<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2228938</hangar_id>
 <dok_id>GI0312</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>12</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:12</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>12</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-06-16 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:49:31</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Handläggning av ungdomsmål</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0312/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI0312</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI0312</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:12&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Handläggning av ungdomsmål&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI0312/prop_199495__12-1.png" style="width:44pt;height:55pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 16 juni 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Carl Bildt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Justitiedepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås ett antal lagändringar som syftar till att anpassa&lt;br&gt;förfarandet vid lagföring av ungdomar som misstänks för brott till de&lt;br&gt;speciella krav som ställs just i ungdomsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtgärder föreslås för att förbättra samarbetet mellan myndigheterna&lt;br&gt;vid handläggning av ungdomsmål och att öka snabbheten vid förfarandet&lt;br&gt;hos polis, åklagare och domstol. Bland annat föreslås att särskilt&lt;br&gt;lämpade poliser och åklagare skall leda förundersökningen i mål med&lt;br&gt;ungdomar under arton år och att en tidsfrist för förundersökningen skall&lt;br&gt;gälla i sådana mål. Vidare skall åklagare i ökad utsträckning vara&lt;br&gt;förundersökningsledare i ungdomsmål. Vid domstolarna skall mål mot&lt;br&gt;ungdomar under tjugoett år normalt handläggas av domare med särskild&lt;br&gt;fallenhet för uppgiften. Domar i dessa mål skall, om det inte finns syn-&lt;br&gt;nerliga hinder, avkunnas i samband med huvudförhandlingen. I proposi-&lt;br&gt;tionen föreslås också lagändringar som syftar till att de ungas&lt;br&gt;vårdnadshavare och företrädare för socialtjänsten i ökad utsträckning&lt;br&gt;skall medverka i samband med lagföringen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det föreslås också att beslut om åtalsunderlåtelse normalt skall&lt;br&gt;meddelas den unge inom två veckor från det att beslutet fattades. Detta&lt;br&gt;skall ske vid ett personligt sammanträffande med den åklagare som har&lt;br&gt;fettat beslutet varvid den unges vårdnadshavare och företrädare för&lt;br&gt;socialtjänsten om möjligt skall närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att meddela åtalsunderlåtelse vid återfall i brott skall&lt;br&gt;enligt förslaget begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om yttranden från socialtjänsten och frivårdsmyndigheten&lt;br&gt;föreslås att dessa skall inhämtas av åklagare redan under förunder-&lt;br&gt;sökningen. Målsättningen skall vara att förundersökningen och person-&lt;br&gt;utredningen i mål mot unga lagöverträdare är klar samtidigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ändring föreslås i den särskilda bestämmelse om offentliga&lt;br&gt;försvarare som gäller för unga lagöverträdare, for att regeln bättre skall&lt;br&gt;överensstämma med FN:s barnkonvention.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisar regeringen också beredningsläget beträffan-&lt;br&gt;de arbetet med frågor om hur påföljdssystemet för ungdomar bör vara&lt;br&gt;utformat i framtiden. Utgångspunkten för detta arbete är att reaktioner&lt;br&gt;på brott som begås av unga skall vara en uppgift för rättsväsendet.&lt;br&gt;Vidare bör eftersträvas att de påföljder som används för unga tillgodo-&lt;br&gt;ser de grundläggande straffrättsliga principerna om förutsebarhet, enhet-&lt;br&gt;lighet och proportionalitet. Några lagförslag läggs inte fram i detta&lt;br&gt;sammanhang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 mars 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Innehållsförteckning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut...................... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagtext ................................. 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare .... &amp;nbsp;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.......22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ....................23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Allmänna utgångspunkter i fråga om ingripanden mot&amp;nbsp;brott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av unga ................................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inledning............................24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Utgångspunkter för en reform av påföljdssystemet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för unga lagöverträdare...................28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda ungdoms- och jourdomstolar bör&amp;nbsp;inte&amp;nbsp;inrättas&amp;nbsp;....&amp;nbsp;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Utredningsförfarandet ........................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning.......................47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Specialisering inom polis- och åklagarmyndighet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänst och frivård ...................52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda samarbetsorgan för det brottsbeivrande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;arbetet?.............................57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förundersökningsledningen.................58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsfrister för förundersökning och åtalsbeslut.....61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdnadshavares medverkan................64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6.7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Socialnämndens medverkan ................ 66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Personutredningen ..........................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Gällande ordning.......................67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Inhämtande av yttrande från socialnämnd och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frivårdsmyndighet ......................70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avgivande av&amp;nbsp;yttranden ...................73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtalsunderlåtelse ...........................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Bakgrund............................74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åtalsunderlåtelse vid återfall i brott............76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Betydelsen av att den unge vill göra rätt för sig .... 77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Villkor vid åtalsunderlåtelse ................78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8.5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse...... 79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förfarandet i domstol ........................ 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Domstolarnas organisation och sammansättning i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsmål.......................... 82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Tidsfrist för hållande av huvudförhandling ....... 87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Vårdnadshavares&amp;nbsp;medverkan................ 88 &amp;nbsp;Prop.&amp;nbsp;1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9.4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Avkunnande av dom..................... 90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Offentlig försvarare ......................... 91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Kostnader................................ 94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ikraftträdande m.m.......................... 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Författningskommentar........................ 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.1 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare ............................. 95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13.2 &amp;nbsp;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl....... 105&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagor&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av betänkandet Reaktion mot ungdoms-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott (SOU 1993:35)........................ 106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagförslagen i betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SOU 1993:35)............................ 119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Sammanfattning av promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖKAT SKYDD FÖR BARN, Ytterligare åtgärder mot&lt;br&gt;sexuella övergrepp, m.m. (Ds 1993:80)............ 134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagförslaget i promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ÖKAT SKYDD FÖR BARN, Ytterligare åtgärder mot&lt;br&gt;sexuella övergrepp, m.m. (Ds 1993:80)............ 135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Förteckning över remissinstanserna............... 136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådsremissens lagförslag.................... 139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Lagrådets yttrande.......................... 156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994 &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;158&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av häktade och&lt;br&gt;anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Lagtext&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har följande förslag till lagtext.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.1 Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167)&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 1 § skall betecknas 16 och 17 §§&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 § skall betecknas 11 och 12 §§&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 4 § skall betecknas 18 och 21 §§&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 9 § skall betecknas 26 och 28 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med särskilda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vilka skall ha&lt;br&gt;vilka skall ha&lt;br&gt;vilka skall ha&lt;br&gt;vilka skall ha&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 5, 5 a, 6, 6 a, 6 b, 6 c, 6 d, 7, 8, 10, 11, 12, 13,&lt;br&gt;14, 15, 16, 17, 18 och 19 §§ skall betecknas 22, 8, 9, 15, 13, 5, 14,&lt;br&gt;23, 27, 25, 24, 29, 31, 32, 33, 34, 35, 36 respektive 37 § vilka skall&lt;br&gt;ha följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tio nya bestämmelser, 1-4, 6, 7, 10,&lt;br&gt;19, 20 och 30 §§ samt närmast före 1, 2, 10, 13, 14, 15, 16, 23, 24,&lt;br&gt;25 och 31 §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om handläggning&lt;br&gt;hos polis, åklagare och domstol&lt;br&gt;av mål och ärenden om brott&lt;br&gt;där den misstänkte inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller rättegångs-&lt;br&gt;balkens regler och andra be-&lt;br&gt;stämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning och åtals-&lt;br&gt;prövning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år skall, om&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;det inte möter hinder, ledas av Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;en åklagare eller polisman som,&lt;br&gt;med avseende på intresse och&lt;br&gt;fallenhet för arbete med unga&lt;br&gt;lagöverträdare, är särskilt läm-&lt;br&gt;pad för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge tidigare varit&lt;br&gt;föremål för förundersökning&lt;br&gt;eller utredning enligt 31 §, skall&lt;br&gt;om möjligt samma åklagare och&lt;br&gt;polismän anlitas för den nya&lt;br&gt;förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den&lt;br&gt;som inte har fyllt arton år skall&lt;br&gt;alltid ledas av åklagaren, om&lt;br&gt;den unge är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för ett brott för vilket det är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den&lt;br&gt;som inte har fyllt arton år och&lt;br&gt;som gäller brott för vilket det är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader skall bedrivas med&lt;br&gt;särskild skyndsamhet. Förunder-&lt;br&gt;sökningen skall avslutas och&lt;br&gt;beslut i åtalsfrågan fattas så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast&lt;br&gt;inom fyra veckor från dagen för&lt;br&gt;delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 23 kap. 18 § första&lt;br&gt;stycket rättegångsbalken. Tids-&lt;br&gt;fristen får överskridas endast om&lt;br&gt;det är nödvändigt med hänsyn&lt;br&gt;till utredningens beskaffenhet&lt;br&gt;eller andra särskilda omständig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte fyllt arton&lt;br&gt;år är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott, skall vårdnadshavaren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;5§‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för brott, skall vårdnadshavaren&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 c § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;omedelbart underrättas, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller annan som svarar för den Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;unges vård och fostran omedel-&lt;br&gt;bart underrättas samt kallas till&lt;br&gt;förhör som hålls med den unge,&lt;br&gt;om detta inte är till men för&lt;br&gt;utredningen eller det annars&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för ett brott på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa, skall socialnämnden&lt;br&gt;genast underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör med den som inte&lt;br&gt;har fyllt arton år och som är&lt;br&gt;misstänkt för ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse kan följa skall före-&lt;br&gt;trädare för socialtjänsten när-&lt;br&gt;vara om det är möjligt och det&lt;br&gt;kan ske utan men för&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;utred-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har åtalsunderlåtelse beslutats&lt;br&gt;enligt 1 § och misstänks den&lt;br&gt;unge ha begått annat brott dess-&lt;br&gt;förinnan, får åklagare besluta att&lt;br&gt;inte inleda förundersökning eller&lt;br&gt;att lägga ned en påbörjad för-&lt;br&gt;undersökning beträffande detta&lt;br&gt;brott. Detta gäller dock inte, om&lt;br&gt;något väsentligt allmänt eller&lt;br&gt;enskilt intresse åsidosätts genom&lt;br&gt;att förundersökning ej äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som med stöd av&lt;br&gt;3 § lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga har intagits i ett sådant&lt;br&gt;hem som avses i 12 § nämnda&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åtals-&lt;br&gt;enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge, sedan&lt;br&gt;underlåtelse har beslutats&lt;br&gt;16 §, misstänks för att ha begått&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat brott dessförinnan, får&lt;br&gt;åklagare besluta att inte inleda&lt;br&gt;förundersökning eller att lägga&lt;br&gt;ned en påbörjad förundersök-&lt;br&gt;ning beträffande detta brott.&lt;br&gt;Detta gäller dock inte, om något&lt;br&gt;väsentligt allmänt eller enskilt&lt;br&gt;intresse åsidosätts genom att&lt;br&gt;förundersökning inte äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som med stöd av&lt;br&gt;3 § lagen (1990:52) med sär-&lt;br&gt;skilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga har intagits i ett sådant&lt;br&gt;hem som avses i 12 § den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lag, misstänks för att ha begått&lt;br&gt;brott innan vården vid hemmet&lt;br&gt;har avslutats, skall åklagaren,&lt;br&gt;om brottet hör under allmänt&lt;br&gt;åtal, pröva om åtal lämpligen&lt;br&gt;bör ske. Innan åtalsfrågan av-&lt;br&gt;görs, skall den som förestår&lt;br&gt;vården vid hemmet höras, om&lt;br&gt;det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;lagen, misstänks för att ha Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;begått brott som hör under all-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mänt åtal, innan vården vid&lt;br&gt;hemmet har avslutats, skall&lt;br&gt;åklagaren pröva om åtal lämp-&lt;br&gt;ligen bör ske. Innan åtalsfrågan&lt;br&gt;avgörs, skall föreståndaren för&lt;br&gt;hemmet höras, om det inte är&lt;br&gt;obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan talan har väckts vid&lt;br&gt;domstol, får åklagare inhämta&lt;br&gt;yttrande enligt 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:2041) om särskild person-&lt;br&gt;utredning i brottmål, m.m. i&lt;br&gt;fråga om den som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning&lt;br&gt;till åtalsunderlåtelse enligt&lt;br&gt;denna lag, skall åklagaren innan&lt;br&gt;han beslutar i ärendet inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i&lt;br&gt;den kommun som enligt social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) har an-&lt;br&gt;svaret för den underårige. Ytt-&lt;br&gt;randet skall avse frågan om&lt;br&gt;nämnden har vidtagit eller avser&lt;br&gt;att vidta någon åtgärd beträffan-&lt;br&gt;de den underårige och om en&lt;br&gt;sådan åtgärd enligt nämndens&lt;br&gt;mening är den lämpligaste för&lt;br&gt;honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens yttrande skall, om&lt;br&gt;åklagaren begär det eller&lt;br&gt;nämnden finner det erforderligt,&lt;br&gt;även innefatta redogörelse för&lt;br&gt;den underåriges personliga ut-&lt;br&gt;veckling samt hans vandel och&lt;br&gt;levnadsomständigheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks&lt;br&gt;för att ha begått brott innan han&lt;br&gt;har fyllt arton år skall åklaga-&lt;br&gt;ren, innan han fattar beslut i&lt;br&gt;åtalsfrågan, inhämta yttrande&lt;br&gt;från socialnämnden i den kom-&lt;br&gt;mun som enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) har ansvaret för den&lt;br&gt;unge, om denne har erkänt&lt;br&gt;gärningen eller det annars finns&lt;br&gt;skälig misstanke att han har&lt;br&gt;begått brottet. Yttrande behöver&lt;br&gt;inte inhämtas om brottet är&lt;br&gt;ringa, om det är uppenbart att&lt;br&gt;det finns förutsättningar för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse eller om det&lt;br&gt;annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första&lt;br&gt;stycket skall avse frågan om&lt;br&gt;nämnden har vidtagit eller avser&lt;br&gt;att vidta någon åtgärd beträffan-&lt;br&gt;de den unge och om en sådan&lt;br&gt;åtgärd enligt nämndens mening&lt;br&gt;är den lämpligaste för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 3 § sista stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrandet skall, om åklagaren Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;begär det eller nämnden finner&lt;br&gt;det nödvändigt, även innehålla&lt;br&gt;en redogörelse för den unges&lt;br&gt;personliga utveckling och hans&lt;br&gt;levnadsomständigheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan&lt;br&gt;samband med yttrande lämna&lt;br&gt;åklagaren de upplysningar som&lt;br&gt;denne begär i fråga om den&lt;br&gt;unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall avge sitt&lt;br&gt;yttrande skyndsamt. Yttrandet&lt;br&gt;skall avges inom två veckor från&lt;br&gt;den dag då begäran om yttrande&lt;br&gt;kom in till nämnden, om inte&lt;br&gt;längre tid är nödvändig med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffen-&lt;br&gt;het. Har yttrande inte avgetts&lt;br&gt;inom fyra veckor, skall åklag-&lt;br&gt;aren genast underrättas om&lt;br&gt;orsaken till dröjsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får utan att&lt;br&gt;socialnämndens yttrande inhäm-&lt;br&gt;tats besluta om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om brottet är ringa, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är uppenbart att&lt;br&gt;förutsättningar för åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan&lt;br&gt;samband med yttrande lämna&lt;br&gt;åklagaren de upplysningar som&lt;br&gt;denne begär i fråga om den&lt;br&gt;underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får anmoda den&lt;br&gt;som har eller kan antas ha fyllt&lt;br&gt;femton men inte arton år att så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin begäran om yttrande&lt;br&gt;skall åklagaren ange inom&lt;br&gt;vilken tid yttrandet skall lämnas&lt;br&gt;och, om det är lämpligt, ge&lt;br&gt;socialnämnden anvisningar för&lt;br&gt;hur yttrandet kan begränsas.&lt;br&gt;Om nämnden inte kan lämna sitt&lt;br&gt;yttrande inom den föreskrivna&lt;br&gt;tiden, får åklagaren medge att&lt;br&gt;yttrandet lämnas senare. Yttran-&lt;br&gt;det får lämnas muntligen vid ett&lt;br&gt;sådant sammanträde som avses i&lt;br&gt;19 §, om det är nödvändigt för&lt;br&gt;att hålla tidsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 11 § sista stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmodan att avhjälpa och&lt;br&gt;begränsa skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får anmoda den&lt;br&gt;som har eller kan antas ha fyllt&lt;br&gt;femton men inte arton år att så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 b § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;snart som möjligt vidta åtgärder&lt;br&gt;för att avhjälpa eller begränsa&lt;br&gt;skada på grund av brott, om den&lt;br&gt;underårige erkänt brottet eller&lt;br&gt;om det annars med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är uppenbart&lt;br&gt;att han begått brottet. Anmodan&lt;br&gt;får dock ske endast om det är&lt;br&gt;lämpligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna. Om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, skall&lt;br&gt;målsägandens samtycke in-&lt;br&gt;hämtas innan anmodan sker.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;snart som möjligt vidta åtgärder Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;för att avhjälpa eller begränsa&lt;br&gt;skada på grund av brott, om den&lt;br&gt;unge har erkänt brottet eller om&lt;br&gt;det annars med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna är uppenbart att&lt;br&gt;han har begått brottet. Anmodan&lt;br&gt;får dock ske endast om det är&lt;br&gt;lämpligt med hänsyn till om-&lt;br&gt;ständigheterna. Om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, skall&lt;br&gt;målsägandens samtycke in-&lt;br&gt;hämtas innan anmodan sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarhållande&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som är under arton&lt;br&gt;år gripits och beslutar åklagaren&lt;br&gt;att inte anhålla honom, får&lt;br&gt;polismyndigheten hålla honom&lt;br&gt;kvar för att kunna skyndsamt&lt;br&gt;överlämna honom till hans för-&lt;br&gt;äldrar, annan vårdnadshavare,&lt;br&gt;en tjänsteman inom social-&lt;br&gt;tjänsten eller någon annan lämp-&lt;br&gt;lig vuxen person. Vad som nu&lt;br&gt;sagts gäller dock endast om&lt;br&gt;åklagaren funnit att den unge&lt;br&gt;fortfarande är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polis-&lt;br&gt;myndigheten hålla kvar den som&lt;br&gt;är under arton år, om han har&lt;br&gt;medtagits till förhör och är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år gripits och beslutar&lt;br&gt;åklagaren att inte anhålla&lt;br&gt;honom, får polismyndigheten&lt;br&gt;hålla honom kvar för att kunna&lt;br&gt;skyndsamt överlämna honom till&lt;br&gt;hans föräldrar, annan vårdnads-&lt;br&gt;havare, en tjänsteman inom&lt;br&gt;socialtjänsten eller någon annan&lt;br&gt;lämplig vuxen person. Vad som&lt;br&gt;nu sagts gäller dock endast om&lt;br&gt;åklagaren funnit att den unge&lt;br&gt;fortfarande är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polis-&lt;br&gt;myndigheten hålla kvar den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år, om han&lt;br&gt;har medtagits till förhör och är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Inte i något fall får någon enligt första eller andra stycket hållas kvar&lt;br&gt;längre än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 6 d § 1991:141.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får, utan hinder av&lt;br&gt;de begränsningar som gäller&lt;br&gt;enligt 48 kap. 4 § första stycket&lt;br&gt;första meningen rättegångs-&lt;br&gt;balken, utfärda strafförelägg-&lt;br&gt;ande för brott som begåtts av&lt;br&gt;någon som ej fyllt arton år, om&lt;br&gt;det kan antas att den under-&lt;br&gt;årige, om åtal väckts, skulle ha&lt;br&gt;dömts endast till böter. Därvid&lt;br&gt;skall åklagaren beakta de sär-&lt;br&gt;skilda regler enligt vilka rätten&lt;br&gt;kan döma till lindrigare straff än&lt;br&gt;vad som är föreskrivet för&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 f&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får, trots de be-&lt;br&gt;gränsningar som gäller enligt&lt;br&gt;48 kap. 4 § första stycket första&lt;br&gt;meningen rättegångsbalken, ut-&lt;br&gt;färda strafföreläggande för brott&lt;br&gt;som har begåtts av någon som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år, om det&lt;br&gt;kan antas att den unge, om åtal&lt;br&gt;hade väckts, skulle ha dömts&lt;br&gt;endast till böter. Därvid skall&lt;br&gt;åklagaren beakta de särskilda&lt;br&gt;regler enligt vilka rätten kan&lt;br&gt;döma till lindrigare straff än det&lt;br&gt;är föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har begått ett brott&lt;br&gt;innan han fyllt arton år, får&lt;br&gt;åklagaren besluta att underlåta&lt;br&gt;åtal enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;denna lag (åtalsunderlåtelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 1 § sjunde stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får beslutas,&lt;br&gt;om den underårige blir föremål&lt;br&gt;för sådan åtgärd som anges&lt;br&gt;nedan och det med skäl kan&lt;br&gt;antas att därigenom vidtas vad&lt;br&gt;som är lämpligast för den&lt;br&gt;underårige-.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vård eller annan åtgärd enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §’&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har begått ett brott&lt;br&gt;innan han har fyllt arton år, får&lt;br&gt;åklagaren besluta att underlåta&lt;br&gt;åtal enligt 17 § (åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse finns också i 20 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;sedan åtal har väckts tillämpas&lt;br&gt;20 kap. 7 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får beslutas,&lt;br&gt;om den unge blir föremål för&lt;br&gt;sådan åtgärd som anges nedan&lt;br&gt;och det med skäl kan antas att&lt;br&gt;därigenom vidtas vad som är&lt;br&gt;lämpligast för den unge:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 a § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;vard eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan åtgärd som innebär&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;3. annan åtgärd som innebär&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att den underårige får hjälp eller att den unge får hjälp eller stöd,&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet&lt;br&gt;har skett av okynne eller förhastande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse skall meddelas skall&lt;br&gt;åklagaren utöver vad som följer&lt;br&gt;av andra och tredje styckena&lt;br&gt;särskilt beakta den underåriges&lt;br&gt;vilja att ersätta målsäganden för&lt;br&gt;skada som uppkommit genom&lt;br&gt;brottet eller att avhjälpa eller&lt;br&gt;begränsa skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får inte be-&lt;br&gt;slutas, om något väsentligt all-&lt;br&gt;mänt eller enskilt intresse däri-&lt;br&gt;genom åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse skall meddelas skall&lt;br&gt;åklagaren utöver vad som följer&lt;br&gt;av första och andra styckena&lt;br&gt;särskilt beakta den unges vilja&lt;br&gt;att ersätta målsäganden för&lt;br&gt;skada som uppkommit genom&lt;br&gt;brottet, att avhjälpa eller be-&lt;br&gt;gränsa skadan eller att på annat&lt;br&gt;sätt gott göra målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får inte be-&lt;br&gt;slutas, om något väsentligt all-&lt;br&gt;mänt eller enskilt intresse däri-&lt;br&gt;genom åsidosätts. Vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om något väsentligt&lt;br&gt;allmänt intresse åsidosätts skall&lt;br&gt;särskilt beaktas om den unge&lt;br&gt;tidigare har gjort sig skyldig till&lt;br&gt;brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu har sagts&lt;br&gt;kan åtalsunderlåtelse meddelas&lt;br&gt;enligt 20 kap. 7 § rättegångs-&lt;br&gt;balken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;sedan åtal har väckts tillämpas&lt;br&gt;20 kap. 7 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 16 § tredje stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall på lämpligt sätt tillkänna-&lt;br&gt;givas för den underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unge skall underrättas om&lt;br&gt;ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;vid ett personligt samman-&lt;br&gt;träffande med åklagaren inom&lt;br&gt;två veckor efter det att beslutet&lt;br&gt;har fattats. Den unges vårdnads-&lt;br&gt;havare, eller annan som svarar&lt;br&gt;för den unges vård och fostran,&lt;br&gt;skall kallas till sammanträffan-&lt;br&gt;det, om det inte möter hinder&lt;br&gt;eller annars finns särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om beslutet skall&lt;br&gt;också tillställas socialnämnden,&lt;br&gt;om någon åtgärd från nämndens&lt;br&gt;sida förutsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mot det. Även företrädare för Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;socialtjänsten bör ges tillfälle att&lt;br&gt;närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;År det uppenbart att ett&lt;br&gt;personligt sammanträffande inte&lt;br&gt;kan genomföras inom den tid&lt;br&gt;som anges i första stycket får&lt;br&gt;sammanträffandet äga rum&lt;br&gt;senare. Kan ett personligt sam-&lt;br&gt;manträffande inte genomföras&lt;br&gt;skall den unge underrättas&lt;br&gt;skriftligen om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 21 §]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 4 § andra stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett sammanträffande enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 § skall åklagaren särskilt&lt;br&gt;förklara innebörden av beslutet&lt;br&gt;om åtalsunderlåtelse och det&lt;br&gt;skötsamhetskrav som detta är&lt;br&gt;förenat med och klargöra vilka&lt;br&gt;följderna kan bli av fortsatta&lt;br&gt;lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §§ gäller i tillämpliga delar&lt;br&gt;också beslut om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse enligt 20 kap. 7 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken, om beslutet avser&lt;br&gt;brott som någon har begått&lt;br&gt;innan han har fyllt arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall under-&lt;br&gt;rättas om ett beslut enligt 18 §,&lt;br&gt;om någon åtgärd från nämndens&lt;br&gt;sida förutsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;enligt 1 § skall iaktta skötsam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;får återkallas, om särskilda om-&lt;br&gt;ständigheter föranleder det. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om återkallelse&lt;br&gt;skall ske skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om den underårige har återfallit&lt;br&gt;i brott inom sex månader från&lt;br&gt;beslutet om åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;enligt 17 § skall iaktta skötsam-&lt;br&gt;het.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;får återkallas, om särskilda om-&lt;br&gt;ständigheter föranleder det. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om återkallelse&lt;br&gt;skall ske skall särskilt beaktas&lt;br&gt;om den unge har återfallit i&lt;br&gt;brott inom sex månader från&lt;br&gt;beslutet om åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under aderton år&lt;br&gt;må ej häktas med mindre&lt;br&gt;synnerliga skäl äro därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tilltalad inte har fyllt&lt;br&gt;arton år och det finns anledning&lt;br&gt;att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter, skall offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnas för honom, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att han saknar&lt;br&gt;behov av försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte har fyllt arton år&lt;br&gt;får häktas endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig försvarare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en tilltalad som inte har&lt;br&gt;fyllt arton år skall offentlig&lt;br&gt;försvarare förordnas, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att han saknar&lt;br&gt;behov av försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i mål mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt tjugoett år finns&lt;br&gt;anledning att döma till annan&lt;br&gt;påföljd än böter, bör för tjänst-&lt;br&gt;göring i tingsrätt företrädesvis&lt;br&gt;anlitas nämndemän med insikt&lt;br&gt;och erfarenhet beträffande vård&lt;br&gt;och fostran av ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegången&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål i tingsrätt och hovrätt mot&lt;br&gt;den som inte har fyllt tjugoett år&lt;br&gt;skall, om det inte möter hinder,&lt;br&gt;handläggas av lagfarna domare&lt;br&gt;som, med avseende på intresse&lt;br&gt;och fallenhet för arbete med&lt;br&gt;unga lagöverträdare, är särskilt&lt;br&gt;längtade för uppgiften. Det-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1983:921.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1983:378.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samma skall gälla i fråga om Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;nämndemän som anlitas för&lt;br&gt;tjänstgöring i sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som rör brott på vilket&lt;br&gt;endast böter kan följa får andra&lt;br&gt;än dem som avses i första&lt;br&gt;stycket anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under arton år får&lt;br&gt;inte dömas till fängelse eller&lt;br&gt;skyddstillsyn, om inte den som&lt;br&gt;har vårdnaden om honom har&lt;br&gt;blivit hörd i målet, där så&lt;br&gt;lämpligen kunnat ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får överlämna åt&lt;br&gt;socialnämnden att föranstalta om&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten endast&lt;br&gt;om det i målet finns ett yttrande&lt;br&gt;av nämnden med det innehåll&lt;br&gt;som avses i 3 §. Ett sådant&lt;br&gt;yttrande krävs också, om det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl, för att&lt;br&gt;rätten skall få döma den som är&lt;br&gt;under tjugoett år till fängelse i&lt;br&gt;mer än tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare som hörs&lt;br&gt;enligt första stycket har rätt till&lt;br&gt;ersättning och förskott enligt&lt;br&gt;vad som är föreskrivet om&lt;br&gt;vittne. Ersättningen skall betalas&lt;br&gt;av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottmål, vari talan föres mot&lt;br&gt;någon som ej fyllt tjugoett år,&lt;br&gt;skall, om å brottet kan följa&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtal väcks mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år, skall&lt;br&gt;tingsrätten underrätta vårdnads-&lt;br&gt;havaren eller annan som svarar&lt;br&gt;för den unges vård och fostran&lt;br&gt;om åtalet och om tidpunkten för&lt;br&gt;huvudförhandlingen, om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtalet avser ett brott på&lt;br&gt;vilket fängelse kan följa, skall&lt;br&gt;vårdnadshavaren eller annan&lt;br&gt;som avses i första stycket, höras&lt;br&gt;i målet, om det kan ske och det&lt;br&gt;inte finns särskilda skäl mot det.&lt;br&gt;[Jfr 28 §]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare eller annan&lt;br&gt;som hörs enligt andra stycket&lt;br&gt;har rätt till ersättning och&lt;br&gt;förskott enligt vad som är&lt;br&gt;föreskrivet om vittne. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27$&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall, om målet avser&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 8 § 1969:163.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;svårare straff än böter, såvitt&lt;br&gt;möjligt utsättas till handläggning&lt;br&gt;i sådan ordning att målet ej&lt;br&gt;tilldrager sig uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes i mål mot den som ej&lt;br&gt;fyllt tjugoett år, att förhand-&lt;br&gt;lingens offentlighet är till upp-&lt;br&gt;enbar olägenhet till följd av den&lt;br&gt;uppmärksamhet för vilken den&lt;br&gt;tilltalade kan antagas bliva&lt;br&gt;föremål, äger rätten förordna att&lt;br&gt;målet skall handläggas inom&lt;br&gt;stängda dörrar. Anses sådant&lt;br&gt;förordnande böra meddelas och&lt;br&gt;är jämväl någon som fyllt&lt;br&gt;tjugoett år tilltalad i målet, skall&lt;br&gt;rätten, om det finnes kunna ske&lt;br&gt;utan att utredningen avsevärt&lt;br&gt;försvåras, handlägga åtalet mot&lt;br&gt;den som är under tjugoett år&lt;br&gt;såsom särskilt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av beslut som&lt;br&gt;meddelats enligt andra stycket&lt;br&gt;må rätten medgiva tilltalads an-&lt;br&gt;höriga ävensom annan, vilkens&lt;br&gt;närvaro kan väntas bliva till&lt;br&gt;nytta, att övervara handlägg-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;följa, såvitt möjligt sättas ut till Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;handläggning i sådan ordning att&lt;br&gt;målet inte tilldrar sig uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentlighet vid förhand-&lt;br&gt;ling i mål mot den som inte har&lt;br&gt;fyllt tjugoett år är till uppenbar&lt;br&gt;olägenhet till följd av den upp-&lt;br&gt;märksamhet den tilltalade kan&lt;br&gt;antas bli föremål för, får rätten&lt;br&gt;förordna att målet skall hand-&lt;br&gt;läggas inom stängda dörrar.&lt;br&gt;Anser rätten att ett sådant för-&lt;br&gt;ordnande bör meddelas och är&lt;br&gt;också någon som har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år tilltalad i målet skall&lt;br&gt;rätten, om det kan ske utan att&lt;br&gt;utredningen avsevärt försvåras,&lt;br&gt;handlägga åtalet mot den som är&lt;br&gt;under tjugoett år som ett särskilt&lt;br&gt;mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om beslut meddelas&lt;br&gt;enligt andra stycket får rätten&lt;br&gt;medge att den tilltalades anhör-&lt;br&gt;iga, liksom annan vars närvaro&lt;br&gt;kan väntas bli till nytta, får&lt;br&gt;närvara vid handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 9 § andra stycket]&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;Rätten får överlämna åt&lt;br&gt;socialnämnden att föranstalta om&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten endast&lt;br&gt;om det i målet finns ett yttrande&lt;br&gt;av nämnden med det innehåll&lt;br&gt;som avses i 12 §. Om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl krävs ett&lt;br&gt;sådant yttrande också för att&lt;br&gt;rätten skall få döma den som&lt;br&gt;inte har fyllt tjugoett år till&lt;br&gt;fängelse i mer än tre månader.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som ej fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall alltid behandlas&lt;br&gt;skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den&lt;br&gt;som inte fyllt arton år för ett&lt;br&gt;brott, för vilket är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än ett år, skall de&lt;br&gt;tidsfrister iakttas som är före-&lt;br&gt;skrivna för åtgärder i mål vari&lt;br&gt;den tilltalade är häktad. I stället&lt;br&gt;för den tid om en vecka, som i&lt;br&gt;45 kap. 14 § rättegångsbalken&lt;br&gt;är föreskriven för hållande av&lt;br&gt;huvudförhandling, skall gälla en&lt;br&gt;tid om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 9 § andra&lt;br&gt;stycket, skall nämnden yttra sig&lt;br&gt;inom sådan tid att rätten kan&lt;br&gt;hålla huvudförhandling enligt&lt;br&gt;reglerna i andra stycket. Om&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet föranleder&lt;br&gt;det, får dock yttrandet med&lt;br&gt;rättens medgivande avges&lt;br&gt;senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett barn misstänkas för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall alltid behandlas&lt;br&gt;skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den&lt;br&gt;som inte har fyllt arton år för&lt;br&gt;ett brott för vilket det är före-&lt;br&gt;skrivet fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader, skall de tidsfrister&lt;br&gt;iakttas som är föreskrivna för&lt;br&gt;åtgärder i mål där den tilltalade&lt;br&gt;är häktad. I stället för den tid&lt;br&gt;om en vecka, som i 45 kap.&lt;br&gt;14 § rättegångsbalken är före-&lt;br&gt;skriven för hållande av huvud-&lt;br&gt;förhandling, skall gälla en tid&lt;br&gt;om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 28 §, skall&lt;br&gt;nämnden yttra sig inom sådan&lt;br&gt;tid att rätten kan hålla huvud-&lt;br&gt;förhandling enligt reglerna i&lt;br&gt;andra stycket. Om ärendets be-&lt;br&gt;skaffenhet föranleder det, får&lt;br&gt;yttrandet med rättens med-&lt;br&gt;givande lämnas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål mot den som inte har&lt;br&gt;fyllt tjugoett år skall, om det&lt;br&gt;inte möter synnerliga hinder,&lt;br&gt;domen avkunnas muntligen vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen eller vid&lt;br&gt;annat sammanträde som rätten&lt;br&gt;håller. I övrigt gäller 30 kap.&lt;br&gt;7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott begångna av den som&lt;br&gt;inte har fyllt femton år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan någon misstänkas för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 12 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 13 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett brott får utredning rörande&lt;br&gt;brottet inledas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ett brott får utredning rörande&lt;br&gt;brottet inledas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om en utredning kan antas&lt;br&gt;ha betydelse för att avgöra be-&lt;br&gt;hovet av socialtjänstens insatser&lt;br&gt;med avseende på den unge,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om en utredning kan antas&lt;br&gt;ha betydelse för att avgöra be-&lt;br&gt;hovet av socialtjänstens insatser&lt;br&gt;med avseende på barnet,&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det behövs för att klarlägga om någon som har fyllt femton år&lt;br&gt;har tagit del i brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom&lt;br&gt;brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har barnet inte fyllt tolv år får&lt;br&gt;utredning inledas endast om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare och&lt;br&gt;socialnämnden skall omedelbart&lt;br&gt;underrättas om att en utredning&lt;br&gt;har inletts. Underrättelse till&lt;br&gt;vårdnadshavaren får dock under-&lt;br&gt;låtas, om det finns särskilda skäl&lt;br&gt;mot en underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förunder-&lt;br&gt;sökning i 23 kap. 3 §, 4 §,&lt;br&gt;6-12 §§, 13 § första stycket och&lt;br&gt;andra stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningarna, 14 §, 17 §, 18 §&lt;br&gt;andra stycket, 19 §, 21 § och&lt;br&gt;24 § rättegångsbalken skall i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla beträff-&lt;br&gt;ande sådan utredning som avses&lt;br&gt;iH§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredning som avses i&lt;br&gt;13 § skall, om hinder inte&lt;br&gt;möter, företrädare för social-&lt;br&gt;tjänsten närvara vid förhör med&lt;br&gt;barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan socialnämnden har yttrat&lt;br&gt;sig angående betydelsen av en&lt;br&gt;utredning enligt 13 § första&lt;br&gt;stycket 1, får utredningen inte&lt;br&gt;omfatta annan åtgärd än förhör&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge inte fyllt tolv år&lt;br&gt;får utredning inledas endast om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unges vårdnadshavare och&lt;br&gt;socialnämnden skall omedelbart&lt;br&gt;underrättas om att en utredning&lt;br&gt;har inletts. Underrättelse till&lt;br&gt;vårdnadshavaren får dock&lt;br&gt;underlåtas, om det finns sär-&lt;br&gt;skilda skäl mot en underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förunder-&lt;br&gt;sökning i 23 kap. 3 §, 4 §,&lt;br&gt;6-12 §§, 13 § första stycket och&lt;br&gt;andra stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningarna, 14 §, 17 §, 18 §&lt;br&gt;andra stycket, 19 §, 21 § och&lt;br&gt;24 § rättegångsbalken skall i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla beträff-&lt;br&gt;ande sådan utredning som avses&lt;br&gt;i 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredning som avses i&lt;br&gt;37 § skall, om det inte möter&lt;br&gt;hinder, företrädare för social-&lt;br&gt;tjänsten närvara vid förhör med&lt;br&gt;den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan socialnämnden har yttrat&lt;br&gt;sig om betydelsen av en utred-&lt;br&gt;ning enligt 37 § första stycket 1,&lt;br&gt;får utredningen inte omfatta&lt;br&gt;annan åtgärd än förhör med den&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 15 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;med barnet. Om brottsmiss-&lt;br&gt;tanken kvarstår efter förhöret,&lt;br&gt;skall protokoll över detta&lt;br&gt;omgående sändas till social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;unge. Om brottsmisstanken Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;kvarstår efter förhöret, skall&lt;br&gt;protokoll över detta omgående&lt;br&gt;sändas till socialnämnden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett barn före femton års&lt;br&gt;ålder begått ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse skulle ha kunnat följa&lt;br&gt;och anträffas barnet på bar&lt;br&gt;gärning eller på flykt från&lt;br&gt;brottsplatsen, får barnet gripas&lt;br&gt;av envar. Om en enskild person&lt;br&gt;har gripit barnet, skall barnet&lt;br&gt;skyndsamt överlämnas till när-&lt;br&gt;maste polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten eller åklag-&lt;br&gt;aren skall omedelbart besluta&lt;br&gt;om barnet skall friges eller&lt;br&gt;hållas kvar för förhör.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon före femton års&lt;br&gt;ålder begått ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse skulle ha kunnat följa&lt;br&gt;och anträffas han på bar gärning&lt;br&gt;eller på flykt från brottsplatsen,&lt;br&gt;får han gripas av envar. Om en&lt;br&gt;enskild person har gripit den&lt;br&gt;unge, skall denne skyndsamt&lt;br&gt;överlämnas till närmaste polis-&lt;br&gt;man.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten eller åklag-&lt;br&gt;aren skall omedelbart besluta&lt;br&gt;om den unge skall friges eller&lt;br&gt;hållas kvar för förhör.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;77§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett barn misstänkt för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått&lt;br&gt;ett brott får, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, beslag, hus-&lt;br&gt;rannsakan och kroppsvisitation&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 27 och&lt;br&gt;28 kap. rättegångsbalken företas&lt;br&gt;mot barnet. Vad som i 27 kap.&lt;br&gt;7 och 8 §§ sägs om åtal och om&lt;br&gt;verkan av att åtal inte väcks&lt;br&gt;skall i stället avse bevistalan och&lt;br&gt;talan om förverkande samt&lt;br&gt;verkan av att sådan talan inte&lt;br&gt;väcks. Tvångsmedel som avses i&lt;br&gt;24-26 kap. rättegångsbalken får&lt;br&gt;inte användas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;55 §&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är någon misstänkt för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått&lt;br&gt;ett brott får, om det finns&lt;br&gt;särskilda skäl, beslag, hus-&lt;br&gt;rannsakan och kroppsvisitation&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i 27 och&lt;br&gt;28 kap. rättegångsbalken företas&lt;br&gt;mot den unge. Vad som i&lt;br&gt;27 kap. 7 och 8 §§ sägs om åtal&lt;br&gt;och om verkan av att åtal inte&lt;br&gt;väcks skall i stället avse bevis-&lt;br&gt;talan och talan om förverkande&lt;br&gt;samt verkan av att sådan talan&lt;br&gt;inte väcks. Tvångsmedel som&lt;br&gt;avses i 24-26 kap. rättegångs-&lt;br&gt;balken får inte användas.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;78 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en utredning inletts med&lt;br&gt;stöd av 13 § första stycket 1,&lt;br&gt;skall sedan utredningen har av-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en utredning inletts med&lt;br&gt;stöd av 57 § första stycket 1,&lt;br&gt;skall sedan utredningen har av-&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 16 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;table border="1"&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slutats protokoll över denna så&lt;br&gt;snart som möjligt sändas till&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;slutats protokoll över denna så Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;snart som möjligt sändas till&lt;br&gt;socialnämnden.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;tr&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstänks ett barn för att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett&lt;br&gt;brott får åklagare, om det krävs&lt;br&gt;ur allmän synpunkt, efter fram-&lt;br&gt;ställning av socialnämnd, läns-&lt;br&gt;styrelse eller vårdnadshavare för&lt;br&gt;barnet, begära prövning hos&lt;br&gt;domstol huruvida barnet begått&lt;br&gt;brottet (bevistalan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bevistalan tillämpas be-&lt;br&gt;stämmelserna beträffande all-&lt;br&gt;mänt åtal för brott, för vilket är&lt;br&gt;stadgat fängelse i mer än ett år.&lt;br&gt;I fråga om tvångsmedel gäller&lt;br&gt;17 §. Sådan rättegångskostnad&lt;br&gt;som avses i 31 kap. 1 § rätte-&lt;br&gt;gångsbalken skall statsverket stå&lt;br&gt;för.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;td&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstänks någon för att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett&lt;br&gt;brott får åklagare, om det krävs&lt;br&gt;ur allmän synpunkt, efter fram-&lt;br&gt;ställning av socialnämnd, läns-&lt;br&gt;styrelse eller vårdnadshavare for&lt;br&gt;den unge, begära prövning hos&lt;br&gt;domstol huruvida den unge har&lt;br&gt;begått brottet (bevistalan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bevistalan tillämpas be-&lt;br&gt;stämmelserna beträffande all-&lt;br&gt;mänt åtal för brott, for vilket&lt;br&gt;det är föreskrivet fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år. I fråga om tvångs-&lt;br&gt;medel gäller 35 §. Sådan rätte-&lt;br&gt;gångskostnad som avses i&lt;br&gt;31 kap. 1 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall staten svara för.&lt;/p&gt;&lt;/td&gt;&lt;/tr&gt;
&lt;/table&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;tillämpas i mål och ärenden hos polis- och åklagarmyndighet där&lt;br&gt;förundersökning har inletts före ikraftträdandet. I domstol tillämpas&lt;br&gt;äldre bestämmelser i mål där talan har väckts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 19 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2.2 Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:12&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;sup&gt;27&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsans talt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 § tredje meningen&lt;br&gt;lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut om undanröjande av skyddstillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på&lt;br&gt;barn som gripits enligt 16 §&lt;br&gt;lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på&lt;br&gt;den som har gripits enligt 34 §&lt;br&gt;lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:765.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallade chefen för&lt;br&gt;Justitiedepartementet i juni 1990 en kommitté för att göra en översyn av&lt;br&gt;det allmännas insatser vid brott av unga och för att utvärdera det&lt;br&gt;nuvarande regelsystemet. I direktiven framhölls att det är närmare tio år&lt;br&gt;sedan socialtjänstreformen genomfördes och att det är naturligt att nu&lt;br&gt;genomföra en samlad utvärdering av reformens betydelse för be-&lt;br&gt;handlingen av unga lagöverträdare och att i samband med detta också&lt;br&gt;mer förutsättningslöst överväga i vilka former och på vilket sätt det&lt;br&gt;allmänna bör ingripa när unga begår brott. Huvuduppgiften var att&lt;br&gt;undersöka om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan&lt;br&gt;socialtjänsten och rättsväsendet var väl avvägd när det gäller unga&lt;br&gt;lagöverträdare och om samordningen mellan myndigheterna kan&lt;br&gt;förbättras. Utredningen antog namnet Ungdomsbrottskommittén (Ju&lt;br&gt;1990:07).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén lade i juni 1993 fram betänkandet Reaktion mot ung-&lt;br&gt;domsbrott (SOU 1993:35). I betänkandet behandlas hur reaktions-&lt;br&gt;systemet mot ungdomar som begår brott bör vara utformat och hur&lt;br&gt;handläggningen av ungdomsmålen skall gå till. Kommitténs samman-&lt;br&gt;fattning av innehållet i betänkandet finns i bilaga 1 och kommitténs&lt;br&gt;lagförslag i nu aktuella delar i bilaga 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betänkandet har remissbehandlats. I bilaga 5 finns en förteckning&lt;br&gt;över remissinstanserna. En sammanställning av remissyttrandena har&lt;br&gt;upprättats och finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 93-2490).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta ärende behandlas kommitténs förslag om hur ungdomsmålen&lt;br&gt;skall handläggas hos framför allt polis, åklagare och i domstol.&lt;br&gt;Kommitténs förslag när det gäller utformningen av påföljdssystemet&lt;br&gt;bereds vidare inom Justitiedepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet redovisas vissa problem som uppmärksammats när det&lt;br&gt;gäller frågor om sekretessen mellan myndigheter. Inom Justitiedeparte-&lt;br&gt;mentet har därför inletts ett arbete med syfte att klarlägga hur&lt;br&gt;sekretessreglerna tillämpas i samarbetet mellan polis, åklagare, social-&lt;br&gt;tjänst och frivård när det gäller handläggning av mål och ärenden om&lt;br&gt;ungdomsbrott. Behovet av ändrade sekretessregler kommer i det&lt;br&gt;sammanhanget att analyseras. Resultatet av detta arbete är avsett att&lt;br&gt;utgöra grunden för en bedömning av om någon åtgärd behöver vidtas&lt;br&gt;för att förbättra samarbetet mellan myndigheterna vid handläggning av&lt;br&gt;ungdomsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen tar i detta ärende också upp en fråga som behandlas i&lt;br&gt;promemorian Ökat skydd för barn (Ds 1993:80), nämligen den om&lt;br&gt;svensk lagstiftning behöver ändras i fråga om rätten till offentlig&lt;br&gt;försvarare för barn som misstänks för brott, för att stå i överens-&lt;br&gt;stämmelse med FN:s barnkonvention. Promemorian har remiss-&lt;br&gt;behandlats. En sammanfattning av promemorians förslag finns i bilaga&lt;br&gt;3. Promemorians lagförslag i denna del finns i bilaga 4. Remiss-&lt;br&gt;instanserna finns förtecknade i bilaga 5. En sammanställning av&lt;br&gt;remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiedepartementet (dnr 93-4074).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör också nämnas att regeringen i en lagrådsremiss på grundval Prop.&lt;br&gt;av Åklagarutredningens betänkande Ett reformerat brottmålsförfärande&lt;br&gt;(SOU 1993:61) behandlar vissa frågor som har anknytning till det som&lt;br&gt;tas upp i detta ärende. Det gäller bl.a. förslag om förändringar av vissa&lt;br&gt;regler om förundersökningen och om åklagares rätt att besluta om&lt;br&gt;strafföreläggande och förverkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 19 maj 1994 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har anfört vissa lagtekniska synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i propositionen följt Lagrådets förslag. Dessutom har&lt;br&gt;vissa redaktionella ändringar gjorts i lagtexten. Vi återkommer till Lag-&lt;br&gt;rådets synpunkter i författningskommentaren.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Allmänna utgångspunkter i fråga om&lt;br&gt;ingripanden mot brott av unga&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Inledning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottslighet orsakar - som all annan brottslighet - i sig skador&lt;br&gt;för enskilda och övriga samhället. Just ungdomsbrottsligheten ger&lt;br&gt;emellertid också en viktig signal om risker för framtida, omfattande&lt;br&gt;kriminalitet, missbruk och annan negativ utveckling hos många unga&lt;br&gt;människor. Frågan om hur vi skall ta hand om de unga lagöverträdarna&lt;br&gt;är därför av central betydelse om vi på sikt vill nå det centrala målet för&lt;br&gt;kriminalpolitiken, nämligen att minska brottsligheten och öka trygg-&lt;br&gt;heten. Att som nu alltför ofta händer att ungdomar som begår brott inte&lt;br&gt;möts av en tydlig reaktion från samhällets sida är oacceptabelt med&lt;br&gt;tanke både på ungdomarna och dem som drabbas av deras brottslighet.&lt;br&gt;Det är därför nödvändigt att alla - familjer, organisationer och&lt;br&gt;myndigheter - verkligen engagerar sig för att förhindra att barn och&lt;br&gt;ungdomar ger sig in i och kanske fastnar i ett kriminellt beteende.&lt;br&gt;Givetvis består en viktig del i detta av det allmännas traditionella&lt;br&gt;kriminalpolitiska medel, dvs. åtgärder inom socialtjänsten och rätts-&lt;br&gt;väsendet, för att motverka ungdomsbrottsligheten. Det handlar här såväl&lt;br&gt;om reaktionerna på ungdomsbrott som om förfarandet vid utredningen&lt;br&gt;och vid lagföring av unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De senaste årens förändringar i påföljdssystemet har utgått från&lt;br&gt;grundprincipen att det avgörande för påföljden skall vara brotten och&lt;br&gt;brottens straffvärde. Det har framhållits att ett brott är en av samhället&lt;br&gt;ogillad handling och att straffets uppgift är att markera och gradera&lt;br&gt;detta ogillande med det övergripande syftet att motverka brott. I den&lt;br&gt;mån lagöverträdaren behöver sociala stöd- och vårdåtgärder bör sådana&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättas in under verkställigheten men de bör inte utgöra motivet för det Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;straffrättsliga ingripandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljdssystemet i brottsbalken bygger således på att straffvärdet hos&lt;br&gt;ett brott eller hos den samlade brottsligheten skall utgöra grunden för&lt;br&gt;bestämmandet av påföljd. Detta innebär att en handling bestraffas därför&lt;br&gt;att den är straffvärd och att ju högre straffvärdet är desto allvarligare&lt;br&gt;blir ingripandet enligt principen om proportionalitet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Dessa grundläggande principer gäller dock inte oinskränkt vid brott av&lt;br&gt;ungdomar. Beträffande de unga lagöverträdarna finns en särreglering,&lt;br&gt;som kommer till särskilt uttryck genom påföljden överlämnande till&lt;br&gt;vård inom socialtjänsten. Ett sådant överlämnande innebär att det an-&lt;br&gt;kommer på socialnämnden att själv besluta vilka åtgärder som skall&lt;br&gt;vidtas sedan överlämnandet väl ägt rum. Dessa åtgärder anpassas helt&lt;br&gt;till den unges behov. Den instans som fastlägger det straffrättsliga&lt;br&gt;ansvaret, domstolen, saknar i dessa fåll i princip inflytande över inne-&lt;br&gt;hållet i den sålunda utdömda påföljden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nämnda särregleringen i brottsbalken har sin grund i en allmän&lt;br&gt;föreställning om att unga människor kräver särskild behandling. Det&lt;br&gt;brukar framhållas bl.a. att en ung människa är omogen och inne i en ut-&lt;br&gt;vecklingsfas. Brottsligheten betraktas som ett utslag av denna omognad&lt;br&gt;och av den osäkerhet och de identitetsproblem som utmärker vissa ung-&lt;br&gt;domar. Det anses därför angeläget att man i stället för att straffa unga&lt;br&gt;lagöverträdare söker sig fram till åtgärder som bedöms lämpade för att&lt;br&gt;möta orsakerna till brottsligheten. Vidare anses en konsekvent tillämp-&lt;br&gt;ning av rättvise- och proportionalitetsprincipema inte vara möjlig,&lt;br&gt;eftersom åtgärderna måste anpassas till förhållandena i det enskilda&lt;br&gt;fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nu nämnda argumenten för speciella påföljdsregler för ungdomar&lt;br&gt;har fortfarande viss tyngd. Å andra sidan är det också för ungdomar&lt;br&gt;viktigt att påföljdssystemet är klart, enkelt och överskådligt. Inte minst&lt;br&gt;för unga personer är det av största betydelse att sambandet mellan&lt;br&gt;brottet och påföljden framgår. Om den verkliga grunden för det&lt;br&gt;straffrättsliga ingripandet inte tydligt anges, kan den unge få den&lt;br&gt;felaktiga uppfattningen att brottet egentligen saknar betydelse för&lt;br&gt;ingripandet mot honom. Det finns också en påtaglig risk för att den&lt;br&gt;unge berövas ansvaret för sina handlingar och det gagnar inte hans&lt;br&gt;fortsatta utveckling mot ett ordnat liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I den debatt om ungdomsbrottsligheten som förts under senare år har&lt;br&gt;det således blivit allt vanligare att man vid sidan av behovet av stöd och&lt;br&gt;hjälp även betonar vikten av snabba, tydliga och konsekventa reaktioner&lt;br&gt;mot brott. I vissa fall kan det antas att sådana inlägg kan återspegla en&lt;br&gt;kritisk inställning till den grundläggande principen om socialtjänstens&lt;br&gt;huvudansvar. Oftast är dock detta inte fallet utan uppfattningen utgår i&lt;br&gt;stället från att det inte finns någon principiell motsättning mellan stöd,&lt;br&gt;hjälp och vård å ena sidan och tydliga reaktioner mot ett inte accepterat&lt;br&gt;beteende å den andra. Tvärtom kan sådana reaktioner ha ett pedagogiskt&lt;br&gt;värde genom att inpränta och befästa normer som är grundläggande för&lt;br&gt;samhällslivet. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att de inledningsvis angivna Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;principerna som ligger till grund for påföljdsbestämningen för vuxna i&lt;br&gt;ökad utsträckning bör vara vägledande även vid utformandet av&lt;br&gt;påföljder för unga. Straffrättsskipningen också mot unga personer bör&lt;br&gt;alltså präglas av förutsebarhet, enhetlighet och proportionalitet.&lt;br&gt;Samtidigt kan det inte nog understrykas vikten av att påföljdssystemet&lt;br&gt;vilar på humanitär grund. Alla möjligheter till hjälpande, stödjande och&lt;br&gt;rehabiliterande åtgärder måste tas till vara, inte bara inom ramen för&lt;br&gt;socialtjänstens verksamhet utan även under verkställigheten av en&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I det följande (avsnitt 4.2) redovisar regeringen beredningsläget&lt;br&gt;beträffande arbetet med frågor om hur påföljdssystemet för ungdomar&lt;br&gt;bör vara utformat i framtiden och utgångspunkterna för en reform i&lt;br&gt;dessa delar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det i diskussionen om vad som bör göras åt ungdoms-&lt;br&gt;brottsligheten är just reaktionssystemet som oftast står i förgrunden är&lt;br&gt;det inte mindre viktigt hur förfarandet vid lagföringen av ungdomar&lt;br&gt;fungerar. Själva lagföringen har traditionellt ansetts ha ett kriminal-&lt;br&gt;politiskt värde i sig när det gäller unga lagöverträdare. Utöver den&lt;br&gt;aspekten är det emellertid också betydelsefullt att lagföringen av unga&lt;br&gt;sker snabbt och konsekvent och att handläggningen håller hög kvalitet.&lt;br&gt;Det är när det gäller ungdomar särskilt viktigt att tiden mellan brottet&lt;br&gt;och reaktionen inte blir alltför lång utan att sambandet mellan brottet&lt;br&gt;och reaktionen står klart för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén har övervägt frågan om den nuvarande&lt;br&gt;fördelningen mellan polis, åklagare och domstol av beslutanderätten&lt;br&gt;inom rättsväsendet vid ungdomsbrott bör behållas eller om det finns&lt;br&gt;anledning att ändra på den. Det skulle då snarast vara fråga om att&lt;br&gt;utvidga polis och åklagares beslutanderätt, eftersom det sannolikt inte är&lt;br&gt;möjligt att i någon större utsträckning föra över ärenden som i dag&lt;br&gt;handläggs av polis och åklagare - t.ex. ärenden som avgörs genom&lt;br&gt;ordningsbot och strafföreläggande - till domstol. Kommittén gör&lt;br&gt;bedömningen att den beslutanderätt som i dag tillkommer polis och&lt;br&gt;åklagare inte bör utvidgas ytterligare i fråga om reaktioner vid brott av&lt;br&gt;unga. Det är enligt kommitténs uppfattning i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning domstol som skall fatta sådana beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En av vinsterna med att flytta beslutanderätten i fråga om reaktioner-&lt;br&gt;na vid ungdomsbrott från domstol till polis och åklagare är att man kan&lt;br&gt;spara en del tid med en sådan ordning. Om den misstänkte erkände&lt;br&gt;gärningen skulle nämligen straffet kunna fastställas snabbt och effektivt.&lt;br&gt;Avgörandet skulle då kunna komma i mycket nära anslutning till&lt;br&gt;brottet, vilket anses vara särskilt positivt när det gäller ungdomar.&lt;br&gt;Ytterligare en fördel är att den unge inte skulle behöva ställas inför&lt;br&gt;domstol. Det anses nämligen av många att en brottmålsrättegång är&lt;br&gt;särskilt påfrestande för en ung person.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot detta skall ställas de effekter som kan uppnås genom ett&lt;br&gt;förfarande i domstol. Det sägs ofta att ett domstolsförfärande har en&lt;br&gt;verkan i kriminalpolitiskt hänseende. Regeringen anser dock att man vid &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;bedömningen av de brottsavhållande effekterna av straffrättskipningen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inte bör fästa avgörande avseende enbart vid domstolsförfärandet. I Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;stället bör hela det samlade förfärandet som följer på ett brott nämligen&lt;br&gt;brottsupptäckten, brottsanmälan, polisens förundersökning, åtal, dom-&lt;br&gt;stolsförhandling, särskilda rättsverkningar m.m. uppmärksammas. Varje&lt;br&gt;skede i en lagföring har sin kriminalpolitiska betydelse. Vad gäller&lt;br&gt;domstolsförfarandet bör detta i stället i första hand bedömas utifrån de&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkter som betingat brottmålsprocessens utformning.&lt;br&gt;Domstolens uppgift är ju inte i första hand brottsbekämpande, utan&lt;br&gt;närmast att svara för prövningen i ansvars- och påföljdsfrågan, dvs.&lt;br&gt;rättskipning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det torde inte från något håll förnekas att rättegångsförfårandet&lt;br&gt;innefattar den bästa garantin för materiellt riktiga avgöranden. För-&lt;br&gt;delarna med det rådande processystemet med muntlighet, omedelbarhet&lt;br&gt;och koncentration, med ett inför rätten konkret tvåpartsförhållande&lt;br&gt;byggt på förhandlingsprincipen, med vidsträckta möjligheter för till-&lt;br&gt;talade att få biträde av offentlig försvarare torde vara odiskutabla. Den&lt;br&gt;för rättegångsförfårandet utmärkande offentlighetsprincipen bör också&lt;br&gt;nämnas i sammanhanget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot det nu sagda skall ställas det förfärande som måste förutsättas&lt;br&gt;äga rum när exempelvis åklagare skall besluta om reaktionerna vid brott&lt;br&gt;av unga. Handläggningen kommer att äga rum i åklagarens enskilda&lt;br&gt;tjänsterum, enligt sakens natur utan att offentlighet kan råda. Åklagaren&lt;br&gt;får den dubbla rollen att vara part genom att vara det allmännas&lt;br&gt;företrädare såväl som - i viss mån - domare. Materialet som ligger till&lt;br&gt;grund för prövningen blir i det väsentliga skriftligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Här bör nämnas att regeringen i lagrådsremissen Ett effektivare&lt;br&gt;brottmålsförfärande (jfr avsnitt 3) föreslår att åklagare skall få utfärda&lt;br&gt;strafföreläggande för fler typer av brott och att föreläggandet skall få&lt;br&gt;omfätta medgivna enskilda anspråk. Beslut om förverkande skall vidare&lt;br&gt;enligt förslaget få beslutas av polisman i vissa fäll och av åklagare i fler&lt;br&gt;fäll än enligt gällande regler. Förslagen innebär att betydande effektivi-&lt;br&gt;tetsvinster kan göras utan att beslut som kan anses ingripande för en&lt;br&gt;enskild överförs till polis och åklagare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller unga lagöverträdare är det vår uppfättning att det&lt;br&gt;endast kan komma i fråga att flytta över ytterligare uppgifter från&lt;br&gt;domstol till polis eller åklagare, om de tidsvinster man därigenom kan&lt;br&gt;göra uppväger de nackdelar från rättssäkerhetssynpunkt som otvivel-&lt;br&gt;aktigt finns med en sådan ordning. Vi anser emellertid att så inte är&lt;br&gt;fället. De rättssäkerhetsgarantier som är förenade med ett domstolsför-&lt;br&gt;färande väger tyngre än den möjlighet till en snabbare handläggning&lt;br&gt;man kan uppnå. Inte heller argumentet att de unga i största möjliga&lt;br&gt;utsträckning bör hållas utanför domstolarna har enligt vår mening någon&lt;br&gt;större tyngd. Både för den unges egen skull och för allmänhetens tilltro&lt;br&gt;till rättsväsendet är det av stor vikt att den unge ställs inför domstol när&lt;br&gt;väl den gräns är passerad då det inte kan komma i fråga att ge&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse och då det inte heller är tillräckligt med ett straff-&lt;br&gt;föreläggande. Saken skall då prövas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om hur ungdomsmål bör handläggas är ingalunda ny utan har &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varit föremål för en återkommande debatt. I det sammanhanget har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;särskilt frågan om inrättande av särskilda ungdomsdomstolar eller jour- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;domstolar för ungdomsmål diskuterats. Vi återkommer till den frågan i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det följande (avsnitt 5). Där redovisar vi också våra utgångspunkter när&lt;br&gt;det gäller hur reglerna om handläggningen av ungdomsmålen bör vara&lt;br&gt;utformade.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 Utgångspunkter för en reform av påföljdssystemet för&lt;br&gt;unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi har i det föregående (avsnitt 4.1) redovisat våra allmänna utgångs-&lt;br&gt;punkter när det gäller en reform av påföljdssystemet för unga lagöver-&lt;br&gt;trädare. Mot denna bakgrund sker den fortsatta beredningen när det&lt;br&gt;gäller påföljdssystemet för ungdomar med följande utgångspunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Överlämnande till vård inom socialtjänsten som brottspåföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten är konstruerad på&lt;br&gt;så sätt att det är socialnämnden ensam som har att besluta vilka åtgärder&lt;br&gt;som skall vidtas mot ungdomar som av domstol dömts för brott och på&lt;br&gt;grund därav överlämnats till socialtjänsten. Socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;möjliggör olika vårdinsatser under förutsättning att den unge frivilligt&lt;br&gt;medverkar till dessa. Aktualiseras tvångsvård enligt lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om vård av unga skall socialnämnden&lt;br&gt;ansöka därom hos länsrätten, som beslutar i frågan. Socialnämnden&lt;br&gt;bestämmer hur sådan tvångsvård av den unge skall ordnas, var han&lt;br&gt;skall vistas under vårdtiden och hur länge vården skall pågå.&lt;br&gt;Socialnämndens åtgärder anpassas helt till den unges behov. De brott&lt;br&gt;som ligger till grund för överlämnandet är följaktligen av mindre&lt;br&gt;intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grunden för att tillämpa påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten är främst den unges behov av vård och behandling medan&lt;br&gt;den omständigheten, att han begått ett brott, skjuts i bakgrunden. Det&lt;br&gt;medför att det faktiska ingripandet, som den unge utsätts för bestäms av&lt;br&gt;detta vårdbehov och inte av hur allvarligt brottet är. En sådan egenskap&lt;br&gt;hos påföljdssystemet är svår att förena med de grundläggande&lt;br&gt;principerna om legalitet och likhet inför lagen. Det finns också ett starkt&lt;br&gt;intresse av att påföljdssystemet är tydligt. Av betydelse är vidare att&lt;br&gt;straffsystemet bygger på att det är domstolen som skall bestämma&lt;br&gt;påföljden och att denna skall stå i proportion till brottet. Det är alltså&lt;br&gt;svårt att förena en rad grundläggande principer för straffsystemet med&lt;br&gt;ett bibehållande av nuvarande överlämnandepåföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förutsättning för att överlämnande till vård inom socialtjänsten&lt;br&gt;skall kunna utmönstras ur påföljdssystemet är emellertid att man i stället&lt;br&gt;kan använda redan befintliga påföljder eller skapa nya sådana som fyller&lt;br&gt;behovet av lämpliga reaktionsformer mot de unga lagöverträdarna. Vi&lt;br&gt;menar att det finns lämpliga påföljder för ungdomar. Hur dessa&lt;br&gt;påföljder i vissa avseenden bör förändras redovisar vi i det följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns i detta sammanhang anledning att betona att det även efter Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;en förändring av påföljdssystemet i angiven riktning är så att&lt;br&gt;socialtjänsten har ett ansvar för att åtgärder vidtas när ungdomar far illa&lt;br&gt;och deras hälsa och utveckling kan äventyras på grund av att de&lt;br&gt;missköter sig. Ansvaret gäller oavsett om orsaken härtill är brister i den&lt;br&gt;unges hemmiljö, att den unge begår brott, missbrukar droger eller av&lt;br&gt;annan anledning riskerar att utvecklas ogynnsamt. Detta ansvar skall&lt;br&gt;ligga fest, även om ingripanden mot brott skall vara en uppgift för&lt;br&gt;rättsväsendet. De unga lagöverträdarna tillhör mycket ofta den grupp&lt;br&gt;barn och ungdomar som socialnämnden har till uppgift att ägna särskild&lt;br&gt;uppmärksamhet åt. Det får närmast anses vara en självklarhet att&lt;br&gt;samhället genom de sociala myndigheterna på olika sätt stöder dessa&lt;br&gt;ungdomar och deras fomiljer. Det bör betonas att vi förutsätter ett&lt;br&gt;fördjupat samarbete mellan myndigheterna inom rättsväsendet och&lt;br&gt;socialtjänsten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det fortsatta beredningsarbetet inriktas nu bl.a. på att utforma lämp-&lt;br&gt;liga regler för verkställigheten av påföljder för ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vår utgångspunkt är sammanfattningsvis att det finns starka skäl som&lt;br&gt;talar för att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten i dess&lt;br&gt;nuvarande form bör tas bort. Det innebär att även unga personer skall&lt;br&gt;ådömas en påföljd för brottet av domstol i huvudsak inom ramen för det&lt;br&gt;vanliga påföljdssystemet. Socialtjänstens ansvar för den unge i enlighet&lt;br&gt;med socialtjänstlagen och lagen med särskilda bestämmelser om vård av&lt;br&gt;unga skall dock bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Böter&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom kriminalpolitiken har det under de senaste decennierna funnits ett&lt;br&gt;växande intresse för bötesstraffet som alternativ till frihetsstraffen.&lt;br&gt;Böter är ju den ojämförligt vanligaste påföljden. Beträffande unga lag-&lt;br&gt;överträdare har det varit en önskan att undvika att de ställs inför dom-&lt;br&gt;stol och blir föremål för kriminalvårdens åtgärder. Bl.a. är den utvidg-&lt;br&gt;ning av åklagarnas möjlighet att utfärda strafföreläggande i 6 a § i lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare (LUL)&lt;br&gt;att se som ett utslag av detta intresse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi menar att den nuvarande regleringen av bötesstraffet i huvudsak&lt;br&gt;tillgodoser de krav som bör ställas på en påföljd som är anpassad för de&lt;br&gt;unga lagöverträdarna. Även om ungdomar i skolåldern generellt sett&lt;br&gt;inte har samma betalningsförmåga som vuxna, har de likväl ofta egna&lt;br&gt;inkomster genom t.ex. ferie- och helgarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bötesstraffet fyller också en viktig funktion som tilläggsstraff. En&lt;br&gt;villkorlig dom får förenas med böter. Böter kan utdömas även vid en&lt;br&gt;dom på skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge visat vilja att ställa till rätta efter brottet eller om&lt;br&gt;domstol meddelat en föreskrift om skadelindrande arbete, kan sådana&lt;br&gt;insatser helt eller delvis träda i stället för tilläggsböter vid villkorlig&lt;br&gt;dom och även i övrigt tillmätas betydelse vid bestämmande av&lt;br&gt;bötesbeloppet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi vill i sammanhanget nämna att en fråga som den år 1992 tillsatta Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Straffsystemkommittén (Ju 1992:07) skall se över är om böter kan&lt;br&gt;användas som påföljd i större utsträckning än i dag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att det inte finns skäl för några mer avgörande ändringar i&lt;br&gt;fråga om bötesstraffet när det gäller unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Våra utgångspunkter är som ovan redovisats att påföljden överlämnande&lt;br&gt;till vård inom socialtjänsten bör upphöra och ersättas av andra&lt;br&gt;påföljder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att villkorlig dom innebär en reell reaktion på den unges&lt;br&gt;brott. Redan genom själva det rättsliga förfarandet - polisingripande,&lt;br&gt;förundersökning och domstolsförhandling - bör den unge få klart för sig&lt;br&gt;att samhället lägger stor vikt på brottsbekämpningen. Vid sidan av en&lt;br&gt;villkorlig dom får den unge i regel också ett bötesstraff. Vidare löper en&lt;br&gt;prövotid på två år. Om den unge begår nya brott under den tiden kan&lt;br&gt;den villkorliga domen undanröjas och ersättas av en mer ingripande&lt;br&gt;påföljd. Även de föreskrifter som rätten kan meddela vid en villkorlig&lt;br&gt;dom är relativt ingripande. Detta gäller särskilt föreskriften om att den&lt;br&gt;dömde skall utföra visst arbete för målsägandens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sedan tillkomsten av brottsbalken har den villkorliga domen fått&lt;br&gt;karaktär av en reaktion mot den som första gången gör sig skyldig till&lt;br&gt;brott. I Straffsystemkommitténs uppdrag ingår att se över det straff-&lt;br&gt;rätttsliga påföljdssystemets innehåll och uppbyggnad. Bl.a. skall möj-&lt;br&gt;ligheterna att vidareutveckla olika alternativ till fängelsestraff&lt;br&gt;övervägas. Vi anser att den villkorliga domen i avvaktan på Straff-&lt;br&gt;systemkommitténs arbete bör ha kvar sin ställning som en förstagångs-&lt;br&gt;påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att starka skäl talar för att villkorlig dom under vissa&lt;br&gt;förhållanden bör kunna förenas med en föreskrift om samhällstjänst,&lt;br&gt;särskilt som alternativ till en frihetsberövande påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den principiella inriktningen på det fortsatta reformarbetet när det&lt;br&gt;gäller villkorlig dom bör således vara att domstolen utöver nu gällande&lt;br&gt;föreskrifter även skall kunna föreskriva att den unge skall fullgöra&lt;br&gt;samhällstjänst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett utmönstrande av den nuvarande överlämnandepåföljden för med sig&lt;br&gt;att skyddstillsyn får en central ställning i påföljdssystemet för unga&lt;br&gt;lagöverträdare. Vid övervägande av hur en skyddstillsyn för denna&lt;br&gt;grupp bör utformas är det viktigt att det inom ramen för påföljden finns&lt;br&gt;olika möjligheter att effektivisera denna och därigenom undvika ett&lt;br&gt;frihetsberövande. Föreskrifter om samhällstjänst har här en betydelsefull&lt;br&gt;roll, som bör kunna utvecklas ytterligare. Inom ramen för berättigade&lt;br&gt;kontrollkrav skall verkställigheten av en dom på skyddstillsyn i övrigt&lt;br&gt;främst inriktas på att på olika sätt hjälpa och stödja den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om val och förordnande av övervakare är ytterst viktig när det Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;gäller unga lagöverträdare. Det är betydelsefullt att övervakaren är en&lt;br&gt;person som har erfarenhet av och förståelse för ungdomars särskilda&lt;br&gt;förhållanden och problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frivården har en kontrollerande och en hjälpande funktion. Upp-&lt;br&gt;gifterna är nära förbundna och flyter ofta in i varandra. Det är just&lt;br&gt;denna dubbla funktion som är utmärkande för frivården och ger den en&lt;br&gt;särställning. För att skyddstillsynen skall kunna fylla sin funktion som&lt;br&gt;ett godtagbart alternativ till ett frihetsberövande är det viktigt att&lt;br&gt;kontrollmomentet i påföljden framhålls. Det är väsentligt att ffivården&lt;br&gt;tydligt klargör för den unge vad han har att rätta sig efter under&lt;br&gt;skyddstillsynen och vad som kan bli följden om han missköter sig.&lt;br&gt;Ungdomarna måste uppfatta systemet som konsekvent, dvs. att de kan&lt;br&gt;utgå från att de krav som ställs under verkställigheten faktiskt också&lt;br&gt;upprätthålls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det ställs vissa generella krav på den som dömts till skyddstillsyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Han skall under den treåriga prövotiden iaktta skötsamhet, efter&lt;br&gt;förmåga försöka försörja sig samt göra vad som står i hans förmåga för&lt;br&gt;att fullgöra eventuell skyldighet att ersätta genom brottet uppkommen&lt;br&gt;skada. Dessa generella föreskrifter kan i enskilda fall kompletteras med&lt;br&gt;särskilda föreskrifter, nämligen om det finns skäl att anta att den dömde&lt;br&gt;behöver stöd av en sådan föreskrift för sin anpassning i samhället. Såväl&lt;br&gt;domstolen som övervakningsnämnden kan meddela särskilda före-&lt;br&gt;skrifter. En sådan kan avse vistelseort eller bostad under viss tid,&lt;br&gt;arbetsanställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning, läkarvård,&lt;br&gt;nykterhetsvård eller annan vård eller behandling i eller utom sjukhus&lt;br&gt;eller annan inrättning samt tid och sätt för betalning av skadestånd.&lt;br&gt;Domstolen får även meddela föreskrift om att den dömde skall utföra&lt;br&gt;visst arbete för målsägandens räkning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta sammanhang är det viktigt att framhålla möjligheten att inom&lt;br&gt;ramen för en skyddstillsyn meddela föreskrifter om olika former av&lt;br&gt;vård eller behandling inom socialtjänsten. Frivården skall förmedla kon-&lt;br&gt;takter med andra samhällsorgan, som kan tillgodose den unges behov av&lt;br&gt;hjälp och stöd. Enligt vår mening är det en fördel om sådana åtgärder,&lt;br&gt;som i dag förekommer inom ramen för ett överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten, i stället sätts in som ett led i en skyddstillsyn. Ett&lt;br&gt;slopande av påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten&lt;br&gt;innebär inte att det ansvar som socialnämnden enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;har för ungdomar i riskzonen skall minska. Det är särskilt viktigt att&lt;br&gt;socialnämnden och ffivården etablerar ett gott samarbete och visar&lt;br&gt;förståelse för varandras arbetsuppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på att skapa ett förbud för ungdomar att under bestämda tider&lt;br&gt;vistas på vissa platser är intressant och bör bearbetas vidare. Ett sådant&lt;br&gt;förbud skulle bl.a. kunna tjäna till att hålla brottsbenägna ungdomar&lt;br&gt;borta från sådana platser, där brott ofta begås eller där kriminella&lt;br&gt;samlas för att planera brott. En förutsättning för att en föreskrift med&lt;br&gt;ett sådant förbud skall vara meningsfull är att den också kan&lt;br&gt;kontrolleras. Det måste givetvis krävas att den angivna platsen är &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;31&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dokumenterat olämplig för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt reformarbete när det gäller skyddstillsyn som påföljd för unga Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;lagöverträdare bedrivs sammanfattningsvis utifrån följande principiella&lt;br&gt;överväganden. Skyddstillsyn bör ges en central roll i påföljdssystemet&lt;br&gt;för unga lagöverträdare. Möjligheterna att kombinera en skyddstillsyn&lt;br&gt;med en föreskrift om samhällstjänst bör utvidgas. Införandet av en&lt;br&gt;möjlighet att under speciella förhållanden meddela den unge förbud att&lt;br&gt;under viss tid uppehålla sig på särskilt angivna olämpliga platser bör&lt;br&gt;övervägas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samhällstjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skyddstillsyn kan i vissa fall kombineras med samhällstjänst. I de&lt;br&gt;diskussioner som förts angående samhällstjänst som påföljdsform har&lt;br&gt;ofta framhållits att denna påföljd är särskilt lämpad för unga&lt;br&gt;lagöverträdare. De moment i samhällstjänsten som innebär att den unge&lt;br&gt;kommer i kontakt med människor utanför sin normala umgängeskrets&lt;br&gt;och får utföra samhällsnyttigt arbete är naturligtvis här av stor&lt;br&gt;betydelse. Att den unge kommer in i en arbetsgemenskap där andra&lt;br&gt;människor är beroende av hans insatser är positivt ur ett flertal&lt;br&gt;aspekter. Vi anser att samhällstjänsten i jämförelse med andra påföljder&lt;br&gt;har ett pedagogiskt inslag som det är viktigt att ta till vara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En grundläggande förutsättning för att en samhällstjänst skall fylla en&lt;br&gt;meningsfull funktion är självfallet att påföljden riktar sig till ett klientel&lt;br&gt;som har förutsättningar att genomföra verkställigheten. Unga lag-&lt;br&gt;överträdare kan inte förväntas ha samma grad av uthållighet eller&lt;br&gt;disciplin som vuxna. Såsom vissa remissinstanser har påpekat kan i och&lt;br&gt;för sig de unga lagöverträdarna i åldern 15 till 17 år, bl.a. på grund av&lt;br&gt;sin omognad ha svårigheter att klara av en samhällstjänst. Det kan&lt;br&gt;också föreligga problem med att finna arbetsgivare, som är beredda att&lt;br&gt;erbjuda arbete åt ungdomar i de lägre åldersgrupperna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det således kan antas uppstå vissa praktiska svårigheter&lt;br&gt;väger fördelarna med att utvidga användningsområdet för samhälls-&lt;br&gt;tjänsten tyngre. De skillnader som finns mellan unga och vuxna är inte&lt;br&gt;större än att de bör kunna överbryggas genom att man anpassar&lt;br&gt;samhällstjänsten efter ungdomarnas särskilda förutsättningar. Genom en&lt;br&gt;utvidgning av möjligheterna att ge en föreskrift om samhällstjänst&lt;br&gt;skapas ytterligare påföljdsaltemativ. Härigenom kan man undvika att&lt;br&gt;unga lagöverträdare döms till mer ingripande påföljder. Samhällstjänst&lt;br&gt;skall således i första hand fungera som ett alternativ till&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 8.3 tar vi upp frågan om den unges vilja att gottgöra&lt;br&gt;målsäganden skall beaktas vid prövningen av frågan om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse. Det förslag som vi där lägger fram skall ses som en markering&lt;br&gt;av den vikt vi lägger vid att de unga lagöverträdarna tar ansvar för sina&lt;br&gt;handlingar och att de konfronteras med följderna av vad de gjort. Detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kan ske genom att de t.ex. träffar dem som drabbats av brottet och Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;försöker gottgöra eventuella skador. Regeringen har gett Riksåklagaren&lt;br&gt;i uppdrag att kartlägga de erfarenheter som hittills finns av bedrivna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;s.k. medlingsprojekt. Med utgångspunkt från denna kartläggning skall&lt;br&gt;Riksåklagaren utarbeta en eller flera generella modeller för hur en&lt;br&gt;medlingsverksamhet för unga lagöverträdare skulle kunna bedrivas.&lt;br&gt;Riksåklagarens arbete, som skall redovisas senast den 31 oktober 1994,&lt;br&gt;skall ge ytterligare underlag för regeringens fortsatta överväganden av&lt;br&gt;hur medlingsverksamheten skall kunna utvecklas. I samband med att&lt;br&gt;påföljdssystemet i övrigt slutligen behandlas bör övervägas hur medling&lt;br&gt;skall kunna infogas som ett permanent inslag i sanktionsregleringen för&lt;br&gt;unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frihetsberövande påföljd&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller ungdomar i åldern 15-17 år bör det liksom nu krävas att&lt;br&gt;det föreligger synnerliga skäl för att kunna döma till fängelse. Kravet på&lt;br&gt;synnerliga skäl har i praxis satts mycket högt och fängelse förekommer&lt;br&gt;endast i undantagsfall. Antalet ungdomar under 18 år som döms till&lt;br&gt;fängelse är totalt sett relativt litet. År 1993 dömdes 45 ungdomar till&lt;br&gt;fängelse. Fängelsestraffens längd ligger huvudsakligen under sex&lt;br&gt;månader. Mer än hälften är dömda till straff om två månader eller&lt;br&gt;lägre.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den nuvarande överlämnandepåföljden upphävs, vilket starka skäl&lt;br&gt;talar för, finns dock behov av att skapa ökade möjligheter för domstol&lt;br&gt;att bestämma frihetsberövande påföljd för ungdomar. Utgångspunkten är&lt;br&gt;således att det är domstolen som skall bestämma längden av ett&lt;br&gt;frihetsberövande när den unge har gjort sig skyldig till brott som&lt;br&gt;motiverar en frihetsberövande påföljd. Beredningsarbetet inriktas nu på&lt;br&gt;att finna former för detta frihetsberövande som dels uppfyller kraven på&lt;br&gt;att påföljden skall vara tydlig för den unge och dels medverkar till att&lt;br&gt;han inte återfaller i brott. Verkställigheten skall inriktas på behandlings-&lt;br&gt;åtgärder och syfta till att återanpassa den unge till ett socialt ordnat liv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En betydelsefull fråga vid utformningen av den frihetsberövande&lt;br&gt;påföljden är hur konkurrensen mellan lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om vård av unga och påföljdssystemet bör lösas i de fall ett frihets-&lt;br&gt;berövande är motiverat såväl som reaktion på ett brott som på grund av&lt;br&gt;ett vårdbehov. Vårdbehovet kan ofta föranleda ett längre frihets-&lt;br&gt;berövande än vad brottsligheten ur straffrättslig synvinkel motiverar.&lt;br&gt;Den genomsnittliga behandlingstiden på § 12-hemmen ligger på om-&lt;br&gt;kring 12-15 månader. Starka skäl talar för att man bör konstruera&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga på&lt;br&gt;ett sådant sätt att det framgår att vården inte skall upphöra till följd av&lt;br&gt;verkställighet av ett frihetsberövande straff.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 Riksdagen'1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Särskilda ungdoms-och jourdomstolar bör inte Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;inrättas&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Syftet med ett system med ungdoms-&lt;br&gt;eller jourdomstolar för handläggning av brott mot unga lagöver-&lt;br&gt;trädare bör tillgodoses på annat sätt än genom att sådana dom-&lt;br&gt;stolar inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna delar kommitténs bedömning. Svenska Polis-&lt;br&gt;förbundet anför dock att jourdomstolar bör införas, gärna som en&lt;br&gt;försöksverksamhet i ett inledande skede.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrunden till regeringens bedömning:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsdomstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan 1911, vid kriminalistkongressen i Stockholm, föreslogs att barna-&lt;br&gt;vårdsnämnderna skulle ställas under ordförandeskap av personer med&lt;br&gt;domarkompetens samt erhålla befogenhet att behandla åtal mot&lt;br&gt;misstänkta under 18 år. Förslaget övervägdes av Fattigvårdslagstift-&lt;br&gt;ningskommittén men ansågs inte böra genomföras. Även de sakkunniga&lt;br&gt;som tillkallats för att utreda frågan om ungdomsbrottslighetens&lt;br&gt;bekämpande ställde sig avvisande till tanken att inrätta specialdomstolar&lt;br&gt;för nu ifrågavarande mål och ansåg att förfarandet vid de allmänna&lt;br&gt;domstolarna i brottmål mot ungdom i stället borde anpassas efter de&lt;br&gt;särskilda förhållandena i dylika mål (SOU 1922:46). Förslaget ledde till&lt;br&gt;en särskild lag om förfärandet i brottmål mot minderåriga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om en specialdomstol för handläggning av ungdomsmål&lt;br&gt;väcktes på nytt i Processlagberedningens betänkande SOU 1944:9-10.&lt;br&gt;Den ordning man diskuterade var att inrätta en ungdomsdomstol som&lt;br&gt;skulle bestå av en lagfaren domare och några få i ungdomsvård särskilt&lt;br&gt;erfarna personer; domstolens förhandlingar skulle dessutom vara&lt;br&gt;undandragna offentligheten. Processlagberedningen fänn starka betänk-&lt;br&gt;ligheter möta mot att inrätta en specialdomstol för att handlägga ung-&lt;br&gt;domsmålen. Beredningens motivering för sitt ställningstagande var&lt;br&gt;följande (SOU 1944:10, s.ll).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Mot en sådan sammansättning av domstolen kunna dock å andra sidan&lt;br&gt;starka skäl anföras. De organisatoriska svårigheter, som enligt vad&lt;br&gt;beredningen tidigare framhållit i allmänhet göra sig gällande vid&lt;br&gt;inrättande av specialdomstolar, framträda i detta fäll med särskild&lt;br&gt;styrka. Det torde icke kunna förväntas, att mera lokalt förlagda&lt;br&gt;ungdomsdomstolar skulle annat än i de största städerna erhålla full&lt;br&gt;sysselsättning; en mer eller mindre långt driven centralisering av&lt;br&gt;rättskipningen å detta område torde av flera skäl vara olämplig.---&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En alltför långt gående specialisering i domstolens sammansättning&lt;br&gt;skulle ock utgöra hinder för gemensam handläggning av åtal mot unga&lt;br&gt;och mot vuxna, även då en sådan handläggning vore påkallad av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;processuella skäl; en uppdelning av handläggningen i olika rättegångar Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;och inför skilda domstolar skulle medföra stora praktiska olägenheter. ”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processlagberedningen undersökte också om inte syftet med att tillföra&lt;br&gt;domstolen särskild sakkunskap i ungdomsmål kunde uppnås genom&lt;br&gt;mindre ingripande åtgärder, om möjligt inom dåvarande domstols-&lt;br&gt;organisation. I ett lagutkast, som underställdes åtskilliga myndigheter&lt;br&gt;och sammanslutningar, föreslog beredningen att det vid underrätt skulle&lt;br&gt;utses ett antal med fostran och handledning av ungdom särskilt&lt;br&gt;förtrogna personer, ungdomsnämndemän, som skulle ta plats i nämnden&lt;br&gt;vid sidan av övriga nämndemän vid handläggning av ungdomsmål.&lt;br&gt;Detta förslag avvisades med motiveringen att det skulle vara alltför&lt;br&gt;svårt att finna personer med de erforderliga förutsättningarna för att&lt;br&gt;tjänstgöra som ungdomsnämndemän. Vidare anfördes att de särskilda&lt;br&gt;ungdomsnämndemännen inte skulle få den särskilda erfarenhet av&lt;br&gt;domargöromål som var önskvärd ur rättssäkerhetssynpunkt. Med hänsyn&lt;br&gt;till dessa invändningar fann beredningen att ett tillfredsställande resultat&lt;br&gt;kunde uppnås genom en föreskrift, att för tjänstgöring i nämnden vid&lt;br&gt;behandling av ungdomsmål skall företrädesvis anlitas nämndemän med&lt;br&gt;insikt och erfarenhet i vård och fostran av ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Processlagberedningens förslag ledde till att det i föregångaren till&lt;br&gt;lagen (1964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;br&gt;intogs en bestämmelse av innebörd att det vid underrätt i mål mot unga&lt;br&gt;för tjänstgöring i nämnden företrädesvis skulle anlitas nämndemän med&lt;br&gt;insikt och erfarenhet i vård och fostran av ungdom. Denna bestämmelse&lt;br&gt;fördes sedan över till 10 § LUL och finns där alltjämt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ungdomsdomstolar skall inrättas har varit aktuell i bl.a.&lt;br&gt;riksdagen också under senare år. Justitieutskottet behandlade motioner&lt;br&gt;om ungdomsdomstolar senast i bet. 1993/94 :JuU21.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jourdomstolar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I riksdagsdebatten och i den allmänna debatten har också vid olika&lt;br&gt;tillfällen framförts önskemål om att det - efter förebild från vissa andra&lt;br&gt;länder - skall inrättas jourdomstolar för en särskilt snabb handläggning&lt;br&gt;av vissa måltyper. Eftersom det anses särskilt viktigt att ungdoms-&lt;br&gt;kriminaliteten möts med en snabb reaktion från samhällets sida är mål&lt;br&gt;mot unga lagöverträdare en kategori mål som därvid nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begreppet jourdomstol lanserades år 1967 genom ett förslag av Trafik-&lt;br&gt;målskommittén i betänkandet Förundersökning (SOU 1967:56).&lt;br&gt;Förslaget avsåg att för vissa enklare brott och förseelser förkorta tiden&lt;br&gt;mellan brott och dom. Trafikmålskommittén menade med jourdomstol&lt;br&gt;en ordinarie underrätt som inom några veckor efter brottet håller&lt;br&gt;huvudförhandling på ordinarie rättegångsställe, på viss bestämd eller&lt;br&gt;vissa bestämda dagar per vecka och normalt på vanlig kontorstid. Själva&lt;br&gt;domstolsförfarandet föreslogs inte bli nämnvärt förenklat. Vad som&lt;br&gt;däremot enligt förslaget skulle förenklas var förfarandet hos polis och&lt;br&gt;åklagare. Förundersökningen skulle i jourdomstolsfällen ersättas av ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;muntligt förfarande inför en polisman och denne skulle sedan kalla den Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;misstänkte och eventuella målsägande och vittnen till en förhandling&lt;br&gt;inför domstolen. Först vid förhandlingen inför domstolen skulle åtal&lt;br&gt;väckas av åklagare. Trafikmålskommitténs förslag om jourdomstolar&lt;br&gt;ledde inte till lagstiftning, kanske främst beroende på den kritik som&lt;br&gt;från rättssäkerhetssynpunkt riktades mot att det skulle ankomma på&lt;br&gt;icke-jurister att ta initiativ till rättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet Åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra&lt;br&gt;den allmänna ordningen (Ds Ju 1973:5) framhöll Brottskommissionen&lt;br&gt;att man borde utreda frågan om inrättande av jourdomstolar. En särskild&lt;br&gt;arbetsgrupp inom Brottsförebyggande rådet (BRÅ) har i sin BRÅ-&lt;br&gt;rapport, (1977:7) Nytt straffsystem, också uttalat sig angående behovet&lt;br&gt;av sådana domstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegångsutredningen fick på initiativ av riksdagen år 1977 i uppdrag&lt;br&gt;att förutsättningslöst pröva frågan om inrättande av s.k. jourdomstolar.&lt;br&gt;Utredningen redovisade sina överväganden i fråga om jourdomstolar i&lt;br&gt;betänkandet Översyn av rättegångsbalken 1, Processen i tingsrätt (SOU&lt;br&gt;1982:26), del B (s. 267 ff). Rättegångsutredningen tolkade begreppet&lt;br&gt;jourdomstol så att därmed avsågs en domstol som dömer över ett brott&lt;br&gt;i omedelbart samband med brottet eller åtminstone i nära anslutning till&lt;br&gt;det och kom fram till att en ordning med jourdomstolar skulle kräva&lt;br&gt;allvarliga avsteg från grundläggande principer i vår nuvarande&lt;br&gt;brottmålsrättskipning, i varje fall om domstolarna förutsattes få ett&lt;br&gt;målunderlag som inte endast var obetydligt. En jourdomstolsreform&lt;br&gt;förutsatte enligt utredningen förenklingar ifråga om reglerna för för-&lt;br&gt;undersökning och åtals väckande och skulle medföra att ökade resurser&lt;br&gt;satsades på polis- och åklagarsidan. Under alla omständigheter rörde det&lt;br&gt;sig enligt utredningens uppfattning om ett mycket begränsat antal mål&lt;br&gt;som skulle kunna avgöras av jourdomstolar. Rättens tid skulle&lt;br&gt;antagligen inte kunna utnyttjas rationellt ens om man begränsade en&lt;br&gt;reform till att gälla storstadsdistrikten i samband med helger. Slutsatsen&lt;br&gt;var att det inte var processekonomiskt försvarbart att inrätta jourdom-&lt;br&gt;stolar för att avgöra brottmål. Däremot menade utredningen att det&lt;br&gt;givetvis kunde vara befogat från kriminalpolitisk synpunkt, men var för&lt;br&gt;sin del inte beredd att bedöma om sådana aspekter vägde så tungt att de&lt;br&gt;tog över de processekonomiska nackdelarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid remissbehandlingen ställde remissinstanserna sig med något&lt;br&gt;undantag bakom utredningens slutsats att ett jourdomstolssystem inte&lt;br&gt;borde införas. Föredragande departementschef uttalade i propositionen&lt;br&gt;(prop. 1986/87:89), att även om ett regelrätt jourdomstolsförfarande&lt;br&gt;kanske inte tedde sig motiverat från processekonomiska synpunkter, det&lt;br&gt;var uppenbart för honom att man i vissa fall kunde uppnå avsevärda&lt;br&gt;kriminalpolitiska fördelar med en ordning där gärningsmannen ställdes&lt;br&gt;inför domstol avsevärt snabbare än vad som ofta blir fallet med&lt;br&gt;nuvarande regler. Departementschefen tänkte då framför allt på&lt;br&gt;ungdomar som grips på bar gärning. Departementschefen lade inte fram&lt;br&gt;några förslag med anledning av jourdomstolstanken men avsåg att&lt;br&gt;närmare undersöka, om man inte kunde finna metoder för att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;36&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åstadkomma en snabbare reaktion från samhällets sida bl.a. i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som skäl för att inte lägga fram förslag om jourdomstolar uttalade Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;departementschefen bl.a. följande (s. 102).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”Handläggningstiderna i brottmål vid tingsrätterna är enligt min mening&lt;br&gt;i stort sett godtagbara. De allra flesta brottmål avgörs inom några&lt;br&gt;månader från det att åtal väckts. Givetvis förekommer enskilda fall med&lt;br&gt;alltför långa handläggningstider, vilket dock endast undantagsvis torde&lt;br&gt;bero på att domstolarna inte anser sig ha utrymme för att handlägga&lt;br&gt;målet. Angelägenheten av att inrätta ett system med jourdomstolar&lt;br&gt;måste bedömas mot denna bakgrund. Som utredningen visat skulle en&lt;br&gt;jourdomstolsrättegång i mångt och mycket te sig annorlunda än en&lt;br&gt;vanlig brottmålsrättegång. Åtalet skulle i många fall inte kunna vara&lt;br&gt;preciserat från början utan skulle behöva utformas slutligt först under&lt;br&gt;huvudförhandlingens gång. Den verksamhet som för närvarande bedrivs&lt;br&gt;under förundersökningen skulle i stället få ske infor domstolen. På&lt;br&gt;grund härav skulle det med hänsyn till rättssäkerhetskraven bli&lt;br&gt;nödvändigt att begränsa jourdomstolamas målunderlag till lättutredda -&lt;br&gt;framför allt erkända - och lindrigare brott. Även det faktum att vårt&lt;br&gt;differentierade påföljdssystem ställer stora krav på utredningen om den&lt;br&gt;tilltalades personliga förhållanden sätter ganska snäva gränser for vilka&lt;br&gt;mål som skulle kunna handläggas av jourdomstolar. De målkategorier&lt;br&gt;som mot denna bakgrund skulle kunna bli aktuella i ett jourdomstolsför-&lt;br&gt;farande överensstämmer ganska väl med dem för vilka vi redan har&lt;br&gt;enkla och snabba former för beivrande, t.ex. strafföreläggandein-&lt;br&gt;stitutet.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även efter Rättegångsutredningens betänkande har krav på jourdom-&lt;br&gt;stol framförts vid åtskilliga tillfällen, både i den allmänna debatten och&lt;br&gt;i riksdagmotioner. Justitieutskottet har i samtliga fall avstyrkt bifall till&lt;br&gt;motionerna med hänvisning till Ungdomsbrottskommitténs arbete (senast&lt;br&gt;i bet,1992/93:JuU24).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser om handläggning av mål mot unga lagöver-&lt;br&gt;trädare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som framgår av den nu lämnade redovisningen har särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om förfarandet i brottmål mot unga funnits sedan 1900-&lt;br&gt;talets början. Nu gällande regler finns i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare. Lagen har karaktären av&lt;br&gt;komplement till rättegångsbalken och innehåller bl.a. bestämmelser om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse, yttranden från socialnämnden, strafföreläggande,&lt;br&gt;underrättelse om brottsmisstanke till vårdnadshavare och särskilda&lt;br&gt;regler för unga som gripits av polis. Vidare finns särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser som rör förfarandet i domstol, bl.a. om häktning, offentlig&lt;br&gt;försvarare, personutredning och om vårdnadshavares medverkan. Det&lt;br&gt;finns också en bestämmelse om en tidsfrist for hållande av huvud-&lt;br&gt;förhandling. Flertalet bestämmelser avser dem som är under 18 år, men&lt;br&gt;några gäller även för dem som har fyllt 18 men inte 21 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I lagen regleras också förfarandet när utredning inleds i fråga om den&lt;br&gt;som misstänks för att ha begått brott före 15 års ålder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskilda bestämmelser i vissa frågor om förundersökningen när&lt;br&gt;ungdomar misstänks för brott finns, förutom i förundersöknings-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kungörelsen (se avsnitt 6.1) också i förordningen (1964:740) med Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;föreskrifter för åklagare i vissa brottmål. Bland annat ges där be-&lt;br&gt;stämmelser om att beslut om åtalsunderlåtelse enligt lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare och om strafföreläggande i fråga&lt;br&gt;om brott som begåtts av den som inte har fyllt 18 år normalt skall&lt;br&gt;meddelas den unge muntligen och om möjligt i vårdnadshavares&lt;br&gt;närvaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Handläggning av ungdomsmäl i andra länder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan vi går närmare in på frågor om ungdomsdomstolar och&lt;br&gt;jourdomstolar för ungdomar kan det vara av intresse att ge en inblick i&lt;br&gt;hur ungdomsmål handläggs i andra länder. Vi vill därför helt&lt;br&gt;översiktligt redovisa något om hur systemen ser ut i England, Tyskland&lt;br&gt;och USA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I England är straff myndighetsåldern 10 år. De som har fyllt 10 men&lt;br&gt;inte 21 år betraktas som unga lagöverträdare och är indelade i olika&lt;br&gt;ålderskategorier.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sidan av magistrates’ courts och crown courts - som handlägger&lt;br&gt;brottmål mot vuxna lagöverträdare - finns i England sedan 1908 ett&lt;br&gt;system med särskilda ungdomsdomstolar, youth courts. I en sådan&lt;br&gt;ungdomsdomstol handläggs brottmål där den tilltalade har fyllt 10 men&lt;br&gt;inte 18 år. I vissa situationer skall dock ett brottmål mot en person i&lt;br&gt;åldern 10-17 år handläggas i magistrates’ court eller crown court.&lt;br&gt;Exempelvis skall vissa mycket allvarliga brott handläggas i crown court&lt;br&gt;och inte i ungdomsdomstolen. Även i de situationer en ung&lt;br&gt;lagöverträdare i åldern 10-17 år är åtalad tillsammans med en vuxen&lt;br&gt;skall målet handläggas i ”vuxendomstolama”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken bakom de engelska ungdomsdomstolama är att man skall hålla&lt;br&gt;barn och ungdomar borta från ”vuxendomstolama”. Ungdomsdomstolen&lt;br&gt;håller som regel sina rättegångar i samma byggnad som magistrates’&lt;br&gt;court, men för att minimera de ungas kontakt med vuxna lagöverträdare&lt;br&gt;hålls rättegångarna på andra tider än rättegångarna i magistrates’ court.&lt;br&gt;På en del platser, då oftast i större städer, finns dock särskilda&lt;br&gt;domstolslokaler för ungdomsdomstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ungdomsdomstolen dömer vanligen tre lekmän (magistrates). De&lt;br&gt;som dömer i en ungdomsdomstol är utvalda bland magistrates och anses&lt;br&gt;särskilt lämpade för att handlägga mål med ungdomar och har fått&lt;br&gt;särskild utbildning för detta. De magistrates som tjänstgör i ungdoms-&lt;br&gt;domstolen är vanligen yngre än sina kolleger i magistrates’ court.&lt;br&gt;Ungdomsdomstolen skall avgöra dels skuldfrågan och dels påföljds-&lt;br&gt;frågan. De regler som gäller för handläggningen i ungdomsdomstolen&lt;br&gt;skiljer sig på en rad olika sätt från de regler som gäller för handlägg-&lt;br&gt;ningen i magistrates’ court. Bl.a. är domstolsförhandlingen inte offentlig&lt;br&gt;och man försöker hålla rättegången på ett så informellt sätt och i en så&lt;br&gt;avspänd atmosfär som möjligt. Det ställs dock samma rättssäkerhetskrav&lt;br&gt;som i vanliga brottmål. Ungdomsdomstolen inhämtar även olika typer&lt;br&gt;av utredningar om den tilltalades personliga förhållanden. Det finns &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;38&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inget krav på att den unge i ungdomsdomstolen skall företrädas av ett Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;juridiskt ombud annat än om han riskerar att dömas till en frihetsbe-&lt;br&gt;rövande påföljd. Om den unge är under 16 år skall domstolen, om det&lt;br&gt;inte kan anses oskäligt, förordna att vårdnadshavaren skall närvara vid&lt;br&gt;rättegången. Om den unge har fyllt 16 men inte 18 år får domstolen&lt;br&gt;förordna att vårdnadshavaren skall närvara vid rättegången. Ett av-&lt;br&gt;görande från ungdomsdomstolen kan av den unge överklagas till crown&lt;br&gt;court. Man försöker i så stor utsträckning som möjligt hålla de unga&lt;br&gt;lagöverträdarna borta från domstolarna. En stor del av dem åtalas inte&lt;br&gt;utan får i stället en slags varning, caution.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Också i Tyskland gäller särskilda regler i fråga om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare. Det tyska systemet kännetecknas, i likhet med det svenska, av&lt;br&gt;att såväl socialtjänsten som rättsväsendet har ett ansvar för ungdomar&lt;br&gt;som begår brott. Straffmyndighetsåldem i Tyskland är 14 år. Om ett&lt;br&gt;barn under 14 år begår brott kan han eller hon bli föremål för åtgärder&lt;br&gt;från socialtjänstens sida. I de fall ett domstolsbeslut bedöms nödvändigt,&lt;br&gt;exempelvis för att omhänderta den unge, meddelas detta av en&lt;br&gt;förmy nderskapsdomstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som unga lagöverträdare betraktas i första hand åldersgruppen 14-17&lt;br&gt;år. En ytterligare förutsättning för att en person skall bedömas vara&lt;br&gt;straffmyndig är att han eller hon har förmåga att inse det felaktiga i&lt;br&gt;gärningen och att handla därefter. Systemet för unga omfattar även&lt;br&gt;åldersgruppen 18-20 år under förutsättning att det brott den unge begått&lt;br&gt;bedöms vara en typisk ungdomsförseelse eller att han eller hon bedöms&lt;br&gt;vara likställd med åldersgruppen 14-17 år i känslomässig och in-&lt;br&gt;tellektuell utveckling. Tanken är att reglerna skall tillämpas på ålders-&lt;br&gt;gruppen 18-20 år i undantagsfall. I praktiken är det emellertid så att&lt;br&gt;nästan hälften av de ungdomar som tillhör denna ålderskategori&lt;br&gt;behandlas som unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsmålen handläggs vid särskilda avdelningar vid de lokala&lt;br&gt;domstolarna eller i ungdomskammare vid de regionala domstolarna. Det&lt;br&gt;är således inte fråga om en egentlig specialdomstol utan om en allmän&lt;br&gt;domstol i särskild sammansättning. I första instans är domstolen domför&lt;br&gt;med antingen en ungdomsdomare som ensamdomare eller med en&lt;br&gt;ungdomsdomare och två nämndemän. Vissa mål går direkt till ung-&lt;br&gt;domskammaren vid de regionala domstolarna. Ungdomskammaren&lt;br&gt;består av tre ungdomsdomare och två nämndemän och är första instans&lt;br&gt;beträffande allvarligare brott. Ungdomskammaren kan även pröva mål&lt;br&gt;av större omfattning, exempelvis seriestölder begångna av ungdoms-&lt;br&gt;gäng, men är i övrigt överinstans i mål som i första instans avgörs av&lt;br&gt;ensamdomare. I de högsta instanserna finns inga ungdomsdomare utan&lt;br&gt;domstolen dömer i vanlig sammansättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt tankegången i det tyska systemet skall ungdomsdomaren ha&lt;br&gt;erfarenhet av och vara verksam inom ungdomsvården. Domaren är&lt;br&gt;centralfiguren i förfarandet. Han eller hon leder förhandlingarna,&lt;br&gt;inleder förhören med den tilltalade och med vittnen och sakkunniga&lt;br&gt;samt beslutar om målet skall läggas ner eller om förfarandet skall&lt;br&gt;fortsätta. I lagen föreskrivs att ungdomsdomaren och förmynderskaps- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;39&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domaren bör vara samma person. Ungdomsdomaren är även ”verk-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställighetsledare”, vilket bl.a. innebär att han eller hon beslutar om&lt;br&gt;villkorlig frigivning från ungdomsfängelsestraff samt om vilka åtgärder&lt;br&gt;som skall vidtas om meddelade föreskrifter inte följs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även på åklagarsidan finns särskilda ungdomsåklagare. Ungdoms-&lt;br&gt;åklagama skall vara verksamma inom och ha erfarenhet av ungdoms-&lt;br&gt;vården. Ytterligare en aktör som bör omnämnas är den s.k. Jugend-&lt;br&gt;gerichtshilfe som hör till ungdomstjänsten och sorterar under social-&lt;br&gt;tjänsten. Jugendgerichtshilfe består av socialarbetare och socialpeda-&lt;br&gt;goger. De skall utreda den unges sociala bakgrund, personlighet och&lt;br&gt;förhållanden vid brottet och föreslå vilka åtgärder domstolen bör vidta.&lt;br&gt;De övervakar även att av domstolen beslutade disciplinåtgärder fullföljs&lt;br&gt;och avlägger under verkställigheten kontinuerligt rapporter till domaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har riktats kritik mot det tyska systemet. Det krav på att domare&lt;br&gt;och åklagare skall ha särskild erfarenhet av ungdomsfrågor som ställs&lt;br&gt;upp i lagen har inte kunnat uppfyllas. Undersökningar visar att&lt;br&gt;förfarandet inför ungdomsdomstolen varierar och till stor del beror på&lt;br&gt;den enskilde domarens personlighet. I praktiken är det vidare så att mer&lt;br&gt;än hälften av ungdomsåklagama även arbetar med allmänna brottmål&lt;br&gt;medan omvänt två tredjedelar av de domare och åklagare som arbetar&lt;br&gt;med allmänna brottmål även handlägger ungdomsmål. Vidare har&lt;br&gt;undersökningar visat att åklagarna inte utnyttjar Jugendgerichtshilfe i&lt;br&gt;avsedd omfattning och att den har ett mycket begränsat inflytande över&lt;br&gt;domstolens avgörande. Den målkonflikt mellan uppfostran och hjälp, å&lt;br&gt;ena sidan, och straff, å andra sidan som finns inbyggd i systemet&lt;br&gt;kommer tydligt till uttryck i just Jugendgerichtshilfes verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I USA finns sedan sekelskiftet ett system med juvenile courts.&lt;br&gt;Systemen skiljer sig åt i de olika delstaterna, men huvuddragen kan&lt;br&gt;beskrivas på följande sätt. De amerikanska ungdomsdomstolama är&lt;br&gt;specialdomstolar skilda från de domstolar som handlägger brottmål med&lt;br&gt;vuxna lagöverträdare. I vissa situationer, bl.a. beroende på brottets&lt;br&gt;svårhetsgrad, kan emellertid en underårig hänvisas till vuxensystemet&lt;br&gt;och dömas där. Ungdomsdomstolen handlägger emellertid inte bara vad&lt;br&gt;vi betecknar som brottmål utan även de fall där det kan finnas skäl for&lt;br&gt;ett ingripande från samhällets sida på grund av den unges eget beteende&lt;br&gt;eller på grund av den miljö han vistas i, alltså de fall som i Sverige&lt;br&gt;handläggs av allmän förvaltningsdomstol. Vid en beskrivning av det&lt;br&gt;amerikanska systemet är det således viktigt att hålla i minnet att det&lt;br&gt;amerikanska begreppet juvenile delinquency är vidare än det svenska&lt;br&gt;uttrycket ungdomsbrottslighet och innefattar s.k. status offences, dvs.&lt;br&gt;gärningar som betraktas som brott om de begås av en ungdom men inte&lt;br&gt;om de begås av en vuxen. Som exempel kan nämnas fylleri, att rymma&lt;br&gt;från sitt hem, lösdriveri och andra handlingar som kan anses farliga för&lt;br&gt;en ung människas utveckling. Ingripanden som i Sverige i dessa fall&lt;br&gt;sker enligt sociallagstiftningen sker således i USA enligt strafflagstift-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten med införandet av ungdomsdomstolar var att skapa ett&lt;br&gt;system där de unga kunde särbehandlas på grund av sina särskilda&lt;br&gt;behov och där man skulle ersätta det traditionella straffet med individ-&lt;br&gt;anpassade behandlingsåtgärder i syfte att rehabilitera den unge i stället&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att straffa honom. Skaparna av systemet med ungdomsdomstolar, Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;vilket byggde på den s.k. behandlingstanken, föreställde sig en&lt;br&gt;informell domstol vars åtgärder syftade till att tillgodose ”barnets&lt;br&gt;bästa”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Genom att systemet med ungdomsdomstolar gjorde skillnad mellan de&lt;br&gt;unga och de vuxna lagöverträdarna modifierades också procedurreglema&lt;br&gt;och man försökte undvika den stigmatisering en brottmålsrättegång&lt;br&gt;ansågs innebära. I samma syfte ägde förhandlingarna rum inom stängda&lt;br&gt;dörrar, tillgången till handlingar i målet var begränsad, förhandlingen&lt;br&gt;protokollerades inte och domstolen fann i sitt utslag att barnen var&lt;br&gt;kriminella snarare än skyldiga till ett visst åtalat brott. Detta hade sin&lt;br&gt;grund i att det inte var det aktuella brottet som stod i centrum utan den&lt;br&gt;unges bakgrund. På grund härav ansågs det också obehövligt med jury,&lt;br&gt;försvarare, bevisregler och överhuvudtaget de processregler som styrde&lt;br&gt;systemet för de vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken med systemet var att en lagfaren domare, assisterad av social-&lt;br&gt;arbetare, skulle undersöka den unges bakgrund, finna anledningen till&lt;br&gt;den ifrågavarande missanpassningen, och upprätta en behandlingsplan&lt;br&gt;för att möta den unges behov. Domstolen skulle fästa mindre vikt vid&lt;br&gt;det brott som den unge hade begått eftersom det inte sade särskilt&lt;br&gt;mycket om barnets verkliga behov och i stället främst fästa&lt;br&gt;uppmärksamhet på den unges karaktär och livsstil.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots kritik bestod systemet med ungdomsdomstolar i princip&lt;br&gt;oförändrat fram till 1960-talet. Efter en dom av USA:s högsta domstol&lt;br&gt;1967 började man emellertid förändra ungdomsdomstolama genom&lt;br&gt;införandet av formella procedurregler. Rättsfallet ledde till att det i&lt;br&gt;förfarandet vid ungdomsdomstolen infördes vissa procedurregler för att&lt;br&gt;garantera rättssäkerhet, bl.a. rätten till ombud, rätten att ta del av an-&lt;br&gt;klagelsen, rätten att konfrontera och korsförhöra vittnen. Högsta&lt;br&gt;domstolen fortsatte därefter i en rad rättsfall att utjämna en del av&lt;br&gt;skillnaderna mellan de båda systemen. Som ett exempel kan nämnas att&lt;br&gt;Högsta domstolen har gett den underårige rätt att ta del av de&lt;br&gt;handlingar i målet som ligger till grund för domstolens ställningstagande&lt;br&gt;och slagit fäst att bevisningen för en fällande dom även i ungdoms-&lt;br&gt;domstolen skall ha den styrkan att det är ställt utom rimligt tvivel att&lt;br&gt;den åtalade är skyldig. I ett fall från 1971 förvägrade Högsta domstolen&lt;br&gt;emellertid de unga den för vuxna författningsenliga rätten till&lt;br&gt;juryrättegång och hejdade därmed utvecklingen mot lika procedurregler&lt;br&gt;i de båda systemen. Högsta domstolen fruktade att juryrättegångar&lt;br&gt;skulle verka negativt på det informella förfarandet i ungdomsdomstolen&lt;br&gt;och rättfärdigade procedurskillnadema mellan de olika systemen med att&lt;br&gt;det beträffande de unga gällde behandling och beträffande de vuxna&lt;br&gt;straff och att denna terapeutiska inriktning inte krävde lika många&lt;br&gt;procedurregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemet med ungdomsdomstolar har i tiden därefter genomgått&lt;br&gt;ytterligare en hel del förändringar, både genom lagstiftning och&lt;br&gt;rättspraxis. De har inneburit ett närmande till den ordinära brott-&lt;br&gt;målsprocessen, både procedur- och innehållsmässigt. Systemet utsätts &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;emellertid fortfarande för stor kritik främst ur rättssäkerhetssynpunkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns röster i den amerikanska debatten som anser att det är bättre Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;att avskaffa ungdomsdomstolama och i stället låta de unga dömas i&lt;br&gt;samma system som de vuxna med alla de procedurregler som där finns&lt;br&gt;för att garantera rättssäkerhet och att vuxensystemet i stället anpassas&lt;br&gt;efter de ungas särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Enligt regeringens mening finns&lt;br&gt;det otvivelaktigt ett behov av ett brottmålsförfarande speciellt avpassat&lt;br&gt;för ungdomar. Ett sådant förförande får dock inte innebära att det görs&lt;br&gt;avkall på de krav på rättssäkerhet som måste gälla inom det straff-&lt;br&gt;rättsliga området. Den speciella ordning som är lämpad för ungdomsmål&lt;br&gt;kännetecknas ju inte av lättnader i rättssäkerhetsgarantiema utan av att&lt;br&gt;förförandet är snabbt, effektivt och hanteras av de för uppgiften mest&lt;br&gt;lämpade personerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om det är befogat att särskilja ungdomsmålen från andra&lt;br&gt;brottmål måste man hålla fest vid vissa oeftergivliga principer för ett&lt;br&gt;domstolsförfärande, såsom rättssäkerhet, rättvisa och konsekvens i&lt;br&gt;tillämpningen av regelsystemet. De formella regler som finns i&lt;br&gt;rättegångsbalken garanterar dessa principer och det finns påtagliga&lt;br&gt;risker för att dessa principer sätts ur spel om handläggningen - såsom&lt;br&gt;förutsätts i en ungdomsdomstol - sker på ett fritt, otvunget och in-&lt;br&gt;formellt sätt. En ordinär brottmålsprocess ger också de bästa&lt;br&gt;garantierna för att ansvarsfrågan blir ordentligt utredd och att det ställs&lt;br&gt;höga krav på bevisningens styrka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har enligt regeringens uppfattning inte heller något värde i sig att&lt;br&gt;ungdomsmålen handläggs i en speciell, från den övriga domstols-&lt;br&gt;organisationen skild, domstol. Det är tvärtom önskvärt att den kom-&lt;br&gt;petens och erfarenhet, liksom de resurser som finns i den allmänna&lt;br&gt;domstolsorganisationen, tas till vara. Mot den bakgrunden framstår det&lt;br&gt;som självklart att de fördelar man skulle kunna uppnå med ungdoms-&lt;br&gt;domstolar när det gäller att åstadkomma ett för ungdomar speciellt&lt;br&gt;anpassat förfarande som inte kommer i konflikt med rättssäkerhets-&lt;br&gt;kraven lika väl, eller t.o.m. bättre, kan uppnås inom ramen för den&lt;br&gt;befintliga domstolsorganisationen. Det finns, som vi skall återkomma&lt;br&gt;till, utrymme för att inom den vanliga domstolsorganisationen vidta en&lt;br&gt;rad åtgärder som syftar till att åstadkomma ett sådant, för ungdomsmål,&lt;br&gt;anpassat förfarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När man talar om en jourdomstol är det önskemålet om en&lt;br&gt;förkortning av tiden mellan brott och dom som är grunden för resone-&lt;br&gt;mangen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De vinster som avses i sådana sammanhang är främst av en annan&lt;br&gt;natur än de processekonomiska. Man har mest talat om det kri-&lt;br&gt;minalpolitiska behovet av att avståndet i tiden mellan brott och dom blir&lt;br&gt;så kort att sambandet mellan brott och straff markeras tydligt. Man har&lt;br&gt;nog också menat att brottsligheten skulle minska om det fanns ett snabbt&lt;br&gt;verkande reaktionssystem. Jourdomstolsfrågan har också setts från den&lt;br&gt;misstänktes utgångspunkt. Man har sagt att ju längre tid som förflyter&lt;br&gt;från gämingstillfallet, desto större är risken att påföljden framstår som&lt;br&gt;obehövlig eller orättfärdig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledningsvis måste man dock ställa sig frågan vad som egentligen Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;avses med begreppet jourdomstol. Antingen avses en domstol som&lt;br&gt;tjänstgör även under icke-ordinarie arbetstid för att möjliggöra att&lt;br&gt;domstolsförhandlingen hålls i mycket nära anslutning till brottet, eller&lt;br&gt;också avses med jourdomstol att man tillgodoser önskemålet av en&lt;br&gt;mycket snabb handläggning av vissa brottmål. Endast det förra&lt;br&gt;alternativet kan betecknas som en jourdomstol i egentlig mening.&lt;br&gt;Utgångspunkten måste då vara att målet skall kunna avgöras vid ett&lt;br&gt;enda rättegångstillfälle, vilket skall ligga i omedelbar anslutning till&lt;br&gt;brottet eller brottsupptäckten. Det finns inte skäl att införa ett system&lt;br&gt;där den unge ställs inför rätten mycket kort tid efter brottet, men där&lt;br&gt;handläggningen inte kan avslutas vid det tillfället utan måste skjutas upp&lt;br&gt;till en senare tidpunkt. Med ett sådant system skulle det nämligen inte&lt;br&gt;finnas någon anledning att ha en jourdomstol, eftersom målet då lika väl&lt;br&gt;kan handläggas på ordinarie tjänstgöringstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett system med jourdomstolar i egentlig mening innebär stora&lt;br&gt;kostnader, vilket i det statsfinansiella läge som råder i dag är ett starkt&lt;br&gt;argument mot att inrätta jourdomstolar. Ett jourdomstolssystem&lt;br&gt;förutsätter bl.a. jourtjänstgöring för de inblandade. Det gäller också&lt;br&gt;advokater, eftersom ett jourdomstolssystem sannolikt skulle kräva att&lt;br&gt;offentlig försvarare förordnades i de flesta mål. Jourdomstolar som&lt;br&gt;dömer för brott samma dag som de begåtts eller påföljande morgon&lt;br&gt;torde inte kunna få en tillräcklig sysselsättning annat än på vissa platser&lt;br&gt;och kanske bara under vissa tider. Det skulle därför förmodligen bli&lt;br&gt;mycket svårt att utnyttja jourdomstolens resurser helt och hållet&lt;br&gt;eftersom måltillströmningen inte kan bli jämn och variationerna inte kan&lt;br&gt;förutses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns också en rad praktiska problem med ett sådant jourdom-&lt;br&gt;stolssystem. Bland annat skulle det innebära vissa svårigheter nattetid.&lt;br&gt;Möjligen kan man kräva av de misstänkta att de ställer upp vid alla&lt;br&gt;tider på dygnet. Målsägande och vittnen kan emellertid inte gärna&lt;br&gt;tvingas att inställa sig mellan kl. 24.00 och kl. 08.00. Detta minskar&lt;br&gt;ytterligare möjligheterna att omedelbart handlägga mål om ansvar för&lt;br&gt;förnekade gärningar. Man torde vidare ha anledning att räkna med att&lt;br&gt;de misstänkta ofta är påverkade av alkohol eller narkotika när de grips&lt;br&gt;för ett brott som i sig passar för jourdomstolshantering. Särskilt om det&lt;br&gt;är första gången de grips befinner sig många i ett slags chocktillstånd.&lt;br&gt;De kan ha svårt att sätta in brottet i ett större orsakssammanhang och&lt;br&gt;redogöra för motiven till sitt handlande och ange eventuella förmild-&lt;br&gt;rande omständigheter. Deras förutsättningar för att själv ta tillvara sin&lt;br&gt;rätt är långtifrån de bästa. Målsägandens hälsotillstånd kan också hindra&lt;br&gt;att denne kan inställa sig och höras i målet. Vidare gäller enligt 32 kap.&lt;br&gt;1 § rättegångsbalken att, om en part eller annan enligt rättens beslut&lt;br&gt;skall infinna sig vid rätten eller eljest fullgöra något i rättegången, skall&lt;br&gt;han erhålla skäligt rådrum därtill. Om ett jourdomstolssystem for&lt;br&gt;ungdomar skall ha några kriminalpolitiska effekter, får man förutsätta&lt;br&gt;att den misstänkte tvingas att underkasta sig att målet avgörs genast.&lt;br&gt;Han kan inte rimligen få välja att rättegången sker först vid ett senare&lt;br&gt;tillfälle. I ett sådant läge uppstår problemet att den misstänkte inte&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att erhålla skäligt rådrum. Man kan vidare misstänka att Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;offentliga försvarare många gånger kommer att behöva uppskov för att&lt;br&gt;undersöka möjligheterna till vidare utredning. I andra fåll behöver&lt;br&gt;försvararen ytterligare tid för att gå igenom målet tillsammans med den&lt;br&gt;misstänkte. Risken är därför stor att man i många fall skulle uppnå en&lt;br&gt;mycket snabb första inställelse inför rätten, men förhandlingen skulle&lt;br&gt;sedan behöva skjutas upp. Att dela upp handläggningen på flera&lt;br&gt;förhandlingar skulle också strida mot den s.k. koncentrationsprincipen&lt;br&gt;och motverka själva syftet med att inrätta jourdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till detta skall läggas svårigheterna att genast få fram en förundersök-&lt;br&gt;ning och en personutredning. Risken är också stor att målsäganden&lt;br&gt;regelmässigt inte kan få sin skadeståndstalan prövad i samband med&lt;br&gt;brottmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om man anlägger ett bredare perspektiv och med begreppet&lt;br&gt;jourdomstol avser en mycket snabb handläggning av ungdomsmålen -&lt;br&gt;att domstolsförhandlingen t.ex. äger rum inom någon vecka från brottet&lt;br&gt;- finns det problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det största problemet med att få ett system med jourdomstolar att&lt;br&gt;fungera också i denna vidare betydelse är att det måste vidtas en rad&lt;br&gt;åtgärder innan en domstol kan hålla förhandling. De två största hindren&lt;br&gt;ligger i att brottet måste utredas, vilket normalt sker vid en förunder-&lt;br&gt;sökning enligt 23 kap. RB och i att man i många fall måste ha en utred-&lt;br&gt;ning om den misstänktes personliga förhållanden. En jourdomstols-&lt;br&gt;hantering kan också möta svårigheter av hänsyn till att målsäganden&lt;br&gt;kanske inte hinner göra sin rätt gällande i målet, eftersom hans anspråk&lt;br&gt;tar tid att utreda och precisera.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottsutredningen är själva nyckeln till ett system med jourdomstolar.&lt;br&gt;Om straff skall kunna utdömas i mycket nära anslutning till brottet ställs&lt;br&gt;det nämligen mycket långtgående krav på att brottsutredningen skall&lt;br&gt;vara snabb. Brottsutredningen måste i så fall kunna avslutas praktiskt&lt;br&gt;taget i omedelbart samband med brottsanmälan. Den största förutsätt-&lt;br&gt;ningen för att lyckas med det är att slopa eller begränsa kravet på&lt;br&gt;förundersökning i ungdomsmål. Det finns dock inte några förutsätt-&lt;br&gt;ningar för att i ökad utsträckning underlåta förundersökning bortsett&lt;br&gt;från mål där påföljden kan antas stanna vid böter. Dessa brott är&lt;br&gt;samtidigt inte särskilt intressanta i det här sammanhanget. Ett viktigt&lt;br&gt;skäl till att bibehålla kravet på förundersökningen i ungdomsmål är att&lt;br&gt;denna i just ungdomsmålen fyller en viktig kriminalpolitisk funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan blir närmast om man kan skapa förutsättningar för att avsluta&lt;br&gt;brottsutredningen omedelbart i samband med brottsanmälan. Det torde&lt;br&gt;oftast bli fråga om erkända, inte så allvarliga brott. Om en brotts-&lt;br&gt;utredning skall kunna avslutas omedelbart förutsätter det att alla förhör&lt;br&gt;kan ske omedelbart och att man inte behöver avvakta någon utredning&lt;br&gt;som t.ex. läkarintyg, yttrande från Statens kriminaltekniska laborato-&lt;br&gt;rium, analysbevis och värderingsintyg.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten har i dag också en mer eller mindre långtgående skyldighet att&lt;br&gt;inhämta yttranden eller särskilda utredningar om den tilltalades person.&lt;br&gt;Personutredningen har ofta en avsevärd betydelse för domstolens &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställningstagande i påföljdsfrågan och det finns inga förutsättningar för&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att slopa kravet på personutredning. Ett införande av jourdomstolar Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;måste således bedömas även utifrån förutsättningen att en person-&lt;br&gt;utredning i princip alltid måste äga rum innan målet kan avgöras. Ett&lt;br&gt;jourdomstolsförfarande skulle sannolikt kräva att personutredningen&lt;br&gt;kunde genomföras omedelbart.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan faktor som måste beaktas är utredningen om måls-&lt;br&gt;ägandeanspråken. En målsägandes talan om skadestånd i anledning av&lt;br&gt;brott får vid domstolen föras i samband med åtal för brottet (22 kap. 1&lt;br&gt;§ RB). Åklagaren är på målsägandens begäran skyldig att i samband&lt;br&gt;med åtalet förbereda och utföra dennes talan, om det kan ske utan&lt;br&gt;väsentlig olägenhet och hans anspråk inte är uppenbart obefogat. En&lt;br&gt;målsägande kan ha ett starkt intresse av att målet blir prövat omgående&lt;br&gt;så att han får ut sitt skadestånd inom rimlig tid. I många fåll kan han&lt;br&gt;emellertid ha svårt att snabbt ange sina krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att talan om ansvar och om skadestånd handläggs samtidigt är i de&lt;br&gt;flesta fall viktigt med hänsyn inte bara till de processekonomiska&lt;br&gt;fördelar som detta innebär för parterna och för samhället utan också av&lt;br&gt;hänsyn till målsägandens särskilda intresse av att i möjligaste mån få&lt;br&gt;sina anspråk prövade i brottmålet. För att i ökad utsträckning klara av&lt;br&gt;skadeståndstalan inom ramen för brottmålsprocessen skärptes 1988&lt;br&gt;kraven för att få avskilja ett skadestånd från brottmålet. I bästa fall&lt;br&gt;orsakar skadeståndsfrågor endast obetydliga merkostnader om de&lt;br&gt;handläggs i brottmålet. Avskiljs skadeståndstalan till handläggning som&lt;br&gt;särskilt mål enligt reglerna för tvistemål kan processkostnaderna totalt&lt;br&gt;sett bli fördubblade eftersom bevisningen och allting annat ofta behöver&lt;br&gt;upprepas. Målsäganden måste också i ett sådant fall ofta komma till&lt;br&gt;domstolen vid ytterligare ett tillfälle, vilket i vissa fall kan vara mycket&lt;br&gt;betungande. Det är emellertid mycket vanligt att målet leder till&lt;br&gt;tredskodom mot den tilltalade eller att målet avskrivs. Anledningen till&lt;br&gt;att målet avskrivs är inte sällan att målsäganden inte vill driva målet&lt;br&gt;vidare när det ankommer på honom själv att agera och kan innebära att&lt;br&gt;han eller hon avstår från att göra ett rättmätigt skadeståndskrav&lt;br&gt;gällande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att målsägandens skadeståndstalan skall kunna handläggas&lt;br&gt;samtidigt som brottmålet krävs att anspråket är så pass preciserat att det&lt;br&gt;kan ligga till grund för en domstolsprövning. Det kan redan i dag i mål&lt;br&gt;med häktade, som ändå i normalfallet dröjer några veckor innan de&lt;br&gt;avgörs, vara svårt att få fram ett preciserat anspråk. Svårigheterna blir&lt;br&gt;naturligtvis än större om det enskilda anspråket måste preciseras&lt;br&gt;praktiskt taget omedelbart. Målsäganden kan nämligen behöva åberopa&lt;br&gt;intyg av olika slag för att styrka sitt anspråk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En ordning där man försämrade möjligheterna för målsäganden att få&lt;br&gt;sin rätt, vilket otvivelaktigt skulle bli fallet i ett system med jourdom-&lt;br&gt;stolar, skulle rimma illa med regeringens strävanden mot en bättre&lt;br&gt;ställning för brottsoffer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser, liksom Ungdomsbrottskommittén, att man i och för&lt;br&gt;sig kan uppnå vissa kriminalpolitiska fördelar med ett jourdomstolsför-&lt;br&gt;ferande i ungdomsmål. Bl.a. kan sambandet mellan brott och straff &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markeras tydligare än vad som sker i dag. Frågan är emellertid om de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kriminalpolitiska vinster som kan göras väger tyngre än de nackdelar Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;som otvivelaktigt finns med jourdomstolar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av redovisningen i det föregående om brottsutredning, personutred-&lt;br&gt;ning och målsägandeanspråk följer att målunderlaget för en jourdomstol&lt;br&gt;som skall döma i omedelbar eller mycket nära anslutning till brottet inte&lt;br&gt;kan bli särskilt stort. Beträffande bötesbrott kan man i och för sig tänka&lt;br&gt;sig ett enkelt och snabbt förfärande - butikssnattaren som grips kan&lt;br&gt;t.ex. omedelbart inställas vid rätten och lagforas omgående. När det&lt;br&gt;gäller sådana brott finns det emellertid redan i dag ett snabbt för-&lt;br&gt;färande, nämligen strafföreläggande. Vidare finns föreläggande av&lt;br&gt;ordningsbot som ju innebär att brottet kan lagforas på platsen. De brott&lt;br&gt;som skulle vara av intresse för ett jourdomstolssystem for ungdomar är&lt;br&gt;sådana av högre svårhetsgrad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser mot den ovan redovisade bakgrunden att det finns&lt;br&gt;så stora nackdelar, ur såväl rättssäkerhetssynpunkt som process-&lt;br&gt;ekonomiska, ekonomiska och rent praktiska synpunkter, med jourdom-&lt;br&gt;stolar att sådana inte bör inrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Betydelsen av att domstolshandläggningen äger rum i omedelbart&lt;br&gt;samband med brottet bör heller inte överdrivas. Varje led i en lagföring&lt;br&gt;- brottsutredning, personutredning och handläggning vid domstol samt&lt;br&gt;även åklagarens handläggning av frågor om åtalsunderlåtelse - har&lt;br&gt;sannolikt sin kriminalpolitiska betydelse, eftersom det, rätt utformat och&lt;br&gt;utfört, gör klart för den unge att samhället reagerar mot hans eller&lt;br&gt;hennes brottsliga verksamhet. Det kan rentav i en del fall finnas vissa&lt;br&gt;fördelar med att lagföringen tar något längre tid. Den unge får då tid på&lt;br&gt;sig att fundera över vad som hänt och han får också möjlighet att vidta&lt;br&gt;åtgärder för att avhjälpa eller begränsa den skada målsäganden kan ha&lt;br&gt;lidit genom brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser sammanfättningsvis att det är viktigt att lagföringen&lt;br&gt;av de unga går snabbt, men att det inte är nödvändigt att den unge tas&lt;br&gt;direkt från brottsplatsen till domstolen. Det bakomliggande kriminal-&lt;br&gt;politiska syftet med ett system med ungdoms- eller jourdomstolar för&lt;br&gt;handläggning av ungdomsmål bör tillgodoses på annat sätt än genom att&lt;br&gt;sådana domstolar inrättas. Åtgärder bör i stället vidtas för att se till att&lt;br&gt;handläggningen i den vanliga brottmålsordningen går så fort som&lt;br&gt;möjligt i ungdomsmål. Ändringar med en sådan inriktning bör därför&lt;br&gt;göras i den nuvarande lagstiftningen om unga lagöverträdare. Det&lt;br&gt;förtjänar dock att påpekas att vid bedömningen av vilka åtgärder som&lt;br&gt;därvidlag är lämpliga hänsyn måste tas till ambitionen att ytterligare&lt;br&gt;engagera föräldrar och andra som står den unge nära i samband med&lt;br&gt;lagföringen. Denna ambition kan ju försvåras i praktiken om åtgärder&lt;br&gt;skall vidtas inom mycket korta tidsrymder. Samma svårigheter kan i det&lt;br&gt;avseendet befaras i fråga om socialnämndens och socialtjänstens&lt;br&gt;medverkan vid lagföring av unga. Lagföringen bör inte heller gå så&lt;br&gt;snabbt att den påtagligt försvårar för målsäganden att få sina&lt;br&gt;skadeståndsanspråk prövade i brottmålsrättegången.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Utredningsförfarandet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:12&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;6.1 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om förundersökning finns i 23 kap. rättegångsbalken (RB) och&lt;br&gt;i förundersökningskungörelsen (1947:948, FUK). Vissa regler som&lt;br&gt;berör förundersökningen finns också i lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare. Bestämmelserna i förordningen (1988:217) om&lt;br&gt;försöksverksamhet med snabbare utredningar rörande unga lagöver-&lt;br&gt;trädare förtjänar särskild uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning har två huvudsyften. Det ena är att utröna om&lt;br&gt;brott föreligger och i så fall att klarlägga vem som kan skäligen&lt;br&gt;misstänkas för brottet och om det finns tillräckliga skäl för åtal. Det&lt;br&gt;andra huvudsyftet är att bereda målet så att bevisningen kan förebringas&lt;br&gt;i ett sammanhang vid den kommande huvudförhandlingen (23 kap. 2 §&lt;br&gt;RB). Under förundersökningen skall också eventuella enskilda anspråk&lt;br&gt;utredas. Vidare får den misstänkte genom förundersökningen möjlighet&lt;br&gt;att förbereda sitt försvar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning skall inledas så snart det finns anledning anta att ett&lt;br&gt;brott som ligger under allmänt åtal har förövats (23 kap. 1 § RB). Från&lt;br&gt;denna i princip absoluta förundersökningsplikt finns det dock några&lt;br&gt;undantag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 23 kap. 4 a § RB finns bestämmelser om s.k. förundersökningsbe-&lt;br&gt;gränsning. Åklagare kan besluta att inte inleda eller att lägga ned en&lt;br&gt;förundersökning dels om fortsatt utredning skulle kräva kostnader som&lt;br&gt;inte står i rimlig proportion till sakens betydelse och en eventuell&lt;br&gt;påföljd kan antas stanna vid böter, dels om man kan presumera att åtal&lt;br&gt;inte kommer att väckas till följd av bestämmelser om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;eller om särskild åtalsprövning. I sistnämnda hänseende förutsätts dock&lt;br&gt;att något väsentligt allmänt eller enskilt intresse inte åsidosätts genom&lt;br&gt;att förundersökning inte inleds eller läggs ned. För de unga&lt;br&gt;lagöverträdarna anses förundersökningen ha ett visst kriminalpolitiskt&lt;br&gt;egenvärde och är därför obligatorisk även om åtalsunderlåtelse kommer&lt;br&gt;att ske med stöd av 1 § LUL. Enligt 5 a § LUL får dock åklagare, om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse beslutats och den unge misstänks ha begått annat brott&lt;br&gt;dessförinnan, besluta att inte inleda förundersökning eller att lägga ned&lt;br&gt;en påbörjad förundersökning beträffande detta brott. Detta gäller&lt;br&gt;emellertid inte om något väsentligt allmänt eller enskilt intresse&lt;br&gt;åsidosätts genom att förundersökning inte äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning får också underlåtas beträffande brott för vilket inte&lt;br&gt;är föreskrivet svårare påföljd än böter, under förutsättning att det ändå&lt;br&gt;föreligger tillräckliga skäl för åtal (23 kap. 22 § RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även reglerna om rapporteftergift enligt 9 § andra stycket polislagen&lt;br&gt;(1984:387) och 5 kap. 5 § polisförordningen (1984:730) kan på sätt och&lt;br&gt;vis betraktas som undantag från förundersökningsplikten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om att inleda förundersökning fattas av polismyndighet eller&lt;br&gt;åklagare. Det är normalt sett polismyndigheten som inleder en förunder-&lt;br&gt;sökning och behåller undersökningsledningen så länge man befinner sig&lt;br&gt;på spaningsstadiet. När förundersökningen har fortskridit så långt att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;någon skäligen kan misstänkas for brottet, skall åklagaren normalt Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;överta ledningen, s.k. åklagarinträde. Om saken är av enkel beskaffen-&lt;br&gt;het, kan dock undersökningsledningen ligga kvar hos polismyndigheten&lt;br&gt;(23 kap. 3 § första stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen har i samråd utfärdat föreskrifter&lt;br&gt;och allmänna råd om ledningen av förundersökning m.m., det s.k./ör-&lt;br&gt;delningscirkuläret (Föreskrifter och allmänna råd för polisväsendet FAP&lt;br&gt;403-5 och Riksåklagarens författningssamling RÅFS 1979:1, RÄC I:C&lt;br&gt;95). I en bilaga räknas upp ett antal brott vilka som regel anses vara av&lt;br&gt;enkel beskaffenhet. Förundersökning beträffande brott som räknas upp&lt;br&gt;i bilagan kan normalt ledas av polismyndighet både under spanings- och&lt;br&gt;utredningsskedet. Det kan naturligtvis av olika anledningar finnas skäl&lt;br&gt;för åklagaren att träda in som undersökningsledare, oavsett brottets&lt;br&gt;beskaffenhet. Åklagaren kan dessutom alltid, med stöd av 23 kap. 3 §&lt;br&gt;första stycket RB, ta över undersökningsledningen därför att det finns&lt;br&gt;särskilda skäl till det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fördelningscirkuläret anges vidare ett antal fäll i vilka polis-&lt;br&gt;myndighet som är undersökningsledare skall underrätta åklagaren. När&lt;br&gt;en förundersökning avser brott av särskilt allvarlig beskaffenhet skall&lt;br&gt;polismyndigheten genast lämna meddelande om brottet till åklagaren&lt;br&gt;och fortlöpande hålla denne underrättad om förundersökningens gång.&lt;br&gt;Härigenom har åklagaren möjlighet att när som helst träda in som&lt;br&gt;undersökningsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är undersökningsledaren som svarar för hur undersökningen&lt;br&gt;bedrivs. Undersökningsledaren bör ha fortlöpande kontakter med&lt;br&gt;utredningspersonalen så att han kan överväga om ytterligare åtgärder&lt;br&gt;behöver vidtas. Undersökningsledaren är skyldig att se till att tillräckligt&lt;br&gt;täta kontakter kommer till stånd. I vissa fall är kontaktskyldigheten&lt;br&gt;förta ttningsreglerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 2 § FUK föreskriver att undersökningsledaren, om&lt;br&gt;denne är annan än åklagare, skall hålla åklagaren underrättad om&lt;br&gt;förundersökningens gång vid förundersökning mot någon som inte fyllt&lt;br&gt;18 år, om det inte är obehövligt. Vid förundersökning mot annan&lt;br&gt;behöver sådan underrättelse ske endast om det krävs med hänsyn till&lt;br&gt;brottets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. På detta sätt&lt;br&gt;skapas en möjlighet för åklagaren att rent faktiskt utöva sin rätt enligt&lt;br&gt;23 kap. 3 § första stycket RB att ta över förundersökningsledningen, om&lt;br&gt;det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 2 § FUK stadgas vidare att åklagarna och polisen regelbundet skall&lt;br&gt;samråda för att motverka dröjsmål i förundersökningar mot dem som&lt;br&gt;inte fyllt 18 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en förundersökning leds av polismyndigheten har åklagaren enligt&lt;br&gt;23 kap. 3 § andra stycket RB rätt att meddela anvisningar för hur&lt;br&gt;förundersökningen skall bedrivas. Om åklagaren meddelar en anvisning&lt;br&gt;innebär det inte att han tar över ledningen av förundersökningen, utan&lt;br&gt;polismyndigheten är alltjämt självständig ledare av denna. Inom an-&lt;br&gt;visningsinstitutets ram kan utredningspersonalen, eller polismyndig-&lt;br&gt;hetens undersökningsledare, få åklagarens bedömning av ett sak- eller &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;48&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsförhållande, utan att förundersökningsledningen behöver gå över på Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen anger ingen tidsfrist för förundersökningen. Enligt 23 kap. 4 §&lt;br&gt;andra stycket RB skall emellertid förundersökningen bedrivas så&lt;br&gt;skyndsamt som omständigheterna medger. I vissa fall måste förunder-&lt;br&gt;sökningen bedrivas med särskilt stor skyndsamhet, t.ex. om den&lt;br&gt;misstänkte är häktad. Enligt 24 kap. 18 § RB skall rätten i sådant fall&lt;br&gt;sätta ut den tid inom vilken åtal skall väckas. Tiden får därvid inte&lt;br&gt;bestämmas längre än vad som är oundgängligen nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte är anhållen eller häktad och som kan misstänkas för&lt;br&gt;brottet, är skyldig att stanna kvar för förhör under som mest tolv&lt;br&gt;timmar (23 kap. 9 § första stycket RB). Vad särskilt gäller förhör med&lt;br&gt;unga sägs i 16 § FUK bl.a. att socialnämnden i god tid skall underrättas&lt;br&gt;om tid och plats för förhör med den som är under 20 år, om det finns&lt;br&gt;skäl till antagande att vad som förekommit bör föranleda ingripande&lt;br&gt;från socialnämnden. Skall förhör hållas med den som är intagen i sådant&lt;br&gt;hem som avses i 12 § lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (LVU), i anledning av brott eller lagstridig gärning, skall&lt;br&gt;även den som förestår hemmet underrättas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förhör under förundersökningen är inte offentliga. I 23 kap. 10 § RB&lt;br&gt;finns regler om vilka som får närvara vid sådana förhör. Av rätts-&lt;br&gt;säkerhetsskäl och av hänsyn till angelägenheten att kunna styrka vad&lt;br&gt;som förekommit vid förhöret bör enligt 23 kap. 10 § RB om möjligt ett&lt;br&gt;av undersökningsledaren anmodat trovärdigt vittne närvara.&lt;br&gt;Undersökningsledaren får bestämma om någon annan än ett vittne får&lt;br&gt;övervara ett förhör. Vid förhör som hålls på den misstänktes begäran&lt;br&gt;har han och hans försvarare rätt att närvara. Även vid annat förhör far&lt;br&gt;försvarare närvara, om det kan ske utan men för utredningen. Om den&lt;br&gt;som skall höras begär att någon skall få vara närvarande vid förhöret,&lt;br&gt;får detta enligt 7 § tredje stycket FUK beviljas, om det kan ske utan&lt;br&gt;men för utredningen. Vid förhör med den som är under 15 år bör enligt&lt;br&gt;23 kap. 10 § RB den som har vårdnaden om honom vara närvarande.&lt;br&gt;En förutsättning är även här att det kan ske utan men for utredningen.&lt;br&gt;Som redovisats i det föregående kan också företrädare för social-&lt;br&gt;nämnden vara närvarande vid förhör med den som inte har fyllt 20 år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då förundersökningen kommit så långt att någon skäligen misstänks&lt;br&gt;för brottet, skall han, då han hörs, underrättas om misstanken. Den&lt;br&gt;misstänkte och hans försvarare har rätt att fortlöpande, i den mån det&lt;br&gt;kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som förekommit vid&lt;br&gt;undersökningen. De har därvid rätt att ange den utredning de anser&lt;br&gt;önskvärd och i övrigt anföra vad de anser nödvändigt. Underrättelse om&lt;br&gt;detta skall lämnas eller sändas till den misstänkte och hans försvarare,&lt;br&gt;varvid skäligt rådrum skall beredas dem. Åtal får inte beslutas innan&lt;br&gt;detta har skett. Enligt 23 kap. 18 § RB har en misstänkt och hans&lt;br&gt;försvarare en i princip ovillkorlig rätt att ta del av utredningsmaterialet&lt;br&gt;innan åtal beslutas. I 12 a § FUK föreskrivs hur underrättelse enligt 23&lt;br&gt;kap. 18 § RB skall ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning kan enligt rättegångsbalken upphöra på två olika &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sätt - genom nedläggande eller avslutande. I 23 kap. 4 § RB stadgas att&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förundersökning skall läggas ned när det inte längre finns anledning att Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;fullfölja den. Så skall t.ex. ske om förfarandet inte är straffbart, om den&lt;br&gt;misstänkte är under 15 år eller har lämnat landet och inte kan antas&lt;br&gt;återvända eller, vilket torde vara det vanligaste, om brottet inte har&lt;br&gt;klarats upp. Nedläggningsbeslutet kan fettas när som helst under under-&lt;br&gt;sökningens gång.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 23 kap. 20 § RB skall, då förundersökningen avslutats, beslut&lt;br&gt;meddelas om åtal skall väckas. Enligt 23 kap. 21 § RB skall vid&lt;br&gt;förundersökningen föras protokoll över vad som förekommit av&lt;br&gt;betydelse för utredningen. Protokollet bildar underlag för åtalsfrågans&lt;br&gt;bedömande och anordnandet av huvudförhandling vid rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I syfte att åstadkomma snabbare handläggning av mål mot unga&lt;br&gt;startades den 1 juli 1988 en försöksverksamhet i åtta åklagardistrikt.&lt;br&gt;Samtliga åklagarmyndigheter, polismyndigheter och socialnämnder i de&lt;br&gt;åtta distrikten berörs. Avsikten med försöksverksamheten är att ta till&lt;br&gt;vara de idéer oeh uppslag som kan komma fram och som främjar ett&lt;br&gt;gott samarbete mellan myndigheterna och i övrigt medverkar till en&lt;br&gt;snabbare handläggning. Verksamheten regleras av förordningen om&lt;br&gt;försöksverksamhet med snabbare utredningar rörande unga lagöver-&lt;br&gt;trädare. Enligt 2 § gäller i fråga om den som har fyllt femton men inte&lt;br&gt;arton år och är skäligen misstänkt för brott på vilket fängelse kan följa,&lt;br&gt;att polismyndigheten genast skall underrätta socialnämnden. I sådana&lt;br&gt;fell skall vidare förundersökningen bedrivas med särskild skyndsamhet&lt;br&gt;och vara avslutad inom två veckor om inte utredningens beskaffenhet&lt;br&gt;eller andra särskilda omständigheter gör detta omöjligt (3 §). Vid&lt;br&gt;förundersökningen bör i första hand anlitas polispersonal som särskilt&lt;br&gt;avdelats för eller annars har erfarenhet av frågor om unga lag-&lt;br&gt;överträdare (4 §). Har den unge tidigare varit föremål för förunder-&lt;br&gt;sökning bör företrädesvis samma personer tilldelas den nya. Detta gäller&lt;br&gt;också för åklagarens handläggning, om det kan ske utan väsentlig&lt;br&gt;olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren skall så snart som möjligt ta ställning till om yttrande&lt;br&gt;enligt 3 § LUL skall inhämtas (5 §). Yttrandet från socialnämnden får&lt;br&gt;avges muntligen (6 §). Ett beslut om åtalsunderlåtelse skall normalt&lt;br&gt;meddelas den unge vid ett personligt sammanträffande inom en vecka&lt;br&gt;efter det att förundersökningen har avslutats. Åklagaren bör sträva efter&lt;br&gt;att den unges vårdnadshavare är närvarande vid sammanträffandet.&lt;br&gt;Också företrädare för socialnämnden bör ges tillfälle att närvara (7 §).&lt;br&gt;Vid sammanträffandet bör åklagaren särskilt höra efter i vilken&lt;br&gt;utsträckning den unge har försökt gottgöra eller avhjälpa skada som&lt;br&gt;uppkommit genom brottet. Åklagaren bör också för den unge förklara&lt;br&gt;innebörden av beslutet och det skötsamhetskrav det är förenat med. Han&lt;br&gt;skall också förklara vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtidigt som försöksverksamheten startade trädde vissa lagändringar&lt;br&gt;om åtgärder mot unga lagöverträdare i kraft (prop. 1987/88:135, bet.&lt;br&gt;1987/88:JuU36, rskr. 1987/88:403, SFS 1988:822). Bland annat&lt;br&gt;innebar lagändringarna att ett uttryckligt skötsamhetskrav skrevs in i 5 §&lt;br&gt;LUL. Till skötsamhetskravet är knutet en möjlighet att återkalla ett &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;beslut om åtalsunderlåtelse (se bestämmelsens andra stycke). För att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;markera att återfall i brott har avgörande betydelse för frågan om en Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse skall återkallas gjordes ett tillägg i andra stycket av&lt;br&gt;innebörd att det vid den bedömningen särskilt skall beaktas om den&lt;br&gt;unge återfallit i brott inom sex månader från beslutet. Vidare infördes&lt;br&gt;ett nytt stycke i 1 § som innebär att det ställs ökade krav på att unga&lt;br&gt;lagöverträdare efter förmåga medverkar till att ställa till rätta efter&lt;br&gt;brottet. Polisen fick genom den nya lagstiftningen också en uttrycklig&lt;br&gt;rätt att anmoda unga lagöverträdare att ställa till rätta (se 6 b § LUL).&lt;br&gt;Enligt en ny bestämmelse, 6 c §, skall vårdnadshavaren omedelbart&lt;br&gt;underrättas om någon som inte fyllt arton år är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott. Undantag gäller om det finns särskilda skäl mot att underrättelse&lt;br&gt;sker. För att ge möjligheter till en snabbare reaktion på brottet fick&lt;br&gt;åklagaren vidgade möjligheter att utfärda strafföreläggande. Vidare in-&lt;br&gt;fördes, för att öka snabbheten i mål mot unga, nya regler om att&lt;br&gt;socialnämndens yttrande till åklagaren eller domstolen normalt skall&lt;br&gt;avges inom en viss kortare tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Försöksverksamheten och ändringarna i lagstiftningen har utvärderats&lt;br&gt;av Brottsförebyggande rådet (BRÅ). Utvärderingen avser de åtta försöks-&lt;br&gt;distrikten och motsvarande antal undersökningsdistrikt och visar att lag-&lt;br&gt;ändringarna inte har lett till att tiderna för handläggning hos polis,&lt;br&gt;åklagare, domstol och socialtjänst förkortats. Däremot tycks försöks-&lt;br&gt;verksamheten ha lett till att tiderna för handläggning av ungdomsmål&lt;br&gt;förkortats hos polis och åklagare. Enligt BRÅ är det sannolikt inte&lt;br&gt;regeländringarna som är förklaringen till den snabbare handläggningen.&lt;br&gt;I stället är det troligt att den omständigheten att ungdomsmålen&lt;br&gt;uppmärksammats i dessa distrikt och att organisatoriska förändringar&lt;br&gt;genomförts har haft betydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett av försöksdistrikten är Handens åklagardistrikt. Handens åklagar-&lt;br&gt;distrikt har i Ungdomsbrottskommitténs betänkande tjänat som exempel&lt;br&gt;på att lokala organisatoriska förändringar har lett till att verksamheten&lt;br&gt;har genomgått en positiv utveckling. Det finns skäl att här närmare&lt;br&gt;redogöra för hur man där handlägger ungdomsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Arbetet i distriktet har inte förändrats på något radikalt sätt sedan&lt;br&gt;försöksförordningen trädde i kraft. Vad som skett är att man har stramat&lt;br&gt;upp det tidigare arbetssättet och i någon utsträckning prövat nya vägar.&lt;br&gt;Centralt är samarbete, snabbhet och tydlighet, vilket är avsett att gälla&lt;br&gt;hela vägen från brottet till och med den slutliga reaktionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På åklagarmyndigheten har man genomfört en del organisatoriska&lt;br&gt;förändringar. Ungdomsmålen lottas på tre av åklagarna i stället for som&lt;br&gt;tidigare på sju. Dessa mål diarieförs i en egen serie och sköts av en&lt;br&gt;särskild sekreterare, som därmed får en särskild kännedom om vilka&lt;br&gt;polismän och socialsekreterare som handlägger ungdomsmålen i&lt;br&gt;distriktet. Åklagaren går in som förundersökningsledare tidigare och i&lt;br&gt;fler mål än i andra fall. I stället för regeln att förundersökningsled-&lt;br&gt;ningen ligger hos polisen i mål av enklare beskaffenhet gäller i&lt;br&gt;praktiken en ”sexmånadersregel”. Vid brott med upp till sex månader i&lt;br&gt;straffskalan och vid grovt rattfylleri leds förundersökningen av&lt;br&gt;polismyndigheten och i annat fäll av åklagaren. Detta innebär att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;51&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vanliga ungdomsbrott såsom stöld, biltillgrepp och misshandel faller på&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren. Åklagaren försöker bedriva ett aktivt förundersöknings-&lt;br&gt;ledarskap och ger vid behov direktiv och anvisningar. Strävan är att inte&lt;br&gt;utreda i onödan och verka för att arbetet inriktas på väsentligheter.&lt;br&gt;Under det första försöksåret hade åklagarna regelbundna veckoträffar&lt;br&gt;med polismännen. Därefter kunde kontakterna skötas per telefon.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse meddelas ofta vid förmögenhetsbrott, medan åtal i&lt;br&gt;regel väcks vid våldsbrott, skadegörelse, narkotikabrott, rattfylleribrott&lt;br&gt;och olaga vapeninnehav. Återfall i brott medför också i regel åtal. Det&lt;br&gt;möte där åklagaren underrättar den unge om ett beslut om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse görs lite rättegångsliknande. Den unge åtföljs av sina föräldrar,&lt;br&gt;och företrädare från socialtjänsten medverkar ibland. Den unge får en&lt;br&gt;handling angående åtalsunderlåtelsen som han skriftligen kvitterar.&lt;br&gt;Omkring sex veckor efter mötet gör åklagaren en förfrågan hos&lt;br&gt;socialtjänsten hur stödåtgärderna fungerar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom Handenpolisen finns en särskild ungdomsrotel som består av en&lt;br&gt;chef och sex till åtta kriminalpoliser. Så snart en underårig misstänks&lt;br&gt;för brott underrättas normalt såväl föräldrar som socialtjänst. Social-&lt;br&gt;tjänsten ges tillfälle att genast starta sin utredning och polisen lämnar&lt;br&gt;därvid de upplysningar som efterfrågas. Skadeståndsfrågan utreds nog-&lt;br&gt;grant av polisen. Målsägandens krav och dess grunder presenteras för&lt;br&gt;den unge och hans föräldrar. Den unges vilja att ersätta eller på annat&lt;br&gt;sätt göra rätt för sig efterfrågas och noteras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom socialtjänsten finns särskilda ungdomshandläggare. Delegations-&lt;br&gt;rätten utnyttjas, vilket innebär att enskilda handläggare många gånger&lt;br&gt;avger yttrandena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid Handens tingsrätt lottas ungdomsmålen på två rådmän. Huvudför-&lt;br&gt;handling hålls nomalt inom två till fyra veckor från det att åtal väckts.&lt;br&gt;Den unges föräldrar och företrädare för socialtjänsten är ofta närvar-&lt;br&gt;ande. Domen avkunnas regelmässigt i parternas närvaro.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.2 Specialisering inom polis- och åklagarmyndighet,&lt;br&gt;socialtjänst och frivård&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Förundersökning mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;18 år skall normalt ledas av polis eller åklagare som är särskilt&lt;br&gt;lämpad för uppgiften. Om den unge återkommer efter att ha&lt;br&gt;begått nya brott, skall om möjligt samma polismän och åklagare&lt;br&gt;tilldelas den nya förundersökningen. Det är önskvärt att en&lt;br&gt;specialisering genomförs också inom socialtjänsten. Någon&lt;br&gt;författningsreglering föreslås inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag i fråga om handläggningen av ungdomsmål hos&lt;br&gt;polis och åklagare innebär att en förundersökning mot unga skall utföras&lt;br&gt;av speciellt utsedda poliser och åklagare. I fråga om handläggningen&lt;br&gt;inom socialtjänsten förordar kommittén att särskilda handläggare&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;52&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avdelas för arbetet med unga lagöverträdare och att dessa om möjligt Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;ingår i en central ungdomsgrupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: De flesta remissinstanser är positiva till&lt;br&gt;kommitténs förslag. Från något håll ifrågasätts nyttan av en&lt;br&gt;specialisering vid små myndigheter. Rikspolisstyrelsen föreslår att&lt;br&gt;lagtexten justeras så att det klart framgår att ärenden om brott som&lt;br&gt;begåtts av personer under 18 år inte får handläggas av administrativ&lt;br&gt;personal hos polisen. Flertalet remissinstanser är positiva till en&lt;br&gt;specialisering också inom socialtjänsten. Några påtalar att förslaget är&lt;br&gt;mycket resurskrävande och att det inte kan genomföras i små&lt;br&gt;kommuner. Polismyndigheten i Göteborg påpekar att det för närvarande&lt;br&gt;inte går att styra socialtjänsten som är en kommunal angelägenhet.&lt;br&gt;Kriminalvårdsstyrelsen och flera frivårdsmyndigheter framhåller att&lt;br&gt;frivården bör inkluderas i det föreslagna samarbetet. Från kommunhåll&lt;br&gt;anförs att det på många håll inte är möjligt att arbeta i centrala&lt;br&gt;ungdomsgrupper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Praktiska erfarenheter har visat att&lt;br&gt;vägen till en förbättrad och mer effektiv handläggning av ungdomsmål&lt;br&gt;går via organisatoriska förändringar snarare än genom förändringar av&lt;br&gt;det materiella regelverket. Det är nödvändigt att det finns ett väl utveck-&lt;br&gt;lat samarbete mellan de myndigheter som handlägger dessa mål, i första&lt;br&gt;hand polis, åklagare och socialtjänst, men också ffivården. Det är inte&lt;br&gt;möjligt att enbart lagstiftningsvägen få till stånd ett gott samarbete&lt;br&gt;mellan myndigheterna, men vissa lagstiftningsåtgärder kan skapa en god&lt;br&gt;grund för samarbetet. En åtgärd som enligt regeringens uppfattning&lt;br&gt;skapar en sådan god grund för ett fruktbart samarbete är att man på&lt;br&gt;varje myndighet begränsar antalet personer som handlägger ungdoms-&lt;br&gt;ärenden. En självklar fördel med en specialisering är att handläggarna&lt;br&gt;får en erfarenhet som innebär att de blir särskilt kunniga och skickliga&lt;br&gt;på att hantera just ungdomsmålen. En specialisering kan ge positiva&lt;br&gt;effekter också utåt, i förhållande till de unga och deras föräldrar.&lt;br&gt;Genom att begränsa antalet handläggare på de olika myndigheterna kan&lt;br&gt;en kontinuitet uppnås också i kontakten med dessa. Förutsättningarna&lt;br&gt;för ett förtroendefullt samarbete ökar därmed och upplevelsen av&lt;br&gt;anonyma myndigheter kan antas minska. En specialisering innebär&lt;br&gt;också att kretsen av personer som arbetar med ungdomsärenden hos&lt;br&gt;polis, åklagare och övriga myndigheter blir så begränsad att de kan lära&lt;br&gt;känna varann på ett sätt som sannolikt inte annars är möjligt. En sådan&lt;br&gt;personkännedom är positiv genom att den underlättar det praktiska&lt;br&gt;samarbetet och kan bana väg för ett arbete som präglas av&lt;br&gt;initiativrikedom och flexibilitet. Vidare kan ökad kunskap om de andra&lt;br&gt;yrkesgruppernas arbete och den lagstiftning som styr de olika&lt;br&gt;verksamheterna förbättra samarbetet genom att förståelsen och respekten&lt;br&gt;för deras arbete blir större.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redogjorts för ovan (avsnitt 6.1) finns en bestämmelse som&lt;br&gt;bygger på liknande tankegångar i 1988 års försöksförordning (4 §).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den bestämmelse om specialisering som kommittén föreslår gäller vid&lt;br&gt;förundersökning mot ungdomar under 18 år. De fördelar som finns med &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;53&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;en specialisering gäller visserligen i viss utsträckning också i mål med&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;äldre ungdomar. De speciella regler som i flera avseenden gäller för Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;lagöverträdare under 18 år ger dock den gruppen en särställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens övervägande i det följande begränsas därför till den yngre&lt;br&gt;kategorin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polisen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening bör det vid alla polismyndigheter finnas&lt;br&gt;poliser som särskilt avdelas för att arbeta med förundersökningar mot&lt;br&gt;ungdomar. Dessa polismän bör normalt anlitas när förundersökning&lt;br&gt;inleds mot den som inte har fyllt 18 år. Vid större myndigheter kan det&lt;br&gt;vara lämpligt att särskilda ungdomsrotlar inrättas. I de mindre polis-&lt;br&gt;distrikten, där det saknas förutsättningar för särskilda ungdomsrotlar,&lt;br&gt;bör det vara tillräckligt att man organiserar verksamheten så att&lt;br&gt;utredningen av ungdomsbrott, så långt det är möjligt, handhas av en&lt;br&gt;eller flera särskilt utsedda polismän. Dessa bör vara erfarna polismän&lt;br&gt;med särskilt intresse och fallenhet för uppgiften. Det är också viktigt att&lt;br&gt;det, i de fall den unge återkommer efter att ha begått nya brott, om&lt;br&gt;möjligt är samma polisman som har hand om den nya förunder-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan är då hur man bäst åstadkommer en sådan ordning. Polisens&lt;br&gt;organisation på lokal nivå och fördelningen av arbetsuppgifter inom&lt;br&gt;polismyndigheterna lämpar sig mindre väl för en reglering i lag. Den&lt;br&gt;förordade ordningen bör dock regleras i någon form. Regeringen&lt;br&gt;föreslår att det i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare tas in en föreskrift om att den som leder förundersökningar mot&lt;br&gt;unga - i de fall förundersökingsledningen ligger på polismyndigheten -&lt;br&gt;skall ha särskild erfarenhet av arbetet med unga lagöverträdare. Det får&lt;br&gt;sedan avgöras av de enskilda polismyndigheterna hur arbetet med&lt;br&gt;utredning av ungdomsbrott i övrigt skall fördelas, givetvis med beaktan-&lt;br&gt;de av intentionen att ungdomsbrott skall handläggas av poliser som är&lt;br&gt;speciellt skickliga på just detta. Om det bedöms nödvändigt kan Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen ge närmare riktlinjer för genomförandet av regeringens&lt;br&gt;förslag. I lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare bör&lt;br&gt;också föreskrivas att, om den som inte har fyllt 18 år återkommer efter&lt;br&gt;att ha begått nya brott, bör om möjligt de polismän som skötte den&lt;br&gt;tidigare förundersökningen ha hand om den nya.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För närvarande genomförs en förändring av polisdistriktsindelningen&lt;br&gt;i syfte att få en effektivare polisverksamhet. På flera håll har läns-&lt;br&gt;styrelserna, som ansvarar såsom högsta polisorgan i länet för att&lt;br&gt;polisens verksamhet bedrivs enligt gällande föreskrifter och riktlinjer,&lt;br&gt;beslutat att länet skall utgöra en polismyndighet. På andra håll har man&lt;br&gt;valt att genomföra mindre långtgående distriktssammanslagningar för att&lt;br&gt;därigenom minska antalet polisdistrikt i länet. Dessa förändringar torde&lt;br&gt;inte hindra genomförandet av de förslag regeringen nu lägger. Förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för att effekterna av specialiseringen skall bli goda torde&lt;br&gt;snarare öka i de nya organisationerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;54&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén förordar att det dygnet runt skall firmas poliser som svarar&lt;br&gt;för utredning av ungdomsbrott och som skall finnas tillgängliga antingen&lt;br&gt;i beredskap i hemmet eller i tjänst på polisstationen. Förslaget i den&lt;br&gt;delen har kritiserats som alltför resurskrävande av bland andra&lt;br&gt;Rikspolisstyrelsen. Regeringen anser för sin del att det får ankomma på&lt;br&gt;varje polismyndighet att organisera verksamheten på ett sätt som är&lt;br&gt;avpassat efter de lokala förhållandena. Kommittén har ju inte heller&lt;br&gt;föreslagit någon reglering i berört avseende. Det viktiga är inte, vilket&lt;br&gt;också kommittén framhåller, att skapa en organisationsmodell som alla&lt;br&gt;myndigheter använder i varje enskilt fäll, utan att myndigheterna utifrån&lt;br&gt;sina egna erfarenheter skapar den organisation som bäst lämpar sig för&lt;br&gt;deras verksamhet. På det sättet uppnår man enligt regeringens mening&lt;br&gt;det resultat som eftersträvas, nämligen att utredningen av ungdomsbrott&lt;br&gt;skall fungera tillfredsställande och vara effektiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även åklagarnas handläggning av ungdomsmål bör ske enligt de nu&lt;br&gt;redovisade principerna. De argument som framförts ovan om fördelarna&lt;br&gt;med en specialisering gäller också för dem. En särskild fördel som kan&lt;br&gt;uppnås med speciella ”ungdomsåklagare” är enhetlighet i handlägg-&lt;br&gt;ningen av frågor om åtal och åtalsunderlåtelser. Åklagaren kan göra&lt;br&gt;klart för ungdomarna vad de har att rätta sig efter och se till att de&lt;br&gt;verkligen följer besluten, vilket främjar förutsebarhet, tydlighet och&lt;br&gt;konsekvens i systemet. Precis som för polisens del bör gälla att vid&lt;br&gt;återfall skall, om det är möjligt, det nya målet tilldelas den åklagare&lt;br&gt;som handlade det tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse av denna innebörd bör tas in i lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare. En liknande bestämmelse finns i&lt;br&gt;4 § försöksförordningen. Sistnämnda bestämmelse innehåller emellertid&lt;br&gt;en begränsning när det gäller åklagarens handläggning av ungdomsmål.&lt;br&gt;Specialiseringen i fråga om åklagarens handläggning gäller bara om det&lt;br&gt;kan ske utan väsentlig olägenhet. Det finns inte skäl att behålla denna&lt;br&gt;begränsning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det bör alltså vid varje åklagarmyndighet finnas en eller flera&lt;br&gt;”ungdomsåklagare” som särskilt skall handlägga ungdomsmål. Dessa&lt;br&gt;bör ha både stor erfarenhet av åklagararbetet samt intresse och fallenhet&lt;br&gt;för arbetet med ungdomar. Det bör inte komma i fråga, annat än undan-&lt;br&gt;tagsvis, att en åklagare som inte uppfyller dessa krav handlägger mål&lt;br&gt;där ungdomar är inblandade. Det normala bör vara att man använder&lt;br&gt;sig av särskilda ungdomsåklagare i situationer där detta är möjligt och&lt;br&gt;att åklagarmyndigheterna organiserar sin verksamhet utifrån den&lt;br&gt;utgångspunkten. Det är dock inte nödvändigt - och inte heller möjligt&lt;br&gt;vid mindre myndigheter - att ungdomsåklagaren uteslutande handlägger&lt;br&gt;ungdomsmål. Det viktiga är i stället att målen inte sprids på alltför&lt;br&gt;många åklagare inom samma myndighet. Vid mycket små åklagar-&lt;br&gt;myndigheter kan det antas att den praktiska betydelsen av den&lt;br&gt;föreslagna ordningen bli mindre än vid de myndigheter som är större.&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har emellertid sitt värde även vid en liten myndighet att en av Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;åklagarna har ett särskilt ansvar för ungdomsmålen och därmed en&lt;br&gt;särskild kunskap om handläggningen av sådana mål. Det är inte&lt;br&gt;nödvändigt att en och samma åklagare för all framtid är avdelad på&lt;br&gt;ungdomsrotel. Tvärtom är det önskvärt att en rotation sker. Det bör&lt;br&gt;dock inte ske med alltför korta mellanrum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren bör verka för att åklagardistrikten organiseras på ett&lt;br&gt;sätt som tillgodoser kraven på specialisering.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialtjänst och frivård&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Erfarenheterna talar för att en specialisering bör genomföras också inom&lt;br&gt;socialtjänsten. Enligt Ungdomsbrottskommittén bör vissa socialtjänste-&lt;br&gt;män särskilt avdelas för att arbeta med ungdomar och verka i en central&lt;br&gt;ungdomsgrupp. I kommuner där det inte finns underlag för detta bör&lt;br&gt;man i stället ha en eller flera handläggare som tar hand om de ung-&lt;br&gt;domsärenden som finns. Ett system med beredskap måste enligt&lt;br&gt;kommittén förutsättas och ungdomshandläggama bör i många kom-&lt;br&gt;muner kunna vara stationerade i polisens lokaler. De enkätunder-&lt;br&gt;sökningar som kommittén gjort visar att samarbetet mellan social-&lt;br&gt;tjänsten och polisen fungerar bäst om socialtjänstens handläggare kan&lt;br&gt;vara stationerade i polisens lokaler. På det sättet uppnås största&lt;br&gt;effektivitet. Det bör enligt kommittén alltid finnas någon företrädare för&lt;br&gt;socialtjänsten tillgänglig som kan underrättas om brottsmisstanken och&lt;br&gt;när det behövs närvara vid polisförhören. Det finns då också någon som&lt;br&gt;omedelbart kan ta sig an den unge och hans föräldrar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs syn på hur arbetet med ungdomsärenden&lt;br&gt;bör organiseras för att bästa möjliga resultat skall uppnås. Man måste&lt;br&gt;emellertid också hålla i minnet att både de personella och ekonomiska&lt;br&gt;resurserna på många håll kan vara begränsade. Det finns också en risk&lt;br&gt;med det vidgade myndighetssamarbete som kommittén skisserar. Vissa&lt;br&gt;handläggare kan nämligen uppleva att de förlorar sin speciella yrkesroll&lt;br&gt;och att det kan innebära svårigheter för dem att klargöra sin roll,&lt;br&gt;framför allt för de unga, när de arbetar så nära tillsammans med&lt;br&gt;polisen. Det finns dock anledning att tro att socialtjänsten i framtiden,&lt;br&gt;liksom nu, väl kommer att kunna klargöra sin roll för de unga. Det är&lt;br&gt;regeringens uppfattning att samtliga inblandade kommer att tjäna på ett&lt;br&gt;utvecklat samarbete mellan de myndigheter som handlägger mål och&lt;br&gt;ärenden om ungdomsbrott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har inte lämnat några förfättningsförslag i denna del.&lt;br&gt;Någon författningsreglering inom området för socialtjänsten i det här&lt;br&gt;avseendet är inte heller lämplig. Redan nu torde dessutom på många&lt;br&gt;håll organisationen av socialtjänstens arbete när det gäller ungdomsmål&lt;br&gt;ha den ovan beskrivna inriktningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som flera remissinstanser påtalat är det önskvärt att också&lt;br&gt;ffivårdsmyndighetema ingår i det förbättrade samarbetet i fråga om&lt;br&gt;ungdomar som misstänks för brott. Kriminalvårdsstyrelsen framhåller i&lt;br&gt;sitt remissvar betydelsen av frivårdens samverkan med socialtjänsten&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;56&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;när det gäller personutredningar samt påtalar att fri vården är en själv- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;klar samarbetspartner med socialtjänst, polis och åklagare. Regeringen&lt;br&gt;delar den uppfattningen. Man kan enligt regeringens uppfattning också&lt;br&gt;räkna med att frivårdens roll när det gäller ungdomsbrott kommer att&lt;br&gt;öka när förändringarna rörande påföljdssystemet såvitt gäller ungdomar&lt;br&gt;träder i kraft. Någon författningsreglering i nu aktuellt avseende är inte&lt;br&gt;heller när det gäller frivårdsmyndighetema lämplig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.3 Särskilda samarbetsorgan för det brottsbeivrande&lt;br&gt;arbetet?&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det är en fråga för myndigheterna&lt;br&gt;inom kommunerna att avgöra om särskilda samarbetsorgan bör&lt;br&gt;inrättas och att när så sker ge dem en struktur och ett innehåll&lt;br&gt;som är anpassat till det lokala behovet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning överensstämmer i huvudsak med rege-&lt;br&gt;ringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Kommunförbundet framhåller att det är viktigt att&lt;br&gt;samarbetsorgan inrättas. Från kommunhåll anförs att man inte bör&lt;br&gt;behandla enskilda ärenden i särskilda samarbetsorgan. I stället bör åt-&lt;br&gt;gärder för övergripande brottsbekämpning diskuteras i samarbets-&lt;br&gt;organen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsbrottskommittén har&lt;br&gt;övervägt att skapa en fäst organisation för samarbete genom att i&lt;br&gt;författning föreskriva att det i varje kommun skall inrättas ett sam-&lt;br&gt;arbetsorgan där företrädare för polis, åklagare, socialtjänst, fri-&lt;br&gt;vårdsmyndighet m.fl. myndigheter skulle ingå. Samarbetsorganet skulle&lt;br&gt;sammanträda regelbundet och ha till uppgift att genom olika åtgärder&lt;br&gt;verka för att samarbetet mellan myndigheterna utvecklades.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det brottsförebyggande området förekommer i dag en hel del lokalt&lt;br&gt;samarbete, bl.a. i form av lokala samarbetsorgan i kommunerna. Det är&lt;br&gt;naturligtvis viktigt att man också försöker finna festa former för&lt;br&gt;myndighetssamarbetet på det brottsbeivrande planet, vilket lämpligen&lt;br&gt;kan ske i form av samarbetsorgan. På det sättet kan det bli lättare att&lt;br&gt;ordna gemensamma överläggningar mellan handläggare, gemensam fort-&lt;br&gt;bildning, lokala samarbetskonferenser, praktiktjänstgöring m.m. efter-&lt;br&gt;som det då finns ett forum for dessa frågor. De diskussioner som förs&lt;br&gt;bör, mot bakgrund av att de sekretessbestämmelser som finns, inte avse&lt;br&gt;enskilda ärenden utan mer ta sikte på riktlinjer för verksamheten och&lt;br&gt;arbetet i stort med unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagarutredningen (SOU 1992:61, s. 377) har uttalat sig i frågan om&lt;br&gt;samarbete och anfört att åklagare och polis på regional nivå regelbundet&lt;br&gt;bör träffas för att diskutera förundersökningsfrågor och liknande. Vid&lt;br&gt;sådana möten bör kunna diskuteras exempelvis frågor om förunder-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;57&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sökningsbegränsning, bevisfrågor, tillämpning av ny lagstiftning, ut- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;formning av förundersökningsprotokoll och tvångsmedelsffågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén anser att verksamheten inte bör låsas fest i&lt;br&gt;vissa former och avstår från att föreslå någon författningsreglering av&lt;br&gt;det samarbete som förutsätts. Regeringen delar det synsättet. Verksam-&lt;br&gt;heten kan och bör nämligen läggas upp på mycket skiftande sätt&lt;br&gt;beroende på kommunens storlek och behov. Vi vill dock framhålla&lt;br&gt;vikten av att myndigheterna verkar för att det kommer till stånd någon&lt;br&gt;form av fast organisation för att tillgodose det behov av samverkan som&lt;br&gt;otvivelaktigt finns.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.4 Förundersökningsledningen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse införs i lagen med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som innebär att&lt;br&gt;åklagaren skall vara förundersökningsledare i mål där den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för ett brott för vilket är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Åklagaren bör alltid vara förundersöknings-&lt;br&gt;ledare i mål där den som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;ett brott på fängelse vilket kan följa. Kommittén föreslår inga lag-&lt;br&gt;ändringar utan förordar i stället att Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;ändrar i det s.k. fördelningscirkuläret så att det står i överensstämmelse&lt;br&gt;med förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna är positiva till&lt;br&gt;förslaget. Från polis- och åklagarhåll framförs dock en del kritik. Bland&lt;br&gt;annat framhålls att redan nuvarande regler innebär att det åsyftade&lt;br&gt;resultatet kan nås. Vidare påpekas att åklagarens arbetsbörda kommer&lt;br&gt;att öka, vilket försvårar möjligheterna till snabba utredningar. Rikspolis-&lt;br&gt;styrelsen framhåller att om förundersökningsledningen flyttas till&lt;br&gt;åklagaren innebär det att polismyndigheten inte kan fetta beslut om&lt;br&gt;vissa tvångsmedelsåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Som redan nämnts inleds en&lt;br&gt;förundersökning normalt av polismyndigheten som behåller förunder-&lt;br&gt;sökningsledningen tills denna kommit så långt att någon skäligen kan&lt;br&gt;misstänkas för brottet. Då skall åklagaren överta ledningen, om saken&lt;br&gt;inte är av enkel beskaffenhet. Den som är undersökningsledare skall&lt;br&gt;svara för att förundersökningen bedrivs snabbt och effektivt och att&lt;br&gt;kravet på objektivitet iakttas. Han ansvarar också för att förunder-&lt;br&gt;sökningen är komplett och för att arbete inte i onödan läggs ned på&lt;br&gt;sådant som inte är relevant. Undersökningsledaren bör ha fortlöpande&lt;br&gt;kontakter med utredningspersonalen så att han kan överväga ytterligare&lt;br&gt;utredningsåtgärder, behovet av tvångsåtgärder m.m. När förunder-&lt;br&gt;sökningen leds av annan än åklagaren skall undersökningsledaren hålla&lt;br&gt;åklagaren underrättad om förundersökningens gång, i den mån det&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;58&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behövs med hänsyn till brottets beskaffenhet eller omständigheterna i Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;övrigt. Underrättelse skall alltid ske vid förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte fyllt 18 år, om det inte är obehövligt. För att undvika dröjsmål&lt;br&gt;skall vid sådana förundersökningar polis och åklagare regelbundet&lt;br&gt;samråda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om det inte är lämpligt att åklagare alltid är&lt;br&gt;förundersökningsledare vid brott av unga lagöverträdare, i vart fäll vid&lt;br&gt;brott av allvarligare beskaffenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt Åklagarutredningen (SOU 1992:61, s. 336) finns det särskilt i&lt;br&gt;ungdomsmål i så stor utsträckning svårbedömda frågor att det vore&lt;br&gt;lämpligt att åklagare alltid var förundersökningsledare. Detta skulle&lt;br&gt;också kunna medverka till att skyndsamhetskravet uppmärksammades på&lt;br&gt;ett tydligare sätt än vad som i bland är fallet i dag. Liknande tankar&lt;br&gt;fördes fram i departementspromemorian Ändrade regler om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse för unga lagöverträdare, (Ds Ju 1987:11). Promemorieförslaget,&lt;br&gt;som innebar att förundersökningsledningen skulle övergå till åklagaren&lt;br&gt;om brottsutredningen inte kunnat slutföras hos polisen inom två veckor,&lt;br&gt;avvisades dock av den dåvarande departementschefen (prop.&lt;br&gt;1987/88:135, s. 35).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén anser att åklagare alltid bör vara förunder-&lt;br&gt;sökningsledare i mål där den misstänkte är under 18 år, om fängelse&lt;br&gt;kan följa på brottet. De regler som i dag styr fördelningen mellan&lt;br&gt;åklagare och polis bör enligt kommittén behållas såvitt gäller mål om&lt;br&gt;brott av unga för vilka det inte är föreskrivet svårare straff än böter.&lt;br&gt;Kommittén menar att det bör ankomma på Riksåklagaren och Riks-&lt;br&gt;polisstyrelsen att ändra i de föreskrifter och allmänna råd om ledningen&lt;br&gt;av förundersökningen m.m. som de utfärdat, det s.k. fördelning-&lt;br&gt;cirkuläret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns enligt regeringens uppfattning en rad fördelar med att&lt;br&gt;åklagaren är förundersökningsledare i ungdomsmål. Processrättsliga&lt;br&gt;kunskaper och erfarenhet av bevisvärdering, liksom av brottmåls-&lt;br&gt;processen i övrigt, är av stor betydelse för utredningens inriktning och&lt;br&gt;uppläggning. Genom att åklagaren kontinuerligt följer utredningen och&lt;br&gt;får kännedom om vad som kommit fram kan han snabbt fatta beslut i&lt;br&gt;åtalsfrågan. Dessa fördelar får främst betydelse när det gäller ungdomar&lt;br&gt;under 18 år och i fråga om brott som inte är helt bagatellartade. Med&lt;br&gt;de tidsfrister vi föreslår i det följande (avsnitt 6.5) och de uppgifter som&lt;br&gt;enligt vårt förslag skall ligga på åklagaren i fråga om personutredningen&lt;br&gt;(avsnitt 7.2) står mycket att vinna på att åklagaren redan från början är&lt;br&gt;insatt i förundersökningen. Åklagarens utbildning och erfarenhet gör&lt;br&gt;också honom mera lämpad att avgöra i vilken utsträckning det krävs&lt;br&gt;ytterligare utredning för att säkra bevisning för en fällande dom och att&lt;br&gt;fatta beslut om att avgränsa förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot dessa argument bör ställas de invändningar som kan anföras mot&lt;br&gt;att åklagaren blir förundersökningsledare i fler mål. Riksåklagaren och&lt;br&gt;Åklagarmyndigheten i Stockholm anser att de bestämmelser som redan&lt;br&gt;finns är fullt tillräckliga för att åstadkomma en tillfredsställande hand-&lt;br&gt;läggning av ungdomsmålen. Åklagaren har ju, enligt 23 kap. 3 § RB, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;59&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;möjlighet att överta förundersökningen och meddela anvisningar rörande&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förundersökningens bedrivande. Vidare skall åklagaren enligt 2 § FUK Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;hållas underrättad om förundersökningens gång. Nämnda remiss-&lt;br&gt;instanser pekar också på risken att systemet blir onödigt byråkratiskt&lt;br&gt;och tungrott om kommitténs förslag genomförs. Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm menar att strävandena bör inriktas på att ställa högre krav på&lt;br&gt;förundersökningsledningen hos polisen och fortsätta att höja kompeten-&lt;br&gt;sen där. Rikspolisstyrelsen befarar att kommitténs förslag leder till att&lt;br&gt;förundersökningen fördröjs, eftersom åklagarna kommer att vara alltför&lt;br&gt;upptagna för att kunna bedriva ett aktivt förundersökningsledarskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser för sin del att de erfarenheter som kan dras av den&lt;br&gt;bedrivna försöksverksamheten spelar en stor roll i detta sammanhang.&lt;br&gt;Som redovisats ovan (avsnitt 6.1) har i Handens åklagardistrikt Riks-&lt;br&gt;åklagarens och Rikspolisstyrelsens fördelningscirkulär åtminstone delvis&lt;br&gt;satts ur spel. I stället har en ”sexmånadersregel” kommit att gälla. Vid&lt;br&gt;brott med upp till sex månaders fängelse i straffskalan och vid grovt&lt;br&gt;rattfylleri leds förundersökningen av polismyndigheten. Erfarenheterna&lt;br&gt;från Handen visar också att efter det första försöksåret har kontakterna&lt;br&gt;mellan polis och åklagare förenklats och sköts numera per telefon. Detta&lt;br&gt;talar för att det är möjligt att övervinna de praktiska svårigheter som&lt;br&gt;kan finnas. Det är riktigt, som Rikspolisstyrelsen påpekar, att förslaget&lt;br&gt;innebär att befogenheten att fatta vissa beslut, bl.a om tvångsmedel,&lt;br&gt;kommer att ligga på åklagaren i egenskap av förundersökningsledare.&lt;br&gt;Det är dock regeringens uppfattning att fördjupat samarbete mellan polis&lt;br&gt;och åklagare minimerar de nackdelar som kan följa av att befogenheten&lt;br&gt;att fatta vissa beslut övergår på åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller åklagarens möjlighet att meddela anvisningar rörande&lt;br&gt;förundersökningens bedrivande kan nämnas att den enligt Åklagar-&lt;br&gt;utredningen används i mycket liten utsträckning. Enligt utredningen&lt;br&gt;finns heller inget behov av anvisningsrätten. Om en åklagare anser sig&lt;br&gt;behöva meddela formella anvisningar beträffande en förundersökning,&lt;br&gt;är den naturliga åtgärden att han övertar förundersökningsledningen. I&lt;br&gt;den lagrådsremiss som regeringen nyligen har beslutat på grundval av&lt;br&gt;åklagarutredningens förslag, föreslås att bestämmelsen upphävs. Möjlig-&lt;br&gt;heten för åklagaren att meddela anvisningar rörande förundersökningen&lt;br&gt;är mot angiven bakgrund inte något alternativ till att denne blir&lt;br&gt;förundersökningsledare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med kommittén att åklagaren i ökad omfatt-&lt;br&gt;ning bör vara förundersökningsledare i mål där den misstänkte inte har&lt;br&gt;fyllt 18 år. Det är dock inte önskvärt att genomföra några förändringar&lt;br&gt;när det gäller förundersökningsledningen i fråga om brott med enbart&lt;br&gt;böter i straffskalan. Frågan är då vilken avgränsning som är lämplig att&lt;br&gt;göra. Med kommitténs förslag till avgränsning - mål där den misstänkte&lt;br&gt;är under 18 år om på brottet kan följa fängelse - kommer förunder-&lt;br&gt;sökningsledningen för många i och för sig bagatellartade brott att ligga&lt;br&gt;hos åklagaren. Det innebär att åklagaren tas i anspråk i fall där hans&lt;br&gt;juridiska kompetens egentligen inte krävs och där utredningen är av&lt;br&gt;sådan ringa omfattning att tiden för att sätta sig in i ärendet är minimal.&lt;br&gt;Det finns här inte mycket att vinna på att åklagaren är för- &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;60&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningsledare. Avgränsningen bör därför enligt regeringens&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;mening göras vid något allvarligare brott. En lämplig avgränsning är Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;mål med mer än sex månaders fängelse i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ge mer fasthet åt den förordade ordningen bör det inte&lt;br&gt;överlåtas åt Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren att genomföra denna&lt;br&gt;ändring utan en ny bestämmelse bör införas i lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.5 Tidsfrister för förundersökning och åtalsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En tidsfrist skall gälla för förundersökning&lt;br&gt;beträffande den som är under 18 år, om det är fråga om brott på&lt;br&gt;vilket kan följa fängelse i mer än sex månader. Tidsfristen skall&lt;br&gt;vara fyra veckor räknat från dagen för delgivningen av brotts-&lt;br&gt;misstanke t.o.m. åklagarens beslut i åtalsfrågan. I undantagsfall&lt;br&gt;skall tiden kunna förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens med de&lt;br&gt;avvikelserna att tidsfristen enligt kommitténs förslag är tre veckor och&lt;br&gt;omfattar förundersökningar som rör brott på vilka kan följa fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser är positiva till att en&lt;br&gt;tidsfrist införs, men en del anser att tre veckor är för kort tid. Från&lt;br&gt;flera håll påtalas att vad som skall gälla i undantagsfall i praktiken&lt;br&gt;kommer att bli huvudregel. Riksåklagaren föreslår att det i stället för en&lt;br&gt;tidsfrist införs ett generellt skyndsamhetskrav i ungdomsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För förundersökningar gäller ett&lt;br&gt;generellt krav på skyndsamhet. Som tidigare nämnts skall för-&lt;br&gt;undersökningen bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger.&lt;br&gt;Frågan om det skall finnas bestämda tidsfrister för förundersökningar&lt;br&gt;som rör unga lagöverträdare har varit uppe till diskussion vid flera&lt;br&gt;tillfällen men har aldrig lett till lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I departementspromemorian Ändrade regler för åtalsunderlåtelse för&lt;br&gt;unga lagöverträdare, m.m. (Ds Ju 1987:11) föreslogs en tidsfrist som&lt;br&gt;innebar att polisen skulle anmäla till åklagaren om en utredning mot den&lt;br&gt;som är under 18 år inte kunde avslutas inom en viss, bestämd tid.&lt;br&gt;Åklagaren skulle då automatiskt ta över förundersökningsledningen.&lt;br&gt;Förslaget avvisades av föredragande statsrådet i prop. 1987/88:135&lt;br&gt;(s.35). Hon uttalade att hon var kritisk till de tankar om en frist för&lt;br&gt;förundersökning som förts fram i promemorian, även om hon kunde&lt;br&gt;hysa förståelse för syftet bakom dem. Vidare anfördes att en frist&lt;br&gt;kopplad till ett hot om att polisen fråntas sin uppgift om fristen inte&lt;br&gt;hålls, lätt kan leda till en stelbent ordning där myndigheterna värnar om&lt;br&gt;sitt eget revir snarare än samarbetar. Hon menade också att förunder-&lt;br&gt;sökningarna är av så skiftande beskaffenhet att en gemensam frist är&lt;br&gt;svår att ställa upp. I stället betonades lämpligheten av att polisen&lt;br&gt;regelbundet ger åklagaren underlag för en bedömning av hur snabbt&lt;br&gt;utredningen fortskrider och att eventuella dröjsmål följs upp. Som en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;61&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följd av resonemanget infördes i 2 § FUK ett krav på att undersöknings-&lt;br&gt;ledaren, om denne inte är åklagare, skall hålla åklagaren underrättad&lt;br&gt;om förundersökningens gång i fråga om den som inte fyllt 18 år. Det&lt;br&gt;föreskrevs vidare att polis och åklagare regelbundet skall samråda för&lt;br&gt;att motverka dröjsmål i sådana förundersökningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som redovisats tidigare gäller enligt försöksförordningen en tidsfrist&lt;br&gt;vid förundersökningar om brott av den som fyllt 15 men inte 18 år, om&lt;br&gt;fängelse kan följa på brottet. Förundersökningen skall vara avslutad&lt;br&gt;inom två veckor, om inte utredningens beskaffenhet eller andra&lt;br&gt;särskilda omständigheter gör detta omöjligt. Polisens handläggningstid&lt;br&gt;har enligt BRÅ:s utvärdering minskat till ett medianvärde på tio dagar i&lt;br&gt;försöksdistrikten. BRÅ menar att det framför allt är de organisatoriska&lt;br&gt;förändringar som har genomförts som lett till att handläggningstidema&lt;br&gt;blivit kortare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organisatoriska förändringar och förbättrat samarbete mellan myn-&lt;br&gt;digheter är av stor betydelse för att få till stånd en snabb handläggning&lt;br&gt;av ungdomsärenden. Man bör emellertid inte bortse från betydelsen av&lt;br&gt;andra åtgärder. En tidsfrist för förundersökningar kan utgöra det incita-&lt;br&gt;ment till förändringar av organisationen som behövs för att åstadkomma&lt;br&gt;en snabb handläggning. Det är också en fördel ur prioriteringssynpunkt,&lt;br&gt;om det finns klara regler för hur lång tid som får gå åt. Med tanke på&lt;br&gt;att det i domstol finns en tidsfrist för de allvarligare målen mot dem&lt;br&gt;som inte har fyllt 18 år, är det naturligt och konsekvent att en frist&lt;br&gt;gäller också för förundersökningen. Flera remissinstanser anför häremot&lt;br&gt;att en tidsfrist för målen med de yngsta lagöverträdarna kan leda till att&lt;br&gt;målen med de något äldre ungdomarna - och andra viktiga mål -&lt;br&gt;eftersätts. En sådan risk finns, men den bör inte överdrivas. De för-&lt;br&gt;ändringar som regeringen i övrigt föreslår torde leda till att resurserna&lt;br&gt;i stort används bättre och att utrymme för snabbare handläggning av&lt;br&gt;ungdomsmålen därigenom frigörs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan i och för sig övervägas om en tidsfrist även bör omfatta&lt;br&gt;målen med de äldre ungdomarna. En sådan ordning torde dock innebära&lt;br&gt;alltför stora praktiska problem, samtidigt som det är mest angeläget att&lt;br&gt;målen mot de yngre handläggs snabbt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tidsfrist som Ungdomsbrottskommittén föreslår omfattar tiden&lt;br&gt;från det att den misstänkte underrättas om att han är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för ett brott på vilket fängelse kan följa till dess ett beslut i åtalsfrågan&lt;br&gt;är fattat. Fristen börjar alltså inte löpa förrän utredningen fortskridit&lt;br&gt;något. Å andra sidan omfattar den åklagarens beslut i anledning av&lt;br&gt;förundersökningen. Som Rikspolisstyrelsen påpekar innefattar fristen&lt;br&gt;också slutdelgivning av utredningen enligt 23 kap. 18 § RB med den&lt;br&gt;misstänkte och hans försvarare samt skäligt rådrum för att begära&lt;br&gt;ytterligare utredning eller göra de tillägg de anser behövas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämd tidsfrist kan naturligtvis inte passa alla slags mål med&lt;br&gt;unga. Omfattningen av brottsutredningarna kan variera kraftigt, från&lt;br&gt;utredning av enstaka erkända brott till omfattande ligabrottslighet där&lt;br&gt;allt förnekas. Sådana förhållanden påverkar naturligtvis utredningstiden.&lt;br&gt;Det är inte heller alltid möjligt eller ens önskvärt att forcera fram en&lt;br&gt;utredning. Det kan t.ex vara nödvändigt att genomföra tekniska&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;undersökningar som tar tid, eller att hålla ett stort antal förhör. Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Tidsfristen får ju inte innebära att kvalitén på utredningen sänks eller att&lt;br&gt;man av tidsskäl avstår från att vidta en i och för sig nödvändig åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om fristen är för snäv riskerar man att den alltför ofta överskrids. Då&lt;br&gt;får man, som flera remissinstanser befarar, en ordning där undantags-&lt;br&gt;regeln blir huvudregel. Är fristen å andra sidan alltför generöst tilltagen&lt;br&gt;kan följden bli att tiden utnyttjas fullt ut också i mål som kunnat&lt;br&gt;avslutas tidigare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det råder stor enighet bland remissinstanserna om att det är av&lt;br&gt;väsentlig betydelse att lagföringen av unga lagöverträdare sker snabbt.&lt;br&gt;Regeringen delar självklart den uppfattningen och anser att det mot den&lt;br&gt;bakgrunden bör införas en tidsfrist för handläggningen av ungdomsmål&lt;br&gt;hos polis och åklagare. När det gäller ungdomar anses emellertid, som&lt;br&gt;vi tidigare varit inne på, själva lagföringen och särskilt förunder-&lt;br&gt;sökningen ha ett kriminalpolitiskt egenvärde. Regeringen kan därför&lt;br&gt;också hålla med dem som påpekar att om tiden mellan brottet och&lt;br&gt;reaktionen är mycket kort, går något av den funktionen förlorad. Den&lt;br&gt;synpunkten utgör ytterligare ett skäl för att den tidsfrist som väljs inte&lt;br&gt;bör vara alltför kort. Med hänsyn till att åtskilliga remissinstanser ansett&lt;br&gt;att kommitténs tidsfrist på tre veckor är för kort förordar regeringen en&lt;br&gt;frist på fyra veckor. För att undvika att hela fristen utnyttjas i fall där&lt;br&gt;det inte finns skäl för det, bör i bestämmelsen anges att förundersök-&lt;br&gt;ningen skall avslutas så snart det kan ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av främst praktiska skäl bör tidsfristen inte gälla vid alla för-&lt;br&gt;undersökningar mot ungdomar under 18 år. Kommittén föreslår att&lt;br&gt;tidsfristen skall gälla vid brott med fängelse i straffskalan. Regeringen&lt;br&gt;anser för sin del att en sådan avgränsning skulle medföra en alltför stor&lt;br&gt;arbetsbelastning för polis och åklagare. Det är dessutom vid de något&lt;br&gt;allvarligare brotten som det är viktigt att reaktionen följer snabbt.&lt;br&gt;Avgränsningen bör därför göras vid brott för vilka är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidsfristen kan inte vara absolut utan det måste finnas en möjlighet att&lt;br&gt;göra undantag från den. Som redan framhållits varierar omfattningen av&lt;br&gt;olika förundersökningar kraftigt. Situationen att den unge begår nya&lt;br&gt;brott eller att nya brott upptäcks under förundersökningens gång måste&lt;br&gt;också beaktas. Det får ankomma på åklagaren att i det enskilda fallet&lt;br&gt;avgöra om tidsfristen behöver överskridas. Det bör dock krävas mycket&lt;br&gt;starka skäl för att det skall få ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som kommittén föreslagit bör tidsfristen räknas från den tidpunkt då&lt;br&gt;den unge delges underrättelse om att brottsmisstanken uppnått graden&lt;br&gt;skälig misstanke och omfatta åklagarens beslut i åtalsfrågan, såsom att&lt;br&gt;väcka åtal eller meddela åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;63&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.6 Vårdnadshavares medverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens forslag: När den som är under 18 år är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för brott skall vårdnadshavaren eller annan som svarar&lt;br&gt;för den unges vård och fostran underrättas och kallas till&lt;br&gt;polisförhöret, om det inte medför men för utredningen eller det&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser är positiva till en&lt;br&gt;utvidgad medverkan av vårdnadshavare m.fl. Rikspolisstyrelsen föreslår&lt;br&gt;att även andra som står den unge nära skall kallas till förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Om någon som inte har fyllt 18 år är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott skall vårdnadshavaren, enligt 6 c § LUL,&lt;br&gt;omedelbart underrättas, om det inte finns särskilda skäl mot det. Be-&lt;br&gt;stämmelsen skall ses mot bakgrund av att ungdomar som begår brott&lt;br&gt;behöver stöd både från myndigheter och från sina föräldrar eller andra&lt;br&gt;vuxna i sin närmaste omgivning. Det är därför viktigt att på ett tidigt&lt;br&gt;stadium i en brottsutredning engagera föräldrarna och få dem att&lt;br&gt;medverka i arbetet med att komma till rätta med brottsligheten.&lt;br&gt;Föräldrarnas stöd är betydelsefullt för den unge också genom att han&lt;br&gt;därigenom får större möjligheter att ställa till rätta efter brottet, t.ex.&lt;br&gt;vid kontakter med målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avsikten är alltså inte enbart att vårdnadshavama skall få reda på att&lt;br&gt;deras barn har begått brott. Det viktigaste är att de kan förmås att aktivt&lt;br&gt;medverka i lagföringsprocessen. Ett sätt att öka vårdnadshavamas&lt;br&gt;medverkan kan vara att de kallas till de förhör med den unge som&lt;br&gt;polisen håller. Av den utvärdering BRÅ gjort av 1988 års lagändringar&lt;br&gt;och av försöksförordningen (jfr avsnitt 6.1) framgår att 21 % av&lt;br&gt;föräldrarna i försöksdistrikten var närvarande när den unge hördes&lt;br&gt;under förundersökningen. Motsvarande siffra för undersöknings-&lt;br&gt;distrikten var 14 %. Det bör noteras att någon bestämmelse av innebörd&lt;br&gt;att vårdnadshavare skall kallas till förhör under förundersökningen inte&lt;br&gt;finns i försöksförordningen. Skillnaden i resultat kan möjligen tillskrivas&lt;br&gt;det förhållandet att ungdomsmålen i försöksdistrikten ges större upp-&lt;br&gt;märksamhet. Av BRÅ:s utvärdering kan slutsatsen dras att det finns ett&lt;br&gt;inte obetydligt utrymme att öka föräldrarnas närvaro vid förhör med&lt;br&gt;unga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår mot bakgrund av det sagda att en bestämmelse&lt;br&gt;införs i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som&lt;br&gt;innebär att vårdnadshavare kallas till förhör med misstänkta under 18&lt;br&gt;år, om det inte medför men för utredningen eller det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl emot det. I de fall där den unge har gripits och förhör&lt;br&gt;skall hållas omedelbart är det lämpligt att vårdnadshavama genast&lt;br&gt;underrättas och uppmanas att inställa sig för att närvara vid förhöret.&lt;br&gt;Den unge bör tillfrågas om sin inställning till att vårdnadshavaren är&lt;br&gt;närvarande. Kan han inte lämna något godtagbart skäl till att han inte&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;64&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vill att någon av dem skall närvara skall de kallas. Det bör finnas starka&lt;br&gt;skäl för att man skall gå med på den unges önskan att slippa&lt;br&gt;vårdnadshavarens närvaro vid förhöret. Om man kan misstänka att&lt;br&gt;närvaron skulle vara till större skada än nytta, bör dock kallelse under-&lt;br&gt;låtas. Om det visar sig att den unge inte är särskilt talför vid förhöret&lt;br&gt;kan man låta vårdnadshavama lämna rummet. Det viktiga är inte att&lt;br&gt;dessa sitter med vid själva förhöret utan att de finns tillgängliga och kan&lt;br&gt;bilda sig en uppfattning om vad som hänt och vara till stöd och hjälp&lt;br&gt;för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För det fall förhör hålls vid ett senare tillfälle bör vårdnadshavama få&lt;br&gt;en särskild kallelse där de erinras om att det är av stor vikt att de är&lt;br&gt;närvarande. Det är dock värdefullt om polisen också tar kontakt med&lt;br&gt;vårdnadshavama per telefon och avtalar en tid för förhör. På det sättet&lt;br&gt;skapas större förutsättningar för att de kan närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt att till kallelsen knyta ett vite eller annan&lt;br&gt;påföljd. Detta är enligt regeringens mening av olika anledningar mindre&lt;br&gt;lämpligt. Föräldramedverkan bygger på att föräldrarna skall vara ett&lt;br&gt;stöd för den unge och att kontakt skall etableras med i första hand&lt;br&gt;företrädare för socialtjänsten men också med polisens handläggare. En&lt;br&gt;ordning där vårdnadshavama tvingas att närvara skulle motverka dessa&lt;br&gt;syften. En sådan ordning skulle också innebära administrativt merarbete&lt;br&gt;som tar tid och kraft från handläggningen av ungdomsärendena.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innefattar ingen begränsning i fråga om det brott misstanken&lt;br&gt;avser. När det gäller strävan att öka vårdnadshavamas medverkan i&lt;br&gt;lagföringsprocessen finns det ingen anledning att undanta ens de lindri-&lt;br&gt;gaste brotten. Regeringen ser det tvärtom som självklart att föräldrar i&lt;br&gt;alla sammanhang där deras bam har begått brott eller på annat sätt&lt;br&gt;överträtt regler ingriper och tar del i de åtgärder som kan behövas för&lt;br&gt;att komma till rätta med brottsligheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge exempelvis är fosterhemsplacerad eller bor hos sina fär-&lt;br&gt;eller morföräldrar kan det vara lämpligare att de som har det faktiska&lt;br&gt;ansvaret för den unge underrättas och kallas till polisförhören. Det är ju&lt;br&gt;i sådana fäll dessa som fyller den funktion föräldrar har. Vad som&lt;br&gt;gäller för vårdnadshavare bör därför gälla också för annan som svarar&lt;br&gt;för den unges vård och fostran. Det är inte nödvändigt att strikt formellt&lt;br&gt;avgränsa den krets personer som avses. Förslaget innebär ju inte något&lt;br&gt;åliggande att närvara vid förhören. Det är snarare en åtgärd som syftar&lt;br&gt;till att underlätta för dem som står den unge nära att bidra till att denne&lt;br&gt;inte begår ytterligare brott, genom att de får en närmare kännedom om&lt;br&gt;brottsutredningen. I de fall tveksamhet uppstår om vem som svarar för&lt;br&gt;vård och fostran av den unge kan kontakt tas med både vårdnadshavare&lt;br&gt;och annan som kan anses ha rollen av fostrare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;65&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6.7 Socialnämndens medverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Polisen skall genast underrätta social-&lt;br&gt;nämnden när någon som inte har fyllt 18 år är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för ett brott på vilket kan följa fängelse. Socialnämnden bör i nor-&lt;br&gt;malfallet närvara vid förhör med den unge i dessa fall.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast ett fåtal av remissinstanserna har yttrat&lt;br&gt;sig i denna del. Flertalet av dem är positiva. Rikspolisstyrelsen föreslår&lt;br&gt;att socialnämnden skall underrättas endast om det kan ske utan men för&lt;br&gt;utredningen och anfört att det inte är tillfredsställande om social-&lt;br&gt;nämnden underrättas om en brottsmisstanke innan den unge själv fått&lt;br&gt;del av misstanken. Polismyndigheten i Göteborg framför liknande syn-&lt;br&gt;punkter och avstyrker förslaget med hänvisning till att det kan innebära&lt;br&gt;att företrädare för socialnämnden tar kontakt med den misstänkte innan&lt;br&gt;polisen hållit förhör med honom, vilket skulle vara till men för ut-&lt;br&gt;redningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Någon generell bestämmelse om att&lt;br&gt;socialnämnden skall underrättas om misstankar om brott begångna av&lt;br&gt;ungdomar finns inte. I förundersökningskungörelsen finns dock ett antal&lt;br&gt;bestämmelser om förhör under förundersökningen med barn, däribland&lt;br&gt;en bestämmelse om underrättelse till socialnämnden. I första hand avses&lt;br&gt;förhör med den som är under 15 år. I 18 § anges att ett sådant förhör&lt;br&gt;skall hållas av person med särskild fallenhet för uppgiften och i 17 § att&lt;br&gt;förhöret skall verkställas och planeras så att fåra för att den unge tar&lt;br&gt;skada inte uppkommer. Också förhör med äldre ungdomar omfattas av&lt;br&gt;bestämmelserna. Enligt 16 § FUK gäller att socialnämnden, om inte&lt;br&gt;hinder möter, i god tid skall underrättas om tid och plats för förhör med&lt;br&gt;den som är under 20 år om det finns skäl till antagande att vad som&lt;br&gt;förekommit bör föranleda ingripande från nämnden. I försöksdistrikten&lt;br&gt;gäller enligt försöksförordningen att socialnämnden genast skall under-&lt;br&gt;rättas om den som fyllt 15 men inte 18 år, är skäligen misstänkt för ett&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är av flera olika skäl viktigt att socialnämnden blir underrättad i&lt;br&gt;ett tidigt skede när en ung person är misstänkt för brott. Möjligheterna&lt;br&gt;ökar därigenom för företrädare för socialtjänsten att medverka under&lt;br&gt;brottsutredningarna. Det blir exempelvis rent praktiskt lättare att ordna&lt;br&gt;så att någon från socialtjänsten kan närvara vid förhör med den unge.&lt;br&gt;Det finns med en sådan ordning också förutsättningar för att snabbt&lt;br&gt;genomföra den utredning om den unges levnadsomständigheter som&lt;br&gt;måste göras. En tidig underrättelse ger också socialnämnden möjlighet&lt;br&gt;att agera på ett tidigt stadium för att få i gång olika stödåtgärder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I flertalet fåll torde misstankegraden ”skälig misstanke” inte ha&lt;br&gt;uppnåtts innan förhör med den misstänkte själv hållits. Den risk för att&lt;br&gt;en företrädare för socialnämnden tar kontakt med den unge i anledning&lt;br&gt;av ett brott innan polisen gör det, bör därför vara liten. Om fråga&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;66&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppkommer att underrätta socialnämnden innan förhör med den unge Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;hållits, bör problemet kunna lösas praktiskt genom att företrädaren för&lt;br&gt;socialnämnden upplyses om förhållandet och genom att polisen lägger&lt;br&gt;ned extra ansträngningar på att snarast hålla förhör med den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser i likhet med Ungdomsbrottskommittén att en be-&lt;br&gt;stämmelse om underrättelse till socialnämnden bör införas i lagen med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Enligt kommitténs&lt;br&gt;förslag begränsas underrättelseskyldigheten till ärenden där den miss-&lt;br&gt;tänkte är under 18 år och det är fråga om brott på vilket fängelse kan&lt;br&gt;följa. Det kan ifrågasättas om tillämpningsområdet för bestämmelsen&lt;br&gt;bör avgränsas på annat sätt. De bestämmelser om tidsfrist för för-&lt;br&gt;undersökningen och om förundersökningsledningen som regeringen&lt;br&gt;föreslår i detta ärende omfattar enbart brott med fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader i straffskalan. Praktiska skäl kan sägas tala för att en&lt;br&gt;bestämmelse om underrättelse till socialnämnden avgränsas på samma&lt;br&gt;sätt. De skäl som motiverar att regeln införs gäller emellertid också för&lt;br&gt;mindre allvarliga brott, med undantag för brott med enbart böter i&lt;br&gt;straffskalan. I sistnämnda fall är ju socialnämndens insatser normalt inte&lt;br&gt;påkallade. Regeringen stannar således för att bestämmelsen bör av-&lt;br&gt;gränsas på det sätt kommittén föreslår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nu behandlade bestämmelsen avser underrättelse om att miss-&lt;br&gt;tanke om brott föreligger. Det är emellertid angeläget att också på&lt;br&gt;andra sätt utöka socialnämndens medverkan när en ung människa har&lt;br&gt;begått ett brott. Ungdomsbrottskommittén föreslår en regel i lagen med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare som innebär att en&lt;br&gt;företrädare för socialtjänsten skall vara närvarande vid förhör med den&lt;br&gt;som inte fyllt 18 år om hinder inte föreligger och det inte innebär men&lt;br&gt;för utredningen. Att en person från socialtjänsten är närvarande innebär&lt;br&gt;ett stöd för den unge samtidigt som socialtjänsten får information om&lt;br&gt;brottet och omständigheterna omkring detta. Vidare kan på ett tidigt&lt;br&gt;stadium kontakt etableras med den unge, liksom med hans föräldrar,&lt;br&gt;som enligt regeringens förslag normalt också skall kallas till förhöret.&lt;br&gt;En bestämmelse om att en företrädare från socialtjänsten skall närvara&lt;br&gt;vid förhör med unga bör därför införas i lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare. Undantag bör dock göras om&lt;br&gt;närvaro av en socialtjänsteman inte är möjlig eller om den skulle&lt;br&gt;innebära men för utredningen. På samma sätt som i fråga om&lt;br&gt;underrättelse till socialnämnden bör ärenden om brott med enbart böter&lt;br&gt;i straffskalan undantas.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;7 Personutredningen&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;7.1 Gällande ordning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Domstolen har en skyldighet att se till att det finns utredning om den&lt;br&gt;tilltalades levnadsomständigheter och om de personliga förhållanden&lt;br&gt;som kan vara av betydelse för bedömning av påföljdsfrågan, om det är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;67&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om att döma till annan påföljd än böter eller det annars finns Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;särskild anledning (46 kap. 9 § RB). De former av personutredning som&lt;br&gt;är vanligast förekommande är yttrande från frivårdsmyndighet,&lt;br&gt;läkarintyg, yttrande från socialnämnden och rättspsykiatrisk under-&lt;br&gt;sökning. Härutöver kan nämnas att när ett mål avgörs skall personbevis&lt;br&gt;och utdrag ur kriminalregistret finnas tillgängliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttrande från frivårdsmyndighet och läkarintyg regleras i lagen&lt;br&gt;(1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m. som trädde i&lt;br&gt;kraft den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:2, bet. 1991/92:JuU4, rskr.&lt;br&gt;1991/92:24). Enligt 1 § skall domstolen inhämta yttrande från fri-&lt;br&gt;vårdsmyndigheten om det i ett brottmål behövs särskild utredning om&lt;br&gt;den misstänktes personliga förhållanden eller om åtgärder som kan antas&lt;br&gt;bidra till att den misstänkte avhåller sig från fortsatt brottslighet. Något&lt;br&gt;yttrande behövs inte om domstolen redan har tillräcklig utredning eller&lt;br&gt;inhämtar sådan på annat sätt. Ett beslut att inhämta särskild person-&lt;br&gt;utredning skall meddelas så snart det lämpligen kan ske. Om allmänt&lt;br&gt;åtal inte har väckts får, enligt 2 §, beslut meddelas endast under&lt;br&gt;förutsättning att den misstänkte har erkänt eller att det annars finns&lt;br&gt;sannolika skäl för misstanken att han har begått brottet. Domstolen bör,&lt;br&gt;om åklagaren eller den tilltalade väcker frågan om t.ex. kontraktsvård&lt;br&gt;eller andra föreskrifter inom ramen för en skyddstillsyn, upplysa om&lt;br&gt;detta i beslutet att inhämta yttrande. Detsamma gäller om det finns skäl&lt;br&gt;att anta att det finns personliga omständigheter av det slag som avses i&lt;br&gt;29 kap. 5 § brottsbalken eller om yttrandet är avsett att utgöra underlag&lt;br&gt;enbart i en viss fråga. Domstolen skall vidare i beslutet ange inom&lt;br&gt;vilken tid yttrandet skall lämnas. I propositionen anges att ftivårds-&lt;br&gt;myndigheten, för att ha rimlig tid att genomföra utredningen och lämna&lt;br&gt;ett yttrande, normalt bör få fyra veckor till sitt förfogande. Är den&lt;br&gt;tilltalade häktad kan naturligtvis tiden sättas kortare. I 1 § förordningen&lt;br&gt;(1992:289) om särskild personutredning i brottmål, m.m. sägs att rätten&lt;br&gt;i beslut om yttrande från frivårdsmyndigheten skall ange inom vilken tid&lt;br&gt;yttrandet skall lämnas, och att rätten skall samråda med fri-&lt;br&gt;vårdsmyndigheten om yttrandet skall lämnas inom kortare tid än en&lt;br&gt;månad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förarbetena till den nya lagen betonas att ett väl fungerande&lt;br&gt;personutredningsförfärande förutsätter att det finns väl utvecklade och&lt;br&gt;regelbundna kontakter mellan framfor allt domstolar och frivårds-&lt;br&gt;myndigheter såväl när det gäller inriktningen av enskilda yttranden som&lt;br&gt;när det gäller uppläggningen av och underlaget för yttranden i olika&lt;br&gt;typer av situationer. Ett av de främsta syftena med lagen är att skapa&lt;br&gt;förutsättningar för ett mera flexibelt och till domstolens behov avpassat&lt;br&gt;personutredningsförfärande och att det för att detta syfte skall kunna&lt;br&gt;uppnås är nödvändigt att berörda myndigheter i samråd verkar för att&lt;br&gt;tillgängliga resurser utnyttjas på ett så ändamålsenligt och effektivt sätt&lt;br&gt;som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om läkarintyg kan nämnas att rätten enligt 7 § lagen om&lt;br&gt;särskild personutredning i brottmål, m.m. får förordna en läkare att&lt;br&gt;avge ett sådant om det finns skäl till det och om den misstänkte har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;68&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;erkänt eller det finns sannolika skäl för misstanken att han har begått Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden från socialnämnden kan inhämtas både av domstol och av&lt;br&gt;åklagare. Enligt 3 § LUL skall åklagare, om han anser att det finns&lt;br&gt;skälig anledning till åtalsunderlåtelse enligt 1 § LUL, inhämta yttrande&lt;br&gt;från socialnämnden innan han beslutar i ärendet. Yttrande behöver inte&lt;br&gt;inhämtas om brottet är ringa eller om det är uppenbart att förutsätt-&lt;br&gt;ningar för åtalsunderlåtelse föreligger. Enligt 9 § LUL krävs det i vissa&lt;br&gt;fall att domstolen har tillgång till ett yttrande från socialnämnden. Ett&lt;br&gt;sådant yttrande är en förutsättning för att domstolen skall kunna&lt;br&gt;överlämna den unge till vård inom socialtjänsten eller, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl, för att den som är under 21 år skall kunna dömas till&lt;br&gt;fängelse i mer än tre månader. Av förarbetena till lagen med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare (prop. 1964:10 s. 162 och 165)&lt;br&gt;framgår att yttrande skall inhämtas också innan den som är under 18 år&lt;br&gt;döms till fängelse eller skyddstillsyn. Om åklagaren har inhämtat ett&lt;br&gt;yttrande, som inte hunnit bli alltför gammalt, behöver domstolen inte&lt;br&gt;inhämta ett nytt yttrande utan kan använda det befintliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämndens yttrande skall avse frågan om nämnden har vidtagit&lt;br&gt;eller avser att vidta någon åtgärd beträffande den unge och om en sådan&lt;br&gt;åtgärd enligt nämndens mening är den lämpligaste för honom. Om&lt;br&gt;åklagaren begär det eller nämnden finner det nödvändigt skall yttrandet&lt;br&gt;även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveckling samt&lt;br&gt;hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt (3 § första och andra&lt;br&gt;stycket LUL). I sammanhanget bör också nämnas att det enligt 50 §&lt;br&gt;socialtjänstlagen åligger socialnämnden att utan dröjsmål inleda en&lt;br&gt;utredning av vad som kommit till nämndens kännedom och som kan&lt;br&gt;föranleda en åtgärd av nämnden. I förarbetena till socialtjänstlagen&lt;br&gt;framhålls att det är angeläget att socialnämndens utredning påbörjas så&lt;br&gt;snart som möjligt och att man inte bör vänta till dess åklagaren kommit&lt;br&gt;in med sin begäran om yttrande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens yttrande skall, enligt 3 § tredje stycket LUL, avges&lt;br&gt;skyndsamt. Om inte längre tid är nödvändig med hänsyn till ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet, skall yttrandet avges inom två veckor från den dag&lt;br&gt;begäran kom in till nämnden. Om nämnden inte avgett yttrande inom&lt;br&gt;fyra veckor, skall åklagaren genast underrättas om orsaken till&lt;br&gt;dröjsmålet. I de fäll yttrande begärs av domstol skall nämnden yttra sig&lt;br&gt;inom sådan tid att rätten kan hålla huvudförhandling inom de tidsfrister&lt;br&gt;som gäller för mål med unga, (12 § tredje stycket LUL). Om ärendets&lt;br&gt;beskaffenhet kräver det, får yttrandet med rättens medgivande avges&lt;br&gt;senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;69&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.2 Inhämtande av yttrande från socialnämnd och frivårds- p&lt;sub&gt;rO&lt;/sub&gt;p. 1994/95:12&lt;br&gt;myndighet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Yttranden från socialnämnden och frivårds-&lt;br&gt;myndigheten beträffande misstänkta under 18 år skall i normal-&lt;br&gt;fallet inhämtas redan under förundersökningen, efter beslut av&lt;br&gt;åklagaren. Ett krav på skälig brottsmisstanke införs som en förut-&lt;br&gt;sättning för att få inhämta yttrande från socialnämnden. Åklagaren&lt;br&gt;skall som huvudregel alltid inhämta ett sådant yttrande innan han&lt;br&gt;fattar beslut i åtalsfrågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt och&lt;br&gt;Sveriges advokatsamfund är positiva till förslaget. Också Riksåklagaren&lt;br&gt;är positiv men ifrågasätter beträffande yttranden från socialnämnden om&lt;br&gt;inte samma resultat kan uppnås genom tillämpning av 50 § social-&lt;br&gt;tjänstlagen (1980:620) och 6 f § LUL. Regionåklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Göteborg påtalar att förslaget innebär en överföring av arbetsuppgifter&lt;br&gt;till åklagarna och framhåller att personutredningen inte bör startas&lt;br&gt;förrän det står klart att brott kan styrkas och att en åtalsunderlåtelse inte&lt;br&gt;är aktuell. Kriminalvårdsstyrelsen betonar att samverkan är nödvändig&lt;br&gt;för att undvika dubbelarbete hos socialtjänsten och frivården. TCO&lt;br&gt;anser att förslaget innebär att ytterligare resurser måste ställas till&lt;br&gt;frivårdens förfogande. Svenska skyddsförbundet framhåller att det är&lt;br&gt;viktigt att personutredningarna är kvalificerade och att beslut att&lt;br&gt;inhämta yttrande inte bör fattas av åklagare utan av domstol. Praxis i&lt;br&gt;frågan om i vilka fall yttranden skall inhämtas kan annars bli alltför&lt;br&gt;olikartad. Dessutom kan man räkna med ett ökat motstånd från&lt;br&gt;klienterna vid personutredningen, om åklagaren fattar beslutet. Det&lt;br&gt;påpekas också att förslaget ställer stora krav på socialnämnderna. De&lt;br&gt;remissinstanser som yttrat sig över förslaget om förutsättningar för att&lt;br&gt;inhämta yttrande från socialnämnden är positiva. Malmö tingsrätt anser&lt;br&gt;det dock tveksamt att ha en annan misstankegrad för inhämtande av&lt;br&gt;yttrande från socialtjänsten än den som gäller för yttrande från frivårds-&lt;br&gt;myndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: För att få till stånd den snabba&lt;br&gt;handläggning av ungdomsmål som är önskvärd är det nödvändigt att&lt;br&gt;inte bara förundersökningen utan även personutredningen kan genom-&lt;br&gt;föras inom ramen för de tidsfrister som föreslås. Den bästa förut-&lt;br&gt;sättningen för att uppnå detta får man sannolikt om förundersökning och&lt;br&gt;personutredning bedrivs parallellt. Det finns, som redogjorts för ovan,&lt;br&gt;redan enligt gällande regler möjligheter att inhämta personutredning på&lt;br&gt;förundersökningsstadiet. I ungdomsmål bör dock enligt regeringens&lt;br&gt;mening en sådan ordning vara huvudregel i fråga om yttranden från&lt;br&gt;frivårdsmyndigheten och socialnämnden. Därigenom kan åklagaren i&lt;br&gt;större utsträckning än i dag fatta beslut i åtalsfrågan omedelbart vid&lt;br&gt;förundersökningens avslutande. Det innebär också att mål inte behöver&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fördröjas i domstol för att personutredning måste inhämtas. Genom att Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;beslut om personutredning skall fattas på ett så tidigt stadium riskerar&lt;br&gt;man i och för sig att det i några fall inhämtas personutredning som&lt;br&gt;sedan visar sig inte behövas. Det kan dock inte antas ske i något större&lt;br&gt;antal fäll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den mest effektiva ordningen uppnås om åklagaren ges rätt att besluta&lt;br&gt;i fråga om ovan angivna yttranden under förundersökningen. Ungdoms-&lt;br&gt;brottskommittén föreslår en sådan ordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under remissbehandlingen har en instans, Svenska skyddsförbundet,&lt;br&gt;uttalat tveksamhet mot att tillägga åklagaren en sådan beslutanderätt.&lt;br&gt;Bland annat kan hävdas att det av integritetsskäl är lämpligare att dom-&lt;br&gt;stol fattar beslut om personutredning. Det finns vidare en risk för att&lt;br&gt;den misstänkte uppfattar åklagaren som mindre objektiv än en domstol.&lt;br&gt;Det kan också anföras att en domstol är bättre skickad att göra den&lt;br&gt;bevisvärdering som krävs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att åklagaren tilläggs uppgifter som innebär bevis-&lt;br&gt;värdering bör enligt regeringens uppfattning inte lägga hinder i vägen&lt;br&gt;för ett genomförande av kommitténs förslag. Det bör också framhållas&lt;br&gt;att förslaget inte innebär att alla former av personutredning skall få&lt;br&gt;inhämtas av åklagaren utan är begränsat till yttranden från frivårds-&lt;br&gt;myndighet, vilka numera normalt görs av myndigheten själv, samt, i&lt;br&gt;utvidgad omfattning, yttranden från socialnämnden. De former av&lt;br&gt;personalia som är mest ingripande ur integritetssynpunkt skall alltså&lt;br&gt;fortfarande beslutas av domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ytterligare ett argument som under remissbehandlingen anförts mot&lt;br&gt;den föreslagna ordningen är att åklagarna tilläggs ytterligare arbets-&lt;br&gt;uppgifter. Regeringen gör för sin del bedömningen att den nya upp-&lt;br&gt;giften inte innebär annat än en marginellt ökad arbetsbörda. Flera tungt&lt;br&gt;vägande skäl talar i stället för att genomföra kommitténs förslag. Om en&lt;br&gt;domstolsprövning skulle krävas för att få till stånd en personutredning&lt;br&gt;som utförs parallellt med förundersökningen, skulle det avsevärt&lt;br&gt;fördröja beslutet och tidsvinsterna gå förlorade. Domstolen skulle också&lt;br&gt;tvingas befatta sig med mål där åtal inte väcks. Det är vidare så att&lt;br&gt;åklagaren redan i dag har befogenhet att inhämta yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden och att en domstol som i dag beslutar att inhämta ett&lt;br&gt;yttrande från frivårdsmyndigheten sedan åtal har väckts, inte gör någon&lt;br&gt;självständig prövning av om det finns sannolika skäl för brotts-&lt;br&gt;misstanken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är regeringens uppfattning att fördelarna med kommitténs förslag,&lt;br&gt;med tanke särskilt till de tidsvinster som det innebär, är så stora att det&lt;br&gt;bör genomföras. Bestämmelsen bör enligt regeringens mening tas in i&lt;br&gt;lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den personutredning det är fråga om är alltså yttranden från&lt;br&gt;socialtjänsten och från frivårdsmyndigheten. En allmän utgångspunkt&lt;br&gt;bör vara att ett beslut om sådan personutredning skall beslutas så snart&lt;br&gt;det är möjligt. Vad som eftersträvas är att förundersökning och&lt;br&gt;personutredning är klara i stort sett samtidigt för att undvika att ärendet&lt;br&gt;behöver vila i avvaktan på att personutredningen blir färdig. I de fall &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;71&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;där man kan förutse att förundersökningen kommer att ta lång tid finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det emellertid ingen anledning att snabbt driva fram en personutredning. Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Då kan konsekvensen i stället bli att personutredningen är inaktuell när&lt;br&gt;den skall användas. Följden av den föreslagna ordningen kan natur-&lt;br&gt;ligtvis bli att en utredning får göras av frivårdsmyndigheten innan&lt;br&gt;brottsomfattningen är helt klar. Detta bör dock inte hindra att ett full-&lt;br&gt;ödigt yttrande lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget innebär ingen ändring när det gäller domstols behörighet att&lt;br&gt;besluta om personutredning under pågående förundersökning. Dom-&lt;br&gt;stolen har ju det övergripande ansvaret för att den personalia som är&lt;br&gt;nödvändig finns tillgänglig när målet skall avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom domstolen har kvar sin beslutanderätt i frågor om person-&lt;br&gt;utredning har åklagaren alltid en möjlighet att vända sig dit med en&lt;br&gt;begäran om att viss utredning skall inhämtas. Det kan exempelvis bli&lt;br&gt;fallet om åklagaren känner tvekan om yttrande skall inhämtas. När den&lt;br&gt;misstänkte begärs häktad är det naturligt att åklagaren avvaktar med&lt;br&gt;beslut om personutredning och i stället framställer ett yrkande om detta&lt;br&gt;vid häktningsförhandlingen. Om den unge under förundersökningen&lt;br&gt;skulle ha en önskan om att yttrande från frivårdsmyndigheten eller&lt;br&gt;socialtjänsten skall inhämtas, får han vända sig till åklagaren. Det torde&lt;br&gt;inte vara nödvändigt att införa en möjlighet att få åklagarens beslut i&lt;br&gt;fråga om personutredningen prövat i domstol. Det är däremot i och för&lt;br&gt;sig inget som hindrar att den unge begär överprövning av åklagarens&lt;br&gt;ställningstagande hos högre åklagare enligt de allmänna regler som&lt;br&gt;gäller om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt nuvarande ordning inhämtar åklagaren yttrande från social-&lt;br&gt;tjänsten endast om han anser att det finns skälig anledning till&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse. I de fall åtal väcks fattas beslut att inhämta yttrande&lt;br&gt;först när målet kommit till domstolen. Detta innebär att målet fördröjs i&lt;br&gt;avvaktan på att yttrandet inkommer. Tiden för handläggning av ung-&lt;br&gt;domsmål skulle kunna förkortas ytterligare om åklagaren i princip alltid&lt;br&gt;inhämtade yttrande från socialnämnden. Regeringen anser att en sådan&lt;br&gt;regel bör införas. Yttrande skall dock inte behöva inhämtas om brottet&lt;br&gt;är ringa, om det är uppenbart att förutsättningar för åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;finns eller om det annars inte behövs. Förslaget kommenteras ytterligare&lt;br&gt;i författningskommentaren (avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ett yttrande från frivårdsmyndigheten skall få inhämtas gäller&lt;br&gt;förutsättningen att åtal har väckts, att den misstänkte har erkänt&lt;br&gt;gärningen eller det annars finns sannolika skäl för att den misstänkte&lt;br&gt;begått brottet. För yttranden från socialnämnden finns inget mot-&lt;br&gt;svarande krav på misstankegrad. Det är enligt regeringens mening&lt;br&gt;rimligt att det också för dessa yttranden anges i lag vilka förutsättningar&lt;br&gt;som gäller. Med tanke på socialnämndens roll när det gäller unga&lt;br&gt;lagöverträdare är det för dessa fall tillräckligt med ett krav på skälig&lt;br&gt;brottsmisstanke. Den bestämmelse som i dag gäller i fråga om yttranden&lt;br&gt;från frivårdsmyndighet bör inte ändras. Det torde inte innebära några&lt;br&gt;olägenheter att beviskraven är olika för yttranden från socialnämnd&lt;br&gt;jämfört med yttranden från frivårdsmyndighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;72&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7.3 Avgivande av yttranden&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Yttrande från socialnämnd skall lämnas&lt;br&gt;inom den tid som anges i beslutet om inte rätten eller åklagaren&lt;br&gt;med hänsyn till ärendets beskaffenhet medger att yttrandet lämnas&lt;br&gt;senare. Yttrandet skall enligt rättens eller åklagarens anvisningar&lt;br&gt;kunna begränsas. I undantagsfall skall ett yttrande kunna få avges&lt;br&gt;muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är i huvudsak positiva. Svea hovrätt ifrågasätter&lt;br&gt;om det inte behövs en yttersta tidsgräns, t.ex. en månad. Från några&lt;br&gt;håll avstyrks förslaget att yttrande skall kunna få avges muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett yttrande från socialnämnden skall&lt;br&gt;avges inom två veckor från den dag begäran kom in till nämnden, om&lt;br&gt;inte längre tid är nödvändig med hänsyn till ärendets beskaffenhet. När,&lt;br&gt;såsom regeringen föreslår, bl.a. denna form av personutredning skall&lt;br&gt;inhämtas samtidigt som förundersökningen pågår finns det egentligen&lt;br&gt;inget behov av en i författning bestämd tidsfrist. Det är i stället till-&lt;br&gt;räckligt att det i beslutet anges inom vilken tid yttrandet skall lämnas.&lt;br&gt;Åklagaren kan då anpassa tiden så att yttrandet är klart samtidigt som&lt;br&gt;förundersökningen. Tiden kan variera beroende på t.ex. omfattningen&lt;br&gt;av utredningen om brottet. Det är onödigt, och olämpligt, att yttrandena&lt;br&gt;i ett omfattande mål färdigställs så tidigt att de är inaktuella när saken&lt;br&gt;skall avgöras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnderna blir med denna ordning naturligtvis skyldiga att&lt;br&gt;lämna yttrandena inom den angivna tiden på samma sätt som om det&lt;br&gt;fanns en bestämmelse i författning. Man måste dock räkna med att det&lt;br&gt;i vissa fall inte är möjligt att hålla tidsfristen. Det bör därför finnas en&lt;br&gt;möjlighet att med åklagarens eller rättens medgivande få lämna ytt-&lt;br&gt;randet senare. Nämnderna bör åläggas att omedelbart underrätta åklaga-&lt;br&gt;ren respektive rätten om fristen inte kan hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har föreslagit att ett yttrande från socialnämnden bör&lt;br&gt;kunna få avlämnas muntligen, vid ett sammanträffande för underrättelse&lt;br&gt;om beslut om åtalsunderlåtelse (se avsnitt 8.5) om man därigenom kan&lt;br&gt;vinna tid. Flera remissinstanser är kritiska till förslaget i den delen.&lt;br&gt;Regeringen delar kritiken såtillvida att det är olämpligt att yttranden&lt;br&gt;regelmässigt avges muntligen. Om det i undantagsfall görs för att hålla&lt;br&gt;de tidsfrister som gäller bör det dock kunna accepteras. Kommitténs&lt;br&gt;förslag bör således genomföras också i denna del men justeras något.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att spara tid och arbete bör åklagaren och domstolen också, om&lt;br&gt;det är lämpligt, kunna ge socialnämnden upplysning om hur yttrandet&lt;br&gt;kan begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen, som kommenteras närmare i författnings-&lt;br&gt;kommentaren (avsnitt 13.1), bör tas in i lagen med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare och ersätta den nuvarande bestämmelsen&lt;br&gt;om tidpunkt m.m. för yttranden från socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;73&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För yttranden av frivårdsmyndighet finns ingen i lag angiven tidsfrist. Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Som tidigare nämnts bör dock frivårdsmyndigheten i normalfallet få&lt;br&gt;fyra veckor till sitt förfogande. I 1 § förordningen om särskild person-&lt;br&gt;utredning i brottmål, m.m. föreskrivs att rätten skall samråda med&lt;br&gt;myndigheten, om yttrandet skall lämnas inom kortare tid än en månad.&lt;br&gt;Den ordning som föreslås för yttranden från socialnämnd bör, med&lt;br&gt;undantag av möjligheten att avge ett yttrande muntligen, gälla också för&lt;br&gt;yttranden från frivårdsmyndighet. De regler som avser tidsfrister m.m.&lt;br&gt;för dessa yttranden bör även fortsättningsvis regleras i förordningen om&lt;br&gt;särskild personutredning i brottmål, m.m. Regeringen avser att i ett&lt;br&gt;annat sammanhang behandla de förändringar som bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;8 Åtalsunderlåtelse&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;8.1 Bakgrund&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regler om åtalsunderlåtelse finns dels i rättegångsbalken och dels i&lt;br&gt;lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. Åtals-&lt;br&gt;underlåtelse enligt rättegångsbalkens regler kan beslutas, om det kan&lt;br&gt;antas att brottet inte skulle föranleda annan påföljd än böter, om det kan&lt;br&gt;antas att påföljden skulle bli villkorlig dom och det finns särskilda skäl&lt;br&gt;för åtalsunderlåtelse, om den misstänkte begått annat brott och det&lt;br&gt;utöver påföljden för detta inte krävs ytterligare påföljd eller om viss&lt;br&gt;vård kommer till stånd (20 kap. 7 § RB). En förutsättning för att&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse skall meddelas är att något väsentligt allmänt eller&lt;br&gt;enskilt intresse inte åsidosätts. Åtal får också underlåtas, om det av&lt;br&gt;särskilda skäl är uppenbart att det inte krävs någon påföljd för att&lt;br&gt;avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och det inte heller av&lt;br&gt;andra skäl krävs att åtal väcks.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Reglerna om åtalsunderlåtelse i lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare är primära i förhållande till rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler (1 § sjätte stycket LUL). De senare skall tillämpas först sedan det&lt;br&gt;konstaterats att åtalsunderlåtelse inte kan beviljas enligt 1 § LUL (se&lt;br&gt;prop. 1987/88:135, s. 40). Lagen med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare ger mycket vidsträckta möjligheter till åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;för ungdomar som begått brott innan de fyllt 18 år. Presumtionen kan&lt;br&gt;sägas vara mot åtal i dessa fall. Lagregleringen vilar på grundtanken att&lt;br&gt;ansvaret för ungdomar som begått brott i huvudsak skall vila på&lt;br&gt;socialtjänsten och inte på kriminalvården. En viktig tanke bakom&lt;br&gt;regleringen är också att institutet åtalsunderlåtelse möjliggör en snabb&lt;br&gt;och smidig handläggning av brott som begås av unga. Den grund för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse som 1 § LUL huvudsakligen vilar på är att den unge är&lt;br&gt;eller blir föremål för vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;eller lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga eller för annan&lt;br&gt;åtgärd som innebär att han får hjälp eller stöd. Åtalsunderlåtelse får&lt;br&gt;beslutas på denna grund om det med skäl kan antas att den åtgärd som&lt;br&gt;vidtas är vad som är lämpligast för den unge. Här avses alltså fall då&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;74&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den unge blir föremål för adekvata åtgärder utan att åtal väcks. Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Åklagaren skall beakta att påföljden, om åtal väcks, ofta blir över-&lt;br&gt;lämnande till vård inom socialtjänsten. Det andra huvudfallet i vilket en&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse kan bli aktuell är att det är uppenbart att brottet begåtts&lt;br&gt;av okynne eller förhastande. Utrymmet för åtalsunderlåtelse på denna&lt;br&gt;grund torde för bötesbrottens del vara betydande. Vid återfall i likartad&lt;br&gt;brottslighet, när det är fråga om ett stort antal brott eller när&lt;br&gt;brottsligheten pågått under en längre tid torde tillämpningsområdet vara&lt;br&gt;mer begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse får inte meddelas, om något väsentligt&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse därigenom åsidosätts. Åklagaren skall vid&lt;br&gt;den bedömningen beakta bl.a. brottets svårhetsgrad, omständigheterna&lt;br&gt;vid brottets begående samt behovet av att klarlägga skuldfrågan,&lt;br&gt;fastställa skadeståndsskyldighet eller besluta om förverkande. En ytter-&lt;br&gt;ligare förutsättning för ett beslut om åtalsunderlåtelse är att det är fullt&lt;br&gt;utrett att den unge har begått brottet. Åklagaren kan meddela ett s.k.&lt;br&gt;delat beslut, vilket innebär att han, beträffande samma person, väcker&lt;br&gt;åtal eller utfärdar strafföreläggande för vissa brott och meddelar&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse för andra.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som erhållit en åtalsunderlåtelse skall iaktta skötsamhet. Sköt-&lt;br&gt;samhetskravet är avsett att stärka åtalsunderlåtelsens funktion som en&lt;br&gt;varning för den unge och att markera att samhället inte tolererar brott.&lt;br&gt;Kravet på skötsamhet anses också bidra till att stödja föräldrar och&lt;br&gt;andra i deras försök att hålla den unge borta från olämpliga miljöer.&lt;br&gt;Det konkreta innehållet i kravet är i första hand att den unge avhåller&lt;br&gt;sig från att begå brott. Beslutet om åtalsunderlåtelse får återkallas om&lt;br&gt;särskilda omständigheter föranleder det. Vid bedömningen av om&lt;br&gt;återkallelse skall ske skall åklagaren enligt 5 § LUL särskilt beakta om&lt;br&gt;den unge återfallit i brott inom sex månader från beslutet. Bestäm-&lt;br&gt;melsen fick sin nuvarande lydelse den 1 juli 1988 (se avsnitt 6.1). Av&lt;br&gt;BRÅ:s utvärdering av lagändringen framgår dock att möjligheten att&lt;br&gt;återkalla beslut om åtalsunderlåtelse praktiskt taget aldrig utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under 1992 meddelades totalt 16 118 åtalsunderlåtelser, vilket är&lt;br&gt;drygt 10 % av samtliga lagföringar. Antalet är något lägre än under&lt;br&gt;föregående år då motsvarande siffra var 17 695. Åldersgruppen 15-17&lt;br&gt;år erhöll år 1992 totalt 5 496 åtalsunderlåtelser (inklusive åtalsprövning&lt;br&gt;enligt 6 § LUL), varav 4 770 med stöd av 1 § LUL, 167 med stöd av&lt;br&gt;6 § samma lag och 557 med stöd av 20 kap. 7 § RB. Under år 1991 var&lt;br&gt;motsvarande siffror något högre. Då meddelades totalt 6 868&lt;br&gt;åtalsunderlåtelser för nämnda åldersgrupp, varav 6 061 enligt 1 § LUL,&lt;br&gt;182 enligt 6 § LUL och 625 enligt rättegångsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åldersgruppen 18-20 år erhöll under 1992 totalt 1 271 åtals-&lt;br&gt;underlåtelser, varav 294 med stöd av lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare och 977 med stöd av rättegångsbalkens regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hälften av åtalsunderlåtelsema avsåg tillgreppsbrott (8 kap. brotts-&lt;br&gt;balken). Inom nämnda kategori dominerade snatteri följt i antal av stöld&lt;br&gt;och tillgrepp av fortskaffningsmedel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.2 Åtalsunderlåtelse vid återfall i brott&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare görs en markering av att det vid bedöm-&lt;br&gt;ningen av om åtalsunderlåtelse skall meddelas särskilt skall be-&lt;br&gt;aktas om den unge tidigare har gjort sig skyldig till brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning: Kommittén uttalar att åtalsunderlåtelse i&lt;br&gt;princip inte bör meddelas vid återfall, men föreslår ingen lagändring i&lt;br&gt;det avseendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är i huvudsak positiva till att förutsättningarna för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse vid återfall skärps. Från flera håll framförs synpunkten&lt;br&gt;att en lagreglering bör ske om en förändring i fråga om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse vid återfall skall ske. Svenska Skyddsförbundet anför att det kan&lt;br&gt;få negativa konsekvenser för återanpassningen av ungdomar om de i&lt;br&gt;ökad utsträckning ställs inför domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ungdomsbrottskommittén föreslår att&lt;br&gt;påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten skall avskaffas.&lt;br&gt;Om förslaget genomförs får det följder för åtalsunderlåtelseinstitutet.&lt;br&gt;Kommitténs förslag innebär också att tvångsåtgärder enligt 3 § LVU på&lt;br&gt;grund av ett brott som är föremål för utredning inte kommer att bli&lt;br&gt;aktuellt. Det innebär i sin tur att, om förslaget genomförs, åtal kommer&lt;br&gt;att väckas i de fall åklagaren enligt nuvarande ordning anser sig böra&lt;br&gt;kräva att socialnämnden vidtar åtgärder på grund av brottet för att han&lt;br&gt;skall meddela åtalsunderlåtelse. Regeringen bereder, som tidigare redo-&lt;br&gt;visats, för närvarande förslaget i de delar som rör påföljdssystemet för&lt;br&gt;unga. Utgångspunkten är att det från straffrättsliga utgångspunkter finns&lt;br&gt;starka skäl som talar för att påföljden överlämnande till vård inom&lt;br&gt;socialtjänsten i dess nuvarande form bör utmönstras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den förändring för tillämpningen av institutet åtalsunderlåtelse som ett&lt;br&gt;genomförande av förslagen rörande påföljderna skulle innebära är väl&lt;br&gt;motiverad. I de fall ett väsentligt allmänt intresse berörs, och åtal alltså&lt;br&gt;skall väckas, torde det framför allt vara fråga om återfall i brott eller att&lt;br&gt;brottsligheten är av sådan art eller har ett sådant straffvärde att åtal är&lt;br&gt;påkallat. Det är angeläget att åtal väcks i sådana fall, vilket också i stor&lt;br&gt;utsträckning torde ske redan i dag. Vid just fortsatt brottslighet är det&lt;br&gt;särskilt väsentligt att åtalsunderlåtelse som huvudregel inte beviljas.&lt;br&gt;Som regeringen framhållit tidigare är det viktigt att ungdomar som&lt;br&gt;begår brott ställs till ansvar för detta och får ta konsekvenserna av sina&lt;br&gt;handlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén har övervägt att uttryckligen lagreglera en begränsning av&lt;br&gt;möjligheterna till åtalsunderlåtelse vid återfall men har avstått med&lt;br&gt;hänvisning till att en sådan regel skulle kunna leda till en rigid och&lt;br&gt;stelbent tillämpning av institutet åtalsunderlåtelse och i vissa fall t.o.m.&lt;br&gt;te sig stötande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar kommitténs uppfattning att möjligheten att meddela&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse vid återfall i brott bör begränsas. Regeringen är i och&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för sig medveten om att en sådan förändring får omedelbar betydelse&lt;br&gt;för påföljdsbestämningen först om påföljdssystemet för unga förändras&lt;br&gt;med de utgångspunkter som har angivits ovan. Innan en sådan föränd-&lt;br&gt;ring har genomförts innebär en skärpning av åtalsunderlåtelsereglema&lt;br&gt;inte någon större skillnad när det gäller den reaktion som följer på&lt;br&gt;brottet. En åtalsunderlåtelse enligt 1 § LUL meddelas ju i huvudsak om&lt;br&gt;den unge blir föremål för någon åtgärd av socialtjänsten. Enligt&lt;br&gt;nuvarande regler blir den påföljd som bestäms i domstol i dessa fåll&lt;br&gt;oftast just överlämnande till vård inom socialtjänsten. Det kan dock&lt;br&gt;ändå vara meningsfullt att redan nu begränsa möjligheten att meddela&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse vid återfall. Det förhållandet att saken förs till domstol&lt;br&gt;innebär att möjligheten finns att döma till andra påföljder än över-&lt;br&gt;lämnande till vård. Möjligheten öppnas också att kombinera ett över-&lt;br&gt;lämnande med ett bötesstraff. Att åtal väcks och förhandling hålls i&lt;br&gt;domstol innebär också i sig att det för den unge markeras att samhället&lt;br&gt;ser allvarligt på upprepad brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förändring i förhållande till vad som nu gäller kan inte komma till&lt;br&gt;stånd med mindre än att en lagändring görs. En uttrycklig regel om att&lt;br&gt;återfall i brott bör beaktas vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall meddelas bör inte utformas så att den innebär ett absolut förbud&lt;br&gt;mot att besluta om åtalsunderlåtelse. Detta skulle leda till den stelbenta&lt;br&gt;ordning kommittén befarar. I stället bör ett tillägg göras i bestämmelsen&lt;br&gt;om åtalsunderlåtelse i lagen med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare där det markeras att vid bedömningen av om något&lt;br&gt;väsentligt allmänt intresse åsidosätts, skall särskilt beaktas om den unge&lt;br&gt;tidigare har gjort sig skyldig till brott. Beträffande den närmare&lt;br&gt;tillämpningen av bestämmelsen kan hänvisas till författningskom-&lt;br&gt;mentaren (avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.3 Betydelsen av att den unge vill göra rätt för sig&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den unges vilja att gottgöra målsäganden&lt;br&gt;skall beaktas vid prövningen av frågan om åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flera remissinstanser är positiva till förslaget&lt;br&gt;men påpekar att det inte kan antas få så stor betydelse. Från åklagarhåll&lt;br&gt;framhålls att inte varje åtgärd av den unge bör fa inverka vid bedöm-&lt;br&gt;ningen. Det framförs också kritik mot det av kommittén valda uttrycket&lt;br&gt;”gottgöra”.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Sedan den 1 januari 1988 (jfr avsnitt&lt;br&gt;8.1) skall åklagaren vid sin bedömning av om åtalsunderlåtelse skall&lt;br&gt;meddelas särskilt beakta den unges vilja att ersätta målsäganden för&lt;br&gt;skada som uppkommit genom brottet eller att avhjälpa eller begränsa&lt;br&gt;skadan. Åklagaren kan med stöd av denna regel räkna den unge till&lt;br&gt;godo att han t.ex. kontaktat målsäganden och diskuterat möjligheterna&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att göra rätt för sig. eller att han följt en anmodan av polis att ställa till Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;rätta. Det bör framhållas att systemet inte är avsett att innebära att man&lt;br&gt;kan ”köpa sig fri” från åtal. Det är viljan att göra rätt för sig som är&lt;br&gt;avgörande för bedömningen, inte om ersättning faktiskt har betalats&lt;br&gt;eller skada reparerats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt regeringens mening är det av stor vikt att unga lagöverträdare&lt;br&gt;konfronteras med följderna av sina handlingar. Utöver att man får den&lt;br&gt;unge att inse konsekvenserna av sina handlingar tillgodoses också&lt;br&gt;målsägandens intresse av ”upprättelse”. På flera orter i landet pågår&lt;br&gt;projekt med s.k. medlingsverksamhet inom vilka polis och åklagare i&lt;br&gt;samarbete med socialtjänsten låter ungdomar som har begått brott göra&lt;br&gt;rätt för sig. För att ytterligare utveckla verksamheter som syftar till att&lt;br&gt;uppmuntra ungdomarnas vilja att göra rätt för sig har regeringen - som&lt;br&gt;redovisats i det föregående - tidigare i år gett Riksåklagaren i uppdrag&lt;br&gt;att kartlägga de erfarenheter som finns och utarbeta en eller flera&lt;br&gt;modeller för hur en medlingsverksamhet skulle kunna bedrivas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att ytterligare uppmuntra den unge att ta ansvar för sina&lt;br&gt;handlingar är det rimligt att åklagaren, när han prövar frågan om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse, också får beakta om den unge på annat sätt har&lt;br&gt;försökt gottgöra målsäganden. Den unge kan t.ex. ha utfört visst arbete&lt;br&gt;för målsägandens räkning eller deltagit i medling. Det kan också&lt;br&gt;beaktas om han bett målsäganden om ursäkt. Självklart bör dessa&lt;br&gt;omständigheter inte få avgörande betydelse för om ett beslut om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse skall meddelas. Arten av det brott det är frågan om och&lt;br&gt;omständigheterna när det begicks har naturligtvis stor betydelse. Det&lt;br&gt;skall inte vara möjligt att enbart genom en enkel gest eller åtgärd slippa&lt;br&gt;åtal för en gärning som fått allvarliga konsekvenser för brottsoffret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen gör bedömningen att en bestämmelse enligt kommitténs&lt;br&gt;förslag kan ha en positiv inverkan på ungdomar som har begått brott.&lt;br&gt;Enligt regeringens mening kan uttrycket ”gottgöra” godtas. Det är&lt;br&gt;tillräckligt lösligt och anger t.ex. att de åtgärder som avses inte behöver&lt;br&gt;ha direkt anknytning till en skada som orsakats målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.4 Villkor vid åtalsunderlåtelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Det bör inte införas en möjlighet att&lt;br&gt;förena ett beslut om åtalsunderlåtelse med villkor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs bedömning överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Endast en av remissinstanserna, Svenska&lt;br&gt;skyddsförbundet har uttalat sig positivt om villkor vid åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: Ungdomsbrottskommittén har&lt;br&gt;övervägt om det bör införas en möjlighet att förena ett beslut om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse med villkor. Frågan har varit föremål för överväganden vid&lt;br&gt;åtskilliga tillfällen tidigare, utan att det har lett till lagstiftning. Det har&lt;br&gt;också övervägts om en möjlighet bör ges att vilandeförklara ett beslut&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;78&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om åtalsunderlåtelse i avvaktan på resultatet av vissa behandlings-&lt;br&gt;åtgärder som den misstänkte skall underkasta sig. Vidare har diskuterats&lt;br&gt;att förena åtalsunderlåtelsen med böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fördel med att förena en åtalsunderlåtelse med villkor är självklart&lt;br&gt;att det skulle innebära ökade möjligheter att undvika åtal. Det skulle&lt;br&gt;också kunna förstärka åtalsunderlåtelsens funktion som en varning från&lt;br&gt;samhällets sida. Också processrättsliga vinster skulle göras. Mot för-&lt;br&gt;delarna måste dock vägas de kritiska synpunkter som kan anföras. De&lt;br&gt;villkor som skulle kunna komma i fråga motsvarar i huvudsak sådana&lt;br&gt;föreskrifter som domstolarna kan meddela i samband med villkorlig&lt;br&gt;dom eller dom på skyddstillsyn. Det kan t.ex. vara fråga om en&lt;br&gt;skyldighet att betala skadestånd eller att undergå en viss behandling.&lt;br&gt;Om en åklagare skulle ges en rätt att meddela åtalsunderlåtelser med&lt;br&gt;sådana villkor, skulle denne komma att spela i princip samma roll som&lt;br&gt;en domstol, utan att förfarandet hos åklagaren i övrigt motsvaras av vad&lt;br&gt;som gäller för domstolar. Det bör också framhållas att en åtals-&lt;br&gt;underlåtelse inte innebär ett rättskraftigt avgörande i skuldfrågan. Enligt&lt;br&gt;regeringens mening är det principiellt tveksamt att avstå från lagföring&lt;br&gt;och samtidigt till beslutet knyta typiskt straffrättsliga ingripanden.&lt;br&gt;Regeringen anser därför, liksom kommittén, att nackdelarna med att&lt;br&gt;förena åtalsunderlåtelser med villkor är så stora att en sådan möjlighet&lt;br&gt;inte bör införas.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8.5 Underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Den unge skall underrättas om ett beslut om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse vid ett personligt sammanträffande med&lt;br&gt;åklagaren inom två veckor från beslutet. Den unges vårdnads-&lt;br&gt;havare, liksom företrädare för socialtjänsten, bör vara närvarande&lt;br&gt;vid sammanträffandet. Vid sammanträffandet skall åklagaren&lt;br&gt;särskilt förklara innebörden av beslutet och klargöra vilka&lt;br&gt;följderna av fortsatta lagöverträdelser kan bli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer i stort med regeringens.&lt;br&gt;Kommittén föreslår dock att beslutet om åtalsunderlåtelse skall delges&lt;br&gt;den unge inom en vecka.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är positivt. Flera remissinstanser&lt;br&gt;anser dock att en vecka är en för kort frist. Åklagarmyndigheten i&lt;br&gt;Stockholm anser att ett personligt sammanträffande vid brott som är&lt;br&gt;ringa bör ske endast när det finns särskilda skäl för det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett beslut om åtalsunderlåtelse skall&lt;br&gt;enligt 4 § LUL tillkännages för den unge på lämpligt sätt. Om åtals-&lt;br&gt;underlåtelsen avser ett brott för vilket det är föreskrivet svårare straff&lt;br&gt;än böter bör beslutet meddelas den unge muntligen och helst i vård-&lt;br&gt;nadshavarens närvaro. Detta framgår av 2 § förordningen (1964:740)&lt;br&gt;med föreskrifter för åklagare i vissa brottmål. Om det är lämpligare får&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;79&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrättelsen verkställas av annan åklagare än den som meddelat Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;beslutet eller av socialnämnden. Om det möter särskilda svårigheter&lt;br&gt;eller om brottet är ringa, får underrättelsen vara skriftlig. Enligt 4 §&lt;br&gt;LUL skall socialnämnden underrättas om att åtalsunderlåtelse beslutats,&lt;br&gt;om någon åtgärd från nämndens sida förutsätts. Åklagaren skall hos&lt;br&gt;nämnden höra efter om åtgärden vidtagits. Vidtas inte åtgärden skall det&lt;br&gt;anmälas till länsstyrelsen (3 § i förordningen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om åtalsunderlåtelse finns också i försöksförordningen&lt;br&gt;(1988:217). Enligt 7 § skall, om inte hinder möter, ett beslut om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse meddelas vid ett personligt sammanträffande med den&lt;br&gt;unge senast en vecka efter det att beslutet meddelades. Åklagaren bör&lt;br&gt;sträva efter att den unges vårdnadshavare är närvarande vid samman-&lt;br&gt;träffandet. Företrädare för socialnämnden bör ges tillfälle att närvara.&lt;br&gt;Enligt 8 § skall åklagaren vid sammanträffandet särskilt höra efter i&lt;br&gt;vilken utsträckning den unge försökt avhjälpa eller gottgöra skada som&lt;br&gt;uppkommit genom brottet, förklara innebörden av beslutet om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse och det skötsamhetskrav som detta är förenat med samt&lt;br&gt;belysa vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av BRÅ:s utvärdering av försöksverksamheten framgår att för-&lt;br&gt;äldrarna varit närvarande vid 79 % av alla sammanträffanden enligt 7 §&lt;br&gt;försöksförordningen. Av de intervjuer som BRÅ genomfört med&lt;br&gt;ungdomar och föräldrar framgår att systemet fungerar väl och att såväl&lt;br&gt;ungdomarna som föräldrarna är positiva till detta. Föräldrarna tycks ha&lt;br&gt;uppfattat att samhället har förväntningar på att de försöker förhindra att&lt;br&gt;deras barn fortsätter att begå brott. Också många ungdomar tycks ha&lt;br&gt;förstått vad ett beslut om åtalsunderlåtelse innebär. En del av&lt;br&gt;ungdomarna tycks dock inte ha förstått vad åklagaren sade till dem. Ut-&lt;br&gt;talanden av typen ”det blev inget” förekom också.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt att den unge får del av beslutet om åtalsunderlåtelse på&lt;br&gt;ett sådant sätt att åtalsunderlåtelsen framstår som en allvarligt menad&lt;br&gt;varning från samhällets sida. Denna funktion bör stärkas. Det är också&lt;br&gt;betydelsefullt att den unges vårdnadshavare eller annan som svarar för&lt;br&gt;den unges vård eller fostran (jfr avsnitt 6.6) i så stor utsträckning som&lt;br&gt;möjligt är närvarande när beslutet meddelas. Erfarenheterna från&lt;br&gt;försöksverksamheten visar att den unges föräldrar i stor utsträckning var&lt;br&gt;närvarande vid sammanträffandet mellan åklagaren och den unge och att&lt;br&gt;såväl de som den unge uppfattade detta som positivt. Mot bakgrund av&lt;br&gt;de goda erfarenheterna anser regeringen att försöksförordningens&lt;br&gt;bestämmelser om underrättelse om beslut om åtalsunderlåtelse bör göras&lt;br&gt;generellt tillämpliga och att åklagarna själva skall svara för under-&lt;br&gt;rättelsen. Denna skall alltså som huvudregel ske vid ett personligt&lt;br&gt;sammanträffande mellan åklagaren, den unge och hans vårdnadshavare.&lt;br&gt;Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att närvara. Detta är&lt;br&gt;av särskild betydelse då åklagaren förutsätter att någon åtgärd vidtas&lt;br&gt;från socialtjänstens sida. Ett sammanträffande skall som regel äga rum&lt;br&gt;även i de relativt sällsynta fall då åtalsunderlåtelsen avser ett brott med&lt;br&gt;enbart böter i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är viktigt med ett personligt möte då det är fråga om typiska &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;80&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ungdomsbrott, såsom snatteri och skadegörelse. En regel om personligt&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträffande kan dock av praktiska skäl inte göras undantagslös. Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Underrättelsen bör därför få ske skriftligen, om det möter särskilda&lt;br&gt;hinder för ett personligt sammanträffande. Det kan t.ex. röra sig om fall&lt;br&gt;där den unge flyttat till okänd adress eller av annan anledning inte kan&lt;br&gt;nås eller inte kan medverka vid sammanträffandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén har övervägt att föreslå regler angående&lt;br&gt;formerna för kallelse till sammanträffandet och att till kallelsen knyta&lt;br&gt;regler om vite och hämtning. Med hänsyn till att ett sådant förfarande&lt;br&gt;skulle vara svårt att praktiskt genomföra och att det skulle motverka den&lt;br&gt;snabba handläggning som eftersträvas, har kommittén avstått från att&lt;br&gt;föreslå några sådana regler. Regeringen delar den bedömning kom-&lt;br&gt;mittén gjort. I de fall där den unge vägrar komma till sammanträffandet&lt;br&gt;bör det göras klart för honom att det formellt sett finns möjlighet för&lt;br&gt;åklagaren att återkalla sitt beslut och i stället väcka åtal. Naturligtvis får&lt;br&gt;återkallelse ske endast i undantagsfall, såsom när den unge saknar&lt;br&gt;godtagbara skäl för att utebli och hans vägran att komma uppenbarligen&lt;br&gt;beror på tredska. Den omständigheten att vårdnadshavaren inte är&lt;br&gt;närvarande utgör inte något hinder för att genomföra sammanträffandet.&lt;br&gt;Detsamma gäller naturligtvis beträffande företrädare för socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unge bör få ett skriftligt beslut om åtalsunderlåtelsen även i de&lt;br&gt;fall där underrättelsen lämnas vid sammanträffandet. Det får ankomma&lt;br&gt;på Riksåklagaren att utforma lämpliga rutiner för verksamheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen anser att en tidsfrist för meddelande av beslut om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse är ett värdefullt instrument när det gäller att åstadkomma&lt;br&gt;en snabb och effektiv lagföring för unga lagöverträdare. Kommittén&lt;br&gt;föreslår att ett beslut om åtalsunderlåtelse skall meddelas den unge&lt;br&gt;senast inom en vecka efter det att beslutet fattats, om inte hinder möter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I försöksförordningen finns en bestämmelse om en sådan frist. Av&lt;br&gt;BRÅ:s utvärdering framgår att besluten om åtalsunderlåtelse i försöks-&lt;br&gt;distrikten delgavs inom en vecka från den dag beslutet fattades i endast&lt;br&gt;fem ärenden av 170 (3%). I de distrikt som undersöktes och som inte&lt;br&gt;omfattas av försöksförordningen var motsvarande siffror tre ärenden av&lt;br&gt;192 (2%). I 91 ärenden (53%) delgavs i försöksdistrikten beslutet inom&lt;br&gt;tidsintervallet 8-30 dagar och i 49 ärenden (29%) inom 31-60 dagar. I&lt;br&gt;undersökningsdistrikten meddelades beslut i motsvarande tidsintervall i&lt;br&gt;48 ärenden (25%) respektive 67 ärenden (35%). Den största skillnaden&lt;br&gt;mellan försöksdistrikten och undersökningsdistrikten finner man alltså i&lt;br&gt;tidsintervallet 8-30 dagar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Undersökningen är inte alldeles aktuell men siffrorna torde inte vara&lt;br&gt;helt missvisande. Mot bakgrund av att den tidsfrist som gäller i försöks-&lt;br&gt;distrikten hölls endast i ett fåtal fall finns det skäl att överväga om det&lt;br&gt;är lämpligt att i lag ange en så kort tid som en vecka. Remiss-&lt;br&gt;instanserna har ju också kritiserat förslaget i den delen. Det vore&lt;br&gt;olyckligt med en regel som det skulle innebära stora svårigheter att följa&lt;br&gt;eller som i praktiken inte skulle efterlevas. Tidsfristen bör därför vara&lt;br&gt;längre. Den bör utformas på det sättet att ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall meddelas den unge så snart det kan ske, dock senast inom två&lt;br&gt;veckor från den dag beslutet fattades. Det bör finnas en möjlighet att &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;81&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;överskrida fristen om det är uppenbart att den inte kan hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag att i en ny bestämmelse i lagen med särskilda Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare ange att det särskilt skall åvila&lt;br&gt;åklagaren att klargöra vad beslutet om åtalsunderlåtelse innebär och&lt;br&gt;vilka följderna av nya brott kan bli, bör också genomföras. Det kan,&lt;br&gt;som någon remissinstans påpekat, ifrågasättas om en bestämmelse med&lt;br&gt;detta innehåll skall tas in i en lag. Regeringen anser dock att det har ett&lt;br&gt;särskilt värde att frågan lagregleras. Liksom kommittén funnit bör det&lt;br&gt;inte föreskrivas att åklagaren skall ta upp frågan om den unge försökt&lt;br&gt;gottgöra eller avhjälpa skada som uppkommit genom brottet. När&lt;br&gt;sammanträdet hålls har ju beslutet att meddela åtalsunderlåtelse redan&lt;br&gt;fattats och åklagaren bör på ett tidigare stadium ha skaffat sig kännedom&lt;br&gt;om dessa förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ungdomsbrottskommittén har inte särskilt behandlat frågan om de nya&lt;br&gt;bestämmelserna också skall gälla åtalsunderlåtelser som meddelas unga&lt;br&gt;enligt 20 kap. 7 § RB. Regeringen ser inte något sakligt skäl att undanta&lt;br&gt;dessa beslut. Inte heller några praktiska hänsyn bör hindra att en&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse enligt rättegångsbalken omfattas av de särskilda&lt;br&gt;reglerna om underrättelse. Det är inte fråga om något större antal&lt;br&gt;beslut. Under 1991 meddelades åldersgruppen 15-17 år drygt 550&lt;br&gt;beslut om åtalsunderlåtelse enligt rättegångsbalkens regler (se avsnitt&lt;br&gt;8.1). Regeringens förslag kommenteras närmare i författnings-&lt;br&gt;kommentaren (avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;9 Förfarandet i domstol&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;9.1 Domstolarnas organisation och sammansättning i&lt;br&gt;ungdomsmål&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Brottmål mot dem som inte har fyllt 21 år&lt;br&gt;skall i tingsrätt och hovrätt handläggas av lagfarna domare med&lt;br&gt;särskilt intresse och fallenhet för arbete med ungdomar. Detta&lt;br&gt;skall också gälla för de nämndemän som anlitas i dessa mål.&lt;br&gt;Ungdomsmålen bör samlas på särskilda ungdomsrotlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén förordar att samtliga brottmål mot&lt;br&gt;unga i åldern 15-20 år samlas på särskilda ungdomsrotlar vid tings-&lt;br&gt;rätterna och på ungdomsavdelningar vid hovrätterna. Det föreslås att&lt;br&gt;ordföranden i ungdomsmål normalt skall vara ordinarie domare, att&lt;br&gt;nämndemän alltid skall delta och att en av nämndemännen, om inte&lt;br&gt;hinder möter, skall ha särskild insikt och erfarenhet beträffande vård&lt;br&gt;och fostran av ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Många remissinstanser, bl.a. Svea hovrätt,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Riksåklagaren och Sveriges advokatsamfund är&lt;br&gt;positiva till att ungdomsrotlar och ungdomsavdelningar inrättas. Flera&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;82&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domstolar är dock kritiska och menar att ungdomsmålen inte skiljer sig Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;från andra brottmål i någon högre grad. Domstolsverket anför att&lt;br&gt;förslaget strider mot tanken på att generalisera dömandet. Förslaget att&lt;br&gt;i princip endast ordinarie domare skall handlägga ungdomsmål och att&lt;br&gt;nämnd alltid skall delta får ett genomgående negativt mottagande av&lt;br&gt;remissinstanserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domare i ungdomsmål&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom många remissinstanser anser regeringen att det finns en rad&lt;br&gt;fördelar med att det vid domstolarna finns särskilda domare som&lt;br&gt;handlägger ungdomsmål. Det är exempelvis värdefullt att en domare får&lt;br&gt;särskild kunskap och stor erfarenhet av ungdomsmål. Det är i sådana&lt;br&gt;mål också särskilt viktigt att ordföranden vinnlägger sig om att vara&lt;br&gt;klar, tydlig och pedagogisk. När en ung människa står inför rätta första&lt;br&gt;gången är han eller hon förmodligen mer påverkbar än en vuxen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholms tingsrätt, som handlägger ungdomsmål på en särskild&lt;br&gt;avdelning, anför i sitt remissyttrande att domstolen delar kommitténs&lt;br&gt;uppfattning att det krävs särskilda egenskaper hos den som är domare i&lt;br&gt;ungdomsmål. Det krävs enligt tingsrätten att en sådan domare visar&lt;br&gt;respekt för ungdomars lika värde. Vidare bör hos domaren finnas en&lt;br&gt;vilja att skilja den unge som person från det brott han eller hon&lt;br&gt;eventuellt begått, en vilja att lyssna till det den unge säger och en&lt;br&gt;förmåga att uttrycka sig så att den unge förstår vad domaren säger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan instämma i dessa synpunkter. Man kan i och för sig&lt;br&gt;hävda att de egenskaper som beskrivs bör finnas hos varje domare. De&lt;br&gt;flesta som i någon större utsträckning har kontakt med barn och&lt;br&gt;ungdomar har dock sannolikt erfarit att kontakterna, särskilt om den&lt;br&gt;unge har problem, kan inrymma särskilda svårigheter, inte minst när&lt;br&gt;det gäller att kommunicera med honom eller henne. I ungdomsmål ställs&lt;br&gt;därför enligt regeringens uppfattning särskilda krav på rättens ledamöter&lt;br&gt;i dessa hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är också av stor betydelse att såväl ordföranden som rättens&lt;br&gt;övriga ledamöter är väl insatta i kriminella ungdomars särskilda&lt;br&gt;problem för att finna den adekvata påföljden. En fördel med ett&lt;br&gt;begränsat antal domare i ungdomsmål är också att det kan vara lättare&lt;br&gt;att låta dessa få särskild utbildning i olika frågor som har med&lt;br&gt;ungdomar att göra. Fördelarna med personkontinuitet, dvs. att den unge&lt;br&gt;om han återkommer efter att ha begått nya brott möter samma person,&lt;br&gt;gäller också i fråga om domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot bakgrund av nu redovisade synpunkter menar regeringen att ung-&lt;br&gt;domsmålen bör handläggas av särskilda juristdomare. En bestämmelse&lt;br&gt;om detta bör tas in i lagen med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare och bör gälla både i hovrätt och tingsrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är enligt Ungdomsbrottskommittén mindre lämpligt att en icke-&lt;br&gt;ordinarie domare handlägger ungdomsmål. Den som är ordinarie&lt;br&gt;domare är regelmässigt en medelålders person som förvärvat en viss &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;g3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;livserfarenhet, vilket kommittén anser kan komma till särskild nytta i&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dessa fall. Kommittén tror också att en ordinarie domare i normalfallet Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;har större pondus än en yngre domare och att han eller hon därför har&lt;br&gt;bättre förutsättningar att nå fram till den unge och att få denne att ta&lt;br&gt;intryck av vad domaren säger. Vad kommittén främst vill undvika är att&lt;br&gt;yngre domare i början av sin karriär handlägger ungdomsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Majoriteten av remissinstanserna har dock kritiserat kommitténs&lt;br&gt;förslag att ordinarie domare skall handlägga ungdomsmålen. Det&lt;br&gt;framhålls särskilt att lämpligheten att handlägga ungdomsmål och ”nå&lt;br&gt;fram” till den unge inte beror av om ordföranden är ordinarie domare.&lt;br&gt;Personlig fallenhet och intresse för uppgiften samt livserfarenhet av&lt;br&gt;olika slag har framhållits som viktigare faktorer. Stockholms tingsrätt&lt;br&gt;framhåller att de egenskaper som är önskvärda hos en domare i&lt;br&gt;ungdomsmål inte är relaterade till vederbörandes ålder. I vissa avseen-&lt;br&gt;den menar tingsrätten att yngre domare kan vara att föredra framför&lt;br&gt;äldre, vilka på grund av sin ålder kan ha svårt att kommunicera med&lt;br&gt;unga på ett effektivt sätt. Regeringen delar det synsättet och förordar en&lt;br&gt;lösning som innebär att domstolschefen utser den eller de domare vid&lt;br&gt;domstolen som, med hänsyn till intresse och fallenhet för arbete med&lt;br&gt;unga lagöverträdare, är mest lämpad för uppgiften. Det är viktigt att de&lt;br&gt;särskilda domarna i ungdomsmål både har pondus och auktoritet och att&lt;br&gt;de har de egenskaper som gör att de kan kommunicera med unga&lt;br&gt;människor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regelns tillämpningsområde bör inte begränsas till mål mot den som&lt;br&gt;är under 18 år utan bör gälla även de äldre ungdomarna. Det finns ju en&lt;br&gt;rad särskilda bestämmelser om handläggningen av mål mot den som är&lt;br&gt;under 21 år och vidare vissa särskilda bestämmelser om påföljdsval för&lt;br&gt;den ålderskategorin. Det är vidare lämpligt att mål som hos polis och&lt;br&gt;åklagare handlagts i särskild ordning omfattas av den bestämmelse som&lt;br&gt;reglerar handläggningen i domstol. Avgörande för om ett mål skall&lt;br&gt;handläggas av den särskilde domaren bör vara om någon tilltalad eller&lt;br&gt;misstänkt i målet är under 21 år. Om exempelvis en av de tilltalade är&lt;br&gt;mycket ung och det i målet finns ytterligare tilltalade som är över 21 år&lt;br&gt;bör alltså målet i sin helhet handläggas av den särskilde domaren. De&lt;br&gt;särbestämmelser med avseende på handläggningen av mål mot unga&lt;br&gt;gäller ju även i dessa mål. Det är därför en fördel om målen handläggs&lt;br&gt;av den personal som är förtrogen med dessa regler. Det bör dock finnas&lt;br&gt;en möjlighet för annan än den specielle domaren att handlägga mål med&lt;br&gt;enbart böter i straffskalan. Detsamma bör gälla för fäll där det av&lt;br&gt;speciella orsaker inte är lämpligt att den särskilde domaren handlägger&lt;br&gt;ungdomsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna ordningen med speciella domare i ungdomsmål kan&lt;br&gt;enklast genomföras om det på domstolarna inrättas speciella ung-&lt;br&gt;domsrotlar. Redan i dag handläggs vid vissa domstolar ungdomsmål på&lt;br&gt;särskilda rotlar eller vid särskilda avdelningar. Erfarenheterna därav är&lt;br&gt;goda, vilket talar för att man bör sträva efter att arbetet organiseras på&lt;br&gt;det sättet vid fler domstolar. De fördelar som finns när det gäller&lt;br&gt;specialisering hos åklagare, polis och socialtjänst gäller visserligen inte&lt;br&gt;i lika hög grad för domarnas del. Specialiseringen hos de förstnämnda &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;84&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna syftar ju till stor del till att förbättra samarbetet mellan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;myndigheterna, och effektiviteten hos domstolarna är ju inte i första Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;hand beroende av samarbetet med andra myndigheter. Argumenten för&lt;br&gt;den specialiseringstanke som regeringen ger uttryck för i förslagen som&lt;br&gt;rör polis och åklagare har dock i stora delar bärkraft också när det&lt;br&gt;gäller handläggningen i domstol. Den positiva betydelse som person-&lt;br&gt;kännedom och ökade kunskaper om andra yrkesgruppers arbete har&lt;br&gt;gäller också för domstolspersonal. Förutsättningarna för att klara en&lt;br&gt;såväl snabb som kvalificerad hantering av ungdomsmålen torde också&lt;br&gt;öka om målen samlas på en eller några få rotlar i domstolen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I likhet med Ungdomsbrottskommittén anser regeringen att det är&lt;br&gt;önskvärt att mål där den tilltalade eller misstänkte inte har fyllt 21 år&lt;br&gt;lottas och handläggs på särskilda ungdomsrotlar. Det är naturligtvis inte&lt;br&gt;nödvändigt att alla mål på en ungdomsrotel är ungdomsmål. Det viktiga&lt;br&gt;är att ungdomsmålen inte sprids på alltför många domare. I många&lt;br&gt;domstolar finns det ju inte heller underlag för att sysselsätta en hel rotel&lt;br&gt;enbart med ungdomsmål. Vid mindre domstolar torde den föreslagna&lt;br&gt;ordningen få mindre praktisk betydelse än vid stora och medelstora&lt;br&gt;domstolar. Det ligger dock ändå ett visst värde i att en av domarna på&lt;br&gt;domstolen tar ett särskilt ansvar för dessa mål och står för kontakterna&lt;br&gt;med andra myndigheter i frågor som berör ungdomsmålen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Frågan om ungdomsrotlar lämpar sig inte för reglering i lag. Den bör&lt;br&gt;i stället regleras i förordning. Regeringen avser att återkomma till&lt;br&gt;frågan och där ta ställning till hur man närmare bör reglera inrättandet&lt;br&gt;av ungdomsrotlar i tingsrätt och hovrätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndemannamedverkan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens sammansättning i brottmål och därmed omfattningen av&lt;br&gt;nämndemannamedverkan regleras för tingsrätterna i 1 kap. 3 b § och&lt;br&gt;för hovrätterna i 2 kap. 4 § RB. I tingsrätt avgörs ett brottmål normalt&lt;br&gt;i en sammansättning med en juristdomare och tre nämndemän. Om&lt;br&gt;åtalet gäller brott för vilket det lindrigaste straffet är fängelse i två år&lt;br&gt;skall fem nämndemän delta. Om det för brottet inte är föreskrivet&lt;br&gt;svårare straff än böter eller fängelse i högst sex månader är tingsrätten&lt;br&gt;domför utan nämndemän om det inte finns anledning att döma till annan&lt;br&gt;påföljd än böter och det inte i målet är fråga om företagsbot. I de mål&lt;br&gt;där en tingsnotarie är ordförande skall dock nämndemän alltid delta. I&lt;br&gt;hovrätt gäller vid avgörandet av brottmål normalt att rätten skall bestå&lt;br&gt;av tre juristdomare och två nämndemän. Hovrätten är domför utan&lt;br&gt;nämndemän i bötesmål i enlighet med vad som gäller för tingsrätten&lt;br&gt;men också i mål som avgörs utan huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En särskild regel gäller i tingsrätt för mål mot den som inte fyllt 21 år&lt;br&gt;om det finns anledning att döma till annan påföljd än böter. I sådana&lt;br&gt;mål skall enligt 10 § LUL företrädesvis anlitas nämndemän med insikt&lt;br&gt;och erfarenhet beträffande vård och fostran av ungdom. Det finns skäl&lt;br&gt;att anta att bestämmelsen inte iakttas i den omfattning som avsetts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att nämnd alltid skall ingå i rätten när ett&lt;br&gt;ungdomsmål avgörs och anför dels att rättegången kan göra ett starkare &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;85&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;intryck på den unge om målet avgörs av en fullsutten rätt och dels att Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;lekmannamedverkan kan antas ha särskilt stor betydelse i dessa mål.&lt;br&gt;Lekmannainflytandet i den dömande verksamheten anses nämligen&lt;br&gt;utgöra en garanti för att domstolarnas avgöranden följer allmänna&lt;br&gt;rättsuppfattningar i samhället och bidrar till att medborgarnas förtroende&lt;br&gt;för rättskipningen upprätthålls. Förslagen i nu berörda delar har fått en&lt;br&gt;hel del remisskritik. Behovet och funktionen av nämndemanna-&lt;br&gt;medverkan i de enklare målen har ifrågasatts. Stockholms tingsrätt har&lt;br&gt;anfört att nämnden inte bör utnyttjas som staffagefigurer i enklare&lt;br&gt;brottmål endast för att göra ett starkare intryck på den unge. Från flera&lt;br&gt;håll har anförts att en nämndmedverkan enligt förslaget skulle bli&lt;br&gt;kostsam och innebära praktiska svårigheter. Det resultat som åsyftas&lt;br&gt;uteblir vidare helt i de fåll den unge inte kommer till förhandlingen och&lt;br&gt;målet avgörs i dennes utevaro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar remissinstansernas kritik mot förslaget och anser att&lt;br&gt;skälen för att nämndemän alltid skall delta i ungdomsmål inte har&lt;br&gt;tillräcklig bärkraft. Det bör i sammanhanget påpekas att domförhets-&lt;br&gt;reglema är utformade så att det inte finns något hinder för att nämnd&lt;br&gt;medverkar trots att förutsättningar för att avgöra målet med enbart&lt;br&gt;juristdomare finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår också att 10 § LUL ändras och att där föreskrivs&lt;br&gt;att det i ungdomsmålen skall anlitas minst en nämndeman med insikt&lt;br&gt;och erfarenhet beträffande vård och fostran av ungdom. Det skall enligt&lt;br&gt;kommittén ankomma på kommun- och landstingsfullmäktige, som väljer&lt;br&gt;nämndemän, att se till att det bland nämndemännen finns det antal&lt;br&gt;”ungdomsnämndemän” som behövs. Förslaget har vid remissbehand-&lt;br&gt;lingen inte ansetts vara praktiskt genomförbart. Svea hovrätt har också&lt;br&gt;ifrågasatt om nämndemän bör representera särskild sakkunskap och&lt;br&gt;framhållit att nämndens roll är en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De skäl som regeringen anför för att speciella juristdomare skall&lt;br&gt;handlägga ungdomsmålen gäller i hög grad också i fråga om nämnde-&lt;br&gt;män. Det är ju lika viktigt att nämndemännen har förmåga att lyssna till&lt;br&gt;och förstå vad den unge säger som ordföranden. Den särskilda&lt;br&gt;erfarenhet som kan krävas för att avgöra frågan om påföljdsval för unga&lt;br&gt;gäller också för nämndemännen. Det bör vara möjligt att utan större&lt;br&gt;praktiska svårigheter välja ut nämndemän som i första hand anlitas vid&lt;br&gt;ungdomsmålen. Vid större domstolar torde nämndemännen kunna delas&lt;br&gt;in på sådant sätt att det finns en grupp nämndemän som tjänstgör på&lt;br&gt;ungdomsrotel eller ungdomsavdelning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De nämndemän som avses skall inte vara ”experter” i fråga om&lt;br&gt;ungdomar och således inte representera någon särskild sakkunskap. Vad&lt;br&gt;som eftersträvas är i stället att de har ett särskilt intresse av arbete med&lt;br&gt;barn och ungdom och en särskild fallenhet för uppgiften att delta i&lt;br&gt;handläggning av just ungdomsmål. Det är också önskvärt att de yngre&lt;br&gt;nämndemännen är representerade i denna grupp. Regeringen föreslår&lt;br&gt;mot nu redovisad bakgrund att bestämmelserna om de särskilda kraven&lt;br&gt;på de lagfarna domare som skall handlägga ungdomsmålen skall gälla&lt;br&gt;också nämndemännen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;86&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.2 Tidsfrist för hållande av huvudförhandling&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Tillämpningsområdet för tidsfristen för&lt;br&gt;hållande av huvudförhandling i lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare ändras så att den omfattar mål om åtal för&lt;br&gt;brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att tidsfristen i 12 § andra&lt;br&gt;stycket LUL utvidgas till att gälla alla mål om brott för vilka fängelse&lt;br&gt;är föreskrivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna är kritiska. Många menar att förslaget inte är&lt;br&gt;genomförbart utan resursförstärkningar och att det kan leda till att&lt;br&gt;målen mot de äldre ungdomarna eftersätts. Svea hovrätt föreslår att&lt;br&gt;fristen skall iakttas vid åtal för alla brott där svårare straff än sex&lt;br&gt;månaders fängelse kan följa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare innehåller en tidsfrist för hållande av huvud-&lt;br&gt;förhandling när allmänt åtal väckts mot den som är under 18 år.&lt;br&gt;Bestämmelsen omfattar dock enbart mål om brott för vilket det är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än ett år. I sådana fåll skall huvudförhandling&lt;br&gt;hållas inom två veckor från det åtalet väcktes, om inte förunder-&lt;br&gt;sökningen bör kompletteras eller yttrande från sakkunnig eller annan&lt;br&gt;förberedande åtgärd vidtas, (12 § andra stycket LUL). För övriga mål&lt;br&gt;mot de ungdomar som inte fyllt 21 år gäller enligt första stycket som en&lt;br&gt;generell regel att de alltid skall handläggas skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är som tidigare framhållits av stor betydelse vid handläggning av&lt;br&gt;ungdomsmål att tiden mellan brott och reaktion inte är alltför lång. Det&lt;br&gt;är därför nödvändigt att ha en tidsfrist för ungdomsmålens handläggning&lt;br&gt;i domstol. Frågan är om nuvarande ordning är tillfredsställande eller&lt;br&gt;om någon ändring bör göras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att 12 § andra stycket LUL skärps på det sättet att&lt;br&gt;tidsfristen skall iakttas redan när åtal väcks för brott för vilket det är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse. Förslaget innebär att ett stort antal mål kommer att&lt;br&gt;få handläggas med förtur. En fördel med att sänka gränsen är enligt&lt;br&gt;kommittén att snatteri, skadegörelse, rattfylleri, grovt rattfylleri, grov&lt;br&gt;olovlig köming m.fl. brott kommer att omfattas av fristen. Särskilt de&lt;br&gt;mindre allvarliga förmögenhetsbrotten har en hög frekvens bland de&lt;br&gt;yngsta lagöverträdarna, men också andra brott begås av ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om kommitténs förslag genomförs skulle det emellertid innebära en&lt;br&gt;betydande ökning av arbetsbördan både för domstolarna och åklagarna.&lt;br&gt;Som flera remissinstanser påpekat finns det också en risk för att målen&lt;br&gt;med de äldre ungdomarna, dvs. de som är mellan 18 och 21 år, efter-&lt;br&gt;sätts. Om tillämpningsområdet för nu gällande frist utökas i den&lt;br&gt;omfattning som föreslås kan det också innebära att den medverkan vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen av vårdnadshavare och företrädare för socialtjänsten&lt;br&gt;som regeringen vill uppnå försvåras. Utredningens förslag bör därför&lt;br&gt;inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;87&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns dock skäl att ändra den nu gällande bestämmelsen så att&lt;br&gt;dess tillämpningsområde anpassas till vad som i övrigt gäller i ung-&lt;br&gt;domsmål. Den i 12 § LUL angivna tidsfristen bör gälla i mål där åtalet&lt;br&gt;avser brott för vilket är föreskrivet fängelse i mer än sex månader. En&lt;br&gt;sådan justering innebär inte någon större praktisk förändring. Det bör&lt;br&gt;dock påpekas att de nya regler om ändrade straff för ett antal brott i&lt;br&gt;brottsbalken som trädde i kraft den 1 juli 1993 (prop. 1992/93:141, bet.&lt;br&gt;1992/93:JuU 16, rskr. 1992/93:220, SFS 1993:207) innebar att några&lt;br&gt;brott som tidigare omfattats av bestämmelsen i 12 § LUL kom att&lt;br&gt;hamna utanför området för tidsfristen. Detta beror på att särskilda&lt;br&gt;straffskalor för ringa brott och brott av normalgraden infördes i vissa&lt;br&gt;fåll. Med regeringens förslag kommer dessa brott - samt ytterligare&lt;br&gt;några brott, såsom ofredande och olovligt brukande - åter att omfattas.&lt;br&gt;Det bör också noteras att straffmaximum för grovt rattfylleri numera&lt;br&gt;höjts till fängelse i två år. Ändringen trädde i kraft den 1 februari 1994&lt;br&gt;(prop. 1993/94:44, bet. 1993/94:JuUll, rskr. 1993/94:78, SFS&lt;br&gt;1993:1463). Ett mål som rör grovt rattfylleri skall således i dag&lt;br&gt;handläggas inom den tidsram som anges i 12 § LUL.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.3 Vårdnadshavares medverkan&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: I mål om brott med fängelse i straffskalan&lt;br&gt;där den misstänkte är under 18 år, skall normalt vårdnadshavare&lt;br&gt;eller annan som svarar för den unges fostran höras i målet och&lt;br&gt;således kallas till huvudförhandlingen. Vid lindrigare brott skall&lt;br&gt;enbart underrättelse om åtalet och tiden för huvudförhandling&lt;br&gt;lämnas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag överensstämmer med regeringens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissutfallet är blandat. Från några håll&lt;br&gt;ifrågasätts värdet av en osanktionerad kallelse medan andra anser det&lt;br&gt;följdriktigt att vårdnadshavares medverkan utökas också vid&lt;br&gt;domstolsförfarandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Den unges vårdnadshavare skall&lt;br&gt;enligt gällande rätt i vissa fall kallas till huvudförhandling. Det gäller i&lt;br&gt;princip fall där det är aktuellt att döma den unge till fängelse eller&lt;br&gt;skyddstillsyn. Enligt 9 § LUL får nämligen inte den som är under 18 år&lt;br&gt;dömas till sådan påföljd om inte den som har vårdnaden om honom har&lt;br&gt;hörts i målet, där så lämpligen kunnat ske. I andra fall far domstolen&lt;br&gt;avgöra från fall till fall om vårdnadshavare skall kallas till huvud-&lt;br&gt;förhandlingen. Detta framgår av 21 kap. 1 § RB, enligt vilken be-&lt;br&gt;stämmelse rätten, om den misstänkte är omyndig, skall höra vårdnads-&lt;br&gt;havaren om det med hänsyn till brottets beskaffenhet eller annars är&lt;br&gt;nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som regeringen har framhållit är det viktigt att engagera föräldrarna i&lt;br&gt;arbetet med de unga lagöverträdarna. Detta engagemang behövs hela&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;88&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;tiden från brott till reaktion, och naturligtvis även därefter. Avsikten är Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;inte bara att föräldrarna skall vara till stöd och hjälp för den unge utan&lt;br&gt;också att göra klart för föräldrarna att de har ett ansvar for den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har föreslagit åtgärder som syftar till att på forundersök-&lt;br&gt;ningsstadiet involvera föräldrarna i större utsträckning (se avsnitt 6.6).&lt;br&gt;Det är dock minst lika viktigt att förmå föräldrarna att närvara vid&lt;br&gt;rättegången mot den unge. Att höra föräldrarna kan också vara av värde&lt;br&gt;for påföljdsfrågans bedömning. Frågan blir då hur man bäst skapar&lt;br&gt;förutsättningar för att föräldrarna skall inställa sig vid huvudförhand-&lt;br&gt;lingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liksom Ungdomsbrottskommittén, och även justitieutskottet (se bl.a.&lt;br&gt;bet. 1989/90:JuU29 s. 22), anser regeringen att övervägande skäl talar&lt;br&gt;för en ordning där vårdnadshavama kallas till förhandlingen, men själv&lt;br&gt;avgör om han vill inställa sig. Det skulle snarare vara negativt om en&lt;br&gt;vårdnadshavare genom vitesföreläggande och hämtning eller dylikt&lt;br&gt;tvingas närvara vid förhandlingen. Om närvaron skall innebära något&lt;br&gt;positivt måste den enligt regeringens mening bygga på ffivillighet.&lt;br&gt;Våldskommissionen föreslog i sitt betänkande Våld och brottsoffer&lt;br&gt;(SOU 1990:92) att vårdnadshavare alltid skulle underrättas av dom-&lt;br&gt;stolen om att en brottmålsförhandling rörande en person under 18 år&lt;br&gt;skulle äga rum. En underrättelse är emellertid, enligt regeringens&lt;br&gt;mening, inte tillräcklig för att engagera vårdnadshavare i den utsträck-&lt;br&gt;ning vi menar är nödvändig. Det kan antas att en kallelse, även om den&lt;br&gt;inte är förenad med någon sanktion, kan ha en större, positiv inverkan&lt;br&gt;på vårdnadshavamas benägenhet att inställa sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår därför att det i lagen med särskilda bestämmelser&lt;br&gt;om unga lagöverträdare föreskrivs att vid åtal mot den som är under 18&lt;br&gt;år för brott för vilket det är föreskrivet fängelse, vårdnadshavaren skall&lt;br&gt;höras, om det kan ske och det inte finns särskilda skäl mot det. I fåll&lt;br&gt;där åtalet rör brott med enbart böter i straffskalan bör vårdnadshavama&lt;br&gt;inte kallas. Det är ju då oftast fråga om trafikbrott och mindre allvarliga&lt;br&gt;brott, där föräldrarnas närvaro inte är lika betydelsefull. I sådana fall är&lt;br&gt;det tillräckligt att föräldrarna underrättas om åtalet och om när huvud-&lt;br&gt;förhandlingen skall äga mm. Bestämmelsen kommenteras ytterligare i&lt;br&gt;författningskommentaren (avsnitt 13.1).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Domstolen skall självfallet avstå från att kalla vårdnadshavaren i de&lt;br&gt;fall det, med hänsyn till upplysningar som lämnats till rätten, kan antas&lt;br&gt;att dennes närvaro kommer att vara mer till skada än till nytta. Om det&lt;br&gt;av någon annan särskild anledning inte är möjligt att höra vårdnads-&lt;br&gt;havaren, bör det också vara möjligt för domstolen att avstå från&lt;br&gt;kallelse. Vårdnadshavares utevaro bör inte, annat än om det av speciella&lt;br&gt;skäl är nödvändigt att höra dem, utgöra hinder mot att hålla huvudför-&lt;br&gt;handlingen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som nu har sagts om vårdnadshavare bör inte gälla enbart dem&lt;br&gt;som har den legala vårdnaden om den unge utan - i likhet med vad som&lt;br&gt;föreslås beträffande vårdnadshavares och andras medverkan under&lt;br&gt;förundersökningen (jfr avsnitt 6.6) - också den som har det faktiska&lt;br&gt;ansvaret för den unges vård och fostran. När dessa hörs vid&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;89&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;huvudförhandling bör de, såsom gäller för vårdnadshavare som hörs, Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;ha rätt till ersättning för sin inställelse av allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9.4 Avkunnande av dom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: En bestämmelse av innebörd att domen i&lt;br&gt;mål mot dem som är under 21 år skall avkunnas vid huvud-&lt;br&gt;förhandlingen eller annat rättens sammanträde, om det inte möter&lt;br&gt;synnerliga hinder, tas in i lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommitténs förslag: Kommittén föreslår att en dom mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt 18 år, om inte hinder möter, skall avkunnas i den&lt;br&gt;tilltalades närvaro om åtalet avser ett brott för vilket är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse. Om domen inte kan avkunnas omedelbart efter förhandlingens&lt;br&gt;avslutande skall ett särskilt sammanträde hållas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Förslaget att ett särskilt sammanträde skall hållas&lt;br&gt;för avkunnande av dom när detta inte kunnat ske i samband med&lt;br&gt;huvudförhandlingen har fått ett i huvudsak negativt mottagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: I ett brottmål skall som huvudregel&lt;br&gt;dom i målet avkunnas omedelbart efter rättegångens avslutande. Enligt&lt;br&gt;30 kap. 7 § RB gäller nämligen att överläggning skall hållas samma dag&lt;br&gt;som huvudförhandlingen avslutas eller senast nästa arbetsdag, och om&lt;br&gt;det kan ske, dom beslutas och avkunnas. När det av någon anledning&lt;br&gt;behövs anstånd för att besluta eller skriva domen, får rätten besluta om&lt;br&gt;detta, om det är oundgängligen erforderligt. Domen skall i sådant fall,&lt;br&gt;om det inte finns synnerliga skäl, meddelas inom två veckor efter det att&lt;br&gt;förhandlingen avslutats. Om den tilltalade är häktad, skall dom med-&lt;br&gt;delas inom en vecka i stället för två veckor. Det krävs alltså enligt&lt;br&gt;bestämmelsens ordalydelse starka skäl för att underlåta att avkunna dom&lt;br&gt;i anslutning till huvudförhandlingen. Praxis i domstolarna har emellertid&lt;br&gt;utvecklats dithän att bestämmelsen tillämpats mindre strikt. Om domen&lt;br&gt;inte avkunnas vid huvudförhandlingen, skall den avkunnas vid annat&lt;br&gt;rättens sammanträde eller meddelas genom att hållas tillgänglig på&lt;br&gt;rättens kansli, s.k. kanslidom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen i 12 § andra stycket LUL innebär att den regel som&lt;br&gt;gäller för häktade också gäller i fråga om domar mot personer under 18&lt;br&gt;år om åtalet avser ett brott för vilket är föreskrivet mer än ett års&lt;br&gt;fängelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är i mål mot unga särskilt viktigt att domen, om den innebär att&lt;br&gt;den unge fälls till ansvar, avkunnas när denne är närvarande. Domen&lt;br&gt;kan förväntas göra ett starkare intryck på den unge om han får ta del av&lt;br&gt;den muntligt och medan han har rättegången i färskt minne. Rättens&lt;br&gt;ordförande har då också möjlighet att närmare förklara domens&lt;br&gt;innebörd för den unge och även att framhålla betydelsen av att denne&lt;br&gt;iakttar vad som kan vara föreskrivet i domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;90&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kommittén föreslår att i de fäll där den tilltalade inte har fyllt 18 år&lt;br&gt;och åtalet avser ett brott för vilket är föreskrivet fängelse skall, om inte&lt;br&gt;hinder möter däremot, domen avkunnas vid huvudförhandlingen eller&lt;br&gt;vid ett särskilt sammanträde. Till detta sammanträde bör den tilltalade,&lt;br&gt;hans försvarare, vårdnadshavama och åklagaren kallas. Kommittén&lt;br&gt;redovisar de problem ett sådant förfarande skulle medföra. Bland annat&lt;br&gt;nämns risken för att den unge uteblir från sammanträdet, risk för&lt;br&gt;förseningar av tingsrättens övriga handläggning samt att förslaget&lt;br&gt;innebär ökade kostnader. Kommittén anser emellertid att fördelarna&lt;br&gt;överväger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som flertalet remissinstanser ger&lt;br&gt;uttryck för, nämligen att det inte är praktiskt att mera regelmässigt hålla&lt;br&gt;särskilda sammanträden för avkunnande av dom mot unga lag-&lt;br&gt;överträdare. Den formella möjligheten att hålla ett särskilt sammanträde&lt;br&gt;för att avkunna dom finns också redan enligt gällande bestämmelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är dock för ungdomsmålen önskvärt åstadkomma en stramare&lt;br&gt;ordning än den som nu tillämpas. Detta bör ske genom att det i lagen&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare tas in en särskild&lt;br&gt;regel i fråga om avkunnande av domar mot ungdomar. Bestämmelsen&lt;br&gt;bör ta sikte på fall där den unge fälls till ansvar i målet. För dessa mål&lt;br&gt;bör gälla att rätten skall avkunna domen vid huvudförhandling eller&lt;br&gt;annat sammanträde om inte synnerliga hinder möter. Bestämmelsens&lt;br&gt;tillämpningsområde bör dock inte begränsas enbart till dem som är&lt;br&gt;under 18 år. Det finns skäl att även för de äldre ungdomarna ha en&lt;br&gt;något stramare reglering när det gäller avkunnande av dom. Det är inte&lt;br&gt;heller nödvändigt att göra undantag för bötesmålen. De torde i flertalet&lt;br&gt;fåll vara av så enkel natur att det är möjligt att avkunna dom vid&lt;br&gt;huvudförhandlingen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;10 Offentlig försvarare&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Bestämmelsen om offentlig försvarare i&lt;br&gt;lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare ändras&lt;br&gt;så att en tilltalad som inte har fyllt 18 år har rätt till offentlig&lt;br&gt;försvarare, om det inte är uppenbart att han saknar behov av för-&lt;br&gt;svarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser tillstyrker förslaget eller&lt;br&gt;lämnar det utan erinran. Sveriges advokatsamfund och flera andra&lt;br&gt;remissinstanser anser att rätten till offentlig försvarare for personer&lt;br&gt;under arton år skall vara utan undantag. Från åklagarhåll anförs att i&lt;br&gt;bestämmelsen uttryckligen bör anges att rätten skall ta upp frågan om&lt;br&gt;offentlig försvarare utan att någon begäran därom gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;91&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: FN:s generalförsamling antog den 20 Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;november 1989 en konvention om barnets rättigheter. Sverige under-&lt;br&gt;tecknade konventionen den 26 januari 1990 och den trädde för Sveriges&lt;br&gt;del i kraft den 2 september samma år. Sverige ratificerade konventionen&lt;br&gt;utan att reservera sig på någon punkt. Konventionens artikel 40 handlar&lt;br&gt;om rättigheterna för barn som misstänks eller åtalas för eller befunnits&lt;br&gt;skyldigt att ha begått brott. De skall enligt artikelns punkt 1 behandlas&lt;br&gt;på ett sätt som främjar barnets känsla för värdighet och värde, som&lt;br&gt;stärker barnets respekt för andra människors rättigheter och grund-&lt;br&gt;läggande friheter och som tar hänsyn till barnets ålder och önskvärd-&lt;br&gt;heten att främja att barnet återanpassas och tar på sig en konstruktiv roll&lt;br&gt;i samhället.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För detta ändamål skall konventionsstatema enligt punkt 2 särskilt&lt;br&gt;säkerställa att inget barn skall misstänkas eller åtalas för eller befinnas&lt;br&gt;skyldigt att ha begått brott på grund av en handling eller underlåtenhet&lt;br&gt;som inte var förbjuden enligt nationell eller internationell rätt vid den&lt;br&gt;tidpunkt då den begicks. Varje barn som misstänks eller åtalas för att ha&lt;br&gt;begått brott skall vidare ha vissa särskilt uppräknade garantier. Det&lt;br&gt;gäller bl.a. att barnet snarast och direkt skall underrättas om anklagel-&lt;br&gt;serna mot sig och få juridiskt biträde eller annan lämplig hjälp vid&lt;br&gt;förberedelse och framläggande av sitt försvar. Vidare skall barnet&lt;br&gt;snarast få saken avgjord utan dröjsmål av en behörig, oberoende och&lt;br&gt;opartisk myndighet eller rättskipande organ i en opartisk förhandling&lt;br&gt;enligt lag i närvaro av juridiskt eller annat lämpligt biträde och, såvida&lt;br&gt;det inte anses strida mot barnets bästa, barnets föräldrar eller vårdnads-&lt;br&gt;havare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt konventionen skall konventionsstatema fortlöpande upprätta&lt;br&gt;rapporter om de åtgärder som vidtagits för att genomföra de rättigheter&lt;br&gt;som erkänts i konventionen. Sverige överlämnade sin första rapport till&lt;br&gt;FN i september 1992. FN:s kommitté för övervakning av barnets&lt;br&gt;rättigheter enligt barnkonventionen har i anledning av rapporten haft&lt;br&gt;synpunkter på reglerna om offentlig försvarare för barn i konflikt med&lt;br&gt;lagen. Av en promemoria upprättad inom Utrikesdepartementet i&lt;br&gt;anledning av förhör med Sverige inför kommittén framgår att&lt;br&gt;kommittén fann det otillfredsställande att frågan om försvarare enligt&lt;br&gt;bestämmelsen i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöver-&lt;br&gt;trädare var beroende av påföljdens karaktär eller de sociala myndig-&lt;br&gt;heternas välvilja. Man borde enligt kommittén se till att offentlig&lt;br&gt;försvarare alltid förordnades då ett barn misstänktes ha begått ett brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regler om när offentlig försvarare skall förordnas finns dels i&lt;br&gt;rättegångsbalken och dels i lagen med särskilda bestämmelser om unga&lt;br&gt;lagöverträdare. För den som är under 18 år blir såväl reglerna i 21 kap.&lt;br&gt;RB som bestämmelsen i 11 § LUL tillämpliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 21 kap. 3 a § första stycket RB följer att en offentlig försvarare&lt;br&gt;skall förordnas för den som begär det om han är anhållen eller häktad&lt;br&gt;eller om han misstänks för ett brott för vilket det inte är stadgat&lt;br&gt;lindrigare straff än fängelse i sex månader. I dessa fall anses det nära&lt;br&gt;nog undantagslöst finnas ett behov av offentlig försvarare. I andra &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;92&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket anges när det i andra fall kan finnas behov av offentlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försvarare. En sådan skall sålunda förordnas om den misstänkte är i Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;behov av försvarare med hänsyn till utredningen om brottet, om&lt;br&gt;försvarare behövs med hänsyn till att det är tveksamt vilken påföljd som&lt;br&gt;skall väljas och det finns anledning att döma till annan påföljd än böter&lt;br&gt;eller villkorlig dom eller sådana påföljder i förening eller om det i&lt;br&gt;övrigt föreligger särskilda skäl med hänsyn till den misstänktes person-&lt;br&gt;liga förhållanden eller till vad målet rör. Som exempel på fåll där den&lt;br&gt;misstänktes förhållanden kan innebära att han har svårt att själv klara&lt;br&gt;sitt försvar har nämnts mycket hög ålder, psykisk eller allvarlig psykisk&lt;br&gt;sjukdom, nedsatt syn eller hörsel eller annat allvarligt handikapp. Om&lt;br&gt;den misstänkte biträds av en försvarare som han själv har utsett, skall&lt;br&gt;någon offentlig försvarare inte förordnas vid sidan av denne.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga om förordnande av offentlig försvarare skall enligt 21 kap.&lt;br&gt;4 § andra stycket RB tas upp då en framställning om det görs eller&lt;br&gt;rätten annars finner anledning därtill. Enligt 12 § FUK skall en miss-&lt;br&gt;tänkt, i samband med att han underrättas om skälig misstanke,&lt;br&gt;underrättas om sin rätt att under förundersökningen biträdas av&lt;br&gt;försvarare och om att offentlig försvarare i vissa fall kan förordnas. Av&lt;br&gt;23 kap. 5 § RB framgår att förundersökningsledaren skall göra anmälan&lt;br&gt;till rätten om offentlig försvarare enligt 21 kap. 3 a § RB skall för-&lt;br&gt;ordnas för den misstänkte. En offentlig försvarare kan förordnas även&lt;br&gt;om den misstänkte inte begär det. Om någon begäran inte har gjorts bör&lt;br&gt;emellertid ändå den misstänktes uppfattning tillmätas stor betydelse.&lt;br&gt;Hänsyn bör tas till att en tilltalad som fälls enligt 31 kap. RB kan&lt;br&gt;komma att få betala tillbaka försvararkostnaden eller del därav till&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 11 § LUL gäller att en offentlig försvarare skall förordnas för&lt;br&gt;en tilltalad som inte har fyllt 18 år om det finns anledning att döma till&lt;br&gt;annan påföljd än böter, och om det inte är uppenbart att han saknar&lt;br&gt;behov av offentlig försvarare. Denna regel gäller enligt ordalydelsen&lt;br&gt;endast den som är tilltalad. Behovet av offentlig försvarare under&lt;br&gt;förundersökningen för den som inte har fyllt 18 år och i fäll där åtal&lt;br&gt;aldrig väcks tillgodoses i stället genom reglerna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En bestämmelse motsvarande den i 11 § LUL fanns redan i den lag&lt;br&gt;med vissa bestämmelser om mål rörande brott av underårig som&lt;br&gt;infördes 1946. Av förarbetena till denna bestämmelse framgår att&lt;br&gt;undantag från rätten till offentliga försvarare för underåriga skulle gälla&lt;br&gt;i bagatellmål såsom mål rörande enkla trafikförseelser, våldsamt&lt;br&gt;motstånd och bedrägligt beteende. Bestämmelsen i 11 § LUL ändrades&lt;br&gt;1969 genom att ordet &amp;quot;underårig” ersattes med ”tilltalad” i samband&lt;br&gt;med att myndighetsåldern sänktes och det förstnämnda begreppet fick en&lt;br&gt;ändrad innebörd. Bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse genom en&lt;br&gt;lagändring som trädde i kraft 1984 (prop. 1983/84:23, bet.&lt;br&gt;1983/84:JuU7, rskr. 1983/84:50, SFS 1983:921). Ändringen innebar att&lt;br&gt;tillämpningsområdet för bestämmelsen inskränktes från att gälla&lt;br&gt;tilltalade under 21 år till dem under 18 år. Samtidigt som denna ändring&lt;br&gt;gjordes fick 21 kap. 3 a § RB sin nuvarande utformning, vilken innebar&lt;br&gt;en skärpning av förutsättningarna för att få offentlig försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;93&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personer som är under 18 år och som misstänks for brott bör normalt Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;få offentlig försvarare. Enligt uppgift är det också så de aktuella&lt;br&gt;bestämmelserna i lagen om unga lagöverträdare och rättegångsbalken&lt;br&gt;har kommit att tillämpas. Trots att böter är den vanligaste påföljden för&lt;br&gt;personer i åldern 15-17 år (under 1992 bestämdes påföljden till böter i&lt;br&gt;2 425 av totalt 4 144 meddelade domar) tillämpas, enligt uppgifter som&lt;br&gt;underhand inhämtats hos några av de större tingsrätterna i landet,&lt;br&gt;bestämmelserna om rätt till offentlig försvarare generöst när det gäller&lt;br&gt;unga lagöverträdare. Det torde vara sällsynt att en person under 18 år&lt;br&gt;som begärt att få en offentlig försvarare inte får det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns mot denna bakgrund och särskilt med hänsyn till de&lt;br&gt;uttalanden som gjorts av FN:s kommitté för övervakning av barnets&lt;br&gt;rättigheter skäl att ändra bestämmelsen i 11 § LUL. Bestämmelsen bör&lt;br&gt;inte begränsas till att gälla de fall där det finns anledning att döma till&lt;br&gt;annat än böter. När det gäller de fall där åtal inte väcks, t.ex. därför att&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse meddelas eller strafföreläggande utfärdas torde&lt;br&gt;regleringen enligt rättegångsbalken utgöra tillräckliga garantier för att&lt;br&gt;personer under 18 år får offentlig försvarare när det behövs. Den&lt;br&gt;särskilda bestämmelsen om offentlig försvarare för unga bör därför även&lt;br&gt;i fortsättningen bara gälla för tilltalade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om rätt till offentlig försvarare för tilltalade under 18 år bör&lt;br&gt;dock inte gälla undantagslöst. Det finns enligt regeringens mening inget&lt;br&gt;praktiskt behov av att, som några remissinstanser föreslår, göra rätten&lt;br&gt;till offentlig försvarare absolut för denna krets av tilltalade. I de fall där&lt;br&gt;man klart kan säga att den unge inte har behov av det stöd som en&lt;br&gt;offentlig försvarare kan ge bör en sådan inte förordnas. Detta kan vara&lt;br&gt;fallet när den unge har erkänt den gärning åtalet avser och utredningen&lt;br&gt;är okomplicerad. En lämplig avgränsning är att offentlig försvarare inte&lt;br&gt;skall förordnas, om det är uppenbart att behov saknas. En ordning som&lt;br&gt;den föreslagna torde inte innebära någon större förändring utan i princip&lt;br&gt;motsvara vad som redan förekommer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte nödvändigt att, utöver vad som gäller enligt rättegångs-&lt;br&gt;balken, i lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;br&gt;reglera att rätten skall ta ställning till om en offentlig försvarare skall&lt;br&gt;förordnas för den unge oavsett om en begäran om detta görs.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;11 Kostnader&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;De förslag som syftar till en snabbare och effektivare handläggning av&lt;br&gt;mål och ärenden mot unga lagöverträdare torde inte innebära några&lt;br&gt;kostnadsökningar. Den kostnadsökning som kan föranledas av att&lt;br&gt;vårdnadshavare och andra i större utsträckning skall kallas till domstol&lt;br&gt;och få rätt till ersättning för sin inställelse, ryms inom ramen för&lt;br&gt;befintliga resurser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;94&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;12 Ikraftträdande m.m.&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Förslagen bör kunna träda i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;bör gälla i fråga om mål eller ärenden hos polis och åklagare där&lt;br&gt;förundersökning har inletts före ikraftträdandet. I domstol bör äldre&lt;br&gt;bestämmelser gälla i mål där talan har väckts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;13 Författningskommentar&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;13.1 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med&lt;br&gt;särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i lagen är dels redaktionella och dels av saklig art. För att&lt;br&gt;göra lagens innehåll mer överskådligt har mellanrubriker införts.&lt;br&gt;Nuvarande bestämmelser har disponerats om och har i vissa fall brutits&lt;br&gt;upp på flera paragrafer. En modernisering av språket och vissa&lt;br&gt;ändringar som gör språket mer enhetligt har också gjorts. Flera av de&lt;br&gt;nya bestämmelserna bygger på liknande bestämmelser i försöksför-&lt;br&gt;ordningen (1988:217). Ändringarna innebär att innehållet i denna&lt;br&gt;permanentas inom ramen för lagen med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;unga lagöverträdare. Därmed kan förordningen upphävas. Regeringen&lt;br&gt;avser att senare fatta beslut i den frågan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har också för avsikt att samla de bestämmelser om&lt;br&gt;förfärandet vid handläggning av ungdomsmål hos polis, åklagare och&lt;br&gt;domstol som inte bör tas in i lag, i en särskild förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och är föranledd av lagens nya disposition.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att det i lagen finns särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;handläggning hos polis, åklagare och domstol av mål och ärenden om&lt;br&gt;brott där den misstänkte inte har fyllt 21 år. Liksom tidigare är lagen&lt;br&gt;att anse som ett komplement till rättegångsbalken. De särskilda reglerna&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 denna lag ersätter och fyller ut bestämmelserna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges för tydlighetens skull att de regler som finns i&lt;br&gt;rättegångsbalken m.fl. författningar gäller utöver vad som följer av&lt;br&gt;denna lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket innebär att polismän och åklagare som med avseende på&lt;br&gt;intresse och fallenhet för arbete med unga lagöverträdare är särskilt&lt;br&gt;lämpade för uppgiften, skall leda förundersökningar i fråga om&lt;br&gt;ungdomar under arton år. Om det möter hinder att de speciellt avdelade&lt;br&gt;poliserna eller åklagarna handlägger ärendet får det göras av annan.&lt;br&gt;Detta bör dock inte komma i fråga annat än i undantagsfall. Det kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;95&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. röra sig om förundersökningar med flera misstänkta där enbart en Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;av dem är under arton år och där dennes brottslighet är mindre&lt;br&gt;allvarlig. Frågan får avgöras från fåll till fall efter en helhetsbedömning&lt;br&gt;av förundersökningens omfattning, den unges brottslighet och sociala&lt;br&gt;situation m.m. Att speciella regler gäller för unga lagöverträdare, såsom&lt;br&gt;tidsfristen för förundersökningen, påverkar naturligtvis bedömningen av&lt;br&gt;var målet skall handläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att i fall där den unge återkommer som miss-&lt;br&gt;tänkt för ny brottslighet, skall om möjligt samma polismän och åklagare&lt;br&gt;anlitas för den nya förundersökningen. Av bestämmelsen följer att&lt;br&gt;administrativ personal inte skall handlägga mål mot personer under&lt;br&gt;arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen till bestämmelserna har angetts i avsnitt 6.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen föreskrivs att åklagaren alltid skall leda en för-&lt;br&gt;undersökning beträffande den som är under 18 år i fråga om brott för&lt;br&gt;vilket det är föreskrivet fängelse i mer än sex månader, om den unge är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brottet. Innan det finns någon som är skäligen&lt;br&gt;misstänkt för ett brott gäller alltså de vanliga reglerna för för-&lt;br&gt;undersökningen, se 23 kap. 4 § RB. Den särskilda regeln om för-&lt;br&gt;undersökningsledningen gäller oavsett om det i brottsutredningen även&lt;br&gt;finns misstänkta som är över arton år. I övrigt hänvisas till vad som&lt;br&gt;sagts i avsnitt 6.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen, som behandlas i avsnitt 6.5, innebär att det införs en&lt;br&gt;tidsfrist för förundersökningar mot den som inte har fyllt arton år.&lt;br&gt;Fristen gäller i fråga om brott för vilket det är föreskrivet fängelse i&lt;br&gt;mer än sex månader. Förundersökningen i sådana mål skall avslutas och&lt;br&gt;beslut i åtalsfrågan fattas så snart det kan ske och senast inom fyra&lt;br&gt;veckor räknat från den dag den misstänkte delges underrättelse om att&lt;br&gt;han är skäligen misstänkt för brott, se 23 kap. 18 § första stycket RB.&lt;br&gt;Fristen gäller enbart förundersökningen mot den som är under arton år.&lt;br&gt;I de fall då det i en och samma förundersökning finns flera misstänkta&lt;br&gt;och några av dem är äldre kommer dock fristen i praktiken att gälla&lt;br&gt;förundersökningen mot samtliga, om det inte är möjligt att handlägga&lt;br&gt;målet mot den unge separat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge under förundersökningens gång misstänks för nya brott&lt;br&gt;innebär inte det att en ny frist börjar löpa. Det kan dock utgöra skäl till&lt;br&gt;att fristen får överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ger utrymme för att i undantagsfall överskrida fristen.&lt;br&gt;Detta får dock endast ske om det är absolut nödvändigt, t.ex. om det är&lt;br&gt;fråga om en mycket omfattande brottsutredning, såsom vid ligabrottslig-&lt;br&gt;het med många misstänkta och ett stort antal brott som är svårutredda. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;9^&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel kan vara att man under förundersökningens gång&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;upptäcker nya brott som den unge misstänks för eller att den unge under Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;det att förundersökningen pågår begår nya brott. Ytterligare exempel är&lt;br&gt;att det är nödvändigt att genomföra tekniska undersökningar som tar&lt;br&gt;lång tid. Det förhållandet att det för tillfället råder brist på utrednings-&lt;br&gt;personal eller att andra uppgifter anses böra ges företräde innebär inte&lt;br&gt;att fristen får överskridas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen skall slutföras så snart det kan ske, vilket innebär att hela&lt;br&gt;tidsfristen får utnyttjas endast om det är nödvändigt. I många fall bör&lt;br&gt;det vara möjligt att besluta i åtalsfrågan inom kortare tid än fyra&lt;br&gt;veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tillägg har gjorts till nuvarande 6 c § som innebär att, om den som&lt;br&gt;är under 18 år är skäligen misstänkt för brott skall vårdnadshavaren inte&lt;br&gt;bara underrättas omedelbart, utan också kallas till de förhör som hålls&lt;br&gt;med den unge. Några tvångsmedel knyts inte till kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En underrättelse eller kallelse skall inte utfärdas om det skulle&lt;br&gt;innebära men för utredningen eller det annars finns särskilda skäl mot&lt;br&gt;det. En situation då polisen på grund av att det skulle innebära men för&lt;br&gt;utredningen, kan underlåta att kalla vårdnadshavaren till förhöret är om&lt;br&gt;man kan befara att den unge blir mindre meddelsam om vårdnads-&lt;br&gt;havaren är närvarande. Enbart en underrättelse till vårdnadshavaren&lt;br&gt;torde endast i undantagsfall innebära men för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller de fåll då underrättelse och kallelse får underlåtas på&lt;br&gt;grund av att det finns särskilda skäl mot det kan hänvisas till vad som&lt;br&gt;gäller i dag i fråga om underrättelse till vårdnadshavare. Av motiven till&lt;br&gt;bestämmelsen i nuvarande lydelse (prop. 1987/88:135, s. 33) framgår&lt;br&gt;att underrättelse inte skall ske i fall där det uppenbarligen inte skulle&lt;br&gt;fylla någon funktion, t.ex. då det rör sig om en förseelse av mycket&lt;br&gt;bagatellartat slag eller om det kan antas att det skulle vara till större&lt;br&gt;skada än nytta för den unge om vårdnadshavaren underrättas. Som&lt;br&gt;exempel på detta anges att det på grund av förhållandena i hemmet&lt;br&gt;finns risk för att underrättelsen leder till kroppslig bestraffning eller&lt;br&gt;annan kränkande behandling av den unge. Där nämns också det fallet&lt;br&gt;att vårdnadshavaren är misstänkt för delaktighet i det brott förhöret&lt;br&gt;gäller.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat exempel på fall där kallelse kan få underlåtas är om förhör&lt;br&gt;med den unge av utredningsskäl måste hållas omedelbart och hans&lt;br&gt;vårdnadshavare inte kan nås.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nya bestämmelsen innebär inte att vårdnadshavaren behöver eller&lt;br&gt;har rätt att vara närvarande i förhörsrummet när den unge hörs. Syftet&lt;br&gt;är att föräldrarna skall få större kännedom om vad förundersökningen&lt;br&gt;och lagföringsprocessen i övrigt innebär och själva ta ansvar för den&lt;br&gt;unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln gäller också för annan som svarar för den unges vård eller&lt;br&gt;fostran, om det är denne och inte vårdnadshavaren som närmast har&lt;br&gt;ansvaret för den unge. Det kan röra sig om fosterföräldrar eller andra, &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;97&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;t.ex. far- eller morföräldrar som den unge bor hos. Det får avgöras från Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;fåll till fall vem som skall underrättas och kallas om det inte är klart att&lt;br&gt;de legala vårdnadshavama också har det faktiska ansvaret för den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt hänvisas till avsnitt 6.6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och innebär att polisen alltid skall underrätta&lt;br&gt;socialnämnden när den som är under 18 år är skäligen misstänkt för&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa. Ändringen har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;6.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och anger att företrädare för socialtjänsten skall&lt;br&gt;närvara vid förhör med den som är under 18 år och som är misstänkt&lt;br&gt;för brott på vilket fängelse kan följa, om det är möjligt och kan ske&lt;br&gt;utan men för utredningen. Bestämmelsen innebär att socialnämnden&lt;br&gt;normalt skall kallas - muntligen eller skriftligen - till förhöret. De&lt;br&gt;närmare formerna för kallelse regleras inte i lagen utan får bestämmas&lt;br&gt;av de enskilda myndigheterna. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt&lt;br&gt;6.7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;S§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med några språkliga justeringar nuvarande 5 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med några språkliga justeringar nuvarande 6 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen, som är ny, anges att åklagare, innan talan har väckts&lt;br&gt;vid domstol, får inhämta ett yttrande från frivårdsmyndighet enligt 1 §&lt;br&gt;lagen (1991:2041) om särskild personutredning i brottmål, m.m., i&lt;br&gt;fråga om den som inte har fyllt 18 år. Av ordalydelsen framgår att vad&lt;br&gt;som är föreskrivet i nämnda lag om beslut att inhämta ett sådant&lt;br&gt;yttrande gäller också för åklagarens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande 3 § har delats upp på två nya paragrafer, 11 och 12 §§.&lt;br&gt;Dessa har behandlats i avsnitt 7.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;98&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordningsföljden mellan bestämmelserna har jämkats i enlighet med Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;Lagrådets förslag. I 11 § ges bestämmelser om när yttranden från&lt;br&gt;socialnämnden skall inhämtas och vad ett yttrande skall innehålla samt&lt;br&gt;om socialnämndens upplysningsskyldighet i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket innebär att åklagaren som huvudregel&lt;br&gt;alltid skall inhämta ett yttrande från socialnämnden innan han fettar&lt;br&gt;beslut i åtalsfrågan i fråga om den som har begått brott innan han fyllt&lt;br&gt;18 år. I bestämmelsen införs också som en förutsättning för att ett&lt;br&gt;yttrande skall få inhämtas ett krav på erkännande eller skälig brotts-&lt;br&gt;misstanke. Liksom tidigare gäller att ett yttrande inte behöver inhämtas&lt;br&gt;om brottet är ringa eller det är uppenbart att det finns förutsättningar&lt;br&gt;för åtalsunderlåtelse. Bestämmelser om dessa undantag har flyttats från&lt;br&gt;det nuvarande fjärde stycket i 3 §. Det görs också ett tillägg av&lt;br&gt;innebörd att yttrande inte heller behöver inhämtas om det annars anses&lt;br&gt;obehövligt. Här avses t.ex. fell där det är uppenbart att påföljden skall&lt;br&gt;stanna vid böter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket motsvarar, med vissa språkliga justeringar, nuvarande&lt;br&gt;första stycket andra meningen samt andra stycket i 3 §. Bestämmelsen&lt;br&gt;behandlar frågan om innehållet i ett yttrande från socialnämnden. Enligt&lt;br&gt;nuvarande lydelse kan socialnämnden yttra sig om den unges personliga&lt;br&gt;utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i övrigt.&lt;br&gt;Begreppet vandel, som är ålderdomligt, torde innefettas av levnads-&lt;br&gt;omständigheter i övrigt och tas därför bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tredje stycket motsvarar det nuvarande sista stycket i 3 §. Ändringen&lt;br&gt;är enbart språklig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen innehåller bestämmelser om den tid inom vilken nämnden&lt;br&gt;skall lämna sitt yttrande och ersätter det nuvarande tredje stycket i 3 §.&lt;br&gt;I och med den nya ordningen, där förundersökning och personutredning&lt;br&gt;skall bedrivas parallellt, är det inte nödvändigt att i författning ange de&lt;br&gt;tider inom vilka yttranden skall avges. I stället skall gälla att åklagaren&lt;br&gt;i sin begäran anger inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Han har då&lt;br&gt;möjlighet att anpassa tiden på ett sådant sätt att förundersökning och&lt;br&gt;personutredning kan beräknas bli klara samtidigt. Mot bakgrund av de&lt;br&gt;regler som föreslås om tidsfrister för förundersökning mot unga och om&lt;br&gt;underrättelser till socialnämnden torde nämnden sällan få kortare tid till&lt;br&gt;sitt förfogande att avge ett yttrande än de två veckor som nu gäller.&lt;br&gt;Socialnämnden skall självklart följa den tidsangivelse åklagaren angett.&lt;br&gt;Någon bestämmelse om detta är inte nödvändig. Om det inte är möjligt&lt;br&gt;att hålla tiden kan åklagaren medge anstånd. I de fell åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;meddelas är det också möjligt att lämna yttrandet muntligt vid det&lt;br&gt;sammanträde där beslutet meddelas den unge. Detta bör endast ske i&lt;br&gt;undantagsfall och förutsätter att åklagaren under hand fått besked om&lt;br&gt;vad yttrandet kommer att innehålla. Det är lämpligt att innehållet i ett&lt;br&gt;muntligt yttrande antecknas i det protokoll som upprättas i ärendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;99&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bestämmelsen anges också att åklagaren, om det är lämpligt, kan ge Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;anvisningar för hur yttrandet kan begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 6 b §. Några språkliga ändringar har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar, med några språkliga ändringar i första och&lt;br&gt;andra styckena, 6 d §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar med några språkliga justeringar 6 a §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;76 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den nuvarande 1 § har delats upp på två paragrafer, 16 och 17 §§.&lt;br&gt;Denna bestämmelse motsvarar första, sjätte och sjunde styckena i&lt;br&gt;nuvarande bestämmelse. Första stycket motsvarar med en språklig&lt;br&gt;justering det nuvarande första stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket har tagits in vad som framgår av det nuvarande sjätte&lt;br&gt;stycket, nämligen att det också finns bestämmelser om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;20 kap. 7 § RB Liksom tidigare gäller reglerna om åtalsunderlåtelse i&lt;br&gt;lagen med särskilda bestämmelsr om unga lagöverträdare skall tillämpas&lt;br&gt;före reglerna i rättegångsbalken. Tredje stycket motsvarar det nuvarande&lt;br&gt;sjunde stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar andra, tredje, fjärde och sjätte styckena i nu-&lt;br&gt;varande 1 §. Bestämmelsen har behandlats i avsnitt 8.2 och 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ändringarna i första stycket (nuvarande andra stycket i 1 §) är enbart&lt;br&gt;språkliga. I andra stycket (nuvarande tredje stycket) görs ingen ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket, som motsvarar det tidigare fjärde stycket i 1 §, görs&lt;br&gt;tillägget att åklagaren vid bedömningen av om åtalsunderlåtelse skall&lt;br&gt;meddelas får beakta den unges vilja att gottgöra målsäganden på annat&lt;br&gt;sätt än genom att ersätta, avhjälpa eller begränsa skada som orsakats&lt;br&gt;målsäganden. Det kan exempelvis röra sig om att den unge visar en&lt;br&gt;vilja att delta i s.k. medling eller att hjälpa målsäganden att utföra&lt;br&gt;arbete som inte har direkt samband med brottet. I någon mån kan också&lt;br&gt;beaktas om den unge bett målsäganden om ursäkt. Det är inte&lt;br&gt;nödvändigt att en åtgärd verkligen kommit till stånd for att den skall få&lt;br&gt;beaktas. Som nämnts i avsnitt 8.3 är inte heller viljan att ställa till rätta&lt;br&gt;ensamt avgörande för om åtal skall väckas eller inte. Åtgärden måste&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;100&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ställas i proportion till brottet och de konsekvenser detta medfört för Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fjärde stycket, som motsvarar det nuvarande femte stycket, har ett&lt;br&gt;tillägg gjorts som innebär att åklagaren, vid bedömningen av om ett&lt;br&gt;väsentligt allmänt intresse åsidosätts och åtalsunderlåtelse alltså inte&lt;br&gt;skall meddelas, särskilt skall beakta om den unge tidigare har gjort sig&lt;br&gt;skyldig till brott. Tillägget innebär att möjligheterna att meddela&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse vid återfall i brott begränsas, men utgör inte något&lt;br&gt;absolut förbud mot åtalsunderlåtelse i sådana fell. En nyanserad be-&lt;br&gt;dömning måste göras där hänsyn bl.a. tas till den tid som förflutit&lt;br&gt;mellan brotten och till om den nya brottsligheten är lindrigare eller&lt;br&gt;allvarligare än den tidigare. Den tidsrymd om sex månader som enligt&lt;br&gt;andra stycket i nuvarande 5 § skall beaktas vid bedömningen av om ett&lt;br&gt;beslut om åtalsunderlåtelse skall återkallas, bör vara vägledande vid&lt;br&gt;bedömningen också enligt förevarande bestämmelse. Endast brott för&lt;br&gt;vilka den unge har lagförts eller för vilka åtalsunderlåtelse har&lt;br&gt;meddelats får beaktas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Första stycket ersätter nuvarande 4 § första stycket, som anger att ett&lt;br&gt;beslut om åtalsunderlåtelse på lämpligt sätt skall tillkännages för den&lt;br&gt;unge. Den nya bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 8.5, innebär&lt;br&gt;att den unge skall underrättas om beslutet vid ett personligt samman-&lt;br&gt;träffande med åklagaren. Sammanträffandet skall genomföras inom två&lt;br&gt;veckor från dagen för beslutet. Den unges vårdnadshavare eller annan&lt;br&gt;som svarar för den unges vård och fostran skall kallas till samman-&lt;br&gt;träffandet, om det inte möter hinder eller det finns särskilda skäl mot&lt;br&gt;det. När det gäller kretsen av andra än vårdnadshavare som bör kallas&lt;br&gt;hänvisas till kommentaren till 5 §. Av lagtextens formulering framgår&lt;br&gt;att vårdnadshavama (eller annan) inte kallas vid påföljd av några&lt;br&gt;tvångsåtgärder och att det förhållande att de uteblir inte utgör något&lt;br&gt;hinder mot att sammanträffandet hålls. Det finns inte heller någon&lt;br&gt;möjlighet att tillgripa tvångsåtgärder för att få den unge att komma till&lt;br&gt;sammanträffandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även företrädare för socialtjänsten bör ges tillfälle att delta vid&lt;br&gt;sammanträffandet. De närmare formerna för kallelse till samman-&lt;br&gt;träffandet regleras inte i lagen utan får bestämmas av de enskilda&lt;br&gt;myndigheterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av ordalydelsen framgår vidare att det är en åklagare som skall hålla&lt;br&gt;sammanträffandet med den unge. Det är lämpligt att det hålls av den&lt;br&gt;åklagare som har fattat beslutet. Den unge bör inte bara muntligen få&lt;br&gt;besked om innehållet i beslutet. Han bör också få del av beslutet i&lt;br&gt;skriftlig form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att sammanträffandet får äga rum senare än två&lt;br&gt;veckor från beslutet om det är uppenbart att det inte kan genomföras&lt;br&gt;inom tidsfristen. När fristen måste överskridas bör strävan vara att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;101&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträffandet äger rum så snart det är praktiskt möjligt. Möjlig- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;heten att överskrida fristen skall användas restriktivt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett personligt sammanträffande över huvud taget inte genomföras&lt;br&gt;skall beslutet meddelas den unge skriftligen. De situationer som åsyftas&lt;br&gt;är exempelvis när den unge uteblivit från ett sammanträffande eller när&lt;br&gt;han, sedan han kallats till sammanträffandet, meddelar åklagaren att han&lt;br&gt;inte tänker komma.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och behandlar åklagarens uppgifter vid ett samman-&lt;br&gt;träffande enligt 18 §. Den har behandlats i avsnitt 8.5. Åklagaren skall&lt;br&gt;vid ett sådant sammanträffande särskilt förklara innebörden av beslutet&lt;br&gt;om åtalsunderlåtelse och det skötsamhetskrav det är förenat med, samt&lt;br&gt;klargöra vilka följderna kan bli av fortsatta lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen är ny och innebär att vad som föreskrivs i om under-&lt;br&gt;rättelse av beslut om åtalsunderlåtelse enligt 18 och 19 §§ i tillämpliga&lt;br&gt;delar skall gälla också i fråga om beslut om åtalsunderlåtelse som&lt;br&gt;meddelas enligt 20 kap. 7 § RB, om beslutet avser brott som någon har&lt;br&gt;begått innan han har fyllt arton år. Avgränsningen anknyter till vad som&lt;br&gt;gäller för beslut om åtalsunderlåtelse enligt 17 § (jfr avsnitt 8.5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av 19 § framgår att åklagaren vid ett sammanträffande enligt 18 §&lt;br&gt;skall förklara innebörden av det skötsamhetskrav som anges i 22 §&lt;br&gt;(nuvarande 5 §). Något uttryckligt skötsamhetskrav finns dock inte i&lt;br&gt;fråga om beslut enligt bestämmelserna i rättegångsbalken. Åklagarens&lt;br&gt;uppgift vid det personliga sammanträffandet att förklara innebörden av&lt;br&gt;skötsamhetskravet gäller därför inte när åtalsunderlåtelse meddelas&lt;br&gt;enligt reglerna i rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar andra stycket i nuvarande 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar 5 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar med några språkliga justeringar nuvarande&lt;br&gt;7§.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;102&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar nuvarande 11 § som handlar om rätten till&lt;br&gt;offentlig försvarare för tilltalade som inte har fyllt 18 år. Bestämmelsen&lt;br&gt;har ändrats på det sättet att undantaget för fall där det inte finns&lt;br&gt;anledning att döma till annan påföljd än böter har tagits bort. Liksom&lt;br&gt;tidigare skall gälla att offentlig försvarare normalt bör förordnas för&lt;br&gt;personer under 18 år. I mål där gärningen har erkänts och där det inte&lt;br&gt;finns tveksamheter i fråga om utredningen av brottet, torde behov av&lt;br&gt;offentlig försvarare i många fall inte finnas. I de fäll påföljdsvalet är&lt;br&gt;tveksamt eller när en frihetsberövande påföljd kan komma i fråga bör&lt;br&gt;en offentlig försvarare normalt förordnas. Den föreslagna lydelsen är&lt;br&gt;inte avsedd att innebära någon förändring i förhållande till vad som i&lt;br&gt;praktiken redan gäller. De regler om rätt till offentlig försvarare som&lt;br&gt;finns i 21 kap. 3 a § RB gäller naturligtvis också för tilltalade och&lt;br&gt;misstänkta som är under 18 år. Ändringen har behandlats i avsnitt 10.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen ersätter 10 § och reglerar i sin nya lydelse den särskilda&lt;br&gt;ordning som skall gälla för domare i mål mot dem som är under&lt;br&gt;tjugoett år. Den har behandlats i avsnitt 9.1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första stycket anges att sådana mål skall, om inte hinder möter,&lt;br&gt;handläggas av de domare som, med avseende på intresse och fallenhet&lt;br&gt;för arbete med unga lagöverträdare, är särskilt lämpade för uppgiften.&lt;br&gt;Bestämmelsen gäller i alla mål där någon av de tilltalade är under&lt;br&gt;tjugoett år och är tillämplig i både tingsrätt och hovrätt. Av 1 § följer&lt;br&gt;att regeln endast omfattar brottmål. Det ankommer på domstolschefen&lt;br&gt;att utse den eller de domare vid domstolen som skall handlägga&lt;br&gt;ungdomsmålen. Avsikten är att kompletterande bestämmelser skall ges&lt;br&gt;i förordning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Möjligheten att låta ett ungdomsmål handläggas av en annan domare&lt;br&gt;än den särskilde domaren är avsedd att användas restriktivt, i fall där&lt;br&gt;det inte är praktiskt möjligt för den särskilde domaren att själv&lt;br&gt;handlägga målet, t.ex. vid sjukdom eller i semestertider.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de mål som omfattas av bestämmelsen skall, i enlighet med vad som&lt;br&gt;gäller för juristdomama, anlitas nämndemän som bedöms ha en särskild&lt;br&gt;fallenhet för uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket anges att annan än de speciella domarna far handlägga&lt;br&gt;ungdomsmål om det är fråga om brott med enbart böter i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Paragrafen motsvarar nuvarande 9 §. Den har behandlats i avsnitt 9.3.&lt;br&gt;Det nuvarande andra stycket i 9 § har dock tagits in i en egen paragraf,&lt;br&gt;28 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ett nytt första stycke anges att, i mål mot den som är under arton år,&lt;br&gt;vårdnadshavaren eller annan som svarar för den unges vård och fostran&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;103&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall underrättas om åtalet och om tidpunkten för huvudförhandlingen, Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;om det inte finns särskilda skäl mot det. Beträffande innebörden av&lt;br&gt;uttrycket särskilda skäl och frågan om vilka som omfattas av annan som&lt;br&gt;svarar för den unges vård och fostran, hänvisas till kommentaren till&lt;br&gt;5 §. Regeln är tillämplig i fråga om alla kategorier av brott, således&lt;br&gt;även brott med enbart böter i straffskalan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andra stycket ersätter det nuvarande första stycket och innebär att, om&lt;br&gt;åtalet avser ett brott för vilket är föreskrivet fängelse, vårdnadshavaren&lt;br&gt;eller annan skall höras vid huvudförhandlingen, där så lämpligen kan&lt;br&gt;ske och särskilda skäl inte finns mot det. Genom ändringen försvinner&lt;br&gt;den koppling till möjligheten att döma till fängelse eller skyddstillsyn&lt;br&gt;som finns i gällande bestämmelse. Med särskilda skäl avses detsamma&lt;br&gt;som i den nuvarande 6 c §, (se kommentaren till 5 §). Av bestämmelsen&lt;br&gt;följer att vårdnadshavaren (eller annan) i mål om åtal för brott med&lt;br&gt;fängelse i straffskalan alltid skall kallas till huvudförhandling. Rätten får&lt;br&gt;liksom i dag underlåta att höra vårdnadshavaren (eller annan) om det av&lt;br&gt;någon anledning inte är möjligt för dem att närvara eller om de helt&lt;br&gt;enkelt uteblir. I avsnitt 9.3 har redovisats skälen för att några tvångs-&lt;br&gt;medel inte skall knytas till kallelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I tredje stycket görs ett tillägg som innebär att även annan än&lt;br&gt;vårdnadshavare som hörs enligt första stycket har rätt till ersättning av&lt;br&gt;allmänna medel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar med vissa språkliga ändringar nuvarande 8 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvaras av andra stycket i nuvarande 9 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen motsvarar nuvarande 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgränsningen av tillämpningsområdet för den frist för hållande av&lt;br&gt;huvudförhandling som gäller enligt andra stycket ändras från fängelse i&lt;br&gt;mer än ett år till fängelse i mer än sex månader. Ändringen innebär inte&lt;br&gt;någon större praktisk förändring utan görs för att anpassa regeln till de&lt;br&gt;avgränsningar som i övrigt gäller enligt lagen. Ändringen har be-&lt;br&gt;handlats i avsnitt 9.2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en ny bestämmelse stramas skyldigheten att avkunna dom upp i mål&lt;br&gt;mot unga. Bestämmelsen, som har behandlats i avsnitt 9.4, tar närmast&lt;br&gt;sikte på fåll där den åtalade fälls till ansvar. I mål mot den som inte har&lt;br&gt;fyllt 21 år skall domen avkunnas muntligen vid huvudförhandling eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;104&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annat sammanträde om det inte möter synnerliga hinder. Det krävs Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;alltså mycket starka skäl för att underlåta att avkunna domen muntligen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som exempel kan nämnas att det är fråga om ett mycket stort mål med&lt;br&gt;många tilltalade och ett stort antal särskilda yrkanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För tydlighetens skull anges att, förutom det särskilda krav på&lt;br&gt;synnerliga hinder som uppställs för att rätten skall kunna underlåta att&lt;br&gt;avkunna domen muntligen, gäller bestämmelserna i 30 kap. 7 § RB&lt;br&gt;också för ungdomsmålen. Härav följer också att den särskilda regel&lt;br&gt;gäller som anger att vissa domar mot den som är under arton år normalt&lt;br&gt;skall meddelas inom en vecka från huvudförhandlingens avslutande i&lt;br&gt;stället för som annars inom två veckor, om en kanslidom får meddelas&lt;br&gt;(se 29 § andra stycket LUL (nuvarande 12 §) jfrt med 30 kap. 7 §&lt;br&gt;andra stycket RB).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31-37 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna motsvarar med vissa språkliga ändringar nuvarande&lt;br&gt;13-19 §§.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13.2 Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om&lt;br&gt;behandlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;77 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I andra stycket görs en följdändring med anledning av att 16 § LUL&lt;br&gt;skall betecknas 34 §, samt en språklig ändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;105&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av betänkandet Reaktion mot&lt;br&gt;ungdomsbrott (SOU 1993:35)&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;1 Bakgrund&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vårt uppdrag är dikterat av den osäkerhet som i dag råder i frågan hur&lt;br&gt;samhället bör reagera mot ungdomsbrottsligheten, särskilt med hänsyn&lt;br&gt;till att den har betydande omfattning och medför stora skador för såväl&lt;br&gt;den enskilde som det allmänna. Osäkerheten präglas också av det för-&lt;br&gt;hållandet att samhällets åtgärder mot ungdomsbrottsligheten hittills inte&lt;br&gt;visat sig vara verkningsfulla, om man hoppats på en tydlig nedgång.&lt;br&gt;Människor i allmänhet uppfattar ungdomsbrottsligheten som ett av de&lt;br&gt;stora samhällsproblemen som inte kunnat bemästras. En fråga som&lt;br&gt;därvid kommit upp är om samhällets ingripanden mot de unga lagöver-&lt;br&gt;trädarna sker på rätt sätt och med rätt inriktning. Bl.a. har frågan ställts&lt;br&gt;om den nuvarande fördelningen av uppgifter mellan socialtjänsten och&lt;br&gt;rättsväsendet är rätt avvägd, när det gäller insatserna mot ungdoms-&lt;br&gt;brottsligheten. Det har också sagts att det är ett viktigt allmänt intresse&lt;br&gt;att dessa insatser står i samklang med samhällets åtgärder mot brottslig-&lt;br&gt;heten i stort. De förändringar i påföljdssystemet, som skett i takt med&lt;br&gt;det kriminalpolitiska utvecklingsarbetet, har hittills inte i någon vidare&lt;br&gt;mån berört de unga lagöverträdarna. Den särskilda påföljden överläm-&lt;br&gt;nande till vård inom socialtjänsten (31 kap. 1 § BrB) har sålunda hållits&lt;br&gt;utanför reformarbetet. Vårt arbete har i enlighet med direktiven inriktats&lt;br&gt;på två områden, dels reaktionssystemet, dels systemet för ingripanden&lt;br&gt;mot brott och handläggning av brott som begås av unga lagöverträdare.&lt;br&gt;Med unga lagöverträdare förstås här ungdomar i åldrarna 15-17 år och&lt;br&gt;18-20 år. För dessa båda grupper gäller delvis olika regler. Unga lag-&lt;br&gt;överträdare i åldrarna under 15 år (de icke straff myndiga) faller utanför&lt;br&gt;vårt uppdrag. Det bör dock anmärkas att det finns en mycket betydande&lt;br&gt;bambrottslighet i dessa åldrar och att det, särskilt när det gäller insatser&lt;br&gt;för att på ett tidigt stadium ingripa mot ungdomsbrott, inte föreligger&lt;br&gt;några åldersgränser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I avsnitt 2-5 beskriver vi den ideologiska grunden för reaktionssys-&lt;br&gt;temet och utvecklingen i modem tid av olika påföljdsformer, som gällt&lt;br&gt;unga lagöverträdare. Vi ger också vissa kriminologiska bakgrundsfakta&lt;br&gt;beträffande ungdomsbrottslighetens omfattning, utveckling och struktur.&lt;br&gt;Av särskilt intresse är framställningen av den brottsförebyggande verk-&lt;br&gt;samheten, som just när det gäller de unga lagöverträdarna måste till-&lt;br&gt;mätas stor betydelse. Slutligen innefattar bakgrundsmaterialet en allmän&lt;br&gt;beskrivning av samhällets åtgärder mot brott såväl på rättsvårdens som&lt;br&gt;på den sociala sektorns sida.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;2 Vår kriminalpolitiska uppfattning&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Till grund för våra förslag ligger den kriminalpolitiska uppfattning som&lt;br&gt;vi redovisar i avsnitt 6. Vi framhåller där att förändringar i straffsyste-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;106&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;met, enligt vad den kriminologiska forskningen visat, egentligen tycks&lt;br&gt;ha en begränsad betydelse för den allmänna brottsnivån i samhället.&lt;br&gt;Brottsutvecklingen styrs alltså av en rad andra faktorer som verkar med&lt;br&gt;större eller mindre styrka, oberoende av straffsystemet och rättsvårdens&lt;br&gt;insatser mot brott. Det är här t.ex. fråga om faktorer som hänförs till&lt;br&gt;förändringar i samhällsstrukturen och samhällsförhållandena i allmänhet,&lt;br&gt;människors förhållande till varandra och till myndigheterna, den sociala&lt;br&gt;kontrollen och den socio-ekonomiska situationen. Det står emellertid&lt;br&gt;klart att också kriminaliseringsnivån, dvs. den utsträckning i vilken&lt;br&gt;samhället anser det nödvändigt att styra medborgarnas handlande med&lt;br&gt;straffbestämmelser, har betydelse i sammanhanget. Även om vi menar&lt;br&gt;att den brottsförebyggande verksamheten i vid bemärkelse spelar den&lt;br&gt;viktigaste rollen i samhällets ansträngningar att bekämpa ungdoms-&lt;br&gt;brottsligheten, så är straffsystemet och rättsväsendets sätt att handha&lt;br&gt;detta också betydelsefulla inslag i denna kamp. Det är givet att&lt;br&gt;påföljdernas utformning allmänt sett har betydelse för brottslighetens&lt;br&gt;omfattning och utveckling. Detsamma gäller det sätt på vilket samhället&lt;br&gt;reagerar mot brott och i vilka former detta sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller påföljderna och påföljdernas verkningar understryker vi&lt;br&gt;att det numera råder en betydande enighet om att knappast någon&lt;br&gt;påföljd har positiva effekter för den som utsätts för den. Det finns&lt;br&gt;många undersökningar som visar att ju mer ingripande en påföljd är -&lt;br&gt;och detta gäller inte minst ingripanden med tvångsvård - desto mindre&lt;br&gt;sannolikt är det att den som är föremål för ingripandet slutar med att&lt;br&gt;begå brott och i övrigt anpassas till samhället. Av detta får man dock&lt;br&gt;inte dra den slutsatsen att insatser med hjälp och stöd åt dem, som&lt;br&gt;undergår verkställighet av påföljder, inte skulle vara motiverade. Tvärt-&lt;br&gt;om är det av stor vikt att sådana insatser erbjuds de unga lagöverträdar-&lt;br&gt;na inom ramen för verkställigheten för att komma till rätta med deras&lt;br&gt;problem i det individuella fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under den debatt som under senare årtionden förts angående påföljd-&lt;br&gt;ssystemet har kritik riktats mot den behandlingstanke som varit ledande&lt;br&gt;för systemets uppbyggnad i BrB. Vad kritiken särskilt gällt är att det&lt;br&gt;förmenta behovet av vård och behandling anses motivera att gärnings-&lt;br&gt;mannen döms till straff för brott som han övertygats om. Genom att&lt;br&gt;legitimera det straffrättsliga ingripandet med ett vårdbehov ger man&lt;br&gt;uttryck för uppfattningen att straffet egentligen är till för den dömdes&lt;br&gt;eget bästa. Driven till sin spets innebär behandlingstanken att det skall&lt;br&gt;ankomma på experter att - allteftersom behandlingen fortgår och bero-&lt;br&gt;ende på hur den lyckas - besluta om innehållet i en påföljd samt avgöra&lt;br&gt;hur länge och i vilka former den skall verkställas. Parallellen med&lt;br&gt;behandling inom sjukvården är tydlig. Den dömde skall anses färdigbe-&lt;br&gt;handlad, när han ”botats”. Detta ger enligt kritikerna en falsk verklig-&lt;br&gt;hetsbild, där sambandet mellan brottet och påföljden döljs och gärnings-&lt;br&gt;mannen kan komma att berövas ansvaret för sina gärningar. Behand-&lt;br&gt;lingstanken anses också leda till orättvisa och inkonsekvens i systemet.&lt;br&gt;Inte minst när det gäller ingripanden mot unga lagöverträdare på grund&lt;br&gt;av brott har behandlingstanken fått stark genomslagskraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;107&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi ställer oss bakom kritiken mot behandlingstanken och menar att ett&lt;br&gt;påföljdssystem avseende unga lagöverträdare bör byggas upp efter&lt;br&gt;principer, som tillgodoser de ungas anspråk på rättssäkerhet och tro-&lt;br&gt;värdighet. Genom att öppet redovisa sambandet mellan brott och påföljd&lt;br&gt;och konsekvenserna för den som begår brott, bör det vara möjligt att&lt;br&gt;låta systemet spela en viktig roll i bekämpandet av ungdomsbrottslig-&lt;br&gt;heten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer vi anser vara viktiga är inte särskilt förbehållna de unga&lt;br&gt;lagöverträdarna utan bör styra påföljdssystemet i stort. Vi pekar här på&lt;br&gt;vikten av att påföljdssystemet vilar på en humanitär grund. Det tvång&lt;br&gt;som följer av ett straff måste ske i kontrollerade former. Speciellt när&lt;br&gt;det gäller de unga är det av betydelse att det straffrättsliga förfarandet&lt;br&gt;sker snabbt och att tiden mellan brott och straff görs så kort som möj-&lt;br&gt;ligt. Man bör också sträva efter att påföljderna inte görs mer ingripande&lt;br&gt;än vad som är nödvändigt för att markera ogillandet. Frihetsberövande&lt;br&gt;påföljder bör i största möjliga utsträckning undvaras, särskilt beträffan-&lt;br&gt;de de yngsta lagöverträdarna för vilka inlåsning kan verka nedbrytande&lt;br&gt;och medföra stora skador.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig princip avser förutsebarheten. Denna ställer bl.a.&lt;br&gt;krav på att den dömde på förhand skall veta vad han kommer att utstå&lt;br&gt;på grund av brottet. En påföljd bör sålunda vara bestämd i tiden och till&lt;br&gt;sitt innehåll. Man har vidare anspråk på att verkligheten beskrivs i&lt;br&gt;klarspråk sådan som den är och utan att fakta döljs. Det bör sålunda stå&lt;br&gt;klart att ett brott följs av en reaktion och att denna är ett straff. Prin-&lt;br&gt;cipen om proportionalitet innebär att en påföljds styrka skall svara mot&lt;br&gt;brottets svårhet. Varje brott tillmäts sålunda ett straffvärde som relate-&lt;br&gt;ras till påföljden. Detta förutsätter att även påföljderna kan graderas&lt;br&gt;efter svårhet. Det är av stor betydelse att reaktionssystemet uppfattas&lt;br&gt;som rättvist. Likvärdiga brott bör i princip medföra likvärdiga straff.&lt;br&gt;Vidare måste man uppehålla kravet på likhet inför lagen. En påföljd bör&lt;br&gt;bestämmas efter vad den tilltalade gjort och inte efter hans sociala&lt;br&gt;situation eller personliga förhållanden. En förutsättning för att ett straff-&lt;br&gt;system skall uppfattas som trovärdigt är att tillämpningen följer en&lt;br&gt;konsekvent linje. Den dömde skall veta vilka följderna blir, om han&lt;br&gt;överträder givna föreskrifter och förbud. Sådana överträdelser skall&lt;br&gt;också leda till åtgärder så att man ser att det ligger allvar bakom sank-&lt;br&gt;tionsreglema.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De principer vi förespråkar bör enligt vår uppfattning styra påföljds-&lt;br&gt;systemet mot unga lagöverträdare. De medför i viss utsträckning en&lt;br&gt;uppstramning av reaktionerna. Avsikten är däremot inte att denna upp-&lt;br&gt;stramning skall medföra en hårdare attityd mot de unga lagöverträdarna.&lt;br&gt;Det måste förutsättas att påföljderna får ett innehåll som är meningsfullt&lt;br&gt;och att verkställigheten sker inom de ramar, som tar sikte på de ungas&lt;br&gt;behov i individuella fall. Bestämmandet av påföljd är en sak, verkstäl-&lt;br&gt;ligheten en annan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;108&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;3 Utredningsförfarandet och samarbet sfrågor (7)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Av grundläggande betydelse för att reaktionssystemet mot unga lag-&lt;br&gt;överträdare skall kunna vinna förtroende är att det uppfattas som effek-&lt;br&gt;tivt. Detta förutsätter att alla de som engageras i arbetet mot ungdoms-&lt;br&gt;brott är inriktade på ändamålsenliga handläggnings- och samarbetsfor-&lt;br&gt;mer. Det förutsätter också att tiden mellan brott och reaktion blir så&lt;br&gt;kort som möjligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den utredning som läggs till grund för en reaktion mot ett brott&lt;br&gt;innefattar dels själva brottsutredningen, dels personutredningen. Frågan&lt;br&gt;är om man, speciellt när det gäller de unga lagöverträdarna, kan be-&lt;br&gt;gränsa utredningsarbetet för att därigenom åstadkomma ett snabbare&lt;br&gt;förfarande. Vår uppfattning är att den unge inte skall under längre tid&lt;br&gt;än vad som är oundgängligen nödvändigt leva i ovisshet om, vad som&lt;br&gt;skall hända honom på grund av ett brott. Med en snabb handläggning&lt;br&gt;betonas också sambandet mellan brott och straff på ett klarare sätt. En&lt;br&gt;snabb handläggning får dock inte innebära att viktiga rättssäkerhetskrav&lt;br&gt;sätts ur spel.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi understryker vikten av att samarbetet mellan de handläggande&lt;br&gt;myndigheterna - främst polis, åklagare och socialtjänst - förbättras. Ett&lt;br&gt;led i att åstadkomma detta är att man inom myndigheterna inför en&lt;br&gt;specialisering på så sätt, att antalet personer som skall handlägga ung-&lt;br&gt;domsärenden begränsas och att dessa särskilt inriktas på och utbildas för&lt;br&gt;denna verksamhet. Därmed kan man åstadkomma tätare kontakter mel-&lt;br&gt;lan handläggarna, bättre personkännedom, kontinuitet i arbetet och&lt;br&gt;bättre möjligheter till utbildning och praktik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att det vid alla polismyndigheter skall finnas&lt;br&gt;särskilt avdelade polismän som är ansvariga och särskilt lämpade för&lt;br&gt;arbetet med unga lagöverträdare. Dessa polismän skall vara tillgängliga&lt;br&gt;dygnet runt eftersom en brottsutredning skall kunna inledas omedelbart,&lt;br&gt;oavsett vid vilken tidpunkt brottet begås. På motsvarande sätt föreslår vi&lt;br&gt;att det vid varje åklagarmyndighet bör finnas särskilda åklagare som&lt;br&gt;handlägger målen mot unga lagöverträdare. Dessa ungdomsåklagare bör&lt;br&gt;ha hög kompetens. Specialiseringen bör emellertid inte begränsas till&lt;br&gt;rättsväsendet. Vi föreslår att särskilda ungdomshandläggare inom social-&lt;br&gt;tjänsten skall avdelas för arbetet med de unga lagöverträdarna och om&lt;br&gt;möjligt också ingå i en central ungdomsgrupp. Dessa ungdomshand-&lt;br&gt;läggare bör vara beredda att snabbt kunna rycka ut så snart ett ärende&lt;br&gt;aktualiseras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På en del håll i landet har man redan mer eller mindre genomfört en&lt;br&gt;sådan specialisering som vi föreslår. Vi menar emellertid att specia-&lt;br&gt;liseringen bör vara den allmänna ordningen i hela landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Man måste förutsätta att de, som på detta sätt engageras i arbetet mot&lt;br&gt;ungdomsbrottsligheten, samarbetar. Vi menar att det är viktigt att sam-&lt;br&gt;arbetsorgan inrättas i de enskilda kommunerna men denna verksamhet&lt;br&gt;bör inte låsas fäst i vissa former och till vissa från början inkopplade&lt;br&gt;myndigheter och organisationer. Vi avstår därför från att föreslå en&lt;br&gt;författningsreglering härom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;109&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som ibland upplevs som ett problem i samarbetet är sekretes-&lt;br&gt;sen. De krav som ställts på lättnader i denna, särskilt när det gäller&lt;br&gt;polisens samarbete med socialtjänsten, leder in på omfattande och svåra&lt;br&gt;frågor. Det har inte varit möjligt för oss på grund av tidsbrist att be-&lt;br&gt;handla dessa frågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser emellertid att det finns fog för en översyn av sekretesslagen&lt;br&gt;för att klargöra vilken information myndigheterna och de enskilda be-&lt;br&gt;fattningshavarna bör kunna lämna ut för att stärka samarbetet mot ung-&lt;br&gt;domsbrottsl igheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi anser att åklagaren bör vara förundersökningsledare i alla mål om&lt;br&gt;brott för vilket är stadgat fängelse och där den misstänkte är under&lt;br&gt;18 år. Förundersökning kan sålunda inte undvaras i dessa mål. Däremot&lt;br&gt;är det angeläget att vissa förenklingar görs i förundersökningsprotokol-&lt;br&gt;let. Vi föreslår också att det, när fråga är om ett brott på vilket fängelse&lt;br&gt;kan följa, sätts en bestämd tidsfrist för förundersökningar rörande&lt;br&gt;ungdomar under 18 år. Inom tre veckor från det att den unge delgetts&lt;br&gt;brottsmisstanke skall förundersökningen vara slutförd och åklagaren ha&lt;br&gt;fattat beslut i åtalsfrågan. Bara i undantagsfall får tiden förlängas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till intresset av att socialtjänsten på ett tidigt stadium&lt;br&gt;kopplas in på fall som gäller underåriga, föreslår vi att polisen genast&lt;br&gt;skall underrätta socialnämnden, när någon som inte fyllt 18 år skäligen&lt;br&gt;misstänkts för ett brott på vilket fängelse kan följa. Vi föreslår också att&lt;br&gt;företrädare för socialnämnden som regel skall närvara vid förhör med&lt;br&gt;en sådan underårig och att dennes vårdnadshavare (även fämiljehems-&lt;br&gt;föräldrar) skall kallas att närvara, om detta inte medför men för utred-&lt;br&gt;ningen eller annars särskilda skäl talar däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beträffande personutredningen innebär vårt förslag att åklagaren i&lt;br&gt;princip alltid innan han beslutar i åtalsfrågan skall inhämta yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden. Åklagaren skall också ha möjlighet att under förunder-&lt;br&gt;sökningen inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten. Förundersökning-&lt;br&gt;en och personutredningen kan därmed drivas parallellt. En förutsättning&lt;br&gt;för att yttrande från frivårdsmyndigheten skall kunna inhämtas av åkla-&lt;br&gt;garen är att den unge är under 18 år samt att han erkänt brottet eller att&lt;br&gt;sannolika skäl föreligger för brottsmisstanke. När rätten eller åklagaren&lt;br&gt;inhämtar yttrande från socialnämnden eller frivårdsmyndigheten skall&lt;br&gt;anges, inom vilken tid yttrandet skall lämnas. Vårt förslag om att per-&lt;br&gt;sonutredningen skall inhämtas redan under förundersökningen är natur-&lt;br&gt;ligtvis betingat av önskvärdheten att förkorta handläggningstiden. Av-&lt;br&gt;sikten är att all utredning skall vara klar när målet anhängiggörs vid&lt;br&gt;domstol. Beslut om att inhämta mer kvalificerad utredning - s.k. § 7-&lt;br&gt;utredning och rättspsykiatrisk undersökning - kan dock endast meddelas&lt;br&gt;av rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;4 Reaktionerna&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag utgår från att de principer, som vi angett ovan, skall ligga&lt;br&gt;till grund för reaktionssystemet mot unga lagöverträdare samt att detta&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;110&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall anpassas till de regler, som gäller för påföljderna i stort. Det är&lt;br&gt;emellertid givet att det med hänsyn till de unga lagöverträdarnas behov&lt;br&gt;och speciella förhållanden även krävs särskilda bestämmelser som av-&lt;br&gt;viker från vad som gäller vuxna.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.1 Överlämnande till vård inom socialtjänsten&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Den första fråga vi ställer oss är hur den nuvarande påföljden överläm-&lt;br&gt;nande till vård inom socialtjänsten (8) bör förhålla sig till reaktionssys-&lt;br&gt;temet. Denna påföljd innebär att domstolen överlåter till socialnämnden&lt;br&gt;att ensam besluta vilka åtgärder som skall vidtas mot den unge som&lt;br&gt;dömts för brottet. Dessa åtgärder kan grundas på frivillighet och bestå&lt;br&gt;t.ex. i att den unge får stöd och hjälp. Det kan också vara fråga om&lt;br&gt;tvångsåtgärder enligt LVU, varigenom den unge kan få en kontaktman,&lt;br&gt;bli placerad i familjehem, underkastas viss behandling eller - som den&lt;br&gt;yttersta åtgärden - ställas under särskilt noggrann tillsyn genom pla-&lt;br&gt;cering på ungdomshem (s.k. § 12-hem). Vilka åtgärder, som kommer&lt;br&gt;att sättas in, är inte bestämt från början utan blir beroende av den unges&lt;br&gt;förhållanden. När det gäller att bestämma åtgärdernas innehåll och&lt;br&gt;omfattning spelar i princip det brott som den unge begått ingen roll. Det&lt;br&gt;är den unges vårdbehov som styr åtgärderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det står klart att överlämnande till vård inom socialtjänsten inte är&lt;br&gt;förenlig med de principer som vi anser att ett reaktionssystem skall&lt;br&gt;bygga på. Överlämnandet till vård intar också en särställning i BrB:s&lt;br&gt;påföljdssystem och har hittills lämnats utanför det kriminalpolitiska&lt;br&gt;reformarbetet i vad gäller påföljderna. Enligt vår uppfattning skall&lt;br&gt;bestämmandet av påföljder för brott, såväl till innehåll som omfattning,&lt;br&gt;vara en uppgift för rättsväsendet medan det ankommer på socialtjänsten&lt;br&gt;att svara för att hjälp och stödåtgärder (social service) tillkommer dem&lt;br&gt;som behöver det. Våra överväganden leder till förslaget att överläm-&lt;br&gt;nande till vård inom socialtjänsten utmönstras ur påföljdssystemet. En&lt;br&gt;förutsättning därför är att det finns andra straffrättsliga påfoljdsformer,&lt;br&gt;som bättre tillgodoser behovet av ingripanden på grund av brott. Vi&lt;br&gt;menar att det finns sådana.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av vårt förslag följer inte att indikationen brottslig verksamhet i 3 §&lt;br&gt;LVU utgår. Däremot måste innebörden av denna klargöras. Ingripanden&lt;br&gt;med stöd av 3 § LVU skall sålunda kunna ske om den unge visar ett&lt;br&gt;pågående, allvarligt kriminellt beteende. Men socialnämnden får inte,&lt;br&gt;när den unge är delgiven misstanke och lagfors för brott, ingripa mot&lt;br&gt;den unge på grund av just detta brott och begära hos länsrätten att&lt;br&gt;omhändertagande sker enligt LVU. I så fäll skulle det bli fråga om&lt;br&gt;dubbelbestraffning. Andra indikationer för sådant omhändertagande kan&lt;br&gt;emellertid vara tillämpliga. Även en allmänt asocial och kriminell livs-&lt;br&gt;föring ryms inom indikationen socialt nedbrytande beteende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De påföljder vi anser att systemet bör innefatta är böter, villkorlig&lt;br&gt;dom, skyddstillsyn och fängelse. Härtill kommer en ny påföljd som&lt;br&gt;speciellt anpassats till de unga lagöverträdarna. Vi benämner den sär-&lt;br&gt;skild tillsyn. Vårt förslag innebär att fängelse på viss tid vid val av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;111&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;påföljd skall anses jämställt med sådan tillsyn och att den sistnämnda Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;påföljden skall anses svårare än villkorlig dom och skyddstillsyn. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.2 &amp;nbsp;Rapporteftergift och åtalsunderlåtelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Till reaktionssystemet räknar vi också rapporteftergift och åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse (10). Vi föreslår inte några ändringar av de generella förutsätt-&lt;br&gt;ningarna för tillämpningen av dessa institut men framhåller vikten av att&lt;br&gt;de inte tillämpas slentrianmässigt och att allvaret i reaktionen framhålls.&lt;br&gt;Vad särskilt gäller åtalsunderlåtelse bör huvudregeln vara att sådan inte&lt;br&gt;meddelas vid återfall. Den unges vilja att göra rätt för sig gentemot&lt;br&gt;målsäganden, att sammanträffa med denne och be om ursäkt, delta i en&lt;br&gt;medling eller utföra visst arbete för målsäganden är omständigheter som&lt;br&gt;åklagaren bör beakta vid sin prövning av frågan om åtalsunderlåtelse.&lt;br&gt;Däremot anser vi inte att det finns anledning att införa villkorade åtals-&lt;br&gt;underlåtelser. För att understryka allvaret anser vi att den unge som&lt;br&gt;regel skall delges beslutet om åtalsunderlåtelse vid ett personligt sam-&lt;br&gt;manträffande med åklagaren. Även den unges vårdnadshavare eller&lt;br&gt;annan som i praktiken utövar fostran av den unge (t.ex. fämiljehemsfor-&lt;br&gt;äldrar) bör närvara liksom, om möjligt, företrädare för socialtjänsten,&lt;br&gt;framför allt om åklagaren förutsätter någon åtgärd från socialtjänstens&lt;br&gt;sida. Vi anser att beslutet om åtalsunderlåtelse skall delges den unge&lt;br&gt;senast en vecka efter det att beslutet fattats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unges vilja att ställa till rätta efter brott (11), göra rätt for sig&lt;br&gt;och avhjälpa skador på grund av brott bör framhållas. En polisman kan&lt;br&gt;anmoda den unge att vidta sådana åtgärder och han kan väga in detta&lt;br&gt;vid sin prövning av rapporteftergift liksom åklagaren vid åtalsunderlåtel-&lt;br&gt;se. Vi anser att de projekt som syftar till att frammana de ungas vilja att&lt;br&gt;ställa till rätta bör stödjas, under förutsättning att de håller sig inom&lt;br&gt;lagens ram. Även domstol kan meddela föreskrifter vid villkorlig dom&lt;br&gt;eller skyddstillsyn att den unge skall biträda den skadelidande med visst&lt;br&gt;arbete. Domstolen kan också vid sin straffmätning i skälig omfattning&lt;br&gt;beakta att den tilltalade efter förmåga sökt förebygga, avhjälpa eller&lt;br&gt;begränsa skadliga verkningar av brottet. Det är viktigt att dessa möjlig-&lt;br&gt;heter tas till vara med hänsyn till att den unge lagöverträdaren bör ha&lt;br&gt;klart för sig sitt ansvar och vilka konsekvenserna blir av hans hand-&lt;br&gt;lande.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.3 &amp;nbsp;Böter&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår inga ändringar i fråga om bötesstraffet (12). Det är dock vår&lt;br&gt;uppfattning att böter bör tillämpas i stor utsträckning även beträffande&lt;br&gt;unga lagöverträdare. Genom att dagsbotens belopp relateras till den&lt;br&gt;unges ekonomiska förhållanden, behöver ett bötesstraff inte innebära&lt;br&gt;någon orimlig belastning men det kan ändå vara kännbart. Det är viktigt&lt;br&gt;att man verkar for att böterna också betalas. Vi tar avstånd från Åkla-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;garutredningens förslag att polisen skall kunna meddela ordningsföre-&lt;br&gt;läggande för mindre förmögenhetsbrott, framför allt snatterier.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.4 &amp;nbsp;Villkorlig dom&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Villkorlig dom (13) bör enligt vårt förslag få bred tillämpning beträf-&lt;br&gt;fande unga lagöverträdare. Villkorlig dom, som regelmässigt kombine-&lt;br&gt;ras med böter, är en reell reaktion sedd i belysning av det rättsliga&lt;br&gt;förfarande som föregår den. Vi föreslår en viss utvidgning av den vill-&lt;br&gt;korliga domens tillämpningsområde, när det gäller de unga. Även om&lt;br&gt;brottets straffvärde eller art eller den unges tidigare brottslighet talar för&lt;br&gt;en frihetsberövande påföljd bör sålunda villkorlig dom kunna meddelas&lt;br&gt;under förutsättning antingen att den unge blir föremål för vård eller&lt;br&gt;någon annan åtgärd enligt SoL eller LVU eller att någon annan tillräck-&lt;br&gt;ligt ingripande åtgärd kommer till stånd (t.ex. att den unge undergått&lt;br&gt;behandling för missbruk eller för psykiska problem). Villkorlig dom bör&lt;br&gt;även, om de nämnda omständigheterna föreligger, kunna meddelas i fåll&lt;br&gt;då det inte saknas särskild anledning att befara att den unge kommer att&lt;br&gt;fortsätta att begå brott. Villkorlig dom skall liksom nu kunna förenas&lt;br&gt;med föreskrift om att ställa till rätta eller att biträda den skadelidande&lt;br&gt;med visst arbete. Vidare skall föreskrift kunna meddelas om samhälls-&lt;br&gt;tjänst (se nedan). Enligt vårt förslag får rätten, om särskilda skäl före-&lt;br&gt;ligger, bestämma prövotiden till ett år (mot nuvarande två).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.5 &amp;nbsp;Skyddstillsyn&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi föreslår inga ändringar beträffande förutsättningarna för skyddstillsyn&lt;br&gt;(14). Det är en uppgift för Straffsystemkommittén att överväga om&lt;br&gt;påföljden skall kunna bringas i bättre överensstämmelse med de prin-&lt;br&gt;ciper som gäller för stralfmätning och påföljdsval i övrigt. Vårt förslag&lt;br&gt;är att prövotiden för skyddstillsyn skall kunna bestämmas till två år&lt;br&gt;beträffande de unga lagöverträdarna om särskilda skäl föreligger (mot&lt;br&gt;nuvarande tre). Skälet därtill är, liksom när det gäller prövotiden vid&lt;br&gt;villkorlig dom, att de unga har ett annat tidsbegrepp än vuxna och att en&lt;br&gt;lång tidsperiod kan framstå som pressande, särskilt om påföljden är&lt;br&gt;förenad med särskilda krav. Däremot anser vi att det inte finns tillräck-&lt;br&gt;liga skäl att sänka övervakningstiden, som nu är ett år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till övervakare bör förordnas antingen tjänsteman hos ffivårdsmyn-&lt;br&gt;digheten eller lekman eller - i mera komplicerade fell - både en fri-&lt;br&gt;vårdstjänsteman, som svarar för främst kontrollfunktionen, och lekman,&lt;br&gt;som biträder denne och mer fungerar som kontakt- och stödperson. Vi&lt;br&gt;föreslår en regel som säger att till övervakare för den som är under 21&lt;br&gt;år skall förordnas en person med särskild erfarenhet beträffande vård&lt;br&gt;och fostran av ungdom. Liksom hittills skall föreskrifter kunna med-&lt;br&gt;delas vid skyddstillsyn. De gäller bl.a. vistelseort eller bostad, arbetsan-&lt;br&gt;ställning, annan förvärvsverksamhet eller utbildning och olika former av&lt;br&gt;vård eller behandling. Vi föreslår som ytterligare föreskrift att rätten i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 12&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vissa fall skall kunna förbjuda den unge att uppehålla sig på särskilt&lt;br&gt;angivna för honom skadliga platser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör övervakningen av de unga vid skyddstillsyn&lt;br&gt;generellt sett vara ingripande. Särskilt under det första skedet av över-&lt;br&gt;vakningstiden bör åtgärderna innebära en ganska intensiv kontroll. Vi&lt;br&gt;har övervägt att låta rätten närmare föreskriva vilken kontaktfrekvens&lt;br&gt;som bör förekomma i det enskilda fallet. Eftersom det ankommer på&lt;br&gt;Straffsystemkommittén att utreda frågan om intensivövervakning har vi&lt;br&gt;dock avstått från att lämna förslag i denna del. Vi framhåller emellertid&lt;br&gt;vikten av täta kontakter mellan övervakaren och den unge samt att&lt;br&gt;föreskrifterna efterlevs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att stärka de icke frihetsberövande påföljdernas position inom&lt;br&gt;reaktionssystemet föreslår vi att såväl villkorlig dom som skyddstillsyn&lt;br&gt;skall kunna förenas med föreskrift om samhällstjänst (15). Med sådan&lt;br&gt;avser vi skyldighet för ungdomar i åldern 15-20 år att under sin fritid&lt;br&gt;fullgöra visst oavlönat arbete under ett bestämt antal timmar, lägst 40&lt;br&gt;och högst 200. Föreskriften motsvarar alltså den samhällstjänst som kan&lt;br&gt;åläggas äldre lagöverträdare i samband med skyddstillsyn. Samhälls-&lt;br&gt;tjänsten skall administreras och handhas av frivårdsmyndigheten. Den&lt;br&gt;skall kunna komma i fråga i fall, då påföljden annars skulle ha blivit&lt;br&gt;särskild tillsyn eller fängelse. I domen skall anges hur lång tid av dessa&lt;br&gt;påföljder som i så fall skulle ha utdömts.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.6 Särskild tillsyn och fängelse&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Genom att påföljden överlämnande till vård inom socialtjänsten enligt&lt;br&gt;vårt förslag skall utmönstras ur reaktionssystemet, kommer villkorlig&lt;br&gt;dom och skyddstillsyn att till betydande del tillämpas i stället för sådant&lt;br&gt;överlämnande. Det kommer emellertid att finnas fall, där man inte kan&lt;br&gt;undvara en frihetsberövande påföljd. Vår uppfattning är att fängelse inte&lt;br&gt;lämpar sig för de unga lagöverträdarna utan att de bör omhändertas i&lt;br&gt;andra för dem särskilt anpassade former. Vi föreslår därför införandet&lt;br&gt;av en ny reaktion som vi benämner särskild tillsyn (16). Den skall&lt;br&gt;verkställas i särskilda ungdomshem ( § 12-hem) som skall administreras&lt;br&gt;av Statens institutionsstyrelse. En förutsättning för att döma till särskild&lt;br&gt;tillsyn är att det föreligger, såvida den unge är 15-17 år, synnerliga&lt;br&gt;skäl eller om han är 18-20 år särskilda skäl, for en frihetsberövande&lt;br&gt;påföljd. Frågan om sådana skäl är för handen skall bedömas med&lt;br&gt;utgångspunkt i brottslighetens straffvärde eller art eller den omstän-&lt;br&gt;digheten att den unge tidigare begått brott. Särskild tillsyn skall utmätas&lt;br&gt;på viss tid mellan sex månader och två år. Vid straffmätningen gäller&lt;br&gt;samma regler som för fängelse. De särskilda nedsättningsreglerna i&lt;br&gt;29 kap. 5 och 7 §§ BrB skall sålunda tillämpas vid bestämmande av&lt;br&gt;frihetsberövandets längd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Särskild tillsyn över unga kommer i stor utsträckning att träda i stället&lt;br&gt;för fängelse (17).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ungdomar i åldern 15-17 år är presumtionen mot fängelse. I&lt;br&gt;dessa fall skall fängelse endast kunna användas om det med hänsyn till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;114&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottslighetens straffvärde är uppenbart att särskild tillsyn inte är en&lt;br&gt;tillräckligt ingripande påföljd, vilket i praktiken innebär att det begrän-&lt;br&gt;sas till de allra allvarligaste brotten, där frihetsberövandet ligger över&lt;br&gt;två år. Är detta kortare men längre än sex månader skall särskild tillsyn&lt;br&gt;utdömas. Är den tid som skall ådömas under sex månader kan någon&lt;br&gt;frihetsberövande påföljd inte komma i fråga för denna åldersgrupp. Det&lt;br&gt;finns alltså inte möjlighet att här döma till fängelse på grund av brottets&lt;br&gt;art eller tidigare brottslighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För ungdomar i åldern 18-20 år skall hänsyn till brottets straffvärde&lt;br&gt;eller art eller den unges tidigare brottslighet kunna utgöra särskilda skäl&lt;br&gt;för att döma till fängelse. Rätten skall emellertid kunna döma till sär-&lt;br&gt;skild tillsyn, om tiden för frihetsberövandet i det konkreta fallet skall&lt;br&gt;bestämmas till minst sex månader eller högst två år och denna påföljd&lt;br&gt;framstår som lämpligare än fängelse. För denna åldersgrupp finns inte&lt;br&gt;hinder mot att döma till fängelse, om det är påkallat med hänsyn till&lt;br&gt;brottets art.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4.7 Andra sanktionsform&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Vi har övervägt att till reaktionssystemet lägga ytterligare påföljder eller&lt;br&gt;sanktionsformer (18). Vad som då i första hand kommer i blickpunkten&lt;br&gt;är sådana som ytterligare ökar möjligheten att undvika frihetsberövande&lt;br&gt;påföljder. En fråga som diskuterats under senare tid är att införa med-&lt;br&gt;ling mellan gärningsman och brottsoffer som en påföljdsform. Vi ställer&lt;br&gt;oss positiva till en sådan ordning som frammanar den unges vilja att ta&lt;br&gt;ansvar för sin gärning och medverka till en lämplig lösning av kon-&lt;br&gt;flikten. Det förekommer redan nu på olika håll i landet att initiativ tas&lt;br&gt;till förlikning och brottsofferkonfrontation i brottmål. Dessa projekt bör&lt;br&gt;understödjas och uppmuntras. Vi anser dock inte att de bör bindas upp&lt;br&gt;genom lagreglering som formaliserar förfarandet. Därmed skulle&lt;br&gt;mycket av den egna initiativkraften i projekten kunna gå förlorad. För&lt;br&gt;att öka stödet åt medlingsverksamheten föreslår vi att RPS vidtar sär-&lt;br&gt;skilda åtgärder för att stimulera polisen att på det lokala planet starta&lt;br&gt;medlingsprojekt. Då medling skett på initiativ av polis, socialtjänst eller&lt;br&gt;annan bör åklagaren underrättas om detta, så att han kan beakta med-&lt;br&gt;lingen vid sin prövning av åtalsunderlåtelse. Även domstol bör i fell, då&lt;br&gt;åtal väcks, få kännedom om medlingen eftersom detta kan komma att&lt;br&gt;påverka påföljdsbestämningen och straffmätningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sanktionsform som förts fram i den kriminalpolitiska de-&lt;br&gt;batten är intensivövervakning. Därvid har man pekat på teknikens fram-&lt;br&gt;steg som bl.a. innebär att det är möjligt att på elektronisk väg anordna&lt;br&gt;kontroll i frihet. Eftersom det ankommer på Straffsystemkommittén att&lt;br&gt;överväga frågan om införande av sådan intensivövervakning, har vi inte&lt;br&gt;haft anledning att gå närmare in på denna. Vår inställning är dock den&lt;br&gt;att intensivövervakning med elektroniska hjälpmedel inte lämpar sig för&lt;br&gt;ungdomar i åldern 15-17 år. Ytterligare en sanktionsform, som innebär&lt;br&gt;speciell kontroll av dömda lagöverträdare, är fritidsfängelse. Sådant kan&lt;br&gt;anordnas antingen såsom veckoslutsfängelse eller nattfängelse. Fördelen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;115&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;därmed skulle vara att den dömde under verkställighetstiden kan fortsät- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;ta att fungera i sitt arbete på samma sätt som nu sker med dem, som Bilaga 1&lt;br&gt;erhåller frigång under verkställighet av fängelse. Frågan om fritids-&lt;br&gt;fängelse har tidigare övervägts av Frivårdskommittén, som efter in-&lt;br&gt;gående prövning kom fram till att nackdelarna med detta var så stora att&lt;br&gt;man borde avstå från att införa fritidsfängelse som särskild påföljdsform&lt;br&gt;eller som en form för verkställighet av fängelsestraff. Inte minst de&lt;br&gt;resursmässiga och i övrigt praktiska och kostnadskrävande hindren&lt;br&gt;väger här mycket tungt. Vi har under våra överväganden inte funnit&lt;br&gt;skäl att frångå den uppfattning som Frivårdskommittén redovisat.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;5 Beslutanderätten beträffande reaktionerna och&lt;br&gt;förfarandet vid domstol (19)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;En fråga som är av stor betydelse för samhällets ingripanden mot ung-&lt;br&gt;domsbrottsligheten är att bestämma vilka myndigheter det är som skall&lt;br&gt;svara för reaktionerna och i vilka former detta skall ske. Enligt våra&lt;br&gt;direktiv skall det även i fortsättningen vara en fråga för rättsväsendet att&lt;br&gt;utreda brott, pröva om åtal skall väckas, föra talan och döma i brottmål&lt;br&gt;och detta oavsett om det rör sig om unga lagöverträdare eller vuxna.&lt;br&gt;När det gäller formerna för att döma i ungdomsmål har vi övervägt att&lt;br&gt;inrätta särskilda ungdomsdomstolar. Att inrätta specialdomstolar ligger&lt;br&gt;emellertid inte i tiden och det måste krävas mycket starka skäl för att så&lt;br&gt;skall ske. Enligt vår uppfattning är de argument som kan anföras till&lt;br&gt;stöd för inrättande av särskilda ungdomsdomstolar inte så starka att man&lt;br&gt;bör införa sådana. I stället föreslår vi att ungdomsmålen skall hand-&lt;br&gt;läggas i särskild ordning vid de allmänna domstolarna, där förfärandet&lt;br&gt;kan anpassas efter de ungas särskilda behov.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårt förslag innebär att alla brottmål mot unga i åldern 15-20 år skall&lt;br&gt;handläggas på ungdomsrotlar vid tingsrätterna. Rotelinnehavaren bör&lt;br&gt;vara ordinarie domare. Endast i mål, där påföljden inte kan bestämmas&lt;br&gt;till annat än böter, bör annan än ordinarie domare sitta ordförande.&lt;br&gt;Vidare bör nämndemän sitta med i alla ungdomsmål, alltså även i bötes-&lt;br&gt;mål. I varje fall en i nämnden bör ha särskild insikt och erfarenhet av&lt;br&gt;arbete med ungdomar. Också i hovrätt bör man sträva efter viss specia-&lt;br&gt;lisering. Vi föreslår att alla ungdomsmål handläggs på en särskild eller&lt;br&gt;på särskilda ungdomsavdelningar dit målen speciallottas samt att nämnd&lt;br&gt;skall delta vid avgörande av alla sådana mål vid huvudförhandling.&lt;br&gt;Även i hovrätt skall i varje fall en i nämnden ha särskild insikt och&lt;br&gt;erfarenhet av arbete med ungdomar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tanken på att införa en ordning med jourdomstolar är inte ny. Det är&lt;br&gt;intresset av att åstadkomma snabba och resoluta ingripanden mot unga&lt;br&gt;lagöverträdare som ligger bakom denna. Enligt vår uppfattning är det&lt;br&gt;också ett intresse att den unge inte skall behöva vänta på att bli lagförd&lt;br&gt;och få veta vilka konsekvenserna blir av ett brott. Om man med jour-&lt;br&gt;domstol menar att den unge omedelbart efter det att han förövat ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;116&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brott skall inställas inför en domstol och genast få sin dom, reser sig&lt;br&gt;dock en rad invändningar mot förfarandet: brottet måste utredas, upp-&lt;br&gt;gifter måste inhämtas angående den unges personliga förhållanden,&lt;br&gt;målsäganden måste ges möjlighet att framställa sina anspråk osv. Härtill&lt;br&gt;kommer att det från rättssäkerhetssynpunkt är nödvändigt att den unge&lt;br&gt;får tid att förbereda sitt försvar. Visserligen kan man säga att det finns&lt;br&gt;en hel del mindre brott som inte kräver någon längre förberedelsetid,&lt;br&gt;men det är inte sådana brott som i första hand är av intresse för en&lt;br&gt;verksamhet med jourdomstol. Vår slutsats är sålunda att det - även om&lt;br&gt;man kan uppnå vissa kriminalpolitiska fördelar med sådana särskilda&lt;br&gt;jourdomstolar i ungdomsmål - föreligger så stora nackdelar ur såväl&lt;br&gt;rättssäkerhetssynpunkt som processekonomiska och rent praktiska syn-&lt;br&gt;punkter att ett system med särskilda jourdomstolar inte bör genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Däremot anser vi att fördelarna med ett system med jourdomstolar väl&lt;br&gt;kan uppnås genom de förslag vi lämnar om snabbare förfärande under&lt;br&gt;brottsutredningen och kortare handläggningstider vid de allmänna&lt;br&gt;domstolarna. Vi föreslår sålunda korta tidsfrister för polis och åklagare&lt;br&gt;och tidigareläggande av personutredningen. Vi föreslår också särskilda&lt;br&gt;åtgärder för att handläggningen av målen vid ungdomsrotel i tingsrätt&lt;br&gt;skall påskyndas. I alla mål om brott med fängelse i straffskalan avseen-&lt;br&gt;de ungdomar under 18 år bör sålunda gälla en tidsfrist om högst två&lt;br&gt;veckor från det att åtal väcks tills huvudförhandling i tingsrätt äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bland våra förslag hör också att den unges vårdnadshavare och fost-&lt;br&gt;rare på ett annat sätt än nu skall engageras i brottmålet. De skall, när&lt;br&gt;den unge lagöverträdaren är under 18 år, regelmässigt underrättas om&lt;br&gt;åtalet och tidpunkten för huvudförhandlingen. Är det fråga om brott för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse, skall vårdnadshavaren höras i målet, där&lt;br&gt;så lämpligen kan ske. Såväl den som utfört personutredning och den&lt;br&gt;som utfört utredningen till grund för socialnämndens yttrande bör också&lt;br&gt;höras i målet, om det finns behov därav. Detta gäller också andra per-&lt;br&gt;soner med särskild kännedom om den unges förhållanden. Slutligen&lt;br&gt;anser vi att det är av vikt att den unge, om han inte fyllt 18 år och&lt;br&gt;åtalet omfattar ett brott för vilket är föreskrivet fängelse, är närvarande&lt;br&gt;när domen avkunnas. Om det inte sker omedelbart efter huvudförhand-&lt;br&gt;lingen - vilket bör vara regel - skall den unge kallas till särskilt sam-&lt;br&gt;manträde för avkunnande av domen.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;6 Snabba ingripanden mot unga&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Det förekommer inte så sällan, när en ungdom grips för brott och förs&lt;br&gt;till polisen för förhör, att polisen inte har möjlighet att kvarhålla den&lt;br&gt;unge annat än kort tid samt att den unge släpps efter förhöret och om-&lt;br&gt;gående gör sig skyldig till nya brott. Det har i den allmänna debatten&lt;br&gt;framhållits som mycket otillfredsställande att det inte finns möjlighet att&lt;br&gt;på ett effektivt sätt hindra att en sådan situation uppkommer. Möjlig-&lt;br&gt;heten att omhänderta den unge för det aktuella brottet med stöd av 6 §&lt;br&gt;LVU kommer dessutom inte att kunna tillämpas om den unge delgivits&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;117&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;misstanke för brottet. Våra överväganden när det gäller snabba ingri-&lt;br&gt;panden vid brott av unga (20) leder till att vi inte föreslår införandet av&lt;br&gt;något nytt institut för gripande och kvarhållande. I stället anser vi att&lt;br&gt;man bör utnyttja och bygga ut häktningsförfarandet. Vi föreslår att den&lt;br&gt;som är i åldern 15-17 år skall kunna häktas om det föreligger särskilda&lt;br&gt;skäl för häktning på grund av risk för fortsatt brottslig verksamhet. För&lt;br&gt;att häktning skall få ske vid flyktfara eller kollusionsfara krävs alltjämt&lt;br&gt;synnerliga skäl. En förutsättning är också liksom nu att det är fråga om&lt;br&gt;brott för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller däröver samt att det&lt;br&gt;är uppenbart att betryggande övervakning inte kan ordnas på annat sätt&lt;br&gt;(t.ex. genom att den unge omhändertas enligt LVU på grund av miss-&lt;br&gt;bruk eller något annat socialt nedbrytande beteende). Vid bedömande av&lt;br&gt;om det föreligger särskilda skäl för häktning på grund av recidivrisk&lt;br&gt;skall rätten beakta brottslighetens omfattning och svårhet, återfallsfrek-&lt;br&gt;vens och särskilda omständigheter som hänförs till den unges personliga&lt;br&gt;förhållanden, t.ex. drogmissbruk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt vår uppfattning bör man undvika att placera den unge inom&lt;br&gt;kriminalvårdens häktesavdelningar med hänsyn till de skadliga följder&lt;br&gt;ett frihetsberövande här kan få. Vi föreslår därför att när någon i åldern&lt;br&gt;15-17 år häktas, skall han, om inte synnerliga skäl föreligger, under&lt;br&gt;verkställigheten av häktningsbeslutet placeras på ett särskilt ungdoms-&lt;br&gt;hem. Det skall alltså bara i undantagsfall bli fråga om att placera sådana&lt;br&gt;ungdomar i allmänt häkte. I de fall det möter hinder mot att placera den&lt;br&gt;unge på ett särskilt ungdomshem, exempelvis genom att det föreligger&lt;br&gt;kollusionsfara och det på ungdomshemmet saknas möjlighet att förvara&lt;br&gt;den unge så att han inte kommer i kontakt med andra än personal, får&lt;br&gt;den unge dock placeras på allmänt häkte. Anmärkas bör att vårt förslag&lt;br&gt;förutsätter att man på de särskilda ungdomshemmen kommer att inrätta&lt;br&gt;särskilda avdelningar där de häktade kan placeras utan att komma i&lt;br&gt;kontakt med unga som har dömts till särskild tillsyn. Enligt 1966 års&lt;br&gt;FN konvention om medborgerliga och politiska rättigheter skall näm-&lt;br&gt;ligen åtalade personer hållas åtskilda från dömda personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;118&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagförslagen i betänkandet&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;Reaktion mot ungdomsbrott (SOU 1993:35)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om rättegångsbalken&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i balken skall inforas en ny paragraf, 24 kap. 22 a §, av&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1 kap. 3 b §, 2 kap. 4 §, 23 kap. 4 §, 24 kap. 22 §, 30 kap.&lt;br&gt;7 §, 31 kap. 1 §, 51 kap. 5 och 8 §§ och 55 kap. 5 och 8 §§ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tingsrätten skall vid huvudförhandling i brottmål bestå av en lagfaren&lt;br&gt;domare och tre nämndemän. I mål om åtal för brott, för vilket inte är&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stadgat lindrigare straff än fängelse i två år, skall rätten dock besta av&lt;br&gt;en lagfaren domare och fem nämndemän. Inträffar förfall för någon av&lt;br&gt;nämndemännen sedan huvudförhandlingen har påbörjats, är rätten dock&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare och två nämndemän eller, i mål som&lt;br&gt;avses i andra meningen, med en lagfaren domare och fyra nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i mål om&lt;br&gt;brott för vilket inte är föreskrivet&lt;br&gt;svårare straff än böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst sex månader är tings-&lt;br&gt;rätten domför utan nämndemän,&lt;br&gt;om det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter&lt;br&gt;och det i målet inte är fråga om&lt;br&gt;företagsbot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid huvudförhandling i mål om&lt;br&gt;brott för vilket inte är föreskrivet&lt;br&gt;svårare straff än böter eller fäng-&lt;br&gt;else i högst sex månader är tings-&lt;br&gt;rätten domför utan nämndemän,&lt;br&gt;om det inte finns anledning att&lt;br&gt;döma till annan påföljd än böter&lt;br&gt;och det i målet inte är fråga om&lt;br&gt;företagsbot. Har den tilltalade inte&lt;br&gt;fyllt tjugoett år skall dock nämnde-&lt;br&gt;män alltid delta i avgörandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det föreligger särskilda skäl&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med hänsyn till målets omfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;eller svårighetsgrad, får antalet lagfarna domare utökas med en utöver&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vad som följer av första stycket första eller andra meningen. Detsamma&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller i fråga om antalet nämndemän.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hovrätten är domför med tre lagfarna domare. I mål som överklagats&lt;br&gt;från tingsrätt skall dock minst fyra lagfarna domare delta när hovrätten&lt;br&gt;avgör målet, om tingsrätten bestått av tre lagfarna domare. Flera än fem&lt;br&gt;lagfarna domare får inte delta i hovrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I brottmål gäller, i stället för I brottmål gäller, i stället för&lt;br&gt;bestämmelserna i första stycket, bestämmelserna i första stycket,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;119&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfarna domare och två nämn-&lt;br&gt;demän. Flera än fyra lagfarna&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Förekommer ej an-&lt;br&gt;ledning att döma till svårare straff&lt;br&gt;än böter och är det i målet inte&lt;br&gt;fråga om företagsbot, är hovrätten&lt;br&gt;dock domför även med den sam-&lt;br&gt;mansättning som anges i första&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller vid&lt;br&gt;handläggning som ej sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att hovrätten är domför med tre&lt;br&gt;lagfarna domare och två nämn-&lt;br&gt;demän. Flera än fyra lagfarna&lt;br&gt;domare och tre nämndemän får&lt;br&gt;inte delta. Förekommer ej an-&lt;br&gt;ledning att döma till svårare straff&lt;br&gt;än böter och är det i målet inte&lt;br&gt;fråga om företagsbot, är hovrätten&lt;br&gt;dock domför även med den sam-&lt;br&gt;mansättning som anges i första&lt;br&gt;stycket. Detsamma gäller vid&lt;br&gt;handläggning som ej sker vid&lt;br&gt;huvudförhandling. Har den till-&lt;br&gt;talade inte fyllt tjugoett år skall&lt;br&gt;dock nämndemän alltid delta i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avgörande som sker vid huvudför-&lt;br&gt;handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid behandlingen av frågor om prövningstillstånd skall hovrätten bestå&lt;br&gt;av två lagfarna domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid beslut om avskrivning av mål efter återkallelse är hovrätten&lt;br&gt;domför med en lagfaren domare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen bestämmer i vilken omfattning åtgärd, som avser endast&lt;br&gt;beredandet av ett mål, får vidtas av en lagfaren domare i hovrätten eller&lt;br&gt;av en annan tjänsteman vid denna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förundersökningen skola ej&lt;br&gt;blott de omständigheter, som tala&lt;br&gt;emot den misstänkte, utan även de&lt;br&gt;som äro gynnsamma för honom&lt;br&gt;beaktas och bevis, som är till hans&lt;br&gt;förmån, tillvaratagas. Undersök-&lt;br&gt;ningen bör så bedrivas, att ej&lt;br&gt;någon onödigt utsättes för miss-&lt;br&gt;tanke eller får vidkännas kostnad&lt;br&gt;eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökningen skall bedri-&lt;br&gt;vas så skyndsamt som omstän-&lt;br&gt;digheterna medgiva. Finnes ej&lt;br&gt;längre anledning till dess fullföl-&lt;br&gt;jande, skall den nedläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förundersökningen skall inte&lt;br&gt;bara de omständigheter, som talar&lt;br&gt;emot den misstänkte, utan även de&lt;br&gt;som är gynnsamma för honom be-&lt;br&gt;aktas och bevis, som är till hans&lt;br&gt;förmån, tillvaratagas. Undersök-&lt;br&gt;ningen bör bedrivas så, att inte&lt;br&gt;någon onödigt utsätts för miss-&lt;br&gt;tanke eller får vidkännas kostnad&lt;br&gt;eller olägenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökningen skall bedri-&lt;br&gt;vas så skyndsamt som omstän-&lt;br&gt;digheterna medger. Finns inte&lt;br&gt;längre anledning till dess fullföl-&lt;br&gt;jande, skall den läggas ned.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning mot någon som&lt;br&gt;inte fyllt arton år rörande brott,&lt;br&gt;på vilket fängelse kan följa, skall&lt;br&gt;bedrivas med särskild skyndsam-&lt;br&gt;het. Förundersökningen skall vara&lt;br&gt;avslutad och beslut fattat i åtals-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;120&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;frågan inom tre veckor frän dagen&lt;br&gt;för delgivning av brottsmisstanke&lt;br&gt;enligt 18 § första stycket. Denna&lt;br&gt;tidsfrist får överskridas endast om&lt;br&gt;det med hänsyn till utredningens&lt;br&gt;beskaffenhet eller andra omstän-&lt;br&gt;digheter är oundgängligen nöd-&lt;br&gt;vändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är gripen, anhållen&lt;br&gt;eller häktad skall tas i förvar. Den&lt;br&gt;som häktas skall utan dröjsmål&lt;br&gt;föras till häkte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;den häktade, för utredning av det&lt;br&gt;brott som föranlett häktningen&lt;br&gt;eller något annat brott som han är&lt;br&gt;misstänkt för, förvaras på en&lt;br&gt;annan plats än som anges i första&lt;br&gt;stycket, får rätten på åklagarens&lt;br&gt;begäran förordna att den häktade&lt;br&gt;tills vidare inte skall föras till&lt;br&gt;häkte. Rätten eller åklagaren får&lt;br&gt;även besluta att den häktade,&lt;br&gt;sedan han förts till häkte, skall&lt;br&gt;föras till en plats utom häktet för&lt;br&gt;förhör eller annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;domshem, skall föras till plats&lt;br&gt;utom häktet eller det särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmet för förhör eller&lt;br&gt;annan åtgärd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om förvaring av den som är häktad och undergår eller har undergått&lt;br&gt;rättspsykiatrisk undersökning finns särskilda bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslut om placering enligt 22 §&lt;br&gt;första stycket tredje meningen&lt;br&gt;meddelas av rätten efter hörande&lt;br&gt;av åklagaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är gripen, anhållen&lt;br&gt;eller häktad skall tas i förvar. Den&lt;br&gt;som häktas skall utan dröjsmål&lt;br&gt;föras till häkte. År den som häktas&lt;br&gt;under arton år, skall han dock,&lt;br&gt;om inte synnerliga skäl föreligger,&lt;br&gt;föras till ett sådant ungdomshem&lt;br&gt;som avses i 12 § lagen (1990:52)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om&lt;br&gt;vård av unga (särskilt ungdoms-&lt;br&gt;hem).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är av synnerlig vikt att&lt;br&gt;den häktade, för utredning av det&lt;br&gt;brott som föranlett häktningen&lt;br&gt;eller något annat brott som han är&lt;br&gt;misstänkt för, förvaras på en&lt;br&gt;annan plats än som anges i första&lt;br&gt;stycket, får rätten på åklagarens&lt;br&gt;begäran förordna att den häktade&lt;br&gt;tills vidare inte skall föras till&lt;br&gt;häkte eller särskilt ungdomshem.&lt;br&gt;Rätten eller åklagaren får även&lt;br&gt;besluta att den häktade, sedan han&lt;br&gt;förts till häkte eller särskilt ung-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;121&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får dock ändra ett av&lt;br&gt;rätten meddelat beslut om place-&lt;br&gt;ring på häkte till placering på&lt;br&gt;särskilt ungdomshem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om rättens beslut inte kan&lt;br&gt;avvaktas, och det är oundgängli-&lt;br&gt;gen nödvändigt, får åklagaren&lt;br&gt;förordna att den som placerats på&lt;br&gt;ett särskilt ungdomshem i stället&lt;br&gt;skall placeras på häkte. Åklagaren&lt;br&gt;skall genast begära rättens pröv-&lt;br&gt;ning av ett sådant förordnande.&lt;br&gt;Då begäran gjorts skall rätten så&lt;br&gt;snart det kan ske och senast inom&lt;br&gt;en vecka hålla förhandling. För&lt;br&gt;handläggningen gäller i tillämpli-&lt;br&gt;ga delar vad som föreskrivits om&lt;br&gt;häktningsförhandling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättens och åklagarens beslut får&lt;br&gt;inte överklagas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan dom beslutas, skall överläggning hållas. Ingå nämndemän i&lt;br&gt;rätten, framställe ordföranden eller, om målet beretts av annan lagfaren&lt;br&gt;domare, denne saken och vad lag stadgar därom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då huvudförhandling ägt rum,&lt;br&gt;skall samma eller sist nästa helg-&lt;br&gt;fria dag överläggning hållas och,&lt;br&gt;om det kan ske, dom beslutas och&lt;br&gt;avkunnas. Finnes rådrum för&lt;br&gt;domens beslutande eller avfattande&lt;br&gt;oundgängligen erforderligt, må&lt;br&gt;rätten besluta anstånd därmed;&lt;br&gt;domen skall dock, om ej synner-&lt;br&gt;ligt hinder möter, skriftligen av-&lt;br&gt;fattas och meddelas, då den till-&lt;br&gt;talade är häktad, inom en vecka&lt;br&gt;och i annat fall inom två veckor&lt;br&gt;efter förhandlingens avslutande.&lt;br&gt;Avkunnas ej domen vid huvudför-&lt;br&gt;handlingen, skall den avkunnas&lt;br&gt;vid annat rättens sammanträde&lt;br&gt;eller ock meddelas genom att den&lt;br&gt;hålles tillgänglig å rättens kansli;&lt;br&gt;vid huvudförhandlingen skall un-&lt;br&gt;derrättelse givas om tiden och&lt;br&gt;sättet för domens meddelande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Då huvudförhandling ägt rum,&lt;br&gt;skall samma eller sist nästa helg-&lt;br&gt;fria dag överläggning hållas och,&lt;br&gt;om det kan ske, dom beslutas och&lt;br&gt;avkunnas. Finnes rådrum för&lt;br&gt;domens beslutande eller avfettande&lt;br&gt;oundgängligen erforderligt, må&lt;br&gt;rätten besluta anstånd därmed;&lt;br&gt;domen skall dock, om ej synner-&lt;br&gt;ligt hinder möter, skriftligen av-&lt;br&gt;fettas och meddelas, då den till-&lt;br&gt;talade är häktad, inom en vecka&lt;br&gt;och i annat fell inom två veckor&lt;br&gt;efter förhandlingens avslutande.&lt;br&gt;Avkunnas ej domen vid huvudför-&lt;br&gt;handlingen, skall den avkunnas&lt;br&gt;vid annat rättens sammanträde&lt;br&gt;eller ock meddelas genom att den&lt;br&gt;hålles tillgänglig å rättens kansli;&lt;br&gt;vid huvudförhandlingen skall un-&lt;br&gt;derrättelse givas om tiden och&lt;br&gt;sättet för domens meddelande. Om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;122&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den tilltalade inte har fyllt arton&lt;br&gt;år, och åtalet avser ett brott för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse, skall&lt;br&gt;domen avkunnas vid huvudför-&lt;br&gt;handlingen eller vid särskilt sam-&lt;br&gt;manträde, om inte hinder möter&lt;br&gt;däremot.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avgörs ett mål utan huvudförhandling, skall så snart som möjligt&lt;br&gt;överläggning hållas samt domen beslutas, skriftligen avfattas och&lt;br&gt;meddelas. Meddelandet skall ske genom att domen hålls tillgänglig på&lt;br&gt;rättens kansli.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avkunnande av dom må ske genom återgivande av domslutet och&lt;br&gt;skälen jämte meddelande av fullföljdshänvisning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har skiljaktig mening förekommit, skall denna meddelas parterna på&lt;br&gt;samma tid och sätt som domen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När ett mål avgjorts, skall parterna snarast underrättas skriftligen om&lt;br&gt;utgången i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Döms den tilltalade för brottet i ett mål där åklagaren för talan, skall&lt;br&gt;den tilltalade ersätta staten vad som enligt rättens beslut betalats av&lt;br&gt;allmänna medel för hans inställelse vid rätten under förundersökningen,&lt;br&gt;för bevisning under förundersökningen eller i rättegången samt i&lt;br&gt;ersättning till försvarare. Han skall också ersätta staten för kostnaden att&lt;br&gt;hämta honom till rätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten omfattar&lt;br&gt;dock inte kostnader, som inte skä-&lt;br&gt;ligen varit motiverade för utred-&lt;br&gt;ningen, eller kostnader, som&lt;br&gt;vållats genom vårdslöshet eller&lt;br&gt;försummelse av någon annan än&lt;br&gt;den tilltalade, hans ombud eller&lt;br&gt;försvarare som utsetts av honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ersättningsskyldigheten omfattar&lt;br&gt;dock inte kostnader, som inte skä-&lt;br&gt;ligen varit motiverade för utred-&lt;br&gt;ningen, eller kostnader, som&lt;br&gt;vållats genom vårdslöshet eller&lt;br&gt;försummelse av någon annan än&lt;br&gt;den tilltalade, hans ombud eller&lt;br&gt;försvarare som utsetts av honom.&lt;br&gt;Ersättningsskyldigheten omfattar&lt;br&gt;inte heller kostnader som upp-&lt;br&gt;kommit vid ett sådant rättens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sammanträde som avses i 30 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 § första stycket sista meningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den tilltalade är inte i annat fall än som sägs i 4 § första stycket&lt;br&gt;skyldig att betala mera av dessa kostnader än vad som skulle ha utgått i&lt;br&gt;grundavgift och tilläggsavgift vid allmän rättshjälp enligt rätts-&lt;br&gt;hjälpslagen (1972:429). Har han haft offentlig försvarare i målet, skall&lt;br&gt;grundavgiften minskas med vad han har betalat i rådgivningsavgift till&lt;br&gt;försvararen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad den tilltalade skall betala får jämkas eller efterges, om skäl härtill&lt;br&gt;föreligger med hänsyn till den tilltalades brottslighet eller hans&lt;br&gt;personliga och ekonomiska förhållanden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;123&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det belopp som den tilltalade skulle vara skyldig att ersätta under- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;stiger en viss av regeringen fastställd gräns, skall ersättningsskyldighet Bilaga 2&lt;br&gt;inte åläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;51 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisas ej vadetalan, skall underrätten efter utgången av den i 2 §&lt;br&gt;angivna tiden utan dröjsmål till hovrätten insända vadeinlagan med&lt;br&gt;därvid fogade handlingar samt akten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den tilltalade häktad eller&lt;br&gt;framställes i vadeinlagan yrkande,&lt;br&gt;som påkallar omedelbar prövning,&lt;br&gt;såsom begäran om den tilltalades&lt;br&gt;häktande eller åtgärd, som avses i&lt;br&gt;25-28 kap., eller om hävande av&lt;br&gt;sådan åtgärd, skall insändandet&lt;br&gt;ske genast; till dess den i 2 §&lt;br&gt;angivna tiden utgått, skall dock&lt;br&gt;avskrift av vadeinlagan vara att&lt;br&gt;tillgå vid underrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ar den tilltalade häktad eller&lt;br&gt;framställs i vadeinlagan yrkande,&lt;br&gt;som påkallar omedelbar prövning,&lt;br&gt;såsom begäran om den tilltalades&lt;br&gt;häktande eller åtgärd, som avses i&lt;br&gt;25-28 kap., eller om hävande av&lt;br&gt;sådan åtgärd, eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet av dom på särskild&lt;br&gt;tillsyn inte får äga rum, skall&lt;br&gt;insändandet ske genast; till dess&lt;br&gt;den i 2 § angivna tiden utgått,&lt;br&gt;skall dock avskrift av vadeinlagan&lt;br&gt;vara att tillgå vid underrätten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För målets beredande skall vadeinlagan med därvid fogade handlingar&lt;br&gt;delges vadesvaranden som skall föreläggas att avge skriftligt genmäle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det är uppenbart att vadetalan är ogrundad, får hovrätten dock&lt;br&gt;genast meddela dom i målet utan att någon åtgärd enligt första stycket&lt;br&gt;vidtas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten har avslagit ett&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om att&lt;br&gt;en sådan åtgärd skall hävas, får&lt;br&gt;hovrätten omedlbart bevilja åt-&lt;br&gt;gärden att gälla till dess något&lt;br&gt;annat bestäms. Om tingsrätten&lt;br&gt;beviljat åtgärd som nu sagts, far&lt;br&gt;hovrätten omedelbart förordna att&lt;br&gt;vidare åtgärd för verkställighet av&lt;br&gt;beslutet inte får äga rum. I frågor&lt;br&gt;om häktning och reseförbud far&lt;br&gt;hovrätten göra ändring i tings-&lt;br&gt;rättens beslut även om motparten&lt;br&gt;inte hörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om tingsrätten har avslagit ett&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om att&lt;br&gt;en sådan åtgärd skall hävas, får&lt;br&gt;hovrätten omedelbart bevilja åt-&lt;br&gt;gärden att gälla till dess något&lt;br&gt;annat bestäms. Om tingsrätten&lt;br&gt;beviljat åtgärd som nu sagts, får&lt;br&gt;hovrätten omedelbart förordna att&lt;br&gt;vidare verkställighet av beslutet&lt;br&gt;inte far äga rum. Om tingsrätten&lt;br&gt;meddelat beslut om omedelbar&lt;br&gt;verkställighet av dom på särskild&lt;br&gt;tillsyn får hovrätten omedelbart&lt;br&gt;förordna att vidare verkställighet&lt;br&gt;av beslutet inte får äga rum. I&lt;br&gt;frågor om häktning och reseförbud&lt;br&gt;får hovrätten göra ändring i tings-&lt;br&gt;rättens beslut även om motparten&lt;br&gt;inte hörts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;124&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om hovrätten beslutat häkta någon som inte är närvarande vid rätten, Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;skall 24 kap. 17 § tredje och fjärde styckena tillämpas. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;55 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avvisas ej revisionstalan, skall hovrätten efter revisionstidens utgång&lt;br&gt;utan dröjsmål till högsta domstolen insända revisionsinlagan med därvid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fogade handlingar samt underrättens&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är i brottmål den tilltalade&lt;br&gt;häktad eller framställes i revisions-&lt;br&gt;inlagan yrkande, som påkallar&lt;br&gt;omedelbar prövning, såsom i&lt;br&gt;tvistemål begäran om kvarstad&lt;br&gt;eller hävande av sådan åtgärd eller&lt;br&gt;av förordnande, att dom må verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att den icke&lt;br&gt;äger laga kraft, eller i brottmål&lt;br&gt;begäran om den tilltalades häktan-&lt;br&gt;de eller om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;25-28 kap., eller om hävande av&lt;br&gt;sådan åtgärd, skall insändandet&lt;br&gt;ske genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och hovrättens akter i målet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är i brottmål den tilltalade&lt;br&gt;häktad eller framställs i revisions-&lt;br&gt;inlagan yrkande, som påkallar&lt;br&gt;omedelbar prövning, såsom i&lt;br&gt;tvistemål begäran om kvarstad&lt;br&gt;eller hävande av sådan åtgärd eller&lt;br&gt;av förordnande, att dom får verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att den inte&lt;br&gt;äger laga kraft, eller i brottmål&lt;br&gt;begäran om den tilltalades häktan-&lt;br&gt;de eller om åtgärd som avses i&lt;br&gt;25-28 kap., eller om hävande av&lt;br&gt;sådan åtgärd, eller om att vidare&lt;br&gt;verkställighet av dom på särskild&lt;br&gt;tillsyn inte får äga rum, skall&lt;br&gt;insändandet ske genast.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För målets beredande skall revisionsinlagan med därvid fogade&lt;br&gt;handlingar delgivas revisionssvaranden och föreläggande meddelas&lt;br&gt;honom att inkomma med skriftligt genmäle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hovrätten i tvistemål avslagit&lt;br&gt;yrkande om kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller för-&lt;br&gt;ordnat om hävande av sådan&lt;br&gt;åtgärd eller i brottmål avslagit&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om&lt;br&gt;hävande av åtgärd som där sägs,&lt;br&gt;äge högsta domstolen omedelbart&lt;br&gt;bevilja åtgärden att gälla, till dess&lt;br&gt;annorlunda förordnas. Har hovrät-&lt;br&gt;ten beviljat åtgärd, som nu sagts,&lt;br&gt;eller förordnat, att dom må verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att den icke&lt;br&gt;äger laga kraft, eller fastställt&lt;br&gt;underrätts beslut därom, äge&lt;br&gt;högsta domstolen ock omedelbart&lt;br&gt;förordna, att vidare åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet ej må äga rum. Är&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har hovrätten i tvistemål avslagit&lt;br&gt;yrkande om kvarstad eller annan&lt;br&gt;åtgärd enligt 15 kap. eller för-&lt;br&gt;ordnat om hävande av sådan&lt;br&gt;åtgärd eller i brottmål avslagit&lt;br&gt;yrkande om åtgärd, som avses i&lt;br&gt;26-28 kap., eller förordnat om&lt;br&gt;hävande av åtgärd som där sägs,&lt;br&gt;får högsta domstolen omedelbart&lt;br&gt;bevilja åtgärden att gälla, till dess&lt;br&gt;annorlunda förordnas. Har hovrät-&lt;br&gt;ten beviljat åtgärd, som nu sagts,&lt;br&gt;eller förordnat, att dom får verk-&lt;br&gt;ställas utan hinder av att den inte&lt;br&gt;äger laga kraft, eller fastställt&lt;br&gt;underrätts beslut därom, får hög-&lt;br&gt;sta domstolen även omedelbart&lt;br&gt;förordna, att vidare åtgärd för&lt;br&gt;verkställighet inte får äga rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;125&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;fråga om häktning eller reseför-&lt;br&gt;bud, må högsta domstolen utan&lt;br&gt;motpartens hörande göra ändring i&lt;br&gt;hovrättens beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om underrätt meddelat beslut om&lt;br&gt;omedelbar verkställighet av dom&lt;br&gt;på särskild tillsyn, får högsta&lt;br&gt;domstolen omedelbart förordna att&lt;br&gt;vidare verkställighet av beslutet&lt;br&gt;inte får äga rum. Är fråga om&lt;br&gt;häktning eller reseförbud, får&lt;br&gt;högsta domstolen utan motpartens&lt;br&gt;hörande göra ändring i hovrättens&lt;br&gt;beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;126&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om unga lagöverträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att i lagen skall införas fyra nya paragrafer, 4 a, 6 e, 6 f och&lt;br&gt;6 g §§, av följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 1, 2, 3, 4, 6, 6 c, 7, 9, 10 och 12 §§ skall ha följande&lt;br&gt;lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har begått ett brott innan han fyllt arton år, får åklagaren&lt;br&gt;besluta att underlåta åtal enligt bestämmelserna i denna lag (åtals-&lt;br&gt;underlåtelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får beslutas, om den underårige blir föremål för&lt;br&gt;sådan åtgärd som anges nedan och det med skäl kan antas att därigenom&lt;br&gt;vidtas vad som är lämpligast för den underårige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda be-&lt;br&gt;stämmelser om vård av unga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan åtgärd som innebär att den underårige får hjälp eller stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet&lt;br&gt;har skett av okynne eller förhastande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om åtals- Vid bedömningen av om åtals-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlåtelse skall meddelas skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underlåtelse skall meddelas skall&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren utöver vad som följer av&lt;br&gt;andra och tredje styckena särskilt&lt;br&gt;beakta den underåriges vilja att&lt;br&gt;ersätta målsäganden för skada som&lt;br&gt;uppkommit genom brottet eller att&lt;br&gt;avhjälpa eller begränsa skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får inte beslutas,&lt;br&gt;enskilt intresse därigenom åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu har sagts kat&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;åklagaren utöver vad som följer av&lt;br&gt;andra och tredje styckena särskilt&lt;br&gt;beakta den underåriges vilja att&lt;br&gt;ersätta målsäganden för skada som&lt;br&gt;uppkommit genom brottet eller att&lt;br&gt;avhjälpa eller begränsa skadan&lt;br&gt;eller på annat sätt gottgöra&lt;br&gt;målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om något väsentligt allmänt eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i åtalsunderlåtelse meddelas enligt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om åtalsunderlåtelse sedan åtal har väckts tillämpas 20 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om beslut jämlikt 1 § skall&lt;br&gt;handläggas skyndsamt. Fattas ej&lt;br&gt;sådant beslut, skall åtal väckas&lt;br&gt;utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fråga om beslut enligt 1 § skall&lt;br&gt;handläggas skyndsamt. Fattas inte&lt;br&gt;sådant beslut, skall åtal väckas&lt;br&gt;utan dröjsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;127&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I rättegångsbalken finns särskilda Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;bestämmelser om tidsfrister i vissa Bilaga 2&lt;br&gt;mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning till&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse enligt denna lag,&lt;br&gt;skall åklagaren innan han beslutar&lt;br&gt;i ärendet inhämta yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun som&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;har ansvaret för den underårige.&lt;br&gt;Yttrandet skall avse frågan om&lt;br&gt;nämnden har vidtagit eller avser&lt;br&gt;att vidta någon åtgärd beträffande&lt;br&gt;den underårige och om en sådan&lt;br&gt;åtgärd enligt nämndens mening är&lt;br&gt;den lämpligaste för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan åklagaren fattar beslut i&lt;br&gt;åtalsfrågan skall han, om inte&lt;br&gt;brottet är ringa eller det är upp-&lt;br&gt;enbart att förutsättningar för&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse föreligger eller&lt;br&gt;det annars anses obehövligt, in-&lt;br&gt;hämta yttrande från socialnämnden&lt;br&gt;i den kommun som enligt socialt-&lt;br&gt;jänstlagen (1980:620) har ansvaret&lt;br&gt;för den underårige. Sådant yttran-&lt;br&gt;de får inhämtas endast under&lt;br&gt;förutsättning att den misstänkte&lt;br&gt;erkänt gärningen eller det annars&lt;br&gt;finns skälig misstanke för att han&lt;br&gt;har begått brottet. Yttrandet skall&lt;br&gt;avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon&lt;br&gt;åtgärd beträffande den underårige&lt;br&gt;och om en sådan åtgärd enligt&lt;br&gt;nämndens mening är den lämpli-&lt;br&gt;gaste för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens yttrande skall, om åklagaren begär det eller nämnden&lt;br&gt;finner det erforderligt, även innefatta redogörelse för den underåriges&lt;br&gt;personliga utveckling samt hans vandel och levnadsomständigheter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall avge sitt yttrande&lt;br&gt;skyndsamt. Yttrandet skall avges&lt;br&gt;inom två veckor från den dag då&lt;br&gt;begäran om yttrande kom in till&lt;br&gt;nämnden, om inte längre tid är&lt;br&gt;nödvändig med hänsyn till ären-&lt;br&gt;dets beskaffenhet. Har yttrande&lt;br&gt;inte avgetts inom fyra veckor,&lt;br&gt;skall åklagaren genast underrättas&lt;br&gt;om orsaken till dröjsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I begäran om yttrande skall&lt;br&gt;åklagaren föreskriva inom vilken&lt;br&gt;tid yttrandet skall lämnas och, om&lt;br&gt;det behövs, ge socialnämnden an-&lt;br&gt;visningar för hur yttrandet kan&lt;br&gt;begränsas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall lämna sitt yttran-&lt;br&gt;de inom den av åklagaren före-&lt;br&gt;skrivna tiden. Om det behövs med&lt;br&gt;hänsyn till ärendets beskaffenhet&lt;br&gt;kan åklagaren dock medge att&lt;br&gt;yttrandet lämnas senare. Yttrandet&lt;br&gt;kan om det anses lämpligt lämnas&lt;br&gt;vid sådant sammanträde som avses&lt;br&gt;i 4 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;128&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren far utan att social-&lt;br&gt;nämndens yttrande inhämtats be-&lt;br&gt;sluta om åtalsunderlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om brottet är ringa, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är uppenbart att förut-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sättningar för åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de&lt;br&gt;upplysningar som denne begär i fråga om den underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall på lämpligt sätt tillkännagi-&lt;br&gt;vas för den underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som med stöd av 3 §&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;har intagits i ett sådant hem som&lt;br&gt;avses i 12 § nämnda lag, miss-&lt;br&gt;tänks för att ha begått brott innan&lt;br&gt;vården vid hemmet har avslutats,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall, om hinder inte möter, delges&lt;br&gt;den unge vid ett personligt sam-&lt;br&gt;manträffande med åklagaren inom&lt;br&gt;en vecka efter det att beslutet&lt;br&gt;fattats. Vid sammanträffandet&lt;br&gt;skall, om hinder inte möter eller&lt;br&gt;annars skäl inte föreligger där-&lt;br&gt;emot, den unges vårdnadshavare&lt;br&gt;närvara. Även företrädare för&lt;br&gt;socialtjänsten bör ges tillfälle att&lt;br&gt;närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Beslutet om åtalsunderlåtelse får&lt;br&gt;delges den unge av en annan&lt;br&gt;åklagare än den som meddelat&lt;br&gt;beslutet. År det uppenbart att&lt;br&gt;muntlig delgivning inte kan ge-&lt;br&gt;nomföras, får delgivningen vara&lt;br&gt;skriftlig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid sammanträffande enligt 4 §&lt;br&gt;skall åklagaren särskilt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förklara innebörden av be-&lt;br&gt;slutet om åtalsunderlåtelse och det&lt;br&gt;skötsamhetskrav som detta är&lt;br&gt;förenat med och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. klargöra vilka följderna kan&lt;br&gt;bli av fortsatta lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som dömts till sär-&lt;br&gt;skild tillsyn eller med stöd av 3 §&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;har tagits in i ett sådant hem som&lt;br&gt;avses i 12 § nämnda lag, miss-&lt;br&gt;tänks för att ha begått brott innan&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;129&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall åklagaren, om brottet hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, pröva om åtal&lt;br&gt;lämpligen bör ske. Innan åtals-&lt;br&gt;frågan avgörs, skall den som&lt;br&gt;förestår vården vid hemmet höras,&lt;br&gt;om det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vistelsen vid hemmet har avslutats, Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;skall åklagaren, om brottet hör Bilaga 2&lt;br&gt;under allmänt åtal, pröva om åtal&lt;br&gt;lämpligen bör ske. Innan åtals-&lt;br&gt;frågan avgörs, skall den som&lt;br&gt;förestår hemmet höras, om det&lt;br&gt;inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6c §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte fyllt arton år&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för brott,&lt;br&gt;skall vårdnadshavaren omedelbart&lt;br&gt;underrättas, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte fyllt arton år&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för brott,&lt;br&gt;skall vårdnadshavaren omedelbart&lt;br&gt;underrättas samt kallas till förhör&lt;br&gt;med den unge, om detta inte med-&lt;br&gt;för men för utredningen eller&lt;br&gt;annars finns särskilda skäl mot&lt;br&gt;det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6e §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förundersökning mot den&lt;br&gt;som är under arton år bör anlitas&lt;br&gt;åklagare och polismän som sär-&lt;br&gt;skilt avdelats för eller som annars&lt;br&gt;har särskild erfarenhet av unga&lt;br&gt;lagöverträdare. Har den unge&lt;br&gt;tidigare varit föremål för förun-&lt;br&gt;dersökning eller utredning enligt&lt;br&gt;13 §, bör tillses att samma åkla-&lt;br&gt;gare och utredare om möjligt till-&lt;br&gt;delas också den nya förunder-&lt;br&gt;sökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6f§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte fyllt arton år&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för ett brott,&lt;br&gt;på vilket fängelse kan följa, skall&lt;br&gt;polismyndigheten genast under-&lt;br&gt;rätta socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6g§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör med den som inte fyllt&lt;br&gt;arton år, och som är misstänkt för&lt;br&gt;ett brott på vilket fängelse kan&lt;br&gt;följa, skall företrädare för social-&lt;br&gt;nämnden närvara, om hinder inte&lt;br&gt;föreligger och det kan ske utan&lt;br&gt;men för utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;130&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under aderton år må&lt;br&gt;ej häktas med mindre synnerliga&lt;br&gt;skäl äro därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under arton år får&lt;br&gt;inte dömas till fängelse eller&lt;br&gt;skyddstillsyn, om inte den som har&lt;br&gt;vårdnaden om honom har blivit&lt;br&gt;hörd i målet, där så lämpligen&lt;br&gt;kunnat ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får överlämna åt social-&lt;br&gt;nämnden att föranstalta om vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten endast om det&lt;br&gt;i målet finns ett yttrande av nämn-&lt;br&gt;den med det innehåll som avses i&lt;br&gt;3 §. Ett sådant yttrande krävs&lt;br&gt;också, om det inte finns särskilda&lt;br&gt;skäl, för att rätten skall få döma&lt;br&gt;den som är under tjugoett år till&lt;br&gt;fängelse i mer än tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare som hörs enligt&lt;br&gt;första stycket har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning och förskott enligt vad som&lt;br&gt;är föreskrivet om vittne. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i mål mot den som inte&lt;br&gt;har fyllt tjugoett år finns anledning&lt;br&gt;att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter, bör för tjänstgöring i tings-&lt;br&gt;rätt företrädesvis anlitas nämn-&lt;br&gt;demän med insikt och erfarenhet&lt;br&gt;beträffande vård och fostran av&lt;br&gt;ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under arton år får&lt;br&gt;häktas endast om det finns särskil-&lt;br&gt;da skäl för häktning på grund av&lt;br&gt;risk för fortsatt brottslig verksam-&lt;br&gt;het eller om det annars finns syn-&lt;br&gt;nerliga skäl för häktning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtal väcks mot den som är&lt;br&gt;under arton år, skall vårdnadsha-&lt;br&gt;varen, genom rättens försorg,&lt;br&gt;underrättas härom och om tid-&lt;br&gt;punkten för huvudförhandlingen.&lt;br&gt;Detta skall dock inte gälla om det&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtalet avser ett brott för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse, skall&lt;br&gt;vårdnadshavaren höras i målet,&lt;br&gt;där så lämpligen kan ske och&lt;br&gt;särskilda skäl inte finns mot detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får döma till särskild&lt;br&gt;tillsyn endast om det i målet finns&lt;br&gt;ett yttrande av nämnden med det&lt;br&gt;innehåll som avses i 3 §. Ett&lt;br&gt;sådant yttrande krävs också, om&lt;br&gt;det inte finns särskilda skäl, för&lt;br&gt;att rätten skall få döma den som&lt;br&gt;är under tjugoett år till fängelse i&lt;br&gt;mer än tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare som hörs enligt&lt;br&gt;andra stycket, eller som annars&lt;br&gt;inställer sig vid rätten efter att ha&lt;br&gt;kallats personligen, har rätt till&lt;br&gt;ersättning och förskott enligt vad&lt;br&gt;som är föreskrivet om vittne.&lt;br&gt;Ersättningen skall betalas av sta-&lt;br&gt;ten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall, om hinder inte&lt;br&gt;föreligger, för tjänstgöring i tings-&lt;br&gt;rätt och hovrätt anlitas minst en&lt;br&gt;nämndeman med insikt och erfa-&lt;br&gt;renhet beträffande vård och fost-&lt;br&gt;ran av ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;131&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som ej fyllt tjugoett år skall alltid behandlas skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte fyllt arton år för ett brott, för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år, skall de tidsfrister iakt-&lt;br&gt;tas som är föreskrivna för åtgärder&lt;br&gt;i mål vari den tilltalade är häktad.&lt;br&gt;I stället för den tid om en vecka,&lt;br&gt;som i 45 kap. 14 § rättegångs-&lt;br&gt;balken är föreskriven för hållande&lt;br&gt;av huvudförhandling, skall gälla&lt;br&gt;en tid om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 9 § andra&lt;br&gt;stycket, skall nämnden yttra sig&lt;br&gt;inom sådan tid att rätten kan hålla&lt;br&gt;huvudförhandling enligt reglerna i&lt;br&gt;andra stycket. Om ärendets be-&lt;br&gt;skaffenhet föranleder det, får dock&lt;br&gt;yttrandet med rättens medgivande&lt;br&gt;avges senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte fyllt arton år för ett brott, för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse, skall&lt;br&gt;de tidsfrister iakttas som är före-&lt;br&gt;skrivna för åtgärder i mål vari den&lt;br&gt;tilltalade är häktad. I stället för&lt;br&gt;den tid om en vecka, som i&lt;br&gt;45 kap. 14 § rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskriven för hållande av huvud-&lt;br&gt;förhandling, skall gälla en tid om&lt;br&gt;två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 9 § tredje&lt;br&gt;stycket, skall nämnden yttra sig&lt;br&gt;inom sådan tid att rätten kan hålla&lt;br&gt;huvudförhandling enligt reglerna i&lt;br&gt;andra stycket. Om ärendets be-&lt;br&gt;skaffenhet föranleder det, får dock&lt;br&gt;yttrandet med rättens medgivande&lt;br&gt;avges senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;132&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1991:2041) om särskild p&lt;sub&gt;r&lt;/sub&gt;op. 1994/95:12&lt;br&gt;personutredning i brottmål, m.m. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 2&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 1 § lagen (1991:2041) om särskild person-&lt;br&gt;utredning i brottmål, m.m. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det i ett brottmål för att avgöra påföljdsfrågan eller annars behövs&lt;br&gt;en särskild utredning om en misstänkts personliga förhållanden eller om&lt;br&gt;åtgärder som kan antas bidra till att han avhåller sig från fortsatt&lt;br&gt;brottslighet, skall rätten inhämta yttrande från frivårdsmyndigheten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett sådant yttrande behöver dock inte inhämtas, om den utredning som&lt;br&gt;behövs ändå finns tillgänglig för rätten eller om rätten inhämtar ut-&lt;br&gt;redningen på annat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den misstänkte är under&lt;br&gt;arton år får yttrande som avses i&lt;br&gt;första stycket inhämtas av åklaga-&lt;br&gt;re innan målet anhängiggjorts vid&lt;br&gt;domstol.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;133&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Sammanfattning av promemorian &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:12&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;ÖKAT SKYDD FÖR BARN, Ytterligare åtgärder mot &lt;sup&gt;Blla&lt;/sup&gt;S&lt;sup&gt;a 3&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;sexuella övergrepp m.m. (Ds 1993:80)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;I denna promemoria behandlas frågan om svensk lagstiftning i någon&lt;br&gt;del behöver ändras för att Sverige skall anses uppfylla bestämmelserna&lt;br&gt;i artiklarna 34, 37 och 40 i FN:s konvention om barnets rättigheter från&lt;br&gt;år 1989, den s.k. Barnkonventionen. De frågor som därvid aktualiseras&lt;br&gt;gäller bl.a. behandlingen av barn som berövats friheten i anledning av&lt;br&gt;brott, rätten till offentlig försvarare för barn som misstänks för brott&lt;br&gt;samt sexuella övergrepp mot och sexuellt utnyttjande av barn. Frågan&lt;br&gt;om hur barns medverkan vid framställning av pornografiskt material&lt;br&gt;skall kunna förhindras behandlas mer ingående.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I promemorian görs den bedömningen att den svenska lagstiftningen i&lt;br&gt;allt väsentligt får anses stå i sådan överensstämmelse med konventionen&lt;br&gt;att förändringar är obehövliga. I fråga om bestämmelsen om sexuellt&lt;br&gt;ofredande (6 kap. 7 § brottsbalken, BrB) föreslås dock att det införs en&lt;br&gt;särskild regel om förbud att förmå även den som är fyllda 15 år men&lt;br&gt;inte 18 år att medverka vid framställning av pornografisk bild och vid&lt;br&gt;sexuell posering. Dessutom föreslås en ändring i 11 § lagen (1964:167)&lt;br&gt;med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare, som innebär att en&lt;br&gt;offentlig försvarare skall förordnas för en tilltalad som inte har fyllt 18&lt;br&gt;år, om det inte är uppenbart att han saknar behov av offentlig för-&lt;br&gt;svarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare behandlas i promemorian också vissa andra frågor om sexuella&lt;br&gt;övergrepp mot barn. Det föreslås att ett nytt rekvisit införs i bestäm-&lt;br&gt;melsen om sexuellt utnyttjande (6 kap. 3 § BrB) för att markera ett&lt;br&gt;förstärkt straffrättsligt skydd för barn mot att bli utnyttjade sexuellt samt&lt;br&gt;att straffmaximum höjs för grovt sexuellt utnyttjande från fängelse högst&lt;br&gt;fyra år till fängelse högst sex år. Slutligen föreslås att preskriptionstiden&lt;br&gt;för sexualbrott som begås mot barn förlängs på så sätt att preskrip-&lt;br&gt;tionstiden börjar löpa först från den dag målsäganden fyller eller skulle&lt;br&gt;ha fyllt 15 år. Förslagen i dessa delar grundas bl.a. på tillkänna-&lt;br&gt;givanden av riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;134&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagförslaget i promemorian&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;ÖKAT SKYDD FÖR BARN, Ytterligare åtgärder mot &lt;sup&gt;Blla&lt;/sup&gt;S&lt;sup&gt;a 4&lt;br&gt;&lt;/sup&gt;sexuella övergrepp m.m. (Ds 1993:80)&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 11 § skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §‘&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tilltalad inte har fyllt&lt;br&gt;arton år och det finns anledning&lt;br&gt;att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter, skall offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnas för honom, om det&lt;br&gt;inte är uppenbart att han saknar&lt;br&gt;behov av försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tilltalad inte har fyllt&lt;br&gt;arton år skall offentlig för-&lt;br&gt;svarare forordnas för honom,&lt;br&gt;om det inte är uppenbart att han&lt;br&gt;saknar behov av försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;135&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1983:921.&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat Prop. 1994/95:12&lt;/h2&gt;
&lt;h2&gt;sig över betänkandet Reaktion mot ungdomsbrott &lt;sup&gt;Bila&lt;/sup&gt;§&lt;sup&gt;a&lt;/sup&gt; 5&lt;br&gt;(SOU 1993:35)&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän (JO), Svea&lt;br&gt;hovrätt, Hovrätten for Västra Sverige, Stockholms tingsrätt, Göteborgs&lt;br&gt;tingsrätt, Malmö tingsrätt, Handens tingsrätt, Kammarrätten i&lt;br&gt;Stockholm, Kammarrätten i Göteborg, Länsrätten i Örebro län, Läns-&lt;br&gt;rätten i Norrbottens län, Länsrätten i Kronobergs län, Justitiekanslem&lt;br&gt;(JK), Domstolsverket (DV), Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen&lt;br&gt;(RPS), Kriminalvårdsstyrelsen (KVS), Brottsförebyggande rådet (BRÅ),&lt;br&gt;Fängelseutredningen (Ju 1992:06), Socialstyrelsen, Statens institu-&lt;br&gt;tionsstyrelse, Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Uppsala universitet, Svenska kom-&lt;br&gt;munförbundet, Stockholms stad, Karlstads kommun, Falu kommun,&lt;br&gt;Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges polischefer, Svenska polisförbundet, Riksförbundet&lt;br&gt;Hem och Skola (RHS), Akademikerförbundet (SSR), Föreningen&lt;br&gt;Sveriges frivårdstjänstemän, Svenska fångvårdssällskapet, Övervak-&lt;br&gt;ningsnämnden i Sundsvall, Övervakningsnämnden i Kristianstad,&lt;br&gt;Övervakningsnämnden i Borås, Övervakningsnämnden i Stockholms&lt;br&gt;första distrikt, Barn- och ungdomsdelegationen (Ju 1983:01), Organisa-&lt;br&gt;tionen för barnens rätt i samhället (BRIS), Rädda Barnen, Svenska&lt;br&gt;Unicefkommittén, Statens ungdomsråd och Svenska Skyddsförbundet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Straffsystemkommittén (Ju 1992:07), Landstingsförbundet, Svenska&lt;br&gt;arbetsgivareföreningen (SAF) och Landsorganisationen i Sverige (LO)&lt;br&gt;har förklarat att de avstår från att yttra sig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;RÅ har bifogat yttranden från överåklagaren vid Åklagarmyndigheten&lt;br&gt;i Stockholm samt överåklagarna vid Regionåklagarmyndighetema i&lt;br&gt;Göteborg, Malmö och Gävle.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har inhämtat underlag till sitt yttrande genom att&lt;br&gt;kalla företrädare för tio polismyndigheter till en ”hearing” i intemat-&lt;br&gt;form.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kriminalvårdsstyrelsen har bifogat yttranden från regionmyndig-&lt;br&gt;hetema i Malmö, Härnösand, Göteborg, Stockholm, Umeå, Örebro och&lt;br&gt;Norrköping. Regionmyndigheten i Härnösand har bifogat ett yttrande&lt;br&gt;från Frivårdsmyndigheten Hudiksvall. Regionmyndigheten i Stockholm&lt;br&gt;har bifogat ett yttrande från Samhällstjänstgruppen i Stockholms-&lt;br&gt;regionen. Regionmyndigheten i Umeå har bifogat ett yttrande från&lt;br&gt;frivårdsinspektörerna Sven Fredriksson och Karin Sparrman. Region-&lt;br&gt;myndigheten i Norrköping har bifogat yttranden från Kriminalvårds-&lt;br&gt;anstalten Nyköping och Frivårdsmyndigheten Kalmar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockhoms stad har bifogat yttranden från socialnämnden i Stockholm&lt;br&gt;och Rinkeby stadsdelsnämnd. Socialnämnden har i sin tur bifogat ett&lt;br&gt;tjänsteutlåtande från socialförvaltningen. Rinkeby stadsdelsnämnd har&lt;br&gt;bifogat ett tjänsteutlåtande från stadsdelsförvaltningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;136&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;SACO har överlämnat yttranden från medlemsförbunden JUSEK&lt;br&gt;(Polissektionen och Domstolssektionen) och Sveriges Psykologförbund&lt;br&gt;samt i övrigt hänvisat till det yttrande som Akademikerförbundet SSR&lt;br&gt;avgett.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreningen Sveriges Polischefer har som sitt yttrande redovisat&lt;br&gt;underremisser från Polismyndigheten i Göteborg, sektionen för Östra&lt;br&gt;Götaland, sektionen för Östra Svealand och Södra Götalandssektionen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Yttranden har inkommit från Länsstyrelsernas socialtjänstförening,&lt;br&gt;Sundsvalls kommun, Länsrätten i Göteborg och Bohus län, Barn-&lt;br&gt;ombudsmannen, Nordvästra omsorgskontoret, sociala verksamheten och&lt;br&gt;Hammargårdens ungdomshem, Rektorsföreningen vid de särskilda&lt;br&gt;ungdomshemmen, frivårdschefen Ulf Treffenberg, Örebro, frivårds-&lt;br&gt;inspektören Agnetha Diamanti, Örebro, frivårdsinspektören Anna-Greta&lt;br&gt;Hedström m.fl., Örebro samt frivårdsinspektören Mikael Skansfelt&lt;br&gt;m.fl., Örebro.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de remissinstanser som har yttrat&lt;br&gt;sig över promemorian ÖKAT SKYDD FÖR BARN,&lt;br&gt;Ytterligare åtgärder mot sexuella övergrepp m.m.&lt;br&gt;(Ds 1993:80)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissyttranden har avgetts av Riksdagens ombudsmän, Göta hovrätt,&lt;br&gt;Stockholms tingsrätt, Karlstads tingsrätt, Justitiekanslem, Domstols-&lt;br&gt;verket (DV), Riksåklagaren (RÅ), Rikspolisstyrelsen (RPS), Brotts-&lt;br&gt;förebyggande rådet (BRÅ), Prostitutionsutredningen (S 1993:03),&lt;br&gt;Kommissionen om våld mot kvinnor (S 1993:11), Socialstyrelsen,&lt;br&gt;Skolverket, Juridiska fäkultetsnämnden vid Stockholms universitet,&lt;br&gt;Statens ungdomsråd, Barnombudsmannen (BO), Landstingsförbundet,&lt;br&gt;Svenska arbetsgivareföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige&lt;br&gt;(LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Centralorganisationen&lt;br&gt;SACO/SR, Sveriges advokatsamfund, Sveriges domareförbund,&lt;br&gt;Föreningen Sveriges polischefer, Föreningen Sveriges socialchefer,&lt;br&gt;Svenska Läkaresällskapet, Sveriges läkareförbund, Riksförbundet för&lt;br&gt;Sexuell upplysning (RFSU), Riksförbundet för Sexuellt Likaberättigade&lt;br&gt;(RFSL), Sveriges psykologförbund, Riksförbundet Hem och Skola&lt;br&gt;(RHS), Organisationen för barnens rätt i samhället (BRIS), Rädda&lt;br&gt;Barnen, Svenska Unicef-kommittén, Folkaktionen mot pornografi, Riks-&lt;br&gt;förbundet för Utvecklingsstörda Barn, Ungdomar och Vuxna (FUB),&lt;br&gt;Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige (ROKS) och Brotts-&lt;br&gt;offerjouremas riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna vid&lt;br&gt;Regionåklagarmyndighetema i Göteborg, Luleå och Vänersborg.&lt;br&gt;Centralorganisationen SACO/SR har överlämnat yttranden från&lt;br&gt;Akademikerförbundet SSR, Svenska psykologförbundet och Sveriges&lt;br&gt;Skolledarförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;137&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därtill har yttranden inkommit från distriktsåklagaren Ola Laurell, Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Familjehemmens riksförbund, Kristdemokratiska Samhällspartiets Bilaga 5&lt;br&gt;Kvinnoförbund (KdS-K), Sveriges Socialdemokratiska kvinnoförbund&lt;br&gt;(S-kvinnor), Husmodersförbunden i Norrbotten, Gävleborg, Västman-&lt;br&gt;land och Skåne, Kvinnofronten, Länsgruppen för bammisshandelsfrågor&lt;br&gt;och sexuella övergrepp i Dalarna, Fredrika-Bremer-Förbundet och&lt;br&gt;Tidningsutgivarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;138&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h2&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att 2 § skall upphöra att gälla,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 1 § skall betecknas 16 och 17 §§ och ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 3 § skall betecknas 11 och 12 §§ och ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 4 § skall betecknas 18 och 21 §§ och ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 9 § skall betecknas 26 och 28 §§ och ha följande&lt;br&gt;lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att nuvarande 5, 5 a, 6, 6 a, 6 b, 6 c, 6 d, 7, 8, 10, 11, 12, 13,&lt;br&gt;14, 15, 16, 17, 18 och 19 §§ skall betecknas 22, 8, 9, 15, 13, 5, 14,&lt;br&gt;23, 27, 25, 24, 29, 31, 32, 33, 34, 35, 36 respektive 37 § och ha&lt;br&gt;följande lydelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;dels att det i lagen skall införas tio nya bestämmelser, 1-4, 6, 7, 10,&lt;br&gt;19, 20 och 30 §§ samt närmast före 1, 2, 10, 13, 14, 15, 16, 23, 24,&lt;br&gt;25 och 31 §§ nya rubriker av följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inledande bestämmelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna lag finns särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om handläggning&lt;br&gt;hos polis, åklagare och domstol av&lt;br&gt;mål och ärenden om brott där den&lt;br&gt;misstänkte inte har fyllt tjugoett&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I övrigt gäller rättegångsbalkens&lt;br&gt;regler och andra bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning och åtals-&lt;br&gt;prövning m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år skall, om&lt;br&gt;det inte möter hinder, ledas av&lt;br&gt;åklagare och polismän som, med&lt;br&gt;avseende på intresse och fallenhet&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;139&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för arbete med unga lagöver- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;trädare, är särskilt lämpade för Bilaga 6&lt;br&gt;uppgiften.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge tidigare varit&lt;br&gt;föremål för förundersökning eller&lt;br&gt;utredning enligt 31 §, skall om&lt;br&gt;möjligt samma åklagare och&lt;br&gt;polisman anlitas för den nya&lt;br&gt;förundersökningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år skall alltid&lt;br&gt;ledas av åklagaren, om den unge&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för ett brott&lt;br&gt;för vilket det är föreskrivet fäng-&lt;br&gt;else i mer än sex månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6c$&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon som inte fyllt arton år&lt;br&gt;är skäligen misstänkt för brott,&lt;br&gt;skall vårdnadshavaren omedelbart&lt;br&gt;underrättas, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En förundersökning mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år och som&lt;br&gt;gäller brott för vilket det är&lt;br&gt;föreskrivet fängelse i mer än sex&lt;br&gt;månader skall bedrivas med&lt;br&gt;särskild skyndsamhet. Förunder-&lt;br&gt;sökningen skall avslutas och beslut&lt;br&gt;i åtalsfrågan fattas så snart det&lt;br&gt;kan ske och senast inom fyra&lt;br&gt;veckor från dagen för delgivning&lt;br&gt;av brottsmisstanke enligt 23 kap.&lt;br&gt;18 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ första stycket rätte-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gångsbalken. Tidsfristen får över-&lt;br&gt;skridas endast om det är nöd-&lt;br&gt;vändigt med hänsyn till utred-&lt;br&gt;ningens beskaffenhet eller andra&lt;br&gt;särskilda omständigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;sup&gt;l&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som inte har fyllt arton&lt;br&gt;år är skäligen misstänkt för brott,&lt;br&gt;skall vårdnadshavaren eller annan&lt;br&gt;som svarar för den unges vård och&lt;br&gt;fostran omedelbart underrättas&lt;br&gt;samt kallas till förhör som hålls&lt;br&gt;med den unge, om detta inte är&lt;br&gt;till men för utredningen eller det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 c § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;140&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annars finns särskilda skäl mot Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;det. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 a §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har åtalsunderlåtelse beslutats&lt;br&gt;enligt 1 § och misstänks den unge&lt;br&gt;ha begått annat brott dessförinnan,&lt;br&gt;får åklagare besluta att inte inleda&lt;br&gt;förundersökning eller att lägga ned&lt;br&gt;en påbörjad förundersökning be-&lt;br&gt;träffande detta brott. Detta gäller&lt;br&gt;dock inte, om något väsentligt&lt;br&gt;allmänt eller enskilt intresse åsido-&lt;br&gt;sätts genom att förundersökning ej&lt;br&gt;äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som med stöd av 3 §&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;har intagits i ett sådant hem som&lt;br&gt;avses i 12 § nämnda lag, miss-&lt;br&gt;tänks för att ha begått brott innan&lt;br&gt;vården vid hemmet har avslutats,&lt;br&gt;skall åklagaren, om brödet hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, pröva om åtal&lt;br&gt;lämpligen bör ske. Innan åtals-&lt;br&gt;frågan avgörs, skall den som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den som inte har fyllt arton&lt;br&gt;år är skäligen misstänkt för ed&lt;br&gt;brod på vilket fängelse kan följa,&lt;br&gt;skall socialnämnden genast under-&lt;br&gt;rädas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid förhör med den som inte har&lt;br&gt;jyllt arton år och som är misstänkt&lt;br&gt;för ed brod på vilket fängelse kan&lt;br&gt;följa skall företrädare för social-&lt;br&gt;tjänsten närvara om det är möjligt&lt;br&gt;och det kan ske utan men för&lt;br&gt;utredningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 §&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om den unge, sedan åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse har beslutats enligt 16 §,&lt;br&gt;misstänks för ad ha begått annat&lt;br&gt;brott dessförinnan, får åklagare&lt;br&gt;besluta att inte inleda förunder-&lt;br&gt;sökning eller att lägga ned en&lt;br&gt;påbörjad förundersökning beträff-&lt;br&gt;ande detta brott. Detta gäller dock&lt;br&gt;inte, om något väsentligt allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse åsidosätts&lt;br&gt;genom att förundersökning inte&lt;br&gt;äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon, som med stöd av 3 §&lt;br&gt;lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga&lt;br&gt;har intagits i ett sådant hem som&lt;br&gt;avses i 12 § den lagen, misstänks&lt;br&gt;för att ha begått brott som hör&lt;br&gt;under allmänt åtal, innan vården&lt;br&gt;vid hemmet har avslutats, skall&lt;br&gt;åklagaren pröva om åtal lämpligen&lt;br&gt;bör ske. Innan åtalsfrågan avgörs,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 5 a § 1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;3&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;141&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förestår vården vid hemmet höras,&lt;br&gt;om det inte är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall föreståndaren för hemmet Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;höras, om det inte är obehövligt. Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det finns skälig anledning&lt;br&gt;till åtalsunderlåtelse enligt denna&lt;br&gt;lag, skall åklagaren innan han&lt;br&gt;beslutar i ärendet inhämta ytt-&lt;br&gt;rande från socialnämnden i den&lt;br&gt;kommun som enligt socialtjänst-&lt;br&gt;lagen (1980:620) har ansvaret för&lt;br&gt;den underårige. Yttrandet skall&lt;br&gt;avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon&lt;br&gt;åtgärd beträffande den underårige&lt;br&gt;och om en sådan åtgärd enligt&lt;br&gt;nämndens mening är den lämp-&lt;br&gt;ligaste för honom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Personutredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan talan har väckts vid&lt;br&gt;domstol, får åklagare inhämta&lt;br&gt;yttrande enligt 1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;§ lagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(1991:2041) om särskild person-&lt;br&gt;utredning i brottmål, m.m. i fråga&lt;br&gt;om den som inte har fyllt arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks for&lt;br&gt;att ha begått brott innan han har&lt;br&gt;fyllt arton år skall åklagaren,&lt;br&gt;innan han fattar beslut z&lt;br&gt;åtalsfrågan, inhämta yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden i den kommun som&lt;br&gt;enligt socialtjänstlagen (1980:620)&lt;br&gt;har ansvaret för den unge, om den&lt;br&gt;unge har erkänt gärningen eller&lt;br&gt;det annars finns skälig misstanke&lt;br&gt;att han har begått brottet. Ytt-&lt;br&gt;rande behöver inte inhämtas om&lt;br&gt;brottet är ringa, om det är uppen-&lt;br&gt;bart att det finns förutsättningar&lt;br&gt;för åtalsunderlåtelse eller om det&lt;br&gt;annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin begäran om yttrande skall&lt;br&gt;åklagaren ange inom vilken tid&lt;br&gt;yttrandet skall lämnas och, om det&lt;br&gt;behövs, ge socialnämnden anvis-&lt;br&gt;ningar för hur yttrandet kan&lt;br&gt;begränsas. Om nämnden inte kan&lt;br&gt;lämna sitt yttrande inom den&lt;br&gt;föreskrivna tiden, får åklagaren&lt;br&gt;medge att yttrandet lämnas&lt;br&gt;senare. Yttrandet får lämnas&lt;br&gt;muntligen vid ett sådant samman-&lt;br&gt;träde som avses i 19 §, om det är&lt;br&gt;nödvändigt för att hålla tidsfristen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;142&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämndens yttrande skall, om&lt;br&gt;åklagaren begär det eller nämnden&lt;br&gt;finner det erforderligt, även inne-&lt;br&gt;fatta redogörelse för den under-&lt;br&gt;åriges personliga utveckling samt&lt;br&gt;hans vandel och levnadsom-&lt;br&gt;ständigheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt 11 § skall&lt;br&gt;avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon&lt;br&gt;åtgärd beträffande den unge och&lt;br&gt;om en sådan åtgärd enligt&lt;br&gt;nämndens mening är den lämp-&lt;br&gt;ligaste för honom. Yttrandet skall,&lt;br&gt;om åklagaren begär det eller&lt;br&gt;nämnden finner det nödvändigt,&lt;br&gt;även innehålla en redogörelse för&lt;br&gt;den unges personliga utveckling&lt;br&gt;och hans levnadsomständigheter i&lt;br&gt;övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall avge sitt yttrande&lt;br&gt;skyndsami. Yttrandet skall avges&lt;br&gt;inom två veckor från den dag då&lt;br&gt;begäran om yttrande kom in till&lt;br&gt;nämnden, om inte längre tid är&lt;br&gt;nödvändig med hänsyn till&lt;br&gt;ärendets beskaffenhet. Har yttran-&lt;br&gt;de inte avgetts inom fyra veckor,&lt;br&gt;skall åklagaren genast underrättas&lt;br&gt;om orsaken till dröjsmålet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får utan att social-&lt;br&gt;nämndens yttrande inhämtats&lt;br&gt;besluta om åtalsunderlåtelse,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om brottet är ringa, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det är uppenbart att förut-&lt;br&gt;sättningar för åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;föreligger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan sam-&lt;br&gt;band med yttrande lämna åklaga-&lt;br&gt;ren de upplysningar som denne&lt;br&gt;begär i fråga om den underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6b §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får anmoda den&lt;br&gt;som har eller kan antas ha fyllt&lt;br&gt;femton men inte arton år att så&lt;br&gt;snart som möjligt vidta åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan sam-&lt;br&gt;band med yttrande lämna åklaga-&lt;br&gt;ren de upplysningar som denne&lt;br&gt;begär i fråga om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Anmodan att avhjälpa och&lt;br&gt;begränsa skada&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En polisman får anmoda den&lt;br&gt;som har eller kan antas ha fyllt&lt;br&gt;femton men inte arton år att så&lt;br&gt;snart som möjligt vidta åtgärder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 3 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;6&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 b § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;143&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att avhjälpa eller begränsa&lt;br&gt;skada på grund av brott, om den&lt;br&gt;underårige erkänt brottet eller om&lt;br&gt;det annars med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är uppenbart att&lt;br&gt;han begått brottet. Anmodan får&lt;br&gt;dock ske endast om det är&lt;br&gt;lämpligt med hänsyn till omstän-&lt;br&gt;digheterna. Om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, skall måls-&lt;br&gt;ägandens samtycke inhämtas innan&lt;br&gt;anmodan sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;för att avhjälpa eller begränsa&lt;br&gt;skada på grund av brott, om den&lt;br&gt;unge har erkänt brottet eller om&lt;br&gt;det annars med hänsyn till&lt;br&gt;omständigheterna är uppenbart att&lt;br&gt;han har begått brottet. Anmodan&lt;br&gt;får dock ske endast om det är&lt;br&gt;lämpligt med hänsyn till omstän-&lt;br&gt;digheterna. Om det inte är&lt;br&gt;uppenbart obehövligt, skall måls-&lt;br&gt;ägandens samtycke inhämtas innan&lt;br&gt;anmodan sker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kvarhållande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6d§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som är under arton år&lt;br&gt;gripits och beslutar åklagaren att&lt;br&gt;inte anhålla honom, får polis-&lt;br&gt;myndigheten hålla honom kvar för&lt;br&gt;att kunna skyndsamt överlämna&lt;br&gt;honom till hans föräldrar, annan&lt;br&gt;vårdnadshavare, en tjänsteman&lt;br&gt;inom socialtjänsten eller någon&lt;br&gt;annan lämplig vuxen person. Vad&lt;br&gt;som nu sagts gäller dock endast&lt;br&gt;om åklagaren funnit att den unge&lt;br&gt;fortfarande är skäligen misstänkt&lt;br&gt;för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polis-&lt;br&gt;myndigheten hålla kvar den som&lt;br&gt;är under arton år, om han har&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medtagits till förhör och är skä-&lt;br&gt;ligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inte i något fall får någon enligt första eller andra stycket hållas kvar&lt;br&gt;längre än tre timmar efter åklagarens beslut respektive förhöret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon som inte har jyllt&lt;br&gt;arton år gripits och beslutar&lt;br&gt;åklagaren att inte anhålla honom,&lt;br&gt;får polismyndigheten hålla honom&lt;br&gt;kvar för att kunna skyndsamt&lt;br&gt;överlämna honom till hans för-&lt;br&gt;äldrar, annan vårdnadshavare, en&lt;br&gt;tjänsteman inom socialtjänsten&lt;br&gt;eller någon annan lämplig vuxen&lt;br&gt;person. Vad som nu sagts gäller&lt;br&gt;dock endast om åklagaren funnit&lt;br&gt;att den unge fortforande är&lt;br&gt;skäligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För samma ändamål får polis-&lt;br&gt;myndigheten hålla kvar den som&lt;br&gt;inte har jyllt arton år, om han har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;medtagits till förhör och är skä-&lt;br&gt;ligen misstänkt för brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Strafföreläggande&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6a§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren får, utan hinder av de&lt;br&gt;begränsningar som gäller enligt&lt;br&gt;48 kap. 4 § första stycket första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åklagaren far, trots de begräns-&lt;br&gt;ningar som gäller enligt 48 kap.&lt;br&gt;4 § första stycket första meningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;7&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 d § 1991:141.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;8&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 6 a § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;144&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meningen rättegångsbalken, ut-&lt;br&gt;färda strafföreläggande för brott&lt;br&gt;som begåtts av någon som ej fyllt&lt;br&gt;arton år, om det kan antas att den&lt;br&gt;underårige, om åtal väckts, skulle&lt;br&gt;ha dömts endast till böter. Därvid&lt;br&gt;skall åklagaren beakta de särskilda&lt;br&gt;regler enligt vilka rätten kan döma&lt;br&gt;till lindrigare straff än vad som är&lt;br&gt;föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättegångsbalken, utfärda straff- Prop. 1994/95:12&lt;br&gt;föreläggande för brott som har Bilaga 6&lt;br&gt;begåtts av någon som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år, om det kan antas att den&lt;br&gt;unge, om åtal hade väckts, skulle&lt;br&gt;ha dömts endast till böter. Därvid&lt;br&gt;skall åklagaren beakta de särskilda&lt;br&gt;regler enligt vilka rätten kan döma&lt;br&gt;till lindrigare straff än det är&lt;br&gt;föreskrivet för brottet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har begått ett brott&lt;br&gt;innan han fyllt arton år, får&lt;br&gt;åklagaren besluta att underlåta åtal&lt;br&gt;enligt bestämmelserna i denna lag&lt;br&gt;(åtalsunderlåtelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 1 § sjunde stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om någon har begått ett brott&lt;br&gt;innan han har fyllt arton år, får&lt;br&gt;åklagaren besluta att underlåta åtal&lt;br&gt;enligt 17 § (åtalsunderlåtelse).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelser om åtalsunder-&lt;br&gt;låtelse finns också i 20 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;sedan åtal har väckts tillämpas 20&lt;br&gt;kap. 7 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får beslutas,&lt;br&gt;om den unge blir föremål för&lt;br&gt;sådan åtgärd som anges nedan och&lt;br&gt;det med skäl kan antas att&lt;br&gt;därigenom vidtas vad som är&lt;br&gt;lämpligast för den unge:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får beslutas,&lt;br&gt;om den underårige blir föremål&lt;br&gt;för sådan åtgärd som anges nedan&lt;br&gt;och det med skäl kan antas att&lt;br&gt;därigenom vidtas vad som är&lt;br&gt;lämpligast för den underårige:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. vård eller annan åtgärd enligt socialtjänstlagen (1980:620),&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. vård eller annan åtgärd enligt lagen (1990:52) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om vård av unga, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. annan åtgärd som innebär att 3. annan åtgärd som innebär att&lt;br&gt;den underårige får hjälp eller den unge får hjälp eller stöd,&lt;br&gt;stöd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får också beslutas, om det är uppenbart att brottet&lt;br&gt;har skett av okynne eller förhastande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen av om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse skall meddelas&lt;br&gt;skall åklagaren utöver vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av om&lt;br&gt;meddelas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bedömningen&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse skall&lt;br&gt;skall åklagaren utöver vad som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;10&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 1 § 1990:61.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;145&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Riksdagen 1994/95. 1 samt. Nr 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer av andra och tredje styckena&lt;br&gt;särskilt beakta den underåriges&lt;br&gt;vilja att ersätta målsäganden för&lt;br&gt;skada som uppkommit genom&lt;br&gt;brottet eller att avhjälpa eller&lt;br&gt;begränsa skadan.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får inte be-&lt;br&gt;slutas, om något väsentligt allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse därigenom&lt;br&gt;åsidosätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följer av första och andra styckena&lt;br&gt;särskilt beakta den unges vilja att&lt;br&gt;ersätta målsäganden för skada som&lt;br&gt;uppkommit genom brottet, att&lt;br&gt;avhjälpa eller begränsa skadan&lt;br&gt;eller att på annat sätt gottgöra&lt;br&gt;målsäganden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Åtalsunderlåtelse får inte be-&lt;br&gt;slutas, om något väsentligt allmänt&lt;br&gt;eller enskilt intresse därigenom&lt;br&gt;åsidosätts. Vid bedömningen av&lt;br&gt;om något väsentligt allmänt&lt;br&gt;intresse åsidosätts skall särskilt&lt;br&gt;beaktas om den unge tidigare har&lt;br&gt;gjort sig skyldig till brott.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver vad som nu har sagts kan&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse meddelas enligt&lt;br&gt;20 kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;sedan åtal har väckts tillämpas 20&lt;br&gt;kap. 7 a § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;skall på lämpligt sätt tillkänna-&lt;br&gt;givas för den underårige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 16 § tredje stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §“&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unge skall underrättas om&lt;br&gt;ett beslut om åtalsunderlåtelse vid&lt;br&gt;ett personligt sammanträffande&lt;br&gt;med åklagaren inom två veckor&lt;br&gt;efter det att beslutet har fattats.&lt;br&gt;Den unges vårdnadshavare, eller&lt;br&gt;annan som svarar för den unges&lt;br&gt;vård och fostran, skall kallas till&lt;br&gt;sammanträffandet, om det inte&lt;br&gt;möter hinder eller det annars finns&lt;br&gt;särskilda skäl mot det. Även före-&lt;br&gt;trädare för socialtjänsten bör ges&lt;br&gt;tillfälle att närvara.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är det uppenbart att ett&lt;br&gt;personligt sammanträffande inte&lt;br&gt;kan hållas inom den tid som anges&lt;br&gt;i första stycket får samman-&lt;br&gt;träffandet hållas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett personligt samman-&lt;br&gt;träffande inte genomföras skall&lt;br&gt;den unge underrättas skriftligen&lt;br&gt;om beslutet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;11&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;146&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Underrättelse om beslutet skall&lt;br&gt;också tillställas socialnämnden,&lt;br&gt;om någon åtgärd från nämndens&lt;br&gt;sida förutsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 21 §]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 4 § andra stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;enligt 1 § skall iaktta skötsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;får återkallas, om särskilda om-&lt;br&gt;ständigheter föranleder det. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om återkallelse&lt;br&gt;skall ske skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;den underårige har återfallit i&lt;br&gt;brott inom sex månader från&lt;br&gt;beslutet om åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid ett sammanträffande enligt&lt;br&gt;18 § skall åklagaren särskilt för-&lt;br&gt;klara innebörden av beslutet om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse och det skötsam-&lt;br&gt;hetskrav som detta är förenat med&lt;br&gt;och klargöra vilka följderna kan&lt;br&gt;bli av fortsatta lagöverträdelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna i 18 och 19 §§&lt;br&gt;gälier också beslut om åtals-&lt;br&gt;underlåtelse enligt 20 kap. 7 §&lt;br&gt;rättegångsbalken, om beslutet&lt;br&gt;avser brott som någon har begått&lt;br&gt;innan han har fyllt arton år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21 §&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Socialnämnden skall underrättas&lt;br&gt;om ett beslut enligt 18 §, om&lt;br&gt;någon åtgärd från nämndens sida&lt;br&gt;förutsätts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22 §&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som får åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;enligt 17 § skall iaktta skötsamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett beslut om åtalsunderlåtelse&lt;br&gt;får återkallas, om särskilda om-&lt;br&gt;ständigheter föranleder det. Vid&lt;br&gt;bedömningen av om återkallelse&lt;br&gt;skall ske skall särskilt beaktas om&lt;br&gt;den unge har återfallit i brott inom&lt;br&gt;sex månader från beslutet om&lt;br&gt;åtalsunderlåtelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;12&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 4 § 1985:14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;13&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 5 § 1988:822.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;147&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under aderton år må&lt;br&gt;ej häktas med mindre synnerliga&lt;br&gt;skäl äro därtill.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en tilltalad inte har fyllt&lt;br&gt;arton år och det finns anledning&lt;br&gt;att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter, skall offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnas för honom, om det inte&lt;br&gt;är uppenbart att han saknar behov&lt;br&gt;av försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;70 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om det i mål mot den som inte&lt;br&gt;har fyllt tjugoett år finns anledning&lt;br&gt;att döma till annan påföljd än&lt;br&gt;böter, bör för tjänstgöring i&lt;br&gt;tingsrätt företrädesvis anlitas&lt;br&gt;nämndemän med insikt och er-&lt;br&gt;farenhet beträffande vård och&lt;br&gt;fostran av ungdom.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Häktning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som inte har fyllt arton år&lt;br&gt;får häktas endast om det finns&lt;br&gt;synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Offentlig försvarare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24$*&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För en tilltalad som inte har fyllt&lt;br&gt;arton år skall offentlig försvarare&lt;br&gt;förordnas, om det inte är&lt;br&gt;uppenbart att han saknar behov av&lt;br&gt;försvarare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättegången&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25 $&lt;sup&gt;s&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål i tingsrätt och hovrätt mot&lt;br&gt;den som inte har fyllt tjugoett år&lt;br&gt;skall, om det inte möter hinder,&lt;br&gt;handläggas av lagfarna domare&lt;br&gt;som, med avseende på intresse och&lt;br&gt;fallenhet för arbete med unga&lt;br&gt;lagöverträdare, är särskilt läm-&lt;br&gt;pade för uppgiften. Detsamma&lt;br&gt;skall gälla i fråga om nämnde-&lt;br&gt;män som anlitas för tjänstgöring i&lt;br&gt;sådana mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål som rör brott på vilket&lt;br&gt;endast böter kan följa får andra&lt;br&gt;än dem som avses i första stycket&lt;br&gt;anlitas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26 §&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När åtal väcks mot den som inte&lt;br&gt;har fyllt arton år, skall vårdnads-&lt;br&gt;havaren eller annan som svarar&lt;br&gt;för den unges vård och fostran&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;14&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 11 § 1983:921.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;15&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 10 § 1983:378.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;16&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;148&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den som är under arton år får&lt;br&gt;inte dömas till fängelse eller&lt;br&gt;skyddstillsyn, om inte den som har&lt;br&gt;vårdnaden om honom har blivit&lt;br&gt;hörd i målet, där så lämpligen&lt;br&gt;kunnat ske.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får överlämna åt social-&lt;br&gt;nämnden att föranstalta om vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten endast om det&lt;br&gt;i målet finns ett yttrande av&lt;br&gt;nämnden med det innehåll som&lt;br&gt;avses i 3 §. Ett sådant yttrande&lt;br&gt;krävs också, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl, för att rätten skall&lt;br&gt;få döma den som är under tjugoett&lt;br&gt;år till fängelse i mer än tre&lt;br&gt;månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare som hörs enligt&lt;br&gt;första stycket har rätt till ersätt-&lt;br&gt;ning och förskott enligt vad som&lt;br&gt;är föreskrivet om vittne. Ersätt-&lt;br&gt;ningen skall betalas av staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brottmål, vari talan föres mot&lt;br&gt;någon som ej fyllt tjugoett år,&lt;br&gt;skall, om å brottet kan följa&lt;br&gt;svårare straff än böter, såvitt&lt;br&gt;möjligt utsättas till handläggning i&lt;br&gt;sådan ordning att målet ej&lt;br&gt;tilldrager sig uppmärksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finnes i mål mot den som ej&lt;br&gt;fyllt tjugoett år, att förhandlingens&lt;br&gt;offentlighet är till uppenbar&lt;br&gt;olägenhet till följd av den upp-&lt;br&gt;märksamhet for vilken den till-&lt;br&gt;talade kan antagas bliva föremål,&lt;br&gt;äger rätten förordna att målet skall&lt;br&gt;handläggas inom stängda dörrar.&lt;br&gt;Anses sådant förordnande böra&lt;br&gt;meddelas och är jämväl någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrättas av tingsrätten om&lt;br&gt;åtalet och om tidpunkten för&lt;br&gt;huvudförhandlingen, om det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om åtalet avser ett brott på&lt;br&gt;vilket fängelse kan följa, skall&lt;br&gt;vårdnadshavaren eller annan som&lt;br&gt;avses i första stycket, höras i&lt;br&gt;målet, om det kan ske och det inte&lt;br&gt;finns särskilda skäl mot det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 28 §]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vårdnadshavare eller annan som&lt;br&gt;hörs enligt andra stycket har rätt&lt;br&gt;till ersättning och förskott enligt&lt;br&gt;vad som är föreskrivet om vittne.&lt;br&gt;Ersättningen skall betalas av&lt;br&gt;staten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27 §&lt;sup&gt;17&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall, om målet avser&lt;br&gt;brott på vilket fängelse kan följa,&lt;br&gt;såvitt möjligt sättas ut till&lt;br&gt;handläggning i sådan ordning att&lt;br&gt;målet inte tilldrar sig uppmärk-&lt;br&gt;samhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om offentlighet vid förhandling i&lt;br&gt;mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år är till uppenbar olägen-&lt;br&gt;het till följd av den upp-&lt;br&gt;märksamhet den tilltalade kan&lt;br&gt;antas bli föremål för, får rätten&lt;br&gt;förordna att målet skall hand-&lt;br&gt;läggas inom stängda dörrar. Anser&lt;br&gt;rätten att ett sådant förordnande&lt;br&gt;bör meddelas och är också någon&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 8 § 1969:163.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;149&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som fyllt tjugoett år tilltalad i&lt;br&gt;målet, skall rätten, om det finnes&lt;br&gt;kunna ske utan att utredningen&lt;br&gt;avsevärt försvåras, handlägga&lt;br&gt;åtalet mot den som är under tjugo-&lt;br&gt;ett år såsom särskilt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av beslut som&lt;br&gt;meddelats enligt andra stycket må&lt;br&gt;rätten medgiva tilltalads anhöriga&lt;br&gt;ävensom annan, vilkens närvaro&lt;br&gt;kan väntas bliva till nytta, att&lt;br&gt;övervara handläggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;[Jfr 9 § andra stycket]&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som ej fyllt tjugoett&lt;br&gt;år skall alltid behandlas skynd-&lt;br&gt;samt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte fyllt arton år for ett brott, för&lt;br&gt;vilket är föreskrivet fängelse i mer&lt;br&gt;än ett år, skall de tidsfrister&lt;br&gt;iakttas som är föreskrivna för&lt;br&gt;åtgärder i mål vari den tilltalade&lt;br&gt;är häktad. I stället för den tid om&lt;br&gt;en vecka, som i 45 kap. 14 §&lt;br&gt;rättegångsbalken är föreskriven&lt;br&gt;för hållande av huvudförhandling,&lt;br&gt;skall gälla en tid Om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 9 § andra&lt;br&gt;stycket, skall nämnden yttra sig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som har fyllt tjugoett år tilltalad i&lt;br&gt;målet skall rätten, om det kan ske&lt;br&gt;utan att utredningen avsevärt för-&lt;br&gt;svåras, handlägga åtalet mot den&lt;br&gt;som är under tjugoett år som ett&lt;br&gt;särskilt mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även om beslut meddelas enligt&lt;br&gt;andra stycket får rätten medge att&lt;br&gt;den tilltalades anhöriga, liksom&lt;br&gt;annan vars närvaro kan väntas bli&lt;br&gt;till nytta, får närvara vid hand-&lt;br&gt;läggningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28 §&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rätten får överlämna åt social-&lt;br&gt;nämnden att föranstalta om vård&lt;br&gt;inom socialtjänsten endast om det&lt;br&gt;i målet finns ett yttrande av&lt;br&gt;nämnden med det innehåll som&lt;br&gt;avses i 12 §. Ett sådant yttrande&lt;br&gt;krävs också, om det inte finns&lt;br&gt;särskilda skäl, för att rätten skall&lt;br&gt;få döma den som inte har jyllt&lt;br&gt;tjugoett år till fängelse i mer än&lt;br&gt;tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29 §'&lt;sup&gt;9&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall alltid behandlas&lt;br&gt;skyndsamt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Väcks allmänt åtal mot den som&lt;br&gt;inte har fyllt arton år för ett brott&lt;br&gt;för vilket det är föreskrivet&lt;br&gt;fängelse i mer än sex månader,&lt;br&gt;skall de tidsfrister iakttas som är&lt;br&gt;föreskrivna för åtgärder i mål där&lt;br&gt;den tilltalade är häktad. I stället&lt;br&gt;för den tid om en vecka, som i&lt;br&gt;45 kap. 14 § rättegångsbalken är&lt;br&gt;föreskriven för hållande av&lt;br&gt;huvudförhandling, skall gälla en&lt;br&gt;tid om två veckor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inhämtar rätten yttrande från&lt;br&gt;socialnämnden enligt 28 §, skall&lt;br&gt;nämnden yttra sig inom sådan tid&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;18&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 9 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;19&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 12 § 1991:2043.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;150&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom sådan tid att rätten kan hålla&lt;br&gt;huvudförhandling enligt reglerna i&lt;br&gt;andra stycket. Om ärendets be-&lt;br&gt;skaffenhet föranleder det, får dock&lt;br&gt;yttrandet med rättens medgivande&lt;br&gt;avges senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att rätten kan hålla huvudför-&lt;br&gt;handling enligt reglerna i andra&lt;br&gt;stycket. Om ärendets beskaffenhet&lt;br&gt;föranleder det, får yttrandet med&lt;br&gt;rättens medgivande lämnas senare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I mål mot den som inte har fyllt&lt;br&gt;tjugoett år skall domen avkunnas&lt;br&gt;muntligen vid huvudförhandlingen&lt;br&gt;eller vid annat sammanträde som&lt;br&gt;rätten håller, om det inte möter&lt;br&gt;synnerliga hinder. I övrigt gäller&lt;br&gt;30 kap. 7 § rättegångsbalken.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Brott begångna av den som inte&lt;br&gt;har fyllt femton år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan ett barn misstänkas för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått ett&lt;br&gt;brott får utredning rörande brottet&lt;br&gt;inledas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om en utredning kan antas ha&lt;br&gt;betydelse för att avgöra behovet&lt;br&gt;av socialtjänstens insatser med&lt;br&gt;avseende på barnet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. om det behövs for att klarlägga om någon som har fyllt femton år&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31 §&lt;sup&gt;20&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kan någon misstänkas för att&lt;br&gt;före femton års ålder ha begått ett&lt;br&gt;brott får utredning rörande brottet&lt;br&gt;inledas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. om en utredning kan antas ha&lt;br&gt;betydelse for att avgöra behovet&lt;br&gt;av socialtjänstens insatser med&lt;br&gt;avseende på den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;har tagit del i brottet,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. om det behövs för att efterforska gods som har åtkommits genom&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;brottet, eller&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. om det annars är av särskild vikt att en utredning äger rum.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har barnet inte fyllt tolv år får&lt;br&gt;utredning inledas endast om det&lt;br&gt;finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Barnets vårdnadshavare och&lt;br&gt;socialnämnden skall omedelbart&lt;br&gt;underrättas om att en utredning&lt;br&gt;har inletts. Underrättelse till vård-&lt;br&gt;nadshavaren får dock underlåtas,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl mot en&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har den unge inte fyllt tolv år&lt;br&gt;får utredning inledas endast om&lt;br&gt;det finns synnerliga skäl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den unges vårdnadshavare och&lt;br&gt;socialnämnden skall omedelbart&lt;br&gt;underrättas om att en utredning&lt;br&gt;har inletts. Underrättelse till vård-&lt;br&gt;nadshavaren får dock underlåtas,&lt;br&gt;om det finns särskilda skäl mot en&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;underrättelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse av förutvarande 13 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;151&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förunder-&lt;br&gt;sökning i 23 kap. 3 §, 4 §,&lt;br&gt;6-12 §§, 13 § första stycket och&lt;br&gt;andra stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningarna, 14 §, 17 §, 18 §&lt;br&gt;andra stycket, 19 §, 21 § och 24 §&lt;br&gt;rättegångsbalken skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla beträffande sådan&lt;br&gt;utredning som avses i 13 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;75 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredning som avses i&lt;br&gt;13 § skall, om hinder inte möter,&lt;br&gt;företrädare för socialtjänsten när-&lt;br&gt;vara vid förhör med barnet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan socialnämnden har yttrat&lt;br&gt;sig angående betydelsen av en&lt;br&gt;utredning enligt 13 &amp;nbsp;§ första&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stycket 1, får utredningen inte&lt;br&gt;omfatta annan åtgärd än förhör&lt;br&gt;med barnet. Om brottsmisstanken&lt;br&gt;kvarstår efter förhöret, skall pro-&lt;br&gt;tokoll över detta omgående sändas&lt;br&gt;till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har ett barn före femton års&lt;br&gt;ålder begått ett brott på vilket&lt;br&gt;fängelse skulle ha kunnat följa och&lt;br&gt;anträffas barnet på bar gärning&lt;br&gt;eller på flykt från brottsplatsen,&lt;br&gt;får barnet gripas av envar. Om en&lt;br&gt;enskild person har gripit barnet,&lt;br&gt;skall barnet skyndsamt överlämnas&lt;br&gt;till närmaste polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten eller åklagaren&lt;br&gt;skall omedelbart besluta om&lt;br&gt;barnet skall friges eller hållas kvar&lt;br&gt;för förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32 §&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om förunder-&lt;br&gt;sökning i 23 kap. 3 §, 4 §,&lt;br&gt;6-12 §§, 13 § första stycket och&lt;br&gt;andra stycket andra och tredje&lt;br&gt;meningarna, 14 §, 17 §, 18 §&lt;br&gt;andra stycket, 19 §, 21 § och 24 §&lt;br&gt;rättegångsbalken skall i tillämpliga&lt;br&gt;delar gälla beträffande sådan&lt;br&gt;utredning som avses i 31 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33 §&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Under utredning som avses i&lt;br&gt;37 § skall, om det inte möter&lt;br&gt;hinder, företrädare för social-&lt;br&gt;tjänsten närvara vid förhör med&lt;br&gt;den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innan socialnämnden har yttrat&lt;br&gt;sig om betydelsen av en utredning&lt;br&gt;enligt 37 § första stycket 1, får&lt;br&gt;utredningen inte omfatta annan&lt;br&gt;åtgärd än förhör med den unge.&lt;br&gt;Om brottsmisstanken kvarstår&lt;br&gt;efter förhöret, skall protokoll över&lt;br&gt;detta omgående sändas till social-&lt;br&gt;nämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34 §&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har någon före femton års ålder&lt;br&gt;begått ett brott på vilket fängelse&lt;br&gt;skulle ha kunnat följa och an-&lt;br&gt;träffas han på bar gärning eller på&lt;br&gt;flykt från brottsplatsen, får han&lt;br&gt;gripas av envar. Om en enskild&lt;br&gt;person har gripit den unge, skall&lt;br&gt;denne skyndsamt överlämnas till&lt;br&gt;närmaste polisman.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Polismyndigheten eller åklagaren&lt;br&gt;skall omedelbart besluta om den&lt;br&gt;unge skall friges eller hållas kvar&lt;br&gt;för förhör.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;21&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 14 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;22&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 15 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 16 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;152&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17J&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är ett barn misstänkt for att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett brott&lt;br&gt;får, om det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;beslag, husrannsakan och kropps-&lt;br&gt;visitation enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;27 och 28 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;företas mot barnet. Vad som i 27&lt;br&gt;kap. 7 och 8 §§ sägs om åtal och&lt;br&gt;om verkan av att åtal inte väcks&lt;br&gt;skall i stället avse bevistalan och&lt;br&gt;talan om förverkande samt verkan&lt;br&gt;av att sådan talan inte väcks.&lt;br&gt;Tvångsmedel som avses i 24-26&lt;br&gt;kap. rättegångsbalken får inte&lt;br&gt;användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en utredning inletts med&lt;br&gt;stöd av 13 § första stycket 1, skall&lt;br&gt;sedan utredningen har avslutats&lt;br&gt;protokoll över denna så snart som&lt;br&gt;möjligt sändas till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstänks ett barn för att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett brott&lt;br&gt;får åklagare, om det krävs ur&lt;br&gt;allmän synpunkt, efter framställ-&lt;br&gt;ning av socialnämnd, länsstyrelse&lt;br&gt;eller vårdnadshavare för barnet,&lt;br&gt;begära prövning hos domstol&lt;br&gt;huruvida barnet begått brottet&lt;br&gt;(bevistalan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bevistalan tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna beträffande allmänt åtal&lt;br&gt;för brott, för vilket är stadgat&lt;br&gt;fängelse i mer än ett år. I fråga&lt;br&gt;om tvångsmedel gäller 17 §.&lt;br&gt;Sådan rättegångskostnad som av-&lt;br&gt;ses i 31 kap. 1 § rättegångsbalken&lt;br&gt;skall statsverket stå för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35 §&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Är någon misstänkt för att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett brott&lt;br&gt;får, om det finns särskilda skäl,&lt;br&gt;beslag, husrannsakan och kropps-&lt;br&gt;visitation enligt bestämmelserna i&lt;br&gt;27 och 28 kap. rättegångsbalken&lt;br&gt;företas mot den unge. Vad som i&lt;br&gt;27 kap. 7 och 8 §§ sägs om åtal&lt;br&gt;och om verkan av att åtal inte&lt;br&gt;väcks skall i stället avse bevistalan&lt;br&gt;och talan om förverkande samt&lt;br&gt;verkan av att sådan talan inte&lt;br&gt;väcks. Tvångsmedel som avses i&lt;br&gt;24-26 kap. rättegångsbalken får&lt;br&gt;inte användas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36 §&lt;sup&gt;25&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har en utredning inletts med&lt;br&gt;stöd av 31 § första stycket 1, skall&lt;br&gt;sedan utredningen har avslutats&lt;br&gt;protokoll över denna så snart som&lt;br&gt;möjligt sändas till socialnämnden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37 §&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Misstänks någon för att före&lt;br&gt;femton års ålder ha begått ett brott&lt;br&gt;får åklagare, om det krävs ur&lt;br&gt;allmän synpunkt, efter framställ-&lt;br&gt;ning av socialnämnd, länsstyrelse&lt;br&gt;eller vårdnadshavare för den unge,&lt;br&gt;begära prövning hos domstol&lt;br&gt;huruvida den unge har begått&lt;br&gt;brottet (bevistalan).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid bevistalan tillämpas bestäm-&lt;br&gt;melserna beträffande allmänt åtal&lt;br&gt;för brott, för vilket det är före-&lt;br&gt;skrivet fängelse i mer än ett år. I&lt;br&gt;fråga om tvångsmedel gäller 35 §.&lt;br&gt;Sådan rättegångskostnad som&lt;br&gt;avses i 31 kap. 1 § rättegångs-&lt;br&gt;balken skall staten svara för.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;24&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 17 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;23&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 18 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;26&lt;/sup&gt; Senaste lydelse av förutvarande 19 § 1984:954.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;153&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995. Äldre bestämmelser&lt;br&gt;tillämpas i mål och ärenden hos polis- och åklagarmyndighet där&lt;br&gt;förundersökning har inletts före ikraftträdandet. I domstol tillämpas&lt;br&gt;äldre bestämmelser i mål där talan har väckts före ikraftträdandet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;154&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om be-&lt;br&gt;handlingen av häktade och anhållna m.fl.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 17 § lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl. skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17 §&lt;sup&gt;27&lt;/sup&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som sägs i denna lag om häktad har motsvarande tillämpning på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. den som har anhållits eller gripits på grund av misstanke om brott,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. den som har intagits i häkte eller polisarrest för förpassning till&lt;br&gt;kriminalvårdsanstalt,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. den som har tillfälligt placerats i häkte med stöd av 23 § tredje&lt;br&gt;stycket, 43 § första stycket tredje meningen eller 50 § tredje meningen&lt;br&gt;lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. den som har omhändertagits enligt 28 kap. 11 § tredje stycket&lt;br&gt;brottsbalken i avvaktan på att beslut om undanröjande av skyddstillsyn&lt;br&gt;vinner laga kraft.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på barn&lt;br&gt;som gripits enligt 16 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag tillämpas inte på den&lt;br&gt;som har gripits enligt 34 § lagen&lt;br&gt;(1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 mars 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1987:765.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;155&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Lagrådet&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-06-09&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Per Jermsten, justitierådet Lars Å. Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 19 maj 1994 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. förslag till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda&lt;br&gt;bestämmelser om unga lagöverträdare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. förslag till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Cecilia&lt;br&gt;Renfors.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1964:167) med särskilda bestäm-&lt;br&gt;melser om unga lagöverträdare&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 och 12 §§&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I paragraferna ges regler om den personutredning som socialnämnden är&lt;br&gt;skyldig att lämna till åklagaren i form av yttrande eller på annat sätt.&lt;br&gt;Lagrådet har ingen erinran mot vad som föreslås i sak. Emellertid&lt;br&gt;skulle regleringen vinna i överskådlighet om ordningsföljden mellan&lt;br&gt;bestämmelserna jämkas något. Som har skett i det remitterade förslaget&lt;br&gt;bör bestämmelserna om när yttrande skall inhämtas placeras i 11 §&lt;br&gt;första stycket. Dessa bestämmelser bör följas av reglerna i 12 § om vad&lt;br&gt;ett yttrande skall innehålla och om nämndens upplysningsskyldighet i&lt;br&gt;övrigt. Reglerna i 12 § bör därför tas in i 11 § och där utgöra andra&lt;br&gt;och tredje styckena. Reglerna i 11 § andra stycket om tidsfrister m.m.&lt;br&gt;bör tas in i 12 §.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med bl.a. dessa utgångspunkter kan paragraferna lämpligen ges&lt;br&gt;följande lydelser:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;”11 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om den som misstänks för att ha begått brott innan han har fyllt&lt;br&gt;arton år skall åklagaren, innan han fattar beslut i åtalsfrågan, inhämta&lt;br&gt;yttrande från socialnämnden i den kommun som enligt socialtjänstlagen&lt;br&gt;(1980:620) har ansvaret för den unge, om denne har erkänt gärningen&lt;br&gt;eller det annars finns skälig misstanke att han har begått brottet.&lt;br&gt;Yttrande behöver inte inhämtas om brottet är ringa, om det är uppen-&lt;br&gt;bart att den finns förutsättningar för åtalsunderlåtelse eller om det&lt;br&gt;annars är obehövligt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;156&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett yttrande enligt första stycket skall avse frågan om nämnden har&lt;br&gt;vidtagit eller avser att vidta någon åtgärd beträffande den unge och om&lt;br&gt;en sådan åtgärd enligt nämndens mening är den lämpligaste för honom.&lt;br&gt;Yttrandet skall, om åklagaren begär det eller nämnden finner det nöd-&lt;br&gt;vändigt, även innehålla en redogörelse för den unges personliga utveck-&lt;br&gt;ling och hans levnadsomständigheter i övrigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nämnden skall även utan samband med yttrande lämna åklagaren de&lt;br&gt;upplysningar som denne begär i fråga om den unge.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I sin begäran om yttrande skall åklagaren ange inom vilken tid yttrandet&lt;br&gt;skall lämnas och, om det är lämpligt, ge socialnämnden anvisningar för&lt;br&gt;hur yttrandet kan begränsas. Om nämnden inte kan lämna sitt yttrande&lt;br&gt;inom den föreskrivna tiden, får åklagaren medge att yttrandet lämnas&lt;br&gt;senare. Yttrandet får lämnas muntligen vid ett sådant sammanträde som&lt;br&gt;avses i 19 §, om det är nödvändigt för att hålla tidsfristen.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget till lag om ändring i lagen (1976:371) om behandlingen av&lt;br&gt;häktade och anhållna m.fl.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;157&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Justitiedepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:12&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 juni 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;B. Westerberg, Laurén, Hörnlund, Olsson, Svensson, Dinkelspiel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Thurdin, Hellsvik, Björck, Davidson, Odell, Lundgren, Unckel,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;P. Westerberg, Ask&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: Gun Hellsvik&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:12 Handläggning av&lt;br&gt;ungdomsmål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;158&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47008, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar de i propositionen framlagda förslagen till</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>delvis bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:JuU1</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-07-08 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-10-03 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-10-11 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-10-18 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:06:30</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI0312</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Justitieutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-24 09:06:30</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI0312</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__12.pdf</filnamn>
<filstorlek>7139055</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Handläggning av ungdomsmål</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/49CF3DB1-23A8-4462-8572-E53E059D7995</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:JuU1</uppgift>
<ref_dok_id>GI01JuU1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>JuU1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Handläggning av ungdomsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:12&lt;br/&gt;
Handläggning av ungdomsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:12&lt;br/&gt;
Handläggning av ungdomsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Alice Åström  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:12&lt;br/&gt;
Handläggning av ungdomsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju2</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju2</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Alice Åström  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:12&lt;br/&gt;
Handläggning av ungdomsmål</uppgift>
<ref_dok_id>GI02Ju1</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>Ju1</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:12 Handläggning av ungdomsmål</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Lars-Erik Lövdén  m.fl. (S)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>