<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2355211</hangar_id>
 <dok_id>GI03113</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>113</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:113</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Finansdepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>113</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-11-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:21</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Ändring av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet): System för garanti av insättningar</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03113/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03113</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03113</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;/h1&gt;
&lt;h1&gt;1994/95:113&lt;/h1&gt;
&lt;p&gt;Ändring av avtalet om Europeiska ekonomiska&lt;br&gt;samarbetsområdet (EES-avtalet): System för garanti&lt;br&gt;av insättningar&lt;/p&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03113/prop_199495__113-1.png" style="width:64pt;height:101pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Göran Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(Finansdepartementet)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen förslås att riksdagen godkänner en ändring av avtalet om&lt;br&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet) som innebär att&lt;br&gt;bilaga IX till EES-avtalet ändras genom att ytterligare en rättsakt tas in&lt;br&gt;i EES-avtalet, nämligen rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om&lt;br&gt;system for garanti av insättningar. Beslut om ändringen har fettats av&lt;br&gt;Gemensamma EES-kommittén.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rättelse: S. 1 rad 9 Står: Ingvar Carlsson Rättat till: Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Innehållsförteckning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut.......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning......................3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 System för garanti av insättningar ..................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Ändring i EES-avtalets bilaga IX................4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Behov av system för garanti av insättningar..........3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Direktiv (94/19/EG) om system för garanti av&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;insättningar ......... 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Behov av svensk lagstiftning......................8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Direktiv (94/19/EG) om system för garanti av insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;^P- 1994/95:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 28 oktober 1994 om&lt;br&gt;ändring i EES-avtalets bilaga IX.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår vidare att riksdagen beslutar förkorta motionstiden&lt;br&gt;till åtta dagar. Eftersom Gemensamma EES-kommitténs beslut träder i&lt;br&gt;kraft så snart som den 15 december 1994, bör motionstiden förkortas så&lt;br&gt;att riksdagen kan behandla propositionen innan dess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Ärendet och dess beredning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avtalet mellan Europeiska gemenskapen (EG), gemenskapens medlems-&lt;br&gt;länder och EFTA-ländema om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet&lt;br&gt;(EES) undertecknades den 2 maj 1992. Genom avtalet har Sverige och&lt;br&gt;övriga EFTA-länder utom Schweiz åtagit sig att följa de relevanta EG-&lt;br&gt;reglema beträffande finansiella tjänster och införa bl.a. regler om&lt;br&gt;etableringsfrihet och om rätt att tillhandahålla tjänster, motsvarande vad&lt;br&gt;som enligt fördraget om upprättande av Europeiska ekonomiska gemen-&lt;br&gt;skapen (Romfördraget) gäller för medlemsstaterna i EU. De grundläggan-&lt;br&gt;de bestämmelserna om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster över gränserna finns i artiklarna 31 och 36 i EES-avtalet. Dessa&lt;br&gt;artiklar hänvisar i sin tur till preciserade regler i särskilda bilagor till&lt;br&gt;avtalet. Av dessa hänför sig bilaga IX till området för finansiella tjänster,&lt;br&gt;omfattande bl.a. bankverksamhet. Bilagan är disponerad så att ett antal&lt;br&gt;EG-rättsakter (direktiv, förordningar) räknas upp. Hänvisningarna till&lt;br&gt;rättsakterna innebär att dessa bestämmelser blir en del av EES-avtalet och&lt;br&gt;skall tillämpas inom hela EES. Riksdagen har godkänt EES-avtalet (prop.&lt;br&gt;1991/92:170, rskr. 1992/93:18).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EES-avtalet innehåller relevanta rättsakter som antagits av EG t.o.m.&lt;br&gt;den 31 juli 1991. Rättsakter som antagits av EG under tiden den&lt;br&gt;1 augusti 1991-den 31 december 1993 (det s.k. tilläggspaketet) innefattar&lt;br&gt;bl.a. en rad rättsakter som ytterligare harmoniserar grundläggande be-&lt;br&gt;stämmelser angående finansiella tjänster, har genom beslut av Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén tagits in i EES-avtalet genom ändringar i ett fler-&lt;br&gt;tal bilagor till avtalet. Riksdagen har godkänt tilläggspaketet (prop.&lt;br&gt;1993/94:203, rskr. 1993/94:367).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har den 30 maj 1994 antagit ett direktiv (94/19/EG) om system&lt;br&gt;för garanti av insättningar. Gemensamma EES-kommittén har den&lt;br&gt;28 oktober 1994 fettat beslut om att ändra EES-avtalets bilaga IX så att&lt;br&gt;denna rättsakt omfettas av avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har genom beslut den 30 juni 1994 godkänt att den Gemen-&lt;br&gt;samma EES-kommittén med förbehåll för ratifikation beslutar om ändring&lt;br&gt;av bilaga IX till EES-avtalet. Gemensamma EES-kommitténs beslut träder&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 * Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 113&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i kraft den 15 december 1994 under förutsättning att de avtalsslutande Prop. 1994/95:113&lt;br&gt;parterna har anmält till den gemensamma EES-kommittén att de konstitu-&lt;br&gt;tionella kraven har uppfyllts. Regeringens beslut har föregåtts av samråd&lt;br&gt;inom ramen för det förfarande som har utvecklats för beredning av frågor&lt;br&gt;om införlivande av EG-rättsakter i EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 System för garanti av insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.1 Ändring i EES-avtalets bilaga IX&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 18/94&lt;br&gt;av den 28 oktober 1994 om ändring i EES-avtalets bilaga IX god-&lt;br&gt;känns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Gemensamma EES-kommittén har den&lt;br&gt;28 oktober 1994 beslutat att ändra EES-avtalet genom att rådets direktiv&lt;br&gt;(94/19/EG) om system för garanti av insättningar tas in i avtalets bilaga&lt;br&gt;IX. Regeringen har som angivits inledningsvis godkänt att Gemensamma&lt;br&gt;EES-kommittén fattat beslutet med förbehåll för ratifikation. En närmare&lt;br&gt;redovisning av direktivets innehåll finns i avsnitt 3.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Att integrera direktivet om system för garanti av insättningar är en&lt;br&gt;nödvändig förutsättning för att uppfylla EES-avtalets målsättning om ett&lt;br&gt;homogent EES, där enskilda och företag kan konkurrera på lika villkor.&lt;br&gt;Syftet med direktivet är att olika nationella system till skydd för insättares&lt;br&gt;medel hos kreditinstitut skall harmoniseras. Det har nämligen ansetts att&lt;br&gt;det nu är nödvändigt att säkerställa en gemensam lägsta nivå för garanti&lt;br&gt;av insättningar oavsett var i gemenskapen insättningen är gjord. Det är&lt;br&gt;ett väsentligt svenskt intresse att Sverige deltar i harmoniseringen av det&lt;br&gt;grundläggande skyddet för insättningar, på samma sätt som i harmonise-&lt;br&gt;ringen av verksamhetsregler för institut som tar emot insättningar. Riks-&lt;br&gt;dagen bör därför godkänna Gemensamma EES-kommitténs beslut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.2 Behov av system för garanti av insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den finansiella sektorn omges av ett betydande regelverk som inte har&lt;br&gt;någon motsvarighet i de icke-finansiella sektorerna. Detta gäller inte&lt;br&gt;minst bankerna. Två huvudskäl kan anges för denna särbehandling från&lt;br&gt;statsmakternas sida. Bankerna utgör genom sin exklusiva rätt till inlåning&lt;br&gt;på räkning från allmänheten alltjämt grunden för betalningssystemet.&lt;br&gt;Störningar i detta system riskerar att leda till stora samhällsekonomiska&lt;br&gt;kostnader. Regleringarna syftar till att begränsa och kontrollera bankernas&lt;br&gt;risktagande för att därigenom öka stabiliteten i betalningssystemet. Detta&lt;br&gt;skyddsintresse betecknas som ett systemskydd. Det andra skälet för sär-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;behandling är att det finansiella systemet i allmänhet och bankerna i Prop. 1994/95:113&lt;br&gt;synnerhet förvaltar inlåning och betalningsreserver för privatpersoner och&lt;br&gt;småföretag, som allmänt kan sägas ha svårt att inhämta och analysera&lt;br&gt;information om bankernas finansiella ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots den riskspridning som förekomsten av många inlåningskunder&lt;br&gt;med sinsemellan olika likviditetspreferenser innebär, är en bank inte&lt;br&gt;avskärmad från risken för förtroendekriser med åtföljande massiva uttag&lt;br&gt;av bankmedel. Även allvarliga solvensproblem kan, som erfarenheten&lt;br&gt;lärt, inte uteslutas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Primärt får en insättningsgaranti ses som ett skydd för den enskildes&lt;br&gt;finansiella trygghet. Medel insatta på bank är för många, inte minst&lt;br&gt;privatpersoner och mindre företag, ett viktigt sparande resp, ett väsentligt&lt;br&gt;inslag i förvaltningen av ett rörelsekapital. Garantin skall syfta till att&lt;br&gt;trygga en säker och bekväm placeringsform för allmänheten. Denna&lt;br&gt;grupp har relativt svårt att samla in och bearbeta relevant information om&lt;br&gt;bankernas kreditvärdighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utöver det primära syftet kan en garanti även bidra till att motverka att&lt;br&gt;oro hos allmänheten leder till omfattande uttag. Förutom att ge ett bättre&lt;br&gt;konsumentskydd kan garantin således sägas ha en viss stabilitetsbevarande&lt;br&gt;funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;System för garanti av insättningar är vanligt förekommande utomlands.&lt;br&gt;Bankerna lever numera i ett väsentligt öppnare konkurrensklimat. Detta&lt;br&gt;och erfarenheter från den svenska bankkrisen ger anledning att se över&lt;br&gt;om reglering och tillsyn måste anpassas till en ny verklighet. Även den&lt;br&gt;fortsatta internationella integrationen ställer krav på en fortgående&lt;br&gt;harmonisering av centralare delar av det regelverk som omger de finan-&lt;br&gt;siella instituten och marknaderna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3.3 Direktiv (94/19/EG) om system för garanti av&lt;br&gt;insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den 30 maj 1994 antog rådet ett direktiv (94/19/EG) om system för&lt;br&gt;garanti av insättningar. Genom direktivet kan, utöver att insättama garan-&lt;br&gt;teras tillgång till inlåningskonton hos kreditinstitut som är skyddade mot&lt;br&gt;kreditinstitutens fållissemang, de olika nationella systemen till skydd för&lt;br&gt;insättares medel hos kreditinstitut harmoniseras. I ingressen till direktivet&lt;br&gt;anges att det är nödvändigt att säkerställa en gemensam lägsta nivå för&lt;br&gt;insättningsgaranti oavsett var i gemenskapen en insättning är gjord. En&lt;br&gt;sådan insättningsgaranti sägs vara lika nödvändig som tillsynsregler vid&lt;br&gt;genomförandet av den gemensamma bankmarknaden. I ingressen till&lt;br&gt;direktivet anges vidare att syftet med att införa garantisystem är att värna&lt;br&gt;om stabiliteten i det finansiella systemet och skydda insättares medel hos&lt;br&gt;ett kreditinstitut vid finansiella kriser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kraven på införlivande av direktivets bestämmelser med den nationella&lt;br&gt;lagstiftningen är begränsade till garantisystemets huvudkomponenter, så-&lt;br&gt;som garantins omfattning och ersättningsnivå, värdlandets behandling av&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;filialer till bankföretag från andra medlemsländer och tredje land och Prop. 1994/95:113&lt;br&gt;formerna för framställande av krav på och erhållande av ersättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller endast minimiregler, varför det står vaije medlems-&lt;br&gt;land fritt att t.ex. ha ett garantisystem som är mer omfattande än vad som&lt;br&gt;anges i direktivet. Över huvud taget ges medlemsländerna fortfarande&lt;br&gt;stor frihet att utforma sina garantisystem utifrån nationellt betingade&lt;br&gt;förhållanden. Direktivet medför inte en mer omfattande harmonisering av&lt;br&gt;de olika ländernas system än att krav ställs på att systemens huvudkom-&lt;br&gt;ponenter ges ett visst givet innehåll.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Målsättningen för garanti systemen skall enligt direktivet vara att de&lt;br&gt;inom en kort tid skall kunna betala ut ersättning, som beräknas på basis&lt;br&gt;av en harmoniserad miniminivå, till en insättare när de insatta medlen&lt;br&gt;förklarats indisponibla på grund av kreditinstitutets finansiella situation.&lt;br&gt;Garantisystemen skall enligt direktivet syfta till att utgöra ett konsu-&lt;br&gt;mentskydd snarare än ett betalningssystemskydd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I direktivets artikel 1 definieras insättning, indisponibel insättning,&lt;br&gt;gemensamt konto, kreditinstitut och filial. Artikel 2 anger de insättningar&lt;br&gt;som är undantagna från direktivets tillämpningsområde. Bland annat&lt;br&gt;undantas insättningar som andra kreditinstitut har gjort i eget namn och&lt;br&gt;för egen räkning samt sådana insättningar som har direkt eller indirekt&lt;br&gt;samband med tvättning av pengar enligt definitionen i artikel 1 i direk-&lt;br&gt;tivet (91/308/EEG) om åtgärder för att förhindra att det finansiella syste-&lt;br&gt;met används för tvättning av pengar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 föreskrivs att vaije medlemsland skall se till att ett eller flera&lt;br&gt;obligatoriska garantisystem införs i landet. Innebörden av detta är att ett&lt;br&gt;auktoriserat kreditinstitut, som inte ansluter sig till ett officiellt erkänt&lt;br&gt;system, inte får ta emot insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De anslutna kreditinstituten skall svara för finansieringen av garanti-&lt;br&gt;systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 3 stadgas också om möjligheter att vidta åtgärder eller sank-&lt;br&gt;tioner mot ett kreditinstitut som inte uppfyller de förpliktelser som åligger&lt;br&gt;ett kreditinstitut som omfettas av garantisystemet. Ytterst kan kreditinsti-&lt;br&gt;tutet uteslutas från systemet. Insättningar som har gjorts dessförinnan&lt;br&gt;skall dock även fortsättningsvis vara skyddade (artikel 5).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 4 skall ett system för garanti av insättningar, som har in-&lt;br&gt;förts och officiellt erkänts i ett medlemsland, även omfetta insättare hos&lt;br&gt;kreditinstitutets filialer i andra medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I denna artikel återfinns även bestämmelser om förbud mot export av&lt;br&gt;nationella garantisystem och om möjligheter för en filial till ett utländskt&lt;br&gt;kreditinstitut att komplettera hemlandets insättningsgaranti genom anslut-&lt;br&gt;ning även till värdlandets system (s.k. topping-up).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I ingressen till direktivet framhålls att det inte är meningen att garanti-&lt;br&gt;systemen i de olika medlemsländerna skall användas som konkurrens-&lt;br&gt;medel. Skälet till detta anges vara att ett införande av garantisystem i&lt;br&gt;länderna kan leda till marknadsstömingar och snedvridning av konkurrens&lt;br&gt;om filialer till utländska kreditinstitut tillåts att genom hemlandets garan-&lt;br&gt;tisystem erbjuda insättare i det land där de är verksamma (värdlandet) ett&lt;br&gt;bättre skydd för insatta medel än vad värdlandets system kan erbjuda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt direktivet är det därför nödvändigt att föreskriva att omfattningen Prop. 1994/95:113&lt;br&gt;av och ersättningsnivån på den insättningsgaranti som hemlandets system&lt;br&gt;kan erbjuda inte får överstiga omfattningen av och den maximala ersätt-&lt;br&gt;ningsnivån på den motsvarande garanti som erbjuds i värdlandet. En&lt;br&gt;sådan ordning skall gälla fram till den 31 december 1999. Innan dess&lt;br&gt;skall kommissionen ha utvärderat denna begränsningsregel och i en&lt;br&gt;rapport till Europaparlamentet och rådet föreslå i vilken utsträckning&lt;br&gt;denna regel skall bestå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även artikel 6 innehåller bestämmelser om filialer till kreditinstitut.&lt;br&gt;Dessa bestämmelser tar sikte på de filialer som har inrättats av kredit-&lt;br&gt;institut med säte utanför gemenskapen, dvs. kreditinstitut från tredje land.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I bilaga 2 till direktivet har fogats riktlinjer för ett värdlands be-&lt;br&gt;handling av filialer till kreditinstitut från andra medlemsländer och tredje&lt;br&gt;land samt rekommendationer för det samarbete som förutsätts ske bl.a.&lt;br&gt;mellan de olika ländernas garantisystem och tillsynsmyndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller garantisystemets omfattning och ersättningsnivå, kan alla&lt;br&gt;slag av insättningar ingå i systemet enligt direktivets huvudregel. En&lt;br&gt;minimiregel fastslår dock att inlåning på konto i bank skall ingå.&lt;br&gt;Alla insättarkategorier omfattas enligt huvudregeln. Enligt artikel 7 skall&lt;br&gt;garanti systemet minst täcka en insättares samlade behållning i ett kredit-&lt;br&gt;institut upp till ett belopp som svarar mot minst 20 000 ecu (ca&lt;br&gt;185 000 kr). En självrisk om högst 10 procent kan tillämpas på det er-&lt;br&gt;sättningsbelopp som bestäms för en insättare. Av framförallt sociala skäl&lt;br&gt;kan behållning på vissa typer av konton ersättas fullt ut, dvs. oaktat&lt;br&gt;ersättningsnivå och möjligheten att förena systemet med självrisk.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt artikel 8 skall de i direktivet angivna ersättningsnivåerna tilläm-&lt;br&gt;pas på de sammanlagda insättningarna i samma kreditinstitut oavsett an-&lt;br&gt;talet insättningar, valuta och lokalisering inom gemenskapen. I samma&lt;br&gt;artikel finns bestämmelser som gör det möjligt att bestämma den krets av&lt;br&gt;insättare, som i händelse av ett ersättningsfall skall vara berättigade till&lt;br&gt;ersättning från systemet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 9 finns bestämmelser om den information som insättare hos ett&lt;br&gt;kreditinstitut som omfattas av garantisystemet skall ges om såväl garanti-&lt;br&gt;systemet som formerna för framställande av krav på och erhållande av er-&lt;br&gt;sättning från systemet. När det gäller innehållet och utformningen av den&lt;br&gt;information som skall lämnas om garantin, framhålls i direktivet att ett&lt;br&gt;oreglerat användande av marknadsföring angående garantisystemens om-&lt;br&gt;fattning och ersättningsnivåer kan komma att påverka stabiliteten hos&lt;br&gt;banksystemet på ett oönskat sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Garantin skall enligt huvudregeln i artikel 10 infrias inom tre månader&lt;br&gt;från det att det konstaterats att insättama är förhindrade att disponera sina&lt;br&gt;medel på grund av att kreditinstitutets finansiella ställning omöjliggör&lt;br&gt;betalningen. Vissa möjligheter finns dock enligt direktivet att förlänga&lt;br&gt;den tid inom vilken garantin skall infrias. Artikel 11 innehåller en be-&lt;br&gt;stämmelse om subrogation med innebörd att ett system, som inom ramen&lt;br&gt;för en garanti betalar ut ersättningsbelopp, skall vara berättigat att vid&lt;br&gt;likvidationsförfaranden träda i insättarens ställe för ett belopp som&lt;br&gt;motsvarar det som systemet har betalat ut till insättaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivet innehåller inga bestämmelser om hur garantisystemet skall&lt;br&gt;administreras, hur finansieringen av garanti systemet skall ske eller om&lt;br&gt;avveckling och rekonstruktion av kreditinstitut som råkat ut för ett fel-&lt;br&gt;lissemang.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsländerna skall enligt artikel 14 ha införlivat direktivet om&lt;br&gt;system för garanti av insättningar senast den 1 juli 1995. Sverige har&lt;br&gt;ansökt om medlemskap i EU. Om det blir ett nej i folkomröstningen&lt;br&gt;medför detta att Sverige ändå måste införliva direktivet för att uppfylla&lt;br&gt;förpliktelserna enligt EES-avtalet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan nämnas att Tyskland vänt sig till EU-domstolen och&lt;br&gt;där angripit bestämmelserna i direktivet om exportförbud och topping-up&lt;br&gt;samt kravet på att samtliga kreditinstitut skall vara anslutna till något&lt;br&gt;garantisystem. Detta förhållande påverkar emellertid inte medlemsländer-&lt;br&gt;nas skyldighet att senast den 1 juli 1995 införliva direktivets bestämmel-&lt;br&gt;ser i de nationella lagstiftningarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 Behov av svensk lagstiftning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den närmare utformningen av ett svenskt insättningsgarantisystem bereds&lt;br&gt;för närvarande i Finansdepartementet. För att uppfylla det i direktivet&lt;br&gt;angivna tidskravet avses en departementspromemoria i ämnet att remitte-&lt;br&gt;ras under november månad 1994 och en proposition att överlämnas till&lt;br&gt;riksdagen för behandling under våren 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som angivits tidigare ger direktivet utrymme för ett system som ut-&lt;br&gt;formas utifrån nationellt betingade förhållanden, dvs. kraven på inför-&lt;br&gt;livande av direktivets bestämmelser med den nationella lagstiftningen är&lt;br&gt;begränsade till garanti systemets huvudkomponenter. För Sveriges vid-&lt;br&gt;kommande kommer ett införlivande av direktivets bestämmelser innebära&lt;br&gt;att en lag om system för garanti av insättningar införs. I denna lag&lt;br&gt;kommer ramarna för garanti systemets funktion och syfte, finansiering och&lt;br&gt;administration att anges. Till en del kan direktivet komma att införlivas&lt;br&gt;genom ändringar i befintlig lagstiftning inom bankområdet. Detta kan&lt;br&gt;t.ex. gälla bestämmelserna i direktivet om behandlingen av filialer från&lt;br&gt;vilka utländska kreditinstitut driver verksamhet här i landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L00I9/S&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 94/19/EG&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;av den 30 maj 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;om system för garanti av insättningar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA&lt;br&gt;UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska&lt;br&gt;gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje meningen&lt;br&gt;i detta,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av kommissionens förslag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs&lt;br&gt;yttrande&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i enlighet med det förfarande som avses i artikel 189b i&lt;br&gt;fördraget&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt;, och&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med beaktande av följande:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med fördragets mål bör den harmoniska&lt;br&gt;utvecklingen av kreditinstituts verksamhet inom hela&lt;br&gt;gemenskapen främjas genom upphävande av alla&lt;br&gt;begränsningar i etableringsrätten och friheten att tillhandahålla&lt;br&gt;tjänster, under det att banksystemet görs mer stabilt och&lt;br&gt;skyddet för insättama ökas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När begränsningarna för kreditinstituts verksamhet upphävs&lt;br&gt;bör den situation övervägas som kan uppstå om insättningar&lt;br&gt;hos ett kreditinstitut som har filialer i andra medlemsstater blir&lt;br&gt;indisponibla. Det är nödvändigt att säkerställa en gemensam&lt;br&gt;lägsta nivå för insättarskydd oavsett var i gemenskapen&lt;br&gt;insättningen är gjord. Ett sådant insättarskydd är lika&lt;br&gt;nödvändigt som sundhetsregler vid genomförandet av den&lt;br&gt;gemensamma bankmarknaden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett insolvent kreditinstitut stängs måste insättama hos&lt;br&gt;filialer i andra medlemsstater än den medlemsstat i vilken&lt;br&gt;kreditinstitutet har sitt huvudkontor skyddas av samma system&lt;br&gt;för garanti av insättningar som institutets övriga insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kreditinstitutens kostnad för deltagande i ett system för garanti&lt;br&gt;av insättningar står inte i relation till den kostnad som skulle&lt;br&gt;bli följden av mycket stora uttag av insättningar, inte bara från&lt;br&gt;kreditinstitut i svårigheter utan också från institut&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr C 163, 30.6.1992, s. 6 och EGT nr C 178,&lt;br&gt;30.6.1993, s. 14.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr C 332, 16.12.1992, s. 13.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr C 115, 26.4.1993, s. 96 och Europaparlamentets&lt;br&gt;beslut av den 9 mars 1994 (EGT nr C 91, 28.3.1994).&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;med god ekonomisk ställning, på grund av att insättama&lt;br&gt;förlorat förtroendet för banksystemets soliditet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit till följd av&lt;br&gt;kommissionens rekommendation 87/63/EEG av den&lt;br&gt;22 december 1986 om införande av system för inlåningsskydd&lt;br&gt;i gemenskapen* har inte till alla delar gett önskat resultat.&lt;br&gt;Denna situation kan visa sig hindra den inre marknaden från&lt;br&gt;att fungera på ett riktigt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådets andra direktiv 89/646/EEG av den 15 december 1989&lt;br&gt;om samordning av lagar och andra författningar om rätten att&lt;br&gt;starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring&lt;br&gt;av direktiv 77/780/EEG&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; föreskriver en enda auktorisation för&lt;br&gt;varje kreditinstitut och att myndigheterna i den medlemsslat&lt;br&gt;som är dess hemland skall utöva tillsyn över institutet;&lt;br&gt;direktivet trädde i kraft den 1 januari 1993.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En filial behöver inte längre ha auktor ation i en&lt;br&gt;värdmedlemsstat eftersom en enda auktorisatioi gäller inom&lt;br&gt;hela gemenskapen och det är de behöriga myndigheterna i den&lt;br&gt;medlemsstat som är filialens hemland som utövar tillsyn vad&lt;br&gt;avser dess solvens. Detta förhållande gör det berättigat att ett&lt;br&gt;kreditinstituts alla filialer inom gemenskapen omfattas av ett&lt;br&gt;enda system för garanti av insättningar. Ett sådant system&lt;br&gt;måste vara detsamma som det som finns för den kategorin av&lt;br&gt;institut i den stat där institutets huvudkontor är beläget,&lt;br&gt;särskilt på grund av det samband som finns mellan tillsynen&lt;br&gt;över en filials solvens och dess deltagande i ett system för&lt;br&gt;garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Harmoniseringen måste begränsas till de huvudsakliga&lt;br&gt;beståndsdelarna i ett system för garanti av insättningar och,&lt;br&gt;inom en mycket kort tid, säkerställa betalningar enligt en&lt;br&gt;garanti som är beräknad utifrån en gemensam lägsta nivå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Systemen för garanti av insättningar bör träda i funktion så&lt;br&gt;snart insättningarna blir indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är lämpligt att särskilt insättningar som kreditinstitut gör&lt;br&gt;i eget namn och för egen räkning inte omfattas av garantin.&lt;br&gt;Detta bör inte påverka den rätt som ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar har att vidta nödvändiga åtgärder för att rädda ett&lt;br&gt;kreditinstitut som befinner sig i svårigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;4&lt;/sup&gt; EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 16.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;5&lt;/sup&gt; EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 1. Direktivet ändrat genom&lt;br&gt;direktiv 92/30/EEG (EGT nr L 110, 28.4.1992, s. 52).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En harmonisering av systemen för garanti av insättningar inom&lt;br&gt;gemenskapen leder i och för sig inte till ett ifrågasättande av&lt;br&gt;de system som redan används och som är utformade för att&lt;br&gt;skydda kreditinstitut, särskilt genom att garantera deras&lt;br&gt;solvens och likviditet, så att insättningar hos sådana&lt;br&gt;kreditinstitut, inklusive deras filialer i andra medlemsstater&lt;br&gt;inte blir indisponibla. Alternativa system som avser att ge en&lt;br&gt;annan form av skydd kan, under vissa förutsättningar, av de&lt;br&gt;behöriga myndigheterna anses uppfylla detta direktivs mål.&lt;br&gt;Det är de behöriga myndigheternas uppgift att kontrollera att&lt;br&gt;dessa villkor är uppfyllda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Flera medlemsstater har system för garanti av insättningar för&lt;br&gt;vilka branschorganisationer bär ansvaret, andra medlemsstater&lt;br&gt;har system som är införda och reglerade genom lagstiftning&lt;br&gt;och en del system regleras delvis genom lagstiftning, även om&lt;br&gt;de har tillkommit genom avtal. Dessa skillnader i rättslig&lt;br&gt;ställning utgör ett problem endast vad avser obligatoriskt&lt;br&gt;deltagande i och uteslutande från system. Det är därför&lt;br&gt;nödvändigt att fastställa regler som begränsar systemens&lt;br&gt;befogenheter på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bibehållandet inom gemenskapen av system för garanti av&lt;br&gt;insättningar som ger högre täckning än den gemensamma&lt;br&gt;lägsta nivån kan, inom samma territorium, ge upphov till&lt;br&gt;skillnader i kompensation och ojämlika konkurrensvillkor&lt;br&gt;mellan nationella institut och filialer till institut från andra&lt;br&gt;medlemsstater. För att motverka dessa nackdelar bör filialer&lt;br&gt;tillåtas att ansluta sig till sina värdländers system så att de kan&lt;br&gt;erbjuda sina insättare samma garantier som systemen i de&lt;br&gt;länder i vilka de är belägna. Kommissionen bör efter ett antal&lt;br&gt;år rapportera i vilken utsträckning filialerna har använt sig av&lt;br&gt;denna möjlighet och de svårigheter som de eller systemen för&lt;br&gt;garanti av insättningar har mött under genomförandet av dessa&lt;br&gt;bestämmelser. Det är inte uteslutet att systemen i den&lt;br&gt;medlemsstat som är hemland själva bör erbjuda sådan extra&lt;br&gt;täckning, enligt de villkor som sådana system får fastställa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Marknadsstömingar kan orsakas av filialer till kreditinstitut&lt;br&gt;som erbjuder en högre täckning än de kreditinstitut som är&lt;br&gt;auktoriserade i värdmedlemsstaten. Nivån på och omfattningen&lt;br&gt;av den täckning som ett system för garanti av insättningar ger&lt;br&gt;bör inte bli ett konkurrensmedel. Det är därför nödvändigt,&lt;br&gt;åtminstone under en inledningsfas, att fastställa att nivån på&lt;br&gt;och omfattningen av den täckning som ett system i den&lt;br&gt;medlemsstat som är hemland ger insättama hos filialer i en&lt;br&gt;annan medlemsstat, inte bör överstiga den högsta nivån på och&lt;br&gt;omfattningen av den täckning som motsvarande system ger i&lt;br&gt;värdmedlemsstaten. Efter ett antal år bör eventuella&lt;br&gt;marknadsstömingar studeras mot bakgrund av de erfarenheter&lt;br&gt;som har gjorts och utvecklingen inom banksektorn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt detta direktiv måste i princip varje kreditinstitut ansluta&lt;br&gt;sig till ett system för garanti av insättningar. De direktiv som&lt;br&gt;styr tillträde för kreditinstitut som har sitt huvudkontor i ett&lt;br&gt;icke-medlemsland, särskilt rådets första direktiv 77/780/EEG&lt;br&gt;av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra&lt;br&gt;författningar om rätten att starta och driva verksamhet i&lt;br&gt;kreditinstitut' tillåter medlemsstaterna att besluta huruvida, och&lt;br&gt;enligt vilka villkor, filialerna till sådana kreditinstitut får verka&lt;br&gt;inom deras territorium. Sådana filialer får varken ha frihet att&lt;br&gt;tillhandahålla tjänster enligt artikel 59 andra stycket i&lt;br&gt;fördraget, eller rätt att etablera sig i en annan medlemsstat än&lt;br&gt;de stater där de redan är etablerade. Följaktligen bör en&lt;br&gt;medlemsstat som medger tillträde för sådana filialer besluta&lt;br&gt;hur principerna i detta direktiv skall tillämpas på sådana&lt;br&gt;filialer, i enlighet med artikel 9.1 i direktiv 77/780/EEG och&lt;br&gt;utifrån behovet av att skydda insättama och bevara det&lt;br&gt;finansiella systemets stabilitet. Det är av avgörande betydelse&lt;br&gt;att sådana filialers insättare har full kännedom om de&lt;br&gt;skyddsåtgärder som berör dem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å ena sidan bör den lägsta garantinivå som föreskrivs i detta&lt;br&gt;direktiv inte lämna en allt för stor del av insättningarna utan&lt;br&gt;skydd, såväl av hänsyn till konsumentskydd som till&lt;br&gt;stabiliteten i det finansiella systemet. Å andra sidan skulle det&lt;br&gt;inte vara lämpligt att inom hela gemenskapen införa en&lt;br&gt;skyddsnivå som i vissa fall kan uppmuntra till en osund&lt;br&gt;ekonomisk förvaltning av kreditinstitut. Kostnaden för att&lt;br&gt;finansiera systemen bör också beaktas. Det förefaller rimligt&lt;br&gt;att fastställa den gemensamma lägsta garantinivån till 20 000&lt;br&gt;ecu. Det kan bli nödvändigt med begränsade&lt;br&gt;övergångsåtgärder för att möjliggöra att systemen uppfyller&lt;br&gt;detta belopp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En del medlemsstater ger insättama en täckning för&lt;br&gt;insättningar som är högre än den gemensamma lägsta&lt;br&gt;garantinivå som föreskrivs i detta direktiv. Det förefaller inte&lt;br&gt;rimligt att kräva att sådana system, av vilka vissa har införts&lt;br&gt;nyligen som en följd av rekommendation 87/63/EEG, ändras&lt;br&gt;på denna punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat måste kunna utesluta vissa särskilt angivna&lt;br&gt;kategorier av insättningar eller insättare, om den inte anser att&lt;br&gt;de behöver särskilt skydd från den garanti som systemen för&lt;br&gt;garanti av insättningar ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att uppmuntra insättama att noga ge akt på hur&lt;br&gt;kreditinstituten sköts, ersätts i vissa medlemsstater&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 89/646/EEG (EGT nr L 386, 30.12.1989,&lt;br&gt;s. 1).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;indisponibla insättningar inte fullt ut. Ett sådant förfaringssätt&lt;br&gt;bör begränsas vad avser insättningar under den lägsta&lt;br&gt;gemensamma nivån.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om en gemensam lägsta nivå per insättare snarare&lt;br&gt;än per insättning har bibehållits. Det är därför lämpligt att&lt;br&gt;beakta de insättningar som har gjorts av insättare som antingen&lt;br&gt;inte står som kontohavare eller som inte är ensamma&lt;br&gt;kontohavare. Nivån måste därför tillämpas på varje&lt;br&gt;identifierbar insättare. Detta bör inte vara tillämpligt på&lt;br&gt;företag för kollektiva investeringar som är föremål för&lt;br&gt;särskilda skyddsbestämmelser vilka inte är tillämpliga på&lt;br&gt;ovannämnda insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Information är en betydande del av insättarskyddet och måste&lt;br&gt;därför också vara föremål för ett grundantal av bindande&lt;br&gt;bestämmelser. En oreglerad användning i marknadsföring av&lt;br&gt;hänvisningar till nivån på och omfattningen av ett system för&lt;br&gt;garanti av insättningar skulle kunna påverka stabiliteten i&lt;br&gt;banksystemet eller insätta rnas förtroende. Medlemsstaterna bör&lt;br&gt;därför fastställa regler för att begränsa sådana hänvisningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I särskilda fall, i vissa medlemsstater där det inte finns system&lt;br&gt;för garanti av insättningar för vissa kategorier av kreditinstitut&lt;br&gt;som bara tar emot en mycket liten andel insättningar, kan&lt;br&gt;införandet av ett sådant system i en del fall ta längre tid än&lt;br&gt;vad som har fastställts för att inlemma detta direktiv i&lt;br&gt;nationell lagstiftning. I sådana fall kan under en övergångstid&lt;br&gt;undantag från kravet om anslutning till ett system för garanti&lt;br&gt;av insättningar vara berättigat. Om sådana kreditinstitut skulle&lt;br&gt;vara verksamma utomlands skulle en medlemsstat dock ha rätt&lt;br&gt;att kräva deras anslutning till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar som den staten har infört.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte absolut nödvändigt att i detta direktiv harmonisera&lt;br&gt;metoderna för finansiering av system för garanti av&lt;br&gt;insättningar eller kreditinstituten i sig, om dels kostnaderna för&lt;br&gt;finansiering av sådana system i princip skall bäras av&lt;br&gt;kreditinstituten själva och dels den finansiella styrkan hos&lt;br&gt;sådana system skall stå i proportion till institutens åtaganden.&lt;br&gt;Detta får dock inte äventyra banksystemets stabilitet i&lt;br&gt;medlemsstaten i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett eller flera system, som garanterar insättningar eller&lt;br&gt;kreditinstituten som sådana och säkerställer kompensation eller&lt;br&gt;skydd för insättningar enligt de villkor som föreskrivs i detta&lt;br&gt;direktiv, har införts och officiellt erkänts, medför inte detta&lt;br&gt;direktiv att medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter&lt;br&gt;blir ansvariga gentemot insättare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skydd för insättningar är en viktig del i genomförandet av den&lt;br&gt;inre marknaden och ett nödvändigt komplement till tillsynen&lt;br&gt;över kreditinstitut på grund av den solidaritet det skapar&lt;br&gt;mellan alla institut på en viss finansiell marknad om ett av&lt;br&gt;dem inte skulle kunna infria sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I detta direktiv används följande beteckningar med de&lt;br&gt;betydelser som här anges:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;insättning: ett tillgodohavande i form av inlåning eller&lt;br&gt;som ett tillfälligt led i normala banktransaktioner och&lt;br&gt;som ett kreditinstitut måste betala tillbaka enligt de&lt;br&gt;lagliga och avtalsmässiga villkor som är tillämpliga, och&lt;br&gt;alla fordringar i form av värdepapper som har ställts ut&lt;br&gt;av kreditinstitut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Andelar i brittiska och irländska &amp;quot;building societes’,&lt;br&gt;bortsett från andelar som utgör en form av eget kapital&lt;br&gt;i enlighet med artikel 2, skall anses vara insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Obligationer som uppfyller villkoren i artikel 22.4 i&lt;br&gt;rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985&lt;br&gt;om samordning av lagar och andra författningar som&lt;br&gt;avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara&lt;br&gt;värdepapper (fondföretag)', skall inte anses vara&lt;br&gt;insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Medlemsstaterna skall vid beräkningen av ett&lt;br&gt;tillgodohavande tillämpa de regler och föreskrifter vad&lt;br&gt;avser kvittning och motfordringar som enligt rättsliga&lt;br&gt;och avtalsmässiga villkor är tillämpliga på en insättning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;gemensamt konto: ett konto som är öppnat i två eller&lt;br&gt;flera personers namn eller som två eller flera personer är&lt;br&gt;berättigade till och som tecknas av en eller flera av dessa&lt;br&gt;personer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;indisponibel insättning: en insättning som har förfallit till&lt;br&gt;betalning men som inte har betalats ut av ett&lt;br&gt;kreditinstitut enligt de rättsliga och avtalsmässiga villkor&lt;br&gt;som är tillämpliga, och om endera av följande två&lt;br&gt;alternativ är tillämpligt:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i) De behöriga myndigheterna i fråga har konstaterat&lt;br&gt;att, enligt deras uppfattning, kreditinstitutet i fråga för&lt;br&gt;närvarande och av skäl direkt förknippade med dess&lt;br&gt;finansiella ställning, verkar sakna förmåga att kunna&lt;br&gt;återbetala insättningen och att denna oförmåga inte&lt;br&gt;endast är tillfällig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De behöriga myndigheterna skall göra detta&lt;br&gt;konstaterande så snart som möjligt och senast&lt;br&gt;21 dagar efter det att de först har blivit förvissade om&lt;br&gt;att ett kreditinstitut inte har återbetalat insättningar&lt;br&gt;som utgör klara och förfallna fordringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ii) En rättslig myndighet har av orsaker som är direkt&lt;br&gt;förknippade med kreditinstitutets finansiella ställning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 375, 31.12.1985, s. 3. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 88/220/EEG (EGT nr L 100, 19.4.1988,&lt;br&gt;s. 31).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;meddelat ett avgörande som innebär att insättamas&lt;br&gt;möjlighet att framställa krav mot institutet tillfälligt&lt;br&gt;upphävs om avgörandet meddelas innan det&lt;br&gt;ovannämnda konstaterandet har gjorts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;kreditinstitut: ett foretag vars verksamhet består i att från&lt;br&gt;allmänheten ta emot inlåning eller andra medel som skall&lt;br&gt;återbetalas och att för egen räkning bevilja krediter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;filial: ett driftsställe som utgör en legalt beroende del av&lt;br&gt;ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller&lt;br&gt;vissa av de transaktioner som är hänförliga till&lt;br&gt;verksamhet i kreditinstitut. Alla filialer som ett&lt;br&gt;kreditinstitut som har sitt huvudkontor i en annan&lt;br&gt;medlemsstat har inrättat i en och samma medlemsstat&lt;br&gt;skall anses vara en enda filial.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Följande skall inte omfattas av återbetalning från&lt;br&gt;garantisystem:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar som andra kreditinstitut har gjort i eget&lt;br&gt;namn och för egen räkning, om inte annat följer av&lt;br&gt;artikel 8.3.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Alla instrument som omfattas av definitionen av&lt;br&gt;&amp;quot;kapitalbas&amp;quot; i artikel 2 i rådets direktiv 89/299/EEG av&lt;br&gt;den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar som härrör ur transaktioner i samband med&lt;br&gt;något för vilket en brottmålsdom för tvättning av pengar&lt;br&gt;har meddelats, enligt definitionen i artikel 1 i rådets&lt;br&gt;direktiv 91/308/EEG av den 10 juni 1991 om åtgärder&lt;br&gt;för att förhindra att det finansiella systemet används för&lt;br&gt;tvättning av pengar&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Varje medlemsstat skall säkerställa att ett eller flera&lt;br&gt;system för garanti av insättningar införs och officiellt erkänns&lt;br&gt;inom dess territorium. Förutom under sådana omständigheter&lt;br&gt;som avses i andra stycket och i punkt 4 får inget kreditinstitut&lt;br&gt;som är auktoriserat i medlemsstaten enligt artikel 3 i direktiv&lt;br&gt;77/780/EEG ta emot insättningar om det inte är anslutet till ett&lt;br&gt;sådant system.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan dock undanta ett kreditinstitut från&lt;br&gt;skyldigheten att vara anslutet till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar om kreditinstitutet är anslutet till ett system som&lt;br&gt;skyddar kreditinstitutet självt och särskilt säkerställer dess&lt;br&gt;likviditet och solvens, och därigenom garanterar ett&lt;br&gt;insättarskydd som åtminstone motsvarar det skydd som ett&lt;br&gt;system för garanti av insättningar ger och som enligt de&lt;br&gt;behöriga myndigheternas uppfattning, uppfyller följande&lt;br&gt;villkor:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16. Direktivet senast ändrat&lt;br&gt;genom direktiv 92/16/EEG (EGT nr L 75, 21.3.1992, s.&lt;br&gt;48).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;2&lt;/sup&gt; EGT nr L 166, 28.6.1991, s. 77.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall redan vara i funktion och officiellt erkänt&lt;br&gt;vid tiden för detta direktivs antagande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall vara utformat på ett sådant sätt att det&lt;br&gt;förhindrar insättningar hos kreditinstitut som är anslutna&lt;br&gt;till systemet från att bli indisponibla och förfoga över de&lt;br&gt;resurser som behövs för detta ändamål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet får inte bestå av en garanti som har beviljats ett&lt;br&gt;kreditinstitut av medlemsstaten själv eller av dess lokala&lt;br&gt;eller regionala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— &amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemet skall säkerställa att insättama informeras enligt&lt;br&gt;de villkor som fastställs i artikel 9.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De medlemsstater som använder sig av denna möjlighet skall&lt;br&gt;informera kommissionen om detta; de skall särskilt meddela&lt;br&gt;kommissionen om sådana skyddssystems egenskaper och vilka&lt;br&gt;kreditinstitut som omfattas av dem samt om eventuella senare&lt;br&gt;ändringar i den information som har tillhandahållits.&lt;br&gt;Kommissionen skall informera Rådgivande&lt;br&gt;bankrörelsekommittén om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett kreditinstitut inte uppfyller de förpliktelser som&lt;br&gt;åligger det såsom ansluten till ett system för garanti av&lt;br&gt;insättningar, skall de behöriga myndigheter som har utfärdat&lt;br&gt;dess auktorisation underrättas och, i samarbete med systemet&lt;br&gt;för garanti av insättningar, vidta alla lämpliga åtgärder,&lt;br&gt;inklusive användande av sanktioner, för att säkerställa att&lt;br&gt;kreditinstitutet uppfyller sina förpliktelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte dessa åtgärder leder till att kreditinstitutet&lt;br&gt;uppfyller sina förpliktelser, kan systemet, om nationell&lt;br&gt;lagstiftning tillåter uteslutning av en deltagare, med de&lt;br&gt;behöriga myndigheternas uttryckliga samtycke och d minst&lt;br&gt;tolv månaders frist, meddela att det ämnar utesluta&lt;br&gt;kreditinstitutet från medlemsskap i systemet. Insättningar som&lt;br&gt;har gjorts före fristens utgång skall även i fortsättningen vara&lt;br&gt;helt täckta av systemet. Om kreditinstitutet vid fristens utgång&lt;br&gt;inte har uppfyllt sina förpliktelser kan systemet för garanti av&lt;br&gt;insättningar, återigen efter att ha inhämtat de behöriga&lt;br&gt;myndigheternas uttryckliga samtycke, genomföra&lt;br&gt;uteslutningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om nationell lagstiftning tillåter det och med uttryckligt&lt;br&gt;samtycke från de behöriga myndigheter som har utfärdat&lt;br&gt;kreditinstitutets auktorisation får ett institut som har uteslutits&lt;br&gt;från ett system för garanti av insättningar fortsätta att ta emot&lt;br&gt;insättningar om det före sitt uteslutande har vidtagit andra&lt;br&gt;åtgärder för att garantera ett skydd för insättningar som vad&lt;br&gt;avser nivå på och omfattning av skyddet åtminstone motsvarar&lt;br&gt;det skydd som det officiellt erkända systemet ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om ett kreditinstitut som har föreslagits för uteslutning&lt;br&gt;enligt punkt 3 inte kan vidta andra åtgärder som uppfyller de&lt;br&gt;villkor som anges i punkt 4, skall de behöriga myndigheter&lt;br&gt;som utfärdade dess auktorisation omedelbart återkalla den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. System för garanti av insättningar som enligt artikel 3.1&lt;br&gt;har införts och officiellt erkänts i en medlemsstat,&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;12&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;skall omfatta insättare hos kreditinstitutets filialer i andra&lt;br&gt;medlemsstater.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Fram till den 31 december 1999 får varken nivån på eller&lt;br&gt;omfattningen, inklusive procentsatsen, av den täckning som&lt;br&gt;ges överstiga den maximala storleken på eller omfattningen av&lt;br&gt;den täckning som motsvarande garantisystem inom&lt;br&gt;värdmedlemsstatens territorium ger.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Före detta datum skall kommissionen utarbeta en rapport på&lt;br&gt;grundval av de erfarenheter som har gjorts vid tillämpningen&lt;br&gt;av det andra stycket och bedöma behovet av att fortsätta med&lt;br&gt;dessa åtgärder. Om så är lämpligt skall kommissionen&lt;br&gt;överlämna ett förslag till direktiv till Europaparlamentet och&lt;br&gt;rådet, i syfte att förlänga åtgärdernas giltighetstid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;När nivån på eller omfattningen, inklusive procentsatsen,&lt;br&gt;av den täckning som värdmedlemsstatens system för garanti av&lt;br&gt;insättningar ger, överstiger nivån på eller omfattningen av den&lt;br&gt;täckning som ges i den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut&lt;br&gt;är auktoriserat, skall värdmedlemsstaten säkerställa att det&lt;br&gt;finns ett officiellt erkänt system för garanti av insättningar&lt;br&gt;inom dess territorium som en filial frivilligt kan ansluta sig till&lt;br&gt;för att komplettera den garanti som dess insättare redan har&lt;br&gt;genom institutets anslutning till systemet i sitt hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det system som filialen ansluter sig till skall omfatta den&lt;br&gt;kategori av institut som den tillhör eller närmast motsvarar i&lt;br&gt;värdmedlemsstaten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa att objektiva och&lt;br&gt;allmänt tillämpade villkor upprättas för filialers anslutning till&lt;br&gt;en värdmedlemsstats system enligt punkt 2. Tillträde skall ske&lt;br&gt;på villkor att de relevanta förpliktelserna vad avser anslutning&lt;br&gt;är uppfyllda, särskilt vad avser betalning av bidrag och andra&lt;br&gt;avgifter. Medlemsstaterna skall vid genomförandet av denna&lt;br&gt;punkt följa de övergripande riktlinjer som anges i bilaga 2 .&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en filial som enligt punkt 2 frivilligt har anslutit sig&lt;br&gt;till ett system för garanti av insättningar inte uppfyller de&lt;br&gt;förpliktelser som åligger det såsom ansluten till systemet, skall&lt;br&gt;de behöriga myndigheter som utfärdade auktorisationen&lt;br&gt;meddelas och, i samarbete med systemet för garanti av&lt;br&gt;insättningar, vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa att&lt;br&gt;de ovannämnda förpliktelserna uppfylls.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om filialen trots dessa åtgärder inte uppfyller de ovannämnda&lt;br&gt;förpliktelserna kan systemet för garanti av insättningar, efter&lt;br&gt;en lämplig frist på minst tolv månader och med samtycke från&lt;br&gt;de behöriga myndigheter som utfärdade auktorisationen,&lt;br&gt;utesluta filialen. Insättningar som gjorts före dagen för&lt;br&gt;uteslutningen skall fortsätta att vara täckta av det frivilliga&lt;br&gt;systemet till dess&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;de förfaller. Insättama skall informeras om att den&lt;br&gt;kompletterande täckningen har fallit bort.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. Kommissionen skall senast den 31 december 1999&lt;br&gt;avlägga rapport om hur punkterna 2—4 tillämpas och skall om&lt;br&gt;lämpligt föreslå ändringar av dessa.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insättningar som redan har gjorts vid tidpunkten för&lt;br&gt;återkallandet av auktorisationen för ett kreditinstitut som har&lt;br&gt;auktoriserats enligt artikel 3 i direktiv 77/780/EEG skall&lt;br&gt;fortsätta att vara täckta av systemet för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall kontrollera att filialer som har&lt;br&gt;inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor utanför&lt;br&gt;gemenskapen har en täckning som motsvarar den som&lt;br&gt;föreskrivs i detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om så inte är fallet kan medlemsstaterna, om inte annat följer&lt;br&gt;av artikel 9.1 i direktiv 77/780/EEG, kräva att de filialer som&lt;br&gt;har inrättats av ett kreditinstitut som har sitt huvudkontor&lt;br&gt;utanför gemenskapen skall ansluta sig till ett inom sitt&lt;br&gt;territorium existerande system för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Åt insättare som redan har gjort eller som avser att göra&lt;br&gt;insättningar hos filialer som har inrättats av ett kreditinstitut&lt;br&gt;som har sitt huvudkontor utanför gemenskapen skall&lt;br&gt;kreditinstitutet tillhandahålla all relevant information om de&lt;br&gt;åtgärder som har vidtagits för att garantera deras insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den information som avses i punkt 2 skall på det sätt&lt;br&gt;som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det&lt;br&gt;officiella språket eller språken i den medlemsstat där en filial&lt;br&gt;inrättas; informationen skall vara avfattad på ett klart och&lt;br&gt;förståeligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;System för garanti av insättningar skall föreskriva att&lt;br&gt;varje insättares sammanlagda insättningar skall täckas upp till&lt;br&gt;20 000 ecu i den händelse insättningarna blir indisponibla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de medlemsstater där insättningar inte är täckta upp till&lt;br&gt;20 000 ecu när detta direktiv antas får fram till den&lt;br&gt;31 december 1999 det högsta belopp som har fastställts i deras&lt;br&gt;system för garanti av insättningar bibehållas, förutsatt att detta&lt;br&gt;belopp inte är lägre än 15 000 ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan bestämma att vissa insättare eller&lt;br&gt;insättningar skall vara undantagna från garanti eller skall ges&lt;br&gt;en lägre garanti. Dessa undantag finns angivna i bilaga 1.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;13&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Denna artikel skall inte hindra bibehållandet eller&lt;br&gt;antagandet av bestämmelser som ger en högre eller mer&lt;br&gt;omfattande täckning av insättningar. System för garanti av&lt;br&gt;insättningar kan särskilt på grund av sociala skäl täcka vissa&lt;br&gt;typer av insättningar helt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;En medlemsstat kan begränsa den garanti som anges i&lt;br&gt;punkt 1 eller den garanti som avses i punkt 3 till en bestämd&lt;br&gt;procentsats av insättningarna. Den garanterade procentsatsen&lt;br&gt;skall dock uppgå till eller överstiga 90 % av de sammanlagda&lt;br&gt;insättningarna till dess det belopp som skall utbetalas enligt&lt;br&gt;garantin uppgår till det belopp som avses i punkt 1.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Det belopp som avses i punkt 1 skall regelbundet och&lt;br&gt;minst vart femte år omprövas av kommissionen. Om lämpligt&lt;br&gt;skall kommissionen till Europaparlamentet och rådet&lt;br&gt;överlämna ett förslag till ett direktiv om justering av det&lt;br&gt;belopp som avses i punkt 1, med hänsyn tagen särskilt till&lt;br&gt;utvecklingen inom banksektorn samt den ekonomiska och&lt;br&gt;monetära situationen i gemenskapen. Den första omprövningen&lt;br&gt;skall inte ske förrän fem år efter utgången av den tid som&lt;br&gt;avses i artikel 7.1 andra stycket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa an insättarens rän till&lt;br&gt;kompensation innebär att insättaren har möjlighet att föra talan&lt;br&gt;mot systemet för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;De gränser som avses i artikel 7.1, 7.3 och 7.4 skall&lt;br&gt;tillämpas på de sammanlagda insättningarna i samma&lt;br&gt;kreditinstitut oavsett antalet insättningar, valuta och&lt;br&gt;lokalisering inom gemenskapen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Varje insättares andel i ett gemensamt konto skall tas&lt;br&gt;med i beräkningen av de gränser som avses i artikel 7.1, 7.3&lt;br&gt;och 7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om särskilda bestämmelser saknas, skall ett sådant konto delas&lt;br&gt;lika mellan insättama.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En medlemsstat kan besluta att insättningar till ett konto som&lt;br&gt;disponeras av två eller flera personer som är medlemmar i ett&lt;br&gt;bolag, en sammanslutning eller en gruppering av liknande&lt;br&gt;natur som inte är en juridisk person, kan läggas samman och&lt;br&gt;behandlas som om de hade gjorts av en enda insättare vid&lt;br&gt;beräkningen av de gränser som anges i artikel 7.1, 7.3 och&lt;br&gt;7.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om inte insättaren är faktiskt berättigad till de belopp&lt;br&gt;som finns innestående på ett konto, skall den person som är&lt;br&gt;faktiskt berättigad täckas av garantin, förutsatt att den&lt;br&gt;personen har blivit identifierad eller kan identifieras före det&lt;br&gt;datum då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande&lt;br&gt;som avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndigheten&lt;br&gt;meddelar det avgörande som avses i artikel 1.3 ii. Om flera&lt;br&gt;personer är faktiskt berättigade skall, då de gränser som anges&lt;br&gt;i artikel 7.1, 7.3 och 7.4 beräknas, hänsyn tas till&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;vars och ens andel enligt de för förvaltningen av&lt;br&gt;insättningarna gällande arrangemangen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna bestämmelse skall inte vara tillämplig på företag för&lt;br&gt;kollektiva investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall säkerställa att kreditinstituten ger&lt;br&gt;personer som redan har gjort eller avser att göra insättningar&lt;br&gt;tillgång till den information som behövs för att avgöra vilket&lt;br&gt;system för garanti av insättningar som institutet och dess&lt;br&gt;filialer är anslutna till inom gemenskapen eller vilka andra&lt;br&gt;alternativa åtgärder som har vidtagits enligt artikel 3.1 andra&lt;br&gt;stycket eller artikel 3.4. Insättama skall informeras om&lt;br&gt;bestämmelserna för systemet för garanti av insättningar eller&lt;br&gt;andra alternativa åtgärder som har vidtagits och deras&lt;br&gt;tillämpning, inklusive nivån på och omfattningen av den&lt;br&gt;täckning som skyddssystemet ger. Informationen skall göras&lt;br&gt;tillgänglig på ett lättförståeligt sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På begäran skall information ges också om villkoren för&lt;br&gt;kompensation och de formaliteter som skall uppfyllas för att&lt;br&gt;kompensationen skall utbetalas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den information som avses i punkt 1 skall på det sätt&lt;br&gt;som anges i nationell lagstiftning göras tillgänglig på det&lt;br&gt;officiella språket eller språken i den medlemsstat där filialen&lt;br&gt;är etablerad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall införa regler som begränsar&lt;br&gt;användningen av den information som avses i punkt 1 i&lt;br&gt;marknadsföring, för att förhindra att en sådan användning&lt;br&gt;påverkar banksystemets stabilitet eller insättamas förtroende.&lt;br&gt;Medlemsstaterna kan särskilt begränsa sådan marknadsföring&lt;br&gt;till en saklig hänvisning till det system som kreditinstitutet är&lt;br&gt;anslutet till.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;System för garanti av insättningar skall kunna betala ut&lt;br&gt;vederbörligen styrkta fordringar som insättare gör gällande&lt;br&gt;vad avser indisponibla insättningar inom tre månader från den&lt;br&gt;dag då de behöriga myndigheterna gör det konstaterande som&lt;br&gt;avses i artikel 1.3 i eller den rättsliga myndigheten meddelar&lt;br&gt;det avgörande som avses i artikel 1.3 ii.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Under extraordinära omständigheter och i särskilda fall&lt;br&gt;kan ett system för garanti av insättningar hos den behöriga&lt;br&gt;myndigheten ansöka om en förlängning av tidsfristen. Ingen&lt;br&gt;sådan förlängning får överstiga tre månader. På begäran av&lt;br&gt;systemet för garanti av insättningar får de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna ytterligare bevilja högst två förlängningar,&lt;br&gt;varav ingen får överstiga tre månader.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Den tidsfrist som fastställs i punkterna 1 och 2 får inte&lt;br&gt;åberopas av ett system för garanti av insättningar för att&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;14&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;förvägra förmåner enligt skyddssystemet till en insättare som&lt;br&gt;inte har kunnat göra sina anspråk på utbetalning enligt&lt;br&gt;garantin gällande i tid.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Informationen om de villkor och de formaliteter som&lt;br&gt;skall uppfyllas för att en kompensation enligt den garanti som&lt;br&gt;avses i punkt 1 skall kunna utbetalas, skall vara utförlig och&lt;br&gt;skriven på ett sätt som den nationella lagstiftningen&lt;br&gt;föreskriver, på det officiella språket eller språken i den&lt;br&gt;medlemsstat där den insättning som omfattas av garantin är&lt;br&gt;gjord.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Om en insättare eller en annan person som gör anspråk&lt;br&gt;på det belopp som finns innestående på ett konto har anklagats&lt;br&gt;för ett brott som har direkt eller indirekt samband med&lt;br&gt;tvättning av pengar enligt definitionen i artikel I i direktiv&lt;br&gt;91/308/EEG, kan system för garanti av insättningar inhibera&lt;br&gt;tillfälligt alla betalningar i väntan på domstolens dom, oavsett&lt;br&gt;den tidsfrist som fastställs i punkterna 1 och 2.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan att det påverkar eventuella andra rättigheter enligt&lt;br&gt;nationell lagstiftning skall system, som inom ramen för en&lt;br&gt;garanti betalar ut belopp, vara berättigade att vid&lt;br&gt;likvidationsförfaranden träda i insättarnas ställe för ett belopp&lt;br&gt;som motsvarar det systemen har betalat ut.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utan hinder av artikel 3 skall de institut som har auktoriserats&lt;br&gt;i Spanien eller Grekland och som finns upptagna i&lt;br&gt;förteckningen i bilaga 3 vara undantagna från kravet att&lt;br&gt;tillhöra ett system för garanti av insättningar till och med den&lt;br&gt;31 december 1999.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sådana kreditinstitut skall uttryckligen upplysa personer som&lt;br&gt;redan har gjort eller avser att göra insättningar om att de inte&lt;br&gt;är anslutna till något system för garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om ett sådant kreditinstitut under den tiden etablerar eller har&lt;br&gt;etablerat en filial i en annan medlemsstat, kan den&lt;br&gt;medlemsstaten begära att den filialen ansluter sig till ett&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;system för garanti av insättningar som har införts inom den&lt;br&gt;statens territorium enligt de villkor som anges i artikel 4.2,&lt;br&gt;4.3 och 4.4.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På den lista över auktoriserade kreditinstitut som&lt;br&gt;kommissionen enligt artikel 3.7 i direktiv 77/780/EEG skall&lt;br&gt;utarbeta, skall kommissionen ange varje kreditinstituts&lt;br&gt;ställning med avseende på det här direktivet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra&lt;br&gt;författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv&lt;br&gt;senast den 1 juli 1995. De skall genast underrätta&lt;br&gt;kommissionen om detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de&lt;br&gt;innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en&lt;br&gt;sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter&lt;br&gt;om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv&lt;br&gt;utfärda.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna&lt;br&gt;texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som&lt;br&gt;de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs&lt;br&gt;i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Artikel 16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utfärdat i Bryssel den 30 maj 1994.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På Europaparlamentets vägnär På rådets vägnar&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;E. KLEPSCH &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;G. ROMEOS&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ordförande &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Ordförande&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;15&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BZL4GX 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de undantag som avses i artikel 7.2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av finansinstitut enligt definitionen i artikel 1.6 i direktiv 89/646/EEG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av försäkringsföretag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av statliga och centrala administrativa myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av regionala, lokala och kommunala myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av företag för kollektiva investeringar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av pensionsfonder.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av styrelseledamöter och andra medlemmar av kreditinstitutets ledning, av bolagsmän som&lt;br&gt;personligen svarar för företagets skulder, av personer som äger minst 5 % av kreditinstitutets kapital, av personer&lt;br&gt;med ansvar att utföra enligt lagen föreskriven revision av kreditinstitutets bokföring och av insättare med liknande&lt;br&gt;ställning i andra företag inom samma grupp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av nära släktingar och tredje man som handlar för de insättares räkning som avses i 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9. &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar gjorda av andra företag inom samma gnipp.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10. &amp;nbsp;Insättningar som inte är gjorda i någons namn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11. &amp;nbsp;&amp;nbsp;Insättningar för vilka samma kreditinstitut på individuell grund har gett insättaren räntesatser och finansiella fördelar&lt;br&gt;som har bidragit till att förvärra institutets finansiella ställning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12. &amp;nbsp;Skuldebrev som samma kreditinstitut ter ställt ut och skulder enligt egna accepter eller egna växlar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13. &amp;nbsp;Insättningar gjorda i andra valutor än&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— medlemsstaternas valutor,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— ecu.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14. &amp;nbsp;Insättningar gjorda av företag som är av en sådan storlek att de inte är tillåtna att upprätta en balansräkning i&lt;br&gt;förkortad form enligt artikel 11 i rådets fjärde direktiv (78/660/EEG) av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g&lt;br&gt;i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EGT nr L 222, 14.8.1978, s. 11. Direktivet senast ändrat genom direktiv 90/605/EEG (EGT nr L 317, 16.11.1990,&lt;br&gt;s. 60).&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;16&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Övergripande riktlinjer&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en filial ansöker om att få ansluta sig till en värdmedlemsstats system för kompletterande täckning, skali&lt;br&gt;värdmedlemsstatens system bilateralt med systemet i den medlemsstat som är filialens hemland införa lämpliga regler och&lt;br&gt;förfaranden för utbetalning av kompensation till filialens insättare. Följande principer skall vara tillämpliga på både&lt;br&gt;utarbetandet av dessa förfaranden och fastställandet av de villkor för anslutning som är tillämpliga på en sådan filial (som&lt;br&gt;avses i artikel 4.2):&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall bibehålla full rätt att ålägga de anslutna kreditinstituten sina objektiva och allmänt&lt;br&gt;tillämpade regler; den skall kunna kräva tillhandahållande av relevant information och ha rätt att kontrollera sådan&lt;br&gt;information hos de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som är kreditinstitutets hemland.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall tillmötesgå fordringar på kompletterande kompensation efter det att de behöriga&lt;br&gt;myndigheterna i den medlemsstat som är hemland har förklarat att insättningarna är indisponibla.&lt;br&gt;Värdmedlemsstatens system skall ha fortsatt oinskränkt rätt att, innan utbetalning av en kompletterande&lt;br&gt;kompensation sker enligt systemets egna normer och förfaranden pröva om en insättare har rätt att få en sådan&lt;br&gt;kompensation.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Systemen i de medlemsstater som är hemland respektive värdland skall ha ett nära samarbete för att säkerställa att&lt;br&gt;insättare snabbt får en korrekt kompensation. De skall särskilt komma överens om hur förekomsten av motkrav&lt;br&gt;som kan komma att ge upphov till kvittning enligt endera systemet kommer att påverka den kompensation som&lt;br&gt;varje system skall betala ut till insättaren.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;d) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Värdmedlemsstatens system skall vara berättigat att kräva bidrag av filialer för kompletterande täckning på en&lt;br&gt;lämplig grundval som tar hänsyn till den garanti som systemet i den medlemsstat som är hemland ger. För att&lt;br&gt;underlätta inkrävandet av sådana bidrag skall värdmedlemsstatens system vara berättigat att anta att dess åtagande&lt;br&gt;under alla omständigheter är begränsat till det belopp med vilket den garanti det ger överstiger den garanti som&lt;br&gt;hemlandet ger, oavsett om hemlandet faktiskt betalar kompensation för insättningar inom värdmedlemsstatens&lt;br&gt;territorium.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;17&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;394L0019/S&lt;/p&gt;
&lt;h2&gt;Prop. 1994/95:113&lt;/h2&gt;
&lt;p&gt;Nr L 135/14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska gemenskapernas officiella tidning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31.5.94&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;BILAGA 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förteckning över de kreditinstitut som avses i artikel 12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;a) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Särskilda kategorier av spanska kreditinstitut, vars legala status för närvarande är föremål för reformering och som&lt;br&gt;är auktoriserade som&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Entidades de Fianciaciön o Factoring,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sociedades de Arrendamiento Financiero,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Sociedades de Crédito Hipotecario.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;b) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande spanska statliga institutioner:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco de Crédito Agricola, SA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco Hipotecario de Espäna, SA,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Banco de Crédito Local, SA.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;c) &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Följande grekiska kooperativa kreditinstitut:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Lamia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Ioannina,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Xylocastron&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och de kooperativa kreditinstitut av liknande karaktär som finns förtecknade nedan och som är godkända eller kommer&lt;br&gt;att godkännas den dag som detta direktiv antas&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Chania,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Iraklion,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Magnissia,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Larissa,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Patras,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;— Det kooperativa kreditinstitutet i Thessaloniki.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;18&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Finansdepartementet &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Prop. 1994/95:113&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sundström, Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Persson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:113 om ändring av avtalet om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet): System för&lt;br&gt;garanti av insättningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47220, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 28 oktober 1994 om ändring i EES-avtalets bilaga IX.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:NU7</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen godkänner Gemensamma EES-kommitténs beslut den 28 oktober 1994 om ändring i EES-avtalets bilaga IX.</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-11-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-11-22 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Finansdepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:08:10</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03113</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:24</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Näringsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-22 10:08:10</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03113</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__113.pdf</filnamn>
<filstorlek>803120</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Ändring av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES-avtalet): System för garanti av insättningar</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/5CF96B88-297A-48BA-9E4D-1536A00430AE</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:NU7</uppgift>
<ref_dok_id>GI01NU7</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>NU7</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Införande i EES-avtalet av direktiv om insättningsgaranti</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>