<dokumentstatus><dokument>
 <hangar_id>2290940</hangar_id>
 <dok_id>GI03112</dok_id>
 <rm>1994/95</rm>
 <beteckning>112</beteckning>
 <typ>prop</typ>
 <subtyp>prop</subtyp>
 <doktyp>prop</doktyp>
 <typrubrik>Proposition 1994/95:112</typrubrik>
 <dokumentnamn>Proposition</dokumentnamn>
 <debattnamn>Proposition</debattnamn>
 <tempbeteckning></tempbeteckning>
 <organ>Justitiedepartementet</organ>
 <mottagare></mottagare>
 <nummer>112</nummer>
 <slutnummer>0</slutnummer>
 <datum>1994-11-10 00:00:00</datum>
 <systemdatum>2025-12-19 13:50:21</systemdatum>
 <publicerad>1995-01-01 00:00:00</publicerad>
 <titel>Utrikessekretess m.m.</titel>
 <subtitel></subtitel>
 <status>digitaliserad</status>
 <htmlformat>html</htmlformat>
 <relaterat_id></relaterat_id>
 <source></source>
 <sourceid>skarven</sourceid>
 <dokument_url_text>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03112/text</dokument_url_text>
 <dokument_url_html>https://data.riksdagen.se/dokument/GI03112</dokument_url_html>
 <dokumentstatus_url_xml>https://data.riksdagen.se/dokumentstatus/GI03112</dokumentstatus_url_xml>
 <html>&lt;h1&gt;&lt;a name="caption1"&gt;&lt;/a&gt;Regeringens proposition&lt;br&gt;1994/95:112&lt;/h1&gt;
&lt;h2&gt;Utrikessekretess m.m.&lt;/h2&gt;&lt;img src="https://data.riksdagen.se/fil/GI03112/prop_199495__112-1.png" style="width:39pt;height:48pt;"/&gt;
&lt;p&gt;Prop&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Stockholm den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mona Sahlin&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Laila Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Propositionens huvudsakliga innehåll&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I propositionen föreslås att bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 § sekretesslagen skall innehålla ett enhetligt s.k. rakt skaderekvisit. Det&lt;br&gt;innebär att for alla uppgifter som rör Sveriges förbindelser med andra&lt;br&gt;stater och med mellanfolkliga organisationer skall utgångspunkten vara&lt;br&gt;att de är offentliga. Förslaget är i första hand motiverat av en strävan att&lt;br&gt;även inom ramen för ett svenskt deltagande i EU-samarbetet säkerställa&lt;br&gt;rätten till medborgerlig insyn i allmänna angelägenheter. I propositionen&lt;br&gt;uttalar regeringen att den avser att vid ett medlemskap noga följa&lt;br&gt;utvecklingen på området och är beredd att överväga ytterligare åtgärder&lt;br&gt;för öppenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I propositionen redovisar regeringen också sin allmänna syn på den&lt;br&gt;svenska offentlighetsprincipens ställning vid ett svenskt EU-medlemskap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därutöver föreslås ytterligare en ändring i sekretesslagen i syfte att&lt;br&gt;förbättra integritetsskyddet för enskilda genom att en bestämmelse om&lt;br&gt;sekretess i specialpedagogisk stödverksamhet införs i 7 kap. 9 §&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Innehållsförteckning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 &amp;nbsp;&amp;nbsp;Förslag till riksdagsbeslut .............................................. 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 &amp;nbsp;Lagtext..................................................................... 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3 &amp;nbsp;Ärendet och dess beredning ............................................ 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;4 &amp;nbsp;Reformbehovet på utrikessekretessens område ..................... 8&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 &amp;nbsp;Den svenska offentlighetsprincipen ................................... 9&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;6 &amp;nbsp;Offentlighet och sekretess i Europeiska unionen .................. 10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 &amp;nbsp;Vår offentlighetsprincip vid ett medlemskap i&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Europeiska unionen..................................................... 17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;8 &amp;nbsp;Ett enhetligt rakt skaderekvisit för utrikessekretessen ........... 25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 &amp;nbsp;Instansordningen och utrikessekretessen ............................ 32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10 Sekretess för uppgifter i specialpedagogisk stödverk-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;samhet m.m.............................................................. 34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11 Ikraftträdande ............................................................ 37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 1 Sammanfattning av Utredningen om utrikes-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekretessens betänkande SOU 1994:49 ..................... 38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2 Utredningens lagförslag ....................................... 40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3 Förteckning över remissinstanser ............................ 41&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4 Sammanfattning av promemorieförslaget om&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;sekretess i specialpedagogisk stödverksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;och promemorians lagförslag ................................. 42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5 Förteckning över remissinstanser ............................ 44&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6 Lagrådsremissens lagförslag .................................. 45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7 Lagrådets yttrande .............................................. 49&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;den 10 november 1994 ...................................................... 50&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;1 Förslag till riksdagsbeslut&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringen föreslår att riksdagen antar regeringens förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;2 Lagtext&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 7 kap. 9 § samt bilagan till&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100)' skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos regeringen&lt;br&gt;och inom utrikesrepresentationen&lt;br&gt;för uppgift som angår Sveriges&lt;br&gt;förbindelser med annan stat eller&lt;br&gt;i övrigt rör annan stat, mellan-&lt;br&gt;folklig organisation, myndighet,&lt;br&gt;medborgare eller juridisk person&lt;br&gt;i annan stat eller statslös, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att detta stör Sveriges&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelser eller&lt;br&gt;på annat sätt skadar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos annan&lt;br&gt;myndighet än som avses i första&lt;br&gt;stycket för uppgift som anges&lt;br&gt;där, om det kan antas att det&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift&lt;br&gt;som angår Sveriges förbindelser&lt;br&gt;med annan stat eller i övrigt rör&lt;br&gt;annan stat, mellanfolklig organi-&lt;br&gt;sation, myndighet, medborgare&lt;br&gt;eller juridisk person i annan stat&lt;br&gt;eller statslös, om det kan antas&lt;br&gt;att det stör Sveriges mellanfolk-&lt;br&gt;liga förbindelser eller på annat&lt;br&gt;sätt skadar landet om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stör Sveriges mellanfolkliga&lt;br&gt;förbindelser eller på annat sätt&lt;br&gt;skadar landet om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst fyrtio&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialsko-&lt;br&gt;lan och sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som&lt;br&gt;hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande&lt;br&gt;verksamhet i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels&lt;br&gt;för uppgift som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om&lt;br&gt;skiljande av elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om&lt;br&gt;det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men om uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elevvårds-&lt;br&gt;ärende eller i annat ärende som nu har nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom utbild-&lt;br&gt;ningsväsendet i övrigt för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till psykologisk&lt;br&gt;undersökning eller behandling&lt;br&gt;och för uppgift om enskilds per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden hos psyko-&lt;br&gt;log, kurator eller syofunktionär,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgif-&lt;br&gt;ten kan röjas utan att den som&lt;br&gt;uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men. Dessutom&lt;br&gt;gäller inom arbetsmarknadsut-&lt;br&gt;bildningen, den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen, vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen för psykiskt utvecklings-&lt;br&gt;störda, svenskundervisningen för&lt;br&gt;invandrare (sfi) och folkhög-&lt;br&gt;skolan sekretess i annan elevvår-&lt;br&gt;dande verksamhet för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det kan antas att den som&lt;br&gt;uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men om upp-&lt;br&gt;giften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom utbild-&lt;br&gt;ningsväsendet i övrigt för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till psykologisk&lt;br&gt;undersökning eller behandling&lt;br&gt;och för uppgift om enskilds per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden hos psyko-&lt;br&gt;log, kurator eller syofunktionär,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgif-&lt;br&gt;ten kan röjas utan att den som&lt;br&gt;uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men. Dessutom&lt;br&gt;gäller inom arbetsmarknads-&lt;br&gt;utbildningen, den kommunala&lt;br&gt;vuxenutbildningen, vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen för utvecklingsstörda,&lt;br&gt;svenskundervisningen för invan-&lt;br&gt;drare (sfi) och folkhögskolan&lt;br&gt;sekretess i annan elevvårdande&lt;br&gt;verksamhet för uppgift om en-&lt;br&gt;skilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det kan antas att den som&lt;br&gt;uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men om upp-&lt;br&gt;giften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i specialpeda-&lt;br&gt;gogisk stödverksamhet för upp-&lt;br&gt;gift om enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden, om det kan antas att&lt;br&gt;den enskilde eller någon honom&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;närstående lider men om upp-&lt;br&gt;giften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio&lt;br&gt;år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagcf&lt;br&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet&lt;br&gt;i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som&lt;br&gt;nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos&lt;br&gt;organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till&lt;br&gt;numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd&lt;br&gt;av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag, förening eller stiftelse&lt;br&gt;som enligt regeringens bestäm-&lt;br&gt;mande anordnar vapenfri tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av frågor om förmåner&lt;br&gt;och ledighet för en vapenfri&lt;br&gt;tjänstepliktig (SFS 1966:413 och&lt;br&gt;1993:1279)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet&lt;br&gt;i tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som&lt;br&gt;nämns nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos&lt;br&gt;organet. Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till&lt;br&gt;numret i Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd&lt;br&gt;av vilken verksamheten har uppdragits åt organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag,föreningar, samfölligheter&lt;br&gt;eller andra enskilda där totalför-&lt;br&gt;svarspliktiga fullgör civilplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av frågor om ledighet&lt;br&gt;och förmåner för totalförsvars-&lt;br&gt;pliktiga som fullgör civilplikt&lt;br&gt;(SFS 1994:000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;z&lt;/sup&gt; Senaste lydelse 1993:1685.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft, såvitt avser bilagan, den 1 juli 1995 och i&lt;br&gt;övrigt den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om uppgifter som hänför&lt;br&gt;sig till ärenden om prövning av frågor om förmåner och ledighet för en&lt;br&gt;vapenfri tjänstepliktig.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;3 Ärendet och dess beredning&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I mars 1993 tillkallades professorn Daniel Tarschys att som särskild&lt;br&gt;utredare se över bestämmelserna om utrikessekretess i sekretesslagen&lt;br&gt;(1980:100) med anledning av EES-avtalet och i perspektivet av ett&lt;br&gt;svenskt medlemskap i EG.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I utredningens direktiv (dir. 1993:32) angavs att utredaren borde ha&lt;br&gt;frihet att ta upp alla de frågor som kunde behöva övervägas inom ramen&lt;br&gt;for en sådan översyn. Regeringen uttalade emellertid särskilt att&lt;br&gt;utredningsarbetet borde utgå från att den svenska anpassningen till EG&lt;br&gt;skall bedrivas på ett sätt som är förenligt med den tradition av betydande&lt;br&gt;öppenhet som så länge präglat svensk förvaltning. De frågor som gäller&lt;br&gt;meddelarfriheten i ett EES- och EG-perspektiv borde också belysas.&lt;br&gt;Slutligen angavs att utredaren också borde behandla frågan om den&lt;br&gt;nuvarande instansordningen när det gäller överklagande av en utlands-&lt;br&gt;myndighets avslag på en begäran om att lämna ut en allmän handling är&lt;br&gt;rationell från olika synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen, som antog namnet Utredningen om utrikessekretessen,&lt;br&gt;överlämnade i mars 1994 sitt betänkande Utrikessekretessen (SOU&lt;br&gt;1994:49). Utredningens sammanfattning av betänkandet återfinns i&lt;br&gt;bilaga 1. Dess lagförslag har tagits in i bilaga 2. Betänkandet har&lt;br&gt;remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;3. En sammanställning av remissyttrandena finns tillgänglig i Justitiede-&lt;br&gt;partementet (dnr 94-1181). Regeringen behandlar i denna lagrådsremiss&lt;br&gt;utredningens förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Statens institut för handikappfrågor i skolan (SIH) har i en fram-&lt;br&gt;ställning den 3 februari 1994 (dnr 94-425) hemställt att sekretesslagen&lt;br&gt;skall tillföras en bestämmelse om sekretess för uppgifter hos institutets&lt;br&gt;konsulenter. Med anledning av detta har inom Justitiedepartementet&lt;br&gt;upprättats en promemoria om sekretess för uppgifter hos SIH. I&lt;br&gt;promemorian föreslås att en bestämmelse skall införas som reglerar&lt;br&gt;sekretessen i specialpedagogisk verksamhet. En sammanfattning av&lt;br&gt;förslaget samt promemorians författningsförslag finns i bilaga 4.&lt;br&gt;Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över de remissinstan-&lt;br&gt;ser som yttrat sig finns i bilaga 5. Remissyttrandena finns tillgängliga i&lt;br&gt;Justitiedepartementet (dnr 94-425).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutade den 27 oktober 1993 att inhämta Lagrådets yttrande&lt;br&gt;över de lagförslag som finns i bilaga 6. Lagrådet har i sitt yttrande för&lt;br&gt;visst fall satt i fråga om tillämpning av en gemenskapsrättslig sekretess-&lt;br&gt;bestämmelse är väl förenligt med regleringen i 2 kap. 2 § andra stycket&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen och syftet bakom den bestämmelsen. I avsnitt 7&lt;br&gt;kommenterar regeringen vad Lagrådet har anfört i den delen. Lagrådet&lt;br&gt;har även föreslagit att ikraftträdandebestämmelsen, såvitt gäller ändring-&lt;br&gt;arna i bilagan till sekretesslagen, ges en annan lydelse. Regeringen har&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;följt Lagrådets förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådets yttrande finns i bilaga 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;4 Reformbehovet på utrikessekretessens område&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelserna om den svenska utrikessekretessen har kommit till i en&lt;br&gt;tid då Sverige deltagit i ett internationellt samarbete som skett i traditio-&lt;br&gt;nella former. Det svenska deltagandet i utvecklingen mot en ökad&lt;br&gt;integration i Europa motiverar att sekretessfrågorna ses i en ny be-&lt;br&gt;lysning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sverige deltar i den utvecklingen genom att vi ingår i det europeiska&lt;br&gt;ekonomiska samarbetsområdet (EES). Även det samarbetet sker&lt;br&gt;visserligen i huvudsak i traditionella former men har en omfattning som&lt;br&gt;saknar sin motsvarighet bland de internationella avtal som Sverige&lt;br&gt;tidigare har varit bundet av.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett medlemskap i den europeiska unionen (EU) utgör ett än viktigare&lt;br&gt;steg för Sveriges del. Ett fullvärdigt medlemskap innebär, till skillnad&lt;br&gt;från vad som gäller enligt EES-avtalet och de flesta andra internationella&lt;br&gt;fördrag, att Sverige med tillämpning av 10 kap. 5 § regeringsformen&lt;br&gt;överlåter normgivningskompetens till gemensamt utövande i gemensam-&lt;br&gt;ma institutioner. Inom gemenskapen beslutade normer kan då vara ome-&lt;br&gt;delbart tillämpliga här i landet och således utan mellankommande svensk&lt;br&gt;rättsbildning bindande för enskilda medborgare och företag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett EU-medlemskap medför således att på flera områden ersätts eller&lt;br&gt;kompletteras vår inhemska process för beredning av normgivningsbeslut&lt;br&gt;med en gemensam beredningsprocess i gemensamma fora. Allmänhetens&lt;br&gt;rätt till insyn i den nationella beredningsprocessen regleras uteslutande&lt;br&gt;av bestämmelserna i den svenska offentlighets- och sekretesslagstift-&lt;br&gt;ningen. Denna beskrivs översiktligt i avsnitt 5. Vid ett medlemskap&lt;br&gt;kommer rätten till insyn i beredningen av de gemensamma frågorna att&lt;br&gt;åtminstone till en del avgöras med tillämpning av gemensamt beslutade&lt;br&gt;regler om insyn i de gemensamma institutionernas verksamhet. Till&lt;br&gt;frågan om vilken insyn som är möjlig i EU-institutionemas arbete&lt;br&gt;återkommer vi i avsnitt 6.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller hanteringen i de enskilda medlemsländerna av uppgifter&lt;br&gt;som rör EU-samarbetet tillämpas däremot i princip uteslutande nationell&lt;br&gt;rätt. Det finns nämligen inte något för medlemsländerna bindande&lt;br&gt;gemensamt regelverk på offentlighets- och sekretessområdet. Däremot&lt;br&gt;finns det i flera EG-rättsakter på olika sakområden enstaka föreskrifter&lt;br&gt;om att tystnadsplikt skall iakttas i vissa avseenden. Till frågan om vilken&lt;br&gt;betydelse sådana föreskrifter har i den nationella rättstillämpningen&lt;br&gt;återkommer vi i avsnitt 7.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett svenskt inträde i den europeiska unionen innebär således att vi på&lt;br&gt;likställd fot med övriga medlemsländer blir delaktiga i ett omfattande&lt;br&gt;internationellt samarbete av for oss nytt slag. Det är angeläget att i&lt;br&gt;samband därmed slå vakt om rätten till medborgerlig insyn i allmänna&lt;br&gt;angelägenheter.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;5 Den svenska offentlighetsprincipen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Offentlighetsprincipen kan definieras som den grundsats enligt vilken&lt;br&gt;samhällsorganens verksamhet skall ske under allmän insyn och kontroll.&lt;br&gt;För att en offentlighetsprincip skall anses råda i samhället räcker det inte&lt;br&gt;med att myndigheterna lämnar medborgarna en vidsträckt information om&lt;br&gt;sitt arbete. Den offentliga verksamheten måste dessutom ligga öppen för&lt;br&gt;medborgarna och de nyhetsförmedlande organen på sådant sätt att dessa&lt;br&gt;kan inhämta upplysningar i skilda angelägenheter efter eget val,&lt;br&gt;oberoende av myndigheternas informationsgivning (prop. 1975/76:160&lt;br&gt;s. 60). Sammanfattningsvis brukar man säga att offentlighetsprincipen&lt;br&gt;fyller tre huvudändamål. Den utgör en garanti för rättssäkerheten,&lt;br&gt;effektiviteten i förvaltningen och effektiviteten i folkstyret.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I första hand förknippas offentlighetsprincipen med den i 2 kap. 1 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen fastlagda grundsatsen om allmänna handlingars&lt;br&gt;offentlighet. Det sägs där att vatje medborgare till främjande av ett fritt&lt;br&gt;meningsutbyte och en allsidig upplysning skall ha rätt att ta del av&lt;br&gt;allmänna handlingar. Härigenom markeras att handlingsoffentligheten&lt;br&gt;utgör ett inslag i den medborgerliga yttrande- och informationsfriheten&lt;br&gt;och därmed en av betingelserna för den fria demokratiska åsiktsbild-&lt;br&gt;ningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat inslag i offentlighetsprincipen utgör den medborgerliga&lt;br&gt;yttrandefrihet som gäller också som grundsats för de tjänstemän och&lt;br&gt;andra som är verksamma hos det allmänna och som även omfattar den&lt;br&gt;information som dessa offentliga funktionärer förfogar över i denna&lt;br&gt;verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Av intresse i detta sammanhang är också reglerna om meddelarfrihet,&lt;br&gt;dvs. rätten för var och en att utom i vissa undantagsfall lämna uppgifter&lt;br&gt;i vilket ämne som helst för publicering. Dessa regler kan ses som en del&lt;br&gt;av det regelverk genom vilket offentlighetsprincipen förverkligas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det finns anledning att framhålla att de offentliga funktionärernas&lt;br&gt;yttrandefrihet och meddelarfrihet inte innebär att uppgifter blir offentliga&lt;br&gt;i den meningen att de blir tillgängliga för allmänheten utan i princip&lt;br&gt;endast en frihet för den enskilde att utan risk för straff, skadeståndsskyl-&lt;br&gt;dighet eller andra sanktioner lämna ut uppgifter för publicering. Någon&lt;br&gt;rätt till insyn i det allmännas verksamhet är det alltså inte frågan om utan&lt;br&gt;en möjlighet för offentliga funktionärer att informera t.ex. massmedierna&lt;br&gt;om förhållanden som angår deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundsatserna om allmänna handlingars offentlighet, de offentliga&lt;br&gt;funktionärernas yttrandefrihet och meddelarfriheten är omistliga inslag i&lt;br&gt;vår rättsordning men gäller inte utan undantag. Inskränkningar i rätten&lt;br&gt;att ta del av allmänna handlingar får göras om det är påkallat av hänsyn&lt;br&gt;till vissa i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen angivna intressen, där&lt;br&gt;behovet av sekretess är särskilt starkt. Föreskrifter om dessa begräns-&lt;br&gt;ningar är samlade i sekretesslagen som också reglerar den tystnadsplikt&lt;br&gt;som utgör undantag från de offentliga funktionärernas yttrandefrihet.&lt;br&gt;Sekretess används i lagen som en gemensam beteckning på begränsning&lt;br&gt;i handlingsoffentligheten och tystnadsplikt. Och i 16 kap. sekretesslagen&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;anges vissa tystnadspliktsföreskrifter som gäller som undantag från&lt;br&gt;principen om meddelarfrihet medan denna princip tar över övriga&lt;br&gt;tystnadspliktsbestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid vaije bedömning av om offentlighetsprincipen skall få vika for ett&lt;br&gt;sekretessbehov måste en intresseavvägning göras. När ett beaktansvärt&lt;br&gt;intresse av allmän insyn kan antas föreligga bör offentlighetsprincipen få&lt;br&gt;vika endast om det framstår som nödvändigt av hänsyn till viktiga&lt;br&gt;motstående intressen. Enbart den omständigheten att sekretess skulle&lt;br&gt;underlätta myndigheternas arbete inom landet eller samarbetet med&lt;br&gt;utländska myndigheter kan aldrig vara ett tillräckligt skäl för sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Principen om fri tillgång till de allmänna organens handlingar lades&lt;br&gt;första gången fast i 1766 års tryckfrihetsförordning och har således - om&lt;br&gt;än inte utan avbrott - gällt i vårt land i över 200 år. Den har därigenom&lt;br&gt;satt sin prägel på den svenska förvaltningen och påverkar attityder och&lt;br&gt;värderingar i samhället. Sverige och Finland har länge varit ensamma om&lt;br&gt;att tillämpa denna princip men på senare år har även andra länder, t.ex.&lt;br&gt;Danmark och Nederländerna, anlagt samma synsätt. Sverige är dock&lt;br&gt;såvitt bekant fortfarande ensamt om att ha principen fastlagd och&lt;br&gt;utvecklad i grundlag. Det svenska regelverket på området framstår som&lt;br&gt;mycket detaljerat vilket har föranletts av ett önskemål att i lagstiftningen&lt;br&gt;så noga som möjligt reglera undantagen från offentlighetsprincipen för&lt;br&gt;att inte lämna myndigheterna ett utrymme för att skönsmässigt avgöra&lt;br&gt;vilken insyn som skall finnas i deras verksamhet.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;6 Offentlighet och sekretess i Europeiska unionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Unionens nuvarande medlemsländer har helt olika traditioner i fråga om&lt;br&gt;allmänhetens rätt till insyn i myndigheternas verksamhet. Bland dem&lt;br&gt;återfinns de flesta ståndpunkter som är möjliga att inta i frågan: från en&lt;br&gt;principiell öppenhet liknande vår i Danmark och Nederländerna, över en&lt;br&gt;viss rätt till insyn för massmedierna i t.ex. Tyskland till en närmast&lt;br&gt;principiell slutenhet i Storbritannien.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Redan av dessa för medlemsländerna skilda rättsliga system framgår att&lt;br&gt;det inte finns någon harmoniserad lagstiftning på detta område. Vaije&lt;br&gt;land kan i allt väsentligt följa sin egen tradition. De grundläggande&lt;br&gt;fördragen ger inte heller gemenskapen någon behörighet att bestämma&lt;br&gt;vilka generella regler som medlemsländerna skall tillämpa när det gäller&lt;br&gt;yttrande- och tryckfrihet. Däremot kan gemensamma regler med verkan&lt;br&gt;på offentlighetsprincipen beslutas inom avgränsade områden med&lt;br&gt;betydelse för den inre marknadens funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den gemensamma beslutsprocessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller frågan om insyn och öppenhet hos de gemensamma&lt;br&gt;institutionerna inom unionen har det ända tills helt nyligen saknats en&lt;br&gt;grundläggande offentlighetsprincip. Arbetet i rådet och i kommissionen&lt;br&gt;har bedrivits med traditionell diplomatisk förtrolighet enligt folkrättslig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;10&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kutym. Den gemensamma berednings- och beslutsprocessen syftar ju till&lt;br&gt;att jämka samman tolv olika staters ståndpunkter till en gemensam hand-&lt;br&gt;lingslinje. Man har, liksom i andra internationella sammanhang, utgått&lt;br&gt;från att det arbetet skulle försvåras om det skedde inför öppen ridå. Detta&lt;br&gt;utvecklas i rådets svaromål inför EG-domstolen i det mål i vilket den&lt;br&gt;brittiska tidningen The Guardian begärt att domstolen skall ogiltigförklara&lt;br&gt;rådets beslut att vägra lämna ut vissa handlingar, bland dem några&lt;br&gt;protokoll från rådets sammanträden. I svaromålet utvecklar rådets ombud&lt;br&gt;skälen för att förtrolighet måste råda vid rådets förhandlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Rådets arbete sker normalt genom en process som präglas av för-&lt;br&gt;handlingar och kompromisser. Under den processen uttrycker rådets&lt;br&gt;medlemmar fritt sina nationella intressen och ståndpunkter. Om en&lt;br&gt;överenskommelse skall kunna uppnås, krävs det ofta att de modifierar&lt;br&gt;sina ståndpunkter, kanske i sådan utsträckning att de på någon eller några&lt;br&gt;punkter överger de instruktioner de fått av sin regering. Denna process,&lt;br&gt;som är nödvändig för antagandet av gemensamma rättsakter, skulle&lt;br&gt;riskeras om delegationerna hela tiden tvingades hålla i minnet att de&lt;br&gt;ståndpunkter som de intar, när som helst kunde offentliggöras genom att&lt;br&gt;rådets handlingar lämnas ut utan att rådet fattat beslut om det.”&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Trots kraven på förtrolighet vid de gemensamma institutionernas&lt;br&gt;överläggningar är det ett välkänt faktum att åtskillig information infor,&lt;br&gt;och efter, sådana överläggningar ändå kommer till allmän kännedom.&lt;br&gt;Systemet har ibland beskrivits som &amp;quot;den öppna sekretessen&amp;quot;. I ett&lt;br&gt;förhandlingsspel finns det ju inte sällan anledning för en part att of-&lt;br&gt;fentliggöra sin egen ståndpunkt för att söka mobilisera stöd för den eller&lt;br&gt;att, någon gång, låta en motparts position läcka ut i syfte att misskredi-&lt;br&gt;tera den.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Men många krafter har varit verksamma inom gemenskapen för att&lt;br&gt;insyn och öppenhet skall prägla arbetet också på ett formellt plan. Till&lt;br&gt;dessa krafter hör de medlemsländer som nationellt tillämpar en grund-&lt;br&gt;läggande offentlighetsprincip, men också Europaparlamentet vars&lt;br&gt;verksamhet präglas av en mycket stor öppenhet. Parlamentets ståndpunkt&lt;br&gt;är att rådets förhandlingar bör vara offentliga då rådet utövar sin&lt;br&gt;lagstiftande funktion.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Samtliga medlemsländer antog en förklaring om ökad öppenhet redan&lt;br&gt;i samband med att Maastrichtfördraget undertecknades. I förklaringen ut-&lt;br&gt;talade medlemsländerna att insyn i beslutsprocessen stärker institutioner-&lt;br&gt;nas demokratiska karaktär och allmänhetens förtroende för förvaltningen.&lt;br&gt;Länderna uppdrog därför åt kommissionen att föreslå åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra allmänhetens tillgång till den information som institutionerna&lt;br&gt;besitter. Det är denna medlemsländernas gemensamma förklaring som&lt;br&gt;bildat utgångspunkten för det fortsatta reformarbetet på detta område. In-&lt;br&gt;riktningen mot ökad öppenhet bekräftades, och arbetet med att genomföra&lt;br&gt;den intensifierades, genom beslut vid Europeiska rådets möten i Birming-&lt;br&gt;ham, Edinburgh och Köpenhamn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I december 1992 offentliggjorde kommissionen vissa åtgärder för att&lt;br&gt;förbättra insynen i dess arbete. Kommissionen skall bl.a. i oktober månad&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;11&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;varje år lägga fram ett arbets- och lagstiftningsprogram för det komman-&lt;br&gt;de året som skall bli mera lättläst och ges en vidare spridning än hittills.&lt;br&gt;Kommissionen skall också inhämta synpunkter från en bredare krets&lt;br&gt;instanser på ett tidigt stadium av normgivningsprocessen. I det arbetet&lt;br&gt;skall s.k. grönböcker användas i större utsträckning än för närvarande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid det Europeiska rådets möte i Edinburgh den 11 och 12 december&lt;br&gt;1992 bekräftade, som nyss nämnts, regeringscheferna sin strävan efter att&lt;br&gt;öppna gemenskapens arbete för allmän insyn. Den processen skulle,&lt;br&gt;uttalades det, innefatta följande element.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Öppna rådsmöten för att diskutera vaije ordförandeskaps och&lt;br&gt;kommissionens handlingsprogram samt för att hålla en inledande&lt;br&gt;diskussion om viktiga förslag till normgivningsakter och andra förslag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Offentliggörande av hur rådsmedlemmama röstat (med möjlighet för&lt;br&gt;den som önskar att avge en röstförklaring).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Korta pressmeddelanden omedelbart efter vaije rådsmöte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- En fylligare bakgrundsinformation om förslag som är föremål för be-&lt;br&gt;handling i rådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;- Offentliggörande av rådets s.k. gemensamma ståndpunkt när beslut&lt;br&gt;skall fattas i samarbete med parlamentet eller då parlamentet har medbe-&lt;br&gt;slutanderätt. Dessutom skall då en förklarande promemoria publiceras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rådet har vidare, i december 1993, antagit en ny arbetsordning. Den&lt;br&gt;innehåller bl.a. bestämmelser om offentliggörande av rådets omröst-&lt;br&gt;ningar. I de fall rådet utövar sin lagstiftande funktion - dvs. antar bindan-&lt;br&gt;de rättsakter inom ramen för det traditionella EG-samarbetet - skall om-&lt;br&gt;röstningsresultatet göras offentligt, om inte en majoritet av länderna&lt;br&gt;motsätter sig det. I andra fall kan ett omröstningsresultat publiceras om&lt;br&gt;något land yrkar det och inte något annat land motsätter sig förslaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kring årsskiftet 1993/94 har rådet och kommissionen också beslutat&lt;br&gt;anta gemensamma regler för allmänhetens tillgång till de handlingar som&lt;br&gt;förvaras hos dessa båda institutioner. Reglerna innebär i korthet följande:&lt;br&gt;Den som önskar ta del av en handling skall skriftligen vända sig till&lt;br&gt;institutionen med sin begäran och han eller hon har - efter vissa&lt;br&gt;inledande prövningar - rätt att få ett beslut som, om det är negativt, kan&lt;br&gt;överklagas. Men den rätten gäller i princip bara handlingar som upprät-&lt;br&gt;tats hos institutionen. Gäller det en handling som getts in av någon&lt;br&gt;utomstående - t.ex. en privatperson eller en medlemsstat - hänvisas den&lt;br&gt;sökande till att i stället vända sig till ingivaren med sin begäran.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En begäran om att få ta del av en handling kan avslås om dess&lt;br&gt;utlämnande kan skada något av vissa särskilt angivna intressen, t.ex.&lt;br&gt;skyddet för det allmännas intresse, skyddet för den enskilde och hans&lt;br&gt;privatliv, skyddet för affärs- och industrihemligheter eller skyddet för&lt;br&gt;förtroligheten vid institutionens interna överläggningar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande EU-praxis, såvitt gäller den gemensamma politiska be-&lt;br&gt;rednings- och beslutsprocessen, kan översiktligt sägas innebära följande.&lt;br&gt;Vaije bindande normgivningsbeslut i rådet förutsätter att den oberoende&lt;br&gt;kommissionen lämnat ett förslag till ett sådant beslut. Både rådet och&lt;br&gt;Europaparlamentet har visserligen en fördragsfäst rätt att begära att&lt;br&gt;kommissionen lägger fram ett förslag. Enskilda och organisationer kan&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;12&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;försöka att påverka kommissionen till att avge ett förslag i en viss&lt;br&gt;riktning. Men det är ändå endast efter beredning och beslut i kommissio-&lt;br&gt;nen som ett normgivningsärende kan initieras; kommissionen besitter&lt;br&gt;ensam den formella initiativrätten. Ett kommissionens förslag till norm-&lt;br&gt;givningsakt blir alltid offentligt - och möjligt att allmänt diskutera - i&lt;br&gt;samma stund som det överlämnas till rådet för beredning och slutligt&lt;br&gt;ställningstagande. Ofta offentliggör kommissionen också ett visst&lt;br&gt;kommenterande material i samband med att ett förslag lämnas. Det sker&lt;br&gt;då genom en förklarande promemoria av viss omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den beredningsprocess som därefter vidtar i rådet kan ibland pågå&lt;br&gt;under några månaders tid men sträcker sig inte sällan över ett eller,&lt;br&gt;ibland, flera år. Under den tiden utformas medlemsländernas stånd-&lt;br&gt;punkter, i nationella beredningsprocesser liksom i gemensamma arbets-&lt;br&gt;grupper och slutligen i de ständiga representanternas kommitté (Coreper).&lt;br&gt;Under den tiden kan kommissionens förslag bli föremål för t.ex.&lt;br&gt;massmediers och intresseorganisationers granskning och opinionsbildning.&lt;br&gt;Det kan debatteras i såväl europeiska som nationella fora av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När beslut i rådet skall fattas i samarbete med Europaparlamentet, eller&lt;br&gt;när parlamentet har medbeslutanderätt, skall rådet, i stället för att fatta&lt;br&gt;ett slutligt beslut, i en första läsning enas om en gemensam ståndpunkt&lt;br&gt;som överlämnas till parlamentet som därefter tar ställning till med-&lt;br&gt;lemsländernas gemensamma ståndpunkt. Rådet offentliggör sin gemen-&lt;br&gt;samma ståndpunkt, ofta tillsammans med en förklarande promemoria.&lt;br&gt;Vid denna tidpunkt i beredningsprocessen berikas således det offentliga&lt;br&gt;samtalet med ytterligare underlag. Medlemsländernas gemensamma syn&lt;br&gt;på saken blir känd och möjlig att diskutera innan det slutliga beslutet&lt;br&gt;fattas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I Europaparlamentet råder en stor öppenhet. Parlamentet har tidigare&lt;br&gt;beskrivits som EG:s &amp;quot;fönster&amp;quot; mot omvärlden. Såväl parlamentets&lt;br&gt;plenarsessioner som dess utskottsförhandlingar är öppna. Det innebär att&lt;br&gt;parlamentets, och de europeiska partigrupperingarnas, inställning till en&lt;br&gt;föreslagen rättsakt och eventuella förslag till tillägg blir allmänt kända.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När så rådet fattar slutligt beslut om en normgivningsakt är dess&lt;br&gt;överläggningar förtroliga men resultatet av omröstningen, i den mån&lt;br&gt;sådan förekommer, publiceras normalt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis finns det således underlag för att i vaije med-&lt;br&gt;lemsland offentligt diskutera de möjliga politiska besluten innan de fattas.&lt;br&gt;Den gemensamma beredningsprocessen skiljer sig från den som&lt;br&gt;förekommer internt i alla medlemsländer främst på ett principiellt plan.&lt;br&gt;I medlemsländerna fattas det för medborgarna bindande slutliga&lt;br&gt;normgivningsbeslut genom en öppen omröstning efter en öppen debatt i&lt;br&gt;det nationella parlamentet, hos oss i riksdagen. Inom unionen fattas det&lt;br&gt;efter förtroliga överläggningar i rådet, varvid det också finns en&lt;br&gt;möjlighet för rådet att besluta avstå från att offentliggöra omröstnings-&lt;br&gt;resultatet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;13&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tillämpning av gemensamma regler i nationell förvaltning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det har redan konstaterats att EU-samarbetet i viktiga avseenden skiljer&lt;br&gt;sig från internationellt samarbete i andra former, bl.a. på så sätt att&lt;br&gt;åtskilliga gemensamma och direkt tillämpliga normgivningsbeslut kan&lt;br&gt;fattas. Men på en betydelsefull punkt är EU-samarbetet av högst&lt;br&gt;traditionellt slag. De gemensamma institutionerna saknar möjlighet att&lt;br&gt;verkställa sina beslut i medlemsländerna. Gemensamma normer och&lt;br&gt;beslut verkställs uteslutande genom nationella myndigheters försorg och&lt;br&gt;i princip i enlighet med vaije lands domstols- och förvaltningspro-&lt;br&gt;cessuella regler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I de flesta EG-rättsakter finns därför intaget vissa anvisningar om hur&lt;br&gt;medlemsländerna skall säkerställa att de gemensamma reglema verkligen&lt;br&gt;genomfors. Ofta föreskrivs att vaije medlemsland skall utse en behörig&lt;br&gt;nationell myndighet som har att kontrollera att direktivets eller förord-&lt;br&gt;ningens bestämmelser följs liksom att den myndigheten skall hålla&lt;br&gt;kommissionen underrättad om hur reglema tillämpas och utbyta&lt;br&gt;information med de behöriga myndigheterna i övriga medlemsländer. Det&lt;br&gt;finns i skilda EG-rättsakter också bestämmelser om att enskilda i med-&lt;br&gt;lemsstaterna skall iaktta tystnadsplikt och att sekretess skall gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den kanske viktigaste gruppen av sådana tystnadsplikter är de som&lt;br&gt;följer av de kontrollmekanismer, t.ex. inom konkurrensområdet, som&lt;br&gt;ansetts nödvändiga för att ge gemenskapsrätten fullt genomslag i alla&lt;br&gt;medlemsländerna. För anställda vid nationella tillsynsorgan, liksom ofta&lt;br&gt;även för tidigare anställda, stadgas tystnadsplikt. Ofta anges att tyst-&lt;br&gt;nadsplikten inte gäller i förhållande till andra myndigheter i med-&lt;br&gt;lemsstaten, antingen uttryckligen eller genom att det anges att en uppgift&lt;br&gt;kan lämnas på grund av föreskrift i lag. Exempel på sådana rättsakter är&lt;br&gt;första och andra banksamordningsdirektivet (77/780/EEG respektive&lt;br&gt;89/646/EEG), första och andra börsdirektivet (79/279/EEG respektive&lt;br&gt;80/390/EEG) och insiderhandelsdirektivet (89/592/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Liknande regler finns också i de rättsakter som reglerar verksamheten&lt;br&gt;vid nationella tillståndsorgan som sysslar med standardiseringsarbete.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kontroller kan också enligt flera rättsakter ske i form av inspektioner&lt;br&gt;hos framför allt företag. Det är oftast kommissionens personal som utför&lt;br&gt;inspektionerna men nationella tjänstemän kan biträda. För dem som&lt;br&gt;deltar i en inspektion föreskrivs tystnadsplikt, exempelvis i förordningen&lt;br&gt;om förbud mot diskriminering med hänsyn till transportpriser och trans-&lt;br&gt;portvillkor (11/60/EEG) och förordningen om regler för konkurrens&lt;br&gt;(17/62/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan viktig del av EG:s verksamhet avser utbyte av information&lt;br&gt;på olika områden såväl mellan medlemsstaternas myndigheter som mellan&lt;br&gt;medlemsstaterna och EG:s institutioner. Flera rättsakter som föreskriver&lt;br&gt;sådan kommunikation anger att den information som tas emot skall vara&lt;br&gt;hemlig och att tystnadsplikt skall gälla. Exempel på sådana rättsakter är&lt;br&gt;direktivet om ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaternas kompetenta&lt;br&gt;myndigheter på området för direkt skatt (77/799/EEG) och förordningen&lt;br&gt;om bl.a. ömsesidigt lämnande av biträde mellan nationella myndigheter&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;14&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;inom gemenskapen i syfte att säkerställa en korrekt tillämpning av tull-&lt;br&gt;och jordbruksregler (1468/81/EEG).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I artikel 16 i det andra banksamordningsdirektivet sägs att alla anställda&lt;br&gt;vid den nationella tillsynsmyndigheten skall vara bundna av tystnadsplikt.&lt;br&gt;Det innebär, sägs det vidare, att &amp;quot;fortrolig information som de tar emot&lt;br&gt;vid utövandet av sin tjänst inte får föras vidare till någon person eller&lt;br&gt;myndighet&amp;quot; (&amp;quot;no confidential information which they may receive in the&lt;br&gt;course of their duties may be divulged to arty person or authority&lt;br&gt;whatsoever&amp;quot;). Bestämmelsen anger således inte vilka slag av uppgifter&lt;br&gt;som är att anse som förtroliga men väl att förtrolig information inte får&lt;br&gt;föras vidare.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett ytterligare exempel kan hämtas från rådets förordning (2847/93/EG)&lt;br&gt;om inrättandet av ett kontrollsystem for den gemensamma fiskeripoliti-&lt;br&gt;ken. Enligt den förordningen skall nationella tillsynsorgan inrättas vilka&lt;br&gt;har olika inspektions- och övervakningsuppgifter. Vidare föreskrivs att&lt;br&gt;dessa tillsynsorgan regelbundet skall underrätta kommissionen om vissa&lt;br&gt;förhållanden och att de skall utbyta information med sina motsvarigheter&lt;br&gt;i andra medlemsländer. I förordningen sägs, i fråga om sekretess, att&lt;br&gt;medlemsländerna och kommissionen skall vidta alla nödvändiga åtgärder&lt;br&gt;för att säkerställa att uppgifter som erhålls inom ramen för förordningen&lt;br&gt;skall behandlas förtroligt (artikel 37.1). Vidare föreskrivs att uppgifter&lt;br&gt;som utväxlas med stöd av förordningen &amp;quot;omfattas av tystnadsplikt och&lt;br&gt;skall åtnjuta samma skydd som motsvarande uppgifter har enligt den&lt;br&gt;nationella lagstiftningen i det mottagande medlemslandet och enligt de&lt;br&gt;motsvarande regler som är tillämpliga på gemenskapsinstitutioner&amp;quot; (”fr&lt;br&gt;covered by professional secrecy and shall benefit from the same&lt;br&gt;protection accorded to similar data by the national legislation of the&lt;br&gt;Member State receiving them and by the corresponding provisions&lt;br&gt;applicable to Community institutions^. Har synes förordningen närmast&lt;br&gt;utgå från att samtliga utväxlade uppgifter i och för sig omfattas av&lt;br&gt;tystnadsplikt men hänvisar samtidigt uttryckligen till nationell lagstiftning&lt;br&gt;i fråga om skyddets närmare omfattning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det förhållandet att sekretesskyddets närmare omfattning och innehåll&lt;br&gt;bestäms av den nationella lagstiftningen framgår med än större tydlighet&lt;br&gt;av rådets direktiv (93/99/EEG) om ytterligare åtgärder för livsmedelskon-&lt;br&gt;troll. I direktivet föreskrivs bl.a. att medlemsländerna skall utse behöriga&lt;br&gt;myndigheter vars uppgift bl.a. är att, tillsammans med av kommissionen&lt;br&gt;utsedda inspektörer, kontrollera nationella laboratorier för livsmedelskon-&lt;br&gt;troll. Även enligt detta direktiv förutsätts ett omfattande utbyte av in-&lt;br&gt;formation mellan kommissionen och medlemsländernas myndigheter och&lt;br&gt;mellan de sist nämnda sinsemellan. I artikel 7 föreskrivs först att in-&lt;br&gt;formation som lämnas enligt direktivet skall omfattas av tystnadsplikt. I&lt;br&gt;bestämmelsen sägs emellertid därefter följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Om en medlemsstat har regler som tillåter personer fri tillgång till&lt;br&gt;uppgifter som innehas av behöriga myndigheter, måste upplysning om det&lt;br&gt;förhållandet lämnas i samband med att uppgift begärs från en annan&lt;br&gt;medlemsstat... ” (&amp;quot; Where a Member State has rules permitting free access&lt;br&gt;by persons to information held by competent authorities, this fact must be&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;15&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;revealed at the time of the request to another Member State... &amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Därefter föreskrivs att om den avsändande staten anger att informationen&lt;br&gt;omfattas av tystnadsplikt den mottagande staten skall säkerställa att den&lt;br&gt;inte sprids i vidare kretsar än som förutsätts i direktivet. Men, sägs det&lt;br&gt;vidare,&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;om det inte är möjligt för den mottagande staten att på detta sätt&lt;br&gt;begränsa utlämnandet av information, strider det inte mot detta direktiv&lt;br&gt;om den avsändande staten håller inne informationen&amp;quot; (&amp;quot;If it is not&lt;br&gt;possible for the receiving State to restrict the giving out of the in-&lt;br&gt;formation in this way, it shall not be contrary to the terms of this&lt;br&gt;directive for the sending State to withhold the information&amp;quot;).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Direktivets sekretessregler är således utformade så att det förutsätts att&lt;br&gt;det kan vara omöjligt for ett medlemsland att hindra spridning av&lt;br&gt;uppgifter, trots att direktivet förutsätter att utväxlade uppgifter omfattas&lt;br&gt;av tystnadsplikt och det även i det fallet att det land som lämnar&lt;br&gt;uppgiften därtill uttryckligen anger att den är sekretessbelagd. Följden av&lt;br&gt;att ett lands lagstiftning inte gör det möjligt att hindra utlämnande av&lt;br&gt;uppgifter som en annan stat vill hålla hemlig är att den sist nämnda staten&lt;br&gt;har rätt att vägra överlämna uppgiften. Det finns således inte något&lt;br&gt;gemenskapsrättsligt krav på att varje land skall utforma sin lagstiftning&lt;br&gt;så att uppgifter kan hållas hemliga, men genom att inte förmå respektera&lt;br&gt;andras önskemål om sekretess kan ett land komma att delvis ställa sig&lt;br&gt;utanför utbytet av information.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förordning (354/83/EEG) om allmänhetens tillgång till Europeiska&lt;br&gt;gemenskapens och Euratoms historiska arkiv finns vissa bestämmelser&lt;br&gt;om när sådana arkiverade handlingar blir offentliga. Enligt huvudregeln&lt;br&gt;blir handlingar offentliga 30 år efter den dag de utfärdats. I förordningen&lt;br&gt;finns också en regel som riktar sig till medlemsländerna. I den sägs att&lt;br&gt;medlemsländerna skall avstå från att offentliggöra sekretessbelagda&lt;br&gt;dokument och handlingar som finns i deras offentliga arkiv på mindre&lt;br&gt;stränga villkor än dem som gäller för de gemensamma institutionerna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En generellt verkande regel om tystnadsplikt för medlemmar i unionens&lt;br&gt;institutioner och kommittéer liksom för dess tjänstemän och övriga&lt;br&gt;anställda återfinns också i Romfördragets artikel 214.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En allmän lojalitetsp likt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vi har redan konstaterat att tillämpningen och verkställigheten av det&lt;br&gt;gemensamma regelverket i allt väsentligt sker genom nationella domstolar&lt;br&gt;och myndigheter och med tillämpning av nationell domstols- och för-&lt;br&gt;valtningsprocessuell lagstiftning. En av samarbetets bärande principer är&lt;br&gt;att gemenskapsrätten likväl skall tolkas och tillämpas likformigt i&lt;br&gt;samtliga medlemsländer. Det finns flera inslag i den gemensamma&lt;br&gt;rättsordningen som skall säkerställa en sådan enhetlig och effektiv&lt;br&gt;rättstillämpning, t.ex. rätten - och i vissa fall skyldigheten - för nationella&lt;br&gt;domstolar att begära besked från EG-domstolen om hur gemenskaps-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;16&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rättsliga regler närmare skall tolkas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett annat sådant inslag är Romfördragets regel (artikel 5) om en&lt;br&gt;ömsesidig plikt till lojalitet medlemsstaterna emellan, liksom mellan dem&lt;br&gt;och de gemensamma institutionerna. Bestämmelsen innebär att med-&lt;br&gt;lemsländerna är skyldiga att vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerstäl-&lt;br&gt;la att de kan uppfylla sina fördragsförpliktelser, underlätta att gemenska-&lt;br&gt;pens uppgifter kan fullgöras samt avstå från alla åtgärder som kan&lt;br&gt;äventyra förverkligandet av fördragens mål.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lojalitetsplikten innebär bl.a. att medlemsländernas domstolar och&lt;br&gt;myndigheter har att tolka nationell rätt i överensstämmelse med gemen-&lt;br&gt;skapsrätten och att, om en sådan tolkning inte är möjlig, medlemsländer-&lt;br&gt;na är skyldiga att ändra sin lagstiftning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Avslutningsvis kan det poängteras att långt ifrån alla beslutsfattare och&lt;br&gt;offentligt anställda här i landet berörs av gemenskapsrättens sekretess-&lt;br&gt;krav. De som har anledning att beakta de gemensamma reglema på&lt;br&gt;området är de som deltar i den gemensamma eller nationella processen&lt;br&gt;för beslut om gemensamma normer och de som deltar i den nationella&lt;br&gt;övervakningen av att de gemensamma normerna följs.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;7 Vår offentlighetsprincip vid ett medlemskap i&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;Europeiska unionen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Frågan om vilken påverkan ett EU-medlemskap kan ha på den svenska&lt;br&gt;offentlighetsprincipen och meddelarfriheten är - och har alltsedan med-&lt;br&gt;lemskapsförhandlingama inleddes varit - en av de mest uppmärksammade&lt;br&gt;i den allmänna debatten.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Grundlagsutredningen inför EG, som hade till uppgift att överväga&lt;br&gt;vilka grundlagsändringar som kunde vara nödvändiga inför ett svenskt&lt;br&gt;EU-medlemskap, konstaterade i sitt betänkande (SOU 1993:14) att några&lt;br&gt;ändringar i tryckfrihetsförordningen inte fordrades för att tillgodose de&lt;br&gt;krav på sekretess som gemenskapsrätten ställer. Den förra regeringen&lt;br&gt;lade också redan vid medlemskapsförhandlingamas början fast den&lt;br&gt;svenska linjen att offentlighetsprincipen och meddelarfriheten kommer att&lt;br&gt;bestå vid ett svenskt medlemskap. Den linjen fullföljdes genom en till&lt;br&gt;anslutningsakten fogad svensk förklaring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I förklaringen välkomnar Sverige den utveckling mot ökad öppenhet&lt;br&gt;och insyn som nu pågår inom EU. Samtidigt förklarar Sverige att&lt;br&gt;offentlighetsprincipen och då särskilt rätten att ta del av allmänna&lt;br&gt;handlingar och grundlagsskyddet för meddelarfriheten är och förblir&lt;br&gt;grundläggande principer och element i Sveriges konstitutionella, politiska&lt;br&gt;och kulturella arv.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I en egen förklaring noterar EU-sidan det svenska uttalandet och utgår&lt;br&gt;från att Sverige härvidlag kommer att följa det gemensamma regelverket.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är även denna regerings fasta övertygelse att offentlighetsprincipen&lt;br&gt;och meddelarfriheten, sådana de kommer till uttryck i tryckfrihetsför-&lt;br&gt;ordningen, kommer att bestå vid ett svenskt EU-medlemskap. För att så&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;17&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;kommer att bli fallet finns både rättsliga och politiska argument.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ur rättslig synpunkt är det avgörande att de grundläggande EU-&lt;br&gt;fördragen icke tillägger de gemensamma institutionerna någon befogenhet&lt;br&gt;att normera medlemsländernas yttrande- och tryckfrihetsrättsliga&lt;br&gt;lagstiftning. De gemensamma institutionerna har heller inte några andra&lt;br&gt;befogenheter än de som medlemsländerna anförtrott dem i fördragen. För&lt;br&gt;att en gemensam normgivning på detta område alls skall vara möjlig&lt;br&gt;fordras därför att medlemsländerna kommer överens om det i ett nytt,&lt;br&gt;framtida fördrag som ändrar de nu gällande fördragen. Vaije sådan&lt;br&gt;fördragsändring kräver att samtliga medlemsländer - och deras parlament&lt;br&gt;- samtycker.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;På det politiska planet står det klart att frågan om allmänhetens rätt till&lt;br&gt;insyn inom unionen alltsedan Maastrichtfördragets tillkomst har varit,&lt;br&gt;och fortfarande är, en viktig fråga. Det är otvetydigt så att unionen rör&lt;br&gt;sig i riktning mot ökad öppenhet. Ur svensk synpunkt är denna rörelse&lt;br&gt;visserligen ännu långsam och stundtals något vacklande, men dess&lt;br&gt;riktning kan knappast sättas i fråga. Som vi redan har berört finns det&lt;br&gt;inom unionen, såväl bland dess medlemsländer som bland dess in-&lt;br&gt;stitutioner, krafter som oförtrutet strävar efter en längre gående&lt;br&gt;öppenhet. Om Sverige, Finland och Norge blir medlemmar i unionen&lt;br&gt;skulle det innebära en kraftig förstärkning av dessa krafter. Mot denna&lt;br&gt;bakgrund framstår det som ytterligt osannolikt med en utveckling mot&lt;br&gt;gemensamma, för medlemsstaterna bindande, regelverk som inskränker&lt;br&gt;den medborgerliga insynen. Lika osannolikt förefaller det att rörelsen&lt;br&gt;mot större öppenhet i unionens egen verksamhet skulle kunna vändas&lt;br&gt;eller ens hejdas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När detta är sagt, måste man likväl konstatera att vid ett svenskt EU-&lt;br&gt;medlemskap är det fortfarande två skilda hållningar som möts. Även om&lt;br&gt;rådet och kommissionen närmat sig ett nordiskt synsätt präglas alltjämt&lt;br&gt;överläggningarna och beslutsfattandet av förtrolighet och grundregeln om&lt;br&gt;utlämnande av handlingar är försedd med vittgående och föga preciserade&lt;br&gt;undantag. Det står inte något att vinna med att bortse från risken för att&lt;br&gt;konflikter skulle kunna uppstå i mötet mellan två än så länge delvis&lt;br&gt;skilda system. Däremot kan åtskilligt vinnas om de möjliga problemen&lt;br&gt;identifieras och ett försvar för det svenska synsättet därmed förbereds.&lt;br&gt;De problem som därvid står i förgrunden handlar om insynen i över-&lt;br&gt;läggningarna i rådet, utrymmet för en svensk skadeprövning och vår&lt;br&gt;unika meddelarfrihet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Insyn i överläggningar i rådet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett problem hänger samman med förtroligheten i främst rådets över-&lt;br&gt;läggningar. Det framstår än så länge som uteslutet att rådet skulle komma&lt;br&gt;att offentliggöra de protokoll som förs vid dess överläggningar. Även om&lt;br&gt;det, som vi konstaterat i föregående avsnitt, finns goda möjligheter till&lt;br&gt;ett offentligt samtal i gemensamma normgivningsfrågor, innebär&lt;br&gt;förtroligheten att en del av underlaget för beslut om normer som binder&lt;br&gt;enskilda rättssubjekt kommer att vara sekretessbelagt. Visserligen finns&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;18&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;det moment i vår egen inhemska lagstiftningsprocess som inte är öppna&lt;br&gt;för allmän insyn. Det gäller överläggningarna inom en kommitté,&lt;br&gt;överläggningar inom regeringskansliet och vid regeringssammanträden&lt;br&gt;liksom överläggningar i riksdagens utskott. Men dessa överläggningar&lt;br&gt;kommer alltid till ett offentligt sammanfattande uttryck i kommitténs&lt;br&gt;betänkande, i regeringens lagrådsremiss och proposition samt i riksdags-&lt;br&gt;utskottets betänkande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta problem borde vara gemensamt för samtliga medlemsländer där&lt;br&gt;inhemska lagar beslutas efter en öppen parlamentsdebatt. Likafullt&lt;br&gt;framstår problemet som svårlöst. Man kan visserligen säga att EU-&lt;br&gt;samarbetet nu är sådant att det lämnat den traditionella diplomatins&lt;br&gt;domäner och övergått till att, med en svensk terminologi, lagstifta och&lt;br&gt;utöva myndighet för enskilda medborgare och företag liksom att dessa&lt;br&gt;därför av demokratiska skäl borde ha samma insyn i beslutsprocessen&lt;br&gt;som de tidigare haft på nationell nivå. Samtidigt torde det vara så, att&lt;br&gt;samarbetet för överskådlig tid kommer att bibehålla sin grundläggande&lt;br&gt;mellanstatliga karaktär och de avgörande besluten därför fattas av med-&lt;br&gt;lemsländernas företrädare. Därför kommer nog också flertalet stater att&lt;br&gt;anse att möjligheten att komma överens är beroende av att uppriktiga&lt;br&gt;diskussioner kan föras, och kompromisser träffas, utanför offentlighetens&lt;br&gt;strålkastarljus. Det som skiljer är vid närmare eftertanke inte så mycket&lt;br&gt;detta förhållande som att det saknas ett forum där sådana kompromisser&lt;br&gt;kommer till uttryck och kan diskuteras före själva besluten som i&lt;br&gt;staternas folkförsamlingar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Som medlem kan Sverige medverka till en ändrad inställning genom att&lt;br&gt;verka för en större öppenhet och för att omröstningsresultat i norm-&lt;br&gt;givningsfrågor alltid skall offentliggöras. Ett sätt för Sverige att bidra till&lt;br&gt;en gynnsam utveckling är att för egen del tillämpa största möjliga&lt;br&gt;öppenhet i vår egen nationella beredningsprocess, såväl i EU-frågor som&lt;br&gt;i övrigt. Vi återkommer i avsnitt 8 till vilka krav detta ställer i sekre-&lt;br&gt;tesshänseende.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Finns det utrymme för en svensk skadeprövning?&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De krav på sekretess som återfinns i gemenskapsrättsliga regler kan,&lt;br&gt;såvitt kan bedömas, tillgodoses genom tillämpning av den svenska&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad gäller den gemensamma beslutsprocessen begränsas de gemen-&lt;br&gt;skapsrättsliga sekretessbestämmelserna till regler för de gemensamma in-&lt;br&gt;stitutionernas arbete, t.ex. regler i rådets arbetsordning om att dess&lt;br&gt;sammanträden inte är offentliga (artikel 4.1) och att dess förhandlingar&lt;br&gt;skall omfattas av tystnadsplikt (artikel 5.1). Med förhandlingar avses&lt;br&gt;även det beredningsarbete som äger rum i rådets arbetsgrupper och i&lt;br&gt;Coreper.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handlingar som inom ramen för den gemensamma beslutsprocessen&lt;br&gt;kommer in till regeringskansliet eller till en förvaltningsmyndighet är, till&lt;br&gt;skillnad från åtskilligt beredningsmaterial som förekommer i vår&lt;br&gt;inhemska interna beslutsprocess, allmänna handlingar. Men eftersom de&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;19&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;avser våra förbindelser med mellanstatlig organisation, EU, eller med&lt;br&gt;annan stat ryms de regelmässigt inom utrikessekretessbestämmelsens&lt;br&gt;tillämpningsområde. Det innebär att när det gäller uppgifter som kommer&lt;br&gt;in hit inom ramen för den gemensamma beslutsprocessen, i samtliga fall&lt;br&gt;en begäran om att få ta del av en uppgift skall prövas enligt den svenska&lt;br&gt;sekretesslagens regel om utrikessekretess. I sådana fall kan det således&lt;br&gt;inte bli fråga om att svenska myndigheter prövar frågan med tillämpning&lt;br&gt;av gemensamt beslutade normer på annat sätt än att de, med beaktande&lt;br&gt;av den fördragsfasta lojalitetsplikten, normalt torde vara förhindrade att&lt;br&gt;t.ex. lämna ut uppgifter om övriga medlemsländers förhandlingspositio-&lt;br&gt;ner.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Gemenskapsrättsliga materiella sekretessregler återfinns, som redovisats&lt;br&gt;i avsnitt 6, såväl i förordningar som i direktiv. En förordning har&lt;br&gt;generell tillämpning och är &amp;quot;bindande i sin helhet och direkt tillämplig&lt;br&gt;i alla medlemsstater&amp;quot; (artikel 189 Romfördraget). Den träder i kraft&lt;br&gt;uteslutande genom att den publiceras i Europeiska gemenskapernas&lt;br&gt;officiella tidning. Den skall tillämpas i sin gemenskapsrättsliga form och&lt;br&gt;ord för ord av medlemsländernas domstolar och förvaltningsmyndigheter.&lt;br&gt;En förordning får inte transformeras till eller inkorporeras med nationell&lt;br&gt;rätt. Direktiv är, enligt den nyss nämnda bestämmelsen i Romfördraget,&lt;br&gt;bindande i fråga om det resultat som skall uppnås men överlämnar åt&lt;br&gt;medlemsländerna att välja form och metod för detta.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det innebär att en sekretessregel i ett direktiv inte bara får utan också&lt;br&gt;skall omsättas till nationell lag, dvs. för svensk del till en bestämmelse&lt;br&gt;i sekretesslagen i den mån den lagen inte redan innehåller någon regel&lt;br&gt;som svarar mot direktivets krav.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såvitt kan bedömas svarar de sekretessregler som finns i hittills&lt;br&gt;beslutade direktiv mot bestämmelser i sekretesslagen. Detsamma gäller&lt;br&gt;de sekretessregler som intagits i förordningar. Över huvud taget skiljer&lt;br&gt;sig de intressen som enligt svensk rätt bedöms som skyddsvärda inte&lt;br&gt;mycket från motsvarande intressen i gemenskapsrätten. Det gäller i båda&lt;br&gt;fallen t.ex. uppgifter om företags affärs- och driftförhållanden. För&lt;br&gt;gemenskapsrättens del avser regleringen så gott som uteslutande uppgifter&lt;br&gt;av nu nämnt slag när de förekommer hos de nationella tillsyns- och&lt;br&gt;övervakningsorgan som har att se till att det gemenskapsrättsliga&lt;br&gt;regelverket följs inom olika samarbetsområden. Hos oss gäller sekretess&lt;br&gt;för motsvarande verksamhet på nationell nivå enligt t.ex. 8 kap. 6 §&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Även för sekretessregler i hittills utfärdade förordningar finns alltså en&lt;br&gt;motsvarande reglering i sekretesslagen. Det innebär att det i de fallen&lt;br&gt;finns en faktisk dubbelreglering, dels i den direkt tillämpliga gemen-&lt;br&gt;skapsregeln, dels i den svenska sekretesslagen. En sådan dubbelreglering&lt;br&gt;är emellertid ganska naturlig eftersom, som nyss sagts, de skyddsvärda&lt;br&gt;intressena är desamma ur svensk och ur gemenskapsrättslig synpunkt&lt;br&gt;liksom de typer av verksamhet där uppgifterna förekommer. Om det&lt;br&gt;inom gemenskaperna skulle komma att utfärdas en direkt tillämplig&lt;br&gt;sekretessregel som saknar motsvarighet i den svenska sekretesslagen får&lt;br&gt;övervägas om det finns ett svenskt intresse av en motsvarande reglering&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;20&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;i sekretesslagen. Saknas ett sådant intresse och sekretesslagen inte ändras&lt;br&gt;uppstår en diskrepans mellan direkt tillämplig gemenskapsrätt och&lt;br&gt;sekretesslagens reglering. I en sådan situation gäller likafullt den&lt;br&gt;gemenskapsrättsliga regeln. Skulle det mot förmodan bli aktuellt att&lt;br&gt;tillämpa en sådan regel i Sverige bör det kunna ske på ett sätt som står&lt;br&gt;i samklang med sekretesslagens bestämmelser för liknande slag av&lt;br&gt;uppgifter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagrådet har i anslutning till vad som nu har sagts anfört att det kan&lt;br&gt;sättas i fråga om tillämpning av en sådan gemenskapsrättslig sekretess-&lt;br&gt;regel som saknar motsvarighet i sekretesslagen är väl förenligt med&lt;br&gt;regleringen i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och syftet&lt;br&gt;bakom den bestämmelsen. I 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;föreskrivs att en begränsning i rätten att ta del av allmänna handlingar&lt;br&gt;skall anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så i visst fall&lt;br&gt;befinns lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen hänvisar.&lt;br&gt;Lagrådet uttalar också att utifrån vad som anförs i lagrådsremissen&lt;br&gt;förefaller det emellertid som om det knappast är fråga om något praktiskt&lt;br&gt;problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar Lagrådets bedömning. Det är inte teoretiskt uteslutet&lt;br&gt;att en sådan bristande överensstämmelse mellan de båda rättssystemen&lt;br&gt;som nyss beskrivits i något enstaka fall kan komma att uppstå i fram-&lt;br&gt;tiden. Inte heller är det möjligt att på förhand säkert bedöma om den&lt;br&gt;gemenskapsrättsliga regeln i så fall skulle präglas av erforderlig&lt;br&gt;pregnans. Vad som förefaller mera klart är att det knappast kan bli fråga&lt;br&gt;om någon EG-sekretessregel som skall skydda uppgifter som - sedda från&lt;br&gt;svensk synpunkt - inte kan skyddas med hänsyn till de intressen som&lt;br&gt;anges i 2 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen. En bristande överensstäm-&lt;br&gt;melse skulle i så fall bestå i att det saknas en hänvisning i den svenska&lt;br&gt;sekretesslagen till den nya gemenskapsrättsliga bestämmelsen. En sådan&lt;br&gt;bristande överensstämmelse kan avhjälpas genom att sekretesslagen&lt;br&gt;ändras så att även denna nya regel får en motsvarighet i lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En fråga som inställer sig vid bristande överensstämmelse mellan EG:s&lt;br&gt;och Sveriges sekretessreglering är om brott mot en gemenskapsrättslig&lt;br&gt;sekretessregel som helt eller delvis avviker från sekretesslagens&lt;br&gt;föreskrifter kan beivras med stöd av 20 kap. 3 § brottsbalken. I det&lt;br&gt;lagrummet beskrivs den brottsliga gärningen bl.a. så att någon röjer&lt;br&gt;&amp;quot;uppgift, som han är pliktig att hemlighålla enligt lag eller annan&lt;br&gt;författning&amp;quot;. Det kan hävdas att eftersom det är fråga om direkt&lt;br&gt;tillämplig rätt som beslutats med stöd av överlåtna normgivningsbefogen-&lt;br&gt;heter bör en EG-förordning vara att anse som &amp;quot;annan författning&amp;quot;. Det&lt;br&gt;finns i och för sig goda skäl för att generellt se saken på det viset. När&lt;br&gt;det gäller tillämpningen av 20 kap. 3 § brottsbalken måste emellertid,&lt;br&gt;som bl.a. Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet har påpekat,&lt;br&gt;ett annat synsätt råda med hänsyn till den straffrättsliga legalitetsprin-&lt;br&gt;cipen. Den före år 1976 gällande straffbestämmelsen ansågs tillämplig&lt;br&gt;även för tystnadsplikter som berodde av myndighets eller överordnads&lt;br&gt;föreskrift eller enbart följde av ämnets natur. Regleringen i 1974 års&lt;br&gt;regeringsform bygger emellertid på att någon tystnadsplikt inte är möjlig&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;21&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att upprätthålla utan författningsstöd. I motiven till 1976 års lagändring&lt;br&gt;hänvisades också till Ämbetsansvarskommitténs ståndpunkt att ett&lt;br&gt;straffbud inte borde gälla generellt inom ett så diffust bestämt område.&lt;br&gt;Av dessa skäl infördes den nuvarande avgränsningen till tystnadsplikter&lt;br&gt;som kom till uttryck i författning (se prop. 1975:78 s. 149). Vid den&lt;br&gt;tidpunkten förutsågs således inte att några andra tystnadsplikter än sådana&lt;br&gt;som meddelats i enlighet med av riksdagen stiftad lag eller av regeringen&lt;br&gt;utfärdad förordning kunde omfattas av straffstadgandet. Det kan därför&lt;br&gt;inte anses förenligt med legalitetsprincipen att utan ändring av 20 kap.&lt;br&gt;3 § brottsbalken låta dess beskrivning av den brottsliga gärningen&lt;br&gt;utvidgas till att omfatta också brott mot tystnadsplikter som följer av&lt;br&gt;föreskrifter av ett slag som inte hittills rymts inom dess tillämpningsom-&lt;br&gt;råde och som inte heller var kända när den nuvarande avgränsningen&lt;br&gt;beslutades. Eftersom vi funnit att såvitt nu kan överblickas gemenskaps-&lt;br&gt;rättsliga tystnadsplikter har sin motsvarighet i sekretesslagens föreskrifter&lt;br&gt;och så kan bli fallet också i framtiden finns det inte heller anledning att&lt;br&gt;utsträcka tillämpningsområdet för 20 kap. 3 § brottsbalken genom en&lt;br&gt;lagändring.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De materiella sekretessföreskrifter som finns i EG-rättsakter utgör inte&lt;br&gt;heller, som framgått av avsnitt 6, någon fullständig reglering av hur eller&lt;br&gt;på vilka grunder uppgifter kan hållas hemliga. Ofta sägs i sådana&lt;br&gt;föreskrifter inte mer än att för förtrolig information skall tystnadsplikt&lt;br&gt;gälla. Vilka uppgifter som närmare bestämt är av förtrolig karaktär anges&lt;br&gt;däremot inte. Inte heller regleras hur en begäran om att få tillgång till&lt;br&gt;sådan information skall ske, vem som har att fatta beslut i frågan om en&lt;br&gt;uppgift kan lämnas ut eller om och i så fall hur ett avslagsbeslut kan&lt;br&gt;överklagas. I dessa avseenden är sekretesstadganden i direkt tillämpliga&lt;br&gt;förordningar inte mera utvecklade än motsvarande föreskrifter i direktiv.&lt;br&gt;Även den i avsnitt 6 redovisade arkivförordningen saknar en reglering i&lt;br&gt;nu berörda hänseenden.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är således tydligt att dessa materiella sekretesstadganden inte utgör&lt;br&gt;en tillräcklig rättslig reglering av nationella myndigheters hantering av&lt;br&gt;uppgifter som utväxlas inom ramen för EU-samarbetet. Varken i Sverige&lt;br&gt;eller i någon av de nuvarande medlemsstaterna kan de rimligen ensamma&lt;br&gt;läggas till grund för hur en förvaltningsmyndighet har att handlägga en&lt;br&gt;begäran om att få ta del av en allmän handling.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Detta innebär för vårt vidkommande att svenska myndigheter även vid&lt;br&gt;ett svenskt EU-medlemskap har att pröva vaije begäran om att få ta del&lt;br&gt;av en hos myndigheten upprättad eller dit inkommen handling enligt den&lt;br&gt;svenska tryckfrihetsförordningens och den svenska sekretesslagens&lt;br&gt;bestämmelser.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan sak är att svenska myndigheter, enligt den allmänna lojali-&lt;br&gt;tetsplikt som gäller (se avsnitt 6), har att tillämpa svenska lagregler så att&lt;br&gt;de krav som kan utläsas ur gemenskapsrätten kan tillgodoses.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett möjligt problem av generell räckvidd kan därför uppkomma såvitt&lt;br&gt;gäller sekretesslagens tillämpning. Det stora flertalet bestämmelser i&lt;br&gt;sekretesslagen innehåller ett skaderekvisit, dvs. ett krav på att myndig-&lt;br&gt;heten i vaije särskilt fall då en allmän handling begärs utlämnad skall&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;22&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;pröva om det kan leda till skada att uppgifter i denna lämnas ut. Kravet&lt;br&gt;på att ett utlämnande får vägras endast om det kan antas medföra skada&lt;br&gt;har tillkommit för att vaije särskild sekretessbestämmelse inte skall&lt;br&gt;medföra sekretess i fler fall än som är oundgängligen nödvändigt för att&lt;br&gt;skydda det intresse som har föranlett bestämmelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom EU förefaller det vanliga synsättet i stället vara det att det är den&lt;br&gt;som upprättar eller avsänder en handling som bedömer om den skall&lt;br&gt;hållas hemlig och att den bedömningen skall respekteras av den som tar&lt;br&gt;emot handlingen eller på annat sätt disponerar över den. Ett sådant&lt;br&gt;synsätt befordrar givetvis ett så fritt informationsflöde som möjligt inom&lt;br&gt;gemenskapen. Ingen stat eller institution behöver tveka att lämna ifrån sig&lt;br&gt;en uppgift som den betraktar som förtrolig om den kan känna sig&lt;br&gt;övertygad om att den inte offentliggörs hos mottagaren. Att sekretessen&lt;br&gt;är bunden till &amp;quot;förtrolig&amp;quot; information kan dock mycket väl tolkas så att&lt;br&gt;det är behovet av sekretess som ändå styr i det enskilda fallet, dvs. ett&lt;br&gt;synsätt som ligger nära det som kommer till uttryck i den svenska&lt;br&gt;ordningen med skaderekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De handlingar som den svenska regeringen eller svenska myndigheter&lt;br&gt;vid ett medlemskap tar emot från andra medlemsländer eller från EU:s&lt;br&gt;institutioner eller organ kommer att omfattas av tillämpningsområdet för&lt;br&gt;den s.k. utrikessekretessen (2 kap. 1 § sekretesslagen). Av avsnitt 8&lt;br&gt;framgår att det inte kan komma i fråga att göra utrikessekretessen&lt;br&gt;absolut. Regeringen föreslår tvärtom att utrymmet för skadeprövning på&lt;br&gt;visst sätt vidgas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den nu angivna bakgrunden kan det inte uteslutas att konflikter&lt;br&gt;skulle kunna uppstå för det fall en svensk myndighet efter en skadepröv-&lt;br&gt;ning väljer att lämna ut en handling som en avsändare i EU-kretsen valt&lt;br&gt;att hemligstämpla. Det är givet att sådana kollisioner måste kunna inträffa&lt;br&gt;i enskilda fall, i synnerhet om avsändaren mer eller mindre rutinmässigt&lt;br&gt;åsätter dokument den svagaste formen av &amp;quot;hemligstämpel&amp;quot;, restricted.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det svenska argumentet vid en sådan eventuell konflikt måste vara att&lt;br&gt;ett hemlighållande endast kan försvaras i det fall att ett utlämnande kan&lt;br&gt;antas medföra skada och att den svenska sekretesslagen förutsätter en&lt;br&gt;samvetsgrann prövning av just detta. Vi återkommer till den frågan i&lt;br&gt;avsnitt 8.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarfriheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett tredje möjligt konfliktområde är, slutligen, meddelarfriheten. Det står&lt;br&gt;klart att någon princip om meddelarfrihet inte tillämpas av EU:s in-&lt;br&gt;stitutioner. Inte heller har, såvitt är känt, frågan om massmediernas&lt;br&gt;källskydd prövats inom gemenskapsrättens ram. I Sverige finns däremot&lt;br&gt;utrymme för meddelarfrihet även beträffande vissa uppgifter som&lt;br&gt;omfattas av utrikessekretess. Meddelarfrihet gäller emellertid inte för&lt;br&gt;uppgifter &amp;quot;vars röjande kan antas sätta rikets säkerhet i fara eller annars&lt;br&gt;skada landet allvarligt&amp;quot; (16 kap. 1 § sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är tydligt att det inom EU-samarbetet utväxlas åtskilliga uppgifter&lt;br&gt;som inte är av den digniteten att meddelarfriheten viker enligt svensk&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;23&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;rätt. Därmed kan man inte heller helt bortse från möjligheten av att andra&lt;br&gt;medlemsländer eller gemenskapsorgan kommer att reagera om denna&lt;br&gt;frihet utnyttjas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Å andra sidan kan anföras att principen om journalisters rätt att skydda&lt;br&gt;sina källor utgör en del av ett fri- och rättighetsskydd som EG-domstolen&lt;br&gt;förklarat sig värna. Detta fri- och rättighetsskydd har också kommit att&lt;br&gt;kodifieras i Maastrichtfördraget genom en bestämmelse (artikel F.2) av&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Unionen skall som allmänna principer for gemenskapsrätten respektera&lt;br&gt;de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakon-&lt;br&gt;ventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och såsom de&lt;br&gt;följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett lagstadgat källskydd finns i flera medlemsländer, om än inte i alla,&lt;br&gt;och Europakommissionen för mänskliga rättigheter har i ett avgörande&lt;br&gt;nyligen ansett att ett sådant skydd också följer av artikel 10 i Europakon-&lt;br&gt;ventionen om skydd for de mänskliga rättigheterna och de grundläggande&lt;br&gt;friheterna. Meddelarfriheten är visserligen något annat än rätten till&lt;br&gt;källskydd, men den rätten måste ändå anses ge uttryck för samma princip&lt;br&gt;som meddelarfriheten. Denna princip kan försvaras med goda rättsliga&lt;br&gt;argument för det fall den skulle komma att sättas i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan också sägas att konflikten mellan meddelarfriheten och gemen-&lt;br&gt;skapsrättens sekretesskrav mera är av teoretisk än praktisk betydelse. För&lt;br&gt;det fall att förtroliga uppgifter hänförliga till EU-samarbetet skulle&lt;br&gt;komma att publiceras i svenska massmedier är det naturligtvis på intet&lt;br&gt;sätt givet att källan är svensk. För ståndpunkten att svenska myndigheter&lt;br&gt;i ett sådant fall är förhindrade att efterforska källan bör det, som nyss&lt;br&gt;sagts, vara möjligt att kräva gemenskapsinstitutionernas respekt. Härtill&lt;br&gt;kommer att, som vi tidigare konstaterat, åtskillig information från den&lt;br&gt;gemensamma beslutsprocessen kommer till allmän kännedom utan att det&lt;br&gt;i de flesta fall tycks vidtas några åtgärder för att spåra och bestraffa&lt;br&gt;&amp;quot;läckorna&amp;quot;. Även om gemenskapsinstitutionerna har befogenhet att vidta&lt;br&gt;disciplinära åtgärder mot den av deras anställda som brutit sin tyst-&lt;br&gt;nadsplikt förefaller deras intresse av att bestraffa den sortens handlingar&lt;br&gt;vara begränsat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska förklaringen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I samtliga de fall där en konflikt påstås ha uppkommit har Sverige också&lt;br&gt;goda skäl att stödja sig på vår tidigare nämnda förklaring om offentlig-&lt;br&gt;hetsprincipen och meddelarfriheten. Den förklaringen innebär att Sverige&lt;br&gt;såväl när medlemskapsförhandlingama inleddes som då de avslutades&lt;br&gt;öppet har presenterat sig och talat om vilka regler som gäller här i&lt;br&gt;landet. EU:s nuvarande medlemsländer har, som framgår av deras&lt;br&gt;svarsförklaring, noterat det och inte sett det som ett hinder mot ett&lt;br&gt;svenskt medlemskap. Mot den bakgrunden kan vår ensidiga förklaring -&lt;br&gt;trots att den inte är att betrakta som en del av förhandlingsresultatet eller&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;24&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;som en reservation - tjäna till försvar av våra regler för det fall att någon&lt;br&gt;skulle sätta dem i fråga.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;8 Ett enhetligt rakt skaderekvisit för&lt;/h3&gt;
&lt;h3&gt;utrikessekretessen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Ett enhetligt rakt skaderekvisit införs för hela&lt;br&gt;utrikessekretessens tillämpningsområde, i syfte att åstadkomma en ökad&lt;br&gt;öppenhet i utrikes ärenden. En sådan ökad öppenhet får en särskild&lt;br&gt;betydelse inom ramen för ett svenskt deltagande i EU:s beslutsprocess.&lt;br&gt;Regeringen avser att, vid ett svenskt EU-medlemskap, överväga&lt;br&gt;ytterligare åtgärder för rätten till medborgerlig insyn.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag överensstämmer med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: I det närmaste samtliga remissinstanser har tillstyrkt&lt;br&gt;utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Justitiekanslem har&lt;br&gt;emellertid avstyrkt förslaget och anfört att om en alltför hög sekretessnivå&lt;br&gt;nu råder är det mera fråga om ett tillämpningsproblem än om hur skaderek-&lt;br&gt;visitet är utformat. Även med ett omvänt skaderekvisit finns ett betydande&lt;br&gt;utrymme för offentlighet. Ett rakt skaderekvisit riskerar att leda till en&lt;br&gt;alltför låg sekretessnivå. Hovrätten över Skåne och Blekinge, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet liksom också Sveriges domareförbund&lt;br&gt;utgår från att sekretessregler i direkt tillämplig gemenskapsrätt inte ger&lt;br&gt;utrymme för en skadeprövning enligt sekretesslagen. De båda först nämnda&lt;br&gt;instanserna tillstyrker dock utredningens förslag medan Sveriges domareför-&lt;br&gt;bund förordar att det införs en särskild bestämmelse för EU-samarbetet med&lt;br&gt;absolut sekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: Ett av utredningens uppdrag var att&lt;br&gt;pröva om det vore lämpligt att införa en särskild bestämmelse i sekretessla-&lt;br&gt;gen som tar sikte på EU-samarbetet. Utredningen ansåg att det inte fanns&lt;br&gt;anledning att &amp;quot;utforma kraven på sekretess annorlunda för uppgifter som rör&lt;br&gt;EU än på sådana områden som rör samarbetet med andra länder och&lt;br&gt;internationella organ som t.ex. FN och Europarådet&amp;quot; (s. 87). Utredningen&lt;br&gt;erinrade också om att man i Danmark tidigare haft en särskild sekretessregel&lt;br&gt;för EU-samarbetet men från och med den 1 juli 1991 valt att låta det&lt;br&gt;samarbetet omfattas av den danska offentlighetslagens generella regel om&lt;br&gt;utrikessekretess. Utredningen fann således att den differentierade prövning&lt;br&gt;som krävs kunde ske inom ramen för en enhetlig regel i sekretesslagen,&lt;br&gt;bestämmelsen om utrikessekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bakgrund&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bestämmelsen om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen fick sin&lt;br&gt;nuvarande utformning genom införandet av 1980 års sekretesslag. Ett&lt;br&gt;förslag till en sammanhållen sekretesslag, med en reglering av såväl&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;25&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;handlingssekretess som tystnadsplikt, hade lagts fram i en departementspro-&lt;br&gt;memoria (Ds Ju 1977:1 och 11). I promemorian föreslogs ett rakt skaderek-&lt;br&gt;visit för utrikessekretessens del; sekretess skulle endast gälla om det kunde&lt;br&gt;antas att röjande av uppgiften skulle störa Sveriges mellanfolkliga för-&lt;br&gt;bindelser eller på annat sätt skada landet. Ett på sådant sätt utformat&lt;br&gt;skaderekvisit innebär en presumtion för offentlighet. Samma sekretess&lt;br&gt;föreslogs gälla hos alla myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget kritiserades i denna del av några remissinstanser, bland dem&lt;br&gt;Justitiekanslem. Denne framhöll att det i handlingar som kommit in till eller&lt;br&gt;upprättats inom regeringskansliet kan förekomma uppgifter av utomordentlig&lt;br&gt;vikt för landet och att det ofta kunde röra sig om politiskt ömtåliga&lt;br&gt;uppgifter. Justitiekanslem ansåg därför att för uppgifter av det slaget borde&lt;br&gt;presumtionen vara för sekretess, dvs. ett omvänt skaderekvisit borde gälla.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande statsrådet uttalade bl.a. följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Det är uppenbart att det här är fråga om ett område där det kan vara av&lt;br&gt;stort intresse för den allmänna debatten och opinionsbildningen att&lt;br&gt;information finns att tillgå. Å andra sidan torde det råda allmän enighet om&lt;br&gt;att sekretess måste kunna upprätthållas i sådan utsträckning att Sveriges&lt;br&gt;kontakter med andra länder på det utrikespolitiska planet inte försvåras eller&lt;br&gt;omöjliggörs. Uppenbarligen skulle ett alltför stort mått av öppenhet medföra&lt;br&gt;svårigheter. Resultatet skulle t.ex. kunna bli att utrikesförvaltningens behov&lt;br&gt;av information skulle bli sämre tillgodosett. Det sagda gäller framför allt&lt;br&gt;uppgifter inom de centrala delarna av utrikessekretessens område. När det&lt;br&gt;gäller andra uppgifter kan sekretessbehovet vara betydligt mindre&amp;quot; (prop.&lt;br&gt;1979/80:2 s. 130 f.).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot den bakgrunden framstod, uttalades det vidare, promemorians förslag&lt;br&gt;som mindre lämpligt. I stället föreslogs att bestämmelsen fick den ut-&lt;br&gt;formning den nu har, nämligen så att det för uppgifter hos regeringen och&lt;br&gt;inom utrikesförvaltningen gäller ett omvänt skaderekvisit medan det för&lt;br&gt;uppgifter som förekommer hos andra myndigheter gäller ett rakt rekvisit.&lt;br&gt;Den valda lösningen med olika skaderekvisit innebar, sades det också,&lt;br&gt;&amp;quot;självfallet inte att en prövning av sekretessen hos en handling som&lt;br&gt;inkommer både till regeringen och till en annan myndighet bör leda till&lt;br&gt;skilda resultat&amp;quot; (s. 131). I fråga om den närmare innebörden i bestämmel-&lt;br&gt;sens skadebegrepp anförde föredragande statsrådet följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Det skadebegrepp som förekommer i paragrafen bör inte ges en alltför vid&lt;br&gt;innebörd. Det måste röra sig om någon olägenhet för landet för att skada&lt;br&gt;skall kunna anses föreligga. Motsvarande gäller i fråga om störningar av de&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelserna. Att mindre och tillfälliga störningar eller&lt;br&gt;irritationer inom ett annat lands ledning inte kan uteslutas om uppgifter&lt;br&gt;lämnas ut bör således inte alltid leda till sekretess&amp;quot; (s. 131).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ökad öppenhet i utrikes ärenden&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeln om utrikessekretess i 2 kap. 1 § sekretesslagen innehåller således i&lt;br&gt;sin nuvarande lydelse ett omvänt skaderekvisit såvitt gäller uppgifter hos&lt;br&gt;regeringen och inom utrikesrepresentationen (första stycket) och ett rakt&lt;br&gt;skaderekvisit beträffande uppgifter hos annan myndighet (andra stycket). Ut-&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;26&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;redningen föreslår att bestämmelsen fortsättningsvis endast skall innehålla&lt;br&gt;ett rakt rekvisit som således kommer att avse uppgifter som angår Sveriges&lt;br&gt;utrikes förbindelser oavsett hos vilken myndighet uppgifterna finns.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt utredningens bedömning finns det, oberoende av ett svenskt&lt;br&gt;medlemskap i EU, skäl att införa ett enhetligt rakt skaderekvisit för hela&lt;br&gt;utrikessekretessens tillämpningsområde. Utredningen uttalar emellertid också&lt;br&gt;att &amp;quot;med hänsyn till EU-samarbetets omfattning och karaktär är det bl.a. för&lt;br&gt;att säkra det demokratiska inflytandet av största vikt att den svenska&lt;br&gt;beredningen av gemenskapsfrågoma sker under största möjliga öppenhet.&lt;br&gt;Önskemålet om ökad öppenhet i utrikesfrågoma talar för att ett skaderekvisit&lt;br&gt;med presumtion för offentlighet bör införas för alla myndigheter&amp;quot; (s. 10).&lt;br&gt;Utredningen konstaterar också att uttalandet i motiven om att sekretesspröv-&lt;br&gt;ningen av en handling som finns hos regeringen och samtidigt hos en annan&lt;br&gt;myndighet inte bör leda till olika resultat ter sig motsägelsefullt och att det&lt;br&gt;därför saknas skäl att behålla skillnaden i skaderekvisit.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag i denna del har tillstyrkts av en nästintill enhetlig&lt;br&gt;remissopinion. De skäl för en förändring som flertalet remissinstanser anför&lt;br&gt;gäller dels att ett enhetligt skaderekvisit kan antas främja en enhetlig&lt;br&gt;rättstillämpning, dels vikten av allmän insyn i de frågor som vid ett svenskt&lt;br&gt;EU-medlemskap kommer att rymmas inom det samarbetet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Så anför t.ex. Kommerskollegium att &amp;quot;den ordning som gäller idag med&lt;br&gt;olika sekretessregler för utrikesförvaltningen och departementen å ena sidan&lt;br&gt;och övrig statsförvaltning å den andra är olycklig. Den har bl.a. lett till ett&lt;br&gt;antal svårigheter i den praktiska hanteringen. Exempelvis kan resultatet av&lt;br&gt;en sekretessprövning av samma dokument i princip mycket väl bli olika&lt;br&gt;beroende av om den sker på UD/H eller på Kommerskollegium&amp;quot;.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen delar den uppfattning som utredningen och en majoritet bland&lt;br&gt;remissinstanserna har givit uttryck för. Regeringen vill för egen del&lt;br&gt;framhålla vad vi tidigare betonat, nämligen att EG-samarbetet på avgörande&lt;br&gt;punkter skiljer sig från annat internationellt samarbete som Sverige deltar&lt;br&gt;i. Särskilt viktigt är det tidigare anmärkta förhållandet att ett medlemskap&lt;br&gt;förutsätter att Sverige överlåter normgivningskompetens till gemensamt&lt;br&gt;utövande i främst Europeiska unionens råd. Det innebär att på de områden&lt;br&gt;som omfattas av EG-samarbetet kommer sådant som hittills har varit ren&lt;br&gt;svensk inrikespolitik att bli också utrikespolitik.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Från sekretessynpunkt medför detta att bestämmelsen om utrikessekretess&lt;br&gt;kommer att vara tillämplig på betydligt fler uppgifter än för närvarande.&lt;br&gt;Sådan sekretess kan vid ett medlemskap vara tillämplig på dels uppgifter&lt;br&gt;som svenska myndigheter erhåller från EU-institutioner eller från andra&lt;br&gt;medlemsländer liksom från myndigheter i andra medlemsstater, dels&lt;br&gt;uppgifter i sådana handlingar som upprättats här i landet inom ramen för&lt;br&gt;den nationella process genom vilken det svenska ställningstagandet till skilda&lt;br&gt;förslag till gemensamma beslut bereds.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utgångspunkten måste mot den bakgrunden vara att åtgärder bör vidtas&lt;br&gt;för att säkerställa att en sådan utveckling inte mer än nödvändigt begränsar&lt;br&gt;den medborgerliga rätten till insyn i allmänna angelägenheter. Möjligheterna&lt;br&gt;till insyn i den nationella beredningsprocess som syftar till att lägga fast en&lt;br&gt;svensk förhandlingsposition i en viss fråga bör så långt möjligt vara&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;27&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;desamma som om det slutliga beslutet skulle fattas på nationell nivå. Det&lt;br&gt;framstår därför som helt nödvändigt att låta en presumtion för offentlighet&lt;br&gt;gälla för alla uppgifter inom utrikessekretessens tillämpningsområde, utan&lt;br&gt;hänsyn till om en uppgift förvaras i regeringskansliet eller hos en för-&lt;br&gt;valtningsmyndighet. Det är också rimligt att det skaderekvisit som ställs upp&lt;br&gt;i bestämmelsen om utrikessekretess är av samma slag som rekvisiten i&lt;br&gt;flertalet sekretessbestämmelser till skydd för det allmännas intressen i&lt;br&gt;övrigt. Särskilt de bestämmelser som skyddar den centrala finans-, penning-&lt;br&gt;och valutapolitiken (3 kap. 1 § sekretesslagen) och uppgifter av betydelse&lt;br&gt;för landets försvar (2 kap. 2 § sekretesslagen) och som har raka skaderekvi-&lt;br&gt;sit har minst lika stor vikt som utrikessekretessregeln.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Justitiekanslem väcker frågan om en sådan ordning kan riskera leda till&lt;br&gt;ett alltför svagt sekretesskydd. Det kan därför, liksom mot bakgrund av vad&lt;br&gt;som karakteriserats som motsägelsefullt i förarbetena till den nuvarande&lt;br&gt;regleringen, finnas anledning till klargörande på en punkt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Såväl när ett rakt skaderekvisit tillämpas som när ett omvänt rekvisit&lt;br&gt;kommer till användning förutsätter ett sekretessbeläggande av en uppgift att&lt;br&gt;ett offentliggörande kan leda till skada. I bestämmelsen om utrikessekretess&lt;br&gt;beskrivs denna skada på samma sätt i paragrafens första stycke, som&lt;br&gt;innehåller ett omvänt rekvisit, som i dess andra stycke som innehåller ett&lt;br&gt;rakt rekvisit. Den skada som kan följa av ett utlämnande beskrivs i båda&lt;br&gt;fallen som att det &amp;quot;stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser eller på annat&lt;br&gt;sätt skadar landet&amp;quot;. Det är samma slag av uppgifter som träffas av&lt;br&gt;regleringen, oavett vilket skaderekvisit som valts och den skada som skall&lt;br&gt;motverkas genom sekretess beskrivs på samma sätt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vad som noga taget skiljer de båda föreskrifterna åt är en skillnad i&lt;br&gt;presumtionen, dvs. i själva utgångspunkten för en bedömning av om ett&lt;br&gt;utlämnande kan medföra skada. Med ett rakt rekvisit är utgångspunkten för&lt;br&gt;bedömningen att uppgiften kan lämnas ut. Det måste således i det enskilda&lt;br&gt;fallet finnas omständigheter som med tillräcklig styrka talar för att ett&lt;br&gt;utlämnande kan skada Sverige. Med ett omvänt rekvisit är utgångspunkten&lt;br&gt;för bedömningen att sekretess gäller för uppgiften. Det måste alltså i det&lt;br&gt;enskilda fallet finnas särskilda omständigheter som med viss styrka talar för&lt;br&gt;att ett utlämnande inte kan skada Sverige.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Oavsett om ett rakt eller omvänt skaderekvisit väljs, kan således sekretess&lt;br&gt;gälla för samma slag av uppgifter. Valet av rekvisit har därmed sin största,&lt;br&gt;men mycket viktiga, betydelse som ett sätt att markera vilken generell&lt;br&gt;hållning till offentlighet som råder för uppgifterna, dvs. om man i&lt;br&gt;tveksamma fall skall lämna ut uppgifter eller inte.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen kan därför för sin del inte finna att ett genomgående rakt&lt;br&gt;skaderekvisit i regeln om utrikessekretess kan riskera leda till att uppgifter&lt;br&gt;som bör vara hemliga kan komma att offentliggöras. Liksom när det annars&lt;br&gt;gäller ett rakt skaderekvisit kan en bedömning grundas på att uppgifter av&lt;br&gt;ett visst slag normalt är känsliga (t.ex. uppgifter angående affärs- och&lt;br&gt;driftförhållanden hos företag eller hälsotillstånd hos enskilda personer). Från&lt;br&gt;denna synvinkel kan valet mellan ett rakt och ett omvänt skaderekvisit&lt;br&gt;sägas mera bygga på frekvensen av känsliga uppgifter på ett område än på&lt;br&gt;att uppgifterna där i sig är mer eller mindre känsliga till sin natur.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;28&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rakt skaderekvisit bör därför inte i sig medföra några risker för att,&lt;br&gt;vid ett svenskt EU-medlemskap, det inte är möjligt att tillgodose sådana&lt;br&gt;berättigade krav på sekretess som gemenskapsrätten ställer. Vid en&lt;br&gt;bedömning av om en uppgift som erhållits från en annan stat eller en&lt;br&gt;mellanfolklig organisation kan lämnas ut eller inte kan avsändarens&lt;br&gt;uppfattning i sekretessfrågan visserligen inte avgöra om uppgiften skall&lt;br&gt;hållas hemlig. Avsändarens intresse av sekretess kan däremot ha betydelse&lt;br&gt;för skadeprövningen i det enskilda fallet. Om den främmande staten eller&lt;br&gt;den mellanfolkliga organisationen anser att en överlämnad uppgift är hemlig&lt;br&gt;kan det givetvis vara ett skäl för att anse att ett utlämnande, med lagrum-&lt;br&gt;mets ord, &amp;quot;stör Sveriges mellanfolkliga förbindelser&amp;quot;. Svenska domstolar&lt;br&gt;och myndigheter kommer ändå att självständigt och med tillämpning av&lt;br&gt;svensk lag pröva frågor om utlämnande av uppgifter som erhålls från EU:s&lt;br&gt;institutioner eller övriga medlemsländer.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna lagändringen innebär således en ändrad syn på behovet av&lt;br&gt;sekretess i utrikes ärenden. Det blir inte längre möjligt för regeringen eller&lt;br&gt;andra myndigheter att utgå från att sekretess råder i sådana frågor. Även på&lt;br&gt;det området - liksom redan är fallet i så gott som samtliga sekretessregler&lt;br&gt;till skydd för det allmännas intresse - kan en uppgift hållas hemlig endast&lt;br&gt;om ett utlämnande i det enskilda fallet kan förutses leda till skada för landet&lt;br&gt;eller dess utrikes förbindelser. Om den grundläggande hållningen i&lt;br&gt;utrikesfrågor på så sätt ändras, måste det antas leda till att betydligt fler&lt;br&gt;uppgifter kan lämnas ut, dvs. till en större öppenhet. Däremot kan givetvis,&lt;br&gt;som utvecklats ovan, uppgifter av känslig natur rörande Sveriges utrikes&lt;br&gt;förbindelser alltjämt sekretessbeläggas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den föreslagna nya ordningen får sin särskilda betydelse för Sveriges&lt;br&gt;deltagande i EU-samarbetet. Det är, som vi redan betonat, utomordentligt&lt;br&gt;angeläget att motverka att den medborgerliga insynen blir mera begränsad&lt;br&gt;i den gemensamma beslutsprocessen än vad den är i vår rent inhemska&lt;br&gt;process. Ett rakt skaderekvisit bör innebära att sådana allmänna handlingar&lt;br&gt;som utgör bakgrunds-, analys- och diskussionsmaterial och som upprättats&lt;br&gt;i Sverige inom ramen för den gemensamma beslutsprocessen endast&lt;br&gt;undantagsvis kan sekretessbeläggas. Vidare bör Sveriges hållning till ett&lt;br&gt;förslag till gemensam normgivning regelmässigt vara offentligt. Däremot&lt;br&gt;kan sekretess gälla för vissa uppgifter i handlingar som upprättas här i&lt;br&gt;landet i samband med en känslig förhandlings slutskede. Likaså torde&lt;br&gt;sekretess ofta vara befogad i fråga om ett svenskt &amp;quot;förhandlingsupplägg&amp;quot; i&lt;br&gt;dess detaljer, t.ex. när det gäller uppgifter om svenska andrahandsstånd-&lt;br&gt;punkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen avser att regelmässigt redovisa sina ställningstaganden i&lt;br&gt;ministerrådet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;När det gäller uppgifter som regeringen eller någon annan myndighet&lt;br&gt;erhåller från en EU-institution eller från en annan medlemsstat kan&lt;br&gt;utrymmet för öppenhet vara mer begränsat. Men även beträffande sådana&lt;br&gt;uppgifter skall ovillkorligen prövas om ett utlämnande kan medföra skada.&lt;br&gt;Det förhållandet att avsändaren tämligen rutinmässigt åsätter handlingar&lt;br&gt;någon form av anteckning om förtrolighet får inte i sig innebära att&lt;br&gt;sekretess gäller här i landet. Det innebär, såvitt gäller handlingar från EU:s&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;29&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;institutioner, att uppgifter som endast betecknas som restricted erfaren-&lt;br&gt;hetsmässigt har ett sådant innehåll att de i många fall bör kunna offent-&lt;br&gt;liggöras här. Beträffande uppgifter som betecknas som confidential eller&lt;br&gt;secret får - som alltid enligt den svenska sekretesslagen - en bedömning ske&lt;br&gt;i det enskilda fallet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan nämnas att i två motioner från allmänna motionstiden 1994 tagits&lt;br&gt;upp frågor om utrikessekretess. Den ena, av Olle Schmidt (fp), rör&lt;br&gt;möjligheterna att häva utrikessekretess i fall av flyktingspionage mot&lt;br&gt;enskild. Den andra, av Ulla Orring (fp), gäller möjligheterna att offent-&lt;br&gt;liggöra visst bakgrundsmaterial i asylärenden. Vid sin beredning av&lt;br&gt;motionerna uttalade utskottet att sådana synpunkter som tas upp i motioner-&lt;br&gt;na förutsattes komma att övervägas i samband med att reglema om&lt;br&gt;utrikessekretess ses över (1993/94:KU38 s. 15).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det är inte möjligt att säga om den ändring av reglema om utrikessekre-&lt;br&gt;tess som nu föreslås kommer att medföra det av motionärerna eftersträvade&lt;br&gt;resultatet. Frågan om uppgifter som ryms inom utrikessekretessbestämmel-&lt;br&gt;sens tillämpningsområde kan lämnas ut måste givetvis även i fortsättningen&lt;br&gt;bedömas utifrån förutsättningarna i det enskilda fallet. Däremot kan det&lt;br&gt;sägas att den föreslagna ändringen medför att det inte längre blir möjligt att&lt;br&gt;på de områden som motionerna avser utgå från att sekretess gäller. De&lt;br&gt;myndigheter som förvarar sådana uppgifter måste göra en sedvanlig&lt;br&gt;prövning av om ett utlämnande kan störa våra utrikes förbindelser eller på&lt;br&gt;annat sätt skada Sverige mot bakgrund av huvudregeln om offentlighet för&lt;br&gt;uppgifterna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En annan fråga som diskuteras av utredningen och några remissinstanser&lt;br&gt;är om de svenska tjänstemän som på olika sätt deltar i den gemensamma&lt;br&gt;beredningsprocessen omfattas av gemenskapsrättens sekretessregler eller av&lt;br&gt;den svenska sekretesslagstiftningen. Det står klart att den som är anställd av&lt;br&gt;någon gemensam institution i denna sin egenskap endast har att följa&lt;br&gt;gemenskapsrättens regler, liksom att den som handlägger EU-frågor hos en&lt;br&gt;svensk myndighet endast har att tillämpa den svenska sekretesslagen.&lt;br&gt;Tveksamhet kan möjligen råda beträffande svenska tjänstemän som tillfälligt&lt;br&gt;eller mera kontinuerligt medverkar i det gemensamma kommittéväsendet i&lt;br&gt;vid mening. Romfördragets artikel 214 föreskriver, som tidigare nämnts,&lt;br&gt;tystnadsplikt även för dem som deltar i kommittéarbetet. Gemenskaps-&lt;br&gt;rättsliga sanktioner för brott mot tystnadsplikt finns emellertid endast för&lt;br&gt;dem som är anställda inom gemenskapen. Regeringen anser att det&lt;br&gt;avgörande måste vara på vems uppdrag den enskilde deltar i det gemensam-&lt;br&gt;ma beredningsarbetet. Om han eller hon deltar i en personlig kapacitet av&lt;br&gt;expert, såsom kan förekomma i expertkommittéerna under kommissionen,&lt;br&gt;kan den svenska sekretesslagen knappast vara tillämplig. Om han eller hon&lt;br&gt;däremot uppträder som företrädare för Sveriges regering, såsom re-&lt;br&gt;gelmässigt är fallet i t.ex. arbetsgrupperna under rådet och inom det s.k.&lt;br&gt;kommittologiväsendet, bör svensk rätt gälla. Detta är ett synsätt som&lt;br&gt;motsvarar det som gäller för våra interna förhållanden (jfr 1 kap. 6 §&lt;br&gt;sekretesslagen).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningen har inte föreslagit någon ändring såvitt gäller meddelarfrihe-&lt;br&gt;tens utsträckning på utrikessekretessens område. Regeringen finner för sin&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;30&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;del att den nuvarande avgränsningen i 16 kap. 1 § sekretesslagen på denna&lt;br&gt;punkt är väl avvägd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sammanfattningsvis innebär de ändringar som nu genomförs en viktig&lt;br&gt;omläggning av utrikessekretessens tillämpning i Sverige. Utgångspunkten&lt;br&gt;är i fortsättningen att uppgifter som angår Sveriges utrikesförbindelser i&lt;br&gt;regel kan lämnas ut. Regeringens avsikt är att tillämpningen skall ske på ett&lt;br&gt;sätt som åstadkommer en så långt gående öppenhet som över huvud taget&lt;br&gt;är möjlig utan att det skadar vårt land. De svenska myndigheter som deltar&lt;br&gt;i samarbetet får också möjlighet att tillämpa bestämmelserna om ut-&lt;br&gt;rikessekretess på ett sätt som leder till mycket stor insyn när det gäller EU-&lt;br&gt;samarbetet. Regeringens tillämpning av de nya reglema kan bli vägledande&lt;br&gt;för hur utrikessekretessen skall tillämpas när det gäller EU-frågor. Svenska&lt;br&gt;folkets berättigade krav på insyn i sådana frågor - som kan vara av stor&lt;br&gt;betydelse för enskilda - kommer för regeringens del att väga mycket tungt&lt;br&gt;vid bedömningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;En noggrann uppföljning måste ske&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen, liksom utredningen och en stor majoritet bland remissinstanser-&lt;br&gt;na, har således förordat att det behov av en ökad öppenhet i utrikesfrågor&lt;br&gt;som framför allt följer av ett EU-medlemskap skall tillgodoses genom en&lt;br&gt;ändring i sekretesslagens bestämmelser om utrikessekretess. Eftersom det,&lt;br&gt;som vi nyss konstaterat, innebär en viktig omläggning av den grundläggande&lt;br&gt;synen på sekretess i utrikes ärenden finns det anledning att noga följa upp&lt;br&gt;utvecklingen i utrikessekretessfrågor.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I diskussionen om hur ett EU-medlemskap påverkar den svenska&lt;br&gt;offentlighetsprincipen har olika förslag till lagtekniska lösningar förts fram.&lt;br&gt;Ett förslag har varit att utforma en särskild sekretessregel för EG-sam-&lt;br&gt;arbetet. En sådan särreglering skulle kunna innebära att utrikessekretessen&lt;br&gt;begränsas till att gälla uppgifter som rör de mellanstatliga förhandlingarna&lt;br&gt;i rådet medan uppgifter i övrigt som rör EG-samarbetet endast kan hållas&lt;br&gt;hemliga enligt någon av övriga bestämmelser i sekretesslagen. Genom en&lt;br&gt;sådan lösning skulle de tillämpliga sekretessreglerna bli desamma för&lt;br&gt;uppgifter i den gemensamma noimgivningsprocessen som i traditionell&lt;br&gt;svensk lagstiftningsprocess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Om en sådan särreglering är möjlig och hur den i så fall skulle kunna&lt;br&gt;utformas fordrar ytterligare överväganden. Utredningen har inte närmare&lt;br&gt;penetrerat frågan och inte heller i remissyttrandena förs någon närmare&lt;br&gt;diskussion om en sådan lösning. Det saknas därför i dag underlag för&lt;br&gt;regeringen att föreslå en lösning av det slaget.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den ändring av utrikessekretessbestämmelsen som regeringen nu förordar&lt;br&gt;bör inte fördröjas. Regeringen avser emellertid att i samband med den&lt;br&gt;uppföljning som bör ske återkomma till frågan om även andra lagändringar&lt;br&gt;kan vara motiverade.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;31&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;9 Instansordningen och utrikessekretessen&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringens bedömning: Utredningen har föreslagit att vaije begäran&lt;br&gt;om att få ta del av en handling som förvaras inom utrikesrepresentatio-&lt;br&gt;nen skall prövas av Utrikesdepartementet, om handlingen innehåller&lt;br&gt;uppgifter som kan antas vara omfattade av utrikessekretess. Detta&lt;br&gt;förslag bör inte genomföras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag: Ett genomgående rakt skaderekvisit i sekretessla-&lt;br&gt;gen förenas med en bestämmelse om att en begäran att få ta del av en&lt;br&gt;handling som förvaras inom utrikesrepresentationen skall prövas av&lt;br&gt;Utrikesdepartementet, om handlingen innehåller uppgifter som kan antas&lt;br&gt;omfattas av utrikessekretessen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Remissopinionen är delad i denna fråga. Något mer&lt;br&gt;än hälften av remissinstanserna tillstyrker utredningens förslag eller lämnar&lt;br&gt;det utan erinran. Till de remissinstanser som tillstyrkt förslaget hör bl.a.&lt;br&gt;Justitiekanslem, Stockholms tingsrätt, Riksåklagaren, Sveriges ambassader&lt;br&gt;i Islamabad och Moskva, Sveriges ständiga representation vid Förenta&lt;br&gt;Nationerna, Sveriges delegation vid Europeiska gemenskaperna, För-&lt;br&gt;svarsmakten, Finansinspektionen, Generaltullstyrelsen, Statens jord-&lt;br&gt;bruksverk, Statens livsmedelsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Patent- och&lt;br&gt;registreringsverket, Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Juridiska&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Stockholms universitet, Sveriges Köpmannaförbund och&lt;br&gt;Lantbrukarnas Riksförbund.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet påpekar att utredningens&lt;br&gt;förslag inte leder till det angivna målet, en enhetlig bedömning, och&lt;br&gt;förordar därför att Utrikesdepartementet skall pröva frågan om utlämnande&lt;br&gt;av samtliga handlingar som innehåller uppgifter som kan antas omfattas av&lt;br&gt;utrikessekretess, oberoende av hos vilken myndighet handlingen förvaras.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utredningens förslag avstyrks av bl.a. Riksdagens ombudsmän, Hovrätten&lt;br&gt;över Skåne och Blekinge, Kammarrätterna i Göteborg och Sundsvall,&lt;br&gt;Sveriges generalkonsulat i Hongkong, Sveriges ambassad i Wellington,&lt;br&gt;Styrelsen för internationell utveckling, Kommerskollegium, Utlänningsnämn-&lt;br&gt;den, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Sveriges domare-&lt;br&gt;förbund, Sveriges advokatsamfund, Sveriges Industriförbund, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Tjänstemännens Centralorganisation, Tidningarnas&lt;br&gt;telegrambyrå, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna och Pressens&lt;br&gt;opinionsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens bedömning: De skäl som anförts mot ut-&lt;br&gt;redningens förslag i denna del är framför allt följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utlandsmyndigheterna är självständiga myndigheter. Enligt 2 kap. 14 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen skall som huvudregel en begäran om att få ta del&lt;br&gt;av en allmän handling prövas av den myndighet som förvarar den. En sådan&lt;br&gt;ordning antas bl.a. leda till att en framställning om att få ta del av en allmän&lt;br&gt;handling kan behandlas skyndsamt. Bestämmelsen i tryckfrihetsförordningen&lt;br&gt;ger emellertid utrymme för att föreskriva att prövningen skall ankomma på&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;32&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;annan myndighet om särskilda skäl föranleder det.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I prop. 1975/76:160 anförde föredraganden beträffande 2 kap. 14 §&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen att &amp;quot;kravet på att utlämnandeprövningen skall ske&lt;br&gt;snabbt leder dock till att restriktivitet är påkallad när det gäller att tillåta&lt;br&gt;annan myndighet än den som förvarar handlingen att avgöra om denna skall&lt;br&gt;lämnas ut&amp;quot; (s. 194).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Några remissinstanser framhåller att det inte har påvisats några betydande&lt;br&gt;olägenheter med den nuvarande ordningen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen fäster särskilt avseende vid, som påpekats av t.ex. Juridiska&lt;br&gt;fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, att utredningens förslag inte&lt;br&gt;säkerställer en enhetlighet i bedömningen. Särskilt inom ramen för EU-&lt;br&gt;samarbetet kommer åtskilliga handlingar som omfattas av utrikessekretes-&lt;br&gt;sens tillämpningsområde att förvaras hos flera svenska förvaltningsmyndig-&lt;br&gt;heter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att åstadkomma den eftersträvade enhetligheten i bedömningen skulle&lt;br&gt;det således fordras en föreskrift av innebörd att varje fråga om utrikessekre-&lt;br&gt;tess, oavsett var handlingen förvaras, skall prövas av Utrikesdepartementet.&lt;br&gt;Redan den av utredningen föreslagna regleringen har mötts av kritik från ett&lt;br&gt;stort antal remissinstanser. De invändningar som därvid rests skulle kunna&lt;br&gt;göras gällande med än större tyngd om all prövning av utrikessekretess&lt;br&gt;anförtroddes Utrikesdepartementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Till det anförda kan läggas att den föreslagna ordningen måste antas leda&lt;br&gt;till betydande praktiska svårigheter, antingen så att en stor mängd fall&lt;br&gt;överlämnas till Utrikesdepartementet för prövning eller så att sekretesspröv-&lt;br&gt;ningen blir dubbel - först hos utlandsmyndigheten och sedan hos Utrikes-&lt;br&gt;departementet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Mot denna bakgrund är regeringen inte beredd att genomföra någon&lt;br&gt;ändring av instansordningen av det slag som utredningen föreslagit. Det kan&lt;br&gt;däremot finnas skäl att lyfta fram föreskriften i 10 kap. 8 § regeringsformen&lt;br&gt;som innebär att chefen för Utrikesdepartementet skall hållas underrättad när&lt;br&gt;fråga som är av betydelse för förhållandet till annan stat eller till mellan-&lt;br&gt;folklig organisation uppkommer hos annan statlig myndighet. Det är givet&lt;br&gt;att sådan underrättelse skall ske i så god tid att utrikesministern har&lt;br&gt;möjlighet att bedöma sakens utrikespolitiska betydelse och delge den berörda&lt;br&gt;myndigheten sin bedömning (jfr prop. 1973:90 s. 370 f.). Genom denna&lt;br&gt;underrättelseskyldighet kan Utrikesdepartementets bedömning vägas in när&lt;br&gt;domstolar och förvaltningsmyndigheter har att avgöra en fråga om&lt;br&gt;utrikessekretess. Att Utrikesdepartementets på detta sätt lämnar sin&lt;br&gt;bedömning kan inte anses stå i strid med föreskrifterna i 11 kap. 2 och 7 §§&lt;br&gt;regeringsformen om domstolars och förvaltningsmyndigheters självständig-&lt;br&gt;het. Dessa båda bestämmelser föreskriver att ingen myndighet får bestämma&lt;br&gt;hur domstol i det enskilda fallet skall döma eller förvaltningsmyndighet i&lt;br&gt;visst fall besluta, men de hindrar inte att en domstol inhämtar synpunkter&lt;br&gt;från en arman myndighet som underlag för sitt självständiga beslutsfattande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Kammarrätten i Göteborg, som prövar överklaganden av utlandsmyndig-&lt;br&gt;heters avslag i ärenden om utlämnande av allmänna handlingar, anför i sitt&lt;br&gt;remissvar bl.a. att &amp;quot;enligt de erfarenheter som kammarrätten har från&lt;br&gt;prövningen av frågor om utrikessekretess kan det ibland erbjuda svårigheter&lt;br&gt;3 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 112&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;33&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att få till stånd en meningsfull dialog med (utrikes)departementet i sådana&lt;br&gt;frågor.&amp;quot; Det är mot den bakgrunden angeläget att betona vikten såväl av att&lt;br&gt;domstolar och myndigheter uppmärksammar sin skyldighet att underrätta&lt;br&gt;Utrikesdepartementet som av att departementets bedömning utan onödigt&lt;br&gt;dröjsmål kan tillställas den myndighet eller domstol som lämnat under-&lt;br&gt;rättelsen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att undvika att den beskrivna ordningen blir omständlig eller&lt;br&gt;administrativt tungrodd kan det finnas skäl att framhålla att Utrikes-&lt;br&gt;departementet knappast kan behöva underrättas annat än när domstolen eller&lt;br&gt;myndigheten överväger att lämna ut en uppgift inom utrikessekretessens&lt;br&gt;tillämpningsområde.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;10 Sekretess för uppgifter i specialpedagogisk&lt;br&gt;stödverksamhet m.m.&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Regeringens förslag: Sekretess skall gälla i specialpedagogisk&lt;br&gt;stödverksamhet för uppgifter om enskildas personliga förhållanden, om&lt;br&gt;det kan antas att den enskilde eller någon närstående lider men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians förslag överensstämmer i sak med regeringens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser tillstyrker eller lämnar utan&lt;br&gt;erinran förslaget att det i 7 kap. 9 § sekretesslagen skall tas in en be-&lt;br&gt;stämmelse om sekretess i den specialpedagogiska stödverksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av konsulenter som är verksamma vid Statens institut för handikapp-&lt;br&gt;frågor i skolan (SIH). Beträffande skaderekvisitets utformning ifrågasätter&lt;br&gt;Kammarrätten i Sundsvall om det inte vore mer logiskt med ett omvänt&lt;br&gt;skaderekvisit eftersom ett sådant gäller inom skolan för bl.a. uppgifter som&lt;br&gt;inhämtats från psykolog och de uppgifter som omfattas av förslaget inte är&lt;br&gt;mindre skyddsvärda. Kammarrätten tillstyrker dock det föreslagna raka&lt;br&gt;skaderekvisitet. Socialstyrelsen anser att SIH:s konsulenter bör omfattas av&lt;br&gt;den starkare sekretessen med omvänt skaderekvisit eftersom konsulenterna&lt;br&gt;samarbetar med bl.a. habiliterings- och elewårdspersonal som har denna&lt;br&gt;form av sekretess. Vad avser sekretessens räckvidd ifrågasätter Kammarrät-&lt;br&gt;ten i Sundsvall om den föreslagna lydelsen tillräckligt tydligt anger vilken&lt;br&gt;verksamhet det är fråga om och föreslår därför att sekretessen skall anges&lt;br&gt;att gälla &amp;quot;i sådan specialpedagogisk stödverksamhet som bedrivs av Statens&lt;br&gt;institut för handikappfrågor i skolan&amp;quot;. SIH anser också att den föreslagna&lt;br&gt;lydelsen bör ändras så att sekretessen uttryckligen skall anges att gälla för&lt;br&gt;konsulenter inom SIH.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Skälen för regeringens förslag: SIH är central förvaltningsmyndighet för&lt;br&gt;specialskolorna. Institutet skall ge hjälp och stöd till kommunerna för att&lt;br&gt;underlätta skolgången för elever med handikapp samt ge stöd till eleverna&lt;br&gt;i skolarbetet. I denna verksamhet skall SIH bl.a. utveckla och framställa&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;34&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;läromedel för elever med handikapp och främja forsknings- och utvecklings-&lt;br&gt;arbetet rörande stödinsatser för dessa elever.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom SIH finns en fältorganisation för den specialpedagogiska stödverk-&lt;br&gt;samheten bestående av konsulenter för synskadade förskolebarn samt för&lt;br&gt;synskadade, rörelsehindrade, döva-utvecklingsstörda och blinda-utveck-&lt;br&gt;lingsstörda elever och dövblinda vuxna inom det offentliga skolväsendet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Konsulenternas uppgift är att bedöma vilka behov och insatser som de&lt;br&gt;enskilda elevema behöver. I detta arbete inhämtar de uppgifter från hälso-&lt;br&gt;och sjukvården och från skolhälsovården för att få vetskap om bl.a.&lt;br&gt;funktionshindrets medicinska och psykologiska påverkan. Uppgifterna&lt;br&gt;inhämtas efter samtycke från föräldrarna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att konsulenterna rätt skall kunna bedöma vilka stödåtgärder och&lt;br&gt;vilken rådgivning som behövs för elevema i skolarbetet måste de få tillgång&lt;br&gt;till uppgifter som rör elevernas funktionshinder. Uppgifter härom inhämtas&lt;br&gt;från hälso- och sjukvården. Det ligger i sakens natur att dessa uppgifter&lt;br&gt;många gånger kan vara mycket integritetskänsliga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Inom hälso- och sjukvården gäller enligt 7 kap. 1 § sekretesslagen&lt;br&gt;sekretess för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga&lt;br&gt;förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.&lt;br&gt;Presumtionen är alltså för sekretess. Denna sekretess gäller även inom&lt;br&gt;skolhälsovården.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen följer emellertid inte med uppgifterna när de lämnas till&lt;br&gt;konsulenterna. Inte heller finns det någon tillämplig sekretessbestämmelse&lt;br&gt;för deras verksamhet. Uppgifterna blir alltså offentliga hos SIH:s konsulen-&lt;br&gt;ter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det måste anses mycket otillfredsställande att dessa många gånger mycket&lt;br&gt;känsliga uppgifter om funktionshindrade elever saknar sekretesskydd hos&lt;br&gt;SIH. En sekretessbestämmelse till skydd för uppgifter om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden bör därför införas. Frågan blir då hur en sådan&lt;br&gt;bestämmelse skall utformas.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Tidigare var konsulenterna knutna till länsskolnämndema och dessförinnan&lt;br&gt;ingick de som en del i Tomtebodaskolans organisation. Då de ingick i&lt;br&gt;Tomtebodaskolans organisation omfattades de av sekretess enligt 7 kap.&lt;br&gt;9 § sekretesslagen. Enligt denna bestämmelse gäller bl.a. sekretess i&lt;br&gt;specialskolans elevvårdande verksamhet för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden om det kan antas att den som uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men om uppgiften röjs. Till skillnad mot vad som gäller&lt;br&gt;inom hälso- och sjukvården är skaderekvisitet inom skolan rakt, dvs.&lt;br&gt;presumtionen är för offentlighet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vid tillämpning av ett omvänt skaderekvisit anses många gånger ytterst&lt;br&gt;få uppgifter vara offentliga. Så kan t.ex. redan en uppgift om att en person&lt;br&gt;varit i kontakt med hälso- och sjukvården omfattas av sekretess. En så långt&lt;br&gt;gående sekretess kan inte anses påkallad när det gäller konsulenternas&lt;br&gt;verksamhet. Om däremot bestämmelsen utformas med ett rakt skaderekvisit&lt;br&gt;kommer skyddet för den enskildes uppgifter att omfatta alla typiskt sett&lt;br&gt;känsliga uppgifter som avser t. ex. hälsovård och problem av olika slag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett rakt skaderekvisit behöver inte heller innebära någon konflikt med att&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;35&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgifterna inhämtas från en verksamhet som tillämpar ett omvänt&lt;br&gt;skaderekvisit. Känsliga uppgifter blir sekretessbelagda även med ett rakt&lt;br&gt;skaderekvisit. Ett sådant skaderekvisit skulle också överensstämma med vad&lt;br&gt;som gäller inom skolans elevvårdande verksamhet i syfte att förebygga eller&lt;br&gt;avhjälpa skolsvårigheter. Regeringen förordar denna lösning.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretessen bör gälla inom specialpedagogisk stödverksamhet. Att&lt;br&gt;ytterligare tydliggöra att sekretessen skall omfatta den verksamhet som&lt;br&gt;bedrivs av SIH:s konsulenter kan inte anses nödvändigt.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Eftersom konsulenternas verksamhet rör skolans område kan en be-&lt;br&gt;stämmelse om sekretess tas in som ett nytt fjärde stycke i 7 kap. 9 §&lt;br&gt;sekretesslagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För övriga uppgifter i denna paragraf är meddelarfriheten i de flesta fall&lt;br&gt;begränsad. Detta bör vara fallet även för uppgifter hos SIH. Någon ändring&lt;br&gt;av 16 kap. 1 § sekretesslagen behövs inte för att nå detta resultat.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I 7 kap. 9 § sekretesslagen bör göras också en redaktionell justering. I&lt;br&gt;paragrafens tredje stycke andra meningen föreskrivs sekretess inom bl.a.&lt;br&gt;vuxenutbildningen för psykiskt utvecklingsstörda för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör eller&lt;br&gt;någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. I samband med det&lt;br&gt;reformarbete som ledde fram till lagen (1993:387) om stöd och service till&lt;br&gt;vissa funktionshindrade ändrades terminologin i skollagen (1985:1100) och&lt;br&gt;i förordningen (1992:736) om vuxenutbildning för psykiskt utvecklingsstör-&lt;br&gt;da till att avse vuxenutbildning för utvecklingsstörda (SFS 1993:800 och&lt;br&gt;1224). Detta innebar en anpassning till den nya lagens terminologi. Av&lt;br&gt;samma skäl bör även bestämmelsen i 7 kap. 9 § tredje stycket andra&lt;br&gt;meningen ändras genom att ordet &amp;quot;psykiskt&amp;quot; utgår.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen har i prop. 1994/95:6 Totalförsvarsplikt föreslagit riksdagen&lt;br&gt;bl.a. att en ny lag om totalförsvarsplikt skall beslutas. Om riksdagen&lt;br&gt;beslutar enligt propositionen, upphävs bl.a. lagen (1966:413) om vapenfri&lt;br&gt;tjänst och begreppet vapenfri tjänstepliktig utmönstras. Samlingsbegreppet&lt;br&gt;för all tjänstgöringsskyldighet med plikt föreslås i stället bli totalförsvarplikt&lt;br&gt;och den som fullgör totalförsvarsplikt kommer att benämnas totalförsvars-&lt;br&gt;pliktig. Totalförsvarsplikten skall enligt förslaget fullgöras som värnplikt,&lt;br&gt;civilplikt eller allmän tjänsteplikt. Den som får rätt att fullgöra sin&lt;br&gt;plikttjänstgöring som vapenfri kommer att fullgöra civilplikt. Förslaget till&lt;br&gt;lag om totalförsvarsplikt, 5 kap. 19 §, innehåller ett bemyndigande som i&lt;br&gt;det närmaste motsvarar bemyndigandet i 2 § lagen om vapenfri tjänst. Detta&lt;br&gt;innebär att bolag, föreningar, samfälligheter och andra enskilda där&lt;br&gt;tjänstgöring med civilplikt fullgörs kan ges rätt att besluta om ledighet och&lt;br&gt;förmåner för den pliktpersonal som tjänstgör hos dem. Regeringen har i&lt;br&gt;prop. 1993/94:31 Rätt för enskild utbildningsanordnare att besluta i fråga&lt;br&gt;om förmåner och ledighet för vapenfria tjänstepliktiga närmare redogjort för&lt;br&gt;skälen till varför de organ som - enligt den nuvarande lagstiftningen -&lt;br&gt;anförtrotts att handlägga sådana ärenden bör anges i bilagan till sekretessla-&lt;br&gt;gen. En ändring i bilagan till sekretesslagen bör göras så att denna anpassas&lt;br&gt;till den nya lagen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;36&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;11 Ikraftträdande&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;De i lagrådsremissen föreslagna lagändringarna, utom såvitt gäller&lt;br&gt;ändringarna i sekretesslagens bilaga, bör träda i kraft den 1 januari 1995.&lt;br&gt;Beträffande ändringarna i bilagan till sekretesslagen bör de träda i kraft den&lt;br&gt;1 juli 1995 och äldre regler som hänför sig till ärenden om prövning av&lt;br&gt;frågor om förmåner och ledighet för vapenfria tjänstepliktiga gälla även&lt;br&gt;efter ikraftträdandet. I övrigt synes några övergångsbestämmelser inte vara&lt;br&gt;nödvändiga.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;37&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;5 Riksdagen 1994/95. 1 saml. Nr 112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;br&gt;Sammanfattning&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;EU tillämpar i dag inte någon generell offentlighetsprincip och någon&lt;br&gt;motsvarighet till den svenska handlingsoffentligheten och meddelarfriheten&lt;br&gt;finns inte inom gemenskapen. Rådet och kommissionen tillämpar dock&lt;br&gt;numera en princip som närmar sig våra regler om handlingsoffentlighet.&lt;br&gt;Offentlighetsreglema ser olika ut i EU och dess medlemsländer. EU ställer&lt;br&gt;inte heller krav på att reglema om offentlighet och sekretess skall harmoni-&lt;br&gt;seras utan vaije medlemsland får ha den lagstiftning som passar för-&lt;br&gt;hållandena i det landet bäst.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Den svenska offentlighetsprincipen som sådan berörs inte av ett med-&lt;br&gt;lemskap. Däremot kan den indirekt komma att påverkas inom sakområden&lt;br&gt;som tillhör EG:s kompetens genom gemenskapsrättsliga offentlighets- och&lt;br&gt;sekretessregler.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I debatten om den svenska offentlighetsprincipens förhållande till ett EU-&lt;br&gt;medlemskap har bl.a. sekretesslagens bestämmelser om utrikessekretess och&lt;br&gt;frågan om vilken betydelse dessa kommer att få vid ett svenskt medlemskap&lt;br&gt;i EU uppmärksammats.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Min uppgift har varit att överväga om ett EU-medlemskap ger anledning&lt;br&gt;att ändra bestämmelserna om utrikessekretessen. Utgångspunkten för arbetet&lt;br&gt;har varit att offentlighetsprincipen inte skall försvagas utan helst stärkas.&lt;br&gt;Inriktningen på arbetet har således varit att eventuella förslag skall leda till&lt;br&gt;ökad öppenhet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Vidare har jag haft i uppgift att belysa meddelarfriheten i ett EU-&lt;br&gt;perspektiv samt frågan huruvida den nuvarande instansordningen vid&lt;br&gt;prövning av utrikessekretessärenden är rationell från olika synpunkter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I betänkandet används begreppet Europeiska unionen (EU) för den helhet&lt;br&gt;av samarbetsområden som avses med Maastrichtfördraget. Europeiska&lt;br&gt;gemenskaperna (EG) betecknar de traditionella samarbetsområden som&lt;br&gt;regleras i Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), Europeiska&lt;br&gt;ekonomiska gemenskapen (EEG), numera Ekonomiska gemenskapen (EG),&lt;br&gt;och Europeiska Atomenergigemenskapen (Euratom). Jag betecknar&lt;br&gt;gemenskapernas regelverk som EG:s regelverk och rättsakterna som EG-&lt;br&gt;rättsakter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Utrikessekretessen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I perspektivet av ett EU-medlemskap kommer Sveriges internationella&lt;br&gt;samarbete att intensifieras, såväl till omfattning som djup. Det utrikespolitis-&lt;br&gt;ka samarbetet kommer att omfatta sakområden som hittills betraktats som&lt;br&gt;främst inrikespolitiska. Frågor som nu är av inrikespolitisk karaktär kan&lt;br&gt;därför komma att falla inom utrikessekretessens område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt den nuvarande lydelsen av 2 kap. 1 § sekretesslagen gäller en&lt;br&gt;strängare utrikessekretess hos regeringen och inom utrikesförvaltningen än&lt;br&gt;hos andra myndigheter. Det saknas skäl att behålla denna åtskillnad mellan&lt;br&gt;olika myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till EU-samarbetets omfattning och karaktär är det bl.a. för&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;38&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;br&gt;Bilaga 1&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;att säkra det demokratiska inflytandet av största vikt att den svenska&lt;br&gt;beredningen av gemenskapsfrågoma sker under största möjliga öppenhet.&lt;br&gt;Önskemålet om ökad öppenhet i utrikesfrågoma talar för att ett skaderekvisit&lt;br&gt;med presumtion för offentlighet bör införas för alla myndigheter.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår därför att det införs ett enhetligt rakt skaderekvisit för hela&lt;br&gt;utrikessekretessens område. Förslaget innebär att man skall förordna om&lt;br&gt;utrikessekretess endast om det kan antas att det stör Sveriges mellanfolkliga&lt;br&gt;förbindelser eller på annat sätt skadar landet om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarfriheten&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Meddelarfriheten som sådan påverkas inte av ett medlemskap i EU.&lt;br&gt;Däremot kan den ifrågasättas inom de rättsområden som tillhör EG:s&lt;br&gt;kompetens.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Jag föreslår inte några ändringar som rör meddelarfriheten. Skulle en&lt;br&gt;konflikt uppstå mellan de svenska bestämmelserna om meddelarfrihet och&lt;br&gt;EG-rätten bör vi aktivt försvara vår egen rättstradition på detta område.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Instansordningen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prövningen av en framställning om att få ta del av en allmän handling där&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap. 1 § sekretesslagen kan vara tillämplig innefattar en avvägning mellan&lt;br&gt;intresset att tillgodose offentlighetsprincipen och den skada ett utlämnande&lt;br&gt;av en uppgift kan få för Sveriges mellanfolkliga förbindelser. Vid skade-&lt;br&gt;prövningen måste således i många fall också de utrikespolitiska konsekven-&lt;br&gt;serna för Sverige vägas in.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Ett avslag på en begäran att få ta del av en allmän handling hos en&lt;br&gt;utlandsmyndighet prövas i dag av Kammarrätten i Göteborg och slutligen&lt;br&gt;av Regeringsrätten. En begäran att få ta del av en allmän handling hos&lt;br&gt;Utrikesdepartementet prövas av departementschefen och i sista hand av&lt;br&gt;regeringen. Genom skilda besvärsordningar har det förekommit att pröv-&lt;br&gt;ningen av sekretessfrågan utfallit olika.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;För att bl.a. förtroendet för Sveriges förmåga att skydda handlingar av&lt;br&gt;utrikespolitiskt känsligt slag inte skall undergrävas, bör mitt förslag om ett&lt;br&gt;enhetligt rakt skaderekvisit i 2 kap. 1 § sekretesslagen förenas med en&lt;br&gt;bestämmelse om att begäran att få ta del av handling som förvaras inom&lt;br&gt;utrikesrepresentationen skall prövas av Utrikesdepartementet om handlingen&lt;br&gt;innehåller uppgifter som kan antas omfattas av utrikessekretess.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;39&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Författningsförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;1 Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i sekretesslagen&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § sekretesslagen (1980:100)’ skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 2&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos regeringen&lt;br&gt;och inom utrikesrepresentationen&lt;br&gt;för uppgift som angår Sveriges&lt;br&gt;förbindelser med annan stat eller&lt;br&gt;i övrigt rör annan stat, mellan-&lt;br&gt;folklig organisation, myndighet,&lt;br&gt;medborgare eller juridisk person i&lt;br&gt;annan stat eller statslös, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att detta stör Sveriges&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelser eller&lt;br&gt;på annat sätt skadar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos annan myn-&lt;br&gt;dighet än som avses i första styck-&lt;br&gt;et för uppgift som anges där, om&lt;br&gt;det kan antas att det stör Sveriges&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelser eller&lt;br&gt;på annat sätt skadar landet om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;angår Sveriges förbindelser med&lt;br&gt;annan stat eller i övrigt rör annan&lt;br&gt;stat, mellanfolklig organisation,&lt;br&gt;myndighet, medborgare eller juri-&lt;br&gt;disk person i annan stat eller stats-&lt;br&gt;lös, om det kan antas att det stör&lt;br&gt;Sveriges mellanfolkliga förbindel-&lt;br&gt;ser eller på annat sätt skadar lan-&lt;br&gt;det om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän&lt;br&gt;handling gäller sekretessen i högst&lt;br&gt;fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Begäran att få ta del av hand-&lt;br&gt;ling som förvaras inom utrikes-&lt;br&gt;representationen skall prövas av&lt;br&gt;Utrikesdepartementet om hand-&lt;br&gt;lingen innehåller uppgifter som&lt;br&gt;kan antas vara omfattade av&lt;br&gt;sekretess enligt denna paragraf.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Har talan mot beslut, som meddelats före den 1 januari 1995, efter&lt;br&gt;nämnda dag fullföljts hos myndighet som då inte längre är behörig att pröva&lt;br&gt;överklagandet, skall den myndigheten överlämna besvären till myndighet&lt;br&gt;som är behörig enligt de nya bestämmelserna.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;40&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lagen omtryckt i SFS 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över Utredningen om utrikessekretessens betänkande (SOU&lt;br&gt;1994:49) har till Justitiedepartementet avgetts av Sveriges riksbank,&lt;br&gt;Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Hovrätten över Skåne och&lt;br&gt;Blekinge, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Sundsvall, Stockholms&lt;br&gt;tingsrätt, Riksåklagaren, Rikspolisstyrelsen, Sveriges ambassad Islamabad,&lt;br&gt;Sveriges generalkonsulat Hongkong, Sveriges ambassad Moskva, Sveriges&lt;br&gt;ambassad Wellington, Sveriges ständiga representation vid Förenta&lt;br&gt;Nationerna, Sveriges delegation vid de europeiska gemenskaperna (EG),&lt;br&gt;Styrelsen för internationell utveckling (SIDA), Kommerskollegium,&lt;br&gt;Försvarsmaktens organisationsmyndighet, Generaltullstyrelsen, Finansin-&lt;br&gt;spektionen, Statens jordbruksverk, Statens växtortsnämnd, Statens livsme-&lt;br&gt;delsverk, Arbetsmarknadsstyrelsen, Statens invandrarverk, Utlänningsnämn-&lt;br&gt;den, Styrelsen för teknisk ackreditering, Patent- och registreringsverket,&lt;br&gt;Konsumentverket, Statens naturvårdsverk, Jurdiska fakultetsnämnden vid&lt;br&gt;Stockholms universitet, Juridiska fakultetsnämnden vid Uppsala universitet,&lt;br&gt;Juridiska fakultetsstyrelsen vid Lunds universitet, Samhällsvetenskapliga&lt;br&gt;fakultetsnämnden vid Uppsala universitet, Göteborgs universitet efter&lt;br&gt;hörande av handelhögskolans fakultetsnämnd och samhällsvetenskapliga&lt;br&gt;fakultetsnämnden, Sveriges domareförbund, Sveriges advokatsamfund,&lt;br&gt;Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut Aktiebolag, Svenska Kommun-&lt;br&gt;förbundet, Sveriges Köpmannaförbund, Sveriges Industriförbund, Lant-&lt;br&gt;brukarnas Riksförbund, Tjänstemännens Centralorganisation, Svenska&lt;br&gt;Arbetsgivareföreningen, Tidningarnas telegrambyrå, Svenska Journalistför-&lt;br&gt;bundet, Tidningsutgivarna och Pressens opinionsnämnd.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Riksåklagaren har överlämnat yttranden från överåklagarna vid region-&lt;br&gt;åklagarmyndighetema i Linköping, Jönköping och Umeå.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Rikspolisstyrelsen har bilagt yttranden från polismyndigheterna i&lt;br&gt;Stockholms och Malmöhus län.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 3&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;41&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Sammanfattning av promemorieförslaget om&lt;br&gt;sekretess för uppgifter hos SIH&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;I promemorian föreslås en ändring av 7 kap. 9 § sekretesslagen som innebär&lt;br&gt;att en bestämmelse införs som reglerar sekretessen i specialpedagogisk&lt;br&gt;stödverksamhet. De uppgifter för vilka sekretess föreslås gälla är uppgifter&lt;br&gt;om enskildas personliga förhållanden. Vidare föreslås att meddelarfriheten&lt;br&gt;inskränks i samma utsträckning som gäller beträffande övriga uppgifter som&lt;br&gt;regleras i 7 kap. 9 § sekretesslagen. Lagen förslås träda i kraft den 1 januari&lt;br&gt;1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Promemorians författningsförslag&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslag till&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom förskrivs att 7 kap. 9 § sekretesslagen (1980:100) skall ha&lt;br&gt;följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan och&lt;br&gt;sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som hänför sig&lt;br&gt;till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om enskilds&lt;br&gt;personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte står klart&lt;br&gt;att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller på samma område dels i skolans elevvårdande verksamhet&lt;br&gt;i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av&lt;br&gt;elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas&lt;br&gt;att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i eller i annat ärende som som&lt;br&gt;nu har nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom utbildningsväsendet i övrigt för uppgift som hänför&lt;br&gt;sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden hos psykolog, kurator eller syofunktionär,&lt;br&gt;om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör&lt;br&gt;eller någon honom närstående lider men. Dessutom gäller inom arbets-&lt;br&gt;marknadsutbildningen, den kommunala vuxenutbildningen, vuxenutbild-&lt;br&gt;ningen för psykiskt utvecklingsstörda, svenskundervisningen för invandrare&lt;br&gt;(sfi) och folkhögskolan sekretess i annan elevvårdande verksamhet för&lt;br&gt;uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det kan antas att den som&lt;br&gt;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;42&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i specialpedago-&lt;br&gt;gisk stödverksamhet för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom när-&lt;br&gt;stående lider men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 4&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;43&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Förteckning över remissinstanser&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Yttranden över promemorian om sekretess för uppgifter hos Statens institut&lt;br&gt;för handikappfrågor i skolan (dnr 94-425) har till Justitiedepartementet&lt;br&gt;avgetts av Riksdagens ombudsmän, Justitiekanslem, Kammarrätten i&lt;br&gt;Sundsvall, Statens skolverk, Statens institut för handikappfrågor i skolan,&lt;br&gt;Socialstyrelsen och Barnombudsmannen.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 5&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;44&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådsremissens lagförslag&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1 § och 7 kap. 9 § samt bilagan till&lt;br&gt;sekretesslagen (1980:100)’ skall ha följande lydelse.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse &amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;&amp;nbsp;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos regeringen&lt;br&gt;och inom utrikesrepresentarionen&lt;br&gt;för uppgift som angår Sveriges&lt;br&gt;förbindelser med annan stat eller&lt;br&gt;i övrigt rör annan stat, mellan-&lt;br&gt;folklig organisation, myndighet,&lt;br&gt;medborgare eller juridisk person i&lt;br&gt;annan stat eller statslös, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att detta stör Sveriges&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelser eller&lt;br&gt;på annat sätt skadar landet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller hos annan myn-&lt;br&gt;dighet än som avses i första styck-&lt;br&gt;et för uppgift som anges där, om&lt;br&gt;det kan antas att det stör Sveriges&lt;br&gt;mellanfolkliga förbindelser eller&lt;br&gt;på annat sätt skadar landet om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller för uppgift som&lt;br&gt;angår Sveriges förbindelser med&lt;br&gt;annan stat eller i övrigt rör annan&lt;br&gt;stat, mellanfolklig organisation,&lt;br&gt;myndighet, medborgare eller juri-&lt;br&gt;disk person i annan stat eller stats-&lt;br&gt;lös, om det kan antas att det stör&lt;br&gt;Sveriges mellanfolkliga förbindel-&lt;br&gt;ser eller på annat sätt skadar lan-&lt;br&gt;det om uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gäller sekretessen i högst fyrtio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&lt;sup&gt;1&lt;/sup&gt; Lagen omtryckt 1992:1474.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;45&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;7 kap.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;9 §&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i grundskolan, gymnasieskolan, särskolan, specialskolan&lt;br&gt;och sameskolan samt i en kommunal riksintematskola för uppgift som&lt;br&gt;hänför sig till psykologisk undersökning eller behandling och för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden hos psykolog eller kurator, om det inte&lt;br&gt;står klart att uppgiften kan röjas utan att den som uppgiften rör eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider men.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller på samma område dels i skolans elewårdande verksamhet&lt;br&gt;i övrigt för uppgift om enskilds personliga förhållanden, dels för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till ärende om tillrättaförande av elev eller om skiljande av&lt;br&gt;elev från vidare studier. Sekretessen gäller dock endast, om det kan antas&lt;br&gt;att den som uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om&lt;br&gt;uppgiften röjs. Sekretessen gäller inte beslut i elewårdsärende eller i annat&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;ärende som nu har nämnts.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom utbild-&lt;br&gt;ningsväsendet i övrigt för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till psykologisk&lt;br&gt;undersökning eller behandling och&lt;br&gt;för uppgift om enskilds personliga&lt;br&gt;förhållanden hos psykolog, kura-&lt;br&gt;tor eller syofunktionär, om det&lt;br&gt;inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den som uppgiften&lt;br&gt;rör eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men. Dessutom gäller inom&lt;br&gt;arbetsmarknadsutbildningen, den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen,&lt;br&gt;vuxenutbildningen för psykiskt&lt;br&gt;utvecklingsstörda, svenskunder-&lt;br&gt;visningen för invandrare (sfi) och&lt;br&gt;folkhögskolan sekretess i annan&lt;br&gt;elewårdande verksamhet för upp-&lt;br&gt;gift om enskilds personliga för-&lt;br&gt;hållanden, om det kan antas att&lt;br&gt;den som uppgiften rör eller någon&lt;br&gt;honom närstående lider men om&lt;br&gt;uppgiften röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller inom utbild-&lt;br&gt;ningsväsendet i övrigt för uppgift&lt;br&gt;som hänför sig till psykologisk&lt;br&gt;undersökning eller behandling&lt;br&gt;och för uppgift om enskilds per-&lt;br&gt;sonliga förhållanden hos psykolog,&lt;br&gt;kurator eller syofunktionär, om&lt;br&gt;det inte står klart att uppgiften kan&lt;br&gt;röjas utan att den som uppgiften&lt;br&gt;rör eller någon honom närstående&lt;br&gt;lider men. Dessutom gäller inom&lt;br&gt;arbetsmarknadsutbildningen, den&lt;br&gt;kommunala vuxenutbildningen,&lt;br&gt;vuxenutbildningen för utveck-&lt;br&gt;lingsstörda, svenskundervisningen&lt;br&gt;för invandrare (sfi) och folkhög-&lt;br&gt;skolan sekretess i annan elewår-&lt;br&gt;dande verksamhet för uppgift om&lt;br&gt;enskilds personliga förhållanden,&lt;br&gt;om det kan antas att den som&lt;br&gt;uppgiften rör eller någon honom&lt;br&gt;närstående lider men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Sekretess gäller i specialpedago-&lt;br&gt;gisk stödverksamhet för uppgift&lt;br&gt;om enskilds personliga förhållan-&lt;br&gt;den, om det kan antas att den&lt;br&gt;enskilde eller någon honom när-&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;46&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;br&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;stående lider men om uppgiften&lt;br&gt;röjs.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I fråga om uppgift i allmän handling gäller sekretessen i högst sjuttio år.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilagar&lt;br&gt;Nuvarande lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns&lt;br&gt;nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet.&lt;br&gt;Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i&lt;br&gt;Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken&lt;br&gt;verksamheten har uppdragits åt organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag, jorening eller stiftelse som&lt;br&gt;enligt regeringens bestämmande&lt;br&gt;anordnar vapenfri tjänst&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av frågor om förmåner&lt;br&gt;och ledighet för en vapenfri tjäns-&lt;br&gt;tepliktig (SFS 1966:413 och&lt;br&gt;1993:1279)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föreslagen lydelse&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I enlighet med vad som anges i 1 kap. 8 § skall vad som föreskrivs i&lt;br&gt;tryckfrihetsförordningen om rätt att ta del av handlingar hos myndighet i&lt;br&gt;tillämpliga delar gälla också handlingar hos något av de organ som nämns&lt;br&gt;nedan i den mån handlingarna hör till där angiven verksamhet hos organet.&lt;br&gt;Verksamheten anges i förekommande fall med hänvisning till numret i&lt;br&gt;Svensk författningssamling (SFS) på den författning med stöd av vilken&lt;br&gt;verksamheten har uppdragits åt organet.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Organ&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Verksamhet&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bolag, föreningar, samfälligheter&lt;br&gt;eller andra enskilda där totalfor-&lt;br&gt;svarspliktiga fullgör civilplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;prövning av frågor om ledighet&lt;br&gt;och förmåner för totalförsvarsplik-&lt;br&gt;tiga som fullgör civilplikt&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;(SFS 1994:000)&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Senaste lydelse 1993:1685.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;47&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;2. Äldre bestämmelser gäller alltjämt i fråga om uppgifter som hänför sig&lt;br&gt;till ärenden om prövning av frågor om förmåner och ledighet för en&lt;br&gt;vapenfri tjänstepliktig.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 6&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;48&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Lagrådet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1994-11-03&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: justitierådet Torkel Gregow, justitierådet Lars Å. Beckman,&lt;br&gt;regeringsrådet Sigvard Holstad.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt en lagrådsremiss den 27 oktober 1994 (Justitiedepartementet) har&lt;br&gt;regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till lag om&lt;br&gt;ändring i sekretesslagen (1980:100).&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget har inför Lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Mats Melin.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Förslaget föranleder följande yttrande av Lagrådet'.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt remissprotokollet svarar de gemenskapsrättsliga sekretessregler som&lt;br&gt;hittills har intagits i förordningar mot bestämmelser i sekretesslagen. Om&lt;br&gt;det inom gemenskaperna skulle komma att meddelas en förordningsregel om&lt;br&gt;sekretess som saknar motsvarighet i sekretesslagen, uppstår en diskrepans&lt;br&gt;mellan den direkt tillämpliga gemenskapsrättsliga bestämmelsen och&lt;br&gt;sekretesslagen. Den gemenskapsrättsliga bestämmelsen skall då tillämpas.&lt;br&gt;I anslutning härtill har i remissprotokoUet anförts att, om det mot förmodan&lt;br&gt;skulle bli aktuellt att tillämpa en sådan regel, det bör kunna ske på ett sätt&lt;br&gt;som står i samklang med sekretesslagens bestämmelser för liknande slag av&lt;br&gt;uppgifter. I anledning härav vill Lagrådet framhålla följande.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Enligt 2 kap. 2 § första stycket tryckfrihetsförordningen får rätten att ta&lt;br&gt;del av allmänna handlingar begränsas endast om det är påkallat med hänsyn&lt;br&gt;till vissa där angivna intressen. I andra stycket föreskrivs att sådan&lt;br&gt;begränsning skall anges noga i bestämmelse i en särskild lag eller, om så&lt;br&gt;i visst fall befinns lämpligare, i annan lag vartill den särskilda lagen&lt;br&gt;hänvisar.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Det kan ifrågasättas om vad nyss har sagts om tillämpning av en gemen-&lt;br&gt;skapsrättslig bestämmelse angående sekretess är väl förenligt med reglering-&lt;br&gt;en i 2 kap. 2 § andra stycket tryckfrihetsförordningen och syftet bakom den&lt;br&gt;bestämmelsen. Det kan nämnas att den nya bestämmelse som i prop.&lt;br&gt;1993/94:114 har föreslagits i 10 kap. 5 § regeringsformen inte synes kunna&lt;br&gt;inverka på frågan. Utifrån vad som anförts i remissprotokollet förefaller det&lt;br&gt;emellertid som om det knappast är fråga om något praktiskt problem.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;I remissen föreslås att ändringslagen skall träda i kraft den 1 januari 1995.&lt;br&gt;Det i prop. 1994/95:6 framlagda förslaget till lag om totalförsvarsplikt, till&lt;br&gt;vilket de föreslagna ändringarna i bilagan anknyter, avses emellertid träda&lt;br&gt;i kraft den 1 juli 1995. Förslaget till ändring av bilagan kan inte träda i&lt;br&gt;kraft före lagen om totalförsvarsplikt. Ikraftträdandet av ändringarna i&lt;br&gt;bilagan bör därför samordnas med ikraftträdandet av nämnda lag.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Med hänsyn till det anförda föreslår Lagrådet att ikraftträdandebestämmel-&lt;br&gt;sen ges följande lydelse:&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;&amp;quot;Denna lag träder i kraft, såvitt avser bilagan, den 1 juli 1995 och i övrigt&lt;br&gt;den 1 januari 1995.&amp;quot;&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Bilaga 7&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;49&lt;/p&gt;
&lt;h3&gt;Justitiedepartementet&lt;/h3&gt;
&lt;p&gt;Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 november 1994&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Närvarande: statsrådet Sahlin, ordförande, och statsråden Peterson,&lt;br&gt;Hellström, Thalén, Freivalds, Persson, Tham, Schori, Blomberg,&lt;br&gt;Heckscher, Hedborg, Andersson, Winberg, Nygren, Ulvskog, Sundström,&lt;br&gt;Lindh, Johansson&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Föredragande: statsrådet Freivalds&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Regeringen beslutar proposition 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;Prop. 1994/95:112&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;50&lt;/p&gt;
&lt;p&gt;gotab 47215, Stockholm 1994&lt;/p&gt;</html>
</dokument>
<dokforslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet>bifall</utskottet>
<kammaren>= utskottet</kammaren>
<behandlas_i>1994/95:KU18</behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
<forslag>
<nummer>1</nummer>
<beteckning>1</beteckning>
<lydelse>att riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).</lydelse>
<lydelse2></lydelse2>
<utskottet></utskottet>
<kammaren></kammaren>
<behandlas_i></behandlas_i>
<behandlas_i_punkt>?</behandlas_i_punkt>
<kammarbeslutstyp></kammarbeslutstyp>
<intressent></intressent>
<avsnitt></avsnitt>
<grundforfattning></grundforfattning>
<andringsforfattning></andringsforfattning>
</forslag>
</dokforslag>
<dokaktivitet>
<aktivitet>
<kod>B</kod>
<namn>Bordläggning</namn>
<datum>1994-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>2</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>INL</kod>
<namn>Inlämning</namn>
<datum>1994-11-14 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>60</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>HÄN</kod>
<namn>Hänvisning</namn>
<datum>1994-11-15 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>3</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
<aktivitet>
<kod>MOT</kod>
<namn>Motionstid slutar</namn>
<datum>1994-11-29 00:00:00</datum>
<status>inträffat</status>
<ordning>4</ordning>
<process></process>
</aktivitet>
</dokaktivitet>
<dokuppgift>
<uppgift>
<kod>inlamnatav</kod>
<namn>Inlämnat av</namn>
<text>Justitiedepartementet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:41:47</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>statustext</kod>
<namn>statustext</namn>
<text>Ärendet är avslutat</text>
<dok_id>GI03112</dok_id>
<systemdatum>2019-05-28 12:24:23</systemdatum>
</uppgift>
<uppgift>
<kod>tilldelat</kod>
<namn>Tilldelat</namn>
<text>Konstitutionsutskottet</text>
<dok_id></dok_id>
<systemdatum>2014-11-23 14:41:47</systemdatum>
</uppgift>
</dokuppgift>
<dokbilaga>
<bilaga>
<dok_id>GI03112</dok_id>
<subtitel></subtitel>
<filnamn>prop_199495__112.pdf</filnamn>
<filstorlek>2170168</filstorlek>
<filtyp>pdf</filtyp>
<titel>Utrikessekretess m.m.</titel>
<fil_url>https://data.riksdagen.se/fil/52CB6108-1CFF-4CDC-A8AF-C06D9DF685CC</fil_url>
</bilaga>
</dokbilaga>
<dokreferens>
<referens>
<referenstyp>behandlas_i</referenstyp>
<uppgift>1994/95:KU18</uppgift>
<ref_dok_id>GI01KU18</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>bet</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>KU18</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>Utrikessekretessen m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Betänkande</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:112&lt;br/&gt;
Utrikessekretess</uppgift>
<ref_dok_id>GI02K10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:112&lt;br/&gt;
Utrikessekretess</uppgift>
<ref_dok_id>GI02K11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel></ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:112&lt;br/&gt;
Utrikessekretess</uppgift>
<ref_dok_id>GI02K10</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K10</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Gudrun Schyman  m.fl. (V)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
<referens>
<referenstyp>följdmotion</referenstyp>
<uppgift>av Peter Eriksson  och Per Gahrton  (MP)&lt;br/&gt;
med anledning av prop. 1994/95:112&lt;br/&gt;
Utrikessekretess</uppgift>
<ref_dok_id>GI02K11</ref_dok_id>
<ref_dok_typ>mot</ref_dok_typ>
<ref_dok_rm>1994/95</ref_dok_rm>
<ref_dok_bet>K11</ref_dok_bet>
<ref_dok_titel>med anledning av prop. 1994/95:112 Utrikessekretess m.m.</ref_dok_titel>
<ref_dok_subtitel>av Peter Eriksson  och Per Gahrton  (MP)</ref_dok_subtitel>
<ref_dok_subtyp></ref_dok_subtyp>
<ref_dok_dokumentnamn>Motion</ref_dok_dokumentnamn>
</referens>
</dokreferens>
</dokumentstatus>