br&gt;åläggande eller ett godkänt föreläggande som har meddelats&lt;br&gt;med stöd av lagen, skall vara skyldig att ersätta den skada som&lt;br&gt;uppkommit genom förfarandet. Detsamma gäller den som har&lt;br&gt;överträtt någon av de specifika reglerna i katalogen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsberättigade är andra näringsidkare och konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten till skadestånd feller bort, om den skadelidande inte&lt;br&gt;väcker talan inom fem år från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer i huvudsak med regeringens&lt;br&gt;förslag. Dock föreslår utredningen att preskriptionstiden skall vara två&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser som berört frågan har&lt;br&gt;tillstyrkt förslagen. Svea hovrätt, Annonsörforeningen, Bilindustriför-&lt;br&gt;eningen, Dagligvaruleverantörers Förbund, Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handel, Radiouigivareföreningen, Svenska Postorderföreningen, Svenska&lt;br&gt;Sponsringföreningen, Tidningsutgivareföreningen, Sveriges Advokatsam- P&lt;sup&gt;fo&lt;/sup&gt;P-&lt;br&gt;fund, Sveriges Industriförbund, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Reklamförbund och Swedma är dock tveksamma till att skadestånd skall&lt;br&gt;kunna utgå till konsumenter och andra förbrukare. Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund framhåller bl.a. att det är svårt att se det praktiska behovet av de&lt;br&gt;föreslagna reglerna om skadestånd till konsumenter, eftersom de flesta&lt;br&gt;fall där skadestånd kan vara berättigat fångas upp av köprättsliga skade-&lt;br&gt;ståndsregler. Svea hovrätt och Sveriges Advokatsamfund ifrågasätter&lt;br&gt;skadestånd till konsumenter mot bakgrund av att processkostnaderna för&lt;br&gt;samhället ökar på ett sätt som inte står i proportion till de skador som&lt;br&gt;det kan handla om. Kommerskollegium anser att skadeståndet kan bli ett&lt;br&gt;viktigt komplement till den marknadsstömingsavgiften. Företagarnas&lt;br&gt;Riksorganisation är från förutsebarhetssynpunkt, tveksam till skadestånd&lt;br&gt;vid överträdelser mot generalklausulen om otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;och mot reglerna om informationsskyldighet och identifiering. Svenska&lt;br&gt;Föreningen för Industriellt Rättsskydd ställer sig i princip avvisande till&lt;br&gt;skadestånd i andra fell än efter överträdelse av förbud och i anknytning&lt;br&gt;till intrång i de immaterialrättsliga ensamrätterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt skadeståndsreglerna i den&lt;br&gt;nuvarande marknadsföringslagen skall den som bryter mot ett förbud&lt;br&gt;som har meddelats enligt generalklausulen om otillbörlig marknadsfö-&lt;br&gt;ring, liksom den som bryter mot någon av de tre straffbestämmelserna,&lt;br&gt;ersätta den skada som därigenom uppkommer. Bara en konkurrerande&lt;br&gt;näringsidkare är berättigad till skadestånd. Talan om skadestånd måste&lt;br&gt;väckas inom fem år från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver dessa regler kan det bli fråga om skadeståndsskyldighet för&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder enligt regler om skadestånd i kontraktsför-&lt;br&gt;hållanden. I köplagen, konsumentköplagen och konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;finns regler som innebär att en vara eller tjänst under vissa förutsätt-&lt;br&gt;ningar anses felaktig om den avviker från vad som framgår av uppgifter&lt;br&gt;i marknadsföringen. En av påföljderna vid ett sådant fel är skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet. Det finns också regler i produktansvarslagen som innebär&lt;br&gt;skadeståndsskyldighet för bl.a. tillverkare och importör, om en produkt&lt;br&gt;orsakar skada på grund av en säkerhetsbrist. Med säkerhetsbrist menas&lt;br&gt;att produkten inte är så säker som skäligen kan förväntas. Säkerheten&lt;br&gt;skall bedömas med hänsyn bl.a. till hur produkten har marknadsförts.&lt;br&gt;Vidare kan skadeståndsskyldighet för marknadsföringsåtgärder före-&lt;br&gt;komma på grund av förfaranden som utgör brott, t.ex. vid bedrägeri&lt;br&gt;och oredligt förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsregler utgör ett väsentligt inslag i de flesta sanktionssys-&lt;br&gt;tem eftersom de bidrar till att göra systemen effektiva. Det är därför&lt;br&gt;viktigt att också den nya marknadsföringslagen innehåller sådana regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna förutsättningar för skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Syftet med skadeståndsreglerna bör vara att de både skall verka före-&lt;br&gt;byggande och ge goda förutsättningar för att ekonomiskt kompensera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dem som lidit skada till följd av otillbörliga marknadsföringsåtgärder.&lt;br&gt;Däremot bör reglerna inte ersätta eller &amp;quot;dubblera&amp;quot; redan befintliga P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P-&lt;br&gt;skadeståndsregler, t.ex. i köplagen eller andra konsumenträttsliga lagar.&lt;br&gt;Skadeståndet bör därför i första hand ta sikte på det utomobligatoriska&lt;br&gt;området, dvs. fell där det inte finns ett avtalsförhållande mellan parter-&lt;br&gt;na som kan grunda rätt till skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsernas närmare utformning kan ske utifrån olika modeller.&lt;br&gt;Ett alternativ bygger på förutsättningen att det redan föreligger ett be-&lt;br&gt;slut om förbud eller åläggande. Rätten till skadestånd kan då knytas till&lt;br&gt;att näringsidkaren har överträtt beslutet. Ett annat alternativ kan vara att&lt;br&gt;koppla skadeståndsansvaret direkt till de materiella bestämmelserna om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring och informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande ordning ansluter sig i princip till det första alternativet,&lt;br&gt;eftersom skadeståndsskyldigheten är knuten till en överträdelse antingen&lt;br&gt;av ett meddelat förbud eller av någon av straffbestämmelserna i 6-8 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I motiven till nuvarande regler diskuterades om skadestånd också&lt;br&gt;skulle kunna dömas ut för ett förfarande som föranlett en förbudstalan&lt;br&gt;men inte lett fram till något förbud (se SOU 1966:71 s. 291 och prop.&lt;br&gt;1970:57 s. 100 f.). Med hänvisning bl.a. till att allmän förmögenhets-&lt;br&gt;skada som allmän princip i svensk rätt inte ersätts i utomobligatoriska&lt;br&gt;förhållanden, och att ett handlande som strider mot de i generalklausu-&lt;br&gt;len angivna normerna inte i och för sig bör kunna föranleda påföljder&lt;br&gt;av annat slag än ett förbud mot upprepande, stannade man for att be-&lt;br&gt;gränsa skadeståndsskyldigheten till fell då ett vitesförbud överträtts eller&lt;br&gt;ett brott blivit begånget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att skadeståndsreglerna hittills har varit knutna till ageranden som&lt;br&gt;strider mot förbud enligt generalklausulen har haft den fördelen att&lt;br&gt;bestämmelserna om otillbörlig marknadsföring inte har riskerat att&lt;br&gt;tolkas olika i å ena sidan förbudsmål och å andra sidan skadeståndspro-&lt;br&gt;cesser. Eftersom skadeståndstalan handläggs vid allmän domstol hade&lt;br&gt;det annars förelegat risk for att Marknadsdomstolen och Högsta dom-&lt;br&gt;stolen kommit till olika slut i frågan om en viss marknadsforingsmetod&lt;br&gt;är otillbörlig eller inte. Straffbestämmelserna däremot tillämpas både i&lt;br&gt;ansvars- och skadeståndshänseende vid allmän domstol. Någon motsva-&lt;br&gt;rande situation uppkommer därför inte i sådana fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningens förslag kan sägas ansluta till gällande&lt;br&gt;rätt på det sättet att skadeståndsplikten är knuten dels till överträdelser&lt;br&gt;av meddelade förbud eller ålägganden, dels till förfaranden som kan&lt;br&gt;föranleda påförande av marknadsstömingsavgift, som ju ersätter straff&lt;br&gt;som direktverkande sanktion. Förslaget innebär dock att risken för&lt;br&gt;motstridande prejudicerande avgöranden ökar i viss mån, eftersom&lt;br&gt;instansordningen föreslås bli olika vid prövning av de materiella regler-&lt;br&gt;na respektive av skadeståndsreglerna. Därmed kan frågan om ett be-&lt;br&gt;stämt förfarande strider mot någon bestämmelse i den s.k. katalogen&lt;br&gt;komma att besvaras olika av Marknadsdomstolen i ett mål om mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift och av Högsta domstolen i en skadeståndsprocess.&lt;br&gt;Prövningarna kommer i sådant fell att avse flera gemensamma subjekti-&lt;br&gt;va och objektiva rekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både praktiska och principiella skäl talar för att man i möjligaste mån&lt;br&gt;bör undvika att det uppstår denna typ av konfliktsituationer. Så kan ske P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P-&lt;br&gt;genom att det processuella systemet ändras så att förbuds-, åläggande-&lt;br&gt;och skadeståndsfrågor handläggs på ett mer likformigt sätt än i dag&lt;br&gt;(härtill kommer mål om marknadsstömingsavgift). Detta sker lämpligast&lt;br&gt;genom att skadeståndsmålen handläggs i samma ordning som marknads-&lt;br&gt;föringsmålen i övrigt. Regeringen återkommer till denna fråga i det&lt;br&gt;följande (avsnitt 9.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom i dag bör alltså skadestånd utgå vid överträdelser av förbud&lt;br&gt;mot otillbörlig marknadsföring som har meddelats av domstol, eller av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen och godkänts av näringsidkaren. Skadestånd&lt;br&gt;bör också utgå om någon av de konkreta reglerna i katalogen har över-&lt;br&gt;trätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande regler omfattar inte överträdelser av ålägganden. Ändå&lt;br&gt;kan en näringsidkare som underlåter att följa ett informationsåläggande&lt;br&gt;eller ett godkänt informationsföreläggande, inte sällan klandras på lika&lt;br&gt;goda grunder som den som bryter mot ett förbud. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening saknas det därför skäl att behandla underlåtelsefell på något&lt;br&gt;annat sätt än överträdelsefall. Även den som har underlåtit att följa&lt;br&gt;sådana beslut liksom den som har underlåtit att lämna föreskriven in-&lt;br&gt;formation enligt någon konkret katalogregel, bör således kunna dömas&lt;br&gt;att betala skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för skadestånd - subjektiva rekvisit&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, i likhet med utredningen, att en allmän förutsättning&lt;br&gt;för skadestånd skall vara att näringsidkaren eller den som annars kan&lt;br&gt;komma i fråga för förbud och ålägganden, har handlat (eller underlåtit&lt;br&gt;att handla) uppsåtligt eller oaktsamt. Detta kan förefalla vara en skärp-&lt;br&gt;ning i fråga om överträdelser av förbud i förhållande till vad som nu&lt;br&gt;gäller. Enligt marknadsföringslagen är det nämligen tillräckligt att nä-&lt;br&gt;ringsidkaren m.fl. har brutit mot ett förbud som meddelats av Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen för att skadeståndsskyldighet skall uppkomma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I praktiken torde det dock vara sällsynt att inte åtminstone oaktsamhet&lt;br&gt;kan visas hos näringsidkaren (eller den berörde) i ett sådant fäll. Det&lt;br&gt;förfarande som det är fråga om har ju redan ägt rum vid ett tidigare&lt;br&gt;tillfälle och näringsidkaren har genom beslutet om förbud fått ett klart&lt;br&gt;besked om att detta förfärande anses otillbörligt. Om näringsidkaren&lt;br&gt;trots detta upprepar samma förfärande måste det krävas starka skäl för&lt;br&gt;att inte anse att i vart fell oaktsamhet föreligger. Sammanfattningsvis&lt;br&gt;innebär regeringens förslag att skadestånd liksom i dag skall kunna utgå&lt;br&gt;när ett meddelat förbud mot otillbörlig marknadsföring och godkänt&lt;br&gt;förbudsföreläggande, slutligt eller interimistiskt, har överträtts. Det&lt;br&gt;skall dock krävas uppsåt eller oaktsamhet. Därutöver skall skadestånd,&lt;br&gt;till skillnad mot vad som nu gäller, kunna utgå när ett av domstol med-&lt;br&gt;delat informationsåläggande eller ett av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;meddelat och godkänt informationsföreläggande har överträtts uppsåt-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ligen eller av oaktsamhet. Slutligen skall skadeståndsskyldighet också&lt;br&gt;föreligga vid överträdelser av de specifika katalogreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jém som skall kunna få skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande marknadsföringslagen kan skadestånd utgå till&lt;br&gt;&amp;quot;konkurrerande&amp;quot; näringsidkare. Det är naturligt att också den nya lagen&lt;br&gt;ger konkurrerande näringsidkare det skyddet. Lagens syfte är dock att&lt;br&gt;bereda skydd även för näringsidkare som inte står i ett konkurrensför-&lt;br&gt;hållande till den näringsidkare som svarar för marknadsföringen. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför att begränsningen till &amp;quot;konkurrerande&amp;quot; näringsid-&lt;br&gt;kare tas bort. Det bör vara tillräckligt med den avgränsning som kravet&lt;br&gt;på adekvat kausalitet (orskakssamband mellan marknadsföringsåtgärden&lt;br&gt;och skadan) innebär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både den gällande och den föreslagna marknadsföringslagen är av-&lt;br&gt;sedda att främja såväl konsumenters som näringsidkares intresse av att&lt;br&gt;marknadsföring är vederhäftig och tillbörlig. En marknadsföringsåtgärd&lt;br&gt;som är otillbörlig mot näringsidkare är i många fell också otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter. Trots detta har konsumenter enligt gällande lag inte&lt;br&gt;rätt till skadestånd. Däremot kan konsumenter få skadestånd enligt&lt;br&gt;allmänna skadeståndsregler för skada på grund av vilseledande mark-&lt;br&gt;nadsföring som utgör bedrägeri eller oredligt förferande. Detta jämte&lt;br&gt;möjligheterna att få skadestånd enligt köprättsliga eller andra kontrakts-&lt;br&gt;rättsliga regler var för övrigt ett av motiven för begränsa marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagens skadeståndsregler till näringsidkare (jfr prop. 1970:57, s.&lt;br&gt;101).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av att den nya lagens skyddsintresse omfettar både&lt;br&gt;näringsidkare och konsumenter framstår det rent principiellt som in-&lt;br&gt;konsekvent att rätten till skadestånd vid förferanden i strid med lagens&lt;br&gt;bestämmelser skall vara förbehållen näringsidkare. Inte minst mot bak-&lt;br&gt;grund av det arbete som för närvarande bedrivs inom den s.k. Gruppta-&lt;br&gt;lanutredningen (Ju 1991:04) och som syftar till att skapa inhemska&lt;br&gt;regler om grupptalan, kan det förväntas att konsumenternas processuella&lt;br&gt;ställning kommer att stärkas. Det finns därför anledning att räkna med&lt;br&gt;att konsumenterna i framtiden kommer att kunna utnyttja möjligheter till&lt;br&gt;skadestånd på ett mer effektivt sätt än i dag. Om en skadeståndsrätt&lt;br&gt;införs även för konsumenter, kan det också underlätta för näringsidkare&lt;br&gt;och konsumenter att träffa uppgörelser i godo, när de är ense om att en&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd har varit vilseledande eller på något annat sätt&lt;br&gt;otillbörlig. Regeringen anser därför, i likhet med utredningen, att både&lt;br&gt;principiella och praktiska skäl talar för att också konsumenter skall vara&lt;br&gt;skadeståndsberättigade enligt den nya lagen. Härigenom tydliggörs att&lt;br&gt;skyldigheten att iaktta god marknadsföringssed gäller såväl mot konsu-&lt;br&gt;menter som mot näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beräkning av skadeståndet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagens skadeståndsbestämmelser avser endast ersättning&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för ren förmögenhetsskada i skadeståndslagens mening. Det åligger den&lt;br&gt;som gör anspråk på ersättning att visa omfattningen av den skada som Pr°P- 1994/95:123&lt;br&gt;ersättning yrkas för. Föreligger svårigheter att uppfylla beviskravet, får&lt;br&gt;dock regeln om bevislättnad i 35 kap. 5 § rättegångsbalken tillämpas.&lt;br&gt;Enligt den bestämmelsen får rätten - om det är fråga om uppskattning&lt;br&gt;av en inträffad skada och om det inte är möjligt att uppnå full bevisning&lt;br&gt;beträffande skadan - uppskatta skadan till ett skäligt belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndet till näringsidkare kan bl.a. avse att kompensera negativ&lt;br&gt;inverkan på omsättningen. Ersättning kan också utgå för utgifter som en&lt;br&gt;näringsidkare har haft för att motverka följderna av den otillbörliga&lt;br&gt;marknadsföringen. Näringsidkaren bör således få ersättning för åtgärder&lt;br&gt;som han vidtar för att begränsa sin skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I patentlagen (1967:837) finns en bestämmelse som anger att man vid&lt;br&gt;beräkning av skadestånd för patentintrång skall ta hänsyn till &amp;quot;patentha-&lt;br&gt;varens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga omständig-&lt;br&gt;heter av annan än rent ekonomisk betydelse&amp;quot;. Liknande bestämmelser&lt;br&gt;har nyligen införts i t.ex. varumärkeslagen och mönsterskyddslagen&lt;br&gt;(SFS 1994:232 och 1994:235).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse med motsvarande innehåll skulle kunna fylla en&lt;br&gt;viktig funktion också i den nya marknadsföringslagen. Om en otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd innebär ett direkt utnyttjande av en annan nä-&lt;br&gt;ringsidkares ställning på marknaden, uppstår erfarenhetsmässigt nästan&lt;br&gt;alltid skada på den goodwill näringsidkaren åtnjuter på marknaden.&lt;br&gt;Regeringen föreslår därför att det införs en uttrycklig bestämmelse som&lt;br&gt;gör det möjligt att ersätta även sådan skada. Den kan lämpligen utfor-&lt;br&gt;mas på motsvarande sätt som skett i de immaterialrättsliga lagarna, dvs.&lt;br&gt;så att det sägs att hänsyn får tas även till omständigheter av annan än&lt;br&gt;ekonomisk art när skadeståndet skall bestämmas. De svårigheter som&lt;br&gt;kan uppkomma i dessa fall när det gäller att bestämma skadans om-&lt;br&gt;fattning i ekonomiska termer, bör kunna lösas med den förut nämnda&lt;br&gt;regeln i 35 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd till konsumenter torde främst bli aktuellt när en konsu-&lt;br&gt;ment har föranletts att vidta en åtgärd på grund av påståenden i en&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring. I sådana fall bör ersättning utgå för konsu-&lt;br&gt;mentens utgifter för åtgärden. I princip bör skadeståndsskyldigheten&lt;br&gt;även omfatta den situationen att den otillbörliga marknadsföringen har&lt;br&gt;föranlett konsumenten att avstå från en åtgärd, om detta har inneburit&lt;br&gt;skada. Kravet på adekvat kausalitet utgör också här en viktig avgräns-&lt;br&gt;ning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även andra frågor får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga&lt;br&gt;regler, såsom förutsättningar för jämkning av skadeståndet och fleras&lt;br&gt;medverkande till ett skadeståndsgrundande förfarande. Av sådana regler&lt;br&gt;följer också en skyldighet för den skadelidande att begränsa sin skada.&lt;br&gt;Regeringen återkommer i författningskommentaren till den närmare&lt;br&gt;innebörden av de föreslagna bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Den nuvarande marknadsföringslagen innebär att talan om skadestånd&lt;br&gt;måste väckas inom fem år från det att skadan uppkom för att inte rätten&lt;br&gt;till ersättning skall gå förlorad. Utredningen har ansett att detta är en&lt;br&gt;alltför lång tid och i stället föreslagit en tid om tre år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det immaterialrättsliga området liksom på konkurrensområdet&lt;br&gt;gäller en femårig preskriptionstid. Det är svårt att se några vägande skäl&lt;br&gt;till att ha en avvikande reglering på det marknadsrättsliga området.&lt;br&gt;Några egentliga nackdelar med den nuvarande regleringen har inte&lt;br&gt;heller framkommit. I praktiken torde det vara ovanligt att talan väcks&lt;br&gt;flera år efter skadans uppkomst. Regeringen föreslår därför att en fem-&lt;br&gt;årig preskriptionstid skall gälla också i den nya marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Utplånande av vilseledande framställningar&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rätten skall kunna förordna att vilsele-&lt;br&gt;dande framställningar på varor m.m. utplånas eller ändras så att&lt;br&gt;de inte längre är vilseledande, om ett förbud vid vite mot viss&lt;br&gt;marknadsföring eller en föreskrift i den s.k. katalogen har över-&lt;br&gt;trätts. Kan syftet inte uppnås på annat sätt, får domstolen för-&lt;br&gt;ordna att egendomen skall förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendomen skall kunna bli föremål för säkerhetsåtgärd efter&lt;br&gt;mönster av reglerna i 15 kap. rättegångsbalken. Förs talan om&lt;br&gt;utplånande m.m. i samband med talan om utdömande av vite&lt;br&gt;skall i stället bestämmelserna om beslag i brottmål tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om utplånande skall på yrkande av part kunna med-&lt;br&gt;delas i mål om förbud, marknadsstömingsavgift, skadestånd och&lt;br&gt;utdömande av vite, under förutsättning av att det har skett en&lt;br&gt;överträdelse av en regel i den s.k. katalogen eller ett förbud vid&lt;br&gt;vite mot viss marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att förordnande om&lt;br&gt;utplåning m.m. skall kunna beslutas om egendomen använts i strid mot&lt;br&gt;5-16 §§ utredningens lagförslag eller om det föreligger en överträdelse&lt;br&gt;av ett vitesförbud som meddelats med stöd av 4-16 §§ utredningens&lt;br&gt;lagförslag. Beslut skall dock bara kunna meddelas i samband med ut-&lt;br&gt;dömande av vite eller marknadsstömingsavgift. Det skall alltid vara&lt;br&gt;möjligt att ta egendomen i beslag enligt reglerna om beslag i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Få remissinstanser har uttalat sig särskilt i denna&lt;br&gt;fråga. Annonsörföreningen anser att bestämmelsen bör utvidgas till att&lt;br&gt;omfatta också överträdelser av generalklausulen och de specifika för-&lt;br&gt;budsreglema såvitt gäller informationsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Vid överträdelse av ett vitesförbud&lt;br&gt;enligt generalklausulen om otillbörlig marknadsföring eller av någon&lt;br&gt;straffbestämmelse kan, enligt 18 § marknadsföringslagen, allmän dom-&lt;br&gt;stol efter vad som är skäligt förordna att vilseledande framställning som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns på vara, förpackning, reklamtryck, affärshandling eller dylikt skall Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Kan detta&lt;br&gt;inte uppnås på annat sätt, får domstolen förordna att egendomen skall&lt;br&gt;förstöras. Egendomen kan bli föremål för beslag, varvid reglerna om&lt;br&gt;beslag i brottmål skall tillämpas. Frågan om utplånande m.m. kan prö-&lt;br&gt;vas av domstolen utan yrkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen måste ses mot bakgrund av förarbetsut-&lt;br&gt;talanden som gjordes vid införandet av 1970 års lag om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring. Det till Lagrådet remitterade förslaget innebar att&lt;br&gt;beslut om utplånande skulle få meddelas bara i samband med utdöman-&lt;br&gt;de av vite eller ådömande av ansvar. Lagrådet gjorde invändningar mot&lt;br&gt;förslaget i den delen och menade att stadgandet var väl snävt avfettat.&lt;br&gt;Enligt Lagrådet krävde hänsyn till den allmänhet som kan bli vilseledd&lt;br&gt;och till den näringsidkare som lider skada av den vilseledande fram-&lt;br&gt;ställningen att ett ingripande skulle kunna ske redan när en överträdelse&lt;br&gt;av bestämmelserna i fråga objektivt sett föreligger, även om överträdel-&lt;br&gt;sen t.ex. på grund av brist i det subjektiva rekvisitet inte föranleder&lt;br&gt;straff (se prop. 1970:57 s. 134 f.). Departementschefen anslöt sig till&lt;br&gt;Lagrådets mening (prop. s. 192).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse är vidare att både departementschefen och Lagrådet såg&lt;br&gt;utplånande som en form av förverkande. Man ansåg därför bestämmel-&lt;br&gt;sen i dåvarande 36 kap. 4 § brottsbalken (nuvarande 36 kap. 5 § brotts-&lt;br&gt;balken) tillämplig i fråga om ingripande mot tredje man. Bestämmelsen&lt;br&gt;anger den krets hos vilken förverkande får ske till i huvudsak gärnings-&lt;br&gt;män och medverkande, den som har beretts vinning av brottet, och den&lt;br&gt;som förvärvat egendomen under vissa omständigheter. Lagrådet anförde&lt;br&gt;att det följde av sammanhanget att bestämmelsen om förverkande skulle&lt;br&gt;tillämpas analogt vid ingripande i anledning av överträdelse av ett vites-&lt;br&gt;forbud. Det skall dessutom noteras att det enligt lagen vilade på allmän&lt;br&gt;åklagare att föra talan om både ansvar, utdömande av vite och utplånan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samband med att lagen (1985:206) om viten infördes gjordes en&lt;br&gt;ändring i marknadsföringslagen som innebar att talan om utdömande av&lt;br&gt;vite hädanefter skulle föras av Konsumentombudsmannen eller den som&lt;br&gt;annars ansökt om förbudet eller åläggandet (17 §). Vilken betydelse&lt;br&gt;detta skulle ha för frågan om vem som har rätt att föra en talan om&lt;br&gt;utplånande berördes inte i lagstiftningsärendet. Troligast är att sådan&lt;br&gt;talerätt numera tillkommer både Konsumentombudsmannen och allmän&lt;br&gt;åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MarknadsfÖringsutredningens förslag innebär att både överträdelser&lt;br&gt;av ett förbud vid vite mot viss marknadsföring och överträdelser av de&lt;br&gt;avgiftsgrundande reglerna i den s.k. katalogen skall kunna föranleda&lt;br&gt;ingripande genom utplånande. Förslaget framstår som en naturlig följd&lt;br&gt;av att marknadsstömingsavgift ersätter straff som direktverkande sank-&lt;br&gt;tion. Möjligheten att utplåna vilseledande framställningar på varor m.m.&lt;br&gt;kan i många fell antas ha ett stort värde, vilket skulle förringas avsevärt&lt;br&gt;om ett ingripande alltid förutsatte att det förelåg ett vitesförbud. Detta&lt;br&gt;talar för att utredningens förslag i den här delen bör genomföras. Det &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har vid remissbehandlingen ifrågasatts om inte en överträdelse av gene-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ralklausulen borde utgöra en självständig grund för ett beslut om ut- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;plånande. Regeringen bedömer att behovet av en sådan möjlighet inte&lt;br&gt;torde vara särskilt stort. Dessutom bör den typ av ingripande som ett&lt;br&gt;beslut om utplånande utgör inte kunna följa annat än när det är fråga&lt;br&gt;om överträdelser av mera konkret utformade handlingsregler än en&lt;br&gt;generalklausul.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till skillnad från vad som gäller i dag bör det förutsättas ett yrkande&lt;br&gt;av part för att domstolen skall få pröva en fråga om utplånande m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om i vilka sammanhang en fråga om utplånande&lt;br&gt;får tas upp menar regeringen att man inte behöver begränsas av de&lt;br&gt;förutsättningar som gäller för att sådana beslut skall få meddelas. Ut-&lt;br&gt;redningen föreslår att en fråga om utplånande endast skall få tas upp i&lt;br&gt;samband med utdömande av vite eller marknadsstömingsavgift. Rege-&lt;br&gt;ringen menar för sin del att det finns goda skäl för att tillåta att en fråga&lt;br&gt;om utplånande får tas upp i även i mål om förbud och skadestånd. Det&lt;br&gt;finns inte anledning att hindra den som för talan om ett förbud att få en&lt;br&gt;fråga om utplånande prövat i den processen. I många fell torde näm-&lt;br&gt;ligen talan om förbud grunda sig på att en regel i den s.k. katalogen har&lt;br&gt;överträtts. Det är i dessa fell rimligt att käranden kan få ett yrkande om&lt;br&gt;utplånande prövat i samband med prövningen av om ett förbud skall&lt;br&gt;meddelas, utan att behöva invänta en överträdelse av ett meddelat vites-&lt;br&gt;förbud. Det nu förda resonemanget gäller också för skadeståndsmålens&lt;br&gt;del. Förutsättningarna för att ett beslut om utplånande skall meddelas&lt;br&gt;bör dock vara desamma som enligt utredningens förslag - nämligen att&lt;br&gt;det har förekommit en överträdelse av en föreskrift i den s.k. katalogen&lt;br&gt;eller av ett förbud vid vite mot viss marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om åläggande att lämna information rör frågan om näringsid-&lt;br&gt;karen skall lämna information om sin marknadsföring. Något behov av&lt;br&gt;att i ett sådant mål kunna ta upp en fråga om utplånande finns inte. En&lt;br&gt;sådan fråga bör därför inte kunna tas upp i ett mål som enbart rör&lt;br&gt;åläggande. En fråga om utplånande bör inte heller kunna prövas i ett&lt;br&gt;mål som enbart rör förbud mot otjänliga produkter. I mål om utdöman-&lt;br&gt;de av vite bör av naturliga skäl möjligheten att få en fråga om utplånan-&lt;br&gt;de prövad begränsas till fell där yrkandet grundar sig på överträdelse av&lt;br&gt;det aktuella vitesförbudet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med den konstruktion regeringen föreslår - att frågan om utplånande&lt;br&gt;behandlas som ett biyrkande i ett pågående mål - följer att talerätten i&lt;br&gt;frågor om utplånande tillkommer den som har talerätt i det mål där&lt;br&gt;frågan tas upp. Regeringens förslag när det gäller handläggningen av&lt;br&gt;mål enligt marknadsföringslagen innebär, som närmare kommer att&lt;br&gt;utvecklas i det följande (avsnitt 9.5.1 och 9.5.2), att rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler för tvistemål i stor utsträckning skall tillämpas. Avskaffandet av&lt;br&gt;straffbestämmelserna innebär också att marknadsföringsmålen mera&lt;br&gt;närmar sig civilrätten. Äldre förarbetsuttalanden som innebär att ett&lt;br&gt;beslut om utplånande kan betraktas som en form av förverkande enligt&lt;br&gt;brottsbalkens bestämmelser torde därför sakna aktualitet beträffande&lt;br&gt;bestämmelserna om utplånande i den nya marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med undantag av mål om utdömande av vite och, i vissa fell, mål om&lt;br&gt;skadestånd skall, enligt vad regeringen föreslår i det följande (avsnitt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1), samtliga typer av mål enligt marknadsföringslagen prövas av Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt med möjlighet att överklaga hos Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen som andra och sista instans. Mål om utdömande av vite kommer&lt;br&gt;dock även i fortsättningen att prövas av allmän domstol. Det innebär att&lt;br&gt;frågor om utplånande kommer att prövas av Stockholms tingsrätt och&lt;br&gt;Marknadsdomstolen. I de fall en sådan fråga tas upp i ett mål om ut-&lt;br&gt;dömande av vite kommer den dock att prövas av allmän domstol, (tings-&lt;br&gt;rätt, hovrätt och HD). Detta kan naturligtvis innebära vissa nackdelar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När den allmänna domstolen skall ta ställning till om ett förelagt vite&lt;br&gt;skall utdömas prövas inte frågan om lämpligheten av vitesföreläggandet&lt;br&gt;utan endast dess laglighet. Olägenheterna med att marknadsrättsliga&lt;br&gt;frågor i dessa fell kommer under allmän domstols prövning är därför&lt;br&gt;försumbar. Det kan tänkas innebära större bekymmer i detta hänseende&lt;br&gt;när en fråga om utplånande prövas av allmän domstol i ett mål om&lt;br&gt;utdömande av vite. I dessa fell kan dock yrkandet om utplånande endast&lt;br&gt;tas upp om det grundar sig på en överträdelse av ett vitesförbud. Dom-&lt;br&gt;stolen torde dock vid sin prövning av utplånandeftågan i dessa fell&lt;br&gt;sällan ha anledning att gå in på annat än om det förfarande som har&lt;br&gt;påtalats feller inom förbudets räckvidd och om det är skäligt att ett&lt;br&gt;beslut om utplånande meddelas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om utplånande kan också i andra fell komma att prövas av&lt;br&gt;andra tingsrätter än Stockholms tingsrätt, nämligen om den som vill&lt;br&gt;föra en talan om skadestånd väljer att väcka sin talan vid exempelvis&lt;br&gt;tingsrätten i hemorten enligt den undantagsregel som föreslås. Pröv-&lt;br&gt;ningen av frågan om utplånande torde i dessa fell omfetta i stort sett&lt;br&gt;samma frågor som själva skadeståndsfrågan. Det bör därför kunna&lt;br&gt;accepteras att frågor om utplånande kan prövas också i ett skadestånds-&lt;br&gt;mål vid en annan tingsrätt än Stockholms tingsrätt. Därtill kommer att&lt;br&gt;det vid ett överklagande är Marknadsdomstolen som överprövar frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som kan bli föremål för ingripande genom utplåning osv.&lt;br&gt;kan i dag bli föremål för beslag enligt reglerna därom i brottmål, i&lt;br&gt;avvaktan på förordnande enligt 18 § marknadsföringslagen. Med hänsyn&lt;br&gt;till att tvistemålsregler nu föreslås gälla i mål enligt marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen bör möjligheterna att ta hand om egendomen regleras efter mönster&lt;br&gt;av bestämmelserna om säkerhetsåtgärder i 15 kap. rättegångsbalken.&lt;br&gt;Regleringen kan lämpligen utformas på liknande sätt som i fråga om&lt;br&gt;interimistiska beslut om förbud eller åläggande (jfr avsnitt 8.1.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En säkerhetsåtgärd bör således få beslutas om käranden visar sannoli-&lt;br&gt;ka skäl för bifell till sitt yrkande om utplånande och det skäligen kan&lt;br&gt;befaras att näringsidkaren genom att vidta eller låta bli att vidta en viss&lt;br&gt;handling förringar betydelsen av ett beslut om utplånande. Som huvud-&lt;br&gt;regel bör gälla att ett beslut inte får meddelas utan att motparten har&lt;br&gt;hörts. Om det är fera i dröjsmål bör dock en säkerhetsåtgärd kunna&lt;br&gt;beviljas omedelbart utan att svaranden har hörts. På samma sätt som&lt;br&gt;föreslagits när det gäller interimistiska beslut om förbud och ålägganden&lt;br&gt;bör beslutet gälla omedelbart. När någon annan än Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen för talan skall vidare säkerhet ställas. Bestämmelsen i 15 kap. 8&lt;br&gt;§ rättegångsbalken där det framgår att en säkerhetsåtgärd i vissa fell &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall hävas bör också göras tillämplig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller yrkanden om utplånande som framställs i samband Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;med talan om utdömande av vite är förutsättningarna något annorlunda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant mål skall enligt 8 § lagen om viten i tillämpliga delar hand-&lt;br&gt;läggas enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för bötesbrott. Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen eller annan sökande intar alltså här ställning av en&lt;br&gt;&amp;quot;privat&amp;quot; åklagare. Det får i överensstämmelse med detta anses ligga&lt;br&gt;närmast till hands att säkerhetsåtgärder i dessa fell får ske genom be-&lt;br&gt;slag, enligt bestämmelserna om beslag i brottmål, vilket motsvarar den&lt;br&gt;ordning som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Vissa frågor om förhållandet mellan sanktionsformema&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Om en näringsidkare överträder ett för-&lt;br&gt;bud eller underlåter att följa ett åläggande som har meddelats&lt;br&gt;vid vite, får han inte åläggas att betala marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;för en åtgärd eller underlåtenhet som omfettas av förbudet. I&lt;br&gt;övrigt skall ingen sanktionsform ha företräde framför en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Marknadsdomstolen påpekar att det som sägs i&lt;br&gt;förslagets allmänna motivering beträffande företrädesordningen mellan&lt;br&gt;vite och marknadsstömingsavgift är oklart i vissa avseenden och bör&lt;br&gt;förtydligas (avses t.ex. med &amp;quot;vitesförbud&amp;quot; vite?). Kabelnämnden, som&lt;br&gt;tillstyrker införandet av en marknadsstömingsavgift, påpekar att detta&lt;br&gt;leder till att ett programföretag i vissa fell riskerar både vitesföreläggan-&lt;br&gt;de från Kabelnämnden och marknadsstömingsavgift enligt den före-&lt;br&gt;slagna lagen, vilket skulle kunna underlätta tillämpningen även på&lt;br&gt;radio- och TV-området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: En överträdelse av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagens bestämmelser om otillbörlig marknadsföring och om in-&lt;br&gt;formationsskyldighet kan, under särskilt angivna förutsättningar, tänkas&lt;br&gt;komma att sanktioneras på fyra olika sätt: 1) beslut om förbud eller&lt;br&gt;åläggande vid vite och i ett senare skede vitets utdömande, 2) påförande&lt;br&gt;av marknadsstömingsavgift, 3) utdömande av skadestånd och 4) ådö-&lt;br&gt;mande av straff på grund av brott enligt någon lagregel utanför mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen. Det finns anledning att närmare överväga vilket för-&lt;br&gt;hållande som bör råda mellan dessa sanktionsformer när en överträdelse&lt;br&gt;aktualiserar bruk av mer än en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd i relation till övriga sanktioner&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndet skiljer sig från de övriga sanktionsformema genom att det&lt;br&gt;saknar den offentligrättsliga karaktär som präglar vite, marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift och straffansvar. Frågan om ersättning för skada rör ett&lt;br&gt;privaträttsligt förhållande mellan skadevållaren och den skadelidande.&lt;br&gt;Det är med hänsyn till detta och i övrigt uppenbart att möjligheten att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;döma ut skadestånd inte skall påverkas av om näringsidkaren även Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;drabbas av någon annan sanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan vitesförbud eller vitesåläggande och marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har framhållits tidigare kommer en handling som medför avgifts-&lt;br&gt;ansvar också att falla inom tillämpningsområdet för de bestämmelser&lt;br&gt;som skall läggas till grund för ett förbud eller åläggande vid vite. Sank-&lt;br&gt;tionerna grundas dock på överträdelser av olika materiella lagregler,&lt;br&gt;även om det är fråga om prövning av påföljd i anledning av samma&lt;br&gt;förfarande. Marknadsstömingsavgift skall dömas ut vid överträdelse av&lt;br&gt;någon bestämmelse i den s.k. katalogen, om regelbrottet skett uppsåt-&lt;br&gt;ligen eller genom oaktsamhet. Förbud kommer att kunna meddelas i&lt;br&gt;anledning av marknadsföringsåtgärder som strider mot generalklausulen&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring, utan krav på att något subjektivt rekvisit&lt;br&gt;kan styrkas. Ytterligare en skillnad ligger i förhållandet att förbud och&lt;br&gt;ålägganden avser att hindra framtida överträdelser, medan marknads-&lt;br&gt;stömingsavgiften ersätter straffet som direktverkande sanktion och avser&lt;br&gt;marknadsföring som har bedrivits. Mot bakgrund av dessa omständig-&lt;br&gt;heter bör både förbud eller åläggande och marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;kunna komma i fråga med anledning av en och samma marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärd. Regeringen återkommer till den problematik som nu har&lt;br&gt;berörts i samband med att frågan om rättskraften hos domar enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen tas upp (avsnitt 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konflikt kan också tänkas uppkomma mellan talan om utdömande av&lt;br&gt;vite och påförande av marknadsstömingsavgift. Det är i det fallet fråga&lt;br&gt;om två direktverkande sanktioner som har sin grand i samma marknads-&lt;br&gt;föringsrättsliga ändamålsöverväganden. I sådant fell bör, liksom i dag&lt;br&gt;gäller vid konkurrens mellan vite och straff, vitet ha företräde. En&lt;br&gt;bestämmelse som anger detta bör tas in i lagen. Den av Kabelnämnden&lt;br&gt;berörda situationen har behandlats av Radiolagsutreditingen i dess slut-&lt;br&gt;betänkande Ny lagstiftning om radio och TV (SOU 1994:105) till vilket&lt;br&gt;hänvisas (s. 310 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud och åläggande i konkurrens med brottspåföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förfarande som är förbjudet enligt marknadsföringslagen kan också&lt;br&gt;innefatta brott enligt brottsbalken eller någon specialstraffrättslig be-&lt;br&gt;stämmelse. Att en enskild näringsidkare i sådant fell kan drabbas både&lt;br&gt;av ett framåtblickande vitesföreläggande och av straff är inget märkligt.&lt;br&gt;Däremot kan det vid en första blick framstå som obilligt mot näringsid-&lt;br&gt;karen att både vite och straff döms ut. Detta anses emellertid enligt&lt;br&gt;gällande rätt befogat, med hänvisning till att motiven för vitesföreläg-&lt;br&gt;gandet och straffregeln får förutsättas vara olika (jfr prop. 1970:57 s.&lt;br&gt;96 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan visserligen tänkas undantagssituationer där vitessanktionen&lt;br&gt;och kriminaliseringen har sin grund i samma eller likartade ändamåls-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överväganden. Att utdöma dubbla påföljder kan då framstå som orimligt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;hårt mot näringsidkaren. Sådana konkurrensfall får dock antas vara&lt;br&gt;mycket sällsynta. Det är svårt att finna en lagteknisk lösning för särbe-&lt;br&gt;handling av just dessa situationer. I stället bör det lämpligen överlämnas&lt;br&gt;till de rättstillämpande organen att vid strafimätningen eller genom&lt;br&gt;eventuell jämkning av vitet enligt 9 § lagen om viten beakta intresset av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den sammanlagda påföljden inte blir oskäligt hård.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhållandet mellan marknadsstömingsavgift och brottspåföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Både marknadsstömingsavgift och brottspåföljd är direktverkande sank-&lt;br&gt;tioner. Som nämnts under föregående rubrik kan det väcka betänklig-&lt;br&gt;heter att en näringsidkare drabbas av dubbla påföljder på grund av ett&lt;br&gt;och samma förfärande. Det finns emellertid enligt vår mening inte&lt;br&gt;anledning att se saken annorlunda när de dubbla påföljderna består av&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift och straff än när både vite och straff döms ut.&lt;br&gt;Det kan därför i denna fråga hänvisas till det som nyss har sagts om&lt;br&gt;konkurrensförhållandet mellan vite och straff. Intresset av att näringsid-&lt;br&gt;karen inte drabbas av en oskäligt hård sammanlagd påföljd kan alltså&lt;br&gt;beaktas av domstolarna vid strafimätningen eller vid bestämmande av&lt;br&gt;marknadsstömingsavgiftens storlek.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör i detta sammanhang påpekas att det inte kan antas bli särskilt&lt;br&gt;vanligt att dubbla påföljder aktualiserar några konkurrensproblem.&lt;br&gt;Flertalet av de brott som en överträdelse enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;kan innefatta är av sådan art att de aldrig eller ytterst sällan bör tillåtas&lt;br&gt;få något inflytande på storleken av marknadsstömingsavgiften. Så är&lt;br&gt;fallet när förfarandet är straffbart som t.ex. bedrägeri eller svindleri. De&lt;br&gt;syften och ändamål som ligger bakom dessa straffstadganden är andra&lt;br&gt;än dem som motiverar att avgift döms ut. En annan viktig faktor som&lt;br&gt;minskar antalet tänkbara konkurrenssituationer är att straff endast kan&lt;br&gt;ådömas en fysisk person medan marknadsstömingsavgift kan drabba&lt;br&gt;också företag och andra juridiska personer.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.6 Upplysningsskyldighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Nuvarande regler om att näringsidkare,&lt;br&gt;på uppmaning av Konsumentombudsmannen, skall tillhandahålla&lt;br&gt;visst utredningsmaterial, tas in i sak oförändrade i den nya&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;br&gt;Utredningen har dock föreslagit en något utvidgad möjlighet att överkla-&lt;br&gt;ga sådana anmartingar mot vad som gäller i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Ett par remissinstanser har berört denna fråga&lt;br&gt;såvitt avser de föreslagna reglerna om överklagande. Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg avstyrker förslaget om att Konsumentombudsmannens beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om anmaning skall överklagas hos Stockholms tingsrätt och anser att Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;sådana beslut i stället bör överklagas hos förvaltningsdomstol. Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt ställer frågan om ärendelagen är tillämplig när ifrågava-&lt;br&gt;rande beslut av Konsumentombudsmannen överprövas och vidare om&lt;br&gt;tingsrättens beslut i frågan kan överklagas vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Enligt 11 § marknadsföringslagen är&lt;br&gt;en näringsidkare skyldig att på anmaning av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;komma in med yttrande eller upplysningar i ett ärende om tillämpningen&lt;br&gt;av generalklausulerna i 2-4 §§. En näringsidkare är vidare skyldig att&lt;br&gt;på anmaning av ombudsmannen tillhandahålla handlingar, varuprov och&lt;br&gt;liknande som kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där ett för-&lt;br&gt;bud eller ett åläggande kan antas komma i fråga. Om näringsidkaren&lt;br&gt;inte efterkommer anmaningen får Konsumentombudsmannen förelägga&lt;br&gt;näringsidkaren att fullgöra sin skyldighet vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare som har meddelats ett förbud eller ett åläggande&lt;br&gt;enligt 2-4 §§ är också enligt 16 § marknadsföringslagen skyldig att på&lt;br&gt;anmaning av Konsumentombudsmannen tillhandahålla de upplysningar,&lt;br&gt;varuprover och liknande som behövs för tillsynen över att förbudet eller&lt;br&gt;åläggandet följs. Också i detta fall kan Konsumentombudsmannen före-&lt;br&gt;lägga en tredskande näringsidkare att fullgöra sin skyldighet vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att Konsumentombudsmannen skall kunna full-&lt;br&gt;göra sina uppgifter enligt marknadsföringslagen på ett effektivt sätt är&lt;br&gt;att han har tillgång till relevant utredningsmaterial. Regeringen anser&lt;br&gt;därför i likhet med utredningen att de nuvarande reglerna om näringsid-&lt;br&gt;kares skyldighet att tillhandahålla sådant material bör behållas i en ny&lt;br&gt;marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som huvudregel gäller att en näringsidkare själv skall stå för de&lt;br&gt;kostnader som kan uppkomma med anledning av att han tillhandahåller&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen handlingar eller annat utredningsmaterial.&lt;br&gt;När det gäller varuprover och liknande kan Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;dock lämna ersättning, om det finns särskilda skäl för det. Också denna&lt;br&gt;ordning bör, i likhet med vad utredningen har föreslagit, behållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överklagande av sådana beslut gäller i dag enligt 22 §&lt;br&gt;att beslut om anmaning att lämna yttranden eller upplysningar enligt&lt;br&gt;11 § och vitesförelägganden efter en sådan anmaning inte får överkla-&lt;br&gt;gas. Övriga beslut enligt 11 och 16 §§ får överklagas hos kammarrät-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att alla nu aktuella beslut skall kunna&lt;br&gt;överklagas. Enligt regeringens mening finns inte anledning att ändra den&lt;br&gt;ordning som nu gäller i fråga om överklagbarheten. En skyldighet att&lt;br&gt;yttra sig eller lämna upplysningar i utredningen av ett ärende är inte så&lt;br&gt;ingripande för den enskilde som en skyldighet att tillhandahålla hand-&lt;br&gt;lingar, varuprover och liknande. Något behov från rättssäkerhetssyn-&lt;br&gt;punkt att kunna överklaga beslut om sådana uppmaningar föreligger&lt;br&gt;därför inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som nyss har redovisats överklagas nu aktuella beslut hos kammar-&lt;br&gt;rätten. För att åstadkomma en så enhetlig instansordning som möjligt i&lt;br&gt;marknadsföringsmål bör, såsom utredningen också har föreslagit, Kon- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sumentombudsmannens beslut i dessa fell överklagas hos Stockholms&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tingsrätt. Tingsrättens beslut bör i sin tur kunna överklagas hos Mark- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nadsdomstolen som sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som i motsvarande fall gäller enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(64 § första stycket 2) bör lagen (1946:807) om handläggning av dom-&lt;br&gt;stolsärenden tillämpas på sådana överklagningsärenden.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Processen i marknadsföringsmål&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Instansordningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt blir första instans i&lt;br&gt;alla marknadsföringsmål. Det skall dock också vara möjligt att&lt;br&gt;väcka en talan om skadestånd enligt marknadsföringslagen vid&lt;br&gt;någon annan tingsrätt. Domar och beslut i marknadsföringsmål&lt;br&gt;skall kunna överklagas till Marknadsdomstolen som sista&lt;br&gt;instans. Mål om utdömande av vite som har förelagts med stöd&lt;br&gt;av marknadsföringslagen skall även i fortsättningen handläggas&lt;br&gt;i allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stora drag med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen förordar dock en annan lösning i fråga om skade-&lt;br&gt;ståndsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till att det&lt;br&gt;införs ett tvåinstanssystem, i vissa fell med reservationen att detta en-&lt;br&gt;dast skall gälla i fråga om marknadsstömingsavgiften. Några remissins-&lt;br&gt;tanser menar att målen inte bör koncentreras till Stockholms tingsrätt i&lt;br&gt;första instans. Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Han-&lt;br&gt;del, Läkemedelsindustriföreningen och Bilindustriföreningen anför att de&lt;br&gt;inte har något att erinra mot den föreslagna ordningen och anser att det&lt;br&gt;i och för sig är en fördel att samma forumregler som numera gäller för&lt;br&gt;konkurrensmål kommer att gälla enligt marknadsföringslagen. De till-&lt;br&gt;styrker också förslaget att koncentrera underrättsprocessen till Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt, men förordar att det övervägs en modell enligt vilken&lt;br&gt;ett mål som endast avser förbud eller åläggande bör kunna hänskjutas&lt;br&gt;direkt till Marknadsdomstolen i fell där parterna är överens om detta.&lt;br&gt;Även Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, som ifrågasätter&lt;br&gt;tvåinstanssystemet vid förbuds- och åläggandemål, anser att en sådan&lt;br&gt;möjlighet att hänskjuta mål bör övervägas. Kammarrätten i Göteborg&lt;br&gt;menar att parternas intresse av att kunna processa i en domstol så nära&lt;br&gt;sitt hemvist som möjligt talar för att Stockholms tingsrätt inte bör vara&lt;br&gt;exklusivt forum i första instans och att det talar i samma riktning att&lt;br&gt;alla tingsrätter, enligt utredningsförslaget, får ta upp mål som enbart rör&lt;br&gt;skadestånd. Grupptalanutredningen känner sig inte heller övertygade om&lt;br&gt;att Stockholms tingsrätt bör vara ensam behörig att ta upp mål enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Tvärtom menar utredningen att det finns klara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processekonomiska vinster med att låta samtliga tingsrätter kunna pröva Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;denna typ av mål. Grupptalanutredningen ansluter sig till de synpunkter&lt;br&gt;som framförts i betänkandet om att åtskilliga mål är av enkel beskaffen-&lt;br&gt;het och okomplicerade ur bedömningssynpunkt. Att i sådant fell fördyra&lt;br&gt;processen genom att tvinga parter, ombud och vittnen och andra att&lt;br&gt;företa kanske långa resor till Stockholm framstår inte som ändamålsen-&lt;br&gt;ligt. Grupptalanutredningen har bl.a. också påpekat att vissa kumula-&lt;br&gt;tionsmöjligheter motverkas om målen koncentreras till enbart en tings-&lt;br&gt;rätt samt framfört vissa synpunkter på lagtextens utformning när det&lt;br&gt;gäller talerätts- och forumreglema. Även Dagligvaruleverantörers För-&lt;br&gt;bund uttrycker tveksamhet till förslaget att Stockholms tingsrätt skall&lt;br&gt;vara exklusivt forum och menar att alla tingsrätter bör kunna vara första&lt;br&gt;instans. Finansinspektionen har ingen erinran mot att det av rättssäker-&lt;br&gt;hetsskäl för mål om marknadsstömingsavgift införs ett tvåinstanssystem&lt;br&gt;med Stockholms tingsrätt som första instans och Marknadsdomstolen&lt;br&gt;som andra instans, men ifrågasätter behovet av nämnda system vid&lt;br&gt;beslut om förbud eller åläggande vid vite. Konsumentverket, Konsu-&lt;br&gt;mentvägledamas förening och verdandi godtar tvåinstansförslaget i&lt;br&gt;fråga om avgiftsmålen men vill bibehålla nuvarande handläggningsord-&lt;br&gt;ning vid förbud och åläggande. Konsumentverket anför som skäl för&lt;br&gt;detta att det innebär mindre kostnader och en snabbare process. Koope-&lt;br&gt;rativa förbundet tillstyrker tvåinstansförslaget i mål om avgift, men&lt;br&gt;anser i stället att övriga ärenden skall prövas direkt av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen som första instans. Möjligen kan det övervägas att även tillämpa&lt;br&gt;tvåinstanssystem när talan väcks om skadestånd eftersom det i sådana&lt;br&gt;mål bl.a. kan uppstå relativt svåra bevisprövningsfrågor. Svenska För-&lt;br&gt;eningen för Industriellt Rättsskydd säger bl.a. att, om Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen skall handlägga målen, kan denna domstol vara första instans och&lt;br&gt;Svea hovrätt andra instans. Svea hovrätt anser att inget hindrar att även&lt;br&gt;skadeståndsfrågor prövas av Marknadsdomstolen efter ett överklagande&lt;br&gt;från tingsrätten, detta för att undvika risken för motstridiga avgöranden&lt;br&gt;i Marknadsdomstolen respektive Högsta domstolen. Vidare har hovrät-&lt;br&gt;ten synpunkter på utformningen av forumregeln i 43 § som man anser&lt;br&gt;bör preciseras så att den tillgodoser de krav som ställs upp i Lugano-&lt;br&gt;konventionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag gäller att Marknadsdomstolen&lt;br&gt;prövar frågor om åläggande och förbud medan talan om straff, utdöm-&lt;br&gt;ande av vite, utplånande av vilseledande framställningar och om skade-&lt;br&gt;stånd förs vid allmän domstol. Marknadsdomstolens avgöranden går&lt;br&gt;enligt 2 § lagen om Marknadsdomstol inte att överklaga. Utredningens&lt;br&gt;förslag innebär att det i frågor rörande förbud eller åläggande, mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift och, i vissa fell, utplånande av vilseledande fram-&lt;br&gt;ställningar införs ett tvåinstansförferande med Stockholms tingsrätt som&lt;br&gt;underrätt och Marknadsdomstolen som sista instans. I ffåga om skade-&lt;br&gt;ståndstalan och talan om utdömande av vite innebär förslaget att den&lt;br&gt;nuvarande instansordningen behålls. Detsamma gäller när yrkande om&lt;br&gt;utplåning framställs i samband med talan om att vite skall dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilket eller vilka organ som skall utöva den dömande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;funktionen i marknadsrättsliga mål har varit föremål för överväganden&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vid ett flertal tillfällen (se bl.a. prop. 1970:57, 1971:15, 1975/76:81, Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;1976/77:110 och 1981/82:165 samt bet. 1970:3LU45, 1971:NU7,&lt;br&gt;1975/76:NU14 och 1978/79:NU27). I samtliga dessa lagstiftningsären-&lt;br&gt;den konstateras att ordningen med Marknadsdomstolen som ensam&lt;br&gt;instans i förbuds- och åläggandemål är att föredra framför andra alter-&lt;br&gt;nativ. Genom reformeringen av konkurrenslagen kom dock frågan i ett&lt;br&gt;annat läge när det gäller konkurrensmål. Införandet av en särskild kon-&lt;br&gt;kurrensskadeavgift gjorde det nödvändigt att ändra instansordningen (se&lt;br&gt;prop. 1992/93:56 s. 36 f). Följaktligen gäller numera olika forumregler&lt;br&gt;för å ena sidan konkurrensmål och å andra sidan övriga marknadsrättsli-&lt;br&gt;ga mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för att Marknadsdomstolen har getts en exklusiv prövningsrätt&lt;br&gt;i förbuds- och åläggandefrågor enligt såväl marknadsföringslagen som&lt;br&gt;andra marknadsrättsliga lagar, kan i huvudsak sammanfattas med intres-&lt;br&gt;set av att snabbt fä till stånd slutliga avgöranden i frågor som rör till-&lt;br&gt;lämpningen av generalklausuler och att värna om domstolens prejudice-&lt;br&gt;rande och rättsskapande funktion. Det har också förts fram synpunkter&lt;br&gt;om att de allmänna domstolarna saknar erfarenhet av sådana ekonomis-&lt;br&gt;ka faktorer och förhållanden i övrigt som sätter sin särskilda prägel på&lt;br&gt;marknadsrättsliga tvister. Den rättssäkerhetsgaranti som flerinstansför-&lt;br&gt;farandet innebär har ansetts uppfylld genom rättens särskilda samman-&lt;br&gt;sättning, ett flexibelt förfarande och det förhållandet att talan om ut-&lt;br&gt;dömande av vite skall föras vid allmän domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av marknadsstömingsavgift innebär att den marknadsfö-&lt;br&gt;ringsrättsliga processordningen tillförs en till sin karaktär helt ny mål-&lt;br&gt;grupp. Rättssäkerhetsaspekten får i av gift småle n en annan innebörd och&lt;br&gt;betydelse än i de målkategorier som Marknadsdomstolen handlägger i&lt;br&gt;dag. Hänsyn till svarandens rättstrygghet kräver att han kan få frågan&lt;br&gt;om han skall påföras marknadsstömingsavgift prövad i åtminstone två&lt;br&gt;instanser. Om Marknadsdomstolen skall kunna fortsätta att vara prejudi-&lt;br&gt;katinstans, måste följaktligen avgiftsfrågan först prövas i en lägre rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkurrensrättens speciella karaktär har påkallat att konkurrensmål&lt;br&gt;samlas hos en enda domstol, Stockholms tingsrätt. Behovet att på mot-&lt;br&gt;svarande sätt koncentrera underrättsprövningen till en instans är inte&lt;br&gt;lika uttalat i marknadsföringsmål. Den omständigheten att Konsumen-&lt;br&gt;tombudsmannen, som föreslås bli ensam primärt behörig att föra talan&lt;br&gt;om marknadsstömingsavgift (jfr avsnitt 9.3), är stationerad i Stockholm&lt;br&gt;kan visserligen tala for att Stockholms tingsrätt görs till exklusivt fo-&lt;br&gt;rum. Å andra sidan kan det inte anses innebära större besvär för Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen att väcka talan vid andra tingsrätter än för närings-&lt;br&gt;idkare att behöva svara vid tingsrätten i Stockholm.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock ett självständigt värde i att reglerna om behörig dom-&lt;br&gt;stol är så enhetliga som möjligt inom marknadsrätten. Strävan att samla&lt;br&gt;den dömande funktionen hos ett och samma organ, särskilt i konkur-&lt;br&gt;rensrättsliga och marknadsforingsrättsliga mål, har haft stort inflytande&lt;br&gt;på tillkomsten av Marknadsdomstolen (se t.ex. prop. 1970:57 s. 61 f.&lt;br&gt;och 161 f.). Även om olikheterna i bedömningsgrunderna, utrednings-&lt;br&gt;behovet osv. inte skall undervärderas bör man hålla ihop de processuel-&lt;br&gt;la systemen, om inte sakliga eller organisatoriska skäl talar mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat tungt vägande argument för att utse Stockholms tingsrätt till Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;exklusivt forum är sammansättningsreglema. Som framgår i det följande&lt;br&gt;(avsnitt 9.2) föreslår regeringen att underrätten normalt skall bestå av&lt;br&gt;både lagfarna domare och ekonomiska experter när den avgör mark-&lt;br&gt;nadsföringsmål i sak. Man får anta att den personkrets från vilken&lt;br&gt;sådana experter kan hämtas är relativt begränsad. Inte minst praktiska&lt;br&gt;skäl gör därför att man inte bör sprida domstolsprövningen på alla&lt;br&gt;tingsrätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis menar regeringen att både principiella och prak-&lt;br&gt;tiska hänsyn talar starkt för att Stockholms tingsrätt bör vara ensam&lt;br&gt;behörig att som första instans pröva mål om marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förbuds- och åläggandemål innebär den nya marknads-&lt;br&gt;föringslagen inte några förändringar som direkt föranleder att instans-&lt;br&gt;ordningen behöver modifieras. Systemet med Marknadsdomstolen som&lt;br&gt;ensamt prövningsorgan har fungerat tillfredsställande både organisato-&lt;br&gt;riskt och från rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att bibehålla Marknadsdomstolen som exklusiv domstol i dessa fall&lt;br&gt;kan dock medföra väsentliga nackdelar i den nya situation som uppstår&lt;br&gt;genom tillkomsten av avgiftsmålen. Olika instansordningar omöjliggör&lt;br&gt;kumulation av förbuds- och avgiftsmål i första instans. Det får antas bli&lt;br&gt;vanligt att Konsumentombudsmannen när han för talan om marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift samtidigt framställer yrkande om förbud eller åläggande,&lt;br&gt;antingen kumulativt eller i andra hand. En ordning som innebär att&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen måste processa två gånger om sanktionering&lt;br&gt;av samma förfarande är olycklig ur processekonomisk synvinkel. Man&lt;br&gt;måste i det sammanhanget dessutom beakta risken för att någon annan&lt;br&gt;taleberättigad väcker talan om förbud vid Marknadsdomstolen medan&lt;br&gt;avgiftsmålet fortfarande pågår i tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i olika sammanhang hävdats att ett tvåinstansförfarande leder&lt;br&gt;till utdragna och dyrare processer och att ett sådant förfarande kan&lt;br&gt;undergräva Marknadsdomstolens roll som prejudikatinstans. Regeringen&lt;br&gt;kan inte instämma i dessa farhågor. Genom möjligheten till interimistis-&lt;br&gt;ka beslut kan man snabbt få till stånd ett förbud eller ett åläggande.&lt;br&gt;Regeringens förslag i det föregående innebär att den möjligheten vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan hävdas att kostnaderna för en process självklart blir större&lt;br&gt;om målet prövas i två instanser än om prövningen endast sker i en&lt;br&gt;instans. Här skall emellertid beaktas att inte alla mål kommer att över-&lt;br&gt;klagas. Just kostnadshänsyn bidrar till att främst sådana mål där utgång-&lt;br&gt;en är tvivelaktig överklagas. Därigenom stärks också Marknadsdom-&lt;br&gt;stolens prejudicerande och rättsskapande funktion. Domstolen kan ägna&lt;br&gt;mer tid och resurser åt de egentliga prejudikatmålen. I det syftet kan det&lt;br&gt;på sikt också aktualiseras att införa prövningstillstånd i förbuds- och&lt;br&gt;åläggandemål. Att tvåinstansförfarandet kan drabba en förlorande part&lt;br&gt;ekonomiskt hårdare än om Marknadsdomstolen varit enda instans väger&lt;br&gt;i detta sammanhang lättare än de faktorer som motiverar att instansord-&lt;br&gt;ningen reformeras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av dessa skäl och med beaktande av de synpunkter som angetts i&lt;br&gt;fråga om avgiftsmålen menar regeringen att Stockholms tingsrätt bör &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vara exklusivt behörig att som första instans pröva mål om förbud och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åläggande och att tingsrättens avgörande skall kunna överklagas till Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om vilken domstol som skall vara behörig att&lt;br&gt;pröva mål om utdömande av vite ser situationen något annorlunda ut än&lt;br&gt;för övriga marknadsrättsliga mål. Frågan var uppe till diskussion vid&lt;br&gt;införandet av lagen (1985:206) om viten. Det konstaterades då att bl.a.&lt;br&gt;de förhållanden att vitets storlek bestäms efter straffmätningsliknande&lt;br&gt;principer och att talan ibland kan föras av enskild part, starkt talar för&lt;br&gt;att behålla systemet i vad det innebär att målen handläggs vid allmän&lt;br&gt;domstol. Som ytterligare motiv för en sådan ordning uttalade departe-&lt;br&gt;mentschefen att det från dansk och norsk sida vid förhandlingar om ett&lt;br&gt;intemordiskt samarbete med verkställigheten av utdömda viten enligt&lt;br&gt;marknadsrättsliga författningar lagts särskild vikt vid att ett vite som&lt;br&gt;Marknadsdomstolen förelagt for svensk del döms ut av allmän domstol&lt;br&gt;(se prop. 1984/85:96 s. 40 f.). Regeringen finner inte anledning att göra&lt;br&gt;någon annan bedömning i detta ärende. Det bör dock ges en möjlighet&lt;br&gt;att, i stället för att vända sig till den domstol som är behörig enligt&lt;br&gt;allmänna forumregler, begära utdömande av vite enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär att allmän domstol i vissa fåll har att pröva frågor&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen, vilket skulle kunna sägas motverka ambi-&lt;br&gt;tionen att koncentrera prövningen av marknadsföringsrättsliga prejudi-&lt;br&gt;katfrågor till en instansordning. I ett mål om utdömande av vite har&lt;br&gt;dock inte domstolen till uppgift att pröva vitesföreläggandets lämplighet,&lt;br&gt;utan dess laglighet. Det bör mot den bakgrunden kunna accepteras att&lt;br&gt;allmän domstol i dessa fall har att pröva frågor med anknytning till&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgått i det föregående (avsnitt 8.3) kommer i en ny mark-&lt;br&gt;nadsföringslag rätten till skadestånd att gälla både för näringsidkare och&lt;br&gt;konsumenter och vara kopplad till överträdelser av förbud och åläggan-&lt;br&gt;den som har meddelats med stöd av lagen och till de specifika förbuds-&lt;br&gt;reglema. En sådan reglering skapar en stor risk för motstridiga avgö-&lt;br&gt;randen i viktiga principfrågor, om man behåller den nuvarande instans-&lt;br&gt;ordningen intakt. Den situationen skulle kunna inträffa att Högsta dom-&lt;br&gt;stolen i en skadeståndsprocess och Marknadsdomstolen i ett sanktions-&lt;br&gt;mål kommer till motsatta uppfattningar i fråga om ett bestämt förfäran-&lt;br&gt;de strider mot en viss bestämmelse i marknadsföringslagen. Detta talar&lt;br&gt;starkt för att skadeståndsmålen flyttas över till den marknadsrättsliga&lt;br&gt;instansordningen. För en sådan lösning talar också det förhållandet att&lt;br&gt;det därigenom blir möjligt att i skadeståndsfrågor utnyttja den sakkuns-&lt;br&gt;kap som sammansättningsreglema i marknadsföringsmål erbjuder och&lt;br&gt;att kumulera en skadeståndstalan med talan om förbud, åläggande eller&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna lösning talar det förhållandet att de som som vill föra&lt;br&gt;talan om skadestånd tvingas föra processen vid Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;som första instans oavsett var i landet de hör hemma. Detta är särskilt&lt;br&gt;olyckligt i mål där enskilda konsumenter för talan om skadestånd, och i&lt;br&gt;synnerhet om tvisten rör värden som understiger ett halvt basbelopp &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(halva basbeloppet är för år 1994 17 600 kr). I sådana mål har nämligen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den vinnande parten enligt bestämmelserna i rättegångsbalken inte rätt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;att få arvode till ombud ersatt som rättegångskostnad. En regel som&lt;br&gt;innebär att Stockholms tingsrätt är exklusivt behörig att pröva mål om&lt;br&gt;skadestånd enligt marknadsföringslagen kan också komma i konflikt&lt;br&gt;med Luganokonventionens behörighetsregler (jfr prop. 1991/92:128).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fördelarna med att skadeståndsmålen prövas i samma ordning som&lt;br&gt;övriga marknadsrättsliga mål är dock så stora att det inte bör komma i&lt;br&gt;fråga att helt förlägga handläggningen av skadeståndsmålen till den&lt;br&gt;normala instansordningen. Särskilt viktigt är det att inte prejudikatbild-&lt;br&gt;ningen splittras, utan att den äger rum i Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man kan mot bakgrund av det nu förda resonemanget överväga att&lt;br&gt;införa en möjlighet för käranden att väcka en talan om skadestånd enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen vid annan tingsrätt än Stockholms tingsrätt men&lt;br&gt;ändå behålla ordningen att domar och beslut i målen överklagas till&lt;br&gt;Marknadsdomstolen. Detta skulle visserligen innebära att marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmålen inte samlas till en enhetlig organisation på det sätt som är&lt;br&gt;önskvärt och att tingsrätter utan den särskilda erfarenheten av mark-&lt;br&gt;nadsföringsrätten och utan tillgång till ekonomiska experter dömer i&lt;br&gt;denna typ av mål. En följd av att skadeståndstalan väcks vid annan&lt;br&gt;tingsrätt blir också att en kumulation med andra marknadsföringsmål&lt;br&gt;inte kan ske. Med hänsyn särskilt till att det endast är fråga om en rätt&lt;br&gt;att välja en annan tingsrätt - som är behörig enligt 10 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken - i stället för Stockholms tingsrätt bör dock detta kunna accep-&lt;br&gt;teras. Det blir säkerligen också så att det i praktiken inte kommer att&lt;br&gt;röra sig om annat än ett fåtal fall där en skadeståndstalan förs vid någon&lt;br&gt;annan tingsrätt. Fördelarna med att föra skadeståndstalan vid Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt torde i de flesta fall överväga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att förumreglema utformas i enlighet med det&lt;br&gt;sagda och att målen skall överklagas till Marknadsdomstolen också i de&lt;br&gt;fall annan än Stockholms tingsrätt prövat målen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de marknadsföringsmål där Stockholms tingsrätt är exklusivt be-&lt;br&gt;hörig gäller enligt 10 kap. 17 § första stycket 2 rättegångsbalken att&lt;br&gt;annan tingsrätt inte är behörig att ta upp tvisten. Av 14 kap. 7 § första&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken följer att förening av mål endast är möjligt om&lt;br&gt;målen väckts vid samma domstol och om samma rättegångsform är&lt;br&gt;tillämplig för målen. Bestämmelsen i 10 kap. 17 § rättegångsbalken&lt;br&gt;torde inte vara tillämplig i fråga om skadeståndsmålen mot bakgrund av&lt;br&gt;möjligheten att väcka talan vid vaije tingsrätt som är behörig enligt 10&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken. Det bör dock inte vara möjligt att kumulera ett&lt;br&gt;mål om skadestånd enligt marknadsföringslagen med andra än mål&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen. Andra mål överklagas ju till hovrätt, vilket&lt;br&gt;innebär att gemensam handläggning är olämplig. En skadeståndstalan&lt;br&gt;bör alltså endast få förenas med andra mål enligt marknadsföringslagen,&lt;br&gt;vilket som nyss nämnts endast kan ske vid Stockholms tingsrätt. En&lt;br&gt;särskild regel om detta bör tas in i marknadsföringslagen. Bestämmelsen&lt;br&gt;bör inte omfatta handläggningen vid Marknadsdomstolen. Där förekom-&lt;br&gt;mer ju endast marknadsrättsliga mål och konkurrensmål. Några särskil-&lt;br&gt;da regler om kumulation kan inte anses behövas för de fallen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör inte heller vara möjligt för en skadelidande att i en mark- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nadsföringsprocess både få prövat sin rätt till skadestånd enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen och rätten till skadestånd på någon annan, icke-mark-&lt;br&gt;nadsrättslig, grund. Det kan tänkas att en näringsidkares marknadsfö-&lt;br&gt;ring innefattar förfaranden som ligger på gränsen mellan det rent utom-&lt;br&gt;obligatoriska skadeståndsansvaret och t.ex. ersättningsskyldighet på&lt;br&gt;grund av culpa in contrahendo. I ett sådant fell skulle det kunna vara en&lt;br&gt;fördel om alla grunder kunde prövas i en rättegång. En regel som till-&lt;br&gt;låter Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen att göra en sådan&lt;br&gt;prövning skulle emellertid leda till oklarheter i flera avseenden, bl.a.&lt;br&gt;när det gäller omfattningen av rättskraften i förhållande till grunder som&lt;br&gt;inte har åberopats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genomförandet av en ny instansordning enligt de riktlinjer som nyss&lt;br&gt;har angetts innebär att konkurrens- och marknadsfÖringsmålen förs&lt;br&gt;närmare varandra, men också att det i stort sett enhetliga regelsystem&lt;br&gt;som generellt gällt for marknadsrättsliga mål splittras upp. Detta är&lt;br&gt;naturligtvis inte tillfredsställande. Det kan därför finnas skäl att vid&lt;br&gt;tillfälle göra en översyn av instansordningen på det övriga marknads-&lt;br&gt;rättsliga fältet. I det arbetet bör den ordning som nu införs i marknads-&lt;br&gt;föringsmål tjäna som vägledning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Rättens sammansättning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Stockholms tingsrätt skall i marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmål bestå av såväl lagfema ledamöter som ekonomiska&lt;br&gt;experter, enligt samma ordning som gäller i konkurrensmål.&lt;br&gt;Rör målet endast frågan om skadestånd får tingsrätten dock ha&lt;br&gt;den sammansättning som följer av rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att mål vid tingsrätt skall&lt;br&gt;handläggas av rätten i den sammansättning som gäller enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken. Om det behövs med hänsyn till målets eller frågans beskaffen-&lt;br&gt;het får tingsrätten dock ha den sammansättning som är föreskriven i 64&lt;br&gt;a och b §§ konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat&lt;br&gt;sig särskilt i denna fråga. Sveriges Köpmannaförbund menar att det är&lt;br&gt;en fördel om samma ledamöter kan medverka i marknadsrättsliga och&lt;br&gt;konkurrensrättsliga mål eftersom man då kan ta till vara deras samlade&lt;br&gt;sakkunskap och fä kontinuitet i bedömingama. Dagligvaruleverantörers&lt;br&gt;Förbund, som anser det viktigt att expertledamöter kan medverka i&lt;br&gt;marknadsföringsmål, menar att förslaget att göra Marknadsdomstolen&lt;br&gt;till andra instans tillgodoser det behovet. Konsumentvägledamas för-&lt;br&gt;ening menar att marknadsforingsärenden i de flesta fell kräver speciell&lt;br&gt;sakkunskap varför det saknas skäl att frångå den ordning som råder&lt;br&gt;idag. Husmodersförbundet Hem och Samhälle har understrukit vikten av&lt;br&gt;att rätten ser till att kompetens finns vid målets handläggning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Förekomsten av expertmedverkan Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;har alltsedan det dåvarande Marknadsrådets tillkomst år 1970 betraktats&lt;br&gt;som ett viktigt inslag i den marknadsrättsliga domstolsprövningen. Fram&lt;br&gt;till den 1 juli 1993 bestod Marknadsdomstolen av en ordförande, en&lt;br&gt;vice ordförande samt tio andra ledamöter, av vilka fyra var särskilda&lt;br&gt;ledamöter. En av de särskilda ledamöterna skulle delta i ärenden om&lt;br&gt;marknadsföring, om avtalsvillkor i konsumentförhållanden och om&lt;br&gt;produktsäkerhet. Ledamoten skulle ha särskild insikt i konsumentfrågor.&lt;br&gt;I samband med den nya konkurrenslagstiftningen ändrades reglerna&lt;br&gt;bl.a. på så sätt att domstolen numera består av en ordförande, en vice&lt;br&gt;ordförande och fem särskilda ledamöter. En av de särskilda ledamöterna&lt;br&gt;skall vara jurist och ha erfarenhet som domare. De andra särskilda&lt;br&gt;ledamöterna skall vara ekonomiska experter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av ekonomisk expertis brukar sägas vara föranlett speciellt&lt;br&gt;av att konkurrensärenden många gånger innehåller frågor som kräver&lt;br&gt;kvalificerade samhällsekonomiska och företagsekonomiska analyser.&lt;br&gt;Däremot har behovet av sådan expertis i marknadsföringsmål bedömts&lt;br&gt;vara mindre, vilket motiverade att man tidigare skilde mellan dem som&lt;br&gt;skulle fungera som särskilda ledamöter i konkurrensärenden och i mark-&lt;br&gt;nadsföringsmål (jfr prop. 1970:57 s. 62 och s. 164). Vid den senaste&lt;br&gt;reformeringen av sammansättningsreglema för Marknadsdomstolen&lt;br&gt;gjordes emellertid ingen distinktion mellan olika målkategorier när det&lt;br&gt;gällde att bedöma behovet av ekonomiska experter. I lagstiftningsären-&lt;br&gt;det konstaterades att de personer som enligt då gällande ordning var&lt;br&gt;utsedda till särskilda ledamöter med särskild insikt i näringslivets för-&lt;br&gt;hållanden respektive i konsumentfrågor var professorer i nationaleko-&lt;br&gt;nomi eller företagsekonomi och alltså kvalificerade ekonomiska experter&lt;br&gt;(prop. 1992/93:56 s. 57 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening finns det inget som motiverar en annorlun-&lt;br&gt;da bedömning av behovet av särskild expertis bland Marknadsdom-&lt;br&gt;stolens ledamöter när domstolen handlägger marknadsföringsmål. Be-&lt;br&gt;greppet ekonomisk expert får därvid anses tillräckligt vidsträckt för att&lt;br&gt;man inom denna personkrets skall finna någon person med särskild&lt;br&gt;insikt i konsumentfrågor. Det saknas följaktligen anledning att ur denna&lt;br&gt;synvinkel ytterligare överväga frågan om ändring av sammansättnings-&lt;br&gt;reglema för Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den instansordning som framöver kommer att gälla i mark-&lt;br&gt;nadsföringsmål blir Marknadsdomstolen en renodlad överrätt. Detta är&lt;br&gt;bl.a. tänkt att stärka domstolens ställning som prejudikatskapande och&lt;br&gt;rättsutvecklande organ. Tyngdpunkten i rättskipningen skall i fortsätt-&lt;br&gt;ningen ligga på Stockholms tingsrätt. Många mål som stannar där kom-&lt;br&gt;mer sannolikt att vara av tämligen enkel beskaffenhet och röra okompli-&lt;br&gt;cerade sak- och rättsförhållanden. Behovet av ekonomisk expertis bland&lt;br&gt;rättens ledamöter framstår då som ganska ringa. I andra mål kommer&lt;br&gt;dock inslaget av sådan expertmedverkan att ses som en väsentlig förut-&lt;br&gt;sättning för att tvistefrågorna skall bli så allsidigt och djupgående be-&lt;br&gt;lysta som sakens beskaffenhet kräver.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrättens sammansättningsregler bör utformas så, att de ger ut- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rymme för den flexibilitet som marknadsföringsmålens olika karaktär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och svårighetsgrad påkallar. Här kan konkurrenslagens bestämmelser Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tjäna som vägledning. Dessa bygger på den självklara - och viktiga -&lt;br&gt;grundsatsen, att den sakliga kompetensen bör vara lika i underrätter och&lt;br&gt;överrätter. En annan ordning strider mot principen att tyngdpunkten i&lt;br&gt;rättskipningen skall ligga i första instans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konkurrenslagen skall tingsrätten vid huvudförhandling bestå&lt;br&gt;av två lagfarna domare och två ekonomiska experter. Lagen ger emel-&lt;br&gt;lertid också, sammanställd med rättegångsbalkens föreskrifter om tings-&lt;br&gt;rätts sammansättning, utrymme för den flexibilitet som, i enlighet med&lt;br&gt;vad som nyss har sagts, bör eftersträvas. Så gäller t.ex. att tingsrätten&lt;br&gt;vid huvudförhandling i förenklad form eller i mål av enkel beskaffenhet&lt;br&gt;är domför med en Lagfaren domare. Detsamma gäller vid avgörande av&lt;br&gt;mål utan huvudförhandling och vid annan handläggning som inte sker&lt;br&gt;vid huvudförhandling. I fell som dessa får dock en ekonomisk expert&lt;br&gt;delta i rätten. Tingsrätten far också vid avgörande av mål utan huvud-&lt;br&gt;förhandling och vid prövning av rättegångsfrågor, t.ex. interimistiska&lt;br&gt;beslut, ha stor sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagens bestämmelser om Stockholms tingsrätts sam-&lt;br&gt;mansättning i marknadsföringsmål bör ges samma innehåll som enligt&lt;br&gt;konkurrenslagen. Det är dock viktigt att påpeka att det bland de ekono-&lt;br&gt;miska experter som utses finns sådana som har insikt och kunskap i&lt;br&gt;konsumentfrågor. När det gäller Marknadsdomstolens sammansättning&lt;br&gt;har nyss konstaterats att anledning att överväga en förändring saknas&lt;br&gt;när det gäller de ekonomiska experterna. Rör målet enbart frågan om&lt;br&gt;skadestånd bör tingsrätten alltid ha möjlighet att avgöra målet i den&lt;br&gt;sammansättning som gäller enligt rättegångsbalken. När talan förs om&lt;br&gt;enbart skadestånd och det yrkade beloppet inte överstiger hälften av&lt;br&gt;basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring (halva basbeloppet är för&lt;br&gt;år 1994 17 600 kr) bör domstolen alltså kunna handlägga målet som ett&lt;br&gt;s.k. småmål enligt 1 kap. 3 d § rättegångsbalken. I de fell ett mål om&lt;br&gt;skadestånd enligt marknadsföringslagen handläggs vid annan tingsrätt än&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt enligt den speciella undantagsregeln (jfr avsnitt&lt;br&gt;9.2) gäller sjävklart de allmänna reglerna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är om det behövs en särskild regel för Marknadsdomstolens&lt;br&gt;sammansättning när det gäller mål som enbart rör skadestånd. När ett&lt;br&gt;tvistemål överklagas till hovrätten skall hovrätten avgöra målet i en&lt;br&gt;sammmansättning med tre eller, om tingsrätten vid sitt avgörande be-&lt;br&gt;stod av tre juristdomare, fyra juristdomare. För Marknadsdomstolen&lt;br&gt;gäller enligt 9 § i lagen om Marknadsdomstol att rätten skall vara sam-&lt;br&gt;mansatt av ordföranden och tre andra ledamöter. Tre av Marknads-&lt;br&gt;domstolens ordinarie ledamöter är jurister. Det är således möjligt att&lt;br&gt;åstadkomma en sammansättning i ett skadeståndsmål med tre jurister&lt;br&gt;och en ekonomisk expert. Bestämmelsen om sammansättningen i Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen bör mot den bakgrunden kunna tillämpas också när ett&lt;br&gt;renodlat skadeståndsmål prövas i den högre instansen. Det finns inte&lt;br&gt;heller andra skäl att ändra reglerna för Marknadsdomstolens samman-&lt;br&gt;sättning med anledning av att domstolen nu får ställning som överrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Talerätten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Talan i mål om förbud eller åläggande får&lt;br&gt;foras av Konsumentombudsmannen, sammanslutning av kon-&lt;br&gt;sumenter, löntagare eller näringsidkare eller av en enskild&lt;br&gt;näringsidkare, som berörs av överträdelsen. Det innebär att&lt;br&gt;Konsumentombudsmannens primära talerätt i sådana mål tas&lt;br&gt;bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påförande av marknadsstömingsavgift skall kunna ske på&lt;br&gt;talan av Konsumentsombudsmannen. Om denne i ett visst fell&lt;br&gt;beslutar att inte fora en sådan talan, skall näringsidkare som be-&lt;br&gt;rörs av överträdelsen och sammanslutningar av näringsidkare ha&lt;br&gt;rätt att väcka en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om utdömande av vite får foras av Konsumentsombuds-&lt;br&gt;mannen. Om vitet har förelagts på talan av någon annan, skall&lt;br&gt;även denne kunna föra talan om utdömande av vitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentsombudsmannen skall underrättas, om en talan&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen väcks av någon annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer i stora drag med regeringens&lt;br&gt;förslag. Utredningen föreslår dock inte subsidiär talerätt för enskilda&lt;br&gt;näringsidkare och sammanslutningar av näringsidkare i mål om mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Utredningens förslag mottas i huvudsak positivt&lt;br&gt;av remissinstanserna. Några har dock förslag till mer långtgående refor-&lt;br&gt;mer. Således anser Grupptalanutredningen och Universitetet i Lund att&lt;br&gt;enskilda konsumenter bör ges talerätt. Grupptalanutredningen anser att&lt;br&gt;det saknas bärande skäl att neka enskilda konsumenter en motsvarande&lt;br&gt;talerätt som förslaget ger näringsidkare och organisationer. Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt föreslår att även generalklausulen i förslagets 4 § skall om-&lt;br&gt;fettas av marknadsstömingsavgiften och att möjligen katalogreglema&lt;br&gt;och forbudssanktionen kan slopas helt. I så fell menar tingsrätten att&lt;br&gt;talan om avgift bör kunna foras även av näringsidkare (och samman-&lt;br&gt;slutningar) som berörs av marknadsföringsåtgärden. Även om förbud&lt;br&gt;behålls som sanktion vid sidan av avgiften, har tingsrätten svårt att se&lt;br&gt;varför Konsumentombudsmannen nödvändigtvis skall ha exklusiv tale-&lt;br&gt;rätt i fråga om avgiften. Eftersom Konsumentombudsmannen enligt&lt;br&gt;förslaget skall underrättas när mål om bl.a. avgift väcks av andra än&lt;br&gt;honom själv, får han praktiska möjligheter att ingripa om han finner det&lt;br&gt;lämpligt. Även Konsumentverket anser att det bör övervägas om inte&lt;br&gt;näringsidkare bör få föra talan om marknadsstömingsavgift mot bak-&lt;br&gt;grund av att en sådan talan i exempelvis ett mål om misskreditering&lt;br&gt;eller marknadsföringskorruption inte är förenlig med Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannens roll att i första hand ta till vara konsumentintresset. Kon-&lt;br&gt;sumentverket efterlyser också ett klarläggande att berörd näringsidkare&lt;br&gt;bör bistå Konsumentombudsmannen med behövlig utredning när denne&lt;br&gt;för talan i ett mål som primärt har intresse för en näringsidkare. Verket&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har dock inte någon invändning mot att den primära talerätten för Kon- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;sumentombudsmannen i fråga om förbud eller åläggande avskaffas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sveriges MarknadsfÖrbund anför att marknadsstömingsavgiften kommer&lt;br&gt;att bli en &amp;quot;tandlös&amp;quot; sanktion, om inte den förfördelade parten eller dess&lt;br&gt;branschorganisation ges talerätt. Finansinspektionen förordar en ordning&lt;br&gt;som innebär att Konsumentombudsmannen får föra talan i marknadsfö-&lt;br&gt;ringsfrågor inom Finansinspektionens område endast efter samråd med&lt;br&gt;denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Frågan om vem som är behörig att&lt;br&gt;föra talan i mål enligt marknadsföringslagen regleras i 10 och 17 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Talerätten är olika utformad beroende på vilken&lt;br&gt;fråga rättegången rör. Ansökan om förbud eller åläggande får göras av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen. Beslutar denne för visst fell att inte ansöka,&lt;br&gt;får ansökan göras av en sammanslutning av konsumenter, löntagare&lt;br&gt;eller näringsidkare eller, beträffande förbud enligt generalklausulen om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring, av en enskild näringsidkare som berörs av&lt;br&gt;handlingen (s.k. subsidiär talerätt). Talan om utdömande av vite får&lt;br&gt;väckas av Konsumentombudsmannen. I fråga om vite som Marknads-&lt;br&gt;domstolen har förelagt på talan av någon annan får talan om utdömande&lt;br&gt;foras även av denne. Allmänt åtal för brott väcks av allmän åklagare&lt;br&gt;efter medgivande av Konsumentsombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talerättsreglema inom marknad srätten är, bortsett från konkurrensla-&lt;br&gt;gen, enhetligt utformade. Det har i flera lagstiftningsärenden diskuterats&lt;br&gt;förändringar av bestämmelserna (se bl.a. prop. 1953.TO3, 1970:57,&lt;br&gt;1976/77:110 och 1984/85:213, bet. 1970:3LU45, 1975/76:NU14,&lt;br&gt;1985/86:LU10 och 1988/89:LU13 samt SOU 1966:271 och 1983:40).&lt;br&gt;Frågan har i de flesta fell gällt enskilda konsumenters brist på talerätt&lt;br&gt;och enskilda näringsidkares subsidiära talerätt. Trots att remissinstanser-&lt;br&gt;na i flera fell varit positiva till en utvidgning av talerätten har propåer&lt;br&gt;därom regelmässigt tillbakavisats i propositioner och utskottsbetänkan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det marknadsrättsliga regelsystemet är nu föremål för genomgripande&lt;br&gt;förändringar både i materiellt och i processuellt hänseende. Även om&lt;br&gt;reformarbetet i detta skede är inriktat på marknadsföringslagen kan&lt;br&gt;resultatet av arbetet få genomslag också i fråga om handläggningen av&lt;br&gt;andra marknadsrättsliga måltyper. Med hänsyn till detta finns det an-&lt;br&gt;ledning att ta upp en mer allmän diskussion om talerättens utformning.&lt;br&gt;Den diskussion som fors avser talerätten i mål om förbud eller åläggan-&lt;br&gt;de, marknadsstömingsavgift och utdömande av vite. Att den som påstår&lt;br&gt;sig vara berättigad till skadestånd alltid kan föra talan om detta följer av&lt;br&gt;allmänna principer och berörs därför inte i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om förbud och åläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen har föreslagit att Konsumentombudsman-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nens primära talerätt i fråga om förbud och ålägganden skall slopas. Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Förslaget har mottagits positivt av i princip samtliga remissinstanser,&lt;br&gt;inbegripet Konsumentombudsmannen. Regeringen delar utredningens&lt;br&gt;mening att det nu är tid att ompröva tidigare uppfattningar om det läm-&lt;br&gt;pliga i att behålla en uppdelning av talerätten i en primär och en sub-&lt;br&gt;sidiär form när det gäller förbud och ålägganden. Flera skäl talar för att&lt;br&gt;den subsidiära talerätten har haft en hämmande inverkan på enskilda&lt;br&gt;näringsidkares och organisationers kraft, vilja och förmåga att utnyttja&lt;br&gt;sin behörighet att gå till domstol. Konsumentombudsmannens beslut att&lt;br&gt;inte agera i ärendet har försatt näringsidkaren eller organisationen i ett&lt;br&gt;psykologiskt otacksamt läge, medan motparten kunnat i viss mån känna&lt;br&gt;sig styrkt av avskrivningsbeslutet. I anledning av det lagstiftningsärende&lt;br&gt;som behandlas i prop. 1984/85:213 gjordes visserligen ändringar i&lt;br&gt;Konsumentombudsmannens instruktion som underlättade situationen för&lt;br&gt;enskilda näringsidkare. Tiden får emellertid nu anses mogen att gå ett&lt;br&gt;steg vidare och helt avskaffa kravet på att näringsidkare och organisa-&lt;br&gt;tioner först måste vända sig till Konsumentombudsmannen innan de kan&lt;br&gt;väcka talan på egen hand.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I dag gäller att enskilda näringsidkare har en subsidiär talerätt i fråga&lt;br&gt;om förbud mot otillbörlig marknadsföring. Talerätten för enskilda nä-&lt;br&gt;ringsidkare bör utvidgas till att avse också informationsålägganden. En&lt;br&gt;sådan ändring torde inte få någon stor praktisk betydelse, utan motive-&lt;br&gt;ras främst av principiella skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen har också övervägt att införa en möjlig-&lt;br&gt;het för enskilda konsumenter att föra talan om förbud eller åläggande&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen. Vidare har utredningen övervägt frågan&lt;br&gt;om att införa en möjlighet för t.ex. konsumentorganisationer att driva&lt;br&gt;en process även till förmån för personer som inte är medlemmar i orga-&lt;br&gt;nisationen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan i dag finns en möjlighet för organisationer att driva en process&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen. En enskild konsument saknar dock rätt att&lt;br&gt;föra talan vid Marknadsdomstolen. Detta har motiverats bl.a. med att&lt;br&gt;det i annat fell finns risk för att ett rättsligt förfärande inleds i trakasse-&lt;br&gt;ringssyfte eller av kverulanter (se prop. 1953:103 s. 263 f) En annan&lt;br&gt;förklaring är att de marknadsrättsliga lagarnas syfte är att skydda konsu-&lt;br&gt;menterna som grupp, inte direkt som individer. Reglernas kollektiva&lt;br&gt;skyddsobjekt och utpräglade syfte att påverka beteendet på marknaden i&lt;br&gt;stort har gjort att det satts i fråga om en enskild konsument har ett&lt;br&gt;befogat intresse av att vid sidan av myndigheter och organisationer själv&lt;br&gt;kunna agera rättsligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ge enskilda konsumenter talerätt i den typ av mål det här är fråga&lt;br&gt;om innebär en stor förändring i förhållande till vad som gäller i dag och&lt;br&gt;skulle få konsekvenser bl.a. för frågor om rättskraftens omfettning och&lt;br&gt;möjligheterna till intervention. En utvidgning av talerätten bör därför&lt;br&gt;föregås av ytterligare överväganden där också remissinstanserna får ta&lt;br&gt;ställning till ett i sin helhet utarbetat förslag. Till detta kommer att de&lt;br&gt;frågor som aktualiseras här övervägs av Grupptalanutredningen (Ju&lt;br&gt;1991:04) som har till uppgift att se om man kan förbättra möjligheterna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att i domstol driva anspråk som är gemensamma eller likartade for en Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;stor grupp människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att en näringsidkare eller organisation väcker talan om förbud eller&lt;br&gt;ålägganden är inte samma garanti för att allmänintresset tas till vara på&lt;br&gt;bästa möjliga sätt, som när Konsumentombudsmannen för talan. För att&lt;br&gt;motverka att illa underbyggda eller utförda rättegångar skadar konsu-&lt;br&gt;ment- och näringsidkarintressen bör en modifiering av talerättsreglema&lt;br&gt;förenas med en föreskrift om att Konsumentombudsmannen särskilt&lt;br&gt;skall underrättas om rättegången i de fall där denne inte är part (jfr&lt;br&gt;avsnitt 9.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannen bör vidare ges möjlighet att inträda som&lt;br&gt;part vid sidan av den som har väckt talan (se avsnitt 9.5.3). Det skall&lt;br&gt;inte bortses från att processen i ett sådant läge kan vara upplagd på ett&lt;br&gt;sätt som ter sig mindre lämpligt ur Konsumentombudsmannens syn-&lt;br&gt;vinkel. Det får dock förutsättas att domstolen i så fell ger Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen möjlighet att på ett ändamålsenligt och effektivt sätt&lt;br&gt;driva sin talan. Detta kan ske genom att det sätts ut ny förberedelse&lt;br&gt;eller att rätten förordnar om ytterligare skriftväxling innan målet sätts ut&lt;br&gt;till huvudförhandling. Situationen blir inte annorlunda än när en själv-&lt;br&gt;ständig intervenient träder in i en rättegång vid allmän domstol i ett sent&lt;br&gt;läge under processen. De praktiska svårigheter som kan följa med att&lt;br&gt;flera uppträder på sökandesidan torde inte skilja sig från de som uppstår&lt;br&gt;i andra fell vid sådan processgemenskap som inte är ordinär. Problemen&lt;br&gt;har fått en utförlig behandling i flera rättsfall från Högsta domstolen&lt;br&gt;(bl.a. NJA 1975 s. 611 och NJA 1988 s. 78) och i den juridiska littera-&lt;br&gt;turen (t.ex. Klintberg, Processgemenskap) och torde kunna bemästras&lt;br&gt;också inom ramen för marknadsföringsprocessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som bör uppmärksammas och som hänger samman&lt;br&gt;med avskaffandet av Konsumentombudsmannens primära talerätt rör&lt;br&gt;förhållandet mellan en talan som anhängiggörs av en enskild - närings-&lt;br&gt;idkare eller sammanslutning - och förbuds- och informationsföreläggan-&lt;br&gt;den som utfärdas av Konsumentombudsmannen. Ett godkänt förbuds-&lt;br&gt;eller informationsföreläggande skall gälla som en dom som har vunnit&lt;br&gt;laga kraft. Om en näringsidkare eller sammanslutning väcker talan mot&lt;br&gt;näringsidkaren om just den marknadsföring som föreläggandet avser bör&lt;br&gt;därför talan avvisas. Ett sådant rättegångshinder skall beaktas självmant&lt;br&gt;av domstolen. I praktiken torde dock frågan komma till rättens känne-&lt;br&gt;dom genom att näringsidkaren eller Konsumentombudsmannen påtalar&lt;br&gt;att ett godkänt föreläggande finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om marknadsstömingsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En talan om marknadsstömingsavgift har flera likheter med en talan om&lt;br&gt;en rent straffrättslig reaktion på lagöverträdelser. Det ter sig därför&lt;br&gt;naturligt att ge Konsumentombudsmannen rollen av &amp;quot;åklagare&amp;quot; i mål&lt;br&gt;om sådan avgift. En direkt talerätt för enskilda kan vara mindre lämplig&lt;br&gt;när det offentligrättsliga inslaget är så framträdande som det är i en&lt;br&gt;sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan dock finnas skäl att tillerkänna den som berörs av en över- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;trädelse subsidiär talerätt på ungefar samma sätt som gäller för en&lt;br&gt;målsägande vid brott som faller under reglerna om allmänt åtal. En&lt;br&gt;sådan talerätt kan vara betydelsefull för den som anser sig särskilt utsatt&lt;br&gt;i fråga om en viss marknadsföringsåtgärd och där Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen beslutar att inte väcka talan. Vissa av de regler som är sanktio-&lt;br&gt;nerade med marknadsstömingsavgift är föranledda av ändamålsöver-&lt;br&gt;väganden som primärt rör näringsidkarintressen. Det går visserligen&lt;br&gt;inte att dra någon skarp gränslinje mellan vad som är ett allmänt konsu-&lt;br&gt;mentintresse och vad som är ett allmänt näringsidkarintresse. De flesta&lt;br&gt;överträdelser av marknadsföringslagens bestämmelser kränker båda&lt;br&gt;intressena, men i olika hög grad. Särskilt vid regelbrott som innefattar&lt;br&gt;vilseledande efterbildningar o.dyl. kan dock kränkningen särskilt tydligt&lt;br&gt;sägas angå främst näringslivet. Att Konsumentombudsmannen i fall som&lt;br&gt;de sistnämnda för en avgiftstalan kan sägas stämma mindre väl överens&lt;br&gt;med dennes uppgift att i första hand ta till vara konsumentintresset.&lt;br&gt;Också mot den bakgrunden är det rimligt att, om Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen i ett visst fall beslutar att inte föra avgiftstalan, sådan talan får&lt;br&gt;föras av en enskild näringsidkare som berörs av överträdelsen. Rege-&lt;br&gt;ringen föreslår därför att enskilda näringsidkare ges en sådan subsidiär&lt;br&gt;rätt att föra talan om marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den subsidiära talerätten bör också gälla för sammanslutningar av&lt;br&gt;näringsidkare. Sådana kan ju än mer än enskilda näringsidkare förväntas&lt;br&gt;kunna - och vilja - ta till vara allmänna näringsidkarintressen. Det är&lt;br&gt;dock inte nödvändigt att utsträcka den subsidiära talerätten till andra&lt;br&gt;sammanslutningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagens tillämpningsområde omfattar även sektorer&lt;br&gt;där tillsynsfunktionen är lagd på andra myndigheter än Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen. Sålunda svarar t.ex. Finansinspektionen för tillsyn enligt&lt;br&gt;konsumenförsäkringslagen och konsumenkreditlagen, såvitt avser bank-&lt;br&gt;och försäkringsområdet. Det kan sättas i fråga om tillsynsmyndigheterna&lt;br&gt;själva borde få talerätt vid Marknadsdomstolen vid sidan av eller i&lt;br&gt;stället för Konsumentombudsmannen. Så har hittills inte varit fallet.&lt;br&gt;Ingripanden på områden som ligger under andra myndigheters tillsyn&lt;br&gt;har i stället föregåtts av informella samråd mellan tillsynsmyndigheten&lt;br&gt;och Konsumentombudsmannen. Under senare år har det dock skett en&lt;br&gt;märkbar utveckling och förändring särskilt på finansmarknaden, och i&lt;br&gt;synnerhet när det gäller efterfrågan och utbud av finansiella tjänster.&lt;br&gt;Detta kan tala för att man tydligare bör klargöra rollfördelningen mellan&lt;br&gt;Finansinspektionen och Konsumentombudsmannen vid ingripanden mot&lt;br&gt;förfaranden som strider mot marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det vore i detta skede att gå för långt att ge Finansinspektionen egen&lt;br&gt;talerätt i marknadsföringsmål. Konsumentombudsmannens vana att&lt;br&gt;processa i sådana mål bör tas till vara även på områden som ligger&lt;br&gt;utanför dennes tillsyn. Det måste dessutom antas att Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen har en annan överblick av rättsutvecklingen på hela det&lt;br&gt;marknadsföringsrättsliga området än andra tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan det framstå som befogat att den myndighet som&lt;br&gt;utövar tillsyn på ett visst område i första hand får avgöra om ett in-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gripande skall komma till stånd och i sådant fall på vilket sätt detta skall Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ske. Finansinspektionen föreslår i sitt remissvar att Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen skall få föra talan endast efter samråd med inspektionen. Syftet&lt;br&gt;med förslaget skulle uppnås om man med förebild från produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen gav Konsumentombudsmannen rätt att föra talan enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen i en fråga som omfettas av en annan tilllsynsmyndig-&lt;br&gt;hets område endast efter anmälan från tillsynsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning där Konsumentombudsmannens talerätt är beroende av&lt;br&gt;anmälan eller samråd med en annan myndighet kan emellertid befaras&lt;br&gt;leda till tillämpningssvårigheter. Så kan exempelvis bli fellet när det&lt;br&gt;gäller att avgöra om en fråga feller under en annan tillsynsmyndighet&lt;br&gt;eller inte. En sådan ordning innebär dessutom att ansvaret splittras på&lt;br&gt;ett sätt som kan leda till att frågorna hamnar mellan två stolar. I prakti-&lt;br&gt;ken fungerar det i dag så att Konsumentombudsmannen samråder med&lt;br&gt;en tillsynsmyndighet som berörs av den aktuella frågan när man be-&lt;br&gt;dömer att det finns behov. Regeringen gör bedömningen att det inte är&lt;br&gt;nödvändigt att reglera skyldigheten att samråda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om utdömande av viten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande utdömande av viten finns det ingen anledning att utforma&lt;br&gt;talerätten på något annat sätt än som gäller i dag. Rätten att föra talan&lt;br&gt;om utdömande av vite bör således tillkomma både Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen och den som har fört talan om förbudet eller åläggandet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Frågor om rättskraft m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En dom i ett mål om förbud eller ålägg-&lt;br&gt;ande skall ha en allmänt verkande rättskraft. En sådan dom&lt;br&gt;skall dock enligt en särskild regel i marknadsföringslagen kunna&lt;br&gt;omprövas på grund av ändrade förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen behandlar inte frågan om rätts-&lt;br&gt;kraften hos rättens avgörande i förhållande till andra än parterna i må-&lt;br&gt;let. Däremot föreslår utredningen att rättskraften skall vara relativ på så&lt;br&gt;sätt att ett förbud eller ett åläggande alltid skall kunna omprövas i mild-&lt;br&gt;rande riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser anser att rättens avgöran-&lt;br&gt;den bör ha en allmänt verkande rättskraft. Företagarnas Riksorganisa-&lt;br&gt;tion anser, mot bakgrund av förslaget att göra vissa målkategorier dis-&lt;br&gt;positiva, att frågan om räckvidden av avgörandenas rättskraft bör ut-&lt;br&gt;redas ytterligare. Grupptalanutredningen uttalar att förslaget tycks utgå&lt;br&gt;från att rättskraften hos Marknadsdomstolens avgöranden är begränsad&lt;br&gt;till parterna i målet. Enligt utredningen tål det dock att diskuteras om&lt;br&gt;inte rättskraften bör ha en annan omfettning. Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Grossistförbundet Svensk Handel, Läkemedelsindustriföreningen, Bilin-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dustriföreningen och Sveriges Köpmannaförbund har invänt att ompröv- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ning bör vara tillåtet även i skärpande riktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Att en dom vinner rättskraft innebär&lt;br&gt;att den fråga (sak) som har avgjorts genom domen inte får prövas på&lt;br&gt;nytt (17 kap. 11 § rättegångsbalken). En dom eller ett beslut i fråga om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt den nuvarande marknadsföringslagen&lt;br&gt;vinner vad man brukar säga relativ rättskraft. Domen eller beslutet kan&lt;br&gt;omprövas när ändrade forhållanden eller annat särskilt skäl föranleder&lt;br&gt;det. Omprövning kan leda till att det tidigare avgörandet mildras eller&lt;br&gt;skärps i förhållande till näringsidkaren. Vid införandet av 1970 års lag&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring framhölls att möjligheten till omprövning&lt;br&gt;stämde överens med allmänna förvaltningsrättsliga principer (se prop.&lt;br&gt;1970:57 s. 97 f). Inom förvaltningsrätten är det av hänsyn till allmänna&lt;br&gt;intressen många gånger önskvärt att ett beslut kan ändras. Den enskildes&lt;br&gt;intresse beaktas i sådant fell genom att omprövningen förutsätter att det&lt;br&gt;har tillkommit nya skäl och omständigheter. Särskilt när det gäller&lt;br&gt;förbud torde en myndighet som regel alltid fritt kunna skärpa, mildra&lt;br&gt;eller upphäva ett tidigare beslut (jfr Hellners m.fl., Nya Förvaltnings-&lt;br&gt;lagen, 3:e uppl., s. 337).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om omprövning i 12 § marknadsföringslagen skall ses&lt;br&gt;mot denna bakgrund. Bestämmelsen innebär att beslut i fråga om förbud&lt;br&gt;eller åläggande inte utgör hinder mot att samma fråga prövas på nytt,&lt;br&gt;när ändrade förhållanden eller annat särskilt skäl föranleder det. Mot-&lt;br&gt;svarande bestämmelser finns i de båda avtalsvillkorslagama och i pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen. Varken vid dessa lagars tillkomst eller i andra&lt;br&gt;lagstiftningssammanhang har omprövningsinstitutet satts i fråga (se bl.a.&lt;br&gt;prop. 1971:15 s. 79 f., 1975/76:34 s. 130 och 1988/89:23 s. 68). Det&lt;br&gt;har dock sagts att omprövning bör ske endast undantagsvis. Det skall&lt;br&gt;vara fråga om klara fell, t.ex. om det tidigare beslutet har grundats på&lt;br&gt;oriktiga uppgifter från en part eller om ändrade marknadsförhållanden&lt;br&gt;föranleder en annan bedömning. Möjligheten att begära omprövning har&lt;br&gt;utnyttjats vid ett fåtal tillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättskraftens bestämning i marknadsföringsmål enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning kan sägas ha sin grund i tre fektorer: Marknadsdomstolens&lt;br&gt;ställning som första och enda instans, Konsumentombudsmannens pri-&lt;br&gt;mära talerätt och möjligheten till omprövning. När det nu föreslås&lt;br&gt;ändringar både när det gäller instansordningen, talerättsreglema, liksom&lt;br&gt;omprövningsinstitutet och rättegångsförferandet (jfr avsnitt 9.5) är det&lt;br&gt;nödvändigt att på ett mer övergripande sätt diskutera omprövningsinsti-&lt;br&gt;tutet och vilken verkan domstolens avgörande skall ha i rättskraftshänse-&lt;br&gt;ende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övervägandena i denna fråga måste ske utifrån de ändamål och den&lt;br&gt;praktiska funktion som rättskraftsinstitutet har. Det är främst två hänsyn&lt;br&gt;som gör sig gällande i det sammanhanget. Genom rättskraftsreglema&lt;br&gt;bereds parterna tryggheten att ett slutligt avgörande inte när som helst&lt;br&gt;kan rubbas genom en ny rättegång. Vidare är rättskraftsinstitutet pro-&lt;br&gt;cessekonomiskt motiverat genom att parterna får ett incitament att lägga&lt;br&gt;ned det arbete på processen som saken är värd och genom att onödiga &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dubbelprocesser undviks. Med utgångspunkt från dessa ändamål bör det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bestämmas vilken rättskraft en dom eller ett beslut skall anses ha i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;förhållande till sanktionsformema inbördes, till andra än partema i&lt;br&gt;målet och till nya bevis och omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De olika sanktionernas inbördes förhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya marknadsföringslagen kommer att innehålla tre sanktionsfor-&lt;br&gt;mer: förbud eller åläggande, marknadsstömingsavgift och skadestånd.&lt;br&gt;En dom i ett mål om förbud eller åläggande bör inte ha någon rättskraft&lt;br&gt;i ett senare mål om skadestånd. Detsamma gäller självklart om den&lt;br&gt;första domen avser marknadsstömingsavgift. I det följande behandlas&lt;br&gt;förhållandet mellan mål om förbud och åläggande å ena sidan och mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift å den andra. Regeringen återkommer senare till det&lt;br&gt;inbördes förhållandet mellan förbuds- och åläggandemål. Omfattningen&lt;br&gt;av rättskraften hos en dom där en fråga om marknadsstömingsavgift har&lt;br&gt;prövats i förhållande till en ny avgiftstalan får bedömas enligt allmänna&lt;br&gt;regler om rättskraft och behandlas inte i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål om förbud eller åläggande och mål om marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;har olika rättsföljd och bör mot den bakgrunden kunna sägas avse skilda&lt;br&gt;saker. Förbud och ålägganden avser att hindra framtida otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring medan marknadsstömingsavgiften är en sanktion för&lt;br&gt;marknadsföring som har bedrivits. Det är vidare så att sanktionerna&lt;br&gt;grundas på överträdelser av olika materiella lagregler, även om det är&lt;br&gt;fråga om prövning av påföljd i anledning av samma förfarande. Det kan&lt;br&gt;också nämnas att regeringen föreslår att olika talerättsregler skall gälla&lt;br&gt;för de olika sanktionsformema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu sagda talar sammantaget för att en dom avseende förbud eller&lt;br&gt;åläggande inte bör ha någon rättskraft i ett senare mål om marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift och vice versa. Denna bestämning av domens rättskrafts-&lt;br&gt;verkan ligger också i linje med det som gäller enligt nuvarande ordning&lt;br&gt;om att ett förbud eller åläggande inte har någon rättskraft i en straff-&lt;br&gt;process enligt marknadsföringslagen och vice versa. Den stämmer också&lt;br&gt;överens med förhållandet i rättskraftshänseende mellan avgift och för-&lt;br&gt;bud enligt konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det alltså är möjligt att först föra talan mot en näringsidkare&lt;br&gt;om förbud eller åläggande och därefter om marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;avseende samma marknadsföring bör det självklart undvikas att sank-&lt;br&gt;tionsfrågan prövas i mer än en rättegång. Risken för dubbla processer&lt;br&gt;är emellertid inget nytt som uppkommer genom förslaget om en ny&lt;br&gt;marknadsföringslag. Samma problem finns redan enligt nuvarande&lt;br&gt;ordning när det gäller förfaranden som strider mot såväl generalklausu-&lt;br&gt;len i 2 § som straffbestämmelserna i 6 - 8 §§. Här har dock frågan&lt;br&gt;delvis lösts genom att allmänt åtal får väckas bara efter medgivande&lt;br&gt;från Konsumentombudsmannen. Men gällande rätt saknar motsvarande&lt;br&gt;spärr mot att ett förfarande som straffats med t.ex. böter läggs till&lt;br&gt;grund för en senare förbudstalan. Möjligheten till det synes över huvud&lt;br&gt;taget inte uppfattas som något problem (jfr prop. 1981/82:165 s. 208 f.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och s. 548 angående uttalanden i samband med att motsvarande regle- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ring infördes på konkurrensområdet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannen kommer enligt den nya marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen att vara primärt behörig att föra talan om marknadsstömingsavgift.&lt;br&gt;Detta kan ses som en motsvarighet till att Konsumentombudsmannen i&lt;br&gt;dag ensam beslutar om ett regelbrott skall anges till allmänt åtal eller&lt;br&gt;inte. Däremot kommer Konsumentombudsmannen inte längre att ensam&lt;br&gt;ha primär talerätt i fråga om förbud eller ålägganden. Enligt regerin-&lt;br&gt;gens mening har man emellertid inte anledning att räkna med att detta&lt;br&gt;leder till att risken för upprepade processer ökar. Det är svårt att tänka&lt;br&gt;sig fell där Konsumentombudsmannen skulle väcka talan om marknads-&lt;br&gt;stömingsavgift, om en tidigare talan om förbud eller åläggande har&lt;br&gt;ogillats. Bevisverkan av den första domen får antas bli betydande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mer troligt är att det i vissa situationer kan tänkas att någon vill&lt;br&gt;väcka talan om förbud eller åläggande, trots att en tidigare talan om&lt;br&gt;avgift har misslyckats. Anledningen till att talan har ogillats kan i så-&lt;br&gt;dant fall vara att Konsumentombudsmannen inte har styrkt de subjektiva&lt;br&gt;eller objektiva rekvisit som måste vara uppfyllda för att avgift skall&lt;br&gt;dömas ut. Att näringsidkaren under sådana förhållanden kan bli utsatt&lt;br&gt;för en ny process får accepteras. Man får dock utgå från att Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen, i de fell ett förbud eller ett åläggande framstår&lt;br&gt;som befogat, framställer yrkande om detta i samband med talan om&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift, t.ex. som ett andrahandsyrkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Faran för att det skall inledas uppenbart ogrundade eller på annat sätt&lt;br&gt;obefogade processer för att få till stånd nya eller ytterligare sanktioner&lt;br&gt;måste bedömas som liten. Kostnadsregler och bestämmelser som med-&lt;br&gt;ger en snabb, enkel och billig hantering av den typen av processer&lt;br&gt;borgar för att svaranden inte orsakas nämnvärt besvär eller obehag till&lt;br&gt;följd av en sådan talan. Övergången till en direkt tillämpning av rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler (jfr avsnitt 9.5) innebär att missbruk av det slaget&lt;br&gt;kommer att kunna stävjas bättre än med nu gällande bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De fortsatta övervägandena när det gäller rättskraftsproblematiken&lt;br&gt;kan mot bakgrund av vad som har anförts här inriktas på förbuds- och&lt;br&gt;åläggandemålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörandets rättskraft i förhållande till andra än de som för talan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken rättskraft Marknadsdomstolens avgörande i förbuds-&lt;br&gt;eller åläggandemål har i förhållande till andra taleberättigade än den&lt;br&gt;som är kärande i målet har inte diskuterats uttryckligen i något tidigare&lt;br&gt;lagstiftningsärende. Det förekommer uttalanden som närmast tyder på&lt;br&gt;en vid omfettning av beslutens rättskraft. Särskilt gäller det påpekandet&lt;br&gt;att en direkt talerätt för enskilda näringsidkare skulle leda till processu-&lt;br&gt;ella svårigheter för Konsumentombudsmannen. Även om Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen underrättades om rättegången kunde enligt departe-&lt;br&gt;mentschefen utredningen i ärendet och processen &amp;quot;vid det laget vara&lt;br&gt;upplagd på ett sätt som inte rätt passar konsumentintressena&amp;quot; (prop.&lt;br&gt;1984/85:213 s. 53, jfr bet. 1985/86:LU1O s. 12). &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&lt;sup&gt;138&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det går inte att av de förarbetsuttalanden som har gjorts dra några Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;direkta slutsatser om vilken uppfattning departementschefen och Lagut-&lt;br&gt;skottet har haft om rättskraftens omfattning. Rättsläget i fråga om do-&lt;br&gt;mens rättsverkan gentemot tredje man får därför, i brist på andra yttran-&lt;br&gt;den i förarbetena eller avgöranden i praxis, betraktas som oklar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En talan om förbud eller åläggande rör frågan om en viss åtgärd eller&lt;br&gt;underlåtenhet att lämna information står i strid mot bestämmelser upp-&lt;br&gt;ställda för att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen.&lt;br&gt;Rättegången syftar alltså inte till att, som i de flesta civilprocesser,&lt;br&gt;bestämma rättsförhållandet mellan två tvistande parter. De som har rätt&lt;br&gt;att föra talan i ett förbuds- eller åläggandemål förutsätts företräda all-&lt;br&gt;männa - inte enskilda - intressen. Vidare kan ett mål där en fråga om&lt;br&gt;förbud eller åläggande prövas, bara avgöras i sak på ett sätt i förhållan-&lt;br&gt;de till samtliga som för talan på kärandesidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa omständigheter talar för att rättskraften hos ett avgörande bör&lt;br&gt;omfatta samtliga taleberättigade, oavsett om de fört talan i målet eller&lt;br&gt;inte. Såväl hänsynen till svarandens trygghet som processekonomiska&lt;br&gt;skäl motiverar att frågan om samma förfärande skall leda till förbud&lt;br&gt;eller åläggande inte bör tillåtas komma under domstols prövning upp-&lt;br&gt;repade gånger enbart genom att kärandeparten byts ut. Som exempel på&lt;br&gt;en måltyp där det är fråga om ett tillvaratagande av ett allmänt intresse&lt;br&gt;och där rättskraften träffar alla som hade kunnat föra talan som kärande&lt;br&gt;kan nämnas mål om enskilt åtal. Sådana mål väcks genom stämning av&lt;br&gt;den som är att anse som målsägande. Skulle en sådan talan utföras&lt;br&gt;dåligt och det enskilda åtalet ogillas är i allmänhet övriga målsägande&lt;br&gt;förhindrade att föra en ny talan om samma gärning. En ordning där&lt;br&gt;rättskraften omfattar andra än parterna i målet kräver ett processuellt&lt;br&gt;förfärande som skapar trygghet för tredje man eller som på något annat&lt;br&gt;sätt skyddar de intressen som möjligheten att väcka talan avser att till-&lt;br&gt;godose. Man måste alltså se till att processordningen i mål om förbud&lt;br&gt;och ålägganden är utformad så, att det allmänna konsument- och nä-&lt;br&gt;ringsidkarintresset inte riskerar att skadas på grund av domens rätts-&lt;br&gt;kraft. Sådana skadeverkningar kan uppstå om en talan ogillas på grund&lt;br&gt;av en undermålig processföring från käranden, om domen hindrar annan&lt;br&gt;från att väcka ny talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommer att redovisas i det följande (avsnitt 9.5.2) förordar&lt;br&gt;regeringen att talan i denna typ av mål skall handläggas enligt reglerna&lt;br&gt;i rättegångsbalken om indispositiva tvistemål. Det betyder bl.a. att&lt;br&gt;domstolen har en skyldighet att på egen hand se till att målet blir till-&lt;br&gt;räckligt utrett. De som är intressenter har också själva möjlighet att&lt;br&gt;ingripa i processen genom att väcka en talan som förenas med den först&lt;br&gt;väckta (jfr avsnitt 9.3). Dessutom föreslås en uttrycklig regel om att det&lt;br&gt;skall vara möjligt att medverka självständigt i processen också på ett&lt;br&gt;enklare sätt, nämligen genom att intervenera. Inget hindrar att interven-&lt;br&gt;tionen sker först genom överklagande av en dom eller ett beslut (se 14&lt;br&gt;kap. 11 § rättegångsbalken). Dessa förhållanden medför enligt regering-&lt;br&gt;ens mening rimliga garantier för att konsument- och näringsidkarintres-&lt;br&gt;set kan bevakas på ett adekvat och ändamålsenligt sätt i processen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interventionsmöjligheten förutsätter dock att tredje man får besked Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;om rättegången. Även om organisationer och näringsidkare ges talerätt&lt;br&gt;på lika villkor med Konsumentombudsmannen kommer huvudansvaret&lt;br&gt;för bevakningen av allmänintresset på marknadsföringsområdet att, i&lt;br&gt;vart fall under överskådlig tid, vila på Konsumentombudsmannen. Det&lt;br&gt;ligger därför i sakens natur att denne underrättas om processer som&lt;br&gt;inleds av någon annan. Regeringen har i det föregående (avsnitt 9.3)&lt;br&gt;föreslagit en regel av den innebörden. Talan om förbud eller åläggande&lt;br&gt;rör inte någons enskilda rätt. Det finns därför ingen som kan sägas lida&lt;br&gt;förfång genom att inte underrättas om en rättegång där sådan talan förs.&lt;br&gt;Det kan därför inte anses nödvändigt att andra taleberättigade skall&lt;br&gt;meddelas, om rättegång inleds av Konsumentombudsmannen eller an-&lt;br&gt;nan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot denna bakgrund att ett avgörande i fråga om&lt;br&gt;förbud eller åläggande skall ha rättskraft mot samtliga taleberättigade&lt;br&gt;oavsett om de har fört talan i målet eller inte. Eftersom rättegångsbal-&lt;br&gt;kens rättskraftsreglering (17 kap. 11 §) enbart tar sikte på parterna i&lt;br&gt;målet bör en särskild bestämmelse om detta tas in i marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbuds- och åläggandemålens inbördes förhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller det inbördes förhållandet mellan mål om de två typer av&lt;br&gt;förbud som finns (förbud mot marknadsföring som strider mot god&lt;br&gt;marknadsföringssed eller annars är otillbörlig och förbud mot marknads-&lt;br&gt;föring av otjänliga produkter) och mål om åläggande kan man knappast&lt;br&gt;använda sig av de vanliga begreppen när det gäller avgränsningen av&lt;br&gt;vad som är samma sak enligt processrättslig terminologi. Det är inte&lt;br&gt;möjligt att ta ställning med utgångspunkt i om målen avser samma eller&lt;br&gt;olika rättsföljder eller i en bedömning av om det är fråga om samma&lt;br&gt;rättighet. Ett bättre sätt att angripa problemet torde vara att ta ställning&lt;br&gt;med utgångspunkt i om det är fråga om samma marknadsföring. Det är&lt;br&gt;inte rimligt att en kärande som förlorar ett mål om förbud i fråga om en&lt;br&gt;viss marknadsföring där han hävdat att denna är otillbörlig, skulle kun-&lt;br&gt;na väcka en ny talan om förbud i fråga om samma marknadsföring (mot&lt;br&gt;samma näringsidkare) men nu hävda att den avser otjänliga produkter.&lt;br&gt;Det är inte heller rimligt att käranden i det första målet skall, i fråga&lt;br&gt;om samma marknadsföring, kunna väcka en talan om åläggande att&lt;br&gt;lämna viss information. Det bör kunna krävas att den som för talan om&lt;br&gt;en viss marknadsföring tar ställning till samtliga frågor om dess otill-&lt;br&gt;börlighet och behovet av information. Den bestämmelse om rättskraft i&lt;br&gt;mål om förbud eller åläggande som har föreslagits i det föregående bör&lt;br&gt;utformas så att ett sådant resultat uppnås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörandets rättskraft i förhållande till den mot vilken talan kan riktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud eller åläggande kan riktas inte bara mot näringsidkaren utan &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;också mot en anställd eller någon annan som handlar på näringsidkarens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vägnar. Ett förbud mot marknadsföring som strider mot god marknads- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;föringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter skall&lt;br&gt;dessutom kunna meddelas mot var och en som i övrigt väsentligt har&lt;br&gt;bidragit till marknadsföringen. Lagrådet har påpekat att det inte framgår&lt;br&gt;klart av lagrådsremissen om det är meningen att rättskraftsregeln - för&lt;br&gt;det fell en dom rörande ett förbud eller åläggande har meddelats mot&lt;br&gt;näringsidkaren - skall hindra att ett förbud eller åläggande senare riktas&lt;br&gt;också mot någon av de övriga personer som kan meddelas ett förbud&lt;br&gt;eller åläggande. Lagrådet anför att den omständigheten att en annan&lt;br&gt;person än näringsidkaren utför vissa marknadsföringsåtgärder inte i och&lt;br&gt;för sig kan anses innebära att dessa åtgärder utgör en annan marknads-&lt;br&gt;föring än den som näringsidkaren direkt medverkar i. En viss reklam-&lt;br&gt;kampanj eller saluhållandet av en viss vara får alltså, menar Lagrådet, i&lt;br&gt;detta sammanhang anses utgöra en och samma marknadsföring oavsett&lt;br&gt;om marknadsföringsåtgärderna utförs av näringsidkaren själv eller t.ex.&lt;br&gt;delvis av en reklambyrå. Lagtexten innebär vid sådant förhållande att en&lt;br&gt;dom mot näringsidkaren hindrar att åtgärder senare vidtas mot någon av&lt;br&gt;de andra personerna. Lagrådet anför att det kan ifrågasättas om detta är&lt;br&gt;en lämplig ordning. Lagrådet anför också att bestämmelsen, om det är&lt;br&gt;meningen att den endast skall avse rättskraftens omfettning på kärande-&lt;br&gt;sidan, bör formuleras om så att det sägs ut att domen hindrar att en&lt;br&gt;annan kärande väcker talan enligt bestämmelserna om meddelande av&lt;br&gt;förbud och åläggande med anledning av marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör även här bedömningen att en och samma marknads-&lt;br&gt;föring inte bör bli föremål for upprepade processer, inte minst av pro-&lt;br&gt;cessekonomiska skäl. Den som avser att väcka talan om ett förbud eller&lt;br&gt;åläggande bör redan från böijan göra klart för sig vilken personkrets&lt;br&gt;talan bör riktas mot. Oavsett om talan bifells eller ogillas är nackdelar-&lt;br&gt;na av att någon av de personer som kan meddelas ett förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande inte har stämts in, och att rättskraften hindrar en ny talan, typiskt&lt;br&gt;sett mindre än i civilrättsliga mål. I mål om förbud eller åläggande står&lt;br&gt;själva marknadsföringen mer i fokus än svaranden i målet. Något sub-&lt;br&gt;jektivt rekvisit som kan leda till att en talan bifells mot en person men&lt;br&gt;inte mot en annan finns inte i dessa fell. Om en marknadsföring har&lt;br&gt;förbjudits på grund av en talan mot näringsidkaren och marknadsförin-&lt;br&gt;gen sedan fortsätter, i regi av t.ex en anställd eller av en reklambyrå,&lt;br&gt;torde det ske i näringsidkarens intresse och alltså vara fråga om samma&lt;br&gt;marknadsföring. Den som har begärt förbudet kan därmed ha framgång&lt;br&gt;med en talan om utdömande av vite mot näringsidkaren. Enligt rege-&lt;br&gt;ringens mening bör därför rättskraftsregeln vara utformad så att den inte&lt;br&gt;bara avser rättskraftens omfettning på kärandesidan utan även hindrar&lt;br&gt;att en ny talan om samma marknadsföring väcks mot någon av de övri-&lt;br&gt;ga som talan kan riktats mot. Om däremot marknadsföringen av någon&lt;br&gt;anledning skulle vara att bedöma som en annan marknadsföring än den&lt;br&gt;som den första förbudstalan rörde, finns det inte några hinder mot en ny&lt;br&gt;talan om förbud eller åläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör upprepas att en dom avseende förbud eller åläggande enligt&lt;br&gt;regeringens uppfattning inte bör ha rättskraft i ett senare mål om mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift. En talan om förbud eller åläggande mot en närings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;idkare skall därför inte heller hindra att en talan väcks om marknads- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;stömingsavgift mot någon som handlar på näringsidkarens vägnar i&lt;br&gt;fråga om en marknadsföring som har prövats i ett förbuds- eller åläg-&lt;br&gt;gandemål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning i förbuds- och åläggandemål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten till omprövning av ett förbud eller ett åläggande har funnits&lt;br&gt;i stort sett oförändrad sedan 1970 års lag om illojal marknadsföring&lt;br&gt;infördes. Det har sin grund i allmänna forvaltningsrättsliga principer,&lt;br&gt;även om paralleller finns inom t.ex. miljöskyddslagstiftningen. Att det&lt;br&gt;bör finnas särskilda omprövningsregler på marknadsrättens område har&lt;br&gt;motiverats med att ett beslut kan behöva ändras på grund av att mark-&lt;br&gt;nadsförhållandena blivit annorlunda, att nya bevis medför att näringsid-&lt;br&gt;karen kan bevisa riktigheten av påståenden i marknadsföringen eller,&lt;br&gt;tvärtom, att det i efterhand framkommit att svaranden lämnat oriktiga&lt;br&gt;uppgifter i det tidigare målet, vilka lett till att förbudstalan har ogillats&lt;br&gt;(se bl.a. prop. 1970:57 s. 97 f, 1981/82:165 s. 292 ff och 1988/89:23&lt;br&gt;s. 116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då om omprövningsinstitutet bör behållas i den nya mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har i tidigare lagstiftningsärenden, rörande konkurrensmål, fram-&lt;br&gt;hållits att man inte bör dra paralleller mellan förutsättningarna för om-&lt;br&gt;prövning och vad som gäller för ändring av en lagakraftvunnen dom.&lt;br&gt;Omprövningsinstitutet har ansetts snarare knyta an till motsvarande&lt;br&gt;ändringsmöjligheter inom vattenrätten, miljöskyddslagstiftningen och&lt;br&gt;liknande system (se prop. 1981/82:165 s. 224 f och s. 293). Erfaren-&lt;br&gt;heten visar emellertid att omprövning har begärts endast i ett fåtal fall.&lt;br&gt;Risken för materiellt oriktiga domar, och därmed behovet av ompröv-&lt;br&gt;ning, får antas minska genom att det nu införs ett tvåinstansfÖrfarande&lt;br&gt;för marknadsföringsmål. Till detta skall läggas att möjligheten till om-&lt;br&gt;prövning typiskt sett innebär en fara för att parterna lägger ner mindre&lt;br&gt;omsorg vid utformningen av sin talan. Omprövningsinstitutet strider&lt;br&gt;dessutom mot rättskraftens grundläggande syfte att erbjuda parterna&lt;br&gt;trygghet och främja processekonomiska intressen. Det kan också näm-&lt;br&gt;nas att den nya konkurrenslagen saknar regler om omprövning av för-&lt;br&gt;bud och ålägganden, utom när det gäller företagsförvärv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avgörandes rättskraft hindrar en senare talan om samma rättsföljd&lt;br&gt;som grundar sig på samma omständigheter som redan har prövats ge-&lt;br&gt;nom dom. Den tidigare domen anses även prekludera omständigheter&lt;br&gt;(rättsfakta) som käranden hade kunnat åberopa men som faktiskt inte&lt;br&gt;har åberopats i det tidigare målet. Domens preklusionsverkan omfattar&lt;br&gt;dock inte omständigheter som inträffat efter rättegången. Åberopar&lt;br&gt;käranden relevanta sådana fakta är en tidigare doms rättskraft inget&lt;br&gt;hinder mot att samma fråga blir föremål for domstolsprövning på nytt.&lt;br&gt;Detsamma gäller om det efter rättegången har införts ny lagstiftning,&lt;br&gt;som har retroaktiv verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ny bevisning bryter inte igenom domens rättskraft. Däremot kan Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;sådana fakta åberopas som grund för resning. Detsamma gäller om det&lt;br&gt;senare framkommer att en part, ett vittne eller någon annan har lämnat&lt;br&gt;osanna uppgifter, som kan antas ha inverkat på utgången. Resning kan&lt;br&gt;också beviljas på grund av omständigheter eller bevis som förelåg vid&lt;br&gt;tiden för domen och som, om de hade åberopats, sannolikt skulle ha lett&lt;br&gt;till en annan utgång. För detta krävs dock att parten gör sannolikt att&lt;br&gt;han inte har kunnat åberopa omständigheten eller beviset tidigare eller&lt;br&gt;att han annars haft giltig ursäkt att inte göra det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det till Lagrådet remitterade förslaget anfördes att, till den del&lt;br&gt;möjligheten till omprövning motiveras av ändrade förhållanden, torde&lt;br&gt;en ny talan på sådan grund kunna föras även utan en särbestämmelse&lt;br&gt;om rätt att påkalla en förnyad prövning av ett tidigare avgörande. I vart&lt;br&gt;fell sades detta bli fellet om rättegångsbalkens tvistemålsregler görs&lt;br&gt;direkt tillämpliga på marknadsföringsmål. En ny talan kan då tas upp,&lt;br&gt;oavsett om de nya omständigheterna leder till en mildring eller en&lt;br&gt;skärpning av ett tidigare förbud eller åläggande. Också när en talan om&lt;br&gt;förbud eller åläggande har ogillats kan ingripandet bli föremål för ny&lt;br&gt;prövning i anledning av senare inträffade omständigheter. Mot den nu&lt;br&gt;angivna bakgrunden gjordes i lagrådsremissen bedömningen att de&lt;br&gt;möjligheter till ändring av en tidigare dom som rättskraftens begräns-&lt;br&gt;ning och reglerna om resning erbjuder utgör tillräckliga garantier för att&lt;br&gt;allmänna konsument- och näringsidkarintressen inte skall lida allvarliga&lt;br&gt;förluster på grund av oriktiga domar. Också svarandens rättssäkerhets-&lt;br&gt;intresse ansågs tillgodosett genom dessa allmängiltiga ändringsprinciper.&lt;br&gt;Det ansågs därför att det inte fenns anledning att utifrån berörda ända-&lt;br&gt;målssynpunkter behålla en särskild bestämmelse i marknadsföringslagen&lt;br&gt;om rätt till omprövning. Övervägandena mynnade ut i att en sådan&lt;br&gt;bestämmelse inte skulle tas in i den nya marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har haft synpunkter på förslaget i denna del och ifrågasätter&lt;br&gt;om inte rättskraftsregeln fått för långtgående effekter. Enligt Lagrådet&lt;br&gt;kan det ifrågasättas om civilprocessrättens regler ger tillräcklig ledning&lt;br&gt;för bedömande av rättskraftens omfettning hos en dom som med stöd av&lt;br&gt;marknadsföringslagen förbjuder eller påbjuder en åtgärd eller ogillar ett&lt;br&gt;yrkande härom. Fråga blir, enligt Lagrådet, också om vad som kommer&lt;br&gt;att gälla i rättskraftshänseende om man inte bara slopar särbestämmel-&lt;br&gt;sen om omprövning utan också infor en särskild rättskraftsregel. Enligt&lt;br&gt;Lagrådet torde det remitterade förslaget begränsa möjligheterna till&lt;br&gt;omprövning vid ändrade förhållanden i jämförelse med vad som skulle&lt;br&gt;gälla enligt allmänna principer på området. Enligt Lagrådets mening&lt;br&gt;skulle det vara av värde att marknadsföringslagen innehåller uttryckliga&lt;br&gt;regler om möjligheten till omprövning vid ändrade marknadsförhållan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets uppfettning när det gäller förhållandet&lt;br&gt;mellan den i lagrådsremissen föreslagna rättskraftsbestämmelsen och&lt;br&gt;den möjlighet till omprövning vid ändrade förhållanden som finns enligt&lt;br&gt;rättegångsbalkens bestämmelser. För att inte begränsa möjligheten till&lt;br&gt;omprövning bör därför, såsom Lagrådet har förordat, en särskild regel &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om omprövning tas in i den nya marknadsföringslagen. Omprövnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;regeln bör utformas som ett undantag från bestämmelsen om en allmänt Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;verkande rättskraft och möjliggöra omprövning vid ändrade förhållan-&lt;br&gt;den. Däremot finns det enligt regeringens mening inget behov av att&lt;br&gt;behålla den nuvarande marknadsföringslagens regel om omprövning på&lt;br&gt;grund av &amp;quot;annat särskilt skäl”. I stället får man utnyttja de möjligheter&lt;br&gt;till resning som finns enligt rättegångsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Allmänna processrättsliga grundsatser torde innebära att vem som&lt;br&gt;helst av dem som är taleberättigade kan föra en senare talan om samma&lt;br&gt;fråga, med åberopande av omständigheter som har inträffat efter av-&lt;br&gt;görandet, eller ansöka om resning. Detsamma bör gälla också vid en&lt;br&gt;talan om omprövning med stöd av den nyss föreslagna omprövnings-&lt;br&gt;regeln. En sådan ordning får också anses stämma bäst överens med de&lt;br&gt;ändamålsöverväganden som ligger bakom den generella utformningen&lt;br&gt;av reglerna om talerätt i mål om förbud och åläggande som regeringen&lt;br&gt;föreslår. Det framstår som självklart att motpart i ett mål där en nä-&lt;br&gt;ringsidkare på grund av ändrade förhållanden vill få ett förbud eller ett&lt;br&gt;åläggande mildrat eller upphävt är den som förde talan i det ursprungli-&lt;br&gt;ga målet. Några särskilda regler för detta behövs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyldigheten att underrätta Konsumentombudsmannen när en talan&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen väcks av någon annan (se avsnitt 9.3) bör&lt;br&gt;gälla också när en talan om ändring av ett tidigare meddelat förbud eller&lt;br&gt;åläggande väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fall ett förbud eller åläggande har beslutats av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen kommer det, som tidigare nämnts (avsnitt 8.1.2), även i&lt;br&gt;fortsättningen att finnas en möjlighet för denne att ompröva föreläggan-&lt;br&gt;det. Enligt 27 § förvaltningslagen får nämligen en myndighet ändra ett&lt;br&gt;beslut om det är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter&lt;br&gt;eller av annan anledning, om det kan ske snabbt och enkelt och utan att&lt;br&gt;det blir till nackdel för någon enskild part.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.5 Rättegångsförfarandet&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;9.5.1 Allmänt om handläggningsreglerna&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Mål enligt marknadsföringslagen skall i&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen handläggas enligt&lt;br&gt;reglerna om tvistemål i rättegångsbalken. Mål om utdömande av&lt;br&gt;vite som har förelagts med stöd av marknadsföringslagen skall&lt;br&gt;alltjämt handläggas enligt bestämmelserna i lagen (1985:206)&lt;br&gt;om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna har inte yttrat sig särskilt i denna fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för mitt förslag: Om förfarandet vid Marknadsdomstolen&lt;br&gt;finns vissa grundläggande bestämmelser i lagen om Marknadsdomstol.&lt;br&gt;Någon detaljreglering av målhanteringen har inte ansetts behövlig.&lt;br&gt;Tvärtom utgick man vid inrättandet av Marknadsrådet från att det fanns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;klara fördelar med att förfarandet var smidigt och att rådet inte var Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;bundet av ett så strikt regelsystem som rättegångsbalken ansågs utgöra&lt;br&gt;(prop. 1970:57 s. 167). Handläggningen förutsattes dock ske i rätte-&lt;br&gt;gångsliknande former och i stort sett efter rättegångsbalkens principer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa uttalanden ligger alltjämt till grund for rättegångsordningen i&lt;br&gt;Marknadsdomstolen. Lagens regler om handläggningen avser ett fåtal&lt;br&gt;frågor, såsom rörande en ansökans form och innehåll, organisations-&lt;br&gt;medverkan, möjligheten att meddela dom och interimistiskt beslut utan&lt;br&gt;sammanträde, vissa bevisfrågor samt delgivning av handlingar. I övrigt&lt;br&gt;är domstolen hänvisad till att själv utforma förfarandet, med möjlighet&lt;br&gt;till analogislut från rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande ordningen har inte utsatts för någon allvarligare kri-&lt;br&gt;tik. Systemet tycks ha fungerat väl. Det kan dock inte bortses från att&lt;br&gt;handläggningsreglema och de nyss nämnda förarbetsuttalandena utgår&lt;br&gt;från en prövningsinstans där det judiciella inslaget förutsattes bli betyd-&lt;br&gt;ligt mindre framträdande än det som präglar dagens marknadsrättspro-&lt;br&gt;cesser. Ursprunget av administrativt förvaltningsförfarande ger sig till&lt;br&gt;känna genom bl.a. avsaknaden av rättegångskostnadsregler, möjligheten&lt;br&gt;till omprövning och den i många avseenden formlösa handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En anpassning till rättegångsbalkens regler om omröstning skedde&lt;br&gt;först den 1 januari 1987 (SFS 1986:1158) och ända fram till den 1 juli&lt;br&gt;1993 användes i domstolen beteckningarna ärende och beslut i stället för&lt;br&gt;mål och dom. Den fria handläggningsformen innebär att det saknas&lt;br&gt;klara principer i frågor som intervention, kumulation och bestämmandet&lt;br&gt;av processföremålet samt i flera bevisfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolens verksamhet i mål enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;och andra marknadsrättsliga lagar utgörs av rättstillämpning. Domstolen&lt;br&gt;har en rättskipande funktion av väsentligen samma natur som domstolar&lt;br&gt;i allmänhet, om än inom ett speciellt rättsområde. Den judiciella fram-&lt;br&gt;toningen kommer snarare att öka än minska med den nya marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen. Detta talar för att man formellt närmar handläggningsregler-&lt;br&gt;na i marknadsföringsmålen till dem som gäller för rättegångar i allmän-&lt;br&gt;het. Med förslaget till ny marknadsföringslag kommer vidare instans-&lt;br&gt;ordningen i marknadsföringsmål att ändras (se avsnitt 9.1). Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt blir första instans i mål om förbud, åläggande, marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift och skadestånd. Det framstår i sådant fell som naturligt att&lt;br&gt;rättegångsbalken blir omedelbart tillämplig på förfarandet, om inte&lt;br&gt;sakliga skäl talar mot detta. Mål om utdömande av vite som har före-&lt;br&gt;lagts med stöd av marknadsföringslagen bör som framgått även fortsätt-&lt;br&gt;ningsvis handläggas i allmän domstol enligt reglerna i lagen (1985:206)&lt;br&gt;om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En övergång till en direkt tillämpning av rättegångsbalken innebär att&lt;br&gt;talan skall väckas genom stämning och att ett tydligare krav på ansök-&lt;br&gt;ningens innehåll kommer att gälla. Vidare gäller bestämmelserna i 17&lt;br&gt;kap. 3 § rättegångsbalken om att domstolen inte får döma över annat&lt;br&gt;eller mer än det som part i behörig ordning har yrkat, att rätten i förlik-&lt;br&gt;ningsbara mål är bunden av de materialla grunder, rättsfekta, som en&lt;br&gt;part har åberopat och att rätten i indispositiva mål har en friare ställning &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;till de omständigheter som kan påverka prövningen av den väckta talan Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;(jfr avsnitt 9.5.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En direkt tillämpning av rättegångsbalkens regler innebär också att&lt;br&gt;handläggningen klart delas upp på förberedelse och huvudförhandling.&lt;br&gt;Detta kan inte ses som någon nackdel. Behovet att hålla förberedelse&lt;br&gt;kan inte typiskt sett antas vara mindre i marknadsföringsmål än i rätte-&lt;br&gt;gångar i allmänhet. Att förberedelse görs obligatorisk hindrar inte en&lt;br&gt;snabb, billig och enkel handläggning eftersom rättegångsbalken tillåter&lt;br&gt;att mål avgörs utan huvudförhandling eller vid förenklad huvudförhand-&lt;br&gt;ling i direkt anslutning till förberedelsen. Det är också positivt att förbe-&lt;br&gt;redelsens syfte och domstolens roll i rättegången tydliggörs (se 42 kap.&lt;br&gt;6 och 8 §§ rättegångsbalken). Rättegångsbalkens bestämmelser om hur&lt;br&gt;förberedelsen skall utformas och hur det skall gå till vid huvudförhand-&lt;br&gt;ling bör inte kännas främmande för dem som uppträder vid Marknads-&lt;br&gt;domstolen eller domstolens ledamöter. Det bör härvid betonas att rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens förfaranderegler ger stort utrymme for en sådan flexibel&lt;br&gt;handläggning av mål med skiftande karaktär och komplexitet, som är&lt;br&gt;särskilt värdefull inom marknad srätten. Regeringen hyser därför inga&lt;br&gt;farhågor för att en direkt bundenhet till balkens regelsystem kommer att&lt;br&gt;leda till mer tids- och kostnadskrävande marknadsföringsprocesser&lt;br&gt;jämfört med dagens förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller offentlighet och ordning samt omröstning finns redan i&lt;br&gt;dag bestämmelser som innebär att rättegångsbalkens regler gäller.&lt;br&gt;Också i fråga om protokoll torde en övergång till rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler kunna ske problemfritt. I ärenden enligt 1 § lagen om Marknads-&lt;br&gt;domstol gäller enligt instruktionen för marknadsdomstolen redan i dag&lt;br&gt;protokollskungörelsen (1971:1066) för de allmänna domstolarna. Det&lt;br&gt;torde inte heller innebära några problem att göra reglerna om straff, vite&lt;br&gt;och hämtning i 9 kap. rättegångsbalken och om frister och laga förfall i&lt;br&gt;32 kap. rättegångsbalken, tillämpliga på förfarandet enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättegångsbalken kan endast fysisk person vara ombud för part.&lt;br&gt;Här ligger en skillnad jämfört med den administrativa förvaltningspro-&lt;br&gt;cessen. Någon anledning att i detta hänseende göra undantag för mark-&lt;br&gt;nadsföringsmål kan inte sägas föreligga. Rättegångsbalkens regler bör&lt;br&gt;således också i detta avseende kunna gälla fullt ut i mål enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kumulation, ändring av talan och litispendens är exempel på frågor&lt;br&gt;som kan ge upphov till svårlösta processuella problem i vanliga rätte-&lt;br&gt;gångar. Dessa spörsmål kan dyka upp även i ett marknadsföringsmål.&lt;br&gt;Häri ligger emellertid inget nytt. Också med nuvarande processordning&lt;br&gt;kan Marknadsdomstolen tvingas ta ställning i en sådan fråga. Att dom-&lt;br&gt;stolen i sin bedömning skall utgå från bestämda rättsregler främjar en&lt;br&gt;låst och förutsebar rättstillämpning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 19 § lagen om Marknadsdomstol anges att en dom skall innehålla&lt;br&gt;de skäl som domen grundas på. Marknadsdomstolen utformar redan i&lt;br&gt;dag sina avgöranden i stort enligt de anvisningar som gäller för domar&lt;br&gt;och beslut i allmänhet. Att rättegångsbalkens regler som på denna punkt&lt;br&gt;ställer något högre krav skall gälla, innebär därför ingen större nyhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande delgivning av handlingar i mål som handläggs vid Mark- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nadsdomstolen finns bestämmelser i 20 § lagen om Marknadsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln innehåller de speciella föreskrifterna, att dom och beslut alltid&lt;br&gt;skall delges och att delgivning av domar och beslut som innefattar&lt;br&gt;vitesföreläggande inte får ske enligt 12 § delgivningslagen (dvs. med&lt;br&gt;annan än den som söks), om det inte finns anledning anta att den sökte&lt;br&gt;avvikit eller på annat sätt håller sig undan. I rättegångar i allmänhet&lt;br&gt;underrättas parterna genom att en kopia av domen eller ett slutligt&lt;br&gt;beslut sänds till dem i vanligt brev. Självklart finns det dock inget som&lt;br&gt;hindrar att delgivning används, om domen eller beslutet innehåller ett&lt;br&gt;vitesföreläggande. Det är i regel nödvändigt för att vitet senare skall&lt;br&gt;kunna dömas ut, om föreläggandet inte följs. Enligt regeringens mening&lt;br&gt;saknas skäl att just i marknadsföringsmål begränsa möjligheterna att&lt;br&gt;använda 12 § delgivningslagen, när förutsättningarna för sådan s.k.&lt;br&gt;surrogatdelgivning är uppfyllda eller att föreskriva att domar och beslut&lt;br&gt;alltid skall delges. Tvärtom bör de regler som gäller för tvistemål i&lt;br&gt;allmänhet kunna gälla också i dessa mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken finns bestämmelser om möjligheterna att föra&lt;br&gt;fastställelsetalan. Enligt 13 kap. 2 § RB får talan huruvida visst rätts-&lt;br&gt;förhållande består eller inte består tas upp till prövning endast om det&lt;br&gt;råder ovisshet om rättsförhållandet och ovissheten länder käranden till&lt;br&gt;förfång. Så som bestämmelsen är utformad torde den inte gå att lägga&lt;br&gt;till grund för en fastställelsetalan enligt marknadsföringslagen, med&lt;br&gt;undantag för talan som avser att fastställa om skadeståndsskyldighet i&lt;br&gt;sig föreligger eller inte. Förbuds-, åläggande- och avgiftsfrågor kan&lt;br&gt;inte anses röra något rättsförhållande mellan två eller flera parter i den&lt;br&gt;berörda paragrafens mening.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har tidigare övervägts att införa en möjlighet för näringsidkare&lt;br&gt;eller Konsumentombudsmannen att väcka talan för att få fastställt huru-&lt;br&gt;vida en viss vidtagen eller planerad marknadsföring strider mot någon&lt;br&gt;bestämmelse i marknadsföringslagen. Tanken på en sådan reform har&lt;br&gt;emellertid avvisats av både principiella och praktiska skäl (se bl.a.&lt;br&gt;prop. 1984/85:213 s. 60 f). Regeringen ser ingen anledning att i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende frångå denna bedömning. I sammanhanget bör dock&lt;br&gt;påpekas att Konsumentombudsmannen enligt regeringens förslag kom-&lt;br&gt;mer att kunna föra en förbuds- eller åläggandetalan, utan att yrka vite.&lt;br&gt;Det blir dessutom även i fortsättningen möjligt för en näringsidkare att&lt;br&gt;föra talan om mildring eller upphävande av ett tidigare förbud, om talan&lt;br&gt;grundas på ändrade förhållanden. Båda dessa former av talan uppvisar&lt;br&gt;likheter med en ren fastställelsetalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En översiktlig och allmän genomgång av rättegångsbalkens regelsys-&lt;br&gt;tem ger alltså ingen anledning till oro för att en direkt tillämpning av&lt;br&gt;balkens bestämmelser försämrar möjligheterna till en effektiv och ända-&lt;br&gt;målsenlig handläggning av marknadsfÖringsprocesser. Tvärtom ger en&lt;br&gt;sådan reformåtgärd goda förutsättningar för domstolarna att avgöra&lt;br&gt;målen på ett så snabbt, billigt och enkelt sätt som möjligt, med bibehål-&lt;br&gt;lande av högt ställda rättssäkerhetskrav. De fall där det är nödvändigt&lt;br&gt;att i marknadsföringslagen ta in bestämmelser som avviker från eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fyller ut rättegångsbalkens regler behandlas särskilt. I det föregående&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har behandlats bl.a frågor om interimistiska beslut (avsnitt 8.1.1), kvar- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;stad (avsnitt 8.2.1), säkerhetsåtgärder i fråga om utplånande av vilsele-&lt;br&gt;dande framställningar (avsnitt 8.4), forumfrågor (avsnitt 9.1), talerätt&lt;br&gt;(avsnitt 9.3) och rättskraft (avsnitt 9.4). I det följande tas också upp&lt;br&gt;frågor om intervention (avsnitt 9.5.3), vissa bevisfrågor (avsnitt 9.5.4)&lt;br&gt;och rättegångskostnader (avsnitt 9.6). Närmast behandlas frågan om de&lt;br&gt;indispositiva eller dispositiva tvistemålsreglema skall tillämpas i mark-&lt;br&gt;nadsföringsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.2 Indispositiva eller dispositiva tvistemålsregler?&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Mål enligt marknadsföringslagen skall&lt;br&gt;handläggas enligt reglerna i rättegångsbalken om tvistemål där&lt;br&gt;förlikning om saken inte är tillåten. Beträffande talan om skade-&lt;br&gt;stånd skall dock bestämmelserna om dispositiva (förliknings-&lt;br&gt;bara) tvistemål gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens förslag när&lt;br&gt;det gäller mål i vilka Konsumentombudsmannen för talan som part.&lt;br&gt;Däremot föreslår utredningen att mål om förbud eller åläggande med&lt;br&gt;enskild part som kärande skall betraktas som dispositiva mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är till övervägande del negativa till förslaget att&lt;br&gt;mål om förbud eller åläggande i vissa fall skall kunna handläggas enligt&lt;br&gt;rättegångsbalkens regler för dispositiva mål. Marknadsdomstolen menar&lt;br&gt;att uppdelningen i dispositiva och indispositiva mål inte passar för&lt;br&gt;marknadsföringsmålen. Domstolen saknar en närmare analys av förut-&lt;br&gt;sättningarna för och konsekvenserna av förslaget i denna del. Vidare&lt;br&gt;anför domstolen att den dominerande delen av marknadsföringsmålen är&lt;br&gt;sådana att de angår ett allmänt intresse varför det skulle vara olämpligt&lt;br&gt;att grunda domstolens avgörande på parternas dispositioner i sådana&lt;br&gt;fäll. Domstolen har också invändningar mot att skiljenämnd enligt&lt;br&gt;utredningens förslag kommer att anförtros sådan myndighetskompetens&lt;br&gt;som att utfärda förbud av offentligrättslig karaktär vid offentligrättsligt&lt;br&gt;vite. Sveriges Industriförbund, Grossistförbundet Svensk Handel, Läke-&lt;br&gt;medelsindustriföreningen, Bilindustriföreningen och Swedma anser att&lt;br&gt;möjligheten for en skiljenämnd att tillämpa marknadsföringslagen bör&lt;br&gt;analyseras och finner det vara en tveksam nyordning att en myndig-&lt;br&gt;hetsuppgift anförtros en skiljenämnd. Svenska Föreningen för Industri-&lt;br&gt;ellt Rättsskydd säger sig inte heller stödja förslaget i vad det öppnar för&lt;br&gt;ett skiljeförfarande som tvistlösningsmodell utanför det begränsade&lt;br&gt;området för bestämmande av skadestånd som kan komma att finnas.&lt;br&gt;Sveriges Advokatsamfund ställer sig frågande till om den föreslagna&lt;br&gt;uppdelningen i dispositiva och indispositiva mål är lämplig och i prakti-&lt;br&gt;ken genomförbar när det gäller en lagstiftning med så påtagliga offent-&lt;br&gt;ligrättsliga förtecken. I vart fäll synes det enligt advokatsamfundet&lt;br&gt;befogat att i det fortsatta lagstiftningsarbetet ytterligare överväga konse-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kvensema av den föreslagna processordningen och olikheterna vid Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;handläggning av mål där Konsumentombudsmannen för talan respektive&lt;br&gt;i mål mellan privata parter. Grupptalanutredningen är ense med utred-&lt;br&gt;ningen om att mål om marknadsstömingsavgift bör vara indispositiva,&lt;br&gt;men ifrågasätter förslaget att i övrigt göra skillnad på mål där Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen för talan och andra mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I dag uppvisar processen i Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen likheter med rättegången i ett indispositivt tvistemål.&lt;br&gt;Domstolen anses bunden av den ram som käranden genom sitt yrkande&lt;br&gt;dragit upp men inte av ett medgivande från den mot vilken en talan om&lt;br&gt;förbud riktas. Detta framgår av departementschefens uttalande i prop.&lt;br&gt;1970:57 (s. 91) avseende Marknadsrådets förfaranderegler. Marknads-&lt;br&gt;rådet, och senare domstolen, kan alltså inte gå utanför det som omfattas&lt;br&gt;av ansökningen. Däremot är domstolen oförhindrad att ge ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande ett annat innehåll än som yrkats, så länge sanktionen&lt;br&gt;rör det förfarande som domstolen har att pröva.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningens förslag att rättegångsbalkens regler för&lt;br&gt;dispositiva tvistemål skall gälla i vissa mål mellan enskilda näringsid-&lt;br&gt;kare grundar sig på överväganden av i huvudsak processekonomisk&lt;br&gt;natur. Utredningen menar också att det förhållandet att parterna dis-&lt;br&gt;ponerar över processen i så stor utsträckning som möjligt inverkar&lt;br&gt;positivt på utvecklingen av etiska regler inom näringslivet och på det&lt;br&gt;s.k. egenåtgärdssystemet. I fell där Konsumentombudsmannen för talan&lt;br&gt;föreslår dock utredningen, mot bakgrund av de regler om rättegångs-&lt;br&gt;kostnader som man har stannat för, att reglerna för indispositiva tviste-&lt;br&gt;mål skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mål där det enligt utredningens förslag skulle bli fråga om att&lt;br&gt;tillämpa dispositiva tvistemålsregler är - förutom mål om skadestånd -&lt;br&gt;forbud och åläggande där annan än Konsumentombudsmannen är käran-&lt;br&gt;de. Som har nämnts är mål om förbud eller åläggande i dag närmast att&lt;br&gt;jämföra med rättegången i indispositiva tvistemål. Om en förbuds- eller&lt;br&gt;åläggandeprocess behandlas som ett dispositivt tvistemål, innebär det att&lt;br&gt;domstolen vid sin prövning av saken är bunden av de omständigheter&lt;br&gt;(rättsfekta) som parterna åberopar som grund för sin talan och av even-&lt;br&gt;tuella eftergifter och medgivanden som görs. Rättens ansvar för be-&lt;br&gt;visning och utredning i målet begränsas och möjligheten för parterna att&lt;br&gt;åberopa nya bevis eller omständigheter i högre rätt inskränks. Vidare&lt;br&gt;kan en part som uteblir från ett sammanträde drabbas av tredskodom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av detta kan sammanfattningsvis sägas vara att parterna&lt;br&gt;helt och hållet disponerar över processen och att ansvaret för att tviste-&lt;br&gt;frågorna blir så allsidigt och fullständigt belysta som möjligt läggs på&lt;br&gt;parterna och endast till mycket ringa del på domstolen. Detta är en&lt;br&gt;naturlig utgångspunkt när processen rör parternas privata rättsförhållan-&lt;br&gt;den. I en rättegång om förbud eller åläggande ser emellertid bilden&lt;br&gt;annorlunda ut. En sådan process är inte inriktad på att slita en privat&lt;br&gt;tvist mellan två stridande parter. Rättegången gäller i stället att pröva&lt;br&gt;om ett visst förfärande står i strid mot bestämmelser som har till ända-&lt;br&gt;mål att skydda allmänna konsument- och näringsidkarintressen. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening kan det inte överlåtas på parterna att fullt ut dis-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ponera över en sådan process. Detta gäller i särskilt hög grad när do- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;men, som regeringen föreslår, får rättskraft mot samtliga som kunnat&lt;br&gt;föra talan i målet som kärandeparter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att den som gjort sig skyldig till överträdelsen kan&lt;br&gt;åta sig gentemot käranden att upphöra med sin marknadsföring eller att&lt;br&gt;käranden kan återkalla talan på grund av en ekonomisk uppgörelse med&lt;br&gt;svaranden. Sådana åtaganden eller uppgörelser har ingen inverkan på&lt;br&gt;frågan om överträdelsen bör föranleda en dom om förbud eller åläggan-&lt;br&gt;de, med de verkningar en sådan dom har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Slutsatsen av detta resonemang är att talan om förbud eller åläggande&lt;br&gt;bör handläggas som mål där förlikning om saken inte är tillåten, oavsett&lt;br&gt;vem som är kärande. Detta får, som har framgått, betydelse för parter-&lt;br&gt;nas möjligheter att disponera över processen och för rättens eget ut-&lt;br&gt;redningsansvar. I vilken mån domstolen bör verka för att berika pro-&lt;br&gt;cessmaterialet måste avgöras med hänsyn till förhållandena i vaije&lt;br&gt;enskilt mål. Allmänt kan sägas att omfattningen av utredningsansvaret&lt;br&gt;får bero på allmänintressets styrka i förhållande till sakens beskaffenhet.&lt;br&gt;Att ett mål är indispositivt innebär inte att parterna fråntas ansvaret får&lt;br&gt;målets utredning. Tvärtom vilar det i första hand på dessa att se till att&lt;br&gt;allt relevant material blir tillgängligt för domstolen. Rättens agerande&lt;br&gt;bör därför i de allra flesta fell kunna inskränka sig till att göra behöv-&lt;br&gt;liga kompletteringar av processmaterialet. Det bör endast i sällsynta&lt;br&gt;undantagsfall, när allmänintresset får anses väga särskilt tungt eller när&lt;br&gt;någon särskild omständighet föranleder det, komma i fråga att dom-&lt;br&gt;stolen efterforskar helt nya bevis eller omständigheter som inte tidigare&lt;br&gt;berörts i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att ett mål är indispositivt innebär att kärandens talan förfaller, om&lt;br&gt;han inte infinner sig till ett sammanträde. I konkurrenslagen har införts&lt;br&gt;en särskild bestämmelse som anger att om Konkurrensverket för talan&lt;br&gt;som part, gäller i fråga om föreläggande for part och parts utevaro vad&lt;br&gt;som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare. Konkurrensverket&lt;br&gt;riskerar därför ingen annan sanktion än kostnadsansvar, om myndig-&lt;br&gt;heten uteblir från ett sammanträde. Det framstår som lämpligt att sam-&lt;br&gt;ma ordning gäller för Konsumentombudsmannen i mål enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den nya marknadsföringslag som regeringen föreslår kommer&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift att ersätta straff som direktverkande sanktion.&lt;br&gt;En sådan talan kommer att föras vid Stockholms tingsrätt och Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen. Utredningen föreslår att en talan om marknadsstömings-&lt;br&gt;avgift handläggs enligt reglerna för indispositiva tvistemål och anför&lt;br&gt;bl.a. att avgifter inom området för konkurrensrätten handläggs i den&lt;br&gt;ordningen. Regeringen delar utredningens bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har föreslagit i det föregående (avsnitt 9.1) skall&lt;br&gt;skadeståndsmål enligt huvudregeln handläggas enligt samma instansord-&lt;br&gt;ning som gäller övriga marknadsföringsmål. Syftet är att den marknads-&lt;br&gt;rättsliga domstolsprövningen så långt det är möjligt koncentreras till två&lt;br&gt;domstolar - Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen - och att&lt;br&gt;genom kumulation av olika måltyper kunna få samtliga konsekvenser av &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett lagstridigt handlande avgjort så billigt och så snabbt som möjligt. Att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skadeståndsprocesser är dispositiva innebär inget hinder för en gemen- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;sam handläggning vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen&lt;br&gt;med andra mål enligt marknadsföringslagen. Själva förfarandets yttre&lt;br&gt;förlopp får då, som i andra s.k. blandade mål, följa reglerna om indi-&lt;br&gt;spositiva mål, medan domstolen i fråga om processmaterialet är bunden&lt;br&gt;av parternas dispositioner i skadestånd sfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redan har nämnts föreslås ingen förändring när det gäller hand-&lt;br&gt;läggningen av mål om utdömande av vite. Dessa skall liksom nu hand-&lt;br&gt;läggas i den ordning som gäller för bötesbrottmål (8 § lagen om viten).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.3 Intervention och organisationsmedverkan&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En uttrycklig regel om rätt for den som&lt;br&gt;har talerätt i mål om förbud och åläggande att intervenera enligt&lt;br&gt;14 kap. rättegångsbalken tas in i marknadsföringslagen. Orga-&lt;br&gt;nisationsmedverkan tas bort som ett särskilt processuellt institut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att organisationsmedver-&lt;br&gt;kan skall bibehållas vid sidan av möjligheten till intervention enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal remissinstanser uttalar sig i&lt;br&gt;denna del. Grupptalanutredningen anser att det noga bör övervägas om&lt;br&gt;det finns skäl att ha särskilda medverkansregler vid sidan av rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler om ordinär intervention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: 13 a § lagen om marknadsdomstol&lt;br&gt;innehåller föreskrifter om s.k. organisationsmedverkan. Bestämmelsen&lt;br&gt;innebär, såvitt avser mål om förbud och åläggande enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen att en sammanslutning av näringsidkare som gör sannolikt att&lt;br&gt;utgången i målet kan ha betydande intresse för dess medlemmar kan&lt;br&gt;tillåtas att, vid sidan av en enskild part, medverka i förfarandet och&lt;br&gt;därvid åberopa bevisning. Den part på vars sida medverkan skall ske,&lt;br&gt;kan motsätta sig att detta sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om organisationsmedverkan i marknadsforingsprocessen inför-&lt;br&gt;des år 1986 och avsåg att tillgodose ett berättigat önskemål om att&lt;br&gt;företag som inte har partsställning i ett visst mål ändå genom sin orga-&lt;br&gt;nisation skulle ges möjlighet att komma till tals i principiellt viktiga&lt;br&gt;frågor eller i tvister som gäller större ekonomiska värden (se prop.&lt;br&gt;1984/85:213 s. 56 ff och 82 fl). Motiven for reformåtgärden får alltjämt&lt;br&gt;anses bärande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är dock hur detta medverkansinstitut förhåller sig till rätte-&lt;br&gt;gångsbalkens regler om intervention när nu rättegångsbalkens regler&lt;br&gt;generellt blir tillämpliga på marknadsföringsmål. Enligt 14 kap. 9 §&lt;br&gt;rättegångsbalken får den, som visar sannolika skäl för att saken rör hans&lt;br&gt;rätt, delta som intervenient i rättegången. Vad som närmare skall förstås&lt;br&gt;med att saken rör någons rätt har diskuterats utförligt i den juridiska&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;litteraturen (se Fitger, Kommentaren till Rättegångsbalken s. 14:22 ff Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;med där anförd litteratur).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till rättegångsbalken sägs att det materiella rättsförhål-&lt;br&gt;lande, som är rättegångens föremål, skall ha betydelse för tredje mans&lt;br&gt;rättsställning (se NJA II 1943 s. 178). Ett typexempel på när interven-&lt;br&gt;tion brukar tillåtas i praxis är det fallet att tredje man träffas av rätts-&lt;br&gt;kraften hos en dom i målet, utan att parterna hade kunnat uppnå samma&lt;br&gt;resultat genom en civilrättslig disposition. Till samma interventions-&lt;br&gt;grundande kategori - de s.k. rättskraftsfällen - är att hänföra måltyper&lt;br&gt;där en dom har rättskraftsverkan mot tredje man, t.ex. talan om klander&lt;br&gt;av bolagsstämmobeslut. I kungörelsemål, där domen har rättskraft mot&lt;br&gt;alla, anses dock inte intervention möjlig. Detta beror på att sakägare&lt;br&gt;ändå behandlas som parter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan knappast sägas att tredje man berörs av ett mål om förbud&lt;br&gt;eller åläggande på så sätt att utgången av målet har betydelse för hans&lt;br&gt;rättsställning. Härav följer att 14 kap. 9 § rättegångsbalken inte skulle&lt;br&gt;kunna medge intervention i förbuds- och åläggandemålen. Å andra&lt;br&gt;sidan skall enligt regeringens förslag en dom i sådana mål gälla mot&lt;br&gt;samtliga som hade kunnat föra talan som kärande i målet. Dessa mål får&lt;br&gt;därför anses ligga så nära de s.k. rättskraftsfällen, att det motiverar att&lt;br&gt;en tredje man som är taleberättigad tillåts att intervenera. För dem som&lt;br&gt;intervenerar på kärandesidan innebär detta ett alternativ till att behöva&lt;br&gt;väcka talan genom stämning, vilket är något omständligare. Det bör&lt;br&gt;därför i marknadsföringslagen införas en föreskrift som uttryckligen&lt;br&gt;anger att de som är taleberättigade i mål om förbud eller åläggande&lt;br&gt;också har rätt att intervenera enligt 14 kap. rättegångsbalken. Interven-&lt;br&gt;tion enligt rättegångsbalken sker på ena partens sida, men den som&lt;br&gt;intervenerar kan fritt övergå till motsidan. Härav följer också att - även&lt;br&gt;om rätten att intervenera är knuten till rätten att väcka talan om förbud&lt;br&gt;eller åläggande - intervention enligt den föreslagna regeln kan ske såväl&lt;br&gt;på kärandesidan som på svarandesidan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkarorganistioner kommer alltid att ha talerätt i förbuds- och&lt;br&gt;åläggandeffågor. En sådan sammanslutning skall också, enligt vad som&lt;br&gt;nu föreslagits, kunna intervenera i rättegången, om talan har väckts av&lt;br&gt;någon annan. Mot denna bakgrund saknas det ett praktiskt behov av&lt;br&gt;särskilda regler om organisationsmedverkan i marknadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör framhållas att den föreslagna regeln innebär en utvidgning av&lt;br&gt;rätten att delta i mål om förbud eller åläggande jämfört med dagens&lt;br&gt;regler om organisationsmedverkan genom att kretsen av berättigade&lt;br&gt;utvidgas till alla som har talerätt i dessa mål och genom att kravet på att&lt;br&gt;en organisation som vill medverka skall visa att utgången i målet kan ha&lt;br&gt;ett betydande intresse för medlemmarna försvinner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För mål om marknadsstömingsavgift eller skadestånd finns inte något&lt;br&gt;behov av några särskilda medverkansregler utöver vad som gäller enligt&lt;br&gt;rättegångsbalken om intervention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;9.5.4 Vissa bevisfrågor&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättegångsbalkens regler om bevisning&lt;br&gt;skall gälla utan inskränkningar i mål enligt marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen. Några särskilda regler om bevisbörda eller om möjlighet&lt;br&gt;för rätten att förelägga svaranden att omedelbart inkomma med&lt;br&gt;bevisning införs inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen föreslår att det i en ny marknads-&lt;br&gt;föringslag införs dels en bestämmelse om omvänd bevisbörda och dels&lt;br&gt;en föreskrift om att rätten på yrkande av part får förelägga svaranden&lt;br&gt;att omedelbart inkomma med bevisning som avser riktigheten av fram-&lt;br&gt;ställningar om sakförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De få remissinstanser som behandlar frågan om&lt;br&gt;föreläggande att inge bevisning är positiva till utredningens förslag.&lt;br&gt;Konsumentverket och Företagarnas Riksorganisation menar att den&lt;br&gt;föreslagna regeln tydliggör den praxis som gäller.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Omvänd bevisbörda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De marknadsrättsliga lagarna innehåller endast i ringa omfattning be-&lt;br&gt;stämmelser om bevisfrågor. Det har i stort överlämnats till Marknads-&lt;br&gt;domstolen att själv utforma de bevisregler som bör gälla. En övergång&lt;br&gt;till rättegångsbalken innebär så till vida en förändring, att systemet blir&lt;br&gt;mer fixerat. Å andra sidan torde Marknadsdomstolen i de allra flesta&lt;br&gt;frågor redan i dag tillämpa rättegångsbalkens bevisregler analogt. Nå-&lt;br&gt;gon påtaglig skillnad i detta hänseende kommer därför den nya mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen sannolikt inte att medföra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen föreslår att det i marknadsföringslagen&lt;br&gt;införs en bestämmelse om s.k. omvänd bevisbörda beträffande veder-&lt;br&gt;häftighetskravet när det gäller sakuppgifter i marknadsföringen. Prin-&lt;br&gt;cipen om omvänd bevisbörda i detta fell är allmänt accepterad och väl&lt;br&gt;förankrad i praxis. Den har inte skapat några tillämpningsproblem eller&lt;br&gt;lett till stötande eller annars obilliga rättsföljder för svaranden. Något&lt;br&gt;krav på att principen bör överges har inte framställts, varken i detta&lt;br&gt;lagstiftningsärende eller i övrigt. Den omvända bevisbördan synes också&lt;br&gt;ha vunnit internationell anslutning, vilket framgår av bl.a. EG:s direktiv&lt;br&gt;(84/450/EEG) om vilseledande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer mer sällan att det i svensk lagtext uttryckligen anges&lt;br&gt;vem av två tvistande parter som har bevisbördan för ett visst rekvisit&lt;br&gt;(rättsfektum) i en materiell lagregel. Många bevisbördeproblem är&lt;br&gt;invecklade och inte lämpade för en enkel anvisning i lagen. Frågorna&lt;br&gt;avgörs bättre av de rättstillämpande organen. Några sådana problem kan&lt;br&gt;visserligen inte sägas föreligga när det gäller den här berörda bevis-&lt;br&gt;bördeprincipen. Det är alldeles klart på vem bevisskyldigheten vilar. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns emellertid en rad andra bevisffågor som kan uppkomma i en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tvistemålsprocess och som inte är reglerade i lag. Att i en sådan situa- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tion lagreglera en enda bevisregel, som dessutom är så oomtvistad och&lt;br&gt;väl etablerad som i detta fell, kan leda till svårigheter och framstår som&lt;br&gt;onödigt. Utredningens forslag bör därför inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggande om bevisning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen föreslår en särskild regel som ger rätten en&lt;br&gt;möjlighet att på yrkande av part förelägga svaranden att omedelbart&lt;br&gt;inkomma med bevisning som avser riktigheten av framställningar om&lt;br&gt;sakförhållanden. Syftet med bestämmelsen är främst att sätta press på&lt;br&gt;svaranden att verksamt bidra till utredningen på ett tidigt stadium av&lt;br&gt;rättegången när käranden framställt yrkande om ett interimistiskt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt rättegångsbalken skall svaranden i sitt svaromål ange bl.a. den&lt;br&gt;bevisning han åberopar och vad som skall styrkas med vaije bevis (42&lt;br&gt;kap. 7 § första stycket 4 rättegångsbalken). Brister svaranden i detta&lt;br&gt;hänseende kan rätten förelägga honom att komplettera sina uppgifter.&lt;br&gt;Vägrar svaranden att svara på frågor eller att fullgöra något i rättegång-&lt;br&gt;en skall rätten med hänsyn till allt som förekommit pröva vilken verkan&lt;br&gt;som bevis svarandens underlåtenhet skall ges (35 kap. 4 § rättegångs-&lt;br&gt;balken). Mot bakgrund av detta framstår en regel av den typ utredning-&lt;br&gt;en föreslår som onödig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 18 § andra stycket lagen om Marknadsdomstol sägs att en part eller&lt;br&gt;en organisation som medverkar i rättegången får föreläggas vid vite att&lt;br&gt;tillhandahålla domstolen handling, varuprov eller liknande som kan ha&lt;br&gt;betydelse i målet. I bestämmelsen sägs vidare att detta inte innebär&lt;br&gt;någon skyldighet att röja företagshemligheter av teknisk natur. Vad som&lt;br&gt;i dag gäller i marknadsföringsprocessen skiljer sig i några avseenden&lt;br&gt;från rättegångsbalkens regler om skriftliga bevis och syn. Enligt rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gäller att den som innehar skriftlig handling eller föremål,&lt;br&gt;som kan antas ha betydelse som bevis, är skyldig att förete handlingen&lt;br&gt;för rätten eller att tillhandahålla föremålet för syn (38 kap. 2 § respekti-&lt;br&gt;ve 39 kap. 5 § rättegångsbalken). Den personkrets som kan bli föremål&lt;br&gt;för en åtgärd enligt rättegångsbalken är alltså betydligt vidare än den&lt;br&gt;som anges i 18 § lagen om Marknadsdomstol. En annan olikhet gäller&lt;br&gt;skyddet för yrkeshemligheter. Medan skyldigheten att göra handlingar&lt;br&gt;och föremål tillgängliga för Marknadsdomstolen inte omfattar företags-&lt;br&gt;hemligheter av teknisk art sägs i rättegångsbalken att vederbörande har&lt;br&gt;rätt att vägra tillhandhålla handlingar och föremål varigenom yrkeshem-&lt;br&gt;lighet skulle uppenbaras, om det inte förekommer synnerlig anledning.&lt;br&gt;Det kan nämnas att motiven till rättegångsbalken hänvisar till den dåva-&lt;br&gt;rande lagen (1931:152) med vissa bestämmelser mot illojal konkurrens,&lt;br&gt;när det gäller att bestämma omfattningen av begreppet yrkeshemlighet&lt;br&gt;(se NJA II 1943 s. 472). Numera finns motsvarande bestämmelser i&lt;br&gt;lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skillnader som finns mellan nu gällande ordning och rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler kan inte anses motivera en särskild regel för marknads-&lt;br&gt;föringsmålen när det gäller skyldigheten för part eller annan att förete&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skriftliga handlingar eller tillhandahålla föremål för syn. Rättegångs- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;balkens regler gäller för övrigt redan i dag i mål om skadestånd enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.6 Rättegångskostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Rättegångsbalkens regler om rättegångs-&lt;br&gt;kostnader i tvistemål skall gälla. När Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;för talan i mål om marknadsstömingsavgift skall dock reglerna&lt;br&gt;om rättegångskostnader i brottmål gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild regel som ger rätten möjlighet att i mål om för-&lt;br&gt;bud eller åläggande låta var och en av parterna svara för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag innebär att 18 kap. rättegångsbalken görs&lt;br&gt;tillämplig i mål enligt marknadsföringslagen. Utredningen föreslår&lt;br&gt;därutöver en särskild bestämmelse om kostnadsansvar för en samman-&lt;br&gt;slutning som medverkar enligt den särskilda bestämmelsen om organisa-&lt;br&gt;tionsmedverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Från en del håll mot-&lt;br&gt;tas förslaget positivt medan andra menar att förslaget hindrar enskilda&lt;br&gt;näringsidkare och konsumentorganisationer från att föra talan enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen. Tidningsutgivareföreningen och Svenska Före-&lt;br&gt;ningen för Industriellt Rättsskydd anser att förslaget är logiskt respektive&lt;br&gt;tillbörligt. Sveriges Konsumentråd avstyrker förslaget och anför att det&lt;br&gt;torde vara avskräckande för konsumentorganisationer som för talan mot&lt;br&gt;näringsidkare. Kooperativa förbundet menar att en olägenhet med för-&lt;br&gt;slaget är att konsumentorganisationerna kommer att ställas inför ett stort&lt;br&gt;hinder mot att anhängiggöra processer mot större företag genom att de&lt;br&gt;riskerar att fa betala rättegångskostnaderna i de fall då de förlorar må-&lt;br&gt;let. Marknadsdomstolen menar att förslaget vad avser rättegångskost-&lt;br&gt;nadsreglema torde innebära att mindre näringsidkare och vissa samman-&lt;br&gt;slutningar av konsumenter inte kommer att ha råd att ta risken med en&lt;br&gt;talan enligt lagen och därför i praktiken mister möjligheten att föra&lt;br&gt;talan. Marknadsdomstolen påpekar att detta förhållande inte berörs av&lt;br&gt;utredningen som endast framhåller fördelarna med den föreslagna pri-&lt;br&gt;mära talerätten för enskilda parter. Marknadsdomstolen anser bl.a.&lt;br&gt;också att förslaget framstår som föga konsekvent eftersom tappande part&lt;br&gt;mot Konsumentombudsmannen inte föreslås ha att bära ansvar för&lt;br&gt;Konsumentombudsmannens kostnader för rättegången. Sveriges Industri-&lt;br&gt;förbund och Grossistförbundet Svensk Handel skulle helst se att en&lt;br&gt;fördelning av rättegångskostnaderna vore möjlig i mål med näringsid-&lt;br&gt;kare eller organisation som kärande, även om det är fråga om en indi-&lt;br&gt;spositiv process, verdandi avstyrker utredningens förslag med bl.a.&lt;br&gt;motiveringen att det innebär en försämring av konsumenternas möjlig-&lt;br&gt;heter att själva ta till vara sina intressen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Det marknadsrättsliga regelsystemet Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;saknar särskilda kostnadsbestämmelser, om man undantar 18 § lagen&lt;br&gt;om Marknadsdomstol som reglerar hur kostnadsansvaret för vittneser-&lt;br&gt;sättning skall fördelas mellan parterna. I mål enligt den nya konkurrens-&lt;br&gt;lagen gäller rättegångsbalkens kostnadsbestämmelser (se prop.&lt;br&gt;1992/93:56, s. 116).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om kostnadsansvaret i marknadsföringsmål har varit föremål&lt;br&gt;för överväganden alltsedan tillkomsten av 1970 års lag om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring. I förarbetena till den lagen uttalar departementschefen&lt;br&gt;(prop. 1970:57 s. 169) att han inte anser att det finns anledning att&lt;br&gt;avvika från den inom förvaltningsrättsskipningen allmänt gällande prin-&lt;br&gt;cipen att enskild part själv skall bära sina kostnader. Samma slutsats&lt;br&gt;kom Lagutskottet till när den behandlade en motion som gällde frågan&lt;br&gt;om att införa av rätt till ersättning för rättegångskostnader i Marknads-&lt;br&gt;domstolen (bet. 1983/84:LU31). Utskottet hänvisade dels till att det i ett&lt;br&gt;ärende i Marknadsdomstolen som regel inte föreligger skäl av samma&lt;br&gt;sociala karaktär för kostnadsersättning som i t.ex. ett brottmål och dels&lt;br&gt;till att en sådan reform skulle kunna föra med sig inte obetydliga kost-&lt;br&gt;nader för staten. Regeringen behandlade samma fråga i prop.&lt;br&gt;1984/85:213 och konstaterade att frågan fick aktualiseras i ett vidare&lt;br&gt;sammanhang (prop. s. 66). Kostnadsansvaret berörs också kort i för-&lt;br&gt;arbetena till produktsäkerhetslagen (se prop. 1988/89:23 s. 67), med&lt;br&gt;samma utgång i sak.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När rättegångsbalken görs direkt tillämplig i marknadsföringsmål&lt;br&gt;måste man uttryckligen ta ställning till på vilket sätt rättegångskostnads-&lt;br&gt;ansvaret skall fördelas mellan parterna. Särskilt gäller detta om man&lt;br&gt;antar att den modell som väljs kommer att bli normgivande för mark-&lt;br&gt;nadsrätten i övrigt. Övervägandena bör utgå från att ansvarsreglema&lt;br&gt;skall medverka till att såväl underlätta tillkomsten av berättigade dom-&lt;br&gt;stolsprocesser som att försvåra eller avskräcka från obefogade rätte-&lt;br&gt;gångar. Kostnadsfördelningen måste dessutom bestämmas med beaktan-&lt;br&gt;de av de förhållanden som föranleder processandet och de ändamål som&lt;br&gt;rättegången avser att tillgodose. Också statsfinansiella konsekvenser&lt;br&gt;måste självklart vägas in när man tar ställning till en reform av denna&lt;br&gt;art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En följd av de förändringar på det processuella planet som nu före-&lt;br&gt;slås är att det blir lättare för enskilda näringsidkare och organisationer&lt;br&gt;att väcka talan vid överträdelser av bestämmelserna om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring och informationsskyldighet. Därigenom skapas bättre&lt;br&gt;förutsättningar för Konsumentombudsmannen att ägna mer tid och&lt;br&gt;resurser åt prejudiciellt viktiga och för konsumentintresset särskilt vä-&lt;br&gt;sentliga ärenden. Mål som rör mindre allvarliga regelbrott, men där en&lt;br&gt;sanktion ändå framstår som påkallad från allmänna konsument- och&lt;br&gt;näringsidkarsynpunkter, skall förhoppningsvis i högre grad foras av&lt;br&gt;enskilda näringsidkare eller organisationer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av ett de förändringar av handläggningsformer m.m. i&lt;br&gt;marknadsföringsmål som regeringen föreslår i detta lagstiftningsärende&lt;br&gt;innebär att rättegångsbalkens tvistemålsregler skall tillämpas framstår &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det som naturligt att reglerna för rättegångskostnader också hämtas från&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegångsbalken. Bestämmelserna om rättegångskostnader i tvistemål Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;finns i 18 kap. rättegångsbalken. Huvudregeln i tvistemål är att part,&lt;br&gt;som tappar målet, skall ersätta motparten hans rättegångskostnad (18&lt;br&gt;kap. 1 § rättegångsbalken). En sådan ordning tillgodoser väl de ända-&lt;br&gt;målssynpunkter som bör ligga till grund för hur rättegångskostnadsan-&lt;br&gt;svaret bör ordnas i mål om förbud eller åläggande. Huvudregeln om&lt;br&gt;förlorande parts kostnadsansvar speglar på ett riktigt sätt hur den ekono-&lt;br&gt;miska bördan bör placeras när det föreligger en egentlig tvist angående&lt;br&gt;frågan om en viss marknadsföringsåtgärd strider mot lagen eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den har också en i sammanhanget viktig avskräckande effekt, som&lt;br&gt;förhindrar uppkomsten av obefogade eller mindre väl grundade proces-&lt;br&gt;ser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan bör dock inte vara undantagslös. Enligt 18 kap. 2 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken gäller i mål som angår rättsförhållande som inte får be-&lt;br&gt;stämmas på annat sätt än genom dom, att rätten får förordna att vardera&lt;br&gt;parten skall bära sin kostnad. Bestämmelsen är fakultativ och motivutta-&lt;br&gt;landena (se NJA II 1943 s. 227 f) ger en bild av att kvittningsmöjlig-&lt;br&gt;heten skall användas restriktivt. Som exempel på när kvittning bör&lt;br&gt;kunna ske nämns att talan omedelbart medges eller att parternas för-&lt;br&gt;hållanden före eller under rättegången annars ger anledning till det. Det&lt;br&gt;understryks att huvudregeln bör vara att den vinnande parten erhåller&lt;br&gt;gottgörelse för sin kostnad. Eftersom bestämmelsen inte kan tillämpas&lt;br&gt;direkt i mål om förbud eller åläggande bör en särskild regel efter möns-&lt;br&gt;ter av 18 kap. 2 § rättegångsbalken tas in i marknadsföringslagen.&lt;br&gt;Möjligheten till kvittning bör av naturliga skäl användas med försiktig-&lt;br&gt;het. Rör rättegången t.ex. principiellt viktiga frågor utan någon synbar&lt;br&gt;oenighet mellan parterna, bör domstolen kunna befria den förlorande&lt;br&gt;parten från ett eventuellt kostnadsansvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En tillämpning av 18 kap. 16 § rättegångsbalken innebär att reglerna&lt;br&gt;om rättegångskostnader i brottmål (31 kap. rättegångsbalken) tillämpas&lt;br&gt;när Konsumentombudsmannen för talan som inte avser tillvaratagandet&lt;br&gt;av statens eller någon annans enskilda rätt. Förlorar svaranden är han i&lt;br&gt;sådant fell normalt skyldig att ersätta staten enbart kostnaderna för&lt;br&gt;bevisning. Ersättningsskyldigheten får jämkas eller efterges, om det&lt;br&gt;finns skäl till det med hänsyn till svarandens personliga och ekonomiska&lt;br&gt;förhållanden. Så kan bli fellet t.ex. om en näringsidkare har gått i kon-&lt;br&gt;kurs. Vinner svaranden målet kan han få ersättning av allmänna medel&lt;br&gt;för ombuds- och beviskostnader, om kostnaderna varit skäligen motive-&lt;br&gt;rade för att svaranden skulle kunna ta till vara sin rätt. Ersättning kan&lt;br&gt;också utgå för resa och uppehälle för svaranden i anledning av inställel-&lt;br&gt;se vid rätten. Därutöver innehåller 31 kap. rättegångsbalken bestämmel-&lt;br&gt;ser om kostnadsansvar på grund av vårdslös processföring, om solida-&lt;br&gt;riskt betalningsansvar osv., som det inte finns anledning att här gå in på&lt;br&gt;i detalj.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är närmast självklart att dessa kostnadsbestämmelser skall gälla i&lt;br&gt;mål om marknadsstömingsavgift där Konsumentombudsmannen för&lt;br&gt;talan. Den talan som riktas mot svaranden rör en direktverkande sank-&lt;br&gt;tion av straffrättsliknande karaktär. Det framstår från rättsäkerhetssyn- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;157&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;punkt främmande att den som blir utsatt för en sådan process inte skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kunna få ersatt sina kostnader om han vinner målet. Här kan nämnas att Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;i mål om miljöskyddsavgift gäller 31 kap. rättegångsbalken angående&lt;br&gt;rättegångskostnader (se 61 § miljöskyddslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller förbuds- och åläggandemål ligger det annorlunda till.&lt;br&gt;Det är inte lika självklart att brottmålsreglema skall gälla bara for att&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen för talan. Bestämmelsen i 18 kap. 16 §&lt;br&gt;rättegångsbalken är inte att se som en föreskrift om hur ersättnings-&lt;br&gt;frågan alltid bör vara ordnad när en myndighet för talan på det allmän-&lt;br&gt;nas vägnar utan att talan avser tillvaratagandet av statens eller någon&lt;br&gt;annans enskilda rätt. Paragrafen gäller bara om inte annat är föreskri-&lt;br&gt;vet. Undantagsbestämmelser finns bl.a. i vattenmål och inom fastighets-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör särskilt uppmärksammas att mål om förbud eller åläggande&lt;br&gt;inte avser någon omedelbar reaktion mot näringsidkaren på annat sätt än&lt;br&gt;att han förbjuds att upprepa en olaglig marknadsföringsåtgärd eller&lt;br&gt;åläggs att komplettera sin marknadsföring med uppgifter som han skulle&lt;br&gt;ha lämnat redan från böijan. De principiella skäl som medför att den&lt;br&gt;som döms i ett brottmål eller den som påförs en marknadsstömingavgift&lt;br&gt;inte skall behöva betala alla statens kostnader för att driva målet gör sig&lt;br&gt;inte gällande på samma sätt i förbuds- och åläggandemål. Dessutom&lt;br&gt;kommer sådan processer också att kunna inledas av andra än Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannnen, vilket innebär att andra regler för rättegångskost-&lt;br&gt;nader kommer att gälla om 18 kap. rättegångsbalken skall tillämpas.&lt;br&gt;Det framstår som mindre lämpligt att olika regler i fråga om en svaran-&lt;br&gt;dens ansvar för rättegångskostnader skall gälla beroende på vem som&lt;br&gt;för talan på kärandesidan. Regeringen menar därför att tvistemålsregler-&lt;br&gt;na bör gälla i mål om förbud och åläggande även när Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen för talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår (avsnitt 9.5.3) en särskild regel om intervention&lt;br&gt;enligt 14 kap. rättegångsbalken, vilket innebär att den särskilda bestäm-&lt;br&gt;melsen om organisationsmedverkan inte längre skall gälla i marknads-&lt;br&gt;föringsmål. Någon särskild regel om medverkandes ansvar för rätte-&lt;br&gt;gångskostnader behövs därför inte. Bestämmelsen om intervenients&lt;br&gt;kostnadsansvar i 18 kap. 12 § rättegångsbalken gäller även för dem som&lt;br&gt;intervenerar med stöd av den nya regeln i marknadsföringslagen och&lt;br&gt;som inte har ställning av part i rättegången. För självständiga interveni-&lt;br&gt;enter gäller reglerna i 18 kap. rättegångsbalken om part.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Den föreslagna processordningen kan&lt;br&gt;förväntas leda till en viss kostnadsökning när det gäller hand-&lt;br&gt;läggningen av mål vid Stockholms tingsrätt. Kostnadsökningen&lt;br&gt;bör finansieras genom motsvarande besparingar inom Civilde-&lt;br&gt;partementets verksamhetsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens bedömning: Enligt utredningen bör förslaget kunna Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;genomföras och tillämpas utan att det orsakar ökade kostnader vare sig&lt;br&gt;för det allmänna eller för näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast några få remissinstanser har berört kost-&lt;br&gt;nadsaspekterna. Statskontoret uppger att det med de tillgängliga upp-&lt;br&gt;gifterna inte har anledning att befara att statens kostnader totalt sett&lt;br&gt;skulle öka om förslaget genomförs. Det finns dock en viss risk att de&lt;br&gt;nya reglerna kan innebära att ärendevolymema ökar genom att det nu&lt;br&gt;blir klarare än tidigare vad som är otillbörlig marknadsföring. Detta kan&lt;br&gt;i ett samhällsperspektiv vara en önskvärd effekt och statens merkost-&lt;br&gt;nader bör enligt Statskontoret i så fell vara marginella. Svea hovrätt&lt;br&gt;ifrågasätter om utredningens kostnadsanalys är hållbar och menar att&lt;br&gt;utredningen är alltför optimistisk. Hovrätten anser att förslaget innehål-&lt;br&gt;ler regler som underlättar för näringsidkare att inleda processer om&lt;br&gt;ifrågasatta marknadsföringsåtgärder och att det därför kan förutses att&lt;br&gt;antalet processer kommer att öka, vilket medför ökade kostnader. Infö-&lt;br&gt;randet av tvåinstanssystemet innebär en fördyring. Konsumenternas&lt;br&gt;möjligheter att föra skadeståndsprocesser med rättshjälp, torde innebära&lt;br&gt;att rättshjälpsanslaget kommer att belastas ytterligare. Riksrevisionsver-&lt;br&gt;ket anser att resursbehovet och konsekvenserna av det föreslagna tvåins-&lt;br&gt;tanssystemet borde ha analyserats och konstaterar att föreslagna syste-&lt;br&gt;met medför ökade kostnader. Marknadsdomstolen anför att det före-&lt;br&gt;slagna processuella systemet skulle medföra att beslutsfattandet inte blir&lt;br&gt;ändamålsenligt och dessutom blir mera formbundet, tungrott och lång-&lt;br&gt;draget. Mot bakgrund av vad domstolen anfört - främst i fråga om&lt;br&gt;reglernas förutsebarhet och tydlighet - samt införandet av ett tvåinstans-&lt;br&gt;system med en förhållandevis krånglig processordning, torde de ekono-&lt;br&gt;miska konsekvenserna av förslaget enligt domstolen väsentligt ha under-&lt;br&gt;skattats. Domstolen påpekar att utredningens uppskattningar av resurs-&lt;br&gt;behoven är klart orealistiska. Underskattningen gäller såväl kostnaderna&lt;br&gt;för en ökad belastning på rättsväsendet som de övriga konsekvenserna&lt;br&gt;för stat och kommuner. Marknadsdomstolen framhåller vidare att det&lt;br&gt;nuvarande systemet innebär att handläggningen är förhållandevis snabb,&lt;br&gt;enkel och billig samt att förslaget, om det genomförs, skulle medföra&lt;br&gt;ökade kostnader och minskad effektivitet i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Den nu föreslagna nya mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen innebär att Konsumentombudsmannen torde komma att&lt;br&gt;processa vid domstol i något större utsträckning än i dag, bl.a. genom&lt;br&gt;att prövning blir möjlig i två instanser. Konsumentombudsmannens&lt;br&gt;deltagande i förbuds- och åläggandemål torde dock på sikt kunna mins-&lt;br&gt;ka något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheten visar att Konsumentombudsmannen förlorar få proces-&lt;br&gt;ser. En ändring av rättegångskostnadsreglema i enlighet med vad rege-&lt;br&gt;ringen har föreslagit i det föregående kan därför inte antas leda till&lt;br&gt;särskilt anmärkningsvärda fördyringar av statens verksamhet på mark-&lt;br&gt;nadsrättsområdet. Den ytterligare kostnaden kommer med all säkerhet&lt;br&gt;att klart understiga vad staten kommer att tillföras genom marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgiften. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;159&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ett tvåinstanssystem med Stockholms tingsrätt som Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;första instans medför ofrånkomligen en ökad arbetsbörda och därmed&lt;br&gt;ökade kostnader för tingsrätten. Samtidigt kan det förväntas att Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen avlastas åtskilliga marknadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolens organisation är redan i dag förhållandevis liten&lt;br&gt;och behövs för att domstolen skall kunna handlägga övriga målgrupper&lt;br&gt;samt fungera som överprövningsinstans i konkurrens- och marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmål. Några besparingar som kan finansiera de ökade kostnaderna&lt;br&gt;för tingsrätten torde därför inte kunna göras i den organisationen. Den&lt;br&gt;kostnadsökning som kan förutses för Stockholms tingsrätt får i stället&lt;br&gt;kompenseras genom motsvarande besparingar inom Civildepartementets&lt;br&gt;verksamhetsområde. Till denna fråga återkommer regeringen i 1995/96&lt;br&gt;års budgetproposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag innebär att konsumenter också skall kunna få&lt;br&gt;skadestånd på grund av en otillåten marknadsföringsåtgärd samt att de&lt;br&gt;skall kunna få allmän rättshjälp i ett sådant skadeståndsmål. Det kan&lt;br&gt;antas att antalet sådana mål blir ytterst litet och avser summor som i&lt;br&gt;allmänhet understiger ett halvt basbelopp. I sådana fåll får biträde enligt&lt;br&gt;rättshjälpslagen förordnas bara om det finns särskilda skäl. Regeringen&lt;br&gt;bedömer därför att de kostnadsökningar som förslagen i dessa delar kan&lt;br&gt;föra med sig är försumbara.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den nya marknadsföringslagen skall träda&lt;br&gt;i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya marknadsföringslagens materiella bestämmelser skall&lt;br&gt;tillämpas också på marknadsföringsåtgärder som vidtagits före&lt;br&gt;lagens ikraftträdande, såvida inte en bedömning enligt äldre&lt;br&gt;föreskrifter medför att förfarandet skall anses lagenligt. Mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift får inte under något förhållande dömas ut&lt;br&gt;för åtgärder som vidtagits före lagens ikraftträdande. Beträffan-&lt;br&gt;de sådan marknadsföring gäller dessutom äldre förskrifter i&lt;br&gt;fråga om skyldighet att ersätta uppkommen skada.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsteg från den nya processordningen skall gälla på så sätt&lt;br&gt;att mål som har anhängiggjorts i Marknadsdomstolen före&lt;br&gt;ikraftträdandet skall handläggas enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Äldre förbud och ålägganden samt förbuds- och informations-&lt;br&gt;förelägganden skall fortsätta att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit att lagen träder i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1994. I övrigt överensstämmer utredningens förslag med&lt;br&gt;regeringens, med undantag for att utredningen föreslår att äldre före-&lt;br&gt;skrifter skall gälla fullt ut i fråga om marknadsföringsåtgärder som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;160&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Talan om förbud eller åläggan- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;de skall dock alltid väckas vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Dagligvaruleverantörers Förbund önskar att&lt;br&gt;tiden för ikraftträdandet i utredningens lagförslag kan hållas. Husmo-&lt;br&gt;dersförbundet Hem och Samhälle anser att lagförslaget bör invänta&lt;br&gt;EU-förhandlingama för att begränsa dubbelarbete och extra stora kost-&lt;br&gt;nader. Stockholms tingsrätt anser att äldre forumregler skall gälla &amp;quot;gam-&lt;br&gt;la mål&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den föreslagna nya marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen bör träda i kraft så snart som möjligt. Samtidigt bör närings-&lt;br&gt;livet ges möjligheten att i god tid före ikraftträdandet anpassa sin mark-&lt;br&gt;nadsföring till den nya lagstiftningen. Ett hänsynstagande till båda dessa&lt;br&gt;omständigheter leder regeringen till att föreslå att den nya marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen skall träda i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringar av processuell art saknar ofta övergångsbestämmelser.&lt;br&gt;Nya regler blir omedelbart tillämpliga på såväl nya som äldre pågående&lt;br&gt;mål. När som i förevarande lagstiftningsärende instansordningen ändras&lt;br&gt;finns det dock anledning att göra undantag från normalfallet och före-&lt;br&gt;skriva att äldre handläggningsregler skall gälla beträffande mål som&lt;br&gt;redan är anhängiggjorda vid Marknadsdomstolen. Däremot saknas skäl&lt;br&gt;att inte tillämpa de nya forumreglema på mål som väcks efter lagens&lt;br&gt;ikraftträdande, oavsett om den marknadsföring som talan angår har&lt;br&gt;vidtagits före eller efter denna tidpunkt. Detta bör gälla talan om både&lt;br&gt;förbud, åläggande, utplånande av vilseledande framställningar och&lt;br&gt;skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På civillagstiftningens område är huvudregeln att nya lagar i princip&lt;br&gt;inte bör ha tillbakaverkande kraft. Starka rättssäkerhetsskäl gör att man&lt;br&gt;bör vara försiktig med att ge nya regler och bestämmelser retroaktiv&lt;br&gt;verkan. Det kan visserligen hävdas att det i strid mot denna princip kan&lt;br&gt;vara påkallat att besluta om förbud, om en marknadsföringsåtgärd vid-&lt;br&gt;tagits kort före den nya marknadsföringslagens ikraftträdande och det&lt;br&gt;föreligger en påtaglig risk för att den upprepas. Den nya marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen kommer emellertid att innehålla så goda möjligheter till ett&lt;br&gt;snabbt ingripande, att principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning&lt;br&gt;bör upprätthållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta talar för att man, som utredningen föreslagit, i övergångsbe-&lt;br&gt;stämmelserna till den nya marknadsföringslagen skall ange att äldre&lt;br&gt;föreskrifter skall tillämpas på marknadsföring som vidtagits före lagens&lt;br&gt;ikraftträdande. Emellertid kan detta leda till oklarheter, om en närings-&lt;br&gt;idkare vill få ett äldre förbud eller åläggande ändrat eller upphävt med&lt;br&gt;hänvisning till bestämmelserna i den nya lagen. Eftersom förbudet eller&lt;br&gt;åläggandet avser marknadsföring som ägt rum före lagens ikraftträdande&lt;br&gt;kan en övergångsbestämmelse, med den lydelse som utredningen före-&lt;br&gt;slagit, ge sken av att ändringsyrkandet skall prövas enligt äldre före-&lt;br&gt;skrifter. En annan nackdel med en sådan promulgationsbestämmelse är,&lt;br&gt;att den kan leda till sanktioner mot äldre förfaranden som är tillåtna&lt;br&gt;enligt den nya lagen t.ex. vissa kombinationserbjudanden. Marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen kan inte anses uppbyggd på sådana speciella för en viss tid &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;161&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särpräglade förhållanden, som motiverar att sanktioner döms ut för Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;handlingar som är lagenliga vid tiden för domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att lösa dessa och andra problem bör övergångsbestämmelsen ges&lt;br&gt;det innehållet, att den nya lagens bestämmelser gäller också i fråga om&lt;br&gt;marknadsföring som har vidtagits före lagens ikraftträdande, såvida inte&lt;br&gt;förfarandet var tillåtet enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingsavgift skall självklart inte kunna dömas ut for&lt;br&gt;marknadsföring som hänför sig till tiden före den nya lagens ikraftträ-&lt;br&gt;dande. Likaså skall frågan om skadeståndsansvar för sådan marknads-&lt;br&gt;föring bedömas enligt äldre bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om förbud och ålägganden som föreligger vid tiden för lagens&lt;br&gt;ikraftträdande, bör fortsätta att gälla. Överensstämmer beslutet eller&lt;br&gt;föreläggandet inte i sak med innehållet i den nya lagen kan, som fram-&lt;br&gt;gått ovan, näringsidkaren väcka talan vid Stockholms tingsrätt och yrka&lt;br&gt;att förbudet eller åläggandet skall mildras eller upphävas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också förbuds- och informationsförelägganden som har meddelats&lt;br&gt;enligt äldre lag bör fortsätta att gälla efter den nya lagens ikraftträdan-&lt;br&gt;de. Det får förutsättas att Konsumentombudsmannen upphäver eventuel-&lt;br&gt;la förelägganden angående förfaranden som inte strider mot den nya&lt;br&gt;lagen. Näringsidkaren bör också kunna angripa ett sådant föreläggande&lt;br&gt;genom ansökan om resning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag till ny marknadsföringslag innebär att vissa&lt;br&gt;förfaranden inte längre skall vara straffbelagda. Av 5 § andra stycket&lt;br&gt;lagen (1964:163) om införande av brottsbalken följer att straff inte kan&lt;br&gt;dömas ut for sådana förfaranden efter den nya lagens ikraftträdande.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;12.1 Förslaget till marknadsföringslag&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Lagens syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och nä-&lt;br&gt;ringslivets intressen i samband med marknadsföring av produk-&lt;br&gt;ter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot&lt;br&gt;konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med den nuvarande marknadsföringslagen inleds den nya med&lt;br&gt;en bestämmelse som anger den allmänna innebörden av lagen och dess&lt;br&gt;syfte. Till skillnad mot 1 § den nuvarande lagen anges att lagen inte&lt;br&gt;bara skall främja konsumenternas intressen i samband med marknads-&lt;br&gt;föring, utan även närlingslivets intressen. Även om lagen till största&lt;br&gt;delen är inriktad på konsumentintressena är det enligt regeringens me-&lt;br&gt;ning angeläget att också framhålla näringslivets intressen i samman-&lt;br&gt;hanget. Som framhölls redan i förarbetena till den nuvarande lagen har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;162&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsidkarna ett intresse av att konkurrensen inte drivs med ohederli- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ga metoder. I allmänhet torde också konsument- och näringsidkarintres-&lt;br&gt;sena sammanfalla när det gäller frågan om vilka etiska krav som skall&lt;br&gt;ställas på reklam och annan marknadsföring (prop. 1970:57 s. 64).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med vad som nu gäller syftar ordet konsument i första hand&lt;br&gt;på privatpersoner. Det täcker emellertid även andra som skall förvärva&lt;br&gt;en produkt för slutlig konsumtion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har i sitt förslag i 1 § tagit in en erinran om att lagen&lt;br&gt;skall tillämpas med särskilt beaktande av principerna om tryckfrihet och&lt;br&gt;yttrandefrihet. Enligt regeringens mening är detta en självklarhet som&lt;br&gt;inte behöver lagfästas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva&lt;br&gt;efterfrågar produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana televisionssändningar som&lt;br&gt;omfettas av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televi-&lt;br&gt;sionsprogram till allmänheten och som kan tas emot endast i&lt;br&gt;något annat land som är bundet av avtalet om Europeiska eko-&lt;br&gt;nomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att lagen bara omfettar sådan marknadsföring&lt;br&gt;som sker i näringsverksamhet. Vidare anges att lagen också tillämpas då&lt;br&gt;en näringsidkare själv efterfrågar produkter i sin verksamhet. Detta&lt;br&gt;stämmer i huvudsak överens med vad som gäller i dag (jfr 2 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar i sin helhet 2 § andra stycket marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen och föranleds av Sveriges förpliktelser enligt EES-avtalet (jfr&lt;br&gt;prop. 1992/93:73 och 110).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter, varor, tjänster, fest egendom, arbetstillfällen och&lt;br&gt;andra nyttigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföring-, reklam och andra åtgärder i näringsverksam-&lt;br&gt;het som är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till&lt;br&gt;produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god marknadsföringssed'. god affärssed eller andra vedertagna&lt;br&gt;normer som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare&lt;br&gt;vid marknadsföring av produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;163&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen ges vissa definitioner till ledning för tillämpningen av Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med produkter skall avses inte bara varor och tjänster, utan även fest&lt;br&gt;egendom, arbetstillfällen och andra nyttigheter. I sak stämmer detta&lt;br&gt;överens med vad som gäller i dag. Uttrycket nyttighet har liksom i dag&lt;br&gt;en vidsträckt innebörd. Det innefettar, förutom varor, tjänster, fest&lt;br&gt;egendom och arbetstillfällen också t.ex. elektrisk kraft, aktier och andra&lt;br&gt;värdepapper, krediter samt rättigheter av olika slag (jfr prop.&lt;br&gt;1975/76:34 s. 125 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med begreppet marknadsföring avses i dag åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;främja avsättningen av produkter. I förarbetena till den nuvarande lagen&lt;br&gt;framhölls att redan själva saluhållandet, även om det är helt passivt, bör&lt;br&gt;anses vara en sådan åtgärd samt att begreppet också måste anses inne-&lt;br&gt;fetta inte bara försäljning, utan även uthyrning och liknande förfaranden&lt;br&gt;(prop. 1975/76:34 s. 124). I den nya lagen föreslås begreppet få en&lt;br&gt;ännu vidare innebörd och också omfetta åtgärder som syftar till att&lt;br&gt;främja tillgången till produkter. Det är alltså fråga om åtgärder som en&lt;br&gt;näringsidkare vidtar när han själv efterfrågar produkter, främst inköps-&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna lagen införs ett för lagstiftningen nytt begrepp,&lt;br&gt;nämligen begreppet god marknadsförings sed. Härmed avses sådana&lt;br&gt;bindande men också utomrättsliga normer som syftar till att skydda&lt;br&gt;konsumenter och näringsidkare vid marknadsföring av produkter. Det&lt;br&gt;gäller för det första regler om god affärssed som har detta syfte. Vidare&lt;br&gt;kan det gälla råd och rekommendationer som har utfärdats av en myn-&lt;br&gt;dighet. Normer som Marknadsdomstolen har utvecklat genom sin praxis&lt;br&gt;omfettas också. Beträffande de närmare skälen till förslaget i denna del&lt;br&gt;kan hänvisas till vad regeringen har anfört i det föregående (avsnitt&lt;br&gt;6.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har föreslagit att begreppen näringsidkare och konsument&lt;br&gt;också definieras i den nya lagen samt att ett nytt begrepp, annan för-&lt;br&gt;brukare, införs i lagen omfettande andra konsumenter än sådana privat-&lt;br&gt;personer som efterfrågar varor för enskilt bruk. Enligt regeringens&lt;br&gt;mening är begreppen näringsidkare och konsument så vedertagna i den&lt;br&gt;marknadsrättsliga lagstiftningen att de inte närmare behöver definieras.&lt;br&gt;Detta hindrar inte att det kan förekomma svårbedömda gränsfall där det&lt;br&gt;ytterst får bli en fråga för rättstillämpningen att avgöra vad som om-&lt;br&gt;fettas av begreppen. Således har Marknadsdomstolen i ett nyligen av-&lt;br&gt;gjort avgörande (MD 1994:21) uttalat sig om begreppet näringsidkare.&lt;br&gt;I målet uppkom frågan om Länsbostadsnämnden i sin förfettningsregle-&lt;br&gt;rade verksamhet med det generella bostadsstödet kan anses som närings-&lt;br&gt;idkare enligt bl.a. marknadsföringslagen. Marknadsdomstolen uttalar till&lt;br&gt;en början att begreppet näringsidkare har en vidsträckt betydelse och&lt;br&gt;omfettar var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk&lt;br&gt;art, både fysiska och juridiska personer. Härmed avses också statliga&lt;br&gt;och kommunala organ som bedriver näring (jfr prop. 1970:57 s. 90).&lt;br&gt;Det krävs inte att verksamheten drivs i vinstsyfte. Marknadsdomstolen&lt;br&gt;uttalar vidare att en verksamhet kan betraktas som näringsverksamhet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;164&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;även om den innehåller inslag av myndighetsutövning. Domstolen kons-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;taterar att Länsarbetsnämndens handläggning av ärenden om bostadslån Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;m.m. har utgjort myndighetsutövning. Emellertid kan enligt domstolen&lt;br&gt;nämndens verksamhet i samband med långivningen allmänt betecknas&lt;br&gt;som yrkesmässig verksamhet av ekonomisk art. Några påtagliga mo-&lt;br&gt;ment av offentlig maktutövning har inte förekommit i verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilt ur låntagarnas perspektiv hade rättsförhållandet en privaträttslig&lt;br&gt;prägel. Det var också vitsordat från Statens sida att det sedan lånen&lt;br&gt;utbetalats förelegat ett civilrättsligt avtalsförhållande mellan parterna.&lt;br&gt;Marknadsdomstolen fann därför att Länsbostadsnämnden i det aktuella&lt;br&gt;sammanhanget skall betraktas som näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innebörden av begreppet konsument har kommenterats i anslutning&lt;br&gt;till 1 §. I likhet med de flesta remissinstanser som har uttalat sig i&lt;br&gt;frågan anser regeringen att det inte finns något behov att införa begrep-&lt;br&gt;pet annan förbrukare i lagstiftningen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Krav på marknadsföringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god mark-&lt;br&gt;nadsföringssed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan&lt;br&gt;information som är av särskild betydelse från konsumentsyn-&lt;br&gt;punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de allmänna krav som ställs på marknadsföringen.&lt;br&gt;I sak stämmer det överens med vad som nu gäller enligt 2 och 3 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen. En överträdelse kan i likhet med vad som nu&lt;br&gt;gäller fora med sig ett förbud att fortsätta med marknadsföringen eller&lt;br&gt;ett åläggande att lämna information (jfr 14 och 15 §§). Förslaget i&lt;br&gt;denna del har närmare behandlats i den allmänna motiveringen (avsnitt&lt;br&gt;6.1)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamidentifierin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § AU marknadsföring skaU utformas och presenteras så att det&lt;br&gt;tydligt framgår att det är fråga om marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skaU också tydligt framgå vem som svarar for marknads-&lt;br&gt;föringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande princip inom marknadsföringsrätten är att det av&lt;br&gt;en marknadsföringsåtgärd skaU framgå att det är fråga om en sådan&lt;br&gt;åtgärd. Sålunda får t.ex. en kommersieU annons inte presenteras på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den uppfattas som redaktioneU text.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;165&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan grundläggande princip är att det av en marknadsföringsåt-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gärd skall framgå vem som svarar för marknadsföringsåtgärden, s.k. P&lt;sup&gt;ro&lt;/sup&gt;P- 1994/95.123&lt;br&gt;sändarangivelse. Syftet med detta är att mottagaren av ett reklambud-&lt;br&gt;skap lätt skall kunna identifiera den som står bakom budskapet och&lt;br&gt;därmed också kunna nå denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innebär en kodifiering av Marknadsdomstolens praxis,&lt;br&gt;liksom av Internationella handelskammarens grundregler för reklam.&lt;br&gt;Beträffande de närmare skälen hänvisas till vad som har anförts i det&lt;br&gt;föregående (avsnitt 6.2).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av de föreslagna reglerna kan&lt;br&gt;medföra sanktion i form av marknadsstömingsavgift (se 22 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda&lt;br&gt;påståenden eller andra framställningar som är vilseledande i&lt;br&gt;fråga om näringsidkarens egen eller någon annan näringsidkares&lt;br&gt;näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt framställningar som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa&lt;br&gt;eller miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktens pris, grunderna for prissättningen och betal-&lt;br&gt;ningsvillkoren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifika-&lt;br&gt;tioner, ställning på marknaden, kännetecken och andra rättig-&lt;br&gt;heter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsid-&lt;br&gt;karen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som i sak har sin motsvarighet i 6 § marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen, innehåller förbud mot att vid marknadsföringen använda påståen-&lt;br&gt;den och andra framställningar som är vilseledande. Med framställningar&lt;br&gt;avses liksom hittills ord, bild, tecken m.m. Det avser såväl muntliga&lt;br&gt;som skriftliga framställningar, i annonser, broschyrer och på förpack-&lt;br&gt;ningar, inklusive förpackningsdekorer, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till ledning för rättstillämpningen och för näringsidkarna anges i&lt;br&gt;andra stycket exempel på i vilka avseenden framställningar inte får vara&lt;br&gt;vilseledande. Exemplifieringen ansluter nära till EG:s direktiv om vilse-&lt;br&gt;ledande reklam. Därutöver har som exempel angetts produktens inver-&lt;br&gt;kan på hälsa och miljö.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Miljöargument har kommit att bli allt vanligare vid marknadsförin-&lt;br&gt;gen. Det är viktigt att se till att argumenten är vederhäftiga. Flera olika&lt;br&gt;miljömärkningssystem finns också. Med anledning av vad Naturskydds-&lt;br&gt;föreningen anför i sitt remissvar (se avsnitt 6.3.1) vill regeringen fram-&lt;br&gt;hålla att en korrekt och behörig användning av ett etablerat miljömärke&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;166&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;givetvis inte innebär att märket (framställningen) kan anses vilseledan- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En uppsåtlig eller oaktsam överträdelse av förbudet kan medföra&lt;br&gt;sanktion i form av marknadsstömingsavgift enligt 22 §. Beträffande den&lt;br&gt;närmare motiveringen i övrigt kan hänvisas till vad som har anförts i&lt;br&gt;den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande förpackningsstorlekar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda&lt;br&gt;förpackningar som genom sin storlek eller yttre utformning i&lt;br&gt;övrigt är vilseledande i fråga om produktens mängd, storlek&lt;br&gt;eller form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förpackning kan vara vilseledande inte bara genom den text, de&lt;br&gt;bilder, färger och tecken (framställningar) som finns på den, utan även&lt;br&gt;genom sin storlek eller yttre form i övrigt. I paragrafen ges ett uttryck-&lt;br&gt;ligt förbud mot att använda förpackningar som genom sin yttre utform-&lt;br&gt;ning är vilseledande i fråga om den marknadsförda produktens mängd,&lt;br&gt;storlek eller form. Härigenom lagfästs de normer som Marknadsdomsto-&lt;br&gt;len har utvecklat genom sin praxis på området (se avsnitt 6.3.3).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan finnas fall där en förpackning måste ges en utformning som&lt;br&gt;avviker från innehållets form. Det gäller främst då en produkt måste&lt;br&gt;emballeras på ett särskilt sätt främst av distributionstekniska eller för-&lt;br&gt;varingstekniska skäl. Som Marknadsdomstolen har uttalat kan det vilse-&lt;br&gt;ledande intryck som en sådan förpackning förmedlar motverkas genom&lt;br&gt;att innehållets kvantitet och form tydligt och på ett lättbegripligt sätt&lt;br&gt;anges på förpackningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande efterbildningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda&lt;br&gt;efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt kan för-&lt;br&gt;växlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade&lt;br&gt;produkter. Detta gäller dock inte efterbildningar vilkas utform-&lt;br&gt;ning huvudsakligen tjänar till att göra produkten funktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen slås fest att en näringsidkare inte får använda sådana&lt;br&gt;efterbildningar av andra näringsidkares kända och särpräglade produkter&lt;br&gt;som är vilseledande i fråga om produktens kommersiella ursprung. Den&lt;br&gt;föreslagna bestämmelsen är också den en kodifiering av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolens praxis på området (se avsnitt 6.3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;167&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna förbudet tar sikte på efterbildningar av andra närings- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;idkares kända och särpräglade produkter, och inte vilka efterbildningar&lt;br&gt;som helst. Med begreppet särpräglad avses att produktens utformning&lt;br&gt;har en särskiljande funktion, dvs. har till ändamål att ge produkten ett&lt;br&gt;utseende som i estetiskt hänseende skiljer den från andra produkter. En&lt;br&gt;utformning som är tekniskt eller funktionellt betingad och som huvud-&lt;br&gt;sakligen tjänar till att göra produkten ändamålsenlig innefattas inte av&lt;br&gt;begreppet särpräglad. För att det inte skall rådan någon tvekan härom,&lt;br&gt;och i enlighet med Lagrådets synpunkter, har ett uttryckligt undantag&lt;br&gt;gjorts for efterbildningar vilkas utformning huvudsakligen är funktio-&lt;br&gt;nellt betingad. Det räcker enligt paragrafen emellertid inte med att den&lt;br&gt;efterbildade produkten skall vara särpräglad. Den måste också vara&lt;br&gt;känd på marknaden. Härmed avses att produkten skall vara känd på ett&lt;br&gt;sådant sätt att den förknippas med någon viss näringsidkares produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande den närmare innebörden av förbudet och skälen for dessa&lt;br&gt;kan hänvisas till vad som har anförts i den allmänna motiveringen (av-&lt;br&gt;snitt 6.3.4).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursutförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttryck-&lt;br&gt;et &amp;quot;konkurs&amp;quot;, ensamt eller i förening med något annat uttryck,&lt;br&gt;bara om produkterna bjuds ut av konkursboet eller för dess&lt;br&gt;räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras användningen av begreppet konkurs vid mark-&lt;br&gt;nadsföring. Beträffande den närmare motiveringen kan hänvisas till vad&lt;br&gt;som har anförts i den allmänna motiveringen (avsnitt 6.3.6).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter&lt;br&gt;använda uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller &amp;quot;upp-&lt;br&gt;hör&amp;quot; eller något annat uttryck med motsvarande innebörd, bara&lt;br&gt;om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela&lt;br&gt;varulager eller en klart avgränsad del av det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala&lt;br&gt;priser för motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;168&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Realisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter&lt;br&gt;använda uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller något annat uttryck med&lt;br&gt;motsvarande innebörd, bara om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens&lt;br&gt;ordinarie sortiment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala&lt;br&gt;priser för motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i marknadsföringssammanhang vanligt förekommande uttrycken&lt;br&gt;slutförsäljning, utförsäljning, upphör och realisation har stor sugges-&lt;br&gt;tionskraft och väcker förväntningar om särskilt förmånliga anbud. I 10&lt;br&gt;och 11 §§ ställs upp de krav som måste vara uppfyllda for att begrep-&lt;br&gt;pen skall få användas i sådana sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För de angivna uttrycken gäller gemensamt att försäljningen skall ske&lt;br&gt;under en begränsad tid och till priser som är väsentligt lägre än närings-&lt;br&gt;idkarens normala priser för motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hur begränsad tiden skall vara kan inte anges exakt, utan får bedö-&lt;br&gt;mas från fall till fell med hänsyn till de varierande förhållanden som&lt;br&gt;råder i olika branscher och sammanhang. Marknadsdomstolen har i&lt;br&gt;fråga om realisationer uttalat att en realisation i verklig mening torde ha&lt;br&gt;en varaktighet av högst några få veckor och att ett påstående om reali-&lt;br&gt;sation torde vara missvisande, om den pågår mer än ca två månader av&lt;br&gt;året.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är väsentligt lägre priser kan inte heller anges med någon&lt;br&gt;exakthet i form av t.ex. procentsatser. Det får avgöras från fell till fell&lt;br&gt;och med utgångspunkt från vad som objektivt sett kan uppfattas som&lt;br&gt;väsentligt för konsumenter. Av betydelse i sammanhanget är också den&lt;br&gt;praxis som bygger på god affärssed och som tillämpas i olika branscher&lt;br&gt;och för olika produktslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställda produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera&lt;br&gt;produkter till någon som inte uttryckligen har beställt dem och&lt;br&gt;därvid vilseleda mottagaren om dennes betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen behandlas sådana negativa säljmetoder som också beteck-&lt;br&gt;nas negativ avtalsbindning. De kännetecknas av att marknadsföraren&lt;br&gt;utnyttjar allmänhetens okunnighet om gällande rättsregler om slutande&lt;br&gt;av avtal till att inge en oriktig föreställning om att ett bindande avtal har&lt;br&gt;kommit till stånd. Ett vanligt sätt som detta sker på är att en näringsid-&lt;br&gt;kare skickar produkter till någon som inte har beställt dem och däri-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;169&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;genom inger mottagaren uppfattningen att han är skyldig att betala för Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;produkten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom den föreslagna bestämmelsen förbjuds sådana förfaranden.&lt;br&gt;Som har anförts i det föregående (avsnitt 6.3.8) sker vilseledandet ofta&lt;br&gt;genom att näringsidkaren bifogar en räkning, ett inbetalningskort eller&lt;br&gt;någon annan liknande handling. Ett sådant förfarande behöver emeller-&lt;br&gt;tid inte alltid vara vilseledande. Det gäller särskilt när parterna tidigare&lt;br&gt;står i ett avtalsförhållande med varandra och det därigenom måste fram-&lt;br&gt;stå som klart vad som gäller mellan dem. Sådana typiska fall får anses&lt;br&gt;föreligga när det är fråga om att förnya eller förlänga tidigare ingångna&lt;br&gt;avtal, t.ex. en prenumeration, ett abonnemang eller något annat likande&lt;br&gt;avtal.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen inskränker sig till att reglera fall där det förekommer ett&lt;br&gt;vilseledande beträffande betalningsskyldigheten. Förfärandet att leverera&lt;br&gt;obeställda produkter kan vara oacceptabelt även i andra fell, där det inte&lt;br&gt;förekommer något vilseledande. Sådana fell kommer även i fortsätt-&lt;br&gt;ningen att kunna förbjudas med stöd av generalklausulen om otillbörlig&lt;br&gt;marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånserbjudanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder&lt;br&gt;köparen att förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller&lt;br&gt;till ett särskilt lågt pris eller erbjuder köparen andra särskilda&lt;br&gt;förmåner, skall lämna tydlig information om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för&lt;br&gt;erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras förmånserbjudanden i form av s.k. kombinerade&lt;br&gt;utbud. I den nuvarande marknadsföringslagen är vissa sådana erbjudan-&lt;br&gt;den förbjudna och straffsanktionerade (7 och 8 §§). Förbuden ersätts nu&lt;br&gt;med en informationsskyldighet för näringsidkaren och syftar till att&lt;br&gt;säkerställa att köparna får den information som är nödvändig för att&lt;br&gt;kunna bedöma sådana erbjudanden och deras förmånlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt punkten 1 skall information lämnas om villkoren för att ut-&lt;br&gt;nyttja erbjudandet. Exempel på sådana villkor är att erbjudandet gäller&lt;br&gt;under förutsättningen att ett visst antal eller en viss mängd av en vara&lt;br&gt;köps.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I punkten 2 föreskrivs vidare en informationsskyldighet när det gäller&lt;br&gt;erbjudandets beskaffenhet och värde. Om erbjudandet gäller t.ex. för-&lt;br&gt;värv av en tilläggsvara, måste framgå vad det är fråga om för vara och&lt;br&gt;vilket värde denna har.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;170&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av punkten 3 framgår vidare att de begränsningar som gäller för Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;erbjudandet skall framgå vid marknadsföringen. Om erbjudandet är&lt;br&gt;tidsbegränsat skall detta sålunda anges. Information måste också lämnas&lt;br&gt;om andra begränsningar som gäller for erbjudandet, t.ex. att det gäller&lt;br&gt;så länge lagret räcker.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud och ålägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god&lt;br&gt;marknadsföringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot&lt;br&gt;konsumenter eller näringsidkare får förbjudas att fortsätta med&lt;br&gt;den marknadsföringen eller att vidta någon annan liknande&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första stycket får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till mark-&lt;br&gt;nadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 2 § marknadsföringslagen och har behand-&lt;br&gt;lats i avsnitt 8.1. Som framgår där innebär regeln ingen ändring be-&lt;br&gt;träffande dem som kan drabbas av ett förbud. Innebörden av begreppet&lt;br&gt;&amp;quot;god marknadsföringssed&amp;quot; har redovisats i kommentaren till 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande att lämna information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att&lt;br&gt;lämna sådan information som är av särskild betydelse från&lt;br&gt;konsumentsynpunkt får åläggas att lämna sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant åläggande får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 3 § första stycket marknadsföringslagen och&lt;br&gt;har även den behandlats i avsnitt 8.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;171&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett åläggande enligt 15 § får innehålla en skyldighet att&lt;br&gt;lämna informationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren&lt;br&gt;använder vid marknadsföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom märkning på varan eller i annan form på säljstället,&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i viss form till konsumenter som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som anger vad ett åläggande enligt 15 § får innehålla,&lt;br&gt;motsvaras av 3 § andra stycket gamla marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otjänliga produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som&lt;br&gt;är avsedda att användas av konsumenter för privat bruk och&lt;br&gt;som är uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får&lt;br&gt;förbjudas att fortsätta med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att motverka en marknadsföring som&lt;br&gt;avses i första stycket, får också en näringsidkare som tillverkar,&lt;br&gt;importerar eller annars marknadsför produkten till andra nä-&lt;br&gt;ringsidkare förbjudas att fortsätta med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas&lt;br&gt;också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen motsvarar generalklausulen om pro-&lt;br&gt;duktotjänlighet i 4 § marknadsföringslagen vars närmare innebörd har&lt;br&gt;beskrivits utförligt i förarbetena till den nuvarande regeln (se prop.&lt;br&gt;1975/76:34 s. 127 f.). Som framgår av kommentaren till 3 § i föreva-&lt;br&gt;rande lag innefattar begreppet &amp;quot;marknadsför&amp;quot; även det nuvarande be-&lt;br&gt;greppet &amp;quot;saluhåller&amp;quot;. Någon ändring i sak är således inte avsedd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning&lt;br&gt;eller i beslut av en myndighet har meddelats särskilda före-&lt;br&gt;skrifter om produkten med samma syfte som förbudet skulle&lt;br&gt;fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som syftar till att förebygga kompetenskonflikter mellan&lt;br&gt;olika myndigheter har sin motsvarighet i 4 § sista stycket marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen. Även beträffande denna kan därför hänvisas till nyss nämn-&lt;br&gt;da förarbeten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;172&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 § och ett åläggande enligt&lt;br&gt;15 § skall förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är&lt;br&gt;obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras av 5 § gamla marknadsföringslagen och innebär&lt;br&gt;inget nytt. Förbud och åläggande skall alltså förenas med vite om det&lt;br&gt;inte av särskilda skäl är obehövligt. Något särskilt yrkande om att ett&lt;br&gt;förbud skall förenas med vite torde inte behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller&lt;br&gt;åläggande enligt 15 § att gälla tills vidare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller&lt;br&gt;låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett&lt;br&gt;förbud eller åläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 §&lt;br&gt;andra - fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Be-&lt;br&gt;slutet får verkställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.1.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att ett interimistiskt förbud eller åläggande&lt;br&gt;får meddelas om käranden visar att det finns sannolika skäl för att ett&lt;br&gt;förbud eller åläggande kommer att meddelas. En ytterligare förutsätt-&lt;br&gt;ning för att ett interimistiskt beslut skall meddelas är att det skäligen&lt;br&gt;kan befaras att svaranden under processens gång på något sätt handlar&lt;br&gt;så att betydelsen av en dom om förbud eller åläggande minskas. Det&lt;br&gt;behöver inte vara fråga om något illojalt förfarande från svarandens sida&lt;br&gt;för att ett interimistiskt beslut skall meddelas. Det räcker att svaranden&lt;br&gt;fortsätter den marknadsföringskampanj som är föremål för prövning,&lt;br&gt;om det innebär att de intressen man vill skydda skadas genom att kam-&lt;br&gt;panjen fortsätter under det att frågan prövas i domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket första meningen framgår att bestämmelserna i 15&lt;br&gt;kap. 5 § andra - fjärde styckena samt 6 och 8 §§ rättegångsbalken skall&lt;br&gt;tillämpas på interimistiska beslut om förbud och åläggande. Det innebär&lt;br&gt;att en fråga om interimistiskt beslut bara får tas upp av rätten på yrkan-&lt;br&gt;de av part och att motparten skall ges tillfälle att yttra sig om det inte är&lt;br&gt;fara i dröjsmål. Vidare gäller att käranden - med undantag för de fell&lt;br&gt;där Konsumentombudsmannen för talan - skall ställa säkerhet för den&lt;br&gt;skada som kan tillfogas svaranden. Om det inte längre finns skäl för&lt;br&gt;åtgärden skall det interimistiska beslutet hävas. Rätten skall då målet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;173&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörs pröva om åtgärden skall bestå. Någon hänvisning görs inte till Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;15 kap. 5 § första stycket rättegångsbalken eftersom en fråga om inte-&lt;br&gt;rimistiskt beslut inte kan prövas innan en talan om förbud eller åläggan-&lt;br&gt;de har väckts. Detta följer av 38 § tredje stycket, där det sägs att ett&lt;br&gt;interimistiskt beslut meddelas av den domstol där en rättegång om&lt;br&gt;förbud eller åläggande är anhängig. Av andra meningen framgår att&lt;br&gt;beslutet får verkställas genast (jfr 17 kap. 14 § andra stycket rättegångs-&lt;br&gt;balken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det följer av 43 § andra stycket att ett interimistiskt beslut får över-&lt;br&gt;klagas särskilt. Marknadsdomstolen kan i sådana fall besluta om in-&lt;br&gt;hibition m.m. enligt bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Självklart gäller den praxis som utbildats vid tillämpningen av nu&lt;br&gt;angivna bestämmelser i rättegångsbalken också i fråga om marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmålen. Proportionalitetsprincipen skall tillämpas vid prövningen&lt;br&gt;och restriktivitet skall iakttas när det gäller att meddela interimistiska&lt;br&gt;beslut utan att höra svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbuds- och informationsförelägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § I fäll som inte är av större vikt får Konsumentombudsman-&lt;br&gt;nen meddela föreläggande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande),&lt;br&gt;eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åläggande som avses i 15 § {informationsföreläggande').&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggandet skall förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna föreläggan-&lt;br&gt;det omedelbart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har&lt;br&gt;godkänts, gäller det som en lagakraftvunnen dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.1.2. Den motsva-&lt;br&gt;rar vad som gäller enligt 14 och 15 §§ marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Marknadsstömingsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift&lt;br&gt;(marknadsstömingsavgift), om näringsidkaren eller någon som&lt;br&gt;handlar på näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het har brutit mot någon bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare som uppsåtligen eller av&lt;br&gt;oaktsamhet väsentligt har bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;174&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen anges de grundläggande förutsättningarna för att döma ut Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift. Motiven till att en sådan avgift införs har&lt;br&gt;redovisats i avsnitt 8.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att denna avgiftssanktion kan komma i fråga vid&lt;br&gt;överträdelser av de konkreta reglerna i katalogen. Avgiften skall betalas&lt;br&gt;av den näringsidkare i vars verksamhet överträdelsen ägde rum, d.v.s.&lt;br&gt;den för vars räkning marknadsföringen vidtogs. Näringsidkaren kan&lt;br&gt;vara både en enskild näringsidkare och en juridisk person. Enskilda&lt;br&gt;personer som inte är näringsidkare kan inte drabbas av avgiftsskyldig-&lt;br&gt;het. Även offentligrättsliga subjekt såsom kommunala eller statliga&lt;br&gt;inrättningar kan dömas att betala en avgift om de är att betrakta som&lt;br&gt;näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fordras uppsåt eller oaktsamhet för att en överträdelse skall leda&lt;br&gt;till avgiftsskyldighet. Kravet på subjektiv täckning har också behandlats&lt;br&gt;i avsnitt 8.2. Det bör dock betonas att det för alla näringsidkare gäller&lt;br&gt;ett grundläggande krav på att de iakttar god marknadsföringssed. Nä-&lt;br&gt;ringsidkare som uppträder på marknaden genom olika slags marknads-&lt;br&gt;föring har en skyldighet att se till att deras handlingssätt överensstäm-&lt;br&gt;mer med nämnda sed. Med denna utgångspunkt finns det skäl att till-&lt;br&gt;ämpa stränga kriterier vid culpabedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är som framgår av den allmänna motiveringen inte nödvändigt att&lt;br&gt;uppsåt eller oaktsamhet kan konstateras hos den enskilde näringsidkaren&lt;br&gt;själv eller, om det är fråga om en juridisk person, hos en person som&lt;br&gt;intar en ledande ställning hos denna, utan det räcker att detta kan kon-&lt;br&gt;stateras hos en person som handlar på näringsidkarens vägnar. Det kan&lt;br&gt;vara fråga om en anställd eller en uppdragstagare. Bristande kännedom&lt;br&gt;om förbuden eller misstag om förbudens innebörd utgör inte något&lt;br&gt;försvar för en överträdelse (jfr prop. 1992/93:56 s. 92).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket behandlas det s.k. medverkansansvaret. I den allmän-&lt;br&gt;na motiveringen (avsnitt 8.2) har angetts att detta gör det möjligt att&lt;br&gt;ingripa mot reklambyråer och andra företag som sprider marknadsfö-&lt;br&gt;ring, t.ex tidningar, radio och TV. Som framgår av ordalydelsen skall&lt;br&gt;det också för en medverkande krävas att denne handlat uppsåtligt eller&lt;br&gt;oaktsamt för att avgift skall kunna påföras. Till skillnad från medverka-&lt;br&gt;nsansvaret vid förbud mot otillbörlig marknadsföring enligt generalklau-&lt;br&gt;sulen, vilket sträcker sig till &amp;quot;var och en&amp;quot;, kan bara en medverkande&lt;br&gt;som är näringsidkare drabbas av avgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bevisbördan för att förutsättningarna som anges i lagtexten är för&lt;br&gt;handen vilar på Konsumentombudsmannen eller om en näringsidkare&lt;br&gt;utnyttjar sin subsidiära talerätt, på denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Marknadsstömingsavgift får inte åläggas någon för en&lt;br&gt;överträdelse av ett förbud eller en underlåtelse att följa ett&lt;br&gt;åläggande som har meddelats vid vite enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;175&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 8.5. Syftet med bestämmelsen är att Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;förhindra dubbla påföljder när ett förfärande som omfettas av ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har meddelats vid vite upprepas och därmed&lt;br&gt;samtidigt kan bli föremål för en talan om utdömande av vitet och en&lt;br&gt;talan om marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftens storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Marknadsstömingsavgiften skall festställas till lägst fem&lt;br&gt;tusen kronor och högst fem miljoner kronor. Avgiften får dock&lt;br&gt;inte överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning&lt;br&gt;föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften festställas&lt;br&gt;särskilt för var och en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen anger det lägsta och högsta belopp som marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgiften kan festställas till. Avgiften får dock inte i något fell&lt;br&gt;överstiga tio procent av näringsidkarens årsomsättning föregående rä-&lt;br&gt;kenskapsår. Med omsättning avses näringsidkarens hela omsättning utan&lt;br&gt;begränsning till den produkt eller marknad som förfarandet har handlat&lt;br&gt;om. Beräkningen skall grunda sig på den ifrågavarande näringsidkarens&lt;br&gt;omsättning och alltså inte utgå från en hel koncerns omsättning om det&lt;br&gt;är fråga om ett företag som ingår i en sådan. Om överträdelsen sker&lt;br&gt;under en näringsidkares första verksamhetsår får årsomsättningen upp-&lt;br&gt;skattas med stöd av tillgängliga uppgifter. Detta får göras även i andra&lt;br&gt;fell när sådana uppgifter saknas eller är uppenbart bristfälliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ankommer på Konsumentombudsmannen (eller i förekommande&lt;br&gt;fell näringsidkare som för talan) att yrka ett bestämt belopp och att ange&lt;br&gt;de omständigheter som han åberopar till stöd för sitt yrkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När marknadsstömingsavgift festställs skall särskild hänsyn&lt;br&gt;tas till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har&lt;br&gt;pågått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fell skall någon avgift inte dömas ut. Avgiften får&lt;br&gt;efterges, om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell får avgiften efterges, om det finns synnerliga skäl&lt;br&gt;för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra stycket i paragrafen har utformats i överensstäm-&lt;br&gt;melse med 28 § konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den allmänna motiveringen (avsnitt 8.2) har anförts att överträdel-&lt;br&gt;sens art liksom dess varaktighet, omfettning och spridning är förhållan-&lt;br&gt;den som bör vägas in när avgiften skall beräknas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;176&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller överträdelsens art kan hänsyn tas både till det slag av Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;marknadsföring som är föremål for bedömning och till det mått av&lt;br&gt;uppsåt, nonchalans eller systematiskt handlande som ligger bakom.&lt;br&gt;Otillåtna åtgärder som vidtas på ett systematiskt sätt torde inte sällan få&lt;br&gt;anses så allvarliga att det är påkallat att låta näringsidkaren betala en&lt;br&gt;avgift. Överträdelser som har tydlig karaktär av nonchalans inför klara&lt;br&gt;regler eller som innebär att förfaranden som tidigare lett till påföljd&lt;br&gt;upprepas bör ofta mötas med avgiftssanktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av överträdelsens varaktighet, omfettning och&lt;br&gt;spridning kan det exempelvis finnas anledning att fästa särskild vikt vid&lt;br&gt;att det använda mediet har en stor genomslagskraft, som vid TV-re-&lt;br&gt;klam. Andra speciella omständigheter att beakta kan vara omfettningen&lt;br&gt;av den skada som överträdelsen orsakat konsumenter och konkurrerande&lt;br&gt;näringsidkare, liksom det ekonomiska utbyte som näringsidkaren har&lt;br&gt;haft av marknadsföringen. Det bör inte heller stå främmande för dom-&lt;br&gt;stolarna att ta hänsyn till de särskilda svårigheter som barn och unga&lt;br&gt;samt andra utsatta grupper i samhället kan ha att rätt bedöma och värde-&lt;br&gt;ra marknadsföringens innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av bestämmelsens lydelse framgår att även andra omständigheter kan&lt;br&gt;beaktas när avgiftens storlek skall bestämmas. I rena bagatellfell skall&lt;br&gt;någon avgift inte utgå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket ges en möjlighet att efterge avgiften om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl. Sådana skäl skulle t.ex. kunna vara att näringsidkaren&lt;br&gt;har gjort allt som rimligen kan krävas för att förhindra den uppkomna&lt;br&gt;skadan. Som framgår av formuleringen skall dock denna möjlighet&lt;br&gt;användas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Marknadsstömingsavgift får dömas bara om stämningsan-&lt;br&gt;sökan har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem&lt;br&gt;år från det att överträdelsen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen som motsvarar 30 § första stycket konkurrenslagen inne-&lt;br&gt;håller en preskriptionsregel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § En marknadsstömingsavgift feller bort, om domen inte har&lt;br&gt;kunnat verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av den föreslagna bestämmelsen följer att en marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;feller bort om inte verkställighet har kunnat ske inom fem år från det att&lt;br&gt;tingsrättens eller Marknadsdomstolens dom vann laga kraft. Detta mot-&lt;br&gt;svarar vad som gäller för konkurrensskadeavgift enligt 31 § konkurrens-&lt;br&gt;lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;177&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstömingsavgift&lt;br&gt;får rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken om kvarstad för fordran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 8.2.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger möjlighet för rätten, dvs. både Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt och Marknadsdomstolen, att besluta om att den som är eller kom-&lt;br&gt;mer att bli föremål for en talan om marknadsstömingsavgift inte får&lt;br&gt;förfoga över viss egendom genom att belägga egendomen med kvarstad.&lt;br&gt;Kvarstad enligt denna bestämmelse kan beslutas innan en talan om&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift har väckts. Bestämmelsen är utformad efter&lt;br&gt;mönster av 32 § konkurrenslagen (1993:20) men skiljer sig från den i&lt;br&gt;ett avseende. Utformningen av bestämmelsen i marknadsföringslagen&lt;br&gt;innebär att det klart framgår att även Marknadsdomstolen kan besluta&lt;br&gt;om kvarstad, om frågan blir aktuell först när ett mål prövas där.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hänvisningen till rättegångsbalkens regler om kvarstad innebär att&lt;br&gt;bl.a. bestämmelserna om omedelbar verkställighet och om möjligheten&lt;br&gt;att överklaga sådana beslut särskilt blir direkt tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett&lt;br&gt;förbud eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14&lt;br&gt;eller 15 § eller mot en föreskrift i 5-13 §§, skall ersätta den&lt;br&gt;skada som därigenom uppkommer för en konsument eller någon&lt;br&gt;annan näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättningen till näringsidkare får hän-&lt;br&gt;syn tas även till omständigheter av annan än ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen har närmare behandlats i avsnitt 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att skyldighet att utge skadestånd föreligger&lt;br&gt;vid överträdelse dels av ett förbud (mot otillbörlig marknadsföring) eller&lt;br&gt;ett åläggande som har meddelats av domstolen, dels av någon av de&lt;br&gt;konkreta reglerna i katalogen. Ersättningsskyldighet förutsätter inte att&lt;br&gt;vite har satts ut. Även överträdelser av ett godkänt förbuds- eller infor-&lt;br&gt;mationsföreläggande som har meddelats av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;kan medföra skadeståndsskyldighet, liksom överträdelse av ett interimi-&lt;br&gt;stiskt beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den allmänna motiveringen gäller för skadestånds-&lt;br&gt;skyldighet allmänna krav på adekvat kausalitet. Även frågan om uppsåt&lt;br&gt;eller oaktsamhet föreligger skall bedömas enligt allmänna skadestånds-&lt;br&gt;rättsliga regler. Detsamma gäller i fråga om förutsättningarna för skade-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;178&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ståndsskyldighet för flera på grund av medverkan till ett ersättnings- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;grundande förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsberättigade är andra näringsidkare utan begränsning till&lt;br&gt;&amp;quot;konkurrerande&amp;quot; näringsidkare samt konsumenter. Som framgår av den&lt;br&gt;allmänna motiveringen är det främst principiella skäl som gör att kret-&lt;br&gt;sen av skadeståndsberättigade har bestämts på detta sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett fell där det kan vara befogat att festställa ersättningsskyldighet till&lt;br&gt;en konsument är då konsumenten har lockats till ett sälj ställe genom&lt;br&gt;vilseledande reklam enligt 6 §. Skadestånd bör här kunna utgå för kon-&lt;br&gt;sumentens utgifter för att bege sig till sälj stället eller för att komma i&lt;br&gt;kontakt med näringsidkaren. Konsumenten bör även kunna få ersättning&lt;br&gt;för eventuell inkomstförlust för den tid han har avsatt för att komma&lt;br&gt;till säljstället. En tänkbar situation är att en näringsidkare erbjuder varor&lt;br&gt;med en utfästelse om t.ex. varans kvalitet och pris och det, när konsu-&lt;br&gt;menten är på säljstället, visar sig att denna utfästelse saknar täckning.&lt;br&gt;Om konsumenten då avstår från köp på grund av vad som framkommit,&lt;br&gt;kan det vara befogat att han får skadestånd eftersom marknadsföringen&lt;br&gt;strider mot 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om skadestånd till konsumenter kan också komma upp i andra&lt;br&gt;situationer. Bland annat kan det förekomma vilseledande uppgifter som&lt;br&gt;kan grunda rätt till skadestånd i prospekt och liknande material med&lt;br&gt;erbjudanden av olika slag till konsumenter. Sådan marknadsföring kan&lt;br&gt;föranleda en konsument till omfettande ekonomiska dispositioner. Om&lt;br&gt;något avtal inte kommer till stånd kan konsumenten ha rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning för de &amp;quot;onödiga&amp;quot; kostnader som han har åsamkats på grund av de&lt;br&gt;vilseledande uppgifterna. Det kan t.ex. gälla utgifter för en fastighets-&lt;br&gt;värdering som blivit onyttiga av skäl som konsumenten inte har haft&lt;br&gt;anledning att räkna med.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd enligt förevarande bestämmelse avser endast ersättning&lt;br&gt;för ren förmögenhetsskada i skadeståndslagens mening. Frågan om&lt;br&gt;skyldighet att ersätta person- eller sakskada till följd av marknadsföring&lt;br&gt;får bedömas enligt allmänna skadeståndsrättsliga regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att förbättra den skadelidandes möjligheter att få full ersättning&lt;br&gt;för den skada han har åsamkats föreskrivs i andra stycket att även andra&lt;br&gt;omständigheter än rent ekonomiska får beaktas när skadeståndet till&lt;br&gt;näringsidkare skall beräknas. Sådana omständigheter kan exempelvis&lt;br&gt;vara att den marknadsförande näringsidkaren har varit grovt oaktsam&lt;br&gt;eller har gjort en betydande vinst på sitt förfarande, eller att förfarandet&lt;br&gt;har pågått under lång tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är den skadelidande som enligt allmänna bevisregler har att visa&lt;br&gt;omfattningen av skadan. Eftersom det kan vara svårt att uppfylla kravet&lt;br&gt;p full bevisning kan domstolen med stöd av 35 kap. 5 § rättegångs-&lt;br&gt;b.uKen uppskatta skadan till skäligt belopp. Skadorna kan i vissa fell&lt;br&gt;vara högst betydande. En ekonomiskt realistisk bedömning skall själv-&lt;br&gt;fallet eftersträvas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såsom nämnts i den allmänna motiveringen har domstolarna möjlig-&lt;br&gt;het att utveckla ett skadeståndsansvar enligt allmänna regler i fråga om&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder som är otillbörliga enligt generalklausulen. Hit &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;179&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;hör fall som har visst samband med kontraktsrättsliga förhållanden, Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;jämför situationen i MD 1989:9, Velux Svenska.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom&lt;br&gt;fem år från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragrafen regleras den preskriptionstid som gäller för rätt till&lt;br&gt;skadestånd. Redan enligt nuvarande lag (19 § marknadsföringslagen)&lt;br&gt;gäller en femårig preskriptionstid. Motsvarande gäller också för skade-&lt;br&gt;stånd enligt konkurrenslagen (se 33 § andra stycket den lagen).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utplånande m.m. av vilseledande framställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller av en&lt;br&gt;föreskrift i 5-13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta&lt;br&gt;att vilseledande framställning som finns på vara, förpackning,&lt;br&gt;trycksak, affärshandling eller liknande skall utplånas eller&lt;br&gt;ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta syfte inte&lt;br&gt;kan uppnås på något annat sätt, får rätten besluta att egendomen&lt;br&gt;skall förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar vad som nu gäller enligt 18 § första stycket&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1975:1418) i fråga om möjligheterna att besluta&lt;br&gt;om utplånande, ändring eller förstörande av vilseledande framställning-&lt;br&gt;ar. Bestämmelser om i vilket sammanhang sådana beslut kan meddelas&lt;br&gt;och om åtgärder för att säkerställa besluten ges i 32 och 33 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande&lt;br&gt;enligt 31 § och det skäligen kan befaras att svaranden genom att&lt;br&gt;vidta eller att låta bli att vidta en viss handling minskar betydel-&lt;br&gt;sen av ett beslut om utplånande, får rätten besluta om lämplig&lt;br&gt;åtgärd att gälla tills vidare. I fråga om en sådan åtgärd gäller 15&lt;br&gt;kap. 3 § andra stycket, 5 § andra - fjärde styckena samt 6 och&lt;br&gt;8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av&lt;br&gt;vite som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket att egendomen får tas i beslag.&lt;br&gt;Därvid tillämpas föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om&lt;br&gt;beslag i brottmål. Beslutet får verkställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;180&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att egendom som avses i 31 § kan bli före-&lt;br&gt;mål för en säkerhetsåtgärd för att säkerställa kärandens rätt (jfr 15 kap.&lt;br&gt;3 § rättegångsbalken). De förutsättningar som gäller för att en sådan&lt;br&gt;åtgärd skall beviljas är att det finns sannolika skäl för bifall till käran-&lt;br&gt;dens yrkande om utplånande och att det skäligen kan befaras att svaran-&lt;br&gt;den vidtar eller underlåter att vidta någon handling som innebär att&lt;br&gt;betydelsen av ett beslut om utplånande förringas. Hänvisningarna till 15&lt;br&gt;kap. 5 § andra - fjärde styckena, 6 och 8 §§ rättegångsbalken innebär&lt;br&gt;bl.a. att en sådan åtgärd kan beviljas utan att svaranden yttrar sig om&lt;br&gt;det är fara i dröjsmål, att säkerhet måste ställas om annan än Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen för talan och att åtgärden skall hävas om det inte&lt;br&gt;längre finns skäl för åtgärden. Någon hänvisning görs inte till 15 kap. 5&lt;br&gt;§ första stycket rättegångsbalken eftersom ett yrkande om säkerhetsåt-&lt;br&gt;gärd inte kan tas upp innan en rättegång är anhängig. Detta följer av 33&lt;br&gt;§ av vilken framgår att ett beslut enligt 31 och 32 §§ meddelas av den&lt;br&gt;domstol där en rättegång om förbud eller åläggande, marknadsstömings-&lt;br&gt;avgift, utdömande av vite eller skadestånd är anhängig. I sista meningen&lt;br&gt;anges att beslutet om säkerhetsåtgärd får verkställas genast (jfr 17 kap.&lt;br&gt;14 § andra stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket innehåller en särreglering för de fell frågan om utplå-&lt;br&gt;nande behandlas i mål om utdömande av vite. Om ett yrkande om&lt;br&gt;utplåning på grund av en överträdelse av ett vitesförbud framställs i ett&lt;br&gt;sådant mål får en säkerhetsåtgärd ske genom beslag enligt bestämmel-&lt;br&gt;serna om beslag i brottmål. Detta överensstämmer med vad som enligt&lt;br&gt;18 § i den nuvarande marknadsföringslagen gäller som huvudregel, dvs.&lt;br&gt;i samtliga fell där en fråga om utplånande är aktuell. Även här anges att&lt;br&gt;ett beslut får verkställas genast (jfr 30 kap. 12 § andra stycket rätte-&lt;br&gt;gångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det följer av 43 § andra stycket att ett beslut om utplånande får&lt;br&gt;överklagas särskilt. Marknadsdomstolen kan i sådana fell besluta om&lt;br&gt;inhibition m.m. enligt bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 §&lt;br&gt;och beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande&lt;br&gt;av part av den domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §,&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 §&lt;br&gt;pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av&lt;br&gt;ett vitesförbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av&lt;br&gt;part av den domstol där en rättegång om utdömande av vitet&lt;br&gt;pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 8.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att ett yrkande om utplånande kan tas upp i&lt;br&gt;mål om förbud mot marknadsföring som strider mot god marknadsfö-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;181&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringssed eller på annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller närings- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;idkare, i skadeståndsmål och i mål om marknadsstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att ett yrkande om utplånande också kan tas upp&lt;br&gt;i ett mål om utdömande av vite, om grunden för utplånandet är en&lt;br&gt;överträdelse av det aktuella vitesförbudet. Av 40 § följer att ett sådant&lt;br&gt;mål får handläggas av allmän domstol enligt allmänna regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplysningsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;34 § En näringsidkare är skyldig att på uppmaning av Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett&lt;br&gt;ärende om tillämpningen av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som&lt;br&gt;kan ha betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § kan antas komma&lt;br&gt;i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den föreslagna bestämmelsen regleras näringsidkamas skyldighet att&lt;br&gt;på Konsumentombudsmannens begäran lämna upplysningar m.m. i&lt;br&gt;ärenden enligt lagen. Paragrafen motsvaras av 11 § första stycket mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt&lt;br&gt;14, 15 eller 17 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varu-&lt;br&gt;prover och liknande som behövs för tillsynen över att förbudet&lt;br&gt;eller åläggandet följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvaras i huvudsak av 16 § första stycket marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen och anger näringsidkamas skyldigheter att tillhandagå Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen i samband med dennes tillsyn över att ett meddelat&lt;br&gt;förbud eller åläggande följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om en uppmaning enligt 34 eller 35 § inte följs, får&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra&lt;br&gt;sin skyldighet vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna bestämmelsen ger Konsumentombudsmannen en&lt;br&gt;möjlighet att meddela vitesföreläggande om en näringsidkare som inte&lt;br&gt;följer en uppmaning enligt 34 eller 35 §. I nuvarande marknadsforings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;182&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag finns motsvarande befogenhet i 11 § andra stycket och (angående Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tilllsyn) i 16 § första stycket. De beloppsgränser som där anges beträf-&lt;br&gt;fande vitets storlek har dock inte ansetts nödvändiga att ta med i före-&lt;br&gt;varande paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana&lt;br&gt;varuprover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer&lt;br&gt;får meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att&lt;br&gt;ersätta Konsumentombudsmannens kostnader för provtagning&lt;br&gt;och undersökning av prov i fåll som avses i 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket som reglerar Konsumentombudsmannens möjlighet att&lt;br&gt;lämna ersättning i vissa fell motsvaras av 11 § tredje stycket och 16 §&lt;br&gt;andra stycket marknadsföringslagen. Andra stycket motsvaras av 16 §&lt;br&gt;tredje stycket nuvarande lag. Bestämmelsen innebär således inget nytt i&lt;br&gt;sak.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Var och av vem talan får väckas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud och ålägganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 §&lt;br&gt;väcks vid Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan talan får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konsumentombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en näringsidkare som berörs av marknadsföringen, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller&lt;br&gt;löntagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol&lt;br&gt;där en rättegång enligt första stycket pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.1 och 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket framgår att talan om förbud och åläggande förs vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt som exklusivt forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges bestämmelser om talerätten i dessa mål. Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen har enligt första punkten alltid talerätt. Av andra&lt;br&gt;punkten framgår att enskilda näringsidkare som berörs av den aktuella&lt;br&gt;marknadsföringen också har talerätt och i tredje punkten föreskrivs&lt;br&gt;talerätt för sammanslutningar av konsumenter, näringsidkare eller lönta-&lt;br&gt;gare. För de sistnämnda ställs inte något krav på att de skall ha berörts&lt;br&gt;av åtgärden. Kretsen av taleberättigade är densamma som enligt gällan-&lt;br&gt;de bestämmelser. Den nya bestämmelsen innebär att talerätten för nä-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;183&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ringsidkare och sammanslutningar likställs med Konsumentombudsman- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;nens. Denne har alltså inte längre en primär talerätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket följer att frågor om interimistiska beslut om förbud&lt;br&gt;eller åläggande prövas av den domstol där talan om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande är anhängig, dvs. i Stockholms tingsrätt eller, efter överklagande,&lt;br&gt;i Marknadsdomstolen och att sådana beslut således inte kan utverkas&lt;br&gt;innan rättegång har inletts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Talan om marknadsstömingsavgift enligt 22 § väcks vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Konsumentombudsmannen i ett visst fell beslutar att inte&lt;br&gt;fora talan om marknadsstömingsavgift får en enskild näringsid-&lt;br&gt;kare som berörs av marknadsföringen och en sammanslutning&lt;br&gt;av näringsidkare väcka en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om kvarstad enligt 28 § meddelas av den domstol där&lt;br&gt;en rättegång om marknadsstömingsavgift pågår. Om talan ännu&lt;br&gt;inte har väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som&lt;br&gt;föreskrivs i första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att talan om marknadsstömingsavgift fors av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen vid Stockholms tingsrätt, som är exklusivt&lt;br&gt;forum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket behandlar den subsidiära talerätten för näringsidkare&lt;br&gt;och sammanslutning av näringsidkare i mål om marknadsstömingsav-&lt;br&gt;gift. För att en näringsidkare eller en sammanslutning skall ha talerätt&lt;br&gt;krävs att det finns ett beslut av Konsumentombudsmannen att inte föra&lt;br&gt;talan. För en enskild näringsidkare talan krävs det dessutom att han&lt;br&gt;berörs av den aktuella marknadsföringsåtgärden. Den föreslagna be-&lt;br&gt;stämmelsen behandlas i avsnitt 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av tredje stycket första meningen framgår att frågor om kvarstad&lt;br&gt;prövas av den domstol där talan om marknadsstömingsavgiften pågår.&lt;br&gt;Av 28 § följer att en fråga om kvarstad kan prövas innan en talan om&lt;br&gt;avgift har väckts. I sådana fell gäller enligt andra meningen att Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt är exklusivt forum på samma sätt som i fråga om mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgiften .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;184&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdömande av vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd&lt;br&gt;av denna lag väcks vid en tingsrätt som är behörig enligt 10&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken. En sådan talan får alltid väckas vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet&lt;br&gt;och av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.1 och 9.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första stycket följer att talan om utdömande av vite som har före-&lt;br&gt;lagts med stöd av denna lag väcks vid tingsrätt enligt de allmänna reg-&lt;br&gt;lerna om forum i 10 kap. rättegångsbalken. Den som avser att föra en&lt;br&gt;sådan talan kan dock alltid välja att väcka talan vid Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt. I båda fallen gäller i fråga om förfärandet att reglerna i lagen om&lt;br&gt;viten skall tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att en talan enligt första stycket alltid får&lt;br&gt;väckas av Konsumentombudsmannen samt av den som har begärt ett&lt;br&gt;vitesföreläggande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. En sådan talan får även väckas vid en tingsrätt som är&lt;br&gt;behörig enligt 10 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första meningen ges huvudregeln, nämligen att en talan om skade-&lt;br&gt;stånd som grundar sig på bestämmelsen i marknadsföringslagen förs vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra meningen följer att en talan om skadestånd enligt mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen kan väckas vid andra tingsrätter än Stockholms tings-&lt;br&gt;rätt. Skälen för denna ordning anges i avsnitt 9.1. Bestämmelserna i 10&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken skall tillämpas vid avgörande av vilken tingsrätt&lt;br&gt;som är behörigt forum att uppta talan. Av 43 § följer att en sådan dom&lt;br&gt;överklagas till Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen är inte behöriga att i ett&lt;br&gt;mål enligt denna bestämmelse pröva andra skadeståndsrättsliga grunder&lt;br&gt;än de som anges i denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;185&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 1 och om&lt;br&gt;vitesföreläggande efter en sådan uppmaning får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 2 och 35 §&lt;br&gt;samt om vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas&lt;br&gt;hos Stockholms tingsrätt. Detsamma gäller beslut om ersättning&lt;br&gt;enligt 37 § eller enligt föreskrifter som meddelats med stöd av&lt;br&gt;nämnda paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 8.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket motsvarar vad som i dag gäller enligt&lt;br&gt;22 § första stycket marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket föreskrivs att Konsumentombudsmannens beslut att&lt;br&gt;anmana en näringsidkare att tillhandahålla handlingar m.m. som kan ha&lt;br&gt;betydelse for utredningen i ett ärende om förbud eller åläggande får&lt;br&gt;överklagas hos Stockholms tingsrätt. Också beslut om ersättning som&lt;br&gt;fettas av Konsumentombudsmannen får överklagas vid Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. Bestämmelsen motsvarar vad som gäller enligt den nu gällande&lt;br&gt;22 § andra stycket marknadsföringslagen med undantag av att det enligt&lt;br&gt;gällande bestämmelse är kammarrätt som prövar överklagandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna&lt;br&gt;lag överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål&lt;br&gt;om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag&lt;br&gt;överklagas dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen&lt;br&gt;(1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 §&lt;br&gt;första stycket får överklagas särskilt. Besluten skall vid hand-&lt;br&gt;läggningen i Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att Marknadsdomstolen är andra instans i samt-&lt;br&gt;liga mål och ärenden enligt marknadsföringslagen. Av ordalydelsen&lt;br&gt;framgår att även domar och beslut av andra tingsrätter än Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt överklagas till Marknadsdomstolen. Mål om utdömande av vite&lt;br&gt;som har förelagts med stöd av marknadsföringslagen handläggs enligt&lt;br&gt;reglerna i rättegångsbalken om mål om åtal för brott för vilket inte är&lt;br&gt;föreskrivet svårare straff än böter. Detta följer av lagen om viten. För&lt;br&gt;tydlighetens skull anges att domar och beslut i dessa mål överklagas i&lt;br&gt;enlighet med den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket ges bestämmelser om att vissa beslut enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen får överklagas särskilt. Detta gäller för interimistiska beslut&lt;br&gt;om förbud eller åläggande och beslut för att säkerställa beslut om&lt;br&gt;utplånande. Det anges också att sådana beslut skall anses röra åtgärd&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;186&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 15 kap. rättegångsbalken, vilket innebär att bl.a. bestämmelserna Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;i 52 kap. rättegångsbalken om inhibition blir tillämpliga om besluten&lt;br&gt;överklagas. I fråga om kvarstad enligt 28 § är bestämmelsen i 49 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § 6 rättegångsbalken direkt tillämplig. Av 39 § tredje stycket andra&lt;br&gt;meningen jämfört med 15 kap. 5 § fjärde stycket rättegångsbalken kan&lt;br&gt;utläsas att ett beslut om kvarstad som meddelas innan en talan om&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift har väckts får överklagas på samma sätt som&lt;br&gt;om det hade meddelats under en rättegång. Av 51 § följer att vid till-&lt;br&gt;ämpningen av 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken skall vad som sägs&lt;br&gt;om hovrätt gälla Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;44 § En dom i vilken frågan om förbud enligt 14 eller 17 §&lt;br&gt;eller åläggande enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan&lt;br&gt;enligt 14, 15 eller 17 § väcks med anledning av marknads-&lt;br&gt;föringen. En sådan dom hindrar dock inte att samma fråga&lt;br&gt;prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas utförligt i avsnitt 9.4. Bestämmelsen, som har&lt;br&gt;formulerats om med anledning av Lagrådets synpunkter, innebär en&lt;br&gt;annan avgränsning av rättskraftens omfettning än vad som följer av&lt;br&gt;rättskraftsregeln i 17 kap. 11 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första meningen slås fest att rättskraften hos en dom avseende ett&lt;br&gt;förbud eller åläggande på kärandesidan träffar inte bara partema i må-&lt;br&gt;let, utan alla som hade kunnat föra talan i målet. På svarandesidan&lt;br&gt;innebär bestämmelsen en slags utvidgning av rättskraften i förhållande&lt;br&gt;till vad som gäller för tvistemål i allmänhet, om det handlar om samma&lt;br&gt;marknadsföring. Såsom redovisats i avsnitt 9.4 hindrar rättskraftsregeln&lt;br&gt;nämligen även att ett förbud eller åläggande riktas mot någon av de&lt;br&gt;övriga personer som anges i 14, 15 och 17 §§. En viss reklamkampanj&lt;br&gt;eller saluhållande av en viss vara måste anses utgöra en och samma&lt;br&gt;marknadsföring oavsett om marknadsföringsåtgärderna utförs av nä-&lt;br&gt;ringsidkaren själv eller t.ex delvis av en reklambyrå. Rättskraftsregeln&lt;br&gt;innebär alltså att en tidigare dom om förbud eller åläggande hindrar ett&lt;br&gt;en ny talan väcks mot samma svarande och mot vaije annan person som&lt;br&gt;en förbuds- eller åläggandetalan kan riktas mot, allt under förutsättning&lt;br&gt;att det är fråga om samma marknadsföring i båda fellen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som är en och samma marknadsföring avgränsas av flera fekto-&lt;br&gt;rer, först och främst av den verksamhet i vars intresse marknadsförin-&lt;br&gt;gen bedrivs. Om en näringsidkare har förbjudits att bedriva en viss typ&lt;br&gt;av marknadsföring hindrar det inte att en annan näringsidkare bedriver&lt;br&gt;en identisk reklamkampanj för sin verksamhet. Andra fektorer som&lt;br&gt;avgränsar vad som är en och samma marknadsföring är den produkt&lt;br&gt;som marknadsförs och utformningen av marknadsföringen, t.ex.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;187&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annonsen eller reklamfilmen. Utgångspunkten vid bedömningen måste Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;naturligtvis vara hur själva förbudet eller åläggandet är formulerat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i första stycket rör inte bara frågan om rättskraftens&lt;br&gt;avgränsning i förhållande till dem som kan vara kärande eller svarande&lt;br&gt;i mål om förbud och åläggande. Den innebär att en talan enligt en av&lt;br&gt;bestämmelserna i 14, 15 och 17 §§ hindrar att en ny talan väcks enligt&lt;br&gt;någon av de andra bestämmelserna, i fråga om samma marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omfattningen av rättskraften modifieras genom den särskilt reglerade&lt;br&gt;möjlighet till omprövning som anges i andra meningen. Rättskraften hos&lt;br&gt;en dom där en fråga om förbud eller åläggande har prövats hindrar inte&lt;br&gt;att samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden föranleder det.&lt;br&gt;Möjligheten till omprövning har uttryckligen reglerats på inrådan av&lt;br&gt;Lagrådet. Bestämmelsen knyter an till vad som gäller enligt 12 § i den&lt;br&gt;nu gällande marknadsföringslagen om omprövning vid ändrade förhål-&lt;br&gt;landen och tar - liksom den bestämmelsen - främst sikte på ändrade&lt;br&gt;marknadsförhållanden. Såsom tidigare har gällt skall det vara fråga om&lt;br&gt;klara fall. Bestämmelsen knyter an till situationer där ändrade förhållan-&lt;br&gt;den enligt 17 § kap. 11 § rättegångsbalken inte skulle hindra en ny&lt;br&gt;talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det följer av regeln 38 § första stycket att en talan om omprövning&lt;br&gt;väcks vid Stockholms tingsrätt och att rätten att begära omprövning&lt;br&gt;tillkommer dem som har talerätt enligt 38 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättens sammansättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara&lt;br&gt;lagfarna domare och två ekonomiska experter. En av de lagfar-&lt;br&gt;na domarna skall vara rättens ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar&lt;br&gt;förfall för en av ledamöterna, är rätten ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i fell som avses i 1 kap. 3 a § andra&lt;br&gt;och tredje styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål&lt;br&gt;utan huvudförhandling, liksom vid handläggning som inte sker&lt;br&gt;vid huvudförhandling skall tingsrätten bestå av en lagferen&lt;br&gt;domare, om inte annat följer av 46 §. I sådana fell får dock&lt;br&gt;även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är utformad efter mönster av 64 a § konkurrenslagen&lt;br&gt;(prop. 1992/93:234).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att i mål om förbud eller åläggande, marknads-&lt;br&gt;tömingsavgift och skadestånd enligt marknadsföringslagen skall Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt vara sammansatt av två juristdomare och två ekonomiska&lt;br&gt;experter. Mål om utdömande av vite omfettas inte eftersom dessa mål&lt;br&gt;handläggs enligt lagen om viten. I de målen gäller sammansättnings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;188&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;reglerna i rättegångsbalken för mål om åtal for brott för vilket det inte Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;är stadgat svårare straff än böter. Av första stycket framgår också att en&lt;br&gt;av juristdomama skall vara rättens ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att rätten är domför om det inträffar förfall&lt;br&gt;för en av ledamöterna sedan huvudförhandlingen har påbörjats (jfr bl.a.&lt;br&gt;1 kap. 3 a § fjärde stycket rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket första meningen regleras sammansättningen vid av-&lt;br&gt;göranden av mål utan huvudförhandling och avgöranden vid handlägg-&lt;br&gt;ning som inte sker vid huvudförhandling. Som huvudregel gäller att&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt i dessa fell skall bestå av en juristdomare. Av&lt;br&gt;andra meningen följer att rätten i de fellen kan förstärkas av en ekono-&lt;br&gt;misk expert.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid&lt;br&gt;prövning av frågor som hör till rättegången får Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första stycket,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl för det med hänsyn till målets eller&lt;br&gt;frågans beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 64 b § konkurrenslagen, vilken i sin tur är&lt;br&gt;utformad efter förebild av 1 kap. 3 c § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uttrycket frågor som hör till rättegången kan hänvisas&lt;br&gt;till Fitger, Kommentar till rättegångsbalken, s. 16:6 f. Som exempel på&lt;br&gt;frågor som kan bli aktuella kan nämnas interimistiska beslut om förbud&lt;br&gt;och åläggande och kvarstad i mål om marknadstömingsavgift.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a, 3 c&lt;br&gt;och 3 d §§ rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen utgör ett undantag från vad som föreskrivs i 45 §&lt;br&gt;första stycket om Stockholms tingsrätts sammansättning i mål enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen och innebär att de regler som i allmänhet gäller&lt;br&gt;for rättens sammansättning i tvistemål kan tillämpas i mål som enbart&lt;br&gt;rör skadestånd enligt denna lag. Vid avgörande av mål vid huvudför-&lt;br&gt;handling eller på annat sätt kan rätten i sådana mål alltså bestå av tre&lt;br&gt;juristdomare. Detsamma gäller vid prövning av frågor som hör till&lt;br&gt;rättegången, om det finns särskilda skäl med hänsyn till målets eller&lt;br&gt;frågans beskaffenhet. Hänvisningen till 1 kap. 3 d § rättegångsbalken&lt;br&gt;innebär att rätten kan bestå av en juristdomare om det värde målet rör&lt;br&gt;uppenbart inte överstiger hälften av basbeloppet enligt lagen om allmän&lt;br&gt;försäkring (halva basbeloppet är för år 1994 17 600 kr).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;189&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de fäll mål om skadestånd enligt marknadsföringslagen handläggs av&lt;br&gt;andra tingsrätter enligt den speciella regeln i 41 § andra meningen&lt;br&gt;gäller naturligtvis rättegångsbalken fullt ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra&lt;br&gt;stycket skall Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som&lt;br&gt;anges i 45 § första stycket. Vid handläggning som avses i 3 och&lt;br&gt;4 §§ lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden&lt;br&gt;skall tingsrätten dock bestå av en lagfaren domare. I sådana fäll&lt;br&gt;får även en ekonomisk expert delta i tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är utformad efter förebild av 64 c § konkurrenslagen.&lt;br&gt;Av ftirsta meningen följer att ärenden där Konsumentombudsmannens&lt;br&gt;beslut att anmana en näringsidkare att tillhandahålla handlingar m.m.&lt;br&gt;har överklagats skall prövas av tingsrätten i den sammansättning som&lt;br&gt;gäller för huvudförhandlingar. Beslut om förberedande åtgärder kan&lt;br&gt;enligt andra meningen fettas av en juristdomare. För det fäll det även&lt;br&gt;vid bedömningen av dessa frågor finns ett behov av ekonomisk expertis&lt;br&gt;ger bestämmelsen i tredje meningen en möjlighet att låta en expert delta&lt;br&gt;i beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra&lt;br&gt;som ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en eko-&lt;br&gt;nomisk expert deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en&lt;br&gt;omständighet som medför att förordnandet skall upphöra att&lt;br&gt;gälla, skall förordnandet oberoende därav anses ha fortsatt&lt;br&gt;giltighet såvitt avser det pågående målet eller ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara&lt;br&gt;svensk medborgare och får inte vara underårig eller i konkurs-&lt;br&gt;tillstånd eller ha förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är utformad efter förebild av 64 d § konkurrenslagen (jfr&lt;br&gt;4 kap. 10 a § rättegångsbalken).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;190&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsbestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifter-&lt;br&gt;na i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte&lt;br&gt;är tillåten tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 14,&lt;br&gt;15 eller 17 § och mål om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet&lt;br&gt;i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är&lt;br&gt;tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall lagen (1946:807) om handlägg-&lt;br&gt;ning av domstolsärenden tillämpas i ärenden som avses i 42 §&lt;br&gt;andra stycket, om något annat inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen, som behandlas i avsnitt 9.5.2, omfattar handläggningen i&lt;br&gt;såväl Stockholms tingsrätt som Marknadsdomstolen. Av första stycket&lt;br&gt;framgår att rättegångsbalkens regler om indispositiva tvistemål skall&lt;br&gt;tillämpas i mål om förbud, åläggande och marknadsstömingsavgift. Den&lt;br&gt;uttryckliga hänvisningen till de indispositiva reglerna i rättegångsbalken&lt;br&gt;innebär inte någon stor förändring i förhållande till vad som redan&lt;br&gt;gäller. De särskilda regler om dom, kallelser och delgivning som finns&lt;br&gt;i lagen om marknadsdomstol m.m. kommer i fortsättningen inte att&lt;br&gt;gälla i dessa mål. Mål om utdömande av vite omfattas inte av bestäm-&lt;br&gt;melsen. Dessa mål skall handläggas enligt vad som anges i lagen om&lt;br&gt;viten, dvs. enligt reglerna om bötesbrottmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av andra stycket framgår att mål om skadestånd enligt denna lag&lt;br&gt;handläggs enligt reglerna om dispositiva tvistemål. När mål om skade-&lt;br&gt;stånd handläggs tillsammans med mål som enligt första stycket följer&lt;br&gt;indispositiva regler gäller dock de sistnämnda reglerna beträffande&lt;br&gt;processens yttre förlopp. I själva skadeståndsfrågan är dock domstolen,&lt;br&gt;på sätt som gäller för s.k. blandade mål i övrigt, bunden av partemas&lt;br&gt;dispositioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket utformad efter mönster av 63 § första stycket konkur-&lt;br&gt;renslagen och innebär att den s.k. ärendelagen skall tillämpas vid hand-&lt;br&gt;läggningen vid Stockholms tingsrätt av ärenden där Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannens beslut om tillhandahållande av handlingar och varuprover&lt;br&gt;m.m. och om ersättning för varuprover, har överklagats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om&lt;br&gt;hovrätten skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla&lt;br&gt;Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har sin förebild i 64 § andra stycket konkurrenslagen&lt;br&gt;och innebär att överklagande av Stockholms tingsrätts domar och beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;191&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt denna lag görs hos Marknadsdomstolen som om den vore hovrätt. Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Mål om utdömande av vite handläggs inte enligt denna lag utan enligt&lt;br&gt;lagen om viten. Domar och beslut av Stockholms tingsrätt i dessa mål&lt;br&gt;överklagas enligt den allmänna instansordningen och omfattas inte av&lt;br&gt;bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombuds-&lt;br&gt;mannen om rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen innebär en skyldighet för Stockholms tingsrätt att&lt;br&gt;underrätta Konsumentombudsmannen när en talan enligt denna lag&lt;br&gt;väcks av annan. Den omfattar inte de fell när en talan väcks om utdö-&lt;br&gt;mande av vite. Sådana mål handläggs i allmän domstol enligt lagen om&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kumulation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast för-&lt;br&gt;enas med annat mål enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen behandlas i avsnitt 9.1 och innebär att mål om skade-&lt;br&gt;stånd enligt marknadsföringslagen inte får kumuleras t.ex. med andra&lt;br&gt;skadeståndsmål. Bestämmelsen avser endast handläggningen i tingsrätt&lt;br&gt;och skall ses mot bakgrund av möjligheten att väcka en talan om skade-&lt;br&gt;stånd enligt marknadsföringslagen med stöd av 41 § andra meningen.&lt;br&gt;Av bestämmelsen torde följa att det inte är möjligt att som alternativ&lt;br&gt;grund i ett allmänt skadeståndsmål åberopa rätt till skadestånd enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen eller att i ett mål om skadestånd enligt den lagen&lt;br&gt;åberopa andra grunder än sådana som härrör ur marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intervention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 §&lt;br&gt;har den som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt att delta i&lt;br&gt;rättegången som intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.5.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger en möjlighet för dem som är taleberättigade i mål&lt;br&gt;om förbud eller åläggande att intervenera i ett sådant mål. Den som&lt;br&gt;tillhör kretsen av taleberättigade kan intervenera utan att kravet i 14&lt;br&gt;kap. 9 § rättegångsbalken, att saken skall röra hans rätt, behöver vara&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;192&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppfyllt. För den som vill intervenera gäller i övrigt bestämmelserna i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;14 kap. rättegångsbalken om intervention. Den som vill delta i rätte-&lt;br&gt;gången skall sålunda ansöka om detta hos rätten och rätten skall höra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;parterna i frågan och meddela beslut så snart det kan ske (se 14 kap. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§ rättegångsbalken). En förhandling med parterna och sökanden får&lt;br&gt;hållas om det finns behov av det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av bestämmelserna i 14 kap. 11 § rättegångsbalken&lt;br&gt;om ordinär respektive självständig intervention torde en intervenient på&lt;br&gt;kärandesidan vara att betrakta som självständig intervenient och den&lt;br&gt;som uppträder på svarandesidan, ordinär.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den särskilda bestämmelsen hindrar inte annan att med stöd av 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kap. 9 § rättegångsbalken intervenera i ett mål om förbud eller åläggan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de om han visar sannolika skäl för att saken rör hans rätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rätte-&lt;br&gt;gångskostnader 18 kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18&lt;br&gt;kap. 16 § rättegångsbalken skall dock inte tillämpas i mål om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 §. I sådana mål får&lt;br&gt;rätten bestämma att var och en av parterna skall svara för sina&lt;br&gt;rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen behandlas i avsnitt 9.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av första meningen följer att bestämmelserna i 18 kap. rättegångsbal-&lt;br&gt;ken om rättegångskostnader skall tillämpas i mål enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen om inte något annat anges.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra meningen anges ett undantag från 18 kap. 16 § rättegångs-&lt;br&gt;balken i vilken det sägs att reglerna om rättegångskostnader i brottmål&lt;br&gt;skall tillämpas i mål där det allmänna för talan utan att det är fråga om&lt;br&gt;en talan där en enskilds rätt tas till vara. Denna regel skall alltså inte&lt;br&gt;gälla i mål om förbud eller åläggande där Konsumentombudsmannen för&lt;br&gt;talan. Normalt skall alltså huvudregeln i 18 kap. 1 § rättegångsbalken&lt;br&gt;tillämpas även i dessa mål. I tredje meningen ges en möjlighet för rätten&lt;br&gt;att bestämma att rättegångskostnaderna skall kvittas (jfr 18 kap. 2 §&lt;br&gt;rättegångsbalken) i mål om förbud eller åläggande. Bestämmelsen skall&lt;br&gt;användas restriktivt. Exempel på situationer där bestämmelsen kan&lt;br&gt;tillämpas kan vara att svaranden förklarar sig villig att godta ett för-&lt;br&gt;budsföreläggande, men Konsumentombudsmannen vill ha rättsfrågan&lt;br&gt;besvarad genom ett domstolsutlåtande. Situationer av detta slag torde&lt;br&gt;dock bli sällsynta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;193&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utevaro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden&lt;br&gt;enligt denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och&lt;br&gt;parts utevaro, vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för&lt;br&gt;åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen är utformad efter förebild av 65 § konkurrenslagen och&lt;br&gt;innebär att bestämmelsen i 44 kap. 3 § rättegångsbalken som anger att&lt;br&gt;kärandens talan förfäller om han uteblir från ett sammanträde, inte&lt;br&gt;gäller för Konsumentombudsmannen. Denne riskerar dock ett kostnads-&lt;br&gt;ansvar enligt 18 kap. rättegångsbalken om han uteblir.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestäm-&lt;br&gt;ma att följande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller&lt;br&gt;vilseledande ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt&lt;br&gt;eller indirekt anges vara fram bragd eller tillverkad i den främ-&lt;br&gt;mande staten eller i en region eller ort i den främmande staten,&lt;br&gt;får åtgärd enligt 31 § beslutas även i andra fell än som avses&lt;br&gt;där. Detta gäller dock inte om beteckningen enligt handelsbruk&lt;br&gt;endast tjänar att märka ut varans art eller om den åtföljs av en&lt;br&gt;uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts eller&lt;br&gt;tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt av Konsumentombudsmannen eller, om denne har&lt;br&gt;beslutat att inte väcka talan, av någon som driver rörelse med&lt;br&gt;varor av samma slag som den vara som talan avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Behovet av denna paragraf har behandlats i anslutning till frågan om&lt;br&gt;vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar (avsnitt 6.3.2). Paragra-&lt;br&gt;fen motsvarar i sak 20 § i den nu gällande marknadsföringslagen och&lt;br&gt;har ändrats enbart i de avseenden som är nödvändiga på grund av de&lt;br&gt;processuella förändringar som görs i den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena motsvarar första och andra styckena i den&lt;br&gt;nu gällande paragrafen. Bestämmelsen i andra stycket innebär att ett&lt;br&gt;utplånande enligt 31 § får beslutas utan att ett vitesförbud eller en kata-&lt;br&gt;logregel har överträtts. Om det finns sannolika skäl för bifell till yrkan-&lt;br&gt;de om utplånande får rätten, under förutsättning att kraven i 32 § första&lt;br&gt;stycket är uppfyllda, besluta om säkerhetsåtgärd också i dessa fell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket ersätter vad som enligt 33 § gäller i fråga om hur och&lt;br&gt;var ett yrkande om utplånande kan tas upp. Här anges att talan om&lt;br&gt;utplånande enligt första stycket väcks av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;194&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller, om denne har beslutat att inte väcka talan, av någon som driver Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;rörelse med varor av samma slag som den vara ansökan avser. Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen ersätter allmän åklagare som primärt taleberättigad.&lt;br&gt;I övrigt överensstämmer talerätten med vad som gäller i dag. En fråga&lt;br&gt;om utplånande enligt 57 § tas upp på talan av i första hand Konsumen-&lt;br&gt;tombudsmannen och skall alltså, till skillnad från det som normalt gäller&lt;br&gt;om utplånande, inte ses som ett biyrkande utan behandlas som en sär-&lt;br&gt;skild talan och handläggas i ett särskilt mål. I bestämmelsen anges en&lt;br&gt;sådan talan väcks vid Stockholms tingsrätt. Av 43 § följer att domar i&lt;br&gt;dessa mål överklagas till Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12.2 Övriga lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Åtskilliga lagar hänvisar till den nuvarande marknadsföringslagen. En&lt;br&gt;ny marknadsföringslag för med sig följdändringar i denna lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen i lagrådsremissen föranleder även vissa andra lagändringar,&lt;br&gt;som skall kommenteras i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1970:417) om Marknadsdom-&lt;br&gt;stol m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller ändringar i 1, 13, 14, 15 och 20 §§. I sak&lt;br&gt;innebär ändringarna att hänvisningar till marknadsföringslagen tas bort&lt;br&gt;när det gäller olika slags handläggningsregler eftersom marknadsfö-&lt;br&gt;ringsmålen i fortsättningen kommer att handläggas enligt rättegångs-&lt;br&gt;balkens bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I två andra propositioner (prop. 1994/95:17 Oskäliga avtalsvillkor&lt;br&gt;och prop. 1994/95:44 Konkurrensverkets ställning i överklagande&lt;br&gt;ärenden enligt konkurrenslagen (1993:20), m.m.) föreslås ytterligare&lt;br&gt;ändringar i ffågavarande paragrafer men dessa har ännu inte beslutats&lt;br&gt;av riksdagen. Den lydelse som anges som &amp;quot;nuvarande lydelse” i lagför-&lt;br&gt;slaget är den nu gällande lydelsen. I det nu framlagda förslaget har&lt;br&gt;hänsyn tagits till förslagen i de nyss nämnda propositionerna.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget innehåller dels en ny paragraf, 5 §, dels en ändring i 3 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som har anförts i det föregående i anslutning till vilseledande geogra-&lt;br&gt;fiska ursprungsbeteckningar (avsnitt 6.3.2) skall geografiska ursprungs-&lt;br&gt;beteckningar på vin- och spritdrycker, enligt internationella åtaganden&lt;br&gt;som Sverige har gjort och kan förväntas göra, alltid vara förbehållna&lt;br&gt;originalvaroma och kan inte tillägnas annan vara. Därför är också&lt;br&gt;degenererande beskrivningar av sådana med hjälp av uttryck som &amp;quot;art&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;sort&amp;quot;, &amp;quot;typ&amp;quot; m.m. otillåtna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;195&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förordnande enligt 5 § första stycket skall ges för en stat som är Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;ansluten till Madridöverenskommelsen den 14 april 1891 angående&lt;br&gt;undertryckande av oriktiga eller vilseledande ursprungsbeteckningar på&lt;br&gt;handelsvaror, eftersom Sverige redan är bunden av den konventionen.&lt;br&gt;För framtiden kommer det sannolikt att bli aktuellt att också ge för-&lt;br&gt;ordnande för stat som är ansluten till Överenskommelsen om världshan-&lt;br&gt;delsorganisationen (WTO) och därmed till avtalet om handelsrelaterade&lt;br&gt;immaterialrättigheter (TRIPs).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;196&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Marknadsföringsutredningens sammanfattning av&lt;br&gt;sitt slutbetänkande Ny marknadsföringslag&lt;br&gt;(SOU 1993:59)&lt;/h2&gt;
&lt;h4&gt;Utredningens förslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen lägger i detta betänkande fram ett förslag till ny marknads-&lt;br&gt;föringslag med i stort sett samma avgränsning som den nu gällande&lt;br&gt;lagen. En strävan har varit att i en ny marknadsföringslag ge uttryck för&lt;br&gt;de regler som generellt skall ställas på marknadsföringsåtgärder oavsett&lt;br&gt;medium och produktslag. Reglerna har givits en tydligare utformning&lt;br&gt;och har sanktionerats på ett mera effektivt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har valt att föreslå en generell lag utan att inarbeta olika&lt;br&gt;speciallagar i marknadsföringslagen. Exempelvis produktspecifik lag-&lt;br&gt;stiftning skall därmed även fortsättningsvis finnas vid sidan av en ny&lt;br&gt;marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De mest centrala förändringarna som utredningen föreslår i materiellt&lt;br&gt;hänseende i förhållande till nuvarande marknadsföringslag (MFL) är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring kompletteras med&lt;br&gt;ett antal preciserade bestämmelser om otillåtna marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärder, varvid generalklausulen om otillbörlig marknadsföring får&lt;br&gt;en delvis ändrad funktion vid lagens tillämpning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;generalklausulen om information får ett mera konkretiserat inne-&lt;br&gt;håll,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;de nya reglerna om olika former av otillåtna marknadsföringsåt-&lt;br&gt;gärder innebär i sak en kodifiering av huvuddelen av praxis på&lt;br&gt;marknadsföringsområdet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;särskilda bestämmelser föreslås bland annat angående vilseledande&lt;br&gt;användning av uttrycken &amp;quot;garanti&amp;quot;, &amp;quot;utförsäljning&amp;quot; och &amp;quot;realisa-&lt;br&gt;tion&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;i stället for nu gällande regler om kombinationserbjudanden och&lt;br&gt;rabattmärken föreslås bestämmelser som tar sikte på vilseledande&lt;br&gt;presentationer av tilläggserbjudanden och andra förmånserbjudan-&lt;br&gt;den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;uttryckliga regler föreslås som har till syfte att motverka aggressi-&lt;br&gt;va säljmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;frågor om vilseledande genom förväxling, renommésnyltning,&lt;br&gt;misskreditering samt marknadsföringskorruption får en något mera&lt;br&gt;markerad position, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;skyldigheten for näringsidkare att identifiera sig och sina kommer-&lt;br&gt;siella framställningar i marknadsföringssammanhang regleras&lt;br&gt;uttryckligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De viktigaste ändringarna i processuellt hänseende är att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;en direktverkande sanktion, marknadsstömingsavgift, införs som är&lt;br&gt;knuten till lagens preciserade stadganden om otillåtna marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärder och identifieringsskyldighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;197&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;de interimistiska förbuden och åläggandena tilläggs en ökad vikt,&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;skadeståndssanktionen får ökad betydelse, genom att både konsu- Bilaga 1&lt;br&gt;menter och näringsidkare ges rätt till skadestånd om lagens preci-&lt;br&gt;serade stadganden överträtts,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;näringsidkare och organisationer får en med Konsumentombuds-&lt;br&gt;mannen (KO) jämställd talerätt i frågor om förbud eller åläggande,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;* &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;ett tvåinstanssystem införs med Stockholms tingsrätt som första&lt;br&gt;instans och Marknadsdomstolen som andra och sista instans.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;De grundläggande skälen för förslaget&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Huvuddelen av MFL har varit i kraft i mer än 20 år. De lagbestämmel-&lt;br&gt;ser som haft störst betydelse på området är generalklausulerna om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring respektive informationsskyldighet. Lagen&lt;br&gt;innehåller också en generalklausul om otjänliga varor och tjänster. Med&lt;br&gt;stöd av generalklausulerna kan man rikta vitesförelägganden mot nä-&lt;br&gt;ringsidkare. Vid sidan av generalklausulerna finns tre materiella regler&lt;br&gt;som är straffsanktionerade. Under de decennier MFL varit i kraft har&lt;br&gt;utvecklingen på rättsområdet fiämst skett genom en omfattande praxis-&lt;br&gt;bildning i Marknadsdomstolen. Det har även tillkommit annexlagstift-&lt;br&gt;ning till MFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till förslaget är att utredningen finner att en allmän över-&lt;br&gt;syn av den nuvarande MFL ger anledning att föreslå mera preciserade&lt;br&gt;regler på området. Genom den nu föreslagna lagens utformning får&lt;br&gt;generalklausuler en minskad betydelse och merparten av normerna som&lt;br&gt;utvecklats i praxis kodifieras i preciserade stadganden. Införandet av&lt;br&gt;konkretiserade bestämmelser ökar lagens tydlighet och genomslagskraft&lt;br&gt;samt gör det möjligt att införa direktverkande sanktioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagstiftningen bygger på uppfattningen att det är&lt;br&gt;företagen primärt som har ansvar för sitt agerande på marknaden. Detta&lt;br&gt;ansvar ökar betydelsen av att näringslivet även fortsättningsvis inom&lt;br&gt;olika branscher utformar egenåtgärdsprogram för information och ut-&lt;br&gt;veckling av god sed avseende marknadsföring. Om näringslivet skall&lt;br&gt;bära ansvaret för sina marknadsföringsåtgärder är det lämpligast med en&lt;br&gt;detaljerad lag som ger aktörerna på marknaden konkreta normer för sitt&lt;br&gt;agerande. Med preciserade bestämmelser kan man förvänta sig en bättre&lt;br&gt;regelefterlevnad än om normerna kommer till uttryck i generalklausuler&lt;br&gt;kompletterade med rättspraxis. Valet av lagstiftningsteknik har därför&lt;br&gt;också som syfte att uppnå en ökad preventiv effekt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av den nya sanktionsavgiften motiveras i viss mån av att&lt;br&gt;de nuvarande straffsanktionerade bestämmelserna i praxis huvudsakligen&lt;br&gt;tillämpats vid tolkningen av generalklausulen om otillbörlig marknads-&lt;br&gt;föring och således inte fungerat som straffstadganden. Huvudskälet för&lt;br&gt;förslaget att införa den nya avgiften är att utredningen generellt sett&lt;br&gt;finner att en ekonomisk sanktion som kan riktas direkt mot juridiska&lt;br&gt;personer är långt mera effektiv och lämpad för den marknad srättsliga&lt;br&gt;lagstiftningen än straffrättsliga påföljder som ju bara kan drabba fysiska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;198&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;personer. En sådan sanktionsavgift har för övrigt redan införts i den&lt;br&gt;näraliggande konkurrenslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att tillgodose kravet på snabba ingripanden föreslås en utvidgning&lt;br&gt;av möjligheten till interimistiska beslut. Förslaget i denna del motiveras&lt;br&gt;av att marknadsföringsåtgärder kan ha stor spridning och genomslags-&lt;br&gt;kraft, inte minst med tanke på de medier som kommit i bruk på om-&lt;br&gt;rådet efter tillkomsten av MFL. Det viktigaste är många gånger att&lt;br&gt;snabbt stoppa for marknaden skadliga åtgärder innan de medför sådana&lt;br&gt;skador för konsumenter eller näringsidkare som är svåra eller omöjliga&lt;br&gt;att reparera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär att skadeståndssanktionen förstärks genom att det&lt;br&gt;öppnas en möjlighet till skadestånd för konsumenter och att skade-&lt;br&gt;ståndsmöjlighetema för näringsidkare utökas. Skadestånd är en komplet-&lt;br&gt;terande sanktionsmöjlighet som både har en preventiv och en reparativ&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I talerättshänseende jämställer lagförslaget näringsidkare och organi-&lt;br&gt;sationer med KO. Rättegångsordningen föreslås öppna möjligheten till&lt;br&gt;skiljedom eller förlikning. Dessa möjligheter och avkriminaliseringen&lt;br&gt;samt skadeståndsreglernas utvidgning kan ge incitament till en ökad&lt;br&gt;tvistlösning utom rätta. Samtidigt innebär den starkare tonvikten på de&lt;br&gt;ekonomiska följderna av att lagen överträds att överträdelser blir mer&lt;br&gt;kännbara än tidigare. Detta gäller följder i form av såväl sanktionsav-&lt;br&gt;giften, skadestånd och fördelningen av rättegångskostnaderna. De två&lt;br&gt;sistnämnda frågorna är också viktiga ur reparativ synvinkel för den som&lt;br&gt;drabbats av otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Aktörerna på marknaden och lagens skyddsintressen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagens inledande bestämmelser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagens första bestämmelse anges marknadsföringslagens syften vara att&lt;br&gt;främja konsumenternas och näringslivets intresse av en vederhäftig,&lt;br&gt;tillbörlig och från konkurrenssynpunkt väl fungerande marknadsföring&lt;br&gt;samt att säkerställa att konsumenterna har tillgång till behövlig informa-&lt;br&gt;tion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den inledande bestämmelsen markeras även vikten av att beakta&lt;br&gt;tryckfrihet och yttrandefrihet vid bedömningen av olika marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärder samt att lagen tillämpas med hänsyn till kraven på en&lt;br&gt;effektiv konkurrens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen gäller marknadsföring av varor och tjänster, fast egendom&lt;br&gt;samt andra nyttigheter inbegripet arbetstillfällen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gäller vidare såväl inköpsfrämjande som avsättningsfrämjande&lt;br&gt;åtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Numera blir det allt vanligare att exempelvis kommuner driver verk-&lt;br&gt;samhet som inte är myndighetsutövning och som i marknadsfö-&lt;br&gt;ringshänseende kommer att jämställas med privaträttsliga organs verk-&lt;br&gt;samheter på marknaden. Kommuner och statliga verk kommer därför, i&lt;br&gt;överensstämmelse med ställningstagandet i konkurrenslagen, att i sådana&lt;br&gt;situationer omfattas av lagen. Vidare införs andra förbrukare som ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;199&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nytt begrepp som omfattar andra avnämare än konsumenter i traditionell&lt;br&gt;mening, nämligen näringsidkare och icke-kommersiella personer i&lt;br&gt;rollen av konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i lagens inledande paragraf anges att lagen bland annat har&lt;br&gt;till ändamål att främja konsumenternas och näringslivets intresse av en&lt;br&gt;väl fungerande marknadsföring skall begreppet näringslivet ses i detta&lt;br&gt;perspektiv, dvs. det inkluderar näringsidkare som marknadsförare och&lt;br&gt;näringsidkare i rollen som andra förbrukare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens materiella bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens lagförslag upptar två generalklausuler. Den ena är en&lt;br&gt;bestämmelse som innebär ett förbud mot marknadsföringsåtgärder som&lt;br&gt;är otillbörliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra näringsid-&lt;br&gt;kare genom att strida mot god marknadsföringssed (4 §). Den andra är&lt;br&gt;en generalklausul om informationsskyldighet (17 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Någon motsvarighet till MFL:s generalklausul om otjänlighet av&lt;br&gt;varor och tjänster finns däremot inte i förslaget till ny marknadsfö-&lt;br&gt;ringslag. Frågan om produktotjänlighet är enligt utredningen system-&lt;br&gt;främmande för en marknadsföringslag och generalklausulen i den nu&lt;br&gt;gällande lagen föreslås ersatt av en speciallag om tillhandahållande av&lt;br&gt;otjänliga varor och tjänster, som i materiellt hänseende är oförändrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De utan tvekan viktigaste materiella bestämmelserna i förslaget är&lt;br&gt;tolv preciserade stadganden om otillåtna marknadsföringsåtgärder.&lt;br&gt;Vidare innehåller förslaget regler om identifieringsskyldighet i mark-&lt;br&gt;nadsföringssammanhang som tar sikte på identifikation av näringsid-&lt;br&gt;karen och de kommersiella framställningarna som sådana. Med stöd av&lt;br&gt;den förslagna marknadsföringslagen skall man kunna döma en närings-&lt;br&gt;idkare som överträtt lagen att iaktta ett förbud eller åläggande vid vite,&lt;br&gt;att betala marknadsstömingsavgift eller att utge skadestånd. Det är dock&lt;br&gt;endast överträdelser mot de preciserade reglerna om otillåtna marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärder som kan leda till att en näringsidkare blir skyldig att&lt;br&gt;betala en marknadsstömingsavgift eller att betala skadestånd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att de preciserade stadgandena täcker den större delen av de&lt;br&gt;rättsregler som utvecklats i praxis, främst med stöd av generalklausulen&lt;br&gt;om otillbörlig marknadsföring i den nuvarande MFL, kommer den nya&lt;br&gt;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring att delvis få en annan&lt;br&gt;funktion. Den generellt utformade regeln i 4 § får betydelse för åtgärder&lt;br&gt;som inte täcks av något speciellt stadgande och möjliggör därmed en&lt;br&gt;fortsatt rättsutveckling i praxis samtidigt som den säkerställer att fell av&lt;br&gt;otillbörliga åtgärder som ligger nära gränsen till att täckas av något&lt;br&gt;speciellt stadgande i katalogen över otillåtna marknadsföringsåtgärder&lt;br&gt;eller regler om identifiering kan motverkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;God marknadsföringssed&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom utredningens förslag fortsätts traditionen att låta god affärssed&lt;br&gt;vara en av normkälloma för lagens tillämpning. Utredningen inför i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;200&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;generalklausulen om otillbörlig marknadsföring en ny samlingsbeteck-&lt;br&gt;ning för de två hittills i MFL använda termerna &amp;quot;god affärssed&amp;quot; och &amp;quot;på&lt;br&gt;annat sätt otillbörlig&amp;quot;, nämligen god marknadsföringssed. God mark-&lt;br&gt;nadsföringssed är alltså en vidare norm än den utomrättsliga normen&lt;br&gt;god affärssed. Normen god affärssed gör det bland annat möjligt att ta&lt;br&gt;hänsyn till standarder på olika speciella områden inom näringslivet,&lt;br&gt;såväl branschvis framtagna regler som regler som tar sikte på vissa&lt;br&gt;medier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normen god affärssed hänvisar inte bara till de tungt vägande koder-&lt;br&gt;na från Internationella Handelskammaren utan även till andra överens-&lt;br&gt;komna etiska handlingsregler eller rekommendationer från branschorgan&lt;br&gt;på speciella områden inom näringslivet om de har viss nivå samt rele-&lt;br&gt;vans i ett aktuella fellet. Det utomrättsliga systemet får därmed en&lt;br&gt;fortsatt stor betydelse såväl för lagens efterlevnad som för dess tillämp-&lt;br&gt;ning. Lagförslaget är inriktat på att stimulera till ökade egenåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av god affärssed finns ytterligare normkällor, exempelvis&lt;br&gt;Konsumentverkets råd och rekommendationer. Normen god marknads-&lt;br&gt;föringssed inrymmer också den s.k. lagstridighetsprincipen. På grund av&lt;br&gt;lagstridighetsprincipen kan det bli aktuellt att anse en marknadsförings-&lt;br&gt;åtgärd som innebär eller kan beferas leda till överträdelse av annan&lt;br&gt;lagstiftning som otillbörlig enligt marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av lagstridighetsprincipen skall också andra regler i olika&lt;br&gt;annexlagar tillämpas, såsom exempelvis alkoholreklamlagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normen god marknadsföringssed medger således en stor flexibilitet i&lt;br&gt;bedömningen bland annat genom inflytandet från andra rättsregler och&lt;br&gt;utomrättsliga normkällor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Katalogen över tolv särskilda slag av otillåtna marknadsföringsåtgär-&lt;br&gt;der&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De tolv särskilda stadgandena i lagförslagets 5-16 §§ innebär i huvud-&lt;br&gt;sak en kodifiering av rättsregler som utvecklats i praxis genom tillämp-&lt;br&gt;ning av generalklausulen i 2 § MFL. En stor del av reglerna tar sikte på&lt;br&gt;att en näringsidkares marknadsföringsåtgärder inte får vilseleda om&lt;br&gt;varor eller tjänster eller på annat sätt försvåra för konsumenter eller&lt;br&gt;andra förbrukare att överväga ett erbjudande. Det innebär att lagen&lt;br&gt;uppställer ett högt vederhäftighetskrav på reklam och annan marknads-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande praxis om vilseledande reklam tas i sak oförändrad in i&lt;br&gt;den nya marknadsföringslagens § 5. Bestämmelsen har delvis sin före-&lt;br&gt;bild i direktivet om vilseledande reklam (rådets direktiv 84/450 EEG&lt;br&gt;om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om&lt;br&gt;vilseledande reklam). Paragrafen innehåller exempel på olika uppgifter&lt;br&gt;om varor och tjänster som inte får vara ägnade att vilseleda konsumen-&lt;br&gt;ter eller andra förbrukare. Här nämns exempelvis egenskaper, beskaf-&lt;br&gt;fenhet, mängd, ursprung, tillverkningsmetod, inverkan på hälsa eller&lt;br&gt;miljö, pris, betalningsvillkor etc. Bestämmelsen avser både framställ-&lt;br&gt;ningar om en näringsidkares egen eller andra näringsidkares verksam-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;201&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;het, varor eller tjänster. Bestämmelsen omfattar även jämförande re-&lt;br&gt;klam som på ett vilseledande sätt beskriver en annan näringsidkares&lt;br&gt;verksamhet, varor eller tjänster eller den egna verksamheten, de egna&lt;br&gt;varorna eller tjänsterna i relation till den andra näringsidkarens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets 6 § upptar bestämmelser om vilseledande geografiska&lt;br&gt;ursprungs beteckningar.Regein tar sikte på ett mera kvalificerat vilsele-&lt;br&gt;dande om ursprung jämfört med den generella bestämmelsen i 5 § som&lt;br&gt;har ett mycket vitt tillämpningsområde. Den särskilda paragrafen om&lt;br&gt;vilseledande ursprungsbeteckningar motiveras av skyldigheten för Sveri-&lt;br&gt;ge att införa regler på grund av vissa internationella konventionsåtagan-&lt;br&gt;den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln i förslagets 7 § om vilseledande förpackningar avser att mot-&lt;br&gt;verka att konsumenter och andra förbrukare vilseleds av det synintryck&lt;br&gt;en vara förmedlar. Bestämmelsen förbjuder förpackningar som genom&lt;br&gt;sin storlek, form eller exempelvis dekor vilseleder om innehållets&lt;br&gt;mängd eller beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En regel om vilseledande garantier upptas i lagförslagets 8 §. Be-&lt;br&gt;stämmelsen klargör att det inte är tillåtet att använda uttryck som &amp;quot;ga-&lt;br&gt;ranti&amp;quot; eller liknande på ett sätt som förmedlar en felaktig uppfattning&lt;br&gt;om att konsumenter eller andra förbrukare får en förmånligare rättslig&lt;br&gt;ställning än de annars skulle ha haft. Förutsättningen for att använda ett&lt;br&gt;uttryck som anspelar på garantier är således att näringsidkaren faktiskt&lt;br&gt;gör ett åtagande som ger konsumenterna ett förbättrat rättsligt skydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om reklam för olika utförsäljningar i förslagets 9 §&lt;br&gt;syftar till att motverka missbruk av vissa ord och uttryck som man av&lt;br&gt;erfarenhet vet har en starkt suggestiv effekt. Regeln markerar det veder-&lt;br&gt;häftighetskrav som stadgad praxis ställer även i dessa sammanhang. Det&lt;br&gt;skall enligt förslagets 9 § inte vara tillåtet att använda uttryck som ger&lt;br&gt;sken av att det är fråga om en försäljning av konkursvaror eller skadade&lt;br&gt;varor om det inte är fråga om en försäljning som görs av konkursboet&lt;br&gt;eller den skadedrabbade näringsidkaren själv eller direkt för någonderas&lt;br&gt;räkning. För att kunna godtas får försäljningen också bara ske under en&lt;br&gt;begränsad tid och på särskilt förmånliga villkor enligt den förslagna&lt;br&gt;regeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag upptar också i 10 § en bestämmelse som för-&lt;br&gt;bjuder vilseledande användning av uttryck som ger intryck av att det är&lt;br&gt;fråga om realisation. I 10 § uppställs kravet att realisationer avser&lt;br&gt;försäljningar under en begränsad tid och till påtagligt lägre priser än&lt;br&gt;dem som näringsidkaren tillämpat tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklam som innebär misskreditering av konkurrenter och andra nä-&lt;br&gt;ringsidkare regleras i förslagets 11 §. Bestämmelsen innebär en kodifie-&lt;br&gt;ring av nu gällande praxis. Stadgandet tar alltså sikte på reklam eller&lt;br&gt;andra framställningar som kan snedvrida konkurrensen och som på ett&lt;br&gt;sakligt omotiverat sätt misskrediterar en näringsidkare. Sådana förfaran-&lt;br&gt;den skall inte tillåtas. Bestämmelsen är utformad på så sätt att den&lt;br&gt;kommer att tillämpas med hänsyn tagen till tryckfrihetsrätten. De tryck-&lt;br&gt;frihetsrättsliga intressena skall i tveksamma fall ha försteg framför&lt;br&gt;kommersiella intressen. Detta framgår redan av 1 § i lagförslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;202&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Efterbildning av andra näringsidkares varor eller tjänster som fram-&lt;br&gt;kallar förväxlingsrisk kan också ha negativa verkningar såväl från&lt;br&gt;konkurrens- som konsumentsynpunkt. I lagförslagets 12 § förbjuds&lt;br&gt;under vissa närmare angivna förutsättningar efterbildning som kan&lt;br&gt;vilseleda konsumenter beträffande kvalitet och kommersiellt ursprung. I&lt;br&gt;samma paragraf upptas också en regel om renommésnyltning, dvs. ett&lt;br&gt;förbud att dra fördel av någon annan näringsidkares kommersiella&lt;br&gt;anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse om förmånserbjudanden i lagförslagets 13 § tar sikte&lt;br&gt;på presentationen av olika tilläggserbjudanden och andra förmånserbju-&lt;br&gt;danden. Regeln ersätter MFL:s straffrättsliga regler om kombinationser-&lt;br&gt;bjudanden och rabattmärkesförbud. Med den nya bestämmelsen tas ett&lt;br&gt;nytt och större grepp på frågan om förmånserbjudanden. Regeln tar&lt;br&gt;sikte på alla sådana och inriktas primärt på det som erfarenhetsmässigt&lt;br&gt;är problemet, nämligen presentationen. Den nya regeln förbjuder vilse-&lt;br&gt;ledande presentationssätt men tillåter i princip att näringsidkare konkur-&lt;br&gt;rerar på marknaden med förmånserbjudanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aggressiva säljmetoder behandlas i förslagets 14 § som motiveras av&lt;br&gt;konsumenternas intresse av att inte utsättas för säljmetoder som över-&lt;br&gt;rumplar dem eller innebär tidspress eller ett särskilt köptryck som kan&lt;br&gt;leda till oöverlagda köp- eller säljbeslut. Syftet med bestämmelsen är&lt;br&gt;bland annat att motverka att konsumenter eller andra förbrukare vilse-&lt;br&gt;leds om avsikterna med en näringsidkares marknadsföringsåtgärder. En&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd får t.ex. inte vara upplagd så att den inleds&lt;br&gt;under felska förespeglingar om exempelvis ekonomisk rådgivning eller&lt;br&gt;marknadsundersökning festän den har ett sälj syfte som konsumenten inte&lt;br&gt;upplyses om förrän han eller hon får konkreta säljerbjudanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagets 15 § förbjuder marknadsföring med hjälp av negativa&lt;br&gt;säljmetoder som är ett förfarande som stadgad praxis förbjudit sedan&lt;br&gt;lång tid tillbaka. Metoden innebär att konsumenter vilseleds att tro att&lt;br&gt;de måste betala varor som en näringsidkare skickar till dem utan att de&lt;br&gt;gjort någon beställning. En variant av den negativa sälj metoden, som&lt;br&gt;utgör ett allvarligt problem inom näringslivet, är den säljmetod som&lt;br&gt;innebär att näringsidkarna tillställs fekturor för varor som de inte har&lt;br&gt;beställt eller utan att de ens fått sig tillsänd någon vara. Säljmetoden&lt;br&gt;förbjuds uttryckligen i paragrafens andra stycke.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stadgandet om marknadsföringskorruption i förslagets 16 § behandlar&lt;br&gt;ett annat aktuellt och enligt vad utredningen erferit för närvarande&lt;br&gt;växande problem på marknaden, nämligen marknadsföring som riktar&lt;br&gt;sig till anställda hos andra näringsidkare eller vissa uppdragstagare hos&lt;br&gt;konsumenter och andra näringsidkare med syftet att otillbörligt påverka&lt;br&gt;dem med korruptiva förmåner. Genom att söka påverka de anställda&lt;br&gt;eller uppdragstagarna i fråga med erbjudanden om irreguljära förmåner&lt;br&gt;om de i sin tur underlättar den marknadsförande näringsidkarens&lt;br&gt;säljansträngningar i förhållande till arbetsgivaren/huvudmannen kan&lt;br&gt;bland annat mindre rationella fektorer inverka på dennes köpbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;203&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Informationsskyldighet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Generalklausulen om information i MFL har en motsvarighet i försla-&lt;br&gt;gets 17 §. Den nya paragrafen om informationsskyldighet har dock ett&lt;br&gt;mera konkretiserat innehåll. Här preciseras när informationen skall&lt;br&gt;lämnas. Den krets som omfattas av lagens skyddsintresse har vidgats till&lt;br&gt;att omfatta även andra förbrukare när det gäller marknadsföring som&lt;br&gt;avser sådana varor och tjänster som konsumenter i inte obetydlig om-&lt;br&gt;fettning utnyttjar eller kan komma att utnyttja för enskilt bruk. Bestäm-&lt;br&gt;melsen innehåller en vägledande exemplifiering av sådan information&lt;br&gt;om varor och tjänster som skall tillmätas särskild vikt. Här tas olika&lt;br&gt;typer av informationsbehov upp, exempelvis nämns hållbarhet, under-&lt;br&gt;hållsbehov, energiförbrukning, effekter från hälso- eller miljösynpunkt&lt;br&gt;m.m. Särskild vikt skall tillmätas konsumenternas behov av information&lt;br&gt;som kan vara påkallad med hänsyn till den använda säljformens egen-&lt;br&gt;skaper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Identifiering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Normsystemet minskar i genomslagskraft om näringsidkarna kan upp-&lt;br&gt;träda anonymt på marknaden så att de ej kan nås för vidare information&lt;br&gt;eller reklamation m.m. Regelsystemets syfte och effekt undergrävs&lt;br&gt;också om inte en näringsidkares kommersiella framställningar kan iden-&lt;br&gt;tifieras som sådana. Ett typexempel på detta är när reklam inte är av-&lt;br&gt;gränsad från redaktionellt material i pressen eller i television- eller&lt;br&gt;radiosändningar. I rättspraxis har festslagits att det är viktigt med en&lt;br&gt;öppen kommunikation mellan näringsidkarna och kundkretsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare skall enligt bestämmelsen i förslagets 18 § om&lt;br&gt;firma- och adressangivelse vid marknadsföring i princip alltid ange sin&lt;br&gt;firma samt hur och var han lätt kan nås. En näringsidkare skall också&lt;br&gt;enligt stadgandet i förslagets 19 § om reklamidentifiering tillse att re-&lt;br&gt;klam eller andra kommersiella framställningar är så utformade att de&lt;br&gt;inte är ägnade att felaktigt uppfettas som icke-kommersiella.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En nyhet är att uttryckliga bedömningsregler införs i den nya lagen.&lt;br&gt;Bedömningsreglema kommer att få en stor praktisk betydelse även för&lt;br&gt;lagens adressater och inte bara för tillämpande myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förslagets 20 § anges vilka normer som särskilt skall beaktas vid&lt;br&gt;bedömningen av vad som utgör god marknadsföringssed eller vad som&lt;br&gt;är behövlig information. Här nämns krav som ställs på marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärder som riktar sig till barn och unga eller andra konsumenter&lt;br&gt;med särskilt behov av skydd och information. Vidare upptas god affärs-&lt;br&gt;sed samt råd och rekommendationer för marknadsföring som har ut-&lt;br&gt;färdats av en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;204&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan bedömningsregel, i förslagets 21 §, behandlar hur reklam&lt;br&gt;och andra kommersiella framställningar skall bedömas. Enligt bestäm-&lt;br&gt;melsen skall bedömningen ha sin utgångspunkt i det intryck som fram-&lt;br&gt;ställningen är ägnad att ge vid en flyktig kontakt. I regeln betonas&lt;br&gt;exempelvis att mottagarkretsens sammansättning och erfarenhet samt&lt;br&gt;reklammediets art och framställningens utformning särskilt skall be-&lt;br&gt;aktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslagets 22 § innehåller en uttrycklig bevisregel som anger att&lt;br&gt;en näringsidkare redan vid marknadsföringstillfallet skall kunna belägga&lt;br&gt;alla framställningar om sakförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sanktioner och skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningen inför en direktverkande ekonomisk sanktion, marknadsstör-&lt;br&gt;ningsavgift, som kan ådömas juridiska eller fysiska personer som är&lt;br&gt;näringsidkare. Reglerna om denna sanktion återfinns i 32-37 §§. Även&lt;br&gt;den som väsentligen har bidragit till en marknadsföringsåtgärd kan&lt;br&gt;dömas att betala marknadsstömingsavgift. Sanktionen är tänkt för de&lt;br&gt;allvarliga överträdelserna. Det krävs antingen uppsåt eller oaktsamhet&lt;br&gt;för att någon skall kunna dömas att betala avgift. Avgiften kan uppgå&lt;br&gt;till mellan fem tusen och tre miljoner kronor men får aldrig vara högre&lt;br&gt;än tio procent av näringsidkarens årsomsättning. För att säkerställa&lt;br&gt;statens krav på avgift är det möjligt att begära att domstol beslutar om&lt;br&gt;kvarstad. I normalfallen kommer emellertid även fortsättningsvis sank-&lt;br&gt;tionerna förbud eller åläggande vid vite att användas. Sådana beslut kan&lt;br&gt;fattas av domstol eller i fell som inte är av större vikt av KO. Bestäm-&lt;br&gt;melserna om förbud och åläggande finns bland annat i 23, 24 och&lt;br&gt;28 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheterna att få skadestånd förstärks på så sätt att näringsidkare&lt;br&gt;kan förpliktas utge skadestånd till konsumenter med stöd av förslagets&lt;br&gt;38 §. Skadestånd kan bli aktuellt vid en näringsidkares överträdelse av&lt;br&gt;de preciserade bestämmelserna om otillåtna marknadsföringsåtgärder,&lt;br&gt;reglerna om identifiering eller förbud eller ålägganden vid vite som&lt;br&gt;meddelats av domstol eller KO. Näringsidkare är berättigade till skade-&lt;br&gt;stånd vid överträdelser av de preciserade reglerna om otillåtna mark-&lt;br&gt;nadsföringsåtgärder och reglerna om identifiering.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Det processuella systemet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag såvitt gäller införandet av den nya sanktionsav-&lt;br&gt;giften medför ett krav på ett tvåinstanssystem. Utredningen förslår att&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt skall handlägga marknadsföringsmålen i första&lt;br&gt;instans. Detta ökar i viss mån möjligheten till gemensam handläggning&lt;br&gt;med andra rent civilrättsliga tvister. När utredningens förslag läggs&lt;br&gt;fram är Marknadsdomstolens framtid inte bestämd. Utredningen har&lt;br&gt;utgått från ett system med en andra instans med speciell sammansätt-&lt;br&gt;ning, som antingen kan inordnas i Svea hovrätt i enlighet med vad som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;205&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;nyligen förslagits från Justitiedepartementet om specialdomstolamas&lt;br&gt;framtid eller som en fristående domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har däremot inte tänkt sig en specialdomstolsinspirerad&lt;br&gt;första instans. De mål som lagens tillämpning medför är mål som har&lt;br&gt;stora likheter med ordinära tvistemål. När det finns behov av särskild&lt;br&gt;expertis i första instans bör detta tillgodoses dels genom en ökad an-&lt;br&gt;vändning av sakkunniginstitutet, dels genom att rätten när det behövs på&lt;br&gt;grund av målets samband med konkurrenslagen får ha samma samman-&lt;br&gt;sättning med inslag av ekonomiska ledamöter som gäller enligt konkur-&lt;br&gt;renslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett nytt inslag i processen i tingsrätt föreslås genom regler om orga-&lt;br&gt;nisationers medverkan i rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ekonomiska konsekvenser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagen innebär en ökad förutsebarhet och ökad begriplig-&lt;br&gt;het vilket medför besparingar och rationaliseringar för såväl det allmän-&lt;br&gt;na som näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Införandet av ett tvåinstanssystem samt vissa förändringar som inne-&lt;br&gt;bär ett tillgodoseende av behovet av särskild sakkunskap i första instans&lt;br&gt;medför något ökade kostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att de interimistiska besluten får ökad betydelse kommer dock&lt;br&gt;många tvister kommer att avgöras på ett tidigare stadium än vad som nu&lt;br&gt;är fallet. Vidare medger förslagets utformning att parter som är närings-&lt;br&gt;idkare förliks såväl inom som utom rätta eller använder sig av skilje-&lt;br&gt;dom. Lagförslaget innebär också samordningsfördelar eftersom andra&lt;br&gt;mål mellan samma parter i ökad utsträckning än vad som nu är fellet&lt;br&gt;kan handläggas gemensamt med marknadsföringsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget ställer inte nya ekonomiska krav på näringslivet. De&lt;br&gt;konkreta regler för företagens marknadsföring, som utredningen föreslår&lt;br&gt;lagfästa, går inte utöver vad seriösa företag redan i dag måste iaktta&lt;br&gt;redan i dag enligt den praxis som utbildats med stöd av nuvarande&lt;br&gt;MFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kommer därför sammantaget snarare att leda till besparing-&lt;br&gt;ar än ökade kostnader för såväl det allmänna som for näringslivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;206&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Marknadsföringsutredningens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till Marknadsföringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Inledande bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag har till ändamål att främja konsumenternas och närings-&lt;br&gt;livets intresse av en vederhäftig, tillbörlig och från konkurrenssynpunkt&lt;br&gt;väl fungerande marknadsföring samt att säkerställa att konsumenterna&lt;br&gt;har tillgång till behövlig information i samband därmed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen skall tillämpas med särskilt beaktande av principerna om&lt;br&gt;tryckfrihet och yttrandefrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vad som i lagen sägs om marknadsföring av varor och tjänster skall&lt;br&gt;tillämpas också när marknadsföringen avser fäst egendom, arbetstill-&lt;br&gt;fällen eller andra nyttigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;näringsidkare: en fysisk eller juridisk person som driver verksamhet&lt;br&gt;av ekonomisk eller kommersiell natur, inbegripet statliga och kommuna-&lt;br&gt;la organ till den del verksamheten inte består i myndighetsutövning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;konsument: en privatperson som huvudsakligen för enskilt bruk efter-&lt;br&gt;frågar en näringsidkares varor eller tjänster eller som erbjuder en nä-&lt;br&gt;ringsidkare varor eller tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan förbrukare: annan än konsument som huvudsakligen för eget&lt;br&gt;bruk eller i egenskap av näringsidkare efterfrågar en näringsidkares&lt;br&gt;varor eller tjänster eller som erbjuder en näringsidkare varor eller&lt;br&gt;tjänster,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföringsåtgärder: reklam eller andra kommersiella framställ-&lt;br&gt;ningar samt andra åtgärder i näringsverksamhet som en näringsidkare&lt;br&gt;företar och som är ägnade att påverka konsumenters eller andra för-&lt;br&gt;brukares efterfrågan på eller deras utbud av varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Generalklausul om otillbörlig marknadsföring&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;4 § En näringsidkare får inte företa marknadsföringsåtgärder som är&lt;br&gt;otillbörliga mot konsumenter, andra förbrukare eller andra näringsid-&lt;br&gt;kare genom att strida mot god marknadsföringssed.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärder som innebär eller är ägnade att leda till en&lt;br&gt;överträdelse av annan lagstiftning skall anses strida mot god marknads-&lt;br&gt;föringssed om inte särskilda skäl talar däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om vissa slag av otillåtna åtgärder vid marknadsföring finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser i 5-16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;207&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Otillåtna marknadsföringsåtgärder&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella&lt;br&gt;framställningar som är ägnade att vilseleda konsumenter eller andra&lt;br&gt;förbrukare om egen eller annans verksamhet, varor eller tjänster. Detta&lt;br&gt;gäller exempelvis uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. egenskaper, beskaffenhet, mängd, sammansättning, utförande,&lt;br&gt;ursprung, tillverkningsmetod, tillverkningsdatum, användningsmöjlig-&lt;br&gt;heter, ändamålsenlighet eller inverkan på hälsa eller miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. pris, grunderna för prissättning eller andra betalningsvillkor, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. näringsidkares kvalifikationer, ställning på marknaden, känneteck-&lt;br&gt;en eller andra rättigheter samt tilldelade belöningar och utmärkelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande geografiska ursprungsbeteckningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En näringsidkare får inte vilseleda konsumenter eller andra förbru-&lt;br&gt;kare angående geografiskt ursprung genom att använda beteckningar&lt;br&gt;som direkt eller indirekt är ägnade att framkalla en felaktig uppfattning&lt;br&gt;om att en vara är frambragt eller tillverkad i ett visst land eller område&lt;br&gt;eller på en viss ort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ursprungsbeteckning skall dock inte anses vara vilseledande om&lt;br&gt;den enligt handelsbruk endast tjänar att utmärka varans art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande förpackningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En näringsidkare får inte använda förpackningar som genom sin&lt;br&gt;storlek eller form eller på annat sätt är ägnade att vilseleda konsumenter&lt;br&gt;eller andra förbrukare om innehållets mängd eller beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande garantier&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En näringsidkare får inte använda uttrycket &amp;quot;garanti&amp;quot; eller liknande&lt;br&gt;uttryck på ett sätt som är ägnat att framkalla en felaktig uppfattning om&lt;br&gt;att näringsidkaren gör ett åtagande som i något väsentligt avseende ger&lt;br&gt;konsumenter eller andra förbrukare en förmånligare rättslig ställning än&lt;br&gt;de annars skulle ha haft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En näringsidkare får inte använda uttrycken &amp;quot;konkurs&amp;quot;, &amp;quot;brandska-&lt;br&gt;da&amp;quot;, &amp;quot;vattenskada&amp;quot; eller liknande uttryck i samband med någon annan&lt;br&gt;försäljning än sådan som sker under en begränsad tid och på särskilt&lt;br&gt;förmånliga villkor och som görs av konkursboet eller av den skade-&lt;br&gt;drabbade näringsidkaren själv eller direkt för någonderas räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får inte heller använda uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller liknande uttryck i samband med någon annan för-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;208&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sälj ning än sådan som sker under en begränsad tid och på särskilt för-&lt;br&gt;månliga villkor och som innebär att verksamhetens hela lager eller en&lt;br&gt;närmare bestämd del därav skall avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Realisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En näringsidkare får inte använda uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller&lt;br&gt;liknande uttryck i samband med någon annan försäljning än sådan som&lt;br&gt;sker under en begränsad tid och till påtagligt lägre priser än dem som&lt;br&gt;näringsidkaren tillämpat tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misskreditering&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella&lt;br&gt;framställningar som är ägnade att på ett misskrediterande sätt nedvärde-&lt;br&gt;ra en annan näringsidkares verksamhet, varor eller tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förväxlingsrisk och renommésnyltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § En näringsidkare får inte genom efterbildning av annans kommer-&lt;br&gt;siellt särpräglade varor eller tjänster framkalla risk för förväxling som&lt;br&gt;är ägnad att vilseleda konsumenter eller andra förbrukare beträffande&lt;br&gt;kvalitet eller ursprung. En efterbildning skall dock inte anses otillåten,&lt;br&gt;om utformningen huvudsakligen tjänar till att göra varan funktionell.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får inte dra fordel av en annan näringsidkares verk-&lt;br&gt;samhet, varor eller tjänster på ett sätt som är ägnat att snylta på dennes&lt;br&gt;kommersiella anseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånserbjudanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En näringsidkare får inte framställa ett tilläggserbjudande eller&lt;br&gt;något annat erbjudande om särskilda förmåner på ett sätt som är ägnat&lt;br&gt;att försvåra för konsumenter eller andra förbrukare att bedöma erbju-&lt;br&gt;dandet i dess helhet eller den särskilda förmånen. Detta gäller exempel-&lt;br&gt;vis vilseledande eller otillräckliga uppgifter om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkoren för att utnyttja den särskilda förmånen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tilläggets eller förmånens beskaffenhet och värde, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. tidsgränser eller andra begränsningar som gäller för erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Aggressiva metoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En näringsidkare får inte använda metoder som innebär att konsu-&lt;br&gt;menter eller andra förbrukare överrumplas eller på annat särskilt&lt;br&gt;aggressivt sätt utsätts för tidspress eller köptryck som är ägnat att leda&lt;br&gt;till oöverlagda köp- eller säljbeslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;209&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Negativa säljmetoder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En näringsidkare får inte tillställa konsumenter eller andra för-&lt;br&gt;brukare obeställda varor eller tjänster under omständigheter som är&lt;br&gt;ägnade att inge en föreställning om att förbrukaren måste vidta någon&lt;br&gt;åtgärd för att undgå betalningsskyldighet, såsom att sända tillbaka va-&lt;br&gt;ran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får inte heller till konsumenter eller andra förbruka-&lt;br&gt;re som inte har beställt några varor eller tjänster ställa fekturor, inbe-&lt;br&gt;talningsavier eller liknande meddelanden som är ägnade att inge en&lt;br&gt;felaktig föreställning om att beställning skett eller att betalningsskyldig-&lt;br&gt;het annars föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringskorruption&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § En näringsidkare får inte söka påverka beslutsfattandet hos andra&lt;br&gt;förbrukare genom att erbjuda korrupti va förmåner till deras anställda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förmån är korruptiv om den är ägnad att påverka de anställdas&lt;br&gt;förhållningssätt till näringsidkarens verksamhet, varor eller tjänster och&lt;br&gt;erbjuds utan förbrukarnas godkännande. Vid bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de anställdas ställning och arbetsuppgifter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den erbjudna förmånens attraktivitet och den risk för bindningar&lt;br&gt;till näringsidkaren som förmånen kan föra med sig, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som är allmänt godtaget i fråga om kontakt- eller relations-&lt;br&gt;skapande åtgärder i samband med marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf om anställda gäller även uppdragsta-&lt;br&gt;gare hos konsumenter eller andra förbrukare som fullgör motsvarande&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Informationsskyldighet&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;17 § En näringsidkare skall vid marknadsföring av varor eller tjänster&lt;br&gt;vid lämplig tidpunkt och i ändamålsenlig form ge konsumenterna till-&lt;br&gt;gång till behövlig information, om inte informationen är känd eller lätt&lt;br&gt;tillgänglig på annat sätt. Informationsskyldighet gäller också vid anbud,&lt;br&gt;avtals ingående eller leverans.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild vikt skall tillmätas konsumenternas behov av information&lt;br&gt;som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. kan vara påkallad med hänsyn till den använda sälj formen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. avser varans eller tjänstens egenskaper såsom vikt, volym, hållbar-&lt;br&gt;het, användbarhet, underhållsbehov, energiförbrukning, skaderisk,&lt;br&gt;effekter från hälso- eller miljösynpunkt, priset och övriga avtalsvillkor&lt;br&gt;i den mån sådan information krävs för att de berörda konsumenterna&lt;br&gt;skall kunna bedöma erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna paragraf gäller även marknadsföring som riktar&lt;br&gt;sig till andra förbrukare och som avser sådana varor och tjänster som i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;210&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte obetydlig omfattning utnyttjas eller kan komma att utnyttjas av&lt;br&gt;konsumenter för enskilt bruk.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Identifiering&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Firma- och adressangivelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § En näringsidkare får inte företa en marknadsföringsåtgärd utan att&lt;br&gt;därvid ange firma, namn eller motsvarande beteckning under vilket&lt;br&gt;rörelsen bedrivs (firmaangivelse), såvida inte näringsidkaren i sin mark-&lt;br&gt;nadsföring använder ett varumärke eller annat kännetecken som kan&lt;br&gt;antas vara bekant för konsumenter eller andra förbrukare eller närings-&lt;br&gt;idkaren har andra godtagbara skäl att underlåta firmaangivelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En näringsidkare får inte underlåta att ange var och hur han eller&lt;br&gt;behörig ställföreträdare lätt kan anträffas (adressangivelse) om han&lt;br&gt;bedriver&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. distansförsäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. uppsökande försäljning,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. handel från annat än fast driftsställe, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. distansdistribution av förmånserbjudanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller också i andra fåll där näringsidkaren inte lätt kan nås&lt;br&gt;med ledning av firmaangivelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamidentifierin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § En näringsidkare får inte använda reklam eller andra kommersiella&lt;br&gt;framställningar som genom utformning, bristande firmaangivelse eller&lt;br&gt;annan otillräcklig reklamidentifiering är ägnad att felaktigt uppfattas&lt;br&gt;som icke-kommersiella.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bedömningsregler&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;20 § Vid bedömningen av vad som utgör god marknadsföringssed eller&lt;br&gt;vad som är behövlig information skall särskilt beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de krav som ställs på marknadsföringsåtgärder som riktar sig till&lt;br&gt;barn och unga eller andra konsumenter med särskilt behov av skydd och&lt;br&gt;information,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. normer som är erkända som god affärssed inom näringslivet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. råd och rekommendationer för marknadsföring och information&lt;br&gt;som har utfärdats av en myndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 § Reklam eller andra kommersiella framställningar skall bedömas&lt;br&gt;med utgångspunkt i det intryck som framställningen är ägnad att ge&lt;br&gt;mottagarkretsen vid en flyktig kontakt. Vid denna bedömning skall&lt;br&gt;särskilt beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. mottagarkretsens sammansättning och erfarenhet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. reklammediets art,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;211&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. framställningens utformning såsom rubriker, bilder eller andra Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;framträdande inslag samt antydningar och utelämnanden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Bevisregel&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare skall vid marknadsföringstillfället kunna belägga&lt;br&gt;alla framställningar om sakförhållanden. Detta gäller också innehållet i&lt;br&gt;åberopade intyg, rekommendationer, tester och liknande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud och åläggande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;23 § Har en näringsidkare företagit en otillåten eller på annat sätt otill-&lt;br&gt;börlig marknadsföringsåtgärd, får rätten förbjuda näringsidkaren att&lt;br&gt;upprepa eller fortsätta med denna eller att företa någon annan liknande&lt;br&gt;åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en näringsidkare underlåtit att lämna sådan information som&lt;br&gt;avses i 17 eller 18 §, får rätten ålägga näringsidkaren att göra detta. Ett&lt;br&gt;åläggande enligt andra stycket får innehålla en skyldighet för näringsid-&lt;br&gt;karen att lämna informationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använ-&lt;br&gt;der i marknadsföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom märkning på varan eller tillhandahållande i annan form på&lt;br&gt;sälj ställen, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i viss form till konsumenter eller andra förbrukare som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Ett ingripande med stöd av 23 § får riktas mot&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. näringsidkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en anställd hos denne eller någon annan som handlar på näringsid-&lt;br&gt;karens vägnar samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknads-&lt;br&gt;föringsåtgärden eller underlåtelse att lämna information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § Rätten får på yrkande av part förelägga svaranden att omedelbart&lt;br&gt;inkomma med bevisning som avser riktigheten av framställningar om&lt;br&gt;sakförhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiskt beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Har den som har väckt talan om förbud eller åläggande enligt 23 §&lt;br&gt;visat sannolika skäl för bifall till sin talan och kan det skäligen befaras&lt;br&gt;att svaranden genom att fortsätta sin marknadsföring förringar betydel-&lt;br&gt;sen av ett sådant förbud eller åläggande, får rätten meddela förbud eller&lt;br&gt;åläggande för tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat&lt;br&gt;har beslutats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan ett beslut enligt första stycket meddelas skall svaranden ha fått&lt;br&gt;tillfälle att yttra sig, om det inte föreligger risk att fortsatta marknads-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;212&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;föringsåtgärder eller underlåtelse att lämna information medför stor&lt;br&gt;skada eller skada som är svår att undanröja.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § Förbud eller åläggande enligt 26 § får meddelas endast om käran-&lt;br&gt;den ställer säkerhet hos rätten för skada som kan tillfogas svaranden.&lt;br&gt;Saknar käranden förmåga att ställa sådan säkerhet, får rätten befria&lt;br&gt;honom från detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om skyldigheten att ställa säkerhet och om beskaffenheten av&lt;br&gt;säkerheten gäller 2 kap. 25 och 27 §§ utsökningsbalken. Säkerheten&lt;br&gt;skall prövas av rätten, om den inte har godkänts av svaranden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbuds- och informationsföreläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § Om det i ett visst fell, som inte är av större vikt, finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett förbud eller åläggande enligt 23 §, får Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbjuda näringsidkaren att fortsätta med en viss åtgärd eller att&lt;br&gt;vidta annan liknande åtgärd (förbudsföreläggande), och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. ålägga näringsidkaren att lämna sådan information som avses i 17&lt;br&gt;eller 18 § (informationsföreläggande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller&lt;br&gt;inom en viss tidsfrist. Om föreläggandet har godkänts, gäller det som&lt;br&gt;en lagakraftvunnen dom. Ett godkännande som kommer in sedan den i&lt;br&gt;föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut, är utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 § Ett förbud eller åläggande enligt 23 eller 26 § skall förenas med&lt;br&gt;vite, om inte detta av särskilda skäl är obehövligt. Ett beslut av Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen om förbuds- eller informationsföreläggande enligt&lt;br&gt;28 § skall alltid förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Giltighetstid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Ett beslut enligt 23 eller 26 § gäller omedelbart, om inte annat har&lt;br&gt;bestämts. Rätten får dock när som helst ändra ett beslut som meddelats&lt;br&gt;enligt 26 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller ålägganden enligt 23, 26 eller 28 § får begränsas att&lt;br&gt;gälla för viss tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Omprövning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 § Ett beslut i fråga om förbud eller åläggande enligt 23, 26 eller&lt;br&gt;28 § hindrar inte att samma fråga, efter begäran av den berörde, prö-&lt;br&gt;vas på nytt om det finns anledning att upphäva eller mildra förbudet&lt;br&gt;eller åläggandet därför att detta inte längre behövs eller inte längre är&lt;br&gt;lämpligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;213&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingsavgift &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Har en näringsidkare eller någon som handlar på näringsidkarens&lt;br&gt;vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett allvarligt sätt överträtt en&lt;br&gt;bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 §, får rätten besluta att näringsidkaren&lt;br&gt;skall betala en särskild avgift (marknadsstömingsavgift).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid prövning av frågan om avgift skall påföras skall rätten särskilt&lt;br&gt;beakta överträdelsens art, varaktighet och omfattning samt om den berör&lt;br&gt;eller kan antas beröra en större krets av konsumenter eller andra för-&lt;br&gt;brukare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Ett beslut om marknadsstömingsavgift får också riktas mot en&lt;br&gt;näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsamhet väsentligt har bidra-&lt;br&gt;git till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 § Marknadsstömingsavgift skall fastställas till lägst fem tusen kronor&lt;br&gt;och högst tre miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga tio&lt;br&gt;procent av näringsidkarens årsomsättning under närmast föregående&lt;br&gt;räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När avgiftens storlek fastställs skall särskilt beaktas de omständig-&lt;br&gt;heter som anges i 32 § andra stycket. Som förmildrande omständighet&lt;br&gt;får beaktas att näringsidkaren frivilligt har vidtagit de åtgärder som&lt;br&gt;krävs för att undanröja effekterna av överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktas talan mot flera näringsidkare skall avgiften fastställas särskilt&lt;br&gt;för var och en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Marknadsstömingsavgift får påföras bara om stämningsansökan har&lt;br&gt;delgetts den som anspråket riktas mot inom två år från det att över-&lt;br&gt;trädelsen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som har överträtt ett förbud, åläggande eller föreläggande som&lt;br&gt;har meddelats vid vite enligt 23, 26 eller 28 § får inte påföras avgift för&lt;br&gt;samma överträdelse som omfettas av beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § En påförd marknadsstömingsavgift feller bort om verkställighet&lt;br&gt;inte har skett inom fem år från det att domen vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstömingsavgift får&lt;br&gt;rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller vad som föreskrivs i 15 kap.&lt;br&gt;rättegångsbalken om kvarstad för fordran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;38 § Har en näringsidkare uppsåtligen eller av oaktsamhet överträtt en&lt;br&gt;bestämmelse i 5-16, 18 eller 19 §, ett förbud eller åläggande som har&lt;br&gt;meddelats enligt 23 eller 26 § eller ett godkänt föreläggande enligt 28 §,&lt;br&gt;skall näringsidkaren ersätta den skada som därigenom uppkommer för&lt;br&gt;en konsument eller annan förbrukare eller för en näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;214&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättning skall även utgå för skada på det anseende som en närings- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;idkares verksamhet, varor eller tjänster har på marknaden. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Rätten att kräva skadestånd enligt 38 § feller bort, om talan inte&lt;br&gt;väcks inom två år från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utplånande och beslag&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;40 § Har en näringsidkare använt en vilseledande framställning på&lt;br&gt;varor, förpackningar, trycksaker, affärshandlingar eller liknande, och&lt;br&gt;strider åtgärden mot 5-16 §§, får rätten i samband med utdömande av&lt;br&gt;vite eller marknadsstömingsavgift besluta, att framställningen skall&lt;br&gt;utplånas eller ändras så att den inte längre är vilseledande. Om detta&lt;br&gt;inte kan uppnås på annat sätt, får rätten besluta att egendomen skall&lt;br&gt;förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket tillämpas även vid överträdelse av vitesförbud som har&lt;br&gt;meddelats med stöd av 4-16 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Egendom som avses i första stycket får tas i beslag i avvaktan på&lt;br&gt;beslut som anges där. Därvid gäller föreskrifterna om beslag i brottmål.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rätt att föra talan i vissa fall&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om förbud eller åläggande enligt 23 §, marknadsstömingsav-&lt;br&gt;gift enligt 32 § eller kvarstad enligt 37 § får föras av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen. Talan om förbud eller åläggande enligt 23 § får också&lt;br&gt;föras av en näringsidkare som berörs av marknadsföringsåtgärden eller&lt;br&gt;en sammanslutning av konsumenter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42 § Talan om utdömande av vite förs av den som har begärt föreläg-&lt;br&gt;gandet eller av Konsumentombudsmannen om denne har förelagt vitet.&lt;br&gt;I samband med sådan talan får talan föras om nytt förbud eller åläggan-&lt;br&gt;de vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;43 § Första domstol i mål där talan väcks enligt 41 § är Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rör talan uteslutande skadestånd enligt 38 § får målet också upptas&lt;br&gt;av någon annan tingsrätt som är behörig enligt 10 kap. rättegångsbal-&lt;br&gt;ken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt är alltid behörig att pröva en talan enligt 42 §&lt;br&gt;om utdömande av vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 § Om det behövs med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet&lt;br&gt;får Stockholms tingsrätt i mål enligt denna lag ha den sammansättning&lt;br&gt;som är föreskriven i 64 a och b §§ konkurrenslagen (1993:20) for&lt;br&gt;huvudförhandling och handläggning av mål enligt den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;215&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45 § Har talan enligt 41 § väckts av någon annan än Konsumentom- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;budsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om rättegång- Bilaga 2&lt;br&gt;en.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Om inte något annat följer av denna lag tillämpas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning&lt;br&gt;är tillåten angående rättegången i frågor som avses i 38 §, samt i frågor&lt;br&gt;som avses i 23 och 31 §§ om en näringsidkare eller sammanslutning av&lt;br&gt;konsumenter eller näringsidkare för talan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vad som föreskrivs i rättegångsbalken om tvistemål där förlikning&lt;br&gt;om saken inte är tillåten angående rättegången i frågor som avses i 32&lt;br&gt;och 37 §§, samt i frågor som avses i 23 och 31 §§ om Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen för talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som föreskrivs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrät-&lt;br&gt;ten skall i sådana mål som avses i denna paragraf i stället gälla Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medverkan i rättegången&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § Har talan väckts om förbud eller åläggande enligt 23 § och gör en&lt;br&gt;sammanslutning av näringsidkare sannolikt att utgången av målet kan ha&lt;br&gt;betydande intresse för medlemmarna i sammanslutningen, får rätten på&lt;br&gt;ansökan av sammanslutningen tillåta att denna, vid sidan av enskild&lt;br&gt;part, medverkar i förfärandet och därvid åberopar bevisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vill någon i övrigt delta i rättegången tillämpas 14 kap. 9 och 11 §§&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § En ansökan om medverkan enligt 47 § skall vara skriftlig och&lt;br&gt;innehålla de skäl som den grundas på.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Parterna skall ges tillfälle att yttra sig över ansökan. Denna får inte&lt;br&gt;bifållas, om parten på den sida som ansökan om medverkan avser mot-&lt;br&gt;sätter sig detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § I fråga om en medverkande sammanslutnings rätt till ersättning för&lt;br&gt;rättegångskostnad eller skyldighet att ersätta sådan kostnad gäller i&lt;br&gt;stället för 18 kap. 1-7 §§ rättegångsbalken att den medverkande sam-&lt;br&gt;manslutningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. skall bära sin rättegångskostnad, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;kan förpliktas att helt eller delvis ersätta motparten dennes rätte-&lt;br&gt;gångskostnad, om sammanslutningen, dess ombud eller biträde förfarit&lt;br&gt;på sådant sätt som avses i 18 kap. 6 § rättegångsbalken, varvid sam-&lt;br&gt;manslutningen dock endast skall ansvara för den särskilda kostnad som&lt;br&gt;orsakats av dess medverkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den part på vars sida sammanslutningen deltagit får inte förpliktas att&lt;br&gt;ersätta en sådan kostnad som orsakats av sammanslutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;216&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Upplysningsskyldighet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § På anmaning av Konsumentombudsmannen skall&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en näringsidkare yttra sig och lämna upplysningar som gäller&lt;br&gt;tillämpningen av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en näringsidkare tillhandahålla handlingar, varuprover och lik-&lt;br&gt;nande, som kan ha betydelse för utredningen i ett mål där det kan kom-&lt;br&gt;ma i fråga att rätten beslutar om förbud eller åläggande enligt 23 §,&lt;br&gt;samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som avses med ett förbud eller åläggande enligt 23 § tillhanda-&lt;br&gt;hålla upplysningar, handlingar, varuprover och liknande, som behövs&lt;br&gt;för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs. Om en anmaning&lt;br&gt;enligt första stycket inte följs, får Konsumentombudsmannen förelägga&lt;br&gt;den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § För varuprover och liknande, som tillhandahålls enligt 50 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3, lämnar Konsumentombudsmannen ersättning, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får meddela föreskrifter om skyldighet för den som enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § första stycket 2 eller 3 skall tillhandahålla varuprover och liknande&lt;br&gt;att ersätta Konsumentombudsmannen dennes kostnader för provtagning&lt;br&gt;och undersökning av prov.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;52 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 28 § om förbuds- eller&lt;br&gt;informationsföreläggande får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens beslut i en fråga som avses i 50 § första&lt;br&gt;stycket eller 51 § första stycket får överklagas hos Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Tingsrättens domar och beslut om förbud eller åläggande enligt 23&lt;br&gt;eller 26 §, marknadsstömingsavgift enligt 32 § eller kvarstad enligt 37 §&lt;br&gt;överklagas hos Marknadsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolens domar och beslut får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut under rättegången i frågor som avses i 26 eller 37 § över-&lt;br&gt;klagas särskilt. Ett beslut enligt 37 § som har meddelats innan rättegång&lt;br&gt;inletts skall överklagas på samma sätt som om beslutet meddelats under&lt;br&gt;rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Satellitsändningar av televisionsprogram&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;54 § Föreskrifterna i denna lag skall också tillämpas på marknadsföring&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sådana televisionssändningar som omfattas av lagen (1992:1356) om&lt;br&gt;satellitsändningar av televisionsprogram till allmänheten och som kan&lt;br&gt;tas emot endast i något annat land som är bundet av avtalet om Euro-&lt;br&gt;peiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;217&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande i fråga om marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärder som hänför sig till tiden före ikraftträdandet. Talan om&lt;br&gt;förbud eller åläggande skall dock efter ikraftträdandet väckas vid Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsföreläggan-&lt;br&gt;den som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Ärenden om förbud eller ålägganden som har kommit in till Mark-&lt;br&gt;nadsdomstolen före ikraftträdandet, men inte avgjorts vid tidpunkten för&lt;br&gt;ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;218&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om förbud mot uppenbart otjänliga varor och tjänster Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § Saluhåller en näringsidkare till konsumenter for enskilt bruk en&lt;br&gt;vara, som är uppenbart otjänlig för sitt huvudsakliga ändamål, får&lt;br&gt;Marknadsdomstolen förbjuda näringsidkaren att fortsätta med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den mån det behövs för att motverka att en vara som avses i första&lt;br&gt;stycket saluhålls på sätt som där sägs, får Marknadsdomstolen meddela&lt;br&gt;en näringsidkare som i egenskap av tillverkare, importör eller annars&lt;br&gt;saluhåller varan till annan näringsidkare förbud att fortsätta med detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud enligt första och andra styckena får meddelas även anställd&lt;br&gt;hos näringsidkare och annan som handlar på näringsidkares vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 § Vad som sägs i 1 § om förbud mot saluhållande gäller i motsvaran-&lt;br&gt;de fall även då nyttjanderätt till varor erbjuds mot ersättning eller tjänst-&lt;br&gt;er tillhandahålls mot ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 § Förbud enligt 1 eller 2 § får inte meddelas i den mån det i författ-&lt;br&gt;ning eller beslut av myndighet har meddelats särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;varan eller tjänsten med samma ändamål som förbudet skulle fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Om det i ett visst fell, som inte är av större vikt, finns förutsätt-&lt;br&gt;ningar för ett förbud enligt 1 eller 2 §, får Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;meddela sådant förbud (förbudsföreläggande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli gällande skall föreläggandet godkännas omedelbart eller&lt;br&gt;inom viss tidsfrist. Ett godkänt föreläggande gäller som ett förbud eller&lt;br&gt;åläggande som har meddelats av Marknadsdomstolen. Ett godkännande,&lt;br&gt;som kommer in sedan den i föreläggandet utsatta tidsfristen har gått ut&lt;br&gt;är utan verkan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § Ett förbud enligt 1 eller 2 § skall förenas med vite, om detta inte av&lt;br&gt;särskilda skäl är obehövligt. Ett beslut av Konsumentombudsmannen om&lt;br&gt;förbudsföreläggande enligt 4 § skall alltid förenas med vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En fråga om förbud enligt 1 eller 2 § tas upp efter ansökan. Sådan&lt;br&gt;ansökan görs av Konsumentombudsmannen. Beslutar denne för visst fell&lt;br&gt;att inte göra ansökan, får ansökan göras av sammanslutning av konsu-&lt;br&gt;menter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § Ett beslut i fråga om förbud enligt 1 eller 2 § hindrar inte att sam-&lt;br&gt;ma fråga prövas på nytt, när ändrade förhållanden eller annat särskilt&lt;br&gt;skäl föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § Om särskilda skäl föranleder det, kan förbud enligt 1 eller 2 §&lt;br&gt;meddelas även för tiden till dess slutligt avgörande föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § På anmaning av Konsumentombudsmannen skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;219&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en näringsidkare avge yttrande och lämna upplysningar i ärenden Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som gäller tillämpningen av 1 eller 2 §, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en näringsidkare tillhandahålla handlingar, varuprover och lik-&lt;br&gt;nande som kan ha betydelse för utredningen i ett mål i vilket det kan&lt;br&gt;komma i fråga att Marknadsdomstolen beslutar om förbud enligt 1 eller&lt;br&gt;2 §, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som avses med ett förbud enligt 1 eller 2 § tillhandahålla&lt;br&gt;upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för&lt;br&gt;tillsynen över att förbudet följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en anmaning enligt första stycket inte följs, får Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen förelägga den berörde att fullgöra sin skyldighet vid vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § För varuprover och liknande, som tillhandahålls enligt 9 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3, lämnar Konsumentombudsmannen ersättning, om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för den som skall tillhandahålla varu-&lt;br&gt;prover och liknande enligt 9 § första stycket 2 eller 3 att ersätta Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen kostnader för provtagning och undersökning av&lt;br&gt;prov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § Talan om utdömande av vite förs vid allmän domstol av Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen. I fråga om vite som Marknadsdomstolen har&lt;br&gt;förelagt på talan av annan får talan om utdömande föras även av denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 § Följande beslut av Konsumentombudsmannen får inte överklagas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. beslut om förbudsföreläggande enligt 4 §,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. beslut om anmaning enligt 9 § första stycket 1 eller om vitesföre-&lt;br&gt;läggande efter en sådan anmaning, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. beslut enligt 11 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens beslut i en fråga som avses i 9 § första&lt;br&gt;stycket 2 eller 3 eller 10 § första stycket överklagas hos kammarrätten.&lt;br&gt;Detsamma gäller beslut av en myndighet enligt föreskrifter som avses i&lt;br&gt;10 § andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994, då marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;220&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i radiolagen (1966:755)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755) skall ha följande&lt;br&gt;lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller&lt;br&gt;förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för visningar av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant&lt;br&gt;förbud som avses i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit&lt;br&gt;eller annars av en rundradiosändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf det-&lt;br&gt;samma som lagen om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands-&lt;br&gt;granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige&lt;br&gt;eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets&lt;br&gt;försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra trådsändningar för visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som&lt;br&gt;avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om gransk-&lt;br&gt;ning och kontroll av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418). Be-&lt;br&gt;träffande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000). Beträf-&lt;br&gt;fande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:582.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;221&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i lagen (1970:417) om Marknadsdomstol&lt;br&gt;m.m.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 13, 14-15 och 20 §§ lagen (1970:417)&lt;br&gt;om Marknadsdomstol m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen handläg-&lt;br&gt;ger mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:112) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentförhållan-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20). I stället gäller vad&lt;br&gt;som föreskrivs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om förbud eller&lt;br&gt;åläggande enligt 2-4 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418),&lt;br&gt;1 § lagen (1971:112) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden,&lt;br&gt;1 § lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare&lt;br&gt;eller 5-9 §§ eller 12 § tredje&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen hand-&lt;br&gt;lägger mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1994:000),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:112) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentförhållan-&lt;br&gt;den,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1994:000) om för-&lt;br&gt;bud mot uppenbart otjänliga&lt;br&gt;varor och tjänster.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) eller marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1994:000). I stället&lt;br&gt;gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;dessa lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan om förbud eller&lt;br&gt;åläggande enligt 1 § lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, 1 § la-&lt;br&gt;gen (1984:292) om avtalsvillkor&lt;br&gt;mellan näringsidkare, 5-9 §§&lt;br&gt;eller 12 § tredje stycket pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Lagen omtryckt 1984:294. Senaste lydelse av lagens rubrik&lt;br&gt;1972:732.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;222&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;stycket produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) görs skriftligen. Av&lt;br&gt;ansökningen skall de skäl fram-&lt;br&gt;gå på vilka ansökningen grundas&lt;br&gt;och den utredning som sökanden&lt;br&gt;åberopar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;eller 1-2 §§ lagen (1994:000) Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;om förbud mot uppenbart otjän- Bilaga 2&lt;br&gt;liga varor och tjänster görs&lt;br&gt;skriftligen. Av ansökningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall de skäl framgå på vilka&lt;br&gt;ansökningen grundas och den&lt;br&gt;utredning som sökanden åbe-&lt;br&gt;ropar.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde&lt;br&gt;inför Marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa&lt;br&gt;den utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden och&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) skall konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen kallas till sam-&lt;br&gt;manträde, även om han inte är&lt;br&gt;sökande. Vidare skall den som&lt;br&gt;medverkar enligt 13 a § kallas&lt;br&gt;till sammanträde.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt lagen (1971:112)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden, produktsäkerhetsla-&lt;br&gt;gen (1988:1604) och lagen&lt;br&gt;(1994:000) om förbud mot&lt;br&gt;uppenbart otjänliga varor och&lt;br&gt;tjänster skall Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen kallas till samman-&lt;br&gt;träde, även om han inte är&lt;br&gt;sökande. Vidare skall den som&lt;br&gt;medverkar enligt 13 a § kallas&lt;br&gt;till sammanträde.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i&lt;br&gt;den utsträckning domstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål far avgöras och dom med anledning av särskild prövning enligt&lt;br&gt;15 a § meddelas utan sammanträde enligt 14 § första stycket, om till-&lt;br&gt;fredsställande utredning föreligger och part inte begär sammanträde.&lt;br&gt;Ansökan som uppenbart inte förtjänar avseende får avslås utan sådant&lt;br&gt;sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 13 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418), 5 §&lt;br&gt;lagen (1971:112) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden&lt;br&gt;eller 21 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) får prövas utan&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, 21 &amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 8 § lagen&lt;br&gt;(1994:000) om förbud mot&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;“Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;223&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträde enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppenbart otjänliga varor och Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;tjänster får prövas utan sam- Bilaga 2&lt;br&gt;manträde enligt 14 § första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas&lt;br&gt;utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest&lt;br&gt;håller sig undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 § eller&lt;br&gt;12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen dock&lt;br&gt;även i annat fell omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma lag, om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ansökan, kallelse eller föreläggande tillställas en part eller&lt;br&gt;någon annan, sker det genom delgivning. Detsamma gäller dom eller&lt;br&gt;beslut som sänds enligt 19 §. För andra handlingar får delgivning an-&lt;br&gt;vändas om det anses erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdoms-&lt;br&gt;tolen, som innefettar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, lagen&lt;br&gt;(1984:292) om avtalsvillkor&lt;br&gt;mellan näringsidkare eller pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604),&lt;br&gt;får inte ske enligt 12 § delgiv-&lt;br&gt;ningslagen (1970:428), om det&lt;br&gt;inte finns anledning att anta att&lt;br&gt;den sökte har avvikit eller på&lt;br&gt;annat sätt håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, som innefettar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt lagen (1971:112)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden, lagen (1984:292) om&lt;br&gt;avtalsvillkor mellan näringsid-&lt;br&gt;kare, produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller lagen&lt;br&gt;(1994:000) om förbud mot&lt;br&gt;uppenbart otjänliga varor och&lt;br&gt;tjänster får inte ske enligt 12 §&lt;br&gt;delgivningslagen (1970:428) om&lt;br&gt;det inte finns anledning att anta&lt;br&gt;att den sökte har avvikit eller på&lt;br&gt;annat sätt håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna il, 13, 14, 15 och 20 §§ i deras äldre lydelse skall&lt;br&gt;fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden om förbud eller&lt;br&gt;ålägganden som kommit in till Marknadsdomstolen före ikraftträdandet&lt;br&gt;av marknadsföringslagen (1994:000) och som handläggs enligt punkten&lt;br&gt;4 i övergångsbestämmelserna till den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;224&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i förordningen (1970:495) om utländska&lt;br&gt;varumärken m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5 § lagen (1970:495) om utländska varu-&lt;br&gt;märken m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 20 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418)&lt;br&gt;skall äga tillämpning med av-&lt;br&gt;seende på främmande stat, som&lt;br&gt;är ansluten till Pariskonventio-&lt;br&gt;nen eller till Madridöverens-&lt;br&gt;kommelsen den 14 april 1891&lt;br&gt;angående undertryckande av&lt;br&gt;oriktiga eller vilseledande ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar på handels-&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 40 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1994:000)&lt;br&gt;skall äga tillämpning med av-&lt;br&gt;seende på främmande stat, som&lt;br&gt;är ansluten till Pariskonventio-&lt;br&gt;nen eller till Madridöverens-&lt;br&gt;kommelsen den 14 april 1891&lt;br&gt;angående undertryckande av&lt;br&gt;oriktiga eller vilseledande ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar på handels-&lt;br&gt;varor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En vara får tas i beslag vid&lt;br&gt;införsel till Sverige om den har&lt;br&gt;försetts med en oriktig eller&lt;br&gt;vilseledande beteckning som&lt;br&gt;innebär att såsom ursprungsland&lt;br&gt;eller ursprungsort direkt eller&lt;br&gt;indirekt anges&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. något av de länder, på&lt;br&gt;vilka överenskommelserna som&lt;br&gt;avses i första stycket är tillämp-&lt;br&gt;liga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en plats, inom något av&lt;br&gt;dessa länder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser, får be-&lt;br&gt;sluta om beslag som avses i&lt;br&gt;andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;225&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Förslag till &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1978:763) med vissa bestämmelser Bilaga 2&lt;br&gt;om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om hgen (1978:763) med vissa be-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i hgen skall införas en ny paragraf, 2 a §, av följande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot kon-&lt;br&gt;sumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ursprungsbeteckningar på&lt;br&gt;alkoholdrycker skall skyddas&lt;br&gt;mot varje form av tillägnande&lt;br&gt;eller efterbildning med avseende&lt;br&gt;på främmande stat som är an-&lt;br&gt;sluten till Madridöverenskom-&lt;br&gt;melsen den 14 april 1891 an-&lt;br&gt;gående undertryckande av orik-&lt;br&gt;tiga eller vilseledande ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar på&lt;br&gt;handelsvaror, eller stat, som&lt;br&gt;ingår i det Europeiska ekono-&lt;br&gt;miska samarbetsområdet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller även om det äkta&lt;br&gt;ursprunget anges eller om be-&lt;br&gt;teckningen är utnyttjad endast i&lt;br&gt;översättning eller är åtföljd av&lt;br&gt;uttryck som &amp;quot;art&amp;quot;, &amp;quot;sort&amp;quot;, &amp;quot;typ&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;kopia&amp;quot; eller dylikt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller myndighet&lt;br&gt;som regeringen utser, får be-&lt;br&gt;stämma att även andra beteck-&lt;br&gt;ningar på alkoholdrycker skall&lt;br&gt;skyddas enligt första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot&lt;br&gt;2 § eller 2 a § skall vid&lt;br&gt;tillämpning av marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1994:000) anses vara&lt;br&gt;otillbörlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna hg träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;226&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumentförsäkringslagen (1980:38) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § konsumentförsäkringslagen (1980:38)&lt;br&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;skall tillämpas vad som före-&lt;br&gt;skrivs i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) om underlåtenhet&lt;br&gt;att lämna information vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;gäller vad som föreskrivs i 17&lt;br&gt;och 23 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1994:000) om informations-&lt;br&gt;skyldighet vid marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åläggande att lämna information enligt 5 § eller 6 § tredje stycket&lt;br&gt;får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;227&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumenttjänstlagen (1985:716) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 9, 15, 21 och 33 §§ i konsumenttjänst-&lt;br&gt;lagen (1985:716) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana författ-&lt;br&gt;ningsföreskrifiter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;br&gt;4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana författ-&lt;br&gt;ningsföreskrifter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;br&gt;2 § lagen (1994:000) om förbud&lt;br&gt;mot uppenbart otjänliga varor&lt;br&gt;och tjänster eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om&lt;br&gt;avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säker-&lt;br&gt;hetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som därutöver får anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om den har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknadsfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;om näringsidkaren inte har&lt;br&gt;utfört sådant tilläggsarbete som&lt;br&gt;han är skyldig att utföra enligt&lt;br&gt;8 § tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om den har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 2 § lagen&lt;br&gt;(1994:000) om förbud mot&lt;br&gt;uppenbart otjänliga varor och&lt;br&gt;tjänster eller 6 § produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) eller om&lt;br&gt;näringsidkaren inte har utfört&lt;br&gt;sådant tilläggsarbete som han är&lt;br&gt;skyldig att utföra enligt 8 §&lt;br&gt;tredje stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;228&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser tjänsten förvaring av en&lt;br&gt;lös sak gäller i stället för vad&lt;br&gt;som sägs i 9, 10 och 12-14 §§&lt;br&gt;att tjänsten skall anses felaktig,&lt;br&gt;om förvaringen anordnas på ett&lt;br&gt;sätt som avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vad konsumenten med&lt;br&gt;hänsyn till 4 § har rätt att kräva,&lt;br&gt;även om avvikelsen beror på en&lt;br&gt;olyckshändelse eller därmed&lt;br&gt;jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;sådana forfattningsföre-&lt;br&gt;skriffer eller myndighetsbeslut&lt;br&gt;som väsentligen syftar till att&lt;br&gt;säkerställa att föremålet för&lt;br&gt;tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;vad som därutöver får&lt;br&gt;anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om förvaringen anord-&lt;br&gt;nas i strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;på ett sätt som avviker från&lt;br&gt;sådana uppgifter enligt 10 § som&lt;br&gt;inte har rättats på ett tydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avhjälps inte felet enligt vad s&lt;br&gt;avdrag på priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och nä-&lt;br&gt;ringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser tjänsten förvaring av en&lt;br&gt;lös sak gäller i stället för vad&lt;br&gt;som sägs i 9, 10 och 12-14 §§&lt;br&gt;att tjänsten skall anses felaktig,&lt;br&gt;om förvaringen anordnas på ett&lt;br&gt;sätt som avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;vad konsumenten med&lt;br&gt;hänsyn till 4 § har rätt att kräva,&lt;br&gt;även om avvikelsen beror på en&lt;br&gt;olyckshändelse eller därmed&lt;br&gt;jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;sådana författningsföre-&lt;br&gt;skrifter eller myndighetsbeslut&lt;br&gt;som väsentligen syftar till att&lt;br&gt;säkerställa att föremålet för&lt;br&gt;tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;vad som därutöver får&lt;br&gt;anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om förvaringen anord-&lt;br&gt;nas i strid mot förbud enligt 2 §&lt;br&gt;lagen (1994:000) om forbud mot&lt;br&gt;uppenbart otjänliga varor och&lt;br&gt;tjänster eller 6 § produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) eller på&lt;br&gt;ett sätt som avviker från sådana&lt;br&gt;uppgifter enligt 10 § som inte&lt;br&gt;har rättats på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sägs i 20 §, får konsumenten göra&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och nä-&lt;br&gt;ringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 2 §&lt;br&gt;lagen (1994:000) om förbud mot&lt;br&gt;uppenbart otjänliga varor och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1990:935.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;229&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1975:1418) eller 6 § produkt&lt;br&gt;säkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en&lt;br&gt;del och finns det starka skäl att&lt;br&gt;anta att den inte kommer att&lt;br&gt;fullföljas utan fel av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för konsumenten får&lt;br&gt;denne häva avtalet beträffande&lt;br&gt;återstående del. Är felet sådant&lt;br&gt;att syftet med tjänsten i huvud-&lt;br&gt;sak är förfelat och näringsid-&lt;br&gt;karen insett eller bort inse detta&lt;br&gt;eller utförs tjänsten i strid mot&lt;br&gt;förbud enligt 4 § marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet i dess helhet.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tjänster eller 6 § produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en del&lt;br&gt;och finns det starka skäl att anta&lt;br&gt;att den inte kommer att fullföl-&lt;br&gt;jas utan fel av väsentlig betydel-&lt;br&gt;se för konsumenten får denne&lt;br&gt;häva avtalet beträffande åter-&lt;br&gt;stående del. Är felet sådant att&lt;br&gt;syftet med tjänsten i huvudsak&lt;br&gt;är förfelat och näringsidkaren&lt;br&gt;insett eller bort inse detta eller&lt;br&gt;utförs tjänsten i strid mot förbud&lt;br&gt;enligt 2 § lagen (1994:000) om&lt;br&gt;förbud mot uppenbart otjänliga&lt;br&gt;varor och tjänster eller 6 §&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen, får&lt;br&gt;konsumenten i stället häva&lt;br&gt;avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det redan innan tjänsten har påböljats finns starka skäl att anta att&lt;br&gt;den inte kommer att utföras utan fel av väsentlig betydelse för konsu-&lt;br&gt;menten, får denne häva avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller&lt;br&gt;av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse för bedöm-&lt;br&gt;ningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är tjänsten&lt;br&gt;på grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra stycket, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna sådan information av&lt;br&gt;betydelse for bedömningen av&lt;br&gt;tjänstens beskaffenhet eller&lt;br&gt;ändamålsenlighet som han enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att&lt;br&gt;lämna och kan underlåtenheten&lt;br&gt;antas ha inverkat på avtalet om&lt;br&gt;tjänsten, är han skyldig att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna sådan information av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av&lt;br&gt;tjänstens beskaffenhet eller&lt;br&gt;ändamålsenlighet som han enligt&lt;br&gt;17 och 23 §§ marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1994:000) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att lämna och kan under-&lt;br&gt;låtenheten antas ha inverkat på&lt;br&gt;avtalet om tjänsten, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;230&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ersätta konsumenten skada som&lt;br&gt;denne därigenom tillfogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skada som denne därigenom till- Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fogas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra stycket omfattar&lt;br&gt;även ersättning för skada på föremålet for tjänsten eller på annan egen-&lt;br&gt;dom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;231&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumentköplagen (1990:932)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 19 §§ i konsumentköplagen&lt;br&gt;(1990:932) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;mot ett annat försäljningsförbud&lt;br&gt;som har meddelats i författning&lt;br&gt;eller av en myndighet väsent-&lt;br&gt;ligen i syfte att förebygga att&lt;br&gt;den som använder varan drabbas&lt;br&gt;av ohälsa eller olycksfall eller&lt;br&gt;för att annars hindra användning&lt;br&gt;av en vara som inte är tillförlit-&lt;br&gt;lig från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är så bristfällig att dess&lt;br&gt;användning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 1 § lagen (1994:000) om&lt;br&gt;förbud mot uppenbart otjänliga&lt;br&gt;varor och tjänster eller 6 § pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604)&lt;br&gt;eller mot ett annat försäljnings-&lt;br&gt;förbud som har meddelats i&lt;br&gt;författning eller av en myndig-&lt;br&gt;het väsentligen i syfte att före-&lt;br&gt;bygga att den som använder&lt;br&gt;varan drabbas av ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall eller för att annars&lt;br&gt;hindra användning av en vara&lt;br&gt;som inte är tillförlitlig från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;är så bristfällig att dess&lt;br&gt;användning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel föreligger även om varan inte överensstämmer med sådana upp-&lt;br&gt;gifter om varans egenskaper eller användning som säljaren har lämnat&lt;br&gt;vid marknadsföringen av varan eller annars före köpet och som kan&lt;br&gt;antas ha inverkat på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan skall vidare anses felaktig, om den inte överensstämmer med&lt;br&gt;sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som någon annan&lt;br&gt;än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning, har lämnat vid&lt;br&gt;marknadsföringen av varan före köpet och som kan antas ha inverkat på&lt;br&gt;köpet. Varan skall dock inte anses felaktig, om säljaren varken kände&lt;br&gt;till eller borde ha känt till uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte, om uppgifterna har rättats i tid&lt;br&gt;på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att lämna&lt;br&gt;sådan information om varans&lt;br&gt;egenskaper eller användning&lt;br&gt;som han enligt marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1975:1418) har ålagts att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att lämna&lt;br&gt;sådan information om varans&lt;br&gt;egenskaper eller användning&lt;br&gt;som han enligt 17 och 23 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;232&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lämna eller underlåtit att efter&lt;br&gt;åläggande enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) lämna&lt;br&gt;säkerhetsinformation om varan.&lt;br&gt;Detsamma gäller om åläggandet&lt;br&gt;har meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till under-&lt;br&gt;låtenheten att fullgöra åläggan-&lt;br&gt;det. En förutsättning för att&lt;br&gt;varan skall anses felaktig enligt&lt;br&gt;detta stycke är dock att under-&lt;br&gt;låtenheten kan antas ha inverkat&lt;br&gt;på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1994:000) har ålagts att lämna&lt;br&gt;eller underlåtit att efter åläggan-&lt;br&gt;de enligt produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) lämna säkerhets-&lt;br&gt;information om varan. Detsam-&lt;br&gt;ma gäller om åläggandet har&lt;br&gt;meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till under-&lt;br&gt;låtenheten att fullgöra åläggan-&lt;br&gt;det. En förutsättning för att&lt;br&gt;varan skall anses felaktig enligt&lt;br&gt;detta stycke är dock att under-&lt;br&gt;låtenheten kan antas ha inverkat&lt;br&gt;på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;233&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i prisinformationslagen (1991:601) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § prisinformationslagen (1991:601) skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare inte&lt;br&gt;lämnar prisinformation enligt&lt;br&gt;denna lag, skall marknadsför-&lt;br&gt;ingslagen (1975:1418) tilläm-&lt;br&gt;pas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation enligt denna&lt;br&gt;lag skall därvid anses vara&lt;br&gt;sådan information av särskild&lt;br&gt;betydelse från konsumentsyn-&lt;br&gt;punkt som avses i 3 § första&lt;br&gt;stycket marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna prisinformation enligt&lt;br&gt;denna lag gäller vad som före-&lt;br&gt;skrivs i 13, 17 och 23 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1994:000) om&lt;br&gt;otillbörlig marknadsföring och&lt;br&gt;informationsskyldighet vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prisinformation enligt denna&lt;br&gt;lag skall därvid anses vara&lt;br&gt;sådan information av särskild&lt;br&gt;betydelse från konsumentsyn-&lt;br&gt;punkt som avses i 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;234&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i konsumentkreditlagen (1992:830)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ konsumentkreditlagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1992:830) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars är&lt;br&gt;av särskild betydelse från kon-&lt;br&gt;sumentsynpunkt gäller mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som&lt;br&gt;avses i 2 § marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars har&lt;br&gt;särskild betydelse från konsu-&lt;br&gt;mentsynpunkt gäller vad som&lt;br&gt;föreskrivs i 17 och 23 §§ mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1994:000) om&lt;br&gt;informationsskyldighet vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som är&lt;br&gt;otillbörlig enligt 4 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1994:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;235&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12 Förslag till&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i lagen (1992:1672) om paketresor&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1672) om paketresor skall&lt;br&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller infor-&lt;br&gt;mation enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar för att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ gäller vad som föreskrivs i&lt;br&gt;17 och 23 §§ marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1994:000) om informa-&lt;br&gt;tionsskyldighet vid marknads-&lt;br&gt;föring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;236&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13 Förslag till&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Lag om ändring i tobakslagen (1993:581) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § tobakslagen (1993:581) skall ha följan-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 eller 13 § skall&lt;br&gt;vid tillämpningen av marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 eller 13 § skall&lt;br&gt;vid tillämpningen av marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1994:000) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;237&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser som har yttrat sig Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;över betänkandet Ny Marknadsföringslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 3&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;(SOU 1993:59)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av&lt;br&gt;Justitiekanslem, Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Göteborg, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Läkemedelsverket,&lt;br&gt;Barnombudsmannen, Finansinspektionen, Statskontoret, Riksrevisions-&lt;br&gt;verket, Handelshögskolan vid Göteborgs universitet, Stockholms univer-&lt;br&gt;sitet företagsekonomiska fakulteten, Universitetet i Lund juridiska&lt;br&gt;fakulteten, Statens Livsmedelsverk, Kabelnämnden, Konkurrensverket,&lt;br&gt;Marknadsdomstolen, Konsumentverket, Grupptalanutredningen (Ju&lt;br&gt;1991:04), Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Lands-&lt;br&gt;organisationen (LO), Annonsörföreningen, Bilindustriföreningen (BEL),&lt;br&gt;Dagligvaruleverantörers Förbund (DLF), Grossistförbundet Svensk&lt;br&gt;Handel, Husmodersförbundet Hem och Samhälle (HS), Internationella&lt;br&gt;Handelskammarens Svenska Nationalkommitté (Svenska ICC), Konsu-&lt;br&gt;mentgillesförbundet, Konsumentvägledamas förening, Kooperativa&lt;br&gt;förbundet (KF), Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Läkemedelsindustri-&lt;br&gt;föreningen (LEF), Publicistklubben (PK), Radioutgivareföreningen&lt;br&gt;(RU), Riksförbundet Hem och Skola (RHS), Företagarnas Riksorganisa-&lt;br&gt;tion (FR), Svenska Franchiseföreningen, Svenska föreningen för&lt;br&gt;Industriellt Rättsskydd (SFIR), Svenska HandelskammarfÖrbundet&lt;br&gt;(Svenska ICC), Svenska Journalistförbundet (SJF), Svenska Postorder-&lt;br&gt;föreningen (SPF), Svenska Sponsringsföreningen, Svenska Tidningsut-&lt;br&gt;givareföreningen (TU), Sveriges Advokatsamfund, Sveriges Industriför-&lt;br&gt;bund, Sveriges Konsumentråd, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;MarknadsfÖrbund, Sveriges Reklamförbund, Föreningen Svenska&lt;br&gt;Marknadsinstitut (FSM), Naturskyddsföreningen, Svenska Bankförenin-&lt;br&gt;gen, Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA) och Verdandi.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;238&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian Diskriminerande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;reklam (Ds 1994:64) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 4&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsutredningen lade i juli 1993 fram slutbetänkandet Ny&lt;br&gt;marknadsföringslag (SOU 1993:59). Lagförslaget har remissbehandlats&lt;br&gt;och överarbetas för närvarande i Civildepartementet. I utredningens&lt;br&gt;uppdrag ingick inte att utreda frågan om diskriminerande reklam och&lt;br&gt;något förslag i den delen har följaktligen inte lagts fram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna promemoria görs bedömningen att generalklausulen i 4 § i&lt;br&gt;förslaget till ny marknadsföringslag är tillämplig även på marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärder som är kränkande i fråga om ras, religion, nationalitet&lt;br&gt;eller kön. För att detta skall framgå tydligt föreslås att det i 20 § i&lt;br&gt;lagförslaget skall göras ett tillägg enligt vilket vid bedömningen av vad&lt;br&gt;som utgör god marknadsföringssed skall särskilt beaktas om marknads-&lt;br&gt;föringen är kränkande i de nämnda hänseendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således endast den kränkande reklamen som skall kunna bli&lt;br&gt;föremål för ingripande och någon grundlagsändring bedöms inte vara&lt;br&gt;erforderlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;239&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Promemorians (Ds 1994:64) författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Författningsförslag&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I marknadsföringsutredningens i betänkandet Ny marknadsföringslag&lt;br&gt;(SOU 1993:59) förslag till bedömningsregler i 20 § görs följande&lt;br&gt;tillägg:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B 20 § Vid bedömningen av vad som utgör god marknadsföringssed&lt;br&gt;eller vad som är behövlig information skall särskilt beaktas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. de krav som ställs på marknadsföringsåtgärder som riktar sig till&lt;br&gt;barn och unga eller andra konsumenter med särskilt behov a skydd och&lt;br&gt;information,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. normer som är erkända som god affärssed inom näringslivet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. råd och rekommendationer för marknadsföring och information&lt;br&gt;som har utfärdats av myndighet, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om marknadsföringen är ägnad att vara kränkande i fråga om ras,&lt;br&gt;religion, nationalitet eller kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;240&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över remissinstanser och sammanställ-&lt;br&gt;ning av remissyttranden över promemorian Diskri-&lt;br&gt;minerande reklam (Ds 1994:64)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna:&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har yttrat sig över förslaget i promemorian:&lt;br&gt;Justitiekanslem, Hovrätten Nedre Norrland, Stockholms tingsrätt,&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Jämställdhetsombudsmannen, Journalisthög-&lt;br&gt;skolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i&lt;br&gt;Uppsala, Diskrimineringsombudsmannen, Marknadsdomstolen, Konsu-&lt;br&gt;mentverket, Annonsörföreningen, Folkpartiets kvinnoförbund, Grossist-&lt;br&gt;förbundet Svensk Handel, Husmodersförbundet Hem och Samhälle,&lt;br&gt;IHR (Institutet för Högre Reklamutbildning), Internationella Handels-&lt;br&gt;kammarens Svenska Nationalkommitté, Kooperativa Förbundet, Krist-&lt;br&gt;demokratiska Samhällspartiets kvinnoförbund, Näringslivets delegation&lt;br&gt;för marknadsrätt (NDM), Näringslivets etiska råd mot könsdiskrimine-&lt;br&gt;rande reklam, Pressens opinionsnämnd, Stockholms handelskammare,&lt;br&gt;Svenska Tidningsutgivareföreningen (TU), Sveriges Industriförbund,&lt;br&gt;Svenska Journalistförbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges&lt;br&gt;Reklamförbund, Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund och The&lt;br&gt;Swedish Direct Marketing Association (SWEDMA).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanställning av remissyttranden&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Behovet och lämpligheten av lagstiftning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser har särskilt uttalat att de anser att det finns ett&lt;br&gt;behov av ingripande med lagstiftning mot diskriminerande reklam:&lt;br&gt;Kammarrätten i Göteborg, Jämställdhetsombudsmannen, Journa-&lt;br&gt;listhögskolan i Stockholm, Juridiska fakultetsnämnden vid universi-&lt;br&gt;tetet i Uppsala, Diskrimineringsombudsmannen, Konsumentverket,&lt;br&gt;Folkpartiets kvinnoförbund, Husmodersförbundet Hem och Sam-&lt;br&gt;hälle, Kristdemokratiska Samhällspartiets kvinnoförbund och Sveri-&lt;br&gt;ges Socialdemokratiska kvinnoförbund. Hovrätten för Nedre Norr-&lt;br&gt;land anser att det finns ett visst behov av lagstiftning och har inget att&lt;br&gt;invända mot att en sådan lagstiftning införs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen har ingen erinran mot att frågor om diskrimine-&lt;br&gt;rande reklam blir föremål för lagstiftning, men anser att sådana frågor&lt;br&gt;lämpligen torde prövas av näringslivets organ.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Journalistförbundet anser att det är tveksamt om näringsli-&lt;br&gt;vets egenåtgärder har varit tillräckliga men finner det samtidigt tvek-&lt;br&gt;samt om området smak- och värderingsfrågor i reklamen lämpar sig för&lt;br&gt;lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Stockholms tingsrätt är behovet av lagstiftning tveksamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;241&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande remissinstanser anser att behovet av ingripande mot diskri-&lt;br&gt;minerande reklam inte bör tillgodoses med lagstiftning utan med nä-&lt;br&gt;ringslivets egenåtgärder: Internationella Handelskammarens Svenska&lt;br&gt;Nationalkommitté, Näringslivets delegation för marknadsrätt, Sven-&lt;br&gt;ska Tidningsutgivareföreningen, Svenska Journalistförbundet och&lt;br&gt;Sveriges Köpmannaförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De remissinstanser som har instämt i promemorians bedömning att&lt;br&gt;det finns behov av lagstiftning har anfört bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jämställdhetsombudsmannen, JämO, framhåller att det inte går att&lt;br&gt;skilja mellan kränkande och schabloniserande reklam. Konsumenterna&lt;br&gt;kan uppleva den schabloniserande reklamen minst lika kränkande som&lt;br&gt;den kränkande reklamen. Enligt JämO är förslaget till lagstiftning mot&lt;br&gt;kränkande reklam en bra böljan, men man bör fortsätta att utreda möj-&lt;br&gt;ligheten att även schabloniserande reklam skall omfettas av MFL:s&lt;br&gt;regler.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Journalisthögskolan i Stockholm:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är uppenbart att Sverige för närvarande har strängare regler for&lt;br&gt;etermedierna än tryckta medier vad avser diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Norge, Danmark och Island finns det möjligheter att genom olika&lt;br&gt;lagar ingripa mot könsdiskriminerande reklam. Vi instämmer i den&lt;br&gt;uppfattning som framförs i promemorian om att övriga nordiska länder&lt;br&gt;har möjligheter att ingripa mot diskriminerande reklam är ett starkt skäl&lt;br&gt;för att vi skulle ha sådana möjligheter. Vi instämmer också i promemo-&lt;br&gt;rians uppfettning om det allvarliga som ligger i den kränkande behand-&lt;br&gt;lingen av människor för kommersiella syften i diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delar av näringslivet har under årens lopp motsatt sig lagstiftning&lt;br&gt;mot könsdiskriminerande reklam, Näringslivets Etiska Råd mot Könsdi-&lt;br&gt;skriminemade reklam (ERK) inrättades av näringslivet 1989. Ett år&lt;br&gt;tidigare hade Internationella Handelskammarens Grundregler för reklam&lt;br&gt;kompletterats med att reklam inte får vara könsdiskriminerande. Dessa&lt;br&gt;egenåtgärder är givitvis mycket betydelsefulla. Men det är fortfarande&lt;br&gt;svårt att bedöma hur ERK hanterar ärenden eftersom de anmälningar&lt;br&gt;som görs till ERK inte är offentliga. Vi instämmer i den framförda upp-&lt;br&gt;fattningen att en brist med ERK är att rådet saknar sanktionsmöjligheter&lt;br&gt;och att rådet är föga känt och svårt att nå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med det ovan anförda som bakgrund finner vi det rimligt att mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen kompletteras med den föreslagna lagstiftningen mot&lt;br&gt;diskriminerande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid universitetet i Uppsala:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Oavsett förhållandet till yttrande- och tryckfriheten kvarstår emellertid&lt;br&gt;som en huvudfråga i vad mån det alls är lämpligt att införa en förbuds-&lt;br&gt;möjlighet i fråga om diskriminerande marknadsföring i nu aktuella fell.&lt;br&gt;Fakultetsnämnden godtog i det äldre remissyttrandet, att en ingripande-&lt;br&gt;möjlighet beträffande könsdiskriminerande reklam har skäl för sig. Nu&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;242&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har utredningsmannen föreslagit en möjlighet till förbud även mot re-&lt;br&gt;klam som är diskriminerande med hänsyn till möjlighet till förbud även&lt;br&gt;mot reklam som är diskriminerande med hänsyn till ras, religion eller&lt;br&gt;nationalitet. Detta nya förslag är på så sätt mera förankrat i tidigare&lt;br&gt;lagstiftning än ett förbud mot könsdiskriminerande reklam, att motsva-&lt;br&gt;rande värdering redan kommit till uttryck i ett allmänt straffstadgande&lt;br&gt;om hets mot folkgrupp (BrB 16:8). Samma brott omfattas också av&lt;br&gt;brottskatalogen i 7 kap. 4 § TF. En särskild möjlighet att meddela&lt;br&gt;förbud mot sådana meddelanden i marknadsföring framstår som en&lt;br&gt;naturlig komplettering av straffstadgandet. En möjlighet till förbud mot&lt;br&gt;könsdiskriminerande reklam innebär däremot att yttrandefriheten vid&lt;br&gt;just marknadsföring begränsas på ett sätt som saknar motsvarighet i&lt;br&gt;Brottsbalken. Man kan tveka om lämpligheten att införa ett lagstadgande&lt;br&gt;med detta speciella syfte och om motverkande av könsdiskriminerande&lt;br&gt;reklam inte främst borde ses som en fråga om god smak, som bättre bör&lt;br&gt;motverkas genom näringslivets etiska råd mot könsdiskriminerande&lt;br&gt;reklam. Fakultetsnämnden kvarhåller dock sin bedömning i det äldre&lt;br&gt;remissyttrandet, att skäl kan finnas för en lagreglering. Ett särskilt skäl&lt;br&gt;härför är att förbudsmöjligheten på ett smidigt sätt bör kunna inordnas i&lt;br&gt;en allmän marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Diskrimineringsombudsmannen:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Den verksamhet som Marknadsetiska rådet (MER) bedriver räcker inte&lt;br&gt;till, bl.a. av det skälet att rådet inskränker sig till att behandla fall av&lt;br&gt;principiellt intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skulle det under ärendets fortsatta beredning visa sig att lagstiftning&lt;br&gt;mot kränkande reklam inte lämpligen kan ske utan att t.ex. Tryckfri-&lt;br&gt;hetsförordningen ändras bör detta inte tas till intäkt för att underlåta&lt;br&gt;lagstiftning utan lagstiftningsarbetet bör då fortsätta med inriktning på&lt;br&gt;att ändringar vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsumentverket:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det är angeläget att kunna vidta preventiva åtgärder mot diskrimineran-&lt;br&gt;de reklam. Lagstiftning innebär ett klart avståndstagande från stats-&lt;br&gt;makternas sida från sådan reklam och bör också medföra att näringsid-&lt;br&gt;kare blir mer försiktiga. Vi tillstyrker därför förslaget till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är under alla förhållanden viktigt att näringslivets självsanering&lt;br&gt;fortsätter även efter det att lagstiftningen trätt i kraft, i synnerhet mot&lt;br&gt;bakgrund av att huvuddelen av den schabloniserande reklam som ERK&lt;br&gt;kan pröva lämnas utanför lagens tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ERK:s verksamhet bör inte ses som ett alternativ till myndighetsåt-&lt;br&gt;gärder utan som ett effektivt och värdefullt komplement. Erfarenheterna&lt;br&gt;från egenåtgärder parallellt med lagstiftning är goda inom flera om-&lt;br&gt;råden. Vi ser det som naturligt att samverka med ERK för att förhindra&lt;br&gt;övertramp på liknande sätt som sker med en rad andra branschorganisa-&lt;br&gt;tioner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;243&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkpartiets kvinnoförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning med rättsliga påföljder skulle ge reklambranschen ett&lt;br&gt;incitament till att bättre analysera reklamen ur köns-, ras-, religion-&lt;br&gt;och nationalitetsperspektiv. Vi skulle få mer genomtänkta annonser som&lt;br&gt;skulle ligga i linje med ICC:s Grundreglerna för reklam &amp;quot;om att reklam&lt;br&gt;skall utformas med känsla av socialt ansvar och så att allmänheten får&lt;br&gt;respekt och förtroende för reklamen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fpk har som ett av sina syften att arbeta för ett jämställt samhälle.&lt;br&gt;För att nå det målet krävs attitydförändringar. Att få en lag om könsdi-&lt;br&gt;skriminerande reklam är en stark markering för just ett jämställt och&lt;br&gt;jämlikt samhälle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl mot en lagstiftning rörande diskriminerande reklam anför&lt;br&gt;Näringslivets delegation för marknadsrätt, NDM:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns---anledning att betona att näringslivet genom fortlöpande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;debatt och i utbildning av marknadsförare och reklamproducenter tar&lt;br&gt;upp frågan om diskriminerande reklam. Dessa åtgärder torde ha en&lt;br&gt;väsentligt större preventiv effekt än lagstiftning och myndighetsåtgärder&lt;br&gt;på området.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NDM anser vidare att den preventiva effekten blir starkare om det&lt;br&gt;inte är en domstol utan näringslivet själv som går ut och kritiserar en&lt;br&gt;annons med diskriminerande inslag. Det torde, annorlunda uttryckt,&lt;br&gt;vara värre för en annonsör att kritiseras av en nämnd tillsatt av annon-&lt;br&gt;sörens egen branschorganisation än av en domstol. Av ERK:s praxis&lt;br&gt;framgår dessutom att annonsörer oberoende av medlemskap i en&lt;br&gt;branschorganisation eller ej, med mycket få undantag, rättar sig efter&lt;br&gt;rådets beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren nämner även att lagstiftning med hänsyn till &amp;quot;ERK:s ano-&lt;br&gt;nymitet&amp;quot; skulle ha medfört fler ingripande mot könsdiskriminerande re-&lt;br&gt;klam. Det antagandet är knappast hållbart, eftersom en stor del av&lt;br&gt;anmälningarna till ERK skickas dit via Konsumentverket, konsument-&lt;br&gt;vägledaren, JämO m fl. De enskilda personer som till äventyrs inte&lt;br&gt;känner till ERK:s verksamhet vänder sig således istället till dessa myn-&lt;br&gt;digheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NDM framhåller vidare att en jämförelse med Norge, där man har&lt;br&gt;lagstiftning mot könsdiskriminerande reklam, visar att Sverige med&lt;br&gt;egenåtgärder har kommit lika långt i arbetet att undvika förekomsten av&lt;br&gt;diskriminerande reklam. Vill man meningsfullt motverka den diskrimi-&lt;br&gt;nerande reklamen, sker det enligt NDM inte genom offentligrättsliga&lt;br&gt;påbud om vilka värderingar medborgarna skall hålla sig med utan ge-&lt;br&gt;nom en effektiv information, diskussion, debatt och opinionsbildning.&lt;br&gt;NDM framhåller också att ERK kan ta upp även schabloniserande&lt;br&gt;reklam, som enligt förslaget feller utanför lagstiftningen. Om lagstift-&lt;br&gt;ning genomförs kommer ERK enligt NDM att avvecklas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;244&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Tidningsutgivareföreningen och Sveriges Köpmannaför- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;bund har framfört invändningar som i huvudsak överensstämmer med Bilaga 6&lt;br&gt;NDM:s.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Svenska Journalistförbundet anför:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;SJF anser, i likhet med vad som kommer till uttryck i promemorian, att&lt;br&gt;diskriminerande reklam har kommersiell betydelse och kan vara att&lt;br&gt;betrakta som otillbörlig mot konsumenter. Vi menar vidare att det är&lt;br&gt;tveksamt om näringslivets egenåtgärder varit tillräckliga beträffande&lt;br&gt;osaklighet och kränkande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill ändock - med hänvisning till den oklarhet som råder beträf-&lt;br&gt;fande förhållandet mellan grundlag och vanlig lag - avstyrka förslaget.&lt;br&gt;Vi anser också att det är tveksamt om området smak- och värderings-&lt;br&gt;frågor i reklamen lämpar sig för lagstiftning. Påverkan av värderingar&lt;br&gt;bör vara något som överlämnas till fri opinionsbildning.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Yttrande- och tryckfriheten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid universitet i Uppsala instämmer i&lt;br&gt;promemorians bedömning att lagstiftning mot diskriminerande reklam&lt;br&gt;kan införas utan grundlagsändring och anför:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fakultetsnämnden anser att utredningsmannen gett goda skäl för att&lt;br&gt;förbud mot diskriminerande, rent kommersiella meddelanden vid mark-&lt;br&gt;nadsföring skall kunna införas utan grundlagsändring. Som nämnden&lt;br&gt;framhöll i sitt tidigare yttrande, kan yttrandefriheten i näringsverksam-&lt;br&gt;het begränsas genom vanlig lag enligt uttryckligt stadgande i 2 kap.&lt;br&gt;13 § RF. Och i fråga om tryckfriheten och förbudet mot förhands-&lt;br&gt;granskning m.m. enligt TF har det alltsedan högsta domstolens av-&lt;br&gt;göranden på 1970-talet (NJA 1975 s. 589 och 1977 s. 751) ansetts&lt;br&gt;klart, att ingripanden mot rent kommersiell reklam kan ske i enskilda&lt;br&gt;fall med ledning av generalklausulen i marknadsföringslagen. Med&lt;br&gt;dessa utgångspunkter delar fakultetsnämnden utredningsmannens upp-&lt;br&gt;fattning att en möjlighet till förbud i särskilda fell mot diskriminering på&lt;br&gt;grund av kön, eller i de fell som nu i övrigt är aktuella, bör bedömas på&lt;br&gt;samma sätt. Som utredningsmannen framhållit (s. 84 ff) är det här fråga&lt;br&gt;om en prövning av den använda marknadsföringsmetoden i enskilda fell&lt;br&gt;och inte om ett sådant totalförbud mot marknadsföring av visst slag som&lt;br&gt;medfört särbestämmelser i 1 kap. 9 § TF angående kommersiella&lt;br&gt;annonser för alkoholhaltiga drycker eller tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund anser att grund-&lt;br&gt;lagsändring inte behövs. Enligt kvinnoförbundet har genomgången i&lt;br&gt;promemorian undanröjt tidigare invändningar mot att införa en lag om&lt;br&gt;diskriminemade reklam.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det helt övervägande antalet remissinstanser som har yttrat sig i&lt;br&gt;frågan hävdar emellertid att lagstiftning mot diskriminerande reklam&lt;br&gt;inte kan införas utan grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;245&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem anför: Det rättsliga skyddet mot att människor kränks&lt;br&gt;genom innehållet i tryckta skrifter består enligt vedertagen åskådning i&lt;br&gt;att den ansvarige hotas av av straff och skadestånd. Denna åskådning&lt;br&gt;ligger till grund för utformningen av TF. De sanktioner som kan före-&lt;br&gt;komma får enligt TF utkrävas endast om innehållet i den tryckta skrif-&lt;br&gt;ten är straffbart som missbruk av tryckfriheten, dvs. som tryckfrihets-&lt;br&gt;brott. De skall då också utkrävas i den ordning som föreskrivs i TF,&lt;br&gt;dvs. inför allmän domstol med tillgång till jury. TF lämnar inte något&lt;br&gt;utrymme för att föreskriva om sanktioner av annat slag eller i andra&lt;br&gt;former därför att innehållet i ett tryckalster verkat kränkande på en eller&lt;br&gt;flera personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det nu anförda gäller även om det tryckta har ett kommersiellt ända-&lt;br&gt;mål. Jag kan inte ansluta mig till vad som anförs i promemorian (s. 85)&lt;br&gt;om att ingripande &amp;quot;till skydd för allmänheten&amp;quot; skulle vara tillåtna utan&lt;br&gt;hinder av TF så snart det som tryckts utgör kommersiell reklam. Sådant&lt;br&gt;som kan betecknas som ingripande mot överskridande av tryckfrihetens&lt;br&gt;gränser (&amp;quot;missbruk av tryckfriheten&amp;quot;) får inte ske i andra former än&lt;br&gt;enligt TF. Att vissa förfaranden kan beivras i andra former förklaras&lt;br&gt;av att de är brottsliga eller eljest klandervärda i andra avseenden än&lt;br&gt;som ett överskridande av tryckfrihetens gränser. Om ett brottsligt eller&lt;br&gt;klandevärt överskridande av tryckfrihetens gränser har förekommit i&lt;br&gt;kommersiell reklam skall det behandlas på samma sätt som om det som&lt;br&gt;tryckts inte hade utgjort kommersiell reklam (jämför till det nu anförda&lt;br&gt;prop. 1986/87:151 s. 46 fl).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att många människor känner sig maktlösa när det saknas rättsliga&lt;br&gt;medel för att få bort det som de uppfattar som kränkande i fråga om&lt;br&gt;innehållet i tryckta skrifter är enligt det synsätt som bär upp TF inte&lt;br&gt;något skäl att skapa sådana medel. TF är enligt sina grundsatser till för&lt;br&gt;att möjligggöra även publicering av det som kan vara kontroversiellt så&lt;br&gt;länge det inte är belagt med straff som tryckffihetsbrott eller eljest är&lt;br&gt;angripligt med stöd av TF. Gränserna för vad som får framföras i&lt;br&gt;tryckta skrifter till allmänheten framgår av bestämmelserna om tryck-&lt;br&gt;frihetsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De argument i promemorian som anförs till stöd för lagförslaget visar&lt;br&gt;enligt min mening tydligt att det rättsliga sättet att nå de syften som&lt;br&gt;eftersträvas med förslaget enligt nu gällande rätt skall vara straff och&lt;br&gt;skadestånd inom TF:s ramar. Att syftet med den tilltänkta lagstiftningen&lt;br&gt;om diskriminerande reklam också skall vara att skydda möjligheterna&lt;br&gt;för konsumenter att göra rationella val kan inte ändra denna bedömning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt gäller reklam som är kränkande på grund av ett rasistiskt eller&lt;br&gt;liknande innehåll gäller för närvarande vad som föreskrivs i TF och&lt;br&gt;brottsbalken om ansvar för hets mot folkgrupp. Det som har anförts i&lt;br&gt;promemorian ger inte tillräcklig anledning att ta upp några övervägan-&lt;br&gt;den om ändring av dessa föreskrifter. Jag vill dock som en illustration&lt;br&gt;till tillämpningsproblemen hänvisa till ett ärende som jag nyligen prö-&lt;br&gt;vat, Expressens affischkampanj, JK 1993 s. 143.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Hovrätten för Nedre Norrland har de synpunkter som framförts&lt;br&gt;tidigare för att lagstiftning mot diskriminerande reklam kräver grund-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;246&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagsändring avsevärd bärkraft. Hovrätten anser därför att en ändring i&lt;br&gt;TF erfordras och att vägledning för en ändring kan hämtas från regle-&lt;br&gt;ringen i 1 kap. 9 § TF om förbud beträffande reklam avseende mark-&lt;br&gt;nadsföring av alkoholhaltiga drycker och tobaksvaror.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg anser att den föreslagna bestämmelsen i en&lt;br&gt;ny MFL står i strid med den grundlagsfästa friheten att ge uttryck för&lt;br&gt;värderingar och åsikter. Det är nämligen enligt kammarrätten i regel&lt;br&gt;svårt att göra gällande att diskriminerande reklam inte ger uttryck för -&lt;br&gt;låt vara motbjudande - åsikter och värderingar. En ändring i TF kan&lt;br&gt;enligt kammarrätten lämpligen ges formen av ytterligare ett undantag i&lt;br&gt;1 kap 9 § TF.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt ifrågasätter om ändamålet med den föreslagna&lt;br&gt;lagstiftningen kan anses vara godtagbart i den mening som avses i 2&lt;br&gt;kap. 12 § RF. När det gäller förhållandet till TF och YGL framhåller&lt;br&gt;tingsrätten att de juridiska remissinstanserna var starkt kritiska till 1990&lt;br&gt;års departementspromemoria rörande könsdiskriminerande marknadsfö-&lt;br&gt;ring och att något nytt inte har inträffat som skulle kunna betraktas på&lt;br&gt;annat sätt. Enligt tingsrätten krävs alltså grundlagsändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen avstår från att ta närmare ställning till förslaget i&lt;br&gt;denna del, eftersom domstolen, om förslaget genomförs kommer att få&lt;br&gt;pröva frågorna i enskilda fall. Dessförinnan anför emellertid marknads-&lt;br&gt;domstolen följande: I promemorians anförs att det inte anses råda tve-&lt;br&gt;kan om att lagstiftning mot kränkande reklam kan införas utan hinder av&lt;br&gt;TF (s. 90). Marknadsdomstolen delar inte uppfattningen att denna fråga&lt;br&gt;är klarlagd. Tvärtom framgår redan av promemorian att det råder&lt;br&gt;mycket skilda meningar i frågan. Den gränsdragning mellan kränkande&lt;br&gt;och schabloniserande reklam som görs är oklar, liksom vilka skäl som&lt;br&gt;ligger till grund för förslaget. Detta har självfallet betydelse för bedöm-&lt;br&gt;ningen av förslaget från tryckfrihetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Näringslivets delegation för marknadsrätt, NDM, anför inlednings-&lt;br&gt;vis:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utrymmet för att - vid sidan av grundlagarna - ingripa mot reklam är&lt;br&gt;begränsat. Den uppfattning som efterhand vunnit stadga är den att in-&lt;br&gt;gripanden endast är möjliga under förutsättning att marknadsföringen&lt;br&gt;har ett påtagligt kommersiellt syfte och rent kommersiella förhållanden&lt;br&gt;till föremål. Så snart där finns inslag av attitydpåverkan och värderingar&lt;br&gt;aktiveras grundlagsskyddet - och det oberoende av om syftet med fram-&lt;br&gt;ställningen varit enbart kommersiellt (jfr. prop. 1970:57 s. 65).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt NDM har det diskrimineringsbegrepp som är aktuellt en annan&lt;br&gt;- och vidare - innebörd än det begrepp som förekommer i gällande lag-&lt;br&gt;stiftning mot diskriminering. I sistnämnda fall innebär ordet en särbe-&lt;br&gt;handling eller ett missgynnande i handling, medan det i det aktuella&lt;br&gt;sammanhanget snarare rör sig om en anspelning på fördomar som inte&lt;br&gt;uttrycks i handling utan kanaliseras och uttrycks via kommersiella bud-&lt;br&gt;skap. Det handlar alltså inte om ett beteende utan om en attitydbildning,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;247&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om värderingar och om tankemönster. Anser man att en marknadsfö-&lt;br&gt;ringsåtgärd är diskriminerande, är det enligt NDM också det värderan-&lt;br&gt;de, attitydskapande momentet man uppfettat och reagerat över.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NDM anför vidare:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;NDM vill här - till skillnad från utredaren - kraftfullt betona att det&lt;br&gt;enligt näringslivets uppfattning inte kan göras någon åtskillnad mellan&lt;br&gt;den schabloniserande och den kränkande reklamen. I båda fellen är det&lt;br&gt;åsiktsbildande momentet centralt och i båda fellen sätter grundlags-&lt;br&gt;skyddet spärr. Ingripande genom vanlig lag är alltså därmed uteslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att också den kränkande reklamen har ett från grundlagssynpunkt&lt;br&gt;skyddat innehåll har utredaren dessutom själv - medvetet eller omedve-&lt;br&gt;tet - gett uttryck för genom att i författningskommentaren till den före-&lt;br&gt;slagna tillägget till 20 § MFL (s. 105) förklara att &amp;quot;med kränkande&lt;br&gt;reklam avses reklam som innehåller avbildningar och framställningar&lt;br&gt;med nedsättande värderingar&amp;quot; (här understruket).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis anför NDM:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En lagstiftning mot diskriminerande reklam förutsätter sålunda grund-&lt;br&gt;lagsändring. Om en sådan lagstiftning skall genomföras, vilket starkt&lt;br&gt;kan ifrågasättas, bör den enligt NDM:s mening regleras i grundlag.&lt;br&gt;Eftersom det fektiskt handlar om rättsliga åtgärder gentemot åsikter,&lt;br&gt;värderingar och attityder är det där frågan hör hemma. Detta innebär&lt;br&gt;bl.a. att frågorna bör behandlas inom ramen för den processordning&lt;br&gt;som anges i Tryckfrihetsförordningen och Yttrandefrihetsgrundlagen.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Pressens opinionsnämnd anför:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utredaren synes inte ha presenterat något annat stöd än fellet Bullwor-&lt;br&gt;ker för sin tes att kränkningar i reklam skulle kunna beivras oberoende&lt;br&gt;av TF och YGL. Och om det fellet kan sägas att det i vaije 611 inte&lt;br&gt;innefettar någon typisk kränkning. Lika väl kan man uppfetta reklamen&lt;br&gt;i det fellet som ett sätt att ingjuta hopp även hos &amp;quot;veklingen&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgången i fellet Bullworker kan i stället lätt förklaras med gängse&lt;br&gt;principer. De uttalanden i fellet som utredaren syftar på - om drag-&lt;br&gt;ningskraften på det motsatta könet och förmågan till gruppanpassning -&lt;br&gt;anknöt klart till begagnande av det saluförda träningsredskapet. Av-&lt;br&gt;görande för utgången har tydligen varit att uttalandena om produktens&lt;br&gt;effekter var starkt överdrivna och därmed vilseledande och att reklamen&lt;br&gt;därför var otillbörlig. Här förelåg alltså just den anknytning mellan det&lt;br&gt;påtalade reklamuttalandet och en erbjuden produkt eller tjänst som&lt;br&gt;marknadsföringslagen förutsätter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tvärtemot vad utredaren yttrar hänför TF och YGL just &amp;quot;kränkning-&lt;br&gt;ar&amp;quot; till det område där de två grundlagarna är exklusivt tillämpliga. I&lt;br&gt;främsta rummet gäller detta förtal och förolämpning. Men även hets&lt;br&gt;mot folkgrupp - ett kvalificerat fell av diskriminering - måste uppfattas&lt;br&gt;som ett kränkningsbrott. Detsamma gäller de tidigare brotten brott mot&lt;br&gt;trosfrid, missfirmelse av kunglig person, missfirmelse mot riksstyrelsen&lt;br&gt;eller mot riksdagen och skymfande av rikssymbol. Alla dessa brott&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;248&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;faller (föll) inom yttrandefrihetsområdet; de är (var) reglerade i TF och&lt;br&gt;YGL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De som blir kränkta genom reklamen synes enligt utredaren inte vara&lt;br&gt;&amp;quot;de konsumenter som påverkas till köp&amp;quot; (s. 97). Han torde mena att de&lt;br&gt;kränkta i allmänhet finns bland de läsare som anser sig förnedrade&lt;br&gt;genom att personer med samma kön (etniska ursprung etc.) begagnas&lt;br&gt;som lockmedel eller som avskräckande exempel i fell då den ifrågava-&lt;br&gt;rande egenskapen inte har med produkten att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åsyftade reklamåtgärdema hör till området för påverkan, förstärk-&lt;br&gt;ning eller utnyttjande av attityder. Den sortens reklam - där marknads-&lt;br&gt;föringslagens generalklausul inte kan tillämpas, beskrevs i motiven till&lt;br&gt;1970 års marknadsföringslag såsom &amp;quot;inriktad på att bibringa allmän-&lt;br&gt;heten vissa allmänna värderingar eller påverka dess allmänna beteende&lt;br&gt;i viss riktning&amp;quot;. (Återgivet i den remitterade promemorian s. 31). Se&lt;br&gt;också betänkandet (SOU 1978:34) Förstärkt skydd för fri- och rättig-&lt;br&gt;heter s. 74.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Opinionsnämndens mening saknas stöd för utredarens slutsat-&lt;br&gt;ser både i fellet Bullworker och i det material han i övrigt redovisar.&lt;br&gt;För ett förbud mot diskriminerande reklam i tryckta skrifter och i de&lt;br&gt;andra grundlagsskyddade medierna krävs stöd i TF och YGL. - Opi-&lt;br&gt;nionsnämnden delar med andra ord den uppfattning som uttalades av&lt;br&gt;Näringslivets Delegation för Marknadsrätt i skrivelse den 1 mars 1994&lt;br&gt;till Civildepartementet (se promemorian s. 64 f).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Opinionsnämnden avstyrker förslaget såsom varande grundlagsstri-&lt;br&gt;digt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även Svenska Tidningsutgivareföreningen, TU och Sveriges Köp-&lt;br&gt;mannaförbund anser att den föreslagna lagstiftningen kräver grund-&lt;br&gt;lagsändring. Som skäl härför anförs i huvudsak detsamma som MDN.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Svenska Journalistförbundet avstyrker förslaget med hänvisning till&lt;br&gt;den oklarhet som råder beträffande förhållandet mellan grundlag och&lt;br&gt;vanlig lag.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Den lagtekniska lösningen&lt;/h3&gt;
&lt;h4&gt;Juridiska fakultetsnämnden vid universitet i Uppsala:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Liksom i sitt tidigare yttrande vill fakultetsnämnden ännu en gång&lt;br&gt;understryka, att det är en onödig påbyggnad att motivera ingripande-&lt;br&gt;möjligheten mot diskriminerande reklam med att den utgör ett skydd för&lt;br&gt;konsumenter eller andra näringsidkare än den som använt sig av en viss&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärd. Denna synpunkt gäller vare sig det är fråga om&lt;br&gt;reklam som är könsdiskriminerande eller diskriminerande med hänsyn&lt;br&gt;till ras m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens utgångspunkt, att all marknadsföring har till syfte att&lt;br&gt;påverka konsumenten, är naturligtvis i och för sig riktig och närmast en&lt;br&gt;självklarhet. Enligt härskande uppfattning, som fakultetsnämnden delar,&lt;br&gt;är detta syfte dock inte tillräckligt för att alltid uppfylla kravet på otill-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;249&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;börlighet mot konsumenter eller andra näringsidkare. Man kan tänka sig&lt;br&gt;fall där marknadsföring är diskriminerande utan att detta förhållande&lt;br&gt;behöver på ett otillbörligt sätt förleda eller vilseleda en konsument. Om&lt;br&gt;lagstiftaren så väljer finns det naturligtvis heller inget hinder för att&lt;br&gt;utsträcka marknadsföringslagens förbudsmöjlighet till fell av diskrimine-&lt;br&gt;rande reklam såsom i strid mot god marknadsföringssed alldeles oavsett&lt;br&gt;om marknadsföringen är ägnad att påverka konsumenten. Fakultets-&lt;br&gt;nämnden föredrar denna senare linje, som i fråga om diskriminerande&lt;br&gt;marknadsföring öppet kastar loss från vad som ovan kallats en onödig&lt;br&gt;överbyggnad. Denna linje synes också bäst förenlig med vad utrednings-&lt;br&gt;mannen själv påpekat (s. 93) om att förbudsmöjligheten bör vara obe-&lt;br&gt;roende av uppsåt eller vårdslöshet hos näringsidkaren. Den medför&lt;br&gt;emellertid också att man måste tillgripa en sådan alternativ, lagteknisk&lt;br&gt;lösning, som utredningsmannen själv berört (s. 101) och som innebär&lt;br&gt;att det för ingripande mot diskriminerande reklam inte ställs något krav&lt;br&gt;på otillbörlighet gentemot konsumenter eller näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förvånande nog har utredningsmannen inte alls berört frågan om&lt;br&gt;samordning mellan Brottsbalkens regel angående hets mot folkgrupp och&lt;br&gt;den föreslagna regeln om marknadsföring som &amp;quot;är ägnad att vara krän-&lt;br&gt;kande i fråga om ras, religion, nationalitet&amp;quot; (liksom i fråga om kön).&lt;br&gt;Det är dock önskvärt att begreppsbildningen i en marknadsföringslag&lt;br&gt;anpassas till ordalagen i BrB 16:8, där det talas om &amp;quot;missaktning för&lt;br&gt;folkgrupp eller annan sådan grupp av personer med anspelning på ras,&lt;br&gt;hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung eller trosbekännelse&amp;quot;. (Om&lt;br&gt;ordet &amp;quot;missaktning&amp;quot; används i stället för &amp;quot;kränkning&amp;quot; bör detta gälla&lt;br&gt;även ett förbud mot könsdiskriminerande reklam.) En sakligt betydelse-&lt;br&gt;full fråga är naturligtvis om ingripandemöjligheten bör gå längre än&lt;br&gt;enligt stadgandet om hets mot folkgrupp. Fakultetsnämnden kan inte se&lt;br&gt;någon anledning till att en förbudsregel i marknadsföringslagen skulle&lt;br&gt;gå längre än regeln i Brottsbalken. En annan sak är att ett reklammed-&lt;br&gt;delande i ett enskilt fell kan beröra ras, hudfärg, nationellt eller etniskt&lt;br&gt;ursprung eller trosbekännelse på ett sätt som fektiskt innebär risk för&lt;br&gt;vilseledande av konsumenter. I så fell kan dock ingripande alltid ske&lt;br&gt;enligt en generalklausul mot otillbörlig marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis vill fakultetsnämnden framhålla vikten av att en möj-&lt;br&gt;lighet till förbud mot diskriminerande reklam i de olika fell, som nu är&lt;br&gt;aktuella, avgränsas och tillämpas med sådan försiktighet att den önsk-&lt;br&gt;värda yttrandefriheten och tryckfriheten inte träds för nära. Bl.a. måste&lt;br&gt;man dra en gräns mot s.k. schabloniserande, och därför möjligen åsikts-&lt;br&gt;bildande, reklam som endast i mycket klara fell bör anses innebära&lt;br&gt;diskriminering. Det kan övervägas om ingripandemöjligheten bör be-&lt;br&gt;gränsas till &amp;quot;uppenbara&amp;quot; eller &amp;quot;klara&amp;quot; fell av diskriminering. En an-&lt;br&gt;knytning till straffstadgandet angående hets mot folkgrupp skulle väl&lt;br&gt;dock lösa avgränsningsproblemet på ett tillfredsställande och naturligt&lt;br&gt;sätt; fell av könsdiskriminering skulle språkligt kunna inordnas i denna&lt;br&gt;reglering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;250&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Diskrimineringsombudsmannen: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Räckvidden av den föreslagna bestämmelsen synes ha bestämts med bilaga 6&lt;br&gt;utgångspunkt i det s.k. TV-direktivet (s. 68 m). Det vore önskvärt om&lt;br&gt;räckvidden i stället bestämdes, utöver vad gäller kön, på motsvarande&lt;br&gt;sätt som skett i brottsbalksbestämmelsen om hets mot folkgrupp (BrB&lt;br&gt;16:8). Härigenom skulle klart framgå att reklam förbjöds som är krän-&lt;br&gt;kande i fråga om t.ex. samer och zigenare och kategorier som invan-&lt;br&gt;drare och flyktingar.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsumentverket:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Konsumentverket har ingen erinran mot att lagstiftningen begränsas till&lt;br&gt;den diskriminerande reklam som är kränkande. Vi delar utredarens&lt;br&gt;uppfattning att en del av den könsdiskriminerande reklamen, som bru-&lt;br&gt;kar betecknas som schabloniserande, också kan betraktas som kränkan-&lt;br&gt;de.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslagna förbudet tar sikte på kränkningar grundade på ras,&lt;br&gt;religion, nationalitet och kön. De uppräknade kategorierna&lt;br&gt;överensstämmer med ICC:s regel om diskriminerande reklam, med&lt;br&gt;tillägg för nationalitet. Av MarknadsEtiska rådets (MER) praxis&lt;br&gt;framgår att begreppet ras vållat vissa problem i tillämpningen av ICC:s&lt;br&gt;regler. Enligt vår mening bör också diskriminering på grund av etniskt&lt;br&gt;ursprung uttryckligen omfattas av ett förbud. Annars finns risk för&lt;br&gt;samma tillämpningssvårigheter också såvitt gäller marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller kriteriet &amp;quot;kön&amp;quot; sägs i promemorian att förbudet bör&lt;br&gt;omfatta även diskriminering grundat på homosexualitet. Detta framgår&lt;br&gt;inte av lagtexten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det bör klargöras vilken omfattning som förbudet skall&lt;br&gt;ha. Det bör framgå att de uppräknade kategorierna utgör exempel och&lt;br&gt;inte är helt uttömmande angivna. Det kan finnas ett intresse från allmän&lt;br&gt;synpunkt att skydda även andra grupper i samhället mot kränkande&lt;br&gt;reklam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Folkpartiets kvinnoförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Formuleringen i 20 § punkt fyra &amp;quot;om marknadsföringen är ägnad att&lt;br&gt;vara kränkande i fråga om ras, religion, nationalitet eller kön&amp;quot; är di-&lt;br&gt;skutabel. Erfarenheten visar att reklamen ofta har varit kränkande utan&lt;br&gt;att det har varit avsikten. Därför anser Fpk att 20 § punkt fyra bör&lt;br&gt;ändras till &amp;quot;om marknadsföringen kan uppfattas som kränkande ifråga&lt;br&gt;om ras, religion, nationalitet eller kön&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fpk menar att även schabloniserande reklam är kränkande. Den&lt;br&gt;&amp;quot;meddelar ett budskap som är ägnat att på ett eller annat sätt nedvärde-&lt;br&gt;ra könet i fråga&amp;quot; (s. 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;251&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Kristdemokratiska Samhällspartiets kvinnoförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Utmärkande för den diskriminerande reklamen är att den har kommer-&lt;br&gt;siell betydelse. Den påverkar konsumentens möjligheter till rationella&lt;br&gt;val. Konkurrerande näringsidkare kan missgynnas. Samtidigt kan den&lt;br&gt;diskriminerande reklamen vara direkt attitydskapande och/eller befästa&lt;br&gt;diskriminerande attityder i fråga om ras, religion, nationalitet eller kön.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Helst hade KdS-Ks förbundsstyrelse sett att ett förbud mot diskrimi-&lt;br&gt;nerande reklam hade kunnat kopplas till exempelvis jämställdhetslagen&lt;br&gt;men har förståelse för att det av praktiska och normativa skäl kan finnas&lt;br&gt;anledning att i 20 § Ny marknadsföringslag göra ett speciellt tillägg om&lt;br&gt;kränkande reklam.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Vi har svårt att uppfatta skillnaden mellan könsdiskriminerande schablo-&lt;br&gt;ner och t.ex. religiösa schabloner och menar därför att denna distinktion&lt;br&gt;mellan de två begreppen inte går att upprätthålla. Ett förtydligande i en&lt;br&gt;kommande proposition skulle underlätta för framtida tolkning av denna&lt;br&gt;paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Institutet för Högre Reklamutbildning bör, om frågan om&lt;br&gt;diskriminerande reklam skall regleras, detta ske inom ramen för den&lt;br&gt;marknadsrättsliga lagstiftningen i enlighet med promemorians förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten för Nedre Norrland anser att det bör övervägas om inte den&lt;br&gt;aktuella lagstiftningen bör införas i en särskild lag i likhet med lagstift-&lt;br&gt;ningen om marknadsföring av akolholhaltiga drycker och tobaksvaror i&lt;br&gt;stället för att föras in i MFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan lösning förordas även av Kammarrätten i Göteborg. Enligt&lt;br&gt;kammarrätten har ett förbud mot diskriminerande reklam inte något&lt;br&gt;direkt samband med sådan lagstiftning mot otillbörlig marknadsföring&lt;br&gt;som har till syfte att skydda konsumenter eller konkurrenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Marknadsdomstolen, MD är den reklam som skall göras till&lt;br&gt;föremål för ingripande enligt förslaget obestämt angiven och frågan bör&lt;br&gt;övervägas ytterligare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;MD framhåller vidare att det är oklart vilket eller vilka intressen som&lt;br&gt;skall skyddas enligt förslaget. Skälet för förslaget är inte omsorg om&lt;br&gt;konsumenternas eller näringsidkarens intressen utan att ett antal männis-&lt;br&gt;kor som kommer i kontakt med reklamen känner sig kränkta. MD&lt;br&gt;fortsätter: En åtgärd som är diskriminerande på sådant sätt att den kan&lt;br&gt;uppfattas som kränkande är, enligt promemorian, otvivelaktigt att be-&lt;br&gt;trakta som stridande mot god marknadsföringssed (s. 97). Åtgärden&lt;br&gt;skulle därigenom bli otillbörlig och kunna förbjudas. Den principiella&lt;br&gt;invändning som sålunda kan riktas mot förslaget, nämligen att också&lt;br&gt;andra intressen skall beaktas än de marknadsrättsliga intressen som&lt;br&gt;MFL tillgodoser, är enligt Marknadsdomstolen tungt vägande. Förslaget&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;252&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;innebär att MFL mister sin marknadsrättsliga karaktär och i grunden får&lt;br&gt;en annan omfattning med ett utvidgat, delvis annat tillämpningsområde.&lt;br&gt;Några överväganden om konsekvenserna vad gäller MFL har i detta&lt;br&gt;hänseende inte gjorts i promemorian. Den prövning som till följd av&lt;br&gt;promemorians förslag skall göras om en viss reklam är att anse som&lt;br&gt;diskriminerande, kommer att gälla frågan om reklamen är etiskt accep-&lt;br&gt;tabel eller inte. Det innebär en bedömning utifrån värderingar och&lt;br&gt;attityder av moralisk art. Marknadsdomstolen anser inte att det är en&lt;br&gt;uppgift för domstolen att göra bedömningar som inte avser kommersiel-&lt;br&gt;la förhållanden utan skall grundas på attityder och värderingar av nämnt&lt;br&gt;slag. Några bärande skäl för en marknadsrättslig reglering av viss dis-&lt;br&gt;kriminerande reklam, har enligt Marknadsdomstolens mening inte fram-&lt;br&gt;förts i promemorian.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis anför MD: Att utnyttja den marknadsrättsliga lagstift-&lt;br&gt;ningen för att tillgodose de intressen som anges i promemorian synes,&lt;br&gt;som framgår av det tidigare anförda, inte välbetänkt. Bedömningen av&lt;br&gt;om en viss marknadsföringsåtgärd är otillbörlig skall enligt promemo-&lt;br&gt;rian relateras till de konsumenter som påverkas till köp genom reklam-&lt;br&gt;metoden och inte till de konsumenter som känner sig kränkta av rekla-&lt;br&gt;men (s. 97). En marknadsföringsåtgärds otillbörlighet bör dock inte&lt;br&gt;sammanblandas med fiågan om en viss reklammetod är säljande. Enligt&lt;br&gt;Marknadsdomstolens mening torde diskriminerande reklam endast i&lt;br&gt;vissa särfall kunna bedömas som otillbörlig enligt MFL. Att konsumen-&lt;br&gt;ten på grund av reklammetoder av det aktuella slaget får en felaktig&lt;br&gt;uppfattning om varan eller användningssätt torde förekomma endast&lt;br&gt;undantagsvis. Den föreslagna uppläggningen av lagstiftningen framstår&lt;br&gt;mot denna bakgrund som icke motiverad och konstlad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är vidare tveksamt om ett förbud enligt förslagets bestämmelser&lt;br&gt;kan ges generell innebörd. Det synes i stället ofrånkomligt att det blir&lt;br&gt;fråga om bedömningar från fell till fell och att förbuden utformas snävt.&lt;br&gt;Detta går inte väl ihop med det gällande marknadsrättsliga systemet och&lt;br&gt;Marknadsdomstolens nuvarande roll.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Stockholms tingsrätt:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Lagstiftningstekniken i förslaget till nya MFL bygger på tanken att&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder som lagstiftaren avser bör vara otillåtna ska&lt;br&gt;anges i preciserade stadganden med tydligt angivna rekvisit. Funktionen&lt;br&gt;hos generalklausulen i 4 § blir därmed en annan än hitintills. Nu ska&lt;br&gt;den dels möjliggöra en fortsatt rättsutveckling, dels kunna motverka&lt;br&gt;marknadsföringsåtgärder som bedöms böra vara otillåtna, trots att de&lt;br&gt;formellt inte går in under något av stadgandena i den specificerade&lt;br&gt;katalogen, men anses ligga nära de gränser som sätts av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förslag som nu läggs fram bygger inte på någon hittillsvarande&lt;br&gt;praxis i MD. Inte heller har i PM gjorts något försök att närmare ange&lt;br&gt;innehållet i och gränserna för vad som ska anses vara &amp;quot;kränkande ifråga&lt;br&gt;om ras, religion, nationalitet eller kön&amp;quot;. Generalklausulen i 4 § kan&lt;br&gt;alltså på detta område inte tillämpas med utgångspunkt i vad som gäller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;253&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt preciserade föreskrifter, om vad som under alla förhållanden är&lt;br&gt;otillåtet, utan denna generalklausul ska när det gäller förment diskrimi-&lt;br&gt;nerande reklam hämta sitt innehåll från vad som i sin tur är en general-&lt;br&gt;klausul, nämligen begreppet &amp;quot;kränkande&amp;quot;. Härigenom bryter man med&lt;br&gt;de ambitioner ifråga om klarhet och tydlighet som ligger till grund för&lt;br&gt;nya MFL.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringslivets delegation för marknadsrätt, NDM, framhåller att åt-&lt;br&gt;gärder mot diskriminerande reklam inte innebär ett skydd för konsu-&lt;br&gt;menternas och näringsidkarens intressen utan har tredje man som&lt;br&gt;skyddsobjekt. NDM fortsätter:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren synes i och for sig vara medveten om begränsningen i&lt;br&gt;marknadsföringslagens räckvidd men försöker föra ett resonemang (s.&lt;br&gt;96 ff) som går ut på att även konsumenter och näringsidkare måste&lt;br&gt;skyddas mot diskriminerande reklam. Resonemanget är enligt NDM:s&lt;br&gt;mening i avgörande avseenden felaktigt (se även 3.2 nedan) och inte&lt;br&gt;heller utredaren själv tycks vara helt övertygad i och med att han flera&lt;br&gt;gånger återkommer till att syftet med att kunna ingripa mot diskrimine-&lt;br&gt;rande reklam är ett annat än att skydda konsumenterna (bl.a. s. 97 och&lt;br&gt;99). Utredaren tillägger därför att &amp;quot;det finns ju inget som hindrar att&lt;br&gt;den marknadsrättsliga lagstiftningen utnyttjas för tillgodoseende av flera&lt;br&gt;syften&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om än inte felaktigt är uttalandet uppseendeväckande. I och för sig&lt;br&gt;kan man naturligtvis använda marknadsföringslagen som instrument att&lt;br&gt;försöka tillgodose alla möjliga syften och ändamål. Det är dock inte&lt;br&gt;acceptabelt att, vilket skulle bli följden om utredarens förslag genom-&lt;br&gt;förs, bryta lagstiftningssystematiken genom att i marknadsföringslagen&lt;br&gt;infora nya skyddsobjekt som inte ens är besläktade med de befintliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller MFL:s krav på otillbörlighet anför NDM:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredaren för ett resonemang som enligt honom leder till (s. 99) att&lt;br&gt;diskriminerande reklam skulle vara otillbörligt mot konsumenter och&lt;br&gt;näringsidkare. Som exempel härpå sägs i promemorian (s. 98) att sådan&lt;br&gt;reklam &amp;quot;går inte sällan ut på att innehavaren av viss vara blir särskilt&lt;br&gt;attraktiv för kvinnor&amp;quot;. Påståendet att den därmed skulle utgöra ett prob-&lt;br&gt;lem för potentiella köpare framstår inte bara som en konstruktion utan&lt;br&gt;vittnar även om en bristande tilltro till konsumenternas förmåga att&lt;br&gt;tänka och handla rationellt. Resonemanget saknar enligt NDM:s mening&lt;br&gt;verklighetsanknytning och är därför felaktigt. Som konstaterats i flera&lt;br&gt;sammanhang - inte minst av marknadsföringsutredningen i delbetänkan-&lt;br&gt;det &amp;quot;EES-anpassning av marknadsföringslagstiftningen&amp;quot; (SOU 1992:49&lt;br&gt;s. 66 fl) - kan ingripanden mot diskriminerande reklam inte grundas på&lt;br&gt;intresset att skydda konsumenter och näringsidkare. Det förhållandet att&lt;br&gt;en reklamenhet är diskriminerande för exempelvis kvinnor eller annan&lt;br&gt;grupp har ingenting med frågan om den kan antas leda konsumenter&lt;br&gt;eller andra mottagare av reklamen till ett orationellt handlande att göra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande invändningar framförs av Svenska Tidningsutgivare-&lt;br&gt;föreningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;254&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;Kooperativa Förbundet: &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse som innebär att man vid bedömningen skall särskilt&lt;br&gt;beakta om marknadsföring är kränkande i fråga om ras, religion, natio-&lt;br&gt;nalitet eller kön innebär ofrånkomligen att det är tredje parts intressen&lt;br&gt;som skall tillgodoses. Enligt KF:s mening kommer härigenom mark-&lt;br&gt;nadsföringslagens huvudändamål - att skydda konsumenternas intressen&lt;br&gt;- att urvattnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;KF:s uppfattning är sålunda alltjämt att diskriminerande eller krän-&lt;br&gt;kande marknadsföring bör undvikas och motarbetas. Lagstiftning på&lt;br&gt;området bör dock inte utformas så att dessa intressen sammanblandas&lt;br&gt;med de konsumentskyddande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Kostnader&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen ifrågasätter om det är en realistisk bedömning att&lt;br&gt;eventuella resursförstärkningar bör kunna&lt;br&gt;finansieras inom ramen för befintliga resurser. Detta kan enligt MD&lt;br&gt;framtvinga prioriteringar som kan medföra oönskade verkningar på&lt;br&gt;berörda myndigheters verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Konsumentverket:&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Det framgår redan av utredningen att det skulle krävas vissa resursför-&lt;br&gt;stärkningar för Konsumentverket/KO och rättstillämpande organ om&lt;br&gt;antalet anmälningar beträffande diskriminerande reklam skulle komma&lt;br&gt;att ligga på den nivå ERK för närvarande hanterar. ERK:s verksamhet&lt;br&gt;har varit mindre känd bland allmänheten. Det finns anledning att tro att&lt;br&gt;den lagstiftning skulle leda till en väsentlig ökning av antalet anmäl-&lt;br&gt;ningar till Konsumentverket/KO. Vi avser att vid behov återkomma till&lt;br&gt;resursfrågan efter en tids erfarenhet av ett diskrimineringsforbud. Själv-&lt;br&gt;fallet är existensen av ett väl fungerande egenåtgärdsprogram inom&lt;br&gt;näringslivet av stor betydelse for resursbehovet. Om egenåtgärdema är&lt;br&gt;effektiva innebär det att handläggningen hos Konsumentverket/KO kan&lt;br&gt;koncentreras på principiella frågor och på ärenden med prejudikatvärde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;255&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till marknadsföringslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs följande.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens syfte&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;1 § Denna lag har till syfte att främja konsumenternas och näringslivets&lt;br&gt;intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka&lt;br&gt;marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Lagens tillämpningsområde&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;2 § Lagen tillämpas då näringsidkare marknadsför eller själva efter-&lt;br&gt;frågar produkter i sin näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen tillämpas också på sådana televisionssändningar som omfettas&lt;br&gt;av lagen (1992:1356) om satellitsändningar av televisionsprogram till&lt;br&gt;allmänheten och som kan tas emot endast i något annat land som är&lt;br&gt;bundet av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;(EES-avtalet).&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Definitioner&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;3 § I denna lag avses med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produkter: varor, tjänster, fest egendom, arbetstillfällen och andra&lt;br&gt;nyttigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;marknadsföring: reklam och andra åtgärder i näringsverksamhet som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är ägnade att främja avsättningen av och tillgången till produkter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;god marknadsföringssed: god affärssed eller andra vedertagna normer&lt;br&gt;som syftar till att skydda konsumenter och näringsidkare vid marknads-&lt;br&gt;föring av produkter.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Krav på marknadsföringen&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Allmänna krav&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 § Marknadsföringen skall stämma överens med god marknadsförings-&lt;br&gt;sed och även i övrigt vara tillbörlig mot konsumenter och näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföringen skall näringsidkaren lämna sådan information&lt;br&gt;som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reklamidentifierin g&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 § All marknadsföring skall utformas och presenteras så att det tydligt&lt;br&gt;framgår att det är fråga om marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det skall också tydligt framgå vem som svarar for marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;256&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande reklam&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda påståenden&lt;br&gt;eller andra framställningar som är vilseledande i fråga om näringsid-&lt;br&gt;karens egen eller någon annan näringsidkares näringsverksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta gäller särskilt framställningar som avser&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. produktens art, mängd, kvalitet och andra egenskaper,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. produktens ursprung, användning och inverkan på hälsa eller&lt;br&gt;miljö,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. produktens pris, grunderna för prissättningen och betalningsvill-&lt;br&gt;koren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. näringsidkarens egna eller andra näringsidkares kvalifikationer,&lt;br&gt;ställning på marknaden, kännetecken och andra rättigheter,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. belöningar och utmärkelser som har tilldelats näringsidkaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande förpackningsstorlekar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda förpack-&lt;br&gt;ningar som genom sin storlek eller yttre utformning i övrigt är vilsele-&lt;br&gt;dande i fråga om produktens mängd, storlek eller form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vilseledande efterbildningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte använda efterbild-&lt;br&gt;ningar som är vilseledande genom att de lätt kan förväxlas med någon&lt;br&gt;annan näringsidkares kända och särpräglade produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konkursutförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 § En näringsidkare får vid marknadsföringen använda uttrycket &amp;quot;kon-&lt;br&gt;kurs&amp;quot;, ensamt eller i förening med något annat uttryck, bara om pro-&lt;br&gt;dukterna bjuds ut av konkursboet eller för dess räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utförsäljningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda&lt;br&gt;uttrycken &amp;quot;slutförsäljning&amp;quot;, &amp;quot;utförsäljning&amp;quot; eller &amp;quot;upphör&amp;quot; eller något&lt;br&gt;annat uttryck med motsvarande innebörd, bara om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. det är fråga om en slutförsäljning av näringsidkarens hela varu-&lt;br&gt;lager eller en klart avgränsad del av det,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för&lt;br&gt;motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Realisationer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 § En näringsidkare får vid marknadsföring av produkter använda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;257&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uttrycket &amp;quot;realisation&amp;quot; eller något annat uttryck med motsvarande inne- Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;börd, bara om &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. försäljningen avser produkter som ingår i näringsidkarens ordina-&lt;br&gt;rie sortiment,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. försäljningen sker under en begränsad tid, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. priserna är väsentligt lägre än näringsidkarens normala priser för&lt;br&gt;motsvarande produkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obeställda produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yl § En näringsidkare får vid marknadsföringen inte leverera produkter&lt;br&gt;till någon som inte uttryckligen har beställt dem och därvid vilseleda&lt;br&gt;mottagaren om dennes betalningsskyldighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förmånserbjudanden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 § En näringsidkare, som vid marknadsföringen erbjuder köparen att&lt;br&gt;förvärva ytterligare produkter utan ersättning eller till ett särskilt lågt&lt;br&gt;pris eller erbjuder köparen andra särskilda förmåner, skall lämna tydlig&lt;br&gt;information om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. villkoren för att utnyttja erbjudandet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. erbjudandets beskaffenhet och värde, samt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. de tidsgränser och andra begränsningar som gäller för erbjudandet.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbud och ålägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud mot fortsatt marknadsföring av ett visst slag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 § En näringsidkare vars marknadsföring strider mot god marknads-&lt;br&gt;föringssed eller på något annat sätt är otillbörlig mot konsumenter eller&lt;br&gt;näringsidkare får förbjudas att fortsätta med den marknadsföringen eller&lt;br&gt;att vidta någon annan liknande åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första stycket får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till marknadsförin-&lt;br&gt;gen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åläggande att lämna information&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 § En näringsidkare som vid sin marknadsföring låter bli att lämna&lt;br&gt;sådan information som är av särskild betydelse från konsumentsynpunkt&lt;br&gt;får åläggas att lämna sådan information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant åläggande får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;258&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 § Ett åläggande enligt 15 § får innehålla en skyldighet att lämna&lt;br&gt;informationen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i annonser eller andra framställningar som näringsidkaren använ-&lt;br&gt;der vid marknadsföringen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. genom märkning på varan eller i annan form på säljstället, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. i viss form till konsumenter som begär det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Otjänliga produkter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 § En näringsidkare som marknadsför sådana produkter som är av-&lt;br&gt;sedda att användas av konsumenter för privat bruk och som är&lt;br&gt;uppenbart otjänliga för sitt huvudsakliga ändamål, får förbjudas att&lt;br&gt;fortsätta med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det behövs för att motverka en sådan marknadsföring, får också&lt;br&gt;en näringsidkare som tillverkar, importerar eller annars marknadsför&lt;br&gt;produkten till andra näringsidkare förbjudas att fortsätta med det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud enligt första och andra styckena får meddelas också&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. en anställd hos näringsidkaren, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. någon annan som handlar på näringsidkarens vägnar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § Förbud enligt 17 § får inte meddelas, om det i författning eller i&lt;br&gt;beslut av en myndighet har meddelats särskilda föreskrifter om pro-&lt;br&gt;dukten med samma syfte som förbudet skulle fylla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 § Ett förbud enligt 14 eller 17 § och ett åläggande enligt 15 § skall&lt;br&gt;förenas med vite, om det inte av särskilda skäl är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Interimistiska beslut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 § Rätten får meddela förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande&lt;br&gt;enligt 15 § att gälla tills vidare, om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. käranden visar sannolika skäl för sin talan, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller låta bli&lt;br&gt;att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett förbud eller ålägg-&lt;br&gt;ande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om beslut enligt första stycket tillämpas 15 kap. 5 § andra -&lt;br&gt;ljärde styckena, 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas&lt;br&gt;genast.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Förbuds- och informationsförelägganden&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;21 § I fäll som inte är av större vikt får Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;meddela föreläggande om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förbud som avses i 14 eller 17 § (förbudsföreläggande), eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. åläggande som avses i 15 § (informationsföreläggande).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;259&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreläggandet skall förenas med vite. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bli gällande skall näringsidkaren godkänna föreläggandet Bilaga 7&lt;br&gt;omedelbart eller inom en viss tid. Om föreläggandet har godkänts,&lt;br&gt;gäller det som en lagakraftvunnen dom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett godkännande som sker efter den utsatta tiden gäller inte.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Marknadsstömingsavgift&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förutsättningar för avgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 § En näringsidkare får åläggas att betala en särskild avgift (mark-&lt;br&gt;nadsstömingsavgift), om näringsidkaren eller någon som handlar på&lt;br&gt;näringsidkarens vägnar uppsåtligen eller av oaktsamhet har brutit mot&lt;br&gt;någon bestämmelse i 5-13 §§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detsamma gäller en näringsidkare som uppsåtligen eller av oaktsam-&lt;br&gt;het väsentligt har bidragit till överträdelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiften tillfaller staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 § Marknadsstömingsavgift får inte åläggas någon för en överträdelse&lt;br&gt;av ett förbud eller ett åläggande som har meddelats vid vite enligt denna&lt;br&gt;lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgiftens storlek&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 § Marknadsstömingsavgiften skall fastställas till lägst fem tusen&lt;br&gt;kronor och högst fem miljoner kronor. Avgiften får dock inte överstiga&lt;br&gt;tio procent av näringsidkarens årsomsättning föregående räkenskapsår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riktas talan mot flera näringsidkare, skall avgiften festställas särskilt&lt;br&gt;för var och en av dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 § När marknadsstömingsavgift festställs skall särskild hänsyn tas till&lt;br&gt;hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den har pågått.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ringa fell skall någon avgift inte dömas ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra fell får avgiften efterges, om det finns synnerliga skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Preskription&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 § Marknadsstömingsavgift får dömas ut bara om stämningsansökan&lt;br&gt;har delgetts den som anspråket riktar sig mot inom fem år från det att&lt;br&gt;överträdelsen upphörde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 § En marknadsstömingsavgift feller bort, om domen inte har kunnat&lt;br&gt;verkställas inom fem år från det att den vann laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;260&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarstad&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 § För att säkerställa ett anspråk på marknadsstömingsavgift far&lt;br&gt;rätten besluta om kvarstad. Därvid gäller föreskrifterna i 15 kap. rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om kvarstad för fordran.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Skadestånd&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;29 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud&lt;br&gt;eller ett åläggande som har meddelats med stöd av 14, 15 eller 21 §&lt;br&gt;eller mot en föreskrift i 5-13 §§, skall ersätta den skada som därigenom&lt;br&gt;uppkommer för en konsument eller någon annan näringsidkare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bestämmande av ersättningen får hänsyn tas även till omständig-&lt;br&gt;heter av annan än ekonomisk art.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 § Rätten till skadestånd faller bort, om talan inte väcks inom fem år&lt;br&gt;från det att skadan uppkom.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Utplånande m.m. av vilseledande framställningar&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;31 § Vid överträdelse av ett vitesförbud enligt 14 § eller av en före-&lt;br&gt;skrift i 5-13 §§ får rätten efter vad som är skäligt besluta att vilseledan-&lt;br&gt;de framställning som finns på vara, förpackning, trycksak, affärshand-&lt;br&gt;ling eller liknande skall utplånas eller ändras så att den inte längre är&lt;br&gt;vilseledande. Om detta syfte inte kan uppnås på något annat sätt, får&lt;br&gt;rätten besluta att egendomen skall förstöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Säkerhetsåtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 § Om käranden visar sannolika skäl för bifall till ett yrkande enligt&lt;br&gt;31 §, och det skäligen kan befaras att svaranden genom att vidta eller&lt;br&gt;att låta bli att vidta en viss handling minskar betydelsen av ett beslut om&lt;br&gt;utplånande, får rätten besluta om lämplig åtgärd att gälla tills vidare. I&lt;br&gt;fråga om en sådan åtgärd gäller 15 kap. 3 § andra stycket, 5 § andra -&lt;br&gt;fjärde styckena, 6 och 8 §§ rättegångsbalken. Beslutet får verkställas&lt;br&gt;genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Framställs ett yrkande enligt 31 § i ett mål om utdömande av vite&lt;br&gt;som har förelagts med stöd av denna lag gäller i stället för bestämmel-&lt;br&gt;serna i första stycket att egendomen får tas i beslag. Därvid tillämpas&lt;br&gt;föreskrifterna i 27 kap. rättegångsbalken om beslag i brottmål. Beslutet&lt;br&gt;får verkställas genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 § Beslut att utplåna vilseledande framställningar enligt 31 § och&lt;br&gt;beslut om säkerhetsåtgärd enligt 32 § meddelas på yrkande av part av&lt;br&gt;den domstol där en rättegång om förbud enligt 14 §, marknadsstömings-&lt;br&gt;avgift enligt 22 § eller skadestånd enligt 29 § pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;261&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut att utplåna framställningar på grund av överträdelse av ett Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;vitesförbud enligt 14 och 19 §§ får meddelas på yrkande av part av den Bilaga 7&lt;br&gt;domstol där en rättegång om utdömande av vitet pågår.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Upplysningsskyldighet m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;34 § En näringsidkare är skyldig att på uppmaning av Konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. yttra sig och lämna de upplysningar som behövs i ett ärende om&lt;br&gt;tillämpningen av denna lag,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. tillhandahålla de handlingar, varuprover och liknande som kan ha&lt;br&gt;betydelse för utredningen i ett ärende där beslut om förbud eller ålägg-&lt;br&gt;ande enligt 14, 15 eller 17 § kan antas komma i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 § Den som har meddelats ett förbud eller åläggande enligt 14, 15&lt;br&gt;eller 17 § är skyldig att på uppmaning av Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som&lt;br&gt;behövs för tillsynen över att förbudet eller åläggandet följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 § Om en uppmaning enligt 34 eller 35 § inte följs, får Konsument-&lt;br&gt;ombudsmannen förelägga den som berörs att fullgöra sin skyldighet vid&lt;br&gt;vite.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 § Konsumentombudsmannen får lämna ersättning för sådana varu-&lt;br&gt;prover och liknande som avses i 34 och 35 §§, om det finns särskilda&lt;br&gt;skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-&lt;br&gt;dela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att ersätta Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannens kostnader för provtagning och undersökning av&lt;br&gt;prov i fall som avses i 35 §.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Var och av vem talan får väckas&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Förbud och ålägganden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38 § Talan om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § väcks vid&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En sådan talan får väckas av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Konsumentombudsmannen,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. en näringsidkare som berörs av den aktuella marknadsföringen,&lt;br&gt;och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. en sammanslutning av konsumenter, näringsidkare eller löntagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett interimistiskt beslut enligt 20 § meddelas av den domstol där en&lt;br&gt;rättegång enligt första stycket pågår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;262&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingsavgift&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39 § Talan om marknadsstömingsavgift enligt 22 § väcks vid Stock-&lt;br&gt;holms tingsrätt av Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om Konsumentombudsmannen i ett visst fell beslutar att inte föra&lt;br&gt;talan om marknadsstömingsavgift får en enskild näringsidkare som&lt;br&gt;berörs av marknadsföringsåtgärden och en sammanslutning av&lt;br&gt;näringsidkare väcka en sådan talan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om kvarstad enligt 28 § meddelas av den domstol där en&lt;br&gt;rättegång om marknadsstömingsavgift pågår. Om talan ännu inte har&lt;br&gt;väckts gäller i fråga om behörig domstol vad som föreskrivs i första&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdömande av vite&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40 § Talan om utdömande av vite som har förelagts med stöd av denna&lt;br&gt;lag väcks vid tingsrätt. En sådan talan får alltid väckas vid Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan får väckas av den som har begärt vitesföreläggandet och av&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadestånd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41 § Talan om skadestånd enligt 29 § väcks vid Stockholms tingsrätt.&lt;br&gt;En sådan talan får även väckas vid någon annan tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Överklagande&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;42 § Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 1 och om vitesföre-&lt;br&gt;läggande efter en sådan uppmaning får inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsumentombudsmannens beslut enligt 34 § 2 och 35 § samt om&lt;br&gt;vitesföreläggande efter en sådan uppmaning överklagas hos Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt. Detsamma gäller Konsumentombudsmannens beslut om ersätt-&lt;br&gt;ning enligt 37 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43 § Tingsrätts domar och beslut i mål och ärenden enligt denna lag&lt;br&gt;överklagas hos Marknadsdomstolen. Domar och beslut i mål om ut-&lt;br&gt;dömande av vite som har förelagts med stöd av denna lag överklagas&lt;br&gt;dock hos hovrätt enligt vad som föreskrivs i lagen (1985:206) om viten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut under rättegången i frågor som avses i 20 § och 32 § första&lt;br&gt;stycket får överklagas särskilt. Besluten skall vid handläggningen i&lt;br&gt;Marknadsdomstolen anses röra åtgärd enligt 15 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättskraft&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;44 § En dom där frågan om förbud enligt 14 eller 17 § eller åläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;263&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt 14, 15 eller 17 § Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;väcks med anledning av marknadsföringen. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättens sammansättning m.m.&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;45 § Vid huvudförhandling i mål enligt denna lag skall Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt bestå av fyra ledamöter, av vilka två skall vara lagfarna do-&lt;br&gt;mare och två ekonomiska experter. En av de lagfarna domarna skall&lt;br&gt;vara rättens ordförande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det sedan huvudförhandlingen har påbörjats inträffar förfall för&lt;br&gt;en av ledamöterna, är rätten ändå domför.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i fell som avses i 1 kap. 3 a § andra och tredje&lt;br&gt;styckena rättegångsbalken och vid avgörande av mål utan huvudför-&lt;br&gt;handling, liksom vid handläggning som inte sker vid huvudförhandling&lt;br&gt;skall tingsrätten bestå av en lagferen domare, om inte annat följer av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 §. I sådana fell får dock även en ekonomisk expert delta i tings-&lt;br&gt;rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46 § Vid avgörande av mål utan huvudförhandling och vid prövning av&lt;br&gt;frågor som hör till rättegången får Stockholms tingsrätt ha den samman-&lt;br&gt;sättning som anges i 45 § första stycket, om det finns särskilda skäl för&lt;br&gt;det med hänsyn till målets eller frågans beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47 § I mål som bara rör skadestånd enligt 29 § får Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;ha den sammansättning som följer av 1 kap. 3 a, 3 c och 3 d §§ rätte-&lt;br&gt;gångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48 § Vid handläggning av ärenden som avses i 42 § andra stycket skall&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt ha den sammansättning som anges i 45 § första&lt;br&gt;stycket. Vid handläggning som avses i 3 och 4 §§ lagen (1946:807) om&lt;br&gt;handläggning av domstolsärenden skall tingsrätten dock bestå av en&lt;br&gt;lagferen domare. I sådana fell får även en ekonomisk expert delta i&lt;br&gt;tingsrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49 § Regeringen förordnar för viss tid dem som skall tjänstgöra som&lt;br&gt;ekonomiska experter enligt 45 §. Inträffar medan en ekonomisk expert&lt;br&gt;deltar i behandlingen av ett mål eller ärende en omständighet som med-&lt;br&gt;för att förordnandet skall upphöra att gälla, skall förordnandet oberoen-&lt;br&gt;de därav anses ha fortsatt giltighet såvitt avser det pågående målet eller&lt;br&gt;ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som skall tjänstgöra som ekonomisk expert skall vara svensk&lt;br&gt;medborgare och får inte vara underårig eller i konkurstillstånd eller ha&lt;br&gt;förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;264&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Rättegångsbestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;Handläggningen vid Stockholms tingsrätt och Marknadsdomstolen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50 § Om något annat inte följer av denna lag, skall föreskrifterna i&lt;br&gt;rättegångsbalken om tvistemål där förlikning om saken inte är tillåten&lt;br&gt;tillämpas på mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § och&lt;br&gt;mål om marknadsstömingsavgift enligt 22 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål om skadestånd enligt 29 § gäller vad som är föreskrivet i rätte-&lt;br&gt;gångsbalken om tvistemål där förlikning om saken är tillåten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Stockholms tingsrätt skall lagen (1946:807) om handläggning av&lt;br&gt;domstolsärenden tillämpas i ärenden som avses i 42 § andra stycket,&lt;br&gt;om något annat inte följer av denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 § Vad som sägs i 49, 50 och 52 kap. rättegångsbalken om hovrätten&lt;br&gt;skall i mål och ärenden enligt denna lag i stället gälla Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52 § Om en talan enligt denna lag har väckts av någon annan än Konsu-&lt;br&gt;mentombudsmannen, skall tingsrätten underrätta ombudsmannen om&lt;br&gt;rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kumulation&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;53 § Mål om skadestånd enligt 29 § får i tingsrätt endast förenas med&lt;br&gt;annat mål enligt denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Intervention&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54 § I mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15 eller 17 § har den&lt;br&gt;som har talerätt enligt 38 § andra stycket rätt att delta i rättegången som&lt;br&gt;intervenient enligt 14 kap. rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångskostnader&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 § I mål enligt denna lag gäller i fråga om rättegångskostnader 18&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken. Bestämmelsen i 18 kap. 16 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall dock inte tillämpas i mål om förbud eller åläggande enligt 14, 15&lt;br&gt;eller 17 §. I sådana mål får rätten bestämma att var och en av parterna&lt;br&gt;skall svara för sina rättegångskostnader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utevaro&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56 § För Konsumentombudsmannen som part i mål och ärenden enligt&lt;br&gt;denna lag gäller, i fråga om föreläggande för part och parts utevaro,&lt;br&gt;vad som i rättegångsbalken är föreskrivet för åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;265&lt;/p&gt;
&lt;h4&gt;Övriga bestämmelser&lt;/h4&gt;
&lt;p&gt;57 § Regeringen kan med avseende på främmande stat bestämma att&lt;br&gt;följande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande en vara som är försedd med en oriktig eller vilseledande&lt;br&gt;ursprungsbeteckning, genom vilken varan direkt eller indirekt anges&lt;br&gt;vara frambragd eller tillverkad i den främmande staten eller i en region&lt;br&gt;eller ort i den främmande staten, får åtgärd enligt 31 § beslutas även i&lt;br&gt;andra fall än som avses där. Detta gäller dock inte om beteckningen&lt;br&gt;enligt handelsbruk endast tjänar att märka ut varans art eller om den&lt;br&gt;åtföljs av en uppgift som tydligt anger att varan inte har frambragts&lt;br&gt;eller tillverkats i den angivna staten eller på den angivna orten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Talan om åtgärd enligt andra stycket väcks vid Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;av Konsumentombudsmannen eller, om denne har beslutat att inte väcka&lt;br&gt;talan, av någon som driver rörelse med varor av samma slag som den&lt;br&gt;vara som talan avser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995, då marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) skall upphöra att gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Bestämmelserna i 4-13 §§ tillämpas också på marknadsföring som&lt;br&gt;hänför sig till tiden före ikraftträdandet, om inte åtgärden var tillåten&lt;br&gt;enligt äldre föreskrifter. För sådan marknadsföring gäller dock att&lt;br&gt;marknadsstömingsavgift enligt 22 § inte får dömas ut och att frågan om&lt;br&gt;skadestånd skall bedömas enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. Förbud och ålägganden samt förbuds- och informationsföreläggan-&lt;br&gt;den som har meddelats enligt äldre föreskrifter gäller fortfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. Mål om skadestånd, förbud eller ålägganden där talan har väckts&lt;br&gt;före ikraftträdandet handläggs enligt äldre föreskrifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;266&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i radiolagen (1966:755)&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 19 § radiolagen (1966:755)’ skall ha följan-&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Myndigheter och andra allmänna organ får inte i förväg granska eller&lt;br&gt;föreskriva förhandsgranskning av radiosändningars innehåll och ej heller&lt;br&gt;förbjuda en radiosändning på grund av dess innehåll. Detsamma gäller&lt;br&gt;i fråga om trådsändningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om trådsändningar för visning av filmer och videogram vid&lt;br&gt;allmän sammankomst eller offentlig tillställning gäller dock sådant&lt;br&gt;förbud som avses i första stycket endast om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. sändningen är en vidaresändning av en sändning från en satellit&lt;br&gt;eller annars av en rundradiosändning eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sändningen är en egensändning i enlighet med bestämmelserna i&lt;br&gt;lagen (1991:2027) om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med vidaresändning och egensändning förstås i denna paragraf det-&lt;br&gt;samma som i lagen om kabelsändningar till allmänheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i första och andra styckena hindrar inte förhands-&lt;br&gt;granskning eller sändningsförbud i fråga om bild som återger Sverige&lt;br&gt;eller del därav och som innehåller upplysning av betydelse för rikets&lt;br&gt;försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om andra tråd sändningar för visning av filmer och videogram&lt;br&gt;vid allmän sammankomst eller offentlig tillställning än sådana som&lt;br&gt;avses i andra stycket gäller föreskrifterna i lagen (1990:886) om gransk-&lt;br&gt;ning och kontroll av filmer och videogram.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418). Be-&lt;br&gt;träffande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om marknadsföring&lt;br&gt;och efterfrågan av vara, tjänst&lt;br&gt;eller annan nyttighet gäller&lt;br&gt;föreskrifterna i marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000). Beträf-&lt;br&gt;fande marknadsföring gäller&lt;br&gt;också föreskrifterna i lagen&lt;br&gt;(1978:763) med vissa bestäm-&lt;br&gt;melser om marknadsföring av&lt;br&gt;alkoholdrycker, tobakslagen&lt;br&gt;(1993:581) och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1991:1066.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:582.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;267&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om&lt;br&gt;Marknadsdomstol m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 13, 14 och 15 §§ lagen (1970:417) om&lt;br&gt;Marknadsdomstol m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan görs skriftligen om förbud eller åläggande enligt 2-4 §§&lt;br&gt;marknadsföringslagen (1975:1418), 1 § lagen (1971:112) om avtalsvill-&lt;br&gt;kor i konsumentförhållanden, 1 § hgen (1984:292) om avtalsvillkor&lt;br&gt;mellan näringsidkare eller 5-9 §§ eller 12 § tredje stycket produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) eller 3 § hgen (1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling. Av ansökan skall&lt;br&gt;de skäl framgå på vilka ansökan grundas och den utredning som sökan-&lt;br&gt;den åberopar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att vid&lt;br&gt;sammanträde inför Marknads-&lt;br&gt;domstolen lägga fram sina&lt;br&gt;synpunkter och förebringa den&lt;br&gt;utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart&lt;br&gt;skall beredas tillfälle att vid&lt;br&gt;sammanträde inför Marknads-&lt;br&gt;domstolen lägga fram sina&lt;br&gt;synpunkter och förebringa den&lt;br&gt;utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt marknadsföringslagen (1975:1418), lagen (1971:112) om&lt;br&gt;avtalsvillkor i konsumentförhållanden och produktsäkerhetshgen&lt;br&gt;(1988:1604) skall Konsumentombudsmannen kallas till sammanträde,&lt;br&gt;även om han inte är sökande. Vidare skall den som medverkar enligt&lt;br&gt;13 a § kallas till sammanträde. I mål enligt lagen (1994:615) om ingri-&lt;br&gt;pande mot otillbörligt beteende avseende offentlig upphandling skall&lt;br&gt;Konkurrensverket kallas till sammanträde, även om verket inte är sö-&lt;br&gt;kande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1984:294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;268&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;den utsträckning domstolen bestämmer. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål får avgöras och dom med&lt;br&gt;anledning av särskild prövning&lt;br&gt;enligt 15 a § meddelas utan&lt;br&gt;sammanträde enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket, om tillfredsställande&lt;br&gt;utredning föreligger och part&lt;br&gt;inte begär sammanträde. An-&lt;br&gt;sökan som uppenbart inte för-&lt;br&gt;tjänar avseende får avslås utan&lt;br&gt;sådant sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål får avgöras och dom med&lt;br&gt;anledning av särskild prövning&lt;br&gt;enligt 15 a § meddelas utan&lt;br&gt;sammanträde enligt 14 § första&lt;br&gt;stycket, om tillfredsställande&lt;br&gt;utredning föreligger och part&lt;br&gt;inte begär sammanträde. An-&lt;br&gt;sökan som uppenbart inte för-&lt;br&gt;tjänar avseende får avslås utan&lt;br&gt;sådant sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläggande enligt 13 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418), 5 § lagen (1971:112) om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden, 21 § produktsäkerhetslagen (1988:1604) eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot otillbörligt beteende avseende offentlig&lt;br&gt;upphandling får prövas utan sammanträde enligt 14 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas&lt;br&gt;utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest&lt;br&gt;håller sig undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 §§ eller&lt;br&gt;12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen dock&lt;br&gt;även i annat fell omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma lag, om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1994:616.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;269&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.4 Förslag till lag om ändring i lagen (1970:417) om&lt;br&gt;Marknadsdomstol m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1, 13, 14, 15 och 20 §§ lagen (1970:417)&lt;br&gt;om Marknadsdomstol m.m.&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen hand-&lt;br&gt;lägger mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:112) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1994:615) om ingri-&lt;br&gt;pande mot otillbörligt beteende&lt;br&gt;avseende offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20). I stället gäller vad&lt;br&gt;som föreskrivs i den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan görs skriftligen om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt&lt;br&gt;2-4 §§ marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418), &amp;nbsp;&amp;nbsp;1&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen (1984:292) om avtalsvill-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsdomstolen hand-&lt;br&gt;lägger mål enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. konkurrenslagen (1993:20),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(OOOO.OOO),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. lagen (1971:112) om av-&lt;br&gt;talsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. lagen (1984:292) om av-&lt;br&gt;talsvillkor mellan näringsidkare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. lagen (1994:615) om ingri-&lt;br&gt;pande mot otillbörligt beteende&lt;br&gt;avseende offentlig upphandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 14, 15 och&lt;br&gt;16-22 §§ tillämpas inte i mål&lt;br&gt;enligt konkurrenslagen&lt;br&gt;(1993:20) eller marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (0000:000). I mål enligt&lt;br&gt;marknadsföringslagen tillämpas&lt;br&gt;inte heller 13 a §. I stället gäller&lt;br&gt;vad som föreskrivs i dessa&lt;br&gt;lagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ansökan görs skriftligen om&lt;br&gt;förbud eller åläggande enligt 1 §&lt;br&gt;lagen (1971:112) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden,&lt;br&gt;1 § lagen (1984:292) om avtals-&lt;br&gt;villkor mellan näringsidkare,&lt;br&gt;5-9 §§ eller 12 § tredje stycket&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;'Lagen omtryckt 1984:294.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av lagens rubrik 1972:732.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1994:616.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 0000:000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;270&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kor mellan näringsidkare eller&lt;br&gt;5-9 §§ eller 12 § tredje stycket&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 3 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig upphandling. Av an-&lt;br&gt;sökan skall de skäl framgå på&lt;br&gt;vilka ansökan grundas och den&lt;br&gt;utredning som sökanden åbero-&lt;br&gt;par.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;produktsäkerhetslagen Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;(1988:1604) eller 3 § lagen Bilaga 7&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig uphandling. Av an-&lt;br&gt;sökningen skall de skäl framgå&lt;br&gt;på vilka ansökningen grundas&lt;br&gt;och den utredning som sökanden&lt;br&gt;åberopar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sökanden och hans motpart skall beredas tillfälle att vid sammanträde&lt;br&gt;infor Marknadsdomstolen lägga fram sina synpunkter och förebringa&lt;br&gt;den utredning de vill åberopa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden och&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) skall konsumentom-&lt;br&gt;budsmannen kallas till samman-&lt;br&gt;träde, även om han inte är&lt;br&gt;sökande. Vidare skall den som&lt;br&gt;medverkar enligt 13 a § kallas&lt;br&gt;till sammanträde. I mål enligt&lt;br&gt;lagen (1994:615) om ingripande&lt;br&gt;mot otillbörligt beteende av-&lt;br&gt;seende offentlig upphandling&lt;br&gt;skall Konkurrensverket kallas&lt;br&gt;till sammanträde, även om&lt;br&gt;verket inte är sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål enligt hgen (1971:112)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden och produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) skall&lt;br&gt;Konsumentombudsmannen&lt;br&gt;kallas till sammanträde, även&lt;br&gt;om han inte är sökande. Vidare&lt;br&gt;skall den som medverkar enligt&lt;br&gt;13 a § kallas till sammanträde. I&lt;br&gt;mål enligt hgen (1994:615) om&lt;br&gt;ingripande mot otillbörligt&lt;br&gt;beteende avseende offentlig&lt;br&gt;upphandling skall Konkurrens-&lt;br&gt;verket kallas till sammanträde,&lt;br&gt;även om verket inte är sökande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före sammanträde kan muntlig eller skriftlig förberedelse äga rum i&lt;br&gt;den utsträckning domstolen bestämmer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål får avgöras och dom med anledning av särskild prövning enligt&lt;br&gt;15 a § meddehs utan sammanträde enligt 14 § första stycket, om till-&lt;br&gt;fredsställande utredning föreligger och part inte begär sammanträde.&lt;br&gt;Ansökan som uppenbart inte förtjänar avseende får avslås utan sådant&lt;br&gt;sammanträde.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 0000:0000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 0000:0000.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;271&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg-&lt;br&gt;gande enligt 73 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418), 5 §&lt;br&gt;lagen (1971:112) om avtals-&lt;br&gt;villkor i konsumentförhållanden,&lt;br&gt;21 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig upphandling får prövas&lt;br&gt;utan sammanträde enligt 14 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om förbud eller åläg- Bilaga 7&lt;br&gt;gande enligt 5 &amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden eller&lt;br&gt;21 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 4 § lagen&lt;br&gt;(1994:615) om ingripande mot&lt;br&gt;otillbörligt beteende avseende&lt;br&gt;offentlig upphandling får prövas&lt;br&gt;utan sammanträde enligt 14 §&lt;br&gt;första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förbud eller åläggande som avses i andra stycket får inte beslutas&lt;br&gt;utan att den som förbudet eller åläggandet avser fått tillfälle att yttra sig&lt;br&gt;i frågan, såvida det inte finns anledning anta, att han avvikit eller eljest&lt;br&gt;håller sig undan. I ett mål om åläggande eller förbud enligt 5-9 § eller&lt;br&gt;12 § tredje stycket produktsäkerhetslagen får Marknadsdomstolen dock&lt;br&gt;även i annat fell omedelbart meddela beslut enligt 21 § samma lag, om&lt;br&gt;synnerliga skäl föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skall ansökan, kallelse eller föreläggande tillställas en part eller&lt;br&gt;någon annan, sker det genom delgivning. Detsamma gäller dom eller&lt;br&gt;beslut som sänds enligt 19 §. För andra handlingar får delgivning an-&lt;br&gt;vändas om det anses erforderligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, som innefettar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418), lagen&lt;br&gt;(1971:112) om avtalsvillkor i&lt;br&gt;konsumentförhållanden, lagen&lt;br&gt;(1984:292) om avtalsvillkor&lt;br&gt;mellan näringsidkare eller pro-&lt;br&gt;duktsäkerhetslagen (1988:1604),&lt;br&gt;får inte ske enligt 12 § delgiv-&lt;br&gt;ningslagen (1970:428), om det&lt;br&gt;inte finns anledning att anta att&lt;br&gt;den sökte har avvikit eller på&lt;br&gt;annat sätt håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Delgivning av sådana domar&lt;br&gt;eller beslut av Marknadsdom-&lt;br&gt;stolen, som innefettar vitesföre-&lt;br&gt;läggande enligt lagen (1971:112)&lt;br&gt;om avtalsvillkor i konsumentför-&lt;br&gt;hållanden, lagen (1984:292) om&lt;br&gt;avtalsvillkor mellan näringsid-&lt;br&gt;kare eller produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) far inte ske enligt&lt;br&gt;12 § delgivningslagen&lt;br&gt;(1970:428) om det inte finns&lt;br&gt;anledning att anta att den sökte&lt;br&gt;har avvikit eller på annat sätt&lt;br&gt;håller sig undan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1993:22.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;272&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Föreskrifterna i 1, 13, 15 och 20 §§ i deras äldre lydelse skall Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;fortfarande tillämpas vid handläggningen av ärenden om forbud eller Bilaga 7&lt;br&gt;ålägganden som kommit in till Marknadsdomstolen före ikraftträdandet&lt;br&gt;av marknadsföringslagen (0000:000) och som handläggs enligt punkten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 övergångsbestämmelserna till den lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;273&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 125&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.5 Förslag till lag om ändring i lagen (1978:763) med&lt;br&gt;vissa bestämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1978:763) med vissa be-&lt;br&gt;stämmelser om marknadsföring av alkoholdrycker&lt;br&gt;dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 5 §, av följande lydelse,&lt;br&gt;dels att 3 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot kon-&lt;br&gt;sumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handling som strider mot 2 §&lt;br&gt;skall vid tillämpning av mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:000)&lt;br&gt;anses vara otillbörlig mot kon-&lt;br&gt;sumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen får med avseende&lt;br&gt;på främmande stat bestämma att&lt;br&gt;följande skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid marknadsföring av alko-&lt;br&gt;holdrycker får inte användas&lt;br&gt;oriktiga eller vilseledande ur-&lt;br&gt;sprungsbeteckningar, genom&lt;br&gt;vilka dryckerna direkt eller&lt;br&gt;indirekt anges vara frambragda&lt;br&gt;eller tillverkade i den främman-&lt;br&gt;de staten eller i en region eller&lt;br&gt;ort i den främmande staten.&lt;br&gt;Detta gäller även om det äkta&lt;br&gt;ursprunget anges eller om be-&lt;br&gt;teckningen används bara i över-&lt;br&gt;sättning eller är åtföljd av ut-&lt;br&gt;tryck som &amp;quot;art&amp;quot;, &amp;quot;sort&amp;quot;, &amp;quot;typ&amp;quot;,&lt;br&gt;&amp;quot;kopia&amp;quot; eller liknande uttryck.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En handling som strider mot&lt;br&gt;andra stycket skall vid tillämp-&lt;br&gt;ning av marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) anses vara otillbörlig&lt;br&gt;mot konsumenter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;274&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.6 Förslag till lag om ändring i konsumentförsäknngsla-&lt;br&gt;gen (1980:38)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 § konsumentförsäkringslagen (1980:38)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;skall tillämpas vad som före-&lt;br&gt;skrivs i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) om underlåtenhet&lt;br&gt;att lämna information vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information enligt 5-7 §§&lt;br&gt;skall tillämpas vad som före-&lt;br&gt;skrivs i marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) om underlåtenhet att&lt;br&gt;lämna information vid mark-&lt;br&gt;nadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett åläggande att lämna information enligt 5 § eller 6 § tredje stycket&lt;br&gt;får innehålla att informationen skall lämnas i skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;275&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.7 Förslag till lag om ändring konsumenttjänstlagen&lt;br&gt;(1985:716)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 5, 9, 15, 21 och 33 §§ konsumenttjänst-&lt;br&gt;lagen (1985:716) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana författ-&lt;br&gt;ningsföreskrifter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;br&gt;4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § pnoduktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Näringsidkaren skall särskilt&lt;br&gt;iaktta att tjänsten inte utförs&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. i strid mot sådana författ-&lt;br&gt;ningsföreskrifter eller myndig-&lt;br&gt;hetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet&lt;br&gt;för tjänsten är tillförlitligt från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. i strid mot förbud enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (OOOO.OOOO).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall anses felaktig, om resultatet avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om&lt;br&gt;avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana föreskrifter eller myndighetsbeslut som väsentligen syftar&lt;br&gt;till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt från säkerhets-&lt;br&gt;synpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som därutöver får anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses fel-&lt;br&gt;aktig, om den har utförts i strid&lt;br&gt;mot förbud enligt 4 § marknads-&lt;br&gt;föringslagen (1975:1418) eller&lt;br&gt;6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller om näringsid-&lt;br&gt;karen inte har utfört sådant&lt;br&gt;tilläggsarbete som han är skyl-&lt;br&gt;dig att utföra enligt 8 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses fel-&lt;br&gt;aktig, om den har utförts i strid&lt;br&gt;mot förbud enligt 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;17 &amp;nbsp;§ marknadsföringslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(OOOO.OOOO) eller om närings-&lt;br&gt;idkaren inte har utfört sådant&lt;br&gt;tilläggsarbete som han är skyl-&lt;br&gt;dig att utföra enligt 8 § tredje&lt;br&gt;stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;‘Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;276&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avser tjänsten förvaring av en lös sak gäller i stället för vad som&lt;br&gt;sägs i 9, 10 och 12-14 §§ att tjänsten skall anses felaktig, om förvarin-&lt;br&gt;gen anordnas på ett sätt som avviker från&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vad konsumenten med hänsyn till 4 § har rätt att kräva, även om&lt;br&gt;avvikelsen beror på en olyckshändelse eller därmed jämförlig händelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. sådana författningsföreskrifter eller myndighetsbeslut som väsent-&lt;br&gt;ligen syftar till att säkerställa att föremålet för tjänsten är tillförlitligt&lt;br&gt;från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. vad som därutöver får anses avtalat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses&lt;br&gt;felaktig, om förvaringen anord-&lt;br&gt;nas i strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;på ett sätt som avviker från&lt;br&gt;sådana uppgifter enligt 10 § som&lt;br&gt;inte har rättats på ett tydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tjänsten skall också anses fel-&lt;br&gt;aktig, om förvaringen anordnas&lt;br&gt;i strid mot förbud enligt 6 §&lt;br&gt;produkts äkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000)&lt;br&gt;eller på ett sätt som avviker från&lt;br&gt;sådana uppgifter enligt 10 § som&lt;br&gt;inte har rättats på ett tydligt&lt;br&gt;sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avhjälps inte felet enligt vad som sägs i 20 §, får konsumenten göra&lt;br&gt;avdrag på priset.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och nä-&lt;br&gt;ringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 4 §&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produkt-&lt;br&gt;säkerhetslagen (1988:1604).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en&lt;br&gt;del och finns det starka skäl att&lt;br&gt;anta att den inte kommer att&lt;br&gt;fullföljas utan fel av väsentlig&lt;br&gt;betydelse för konsumenten får&lt;br&gt;denne häva avtalet beträffande&lt;br&gt;återstående del. Är felet sådant&lt;br&gt;att syftet med tjänsten i huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om syftet med tjänsten i&lt;br&gt;huvudsak är förfelat och&lt;br&gt;näringsidkaren insett eller bort&lt;br&gt;inse detta, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet. Detsamma&lt;br&gt;gäller, om tjänsten har utförts i&lt;br&gt;strid mot förbud enligt 6 §&lt;br&gt;produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har tjänsten utförts till en del&lt;br&gt;och finns det starka skäl att anta&lt;br&gt;att den inte kommer att fullföl-&lt;br&gt;jas utan fel av väsentlig betydel-&lt;br&gt;se för konsumenten får denne&lt;br&gt;häva avtalet beträffande åter-&lt;br&gt;stående del. Är felet sådant att&lt;br&gt;syftet med tjänsten i huvudsak&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1990:935.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;277&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sak är förfelat och näringsid-&lt;br&gt;karen insett eller bort inse detta&lt;br&gt;eller utförs tjänsten i strid mot&lt;br&gt;förbud enligt 4 § marknadsför-&lt;br&gt;ingslagen eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen, får konsumenten i&lt;br&gt;stället häva avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;är förfelat och näringsidkaren Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;insett eller bort inse detta eller Bilaga 7&lt;br&gt;utförs tjänsten i strid mot förbud&lt;br&gt;enligt 6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;eller 17 § marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen, får konsumenten i stället&lt;br&gt;häva avtalet i dess helhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det redan innan tjänsten har påbörjats finns starka skäl att&lt;br&gt;anta att den inte kommer att utföras utan fel av väsentlig betydelse för&lt;br&gt;konsumenten, får denne häva avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 § första stycket 2 eller 3 uppsåtligen eller&lt;br&gt;av vårdslöshet lämnat vilseledande uppgifter av betydelse for bedöm-&lt;br&gt;ningen av tjänstens beskaffenhet eller ändamålsenlighet och är tjänsten&lt;br&gt;på grund därav felaktig enligt 10 § eller 15 § andra stycket, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten skada som denne därigenom tillfogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna sådan information av&lt;br&gt;betydelse för bedömningen av&lt;br&gt;tjänstens beskaffenhet eller&lt;br&gt;ändamålsenlighet som han enligt&lt;br&gt;marknad sfö ringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att lämna och kan under-&lt;br&gt;låtenheten antas ha inverkat på&lt;br&gt;avtalet om tjänsten, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten&lt;br&gt;skada som denne därigenom till-&lt;br&gt;fogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som avses i 10 §&lt;br&gt;första stycket 2 eller 3 underlåtit&lt;br&gt;att lämna säkerhetsinformation&lt;br&gt;som han enligt 5 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) har&lt;br&gt;ålagts att lämna eller sådan&lt;br&gt;information av betydelse för&lt;br&gt;bedömningen av tjänstens be-&lt;br&gt;skaffenhet eller ändamålsen-&lt;br&gt;lighet som han enligt marknads-&lt;br&gt;föringslagen (0000:000) har&lt;br&gt;ålagts att lämna och kan under-&lt;br&gt;låtenheten antas ha inverkat på&lt;br&gt;avtalet om tjänsten, är han&lt;br&gt;skyldig att ersätta konsumenten&lt;br&gt;skada som denne därigenom till-&lt;br&gt;fogas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skadeståndsskyldigheten enligt första eller andra stycket omfattar&lt;br&gt;även ersättning för skada på föremålet för tjänsten eller på annan egen-&lt;br&gt;dom som tillhör konsumenten eller någon medlem av hans hushåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;Senaste lydelse 1988:1608.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;278&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.8 Förslag till lag om ändring i konsumentköplagen&lt;br&gt;(1990:932)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 18 och 19 &amp;nbsp;§§ konsumentköplagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1990:932) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 4 § marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) eller 6 § produktsä-&lt;br&gt;kerhetslagen (1988:1604) eller&lt;br&gt;mot ett annat försäljningsförbud&lt;br&gt;som har meddelats i författning&lt;br&gt;eller av en myndighet väsent-&lt;br&gt;ligen i syfte att förebygga att&lt;br&gt;den som använder varan drabbas&lt;br&gt;av ohälsa eller olycksfall eller&lt;br&gt;för att annars hindra användning&lt;br&gt;av en vara som inte är tillförlit-&lt;br&gt;lig från säkerhetssynpunkt, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. är så bristfällig att dess&lt;br&gt;användning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig, om den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. säljs i strid mot ett förbud&lt;br&gt;enligt 6 § produktsäkerhetslagen&lt;br&gt;(1988:1604) eller 17 § mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000)&lt;br&gt;eller mot ett annat försäljnings-&lt;br&gt;förbud som har meddelats i&lt;br&gt;författning eller av en myndig-&lt;br&gt;het väsentligen i syfte att före-&lt;br&gt;bygga att den som använder&lt;br&gt;varan drabbas av ohälsa eller&lt;br&gt;olycksfall eller för att annars&lt;br&gt;hindra användning av en vara&lt;br&gt;som inte är tillförlitlig från&lt;br&gt;säkerhetssynpunkt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. är så bristfällig att dess an-&lt;br&gt;vändning medför påtaglig fara&lt;br&gt;för liv eller hälsa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fel föreligger även om varan inte överensstämmer med sådana upp-&lt;br&gt;gifter om varans egenskaper eller användning som säljaren har lämnat&lt;br&gt;vid marknadsföringen av varan eller annars före köpet och som kan&lt;br&gt;antas ha inverkat på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan skall vidare anses felaktig, om den inte överensstämmer med&lt;br&gt;sådana uppgifter om dess egenskaper eller användning som någon annan&lt;br&gt;än säljaren, i tidigare säljled eller för säljarens räkning, har lämnat vid&lt;br&gt;marknadsföringen av varan före köpet och som kan antas ha inverkat på&lt;br&gt;köpet. Varan skall dock inte anses felaktig, om säljaren varken kände&lt;br&gt;till eller borde ha känt till uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första och andra styckena gäller inte, om uppgifterna har rättats i tid&lt;br&gt;på ett tydligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att lämna&lt;br&gt;sådan information om varans&lt;br&gt;egenskaper eller användning&lt;br&gt;som han enligt marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (1975:1418) har ålagts att&lt;br&gt;lämna eller underlåtit att efter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Varan är felaktig också om&lt;br&gt;säljaren har underlåtit att efter&lt;br&gt;åläggande enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) lämna&lt;br&gt;säkerhetsinformation om varan&lt;br&gt;eller underlåtit att lämna sådan&lt;br&gt;information om varans egenska-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;279&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åläggande enligt produktsäker-&lt;br&gt;hetslagen (1988:1604) lämna&lt;br&gt;säkerhetsinformation om varan.&lt;br&gt;Detsamma gäller om åläggandet&lt;br&gt;har meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till underlå-&lt;br&gt;tenheten att fullgöra åläggandet.&lt;br&gt;En förutsättning för att varan&lt;br&gt;skall anses felaktig enligt detta&lt;br&gt;stycke är dock att underlåten-&lt;br&gt;heten kan antas ha inverkat på&lt;br&gt;köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;per eller användning som han&lt;br&gt;enligt marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) har ålagts att lämna.&lt;br&gt;Detsamma gäller om åläggandet&lt;br&gt;har meddelats varans tillverkare&lt;br&gt;eller någon annan som i tidigare&lt;br&gt;säljled tagit befattning med&lt;br&gt;varan och säljaren har känt till&lt;br&gt;eller borde ha känt till under-&lt;br&gt;låtenheten att fullgöra åläggan-&lt;br&gt;det. En förutsättning för att&lt;br&gt;varan skall anses felaktig enligt&lt;br&gt;detta stycke är dock att under-&lt;br&gt;låtenheten kan antas ha inverkat&lt;br&gt;på köpet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;280&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.9 Förslag till lag om ändring i pnsinformationslagen&lt;br&gt;(1991:601)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § prisinformationslagen (1991:601) skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare inte&lt;br&gt;lämnar prisinformation enligt&lt;br&gt;denna lag, skall marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418) tilläm-&lt;br&gt;pas. Prisinformation enligt&lt;br&gt;denna lag skall därvid anses&lt;br&gt;vara sådan information av sär-&lt;br&gt;skild betydelse från konsument-&lt;br&gt;synpunkt som avses i 3 § första&lt;br&gt;stycket marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare inte&lt;br&gt;lämnar prisinformation enligt&lt;br&gt;denna lag, skall marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:0000) tilläm-&lt;br&gt;pas. Prisinformation enligt denna&lt;br&gt;lag skall därvid anses vara&lt;br&gt;sådan information av särskild&lt;br&gt;betydelse från konsumentsyn-&lt;br&gt;punkt som avses i 4 § andra&lt;br&gt;stycket marknadsföringslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;281&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.10 Förslag till lag om ändring i konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830)&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 8 och 15 §§ konsumentkreditlagen&lt;br&gt;(1992:830) skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars är&lt;br&gt;av särskild betydelse från kon-&lt;br&gt;sumentsynpunkt gäller mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som&lt;br&gt;avses i 2 § marknadsföringsla-&lt;br&gt;gen (1975:1418).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information som anges i&lt;br&gt;6 och 7 §§ eller som annars är&lt;br&gt;av särskild betydelse från kon-&lt;br&gt;sumentsynpunkt gäller mark-&lt;br&gt;nadsföringslagen (0000:0000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en näringsidkare för sin&lt;br&gt;egen eller någon annans räkning&lt;br&gt;säljer en vara utan att iaktta vad&lt;br&gt;som sägs i 14 §, skall det anses&lt;br&gt;utgöra en sådan handling som&lt;br&gt;avses i 14 § marknadsförings-&lt;br&gt;lagen (0000:000).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;282&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.11 Förslag till lag om ändring i lagen (1992:1672) om Prop. 1994/95:123&lt;br&gt;paketresor &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 7&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 7 § lagen (1992:1672) om paketresor skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören ansvarar för att kataloger och broschyrer innehåller infor-&lt;br&gt;mation enligt 5 § första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arrangören och återförsäljaren ansvarar for att information lämnas&lt;br&gt;enligt 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(1975:1418) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om underlåtelse att&lt;br&gt;lämna information enligt 5 och&lt;br&gt;6 §§ skall marknadsföringslagen&lt;br&gt;(0000:000) tillämpas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;283&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.12 Förslag till lag om ändring i tobakslagen (1993:581) p&lt;sub&gt;ro&lt;/sub&gt;p. 1994/95:123&lt;br&gt;Härigenom föreskrivs att 14 § tobakslagen (1993:581) skall ha följan- bilaga 7&lt;br&gt;de lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid till-&lt;br&gt;lämpningen av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (1975:1418) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringsåtgärd som&lt;br&gt;strider mot 12 § skall vid till-&lt;br&gt;lämpningen av marknadsfö-&lt;br&gt;ringslagen (0000:000) anses&lt;br&gt;vara otillbörlig mot konsumen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;284&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådets yttrande&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-10-07&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt Hamdahl, justitierådet Bo&lt;br&gt;Svensson, regeringsrådet Arne Baekkevold.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 8 september 1994 (Civildepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över forslag till mark-&lt;br&gt;nadsföringslag, m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av rättschefen Lotty Nordling,&lt;br&gt;kammarrättsassessorn Maria Lundqvist Norling och hovrättsassessorn&lt;br&gt;Cecilia Renfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till marknadsföringslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 8 § av det remitterade förslaget till ny marknadsföringslag har upp-&lt;br&gt;tagits en bestämmelse som förbjuder en näringsidkare att vid marknads-&lt;br&gt;föringen använda efterbildningar som är vilseledande genom att de lätt&lt;br&gt;kan förväxlas med någon annan näringsidkares kända och särpräglade&lt;br&gt;produkter. Bestämmelsen går tillbaka på ett förslag av marknadsfö-&lt;br&gt;ringsutredningen som dessutom föreslog en uttrycklig bestämmelse om&lt;br&gt;att en efterbildning inte skall anses otillåten, om utformningen huvud-&lt;br&gt;sakligen tjänar till att göra varan funktionell (12 § första stycket i ut-&lt;br&gt;redningsförslaget) .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det av utredningen föreslagna undantaget för funktionella efterbild-&lt;br&gt;ningar kritiserades av Sveriges Advokatsamfund såsom varande alltför&lt;br&gt;vidsträckt. I sammanhanget hänvisade samfundet till EG-direktivet&lt;br&gt;89/104/EEG och anförde att det ofta inte går att särskilja vad som är en&lt;br&gt;funktionell utformning. Också Sveriges Marknadsföringsförbund ansåg&lt;br&gt;att det föreslagna undantaget för funktionella efterbildningar blivit allt-&lt;br&gt;för vidsträckt och menade att den teoretiska distinktionen mellan form-&lt;br&gt;givningens estetiska och funktionella sida är föråldrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I kommentaren till det remitterade förslaget redovisas Marknadsdom-&lt;br&gt;stolens praxis. Där sägs att domstolen som en förutsättning för förbud&lt;br&gt;mot utnyttjande av efterbildning kräver att det efterbildade objektet är&lt;br&gt;särpräglat och känt på marknaden. I frågan om vad som skall anses&lt;br&gt;vara särpräglat har domstolen uttalat att avgörande för bedömningen&lt;br&gt;skall vara att utformningen huvudsakligen har en särskiljande funktion,&lt;br&gt;dvs. har till ändamål främst att ge varan ett utseende som i estetiskt&lt;br&gt;hänseende skiljer den från andra varor. &amp;quot;En varuutformning som huvud-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;285&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sakligen tjänar att göra varan ändamålsenlig och således är tekniskt eller&lt;br&gt;funktionellt betingad kan inte i sammanhanget betraktas som särpräglad.&lt;br&gt;En sådan utformning måste, enligt Marknadsdomstolen, fä vara till-&lt;br&gt;gänglig för envar, om inte annat följer av särskild lagstiftning. Detta&lt;br&gt;gäller även om alternativa tekniska lösningar står till buds&amp;quot;. Vidare sägs&lt;br&gt;att i de fall yrkanden om förbud har ogillats av Marknadsdomstolen, det&lt;br&gt;har skett med hänvisning till att produktutformningen har varit tekniskt&lt;br&gt;eller funktionellt betingad och därigenom inte särpräglad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det remitterade förslaget har enligt vad som anges i remissen utfor-&lt;br&gt;mats så att det faller inom ramen för Marknadsdomstolens praxis. Nå-&lt;br&gt;gon ändring i sak synes alltså inte vara avsedd. I stället för det uttryck-&lt;br&gt;liga undantag som utredningen föreslagit for funktionella efterbildningar&lt;br&gt;har som framgått av det föregående regeringen nöjt sig med att föreslå&lt;br&gt;att förbudet mot vilseledande efterbildningar endast skall avse &amp;quot;särpräg-&lt;br&gt;lade&amp;quot; produkter. Lagrådet vill ifrågasätta om det inte hade varit bättre&lt;br&gt;med en uttrycklig bestämmelse i ämnet. Det torde vara ett konsument-&lt;br&gt;intresse att exempelvis reservdelar till välkända bilmärken tillverkas och&lt;br&gt;säljs också av andra än av bilfabrikanterna och deras auktoriserade&lt;br&gt;återförsäljare. Med en uttrycklig bestämmelse av det slag som utred-&lt;br&gt;ningen föreslagit skulle det bli klart att marknadsföringslagen inte lägg-&lt;br&gt;er hinder i vägen för handel med s.k. piratdelar av nu ifrågavarande&lt;br&gt;slag. Lagrådet föreslår därför att till den föreslagna 8 § läggs en ny&lt;br&gt;andra mening av följande lydelse: &amp;quot;Det gäller dock inte efterbildningar&lt;br&gt;vilkas utformning huvudsakligen tjänar till att göra varan funktionell&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 44 § föreskrivs att en dom där frågan om förbud enligt 14 eller 17 §&lt;br&gt;eller åläggande enligt 15 § har prövats, hindrar att en ny talan enligt&lt;br&gt;14, 15 eller 17 § väcks med anledning av marknadsföringen. I motiven&lt;br&gt;sägs bl.a. att bestämmelsen inte innebär någon utvidgning av rättskraft-&lt;br&gt;en på svarandensidan i förhållande till vad som gäller för tvistemål i&lt;br&gt;allmänhet. En ny förbudstalan kan väckas mot andra näringsidkare som&lt;br&gt;bedriver identiska kampanjer som den domen avser. Enligt remissen&lt;br&gt;innebär bestämmelsen i stället en utsträckning av rättskraftens omfatt-&lt;br&gt;ning på kärandesidan; en dom hindrar vaije taleberättigad att väcka&lt;br&gt;talan mot samma svarande om samma marknadsföring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett förbud eller åläggande kan enligt förslaget riktas inte bara mot&lt;br&gt;näringsidkaren utan också mot en anställd hos denne och någon annan&lt;br&gt;som handlar på näringsidkarens vägnar. Ett förbud enligt 14 § kan&lt;br&gt;dessutom riktas mot var och en som i övrigt väsentligt har bidragit till&lt;br&gt;marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det framgår inte klart av remissen om det är meningen att rättskrafts-&lt;br&gt;regeln - för det fall en dom rörande ett förbud eller åläggande har&lt;br&gt;meddelats mot näringsidkaren - skall hindra att ett förbud eller ålägg-&lt;br&gt;ande senare riktas också mot någon av de övriga personer som anges i&lt;br&gt;lagrummen. Den omständigheten att annan person än näringsidkaren&lt;br&gt;utför vissa marknadsföringsåtgärder kan emellertid inte i och för sig&lt;br&gt;anses innebära att dessa åtgärder utgör en annan marknadsföring än den&lt;br&gt;som näringsidkaren direkt medverkar i. En viss reklamkampanj eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;286&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;saluhållandet av en viss vara får alltså i detta sammanhang anses utgöra&lt;br&gt;en och samma marknadsföring oavsett om marknadsföringsåtgärderna&lt;br&gt;utförs av näringsidkaren själv eller t.ex. delvis av en reklambyrå. Lag-&lt;br&gt;texten innebär vid sådant förhållande att en dom mot näringsidkaren&lt;br&gt;hindrar att åtgärder senare vidtas mot någon av de andra personerna.&lt;br&gt;Det kan ifrågasättas om detta är en lämplig ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även i ett annat avseende kan det ifrågasättas om inte rättskraftregeln&lt;br&gt;far alltför långtgående effekter. Enligt 12 § i nuvarande marknadsfö-&lt;br&gt;ringslag hindrar ett beslut i fråga om förbud eller åläggande inte att&lt;br&gt;samma fråga prövas på nytt när ändrade förhållanden eller annat särskilt&lt;br&gt;skäl föranleder det. I remissen diskuteras behovet av en sådan regel mot&lt;br&gt;bakgrund av de allmänna principer som gäller i fråga om rättskraft för&lt;br&gt;domar och beslut. Det sägs därvid bl.a. att till den del omprövning&lt;br&gt;motiveras av ändrade förhållanden en ny talan på sådan grund torde&lt;br&gt;kunna föras även utan en särbestämmelse om rätt att påkalla en förnyad&lt;br&gt;prövning av ett tidigare avgörande. I vart fäll blir detta fallet, sägs det&lt;br&gt;vidare, om rättegångsbalkens tvistemålsregler görs direkt tillämpliga på&lt;br&gt;marknadsföringsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissen saknas därför anledning att från dessa ändamålssyn-&lt;br&gt;punkter behålla en särskild bestämmelse om rätt till omprövning. Över-&lt;br&gt;vägandena mynnar ut i att en sådan bestämmelse inte skall tas med i&lt;br&gt;den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om civilprocessrättens regler ger tillräcklig led-&lt;br&gt;ning för bedömande av rättskraftens omfettning hos en dom som med&lt;br&gt;stöd av marknadsföringslagen förbjuder eller påbjuder en åtgärd eller&lt;br&gt;ogillar ett yrkande härom. Fråga blir också om vad som kommer att&lt;br&gt;gälla i rättskraftshänseende om man som föreslås i remissen inte bara&lt;br&gt;slopar särbestämmelsen om omprövning utan också inför den särskilda&lt;br&gt;rättskraftsregeln i 44 §. Enligt Lagrådet torde förslaget begränsa möj-&lt;br&gt;ligheterna till omprövning vid ändrade förhållanden i jämförelse med&lt;br&gt;vad som skulle gälla enligt allmänna principer på området. Enligt Lag-&lt;br&gt;rådets mening skulle det vara av värde att marknadsföringslagen inne-&lt;br&gt;håller uttryckliga regler om möjligheten till omprövning vid ändrade&lt;br&gt;marknadsförhållanden. Om det är meningen att 44 § endast skall avse&lt;br&gt;rättskraftens omfettning på kärandesidan bör den formuleras om, så att&lt;br&gt;det sägs ut att domen hindrar att en annan kärande väcker talan enligt&lt;br&gt;14, 15 eller 17 § med anledning av marknadsföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övriga lagförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen lämnas utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;287&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Civildepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:123&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 24 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: &amp;nbsp;&amp;nbsp;statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hjelm-Wallén, Peterson, Hellström, Thalén, Freivalds, Wallström,&lt;br&gt;Persson, Tham, Blomberg, Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg,&lt;br&gt;Uusmann, Nygren, Ulvskog, Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Ulvskog&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:123 Ny marknadsföringslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;288&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Rättsdatablad&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:123&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Författnings rubrik&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser som &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Celexnummer för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inför, ändrar, upp- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;bakomliggande EG-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;häver eller upprepar &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;regler&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett normgivningsbe-&lt;br&gt;myndigande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Marknadsföringslagen&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 § &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;384L0450/S&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;289&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47330, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>lag 1 delvis bifall lag 2-11 bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:LU16</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-12-01 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-12-02 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-12-16 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Vänsterpartiet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:28:11</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03123</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:25</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Lagutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 01:28:11</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03123</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__123.pdf</filnamn>
<filstorlek>12923477</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ny marknadsföringslag</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/962B16FB-BACC-42C3-B983-C5A2DB1AEA3C</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:LU16</uppgift>
<ref_dok_id>GI01LU16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>LU16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Agne Hansson  m.fl. (C)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L16</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L16</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Agne Hansson  m.fl. (C)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Birger Schlaug  m.fl. (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Inger Davidson  m.fl. (KD)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L19</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L19</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Inger Davidson  m.fl. (KD)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Marianne Andersson  (C) och Inga Berggren  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L14</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L14</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Marianne Andersson  (C) och Inga Berggren  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Bill  (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L17</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L17</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Bill  (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Per Stenmarck  m.fl. (M)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L15</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L15</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Per Stenmarck  m.fl. (M)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:123&lt;br/&gt;
Ny marknadsföringslag</uppgift>
<ref_dok_id>GI02L13</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>L13</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:123 Ny marknadsföringslag</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Tanja Linderborg  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>